Redogörelse 1/1999-2000

Lagtingsår: 1999-2000
Typ av dokument: Redogörelse

Ladda ner Word-dokument

Ålands landskapsstyrelse

REDOGÖRELSE 1999-2000

Avdelning

Datum

Beteckning

Kansliavdelningen

2000-03-31

RS0119992000

 

 

Diarienummer

 

 

K10/00/1/33

 

Till

 

 

Ålands lagting

 

 

Självstyrelsepolitiska nämnden

 

 



Landskapsstyrelsen överlämnar härmed den i 32 § lagtingsordningen föreskrivna redogörelsen över själstyrelsepolitiska frågor som väsentligen berör landskapets författningsenliga rättigheter.

 

Allmänt

 

Enligt 32 § lagtingsordningen skall landskapsstyrelsen i början av varje lagting och senare så ofta omständigheterna det föranleder lämna till lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd en skriftlig redogörelse över de självstyrelsepolitiska frågor som väsentligt berör landskapets författningsenliga rättigheter.

     Under den aktuella redogörelseperioden har landskapsstyrelsen, på sätt som det parlamentariska systemet förutsätter, fortlöpande informerat och diskuterat med självstyrelsepolitiska nämnden de frågor som berör landskapets författningsenliga rättigheter. Landskapsstyrelsen har även direkt till lagtinget, i form av landskapsstyrelsens meddelanden redogjort för frågor av väsentlig självstyrelsepolitisk betydelse. Därtill har landskapsstyrelsen regelmässigt översänt till självstyrelsepolitiska nämnden sådana landskapsstyrelsens handlingar och beslut som landskapsstyrelsen ansett höra till området för landskapets författningsenliga rättigheter.

 

Åland och Europeiska unionen

 

Landskapsstyrelsen har kontinuerligt deltagit i den beredning av nya rättsakter som sker vid Europeiska unionens institutioner i de fall ärendet har ansetts vara av betydelse för Åland. Under perioden har cirka 15 procent av de väckta kommissionsinitiativen diarieförts vid landskapsstyrelsen. Då det gäller genomförandet av nya EG-rättsakter i landskapslagstiftningen är situationen tillfredsställande och de flesta rättsakter har genomförts inom utsatt tid.

     Under perioden har kommissionen inlett så kallade överträdelseförfaranden gentemot Finland i 35 fall. Av dessa överträdelser har 21 stycken rört både Finland och Åland eller enbart Åland. Överträdelserna rör såväl anmärkningar om bristande genomförande av EG-rätten som anmärkningar om att rättsakter inte har genomförts på ett korrekt sätt i materiellt hänseende. Antalet överträdelseförfaranden ligger på en sådan nivå som bör anses som godtagbar med tanke på att överträdelseförfaranden också är det sätt på vilket meningsskiljaktigheter i fråga om tolkningen av EG-rättsakter formellt avgörs. Ett visst antal överträdelseförfaranden är därför att vänta, eftersom kommissionen och medlemsstaten inte alltid har samma uppfattning i tolkningsfrågor. I de flesta fall uppnås dock enighet innan ärendet har nått EG-domstolen. I ett antal ärenden är det fortfarande oklart huruvida kommissionen kommer att föra ärendet vidare till EG-domstolen. Detta gäller exempelvis badvattensdirektivet, fågeldirektivet (vårjakten på sjöfågel) och habitatdirektivet (Natura 2000).

     Under perioden har diskussionen kring den nationella behörighetsfördelningen i ärenden som gäller Europeiska unionen fortgått. Det har i ett antal fall visat sig att EG-rätten kräver att ett enda beslut fattas i medlemsstaten, exempelvis att en enda förvaltande myndighet utses eller att en enda plan som omfattar hela medlemsstaten upprättas. Detta innebär att landskapsstyrelsen och riksmyndigheterna i samråd måste finna en lösning. I det betänkande som arbetsgruppen för översyn av självstyrelselagen för Åland lämnat föreslås att det i självstyrelselagen tas in bestämmelser som reglerar dessa situationer.

     Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999, vilket medförde en del ändringar bland annat i beslutsprocedurerna vid unionens institutioner. Övergången till det nya regelverket har dock skett smidigt.

     Arbetet med Agenda 2000 har fortgått under perioden. Det har under perioden blivit klart att Åland, exklusive Mariehamn, kommer att erhålla status som mål 2 område. Dessutom kommer hela Åland att klassas som mål 3-område. Detta innebär att Åland kommer att erhålla medel från EU:s strukturfonder under åren 2000-2006. I och med att Åland exklusive Mariehamn klassas som mål 2-område kommer Åland (exklusive Mariehamn) även att ingå i den så kallade statsstödskartan för Finland, vilket innebär större möjligheter att bevilja stöd av offentliga medel till företag jämfört med de områden som inte omfattas av statsstödskartan.

     Åland har gått in för att ha egna mål 2 och mål 3 program samt att delta inom ramen för rikets fiskeriprogram. Åland kommer även att ha ett eget landsbygdsutvecklingsprogram till de delar där Åland har lagstiftningsbehörighet (det så kallade miljöstödet). Programberedningen har under perioden nått sitt slutskede och under hösten har förslag till landsbygdsutvecklings- och mål 3 program inlämnats till kommissionen. Mål 2 programmet beräknas inlämnas inom år 1999.

     Även arbetet med att ta fram ett nytt Interreg III-skärgården-program har pågått under perioden. Det huvudsakliga programarbetet sker inom ramen för skärgårdssamarbetets verksamhet.

 

Sjöfartspolitik

 

Sjöfartsfrågorna har under den föregående landskapsstyrelsens verksamhetsperiod blivit grundligt utredda och belysta. Landskapsstyrelsen överlämnade den 5 november 1998 ett sjöfartspolitiskt program till latinget i form av ett meddelande. Meddelandet behandlades av lagtingets näringsutskott i betänkande den 15 april 1999, och av lagtingets finansutskott i betänkande den 23 mars 1999.

     På basen av utredningarna och lagtingsbehandlingen fastställde landskapsstyrelsen den 21 juni 1999 ett sjöfartspolitiskt program för Åland år 1999. Där konstaterades bl.a. följande:

 

”Eftersom sjöfarten är helt avgörande för Ålands ekonomi avser landskapsstyrelsen att arbeta för att skapa ett större handlingsutrymme för att kunna driva en aktiv sjöfartspolitik som är anpassad till Åland.”

 

Behörigheten mellan riket och Åland i sjöfartsfrågor kan enkelt indelas som följer:

a)      Åland har behörigheten för utbildningsfrågorna;

b)      behörigheten för ”sjöfartsnäringens främjande” är splittrad mellan riket och Åland (delad behörighet); och

c)      övriga frågor till den del de inte är reglerade av internationella konventioner åligger riksmyndigheterna.

 

Punkt b) ovan berör landskapets författningsenliga rättigheter, samtidigt som den rent praktiskt påverkar landskapets rätt att vid behov främja sjöfartsnäringen budgetmässigt. Föråldrad rikslagstiftning medför också en viss osäkerhet om huruvida landskapet har rätt att bedriva en aktiv egen näringspolitik vad gäller sjöfartens främjande. Ett typiskt exempel härpå är den restitution av skatter och sociala avgifter som regleras i den s.k. parallellregisterlagen (Lag om en förteckning över handelsfartyg, FFS 1707/1991, jämte ändringar).

     Restitutionen tillåts av EU som ett medel att förhindra utflaggning av medlemsländernas fartyg till bekvämlighetsflagg. Eftersom de flesta EU-länder förutom Finland på ett eller annat sätt genomfört restitutionen, behöver den nu också genomföras i Finland för att förhindra att lastfartyg under finländsk/åländsk flagg flaggas ut till andra EU-länder såsom Tyskland, Holland och England.

 

Utgångspunkter för stöd för sjöfartsnäringens främjande är de facto:

a)      Staten är skyldig att stödja åländsk sjöfart på samma villkor som i övriga landet (”likställd behandling”);

b)      Landskapet har behörighet att främja sådan näringsverksamhet som faller under rikets behörighet men som beaktar de särskilda förhållanden som råder inom landskapet; och

c)      Ifall landskapet stöder sjöfarten enligt punkt ii), kan staten inte dra in sitt stöd som beviljats enligt punkt i). Också i sådant fall gäller likställdhetsprincipen. Det maximala kombinerade sjöfartsstödet från staten och landskapet regleras av EU:s bestämmelser om näringsstöd.

 

Ovanstående principer bekräftas av Högsta Domstolens utslag den 29 juni 1993 rörande behörigheten att utge näringsstöd till handelssjöfarten. De överensstämmer också med det arealtillägg i anslutning till anslutningsavtalet som beviljades det åländska jordbruket 1995-98. Med tanke på landskapets författningsenliga rättigheter bör Ålands-undantagen i rikets parallellregisterlags 4 § avlägsnas på lämpligt sätt.

     För att ”skapa ett större handlingsutrymme för att kunna driva en aktiv sjöfartspolitik som är anpassad till Åland” krävs en behörighetsöverföring av viktiga sjöfartsfrågor som enligt punkt c) ovan faller på riksmyndigheterna.

 

Revidering av självstyrelselagen

 

Justitieministeriet tillsatte den 17 december 1997 en arbetsgrupp, benämnd Ålandsarbetsgruppen, med uppgift att utreda och vid behov föreslå ändringar av självstyrelselagen för Åland. Arbetsgruppen avgav den 11 maj 1999 sitt betänkande.

     Betänkandet innehåller bland annat förslag till ett nytt system som möjliggör förhandskontroll av landskapslagar samt en revidering av 9a kapitlet, vilket handlar om ärenden som gäller Europeiska unionen. Betänkandet har sänts på remiss under hösten 1999.

     Den parlamentariska skatte- och revisionskommittén, som bland annat hade i uppgift att fungera som en referensgrupp för de åländska medlemmarna i Ålandsarbetsgruppen, upplöstes den 30 september 1999.

 

Skattegränsen

 

Landskapsstyrelsen har under det senaste verksamhetsåret tillsammans med riksmyndigheterna fortsatt arbetet med att försöka förenkla skattegränsformaliteterna runt Åland. Ett resultat av detta arbete utgörs av det förslag till undanröjande av dubbelbeskattning avseende begagnade varor som nu godkänts av Finlands riksdag. Ett sådant fullständigt undanröjande är möjligt om den s.k. dolda skatt som återfinns i varan uppgår till samma eller högre belopp än importmomsen. Landskapsstyrelsen har för sin del konstaterat att lagändringen utgör ett steg i rätt riktning men att andra åtgärder även bör övervägas. Avgörande för huruvida det krävs ytterligare åtgärder för att lösa problemen med begagnade varor är beroende av vilken praxis som kommer att utarbetas vid tullmyndigheterna. Vad gäller konst- och samlarföremål har dubbelbeskattningen inte lyckats lösas på ett sådant sätt att dubbelbeskattningen fullständigt kan undanröjas, bl.a. med anledning av att det i de allra flesta fall är omöjligt att visa den dolda skattens storlek. Med anledning härav har importmomsen för dessa varor sänkts till åtta procent vid import till Åland från det övriga Finland eller det övriga EU.

     Under året har diskussionen mellan landskapsstyrelsen och riksmyndigheterna fortsatt för att även försöka lösa andra problem med skattegränsen. Vad gäller förenklingar i handeln med bl.a. Sverige inledde finska och svenska myndigheter en dialog på landskapsstyrelsens initiativ under 1998. Detta utmynnade i att tullmyndigheten i Stockholm och i Mariehamn fick i uppdrag att utreda vilka möjligheter som finns att förenkla handeln. Samarbetet mellan tullmyndigheten i Stockholm och i Mariehamn har fortgått och lett till ett gränstullsamarbete som inleddes den första februari år 2000, inledningsvis avseende trafiken mellan Eckerö och Grisslehamn.

     År 1998 tillsatte landskapsstyrelsen en arbetsgrupp för att utreda skattegränsens kostnader. I utredningen som blev klar under år 1999 ger gruppen förslag till åtgärder som möjligen kan bidra till att förenkla gränshanteringen. Dessa åtgärder avser landskapsstyrelsen att närmare utreda i syfte att om möjligt ytterligare förenkla skattegränshanteringen.

 

Samfundsbeskattningen

 

Genom de lagändringar som riksdagen vidtagit gällande beskattningen av samfund och samfällda förmåner i riket samt fördelningen av skatteinkomsterna mellan skattetagarna i riket har landskapets faktiska beslutsutrymme vad gäller kommunalbeskattningen av samfund och samfällda förmåner ytterligare minskats. Begränsningen av beslutsutrymmet uppstår i och med att man i praktiken inte torde vilja tillämpa en högre total skattesats för samfund och samfällda förmåner än i riket.

     Svårigheterna accentureas av att fördelningen av samfundsskatt till kommunerna i riket och statsandelssystemet gjorts beroende av varandra. De ekonomiska uppgörelser som staten och kommunerna i riket ingår och utfallet har sålunda indirekt påverkat kommunalbeskattningen i landskapet Åland.

     Det ovan angivna visar ytterligare på behovet av att helt överta behörigheten avseende samfund och samfällda förmåners inkomstskatt. Landskapsstyrelsen har därför i olika sammanhang under 1999 påtalat behovet av att påbörja överläggningar avseende en behörighetsöverföring.

     I december 1997 antog rådet en uppförandekod för företagsbeskattning (Code of conduct). Denna är politiskt/moraliskt förpliktande för medlemsländerna men dock inte juridiskt förpliktande. Syftet med dokumentet var att ta fram gemensamma riktlinjer för stiftande av skattelagstiftning vilka skulle motverka skadlig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna. Enligt artikel H i denna kod har en arbetsgrupp analyserat skattelagstiftning i de olika medlemsstaterna för att se om denna är förenlig med intentionerna i uppförandekoden. Landskapsstyrelsens målsättning är att Åland i egenskap av delvis autonomt område vad avser beskattningen skall ha samma möjligheter att bedriva sin egen skattepolitik som en medlemsstat inom sitt behörighetsområde, både i förhållande till de politiskt/moraliskt förpliktande reglerna i uppförandekoden för företagsbeskattning och de juridiskt förpliktande statsstödsreglerna.

     Landskapsstyrelsen har notifierat den s.k. captive-skatteåtgärden till kommissionen för att säkerställa att denna är förenlig med statsstödsreglerna i EG-fördraget. Ännu har dock inte svar erhållits.

 

Sjöstridskrafternas verksamhet

 

Sjöstridskrafternas verksamhetsplan för år 1999 förhandsaviserade 25 fartygsbesök i åländska vatten, med en sedvanlig fredning av juli månad. Det sammanlagda besöksantalet uppgick sedan till 29 fartyg. Åren 1996 uppgick antalet fartygsbesök till 37, år 1997 till 30 och år 1998 till 30.

 

Gränsbevakningen, sjöbevakningen

 

Det årliga sammanträffandet mellan företrädare för gränsbevakningen och självstyrelseorganen ägde rum den 15 september 1999 vid staben för skärgårdshavets Marinkommando i Pansio, med efterföljande presenation av en robotbåt. Vid mötet deltog även kommendören för Skärgårdshavets sjöbevakning. Syftet med mötet var att ge en allmän presentation av hur verksamheten organiserats vid marinkommandot och hur samarbetet med sjöbevakningen handhas. Diskussionerna resulterade inte i några konkreta beslut.

 

Utbildningsfrågor

 

Överläggningar med riksmyndigheterna om åländska utbildningsfrågor

I oktober 1997 tillsatte undervisningsministeriet i samråd med Ålands landskapsstyrelse en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga förhållandet mellan Ålands lagstiftning och rikets lagstiftning om utbildning samt framlägga förslag till åtgärder. Arbetsgruppens kartläggning och förslag till åtgärder presenterades i juni 1998 och gavs ut i promemorian ”Förhållandet mellan Ålands lagstiftning och rikets lagstiftning om utbildning” (Umv:s promemoria nr 10:1998). Med utgångspunkt i landskapsstyrelsens utlåtande om de föreslagna åtgärderna (nr 244 Ua1/29.10.1998) har bland annat följande för riket och Åland angelägna frågor varit aktuella:

 

Studentexamen och studentexamensnämndens verksamhet i landskapet

I promemorian diskuteras huruvida verkställandet av studentexamen i landskapet är en riksbehörighet eller en landskapsbehörighet. På basis av arbetsgruppens konstaterande att behörighetsfördelningen är en ren juridisk bedömningsfråga som avgörs enligt självstyrelselagen har Ålandsdelegationens yttrande i frågan inbegärts. ÅD:s ställningstagande utmynnade i ett gemensamt utarbetande av en förordning om skötseln av studentexamen i landskapet Åland.

 

Kunskaper i finska som i universitet och yrkeshögskolor krävs av åländska studerande

Förutom i ovan avsett ärende förde landskapsstyrelsens ansvariga ledamot för utbildning och kultur och Finlands undervisningsminister överläggningar i maj 1999 i Helsingfors i mycket positiv anda även om frågan gällande behörighetsvillkoren för studier vid rikets universitet och yrkeshögskolor för åländska studerande.

                 Ett förslag till förordning om klargörande av behörighetsvillkoren har utarbetats. Med hänvisning till landskapets enspråkiga status har landskapsstyrelsen i olika sammanhang fört fram att den avslutande meningen i förordningsutkastets 3 § 1 mom. ”Universitet eller högskola kan bestämma att studeranden skall delta i sådan undervisning i finska som är nödvändig med tanke på utbildningsområdet” bör justeras.

 

Yrkeshögskoleutbildning

I promemorian redogörs för arbetsgruppens uppfattning att de yrkeshögskoleexamina som avläggs på Åland kvalitativt kan jämställas med motsvarande examina i riket. Däremot är dessa examinas formella ställning i förhållande till högskolexamina som avläggs i riket oklar. Landskapsstyrelsen har därför för sin del fört fram sin uppfattning att de åtgärder som redan vidtagits för att få till stånd ett ömsesidigt erkännande av varandras utbildningar bör slutföras.

 

Europarådets ramkonvention

 

Utrikesministeriet inbegärde i november 1998 landskapsstyrelsens utlåtande över Europarådets ramkonvention för skydda av nationella minoriteter. Landskapsstyrelsen framhöll i utlåtandet som sin åsikt att ålänningarna utgör en i ramkonventionen avsedd minoritet. Vidare konstateras att ålänningarnas minoritetskriterium består av tre inbördes förstärkande delar av en och samma helhet – språket, kulturen och sedvänjorna – och därmed måste ålänningarnas minoritet särskiljas från den svenskspråkiga minoriteten i övriga landet. Det konstaterades att lösningen om Ålandsfrågan år 1921 var avsedd att uppfylla dåtidens krav på minoritetsskydd. Utlåtandet har tidigare tillställts självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Trafikavdelningen

 

Förhandlingar har inletts med sjöfartsverket om övertagandet av drifts- och skötselansvaret för ca 400 km s.k. grunda farleder, vilka betjänar den lokala sjötrafiken inom landskapets gränser enligt 18 § 21 punkten självstyrelselagen för Åland. Avsikten är att teckna skötselavtal i början av år 2000.

     Vägverket underhåller inte längre de av landskapsstyrelsen trafikerade färjlägena i Galtby (Korpo) och Osnäs (Gustafs). Detta faktum innebär rätt snart akuta problem för landskapets färjor på den norra och södra linjen. Problematiken bör snarast åtgärdas genom förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och trafikministeriet.

 

L a n t r å d

Roger Nordlund

Vicelantråd

Olof Salmén

 

 

Dnr K10/00/1/33

 

 

För kännedom: Lagtinget