Redogörelse 1/2000-2001
|
|
|
| |
| Ålands landskapsstyrelse | REDOGÖRELSE 191 K10 | ||
|
| Datum | Arkivbeteckning | |
|
| 2001-05-17 | RS0120002001 | |
|
|
| Diarienummer | |
|
|
| K10/01/1/58 | |
|
|
| Till | |
|
|
| Ålands lagting Självstyrelsepolitiska nämnden
| |
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
|
| |
|
|
|
| |
Redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen
för tiden 1 november 1999 – 31 oktober 2000
I N N E H Å L L
Språket i överenskommelser med främmande stater
3. Åland och Europeiska Unionen
4. Revidering av självstyrelselagen
5. Gränsbevakningen, sjöbevakningen
6. Sjöstridskrafternas verksamhet
11. Tillstånd att bedriva spelverksamhet via Internet
12. Skydd för kulturegendom i Finland
13. Skatteundantaget och arbetet med skattegränsproblematiken
14. Utvärderingen av det ekonomiska systemet
15. Överläggningar med riksmyndigheterna om åländska utbildningsfrågor
Studentexamen och studentexamensnämndens verksamhet i landskapet
Kunskaper i finska som i universitet och yrkeshögskolor krävs av åländska studerande
Landskapsstyrelsen överlämnar härmed den i 32 § lagtingsordningen föreskrivna redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor som väsentligen berör landskapets författningsenliga rättigheter.
1. Allmänt
Enligt 32 § lagtingsordningen skall landskapsstyrelsen i början av varje lagting och senare så ofta omständigheterna det föranleder, lämna till lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd en skriftlig redogörelse över de självstyrelsepolitiska frågor som väsentligt berör landskapets författningsenliga rättigheter.
Under den aktuella redogörelseperioden har landskapsstyrelsen, på sätt som det parlamentariska systemet förutsätter, fortlöpande informerat och diskuterat med självstyrelsepolitiska nämnden de frågor som berör lagtingets författningsenliga rättigheter. Landskapsstyrelsen har även direkt i lagtinget, i form av landskapsstyrelsens meddelanden, redogjort för frågor av väsentlig självstyrelsepolitisk betydelse. Därtill har landskapsstyrelsen regelmässigt översänt till självstyrelsepolitiska nämnden sådana landskapsstyrelsens handlingar och beslut som landskapsstyrelsen ansett höra till området för landskapets författningsenliga rättigheter. Eftersom en ändring av självstyrelselagen är under utarbetande inom justitieministeriet har en särskilt aktiv dialog förts med självstyrelsepolitiska nämnden under den ifrågavarande perioden. Likaså har den regeringskonferens som sedermera kom att utmynna i Nice-fördraget föranlett täta kontakter med självstyrelsepolitiska nämnden under denna period.
2. Svenska språket
Språket och EU-ärenden
Landskapsstyrelsens hantering av EU-ärenden kan delas in i två typer av ärenden, sådana som rör verkställighet och sådana som rör beredning av nya rättsakter inom EU. Då det gäller verkställighetsärenden, t ex verkställigheten av Ålands mål 2 och mål 3 program, ärenden rörande statligt stöd och ärenden rörande överträdelser, är situationen tillfredställande då det gäller tillgången till handlingar på svenska. Direktkontakterna med kommissionen fungerar bra och handlingar som är relevanta för Åland finns nästan utan undantag att få på svenska.
Då det gäller beredningen av rättsakter är situationen mer problematisk, vilket beror på att Åland förutsätts delta i rikets interna beredning av dessa EU-ärenden, vilken sker på finska. Det finns problem att få handlingar översatta till svenska, ofta p g a tidsbrist. Möten som hålls inom beredningssektionerna hålls dessutom på finska. Dock förekommer inom de flesta beredningssektioner en sådan praxis att ärenden som uttryckligen rör Åland diskuteras på svenska. Vissa förbättringar har skett under året, på så sätt att möteskallelser och dagordningar inför beredningssektionernas möten i större utsträckning översätts till svenska i dag än tidigare. Det grundläggande problemet består dock i att systemet är uppbyggt som det är, d v s att Åland deltar i rikets interna beredning, vilket är svårt att komma till rätta med utan att ändra systemet i grunden.
Språket i överenskommelser med främmande stater
Lagtingets lagutskott har vid behandlingen av flera överenskommelser konstaterat att avtalstexterna inte uppgjorts i en svenskspråkig version med samma giltighet som texterna på andra språk utan att den svenska versionen som ingår i propositionen formellt är en översättning. Utskottet anser att särskilt då Finland ingår avtal som berör områden inom landskapets behörighet bör de uppgöras också i en svenskspråkig version med samma giltighet som övriga språkversioner.
Landskapsstyrelsen har tagit upp frågan med utrikesministeriet i syfte att få till stånd en sådan ändring. Från utrikesministeriets sida har meddelats att det finns ingen lagstiftning som reglerar autenticiteten av finsk- eller svenskspråkiga fördragstexter och nuvarande praxis har använts under hela Finlands självständighetstid och den kan anses vara hävdvunnen. Det kan inte anses vara ändamålsenligt att i vissa fall ha autentiska svenskspråkiga avtalstexter och i andra fall inte och att övergå till ett system, enligt vilket man i samtliga fall skulle underteckna också en svensk avtalstext, är en principiellt större fråga som gäller hela Finland. Det förekommer ofta att avtalsparterna kommer överens om en enda autentisk avtalstext, t.ex. engelska, varvid inte heller den finska språkversionen blir officiell. Ifråga om de flesta multilaterala konventioner (utom EU-konventioner), som även gäller Åland, har varken finska eller svenska officiell status utan vardera publiceras endast som översättningar.
En övergång till den praxis som lagtingets lagutskott förespråkar skulle medföra ytterligare en del problem, som t.ex. krav på att motparten skulle granska och godkänna ännu ett främmande språk samt att förhandlingsdelegationen måste utökas med en svenskspråkig översättare eftersom samtliga avtalsversioner brukar paraferas i slutet av förhandlingarna.
3. Åland och Europeiska Unionen
Sedan flera år tillbaka har kommissionen hävdat att den åländska jaktlagstiftningen inte uppfyller kraven i det s.k. fågeldirektivet. Ärendet har avancerat så långt att kommissionen under våren 2000 meddelade att frågan om vårfågeljakten skulle föras vidare till EG-domstolen innan sommaren 2000. Landskapsstyrelsen lyckades dock tillsammans med riket att få till stånd diskussioner med kommissionen och beslutet att föra ärendet till EG-domstolen sköts på framtiden. Diskussionerna resulterade i att Finland åtog sig att göra ytterligare utredningar, vilka kommissionen inväntar innan kommissionen fattar beslut om huruvida frågan förs till EG-domstolen eller inte. Syftet är att försöka uppnå en kompromiss för att undvika en domstolsprocess.
Under perioden har förts diskussioner om Ålands begränsade inflytande i EU både internt vid landskapsstyrelsen och i lagtinget. För att Ålands inflytande i beredningen av EG-rättsakter skall fungera krävs det att den interna beredningen vid landskapsstyrelsen fungerar. Landskapsstyrelsen har under perioden arbetat för att ytterligare förbättra den interna beredningen av EG-rättsakter och har även för avsikt att vid behov delta i arbetsgruppsmöten vid kommissionen och rådet samt i ministerrådsmöten. Landskapsstyrelsens kommer att prioritera ett så tidigt deltagande som möjligt i ärendeberedningen, eftersom möjligheterna att kunna påverka beslutsfattandet är större.
Under perioden har regeringskonferensen om institutionella reformer inletts. Landskapsstyrelsen har formulerat sina positioner inför konferensen samt reviderat dessa en gång. Regeringskonferensen rör främst s.k. institutionella frågor, d.v.s. frågor om hur gemenskapens institutioner skall vara organiserade samt hur beslutsfattandet i dessa skall gå till. Frågan om huruvida det fördrag som blir resultatet av regeringskonferensen kommer att kräva lagtingets bifall eller inte har visat sig vara en omstridd fråga där landskapsstyrelsen och riksmyndigheterna har olika uppfattningar. Landskapsstyrelsen har konsekvent hävdat att lagtingets bifall skall inhämtas, eftersom fördraget innehåller sådana frågor som inverkar på områden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Från och med den 1 juli 2000 flyttade EU-sekretariatet från utrikesministeriet till statsrådets kansli, med omfattande personalomsättning som följd. Landskapsstyrelsen förde i samband med förflyttningen diskussioner med statsrådets kansli kring de frågor som varit problematiska för Åland, främst språket och i vissa fall tillgången på handlingar. För landskapsstyrelsens del har omorganiseringen vid statsrådet varit positiv på så sätt att vissa förbättringar har skett då det gäller möjligheterna att få handlingar översatta till svenska.
4. Revidering av självstyrelselagen
Arbetet med revisionen av självstyrelselagen har fortgått under året. Den så kallade Ålandsarbetsgruppens betänkande sändes under hösten 1999 ut på remiss. Utgående från betänkandet och remissvaren började sedan arbetet med att skriva en proposition. Under arbetets gång visade det sig att det var svårt att nå enighet mellan riket och landskapet då det gällde utformningen av bestämmelserna om lagstiftningskontrollen, omfattningen av presidentens vetorätt samt landskapets skadeståndsansvar med anledning av brott mot internationella fördrag. I syfte att nå en kompromiss hölls hösten 2000 diskussioner mellan lantrådet och justitieministern, där de kvarvarande svårigheterna i stort löstes, med undantag för frågan om skadeståndsansvaret, vilken fortfarande är öppen.
5. Gränsbevakningen, sjöbevakningen
Den informella arbetsgrupp som tillsattes för att utreda behovet av en överenskommelseförordning om gränsbevakningsväsendets verksamhet i landskapet, och då särskilt vad gäller handräckning till Ålands polismyndighet, påbörjade sitt arbete. Samtidigt med detta arbete har en revidering av sjöräddningslagstiftningen pågått i riket. Reformen grundar sig på ett betänkande av kommissionen för sjöräddningslagstiftningen som överlämnades till inrikesministeriet den 29 maj 1998. Avsikten med reformen sägs vara att få fram en ny lag som skall bilda en så klar helhet som möjligt. Sjöräddningslagen skall uttryckligen gälla räddandet av människor i sjönöd.
I samband med detta arbete konstaterade inrikesministeriet också att det i viss mån var oklart vilken ställning sjöräddningen har i landskapet. Innan den nya lagstiftningen färdigställdes borde denna fråga närmare ha utretts varför inrikesministeriet beslöt att begära ett utlåtande av Ålandsdelegationen.
Arbetsgruppen kartlade de områden som hör till allmän ordning och säkerhet och där Ålands polismyndighet kan ha behov av handräckning vilket således förutsätter en överenskommelseförordning. Arbetsgruppen beslöt dock invänta Ålandsdelegationens utlåtande i behörighetsfrågan.
6. Sjöstridskrafternas verksamhet
Sjöstridskrafternas verksamhetsplan för år 2000 förhandsaviserade 32 fartygsbesök i åländska vatten. Det sammanlagda besöksantal uppgick till detsamma. Som jämförelse kan nämnas att åren 1996 så uppgick antalet fartygsbesök till 37, år 1997 till 30, år 1998 till 30 och år 1999 till 25.
7. Ålands gränser
Den 7 september 2000 presenterade docent Martin Ekman en utredning, som publicerades i Ålands högskolas serie, under rubriken ”Det självstyrda och demilitariserade Ålands gränser – historiska, geovetenskapliga och rättsliga synpunkter. Utredaren har kommit fram till att det finns ett flertal frågetecken kring Ålands territoriella gränser. Ålandskonventionen innehåller vissa oklarheter och tvetydigheter. Självstyrelselagen i sin tur avviker från Ålandskonventionen. Finlands officiella kartor visar något olika versioner av självstyrelsens gränser vid olika tidpunkter. Detta har skapat en lätt förvirring t.o.m. i den internationella folkrättsliga litteraturen. Han konstaterar att det vore önskvärt att bringa reda i dessa missförhållanden så att det självstyrande och demilitariserade Åland får så entydiga och begripliga gränser som möjligt.
Som en uppföljning av detta arbete togs initiativ till att en utredning skulle göras vid lantmäteribyrån för att nå klarhet i hur och när dessa oklarheter uppstått.
8. Ekonomiska zonen
Före den period (mars 1999) som den nu aktuella redogörelsen gäller avgav arbetsgruppen för inrättande av den ekonomiska zonen sitt betänkande. Arbetsgruppen tillsattes av utrikesministeriet och kanslichefen deltog som landskapets representant. Arbetsgruppen tog inte ställning till landskapets rätt och behörighet vad gällde utvidgning av den ekonomiska zonen varför den åländske representanten reserverade sig mot betänkandet eftersom landskapsstyrelsen ansåg att arbetsgruppen borde ha reglerat landskapets rätt och behörighet så att landskapets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet fullt ut skulle ha ägt tillämplighet i den del av den ekonomiska zonen som angränsar mot landskapet Ålands territorialvatten. I enlighet med arbetsgruppens förslag fördes ärendet till statsrådets kansli.
Den 20 april 2000 framförde landskapsstyrelsen de åsikter som tidigare hade framförts i arbetsgruppen, till utrikesminister Erkki Tuomioja vilken dock konstaterade att ärendet förts till statsrådet. Den 11 april 2000 kallade statsministern företrädare för Åland till ett möte angående Ålands rättigheter i den ekonomiska zonen. Landskapsstyrelsens representanter framförde återigen som sin åsikt att Åland bör ges rättigheter, inom de rättsområden landskapet har behörighet, i de delar av Finlands ekonomiska zon som naturligt kan anses ansluta till åländskt vattenområde. Bland behörighetsområden som faller under landskapets kompetens enligt självstyrelselagen för Åland, och som är av intresse med tanke på en ekonomisk zon, nämndes natur- och miljövård, vattenrätt, jakt- och fiske, styrning av fiskenäringen, tillvaratagande av fiskevattens produktionsförmåga, rätt att leta efter, inmuta och utnyttja mineralfyndigheter. Vidare hänvisades till att självstyrelselagen föreskriver att landskapets behörighet kan utvidgas för de fall att Finland skapar en ekonomisk zon och att det i motiven till 2 § 2 mom. självstyrelselagen uttryckligen sägs att riksmyndigheterna och landskapsmyndigheterna är skyldiga att samråda om verkningarna för landskapet av en nu aktuell utvidgning av Finlands överhöghet. Landskapsstyrelsens representanter framhöll vidare att ett sådant samråd bör ha till syfte att möjliggöra en utvidgning av landskapets behörighet och inte tvärtom. I begreppet samråd ingår att parterna skall sträva efter en lösning i samförstånd, d.v.s. en lösning som båda parter kan acceptera.
Ytterligare diskussioner fördes på politiskt plan med flera ministrar i Finlands regering, men utan att ärendet fick en slutgiltig lösning under nu ifrågavarande redogörelseperiod.
9. Diskussioner med Sverige
Mellan Sverige och Finland förekommer diskussioner i den s.k. arbetsgruppen för ökad integration vilken sysslar med frågor av integrationsfrämjande karaktär mellan Sverige och Finland. Även Åland deltar i detta arbete med en representant och kan här ta upp frågor av sådan karaktär att de måste lösas mellan Sverige och Finland, handelshinder och liknande frågor. Vidare har tillsatts en grupp som enbart sysslar med svensk-åländska frågor. Sveriges representanter kommer från utrikesdepartementet och från Åland deltar olika tjänstemän som är sakkunniga inom olika områden. Inom ramen för detta samarbete har diskuterats frågor med anknytning till skattegränsen, utbildningssektorn, examensfrågor, eltariffer som tillämpas mellan Sverige och Åland, TV-samarbete m.m. På grund av den allt starkare bindning till riket som Åland fått genom EU-inträdet samtidigt som allt tätare kontakter till Sverige förekommer på andra områden p.g.a. språket finner landskapsstyrelsen detta samarbete vara till stor nytta för landskapet. De frågor som inte kan lösas på tjänstemannaplan har sedan lyfts upp vid olika sammanträffanden mellan representanter för landskapsstyrelsen och Sveriges regering.
10. Åländsk landskod
Landskapsstyrelsen inledde år 1992 arbetet med att försöka få godkänt en egen landsbeteckning för landskapet Åland. Arbetet stötte under årens lopp på diverse svårigheter bl.a. kan nämnas att alla koder som hade någon anknytning till ordet Åland redan var upptagna och att bokstavskombinationer med tre bokstäver inte längre är gångbara i alla de sammanhang som en landskod kan komma att användas för.
Den 15 maj 1997 beslöt standardiseringsorganisationen ISO 3166 Maintenance Agency att tilldela Åland Alpha-2 kodelementet AV och att Alpha-3 kodelementet ALA på en informell bas skulle reserveras för det fall att Åland i framtiden skulle behöva en Alpha-3 kod. Avsikten med valet av bokstäverna ”AV” var att de skulle alludera på det ord för Åland som används i det finska språket ”Ahvenanmaa”. Eftersom detta skulle ge en felaktig bild av språkförhållandena på Åland ansåg landskapsstyrelsen inte att det var möjligt att ta i bruk denna kodbeteckning utan anhöll om att Åland istället skulle tilldelas en ny kod. Den 8 mars 2000 beslöt ISO 31660 Maintenance Agency att för Ålands del reservera Alpha-2 kodelementet AX.
En landskod kan användas i ett flertal olika sammanhang, men det största behovet fanns inom den postala sektorn och således begärde Posten Åland i september 2000 hos Universal Postal Union (UPU) att få ta i bruk AX som landskod för Åland. I väntan på ett beslut från UPU som begärt utlåtande från riksmyndigheterna, bad Posten Åland svenska postverket att istället för den i Sverige tidigare använda koden ÅL övergå till den nya landskoden AX vilket också skett. Vidare har diskussioner förts med Ålands tulldistrikt och tullstyrelsen om möjligheten att använda den nya landskoden för tulländamål.
Bland de ytterligare områden där det kan bli aktuellt att använda den nya landskoden är som domännamn inom datornätet Internet. P.g.a. det oklara läge som råder ifråga om användningen av domännamn och den internationella organisationens (ICANN) förhållningssätt till de s.k. ISO-koderna har landskapsstyrelsen valt att tills vidare avvakta det utredningsarbete som pågår på området.
11. Tillstånd att bedriva spelverksamhet via Internet
Representanter för inrikesministeriet har hävdat att landskapsstyrelsen inte haft behörighet att bevilja Ålands penningautomatförening tillstånd att bedriva spelverksamhet via Internet. Ålands landskapsstyrelse, som var av motsatt uppfattning, försökte vid ett flertal diskussioner med inrikesministeriet, där även representanter för justitieministeriet var närvarande, förklara sin syn på rättsläget, och komma till en överenskommelse med ministeriet. Detta visade sig dock omöjligt och den 24 maj 2000 förde inrikesministeriet saken till Högsta domstolen för avgörande. I skrivelsen hävdade inrikesministeriet att det tillstånd som landskapsstyrelsen beviljat för spelverksamhet via Internet var lagstridigt åtminstone till den del som tillståndet medgav att penningspelen utsträcktes utanför landskapets område, men inom rikets område. Ministeriet ansåg att landskapsstyrelsen inte haft behörighet att bevilja föreningen tillstånd att föranstalta penningspel i riket och ifrågasatte landskapsstyrelsens rätt att bevilja föreningen tillstånd som hade verkningar utanför det område som anges i 2 § självstyrelselagen. Högsta domstolen inbegärde utlåtande av såväl Ålandsdelegationen som landskapsstyrelsen.
12. Skydd för kulturegendom i Finland
Med anledning av att en preliminärrapport utarbetats angående skydd för kulturegendom i Finland med stöd av Haag-konventionen 1954 inbegärde undervisningsministeriet den 15 februari 2000 landskapsstyrelsens utlåtande ”om, hur och på vilka villkor de föreslagna åtgärderna kan genomföras på de olika förvaltningsområdena”. Härmed åsyftades utarbetandet av ett fullgott inventeringsmaterial som kan användas som utgångpunkt då beslut fattas om vilka objekt som skall skyddas på Åland. I riket föredrar Museiverket för huvudstaben de objekt som föreslagits att skall katalogiseras, varefter huvudstaben analyserar verkningarna av skyddet och försvarsmaktens operativa ledning och uttrycker sin ståndpunkt om objektens lämplighet. Eftersom landskapet Åland utgör ett demilitariserat och neutraliserat område där inga som helst krigshandlingar får äga rum kunde det knappas anses förenligt med de folkrättsliga arrangemang som gäller för landskapet att i försvarsstabens register över kulturegendom som beskyddas i krigstid införa objekt i landskapet där inga krigshandlingar skall få förekomma. Efter överläggning med självstyrelsepolitiska nämnden meddelade landskapsstyrelsen att invente-ringsarbetet fortsätter och att ett register över skyddsvärda objekt kommer att fastställas och upprätthållas av landskapets myndigheter utan att de militära myndigheterna involveras.
13. Skatteundantaget och arbetet med skattegränsproblematiken
Lagstiftningen avseende indirekt beskattning hör till rikets behörighet enligt 27 § 36 punkten självstyrelselagen. Av denna anledning är det därmed primärt riksmyndigheternas ansvar att skattegränshanteringen är ändamålsenligt utformad och att förändringar i gemenskapsrätten även bevakas. Det ingår således i riksmyndigheternas uppgifter då de företräder Finland att bevaka Ålands intressen. Det att landskapsstyrelsen med stöd av 59a § självstyrelselagen för Åland har rätt att delta i rikets beredning av förslag till nya direktiv fråntar inte riksmyndigheterna denna skyldighet. Landskapsstyrelsen anser det därför inte rimligt att avsätta de resurser som detta de facto kräver då det är fråga om frågor utanför landskapets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet. Landskapsstyrelsen är dock medveten om att man från riksmyndigheternas sida ogärna upptar problem föranledda av skatteundantag till behandling i EU:s institutioner. Av denna anledning avser landskapsstyrelsen att intensifiera diskussionen med riksmyndigheterna i avsikt att få en samsyn om bevakningen av dessa för Åland viktiga frågor. Denna samsyn är oerhört viktig med tanke på de ständiga förändringar som EG-rätten inom relevanta områden genomgår.
Landskapsstyrelsen har under perioden 1 november 1999 till 31 oktober 2000 tillsammans med finansministeriet i Helsingfors och finansdepartementet i Stockholm samt berörda tullmyndigheter försökt hitta olika lösningar i syfte att underlätta handeln mellan Åland och Sverige. De berörda tullmyndigheterna har under perioden arbetat vidare med gränstullsamarbetet och avsikten är att detta under våren 2001 skall utökas till att även omfatta trafiken Mariehamn – Kapellskär.
14. Utvärderingen av det ekonomiska systemet
Efter överläggningar med riksmyndigheterna har en arbetsgrupp tillsatts med representanter för landskapsstyrelsen och finansministeriet. Avsikten är att utvärdera självstyrelsens nuvarande ekonomiska system. Ålands statistik- och utredningsbyrå och Statens ekonomiska forskningscentral har som ett led i detta arbete givits i uppdrag att utföra utredningen under arbetsgruppens ledning. Utredningen planeras bli färdig under våren 2001.
Syftet med rapporten är att få fram underlagsmaterial, utgående från vilken man senare kan besluta om fortsatta åtgärder.
15. Överläggningar med riksmyndigheterna om åländska utbildningsfrågor
I oktober 1997 tillsatte undervisningsministeriet i samråd med Ålands landskapsstyrelse en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga förhållandet mellan Ålands lagstiftning och rikets lagstiftning om utbildning samt framlägga förslag till åtgärder. Arbetsgruppens kartläggning och förslag till åtgärder presenterades i juni 1998 och gavs ut i promemorian ”Förhållandet mellan Ålands lagstiftning och rikets lagstiftning om utbildning” (Umv:s promemoria nr.10:1998). Med utgångspunkt i landskapsstyrelsens utlåtande om de föreslagna åtgärderna (nr. 244 Ua1/29.10.1998) har bland annat följande för riket och Åland angelägna frågor varit aktuella:
Studentexamen och studentexamensnämndens verksamhet i landskapet
I promemorian diskuteras huruvida verkställandet av studentexamen i landskapet är en riksbehörighet eller en landskapsbehörighet. På basis av landskapsstyrelsens konstaterande att behörighetsfördelningen är en ren juridisk bedömningsfråga som avgörs enligt självstyrelselagen har antagits en förordning om studentexamen i landskapet Åland (2/2000).
I förordningen, som trädde i kraft 1 januari 2000, stadgas att ”De förvaltningsuppgifter som består i att föranstalta den studentexamen som avses i 5 § landskapsslagen om utbildning efter grundskolan ( 52/1997) skall i landskapet Åland skötas av den i studentexamensförordningen (FFS 1000/1994) nämnda studentexamensnämnden” och att ”I landskapet Åland avlagd studentexamen som har föranstaltats i enlighet med 1 § medför samma behörighet som motsvarande examen som har avlagts i riket”.
Kunskaper i finska som i universitet och yrkeshögskolor krävs av åländska studerande
Förutom i ovan avsett ärende förde landskapsstyrelsens ansvariga ledamot för utbildning och kultur- och undervisningsministern överläggningar om frågan gällande behörighetsvillkoren för studier vid rikets universitet och yrkeshögskolor för åländska studerande.
En förordning om klargörande av behörighetsvillkoren har antagits i oktober 2000 (FFS 841/2000). Förordningen trädde ikraft 1 november 2000 och bestämmelsen 3 §: En studerande som har avlagt examen vid en läroinrättning i landskapet Åland behöver inte i studierna för högskoleexamen visa de kunskaper i finska som annars föreskrivs för examen i fråga. Universitet eller yrkeshögskolan kan dock bestämma att studeranden skall delta i sådan undervisning i finska som är nödvändig med tanke på utbildningsområdet” tillämpas också på den som har antagits som studerande innan förordningen trädde i kraft.
Yrkeshögskoleutbildning
Den nämnda arbetsgruppens uppfattning är att de yrkeshögskoleexamina som avläggs på Åland kvalitativt kan jämställas med motsvarande examina i riket. Däremot är dessa examinas formella ställning i förhållande till högskoleexamina som avläggs i riket oklar. Landskapsstyrelsen har därför för sin del fört fram sin uppfattning att de åtgärder som redan vidtagits för att få till stånd ett ömsesidigt erkännande av varandras utbildningar bör slutföras.
16. Sjöfarten
Under perioden tillsatte Ålands landskapsstyrelse en expertgrupp med uppgift att föreslå hur de sex huvudområdena i landskapsstyrelsens strategi:
· EU-anpassning
· sysselsättning
· tillämpning av Ålands skatteundantag
· Miljö
· Utbildning och sjöfartskultur
· Utveckling av förvaltningen.
Expertgruppen fick dessutom i uppdrag att förbereda innehållet i ett åländskt internationellt fartygsregister utifrån befintliga utredningar, samt förbereda innehållet i den lagstiftning som måste överföras från riksdagen till det åländska lagtinget.
Expertgruppen tillsatte en särskild arbetsgrupp med uppdrag att förbereda innehållet i ett internationellt fartygsregister utgående från Europeiska gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport.
Förutom arbetet i ovan nämnda expertgrupp har landskapsstyrelsen under perioden i olika sammanhang för såväl den finska såväl som för den svenska regeringen framhållit sjöfartens stora betydelse för Åland samt vikten av att sjöfarten ges likartade konkurrensförutsättningar som i övriga Europa.
| Mariehamn den 17 maj 2001 |
|
|
L a n t r å d |
Roger Nordlund |
|
Landskapsstyrelseledamot |
Sune Eriksson |