Redogörelse 1/2018-2019

Lagtingsår: 2018-2019
Typ av dokument: Redogörelse

Ladda ner Word-dokument

 

5x5px

regeringen_svartvit

REDOGÖRELSE nr 1/2018-2019

Datum

 

2019-04-01

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


REDOGÖRELSE ÖVER SJÄLVSTYRELSEPOLITISKA FRÅGOR ENLIGT 36 § ARBETSORDNINGEN FÖR ÅLANDS LAGTING.

 

Landskapsregeringen överlämnar härmed den i 36 § arbetsordningen för Ålands lagting föreskriva redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Redogörelsen avser tiden från 8 mars 2018 fram till tidpunkten för överlämnandet.

 

 

Mariehamn den 1 april 2019.

 

 

 

 

L a n t r å d                                                Katrin Sjögren

 

 

 

 

Vicelantråd                                                Camilla Gunell                                         

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

INNEHÅLL

1. Självstyrelsesystemet 3

1.1 Reformering av självstyrelsesystemet 3

1.2. Konsumentrådgivningen. 4

1.3. Relationerna riket-Åland. 4

2. Svenska språket 5

2.1. Språket, allmänt 5

2.2 Språkrådet 6

2.3. Deltagande i rikets beredning av reformer 6

2.4. Översättning av God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica. 6

2.5. Sjukvård på svenska. 7

2.6. Språkliga brister i rikets socialvårdslagstiftning. 7

4. Vård- och landskapsreformen i riket 9

4.1. Allmänt 9

4.2. Flerkanalsfinansiering och valfrihet 9

5. Säkerhetsläget i Östersjön. 10

5.1. Allmänt 10

5.2. De nya hoten: Informationspåverkan och hybridhot 11

5.3. Försvarssamarbete Finland-Sverige samt försvarsavtal med USA. 11

5.4. Ålands demilitarisering och neutralisering. 12

5.5. Samarbetsgruppen med försvarsministeriet 12

5.6. Fartygsbesök och överflygningar 13

5.7. Gränsbevakningen. 13

6. Ålandsexemplet 14

7. Det ekonomiska systemet 14

8. Tullkodexen och skattegränsen. 15

9. Beskattningen. 15

10. Jordbrukspolitik. 16

11. Fiskeripolitik. 16

12. Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland. 17

13. Miljö. 17

14. Utbildning. 18

14.1. Förändrade tillträdesregler till svenska högskolor och universitet 18

14.2. Ny gymnasielag och ny lag om studentexamen. 18

14.3. Lagen om yrkesutbildning. 18

14.4. Datainformationsregister om individers studievägar och examensprestationer 19

14.5. Utredning angående läget för och nivån på språkreserven i Finland. 19

14.6. Den nordiska överenskommelsen om ömsesidigt tillträde till högre utbildning  20

14.7. Erkännande av svensk grundlärarexamen. 20

14.8.Utbildningssamarbete med Sverige gällande läkare. 20

15. Kultur 21

15.1. Kulturarv. 21

15.2. Kyrkolagen. 21

16. Upphovsrättsliga problem.. 22

17. Arkivväsendet 23

18. Byggande av centrala IT-tjänster 24

18.1 KaPA. 25

18.2 Kanta. 25

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. Självstyrelsesystemet

1.1 Reformering av självstyrelsesystemet

Den 16 juni 2017 överlämnade Ålandskommittén sitt slutbetänkande varefter justitieministeriet föranstaltade om en remissrunda. Landskapsregeringen avgav, efter diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden sitt utlåtande den 27 september 2017 (ÅLR 2017/4970). Den lagberedningsgrupp som verkat under Ålandskommittén påbörjade efter remisstidens utgång ett arbete för att gå igenom de inkomna yttrandena. En politisk dialog upprätthölls parallellt under hösten mellan lantrådet Katrin Sjögren och Ålandsminister Anne Berner. Problemställningarna som lyfts i de inkomna yttrandena visade sig dock vara av sådan art att det inte var möjligt att lösa dem vare sig i lagberedningsgruppen eller inom den tid som Ålandsministern och lantrådet rimligen kunde avsätta för saken. Justitieministeriet och landskapsregeringen kom därför överens om att en arbetsgrupp på hög nivå under ledning av justitierådet Niilo Jääskinen tillsätts för den fortsatta beredningen.

     Arbetsgruppens uppdrag var att på basen av tillbakamedlingen i remissvaren över kommittébetänkandet och de diskussioner som redan förts, ringa in sådana temata och sakfrågor som förutsätter fortsatt beredning och politiska diskussioner samt ställa förslag om de frågor som förutsätter politiska riktlinjer. Den 20 mars presenterade arbetsgruppen sina förslag. Flera frågor löstes under beredningen i arbetsgruppen. Bl.a. föreslog arbetsgruppen ett reviderat förslag till ekonomiskt system, innehållande ett förslag till skatteavräkning. Flera stora frågor förblev dock oklara däribland frågan om vilka rättsområden som kunde bli föremål för övertagande respektive överföring till lagtingets behörighet, avräkningsgrundens storlek och hur gemensamma resurser fördelas.

     Beskrivningen av självstyrelselagens förhållande till grundlagen och självstyrelsens internationella förankring blev även en allt viktigare fråga i det hårdnande politiska och juridiska klimatet mellan självstyrelsen och staten.

     I de förhandlingar på politisk nivå som sedan vidtog visade det sig mycket svårt att komma vidare med en totalrevision av självstyrelselagen.

     Under första hälften av oktober 2018 överenskom landskapsregeringens företrädare med statsmaktens företrädare att bryta ut de ekonomiska delarna till en egen proposition. Avsikten var att göra det lättare att komma överens om självstyrelsens grundfinansiering och om hur landskapsreformen skulle kunna genomföras med beaktande av självstyrelselagens bestämmelser. Förslaget byggde på den överenskommelse för den föreslagna regleringen om landskapet Ålands ekonomi som nåddes vid beredningen av totalrevisonen av en ny Ålands självstyrelselag. Den föreslagna kompromissen skulle ge ca 10 miljoner euro i höjd grundfinansiering på årsnivå då det nya systemets utfall med en avräkningsgrund uppgående till 0,45 procent och förändringarna av mervärdesskatteintäkterna beaktade. Efter många möten och diskussioner samt kompromisser föreföll det i januari 2019 att överenskommelsen inte skulle hålla. Ytterligare turer följde med bl.a. ett försök från statsrådets sida att enbart justera 49 § självstyrelselagen gällande skattegottgörelsen, vilket landskapsregeringen avfärdade bl.a. då det enbart skulle ha löst en del av problemen.  Den 6 februari 2019 tog statsrådet slutligen beslutet att skicka den proposition som framförhandlats i november – december 2018 (RP 320/2018 rd) till riksdagen. Landskapsregeringen hördes den 8 februari 2019 och den 11 februari 2019 tog grundlagsutskottet beslut om ett betänkande (GrUB 12/2018 rd) där man förordar ändringen av självstyrelselagen.

     Enligt 3 mom. övergångsbestämmelserna i den förslagna ändringen av självstyrelselagen ska bestämmelsen om vägande skäl för ändring av avräkningsgrunden i den ifrågavarande övergångsbestämmelsen bli tillämplig i en situation där den till följd av landskaps- och vårdreformen uppskattade ökningen av mervärdesskatteintäkten i statsbudgeten på cirka 1,6 miljarder euro inte skulle realiseras eller om väsentliga avvikelser skett som påverkar avräkningsbeloppet och som inte beror på konjunkturläget. Eftersom vård- och landskapsreformen nu fallit i riksdagen avser landskapsregeringen påbörja diskussioner med finansministeriet i syfte att säkerställa propositionens intentioner i fråga om ekonomiskt utfall.

     Enligt den samsyn som råder mellan regeringen och Ålands landskapsregering är totalrevisionen avsedd att slutföras under de valperioder som närmast följer på denna valperiod.

     Landskapsregeringen har under arbetets gång kontinuerligt uppdaterat och överlagt med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Propositionen är därmed förankrad med denna. Landskapsregeringen konstaterar att diskussionerna med och enigheten i självstyrelsepolitiska nämnden varit mycket värdefull för landskapsregeringens arbete med självstyrelagsfrågorna.

     Landskapsregeringen avser under året som kommer att samordna arbetet med den fortsatta revisionen. Avsikten är att en blandad arbetsgrupp, under lantrådets ledning, tillsätts bestående av både politiker och tjänstemän där utkastet till totalrevision från hösten 2018 analyseras och vid behov justeras utgående från den erfarenhet som erhållits under processens gång. Landskapsregeringen avser bereda samtliga lagtingsgrupper tillträde till arbetsgruppen. Utgående från detta arbete avser landskapsregeringen, efter att ha hört självstyrelsepolitiska nämnden, att efter riksdagsval och regeringsbildning föra förnyade förhandlingar om totalrevisionen med statsmakten med målet att totalrevisionen ska vara godkänd första gången enligt 73 § 1 mom. grundlagen den 9 juni 2021.

 

1.2. Konsumentrådgivningen

I oktober 2018 överlämnade republikens president en proposition om ändring av 30 § självstyrelselagen så att den överföringen av konsumentrådgivningsuppgifterna från magistraten till Konkurrens- och konsumentverket som skedde den 1 januari 2019 beaktas. Landskapsregeringens uppfattning är att självstyrelsens ställning stärktes i och med propositionens behandling i riksdagen. Grundlagsutskottet ansåg i sitt betänkande GrUB nr 6/2018 rd följande: ”Grundlagsutskottet anser att argumenten för den ändring som nu föreslås inte är tillräckliga för att ändringen ska kunna behandlas enligt det förfarande som föreskrivs i 73 § 2 mom. i grundlagen med tanke på dels tidpunkten då lagen stiftas, dels den särskilda status som grundlagen tillskriver självstyrelsen för Åland och självstyrelselagen. Det finns heller inte skäl att avgöra lagstiftningsordningen för ändringar i självstyrelselagen på ett sätt som väsentligt avviker från lagstiftningsordningen för ändringar i texten i grundlagen och undantagslagar av permanent karaktär. Lagförslaget bör lämpligen behandlas på det sätt som föreskrivs i 73 § 1 mom. i grundlagen.” Formuleringarna var således tydliga och framhöll självstyrelselagens starka ställning samt var därigenom viktiga för det fortsatta arbetet med revideringen av det ekonomiska systemet.

 

1.3. Relationerna riket-Åland

Goda relationer mellan landskapet och riksmyndigheterna är en förutsättning för att självstyrelsesystemet ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Landskapsregeringen framhöll i förra redogörelsen till självstyrelsepolitiska nämnden sin oro och uppfattning att relationerna mellan riket och Åland sammantaget utvecklats i negativ riktning och att en grundläggande förändring i hur man i riket ser på Ålands självstyrelse har skett. Utvecklingen under det senaste året har varit liknande, dock så att överenskommelse om det ekonomiska systemet kunde nås i ett mycket sent skede i månadsskiftet januari-februari 2019.

     Vid ministerierna finns fortsatt både okunskap och osäkerhet om hur åländska frågor ska hanteras. Landskapsregeringen upplever att ett uttryck för detta är att det är svårare att genom diskussioner lösa uppkomna problem. Osäkerheten leder till svårigheter att genom diskussioner lösa uppkomna problem. I förlängningen kan problem därför inte lösas utan politiska diskussioner eller genom att det uppstår juridiskt tvång.

     Landskapsregeringen har under året fortsatt arbetet att aktivt förbättra kontakterna med riksmyndigheterna i syfte att skapa goda och välfungerande relationer samt öka kunskapen om Åland vid ministerierna. Kontaktgruppen med utrikesministeriet och försvarsministeriet är i det här sammanhanget viktiga.

     Landskapsregeringen avser fortsatt att föra en kontinuerlig dialog med regeringen i syfte att vid behov utveckla samverkansformerna mellan riket och landskapet. Landskapsregeringen konstaterar att justitieministeriet har en central roll både i detta arbete samt i arbetet att tillsammans med landskapsregeringen bevaka att rikslagstiftningen uppgörs i enlighet med självstyrelselagens behörighetsfördelning. Särskild uppmärksamhet behöver fästas vid att en dialog med berörda fackministerier om aktuella lagstiftningsförslag kan åstadkommas i så god tid att de propositioner som avlämnas till riksdagen har beaktat de för Åland relevanta frågeställningarna så att behovet av ändringar under riksdagsbehandlingen kan minimeras.

     Utöver de formella kontakterna och kontakterna på tjänstemannanivå har landskapsregeringen även arbetat med att bygga upp informella kontakter på den politiska nivån. Landskapsregeringen betonar i sammanhanget betydelsen av kontakter mellan lagtinget och riksdagen samt mellan partierna i riksdagen och lagtinget.

 

2. Svenska språket

2.1. Språket, allmänt

Den språkliga utvecklingen i landet är fortsättningsvis bekymmersam. Landskapsregeringen redogjorde i föregående redogörelse till nämnden för sin syn på den språkliga utvecklingen i riket.

   Även då det gäller den språkliga situationen vid statliga myndigheter på Åland är situationen fortsättningsvis problematisk. Dataprogram, dataregister och stödinformation föreligger huvudsakligen endast på finska. Den interna skolningen, kurser m.m. ges huvudsakligen endast på finska. Den dagliga kontakten (allt från email till skriftlig information och anvisningar), men också cirkulär och anvisningar, sker och tillhandahålls ofta endast på finska.

     Ålands självstyrelse är i grunden ett språkskydd för det enspråkigt svenska Åland. Finland är bundet genom internationell rätt i fråga om Ålands särställning. Därmed är frågan om hur tillgången på svenskspråkiga heltäckande bestämmelser kan tryggas inom såväl landskapets som rikets behörighetsområden även av internationellt intresse. För att Ålands språkliga skydd ska anses fungera måste det vara möjligt att kunna verka med enbart kunskaper i svenska även i statlig tjänst på Åland. Vidare är det viktigt att samhällsutvecklingen inte leder till att svenska språkets ställning i förhållandet till finska språkets ställning inom privat sektor försvagas. Språkskyddet från början av 1920 talet avser i första hand svenska språket i förhållande till det finska språket, inte svenska språket i förhållande till det engelska språket eller något annat främmande språk. Landskapsregeringen anser att det är viktigt att bevaka utvecklingen vad gäller detta bl.a. i samband med beviljande av näringsrätter, så att det säkerställs att det är möjligt att åländsk arbetskraft utan kunskaper i finska får möjlighet att erhålla arbetstillfällen då externa företag etablerar sig på Åland.  

     Landskapsregeringen avser att prioritera dessa frågor i samband med det fortsatta reformarbetet med självstyrelselagen. De där ingående språkbestämmelserna är av central betydelse. Landskapsregeringen noterar i sammanhanget självstyrelsepolitiska nämndens uppfattning att det bör övervägas om Åland kan bli ett centrum för svenskspråkig statlig service i Finland samt ett eventuellt djupare samarbete med myndigheter i Sverige.

 

2.2 Språkrådet

Språkrådet påbörjade sitt arbete i september 2008. I december 2012 antogs ett nytt reglemente i vilket språkrådets mandat omformulerades så att rådet uttryckligen enbart ska fungera som landskapsregeringens referensgrupp i språkärenden i syfte att trygga och slå vakt om det svenska språkets ställning på Åland. Språkrådet leds av lantrådet och medlemmar är representanter från landskapets förvaltning, kommunerna, staten, näringslivet, vårdsektorn och utbildningssektorn.

     Under 2018 höll språkrådet tre möten. Vid ett möte hölls en fördjupad diskussion hölls kring språkbestämmelserna i förslaget till ny självstyrelselag. Ett gemensamt möte har även hållits med Ålands delegater i svenska Finlands folkting, där olika former av samarbete mellan landskapsregeringen och folktinget diskuterats. Språkrådet har även upptagit Norra Ålands lantbruksnämnds skrivelse om svenskspråkig utbildning till behandling samt ett flertal JK utlåtanden i språkfrågor till behandling.

     Språkrådets protokoll finns på https://www.regeringen.ax/andra-verksamheter-hor-forvaltningen/sprakradet

 

2.3. Deltagande i rikets beredning av reformer

Ett problem som förekommer är att ministerierna med väldigt kort varsel begär in yttranden från landskapsregeringen avseende tex. förslag till propositioner. Anledningen till detta har ofta varit att några utkast inte funnits på svenska innan propositionen i praktiken blivit färdigställd. Det här leder till stora problem för förvaltningen att snabbt sätta sig in i ett nytt regelverk och bedöma hur Åland påverkas. Ett annat problem är att det efter att yttrandet avgivits varit svårt för ministerierna att åtgärda eventuella brister i propositionen innan den måste överlämnas till riksdagen.

     Landskapsregeringen konstaterar att det därmed vore viktigt dialogen mellan landskapsregeringens avdelningar och ministerierna förbättras tex. genom kontinuerliga träffar där lagstiftningsprojekt diskuteras.

 

2.4. Översättning av God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica

Riksdagens justitieombudsman (JO) konstaterade den 30.12.2015 att God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica används för att ge konkret innehåll åt den flexibla rättsnorm om hälsovårdspersonalens yrkesetiska skyldigheter som finns i 15 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvård (FFS 1994/559) vilken är gällande i landskapet. I lagen sägs ”skall i sin yrkesutövning tillämpa allmänt godtagna och beprövade metoder”. Social-och hälsovårdsministeriet bör enligt JO vidta åtgärder så att vårdrekommendationerna översätts till svenska.

     Beträffande Pharmaca Fennica ansåg JO, att all den information där det ingår hänvisningar i förordning eller lagstiftning med det snaraste bör bli tillgänglig på svenska. Beträffande översättning av övrig information i produktresuméer över läkemedel (och därmed i Pharmaca Fennica) bör social- och hälsovårdsministeriet och övriga berörda riksmyndigheter tillsammans med landskapets myndigheter dryfta hur denna information ska kunna bli tillgänglig för den del av läkarkåren som inte behärskar finska. JO bad social- och hälsovårdsministeriet att senast den 30.6.2016 meddela vilka åtgärder som vidtagits med anledning av beslutet.

     Landskapsregeringen har följt upp hur Institutet för hälsa och välfärd (THL) avser förverkliga översättningarna av god medicinsk praxis i enlighet med det resultatavtal som social- och hälsovårdsministeriet tecknat för institutet. Detta gjordes dels genom att bjuda in THL:s generaldirektör till Åland. THL:s generaldirektör med följe besökte landskapsregeringen den 18.6.2018 och högst på agenda stod ”god medicinsk praxis på svenska”. Landskapsregeringen uppfattade att de framförda kraven på att alla rekommendationer även bör finnas på svenska mottogs med förståelse och löften om att försnabba översättningarna men någon förbättring på området kan inte ses. Sedan besöket på Åland har institutet bytt generaldirektör. Idag finns 2 av 106 rekommendationer på svenska. Frågan om översättningarna togs även upp då minister Valve träffade familje- och omsorgsminister Annika Saarikko den 15.1.2019. En uttalad målsättning blev att tjänstemännen på social- och hälsovårdsministeriet ska få i uppdrag att tekniskt förbereda statsbudgeten 2020 för ett större översättningsanslag. Landskapsregeringen avser följa upp hur detta förverkligas och landskapsregeringen kommer att överväga utgående från uppföljningen om det är aktuellt med en ny klagan till riksdagens justitieombudsman med begäran om uppföljning av beslutet från den 30.12.2015.

    Frågan översättningen av de s.k. läkemedels produktresuméerna har av landskapsregeringen följts upp genom att den 25.6.2018 besöka Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea) och där med ansvariga tjänstemän ta upp frågan. I enlighet med JO:s beslut kan inte krav på översättning av den kommersiella produkten Pharmaca Fennica ställas men däremot bör den läkemedelsinformation som yrkespersoner inom hälso- och sjukvården enligt lagar och förordningar behöver i sin yrkesutövning ha tillgång till finnas på svenska. För detta är Fimea den ansvariga myndigheten. Fimea har börjat publicera produktresuméerna som innehåller den nödvändiga läkemedelsinformationen på sin hemsida men hittills endast i ringa omfattning på svenska. Vid besöket gavs landskapsregeringen löfte om att Fimea skulle ta upp frågan om tillgång till svenskspråkig läkemedelsinformation med läkemedelsindustrin på hösten 2018. Landskapsregeringen följde upp frågan under hösten och har från Fimea meddelats att Fimea förnyat sina föreskrifter för läkemedelsindustrin. Föreskrifterna trädde i kraft i början på februari 2019 och innebär att alla produktresuméer också ska finnas på svenska. Produktresuméerna publiceras sedan i elektronisk form på Fimea:s hemsida och blir allmänt tillgängliga. Läkemedelsindustrin har dock erhållit en övergångstid på tre år räknat från februari 2019 för förverkligandet.

 

2.5. Sjukvård på svenska

    Merparten av de åländska patienter som remitteras för specialsjukvård utanför Åland remitteras till Finland. Det förekommer fall då den språkliga servicen enligt patienternas eller anhörigas uppfattning inte har varit godtagbar. Vård på svenska är en mycket viktig fråga som måste lyftas upp på agendan kontinuerligt, inte minst då svenskans ställning i Finland inte har förstärkts under senare tid. ÅHS har gjort reklamation i de aktuella patientfallen då avvikelser uppmärksammats i vården på svenska. I några fall har orsaken varit av teknisk art som till exempel felaktiga kallelsebrev. De språkliga frågorna är en punkt vid avtalsförhandlingarna med Åbo universitetssjukhus under år 2019.

 

2.6. Språkliga brister i rikets socialvårdslagstiftning

    Landskapsregeringen har i sitt arbete i ett flertal fall uppmärksammat omfattande diskrepanser i den finsk- och svenskspråkiga versionen av en viss lagtext och/eller regeringsproposition. De här avvikelserna i text är allvarliga, eftersom de kan orsaka skillnader i förståelse, tolkning och användning. Lagar jämte regeringspropositioner samt utkast till lagar jämte detaljmotiveringar där de här problemen förekommer och har uppmärksammats av landskapsregeringen är socialvårdslagen (FFS 1301/2014), lag om klienthandlingar inom socialvården (FFS 254/2015), utkastet till klient- och patientlag (6.7.2018), utkastet till barnskyddslag (6.7.2018) samt lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977).

    Landskapsregeringen har i brev av den 15 november 2018 samt 20 december 2018 uppmärksammat ett antal instanser om ärendet, bland annat social- och hälsovårdsministeriet och justitiekanslersämbetet. Landskapsregeringen inväntar fortfarande på svar av respektive instans.

    Förutom breven har landskapsregeringen skickat en förfrågan daterad 15 november 2018 till social- och hälsovårdsministeriet angående bristerna i paragraferna 42 h och 42 l § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, eftersom dessa bristfälligheter är riksbehörighet. Landskapsregeringen konstaterade att rättssäkerheten kräver att de existerande bristerna åtgärdas och att den här typen av fel och brister inte ska förekomma i framtida lagförslag och lagar.

     Ministeriet svarade den 19 november 2018 att den finskspråkiga versionen ska användas tills en rättelse har gjorts, men gav ingen redogörelse för andra åtgärder.

     I ett brev av den 20 december 2018 konstaterade landskapsregeringen följande:

”Landskapsregeringen delar inte ministeriets uppfattning utan anser att det är den svenskspråkiga versionen som ska tillämpas på Åland oavsett om de finskspråkiga och svenskspråkiga versionerna är likalydande eller inte. Det är inte landskapsmyndigheternas ansvar att jämföra de två språkversionerna mot varandra för att veta vilken av dem som ska tillämpas. Ett sådant förfarande strider mot den internationellt förankrade självstyrelsens anda och mening. I det fall riket har lagstiftningsbehörighet enligt självstyrelselagen för Åland är det riksmyndigheternas skyldighet att se till att den svenskspråkiga versionen av lagstiftningen kan tillämpas på det enspråkigt svenska Åland.

 

Språket utgör grunden för den åländska självstyrelsen. Det framgår av den mellan Finland och Sverige ingångna s.k. Ålandsöverenskommelsen av den 27 juni 1921 att Finland ska säkerställa och garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess svenska språk, kultur och lokala traditioner. Enligt 36 § i självstyrelselagen för Åland är landskapet Åland enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps-, och kommunalförvaltningen är svenska. Enligt 38 § samma lag är skriftväxlingsspråket svenska.

 

Enligt grundlagens 17 § 1 mom. är Finlands nationalspråk finska och svenska. Av 2 mom. framgår att det allmänna ska tillgodose landets finsk- och svenskspråkiga befolknings samhälleliga behov enligt lika grunder. Vidare framgår av grundlagens 79 § 4 mom. att lagarna stiftas och publiceras på finska och svenska. Av regeringens proposition till riksdagen med förslag till ny Regeringsform för Finland (nr 1/1998 rd) framgår att de finsk- och svenskspråkiga lagtexterna har lika giltighet. Enligt landskapsregeringens uppfattning är lagstiftarens vilja språkneutral, dvs den finskspråkiga versionen kan inte ha tolkningsföreträde.”

 

Landskapsregeringen förväntar sig att social- och hälsovårdsministeriet redogör för vilka åtgärder de avser att vidta och samtidigt ge myndigheterna instruktioner hur de ska hantera situationen.    I dagsläget har fortfarande inga rättelser i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda gjorts. Social- och hälsovårdsministeriet har inte heller gått ut med information om språkliga skillnaderna i lagen. Ärendet är under behandling hos justitiekanslersämbetet. Landskapsregeringen utgår i från att rikets bägge officiella språk äger lika värde, vilket tydligt framgår ur förarbetena till gällande grundlag. Landskapsregeringen följer fortsatt ärendet.

 

 

4. Vård- och landskapsreformen i riket

4.1. Allmänt

Reformen bestod av många olika delar där reformen av landskapen och social- och hälsovården utgör hörnpelare. Landskapsregeringen har i tidigare redogörelser ingående beskrivit dessa. På Åland skulle inget landskap bildas eftersom hälso- och sjukvården samt socialvården hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.

     För att neutralisera den höjda statliga förvärvsinkomstbeskattningen föreslogs ett åländskt landskapsavdrag införat i statsbeskattningen på Åland. Våren 2017 avlät statsrådet proposition nr RP 71/2017 rd. till riksdagen som bl.a. justerar avdraget så att avdraget beräknas utgående från inkomstskattelagens bestämmelser om den skattskyldiges beskattningsbara inkomst i kommunalbeskattningen. Avdraget var därmed avsett att bli oberoende av utformningen av den åländska lagstiftningen om kommunalbeskattning. Eftersom vård och landskapsreformen nu fallit i riksdagen är den ovan beskrivna propositionens (RP 71/2017 rd) förslag inte längre aktuella.

     Det är möjligt att en kommande finländsk regering kommer att återanvända delar av den beredning som skett i fråga om tex bildandet av landskap och förändring av social- och hälsovården. Beroende på hur detta sker kan den flexibilitet som det nya ekonomiska systemet medger komma att behövas.

 

4.2. Flerkanalsfinansiering och valfrihet

Folkpensionsanstaltens generaldirektör besökte Åland i juni och informerades om de möjliga konsekvenserna för Åland av de planerade förändringarna i den så kallade flerkanalsfinansieringen det vill säga förändringar i sjukvårdsförsäkringen. Efter besöket skrev generaldirektören ett brev till familje- och omsorgsministern och uttryckte sin klara synpunkt om behovet av en gemensam arbetsgrupp. Landskapsregeringen kan dock konstatera att någon gemensam utredningsman eller någon gemensam arbetsgrupp med social- och hälsovårdsministeriet inte har tillsatts. Däremot har social- och hälsovårdsministeriet hållit två informationsmöten med landskapsregeringen där delar av reformerna presenterats. När väl propositionen om ändringarna i sjukvårdsförsäkringen lämnats till riksdagen och behandlingen där påbörjats har social- och hälsovårdsministeriet låtit förstå att social- och hälsovårdsministeriet är beredda att tillsammans med landskapsregeringen utreda hur Åland kunde lösa de problem som uppkommer. Landskapsregeringen avvaktar riksdagsbehandlingen av lagförslaget och inväntar särskilt grundlagsutskottets utlåtande innan ett eventuellt samarbete i de här frågorna inleds. 

    Social- och hälsovårdsministeriet har låtit förstå att neutraliseringen av de problem som uppkommer när rikets valfrihetslagstiftning träder i kraft är något som ska lösas efter riksdagsbehandlingen av lagförslaget. Här avses konsekvenserna i fråga om tillfällig vistelse och val av tillfällig tjänsteproducent och bestämmelserna gällande brådskande vård. Hur regleringen av vården för ålänningar som tillfälligt vistas i riket och personer bosatta i riket som tillfälligt vistas på Åland ska göras ska med andra ord lösas i samarbete mellan ministeriet och landskapsregeringen efter att lagen antagits. Då behöver frågan om ansvaret och grunderna för de betalningsrörelser som uppstår klarläggas.

     Den 8 februari 2019 hördes landskapsregeringen av grundlagsutskottet gällande regeringens proposition rp 297/2018 rd med förslag till lag om ändring av sjukförsäkringslagen, lag om temporär ändring av 2 kap. 6§ i sjukförsäkringslagen och lag om upphävande av lagen om anordnande av och ersättning för tandvården för frontveteraner. I den aktuella propositionen föreslås att sjukförsäkringslagen ändras och att lagen om anordnande av och ersättning för tandvården för frontveteraner upphävs. Vidare föreslås att ersättningarna för sjuktransport, det vill säga transporter i anslutning till prehospital akutvård samt överflyttningar upphör vid ingången av 2021. De sjukvårdsersättningar som betalas för anlitande av privata hälsotjänster, det vill säga ersättningar för läkar- och tandläkararvoden samt för undersökning och vård ska upphöra vid ingången av 2023. Finansiering som motsvarar de ersättningar som upphör anvisas landskapen i riket av statens medel. Propositionen innehåller därtill förslag till ändring av ersättningar för vård som getts utomlands.

     Landskapsregeringen konstaterade i sitt utlåtande till grundlagsutskottet att enligt nuvarande fördelning av lagstiftningsbehörigheten mellan riksdagen och lagtinget hör socialförsäkringssystemet till Finlands behörighet i enlighet med självstyrelselag § 29 punkt 3. Därtill konstaterade landskapsregeringen att i Finlands grundlag (FFS 731/1999) 19 § moment 3 sägs att det allmänna skall, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. I utlåtandet till grundlagsutskottet lyfter landskapsregeringen fram:

 

- att riket fortsatt har ett konstitutionellt ansvar att tillse att invånarna på Åland garanteras med invånarna i riket likvärdiga sociala trygghetssystem genom socialförsäkring eller lagstiftning som ersätter den

- att riket inte ensidigt, utgående från planer på att omorganisera hälso- och sjukvården i riket, kan förändra de grundläggande trygghetssystemen som i dag finns i socialförsäkringen och som enligt gällande självstyrelselag hör till rikets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet

- att lagförslagets konsekvenser för landskapet Åland inte är utredda

- att lagförslaget i sin nuvarande form därmed inte kan genomföras

    

Landskapsregeringen konstaterar slutligen att landskapsregeringen är fortsatt beredd att i dialog med social- och hälsovårdsministeriet diskutera lösningar på de framförda bristerna i lagförslaget. Eftersom vård- och landskapsreformen nu fallit i riksdagen är reformen av flerkanalsystemet för tillfället inte aktuellt men delar av det beredningsarbete som gjorts kan komma att återanvändas av en kommande regering.

 

 

5. Säkerhetsläget i Östersjön

 

5.1. Allmänt

Den allmänna trenden att nationalismen vinner terräng i allt fler europeiska länder verkar fortgå vilket i sin tur hotar EU:s sammanhållning. Samtidigt är EU ett fredsprojekt som bidragit till den längsta fredsperioden i Västeuropas historia.

     Östersjöområdet präglas fortsättningsvis av en ökad säkerhetspolitisk oro. Säkerhetsläget är oförutsägbart och kan snabbt förändras. En konflikt i östersjöområdet kommer att involvera Finland och sannolikt även att beröra Åland. Hotnivån i Finland är fortsättningsvis 2 på den fyrgradiga skalan, dvs förhöjd, men oförändrad sedan juni 2017.

     Regeringen har under perioden lämnat en proposition till riksdagen gällande lagförslag om nationell säkerhet. Förslaget innebär att staten vid behov bör kunna ingripa i fastighetsaffärer som allvarligt kan skada Finland. Medborgare eller sammanslutningar i stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) behöver enligt lagförslaget tillstånd för att förvärva fastigheter i Finland. Vidare föreslås att staten ska ha förköpsrätt i fastighetsförvärv nära vissa strategiska objekt, och också inlösningsrätt.

     I början av år 2018 levererades Rysslands robotsystem Iskander, som är möjligt att utrusta med kärnstridsspetsar till enklaven Kaliningrad vid Östersjön. Robotarna ska ha en räckvidd på 40 mil och kan nå sydöstra Sverige, inklusive Gotland, och upp mot Stockholmsområdet.  Det avancerade robotförsvarssystemet S-400 har sedan tidigare placerats ut i den ryska enklaven.

 

5.2. De nya hoten: Informationspåverkan och hybridhot

Under perioden har stort fokus i den offentliga debatten varit på de nya formerna av hot. Hybridhot handlar om ekonomiska påtryckningar, att utföra cyberattacker och påverka exempelvis elförsörjning. Det kan också handla om att påverka politiken, tysta kritiska medier eller öka spionaget under ett lågintensivt anfall i en gråzon.

     Cyberattackerna blir allt fler och är ett hot mot den finska staten och samhället som även kan drabba det åländska samhället. Finlands förmåga att avvärja cyberattacker är inte tillräcklig enligt skyddspolisens uppfattning. Cyberattacker har två huvudsakliga mål: Hemlig information om utrikes- och säkerhetspolitiken och Finlands högteknologiska innovationsverksamhet.

     Genom informationspåverkan vill man systematiskt rubba den offentliga debatten och sudda ut gränsen mellan sanning och lögn. Informationspåverkan blir allt vanligare bland annat till följd av den förändrade och allt snabbare förmedlingen av information, den utökade mängden informationskanaler och de sociala mediernas framfart. Effekterna av informationspåverkan kan även drabba Åland och det åländska samhället.

     Påtryckning med hjälp av politiska, ekonomiska och militära maktmedel används för att medvetet påverka en stats beslutsfattande och agerande för att uppnå mål som staten annars inte skulle gå med på. Målet med sådan påtryckning är bland annat att ifrågasätta den politiska ledningens handlingsförmåga och att skapa osäkerhet. Ekonomisk eller politisk påtryckning i krissituationer kan riktas mot Finland till exempel av EU-fientliga instanser.

Enligt inrikesministeriets nationella riskbedömningsrapport som publicerades i början av 2019 kan politisk, ekonomisk och militär påtryckning ha relativt stora konsekvenser för Finlands livsviktiga funktioner. Effekterna på ekonomi, infrastruktur och energitrygghet bedöms som väldigt stora.

 

5.3. Försvarssamarbete Finland-Sverige samt försvarsavtal med USA

Sverige och Finland har de senaste åren arbetat hårt för att utveckla närmare band inom försvarspolitiken genom försvarssamarbetet Finland-Sverige. Anledningen är att de båda länderna har valt att stå utanför Nato-samarbetet samtidigt som man har liknande säkerhetspolitiska utmaningar, något som har varit en bra grund för att man skall kunna bygga upp ett nära samarbete.

     Finland och Sverige tecknade i maj 2018 ett nytt försvarsavtal med USA. Avtalet följer flera tidigare överenskommelser om närmare samarbete mellan ländernas militära och politiska ledning. Målet är att öka stabiliteten och säkerheten i Östersjöregionen genom bland annat fler gemensamma militärövningar.

     Avtalet är en så kallad avsiktsförklaring som ämnar utveckla den politiska dialogen mellan de tre staterna. Man ska även öka utbytet av information kring läget i Östersjön, vidareutveckla den strategiska kommunikationen samt få till fler gemensamma övningar.

     Det är viktigt att demokratier respekterar mänskliga rättigheter, internationell rätt, territoriell integritet och suveränitet. Landskapsregeringen engagemang i internationella samarbeten såsom Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet samt BSPC kan ses som viktigt i detta sammanhang.

 

5.4. Ålands demilitarisering och neutralisering

Den fortsatta säkerhetspolitiska oron i Östersjöområdet leder till att det finns ett intresse för Ålands demilitarisering och neutralisering och frågan diskuteras i offentligheten med jämna mellanrum.

     President Sauli Niinistö framförde vid sitt besök på Åland i augusti 2018 att Ålands demilitariserade roll i säkerhetspolitiska kriser ska garanteras. Finland har ett ansvar att försvara Ålands neutralitet och både Finland och Sverige försvarar Ålands neutralitet i krissituationer. I Sverige har man i diskussioner om Ålands strategiska och utsatta roll i Östersjön sagt sig ta ansvar för den åländska neutraliteten.

     Finlands försvarsminister Jussi Niinistö har flera gånger under perioden uttalat sig om Ålands demilitarisering och neutralisering, bland annat i samband med sitt Ålandsbesök i september 2018 då han uttryckte följande:

”Jag vill poängtera i det här sammanhanget att det finska försvaret respekterar Ålands demilitariserade status. Som jag har sagt tidigare, underlättar demilitarisering inte försvarsplaneringen. Genom ett bra samarbete och ömsesidigt informationsutbyte kan vi dock hitta lösningar för den utmaningen, precis så som vi har gjort under de senaste hundra åren.

     Avsaknaden av finsk militär närvaro på Åland kan i händelse av internationell kris som snabbt utvecklas locka sådana militära aktörer som inte vill respektera Ålands demilitariserade status. Därför är det viktigt att samarbetet fungerar.

     Försvarets uppgift är att garantera vårt lands territoriella integritet och även vår självständighet. Detta gäller också Åland. Det är vårt gemensamma intresse att försvarets behov och Ålands särställning kan kombineras på ett pragmatiskt sätt. Det finns ingen dramatik i frågan, utan det är enbart en fråga om att inga aktörer ska få utrymme för att spekulera om Ålands särställning eller om finska försvarets förmåga att försvara öarna om det skulle behövas, precis som vi gör i övriga delar av landet.”

     Landskapsregeringen anser fortsättningsvis att det är av största vikt att Ålands demilitarisering och neutralisering upprätthålls och dess giltighet kontinuerligt hävdas oavsett nationella eller internationella förändringar på det säkerhetspolitiska planet.

 

5.5. Samarbetsgruppen med försvarsministeriet

Den samarbetsgrupp mellan försvarsministeriets och landskapsregeringens tjänstemän som bildades år 2017 hade sitt första möte den 10 januari 2018. Samarbetsgruppen hade ytterligare ett möte under hösten 2018. Landskapsregeringen konstaterar att samarbetsgruppen fyller sin funktion som kontaktskapande organ och att landskapsregeringen i dag har bättre möjligheter att få information samt att vid behov ta upp frågor till diskussion.

 


5.6. Fartygsbesök och överflygningar

Årligen genomför marinen planerade fartygsbesök i åländska vatten. Under 2018 fick Åland sammanlagt 48 fartygsbesök. Landstigning skedde vid 11 besök. Besöken föranledde inte några åtgärder. De årliga möten som hålls mellan företrädare för marinen, lagtinget och landskapsregeringen är betydelsefulla eftersom de ger en möjlighet att regelbundet utbyta information samt föra diskussioner om aktuella frågor.

 

År

Totalt antal

Landstigning

Handräckning

 

2000

32

 

 

2001

30

 

 

2002

58

 

 

2003

26

 

 

2004

51

 

 

2005

35

 

 

2006

22

 

 

2007

21

 

 

2008

22

 

 

2009

26

 

 

2010

26

8

 

2011

28

11

 

2012

14

11

 

2013

18

6

 

2014

19

5

 

2015

12

3

 

2016[1]

27

9

1

2017

29

6

1

2018

37

           11

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5.7. Gränsbevakningen

 

Gränsbevakningen på Åland har under år 2018 ökat sin personalstyrka på Åland med en person. Detta är en viktig signal efter flera år med nedskärningar som inneburit stängning av stationer och minskning av personal. De uppgifter som utförs av gränsbevakningen är av stor vikt för det åländska samhället och samarbetet mellan gränsbevakningen och de åländska myndigheterna är gott.

     De årliga möten som hålls mellan gränsbevakningens ledning och landskapsmyndigheterna är viktiga eftersom de ger möjlighet till informationsutbyte och diskussioner om aktuella frågor.

     Under året har inga utlåtanden gällande lagstiftning som berör gränsbevakningsväsendet begärts.

 

5.8. Oljeskydd

 

Statsrådet har antagit ett principbeslut om en nationell strategi för bekämpning av miljöskador fram till 2025. Strategin gäller inte Åland, men landskapet omnämns med texten ”Riksmyndigheterna är skyldiga att bistå de åländska myndigheterna på begäran av landskapsregeringen. Vid handräckning ska myndigheterna beakta Ålands demilitariserade ställning”. Fr.o.m. 1.1.2019 kommer Gränsbevakningsväsendet att ta över ledningsansvaret för bekämpning av olje- och kemikalieutsläpp till havs, medan räddningsväsendet sköter det på land. Handräckningsbegäran från Åland går därmed till Gränsbevakningen och inte längre till Finlands miljöcentral. Vid mindre olyckor kan handräckning begäras direkt från räddningsväsendet i riket. Gränsbevakningsväsendet önskar klargöra hur räddningsledningen av oljeskyddet går till på Åland om Åland begär handräckning. Gränsbevakningsväsendet kommer fr.o.m. 1.1.2019 även på Åland vara den myndighet som tar beslut om assistans av fartyg till skyddade platser.

 

6. Ålandsexemplet

Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen har till syfte att utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang samt att utveckla och utöka informationen om samt kontakterna till Åland. Kontaktgruppen har under perioden haft fyra möten varav ett på Åland. I enlighet med verksamhetsplanen har temamöten hållits, bland annat har kontaktgruppen fått ta del av forskningsprojektet ”demilitarisation in an increasingly militarised world”. I maj deltog kontaktgruppens ledamöter i det europapolitiska evenemanget som utrikesministeriets Europainformation planerat i samarbete med Ålands landskapsregering och då särskilt seminariet ”EU, Åland och framtidens säkerhetspolitiska modell”. Under året har informationsmaterialet om Åland på utrikesministeriets hemsidor uppdaterats. I december firade kontaktgruppen 20 år genom att anordna ett rundabordssamtal med en jubileumsmottagning i Ständerhuset i Helsingfors då rapporten ”Utredning om Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och Ålands landskapsregering 20 år” presenterades.

     I jubileumsrapporten konstateras att gruppen i alla år hållit fast vid sina syften och de flesta av de mål som fanns redan i den första verksamhetsplanen (2002–2003). Över tid har dock agendan vidgats betydligt, och intervjuer har visat att senare medlemmar i gruppen har en bredare syn på gruppens funktioner och mandat än vad som var fallet under de tidiga åren. Från att i början ha varit fokuserad på att använda och informera om Ålandsexemplet i världen, har med tiden frågor som rör Ålands, svenskans och demilitariseringens status fått allt större utrymme på agendan. Från 2012 fördjupades agendan vidare genom att traktatsrättsliga frågor började diskuteras i detalj, vilket gruppens medlemmar ser som en viktig funktion. Samtidigt som agendan vidgats och fördjupats har de områden som dominerade vid starten proportionellt sett fått mindre utrymme. Gruppens medlemmar anser fortfarande att det är en viktig uppgift att informera om Ålandsexemplet, men kanske ännu viktigare är att gruppen med åren blivit en plattform för regelbundna och förtroendefulla kontakter. Gruppen har därmed kunnat förebygga att problem uppstår, eller underlätta när problem uppstått som behövt lösas, främst mellan utrikesministeriet och Åland, men i viss mån också bredare än så.

 

7. Det ekonomiska systemet

Landskapsregeringen har fortsatt den inledda politiska diskussionen med regeringen gällande höjning av grundfinansieringens storlek i samband med förändringarna med anledning av vård- och landskapsreformen samt reformen av självstyrelselagen.

     Statsrådet avlämnade den 6 februari 2019 en proposition till riksdagen om ändring av självstyrelselagen för Åland (RP 320/2018 rd). Propositionen innebär en övergång från det nuvarande avräkningssystemet till ett avräkningssystem som innefattar en s.k. skatteavräkning. För att höja och samtidigt trygga grundfinansieringen för landskapet Åland har man stannat för att föreslå avräkningsgrundens storlek till 0,45 procent. Då en jämförelse görs på basis av det år för vilket avräkningen respektive skatteavräkningen verkställs, är utfallet mellan det nuvarande ekonomiska systemet och det avräkningssystem som föreslås det att landskapets grundfinansiering ökar med cirka 10 miljoner euro per år, beräknat på 2021 års nivå. Vid beräkning av avräkningsbeloppet ska dessutom hälften av förändringen i befolkningstalet för Åland i förhållande till hela Finlands befolkningstal jämfört med den 31 december 2020 beaktas.

     Finansministeriet och Ålands landskapsregering föreslås minst vart tredje år göra en bedömning av om det finns grunder att ändra avräkningsgrunden och ger sitt förslag till Ålandsdelegationen. Delegationen föreslås ge sitt förslag för ändring av avräkningsgrunden till statsrådet. Statsrådet föreslås därefter ge sitt lagförslag, som baserar sig på delegationens förslag, till riksdagen.

     Lagtinget förväntas behandla förslaget till proposition inom kort.

 

 

8. Tullkodexen och skattegränsen

Unionens nya tullagstiftning, Unionens tullkodex (EU) nr 952/2013 (unionstullkodex) och dess delegerade- och genomförandeakter, började tillämpas den 1 juni 2016. De elektroniska system som krävs för att regelverket ska tillämpas fullt ut, ska vara i bruk senast till den 1 januari 2021. Tullagstiftningen omfattas av unionens exklusiva behörighet, och på nationell nivå är det rikets behörighet. Den är av särskilt intresse för landskapet eftersom unionslagstiftningen direkt styr skattegränshanteringen. Unionstullkodex utgår från att tullprocedurerna inom unionen ska bli så enhetliga som möjligt och att tullförfaranden ska hanteras fullt ut elektroniskt. Trots syftet med fullständig harmonisering, har möjlighet till viss specialreglering införts för handel mellan EU:s skatteområde och landskapet, samt andra områden som hör till EU men står utanför EU:s skatteområde.

     Landskapsregeringen redogjorde i externpolitiska meddelandet för 2015 (nr 2/2015-2016) för hur det mångåriga arbetet med att sörja för möjligheter till förenklingar i skattegränshanteringen inom ramen för tullkodexen avslutades under 2015. Ändringar gjordes av kommissionen strax innan kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 avseende närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex antogs, som medförde ökad osäkerhet kring vilka förenklingar som kan tillämpas framöver i skattegränshanteringen. Under åren 2016-2018 har vissa ändringar formaliserats av Tullen, men vilka förfaranden som slutligen kommer att gälla fastställs under 2019-2020 inför att förtullningsprocesserna fullt ut görs elektroniska inför tillämpningsdatumet 1 januari 2021.  Under år 2018 har Tullen genom kundsamarbetsgruppmöten informerat om hur Tullen kommer att verkställa EU-lagstiftningen, och det har under slutet av året lämnats viss information om hur skattegränsförfarandena kan se ut när förtullningen ska ske elektroniskt. Landskapsregeringen befarar att förfarandena kommer att bli mer krävande för åländska företag än vad de är idag. Landskapsregeringen initierade ett möte med Tullen som hölls i februari 2019 för att få mer detaljerad information, och kommer under 2019 att prioriterat arbeta för att de slutligt fastställda nya förfarandena blir så smidiga som möjligt.    

 

9. Beskattningen

De regelbundna, kvartalsvisa informationsmötena med Finansministeriets skatteavdelning om aktuella skattefrågor har fortsatt under året. Landskapsregeringen får information om vissa planerade skatteåtgärder, internationellt samarbete inom EU och OECD inom beskattningsområdet och vilka förhandlingar som pågår i syfte att skriva eller revidera skatteavtal med andra länder. Det är ett tillfälle att lyfta fram landskapets särskilda förhållanden i beskattningssammanhang, men möjligheten till det är beroende av att skatteavdelningen lämnar information om pågående beredningsinitiativ.

     Under året har landskapsregeringen bland annat lämnat utlåtande till Finansministeriet, riksdagens skattedelegation och grundlagsutskottet avseende regeringens proposition RP 312/2018 om förslag till lag om vägskatt. Enligt förslaget ska en vägskatt för tunga lastbilar införas i riket som enligt landskapsregeringen inskränker det åländska självstyret eftersom förslaget principiellt minskar landskapets möjligheter att införa vägavgifter i landskapet. Grundlagsutskottet har i sitt betänkande ansett att vägskatten är inom rikets lagstiftningsbehörighet, men att med hänvisning till 18 § 21 punkten i självstyrelselagen, kunde Åland vara utanför tillämpningsområdet. Under året har landskapsregeringen tillsammans med Skatteförvaltningen och Finansministeriet arbetat med införandet av inkomstregistret med koppling till landskapets lagstiftningsbehörigheter samt lämnat utlåtande om ändring av lag om inkomstdatasystemet, RP 244/2018 rd. Landskapsregeringen anser att en bra dialog har förts mellan parterna och att hänvisningen till åländsk lagstiftning i främst 13 § lag om inkomstdatasystemet löstes på ett bra sätt i förhållande till självstyrelselagen.

     Under 2019 kommer landskapsregeringen fortsättningsvis att bevaka de åländska intressena i skattelagstiftningen från riket och harmoniseringsåtgärderna från kommissionen.

 

10. Jordbrukspolitik

Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte i december 2018 en arbetsgrupp med representanter för jord- och skogsbruksministeriet, landsbygdsverket och landskapsregeringen för att behandla frågor mellan fastlandet och landskapet Åland gällande Europeiska unionens jordbrukspolitik år 2021 – 2027.

     Arbetsgruppen, vars mandat sträcker sig till den 31 december 2020, har till uppgift att studera följande frågor och komma med nödvändiga förslag:

 

1. Behandla de frågor som behövs samordnas i samband med beredningen av CAP-strategiplan mellan fastlandet och landskapet Åland (inkl. t.ex. verkställigheten av CAP-strategiplan, rapportering osv.)

2. Grunderna för fördelning av medel från EJFLU mellan fastlandet och landskapet Åland (dvs. Ålands andel av de medel som Finland ska få från EJFLU under den kommande EU-finansieringsperioden)

3. Fördelningen av kvoten av stöd av mindre betydelse (de minimis) inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter mellan fastlandet och landskapet Åland.

 

11. Fiskeripolitik

I december 2016 fattade jord- och skogsbruksministeriet ett beslut om fördelning av Finlands fiskekvoter för de av EU kvoterade arterna strömming, vassbuk och lax, vilket föranleddes av att riksmyndigheterna hade implementerat ett system med individuella kvoter.

Beträffande huruvida ministeriets beslut skulle vara juridiskt bindande för landskapsregeringen konstaterar Högsta domstolen att ”fråga härvid inte är om riksmyndighetens behörighet utan om rättsverkan av dess beslut.” Domstolen avgör med stöd av 60 § 2 mom. självstyrelselagen meningsskiljaktigheter beträffande behörigheten mellan rikets och landskapets myndigheter men lagrummet ger inte domstolen behörighet att avgöra frågor som rör rättsverkningar av beslut. Denna fråga kommer att prövas av behörig förvaltningsdomstol.

De olika turerna kring detta beskrivs i fjolårets redogörelse. Inget nytt har hänt i ärendet och processen i förvaltningsdomstolen är ännu inte avgjord.

 

12. Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland

Förverkligandet av Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland och visionen för Åland, Alla kan blomstra i ett bärkraftigt samhälle på fredens öar, har utvecklats till en plattform för fördjupade relationer mellan självstyrelsen och länderna i Norden och övriga länder i Östersjöområdet. Alla kan blomstra-berättelsen väcker intresse och verkar som en dörröppnare.

     Under det senaste året har Åland bjudits in för att berätta om utvecklings- och hållbarhetsarbetet i ett flertal internationella sammanhang. Ett exempel är rapporten ”Localizing the SDGs: Regional Governments Paving The Way” (Network of Regional Governments for Sustainable Development), där Åland lyfts fram som ett gott exempel. I maj 2018 var landskapsregeringen inbjuden som talare vid seminariet ”Sustainability in Europe” i Bryssel för att presentera landskapets arbete med att integrera utvecklings- och hållbarhetsagendans sju strategiska utvecklingsmål i landskapets budgetprocesser. EU-kommissionär Jyrki Katainen var en av övriga talare vid seminariet. Öppningstalet vid Sveriges kommuner och landstings ”Mötesplats för social hållbarhet” (Uppsala, sept 2018) och ett gästtal vid Litauens ”Sustainable Development Goals Localization Forum” (Vilnius, feb 2019) är andra exempel. ReGeneration 2030-rörelsen, som omfattar ungdomar och unga vuxna i de fjorton länderna och självstyrda regionerna i Norden och övriga Östersjöländer, är sprungen ur Alla kan blomstra-berättelsen och arrangerar sitt årliga toppmöte på Åland. Nästa upplaga sker 24-26 augusti 2019.

     Eftersom möjligheterna att inom landskapet vidta sådana åtgärder som behövs för att nå målsättningarna om hållbarhet i hög grad är beroende av att t.ex. marknadsförutsättningarna är likartade anser landskapsregeringen att det är väsentligt att utvecklings- och hållbarhetsarbetet i riket och på Åland fortsätter att samordnas. Med en effektiv samordning kan likvärdiga förutsättningar för närings- och annan verksamhet uppnås. Landskapsregeringen har därför ombesörjt att Åland är representerat i Finlands kommission för hållbar utveckling. Under 2018 har samverkansformerna mellan kommissionens sekretariat vid Statsrådets kansli och Åland fördjupats. Bland annat deltog kommissionens generalsekreterare som huvudtalare vid Forum för samhällsutveckling IV (i juni 2018). I och med riksdagsvalet 2019 har landskapsregeringen belyst vikten av att kommissionen har en aktiv roll i processen då nästa regeringsprogram formuleras.

     Mot ovanstående bakgrund finns möjligen skäl att överväga förädlade former för lagtingsledamöternas uppföljning av och delaktighet i förverkligandet av utvecklings- och hållbarhetsagendan.

 

 

13. Miljö

I början av året blev miljöministeriets och landskapsregeringens gemensamma utredning om samarbetet och förenklingsmöjligheterna gällande producentansvaret klar. Enligt utredningen finns det flertalet utmaningar i ett närmare samarbete, särskilt i form av en överenskommelseförordning genom vilken närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland skulle anförtros förvaltningsuppgifterna.

    Det påbörjade arbetet med en överenskommelseförordning gällande uppgifter på kemikalieområdet har inte kunnat slutföras eftersom något ställningstagande från berörd myndighet i riket inte trots flera påminnelser erhållits.

    Kontakterna med miljöministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, Evira, numera Livsmedelsverket, och Finlands miljöcentral har under året fungerat bra. Där har samarbetet på vattenområdet och naturområdet varit omfattande med gemensamma redogörelser till kommissionen.

    

14. Utbildning

Landskapsregeringen har under året strävat efter att stärka åländska ungas och vuxnas möjligheter till fortsatta studier utanför Åland, både västerut och österut.

 

14.1. Förändrade tillträdesregler till svenska högskolor och universitet

Landskapsregeringen har yttrat sig över de förslag till förändrade tillträdesregler till svenska högskolor och universitet som kommer att gälla från och med antagning till utbildning som påbörjas efter den 31 maj 2019. Målsättningen med Universitets- och högskolerådets (UHR) förslag till förändringar i sitt remissförslag var att uppnå en bättre harmonisering av den preliminära meritvärderingen med den förändrade betygsfördelningen för elever från den svenska gymnasieskolan GY11. Förslagen byggde på betygsstatistik från åren 2016 och 2017. Landskapsregeringen har påpekat att analysen och förslaget till ändring bygger på ett synnerligen litet betygssampel för Ålands del och leder till att det blir generellt svårare för åländska studerande att erhålla en studieplats vid svenska universitet och högskolor. UHR har under året utarbetat förslag till en meritvärdering för betygsskalan 1-3, vilket landskapsregeringen efterlyst. UHR har även preciserat behovet av uppnådd kompetens inom yrkesutbildningens allmänna ämnen för att en sökande med yrkesinriktad examen ska uppfattas ha en grundläggande behörighet att söka till fortsatta studier i Sverige. Landskapsregeringen fortsätter sitt samarbete med UHR för att garantera fortsatt bästa möjliga tillträde till svenska högskolor och universitet.

 

14.2. Ny gymnasielag och ny lag om studentexamen

Landskapsregeringen har även yttrat sig över lagförslag till ändrad gymnasielagstiftning och studentexamenslagstiftning i riket. Målet med reformen har varit att i första hand förbättra utbildningens attraktionskraft som allmänbildande och högskoleförberedande utbildningsform, stärka utbildningens kvalitét och inlärningsresultat, samt att göra övergången från studierna på gymnasienivå till studier på högskolenivå smidigare. Mer individuella och flexibla studier samt ämnesövergripande studier har eftersträvats. Likaså föreslås ett utökat samarbete med högskolor. Nämnd lagstiftning har en direkt inverkan på studiernas upplägg vid Ålands lyceum och framför allt på möjligheten att avlägga studentexamen, men även utformningen av de studieförberedande studierna för studerande inom yrkesutbildningen som avser att avlägga studentexamen förutom sin gymnasieexamen inom yrkesområdet. Landskapsregeringen har påpekat behovet av en uppdatering av överenskommelseförordnigen om studentexamen med anledning av den förändrade lagstiftningen. Republikens presidents förordning om studentexamen i landskapet Åland (FFS 433/2006).

 

 

14.3. Lagen om yrkesutbildning

Undervisnings- och kulturministeriet har även bett om yttrande gällande ett förslag till ändring av lagen om yrkesutbildning efter att landskapsregeringen påpekat brister i befintlig lagstiftning i förhållande till landskapet. Förslaget till lagändring innebar en möjlighet för landskapet Åland att anskaffa examensutbildning som grundar sig på läroavtal samt enskilda examensdelar och stödåtgärder som utgör komplement till utbildning och en breddning av utbildningsutbud för vuxna som komplement till den examensinriktade yrkesutbildning som bedrivs för unga i landskapet. Lagförslaget stötte på svårigheter i förhållande till statsstödsreglerna och fördes inte vidare till riksdagsbehandling. Nuvarande lagstiftning om yrkesutbildning i riket möjliggör inte försäljning av utbildning till Åland.

     Landskapsregeringen har även påpekat det brådskande behovet av uppdaterade överenskommelseförordningar gällande utbildning inom sjöfart och social- och hälsovårdsbranschen, Republikens presidents förordning 2005/37 och Republikens presidents förordning 2005/61.  En ny överenskommelseförordning har ingåtts gällande utbildning inom sjöfart. Landskapsregeringen har tillsammans med Undervisnings- och kulturministeriet fört diskussioner om utformningen av en ny överenskommelseförordning gällande utbildning inom social- och hälsovårdsbranschen.

 

14.4. Datainformationsregister om individers studievägar och examensprestationer

Den digitala systemutvecklingen påverkar även skola och utbildning. I Finland byggs för närvarande upp ett stort datainformationsregister om individers studievägar och examensprestationer, KOSKI. Avsikten är att öka individens tillgång till sina uppgifter och minimera osäker dataöverföring mellan myndigheter.  Med stöd av att självstyrelsen har egen behörighet över register och registerföring, står landskapet utanför hanteringen av data i Koski. Däremot påverkas de åländska studerande och utbildningsarrangörerna av bristen på tillgång till de elev och studerandeuppgifter som samlas i KOSKI. T.ex. överförs studentexamensuppgifter numera endast via KOSKI. Likaså tar FPA sina uppgifter om pensionsgrundande studier och examen från KOSKI. Åländska studerande kan komma i en sämre ställning i förhållande till studerande i riket när deras uppgifter saknas i det riksomfattande registret. Landskapsregeringen har under året utrett möjligheterna till att ansluta sig till Koskiregistret, men en anslutning förutsätter ny lagstiftning.

 

14.5. Utredning angående läget för och nivån på språkreserven i Finland.

Ålands landskapsregering har på begäran yttrat sig angående ”Flerspråkighet som resurs – Utredning angående läget för och nivån på språkreserven i Finland.” Utredningen innehåller olika förslag till utveckling av språkutbildningen i Finland. Utredningen innehåller förslag till åtgärder för att diversifiera språkreserven och fylla de behov av språkkunskaper som krävs inom utbildning och forskning. Enligt den nationella visionen för Finland, är landet år 2025 en aktiv part i det internationella samfundet där Finlands språkliga mångfald utgör en styrka.

     Ålands landskapsregering ställer sig positiv till förslagen i utredningen om ett tidigareläggande av språkundervisningen i grundskolan. Förslaget innebär även en utökad språkmedvetenhet inom förundervisningen. Landskapsregeringen omfattar tanken att man inom småbarns- och förskolepedagogiken väcker nyfikenhet och vilja att lära om olika språk och kulturer. Ett tidigareläggande av språkundervisningen förutsätter förändrade arbetssätt och undervisningsmetoder liksom en utveckling av nya läromedel. Landskapsregeringen anser att det är väsentligt att det erbjuds ett brett utbud av olika möjligheter till språkstudier. Likaså är det en framgångsfaktor att elevers och studerandes tidigare kunnande i olika språk beaktas och ges betydelse i det finländska utbildningssystemet.

     Oavsett den egna lagstiftningsbehörigheten inom undervisning, är det åländska utbildningssystemet beroende av hur det finländska utbildningssystemet byggs upp eftersom studentexamen, som åtnjuter en nationell status, avläggs på Åland med stöd av lagstiftning och överenskommelseförordning. Landskapets utbildningssystem är beroende av att det finns goda läromedel på svenska, även digitalt. Landskapsregeringen ser därför positivt på att även de nya undervisningsmetoderna, spelifieringen och framtidens digitala verktyg möjliggör undervisning på svenska.

     Landskapsregeringen framhåller betydelsen av att undervisningen i svenska i finskspråkiga skolor är fortsatt livskraftig. Undervisningen i svenska bör motivera till muntliga och skriftliga färdigheter och ge en fortsatt grund för kommunikation i Finland, med Åland och de övriga nordiska länderna. Speciellt viktigt är det att det finns förutsättningar till kommunikation med Åland och den åländska befolkningen.

     Landskapsregeringen poängterar betydelsen av att utbildningssystemet i sin helhet garanterar ett fortsatt brett utbildningsutbud på svenska i Finland.

14.6. Den nordiska överenskommelsen om ömsesidigt tillträde till högre utbildning

 

Den nordiska överenskommelsen om ömsesidigt tillträde till högre utbildning är från 1996 och har förnyats med viss regelbundenhet ett flertal gånger genom åren. Avsikten med överenskommelsen är att studerande ges utökade möjligheter att utbilda sig och avlägga examen vid den nordiska ländernas utbildningsanstalter och därmed skapa en öppen gemensam utbildningsmarknad i Norden. Överenskommelsen förpliktar de nordiska länderna och självstyrande områdena till att informera och ge tillträde samt göra urvalet till sina offentliga högre utbildningar på samma eller likvärdiga grunder som sökande från det egna landet. I överenskommelsen ingår en betalningsordning som är undantagen de självstyrande områdena samt Island. Överenskommelsen, som har ett stort symbolvärde för det nordiska samarbetet, förnyades av de nordiska undervisningsministrarna vid ministerrådsmötet i Stockholm i april 2018 har tidigare varit tidsbunden men gäller numera tillsvidare.

 

14.7. Erkännande av svensk grundlärarexamen

Den svenska lärarutbildningen omstrukturerades 2011 genom det s.k. lärarlyftet då man även införde krav på lärarlegitimation. Syftet var att fördjupa lärarnas teoretiska ämneskunskaper och därmed hoppades man påverka de svenska resultaten i internationella utvärderingar. 2017 utexaminerades 4 åländska studerande och under 2018 har 8 studerande från Åland erhållit sin lärarbehörighet enligt den nya utbildningsformen.

     Den som har en utländsk examen kan få den erkänd genom LL (2017:22) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Under 2018 har landskapsregeringen utformat anvisningar för den anpassningsperiod som erfordras för att täcka den avvikelse som finns mellan sökandes utbildning och examen och det som formellt krävs för behörighet på Åland. Landskapsregeringen avser i förordning beakta den förnyade lärarutbildningen i Sverige så att svensk lärarexamen ger motsvarande behörighet i landskapet. Landskapsregeringen har även arbetat med att ta fram ett lämplighetsprov i samma syfte, vilket är det andra alternativet som lagstiftningen förutsätter för att få motsvarande behörighet på Åland. Lämplighetsprovet utformas i samarbete med ett universitet som tillhandahåller lärarutbildning och koordineras av Högskolan på Åland.

 

14.8.Utbildningssamarbete med Sverige gällande läkare

AT-tjänstgöringen är i dagsläget en mycket viktig grund för att rekrytera svenskspråkiga läkare till ÅHS. Det svenska utbildningssystemet för läkare stöps dock om så att AT-tjänstgöringen försvinner då läkarnas grundutbildning förlängs från fem till sex år. Lagändringen träder i kraft från den 1 juli 2020 vilket betyder att efter 2025 finns inte längre AT-tjänstgöring.

     Landskapsregeringen har under en längre tid följt frågan om svensk läkarutbildning och kände till att socialdepartementet i Sverige 2017 skickat ut promemorian ”Bastjänstgöring för läkare” med förslag som skulle innebära att läkarexamen skulle leda direkt till läkarlegitimation utan krav på ytterligare praktisk tjänstgöring dessförinnan. Kontakter om saken har återkommande hafts med både socialstyrelsen och socialdepartementet. Ändå överraskades landskapsregeringen av att socialdepartementet i juni 2018 till riksdagen lämnade en proposition i saken där den så kallade bastjänstgöringstiden på cirka 12 månader som inledning på specialiseringsstudier helt var tänkt att genomföras inom svensk hälso- och sjukvård. Landskapsregeringen och lagtingsledamöter i samarbete med Sveriges generalkonsulat inledde då ett intensivt arbete att påverka riksdagsbehandlingen och lyckades få socialutskottet att anta skrivningen: ”Utskottet föreslår vidare ett tillkännagivande till regeringen om att säkerställa att utbildningssamarbetet med Åland kan fortsätta och att det blir möjligt för läkare att genomföra sin bastjänstgöring på Åland på likvärdiga villkor som i Sverige. Utskottets förslag grundar sig på ett motionsyrkande.

     Med anledning av riksdagens beslut om att bastjänstgöring ska vara möjlig på Åland på likvärdiga villkor kommer representanter för socialdepartementet, utbildningsdepartementet och socialstyrelsen att i maj besöka Åland för att bekanta sig med hälso- och sjukvården inom ÅHS och utbildningssamarbetet med Uppsala Akademiska sjukhus.


15. Kultur

Åland deltar i ett 3-årigt projekt Inkluderande kulturliv i Norden (2017-2019).  Projektets uppdrag är att se kulturens och frivillighetens roll i inkludering och integration, i en nordisk kontext. Projektet finansieras av Nordiska ministerrådet och Norges kulturdepartement. Ålands museum representerar Ålands landskapsregering inom samarbetet. Inom samarbetet har även ämnesinriktade arbetsgrupper och nätverk startat upp, för Ålands del har Ålands konstmuseum representation i gruppen Network for Artsmuseums in the Nordic Countries. Projektet avslutas i december 2019 med en avslutningskonferens i Oslo. De nordiska kulturministrarna kommer att inbjudas till att delta.

 

15.1. Kulturarv

År 2018 var första gången som Åland deltog i det årliga nordiska UNESCO-mötet på Färöarna på inbjudan av den finska delegationen. UNESCO är Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och natur. Det bildades 1945 och dess uppdrag är att bidra till fred och säkerhet genom samarbete mellan medlemsländerna inom utbildning, vetenskap, kultur samt kommunikation och information. De nordiska Unesco-mötena är ännu ett bra exempel på det goda samarbetet som existerar inom den nordiska familjen för att ge Norden en stark röst ute i världen. Åland bekantade sig med Färöarnas erfarenhet kring sitt associerade medlemskap och kommer under 2019 att påbörja ett eget arbete med att också söka associerat medlemskap i Unesco.

 

15.2. Kyrkolagen

Åland har sedan år 1977 haft förvaltningsbehörighet över offentliga arkiv med stöd av en överenskommelseförordning. Med vissa undantag ledde och övervakade landskapsregeringen arkivväsendet på Åland med stöd av förordningen. Efter att nya lokaler byggts under 1970- och 1980-talet överförde de evangelisk-lutherska församlingarna och Riksarkivet både de kyrkliga och statliga myndigheternas handlingar till Ålands landskapsarkiv. De flesta av de i flera omgångar utförda leveranserna kom från Åbo landsarkiv, som då underlydande Riksarkivet och numera som en del av Riksarkivet förvarar främst regional- och lokalförvaltningarnas arkiv. När sedan 1991 års självstyrelselag antogs överfördes också lagstiftningsbehörigheten till Åland med hänvisning till arkivväsendets stora kulturpolitiska betydelse. Lagstiftningsbehörigheten begränsades till landskapsmyndigheternas och kommunernas arkiv. Samtidigt upphävdes överenskommelseförordningen. Avsikten var att förvaltningsbehörigheten över statliga och kyrkliga arkiv fortsättningsvis skulle höra till landskapet, men ett uttryckligt stadgande om detta intogs inte i självstyrelselagen. Däremot framgår det indirekt av självstyrelselagens 23 § 4 punkten och av detaljmotiveringarna på sidorna 43 och 72 i propositionen (RP 73/1990).

     Landskapsarkivet har skött förvaltningen av arkivalier som uppstår i landskapet i över 40 år. Församlingarnas arkivalier är en källa till information och kunskap om ålänningarnas historia. De är tillgängliga för myndigheter, forskare och ålänningar som exempelvis söker information om sin släkt. Kyrkoarkivalierna är en mycket viktig del av det åländska kulturarvet.

     Landskapsregeringen har i utlåtande 129 U3 (31.10.2018) yttrat sig rörande förslag till slopande av underställningsbestämmelser i kyrkolagen och kyrkoordningen utifrån vad dessa förslag skulle innebära för landskapsregeringens kyrkoantikvariska inflytande över det kyrkliga, materiella kulturarvet och möjligheten att bevara detta.

     Under arbetet med självstyrelselagsrevisionen föreslogs att bestämmelser skall tas in i självstyrelselagen som kodifierar och förtydligar det förhållande som råder i fråga om förvaltningsbehörighet för arkivmyndigheten på Åland. I ett utlåtande om Ålandskommitténs slutbetänkande år 2017 motsatte sig kyrkostyrelsen att självstyrelselagen innehåller bestämmelser om den slutliga förvaringen av församlingarnas arkivalier.

     Justitieministeriets arbetsgrupp, som tillsattes den 14 december 2017 och som fortsatte beredningen av en ny självstyrelselag ansåg att arbetsgruppen inte kunde föreslå en lösning. I arbetsgruppens betänkande sägs att ”frågan om hur Ålands särförhållanden ska beaktas i kyrkolagen hänvisas till att diskuteras mellan Åland och kyrkomötet i ett annat sammanhang. Ett omnämnande om behovet att diskutera Ålands särställning i kyrkolagen föreslås intaget i de allmänna motiveringarna till regeringens proposition.”

     Den 27 maj 2019 är ett möte inplanerat mellan landskapsregeringen och biskopen samt representanter från kyrkostyrelsen. Under mötena ska arbetsgruppens betänkande samt andra frågor av gemensamt intresse diskuteras.

 

16. Upphovsrättsliga problem

Sedan 2015 har EU:s institutioner arbetat med flera olika förslag som rör upphovsrätt eller gränsöverskridande tillgång till audiovisuellt innehåll. Landskapsregeringen har bevakat arbetet som har skett i nära samverkan med Undervisnings- och kulturministeriet.

     Den 1 april trädde förordningen om gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online på den inre marknaden (EU) 2017/1128 i kraft. Förordningen tillåter att konsumenterna i hela unionen får en smidig tillgång till innehållstjänster online som de tidigare lagligen har förvärvat i sina hemmedlemsstater.

     Förslaget till revidering av satellit- och kabeldirektivet har behandlats vidare under 2018. Parterna har dock inte varit ense, och de ursprungliga intentionerna att upphovsrättsskyddat material ska kunna ses över nätet på samma sätt som via linjär TV har urlakats allt mera och förändrats till det sämre, sett ur åländsk synvinkel. Nu torde medlemsländerna ha enats om ett förslag och slutgiltigt beslut fattas sannolikt i mars 2019. Landskapsregeringen har hoppats att det reviderade satellit- och kabeldirektivet skulle bidra till att lösa frågan om tillgång till SVT Play, men så verkar alltså inte bli fallet.

     Under 2018 har landskapsregeringen utarbetat ett mediepolitiskt program (M 5/2017-2018). Parallellt med sammanställningen av programmet gjordes även insatser för att lösa eller åtminstone få en del av de mest angelägna mediepolitiska frågorna att komma framåt. Mediekommittén har diskuterat den långvariga men olösta frågan om tillgång till SVT Play i dess helhet med Sveriges television, den svenska upphovsrättsorganisationen Copyswede, den finländska motsvarigheten Kopiosto och med Undervisnings- och kulturministeriet.

     Samtliga instanser ställde sig positiva till Ålands önskemål vid de enskilda möten som hölls med dem under våren och sommaren 2018. Samtliga sade sig då också sakna befogenheter att hjälpa till att lösa de upphovsrättsliga problem som är ett hinder för ålänningarna att ha tillgång till SVT Play. Det ledde till att landskapsregeringen inbjöd samtliga organisationer till ett gemensamt möte på Åland i oktober, och under konstruktiva diskussioner utkristalliserades en möjlig lösning som landskapsregeringen avser att arbeta vidare med under 2019.

     Lösningen ligger förhoppningsvis i att de tre viktiga finländska upphovsrättsorganisationerna Kopiosto, Teosto och APFI som tillsammans täcker in upphovsrättsinnehavare inom bland annat drama, film, musik och produktion gemensamt accepterar en särskild lösning för Åland. Ärendet kommer att föras vidare med assistans av Undervisnings- och kulturministeriet.    

     Våren 2018 träffande den åländska mediekommittén även representanter för Parlamentariska public servicekommittén vars slutbetänkande ”Ett oberoende public service för alla – nya möjligheter och ökat ansvar” offentliggjordes i juni 2018. I betänkandet nämns Åland och landskapsregeringens fleråriga arbete för att Åland ska få tillgång till SVT Play. Efter en redogörelse för Sveriges och Finlands gemensamma åtaganden på medieområdet vad gäller Åland noterar kommittén en möjlig lösning för Ålands tillgång till on demand-program. Det krävs dock vidare utredningar kring detta, konstaterar kommittén. 

 

17. Arkivväsendet

Arkivväsendet består alltmer av it-system och hybrida lösningar där informationen såväl är tillgänglig analogt som digitalt. Informationens förvaringstider, form och hanteringsregler fastställs enligt lag och förordning samt genom lagstadgade arkivplaner som myndigheterna (arkivbildarna) tar fram i samråd med Ålands landskapsarkiv och som därefter fastställs av Ålands landskapsregering efter utlåtanden från Riksarkivet. Framtagandet av arkivplaner för kommunerna och andra myndigheter är en pågående process. Att säkerställa att rättssamhället upprätthålls och att det åländska kulturarvet bevaras är det åländska arkivväsendets uppgift, likaså utövas en tillsyn över arkivfunktionen för att säkerställa att fastställda hanteringsregler och förvaringsformat följs, arkivlag (2004:13) för landskapet Åland, 3 §, 11 §.

Arkivfunktionen som begrepp i den åländska arkivlagen kan härledas från definitionen att det är den funktion som styr upprättandet av handlingar och som har till syfte att för olikartade behov av information så ändamålsenligt som möjligt förvara den information som ingår i handlingarna. Arkivlagen gäller för handlingar oberoende av deras tekniska format. I lagens 5 § konstateras att arkivfunktionens krav ska beaktas i arkivbildarens informations- och dokumentförvaltning.

     Interoperabiliteten vad gäller de it-system som arkivväsendet styr genom sin roll som utövare av tillsyn över arkivväsendet blir alltmer central.  För landskapet viktiga it-system administreras av EU, riket och olika typer av arkivbildare med anknytning till den andra och tredje sektorn. Utvecklingen av en övergripande arkitektur innefattande s.k. paketstrukturer, metadataformat samt masterdata är ofta kopplad till ett systemarbete som utövas av rikets myndigheter.

     Enligt den åländska arkivlagstiftningen ska det material som skapas hos riksmyndigheterna men som hänför sig till Åland arkiveras i landskapet. I den analoga miljön är detta material lätt urskiljbart men i den digitala miljön finns det lagrat i samma databaser som rikets material eller som pappersutskrifter hos Ålands landskapsarkiv.

     Standarden för digital arkivering i riket är Sähke2[2],vilket innebär att de system som byggs upp på rikssidan är förberedda för att exportera information i detta format, motsvarande gäller ett flertal av de system som används av en del åländska kommuner.

     Landskapsregeringen överväger att ta beslut om att bl.a. godkänna den ovan nämnda standarden som en av möjligen flera alternativa standarder för elektronisk arkivering i landskapet. Det att de datasystem som används på Åland ska fungera på svenska innebär merkostnader för självstyrelsen. Kontakter har också tagits med Riksarkivet med målsättningen såväl att etablera kunskapsutbyte som att utreda möjligheterna till samarbete vad beträffar tekniska lösningar.

     I enlighet med lagstiftningen på området levererar även de statliga myndigheterna och ämbetsverken de handlingar som berör Åland och som skapas när offentlig förvaltning bedrivs på Åland – oberoende av tekniskt format – till Ålands landskapsarkiv. De satsningar som gjorts på e-förvaltningens område i riket innebär att framtida leveranser blir allt svårare att ta emot i analogt format. Några tecken på ett egentligt genombrott vad gäller tekniska format och certifierade lösningar, som skulle accepteras av en bredare internationell kundkrets har varit svåra att skönja. Det har även visat sig att behovet av tillgång till statliga handlingar på Åland för landskapsarkivets kundkrets inberäknat tjänstemännen vid landskapsregeringen och underlydande myndigheter är avsevärt, och har inte under de senaste åren visat tecken på att minska. 

     Avslutningsvis noteras en utmaning, vars betydelse ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv inte är jämförbar med den ovan beskrivna problematiken, men frågeställningar kring detta har aktualiserats under det gångna året. Det är fråga om den lagstiftning som trätt i kraft genom EU:s dataskyddsförordning (GDPR). Gällande och eventuellt utökad lagstiftning inom detta område ställer krav på verksamheten i en riktning som skiljer sig rätt markant från tidigare kravställning inom offentlig förvaltning i Norden. Det förefaller inte uteslutet att det uppstår skillnader vad gäller olika tolkningar inom Norden vid utövandet av tillsyn på detta område. Det vore önskvärt för Ålands landskapsregering och landskapets arkivväsende om en så långt som möjligt enhetlig nordisk samsyn etableras förhållandevis lätt, enkelt och snabbt.

 

 

18. Byggande av centrala IT-tjänster

På rikssidan byggs centrala IT-tjänster som Åland i många fall är av tekniska skäl eller ekonomiska skäl har valt att använda sig av. Tjänsterna utgör dock viktiga och användbara  verktyg vid utveckling av åländska IT-tjänster riktade till medborgarna.

 

18.1 KaPA

Arbetet med att ta i bruk de IT-stödtjänster som ingår i den nationella servicearkitekturen, KaPA som verktyg för e-identifiering, e-betalning, dataöverföring samt meddelandeförmedling vid utvecklingen av det offentliga Ålands e-tjänster har under året fortgått såväl inom ramen för det åländska Å-KaPA projektet som inom ramen för andra utvecklingsprojekt. Tjänsten för e-identifiering samt e-betalning används idag hos Fordonsmyndigheten, likaså är den e-tjänsteplattform som landskapsregeringen bygger upp förberedd för användning av dessa tjänster. Ett tillämpningsområde för tjänsten för meddelandeförmedling är elektroniskt utskick av kallelser till bilbesiktning.

     I den ursprungliga planen för KaPA-tjänsterna ingick så kallade landskapsportaler, där Åland utlovades få vara pilotprojekt. Befolkningsregistercentralen lät dock under våren meddela att projektet med landskapsportaler lagts ner, som orsak angavs vård- och landskapsreformen. Planeringen av en åländsk e-tjänsteportal pågår, en öppen fråga är hur denna ska förhålla sig till den landsomfattande tjänstedatabasen, servicedatalagret.

     De nationella stödtjänsterna är betydelsefulla verktyg vid utvecklingen av e-tjänster inom den offentliga sektorn på Åland. Beträffande vissa av tjänsterna skulle det vara möjligt, om än mycket kostsamt, att utveckla dem i egen regi medan beträffande andra är det inte möjligt eftersom de är integrerade mot centrala databaser som faller under riksbehörighet, exempelvis befolkningsdatasystemet samt handelsregistret.

     Tjänsterna är tillsvidare kostnadsfria att använda, dock har statskontoret aviserat att tjänsten för e-betalning kommer att bli avgiftsbelagd från och med år 2020. Gränssnittet mot medborgaren i de nationella tjänsterna finns tillgängligt på svenska, tjänsternas marknadsföringsnamn är dock suomi.fi.

 

18.2 Kanta

Kanta-tjänsterna är nationella digitala tjänster för social- och hälsovården. I Kanta-tjänsterna ingår bland annat Mina Kanta-sidor där medborgaren kan se sina egna hälsouppgifter, Patientdataarkivet samt Klientdataarkivet. De senare är informationssystem för hälso- och sjukvården respektive socialvården som ska underlätta förmedling av uppgifter mellan aktörer inom dessa sektorer. I Kanta ingår även den elektroniska recepttjänsten som redan är tagen i bruk.

     Situationen beträffande Kanta är densamma som för KaPA. Det är inte realistiskt att bygga upp ett eget åländskt system, dels av kostnadsskäl, det på grund av de integrationer som finns mot övriga system.

     En aktuell fråga vad gäller ibruktagande av Kanta är arkiveringen som kommer att handhas av folkpensionsanstalten, FPA. Enligt den åländska arkivlagstiftningen ska det material som hänför sig till Åland arkiveras i landskapet, likaså avviker gallringsreglerna gentemot dem som tillämpas i riket. En dialog med FPA gällande möjligheten att överföra det åländska materialet till Åland, i enlighet med den standard som anges under avsnitt 16, har initierats.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



[1] Siffrorna för 2009-2015 räknas för tiden 1.11-31.10. Fr.o.m. 2016 räknas besöken per kalenderår.

[2] SÄHKE2-bestämmelse 2009 (Behandling, hantering och förvaring av elektronisk dokumentär information, AL 9815/07.01.01.00/2008)