Redogörelse 2/2013-2014
|
|
| ||
|
| REDOGÖRELSE nr 2/2013-2014 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2014-01-07 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting
|
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2014 och verksamhet år 2013
I meddelandet redogör landskapsregeringen för sina prioriteringar i förhållande till dagordningen inom Europeiska unionen år 2014. Dessutom innehåller meddelandet en redogörelse för verksamheten beträffande EU-ärenden under år 2013.
| Mariehamn den 7 januari 2014 | |
|
L a n t r å d |
Camilla Gunell |
|
Föredragande minister |
Wille Valve |
INNEHÅLL
1. Landskapsregeringens årliga meddelande
2. Landskapsregeringens prioriteringar för arbetet med EU-ärenden år 2014
2.1 Landskapets ställning och inflytande i EU-ärenden
2.1.1 Beredningen av EU-ärenden i landskapet
2.1.2 Beredningen av överträdelseärenden i landskapet
2.1.4. Åländsk representation i Europaparlamentet
2.1.5 Samarbete med Europaparlamentariker
2.1.7 Landskapets deltagande i den nationella beredningen av EU-ärenden
2.1.8 Nationell expert vid kommissionen
2.1.9. Subsidiaritetsprincipen
2.1.10. Landskapsregeringens specialrådgivare i Bryssel
2.2 Landskapets enskilda prioriteringar
2.2.1 EU 2020 - En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla
2.2.2 Konsoliderad bolagsskattebas
2.2.3 Framtida mervärdesskattesystem
2.2.12 Ändring av tobaksdirektivet
2.2.13 EU-strategin för Östersjöområdet
2.2.16 Bryta det sociala arvet - investera i barnens framtid
2.2.18 Fond för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt
2.3. Lagstiftning som kommit under 2013
2.3.1 Tullkodexen och skattegränsen
3. Landskapets arbete med EU-ärenden år 2013
3.1 Deltagande i beredningen av sekundärrätt inom EU-institutionerna
3.2 Genomförandet av gemenskapsrätten i landskapet
3.2.1 Genomförandet av EU-direktiv i landskapet
3.2.2 Överträdelseförfaranden och EU-domstolsärenden
1. Landskapsregeringens årliga meddelande
I det här meddelandet kommer landskapsregeringen att redogöra för sina prioriteringar i EU-ärenden under år 2014. Dessutom innehåller meddelandet en sammanställning över beredningen av EU-ärenden under 2013.
Den 22 oktober 2013 presenterade kommissionen sitt arbetsprogram för 2014. Kommissionens årliga arbetsprogram innehåller en sammanställning över vilka förslag kommissionen planerar att lägga fram under året. Utgående från denna lista har landskapsregeringen valt ut de förslag som kommer att prioriteras inom landskapet under 2014. Alla prioriterade ärenden för 2014 är inte nya. Beredningen av en del ärenden har redan påbörjats vid EU:s institutioner, vilket innebär att även handläggningen vid landskapsregeringen av dessa ärenden är påbörjad. I kapitel 2.2 finns ett avsnitt om varje prioriterat ärende. I kapitel 2.3 redovisas de ärenden som landskapsregeringen tidigare prioriterat men där lagstiftning kommit under 2013. I avsnitten framgår vad ärendena rör, vad det kan finnas för eventuella konsekvenser för Åland och/eller vad landskapsregeringen har för preliminärt ställningstagande i ärendet samt hur de målsättningar som uppställdes i föregående års redogörelse har uppfyllts. I kapitel tre beskrivs landskapsregeringens EU-arbete under det gångna året (1.12.2012-30.11.2013).
Under 2014 vill kommissionen framför allt öka tillväxten, få människor i arbete och driva igenom liggande förslag. I och med att både parlamentet och kommissionen kommer att bytas ut under året kommer färre initiativ än vanligt att läggas fram och de flesta är en översyn av befintliga EU-regler. Andra initiativ handlar om att modernisera reglerna för statligt stöd och industripolitiken och att fullborda den inre marknaden.
Tillväxt och jobb har fortfarande högsta prioritet. Man vill framför allt bekämpa ungdomsarbetslösheten och förbättra företagens tillgång till finansiering. Här är några av de viktigaste punkterna:
- Fullborda bankunionen och sträva mot en verklig ekonomisk och monetär union.
- Åtgärder för att öka investeringarna, främja sysselsättning och social inkludering och bekämpa ungdomsarbetslösheten genom ungdomsgarantier.
- Främja konkurrenskraften genom en fullt integrerad inre marknad som omfattar telekommunikationer, energi och transporter, och främja användningen av digitala tjänster för att modernisera den offentliga förvaltningen.
- Sammanlänka Europa – initiativ för järnvägar, flygplatser, flygledning och hamnar kommer att skapa nya möjligheter och öka konkurrenskraften.
- Skydda EU-invånarna – ett fördjupat nationellt samarbete och bättre tillämpning av EU-reglerna för att kunna bekämpa brottslighet, korruption och terrorism och se till att de grundläggande rättigheterna respekteras.
- Hantera internationella frågor genom samarbete med grannländer och strategiska partner och en starkare roll för EU som världens största biståndsgivare.
Ny lagstiftning kommer att läggas fram om EU:s anslutning till Europakonventionen om mänskliga rättigheter, reformen av EU:s bedrägeribekämpningsbyrå, krishantering för andra finansinstitut än banker och om EU:s avfallspolitik.
I början av år 2014 vill man hinna anta flera förslag före Europaparlamentsvalet som kommer att hållas den 22 – 25 maj 2014. Kommissionen kommer också att samarbeta med medlemsstaterna för att genomföra en mängd nya regler som redan antagits på EU-nivå.
EU inverkar idag på de flesta områden och har ett omfattande regelverk som kontinuerligt uppdateras och utökas. Eftersom Åland har en i sammanhanget liten förvaltning går en stor del av resurserna åt till att genomföra det regelverk som alla EU-stater och dess lagstiftande regioner är förpliktigade att genomföra. Detta meddelande återspeglar därför inte den verksamhet som idag bedrivs vid landskapsregeringen när det gäller EU-relaterade frågor, utan behandlar de prioriteringar som landskapsregeringen gjort i de frågor i vilka Åland inte enbart ska lägga resurser på att genomföra befintlig EU-lagstiftning, utan försöka påverka EU:s förslag till lagstiftning.
2. Landskapsregeringens prioriteringar för arbetet med EU-ärenden år 2014
Nedan framgår hur landskapets målsättning och arbete med EU-frågor kommer att se ut under inkommande år. Landskapsregeringen avser att göra nedanstående prioriteringar för år 2014.
Landskapets ställning och inflytande i EU-ärenden:
Beredningen av EU-ärenden i landskapet
Beredningen av överträdelseärenden i landskapet
Statligt stöd
Åländsk representation i Europaparlamentet
Samarbete med Europaparlamentariker
Regionkommittén
Landskapets deltagande i den nationella beredningen av EU-ärenden
Nationell expert vid kommissionen
Subsidiaritetsprincipen
Landskapsregeringens specialrådgivare i Bryssel
Landskapets enskilda prioriteringar:
EU 2020 - En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla
Konsoliderad bolagsskattebas
Framtida mervärdesskattesystem
Upphandling
EU-program 2014-2020
Jordbruk
Skog
Fiske
Sjöfart
Miljöfrågor
Energifrågor
Ändring av tobaksdirektivet
EU-strategin för Östersjöområdet
Onlinespel
Trafik
Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid
Jämställdhet
Fond för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt
2.1 Landskapets ställning och inflytande i EU-ärenden
2.1.1 Beredningen av EU-ärenden i landskapet
Sammanfattningsvis kan sägas att speciellt två saker präglar landskapets ställning vid beredning av ny lagstiftning i EU. För det första är Ålands inflytande främst av indirekt natur och för det andra är landskapsregeringens resurser begränsade. Därför är det viktigt att det finns klara riktlinjer för vilka EU-ärenden som är viktiga för landskapet. Landskapsregeringens prioriteringar i EU-frågor finns definierade i EU-meddelandet.
Kommissionen håller numera ofta ett öppet konsultationsförfarande innan man lägger fram ett förslag. Vid konsultationen har medlemsstater och andra intresserade parter möjlighet att inkomma med synpunkter. Möjligheten att vid konsultationer direkt till kommissionen framföra synpunkter är positiv för landskapsregeringen, eftersom det ger landskapsregeringen en direkt kanal till kommissionen. Denna möjlighet har utnyttjats t.ex. gällande de många konsultationer som kommissionen hållit angående modernisering av det statliga stödet. Landskapsregeringen avser att fortsättningsvis delta i konsultationer i frågor som är av intresse för landskapet.
2.1.2 Beredningen av överträdelseärenden i landskapet
Landskapsregeringen bereder i samverkan med riksmyndigheterna Finlands svar till kommissionen i överträdelseförfaranden i de fall då överträdelseärendet även berör landskapet. Syftet med den gemensamma beredningen är att på det nationella planet sammanjämka landskapets och rikets ståndpunkter så att Finland i egenskap av medlemsstat endast har en ståndpunkt i sina svar till kommissionen och sina svaromål inför EU-domstolen. Även om Finlands regering i sista hand beslutar om innehållet i Finlands svar och ställningstaganden i överträdelseärenden som gäller landskapet, skall man när svar och ställningstaganden bereds fästa särskild uppmärksamhet vid landskapets rätt att försvara sig. Utrikesministeriet vidarebefordrar alla överträdelseärenden till landskapskapsregeringen, som tar ställning till om överträdelseärendet berör landskapet eller inte.
Av självstyrelselagen framgår att landskapets ståndpunkt alltid ska framgå av Finlands svar och ställningstaganden i en situation där medlemsstaten Finland ställs till svars på grund av något som landskapet gjort eller underlåtit att göra. Utgångspunkten är, så som i alla EU-ärenden, att en gemensam ståndpunkt ska eftersträvas. Samordningen ska ske inom statsrådets beredningssystem, som har utvecklats genom statsrådets principbeslut den 23 mars 2009. Detta system innebär att frågor vid behov tas upp till behandling i EU-ministerutskottet, i vilket lantrådet har rätt att delta. Dessutom skall det före ministerutskottsbehandlingen – på begäran av landskapet – ordnas ett möte med statsministern, där även den minister som ansvarar för Ålandsärenden samt de ministrar till vilkas ansvarsområde ärendet hör deltar. Närmare information om Ålands ställning i EU-ärenden finns i kapitel 2.1.7 Landskapets deltagande i den nationella beredningen av EU-ärenden.
En följd av att enbart medlemsstater kan vara part i prövningar i EU-domstolen är att endast medlemsstaten Finland, d.v.s. republiken Finlands regering, är svarande. I de fall då också landskapet deltar, har Finland följaktligen två företrädare i statsombudet och landskapets representant. Om domstolen ger tillåtelse att två ombud för talan, har landskapets representant även i dessa sammanhang rätt att plädera tillsammans med statsombudet. I en sådan situation måste dock ombuden samordna det som framförs före sessionen inleds.
Lissabonfördraget innebar även vissa förändringar gällande överträdelseförfarandet, vilket bl.a. innebär att risken för att landskapet tilldöms ekonomiska sanktioner ökat. På grund av systemet med blankettlagstiftning är landskapet i många fall beroende av rikets genomförande, och i de fall man i riket försenats med genomförandet av ett direktiv försenas därmed även landskapets genomförande. Som en följd av detta har landskapsregeringens kontakter med de ministerier i riket som ansvarar för beredningen av direktiv ökat i syfte att så långt möjligt undvika förseningar i genomförandet av direktiv för landskapets del. Närmare information om aktuella överträdelser finns i kapitel 3.2.2 Överträdelseförfarandet och EU-domstolsärenden.
Landskapsregeringens mål är fortsättningsvis att arbeta för att på olika sätt få till stånd ett snabbare genomförande av direktiv för att undgå att landskapet tilldöms ekonomiska sanktioner av EU-domstolen.
2.1.3 Statligt stöd
Statligt stöd innebär att nationella, regionala eller lokala myndigheter använder allmänna medel för att hjälpa vissa företag eller näringsgrenar. Ett företag som får statligt stöd får alltså konkurrensfördelar i jämförelse med sina konkurrenter på en specifik marknad. För att bevara ett fritt och rättvist konkurrensklimat inom EU har kommissionen till uppgift att kontrollera statliga stöds förenlighet med EU-rätten.
Enligt artikel 107 EUF-fördraget är det förbjudet för medlemsstaterna att ge selektivt stöd eller stöd som tas från statliga medel som kan påverka handelsutbytena mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen. Statligt stöd kan emellertid tillåtas om det ges till projekt av allmänt intresse, exempelvis stöd till mindre gynnade regioner, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, främjande av små och medelstora företag, forskning och utveckling, miljöskydd, utbildning, sysselsättning eller kultur.
Kommissionen kontrollerar det statliga stöd som medlemsstaterna beviljar, oavsett om det planeras eller om det redan utbetalats, för att se till att det inte snedvrider konkurrensen.
Kommissionen och EU-domstolen har tolkat begreppet "stöd" på ett mycket vidsträckt sätt när det gäller varifrån stödet kommer (staten, en regional eller lokal myndighet, ett organ där staten direkt eller indirekt utövar ett dominerande inflytande, privat eller offentligt företag med privaträttslig ställning osv.), stödets form (direkt eller indirekt stöd, t.ex. åtgärder för att minska företagens ekonomiska bördor) och dess syfte.
Landskapsregeringen har alltsedan medlemskapet i unionen fortlöpande utfärdat olika stöd och stödordningar. Landskapsregeringen följer även den juridiska utvecklingen på området inom unionen. Syftet med denna verksamhet är att säkerställa att stöd i landskapet är förenliga med unionens regler rörande statligt stöd.
Den 8 maj 2012 antog Europeiska kommissionen ett meddelande om modernisering av reglerna om statligt stöd och landskapsregeringen har sedan dess aktivt följt statsstödsreformen genom att delta i rikets beredning samt i kommissionens konsultationer.
Landskapsregeringen har under 2013 haft ett fortsatt intensivt samarbete med arbets- och näringsministeriets grupp för konkurrenspolitik. Landskapsregeringen har deltagit i rikets beredning samt även deltagit direkt i åtta konsultationer som rör reformen av förfarandena för statligt stöd.
Ett gemensamt mål för Europa 2020-strategin är att små och medelstora företag ska ha tillgång till finansiering, vilket gjort att EU genomför en grundlig översyn av de bestämmelser om statligt stöd som gäller kapital- och skuldfinansiering till små och medelstora företag i syfte att främja en mer effektiv och ändamålsenlig tillgång till olika former av riskfinansiering. Utifrån detta kommer tillämpningsområdet för den allmänna gruppundantagsförordningen att utvidgas så att det omfattar ett bredare spektrum av åtgärder som inte kräver någon anmälan då det antas att de åtgärdar marknadsmisslyckanden, är lämpliga och proportionerliga, har en stimulanseffekt och begränsar eventuella snedvridningseffekter till ett minimum. För de riskfinansieringsåtgärder som inte uppfyller samtliga villkor i gruppundantagsförordningen tillämpar kommissionen unionens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar, vilka är under revidering och föreslås träda ikraft från 1 juli 2014. I dessa fall ska medlemsstaten underrätta kommissionen om åtgärden i enlighet med artikel 108.3 i fördraget, varpå kommissionen utför en omfattande bedömning av åtgärdens förenlighet i enlighet med vad som föreskrivs i riktlinjerna. Medlemsstaterna kan välja att utforma riskfinansieringsåtgärderna på ett sådant sätt att de inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget. Detta kan till exempel göras därför att de uppfyller kriterierna för testet med en privat investerare i en marknadsekonomi eller därför att de uppfyller villkoren i förordningen om stöd av mindre betydelse, vilket innebär att de inte behöver anmälas till kommissionen.
Inom ramen för landskapsregeringens föreslagna operativprogram för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) föreligger en skillnad mot nuvarande programperiod i och med att direkta företagsstöd inte kommer att genomföras med ERUF-finansiering utan den finansiering som kommer att beviljas föreslås utgöras av riskkapital samt projektfinansiering. För genomförandet av riskkapitalåtgärden kommer landskapsregeringen att beakta det föreslagna regelverket om statligt stöd.
Kommissionen avser att under 2014 utfärda nya riktlinjer för statligt stöd inom jordbruk och skogsbruk samt utforma en ny gruppundantagsförordning för jordbruk och skogsbruk. Bägge initiativ är av stort intresse för landskapsregeringen med tanke på kommande revidering av lagstiftningen kring stöd för skogsbruksåtgärder.
Landskapsregeringen kommer under år 2014 att fortsätta att följa beredningen av nya rättsakter och utnyttja de möjligheter som finns att påverka dessa. Under 2014 beräknas hela reformen om modernisering av det statliga stödet slutföras.
Statligt regionalstöd
Den 19 juni 2013 publicerade Europeiska kommissionen nya riktlinjer för förutsättningarna för medlemsstaterna att bevilja investeringsstöd åt företag för stödjandet av utvecklingen i mindre gynnade regioner. Riktlinjerna gäller för åren 2014-2020 och tas i bruk den 1 juli 2014, vilket innebär att de nuvarande riktlinjerna för åren 2007-2013 gäller fram till dess. De nya riktlinjerna fokuserar allt mer på att bredda området för regionalt stöd. Samtidigt vill man se till att stödet de facto utbetalas till dem som är i störst behov av det och att åtgärder vidtas mot handlingar som mest påverkar konkurrensen. Riktlinjerna uppställer klara regler för vilka regioner som faller under tillämpningsområdet för regionalt stöd och vilka summor det handlar om i olika situationer beroende på förmånstagaren och hurdana projekt det är fråga om.
Då riktlinjerna tillämpas först från den 1 juli 2014 måste nuvarande stödkarta för perioden 2007-2013 jämte stödordningar förlängas genom en särskild anmälan till kommissionen. En sådan anmälan gjordes hösten 2013 tillsammans med arbets- och näringsministeriet och kommissionen godkände förlängningen den 14 november 2013. Landskapsregeringen kommer nu att utarbeta ett förslag till ny karta för perioden 2014-2020.
2.1.4. Åländsk representation i Europaparlamentet
Alltsedan anslutningen till EU har landskapet fört fram krav på att Åland ska erhålla representation i Europaparlamentet och landskapsregeringen har under perioden fortsatt detta arbete. Frågan har varit aktuell under året eftersom en omfördelning av platser inför Europaparlamentsvalet år 2014 gjordes i och med att det nya medlemslandet Kroatien skulle få sina platser i Europaparlamentet.
Åland har genom självstyrelselagen delad lagstiftnings- och förvaltningsmakt med riksdagen. Då Åland tillsammans med Finland godkände anslutningen till EU överfördes en betydande del av denna lagstiftningskompetens till unionen. Inom de områden där Åland har lagstiftningsmöjlighet har Åland samma skyldigheter som en medlemsstat. Detta innebär att Åland exempelvis måste genomföra direktiv. Den enda skäliga kompensationen för denna överföring av kompetens är att Åland, liksom Finland, får en stadigvarande representation i EU:s beslutsfattande organ. Det är oskäligt att Åland, med sitt långtgående självstyre och exklusiva behörighet att verkställa EU-rätt inom sina behörighetsområden, saknar en direkt påverkningskanal.
Eftersom EU-parlamentet fått ett större inflytande över unionens beslutsfattande, blir frågan om en åländsk plats i EU-parlamentet allt viktigare. Lissabonfördraget gjorde parlamentet till en jämbördig användare av budgetmakten jämsides med rådet. Dessutom beslutar parlamentet tillsammans med rådet om rättsakterna i nästan alla viktiga frågor. Det demokratiska underskott som råder då Åland inte har någon representation i EU-parlamentet har således ökat i och med parlamentets ökade inflytande.
Redan i regeringens proposition (RP 351/1994 rd) klargjorde den dåvarande regeringen att åländsk representation i Europaparlamentet är konstitutionellt berättigad.
Landskapsregeringen anser att frågan ska lösas nationellt genom en ändring av vallagen, så att landskapet Åland vid Europaparlamentsval utgör en egen valkrets.
Regeringens linje vid förhandlingar inom EU är fortsättningsvis klar; i E-skrivelsen till riksdagen den 9.3.2012 fastslogs att ” I enlighet med statsrådets principbeslut om Ålands medverkan och inflytande i EU-ärenden från 2009 ska statsrådet också i fortsättningen i förhandlingar på gemenskapsnivå om fördelning av parlamentsplatser hävda Ålands internationella särställning och självstyrande status.”
Landskapsregeringen följde aktivt behandlingen av det förslag till betänkande som parlamentets utskott för konstitutionella frågor antog år 2010 angående ändring av akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet. På justitieministeriets begäran lämnade landskapsregeringen den 29 februari 2012 ett utlåtande över utkast till E-skrivelse angående ändring av valsystemet i Europaparlamentsvalet. Behandlingen av betänkandet framskred dock inte i Europaparlamentet och fördes aldrig till omröstning i Europaparlamentets plenum, eftersom parlamentets största grupp (EPP) motsatte sig detta. Istället enades Europaparlamentet i mars 2013 om en resolution om sammansättningen i parlamentet efter år 2014, där det beslöts att Finland får behålla sina 13 platser. I och med Kroatiens inträde i EU måste en omfördelning av platserna göras så att platser för den nya medlemsstaten kunde frigöras. Rådet fattade beslut i frågan den 28 juni 2013. Landskapsregeringen har stått fast vid sin uppfattning om att frågan om en Europaparlamentsplats för Åland är en konstitutionell fråga som måste lösas mellan Åland och Finland, i enlighet med den skrivelse som landskapsregeringen den 5 december 2012 tillställde justitieministeriet. I skrivelsen uppmanar landskapsregeringen regeringen att ändra vallagen i enlighet med den valmotion som lagtinget lämnade till riksdagen den 28 april 2006 så att landskapet Åland utgör en egen valkrets vid Europaparlamentsval medan resten av landet utgör en valkrets. Frågan om en ändring av vallagen på det sätt som framgår av landskapsregeringens brev var den 13 mars 2013 föremål för diskussion vid regeringens aftonskola, i vilken företrädare för landskapsregeringen deltog. I sitt svar på landskapsregeringens brev skriver justitieministeriet den 26 mars 2013 att regeringen i enlighet med statsrådets principbeslut år 2009 avser medverka till att utveckla landskapets inflytande på arbetet i Europaparlamentet. Regeringen fortsätter att i kommande förhandlingar på unionsnivå om fördelning av parlamentsplatser hävda Ålands internationella särställning och självstyrande status. Däremot hävdar justitieministeriet att det fortsättningsvis inte finns förutsättningar för en ändring av vallagen så att Åland blir en egen valkrets i val till Europaparlamentet.
Landskapsregeringen har under året kontinuerligt arbetat med att få upp frågan om en åländsk parlamentsplats på agendan då 2014 års val till Europaparlamentet varit upp på ministernivå och vid EU:s institutioner. I Europaparlamentet har man inte gjort några större ändringar i platsfördelningen inför 2014 än den omfördelning av platser som måste göras i och med Kroatiens inträde i unionen, men planerar istället en större principdiskussion om parlamentets mandatfördelning år 2016 under Europaparlamentets nästa mandatperiod.
2.1.5 Samarbete med Europaparlamentariker
Genom Lissabonfördragets ikraftträdande har Europaparlamentet erhållit utökade maktbefogenheter. Parlamentet har idag lagstiftningsmakt som omfattar en majoritet av de områden som ingår i EU:s lagstiftningsbehörighet. Över 40 nya områden har placerats under medbeslutandeförfarandet mellan parlamentet och ministerrådet; inklusive jordbruk, energipolitik, rättsliga frågor, hälsa och strukturfonder. Parlamentet har även fått en större roll när det gäller att fastställa EU:s budget. Dessutom krävs Europaparlamentets godkännande för en mängd internationella avtal som förhandlats fram av unionen, till exempel inom internationell handel.
Landskapsregeringen uppmärksammade tidigt Europaparlamentets ökade inflytande och har därför under en längre tid samarbetat med flera parlamentariker och partigrupper. Genom att föra en dialog med parlamentariker har landskapsregeringen haft möjlighet att påverka den politiska processen inom EU till förmån för landskapets intressen.
Landskapsregeringen har ett väl inarbetat nätverk och goda kontakter med Europaparlamentet. Landskapsregeringen samarbetar med såväl finländska ledamöter som ledamöter från andra medlemsstater, beroende av vilka ärenden som är på agendan. Landskapsregeringen framför fortlöpande landskapsregeringens ställningstagande i olika frågor till dessa kontakter.
Nordiska rådet har fram till den 1 februari 2014 en närvaro i Europaparlamentet i form av en praktikant som ursprungligen kommer från Åland. Praktikantens uppdrag är att sammanställa en rapport om hur nordiska EU-positioner kan drivas gentemot Europaparlamentet. Landskapsregeringen följer Nordiska rådets presidiums beslut i januari 2014 om huruvida en permanent nordisk medarbetare ska arbeta gentemot Europaparlamentet.
Landskapsregeringen ämnar under det kommande året att fortsätta samarbetet med relevanta Europaparlamentariker.
2.1.6. Regionkommittén
Regionkommitténs ställning har stärkts genom Lissabonfördraget, där det sägs att regionkommittén skall kunna ge utlåtanden om alla förslag till EU-lagstiftning som kommissionen bereder. Regionkommittén har även givits rätt till att föra talan i EU-domstolen.
Finland har nio platser varav en plats enligt självstyrelselagen tillsätts av Åland.
Åland har genom regionkommittén bl.a. möjlighet att påverka de utlåtanden som regionkommittén avger. Den kontaktskapande verksamheten med andra regioner och lokala samfund från EU-staterna är viktig i avsikt att skapa nätverk och allianser för att driva frågor som är av betydelse för Åland.
Den åländska ledamoten såväl som suppleanten deltar vid arbetsutskottsmöten och vid plenarmöten och får på det sättet goda insikter om vilka frågor som är aktuella i EU-sammanhang. Den åländska ledamoten och suppleanten sitter i de två utskotten "Utskottet för utbildning, ungdomsfrågor, kultur och forskning" (EDUC) och "Utskottet för medborgarskap, god förvaltningssed, institutionella frågor och yttre förbindelser" (CIVEX).
Arbetet i regionkommittén präglas långt av EU-kommissionens arbetsprogram och prioriteringar. Den åländska ledamoten har tillsammans med regionkommitténs vice ordförande Mercedes Bresso fortsatt de diskussioner som påbörjades förra året om möjligheterna att under mandatperioden i regionkommittén hålla ett seminarium om Åland, med fokus på att synliggöra Ålands folkrättsliga status.
2.1.7 Landskapets deltagande i den nationella beredningen av EU-ärenden
Enligt 59a § självstyrelselagen har landskapsregeringen rätt att delta i beredningen av Finlands nationella ställningstagande gällande beslut som fattas inom EU. För att säkerställa landskapets rätt att medverka i den nationella beredningen av EU-ärenden har landskapet en representant i kommittén för EU-ärenden (statsrådets förordning om kommittén för EU-ärenden (373/2003) 3 § 2 mom.). Landskapsregeringen är därutöver även representerad i de cirka 40 beredningssektioner som lyder under kommittén för EU-ärenden. Dessutom har lantrådet rätt att bli hörd i EU-ministerutskottet när ett ärende behandlas som hör till landskapets behörighet eller annars är särskilt viktigt för landskapet (SRRegL 26 § 3 mom.).
Enligt självstyrelselagen ska landskapets ståndpunkter även delges i samband med att ärenden behandlas i någon av EU:s institutioner, om landskapsregeringen begär det och om saken gäller en fråga som enligt självstyrelselagen hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. En representant från landskapsregeringen kan, med hänsyn till EU:s arbetsmetoder, delta tillsammans med en representant från rikets ministerier. Landskapets representant har dock ingen självständig rätt att yttra sig oberoende av Finlands ställningstaganden. Landskapets representant kan även på begäran erhålla rätten att närvara vid beslutsfattandet i rådet, när detta är möjligt enligt de arbetsrutiner som tillämpas. Det ansvariga ministeriets representant bestämmer dock hur Finland använder sin röst i rådet.
Landskapets rätt att delta i EU-institutionernas arbete har emellertid utvidgats genom statsrådets principbeslut den 23 mars 2009 (även kallat Ålandsriktlinjerna). Anvisningar gällande Ålands ställning i lagberedningen och i EU-ärenden, som ska följas i lagberedningen inom statsrådet och i den nationella beredningen av EU-ärenden samt vid förhandlingar om och sättande i kraft av internationella fördrag, har publicerats av justitieministeriet (utredningar och anvisningar 8/2012). Enligt anvisningarna ska landskapets ställningstagande även föras fram i frågor som är av särskild betydelse för landskapet. Detta innebär att riket och landskapet i de ärenden som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet eller är av särskilt intresse för landskapet ska försöka nå ett gemensamt ställningstagande. Om detta inte är möjligt, t.ex. på grund av att förhållandena i landskapet anses kräva andra lösningar än i riket, är Finlands representanter skyldiga att delge landskapets ståndpunkter. I dessa fall kommer Finlands ställningstagande således att innehålla t.ex. förslag till särskilda arrangemang eller övergångstider för landskapet.
När det gäller den nationella beredningen betonar statsrådet i principbeslutet vikten av att landskapet i ett så tidigt skede som möjligt av beredningsprocessen ges möjlighet att föra fram sina synpunkter. Den nationella beredningen ska organiseras så att landskapets ställningstaganden kan föras fram i ett så tidigt skede att Finland kan påverka den slutliga utformningen av beslut på EU-nivå eller alternativt begära särlösningar eller undantag för Ålands vidkommande. Målet med processen är att landskapsregeringens och rikets ståndpunkter ska sammanjämkas och i de fall det inte är möjligt så ska behandlingen i EU-ministerutskottet föregås av en diskussion med statsministern. Den ansvariga ministern i landskapsregeringen samt eventuella andra ministrar som berörs bör delta i mötet. Om det inte är möjligt att sammanjämka ståndpunkterna ska landskapets ståndpunkter redovisas i beredningsdokumenten. Enligt principbeslutet ska ministerierna se till att E- och U-skrivelserna till riksdagen samt faktapromemoriorna i EU-ärenden innehåller en bedömning av vilka frågor som hör till landskapets behörighet.
Landskapsregeringens tjänstemän kan också välja att på förhand inkomma med ett skriftligt ställningstagande om det inte är nödvändigt att delta i diskussionen.
Landskapsregeringen arbetar kontinuerligt i samverkan med rikets myndigheter för att ytterligare förbättra rutiner som garanterar landskapets deltagande i den nationella beredningen av EU-ärenden.
Vid behandlingen av ärenden som gäller landskapet arbetar landskapsregeringen för att riksmyndigheterna i högre grad ska möjliggöra för landskapsregeringen att delta i beredningssektionernas möten via videolänk. Vid flera förfrågningar som landskapsregeringen gjort under året gällande deltagande per videolänk har svaret varit att det inte är möjligt.
Service på svenska
Då det gäller landskapets möjligheter till inflytande över beslutsfattandet inom EU är språket en central fråga, eftersom landskapsregeringen enligt nuvarande system förutsätts delta i rikets beredning av positioner, vilken sker exklusivt på finska. Enligt justitieministeriets anvisningar om Ålands ställning i lagberedningen och i EU-ärenden gäller följande (landskapsregeringens kommentarer i kursiv stil):
- Dagordningarna för kommittén för EU-ärenden och EU-ministerutskottet samt alla de sektioner i vilka landskapsregeringen har en representant ska översättas till svenska. Ministerierna svarar för översättningen. Den svenska texten skickas till landskapsregeringen tillsammans med övrigt material som hänför sig till dagordningen.
- Huvudregeln är att övrigt material när det är nödvändigt översätts till svenska inom ramen för tillgängliga resurser. Det är önskvärt att landskapsmyndigheterna tydligt och i god tid indikerar vilka dokument eller delar av dokument som de behöver få översatta. Justitieministeriet betonar här att det uppstår problem med att begära översättning av dokument till svenska i synnerhet om de finskspråkiga dokument som är viktiga för Åland och som gäller ett specifikt möte blir klara mycket sent. I sådana situationer är en dialog mellan riksmyndigheternas och landskapsmyndigheternas tjänstemän viktig. Det ansvariga ministeriet bör i ett tidigt skede känna till de EU-ärenden där det också senare kan finnas ett särskilt behov att översätta nationella beredningsdokument eller delar av dem. Detta innebär att om ett ärende på agendan är helt eller delvis inom landskapets behörighet eller av intresse för Åland bör ansvarig tjänsteman snarast möjligt begära en översättning till svenska av de aktuella dokumenten.
- I ärenden som är viktiga för landskapet behöver landskapsregeringen i allmänhet en översättning till svenska av förslagen till Finlands ståndpunkt eller ett tillräckligt omfattande sammandrag på svenska. Om dokumentet är långt och tiden för översättning är knapp kan ansvarig tjänsteman komma överens med ministeriet om att endast Finlands ståndpunkt översätts eller att ministeriet skickar ett tillräckligt omfattande sammandrag på svenska. Underlaget på svenska måste vara så omfattande att landskapsregeringen får en helhetsbild av åtminstone de delar som är inom landskapets behörighet eller av intresse för Åland.
- Ansvaret för översättning av nationella beredningsdokument ligger på ministerierna. Dessa dokument ska också skickas till landskapet i så god tid så att det är möjligt att i tillräcklig grad sätta sig in i dem innan saken behandlas i beredningsorganet. Om översättningen dröjer länge kan ansvarig tjänsteman diskutera med ministeriet/beredningssektionen om det är möjligt att landskapet kan få förlängd tid för ett svar. Om detta inte är möjligt p.g.a. kort deadline från EU-kommissionen och ifall ärendet ska vidare till EU-kommittén eller EU-ministerutskottet kan man komma överens om att landskapsregeringens kommentarer ges direkt till kommittén/utskottet och landskapsregeringen deltar vid mötet om behov finns.
- Om en representant för landskapsregeringen behöver tolk vid sektionsmöten eller i kommittén för EU-ärenden eller i EU-ministerutskottet ska landskapsregeringen i god tid kontakta sektionens sekreterare eller EU-sekretariatet, som sedan ordnar tolkning på lämpligt sätt. Diskussionerna kan t.ex. föras helt eller delvis på svenska eller så kan ordföranden eller någon medlem göra en sammanfattning på svenska av diskussionen. Det är också möjligt att anlita tolk. Landskapsregeringen anser dock att enbart en sammanfattning över dokument eller en muntlig sammanfattning i slutet av ett möte inte är acceptabelt. För att landskapsregeringens tjänstemän ska kunna delta i den diskussion som förs vid mötet krävs att tolkning sker kontinuerligt under mötets gång. Det behöver inte vara en extern tolk, det kan med fördel även vara en tvåspråkig tjänsteman vid berört ministerium som tolkar under mötet.
Att arbetet i beredningssektionerna sker på finska är ett problem då Åland deltar i den nationella beredningen av EU-ärenden. Flertalet av beredningssektionernas dagordningar skickas även ut på svenska, men det finns fortfarande beredningssektioner som under 2013 skickat ut dagordningar endast på finska. De dagordningar som skickas på svenska är ofta mycket kortfattade, och ger ofta inte ett tillräckligt underlag för att göra en adekvat bedömning av om ärendet är landskapets behörighet eller av intresse för landskapet och om en översättning till svenska av underlaget ska begäras. Vissa beredningssektioner skickar även de bilagor som kan vara av intresse för Åland på svenska. Den språkliga servicen verkar till viss del vara beroende av språkkunskaper hon sektionens sekreterare eller annan anställd.
Landskapsregeringens tjänstemän upplever att flera av riksmyndighetens tjänstemän följer justitieministeriets anvisningar och försöker underlätta landskapets deltagande i den nationella beredningen. Dock noterar landskapsregeringen att alla tjänstemän vid riksmyndigheten fortfarande inte verkar känna till justitieministeriets anvisningar.
Vid begäran av översättning till svenska brukar i regel begäran tillgodoses, men tiden för översättningen av dokumentet överskrider ofta den korta tid som finns att lämna synpunkter. I de fall det är möjligt ges landskapsregeringen förlängd tid för svar. Landskapsregeringen anser att riksmyndigheterna måste snabba upp översättningsarbetet genom att tillsätta mer resurser för att möjliggöra för landskapets deltagande i beredningen av EU-ärenden. Om landskapet inte kan delta fullt ut ökar ytterligare det demokratiska underskottet.
Vid begäran av tolk brukar begäran i regel tillgodoses. Då landskapsregeringen vill få möjlighet att delta i beredningssektioner per videolänk behöver en lösning utarbetas för hur tolktjänsten ska kunna skötas i sådana sammanhang.
Landskapsregeringen har under år 2013 informerat nyanställda tjänstemän om landskapets rätt till svenskspråkig service vid den interna kursen i beredning av EU-ärenden. Landskapsregeringen har hållit en intern eftermiddagsskola om språkprinciper där bl.a. principerna vid beredning av EU-ärenden togs upp. Landskapsregeringen har även gjort utskick per e-post till alla tjänstemän med information om justitieministeriets anvisningar om Ålands ställning i lagberedningen och i EU-ärenden och hur dessa ska tolkas.
Landskapsregeringen kommer under år 2014 att fortsättningsvis informera internt om rättigheter till svenskspråkig service vid beredning av EU-ärenden och arbeta för att göra informationen ännu tydligare.
2.1.8 Nationell expert vid kommissionen
Landskapsregeringen strävar efter att upprätthålla goda kontakter med EU-kommissionen. Av denna anledning beslutade landskapsregeringen år 2011 att sända en tjänsteman för tjänstgöring som nationell expert vid EU-kommissionens generaldirektorat för forskning och innovation (DG RTD).
En nationell expert är formellt anställd vid någon av kommissionens enheter och fullför sina arbetsuppgifter där. Samtidigt behåller tjänstemannen en nära kontakt med sin hemmaförvaltning, d.v.s. landskapsregeringen. I dessa kontakter kan tjänstemannen informera om kommande lagstiftning, stödordningar, överträdelseförfaranden samt vägleda förvaltningen i genomförandet av direktiv och förordningar. Den utsända tjänstemannen ska även informera tjänstemän vid kommissionen om den rådande situationen i landskapet. Det generella syftet med en nationell expert är att knyta EU:s institutioner närmare medlemsstaternas myndigheter.
Förordnandet för den nationella experten vid DG RTD skulle ha upphört den 31 maj 2013, men landskapsregeringen begärde att anställningsförhållandet skulle förlängas samt överföras från landskapsregeringen till statsrådet fr.o.m. den 1 juni 2013 genom att den nationella experten skulle erhålla en av de 15 platser som i riket finansieras med centrala medel. Landskapsregeringens begäran understöddes i kommittén för EU-ärenden och anställningsförhållandet förlängdes till den 31.5.2014 och överfördes till statsrådet. Den nationella experten vid DG RTD rapporterar nu både till landskapsregeringen och till statsrådet.
Landskapsregeringen har fått en förfrågan från EU-kommissionens generaldirektorat för miljö (DG ENV), unit D.1 – Enforcement, Cohesion Policy and European Semester – Cluster 1, om att sända en tjänsteman för tjänstgöring som nationell expert. Landskapsregeringen är positiv till förfrågan och utreder möjligheterna att tillmötesgå denna.
2.1.9. Subsidiaritetsprincipen
Subsidiaritetsprincipen regleras i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Enligt denna ska unionen, på de områden där den inte har exklusiv befogenhet, vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå.
Enligt Lissabonfördraget ska alla nationella parlament få del av utkasten till lagstiftningsakter för att bedöma initiativens förenlighet med subsidiaritetsprincipen. Enligt 9 kap. 59a § självstyrelselagen kan lagtinget i frågor som hör till landskapets behörighet delge riksdagen ett motiverat yttrande om huruvida ett utkast till lagstiftningsakt från Europeiska unionen är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Lagtingets ståndpunkt ska tillställas Europeiska unionens institutioner.
Landskapsregeringen gör i de samrådspromemorior som tillställs lagtinget en bedömning av subsidiaritetsprincipen. Landskapsregeringen informerar även utan dröjsmål lagtinget om vilka kommissionsförslag som diarieförs vid landskapsregeringen.
2.1.10. Landskapsregeringens specialrådgivare i Bryssel
Åland har en specialrådgivare vid Finlands ständiga representation vid EU. Det är en tjänsteman som förmedlar information till Åland om arbetet vid EU:s institutioner. Tjänstemannen är formellt anställd av utrikesministeriet men arbetar endast för Åland och landskapsregeringen finansierar tjänsten. Tjänsten kommer att lediganslås under 2014 och i samband med detta kommer innehållet i tjänsten att ses över, i syfte att säkerställa att tjänsten används optimalt.
2.2 Landskapets enskilda prioriteringar
Nedan följer de prioriteringar som landskapsregeringen gjort i de frågor där Åland inte enbart ska lägga resurser på att genomföra befintlig EU-lagstiftning, utan försöka påverka EU:s förslag till lagstiftning.
2.2.1 EU 2020 - En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla
Med hänsyn till den europeiska strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla är det landskapsregeringens avsikt att ytterligare stärka intentionerna i sina utbildnings- och kulturpolitiska program. Programmen avser fokusera på verksamheter som främjar de enskildas välbefinnande, stärker olika utbildnings- och forskningsresultat, utvecklar näringslivet och stöder användandet av en tidsenlig informations- och kommunikationsteknik i samhället.
Landskapsregeringens programförklaringar innebär att all samhällsfinansierad undervisning och verksamhet ska befästa en grundsyn som främjar ansvarskännande och ett kritiskt tänkande – ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Syftet är att möjliggöra ökad sysselsättning, produktivitet och social samverkan. I landskapsregeringens utbildningsavtal med Högskolan på Åland har bestämts att i samklang med det antagna forskningspolitiska programmet ska högskoleutbildningen nå upp till de mål som bland annat ställts inom EU 2020-strategins huvudinitiativ ”Innovationsunionen”.
Under det europeiska medborgaråret för 2013, Europaåret för medborgarna, har landskapsregeringen anordnat bl.a. en sommarträff för ungdomar bosatta inom och utanför landskapet. Inom bl.a. den fria bildningen och ungdomsverksamheten kommer landskapsregeringens stödinsatser, vilka också fokuserat på de unga och allmänna demokratifrågor, att fortgå. Då det gäller rörlighet för studerande och lärare och tillgång till utbildad arbetskraft har landskapsregeringen antagit ett system för validering av kompetens och informellt kunnande. En förvaltningsmodell, som lagenligt erkänner högskoleexamina och yrkeskvalifikationer som erhållits utomlands, har tagits i bruk och utvecklats i takt med föreliggande behov. Landskapsförvaltningens satsningar på integrationsåtgärder och utbildning i svenska för invandrare, och övriga som flyttat till landskapet, kommer fortsättningsvis att ha hög prioritet. Entreprenörskap och företagsamhet som skapar tillväxt och trygghet kommer att uppmuntras.
EU:s värdegrund för smart och hållbar tillväxt innefattar omsorg om naturen och naturresurser med insikt om att resurserna är ändliga. Den markerar att alla människor har lika värde och vikten av ett respektfullt uppträdande mot varandra. Landskapets utbildnings- och kultursatsningar har på dessa grunder fokuserat på en likvärdig verksamhet för alla, det vill säga flickor och pojkar, kvinnor och män ska ha samma tillgång till utbildning och utveckling av sina personliga intressen och talanger. Studieväglednings- och yrkesvägledningsfunktionerna ska alltjämt prioriteras i syfte att förebygga studieavbrott och värna om att den yngre generationen ges möjlighet till kvalificerad högre utbildning.
Landskapsregeringens redan genomförda satsningar på utbildningsalternativ för ungdomar som hotas av utanförskap har visat sig förhindra avbrott i studierna och skapat välbefinnande bland de berörda.
En fortsatt kartläggning av myndigheternas möjligheter att stödja ungdomar till och med 25 år som varken arbetar eller studerar, eller befinner sig i riskzonen för detta, syftar till att identifiera aktuella aktörer och de arbetsuppgifter som åligger dem. Landskapsregeringen avser lägga särskild vikt vid de rutiner som gäller för samverkan mellan de aktuella myndigheterna. Här ingår även identifiering av eventuella överlappningar eller luckor i aktörernas arbete.
2.2.2 Konsoliderad bolagsskattebas
Kommissionen har i förslaget till rådets direktiv (KOM(2011) 121 slutlig) föreslagit att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas införs inom EU. Kommissionens syfte med förslaget är att bekämpa vissa skatterelaterade hinder för tillväxt på den inre marknaden. Förslaget innehåller bestämmelser för beräkningen av det skattepliktiga resultatet, för konsolidering av koncerners skattepliktiga resultat samt bestämmelser för fördelningen av den konsoliderade skattebasen till de medlemsstater där företagen inom koncernen har sin verksamhet. Enligt förslaget ska koncerner frivilligt kunna välja att gå med i systemet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och även att utträda ur systemet. Systemet ska fungera parallellt med systemet för beskattning av näring enligt medlemsstaternas skattelagstiftning. Förslaget innebär att samma skatteregler ska tillämpas i alla medlemsstater och att en gemensam skattebas beräknas för alla EU-företag i en koncern av en skattemyndighet. Skattebasen fördelas därefter till de stater där företagen har verksamhet i enlighet med en fördelningsnyckel. Medlemsstaterna bestämmer vilken bolagsskattesats som ska tillämpas på deras andel av skattebasen. Vid beräkning av den konsoliderade skattebasen ska vinster och förluster hänförliga till transaktioner mellan bolag inom koncernen som ingår i systemet inte beaktas. För bolag som inte konsolideras ska internprissättningsreglerna, armlängdsprincipen, fortfarande tillämpas.
Förslaget har konsekvenser för Åland, eftersom landskapet har beskattningsbehörighet för den kommunala beskattningen som utgör en del av samfundsbeskattningen. Förslaget inskränker landskapets lagstiftningsbehörighet, eftersom det i förslaget finns regler som påverkar fördelningen av beskattningen och beräkningen av samfunds beskattningsbara inkomst såsom vilka avdrag som får göras i beskattningen. Om förslaget går igenom så att regler om koncerners skattepliktiga resultat ska beslutas på EU-nivå istället för på lokalnivå, innebär det att landskapets faktiska lagstiftningsbehörighet avseende den kommunala beskattningen minskar.
Förslagets påverkan på skattebasen skulle enligt gjorda utredningar kunna vara negativ för Finland och troligen skulle även den beskattningsbara inkomsten minska till den del den hör till kommunalbeskattningen på Åland. Förslaget innebär att skattemyndigheten i en annan medlemsstat kan komma att beräkna bolagsskattebasen för en koncern, inom vilket bolag på Åland kan ingå. Förslaget innebär samtidigt att en skattemyndighet i en annan medlemsstat tillfördelar Finlands inklusive Ålands andel av skattebasen för beskattningen av samfund. Förslaget förväntas leda till en rad konsekvenser såsom bland annat att kostnaderna förväntas öka för att förvalta två parallella system för beskattning och uppbörd samt för att hantera processer. Flera medlemsstater har varit kritiska till förslaget bland annat på grund av oro för minskade skatteintäkter. Förslaget har även ifrågasatts i förhållande till subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen samt om nyttan med förslaget verkligen kan uppnås. Frivilligheten och olika detaljer i förslaget är också omstridda. Den viktigaste principfrågan som medlemsstaterna behöver ta ställning till är dock den grund som kommissionen hänvisar till i förslaget, d.v.s. grunden för EU:s behörighet för att besluta om dessa regler som hör till den direkta beskattningens område. Medlemsstaterna har lagstiftningsbehörighet för den direkta beskattningen dock så att den nationella lagstiftningen ska vara neutral i förhållande till EU-rätten och inte förhindrar den fria rörelsen inom EU/EES-området. För vidare information se Ålands landskapsregerings promemoria om EU-kommissionens förslag (KOM(2011) 121 slutlig). Ålands landskapsregering har motsatt sig förslaget.
Europaparlamentet gav sitt stöd för direktivet i april 2012, och under år 2013 har två olika kompromissförslag bearbetats i rådets arbetsgrupp. Det är fortfarande stor oenighet bland medlemsstaterna och konkreta framsteg har därför inte skett under 2013. Landskapsregeringen kommer att aktivt fortsätta bevaka händelseutvecklingen under 2014.
2.2.3 Framtida mervärdesskattesystem
I december 2010 presenterade kommissionen en grönbok om mervärdesskattens framtid – Ett enklare, stabilare och mera effektivt mervärdesskattesystem (KOM(2010) 695 slutlig). Landskapsregeringen lämnade ett utlåtande till kommissionen i maj 2010 och framhöll att mervärdesskattesystemet inte bör ändras så att reglerna blir mer komplicerade än tidigare och medför ökad administrativ börda, större kostnader, omvälvande förändringar för affärslivet och ideella föreningar samt att undantagen från mervärdesbeskattning för vissa verksamheter kvarstår.
Kommissionen antog vidare den 6 december 2011 ett meddelande om mervärdesskattens framtid (KOM(2011) 851/3). Meddelandet innehåller inte några konkreta lagstiftningsförslag men däremot de grundläggande egenskaper som ska känneteckna det nya mervärdesskattesystemet för att skapa ett enklare och mer effektivt mervärdesskattesystem i EU. Vidare beskrivs de principer som bör vägleda översynen av undantag från skatteplikt och reducerade skattesatser för att uppnå ett neutralt mervärdesskattesystem.
Landskapsregeringen har under 2013 bevakat ärendet för att bland annat kunna bevara skatteundantag för ideella föreningar och momsfriheten för restaurangtjänster ombord på fartyg. Detta arbete kommer att fortsätta under år 2014. Under 2014 förväntas även ett EU-initiativ avseende mervärdesskattesystemets framtid som landskapsregeringen kommer att bereda. Syftet med initiativet är att styra mervärdesbeskattningen till destinationsprincipen och att mervärdesbeskattning inte till någon del i framtiden ska ske enligt ursprungsprincipen.
2.2.4 Upphandling
Kommissionen har under 2011 lagt fram ett lagstiftningsförslag om offentlig upphandling (KOM(2011) 896) och ett lagstiftningsförslag om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (KOM(2011) 895) samt förslag till lagstiftning om tilldelning av koncessioner (KOM(2011) 897). Förslagen är resultatet av grönboken om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad (KOM (2011) 15 slutlig), som presenterades våren 2011.
Landskapet Åland har lagstiftningsbehörighet avseende landskapsregeringens, underliggande myndigheters samt kommunala myndigheters upphandlingar men genom blankettlagstiftning tillämpas rikets lagstiftning med vissa undantag.
Den föreslagna reformen om moderniseringen av EU:s regler för offentlig upphandling avser att förenkla regleringen och förfaranden kring offentlig upphandling samt att öka dess flexibilitet. Syftet med moderniseringen av EU:s regler är även att öka de små och medelstora företagens möjligheter att delta i upphandlingar. Samtidigt avser den föreslagna reformen att göra den offentliga upphandlingen mer kvalitetsinriktad, genom att sociala och miljömässiga kriterier som exempelvis livscykelkostnader eller integrering av utsatta och mindre gynnade personer får en mer framträdande roll i upphandlingen.
Det föreslås även att medlemsstaterna utser en särskild nationell myndighet med ansvar för övervakning, genomförande och kontroll av offentlig upphandling för att garantera bättre tillämpning av reglerna i praktiken. Även ett kunskapscentrum föreslås för att utöka kompetensen hos upphandlare samt ge stöd åt företag, särskilt små och medelstora.
Landskapsregeringen har framhållit att landskapsregeringen är en relativt liten organisation. De flesta kontrakt som upphandlas inom organisationen är relativt små. Landskapsregeringen anser att upphandling av relativt små kontrakt inte får kräva oproportionerligt stora arbetsinsatser, tidsåtgång och kostnader och kan konstatera att den föreslagna reformen syftar till att förenkla regler och förfaranden och att göra dem flexiblare. Landskapsregeringen ställer sig positiv till förslaget som bidrar till att minska administrationen både för företagare, särskilt små och medelstora företag, och den upphandlande myndigheten. Landskapsregeringen anser vidare att det är bra att reformen omfattar möjligheter att ta hänsyn till sociala och miljömässiga kriterier, vilket möjliggör ett säkerställande av tillhandahållandet av offentliga tjänster med hög kvalitet. Förslaget att inrätta en tillsynsmyndighet medför kostnader för medlemsstaterna. Landskapsregeringen anser att myndigheten i och för sig kan bidra till att efterlevanden av direktivet följs, men ser hellre att de offentliga medlen satsas på det kunskapscentrum som direktivet föreslår. Slutligen välkomnar landskapsregeringen förslagen och anser att tydliga regler för upphandling och tilldelning av kontrakt genom koncessioner garanterar den rättsliga säkerhet som de offentliga myndigheterna behöver för att utföra sitt uppdrag.
Rådet och Europaparlamentet förväntas anta direktiven i början av år 2014. Om direktivet antas ska det genomföras av medlemsstaterna senast 24 månader efter detta, d.v.s. i början av år 2016. Landskapsregeringen tillämpar blankettlagstiftning, och måste därför invänta Finlands lagstiftningsarbete.
2.2.5 EU-program 2014-2020
Landskapsregeringen kommer att lämna ett separat meddelande till lagtinget om strukturfonderna.
2.2.6 Jordbruk
Det EU-orienterade arbetet kommer under 2014 att domineras av den fortsatta beredningen av ett nytt landsbygdsutvecklingsprogram i enlighet med förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om stöd till landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Arbetet görs med grund i det lagstiftningspaket som godkändes av EU-institutionerna under december 2013. På grund av den försenade tidtabellen gällande fastställande av lagstiftningspaketet kommer 2014 bli ett övergångsår i genomförandet av den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken och det operativa landsbygdsutvecklingsprogrammet.
Landskapsregeringen har under året behandlat förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om produktion och tillhandahållande på marknaden av växtförökningsmaterial, förslaget till rådets förordning om skyddsåtgärder mot skadegörare och förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och välbefinnande, växters sundhet, växtförökningsmaterial och växtskyddsmedel samt om ändring av förordningarna (kontrollförordningen). Landskapsregeringen kommer fortsatt att följa utvecklingen av dessa rättsakter under året.
Under året kommer även slutförandet av arbetet med reformen av de nya riktlinjerna inom statligt stöd samt arbetet med att förenkla lagstiftningen kring ekologisk produktion att följas.
Kommissionen offentliggjorde i juli 2010 ett förslag till förordning om ändring av direktiv 2001/18/EG för att tillhandahålla en rättslig grund för EU-staterna när de beslutar om odling av genetiskt modifierade grödor på andra grunder än vetenskapliga bedömningar på EU-nivå av hälso- och miljörisker, eftersom ett antal medlemsstater länge efterlyst det. Genom ändringen ska EU-staterna kunna begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade grödor i hela eller delar av sina stater utan att behöva tillämpa den skyddsklausul som hittills inte har fått stöd av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.
Europaparlamentet antog ett yttrande om förslaget vid den första behandlingen i juli 2011. I rådet har det trots stora ansträngningar av flera ordförandeskap, särskilt Danmark 2012, inte gått att nå enighet eftersom en minoritet av stater blockerat frågan. Kommissionen har arbetat för att hitta en lösning som kan tillfredsställa de staterna utan att tappa stöd från den stora majoritet stater som är för förslaget. Indikationer finns att flera medlemsstater under 2014 vill bryta den rådande blockeringen så att enighet om ändringen av direktivet kan uppnås. Landskapsregeringen avser följa denna utveckling under året.
2.2.7 Skog
Kommissionen presenterade i september 2013 en ny EU-skogsstrategi för skogarna och den skogsbaserade sektorn (COM(2013) 659 slutlig). Inom EU finns inga särskilda bestämmelser kring en gemensam skogspolitik, men man har trots detta verkat för en hållbar skogsförvaltning bl.a. genom EU:s skogsbruksstrategi från 1998 och Handlingsplanen för skog 2007-2011. Kommissionen anser att en ny strategi behövs för att utnyttja skogarnas multifunktionella potential på ett hållbart sätt, för att tillgodose den ökade efterfrågan på råvaror och förnybar energi, skydda skogarna och den biologiska mångfalden samt för att hantera de problem och möjligheter som skogsindustrin står inför.
Strategin bygger på åtta prioriterade områden där man utverkat strategiska riktlinjer för respektive område. Kommissionen anser att landsbygdsutvecklingsfonderna bör användas för att stödja genomförandet av en hållbar skogsförvaltning och man avser att senast i slutet av 2014 utforma objektiva, långtgående och bevisbara EU-kriterier för hållbar skogsförvaltning. Medlemsstaterna ska bl.a. visa hur de har för avsikt att öka skogens klimatbegränsningspotential, anpassningsförmåga och motståndskraft samt uppnå en betydande och mätbar förbättring av bevarandestatusen för arter och livsmiljöer i skogar genom att fullt ut genomföra EU:s naturskyddslagstiftning, inklusive NATURA 2000-nätverket. Vidare vill kommissionen inrätta ett skogsinformationssystem för Europa med jämförbara data och uppmuntra till forskning, innovationsarbete, information och kommunikation.
Landskapsregeringen har mycket begränsade resurser för detta arbete, men avser att om möjligt följa med utvecklingen av strategin på nationell nivå.
2.2.8 Fiske
I maj 2013 nådde Europaparlamentet och rådet en överenskommelse beträffande förordningsförslaget för den reformerade fiskeripolitiken. Planen är att förordningen ska träda i kraft vid årsskiftet 2014.
I december 2011 presenterades kommissionens förslag till ny finansieringsförordning för fiskeripolitiken för perioden 2014-2020. Landskapsregeringen har under 2013 fortsatt arbetet med att bereda ett nytt fiskeriprogram. Rådet och parlamentet har under sommaren respektive hösten 2013 antagit sina positioner och trepartsförhandlingar har inletts. Förordningen väntas träda i kraft tidigast i april 2014 och troligen kommer det nya operativa programmet för fiskerinäringen att inledas först år 2015.
2.2.9 Sjöfart
Sjöfarten är ryggraden för internationell handel och ett miljövänligt transportmedel med beaktande av fraktvolymer. De striktare utsläppsgränserna för sjöfarten som innebär att svavelhalten i fartygsbränsle sänks till 0,1 % i Östersjön träder i kraft 1.1.2015 genom det s.k. svaveldirektivet. Landskapsregeringen konstaterar att reglerna inte skulle vara problematiska om de tillämpades globalt och för nya fartyg. Med de nuvarande bestämmelserna finns en överhängande risk att konkurrensen snedvrids och fartyg med hemvist i Östersjön som efterlever reglerna möter en orimlig kostnadsbörda. Vid den översyn som ska göras år 2018 för att bedöma om sänkta svavelhalter kan införas globalt är det avgörande att tillräckliga mängder lågsvavligt fartygsbränsle finns att tillgå för att säkerställa att reglerna inte skjuts framåt i tiden för övriga vattenområden. Det skulle öka skillnaderna i miljökrav för olika vattenområden på ett sätt som försvårar verksamhetsförutsättningarna för sjöfartsbranschen i Östersjön. Vid IMO:s (International Maritime Organization, ett mellanstatligt FN-organ med 170 stater som medlemmar och tre associerade medlemmar) generalförsamling, där landskapsregeringen deltog i november 2013, lyfte många stater upp det nödvändiga med gemensamma regler kring säkerhet, utbildning och miljö för sjöfarten som verkar på en global marknad.
När svaveldirektivet träder i kraft ska övervakningen av efterlevnaden och påföljder vid eventuella försummelser regleras nationellt. Det finns en oro inom sjöfartsbranschen för att det inte kommer att göras effektivt vilket i så fall ytterligare skulle missgynna dem som investerar för att möta miljökraven.
2.2.10 Miljöfrågor
Kommissionens arbetsprogram för 2014 innehåller ett miljöinitiativ som landskapsregeringen avser att särskilt bevaka, ”Resurseffektivitet och avfall”. Förslaget kommer att baseras på framstegen från genomförandet av färdplanen för ett resurseffektivt Europa och fastställa de huvudsakliga byggstenar som behövs för att EU:s ekonomiska potential ska kunna bli mer produktiv samtidigt som färre resurser används och steg tas mot en cirkulär ekonomi. Initiativet kommer att inbegripa slutsatser som dragits från utarbetandet av lämpliga indikatorer och mål samt översynen av huvudsakliga mål för EU:s avfallslagstiftning och utförandet av en efterhandsutvärdering av direktiven om avfallsflöde, inbegripet en bedömning av alternativ för att öka samstämmigheten mellan dem.
Under 2013 har landskapsregeringen efter samråd med lagtinget gjort ställningstaganden om två kommissionsförslag.
I april togs beslut om (COM(2013) 133) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden. I ställningstagandet angavs att landskapsregeringen välkomnar den breda ramen och att direktivförslaget ger landskapet långtgående möjligheter att anpassa genomförandet till lokala behov och befintliga mekanismer, inklusive att låta kommunerna ha en stark roll i planeringsprocessen. Förslaget kan ses som ett strategiskt hjälpmedel i samordningen av det arbete som redan utförs, t.ex. inom ramen för ramdirektivet för vatten och direktivet om en marin strategi. Landskapsregeringen tror att genom att involvera berörda aktörer i ett tidigt skede och ha en samordnad förvaltning och lokaliseringsstyrning av olika verksamheter i kust- och havsområden ökar möjligheterna att långsiktigt tillvarata resurserna på bästa sätt. Riskerna för konflikter mellan olika användningsområden minskar. Samtidigt minskar risken att värdefulla resurser går förlorade på grund av dålig översiktlig kunskap om helheten, eller på grund av brist på långsiktiga målsättningar och strategier för hur resurserna ska tillvaratas på bästa sätt.
I oktober togs beslut om (COM(2013) 620 slutlig) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. I det ställningstagandet angavs att landskapsregeringen anser att det är viktigt att hindra spridning av invasiva arter på grund av de skador som de förorsakar den biologiska mångfalden och på grund av de omfattande ekonomiska förluster som de medför. Det är bra att kommissionen med övergripande åtgärder tar itu med problemet eftersom det idag inte finns en heltäckande EU-ram för att hantera invasiva arter. Enskilda nationella åtgärder har ofta varit fragmenterade. Ett gemensamt regelverk och handlingsplan behövs. Landskapsregeringen framförde även att förordningen omfattar endast levande exemplar av arter, som introduceras utanför sitt tidigare eller nuvarande naturliga utbredningsområde och är främmande för unionens territorium, utom de yttersta randområdena. Denna gränsdragning kan exkludera sådana arter som naturligt förekommer i en del av unionsstaterna, men är högst invasiva i resten av EU. En sådan art är mördarsnigeln som troligtvis har sitt ursprung i sydvästra Frankrike. Även synpunkter på övervakning, rapportering, utrotnings- och begränsningsåtgärder, definitionsbehov av förädlade raser och sorter som får importeras framfördes samt behovet av ett nytt finansieringssystem för behövliga åtgärder.
Kommissionsförslaget (KOM (2012) 628) om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata objekt behandlas fortfarande inom EU. Landskapsregeringen följer med behandlingen av förslaget i rådets miljöarbetsgrupp bland annat genom att specialrådgivaren i Bryssel deltar i möten.
Landskapsregeringen följer aktivt dessa kommissionsförslag.
2.2.11 Energifrågor
Genom de initiativ som presenteras inför 2014 är kommissionens ambition fortsatt hög. Generellt krävs långsiktiga målsättningar i energifrågor för att minska de klimatpåverkande utsläppen. År 2014 är ambitionen att alla energikonsumenter ska ha tillgång till en fullt integrerad energimarknad och den extra säkerhet som energiförbindelser till andra medlemsstater medför. Under 2014 är även energieffektivitet prioriterat i syfte att förbättra konkurrenskraften och hållbarheten. Energieffektivitet är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att trygga energiförsörjningen och minska utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar. En viktig målsättning är att genomföra en integrerad inre energimarknad – ett kommande initiativ uppmuntrar medlemsstaterna till ökade ansträngningar genom att understryka fördelarna för medborgare och företag.
EU har en tydlig ram för energi- och klimatpolitiken fram till 2020. Denna ram samordnar olika politiska mål, som att minska växthusgasutsläppen, trygga energiförsörjningen och främja tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Även om EU är på väg att nå målen för 2020 - att skapa en inre energimarknad och uppfylla andra energipolitiska mål - är det nu tid för att utforma en ny ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030. En tidig överenskommelse om ramen för 2030 är viktigt av tre skäl:
- Långa investeringscykler innebär att infrastruktur som finansieras under den närmaste tiden kommer att finnas kvar 2030 och därefter.
- Ett förtydligande av målen för 2030 kommer att stödja utvecklingen mot en konkurrenskraftig ekonomi och ett tryggt energisystem genom att skapa ökad efterfrågan på effektiv och koldioxidsnål teknik och främja forskning, utveckling och innovation, vilket kan skapa nya möjligheter till jobb och tillväxt.
- Förhandlingarna om ett rättsligt bindande internationellt klimatavtal har varit svåra, men fortfarande förväntas ett internationellt avtal i slutet av 2015. EU kommer innan dess att behöva enas om en rad frågor, bland annat den egna ambitionsnivån, för att kunna föra en aktiv dialog med andra stater.
Dessa politiska mål ska nås genom tre överordnade mål för minskade växthusgasutsläpp, förnybar energi och energisparande. Kompletterande mål finns för energi som används inom transportsektorn.
Landskapsregeringen har under året följt med kommissionens arbete för att presentera initiativet för en ny klimat- och energiram för perioden fram till 2030.
Initiativet syftar dels till att uppfylla målet att utsläppen av växthusgaser ska ha minskat med 80–95 % år 2050 jämfört med år 1990, dels till att främja långsiktig konkurrenskraft, försörjningstrygghet och hållbarhet, samt till att åstadkomma ett långsiktigt investeringsperspektiv fram till 2030. Fyra principer ska huvudsakligen vara vägledande inför 2030:
- Stabilitet, förutsägbarhet och samstämmighet
- Större fokus på ett europeiskt utgångsläge, där medlemsstaternas olika nationella regelverk fortfarande måste tas i beaktande
- Kostnadseffektivitet
- Mer innovation
Kommissionen har under året förberett initiativet, med avsikt att presentera ett förslag ännu under 2013. Landskapsregeringen avser fortsättningsvis följa med ärendet under 2014.
2.2.12 Ändring av tobaksdirektivet
EU-kommissionen har i flera år förberett en ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror. Kommissionen har gjort en utredning om eventuella konsekvenser av en ändring av tobaksdirektivet, utgående från olika scenarier. Kommissionen har även hållit en offentlig konsultation samt en konsultation som riktar sig till medlemsstaterna. Landskapsregeringen har deltagit i både kommissionens offentliga konsultation samt i rikets beredning av Finlands ställningstagande i konsultationen för medlemsstaterna. Landskapsregeringen har hela tiden arbetat aktivt med frågan mot social- och hälsovårdsministeriet och i direkta kontakter med EU-kommissionen. Landskapsregeringen har även samarbetat med den svenska regeringen, som delar landskapsregeringens uppfattning att rådande situation inte överensstämmer med EU:s regler om fri rörlighet av varor.
Landskapsregeringen hade under 2012 bl.a. ett möte med EU-kommissionen, generaldirektoratet för hälso- och konsumentfrågor (DG SANCO) och informerade även andra berörda generaldirektorat om landskapets ståndpunkt i frågan.
Den 19 december 2012 kom slutligen EU-kommissionens förslag till ändring av direktivet om tobaksvaror. Förslaget innehåller nya, striktare regler för hur tobaksvaror får tillverkas, presenteras och säljas. Cigaretter, rulltobak och rökfria varor med kännetecknande smak förbjuds och det blir obligatoriskt med stora varningsbilder på cigaretter och rulltobak. I förslaget regleras även försäljning till andra stater via internet och det införs vissa tekniska funktioner som ska motverka olaglig handel. Dessutom föreslås att vissa produkter, till exempel e-cigaretter och örtprodukter för rökning, ska regleras. Särskilda regler om märkning och ingredienser när det gäller tuggtobak och tobak för användning i näsan ingår även. Det nuvarande snusförbudet kvarstår.
Landskapsregeringen lämnade den 30 januari 2013 på begäran av social- och hälsovårdsministeriet ett utlåtande över förslaget, i vilket landskapsregeringen talar för att alla produkter för användning i munnen bör behandlas lika. Så länge förbudet mot snus kvarstår anser landskapsregeringen att det ska kombineras med en bestämmelse som möjliggör för medlemsstaterna att tillåta vissa av de i direktivet förbjudna tobaksprodukterna av kulturella eller hälsopolitiska skäl.
Landskapsregeringen lämnade även den 20 mars 2013 på begäran av riksdagens social- och hälsovårdsutskott ett utlåtande över statsrådets skrivelse U 6/2013 rd till riksdagen om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv (tobaksvaror).
Landskapsregeringen har därefter aktivt deltagit i den nationella beredningen av Finlands ställningstagande. Ett gemensamt ställningstagande kunde inte uppnås. Initialt framfördes inte Ålands avvikande ståndpunkt på EU-nivå, men efter att landskapsregeringen påtalat detta framfördes Ålands ståndpunkt vid flera tillfällen då man i rådet hade genomgång av de olika artiklarna. Efter att förslaget gått vidare till Europaparlamentet har landskapsregeringen samarbetat med Europaparlamentariker för att därigenom försöka få till stånd en ändring av förslaget i syfte att lösa de problem som idag finns för Ålands del. Inför omröstningen i Europaparlamentet i oktober kunde landskapsregeringen genom samarbete med Europaparlamentariker få inflytande över det ändringsförslag som lades angående artikel 15 i direktivet, där förbudet mot snus regleras. Landskapsregeringen sände även brev till bl.a. parlamentets rapportör och skuggrapportör för revideringen av tobaksdirektivet. Det ändringsförslag som lades i parlamentet gällande artikel 15, där förbudet mot snus regleras, fick dock inte tillräckligt stöd i parlamentet. Trepartsförhandlingar med rådet påbörjades därefter och den 18 december 2013 enades parlamentet och rådet. Tobaksdirektivet förväntas antas under 2014.
2.2.13 EU-strategin för Östersjöområdet
Europeiska rådet antog i november 2009 en strategi för Östersjöområdet inklusive en tillhörande åtgärdsplan. Landskapsregeringen har aktiverat sig i några av de prioriteringsområden som finns med i åtgärdsplanen.
I Östersjöstrategin betonas att genomförandet av HELCOMs Åtgärdsprogram för Östersjön (BSAP) är en av de viktigaste strategiska åtgärderna för att nå en miljömässig hållbarhet. Landskapsregeringen har tydligt i sitt politiska handlingsprogram och i sina budgetmål betonat vikten av att uppfylla målen och åtgärderna i BSAP. HELCOMs målsättningar reviderades under 2013 vid ett ministermöte i Köpenhamn, där landskapets miljöminister deltog. De nya målsättningarna inom HELCOM kommer att vara ett viktigt underlag då landskapsregeringen tar fram utsläppsmål för olika sektorer och verksamheter under 2014. Tjänstemän från landskapsregeringen deltar och driver även fortsättningsvis Östersjöfrågor inom ramen för Nordiska Ministerrådet.
Inom ramen för prioriteringsområdet ”Hållbart jordbruk, skogsbruk och fiske” har landskapsregeringen under 2013 varit aktiv inom projektet AquaBest i vilket nya metoder och tekniker för hållbart vattenbruk utvecklas. Landskapsregeringen har i sitt arbete lagt tyngdpunkt på att utveckla nya innovativa styrmedel för en kretsloppsbaserad fiskodling. Som en del i detta har Åland även undersökt möjligheterna att införa storskalig musselodling i Östersjön. Åland följer även de delprojekt där möjligheterna undersöks att införa land- och havsbaserade recirkulationsanläggningar. Projektet avslutas med en slutkonferens på Åland vintern 2014.
Vad gäller området ”Miljövänlig sjöfart” har landskapsregeringen understött införande av strängare regler vad gäller utsläpp från fartygstrafik, dock med tydlig betoning att reglerna måste vara ekonomiskt genomförbara och leda till bibehållen konkurrenskraft. Åland kommer fortsättningsvis under 2014 driva frågan om att utsläpp från avloppsvatten (toalettavfall) från passagerarfartyg och fritidsbåtar ska vara förbjuden.
2.2.14 Onlinespel
Sedan kommissionen den 24 mars 2011 lade fram en grönbok om onlinespel på inre marknaden (KOM (2011) 128 slutlig) har penningspel och behovet av en samordnad lagstiftning flitigt diskuterats inom EU. Det främsta syftet med grönboken var att skapa en bild av situationen på EU:s marknad för onlinespel och av lagstiftningen i de olika staterna. Man ville samtidigt undersöka om det kan behövas särskilda åtgärder på EU-nivå för att nå bättre samstämmighet i regleringen av penningspel. På basis av de svar som inkom vid samrådet och efterföljande diskussioner konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att i detta skede föreslå sektorspecifik EU-lagstiftning.
Den 23 oktober 2012 presenterade kommissionen en handlingsplan för onlinespel, Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, Rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En övergripande europeisk ram för onlinespel (KOM (2012) 596 slutlig). I meddelandet föreslår kommissionen inte EU-omfattande lagstiftning för onlinespel men nog en rad åtgärder och gemensamma principer för sådan verksamhet. I meddelandet uppmanas bland annat medlemsstaterna att inrätta speltillsynsmyndigheter med tydliga behörigheter och att säkerställa samarbete med andra relevanta behöriga myndigheter. Kommissionen kommer att utvärdera genomförandet av handlingsplanen och de framsteg som gjorts i EU två år efter antagandet av meddelandet, dvs. under slutet av 2014.
Kommissionen inledde år 2006 ett överträdelseförfarande mot Finland gällande den finländska lotterilagens förenlighet med EU-lagstiftningen. Kommissionen ansåg att den dåtida finländska lagstiftningen inte främjade allmänintresset på ett konsekvent och systematiskt sätt. Finlands riksdag antog en ändring av den finländska lotterilagen (FFS 575/2011) i syfte att förtydliga det lagstadgade spelmonopolet, införa strängare regler för tillhandahållande av spel och reklam för speltjänster samt ändrade regler och metoder för tillsyn över spelerbjudanden och tillämpning av reglerna för onlinespel. Med hänvisning till denna lagändring kunde kommissionen i november 2013 konstatera att den finländska spellagstiftningen följer EU:s regler.
Landskapsregeringen inledde under hösten 2013 ett arbete som syftar till en total revidering av den åländska lotterilagstiftningen. Som en del av detta lagstiftningsarbete kommer en tillsynsmyndighet med uppgift att övervaka penningspel att inrättas.
2.2.15 Trafik
Under 2014 kommer landskapsregeringen fortsättningsvis följa med behandlingen av trafiksäkerhetspaketet (KOM (2012) 380, 381, 382). Trafiksäkerhetspaketet har behandlats i både rådet och Europaparlamentet och förhandlingar har inletts mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Förslaget berör regelverken gällande kontrollbesiktningar, registrering av fordon och vägkontroller.
Under 2014 är avsikten att kommissionen ska ge ett lagstiftningsinitiativ om att förenkla bestämmelserna om tillträde till den internationella godstransportmarknaden. Initiativet kommer att gälla förenklingar till förordning (EG) nr 1072/2009 och förordning (EG) nr 1071/2009. Landskapsregeringen kommer att följa initiativet och vidta åtgårder ifall det finns behov av det.
2.2.16 Bryta det sociala arvet - investera i barnens framtid
Landskapsregeringen avser att i arbetet med att ta fram ett familjepolitiskt helhetsprogram beakta kommissionens initiativ till en rekommendation om insatser för att förbättra situationen för barn i en ekonomiskt utsatt situation. Avsikten med initiativet är att det ska ha en gynnsam effekt särskilt för barn (0-17 år), inkluderat de mest sårbara bland dem, och som ett övergripande mål anges att initiativet ska bidra till EU:s mål (EU 2020) om minskad fattigdom och social exkludering, med särskilt fokus på barnens situation. Som ett led i arbetet med att förbättra situationen för barn i en ekonomiskt utsatt situation planerar landskapsregeringen en uppföljning av ÅSUB:s rapport ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet” från år 2007. Uppföljningen finns med i ÅSUB:s arbetsprogram för 2014.
2.2.17 Jämställdhet
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av Lissabonfördragets grundläggande mål.
Jämställdhetsarbete på EU-nivå utgörs av vidareutveckling av lagstiftning, jämställdhetsintegrering och särskilda åtgärder för främjande av jämställdhet. Arbetet för jämställdhetsintegrering inom EU kompletteras av EU:s jämställdhetsstrategi för 2010-2015 som har följande prioriteringar: Lika möjlighet till ekonomisk självständighet för kvinnor och män, lika lön för lika arbete av lika värde, jämställdhet i beslutsfattande, värdighet, integritet och ett slut på könsbaserat våld samt jämställdhet i EU:s yttre åtgärder.
Därtill anges ytterligare som ett prioriterat mål arbetet med övergripande frågor som berör könsstereotypa mönster, lagstiftning samt åtgärder för förbättrad lagstiftning i styrningen av jämställdhetsarbetet på EU-nivå.
Hanteringen av löneskillnaderna mellan kvinnor och män är ett prioriterat område i kommissionens arbetsprogram för 2014. En av finansavdelningens övergripande målsättningar i landskapsregeringens budget för 2014 är en rättvis lönepolitik som skapar förutsättningar för att behålla och nyrekrytera personal, verkar för jämställdhet i arbetslivet samt befrämjar effektivitet och produktivitet i landskapets verksamhet.
Det övergripande målet är att kvinnor och män ska ha samma frihet och makt att forma samhället och sina egna liv. På Åland ska kvinnor och män, flickor och pojkar, ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Jämställdhet handlar om kön, makt, rättvisa, frihet och demokrati. Detta innebär en jämnare fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter för kvinnor och män till utbildning och avlönat arbete som ger ekonomisk självständighet, en jämn fördelning av det oavlönade hem- och omsorgsarbetet samt lika villkor för att ge och erhålla omsorg samt frihet från könsrelaterat våld och rätt till kroppslig integritet. På Åland är jämställdhetsintegrering tillsammans med särskilda åtgärder det tillvägagångssätt som används för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. Jämställdhetsintegrering motverkar att jämställdhetsarbetet bedrivs vid sidan av ordinarie verksamhet. Ett kontinuerligt hållbart utvecklingsarbete, utbildning i genuskunskap samt kunskap om förändringsarbete och dess villkor för olika målgrupper är en basförutsättning för hållbar jämställdhetsutveckling. Jämställdhetsperspektivet i ordinarie verksamhet ska garantera likvärdig service, resursfördelning och inflytande för kvinnor och män.
För att utveckla jämställdheten måste man ha tillgång till grundläggande fakta och kunskap om verkligheten. Flickor/kvinnor och pojkar/män ska vara synliga i statistiken för att man ska kunna förstå hur jämställdheten eller ojämställdheten ser ut på Åland.
Bilagan till landskapets budget för 2013 ”Kvinnors och mäns val och villkor i samhälle och arbetsliv” är en utveckling av 2012 års budgetbilaga ”Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män”. Jämställdhetsbilagan till landskapsbudgeten för år 2014 har fokus på kvinnors och mäns livsvillkor och hälsa/ohälsa.
Integrering av ett genus- och jämställdhetsperspektiv i ordinarie verksamheter har påbörjats detta år och fortsätter genom att särskilda insatser görs under tre år för att befästa det redan påbörjade arbetet i den åländska barnomsorgsverksamheten för att erhålla en hög och likvärdig kvalitet för flickor och pojkar. Särskilda åtgärder vidtas under tre år för att skapa förutsättningar för ungdomar till en trygg och jämställd fritid.
I överensstämmelse med Europarådets konvention har en under 2013 tillsatt arbetsgrupp arbetat med uppdraget att omsätta den kunskap som finns idag gällande våld i nära relationer till konkreta insatser genom att man under 2014 ska förverkliga landskapsregeringens handlingsprogram och skapa ett resurs- och kompetenscenter mot våld där utsatta och förövare ska erhålla hjälp och stöd samtidigt som det ska fungera som kunskapscentrum. Landskapet har även ett samarbete med Nationellt Centrum för Kvinnofrid i Sverige gällande kvinnofridslinjen, stödtelefon dygnet runt för kvinnor och barn utsatta för våld eller hot om våld. Landskapsregeringen samarbetar även med Alternativ til Vold i Norge gällande gruppverksamhet för förövare för att få slut på våldet. Utbildning, kontinuerlig kompetensutveckling och handledning för olika berörda aktörer ingår i det nordiska samarbetet.
Landskapsregeringen har under året formaliserat ett myndighetsnätverk mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Nätverket ska fungera som strategisk resurs och har som uppdrag att effektivisera och utveckla samverkan mellan myndigheterna men även mellan myndigheter och frivilligorganisationer i arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det åländska nätverket knyts till motsvarande nätverk i övriga nordiska stater. Under året har landskapsregeringen arrangerat en konferens för att höja kunskapsnivån men också för att ta tillvara utarbetade verktyg och modeller för att identifiera offer för människohandel och kvalitetssäkra ett empatiskt och professionellt bemötande av offer. Ett utbildningspaket som ska ge såväl generell som specifik kunskap för att bl.a. förbättra identifiering av offer för människohandel men också för att erbjuda utsatta empatiskt och professionellt omhändertagande ska finnas tillgängligt under 2014.
2.2.18 Fond för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt
Kommissionen har tagit fram ett förslag till fond för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt för programperioden 2014-2020. Målet är att förslaget ska godkännas på EU-nivå inom år 2013. Fonden ska stöda sådana program i medlemsstaterna där man delar ut livsmedel samt kläder och annat materiellt bistånd till bostadslösa eller barn som lider materiell brist. Fonden ersätter EU:s livsmedelsbiståndsprogram (jordbrukspolitiskt livsmedelsstöd till de sämst ställda i EU). I och med att landskapet i enlighet med 18 § 13 punkten självstyrelselag (1991:71) för Åland har lagstiftningsbehörighet på området socialvård, tar Åland självständigt ställning till inrättandet av fonden. Landskapsregeringen avgav ett utlåtande i ärendet till arbets- och näringsministeriet i januari 2013 och beslöt att inte stöda förslaget, eftersom landskapsregeringen anser att medlemsstaterna själva bäst och mest effektivt utformar stöd till de personer som lever i en ekonomiskt utsatt situation och då landskapsregeringen ifrågasatte om förslaget låg i linje med subsidiaritetsprincipen. För Finlands del har man beslutat att påbörja genomförandet av fonden. Landsbygdsverket kommer förmodligen att fungera som förvaltande myndighet för fonden. På rikshåll har man för avsikt att påbörja programskrivningar inom en snar framtid. Landskapsregeringen kommer att följa med utvecklingen av kommissionens förslag och i samarbete med arbets- och näringsministeriet ta ställning till om/hur fonden kan genomföras på Åland.
2.2.19 Sammanfattning av landskapsregeringens nya prioriteringar i kommissionens arbetsprogram för 2014
Nedan finns en tabell över de kommissionsförslag som landskapsregeringen prioriterar i kommissionens arbetsprogram för 2014. Landskapsregeringen kommer att följa dessa förslag och vid behov diarieföra dem.
Tabell 1: Initiativ som landskapsregeringen kommer att prioritera
| Jordbruk och landsbygdsutveckling |
|
|
| Översyn av EU:s politiska och rättsliga ram för ekologisk produktion | Lagstiftning/Övriga åtgärder | Som planerats inom ramen för Refit-programmet kommer denna översyn att bedöma relevansen hos den nuvarande ramen för ekologisk produktion (förordning 834/2007 och meddelande KOM(2004)415) för sektorns framtida utveckling. |
| Klimat, energi och miljö |
|
|
| Ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 | Lagstiftning/Övriga åtgärder | Initiativet kommer att riktas in på energi- och klimatpolitiken bortom 2020 för perioden fram till 2030 i syfte att tillhandahålla ett långsiktigt perspektiv för investeringar, uppnå ett mer hållbart, säkrare och mer konkurrenskraftigt energisystem inom EU samt se till att EU efter 2020 är på väg att nå klimat- och energimålen. |
| Konkurrens, inbegripet jordbruk |
|
|
| Modernisering av reglerna om statligt stöd i de viktigaste sektorerna | Övriga åtgärder | Genom paketet slutförs moderniseringen av reglerna om statligt stöd i de viktigaste sektorerna, inbegripet en bedömning av tillämpningen av riktlinjerna för statligt stöd till flygplatser och flygbolag, översynen av riktlinjerna för miljöstöd, riktlinjerna avseende forskning, utveckling och innovation samt riktlinjerna för räddnings- och omstruktureringsstöd samt nya riktlinjer för statligt stöd inom jordbruk och skogsbruk. |
| Modernisering av reglerna om statligt stöd: allmän gruppundantagsförordning | Övriga åtgärder | Översynen av den allmänna gruppundantagsförordningen, som en del av moderniseringen av reglerna om statligt stöd, kommer att förbättra de allmänna stödkriterierna för att öka kostnadseffektiviteten och förenkla administrationen ytterligare. Paketet inbegriper en ny gruppundantagsförordning för jordbruk och skogsbruk. |
| Miljö |
|
|
| Resurseffektivitet och avfall | Lagstiftning | Initiativet kommer att baseras på framstegen från genomförandet av färdplanen för ett resurseffektivt Europa och fastställa de huvudsakliga byggstenar som behövs för att EU:s ekonomiska potential ska kunna bli mer produktiv samtidigt som färre resurser används och steg tas mot en cirkulär ekonomi. Initiativet kommer att inbegripa slutsatser som dragits från utarbetandet av lämpliga indikatorer och mål samt översynen av huvudsakliga mål för EU:s avfallslagstiftning (i enlighet med översynsklausulerna i ramdirektivet om avfall, direktivet om deponering av avfall och förpackningsdirektivet) och utförandet av en efterhandsutvärdering av direktiven om avfallsflöde, inbegripet en bedömning av alternativ för att öka samstämmigheten mellan dem. |
| Jämställdhet |
|
|
| Hantering av löneskillnaden mellan kvinnor och män | Övriga åtgärder | Detta initiativ ska främja och underlätta en effektiv tillämpning av principen lika lön i praktiken samt hjälpa medlemsstaterna att hitta lämpliga tillvägagångssätt för att minska den kvarstående löneskillnaden mellan män och kvinnor. |
| Yttre åtgärder och sjöfart |
|
|
| EU:s strategi för sjöfartsskydd | Övriga åtgärder | Ett gemensamt meddelande tillsammans med den höga representanten kommer att fastställa en enhetlig strategisk ram som kombinerar inre och yttre säkerhet, och som bygger på civilt och militärt samarbete, kompletterande och gemensamma resurser, för att på ett bättre sätt hantera de största säkerhetsriskerna inom sjöfarten. |
| Inre marknaden och tjänster |
|
|
| Översyn av upphovsrättslagstiftningen | Lagstiftning/Övriga åtgärder | Målet är att se över villkoren för EU:s upphovsrättsram som är relevanta för tillgängligheten på internet av material som skyddas av upphovsrätten och liknande rättigheter, i syfte att garantera att denna ram är anpassad för den digitala tidsåldern. Detta innebär bland annat en modern ram som främjar innovativ marknadspraxis, garanterar ett effektivt erkännande av och ersättning till rättighetsinnehavarna, tillhandahåller hållbara incitament för kreativitet, kulturell mångfald och innovation, ökar valmöjligheterna och öppnar upp tillgången till lagliga alternativ för slutanvändarna, möjliggör nya företagsmodeller samt på ett mer effektivt sätt bidrar till att bekämpa det illegala utbudet och piratkopieringen. |
| Skatter och tullar |
|
|
| Mot ett definitivt system för mervärdesskatt | Övriga åtgärder | Initiativet följer på meddelandet från december 2011 om framtiden för mervärdesskatt och syftar till att tillhandahålla riktlinjer om hur man ska genomföra destinationsprincipen för beskattningen av tillhandahållandet av varor och tjänster inom EU på bästa möjliga sätt, genom att överge den långsiktiga målsättningen med beskattning i ursprungsmedlemsstaten. |
2.3. Lagstiftning som kommit under 2013
Ovan behandlades de prioriteringar som landskapsregeringen gjort i de frågor där Åland inte enbart ska lägga resurser på att genomföra befintlig EU-lagstiftning, utan försöka påverka EU:s förslag till lagstiftning. Nedan behandlas EU-lagstiftning som kommit under året i sådana frågor som landskapsregeringen prioriterat och där man försökt påverka den kommande lagstiftningen.
2.3.1 Tullkodexen och skattegränsen
Den 31 oktober 2013 blev Unionens tullkodex (EU) nr 952/2013 tillämplig, och i samband med det upphörde Moderniserade tullkodexen (EG) nr 450/2008 att gälla. Den moderniserade tullkodexen har därmed i praktiken aldrig tillämpats. Under flera år pågick ett arbete med att fastställa tillämpningsföreskrifter till den moderniserade tullkodexen, ett arbete som avslutades innan det var färdigt på grund av att den moderniserade tullkodexen behövde omarbetas. Eftersom Unionens tullkodex nu är tillämplig, kommer arbetet med tillämpningsföreskrifterna att fortsätta, men nu som delegerade- och genomförandeakter i enlighet med Lissabonfördraget. Stora delar av Unionens tullkodex kan inte tillämpas innan de delegerade akterna och genomförandeakterna fastställts. Delar av unionens tullkodex kommer också att börja tillämpas först den 1 juni 2016, och enligt förordningen ska de elektroniska system som krävs för att tullkodexen ska tillämpas fullt ut vara i bruk senast den 1 januari 2021.
Unionens tullkodex samt de kommande delegerade och genomförandeakterna rör indirekt beskattning och faller inom rikets behörighet, men är av särskilt intresse för landskapet eftersom det påverkar skattegränshanteringen. Unionens tullkodex, liksom den moderniserade tullkodexen, utgår från två principer som kommer att inverka på skattegränshanteringen. För det första avses tullprocedurerna inom unionen bli så enhetliga som möjligt, vilket medför ett mycket begränsat utrymme för nationella avvikelser. För det andra ska tullförfarandena hanteras fullt ut elektroniskt. I delegerade akter för artikel 2 i Unionens tullkodex är det möjligt att reglera de särskilda förenklingar som kan tillämpas vid handeln mellan EU:s skatteområde och områden som hör till EU men står utanför EU:s skatteområde, bland annat landskapet. Det är dock fortfarande oklart vad detta kommer att innebära konkret för skattegränshanteringen.
Det ursprungliga syftet med omarbetningen av den moderniserade tullkodexen var att anpassa förordningen till kommittologiförfarandet i Lissabonfördraget. Omarbetningen blev dock mer omfattande eftersom anpassningar till de resultat som framkommit under arbetet med tillämpningsföreskrifterna samt rent redaktionella ändringar av artiklarna gjordes. Arbetet med att anpassa tullkodexen till kommittologiförfarandet innebar att varje artikel måste omarbetas. En konsekvens av detta är att ändringarna inte blev enbart rent tekniska, trots att syftet inte var att göra substantiella förändringar. Genom anpassningen till kommittologiförfarandet har den för landskapet så viktiga artikel 1.3 moment 2 strukits och omformulerats i en ny artikel 2 där befogenhet att anta delegerade akter ges till kommissionen. Under åren 2012 och 2013 fördes aktiva diskussioner mellan landskapsregeringen och finansministeriet för att fastställa om de förändringar som föreslagits av rådets arbetsgrupp har någon relevans för de förenklade förfaranden som är viktiga för landskapet. Genom informella diskussioner med kommissionen har landskapsregeringen fått information om att förändringarna inte bör påverka landskapets möjligheter till förenklade förfaranden. Under början av år 2013 fastställdes utformningen av artikel 2 i rådets arbetsgrupp och senare under året samtliga delar av unionens omarbetade tullkodex. Arbetet blev dock försenat under året, med följden att tillämpningsdagen flyttades fram från den 24 juni 2013 till den 31 oktober 2013.
Kommissionens expertgrupp för tullfrågor förväntas påbörja arbetet med delegerade och genomförandeakter i februari 2014. Landskapsregeringen arbetar för närvarande med att föra en diskussion med det åländska näringslivet för att ytterligare förstå behovet av förenklingar och med finansministeriet för att bevaka att de förenklingar man diskuterat under arbetet med tillämpningsföreskrifterna tas med i arbetet med de delegerade akterna. Under 2014 kommer landskapsregeringen att aktivt bevaka och föra en diskussion med finansministeriet och den finska representanten i expertgruppen för att påverka arbetet med de delegerade akterna så att så enkla förfaranden som möjligt kan användas vid handel med såväl Finland som övriga EU.
2.3.2. Varroa
Åland har i samarbete med riket under flera år arbetat med att få Åland klassat som ett varroafritt område. Varroa är ett kvalster som parasiterar på honungsbin och som är svårt att bekämpa. Den 11 oktober 2013 fattade kommissionen ett genomförandebeslut om erkännande av delar av unionen som fria från varroa hos bin och om fastställande av tilläggsgarantier som krävs vid handel inom unionen och vid import för att skydda dessa områdens status som varroafria. Beslutet innebär att det är förbjudet att importera täckt biyngel och fullbildade, vuxna levande honungsbin till Åland från områden där varroa finns och ställer även krav på årlig övervakning.
3. Landskapets arbete med EU-ärenden år 2013
I det här kapitlet sammanfattas landskapsregeringens arbete med EU-frågor under det gångna året (1.12.2012 – 30.11.2013).
3.1 Deltagande i beredningen av sekundärrätt inom EU-institutionerna
EU-kommissionen har ensamrätt på att föreslå ny EU-lagstiftning. Kommissionsinitiativen (även kallade kommissionsförslag) innefattar dock även annat än förslag till rättsakter, så som olika typer av meddelanden samt grön- och vitböcker. Tabellen nedan innehåller en sammanställning av uppgifter gällande handläggningen i landskapet av kommissionsinitiativ under tidsperioden 1.12.2012 – 30.11.2013.
Tabell 2. Handläggning av kommissionsinitiativ
|
| 2013 | 2012 |
| Deltagande i kommissionens konsultationer | 8 st | 4 st |
| Inkomna kommissionsinitiativ | 864 st | 836 st |
| Diarieförda kommissionsinitiativ | 13 st | 25 st |
| Samråd enligt 59 § lagtingsordningen
| 3 st | 7 st |
| Informationsärende
| 6 st | 2 st |
| Upprättade promemorior där förslaget bedömts inte lämpa sig för samråd/informationsärende (promemorian skickas för kännedom till lagtinget) | - | 10 st |
Kommissionen har allt mer börjat använda (offentliga) samråd – även kallade konsultationer – t.ex. vid revidering av direktiv. Detta innebär en möjlighet att i ett tidigt skede framföra synpunkter direkt till kommissionen. Landskapsregeringen har under året deltagit i åtta konsultationer – samtliga konsultationer rörde statligt stöd. Även under 2014 planerar landskapsregeringen att delta i kommissionens konsultationer till den del de berör frågor som är av intresse för landskapet.
Landskapsregeringen erhåller alla kommissionsinitiativ via e-post varefter de registreras i EU-enhetens serie i landskapsregeringens dokumenthanteringssystem W3D3. De kommissionsinitiativ som är av intresse för landskapet diarieförs och handläggs. EU-enheten sköter koordineringen av EU-ärendena, medan de sakkunniga tjänstemännen vid avdelningarna handlägger och föredrar ärendena för den minister till vars ansvarsområde ärendet hör.
Av de 864 inkomna kommissionsinitiativen utgjorde knappt hälften sådana ärenden som bedömdes vara av intresse för landskapet; dessa initiativ har sänts för kännedom till berörda tjänstemän. EU-enheten diarieför förslag när enheten gör bedömningen att förslaget är av intresse för landskapet. Även de enheter och tjänstemän som är sakkunniga inom respektive område kan besluta att diarieföra ett ärende. Ofta avgörs behovet av diarieföring genom en diskussion mellan EU-enheten och den sakkunniga tjänstemannen. Som ses ovan är det endast en liten andel av kommissionsinitiativen som diarieförs och bereds. Antalet måste dock ses i förhållande till de resurser som landskapsregeringen har till sitt förfogande. Under tidsperioden 1.12.2012 – 30.11.2013 diariefördes 13 kommissionsinitiativ.
Under samma tidsperiod har sammanlagt nio stycken promemorior upprättats i EU-ärenden; tre ärenden fördes för samråd med lagtinget medan sex ärenden översändes till lagtinget som informationsärenden. Lagtinget kan alltid begära att ett samråd hålls i ett enskilt ärende.
| Tabell 3: Landskapsregeringens samråd med Ålands lagting | ||
| Utskott | 2013 | 2012 |
| Lag- och kulturutskottet | - | - |
| Finans- och näringsutskottet | 1 st | 1 st |
| Social- och miljöutskottet | 2 st | 1 st |
| Justeringsutskottet | - | - |
| Kanslikommissionen | - | - |
| Självstyrelsepolitiska nämnden | - | 5 st |
| Totalt | 3 st | 7 st |
|
Tabell 4. Landskapsregeringens informationsärenden med Ålands lagting | ||
| Utskott | 2013 | 2012 |
| Lag- och kulturutskottet | - |
|
| Finans- och näringsutskottet | - | 1 st |
| Social- och miljöutskottet | 6 st | 1 st |
| Justeringsutskottet | - | - |
| Kanslikommissionen | - | - |
| Självstyrelsepolitiska nämnden | - | - |
| Totalt | 6 st | 2 st |
De diarieförda kommissionsinitiativen fördelas på landskapsregeringens avdelningar och enheter enligt tabellen nedan:
Tabell 5. Fördelning inom landskapsregeringen av diarieförda kommissionsinitiativ
| Enhet inom landskapsregeringen | 2013 | 2012 |
| Kansliavdelningen |
|
|
| Rättsserviceenheten (K1a) | - | 3 st |
| EU-enheten (K1c) | 1 st | 4 st |
| El- och energienheten (K2c) | - | 1 st |
| Finansavdelningen |
|
|
| Allmänna byrån (F1) | 1 st | 7 st |
| Social- och miljöavdelningen |
|
|
| Miljöbyrån (S3) | 3 st | 4 st |
| Näringsavdelningen |
|
|
| Allmänna byrån (N1) | - | 1 st |
| Jordbruksbyrån (N2) | 5 st | 1 st |
| Fiskeribyrån (N3) | - | 2 st |
| Utbildnings och kulturavdelningen |
|
|
| Allmänna byrån (U1) | 2 st | - |
| Utbildningsbyrån (U2) | - | 1 st |
| Kulturbyrån (U3) | 1 st | - |
| Trafikavdelningen |
|
|
| Allmänna byrån (T1) | - | 1 st |
| Totalt | 13 st | 25 st |
3.2 Genomförandet av gemenskapsrätten i landskapet
3.2.1 Genomförandet av EU-direktiv i landskapet
Inom EU antas bindande rättsakter som förordningar, direktiv och beslut. Förordningar och beslut är direkt tillämpliga, vilket innebär att de som sådana binder även landskapets myndigheter. Direktiv är däremot bindande med avseende på det resultat som skall uppnås. Direktiv innehåller en genomförandetid inom vilken medlemsstaterna skall meddela kommissionen om de antagna nationella bestämmelser som genomför ett direktiv. Landskapsregeringen meddelar (notifierar) kommissionen hur ett enskilt direktiv har genomförts i landskapet.
Under tidsperioden 1.12.2012 – 30.11.2013 har EU-institutionerna antagit 59 st direktiv. Tabellen nedan redogör för antalet notifieringar av direktiv som landskapsregeringen gjort under samma tidsperiod samt hur många av dessa direktiv som har fallit inom ramen för rikets eller för landskapets behörighet.
| Tabell 6. Landskapsregeringens notifieringar av direktiv | ||
|
| 2013 | 2012 |
| Rikets behörighet | 27 st | 24 st |
| Landskapets behörighet | 34 st | 43 st |
| Totalt | 61 st | 67 st |
De notifierade direktiven inom landskapets lagstiftningsbehörighet fördelades på olika enheter inom landskapsregeringen enligt tabellen nedan.
| Tabell 7. Fördelning inom landskapsregeringen av notifieringar inom landskapets behörighet | |||
| Enhet inom landskapsregeringen | 2013 | 2012 | |
| Kansliavdelningen |
|
| |
| Rättsserviceenheten (K1a) | 6 st | - | |
| El- och energienheten (K2c) | 2 st | 2 st | |
| Finansavdelningen |
|
| |
| Allmänna byrån (F1) | 2 st | - | |
| Social- och miljöavdelningen |
|
| |
| Socialvårdsbyrån (S1a) | - | 1 st | |
| Miljöbyrån (S3) | 3 st | 7 st | |
| Miljömedicinska byrån (S3a) | 13 st | 13 st | |
| Miljöbyrån II (S3b) | 1 st | - | |
| Miljöbyrån III (S3c) | 3 st | 1 st | |
| Utbildningsavdelningen |
|
| |
| Yrkesutbildningsbyrån (U2) | 1 st | 2 st | |
| Näringsavdelningen |
|
| |
| Jordbruksbyrån IV (N2c) | 1 st | 4 st | |
| Trafikavdelningen |
|
| |
| Allmänna byrån (T1) | 2 st | 13 st | |
| Totalt | 34 st | 43 st |
|
Direktiv som faller inom ramen för landskapets behörighet kan föranleda beredning och antagande av landskapslagstiftning. Vid genomförande av vissa typer av direktiv används i regel blankettlagstiftning, d.v.s. rikets bestämmelser görs gällande i landskapet. Landskapet tillämpar blankettlagstiftning för t.ex. kemikalier och livsmedel. I tabellen nedan redogörs för till vilka av områdena för landskapets lagstiftningsbehörighet landskapsregeringen har meddelat att de under tidsperioden 1.12.2012– 30.11.2013 notifierade direktiven anses höra.
| Tabell 8. Fördelning områdesvis av notifieringar där landskapet har lagstiftningsbehörighet | ||
| Område | 2013 | 2012 |
| Avfall | 3 st | - |
| Budget | 1 st | - |
| Djurskydd | 1 st | - |
| Energi | 2 st | 1 st |
| Jord- och skogsbruk | 1 st | 4 st |
| Kemikalier | 15 st | 8 st |
| Likabehandling | - | 1 st |
| Livsmedel | - | 1 st |
| Natur- och miljövård | 3 st | 8 st |
| Offentlig upphandling | 1 st | 1 st |
| Produktsäkerhet | 1 st | 4 st |
| Rundradio- och televisionsverksamhet | 1 st | - |
| Rösträtt och valbarhet | 1 st | - |
| Utbildning | - | 2 st |
| Vägtrafik | 3 st | 13 st |
| Yrkeskvalifikationer | 1 st | - |
| Totalt | 34 st | 43 st |
3.2.2 Överträdelseförfaranden och EU-domstolsärenden
Överträdelseförfaranden och Åland
Om kommissionen anser att en medlemsstat underlåtit att uppfylla en skyldighet kan kommissionen påbörja ett överträdelseförfarande; förfarandet påbörjas genom att kommissionen sänder en formell underrättelse till medlemsstaten – om medlemsstaten inte vidtar de nödvändiga åtgärderna efter den formella underrättelsen kan kommissionen fortsätta överträdelseförfarandet genom att sända ett motiverat yttrande. Om medlemsstaten fortsättningsvis inte efter det motiverade yttrandet inom utsatt tid rättar sig i enlighet med kommissionens invändningar kan kommissionen föra ärendet vidare till EU-domstolen. Genom ratificeringen av Lissabonfördraget skedde emellertid vissa förändringar i Europeiska unionens domstols sanktionsförfarande.
I artikel 260.2 EUF-fördraget anges att kommissionen – i de fall en medlemsstat inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom – får väcka talan vid domstolen. Det är följaktligen inte nödvändigt att kommissionen avger ett motiverat yttrande i ärendet för att väcka talan vid domstolen. Detta gäller dock inte de fall som rör medlemsstats underlåtenhet att införliva direktiv.
I artikel 260.3 anges att i samband med överträdelseärenden som gäller underlåtenhet att införliva direktiv kan domstolen ålägga medlemsstaten ekonomiska sanktioner. Medlemsstatens skyldighet att betala anges i domen redan då ärendet första gången prövas i domstolen. Kommissionen kan i förestående fall ange ett standardbelopp eller vite som den anser lämpligt. Domstolen kan emellertid inte ålägga ett högre standardbelopp eller vite än det som kommissionen angett. Det är följaktligen viktigt att understryka att ratificeringen av Lissabonfördraget innebär att landskapet nu kan tilldömas ekonomiska sanktioner i ett tidigare skede än förut.
I följande tabell framgår hur många formella underrättelser, motiverade yttranden och talan i EU-domstolen enligt artikel 258 i EUF-fördraget som kommissionen har påbörjat mot Finland under tidsperioden 1.12.2012-30.11.2013. I samma tabell framgår även hur många av dessa som berör landskapet.
| Tabell 9. Överträdelseförfaranden påbörjade mot Finland | ||||||||
|
| Formella underrättelser | Motiverade yttranden | Talan i EU-domstolen | Totalt | ||||
|
| 2013 | 2012 | 2013 | 2012 | 2013 | 2012 | 2013 | 2012 |
| Berör enbart riket | 7 st | 1 st | 2 st | 5 st | 1 st | 1 st | 10 st | 7 st |
| Berör både landskapet och riket | 5 st | 8 st | 5 st | 4 st | 3 st | - | 13 st | 12 st |
| Berör enbart landskapet | - | - | 2 st | - | - | 2 st | 2 st | 2 st |
| Totalt | 12 st | 9 st | 9 st | 9 st | 4 st | 3 st | 25 st | 21 st |
Antalet överträdelser ger inte en helt korrekt bild av hur många enskilda direktiv som de facto är föremål för överträdelseförfaranden. Särskilt de formella underrättelserna kan dölja ett stort antal direktiv som inte har genomförts inom genomförandetiden. Kommissionen brukar till de formella underrättelserna foga förteckningar över de direktiv som inte har genomförts i tid. De fem formella underrättelser som berör både landskapet och riket gäller totalt 17 direktiv varav tio av direktiven inte hade genomförts på Åland inom den i direktivet utsatta tiden. Motsvarande siffror för den föregående perioden 1.12.2011–31.11.2012 var att åtta formella underrättelser gällde totalt 23 direktiv varav nio direktiv inte hade genomförts på Åland inom den i direktivet utsatta tiden.
Den övervägande majoriteten av överträdelseförfaranden som berörde landskapet under perioden 1.12.2012 – 30.11.2013 var sådana ärenden som påbörjats p.g.a. att landskapsregeringen inte i tid meddelat hur ett direktiv genomförts i landskapet, d.v.s. direktivet har inte notifierats. Orsakerna till att landskapsregeringen inte notifierat i tid kan variera; det kan t.ex. vara så att blankettlagstiftning tillämpas på området och att den rikslagstiftning som genomför direktivet i riket inte har antagits inom utsatt tid. Vissa områden inom landskapsförvaltningen är föremål för ett större antal EU-direktiv och belastas således mera av genomförandet av dem. Landskapet är inom dessa områden därför föremål för flera överträdelseförfaranden än inom andra områden. Den 30 november 2013 var genomförandet i landskapet av tolv direktiv fortfarande föremål för ett oavslutat överträdelseförfarande. Detta kan jämföras med sju stycken den 30 november 2012. De tolv direktiv som fortfarande är föremål för ett oavslutat överträdelseförfarande 2013 fördelas på landskapsregeringens enheter enligt tabellen nedan.
| Tabell 10. Oavslutade överträdelseförfaranden gällande Åland den 30 november 2013 |
| ||
| Enhet | 2013 | 2012 | |
| Kansliavdelningen |
|
| |
| Rättsserviceenheten (K1a) | - | 1 st | |
| El- och energienheten (K2c) | 1 st | 3 st | |
| Näringsavdelningen |
|
| |
| Allmänna byrån (N1) | 1 st | - | |
| Social- och miljöavdelningen |
|
| |
| Miljöbyrån (S3) | 4 st | 1 st | |
| Miljömedicinska byrån (S3a) | 1 st | - | |
| Miljöbyrån III (S3c) | 2 st | 1 st | |
| Trafikavdelningen |
|
| |
| Allmänna byrån (T1) | 3 st | 1 st | |
| Totalt | 12 st | 7 st | |
Landskapsregeringen har under året även svarat på flera EU Pilot-ärenden. EU Pilot är ett informellt förfarande som föregår det formella överträdelseförfarandet. Genom EU Pilot-systemet begär kommissionen in kompletterande uppgifter om genomförandet av sådana direktiv, som kommissionen anser att inte har införlivats fullständigt eller korrekt i medlemsstaterna. Syftet med EU Pilot är att i möjligaste mån kunna korrigera brister i genomförandet av EU-lagstiftningen utan att behöva inleda ett överträdelseförfarande. Till följd av systemet har färre överträdelseärenden inletts. Även i de fall brister i genomförandet av EU-lagstiftningen inte har kunnat åtgärdas genom systemet anser landskapsregeringen att deltagandet
i EU Pilot har varit givande, eftersom landskapsregeringen i sådana fall tidigare har kunnat inleda arbetet med ett kompletterande genomförande av ett direktiv.
Talan gällande Åland väckta vid EU-domstolen
Kommissionen har under perioden 1.12.2012–30.11.2013 väckt talan tre gånger angående landskapsregeringens försenade eller bristfälliga genomförande av direktiv.
Den 6 mars 2013 väckte kommissionen talan angående Finlands bristfälliga och Ålands försenade genomförande av direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. I talan tog kommissionen ställning till Finlands materiella genomförande av direktivet, medan man för Ålands del endast konstaterade att landskapets försenade notifiering som bäst analyserades. Landskapsregeringen kunde således i svaret på talan endast konstatera att direktivet ansågs vara fullständigt genomfört i landskapet. Kommissionen tog i sitt svar för första gången materiellt ställning till landskapets genomförande av direktivet. Detta förfarande gav upphov till en diskussion om huruvida kommissionen har rätt att ta ställning till materiella grunder i ett ärende som inletts på grund av försenat genomförande, eller om ett nytt överträdelseärende borde inledas.
Landskapsregeringen bestred kommissionens rätt att framföra materiella invändningar, men uppdaterade ändå sin notifiering genom att anta en landskapsförordning om tillämpning av elmarknadslagstiftning. Kommissionen accepterade det kompletterande genomförandet av direktivet och återkallade talan den 13 november 2013.
Den 11 april 2013 väckte kommissionen talan angående Finlands försenade genomförande av direktiv 2002/15/EG om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter. Landskapsregeringen notifierade inledningsvis direktivet som rikets behörighet, men bedömde senare att notifieringen byggde på en missbedömning av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet. De berörda bestämmelserna i direktiv 2002/15/EG om förare som är egenföretagare reglerar ett rättsområde, där fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet inte uttryckligen har prövats tidigare enligt självstyrelselagen. Landskapsregeringen bedömde således att bestämmelserna ändock delvis faller under landskapets lagstiftningsbehörighet, inom ramen för rättsområdena vägtrafik och näringsverksamhet. Genom att anta en blankettlag genom vilken rikets lag om arbetstid i vägtrafik för förare som är egenföretagare görs tillämplig på Åland, kunde landskapsregeringen notifiera direktivet slutligt den 9 september 2013, varpå kommissionen drog tillbaka talan den 23 oktober 2013.
Den 20 november 2013 beslöt kommissionen väcka talan då de anser att finsk lagstiftning på området för utkomstskydd för arbetslösa är oförenlig med EU-rätten, vad avser de finska bestämmelserna om att försäkringsperioder, anställningsperioder och perioder av verksamhet som egenföretagare – som fullgjorts i en annan medlemsstat – ger rätt till arbetslöshetsförmåner endast då den sökande omedelbart innan personen blev arbetslös arbetat som anställd i minst fyra veckor eller som egenföretagare i minst fyra månader i Finland. Landskapet tillämpar blankettlagstiftning på området. Vid färdigställandet av detta EU-meddelande har kommissionen endast beslutat väcka talan – ett eventuellt väckande av talan i EU-domstolen inväntas fortfarande.
Formellt granskningsförfarande enligt artikel 88.2 EG-fördraget (Ålands industrihus)
I kommissionens beslut (K (2011) 4905 slutlig) av den 13 juli 2011 om statligt stöd nr C 6/2008 fastslogs att landskapsregeringen olagligen hade beviljat Ålands Industrihus Ab statligt stöd i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Med anledning av detta ålades landskapsregeringen att återkräva stöden som utgjorts av åtta kapitaltillskott sedan år 2001 samt tre lånegarantier sedan år 2004. I landskapsregeringens EU-meddelande till lagtinget för år 2013 redogjordes för vilka åtgärder som till dess vidtagits med anledning av kommissionens beslut.
Landskapsregeringen har under år 2013 förelagt kommissionen likvidatorns utdelningsförslag för godkännande, informerat kommissionen om avyttringen av bolagets tillgångar samt lämnat tilläggsupplysningar på kommissionens begäran. Kommissionen meddelade 31 oktober 2013 att utdelningsförslaget är godkänt och att de vidtagna åtgärderna är tillräckliga. Landskapsregeringen kommer sedan att komplettera med protokoll från bolagsstämman då beslut om utdelning av kvarstående medel fattas, bevis på att betalningen har erlagts och att bolaget har avregistrerats. Efter detta har landskapsregeringen verkställt återkravet i sin helhet.