Redogörelse 2/2020-2021

Lagtingsår: 2020-2021
Typ av dokument: Redogörelse

Ladda ner Word-dokument

 

5x5px

regeringen_svartvit

REDOGÖRELSE nr RS 2/2020-2021

Datum

 

2021-04-08

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


REDOGÖRELSE ÖVER SJÄLVSTYRELSEPOLITISKA FRÅGOR ENLIGT 36 § ARBETSORDNINGEN FÖR ÅLANDS LAGTING.

 

Landskapsregeringen överlämnar härmed den i 36 § arbetsordningen för Ålands lagting föreskriva redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Redogörelsen avser tiden från 31 mars 2020 fram till tidpunkten för överlämnandet.

 

 

Mariehamn den 8 april 2021.

 

 

 

 

L a n t r å d                                                 Veronica Thörnroos

 

 

 

 

Vicelantråd                                                Harry Jansson                     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

INNEHÅLL

1. Självstyrelsesystemet 3

1.1 Reformering av självstyrelsesystemet 3

1.2. Högsta domstolens roll vid lagstiftningskontrollen. 3

1.3. Relationerna Finland – Åland. 3

1.4. Problemställningar med anledning av covid-19-pandemin. 4

2. Svenska språket 6

2.1. Språket, allmänt 6

2.2. Språkliga brister i rikslagstiftningen. 6

3. Näringsrätt och jordförvärv. 7

4. Reform gällande inrättande av välfärdsområden. 7

4.1. Allmänt 7

4.2. Beskattningsfrågorna. 7

4.3. Övriga konsekvenser 8

4.4. Flerkanalsfinansieringen. 8

5. Utbildning. 9

5.1.Utbildningssamarbete med Sverige gällande läkare. 9

5.2. Praktisk tjänstgöring för psykologer (PTP) på Åland. 9

5.3. Specialiseringsutbildning till allmänläkare. 9

6. Mediepolitik och upphovsrätt 9

7. Kultursamarbete. 10

8. Den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR) 10

9. Näringspolitik. 10

9.1. Fiskeripolitik. 10

9.2. Jordbrukspolitik. 11

9.3. Skattegränsen. 12

Nya elektroniska förfaranden. 12

Nya förfaranden avseende distanshandel till konsumenter 13

10. Ålands demilitarisering och neutralisering samt säkerhetsläget i Östersjön. 13

10.1. Allmänt 13

10.2. Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse. 14

10.3. Det säkerhetspolitiska läget 14

10.4 Säkerhetspolitiskt samarbete. 15

10.5. Ålands demilitarisering och neutralisering. 16

10.6. Samarbetsgruppen med försvarsministeriet 16

10.7. Ålandsexemplet 16

10.8. Fartygsbesök och överflygningar 17

10.9. Gränsbevakningen. 17

M/S Viking Amorellas grundstötning den 20 september 2020. 18

M/S Viking Graces grundstötning den 21 november 2020. 18

 

 

 

 


 

1. Självstyrelsesystemet

 

1.1 Reformering av självstyrelsesystemet

Den 19 mars 2020 överlämnades regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av den avräkningsgrund som avses i självstyrelselagen för Åland och den 27 november 2020 stadfästes den nya avräkningsgrunden om 0,47 procent. Den nya avräkningsgrunden tillämpas från och med den 1 januari 2021. Det nya ekonomiska systemet med den nya avräkningsgrunden började således tillämpas från och med den 1 januari 2021.

     Regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering uttalar klart att Ålands självstyrelse ska utvecklas och värnas om i gott samarbete med Åland samt att reformen av Ålands självstyrelse fortsätter. Arbetet med totalrevisionen har därför fortsatt i en tjänstemannagrupp. Avsikten har varit att i samarbete med justitieministeriet fortsätta arbetet med att åstadkomma en modern och uppdaterad självstyrelselag där problematiken gällande förhållandet mellan grundlagen och självstyrelselagen löses. Frågeställningarna om fördelning av de gemensamma resurserna samt språkbestämmelserna har varit centrala bestämmelser som varit särskilt viktiga för landskapsregeringen under arbetets gång.

     Landskapsregeringen har under arbetets gång kontinuerligt uppdaterat och överlagt med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd samt med den parlamentariskt tillsatta kommittén som hanterar självstyrelserevisionen.

     Arbetet med en ny självstyrelselag pågår tillsammans med justitieministeriet och politiska diskussioner har även inletts. Arbetet och de politiska diskussionerna kretsar kring ett antal frågor där parterna ännu inte nått samförstånd. Om samförstånd inte nås måste eventuellt enbart en ändring av gällande självstyrelselag övervägas till de delar parterna är överens. 

 

1.2. Högsta domstolens roll vid lagstiftningskontrollen

Den roll som Högsta domstolen iklätt sig vad gäller bedömning av landskapslagars förhållande till EU-rätten har åter varit aktuellt efter det att domstolen bedömt att ett privat företag är att betrakta som i 59 b§ 3 mom. självstyrelselagen avsedd myndighet (se HD liggare Nr 1367 av 16.9.2020). Landskapsregeringen förenar sig i självstyrelsepolitiska nämndens uppfattning om att det inte är förenligt med självstyrelselagen med en sådan extensiv tolkning av begreppet förvaltningsmyndighet.

    

1.3. Relationerna Finland – Åland

Goda relationer mellan Åland och riksmyndigheterna, möjligheten till svenskspråkig dialog samt att Åland kopplas in i tillräckligt tidigt skede av en process så att det finns faktiska möjligheter att agera då riksmyndigheterna begär yttranden över ärenden är grundförutsättningar för att självstyrelsesystemet ska fungera på ett tillfredsställande sätt.

     Landskapsregeringen konstaterar att justitieministeriet har en central roll både i detta arbete samt i arbetet att tillsammans med landskapsregeringen bevaka att rikslagstiftningen uppgörs i enlighet med självstyrelselagens behörighetsfördelning. Särskild uppmärksamhet behöver fästas vid att en dialog med berörda fackministerier om aktuella lagstiftningsförslag kan åstadkommas i god tid.

     Landskapsregeringen konstaterar att samarbeten så som olika kontaktgrupper med ministerierna är viktiga för att öka förståelsen för varandras utgångspunkter. Inrikesministeriet har under hösten 2020 meddelat att ministeriet ställer sig positiv till landskapsregeringens initiativ att en kontaktgrupp med landskapsregeringen bildas också vid inrikesministeriet. Efter diskussioner med statsrådet har landskapsregeringen även skickat ett infinitiv till statsrådet att en tjänsteman bör anställas för Ålandsärenden vid statsrådets kansli för att förbättra koordineringen.

     Under 2021 kommer det att arrangeras en svenskspråkig totalsäkerhetskurs för Åland och svenskfinland.

     Landskapsregeringen betonar i sammanhanget betydelsen av kontakter mellan lagtinget och riksdagen samt mellan partierna i riksdagen och lagtinget.

 

1.4. Problemställningar med anledning av covid-19-pandemin

Tiden från det förra meddelandet har dominerats av hanteringen av covid-19-pandemin. Pandemiåret har kantats av problematik rörande behörighetsfördelningen, krav på hantering av ärenden med orimligt kort tidtabell och bristande tillgång till information på svenska (särskilt under inledningen av pandemin).

     Till följd av skyndsamma åtgärder p.g.a. covid-19-pandemin har Ålands särställning och kravet vad gäller kommunikation på svenska inte till alla delar uppfyllts. Detta gäller speciellt om de funktioner och system som byggs upp för att hantera situationen inte tar hänsyn till den åländska självstyrelsen.

     Aktiv bevakning av social- och hälsovårdsministeriets och riksdagens covid-19 relaterade ärenden samt nära samarbete inom landskapsregeringen och med lagtinget innebar, trots en ”omöjlig tidtabell”, att utbetalningar även på Åland i enlighet med lagen om temporär epidemiersättning möjliggjordes genom landskapslag (2020:109) om överföring av uppgifter i anslutning till temporär epidemiersättning.

     Enligt 27 § 34 punkten självstyreselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om beredskap inför undantagsförhållanden. Däremot saknas en reglering och t.ex. en överenskommelseförordning kring vad som gäller under undantagsförhållanden och på vilket sätt beredskapslagen (FFS 1552/2011) och författningar som utfärdats med stöd av den ska tillämpas på Åland. Myndighetsstrukturen och de uppgifter som blivit ålagda myndigheter enligt självstyrelselagen och tillämplig landskapslagstiftning skiljer sig i vissa fall markant mellan riket och Åland. Sammantaget finns ett stort behov av en reglering tillsammans med Åland om vad som egentligen gäller när beredskapslagen och författningar som utfärdats med stöd av den ska tillämpas. Under undantagsförhållandet, som började den 16 mars och upphörde den 16 juni 2020, utfärdade social- och hälsovårdsministeriet ett flertal anvisningar och beslut som medförde tillämpningsproblem på Åland. Från och med den 1 mars 2021 råder ånyo undantagsförhållande i Finland, varvid problematiken från förra våren nu upprepar sig.

     Enligt 27 § 29 punkten självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om smittsamma sjukdomar hos människor. Enligt 30 § 9 punkten i självstyrelselagen ska de uppgifter som enligt lagstiftningen om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos människor ankommer på en riksmyndighet eller på kommunerna i landskapet skötas av landskapsregeringen eller någon annan myndighet som anges i landskapslag.

     Vid landskapsregeringens plenum, inom området hälso- och sjukvård, har under pandemitiden behandlats totalt 39 ärenden relaterade till covid-19 av vilka 13 ärenden lyftes från enskild föredragning. Utlåtandena har till största delen gällt temporära ändringar i smittskyddslagen som bland annat har rört tryggande av kostnader för hälso- och sjukvårdspersonal, gränsåtgärder, mobilapplikation för smittspårning, behandlingen av personuppgifter vid gränsöverskridande användning av informationssystemet, karantän efter inresa, begränsningar av förplägnadsrörelsers verksamhet, kostnader inom social-och hälsovården för pandemin samt andra temporära ändringar som berör även andra områden såsom näringsverksamhet persontrafik, undervisning och så vidare. Därutöver har även påpekats att lagförslagen även i praktiken måste kunna verkställas på Åland, vilket landskapsregeringen utgående från skillnaderna i strukturerna mellan Åland och Finland har uppfattat att i vissa fall skulle vara förenat med svårigheter.

     Lagen om smittsamma sjukdomar ändrades genom tillägg av en temporär bestämmelse om begränsning av restaurangernas verksamhet i syfte att förhindra spridning av en smittsam sjukdom. Den temporära bestämmelsen började gälla den 1 juni 2020. Med stöd av de temporära bestämmelserna var statsrådet bemyndigat att utfärda förordning för att fastställa vilka begränsningar som gällde restaurangers verksamhet. Genom statsrådets förordning fastställdes begränsningar centralt vilket innebar att besluten inte kunde styras regionalt och därmed hade landskapsregeringen inte heller möjlighet att besluta om vilka begränsningar som skulle gälla för restaurangverksamheten på Åland. Landskapsregeringen har försökt få till stånd en ändring i de temporära bestämmelserna genom att ett flertal gånger framföra att vi regionalt bättre anpassat och mer skyndsamt utgående från smittläget kan ta ställning till eventuella begränsningar och åtgärder som är nödvändiga för att förhindra smittspridning. Förutom att det förekommit brister gällande det språkliga har det samtidigt ett flertal gånger varit ytterst korta svarstider från det att landskapsregeringen mottagit en begäran om utlåtande tills det att utlåtandet ska lämnas in. Detta har lett till att flera utlåtanden handlagts i synnerligen brådskande ordning, vilket har gjort det ännu mera problematiskt då det sammantaget tillsammans med bristande översättningar ytterligare har försvårat för landskapsregeringen att ge ett heltäckande utlåtande.

     Den 9 mars 2021 stängdes restaurangerna på Åland igen med stöd av 23 § Finlands grundlag och 3 a § i rikets lag om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (FFS 308/2006). Landskapsregeringen har i ett flertal utlåtanden, efter konsultation, med självstyrelsepolitiska nämnden framfört att den juridiska grunden för restaurangstängningar på Åland är oklar. Efter nära dialog med statsrådet undantogs Åland från en fortsatt stängning efter den 28 mars 2021.

     När pandemin bröt ut under våren 2020 ville flera medlemsländer vidta åtgärd för att körkort inte skulle upphöra att gälla när människor undvek och med tanke på smittläget uppmanades att inte besöka myndigheter för att t.ex. förnya körkort. EU utfärdade efter snabbförfarande en förordning som gav medlemsstater möjlighet att välja vilka av bestämmelserna som skulle tillämpas i medlemsstaten. Åland fattade beslut för sin del och riket för sin del. EU-kommissionen godtog dock inte Ålands notifiering om sitt beslut, utan meddelade att den avsåg att tillämpa rikets notifiering på hela landet. Finlands ständiga representation vid EU i Bryssel skickade ett brev till EU-kommissionen som utryckte Finlands oro över behandlingen av Åland eftersom Åland har lagstiftningsbehörighet vad gäller körkortsfrågor och riket därför saknar makt att besluta i körkortsfrågor för Ålands räkning. Självstyrelsepolitiska nämnden informerades om händelsen. Under januari 2021 har frågeställningen återigen blivit aktuell då EU-kommissionen lagt fram ett förslag om att en i allt väsentligt likadan förordning ska utfärdas igen. Ingen formulering vad gäller beslutsprocesser har ändrats i förhållande till den förordning som sattes i kraft under våren. På uppmaning av landskapsregeringen skickade Finland under beredningsskedet en formell begäran till ordförandeskapet och kommissionen om ett klargörande att Åland den här gången ska kunna fatta ett eget beslut för sitt territorium.

    

 

 

2. Svenska språket

 

2.1. Språket, allmänt

Enligt 38 § i självstyrelselagen för Åland ska skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter avfattas på svenska. Under pandemitiden konstateras att då utlåtande har begärts av landskapsregeringen har regeringens propositioner ett flertal gånger endast till vissa delar översatts till svenska fastän landskapsregeringen anser de varit av sådan karaktär att de har haft stor betydelse för Åland och därmed i sin helhet borde ha översatts till svenska. Den språkliga utvecklingen i Finland är fortsättningsvis bekymmersam.

     Av statsminister Marins regeringsprogram framgår att ”En ny nationalspråksstrategi som ska trygga allas rätt att få service på nationalspråken och förbättra språkklimatet kommer att utarbetas. Strategin svarar på Institutet för de inhemska språkens oro för nationalspråkens ställning i en föränderlig språkmiljö. Alla statliga anvisningar och föreskrifter ska utfärdas också på svenska till den del som de också gäller Åland. Därtill ska ett språkpolitiskt program utarbetas, i vilket de andra språk som talas i Finland beaktas, särskilt de samiska språken, romani, det karelska språket och teckenspråken”. En styrgrupp tillsattes den 12 januari 2021 för perioden den 14 januari till den 31 december 2021 med statsminister Sanna Marin som ordförande. Landskapsregeringen har erhållit en plats för en tjänsteman bland de permanenta sakkunniga som följer styrgruppens arbete. Målsättningen är att nationalspråksstrategin ska säkerställa att det även i framtiden finns två levande nationalspråk i Finland. För det finska språket är målsättningen att förhindra att användningsområdet för språket krymper. För det svenska språket är målsättningen att trygga fungerande och tillgängliga svenskspråkiga tjänster samt att stärka språkgemenskapens vitalitet. Genom strategins målsättningar främjas även invandrares möjligheter att lära sig nationalspråken.

     Ålands självstyrelse är i grunden ett språkskydd för det enspråkigt svenska Åland. Finland är bundet genom internationell rätt i fråga om Ålands särställning. Därmed är frågan om hur tillgången på svenskspråkiga heltäckande bestämmelser kan tryggas inom såväl landskapets som rikets behörighetsområden även av internationellt intresse. Det är viktigt att samhällsutvecklingen inte leder till att svenska språkets ställning i förhållandet till finska språkets ställning inom såväl offentlig som privat sektor försvagas.

     Landskapsregeringens språkråd påbörjade sitt arbete i september 2008. Dess reglemente har därefter justerats under åren. I samband med regeringsbytet påbörjades en process att se över språkrådets reglemente och arbetsuppgifter innan det skulle tillsättas efter regeringsbytet. Ett nytt reglemente är nu antaget och ett nytt språkråd har utsetts. För att betona språkfrågans betydelse för landskapsregeringen är lantrådet ordförande och vicelantrådet viceordförande i språkrådet. Språkrådets protokoll finns på https://www.regeringen.ax/andra-verksamheter-hor-forvaltningen/sprakradet.

 

 

2.2. Språkliga brister i rikslagstiftningen

På det sätt som angivits i fjolårets redogörelse har landskapsregeringen i sitt arbete i ett flertal fall uppmärksammat omfattande diskrepanser i den finsk- och svenskspråkiga versionen av en viss lagtext och/eller regeringsproposition inom socialvårdsområdet. De här avvikelserna i text och ordalydelse är allvarliga. Landskapsregeringen följer fortsatt ärendet. Landskapsregeringens vidare åtgärder beror på Justitiekanslerns avgörande, bland annat gällande huruvida lagstiftarens vilja tolkas som språkneutral eller inte.

     Landskapsregeringen har även uppmärksammat diskrepanser i den finsk- och svenskspråkiga versionen av lagen om temporärt kostnadsstöd för företag (FFS 508/2020). Arbets- och näringsministeriet konstaterade i svaret att problemet i lagtexten gäller motsatta tolkningar till följd av en finsk- och en svenskspråkig lagtext. Tolkning av lagen i detta fall bör överlämnas till en förvaltningsdomstol.

 

3. Näringsrätt och jordförvärv

Landskapsregeringen tillsatte den 25 februari 2020 en arbetsgrupp med uppdrag att utreda behovet av en modernisering av närings- och jordförvärvsrätten samt att utarbeta ett förslag till moderniserad lagstiftning. Som stöd för arbetsgruppens arbete tillsattes i september 2020 en parlamentarisk referensgrupp med medlemmar från samtliga lagtingspartier. Den 14 januari 2021 överlämnade arbetsgruppen det första delbetänkandet om en modernisering av näringsrättslagstiftningen. Enligt betänkandet bör den nuvarande lagstiftningen revideras i sin helhet och en ny landskapslag om rätt att utöva näring antas av lagtinget med kvalificerad majoritet i och med lagstiftningens självstyrelsepolitiska principiellt viktiga karaktär. Det principdokument som idag reglerar landskapsregeringens tillståndsgivning föreslås avskaffas och nödvändiga bestämmelser överföras till lagnivå. Övergripande föreslås det även att styrelsekravet lindras, att lagstiftningens nationalitetsskyddande funktion definieras tydligare och att sanktionsbestämmelserna utvidgas i syfte att trygga efterlevnaden av regelverket. Under 2021 väntas delbetänkandet om jordförvärvslagstiftningen.

 

4. Reform gällande inrättande av välfärdsområden 

 

4.1. Allmänt

Vård- och landskapsreformen, som föll i riksdagen i slutet av förra mandatperioden, bestod av många olika delar där reformen av landskapen och social- och hälsovården utgör hörnpelare. Även om hälso- och sjukvården samt socialvården hör till landskapets lagstiftningsbehörighet skulle Åland indirekt påverkas på ett flertal sätt.

     I den proposition som regeringen Marin utarbetat (RP 241/2020) föreslås att organiseringsansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet överförs från kommunerna till en ny förvaltningsnivå med välfärdsområden.

     Lagtinget har lagstiftningsbehörigheten gällande hälso- och sjukvården enligt 18 § 12 punkten självstyrelselagen för Åland. Detsamma gäller brand- och räddningsväsendet samt socialvården enligt 18 § 6 punkten och 13 punkten självstyrelselagen för Åland.  

 

4.2. Beskattningsfrågorna

I propositionen föreslås det att statens skatteinkomster ökas och kommunernas skatteinkomster minskas inom det nuvarande skattesystemet genom en ändring av statens inkomstskatteskala samt flera olika parametrar för avdrag i beskattningen av förvärvsinkomster. Dessutom slås skattebaserna för stats- och kommunalbeskattningen samman så att de avdrag som görs från inkomsterna ska beviljas på samma grunder och till samma belopp både vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen. 

     Eftersom social- och hälsovårdsreformen inte gäller Åland finns det inga motsvarande grunder för en sänkning av skattesatserna för kommunerna på Åland som för kommunerna i riket. Det föreslås att skärpningen av beskattningen av förvärvsinkomster i fråga om skattskyldiga som bor på Åland ska förhindras genom lägre marginalskattesatser i statens progressiva inkomstskatteskala. De lägre marginalskattesatserna i skatteskalan avser säkra att konsekvenserna av de föreslagna ändringarna av beskattningsgrunderna är desamma för skattskyldiga som bor i landskapet Åland och för skattskyldiga som bor i riket. Det föreslås därtill i propositionen att invalidavdraget vid beskattningen upphävs och att de medel som därmed sparas in riktas till utvecklingen av tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. Kommunernas permanenta utdelning av samfundsskatten sänks även i samband med reformerna. Landskapsregeringen konstaterar att rikslagstiftningen om beskattningsförfarande gäller i landskapet med stöd av landskapslagen (1997:38) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om beskattningsförfarande. Landskapsregeringen kan därför komma att behöva föreslå förändringar i lagstiftningen bl.a. för att utesluta tillämpningen av den föreslagna 91 b § i lagen om beskattningsförfarande. 

     I propositionen föreslås att det belopp som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och den ersättning som Ålands Radio och Tv Ab får av Ålands landskapsregerings inkomster av televisionsavgifter ska hänföras till skattegrunden i mervärdesbeskattningen. Eftersom fysiska personer och samfund på Åland kommer att betala en årlig medieavgift till landskapet har landskapsregeringen påpekat att bestämmelsen måste ändras.

 

4.3. Övriga konsekvenser

Reformen kommer att ha effekter på Keva (det kommunala pensionssystemet). De åländska kommunalt anställdas pensionssystem, med undantag av rektorer och lärare i grundskolorna, hör för närvarande till rikets lagstiftningsbehörighet. 

     Inom sjukvården köper Åland tjänster inom specialsjukvården i Finland. Även inom socialvården köper Åland/de åländska kommunerna olika specialtjänster. Framför allt omfattar de sociala tjänsterna specialomsorg, missbrukarvård och barnskydd. En förutsättning för att kunna köpa dessa tjänster är att de tillhandahålls på svenska. Landskapsregeringen noterar att det i propositionen beaktats att landskapet Åland av de framtida välfärdsområdena kommer att kunna skaffa de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänster som det är omöjligt eller oändamålsenligt att producera i landskapet Åland.

  Gällande medborgarnas flyttningsrörelser mellan Åland och riket och vice versa, av såväl tillfällig som varaktig karaktär, efterlyser landskapsregeringen konsekvensbedömningar i propositionen. Sammantaget måste det säkerställas hur betalningsansvaret för en klient inom socialvården fastställs när denne flyttar från övriga Finland till Åland och vice versa.

     Landskapsregeringen konstaterar slutligen att när uppgifterna för rikets kommuner minskar och överförs på välfärdsområdena kan en problematik uppkomma gällande rättigheter och skyldigheter för åländska kommuner som fortsätter handha de uppgifter som överförs till välfärdsområdena. En av grundprinciperna i självstyrelsesystemet är att riket inte kan påföra åländska kommuner sådana uppgifter som inte även handhas av rikets kommuner. Denna fråga har nu lyfts upp i den pågående självstyrelselagsrevisionen.

 

4.4. Flerkanalsfinansieringen

Enligt statsminister Marins regeringsprogram var avsikten att en parlamentarisk kommitté skulle bereda frågorna om landskapens beskattningsrätt och avvecklandet av flerkanalsfinansieringen separat före utgången av 2020. Kommittén är på grund av pandemin försenad med sitt arbete men tjänstemannaarbetsgrupper har tillsats för att bereda frågorna om flerkanalsfinansieringen.

     Landskapsregeringen har fått information om beredningsgrupperna och har av social- och hälsovårdsministeriets lovats dialog om vilka förändringar som föreslås och möjligheter till att diskutera effekterna för Åland.

 

5. Utbildning

5.1.Utbildningssamarbete med Sverige gällande läkare

Den svenska utbildningsreformen har på grund av pandemin framflyttas till att träda i kraft från juli 2021. Landskapsregeringen följer fortsatt utvecklingen genom dialog med Socialstyrelsen och ÅHS. I nuläget finns inga kända hinder för ett fortsatt utbildningssamarbete med Uppsala Akademiska sjukhus och Uppsala universitet.

 

5.2. Praktisk tjänstgöring för psykologer (PTP) på Åland

Minister Holmberg-Jansson hade ett möte med minister Kiuru i januari 2021 för att vinna politisk förståelse för behovet av att ändra behörighetslagstiftningen så att svenska psykologer skulle kunna göra en del av sin praktik efter examen på Åland. Landskapsregeringen lade fram ett förslag om att behörighetslagstiftningen skulle ändras på motsvarande sätt för psykologer som den ändring som gjordes 2017 för läkare. Social- och hälsovårdsministeriets tjänstemän har dock ingen förståelse för Ålands behov i denna fråga och motsätter sig en ändring av behörighetslagstiftningen och minister Kiuru uttryckte att därmed kommer social- och hälsovårdsministeriet inte att initiera någon ändring av lagstiftningen i enlighet med landskapsregeringens förslag. Landskapsregeringen kommer att arbeta vidare med frågan både på politisk- och tjänstemannanivå samt undersöka möjligheterna till att öka utbytet med Åbo Akademi gällande praktikplatser på Åland för psykologstuderanden från Finland.

 

5.3. Specialiseringsutbildning till allmänläkare

Alla specialiseringsutbildningar för läkare kräver kunskaper i finska och i princip finns endast utbildningar på finska. ÅHS har dock ett utbildningsavtal med Helsingfors Universitet (HU) och fram till hösten 2019 har ÅHS kunnat lotsa allmänläkare för specialiseringsutbildning till HU. Den långa praktiska utbildningsdelen sker på ÅHS. En omläggning av specialiseringsutbildningen för läkare i Finland har gjorts hösten 2019. Förändringarna har resulterat i att för att komma in på specialiseringsutbildningen till allmänläkare krävs kunskaper i finska. Detta är ett allvarligt hot för rekryteringen av läkare från Sverige. Samtidigt är en fungerande primärvård en förutsättning för en fungerande hälso- och sjukvård.

     Denna problematik lyfte minister Holmberg-Jansson i ett möte med minister Kiuru i januari 2021. Minister Kiuru gav då löftet att social- och hälsovårdsministeriets tjänstemän ska diskutera frågan med HU och sedan ska ministeriet återkoppla till landskapsregeringen. Landskapsregeringen avvaktar återkopplingen och kommer vid behov att efterfråga om en återkoppling. Enligt landskapsregeringen måste alla praktiska hinder för att kunna göra sin specialiseringsutbildning till allmänläkare vid HU undanröjas.

 

6. Mediepolitik och upphovsrätt

Landskapsregeringen tillsatte i början av 2020 en arbetsgrupp som ska fortsätta arbetet med det mediepolitiska programmet från 2018. Framför allt är det fortsatt arbete för att få tillgång till Sveriges TV:s hela utbud på nätet som prioriteras. En överenskommelse med Sveriges TV4 och Kopiosto om HDTV-sändningar över Smedsböle är också en viktig fråga som bör lösas.

     Den annorlunda situationen under 2020 har varit ett hinder för diskussioner på plats i Helsingfors med viktiga aktörer så som Kopiosto och producenternas organisation på det visuella området APFI. Arbetsgruppen har fortsatt diskussionerna med dessa organisationer under 2021.

     Undervisnings- och kulturministeriet har fortsatt arbetet med implementeringen av EU:s nya satellit- och kabeldirektiv i upphovsrättslagstiftningen. Arbetsgruppen ska så småningom ta del av lagförslaget.

 

7. Kultursamarbete

Planeringen av Ålands självstyrelsejubileum, Åland 100, har fortgått under hela året och jubileumsprogrammet har klarnat. Tanken är att ett större arrangemang per månad med start den 9 juni 2021 ordnas. Dessa program som landskapsregeringen står som arrangör för eller beställare av kompletteras av föreningar, kommuner och andra organisationer som ordnar egna jubileumsprogram. Medel för stöd till sådana program har reserverats i landskapsbudgeten och kommer att hanteras av Åland kulturdelegation. Marknadsföring och kontakter till viktiga aktörer utanför Åland så som till exempel ministerier har kommit igång liksom inbjudningar till större arrangemang under jubileumsåret. Ledningen för Åland 100 hoppas givetvis att planerade arrangemang ska kunna hållas fysiskt på Åland, men man har även diskuterat alternativa lösningar för vissa program om pandemin fortsättningsvis har påverkan på Åland och omvärlden.

 

8. Den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR)

Enligt självstyrelselagen träder en internationell förpliktelse som Finland ingått inom lagtingets lagstiftningsbehörighet i kraft på Åland endast om lagtinget har lämnat sitt bifall till det. I samband med att presidenten begärde bifall till ett tilläggsavtal kopplat till ADR framkom att lagtingets bifall till grundavtalet aldrig begärts in. Rikets ståndpunkt på tjänstemannanivå var att bifall inte krävdes enligt den självstyrelselag som var gällande vid den tidpunkten som grundavtalet trädde i kraft, medan landskapsregeringen bedömde att rättsläget var oklart. Lagtinget valde att på eget initiativ lämna bifall till grundavtalet, vilket har klargjort rättsläget för ADR:s tillämplighet. Landskapsregeringen fortsätter att löpande bedöma internationella förpliktelsers giltighet på Åland utifrån den ståndpunkt som lagtinget tog gällande ADR.

 

9. Näringspolitik

De restriktioner som infördes i Finland under våren 2020 i samband med covid-19-pandemin har haft betydande negativa konsekvenser för företagsverksamheten på Åland. De olika stödformer som utarbetades av myndigheterna i Finland som en direkt följd av undantagsförhållanden utvidgades till att gälla även åländska företag. Detta trots att landskapet enligt 18 § 1 mom. 22 punkten i självstyrelselagen har lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet och stöd som hänför sig till sådan verksamhet. Företag med verksamhet på Åland kunde således förutom de stöd som landskapsregeringen införde söka och erhålla stöd från statliga myndigheter såsom Statskontoret och NTM-centralerna. Vidare kunde de åländska kommunerna på basen av särskilda avtal med arbets- och näringsministeriet bevilja stöd om 2.000 euro åt ensamföretagare i kommunen.

 

9.1. Fiskeripolitik

I december 2016 fattade jord- och skogsbruksministeriet ett beslut om fördelning av Finlands fiskekvoter för de av EU kvoterade arterna strömming, vassbuk och lax. Detta föranleddes av att riksmyndigheterna hade implementerat ett system med individuella kvoter. Landskapsregeringen hade vid flertalet tillfällen framhållit att riksmyndigheterna inte är behöriga att ensidigt besluta huruvida fiskekvoterna ska fördelas mellan landskapet och riket, vilka fiskekvoter som ska fördelas och vilken fördelningsgrund som ska användas. I enlighet med 60 § 2 mom. självstyrelselagen skickades en framställning till Högsta domstolen där ministeriet anhöll om att Högsta domstolen skulle avgöra om riksmyndigheten är behörig att med ett förvaltningsbeslut verkställa en fördelning av Finlands fiskekvoter mellan riket och landskapet samt bekräfta att förvaltningsbeslutet därmed är juridiskt bindande för landskapet Åland och dess fiskeaktörer. I januari 2017 lämnade landskapsregeringen en skrivelse till Högsta domstolen i vilken regeringen bemötte jord- och skogsbruksministeriets framställning. Högsta domstolen beslöt 29.6.2017 att jord- och skogsbruksministeriet är behörigt att med stöd och iakttagande av 59 b § 2 mom. självstyrelselagen besluta om en för genomförande av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik nödvändig fördelning av Finlands fiskekvoter då samförstånd mellan rikets och landskapets myndigheter inte uppnåtts.

     Huruvida ministeriets beslut skulle vara juridiskt bindande för landskapsregeringen konstaterade Högsta domstolen att ”fråga härvid inte är om riksmyndighetens behörighet utan om rättsverkan av dess beslut.” Domstolen avgör med stöd av 60 § 2 mom. självstyrelselagen meningsskiljaktigheter beträffande behörigheten mellan rikets- och landskapets myndigheter men lagrummet ger inte domstolen behörighet att avgöra frågor som rör rättsverkningar av beslut.

     I januari 2017 beslöt landskapsregeringen att lämna ett besvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över ministeriets beslut om fördelning av fiskekvoterna. I jord- och skogsbruksministeriets beslut hade Helsingfors förvaltningsdomstol felaktigt angetts som behörig förvaltningsdomstol. I oktober 2017 överförde Helsingfors förvaltningsdomstol ärendet till Åbo förvaltningsdomstol som i enlighet med rikets lag om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (FFS 1048/2016) är den förvaltningsdomstol till vilken ansökan om ändring ska riktas. Åbo förvaltningsdomstols beslut i ärendet kom 26.11.2019 och domstolen avslog de av landskapsregeringen anförda besvären. Ärendet avgjordes av tre domare. Den föredragande domaren gjorde en avvikande bedömning och ansåg att Åbo förvaltningsdomstols beslut skulle upphävas med anledning av landskapsregeringens anförda besvär. Landskapsregeringen lämnade 19.12.2019 in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att ministeriets beslut om fördelningen av fiskekvoterna upphävs då det saknar laga grund samt att besvärsrätten endast ska gälla landskapsregeringen samt att det fastställs att Ålands förvaltningsdomstol är behörig domstol att avgöra ärendet.

     I Högsta förvaltningsdomstolens beslut 25.1.2021 framgår att besvärstillstånd beviljats och att besvären avslås. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att jord- och skogsbruksministeriets beslut har fattats enligt genomförandelagen där ändring söks hos Åbo förvaltningsdomstol. Högsta förvaltningsdomstolen noterar att Högsta domstolen ansett att jord- och skogsbruksministeriet är behörigt att besluta om en fördelning av Finlands fiskekvoter då samförstånd mellan rikets och landskapets myndigheter inte uppnåtts, att samförstånd har eftersträvats i förhandlingarna och att kvotförslagen har närmat sig varandra under beredningen. Eftersom det bl.a. inte i självstyrelselagen föreskrivs om enhällighet som ett uttryckligt krav kan förfarandet inte trots de brister som förekommit, det vill säga genom att inte begära utlåtande från Ålandsdelegationen eller att höra Ålands Fiskare r.f., anses vara på ett sådant sätt lagstridigt att ministeriets beslut borde upphävas.

 

9.2. Jordbrukspolitik

Arbetet i den arbetsgrupp som jord- och skogsbruksministeriet tillsatte i december 2018 för att samordna beredningen av åtgärder med anledning av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) 2021 - 2027 har fortsatt. Reformen har försenats på EU-nivå och EU:s institutioner har fattat beslut om att införa en tvåårig övergångsperiod, vilket innebär att nuvarande landsbygdsutvecklingsprogram är i kraft under 2021 och 2022 vartefter den nya CAP-strategiplanen ska implementeras. CAP-strategiplanen är den gemensamma plattform från vilken både landskapet och riket ska genomföra de i den gemensamma jordbrukspolitiken förekommande insatser från respektive parts behörighetsområde. Reformen har ytterligare försenats på grund av covid-19-pandemin som försvårat förhandlingarna och beslutsfattandet inom EU:s institutioner. Arbetsgruppen har framgångsrikt till förhandlingarna fört fram viktiga själstyrelsepolitiska ställningstaganden som att landskapet ska ha möjlighet att bilda en egen förvaltningsmyndighet vid sidan av rikets och att landskapet själva ska få styra delfinansieringsnivån för den finansiering som faller inom landskapets behörighet. Arbetsgruppen har också fått ta ställning och diskuterat frågor kopplade till pandemin så som åtgärder för att trygga tillgången till säsongspersonal inom jordbruket samt införande av tillfälligt stöd för lantbruksföretag och jordbruk som drabbats av en vikande efterfrågan på grund av pandemin. Stödet i fråga kunde konstateras omfatta också åländska företag då behovet och införandet av stödet kunde kopplas direkt till det undantagsförhållande som infördes av riksmyndigheterna under våren. Stödets genomförande konstaterades också höra till Egentliga Finlands närings-, trafik- och miljöcentral.

 

9.3. Skattegränsen

 

Nya elektroniska förfaranden

EU:s nya tullagstiftning, Unionens tullkodex (EU) nr 952/2013 (unionstullkodex) och dess delegerade- och genomförandeförordningar, började tillämpas den 1 juni 2016. De elektroniska system som krävs för att regelverket ska tillämpas fullt ut, skulle enligt ursprunglig plan vara i bruk senast till den 1 januari 2021. Tullen har under flera år arbetat med den nationella verkställigheten av det nya nationella tullklareringssystemet. Det nya systemet som kallas UTU har delvis tagits i bruk under 2020 för flera förfaranden, medan datum för ibruktagandet för importer över skattegränsen under hösten 2020 blev framskjutet till den 17 april 2021. Uppdateringar och tillägg kommer sedan även att göras under 2022, vilket innebär att en del av de förfaranden som införs under 2021 sedan kan ändras under 2022. Samtliga nuvarande förfaranden ändras i samband med detta och det finns fortsatt en risk för ökad administrationsbörda för de åländska företagen.

En viktig fråga har varit vilka uppgifter som ska lämnas i tulldeklarationen direkt vid varornas ankomst, eftersom en faktura i många fall saknas vid den tidpunkten. Utan en faktura har företagaren inte alla uppgifter som krävs i den fullständiga tulldeklarationen, bl.a. varans värde och referensnummer. Landskapsregeringen och det åländska näringslivet har därför arbetat för att behålla ett förfarande i två steg. Detta innebär att då varorna anländer krävs enbart information från fraktsedeln i en förenklad deklaration, medan den fullständiga deklarationen sedan lämnas i ett senare skede. Under 2020 lämnades viss information från tullen om hur de nya förfarandena för import över den nationella skattegränsen ska se ut och under hösten 2020 kom slutligt besked om att importförfarandena för leveranser från övriga EU fortsatt kommer att innehålla motsvarande förenklingar som idag. I januari 2021 lämnade Tullen slutligen ett kundmeddelande avseende även förfarandena över den nationella skattegränsen som bekräftade att ett förenklat två-stegsförfarande kommer att finnas även vid förtullningar över den nationella skattegränsen.

Den 28 januari 2021 höll Tullen ett kundsamarbetsgruppsmöte där diskussioner fördes om kvarvarande frågeställningar i förhållande till de nya förfarandena. Det är nu känt att vissa förfaranden så som periodförtullning inte kommer att vara möjligt i det nya förtullningssystemet, men att det kan övervägas att det införs igen. I syfte att klargöra behovet av sådant förfarande har Tullen begärt ytterligare information om behovet från de åländska representanterna. Representanterna från det åländska näringslivet och landskapsregeringen kommer fortsatt att analysera konsekvenserna av de nya förfarandena till denna del och även i övrigt under våren 2021. 

 

Nya förfaranden avseende distanshandel till konsumenter

Genom de s.k. distansförsäljningsdirektiven (rådets direktiv (EU) 2017/2455 samt (EU) 2019/1995) ändrades förutsättningarna för gränsöverskridande distanshandel till konsumenter av varor från tredje land till EU och inom EU. Genom direktiven avskaffas skattefriheten för import av lågvärdesförsändelser med ett värde om högst 22 euro. Direktiven skulle implementeras nationellt senast den 1 januari 2021, men tillämpningsdatumet sköts i maj 2020 fram till den 1 juli 2021 av kommissionen med anledning av covid-19-pandemin.  

I dagsläget krävs inte någon förtullning av lågvärdesförsändelserna, men genom en ändring av den delegerade förordningen till Unionens tullkodex ska varorna förtullas i samband med att skattefriheten upphör. Propositionen avseende den nationella implementeringen av det ändrade mervärdesdirektivet var på remiss till landskapsregeringen i slutet av januari 2021. Av propositionen framgick att en ny särskild ordning införs i mervärdesskattelagen för uppbörden av moms på försändelser med ett värde som understiger 150 euro. Med särskild ordning avses att företag som säljer varor till konsumenter i flera medlemsstater kan registrera sig för moms i enbart en medlemsstat och genom skatteförvaltningen i den staten deklarera mervärdesskatt för försäljningar till konsumenter även i andra medlemsstater. Denna uppbördskonstruktion kallas One Stop Shop och den nya särskilda ordningen kallas Import One Stop Shop (IOSS). Det finns även en särskild ordning för distanshandel av varor inom EU (unionsordningen) och den kommer inte importer till Åland omfattas av förutom i de fall varan sänds direkt från tredjeland till Åland.   

I utlåtandet konstaterade landskapsregeringen att det är positivt att den nya särskilda ordningen som införs föreslås omfatta både importer till Åland och även exporter från Åland. Detta bör förenkla införsel av lågvärdesförsändelser till Åland och det finns även en möjlighet att exportmöjligheterna till konsumenter i exempelvis Sverige förenklas. Samtidigt konstaterade landskapsregeringen att det inte är hållbart att ålänningar ska behöva importförtulla varje tidskrift som prenumereras till Åland. Denna risk saknas då importen sköts via försäljarens skattegränsnummer, men finns däremot för prenumerationer direkt från Sverige. Med anledning av detta föreslog landskapsregeringen att skattefriheten behålls för tidningar och tidskrifter som importeras till Åland. Landskapsregeringen konstaterade även att det finns en ökad risk för att e-handelsföretag i EU i fortsättningen inte kommer att erbjuda försäljning till konsumenter på Åland eftersom importer till Åland inte ingår i unionsordningen. Det är dock svårt att förutse på vilket sätt den nya lagstiftningen kommer att påverka varuflödena till och från Åland.

 

10. Ålands demilitarisering och neutralisering samt säkerhetsläget i Östersjön

 

10.1. Allmänt

Ålands demilitarisering och neutralisering har under en lång tid bidragit till att upprätthålla stabiliteten i Östersjöområdet. Åland har sedan länge framfört den åsikten att demilitariseringen och neutraliseringen fyller en viktig funktion och att den ska upprätthållas oförändrad. Även Finland och Sverige har vid upprepade tillfällen uttryckt vikten av att Ålands demilitarisering och neutralisering respekteras och kvarstår. Ålands demilitarisering och neutralisering är ingen isolerad företeelse utan är en av de faktorer som påverkar det säkerhetspolitiska läget i Östersjön. Det är viktigt att vi från åländsk sida håller oss uppdaterade om de förändringar som sker i omvärlden inom säkerhetspolitiska området för att kunna bevaka att demilitariseringen och neutraliseringen upprätthålls i alla situationer. Nedan redogörs i korthet för väsentliga säkerhetspolitiska händelser under perioden.

 

10.2. Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse

Den 29 oktober 2020 godkände statsrådet i Helsingfors en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse som lämnades till riksdagen för behandling. Lägesbilden och omvärldsanalysen i den redogörelsen ska också styra beredningen av en försvarsredogörelse som planeras senare. Dessa båda redogörelser är av intresse för Åland med beaktande av Ålands demilitarisering och neutralisering.

     Den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen är det viktigaste styrdokumentet för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Landskapsregeringen konstaterar att Åland inte har hörts under beredningen av redogörelsen men att Ålands demilitarisering omnämns i redogörelsen på ett ställe där det konstateras att ”Åland har en etablerad folkrättslig ställning, vilket inte hindrar Finland från att intensifiera sitt militära samarbete med olika aktörer.”

 

10.3. Det säkerhetspolitiska läget

Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omvärld är stadd i kraftig förändring. De globala utmaningarna, så som klimatförändringen och pandemier, påverkar vår omvärld som självständiga fenomen och stärker effekterna av redan tidigare identifierade utvecklingsförlopp. Relationerna mellan stor-makterna har snabbt förändrats och det har försvårat samarbetet avsevärt i det regelbaserade internationella systemet samt också bidragit till att säkerheten i Finlands och Europas närområden försämrats. I relationerna mellan stormakterna finns det element av upptrappad konkurrens och upptrappade motsättningar, men också av ömsesidigt beroende. Kinas snabba uppgång till global aktör har förändrat stormaktsdynamiken. Dess fokus ligger på tävlan mellan Förenta staterna och Kina om det globala ledarskapet, vilket påverkar relationerna mellan staterna globalt. De spända relationerna mellan Förenta staterna och Kina tvingar också andra stater och aktörer, såsom EU, att reflektera över sin position i den nya politiska, ekonomiska och ideologiska konkurrensen. Kina och Ryssland fortsätter att intensifiera sitt samarbete utifrån delade intressen. De snabba förändringarna i den utrikes- och säkerhetspolitiska omvärlden, det allt större ömsesidiga beroendet mellan globala utvecklingstrender, fenomen och aktörer, utmaningarnas storleksordning och komplexa karaktär kräver stark förmåga av Finland att förstå omvärlden, att påverka den och förbereda sig på förändringar.

     Det regelbaserade internationella systemet bygger en grund för att svara på globala utmaningar och fastställer regler för umgänget. Det stärker samarbetet, det gemensamma ansvarstagandet och de mänskliga rättigheterna samt ökar säkerheten, stabiliteten och välfärden. Systemet står dock under ett allt större tryck. Traditionellt har stormakterna haft ett betydande ansvar för att upprätthålla systemet. Stormakternas olika mål, till konkurrens tillspetsade agerande och avsiktliga destabilisering av systemet har gjort samarbetet svårare samt systemet svagare de senaste åren. I likhet med Finland är allt fler stater oroade över det regelbaserade internationella systemets tillstånd.

     Stormakternas olika mål och konkurrensen mellan dem har försvårat samarbetet. Det ekonomiskt och militärt allt starkare Kina strävar efter att ändra det gemensamt antagna regelbaserade internationella systemet inifrån så att det motsvarar landets eget synsätt. Förenta staterna har fortsatt som mål att vara en ledande stormakt, men gör en mer selektiv bedömning av fördelarna med multilateralt samarbete och har dragit sig tillbaka från flera internationella åtaganden. Ryssland har rubbat säkerheten genom åtgärder som strider mot folkrätten och genom att tillgripa militära maktmedel.

     Säkerhetsläget i Finlands och Europas närområden är instabilt och svårt att förutse. Stormakternas ökade inbördes konkurrens och deras allt mindre engagemang för det regelbaserade internationella systemet och för folkrätten har ökat de internationella spänningarna. Spänningarna ökar också i Finlands närområden, vilket bland annat är en följd av att fördragssystemet för vapenkontroll har försvagats, påverkansmetoderna utvecklats och blivit mångsidigare samt cybermiljön fått större betydelse. Finlands säkerhetsomgivning har blivit mer instabil och den förändringen bedöms bli långvarig.

     Ur stormaktsperspektiv ligger Finland i ett strategiskt viktigt område där förändringar i det internationella säkerhetsläget direkt återspeglas. Säkerheten i Nordeuropa är i allt högre grad en helhet där förändringar i säkerhetsläget i Östersjöområdet, Finlands arktiska närområden och Nordatlanten är nära sammankopplade. Utvecklingen är fortsatt instabil också i det europeiska grannskapet.

     Effekterna av Rysslands maktpolitik återspeglas i Östersjöregionen, där den negativa spiral Ryssland gett upphov till ökar spänningarna och de militära aktiviteterna. Regionens militärstrategiska betydelse har ökat och vapensystem av allt mer avancerad teknisk förmåga placeras i Finlands närområden. Ryssland höjer sina truppers beredskap och förbättrar sin förmåga att snabbt koncentrera ytterligare styrkor till regionen. Staterna i Östersjöregionen fortsätter öka sina försvarsutgifter, förbättra sin beredskap och intensifiera sitt försvarssamarbete.

 

10.4 Säkerhetspolitiskt samarbete

Finland bedriver utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete i synnerhet med Sverige. Samarbetet också med de övriga nordiska länderna samt med EU-länderna och Natoländerna, inklusive Förenta staterna och Storbritannien, är viktigt och förenligt med Finlands långvariga utrikes- och säkerhetspolitiska linje och baserar sig på Finlands egen politiska prövning. Det är centralt för Finlands säkerhet att Natos öppet-hus-politik (NATO:s Open Door Policy) fortsätter, alltså att möjligheten till medlemskap förblir öppen för länder som uppfyller Natos kriterier. En fungerande grannrelation med Ryssland är viktig för Finland. Trots att det internationella läget har skärpts riktas inget omedelbart militärt hot mot Finland. Det är emellertid nödvändigt att bereda sig på att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Finland. När det gäller nuläget i Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska omgivning och med perspektiv på dess potentiella utveckling varken kan eller vill Finland isolera sig.

     Samarbetet med Sverige fortsätter utan på förhand ställda restriktioner. Ett omfattande nordiskt samarbete är allt viktigare i en instabil internationell omvärld.

     Sverige är Finlands viktigaste bilaterala partner. Finland och Sverige som inte hör till någon militär allians delar en gemensam bedömning av säkerhetsmiljöns utveckling, vilket skapar en stark grund för samarbetet. Finland fortsätter att fördjupa det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet och försvarssamarbetet med Sverige utan på förhand ställda restriktioner. Samarbetet med Sverige syftar till att stärka säkerheten i Östersjöregionen samt Finlands och Sveriges försvar. I samarbetet mellan Finland och Sverige skapas förutsättningar för att agera tillsammans i alla situationer utifrån beslut som fattas från fall till fall. Genom gemensamma åtgärder höjs tröskeln för incidenter och angrepp.

     Det redan intensiva nordiska samarbetet utvecklas utifrån gemensamma värden och intressen och en samsyn på den samhälleliga utvecklingen. Det centrala är att öka säkerheten och stabiliteten i våra närområden i Nordeuropa, på Östersjön och i den arktiska regionen. Det nordiska försvarssamarbetet (Nordic Defence Cooperation, Nordefco) utvecklas bland annat inom områden som lägesbildssamarbete, militär rörlighet samt utbildnings- och övningsverksamhet. Enligt Nordefco-visionen ska samarbetet stärkas med hänsyn till såväl fredstid som kris- och konfliktsituationer. Med Norge utökas samarbetet både bilateralt och tillsammans med Sverige.

     Till grunderna för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik hör att upprätthålla en nationell rörelsefrihet samt valmöjligheter. Detta inbegriper en möjlighet att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato. Beslut ses alltid över i realtid med beaktande av förändringarna i den internationella säkerhetsomgivningen. Genom den kompatibilitet som uppnås via samarbetet säkerställs att det inte uppstår några praktiska hinder för en eventuell anslutning.

 

10.5. Ålands demilitarisering och neutralisering

Den fortsatta säkerhetspolitiska oron i Östersjöområdet leder till att det finns ett intresse för Ålands demilitarisering och neutralisering i omvärlden. Läget i Östersjöområdet påverkar självfallet även Åland, vars strategiska betydelse inte kan bortses ifrån. Landskapsregeringen håller sig fortlöpande uppdaterad om det säkerhetspolitiska läget och verkar kontinuerligt för att demilitariseringen ska respekteras i alla sammanhang.

     Landskapsregeringen anser att det är viktigt att det fortsättningsvis säkerställs att ingen förändring sker beträffande Ålands ställning, särskilt mot bakgrund av att förändringar i inställningen till internationella avtal verkar ske hos stormakterna.

     Under perioden har det inte förekommit några anmärkningsvärda uttalanden i offentligheten om Ålands demilitarisering och neutralisering. Demilitariseringen och neutraliseringen bidrar till stabilitet i Östersjöregionen, vilket landskapsregeringen anser är av särskild betydelse mot bakgrund av den rådande säkerhetspolitiska situationen.

     I arbetet för säkerhetspolitisk stabilitet i Östersjöregionen är även Ryssland och de baltiska länderna viktiga samarbetspartners. Östersjöstaternas råd (CBSS), Östersjökonferensen (BSPC) och HELCOM är viktiga arenor i Östersjösamarbetet. Åland deltar i både BSPC-samarbetet och i HELCOM.

 

10.6. Samarbetsgruppen med försvarsministeriet

Den samarbetsgrupp mellan försvarsministeriets och landskapsregeringens tjänstemän som bildades 2017 har under 2020 med anledning av pandemin inte haft några möten. Målsättningen är dock att samarbetet ska fortsätta så snart fysiska möten är möjliga igen. Dock har kontakterna upprätthållits på tjänstemannanivå under hela perioden. Under 2021 planerar försvarsministeriet en svenskspråkig totalsäkerhetskurs i syfte att möjliggöra för bl.a. ålänningar men även svenskspråkiga organisationer i Finland att få utbildning i beredskap.

 

10.7. Ålandsexemplet

Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen har till syfte att utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang samt att utveckla och utöka informationen om samt kontakterna till Åland. Kontaktgruppen har under 2020 haft ett fysiskt möte i Helsingfors och två digitala möten. I enlighet med verksamhetsplanen har temamöten hållits. Kontaktgruppen har tidigare betonat vikten av närmare kontakter med andra avdelningar och enheter vid utrikesministeriet och bjuder därför kontinuerligt in nyckelpersoner från olika avdelningar och enheter att delta vid ett möte för information och diskussion kring aktuella frågor.

     Under året har bland annat diskuterats cybersäkerhet, Afrikafrågor och FN:s politiska högnivåforum. Dessutom har utrikesministeriets nya center för fredsmedling presenterats. Planeringen av ett seminarium i Haag med anledning av självstyrelsens 100-årsfirande har fortgått.

     Cybersäkerheten har blivit en viktig del av Finland utrikes- och säkerhetspolitik. Eftersom cyberhoten är oberoende av nationella gränser förutsätter stärkandet av cybersäkerheten i synnerhet internationellt samarbete. Denna internationella verksamhet samordnas av utrikesministeriet.

 

10.8. Fartygsbesök och överflygningar

Årligen genomför marinen planerade fartygsbesök i åländska vatten. Under 2020 fick Åland meddelande om sammanlagt 31 fartygsbesök. Landstigning skedde vid 9 besök. Gällande handräckningsbesöken begärdes handräckning i 2 fall av gränsbevakningsväsendet, 2 fall av Ålands polismyndighet, 2 fall av olycksutredningscentralen och 1 fall av miljöcentralen. Besöken föranledde inte några åtgärder. De årliga möten som hålls mellan företrädare för marinen, lagtinget och landskapsregeringen är betydelsefulla eftersom de ger möjlighet att regelbundet utbyta information samt föra diskussioner om aktuella frågor. Med anledning av pandemin har dock inga fysiska möten kunnat hållas under året. Däremot hölls under hösten 2020 ett digitalt möte med gränsbevakningsväsendet.

 

 

År

Totalt antal

Landstigning

Handräckning

 

2010

26

8

 

2011

28

11

 

2012

14

11

 

2013

18

6

 

2014

19

5

 

2015

12

3

 

2016[1]

27

9

1

2017

29

6

1

2018

37

           11

 

2019

30

8

1

2020

31

9

7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10.9. Gränsbevakningen

Den 19 mars 2020 infördes begränsningar i gränstrafiken på grund av covid-19-pandemin. Gränsövergångarna stängdes och kontroller i den inre gränstrafiken infördes. Med undantag för ett par veckor har begränsningarna kvarhållits under resten av 2020. Gränsbevakningens ordinarie personalstyrka har legat på samma nivå som tidigare år men för att klara av att utföra gränskontroller vid samtliga färjankomster har mycket extrapersonal från hela Finland tjänstgjort på Åland. Antalet kommenderingpersoner har varierat mellan 12-24 personer månatligen och även Ålands sjöbevakningsstations egna resurser i stor grad har riktats till gränskontrollerna. Från allmänhetens sida framfördes klagomål vad gäller kommenderingspersonalens kunskaper i svenska, vilket även påtalades av landskapsregeringen vid diskussioner med gränsbevakningsväsendet. Efter påpekandena har situationen förbättrats.

     De årliga möten som hålls mellan gränsbevakningens ledning och landskapsmyndigheterna är viktiga eftersom de ger möjlighet till informationsutbyte och diskussioner om aktuella frågor. Under 2020 hölls mötet digitalt och ett möte är planerat till slutet av 2021.

     Under året har inga utlåtanden gällande lagstiftning som berör gränsbevakningsväsendet begärts.

     Det kan fortsättningsvis konstateras att de uppgifter som utförs av gränsbevakningen är av stor vikt för det åländska samhället och att samarbetet mellan gränsbevakningen och de åländska myndigheterna är gott.

     Förutom covid-19-pandemin som i allra högsta grad har påverkat hela 2020 inträffade följande störningssituationer:

 

M/S Viking Amorellas grundstötning den 20 september 2020

Sjöräddningsoperationen leddes av MRCC i Åbo och involverade närmare 200 personer från olika myndigheter och tredje sektorn i räddningsarbetet på Åland.

     Sjöbevakningen sammankallade sjöräddningsledningsgruppen på Åland. De passagerare som befann sig ombord evakuerades till Långnäs hamn och evakueringscenter upprättades i Mariehamn. 

 

M/S Viking Graces grundstötning den 21 november 2020

Sjöräddningsoperationen leddes av MRCC i Åbo.

     Sjöbevakningen sammankallade sjöräddningsledningsgruppen på Åland. Passagerarna behövde inte evakueras utan M/S Viking Grace kunde assisterad av bogserare gå för egen maskin till Mariehamns hamn där passagerarna kunde gå i land.


 

 

 



[1] Siffrorna för 2009-2015 räknas för tiden 1.11-31.10. Fr.o.m. 2016 räknas besöken per kalenderår.