Redogörelse 1/2001-2002

ÅLANDS LANDSKAPSSTYRELSE                  Dokumentnamn               Nr                                   Sidnr                                                                                                               

                                                                                                                REDOGÖRELSE   106 K10                  1 (10)

 

                                                                                                                Datum                             Dnr

                                                                                                                7.3.2002                 K10/02/1/18

                                                                                                               

 

 

                                                                                          Ålands lagting

                                                                                          Självstyrelsepolitiska nämnden

                                                                                         

                                                                                         

                                                                                         

Hänvisning

 

Kontaktperson

Elisabeth Nauclér

 

Ärende

REDOGÖRELSE ENLIGT 32 § LAGTINGSORDNINGEN
FÖR TIDEN 1 NOVEMBER 2000 - 31 OKTOBER 2001

 

Landskapsstyrelsen överlämnar härmed den i 32 § lagtingsordningen föreskrivna redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor som väsentligen berör landskapets författningsenliga rättigheter.

 

 

1.     Allmänt

 

Enligt 32 § lagtingsordningen skall landskapsstyrelsen i början av varje lagting och senare så ofta omständigheterna det föranleder, lämna till lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd en skriftlig redogörelse över de självstyrelsepolitiska frågor som, väsentligt berör landskapets författningsenliga rättigheter.

 

Under den aktuella redogörelseperioden har landskapsstyrelsen, på sätt som det parlamentariska systemet förutsätter, fortlöpande informerat och diskuterat med självstyrelsepolitiska nämnden de frågor som berör lagtingets författningsenliga rättigheter. Landskapsstyrelsen har även direkt till lagtinget, i form av landskaps­styrelsens meddelanden redogjort för frågor av väsentlig självstyrelsepolitisk betydelse. Därtill har landskapsstyrelsen regelmässigt översänt till självstyrelse­politiska nämnden sådana landskapsstyrelsens handlingar och beslut som land­skapsstyrelsen ansett höra till området för landskapets författningsenliga rättig­heter.

 

Inför uppgörandet av föreliggande redogörelse till självstyrelsepolitiska nämnden inbegärdes utredningar över hur kontakterna med riksmyndigheterna fungerar i språkhänseende. Denna redogörelse innehåller därför ett längre och mer om­fattande avsnitt om språket än vad som tidigare varit fallet.

 

 

2.     Svenska språket

 

                                      I detta sammanhang kan nämnas att statsminister Lipponen den 24 april 2001 utsände ett nytt brev till ministeriet om användningen av finska och svenska vid myndigheter (bilaga 1). Statsministerns skrivelse ger ett gott stöd för upprätthållande av ett fungerande samarbete med rikets myndighet.

 

                                      Under perioden har det förekommit att utlåtande inbegärts av landskapsstyrelsen över lagförslag som bygger på utredningar vilka inte funnits på svenska. Land­skapsstyrelsen har då endast kunnat ta del av en kort sammanfattning och därför begärt att få ge utlåtande när texten föreligger i svensk språkdräkt. Riksmyndigheterna har inte alltid tillmöteskommit begäran.

 

 

2.1.Polismyndigheten

                                     

Vid riksdagens biträdande justitieombudsmans behandling av ett ärende rörande polisens förfarande i samband med en husrannsakan som hade genomförts i Mariehamn framkom att vissa föreskrifter och anvisningar som åberopades av inrikesministeriet och som gäller bl.a. polisförvaltningen på Åland endast förelåg i finsk språkdräkt. Med anledning härav inbegärde biträdande justitieombuds­mannen en redogörelse av inrikesministeriet och landskapsstyrelsen före utgången av år 2000 över vilka föreskrifter, anvisningar samt andra normer om polisförvalt­ningen som tillämpas av polismyndigheterna i landskapet och vem som har ansvaret för att översätta dessa normer till svenska. Frågan diskuterades med representanter från inrikesministeriet vid flera tillfällen och båda parter lämnade sina utredningar till biträdande justitieombudsmannen i december 2000. Land­skapsstyrelsen sade sig vara villig till samarbete med inrikesministeriet men ansåg att samarbetet förutsatte att hela normmaterialet för polisförvaltningen först måste översättas till svenska av ministeriet.

 

Med anledning härav skriver biträdande justitieombudsmannen ”Enligt min uppfattning skall frågan om inrikesministeriets skyldighet att översätta normer för polisförvaltningen till svenska och frågan om en norm för polisförvaltningen skall tillämpas på Åland inte avgöras i ett sammanhang. Skyldigheterna att översätta en norm bör enligt min uppfattning bedömas utgående bl.a. från stadgandena i Finlands grundlag, lagen om Finlands författningssamling (188/2000) och lagen om ministeriernas andra statliga myndigheters föreskriftssamlingar (189/2000). Även 10 § språklagen (184/1922) kan vara en utgångspunkt för bedömningen av vad som bör översättas. Den senare frågan avgörs utgående från självstyrelselagen (1114/91) och förordningen om polisförvaltningen i landskapet Åland (828/1998). Samtliga normer som gäller rikets behörighet i polisärenden på Åland bör dock föreligga på landskapets förvaltningsspråk svenska då normerna träder i kraft.”

 

Inrikesministeriet har meddelat att de gått in för att samtliga föreskrifter skall översättas och av anvisningar åtminstone de som har betydelse för enskilda medborgare.

 

 

2.2.EU-ärendena

 

Landskapsstyrelsens hantering av EU-ärenden kan delas in i två typer av ärenden, sådana som rör verkställighet och sådana som rör beredning av nya rättsakter inom EU. Då det gäller verkställighetsärenden, t ex av Ålands mål 2 och mål 3 program, ärenden rörande statligt stöd och ärenden rörande överträdelser, är situationen tillfredställande då det gäller tillgången till handlingar på svenska.

 

I beredningen av rättsakter är situationen fortsättningsvis proble­matisk, vilket beror på att Åland förutsätts delta i rikets interna beredning av dessa EU-ärenden, vilken sker på finska. Det finns problem att få handlingar översatta till svenska, ofta p g a tidsbrist. Möten som hålls inom beredningssektionerna hålls dessutom på finska. Dock förekommer inom de flesta beredningssektioner en sådan praxis att ärenden som uttryckligen rör Åland diskuteras på svenska. Det grundläggande problemet består i att systemet är uppbyggt så att Åland deltar i rikets interna beredning.

 

Det är svårt att genom praktiska åtgärder förbättra situationen jämfört med dagsläget. För att komma till rätta med problemet måste systemet för Ålands deltagande i beredningen av EU-ärenden ändras i grunden.

 

 

2.3.Lagberedningen

 

Lagberedningen är sannolikt inte lika beroende som förvaltningen i allmänhet av kontakter med olika statsmyndigheter. Detta beror bl.a. på att lagberednings­arbetet inte alltid behöver, och i vissa fall inte ens kan, använda sig av anvisningar och andra slag av styrdokument från ministerier och centrala ämbetsverk. En annan orsak till det förhållandevis ringa beroendet är att det i situationer där kontakter oundgängligen krävs, t.ex. vid utarbetande av och förhandlingar om överenskommelseförordningar, i allmänhet är så att också någon av landskapsstyrelsens fackenheter är involverade i arbetet. I ett sådant fall är det inte ovanligt att denna fackenhet har etablerade kontaktkanaler till den eller de statsmyndigheter som berörs. Som exempel på sådana etablerade kontaktkanaler kan nämnas finansavdelningen-skattestyrelsen/finansministeriet samt trafik­avdelningen-sjöfartsverket.

 

Det är inte helt problemfritt för Åland att juridiken i Finland utövas mest på finska. Önskar man i enskilda fall få en riktig bild av gällande rätt i landet är det i många fall svårt om man inte kan tillgodogöra sig material på finska. Detta problem kan knappast undvikas på områden inom vilka landskapet saknar behörighet men där rikslagstiftningen ändå är av stor betydelse. På områden som faller inom landskapets behörighet är problemen mindre även om de inte kan undvikas helt. Bundenheten till rikslagstiftningen är stark inom vissa områden och frågan om blankettlagars ändamålsenlighet är inte politiskt okontroversiell.

 

 

2.4.Näringsavdelningen

 

Kontakterna till riksmyndigheterna bedrivs på fler olika nivåer, både formellt och informellt. De informella kontakterna och mötena orsakar sällan språkliga problem. I de fall där landskapsstyrelsen måste förhandla om lösningar på olika problem fungerar det också bra med det svenska språket.

 

Vid mer formella kontakter t ex i samband med deltagande i kommissioner, delegationer eller arbetsgrupper är det ofta problem. Mötena genomförs så gott som uteslutande på finska och protokoll och minnesanteckningar är oftast enbart på finska. Det är inte brukligt att det finns tillgång till någon svensk tolkning.

 

I EU-arbetet är mer än 90 % av all dokumentation på finska medan föredragningslistor kan ibland vara översatta till svenska. I princip är all bakgrundsdokumentation på finska om det inte handlar om dokument som är producerade inom kommissionen. Alla protokoll från möten som Finland deltar i inom kommitologin eller olika arbetsgrupper inom EU är endast på finska. Det är ett problem eftersom det är via dessa protokoll som det skulle kunna finnas en möjlighet att snabbt fånga frågor viktiga för Åland och därmed viktiga att följa upp. 

 

 

2.5.Social- och miljöavdelningen

 

För avdelningens ansvarsområde berörda ministerier och underlydande myndigheter avfattar skrivelser till landskapsstyrelsen på svenska i de fall landskapsstyrelsen är uttryckligen omnämnd som mottagaren av skrivelsen. Ett problem är att handlingar som skickas till landskapstyrelsen som regel utarbetas på finska och översätts till svenska i ett mycket sent skede. Förslag till regeringspropositioner har skickats till landskapsstyrelsen för utlåtande med kortare remisstiden än två dygn, t.ex. RP 169/2001 rd om främjande av möjligheterna för handikappade att få arbete.

 

Beträffande vissa ministerierna underlydande myndigheter såsom t.ex. livs­medelsverket och folkhälsoinstitutet, är utgångspunkten att skrivelser och andra handlingar inte avfattas på svenska utan särskild begäran av landskapsstyrelsen eller andra myndigheter i landskapet, medan andra myndigheter t.ex. forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården (Stakes) samt folkpensions­anstalten endast delvis uppfyller kravet att skrivelser och andra handlingar som utväxlas skall avfattas på svenska. Bakgrunden till skillnaden mellan ministe­rierna och underlydande myndigheter är vanligtvis att underlydande myndigheters skrivelser inte enbart är riktade till landskapsstyrelsen utan till flera olika myndig­heter och ofta innehåller allmän aktuell information, såsom t.ex. utredningar, forskningsrapporter, nyhetsbrev, allmänna anvisningar och liknande handlingar.

 

Beträffande föreskrifter skickas dessa till myndigheter i landskapet många gånger helt på finska.

 

 

2.6.Hälso- och sjukvården

                                     

Olika initiativ till förbättring av svenskspråkig service inom sjukvården har gjorts inom ÅHS. Med anledning av kartläggningen beslöt styrelsen att sjukvårdschefen skulle uppmana enheterna att sända till exempel remissvar, epikriser och vårdföreskrifter på finska för översättning till chefsläkaren, att tillse att dokument, som inte översätts på behandlade sjukhus bekostnad, kan översättas på ÅHS:s bekostnad samt att i konstruktiv anda påminna sjukhusen i riket om de nödvändiga med svenskspråkig service för de åländska patienterna.

 

                                      Allmänt kan sägas att handlingar från rikets myndighet ofta kommer på finska och sådana handlingar översätts inte heller till svenska. Däremot översätts vårdmeddelanden och liknande. Översättningen sker i dessa fall på det sändande sjukhusets bekostnad. Annat skriftligt material som patienten kan behöva såsom allmän information utgivna av läkemedelsföretag och patientföreningar rekvireras från Sverige.

 

                                      På grund av att den skriftliga kommunikationen från riksmyndigheter jord- och skogsbruksministeriet, EELA, livsmedelsverket, konsumentverket, m.fl. till miljövården vid Ålands hälso- och sjukvård i regel är på finska beslöt hälsonämnden den 25 oktober 2001 att alla handlingar som kommer i finsk språkdräkt skall returneras med begäran om översättning. Endast i de fall att det kan misstänkas att innehållet i ett brev är av brådskande natur som kräver snabba åtgärder för att skydda människors och/eller djurs liv och hälsa översätts brev på ÅHS:s försorg och handläggs innan kostnaderna för översättningarna debiteras riksmyndigheten.

 

 

2.7.Utbildningsavdelningen

 

Utbildnings- och kulturavdelningen har inte upplevt några svårigheter i att kommunicera på svenska med undervisningsministeriet och utbildningsstyrelsen. Vad gäller EU-ärenden är dock förhållandet det samma som redovisats av andra avdelningar.

 

 

2.8.Statsförvaltningen i landskapet

 

Under landshövdingens ledning har olika åtgärder vidtagits för att komma tillrätta med de svårigheter som kan finnas i kontakterna mellan statens myndigheter i landskapet och myndigheter i riket. I sammanhanget kan bl.a. nämnas behovet av vidareutbildning på svenska.

 

 

3.     Självstyrelselagsrevisionen

 

Under perioden har ett utkast till proposition färdigställts. Utkastet sändes på remiss under våren 2001. De olika remissvaren var mer kritiska än väntat och arbetet med att sammanjämka de olika synpunkterna kom att ta längre tid än väntat. Vid ett möte med justitieminister Johannes Koskinen i juli 2001 fick dock arbetet förnyat stöd och en lösning.

 

 

4.     Gränsbevakningen

 

Med anledning av inrikesministeriets begäran om utredning över lagstiftnings­behörigheten vad gäller sjöräddningen konstaterade Ålandsdelegationen i sin skrivelse den 14 februari 2001 att ”Sjöräddningstjänsten omnämns varken i nu gällande självstyrelselag eller i de tidigare självstyrelselagarna som eget rätts­område i uppdelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan landskapets och rikets lagstiftande organ. Lagstiftningsbehörigheten bör därför bedömas utgående från de rättsområden sjöräddningen kan beröra. Ett sådant rättsområde är brand- och räddningsväsendet, på vilket område lagstiftningsbehörigheten tillkommer land­skapet enligt 18 § 6 punkten självstyrelselagen. Enligt regeringens proposition till nu gällande självstyrelselag (RP 73/1990 rd) skall uttrycket brand- och räddnings­väsendet i den nya självstyrelselagen svara mot gällande rättsläge. Med stöd härav anser Ålandsdelegationen att med rättsområdet ”brand- och räddningsväsendet” i gällande självstyrelselag avses dels brandskyddet, dels det till brandskyddet kopplade räddningsväsendet, såsom dessa har definierats i lagen om brand- och räddningsväsendet (FFS 559/1975). Nämnda lag inbegrep inte sjöräddningen, liksom inte heller de tidigare brandlagarna, utan sjöräddningen har reglerats i en särskild lagstiftning. Dessutom har sjöräddningsverksamheten letts och ko­ordinerats av andra myndigheter än de som handhar brand- och räddnings­väsendet.

 

Ålandsdelegationens uppfattning är att räddningstjänsten, som indelas i allmän räddningstjänst, sjöräddningstjänst och flygräddningstjänst, faller den allmänna räddningstjänsten under landskapets behörighet, medan sjöräddningen och flygräddningen måste bedömas utgående från hur behörighetsfördelningen i övrigt är fördelad mellan landskapet och riket.

 

Sjöräddningen har även anknytning till de i självstyrelselagen angivna rättsområden allmän ordning och säkerhet, natur- och miljövård, vattenrätt och farleder för den lokala sjötrafiken, men enligt Ålandsdelegationens uppfattning har sjöräddningen i sak sin närmaste anknytning till den offentliga sjörätten. Ålandsdelegationen anser därför att sjöräddningstjänsten enligt 27 § 42 punkten självstyrelselagen är att hänföra till rikets behörighet”.

 

Landskapsstyrelsen har antecknat sig utlåtandet till kännedom och har inte funnit anledning att ha någon annan åsikt i behörighetsfrågan än den ståndpunkt Ålandsdelegationen kommit fram till.

 

 

5.     Sjöstridskrafternas verksamhet

 

Under perioden 1 november 2000 till 31 oktober 2001 fick Ålands besök av sammanlagt 30 fartygsbesök i åländska vatten. Som jämförelse kan nämnas att åren 1996 så uppgick antalet fartygsbesök till 37, år 1997 till 30, år 1998 till 30, år 1999 till 25 och år 2000 till 32.

 

 

6.     Ålands gränser

 

I enlighet med vad som konstaterades i föregående redogörelse togs initiativ till att en utredning skulle göras vid lantmäteribyrån för att nå klarhet i hur oklarheter i gränsdragningen mellan riket och Åland uppkommit vilka framförts i docent Martin Ekmans skrift ”Det självstyrda och demilitariserade Ålands gränser – historiska, geovetenskapliga och rättsliga synpunkter”.

 

Utredningen färdigställdes av lantmäteriingenjör Jan-Henrik Törnroos på initiativ av landshövding Peter Lindbäck och inkom till landskapsstyrelsen den 29 oktober 2001. Landskapsstyrelsen har fört utredningen till självstyrelsepolitiska nämnden för diskussioner.

 

 

7.     Ålands penningautomatförening

 

7.1.Frågan om behörigheten avseende tillstånd till internetspel

 

De meningsskiljaktigheter som har rått mellan inrikesministeriet och landskapsstyrelsen i frågan om landskapets behörighet att bevilja Ålands penningautomatförening tillstånd till internetspel löstes genom högsta domstolens avgörande i april 2001. Högsta domstolen konstaterade då att det låg inom landskapets behörighet att bevilja tillstånd för internetspel.

 

I samband med att en ny lotterilag behandlades i riket infördes på initiativ av grundlagsutskottet en bestämmelse enligt vilken en spelarrangör på Åland skulle åläggas att se till att personer stadigvarande bosatta i riket inte skulle kunna delta i spel anordnade på Åland via telefon, internet etc. Vidare stadgades att länsstyrelsen på framställning av inrikesministeriet skulle kunna förordna den som inte efterkommer bestämmelsen att uppfylla den och förena det med vite. Landskapsstyrelsen framförde till riksdagen att bestämmelserna stred mot kompetensföredelningen mellan landskapet och riket och underströk att det inte är möjligt att i rikslag inta den föreslagna regleringen av lotteriverksamhet som anordnas i landskapet eftersom lagstiftningsbehörigheten tillkommer Åland.

 

Eftersom det inte är möjligt att i rikslag ålägga den som anordnar lotteriet med stöd av åländskt tillstånd den avsedda kontrollskyldigheten är det inte heller på det sätt som föreslagits möjligt att ålägga länsstyrelsen på Åland någon övervakningsskyldighet.

 

Då riksdagen antog lagen med detta innehåll uppmärksamgjorde landskaps­styrelsen justitieministeriet och justitiekanslern på att den antagna lagen innehöll bestämmelser som stred mot självstyrelselagen.

 

Republikens president beslöt den 13 juli 2001 att inhämta utlåtande av högsta domstolen avseende om vissa bestämmelser i lotterilagen var förenliga med självstyrelselagen för Åland.

 

Högsta domstolen gav den 30 augusti 2001 ett enhälligt utlåtande med utförliga motiveringar till republikens president där man konstaterade att de ifrågavarande bestämmelserna inte överensstämde med behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket.

 

Republikens president beslöt i september att lämna lagen utan stadfästelse. Då lagen ånyo behandlades vidhöll landskapsstyrelsen i sina yttranden sin tidigare ståndpunkt. Riksdagen genomdrev lagen med de bestämmelser som stred mot självstyrelselagen, men hemställde samtidigt om att en proposition som upphäver de bestämmelser som strider mot självstyrelselagen i brådskande ordning skulle avlåtas så att de båda lagarna träder i kraft samtidigt.

 

 

8.     Diskussioner med Sverige

 

Landskapsstyrelsen har fortsatt sina diskussioner med myndigheterna i Sverige genom utrikesdepartementet.

 

Landskapsstyrelsen har fortsatt sina diskussioner med svenska myndigheter och regeringsföreträdare, bl.a. statsminister Göran Persson. Statsminister Göran Perssons besök på Åland kom större uppmärksamhet att ägnas frågor med anknytning till Åland inom den svenska förvaltningen. Under perioden har frågan om möjligheten att spela på svenska ATG på Åland funnit sin lösning. Exempel på andra frågor där diskussionerna fortsätter mot en lösning är

-        nedsättning av Ålands avgifter till det svenska regionalnätet för elförsörjning

-        annan betygsskala för antagning till svensk högskola

-        möjlighet att se svensk TV efter digitaliseringens införande

-        förenkling av skattegränsförfarandet mellan Sverige – Åland.

 

 

9.     Åland och Europeiska unionen

 

Under perioden har förts diskussioner om Ålands begränsade inflytande i EU, både internt i landskapsstyrelsen och i lagtinget. Landskapsstyrelsen har under perioden arbetat för att ytterligare förbättra den interna beredningen av EG-rättsakter och har även haft för avsikt att vid behov delta i arbetsgruppsmöten vid kommissionen och rådet samt i ministerrådsmöten. Landskapsstyrelsens strävan att i större utsträckning delta i ministerrådsmöten har orsakat problem, eftersom riksmyndigheterna i vissa fall har utestängt Åland från deltagande på den grunden att riksmyndigheterna inte ansett att frågor av intresse för landskapet skulle diskuteras vid ministerrådsmötet. Landskapsstyrelsen anser inte att det är acceptabelt att Åland utestängs från deltagande i ministerrådsmöten eller andra möten vid EU:s institutioner om landskapsstyrelsen gjort den bedömningen att det är befogat för landskapsstyrelsen att delta. Frågan om Ålands deltagande i ministerrådsmöten diskuterades vid ett kanslichefsmöte under hösten 2001 och denna fråga har också behandlats inom ramen för självstyrelselagsrevisionen.

 

Frågan om huruvida det så kallade Nicefördraget kommer att kräva lagtingets bifall eller inte har diskuterats under perioden och det kan konstateras att landskapsstyrelsen och riksmyndigheterna hade olika uppfattningar i frågan. Landskapsstyrelsen hävdade att lagtingets bifall skall inhämtas, eftersom fördraget innehåller sådana frågor som inverkar på områden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Denna fråga löstes så att lagtingets bifall till den ikraftträdelselag genom vilken Nicefördraget sätts i kraft inomstatligt inhämtades, även om det rådde oenighet mellan riket och landskapet om och på vilken grund bifallet skulle inhämtas.

 

Diskussionen om EU:s framtid och innehållet i kommande regeringskonferens (2004) startade under perioden. Landskapsstyrelsen har under perioden börjat förbereda landskapsstyrelsens ställningstagande genom att söka kontakter och se över eventuella samarbetsmöjligheter med andra lagstiftande regioner inom EU. Konstitutionella regioners regeringschefer hade ett möte i Liegè i november där lantrådet deltog. Vid mötet tillsattes ett arbetsutskott med representanter från konstitutionella regioner. Syftet med arbetsgruppen är att utarbeta gemensamma synpunkter inför framtidsarbetet och att förbereda nästa regeringschefskonferens.

 

Under 2001 har 62 stycken av kommissionens förslag till gemenskapsåtgärder diarieförts vid landskapsstyrelsen. Under samma period har 116 stycken EU-direktiv antagits. Landskapsstyrelsen notifierade, d.v.s. anmälde genomförande av gemenskapsrätt, 58 stycken direktiv under år 2001.

 

Under 2001 påbörjade kommissionen 32 stycken s.k. överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG-fördraget mot Finland genom att skicka en officiell anmärkning. Kommissionen har under denna period i 13 fall fortsatt överträdelseförfarandet mot Finland genom att skicka ett motiverat yttrande. Kommissionen tillställde Finland i juli 2001 ett kompletterande motiverat yttrande gällande vårfågeljakten.

 

Kommissionen påbörjade en talan mot Finland vid EG-domstolen i två fall under 2001. Det ena av dessa fall rörde genomförande av rådets direktiv 96/61/EG på Åland. EG-domstolen avskrev detta mål i oktober 2001 efter att kommissionen hade återkallat sin talan. Kommissionen återkallade sin talan efter att Finland, indirekt landskapet, hade gjort en slutlig notifiering av direktivet.

 

 

10.  Aftonskolan

 

Under augusti 2001 hölls diskussioner med både Sveriges statsminister Göran Persson och statsminister Paavo Lipponen i Mariehamn. Diskussionerna med statsminister Lipponen ledde till att regeringen beslöt att ha en särskilt aftonskola om åländska frågor vilken sedan kom att äga rum den 24 oktober 2001. De frågor landskapsstyrelsen tog upp var den pågående revisionen av självstyrelselagen, frågan om Åland i ett internationellt perspektiv, frågor rörande europeiska unionen och lagtingets medverkan vid godkännande av EU-fördrag. Inom området för den ekonomiska utvecklingen på Åland diskuterades självstyrelsens finansie­ring, den ekonomiska utvecklingen och Ålandsprotokollets tillämpning och sjöfartens konkurrensvillkor. Inga beslut fattas vid regeringens aftonskolemöten, men inställningen till att fortsätta diskutera för Ålands självstyrelse grund­läggande utvecklingsfrågor var positiv och ledde till att en grupp tjänstemän under ordförandeskap av statssekreterare Rauno Saari fick i uppdrag att utreda de olika frågeställningarna och se vilka möjligheter som finns att komma vidare.

 

 

11.  Nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS)

 

Landskapsstyrelsen har under året uppmärksammat riksmyndigheterna på att en ny EU-rättsakt bereds i vilken medlemsstaterna ges vissa arbetsuppgifter. Förordningen gäller fastställande av en nomenklatur för statistiska territoriella enheter. Landskapsstyrelsen har uppmanat riksmyndigheterna att i beredningen påtala att EG-regelverket ska beakta att det inom medlemsstaten Finland finns två parallella lagstiftande organ och därmed i vissa fall minst två behöriga myndig­heter som kan påta sig gemenskapsrättsliga uppgifter. Beredningen av rättsakten fortsätter under år 2002 och följs upp av landskapsstyrelsen.

 

 

12.  Parallellregisterlagen

 

Kommunikationsministeriet har under hösten 2001 förberett en ändring i parallellregisterlagen i syfte att passagerarfartygen ska bli stödberättigade samt för att utvidga statsstödet till sjöfarten. Av regeringens proposition till riksdagen kan konstateras att även en korrigering av 4 § har föreslagits i enlighet med landskapsstyrelsens tidigare skrivelser. Av motiveringarna framgår att man tagit hänsyn till Högsta domstolens utslag 29 juni 1993 av­görande av en meningsskiljaktighet mellan landskapet Åland och trafikministeriet rörande behörigheten att utge näringsstöd till handelssjöfarten. I propositionen har man även tagit hänsyn till Ålandsdelegationens utlåtande i ärendet samt ett utlåtande från justitieministeriet. Man konstaterar att självstyrelselagen ger en möjlighet för landskapet att bevilja stöd även i det fall det är fråga om riksbehörighet.

 

Lagförslaget har ännu inte slutbehandlats i riksdagen.

 

 

13.  Avtal med jord- och skogsbruksministeriet

 

Ålands landskapsstyrelse inledde formella förhandlingar med jord- och skogsbruksministeriet i september 1999, efter att ha haft informella diskussioner under en längre tid, gällande hanteringen av medel ur garantidelen ur Europeiska utvecklings och garantifonden för jordbruket. Enligt gällande EG-regelverk skall medel ur nämnda fonds garantidel hanteras via ett ackrediterat utbetalningsställe enligt mycket noga reglerade riktlinjer. Utgångspunkten i förhandlingsarbetet var att landskapsstyrelsen skulle sköta så mycket som möjligt inom hanteringen av de medel som är landskapsstyrelsens ansvar (EU:s delfinansiering av miljö-, LFA- och startstöd) utan att administrationssystemet skulle stå i strid med EU-rätten och självstyrelselagen.

 

Förhandlingarna resulterade i en modell där ansvaret för förvaltningsuppgifterna kring hanteringen av medel ur jordbrukets garantidel regleras i en överens­kommelseförordning. Efter godkännande av förordningen kommer Ålands landskapsstyrelse och jord- och skogsbruksministeriet att under­teckna ett administrationsavtal och formellt inleda samarbetet kring hanteringen av dessa EU-medel.

 

 

14.  Utvärderingen av det ekonomiska systemet

 

Arbetsgruppen med uppgift att utvärdera självstyrelsens nuvarande ekonomiska system har fortsatt sitt arbete under denna period. Utredningen har ännu inte färdigställts.

 

 

15.  Utbildningsavdelningen

 

Landskapsstyrelsen och undervisningsministeriet har fört diskussioner kring tillvägagångssättet för att uppnå ett klarläggande av examinas formella ställning, särskilt för ykeshögskolan, mot bakgrund av en utredning av förhållandet mellan Ålands och rikets lagstiftning.

 

 

 

 

L a n t r å d                                           Roger Nordlund

 

 

 

Landskapsstyrelseledamot                    Gun Carlson