Redogörelse 1/2014-2015
|
|
| ||
|
| REDOGÖRELSE nr 1/2014-2015 | ||
| Datum |
| ||
| 2015-02-26 |
| ||
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting
|
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
REDOGÖRELSE ÖVER SJÄLVSTYRELSEPOLITISKA FRÅGOR ENLIGT 32 § ARBETSORDNINGEN FÖR ÅLANDS LAGTING.
Landskapsregeringen överlämnar härmed den i 32 § arbetsordningen för Ålands lagting föreskriva redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Redogörelsen avser tiden från 1 november 2013 fram till tidpunkten för överlämnandet.
Mariehamn den 26 februari 2015.
L a n t r å d Camilla Gunell
Vicelantråd Roger Nordlund
Innehåll
1.1 Reformering av självstyrelsesystemet
1.2 Hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt
1.3 Uppdraget som landshövding på Åland
2.4 Översättning av God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica
3. Ålands demilitarisering och neutralisering
3.1 Fartygsbesök och överflygningar
3.2 Handräckning inom oljeskyddet
4.1 Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen
4.2 Ålandsexemplet som nordisk profilbärare
7. Skatte- och finansiella frågor
8. Utbildnings- och kulturpolitik
8.1 Studentexamen och högskolestudier i Finland
8.3 Nationell studiestödslagstiftning
15. Skyddsarbete under pågående arbetstvist
16. Statens överlåtelse av fast egendom till statliga bolag på Åland
1. Självstyrelsesystemet
1.1 Reformering av självstyrelsesystemet
Statsrådet tillsatte i samarbete med landskapsregeringen i september 2013 en parlamentarisk kommitté för att reformera självstyrelselagen för Åland. I kommittén ingår representanter för alla riksdagsgrupper och alla lagtingsgrupper. Kommittén leds av ett presidium med president Tarja Halonen som ordförande och lagtingsledamoten Gunnar Jansson samt direktören för Utrikespolitiska institutet Teija Tiilikainen som viceordföranden.
Kommittén överlämnade sitt delbetänkande till justitieminister Anna-Maja Henriksson den 28 januari 2015 (Betänkanden och utlåtanden 6/2015). Delbetänkandet innehåller allmänna principer och riktlinjer för det fortsatta lagberedningsarbetet. Det behandlar bland annat språkskydd, behörighetsfördelning och förfarandet vid överföring av behörighet, traktaträttslig behörighet, utvecklingen av den ekonomiska självstyrelsen, lagstiftningskontrollen, utvecklandet av nya former för samråd mellan landskapets myndigheter och riksdag och regeringen. Betänkandet berörde vidare några särskilda frågor såsom hembygdsrätten och kravet på finskt medborgarskap, klagorätten och befrielse från värnplikt.
De 81 riktlinjerna ligger till grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Kommitténs presidium ska i februari utse en lagberedningsgrupp som ska bereda utkast till lagtexter. Beredningsgruppen ska bestå av två lagberedare vid landskapsregeringen och två vid justitieministeriet samt eventuellt en femte person som ska leda arbetet. Presidiet ska fungera som beredningsgruppens referensgrupp. Vid sidan om lagberedningen ska presidiet vidta de åtgärder som behövs för att arbetet med de utredningar, som kommittén har fattat beslut om, kan inledas.
Kommittén kommer att återuppta sina möten i maj 2015 då den håller möte på Åland. Presidiet ska då rapportera till kommittén om erfarenheterna av arbetsupplägget och lägga fram ett förslag till arbetsplan för det fortsatta arbetet. Avsikten är att kommittén håller minst tre möten under hösten 2015. Lagberedningsarbetet ska fortgå under hela år 2016 och en bit in på år 2017. Ett slutbetänkande i form av en regeringsproposition ska överlämnas till justitieministern senast den 30 april 2017.
Vid en aftonskola den 25 februari 2015 presenterades kommitténs delbetänkande för regeringen och representanter för landskapsregeringen av kommitténs viceordförande Gunnar Jansson varefter ministrarna gavs tillfälle att ställa frågor och föra en diskussion.
Landskapsregeringen har av justitieministeriet beretts tillfälle att inkomma med ett utlåtande över delbetänkandet senast den 10 april 2015.
Landskapsregeringen ställer utöver arbetstiden för de lagberedare som omnämns ovan resurser till förfogande för de ekonomiska utredningar som omnämns i avsnitt 6.3 i delbetänkandet. En utmaning i sammanhanget är att de kompetenser som behövs för att föra arbetet vidare innehas av ett begränsat antal personer samtidigt som samma kompetenser även fordras för såväl löpande arbete som andra utvecklingsprojekt. Inom förvaltningen är behovet av prioriteringar och flexibilitet därför påtagligt.
1.2 Hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt
Enligt landskapsregeringens handlingsprogram av den 22 november 2011 ska frågor rörande hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt följa tydliga och klara normer för att skapa ett rättssäkert och jämlikt förfarande. Dessa normer ska utgå ifrån lag. Nuvarande lagstiftning revideras i enlighet med den parlamentariska kommitténs förslag (Åländsk utredningsserie 2009:4).
Landskapsregeringen har den 8 oktober 2012 tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram förslag till reviderad lagstiftning om hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt. Arbetsgruppen har den 27 mars 2014 överlämnat till landskapsregeringen ett delbetänkande med förslag till ny hembygdsrättslagstiftning (Åländsk utredningsserie 2014:1). Därefter har landskapsregeringen den 28 augusti 2014 överlämnat till lagtinget ett lagförslag med förslag till ny hembygdsrättslagstiftning (nr 16/2013-2014).
I ett nästa skede ska arbetsgruppen utarbeta ett delbetänkande med förslag till ny jordförvärvslagstiftning. Arbetet utgår från den parlamentariska kommitténs betänkande. Till den del betänkandet gäller jordförvärv föreslog kommittén bland annat en utförligare reglering i landskapslag, åtgärder som syftar till att förhindra överlåtelse av aktier eller andelar som står i strid med jordförvärvslagens syfte samt en utökad tillsyn.
1.3 Uppdraget som landshövding på Åland
I självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2007-2008 behandlades frågan om förfarandet vid utnämnandet av landshövdingen. Nämnden betonade bland annat behovet av specialbestämmelser för Åland som innebär att Ålandsöverenskommelsens bestämmelser om utnämning av landshövding på Åland följs till alla delar. Frågan om förfarandet vid utnämnandet av landshövdingen har åter aktualiserats genom en proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av statstjänstemannalagen och av vissa lagar som har samband med den (RP 298/2014). Förslagen i propositionen gäller statens högsta tjänstemannaledning. De specifika förslagen rör bland annat införandet av ett allmänt ansökningsförfarande för den högsta tjänstemannaledningen och gemensamma behörighetsvillkor för den högsta ledningen.
Landskapsregeringen har inte getts möjlighet att ge synpunkter under beredningen av propositionen. Landskapsregeringen har den 27 januari 2015 lämnat ett skriftligt utlåtande till riksdagens förvaltningsutskott i samband med riksdagens behandling av propositionen. Landskapsregeringen föreslog att det i statstjänstemannalagen ska införas en bestämmelse som hänvisar till landshövdingen på Åland och bestämmelserna i självstyrelselagen för Åland samt att hänvisningen kunde motsvara den som ingår i 16 § 3 mom. lagen om regionförvaltningsverken (FFS 896/2009). Uppdraget som och utnämningen av landshövding på Åland är förankrad i en internationell lösning som har upptagits i självstyrelselagen. Denna unika särlösning innebär att landshövdingen på Åland ska åtnjuta både landskapets och rikets förtroende. Med hänvisning till landshövdingens internationella särställning och centrala roll i självstyrelsesystemet framförde landskapsregeringen att endast självstyrelselagens bestämmelser ska tillämpas i samband med utnämning av landshövding. Landskapsregeringen ansåg att de gemensamma bestämmelser om bland annat ansökningsförfarande och behörighetsvillkor som föreslogs ingå i statstjänstemannalagen inte ska gälla landshövdingen på Åland.
2. Svenska språket
Då det gäller språkfrågor vid beredningen av EU-ärenden hänvisas till landskapsregeringens externpolitiska meddelande nr 1/2014-2015.
2.1 Språkrådet
Språkrådet påbörjade sitt arbete i september 2008. Landskapsregeringen tillsatte ett nytt språkråd den 20 december 2012 och antog samtidigt ett nytt reglemente för språkrådet. I samband med detta omformulerades språkrådets mandat så att rådet uttryckligen enbart ska fungera som landskapsregeringens referensgrupp i språkärenden i syfte att trygga och slå vakt om det svenska språkets ställning på Åland. Språkrådet leds av lantrådet och medlemmar är representanter från landskapets förvaltning, kommunerna, staten, näringslivet, vårdsektorn och utbildningssektorn.
Språkrådet slutförde under året kartläggningen av språksituationen inom de sektorer som är representerade i språkrådet. Språkrådet hörde även den åländska riksdagsledamoten, bland annat för att informeras om riksdagens arbete gällande språkfrågor. Landskapsregeringen hörde språkrådet under 2014 i samband med utarbetandet av en så kallad språkpolicy eller anvisning för den språkliga hanteringen inom landskapsregeringens allmänna förvaltning.
Språkrättsråd Corinna Tammenmaa bjöds in till språkrådet och samtidigt arrangerade språkrådet ett publikt seminarium som bland annat behandlade nationalspråksstrategin och de arbetsuppgifter som hör till språkrättsrådet. Tjänsten som språkrättsråd finns vid justitieministeriet och språkrättsrådet sköter olika administrativa uppgifter som hänför sig till språklagen och förverkligandet av de språkliga rättigheterna. Språkrådet bjöd under 2014 också in riksdagens justitieombudsman Petri Jääskeläinen för en diskussion om språkliga frågor särskilt med anknytning till självstyrelselagens språkliga bestämmelser.
I samband med justitieombudsmannens besök på Åland påtalade landskapsregeringen språkliga brister gällande prov för fastighets-, hyreslägenhets- och hyreslokalsmäklare då provlitteraturen är tillgänglig enbart på finska. Justitieombudsmannen har senare meddelat att han undersöker ärendet på eget initiativ.
2.2 Språklag
I självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över landskapsregeringens förra redogörelse (nr 2/2013-2014) uppmanar nämnden landskapsregeringen att undersöka om den språklag som antogs i Sverige år 2009 till vissa delar kan utgöra en inspirationskälla för en åländsk språklag.
Landskapsregeringen konstaterar att språklagen som utfärdades den 28 maj 2009 (SFS 2009:600) innehåller allmänna bestämmelser om svenska språket, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Lagen innehåller även bestämmelser om det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang.
Landskapsregeringen konstaterar att den svenska språklagen innehåller bestämmelser som förpliktar det allmänna att ge en nationell minoritet möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket. Landskapet är enspråkigt svenskt enligt 36 § självstyrelselagen, varför utgångspunkten i landskapet är annorlunda.
Inom landskapsregeringen pågår beredningen av en s.k. språkpolicy eller anvisning för den språkliga hanteringen inom landskapsregeringens allmänna förvaltning. Avsikten med dessa anvisningar är att vägleda och upprätta gemensamma förvaltningsrutiner för språkanvändningen inom förvaltningen. Självstyrelselagens bestämmelser för skyddet av det svenska språket ska förverkligas i största möjliga utsträckning inom förvaltningen. Landskapsregeringens avsikt är att i första hand slutföra arbetet med dessa anvisningar.
Landskapsregeringen konstaterar att även den pågående reformen av självstyrelselagen berör förverkligandet av språkstadgandena i självstyrelselagen. Den kommitté som utarbetar ett förslag till reform av självstyrelsesystemet för Åland är positiv till ett införande av internationella mekanismer för att trygga Ålands svenskspråkiga status enligt 6 kap. i gällande självstyrelselag och avser utreda vilken internationell institution som kunde anförtros en sådan uppgift.
2.3 Åländska ortsnamn
Ålands landskapsregering och även Ålands Näringsliv har vid olika tillfällen lyft frågan om kartnamn på digitala karttjänster på internet. I en del fall har det uppdagats att ortnamnen är finskspråkiga, trots att orterna är belägna inom det enspråkigt svenska och självstyrda landskapet Åland.
Lantmäteriverket, som är grundkälla för ortnamn i Finland, har meddelat att namnen Ahvenanmaa och Maarianhamina och övriga finska namn inom landskapet Åland kommer att användas på lantmäteriverkets kartor även i fortsättningen. Som stöd för sin tolkning anges justitieombudsmannens beslut (dnr 580/4/12) från september 2013 där justitieombudsmannen (JO) skriver att de finska namnen på kartan inte strider mot självstyrelselagen för Åland eller språklagen.
Landskapsregeringen har under 2014 via ett utskick till den allmänna förvaltningens personal efterfrågat förvaltningens kännedom om digitala karttjänster där kartnamn inom Ålands område är på främmande språk. Erfarenheten från det gångna året visar dock på en förbättrad situation där de stora internationella karttjänsterna, exempelvis Google och Bing, numera korrekt anger de åländska ortnamnen på svenska på sina kartor.
2.4 Översättning av God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica
Arbetet med att få till stånd en översättning av God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica har fortsatt under året. Dessa är standardverk för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården i Finland och används mycket frekvent av läkarkåren i riket.
Under år 2014 sände landskapsregeringen en förfrågan till Språkrättsrådet vid Justitieministeriet med begäran om utlåtande huruvida underlåtenheten att översätta God medicinska praxis och Pharmaca Fennica är förenlig med Nationalspråksstrategin, vars konkreta målsättning är att det ska finnas två livskraftiga nationalspråk i Finland. Något slutligt utlåtande från Språkrättsrådet har ännu inte erhållits.
Då frågan om översättning inte avancerat trots flera kontakter med ansvarigt ministerium, inlämnade landskapsregeringen i slutet av året även ett klagomål till Justitieombudsmannen. Ärendet har ännu inte avgjorts.
Frågan är prioriterad i och med att avsaknaden av svenskspråkiga versioner av Pharmaca Fennica och God medicinsk praxis utgör en patientsäkerhetsrisk.
2.5 Sjukvård på svenska
Som ett led i att trygga ålänningarnas behov av vård på svenska har landskapsregeringen tillställt Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland en anhållan om utredning och förbättring av det svenska språkets ställning vid Gamla Vasa sjukhus. Gamla Vasa sjukhus sorterar under Institutet för hälsa och välfärd (THL), som producerar landsomfattande rättspsykiatriska tjänster på specialnivå. Det betyder att även ålänningar dömda till rättspsykiatrisk vård vårdas där. Språket och därmed grunden för kommunikationen mellan den som vårdas, anhöriga och de som vårdar, är av om möjligt i ännu högre grad en förutsättning för framgång i vården i en vårdmiljö med kännbara inskränkningar i den personliga friheten och integriteten. Landskapsregeringen hade mottagit klagomål på förmågan att ge vård på svenska, Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) hade tillskrivits på finska i ett patientärende och därtill hade uppmärksamhet fästs vid att sjukhusets hemsida var märkbart bristfällig i jämförelse med den finskspråkiga versionen. Anhållan resulterade i att regionförvaltningsverket inledde ett övervakningsärende om tryggande av svenskspråkig service vid Gamla Vasa sjukhus.
Landskapsregeringen och Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) har för Social- och hälsovårdsministeriet och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) fortsatt påtalat behovet av en översättning av den handbok för hälso- och sjukvården angående upprättande och behandling av journalhandlingar som år 2012 utkom på finska. Under slutet av år 2014 utkom ett utkast av rapporten på svenska.
Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) har fortsatt arbetat med att trygga ålänningarnas behov av vård på svenska. I dialog med Åbo Universitetssjukhus (ÅUCS), som är det sjukhus i riket dit de flesta ålänningar skickas för öppen- och bäddavdelningsvård, har ÅHS utvecklat uppföljningen av språkavvikelser genom rapportering av avvikelser direkt till ett särskilt telefonnummer.
Alla patienter som remitteras för vård utom ÅHS får en enkät hemskickad till sig där bland annat frågor om hur vården språkligt fungerat ingår. Enkäten genomförs vartannat år och pågår för perioden 2014-15 för närvarande. Avtalssjukhusen informeras om enkätsvaren. Under perioden 2013-14 instämde i hög grad eller instämde helt 82 % av svarandena i påståendet ”språkligt fungerade vården bra”. Medelvärdet för ÅUCS blev 4,18 av 5 vilket var ett högre medelvärde än då enkätundersökningen genomfördes åren 2010-11 då medelvärdet var 3,62. Som jämförelse kan nämnas att medelvärdet för Uppsala Akademiska sjukhus var 4,85 i den senaste enkätundersökningen.
Inom ÅHS erfar man att attityderna till svenska språket på ÅUCS förbättrats men att det finns en variation i språkkunskaperna mellan olika enheter och anställda och en fortsatt uppföljning och dialog med ÅUCS behövs därför. Landskapsregeringen följer fortsatt ÅHS arbete med att trygga ålänningarnas behov av vård på svenska.
3. Ålands demilitarisering och neutralisering
Landskapsregeringen sände den 21 november 2013 ett meddelande om Ålands demilitarisering och neutralisering till lagtinget. Lagtinget har under året berett ärendet och självstyrelsepolitiska nämnden lämnade i september 2014 sitt betänkande över meddelandet.
Landskapsregeringen konstaterar att sedan meddelandet lämnades har mycket förändrats. Den säkerhetspolitiska situationen ser idag avsevärt annorlunda ut i och med det senaste årets händelser i Ukraina samt den ökande säkerhetspolitiska oron såväl i Östersjöområdet som i Europa. Den ökande terrorismen i världen där stora delar av Europa och till och med våra närmaste grannländer som Sverige, Norge och Danmark blivit ett mål för terrorism får konsekvenser även för Åland. I dag pågår krig i form av bekämpning av terrorism likväl som på traditionellt vis stater emellan. Ålands geografiska läge innebär dock att Åland även i dag är av central betydelse ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.
Den allt större oron i våra närområden har lett till att diskussionerna om säkerhetspolitiskt samarbete har tagit ny fart både inom det nordiska samarbetet och i fråga om det försvarssamarbete som sedan länge bedrivits mellan Sverige och Finland. Varken det nordiska försvarssamarbetet eller samarbetet Sverige-Finland är i dagsläget av sådan karaktär att Ålands demilitarisering eller neutralisering påverkas. Hösten 2014 ingick både Sverige och Finland ett samförståndsavtal om värdlandsstöd med NATO. Inte heller detta avtal är av sådan karaktär att Ålands demilitarisering och neutralisering påverkas.
Ålands demilitarisering och neutralisering är mot bakgrund av den rådande säkerhetspolitiska situationen i allra högsta grad relevant och landskapsregeringens uppfattning är att Åland genom sin demilitarisering och neutralisering utgör en stabiliserande faktor i Östersjöområdet. Landskapsregeringen anser därför att det är av största vikt att Ålands delmilitarisering och neutralisering upprätthålls och dess giltighet kontinuerligt hävdas oavsett nationella eller internationella förändringar på det säkerhetspolitiska planet.
Landskapsregeringen kommer på basen av det som redogjorts för ovan och med självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter som utgångspunkt att revidera demilitariseringspolicyn innan den slutligen antas.
I december 2014 besökte försvarsminister Carl Haglund Åland för att bland annat diskutera landstigningar i samband med marinens fartygsbesök i åländska vatten samt det svensk-finska försvarssamarbetet.
Vid mötet föreslogs att riket skulle överväga att uppdatera direktiven för sjöstridskrafternas inspektionsbesök till Åland. I dessa skulle framgå att besök under semesterperioden inte ska företas, att landstigning i Mariehamn inte ska ske, att inspektionsbesök inomskärs bör undvikas samt att där landstigning förekommer bör den ansluta sig till samarbetet med gränsbevakningen.
Under försvarsministerns besök framfördes även att undervisning om Ålands särställning inom militär grundutbildning borde ingå så att de särskilda förutsättningar som gäller på Åland med anledning av demilitariseringen blir kända.
Då det gäller försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige konstaterades att Ålands demilitarisering och neutralisering kommer att respekteras vid det fördjupade försvarssamarbetet. Landskapsregeringens uppfattning är att det från landskapets sida inte finns något behov av att aktivt delta i samarbetet eftersom Ålands särställning i dagsläget inte påverkas, men att landskapsregeringen önskar kontinuerlig information om försvarssamarbetet till de delar frågor som rör Ålands demilitarisering och neutralisering diskuteras.
Enligt statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse 2012 skulle statsrådet utreda ”hur landskapets Ålands särställning också framöver ska beaktas i samband med eventuella oljekatastrofer och andra krissituationer, och hur man ska säkerställa att de berörda myndigheterna har tillräcklig beredskap.” Försvarsministeriet tillsatte under hösten 2014 utredningen och den beräknas vara slutförd den 31 mars 2015. Syftet med utredningen är bland annat att kartlägga i vilka situationer handräckning av försvarsmaketen till landskapsmyndigheter kan bli aktuell därför att försvarsmakten är den enda myndigheten som har den kunskap/utrustning som krävs för uppdraget.
3.1 Fartygsbesök och överflygningar
Årligen genomför marinen planerade fartygsbesök i åländska vatten. Under perioden 1 november 2013-31 oktober 2014 fick Åland sammanlagt 19 fartygsbesök. Marinstaben meddelade om landstigning vid 5 besök.
Tidigare år har besöken uppgått till följande antal:
| År | Totalt antal | Landstigning |
| 2000 | 32 |
|
| 2001 | 30 |
|
| 2002 | 58 |
|
| 2003 | 26 |
|
| 2004 | 51 |
|
| 2005 | 35 |
|
| 2006 | 22 |
|
| 2007 | 21 |
|
| 2008 | 22 |
|
| 2009 | 26 |
|
| 2010 | 26 | 8 |
| 2011 | 28 | 11 |
| 2012 | 14 | 11 |
| 2013 | 18 | 6 |
| 2014 | 19 | 5 |
*Antalet landstigningar redovisas från och med år 2010
Det har under året i några fall förekommit diskussioner rörande planerade landstigningar. Som ett resultat av diskussionerna inställdes en planerad landstigning.
3.2 Handräckning inom oljeskyddet
Oljeskyddet är i allra högsta grad aktuellt. Det finns flera internationella konventioner och avtal om samarbete vid oljeolyckor till havs. Allt mer börjar dessa konventioner även inbegripa bestämmelser om fartygskemikalieolyckor. Myndighetsansvaret för oljeskyddet både på land och till havs tillkommer landskapsregeringen. Bekämpningen av oljeskador sköts i praktiken dock till havs av Ålands sjöräddningssällskap. Gränsbevakningsväsendet i Finland deltar i bekämpningen av skador och olyckor på åländska havsområden och vid större olyckor kan landskapsregeringen vända sig till Finlands miljöcentral, SYKE. Riksmyndigheterna är enligt 31 § självstyrelselagen skyldiga att inom gränserna för sin allmänna behörighet bistå landskapsmyndigheterna. I landskapet finns inget fartyg som är utrustat för bekämpning av kemikalieolyckor, varför handräckning i sådana fall kommer att vara nödvändigt. Finland har fem sådana fartyg, varav fyra drivs av gränsbevakningen och ett av marinen.
I de planer som tas fram med anledning av de olika konventionerna behandlas Åland separat under kapitlena om Finland. Exempelvis i den plan för samarbete som framtagits med anledning av Köpenhamnsavtalet – ett avtal varigenom de nordiska staterna förbinder sig att samverka för att skydda havsmiljön när den är hotad, oavsett vilken av staterna hotet berör – uppmärksammas Ålands ställning som en demilitariserad och neutraliserad zon.
4. Ålandsexemplet
4.1 Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen
Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och Ålands landskapsregering har till syfte att utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang samt att utveckla och utöka informationen om samt kontakterna till Åland. Kontaktgruppen har under perioden haft tre möten.
Kontaktgruppen har under året bidragit till utbildning om Åland vid statsrådet och utrikesministeriet och sett till att information om Åland finns tillgänglig på utrikesministeriets nätsidor och medverkat till att Åland representeras i Team Finland-verksamheten.
Till kontaktgruppens möten kallas sakkunniga enligt önskemål; gruppen diskuterade under året informationsfrågor med UM:s kommunikationsdirektör och ambassadrådet från UM:s politiska avdelning presenterade bland annat försvarssamarbetet med Sverige och värdlandsavtalet med Nato.
Kontaktgruppen bidrog till att utställningen ”The Aland Islands Solution: A Precedent för Successful International Disputes Settlement” ställdes ut på universitet och Nordens institut på Grönland i samband med seminariet om Åland som Finlands ambassad på Grönland ordnade i samarbete med Ålands landskapsregering.
Kontaktgruppen har diskuterat och följt med diskussionerna om det europeiska fredsinstitutet, Kastelholmssamtalen samt om Europainformationens verksamhet i Finland. Andra aktuella diskussionsämnen har varit Ålands demilitariseringspolicy, revideringen av självstyrelselagen, internationella besök på Åland samt traktatprocesserna till den del de berör Åland.
Under året har även förts en diskussion om kontaktgruppens sammansättning och uppgifter. Självstyrelsepolitiska nämnden har i sitt betänkande över demilitariseringspolicyn framfört att man anser att kontaktgruppen ska vara ett samarbete regeringarna emellan. Landskapsregeringen konstaterar att så är i dag fallet. Dock avser landskapsregeringen fortsättningsvis avsätta en plats för Ålands fredsinstitut att nyttjas vid behov för att möjliggöra ett effektivt samarbete med dem.
Det finns ett behov av goda strukturerade kontakter mellan landskapsregeringen och utrikesministeriet och i dessa kontakter utgör kontaktgruppen ett bra forum. I kontaktgruppen finns behov av att även kunna diskutera aktuella ärenden som inte direkt hänför sig till Ålandsexemplet. Genom kontaktgruppen ges också tillfälle till ett årligt möte med utrikesministern där möjligheten finns att förutom kontaktgruppens arbete även diskutera andra aktuella frågor inom utrikesministeriets verksamhetsområde, vilket är värdefullt.
Landskapsregeringen sätter stor vikt vid att upprätthålla kontaktgruppen som ett samarbetsorgan som båda parter har nytta av. Kontaktgruppen kommer under året att särskilt arbeta för att förbättra kunskaperna om Ålandsexemplet hos nyckelpersoner vid utrikesministeriet samt planerar att ordna ett seminarium i Bryssel.
4.2 Ålandsexemplet som nordisk profilbärare
Norden står idag inför utmaningar och behov av utvärdering och nytänkande om sin egen identitet som en fredsregion i Europa och världen.
Åland fungerar som mötesplats och kunskapskälla för besökare från hela världen, som kommer till Åland för att få kunskap om Ålandsexemplet och dess komponenter. Ålandsexemplet kan användas som inspiration och utgångspunkt för diskussioner och förhandlingar i konfliktlösningssammanhang. Begreppet Ålandsexemplet används för att beskriva Åland och dess självstyrelse, demilitarisering och neutralisering samt skyddet för språk och kultur i ett dynamiskt och fredsorienterat perspektiv. Begreppet inkluderar processer av fredlig konfliktlösning, förhandling, utveckling och samarbete över tid på regional, mellanstatlig och internationell nivå. Norden kan i framtida fredsutmaningar bidra med egna erfarenheter av regional integration, institutionaliserade samtal, en stark parlamentarisk kultur och samarbeten på många nivåer.
I samband med Nordiska rådets samlade utskottsmöten i Mariehamn i januari ordnades en konferens med temat ”Kan de nordiska självstyrelserna betraktas som fredsprojekt?” Inför konferensen hade ett team av forskare skrivit artiklar som belyser den historiska, rättsliga och politiska utvecklingen i de tre nordiska självstyrelseområdena Åland, Färöarna och Grönland. Artiklarna behandlar också betydelsen av de nordiska erfarenheterna av självstyrelse i relation till fred på internationell nivå. Konferensen arrangerades av Ålands fredsinstitut i samarbete med Nordiska rådets medborgar- och konsumentutskott.
Landskapsregeringen kommer föra fram Ålandsexemplet som inspirationskälla och Åland som mötesplats för aktörer som strävar efter fred och internationell konfliktlösning. Landskapsregeringen fortsätter att följa den nordiska debatten om säkerhetspolitik.
Landskapsregeringen vill i sin redogörelse uppmärksamma det Kastelholmssamtal om Norden och freden som Ålands fredsinstitut för första gången arrangerade i mars 2014. I panelsamtalen deltog Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja, Nordiska rådets direktör Britt Bohlin expeditionschef vid Norges UD Aud Lise Norheim samt vice president för Nordiska rådet Hans Wallmark. Finlands tidigare president Tarja Halonen är beskyddare för Kastelholmssamtalen och tanken är att samtalen ska bli återkommande samtal med fredstema.
4.3 Ambassadörsdagar
Utrikesministeriet ordnar årligen så kallade ambassadörsdagar för alla finländska ambassadörer där regeringen uppdaterar ambassadörerna om regeringsarbetet. Under år 2014 deltog lantrådet i ambassadörsdagarna och landskapsregeringens målsättning är att Ålandsexemplet ska vara en punkt på agendan under ambassadörsdagarna.
5. Internationella avtal
Landskapsregeringen har under året aktivt arbetat, och kommer fortsättningsvis att aktivt arbeta, med utrikesministeriet för att påtala betydelsen av att landskapsregeringen i ett så tidigt skede som möjligt ska ha möjlighet att ta del av rikets pågående förhandlingar om internationella avtal. Landskapsregeringen upplever att detta arbete har gett resultat, då landskapsregeringens tjänstemän allt oftare ges möjlighet att utlåta sig om förhandlingar om internationella avtal medan förhandlingarna fortfarande pågår. Det kan dock konstateras att detta förfarande är mer resurskrävande, mer resurser krävs om landskapsregeringens tjänstemän oftare ska vara delaktiga i beredningsskedet av internationella avtal.
Som ett resultat av diskussionerna sammanställer utrikesministeriet numera årligen en tabell över pågående fördragsförhandlingar. Tabellen innehåller information om de ansvariga ministerierna och tjänstemännen för varje pågående förhandling, vilket underlättar för landskapets tjänstemän att kontakta de ansvariga tjänstemännen vid ministerierna när det gäller förhandlingar som landskapsregeringen särskilt önskar följa.
Under året har landskapsregeringen – i samband med förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada – tillsammans med utrikesministeriet enats om en ny och tydligare formulering vad avser landskapets undantag från bestämmelser om offentlig upphandling i handelsavtal. Den nya formuleringen lyder enligt följande: In respect of the Åland Islands, the special conditions of Protocol No 2 on the Åland Islands to the Treaty of accession of Finland to the European Union shall apply. Denna nya formulering är tydligare än det tidigare avtalsvillkoret – Finland reserves its position with regard to the application of this Agreement to the Åland Islands – och utesluter inte landskapet från offentlig upphandling inom ramarna för kommande avtal. Landskapsregeringen understöder utrikesministeriets rekommendation att Finland ska föreslå för kommissionen att den nya formuleringen ska eftersträvas även i andra framtida internationella frihandelsavtal för att så långt som möjligt skapa en uniform praxis.
5.1 Tortyrkonventionen
I november 2013 inhämtades lagtingets bifall till det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. I samband med behandlingen i lagtinget framkom att behov finns att även inhämta lagtingets bifall rörande själva konventionen mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (nedan tortyrkonventionen). Tortyrkonventionen trädde i kraft i riket år 1989, det vill säga då 1951-års självstyrelselag fortfarande var i kraft. Vid den tidpunkten gjordes i riket bedömningen att konventionen inte innehöll några bestämmelser som hörde till landskapets lagstiftningsbehörighet och att lagtingets bifall därför inte behövde inhämtas. Lagtinget uppmärksammade under behandlingen av det fakultativa protokollet att även tortyrkonventionen innehöll bestämmelser som hör till landskapets behörighet rörande den utbildning som ska ges till sådana offentligt anställda som ansvarar för bemötandet av en person som utsatts för frihetsberövande. Dessa frågor hör enligt 18 § 6, 13 och 14 punkterna självstyrelselagen helt eller delvis till landskapets lagstiftningsbehörighet, och hörde till landskapets behörighet redan enligt 1951-års självstyrelselag. Av den anledningen begärde presidenten i september 2014 lagtingets bifall även till tortyrkonventionen.
6. Kontakterna till Sverige
Kontakterna mellan Ålands landskapsregering och Sveriges regering är år 2014 fortsättningsvis goda. Året har präglats av det så kallade supervalåret i Sverige varför besöksutbytet varit lägre än normala år. Det nordiska samarbetet och mötena i Nordiska ministerrådet har fungerat som en bra plattform även för bilaterala samtal mellan Ålands och Sveriges ministrar och tjänstemän.
Ålandskontorets lokalisering har under 2014 påverkats av att länsstyrelsens lokaler på Hantverkargatan i Stockholm utrymdes för en totalrenovering. På initiativ av Sveriges dåvarande nordiska samarbetsminister startade en utredning om att etablera ett Nordens hus i Stockholm. Utredningen pågår fortfarande men i december flyttade Ålandskontoret tillsammans med ett antal nordiska organisationer till den nya adressen Drottninggatan 30 i centralaste Stockholm.
För andra året deltog Ålands landskapsregering i politikerveckan i Visby, Almedalsveckan. För en detaljerad beskrivning av aktiviteterna under Almedalsveckan se kapitel 2.2.5 i bilagan till landskapsregeringens externpolitiska meddelande nr x/2014-2015.
En tradition som skapats av Sveriges generalkonsul är att bjuda in de svenska eleverna som studerar på Åland till information om Åland. Då även frågor om relationerna mellan Åland och Sverige diskuterades deltog även Ålandskontoret i Stockholm för att informera om samarbetet.
I mitten av maj besökte en tjänstemannadelegation från landskapsregeringen det svenska utrikesdepartementet och den nordisk-baltiska enheten. Vid mötet diskuterades bland annat utökat samarbete rörande upphandlingsregler och regler för statligt stöd. Möjlighet att delta i olika utbildningar med koppling till EU diskuterades också.
I slutet av april 2015 kommer lantrådet att besöka Sveriges statsminister Stefan Löfvén.
7. Skatte- och finansiella frågor
7.1 Skattegränsen
Landskapsregeringen har under året bevakat arbetet i Europeiska kommissionens expertgrupp med delegerade- och genomförandeakterna till unionens tullkodex. Som ett led i detta arbete bjöds Tullens generaldirektör och chefsjurist på besök under hösten, och landskapsregeringen fick då närmare information om vilka effekter det nya regelverket får för skattegränshanteringen. Under år 2015 kommer landskapsregeringen att tillsammans med Tullen försöka identifiera om det finns möjligheter till ytterligare förenklingar i skattegränshandeln inom ramen för det nya EU-regelverket.
Under året har riksdagen antagit en lag med innebörd att försäljning av tidsskrifter genom prenumeration med periodicitet per vecka eller mer sällan ska vara skattepliktiga i riket trots att tidsskriften levererats från landskapet. Ärendet initierades redan 2013 genom att Finansministeriet lämnade ett förslag om att ändra mervärdesskattelagen så att skattefrihet för mindre värdefulla försändelser om 22 euro och minimigränsen för skatteuppbörd om 5 euro slopas för import av prenumererade tidningar och tidsskrifter. Effekterna av förslaget i landskapet hade varit ökad administration för privatpersoner, och landskapsregeringen har därför i flera omgångar motsatt sig förslaget. Efter ett utlåtande från grundlagsutskottet lämnade finansutskottet ett helt nytt förslag i sitt betänkande som slutligen antogs av riksdagen. Finansutskottets förslag innebar att negativa effekter inte alls uppstår för privatpersoner i landskapet, och med anledning av det samt i syfte att bevara syftena bakom skatteundantaget gav landskapsregeringen sitt stöd till finansutskottets förslag.
7.2 Det ekonomiska systemet
I sitt betänkande (nr 2/2013-2014) konstaterade självstyrelsepolitiska nämnden att de ser mycket allvarligt på den under år 2012 tillsatta arbetsgruppens förslag, vilket omfattade att i samband med den kommande revideringen av självstyrelselagen se över det ekonomiska systemet för att möjliggöra precisering av kriterierna för förändring av avräkningsgrunden och skattegottgörelsen och skapa större flexibilitet. Arbetsgruppen avstod från att lämna ett konkret förslag till ändring av avräkningsgrunden till följd av olika syn på vilka förändringar som ska beaktas. Arbetsgruppen konstaterade även att för att komma vidare i frågan kan ett utlåtande från Ålandsdelegationen begäras i de frågor som vållat juridiska tolkningssvårigheter. I arbetsgruppens mandat ingick även att lägga fram nödvändiga åtgärdsförslag. Arbetsgruppen noterade i sitt betänkande att den inte sett det som sin uppgift att föreslå ett nytt finansieringssystem för den åländska självstyrelsen. Däremot har den inom ramen för arbetet behandlat möjliga justeringar av nuvarande finansieringsmodell för att förbättra hur systemet i praktiken beaktar förändrade förhållanden. I den senare tillsatta Ålandskommitténs mandat ingår att oberoende av vilka förslag kommittén lägger fram om skattebehörigheten ska den föreslå ett avräknings- eller annat system där den finansiella utjämningen mellan landskapet och riket smidigt kan ändra när förhållandena ändras.
På basis av ovan nämnda arbetsgrupps förslag hölls det under våren 2014 fortsatta kontakter med finansministeriet i syfte att få till stånd och formulera en gemensam begäran om utlåtande från Ålandsdelegationen i enlighet med 56 § självstyrelselagen rörande de förändringar i statsbokslutet som ska påverka avräkningsgrunden och som vållat juridiska tolkningssvårigheter. Under sommaren inleddes ett konkret arbete med utformningen av en med finansministeriet gemensam begäran om utlåtande från Ålandsdelegationen. Arbetet har fortgått med gemensamma arbetsmöten såväl i Helsingfors som i Mariehamn. I januari 2015 är parterna i det närmaste överens om innehållet i begäran om utlåtande från Ålandsdelegationen. Avsikten är att invänta Ålandsdelegationens utlåtande innan beslut om vidare åtgärder fattas.
7.3 Beskattningen
De regelbundna, kvartalsvisa informationsmötena med Finansministeriets skatteavdelning om aktuella skattefrågor har fortsatt under året. Landskapsregeringen får information om vissa planerade skatteåtgärder, internationellt samarbete inom EU och OECD inom beskattningsområdet och vilka förhandlingar som pågår i syfte att skriva eller revidera skatteavtal med andra länder. Landskapsregeringen anser att samarbetet är mycket värdefullt och är till stor nytta för det praktiska arbetet i skattefrågor. Med anledning av att landskapets behörigheter är så starkt sammankopplade med rikets beskattningsbehörigheter, är det nödvändigt att få direkt insyn i de åtgärder som planeras i riket och även de politiska motiv som finns bakom åtgärderna. Under år 2015 avser landskapsregeringen att analysera de ansvarsområden som ingår i den åländska beskattningsbehörigheten, och genom detta identifiera om det finns behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder. Det finns även fortsatt ett behov av att ännu fördjupa diskussionen och samarbetet med Finansministeriet inom beskattningsfrågor som berör landskapets intressen och i synnerhet då områden inom landskapets lagstiftningsbehörigheter berörs. Detta kan även komma att omfatta den fråga som självstyrelsepolitiska nämnden har lyft i sitt betänkande nr 2/2013-2014, det vill säga frågan om delaktighet i diskussioner kring ändringar av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet.
7.4 Extra anslag
Landskapsregeringen bereder en framställning om extra anslag i syfte att säkerställa landskapets framtida infrastrukturella funktioner på lång sikt. Förberedande diskussioner förs med finansministeriet och kommunikationsministeriet under vintern 2015. Målsättningen är att framställningen ska lämnas till lagtinget under våren 2015.
Projektet med att bygga en likströmsförbindelse mellan riket och Åland framskrider i huvudsak enligt plan. Kraftnät Åland Ab har redovisat projektkostnader om drygt 32.109.000 euro och landskapsregeringen har på basis av dessa kostnader betalat ut 12.843.000 euro i bidrag. Motsvarande belopp har erhållits från staten. Vid tidpunkten för uppgörandet av föreliggande redogörelse har Kraftnät Åland Ab lämnat in en ytterligare kostnadsredovisning om sammanlagt drygt 15.278.000 euro, varom landskapsregeringen ännu inte fattat beslut om utbetalning av bidrag.
8. Utbildnings- och kulturpolitik
En övergripande prioritering inom landskapsregeringens utbildnings- och kulturpolitik är att värna om och stärka det nordiska samarbetet, utveckla möjligheterna för unga och vuxna ålänningar att studera i andra länder samt att ta del av kommunikation och public service på svenska.
8.1 Studentexamen och högskolestudier i Finland
Landskapsregeringen har i olika sammanhang kontaktat studentexamensnämnden i Helsingfors och begärt en förklaring till de upprepade situationerna med brister i översättningarna till svenska av årligen förekommande nationella studentexamensprov. Landskapsregeringen önskar få klarhet i vilka åtgärder nämnden har tagit och avser att vidta för att säkerställa att svenskspråkiga abiturienter inte diskrimineras på grund av språkbruk och översättningar som inte fyller kvalitetskrav på tidsenlighet och professionalitet.
Landskapsregeringen har även uppmärksamgjort berörda utbildningsanordnare och utbildningsinstitutioner i riket, bland annat Teaterhögskolan vid Konstuniversitetet i Helsingfors, om bestämmelserna i statsrådets förordning (FFS 841/2000) om den kunskap i finska som vid universitet och yrkeshögskolor krävs av åländska studerande. Förordningsbestämmelserna innebär att en studerande som avlagt examen vid en läroinrättning på Åland inte behöver i studierna för högskoleexamen visa de kunskaper i finska som annars föreskrivs för examen i fråga. Universitetet eller yrkeshögskolan kan dock bestämma att studeranden ska delta i sådan undervisning i finska som är nödvändig med tanke på utbildningsområdet.
8.2 Högskolestudier i Sverige
I samband med det nordiska gränshinderarbetet vidtar landskapsregeringen kontinuerligt åtgärder särskilt för att utveckla förutsättningarna för ålänningarna att studera i Sverige, bland annat vid högskolor och universitet. Gränshinderarbetet omfattar samtidigt åtgärder för att erbjuda studieplatser på Åland för andra nordbor.
Landskapsregeringen har i sina kontakter uppnått en samstämmighet med Högskoleverket i Sverige om tolkningar av bestämmelser om behörighet och tillträde till högskolestudier i svenska högskolor och universitet. Den allmänbildande utbildningen vid Ålands lyceum, den grundläggande yrkesutbildningen vid Ålands yrkesgymnasium och yrkeshögskoleutbildningen vid Högskolan på Åland ger tillsvidare en allmän behörighet för inträde till fortsatta studier på högskolenivå i Sverige. Kravet på en särskild behörighet till utbildningarna kvarstår dock.
8.3 Nationell studiestödslagstiftning
Landskapsregeringen har tagit del av undervisnings- och kulturministeriets begäran om yttrande om föreslagna ändringar i rikets lagstiftning om studiestöd. Landskapsregeringen har meddelat att åländska unga och vuxna som studerar på rikshåll erhåller studiestöd med stöd av landskapslagen (2006:71) om studiestöd. De föreslagna ändringarna tillhör således rikets behörighet. Den aktuella ändringen i rikets studiestödslagstiftning kan däremot få konsekvenser vid rekrytering av studerande till Högskolan på Åland.
9. Kulturarvsfrågor
I fråga om den klagan som en privatperson i riket inlämnat till justitiekanslerämbetet om bärgningen av de fynd som gjorts i det så kallade champagnevraket, har biträdande justitiekanslern meddelat att landskapsregeringen, som innehar lagstiftningsbehörigheten inom det museala området, inte förfarit lagstridigt i ärendet. Kanslern har dock i sammanhanget fört fram sina synpunkter och en anmärkning på landskapsregeringens vissa förfaranden, som enligt kanslern står i strid med andan i lagstiftningen om maritima fornminnen och god förvaltningssed. Anmärkningen riktades mot landskapsregeringens förfarande gällande tidpunkten för inledande av skyddsbärgningen av champagnelasten. Landskapsregeringen inhämtade Museiverkets utlåtande i enlighet med bestämmelserna i självstyrelselagen. Skyddsbärgningen påbörjades två dagar innan museiverkets utlåtande inkom. Landskapsregeringens tjänstemän hade dock etablerat kontakt till myndigheten under tiden. Kanslern har avslutningsvis meddelat att klagomålet inte föranleder ytterligare åtgärder.
Då det gäller statsrådets förordning om sättande i kraft av konventionen om tryggande av immateriellt kulturarv har landskapsregeringen meddelat ett positivt förhållningssätt till konventionen. Landskapsregeringen har även uttryckt en önskan om att rikets myndigheter och motsvarande myndigheter på Åland utvecklar ett samarbete i syfte att metodik och systematisering på området synkroniseras.
I enlighet med bestämmelserna i konventionen har landskapsregeringen dels identifierat och definierat de olika inslag av immateriellt kulturarv som finns inom landskapet, dels tagit fram en registerförteckning för att säkerställa det avsedda kulturarvet.
10. Upphovsrättsliga problem
10.1 Ax-domänen
Under 2014 slutfördes en utredning kring den så kallade ”ax-problematiken”, det vill säga problematiken med att åländska internetanvändare stängs ute från tjänster på internet.
I utredningen konstaterades att grundorsaken till dessa problem är upphovsrätter i kombination med vad som kallas geotargeting. Detta är ett koncept för att automatiskt definiera det geografiska område för vilket ett företag köpt rättigheterna för ett program eller där ett företag väljer att utöva sin verksamhet. Det innebär att områden som inte ligger inom det definierade geografiska området stängs ute, något som kallas att geoblocka användare.
Landskoder slås fast av Internationella organisationen för standardisering (ISO) och listas i ISO 3166 standarden. Denna standard består av landskoder som bland annat ligger till grund för toppdomäner .ax. Ett land representeras alltid av en landskod, men en landskod behöver inte vara ett land. Leverantörer av geografisk informationsdata tar ofta för givet att landskod och land är detsamma, vilket leder till problem för Åland då .ax finns med i standarden men inte är länkat till ett land listat i de uppgifter som används för avtalen om geografiska licenser.
Upphovsrättsområden regleras av World Intellectual Property Organization (WIPO) och baseras på ISO-koderna. Eftersom upphovsrättsområden i regel definieras utgående från länder får det till följd att de landskoder som utgör provinser och saknar motsvarande upphovsrättsområde, i praktiken ofta hamnar utanför slutna upphovsrättsavtal.
I rapporten från ax-utredningen föreslogs som en åtgärd att arbeta för en precisering av ISO-standarden så att förhållande land-region tydliggörs. En generell precisering av standarden ansågs som en politiskt känslig fråga men det har senare framkommit indikationer på att en precisering specifikt gällande förhållandet regionen Åland och landet Finland skulle vara möjlig. Det kan också föreligga en risk att en precisering kan innebära negativa konsekvenser, i vissa sammanhang är det till fördel om Åland presenteras som en fristående region. Landskapsregeringen avser därför närmare utreda de handlingsalternativ som finns samt deras positiva och negativa inverkningar.
Den del av informationssamhällsbalken som reglerar domännamn träder i kraft den 5 september 2016, och i och med detta utgår de begränsningar som idag gäller beträffande anknytning till landskapet Åland vid beviljande av domännamn under toppdomänen .ax. Under året har en arbetsgrupp tillsatt av Kommunikationsverket utarbetat ett förslag till nya tekniska föreskrifter för såväl .ax- som .fi-domänen. Förslaget kommer att sändas ut på remiss under februari 2015. Landskapsregeringens IT-chef har varit medlem i arbetsgruppen, vars interna arbetsspråk varit finska vilket begränsat möjligheterna till deltagande. Kommunikationsverket har dock varit tillmötesgående vad gäller översättning av handlingar samt att tillhandhålla information på svenska.
10.2 OS-sändningar
Ålands folkrättsliga ställning innefattar den övergripande målsättningen att trygga Ålands befolkning dess svenska språk, kultur och lokala sedvänjor. I linje med denna målsättning ingick Finland och Sverige redan på 1960-talet en överenskommelse om nödvändiga åtgärder för att förbättra möjligheten att se svenska televisionsprogram på Åland.
Inför vinter-OS i Sotji kom det till landskapsregeringens kännedom att sändningarna via svenska Viasat och TV3 skulle släckas ned i det åländska sändningsnätet. Därmed blev ålänningarna hänvisade till finska YLE:s sändningar. I YLE sändes själva sportevenemangen med svenskspråkiga kommentarer medan största delen av sändningarna såsom inför-program, reportage och intervjuer sändes på finska. Landskapets utbildnings- och kulturminister tog upp förhandlingar och besökte Viasat Sport i Stockholm som genom sin koncern MTG innehade sändningsrättigheterna för OS. Landskapet fick förståelse och ett positivt gensvar för situationen men blev hänvisad till att Viasat Sport måste få tillstånd av finska YLE för att öppna upp sändningarna också över Åland. Finska YLE meddelade att tiden var för knapp för att göra ändringar i sändningarna, varför åländska tittare fick ta del av de till största delen finskspråkiga sändningarna. Förhandlingar inför sommar-OS 2016 har inletts.
10.3 Avtalslicenser
För Ålands del är det viktigt att få ett omfattande och varierat programutbud med svenskt tal eller svensk textning. Den tekniska utvecklingen till trots har ändå utvecklingen under senare år gått i motsatt riktning. Orsaken finns på upphovsrättsområdet som begränsar programdistribution särskilt över internet.
Åland har vid flera tillfällen diskuterat med Sveriges television om möjligheterna att ta emot SVT:s programutbud över nätet (SVT Play). Här sätter landsgränsen hinder i vägen och SVT kan för närvarande inte förhandla för Ålands del om rätten att inköpta, internationella program även kan ses över nätet på Åland. En möjlighet kunde vara att genom så kallade avtalslicenser distribuera program över nationsgränserna.
Beträffande avtalslicens sägs följande i regeringsproposition RP 181/2014 om ändring av upphovsrättslagen: När det gäller de olika sätten att använda vissa verk har det i 2 kap. i upphovsrättslagen föreskrivits att ett avtal om användningen av ett verk, som en av undervisnings- och kulturministeriet godkänd organisation som företräder ett flertal upphovsmän till verk inom ett visst område vilka används i Finland har ingått för de upphovsmän som organisationen företräder ska gälla även andra upphovsmän på samma område och deras verk. Denna utvidgade verkan av avtalet och dess villkor kallas avtalslicens.
I det aktuella förslaget till ändring av den finländska upphovsrättslagen beaktas avtalslicens, men för närvarande är det oklart om den kommer att underlätta för Åland att ta emot sändningar från Sverige. Landskapsregeringen konstaterade i det utlåtande som i februari 2015 skickades till riksdagens kulturutskott med anledning av regeringspropositionen att den för Ålands del bästa lösningen skulle vara att få till stånd möjligheten till ”överlappande upphovsrätt”, där geografiska områden skulle kunna länkas till ett upphovsrättsområde som inte sammanfaller med nationsgränserna.
Landskapsregeringen fortsätter sitt arbete för att trygga tillgången på Åland till svenska och övriga nordiska TV-program, särskilt inom ramen för SVT Play och TV4 Play. Tidigare inledda nordiska kontakter och nätverksarbete kring en översyn av upphovsrättsreglerna har accentuerats på både minister- och tjänstemannanivå.
10.4 Re:TV
Nätlagring av innehåll är främst kopplat till personligt bruk av TV, i form av Play-funktioner eller så kallad Re:TV. Tjänsterna erbjuds av självständiga aktörer som TV-bolag eller IPTV-bolag. Idag finns i Finland ett tjugotal nätlagringstjänster som skiljer sig vida åt både i teknisk utformning och i funktionalitet. Tjänsterna fungerar för närvarande utan rättsinnehavarens godkännande.
Bland EU-medlemsstaterna finns inga uttryckliga regler för hur upphovsmannen ska ersättas för bruk av nätlagringstjänster. I Sverige och Danmark finns lagstiftning som gör att de allmänna avtalslicenserna kan tillämpas även för nätlagringstjänster. I den ovan nämnda regeringspropositionen föreslås att den befintliga lagstiftningen om upphovsrätt ändras så att reglerna i största mån är lika som i Sverige och Danmark. Tanken är att det ska vara lagligt att distribuera och ta betalt för innehåll innan avtal med ägarna till innehållet ingåtts.
Såväl i Norden som inom EU pågår ett arbete med att förenkla upphovsrättslagstiftningen utan att för den skull åsidosätta upphovsrättsinnehavarnas rättigheter. Landskapsregeringen avser följa med detta utvecklingsarbete och att arbeta för att hitta en smidig lösning för mottagning av svenskt programutbud även över internet.
För en mer detaljerad redogörelse av upphovsrättsfrågor i ett EU-perspektiv, se kapitel 3.2.4 i landskapsregeringens externpolitiska meddelande nr x/2014-2015.
11. Frekvenskoncessioner
Under 2014 har kommunikationsministeriet ledigförklarat frekvenskoncessioner för 4G på Åland och under sommaren kunde sökande anmäla intresse genom en så kallad ”skönhetstävling” inom följande frekvensområden:
· 800 MHz
· 1800 MHz
· 2600 MHz
Begreppet ”skönhetstävling” innebär att de sökande som uppfyller de av kommunikationsministeriet uppställda kriterierna beviljas koncession. Ifall det finns flera kvalificerade sökande än koncessioner, beviljas koncessioner till de som bäst uppfyller de syften som man vill uppnå med koncessionen. Landskapsregeringen ska dock alltid med stöd av självstyrelselagen ge sitt samtycke till koncessionstilldelningen innan frekvensbanden kan tas i bruk av en mobiloperatör.
I landskapsregeringens utlåtande till Kommunikationsministeriet gällande koncessionerna påpekades att det är rimligt att tre koncessioner per frekvensområde delas ut för 4G. Avsikten vore att det bidrar till ökad valmöjlighet för konsumenterna på Åland. Dessutom ansåg landskapsregeringen att tre koncessioner per frekvensområde bör gynna utbudet av service och tjänster till ett konkurrenskraftigt pris.
Två sökande visade intresse och under hösten tilldelades Ålands mobiltelefon och Telia Sonera vardera en koncession per frekvensområde. Koncessionerna gäller till och med utgången av 2033.
12. LFA-stödet
I samband med reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken inför programperioden 2014-2020 tillsatte jord- och skogsbruksministeriet en arbetsgrupp för att utreda behörighetsfrågor mellan landskapet och riket. Arbetsgruppen fick även till uppgift att utreda finansieringsfördelningen mellan rikets och landskapets landsbygdsutvecklingsprogram.
Gruppen överlämnade sin slutrapport till Finlands jord- och skogsbruksminister. Landskapsregeringen och riksmyndigheten var inte eniga i avgörandet av behörigheten gällande stöd till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar (NCA tidigare LFA) som överfördes från rikets ansvar till landskapets inför programperioden 2000-2006 efter påtryckningar från kommissionen att åtgärden bör genomföras sammanhängande med andra åtgärder inom de områdesvisa landsbygdsutvecklingsprogrammen. Dock har en kompromiss uppnåtts mellan parterna för år 2014 bestående i att ansvaret för en till stödformen kopplad nationell tilläggsdel skulle flyttas från landskapet till riksmyndigheten då parterna varit överens om att grunderna för denna stödform tydligt kan härledas till en inkomstkompenserande grund samt en bakgrund i de nationella inkomststöden som har definierats som riksbehörighet enligt självstyrelselagen.
Landskapsregeringens utgångspunkt i förhandlingarna har varit att eftersom åtgärden till utformningen är att betrakta som ett inkomstöd och riksbehörighet trots att det av ändmålsenliga skäl genomförs i landskapets landsbygdsutvecklingsprogram borde stödordningen höra till rikets behörighet och genomförandet av åtgärden därför regleras i en överenskommelseförordning enligt 32 § självstyrelselagen.
Landskapsregeringen anser att det är olyckligt att behörighetsfördelningen inte är klarlagd och avser därför föra frågan till Högsta domstolen i enlighet med 60§ 2 mom. självstyrelselagen för Åland.
13. Hållbar utveckling
Landskapsregeringens miljöminister är sedan oktober 2013 medlem i Finlands kommission för hållbar utveckling. Kommissionens huvudsakliga uppgift är att engagera hela det finländska samhället – inklusive statsrådet, riksdagen, självstyrelseorgan, näringsliv, frivilligsektorn och kyrkan – i det nya samhälleliga åtagandet för hållbar utveckling som godkändes i december 2013. Kommissionens utgångspunkt är besluten från FN:s konferens om hållbar utveckling och strävar efter att få så många som möjligt att engagera sig i målen för hållbar utveckling. En av huvudmålsättningarna är att få en starkare koppling mellan den nationella politiken för hållbar utveckling och de processer för hållbar utveckling som initierats av FN och EU och regionalt samt att delta i samarbetet inom de europeiska nätverken för hållbar utveckling.
I detta sammanhang har den åländska ”Strategin för ett hållbart Åland 2051” fungerat som en inspiration för hur man kan arbeta för en samhällelig omställning. Strategin – vilken både Ålands lagting och landskapsregeringen fattat beslut om – syftar till att uppnå ett hållbart Åland år 2051 utifrån en gemensam definition. Landskapsregeringen har i februari 2015 anställt en hållbarhetsstrateg med uppgift att ta fram en plan för att förverkliga strategin. Planen ska innehålla förslag till konkreta åtgärder och projekt som kan genomföras inom de närmaste åren utgående från hållbarhetsstrategins dimensioner för ekonomisk, social och miljömässig utveckling.
14. Energipolitiska frågor
Landskapsregeringen har påpekat möjligheten till el-transitering via Åland mellan Sverige och Finland då den kommande kabelförbindelsen mellan Åland-Finland förväntas vara klar vintern 2016. En viktig förutsättning för detta är att hitta en tillfredställande lösning på problematiken med den nuvarande elkabelanslutningen till Sverige. Tillsammans med svenska myndigheter diskuterar landskapsregeringen fortlöpande anslutningen som idag belastas av en regionnätsavgift. Då Kraftnät Åland är en självständig TSO, det vill säga systemnätsansvarig, och det i EU:s tredje energimarknadsdirektiv har fastställts att det inte ska förekomma avgifter mellan systemnät, anser landskapsregeringen att den regionnätsavgift som uppbärs inte är acceptabel. Under 2014 har de finska och svenska näringsministrarna diskuterat frågan. Arbets- och näringsministeriet har även skickat brev till svenska ministern i frågan.
I samband med att rikets inmatningstariffsystem för vindkraft och biogas togs i bruk i slutet av mars 2011 infogades i stödsystemet även den tidigare accisbefrielsen för elproduktion med förnyelsebara energikällor. Det innebar att de åländska aktörerna från 2011 förlorade ersättningen som tidigare administrerades av tullverket. Landskapsregeringen hade dock ambitioner att ersätta aktörerna till den del de förlorat accisbefrielsen under åren 2011 och 2012. En åländsk lagframställning utarbetades och stödnotifieringen notifierades till kommissionen för godkännande. I slutet av 2013 kunde landskapsregeringen utbetala ersättning till aktörerna för produktionsåren 2011 och 2012. I riket utbetalades stödet enbart för produktionsåret 2011 så till den delen har de åländska aktörerna fått stöd ett år längre än motsvarande anläggningar i riket. Under de senaste åren har elpriset varit lågt och därför har landskapsregeringen som ambition att utbetala ersättning för produktionen även under åren 2013 till 2015. Ett nytt lagförslag har skickats till lagtinget och en ny stödnotifiering till kommissionen har gjorts i december 2014.
För att uppnå det nationella målet om 38 % förnyelsebar energi har riket infört ekonomiskt stöd för energiformer som bidrar till att uppnå åtagandet, bland annat inmatningstariffer för elproduktion från förnyelsebara energikällor såsom vindkraft. Landskapsregeringen har under en lång tid fört diskussioner med rikets myndigheter om hur ett samarbete kunde utformas för att utnyttja de goda förutsättningarna för produktion av vindkraft i landskapet. Diskussionerna har utmynnat i att regeringens finanspolitiska ministerutskott i juni 2013 antog riktlinjer angående produktionsstöd som betalas för el som produceras vid vindkraftverk som ska byggas i landskapet Åland. Landskapsregeringen har under 2014 fört diskussioner om hur den politiska överenskommelse som avspeglar sig i riktlinjerna ska förverkligas. I slutet av året lämnades i riket en proposition om villkoren för rikets medverkan i ett åländskt stödsystem. Samtidigt lämnade landskapsregeringen ett lagförslag till lagtinget och en stödnotifiering till kommissionen. Såväl riksdags- som lagtingsbehandlingarna pågår.
15. Skyddsarbete under pågående arbetstvist
I slutet av 2014 pågick en arbetskonflikt och -inställelse vid Ålands hälso- och sjukvård. Under denna tid beviljade Tehys fackavdelning på Åland r.f. inte skyddsarbete. Enligt grundlagen åligger det allmänna bland annat att trygga rätten till liv och personlig säkerhet. Landskapsregeringen förde en dialog med riksmyndigheterna så att åtgärder skulle vidtas för att garantera patienters liv och säkerhet. Det bedömdes att behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet bör klargöras före åtgärderna vidtas. Landskapsregeringen begärde Ålandsdelegationens utlåtande gällande omfattningen av landskapets behörighet gällande tjänstekollektivavtal samt hälso- och sjukvård. Den främsta frågeställningen var om det ingår i landskapets behörighet att genom lagstiftnings- och åtföljande förvaltningsåtgärder ålägga dem som deltar i en pågående arbetstvist att utföra skyddsarbete eller andra åligganden.
Enligt Ålandsdelegationens utlåtande från den 17 december 2014 ingår i landskapets behörighet gällande tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunernas anställda att lagstifta om arbetsfred och arbetstvister. Härvid bör dock de i grundlagen reglerade fri- och rättigheterna respekteras. Begränsningar i dem bör om möjligt undvikas, men begränsningar i vissa av dem kan vara nödvändiga för att trygga andra grundlagsenliga rättigheter. Sålunda kan de i grundlagens 7 § 1 mom. och 19 § 1 mom. garanterade rätten till liv och säkerhet respektive oundgänglig omsorg i vissa fall möjliggöra att det lagstiftas om begränsningar gällande den fackliga föreningsfriheten som garanteras i grundlagens 13 § 2 mom., den därtill anknutna konflikträtten samt den personliga friheten och rätten till arbete enligt grundlagens 7 § 1 mom. och 18 § 1 mom. Förrän sådana lagstiftningsåtgärder vidtas förutsätts det att dessa rättigheter vägs mot varandra för att utreda om skyddet av en viss grundlagsskyddad rättighet kan berättiga begränsningar av en annan grundrättighet. Om en sådan bedömning ger vid handen att de tilltänkta begränsningsåtgärderna kan anses acceptabla från grundlagssynpunkt bör lagstiftningen uppfylla sådana allmänna förutsättningar för ingrepp i de personliga rättigheterna såsom kravet på noggrann avgränsning, exakthet och proportionalitet.
Med hänvisning till motsvarande lagstiftningsåtgärder i riket och tolkningen av grundlagen i det sammanhanget bedömde Ålandsdelegationen att det inte är möjligt att i lagstiftningen inta bestämmelser exempelvis som allmänt skulle förplikta till utförande av skyddsåtgärder vid arbetstvister.
Landskapsregeringens bedömning är – om skyddsarbete inte beviljas under arbetstvist – att gällande lagstiftning inte innehåller tillräckligt effektiva instrument för landskapet att garantera patienters liv och för att förhindra bestående allvarliga skador. Ålandsdelegationens slutsatser torde i praktiken medföra att lagstiftningsåtgärder som förpliktar till utförande av skyddsåtgärder vid arbetstvister kan vidtas enbart temporärt och i förhållande till en konkret arbetstvist.
Landskapsregeringen konstaterar att det är nödvändigt att arbetsmarknadsparterna avtalar om skyddsarbete under eventuell arbetstvist. Den vård som är nödvändig för tryggandet av patienters liv samt förhindrar bestående allvarliga skador ska uteslutas från arbetskonflikter. I andra hand, om arbetsmarknadsparterna inte kan komma överens måste skyddsarbetet tryggas genom lagstiftning inom de ramar som Ålandsdelegationen anger.
16. Statens överlåtelse av fast egendom till statliga bolag på Åland
I 61 § självstyrelselagen för Åland ingår stadganden om hur staten kan förvärva fast egendom i landskapet samt hur det ska förfaras med sådan egendom som hör till staten men som inte längre behövs för statsförvaltningen. Grundprincipen är den att statens ägande- och nyttjanderätt övergår till landskapet när statens behov av mark för egentlig statsförvaltning upphör.
I samband med planer på överlåtelse av fastigheter i landskapet som statliga bolag erhållit i samband med bolagisering uppstod olika frågeställningar om hur 61 § självstyrelselagen för Åland ska tillämpas. En grundläggande fråga var om en bolagisering av statlig verksamhet innebär att den verksamhet som bedrivs inom ramen för det statliga bolaget aldrig kan definieras som egentlig statsförvaltning. Detta skulle innebära att statens rätt till mark i landskapet vid en bolagisering alltid ska övergå till landskapet och inte till det statliga bolaget.
Landskapsregeringen begärde Ålandsdelegationens utlåtande om statens överlåtelse av fast egendom till statliga bolag på Åland. I begäran om utlåtande tog landskapsregeringen bildandet av Finavia Abp som ett exempel. Det statligt ägda bolaget bildades den 1 januari 2010. Kommunikationsministeriet överlät ett antal fastigheter i landskapet till Finavia Abp i samband med bildandet av bolaget.
Enligt Ålandsdelegationens utlåtande från den 16 juli 2014 konstaterar Ålandsdelegationen att statsförvaltningen förändrats avsevärt sedan beredningen av förarbetet till gällande självstyrelselag. Statsförvaltningen är mångsidigare i sin nuvarande form än under tiden för självstyrelselagens tillkomst. Efter självstyrelselagens ikraftträdande har flera myndigheter ombildats till statliga affärsverk. De flesta enheter som omvandlats till affärsverk har därefter omvandlats till statliga aktiebolag. På grund av denna utveckling anser Ålandsdelegationen att den från förarbetena till självstyrelselagen härstammande formuleringen om att privaträttsliga samfund skulle exkluderas från den egentliga statsförvaltningen inte längre är helt motiverad. Även privaträttsliga samfund, såsom statsägda bolag, kan under vissa villkor inkluderas i den egentliga statsförvaltningen.
Ålandsdelegationen anser att det bör ske en helhetsutvärdering som syftar till att utreda om verksamheten bör anses höra till den egentliga statsförvaltningen. Då finns det inte några hinder för att staten överlåter markområden eller hyr ut lokaler till privaträttsliga samfund. Helhetsutvärderingen ska främst utgå från följande funktionella kriterier
- utsträckningen av statens beslutanderätt (majoritetsägo),
- samfundets verksamhetsområde,
- bakgrunden till och målsättningen med grundandet av samfundet,
- i vilken mån samfundet producerar andra än offentligrättsliga tjänster och
- om den faktiska verksamheten i fastigheterna ändrats efter självstyrelselagens ikraftträdande
Ålandsdelegationen understryker att tillämpningen av dessa kriterier inte får leda till kringgående av 61 § i självstyrelselagen så att dessa samfund fick överlåta mark åt utomstående. Detta innebär att även om statens rätt till markområden övergått till ett privaträttsligt samfund har dessa samfund inte rätt att fritt överlåta markområdena. Marken ska överlåtas till landskapet då den blir överflödig för egentlig statsförvaltning.
Ålandsdelegationen anser också att det är möjligt för landskapsregeringen att utvärdera förpliktelsen i 61 § 2 mom. i självstyrelselagen att överlåta markområden till landskapet i de fall då staten skulle avstå från sin ställning som majoritetsägare i ett privaträttsligt samfund eller från sin bestämmanderätt i ett sådant samfund.