Redogörelse 3/2013-2014

		REDOGÖRELSE nr 3/2013-2014
		Datum
		2014-01-16
	Till Ålands lagting

REDOGÖRELSE ENLIGT 32 § ARBETSORDNINGEN FÖR ÅLANDS LAGTING FÖR TIDEN 1 NOVEMBER 2012 – 31 OKTOBER 2013.

 

 

Landskapsregeringen överlämnar härmed den i 32 § arbetsordningen för Ålands lagting föreskriva redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Redogörelsen avser tiden från 1 november 2012 fram till tidpunkten för överlämnandet.

 

Mariehamn den 16 januari 2014.

 

 

 

L a n t r å d                          Camilla Gunell

 

 

 

 

Vicelantråd                          Roger Nordlund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innehåll

Allmänt 2

Reformering av självstyrelsesystemet 2

Hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt 3

Svenska språket 3

Språkrådet 3

Språket för åländska ortsnamn. 4

Översättning av God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica. 5

Ålands demilitarisering och neutralisering. 5

Fartygsbesök och överflygningar 6

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter 7

Kontakterna med riket 7

Kontakterna med regeringen. 7

Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen. 8

Skatte- och ekonomiska frågor 8

Skattegränsen. 8

Det ekonomiska systemet 8

Statistik. 9

Beskattningen. 9

Utbildnings- och kulturpolitik. 9

Högskolestudier 9

Studiestödslagstiftning. 10

Mediapolitiska frågor 10

Upphovsrättslagstiftning och TV-utbud. 10

Ax-domänen. 10

Frekvenspolitiska frågor 11

LFA-stödet 11

Energipolitiska frågor 12

Stöd för förnyelsebar energi 12

Nätöverföringsavgifter 12

Överklagande av lagtingets förvaltningsbeslut 12

 

 

Allmänt

 

I den nu föreliggande redogörelsen behandlar landskapsregeringen de frågor som ur självstyrelsepolitisk synvinkel bedöms som intressanta. I den nyligen överlämnade redogörelsen över Europeiska unionen och Åland (redogörelse nr 2/2013 – 2014) redogörs för landskapsregeringen priorietringar inom EU – politiken och verksamheten beträffande EU-ärenden under år 2013. Vissa frågeställningar är av intresse ur vardera perspektivet varför en viss dubblering inte kan undviks.  Landskapsregeringen konstaterar att de meddelanden och  redogörelser som ska överlämnas till lagtinget kommer att vara föremål för fortsatta överväganden bl.a. i samband med att den förvaltningsberättelse som ska ingå i årsredovisingen utformas.

 

 

 

Reformering av självstyrelsesystemet

 

I början av 2013 fortsatte beredningsprocessen gällande ett nytt självstyrelsesystem med att den parlamentariskt sammansatta riksarbetsgruppen (ordförande Alec Aalto) överlämnade sitt betänkande. I riksarbetsgruppens uppdrag ingick särskilt att göra preliminära bedömningar av de frågor och förslag som togs upp i den av Ålands landskapsregering tillsatta parlamentariska kommittén (ordförande Gunnar Jansson). Den 9 april 2013 anordnade Ålands landskapsregering ett seminarium om ett nytt självstyrelsesystem.

     Under år 2013 fortsatte beredningen i landskapet i den parlamentariska kommittén (ordförande Roger Jansson) för fortsatt arbete med ett nytt självstyrelsesystem. Kommitténs arbete avslutades och slutrapporten undertecknades den 29 augusti 2013. Slutrapporten överlämnades officiellt till landskapsregeringen den 11 september 2013.

     I september 2013 tillsatte statsrådet en parlamentariskt sammansatt kommitté för att reformera självstyrelselagen för Åland. Kommittén består av representanter för partierna såväl i riket som i landskapet Åland Kommitténs ordförande är president Tarja Halonen. Vice ordförandena är lagtingsledamot, riksdagsrådet Gunnar Jansson och direktör Teija Tiilikainen från Utrikespolitiska institutet.

     Kommitténs uppdrag innefattar i korthet att

-          Föreslå sådana ändringar av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen som motiveras av samhällsutvecklingen och utarbeta förslag till en modern lagstiftning om självstyrelsen.

-           Föreslå åtgärder för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen.

-          Göra en översyn av behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket och föreslå ändringar av sådana behörighetsbestämmelser som i praktiken har vållat tolkningssvårigheter.

-          Bedöma om kravet på finskt medborgarskap för erhållande av hembygdsrätt och för vissa tjänster kan slopas.

     Kommittén ska inom år 2014 färdigställa ett delbetänkande med förslag till riktlinjer för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Ett slutbetänkande i form av en regeringsproposition ska föreligga senast 30.4.2017.

     Riksdagens Ålandsforum i samarbete med justitieministeriet och landskapsregeringen arrangerade den 5 november 2013 ett seminarium i riksdagen med syfte att närmare belysa de frågor som kommer att behandlas ingående i det fortsatta arbetet.

 

Hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt

 

Enligt landskapsregeringens handlingsprogram av den 22 november 2011 ska frågor rörande hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt följa tydliga och klara normer för att skapa ett rättssäkert och jämlikt förfarande. Dessa normer ska utgå ifrån lag. Nuvarande lagstiftning revideras i enlighet med den parlamentariska gruppens förslag (Åländsk utredningsserie 2009:4).

     Landskapsregeringen har den 8 oktober 2012 tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram förslag till reviderad lagstiftning om hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt. Arbetsgruppen utarbetar först ett delbetänkande som riktar in sig på ny landskapslagstiftning om hembygdsrätt. Därefter fortsätter arbetsgruppen med de andra förslag som lagts fram av den parlamentariska kommittén. Arbetsgruppens mandattid har förlängts till den 31 december 2014.

     I den parlamentariska kommitténs betänkande om hembygdsrätt, jordförvärv och näringsrätt föreslogs att landskapsregeringen inleder arbetet med att överta behörighet på folkbokföringens område. Denna fråga utreds i samband med beredningen av ny lagstiftning om hembygdsrätt och övertagande av behörighet föreslås om det bedöms att detta kunde medföra fördelar vid förvaltning av hembygdsrättsärenden.

 

Svenska språket

 

Språkrådet

I samband med att landskapsregeringen tillsatte ett nytt språkråd den 20 december 2012 omformulerades språkrådets mandat så att det uttryckligen enbart ska fungera som landskapsregeringens referensgrupp i språkärenden i syfte att trygga och slå vakt om det svenska språkets ställning på Åland. Språkrådet leds av lantrådet och medlemmar är representanter från landskapets förvaltning, kommunerna, staten, näringslivet, vårdsektorn och utbildningssektorn.

     Under år 2013 har språkrådet kartlagt språksituationen inom de sektorer som är representerade i språkrådet. Språkrådet arrangerade ett seminarium som hölls den 29 april 2013 om nationalspråksstrategin och dess betydelse. Vid seminariet hölls anföranden av professor Markku Suksi och lantrådet. Språkrådet höll även ett gemensamt möte den 15 oktober 2013 med styrelsen för Svenska Finlands folkting. Vid sammanträffandet fördes diskussioner om bland annat hur man kan förbättra kontakterna mellan Åland och myndigheterna i riket på svenska.

 

Språket för åländska ortsnamn

Kartor över Åland som är tillgängliga via interna­tionella webbsidor innehåller ofta viktiga ortsnamn endast på finska. Med anledning därav begärde landskapsregeringen redan år 2009 att Lantmäteriverket skulle förklara orsaken till det. Landskapsregeringen har även i augusti 2011 framfört till Lantmäteriverket att landskapsregeringen förväntar sig att verket vidtar åtgärder för att samtliga kartmaterial i vilka Åland ingår korrigeras på så sätt att de åländska ortsnamnen endast anges på svenska. Lantmäteriverket ställningstagande är att, förutom de svenska namnen Åland och Mariehamn, kommer även de finska namnen Ahvenanmaa och Maarianhamina att användas på Lantmäteriverkets kartor även i fortsättningen.

     Ålands näringsliv lämnade i början av 2012 in ett klagomål i frågan till justitieombudsmannen (JO). JO gav sitt beslut i ärendet den 9 september 2013 (dnr 580/4/12).

     I samband med behandlingen av ärendet hade Institutet för de inhemska språken ansett att de båda finska namnen "Ahvenanmaa" och "Maarianhamina" är kulturhistoriskt etablerade ortnamn. Enligt JO anger de namn som visas på kartorna inte endast de språkliga förhållandena för de visade områdena, utan de förmedlar också information om med vilket namn en plats kallas på båda nationalspråken, även ifall området ifråga är enspråkigt.

     I beslutet konstaterar JO att den autonomi och enspråkigt svenska ställning som Åland tillförsäkras i grundlagen och i självstyrelselagen kan i och för sig tala för en sådan synpunkt att namnen Åland och Mariehamn skulle ges på kartorna enbart på svenska. Ett problem med det beskrivna förhållningssättet är enligt JO att det inte beaktar de på fastlandet bosatta finskspråkigas rätt att erhålla etablerad platsinformation på sitt eget språk, på kartor producerade av officiella myndigheter på riksplanet. En sådan situation skulle även för de finskspråkigas del bortse från den omständigheten att det är Lantmäteriverkets i 17 § i grundlagen givna och i 35 § i språklagen närmare preciserade skyldighet, att i sin verksamhet förvalta landets språkkulturarv och främja användningen av båda nationalspråken. Ortnamnen är obestridligen en del av det kulturarv, vars bevarande konkretiseras av den nämnda skyldigheten.

     JO:s slutsats är att det inte är möjligt att sammanföra dessa två sinsemellan olika synsätt på en och samma karta. Enligt JO förespråkar detta då att Lantmäteriverket skulle producera kartor som skiljer sig från varandra språkligt. För Ålands del och t.ex. för riksmyndigheter som korresponderar med Åland skulle det även kunna finnas sådana kartor där de åländska ortnamnen, och de ortnamn i riket som har namn på svenska, skulle visas endast på detta språk.

     I beslutet konstaterar JO att justitieministeriet, i sin funktion av myndighet som ansvarar för beredningen av självstyrelselagen för Åland och språklagstiftningen, har ansett att det inte föreligger hinder för Lantmäteriverkets nuvarande praxis. Samma slutledning har nåtts av Institutet för de inhemska språken, i dess ställning som ansvarig för språkvård och nomenklatur, samt av jord- och skogsbruksministeriet, som ansvarigt ministerium för sin förvaltningsgren. Däremot har Ålandsdelegationen, i sin egenskap av instans som företar tolkning av självstyrelselagen, kommit till att finskspråkiga benämningar inte bör få användas om inte självstyrelseorganen ger sitt tillstånd därtill. JO:s åsikt är dock att det inte har framkommit tillräckliga juridiskt bindande grunder för detta ställningstagande.

     Med stöd av JO:s resonemang och slutsatser återupptas diskussionen med lantmäteriverket i syfte att klarlägga och utveckla praxisen i förhållande till kartmaterial som används internationellt. Ålands näringsliv har för sin del till landskapsregeringen framfört att de efter avgörandet noterat att vissa förbättringar skett i praktiken.

 

Översättning av God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica

”God medicinsk praxis” ( eg. Käypä hoito) och Pharmaca Fennica är standardverk för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården i Finland och används mycket frekvent av läkarkåren i riket.

     God medicinsk praxis är en digital samling nationella behandlingsrekommendationer som allmänt betraktas som referens för hur diagnostisering och behandling av en stor mängd sjukdomar ska ske i Finland.  Denna syftar till att ge nationella riktlinjer för god modern vård vid ett ständigt ökande antal diagnoser. God medicinsk praxis finns endast att tillgå på finska. Följden är att Åland står utanför den nationella harmonisering av handläggning av sjukdomar som torde vara målet med God medicinsk praxis.

     Problemet är likartat vad gäller Pharmaca Fennica. Vid användning av denna tvingas majoriteten av läkarkåren på Åland ta reda på vilka substanser ett läkemedel innehåller och slå upp dessa i separat litteratur publicerad i Sverige för att bekanta sig med doseringar, interaktioner och biverkningar. Förfarandet är tidskrävande, osäkert och problematiskt (alla läkemedel som förskrivs i Finland är inte upptagna  i Sveriges motsvarighet till Pharmaca Fennica-FASS, de rekommenderade doseringarna skiljer sig i en del fall åt mellan Finland och Sverige etc.).

     Social- och hälsovårdsministeriet har sedan år 2005 uppmärksammats på problemet med avsaknaden av svenskspråkig version av Pharmaca Fennica. Avsaknaden av svenskspråkig version av Pharmaca Fennica och God medicinsk praxis var genom åländskt initiativ med på agendan vid ministermöte i september 2012. Landskapsregeringen har därefter, både muntligen och skriftligen efterfrågat social- och hälsovårdsministeriets kommentarer, ställningstagande och planerade åtgärder utan att få någon respons.  Inför ett ministermöte i maj 2013, där frågan ånyo behandlades, tillskrev landskapsregeringen social- och hälsovårdsministeriet (ÅLR 2013/3751). Landskapsregeringen har dock ännu inte erhållit något svar från ministeriet på nämnda skrivelse. Frågan har ett flertal gånger tagits upp på tjänstemannanivå.

     Avsaknaden av svenskspråkiga versioner av Pharmaca Fennica och God medicinsk praxis utgör en patientsäkerhetsrisk.

 

Ålands demilitarisering och neutralisering

 

Landskapsregeringen har under perioden fortsatt arbetet med att bereda en långsiktig strategi för Ålands demilitarisering och neutralisering. Arbetet har skett i samråd med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Policyn för Ålands demilitarisering sändes till lagtinget i form av ett meddelande den 21.11 2013. I policyn redogörs för den historiska bakgrunden till Ålands demilitarisering och neutralisering samt för de konventioner som ligger till grund för den. Dessutom redogörs för praxis beträffande demilitariseringen och neutraliseringen och meddelandet innehåller även en exempelsamling över hur konventionerna tolkats i praktiken. Policyn innehåller också landskapets syn på hur man ska förhålla sig till demilitariseringsfrågorna i en föränderlig omvärld, vilket kräver mer ingående utredningar och analyser. I dag handlar säkerhetspolitiken allt mer om att möta olika former av civila kriser, cyberattacker, terroristhot m.m. 

     Även frågan om hur landskapet ska hantera frågor om handräckning av försvarsmakten eller med hjälp av militär utrustning är komplicerad och behöver ytterligare klargöras genom en handlingsplan för handräckning.

     Den 20 december 2012 lämnade statsrådet till riksdagen en redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2012. Till de viktigaste syftena för Finlands säkerhets- och försvarspolitik hör att trygga självständigheten, den territoriella integriteten och de grundläggande värderingarna, att främja befolkningens säkerhet och välfärd samt att upprätthålla ett fungerande samhälle. Finlands säkerhetspolitik innefattar både ett aktivt säkerhetsbyggande och åtgärder för att förutse och avvärja säkerhetshot.

     I alla frågor som rör Finlands säkerhets- och försvarspolitik är det viktigt att Ålands demilitarisering och neutralisering beaktas, vilket också konstateras i redogörelsen. Av redogörelsen framgår även att statsrådet kommer att utreda hur landskapet särställning också framöver ska beaktas i samband med eventuella oljekatastrofer och andra krissituationer, och hur man ska säkerställa att de berörda myndigheterna har tillräcklig beredskap.

 

Fartygsbesök och överflygningar

Årligen genomför marinen planerade fartygsbesök i åländska vatten. Under perioden 1 november 2012-31 oktober 2013 fick Åland sammanlagt 18 fartygsbesök, varav 1 var handräckningsbesök. Landstigning skedde vid 6 besök. Besöken föranledde inga åtgärder.

     Tidigare år har fartygsbesökens antal uppgått till följande antal

 

 

     *Antalet landstigningar redovisas fr.o.m. år 2010

 

 

 

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

 

I samband med presidentens framställning om regeringens proposition till riksdagen om godkännande av det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-konventionen) uppkom frågan huruvida grundkonventionen från år 1976 är i kraft eller inte.

     Finland ratificerade konventionen den 23 juni 1975 och konventionen trädde i kraft i Finland den 3 januari 1976 genom en förordning. I regeringsproposition 1990/73 om ändring av självstyrelselagen anges att detta betyder att konventionen inte ansetts innehålla bestämmelser som innebär upphävande eller ändring av eller avvikelse från stadgandena i självstyrelselagen.

     Lagtingets lag- och kulturutskott begärde under sin beredning av ärendet utlåtande av självstyrelsepolitiska nämnden. Under självstyrelsepolitiska nämndens beredning av ärendet hördes sakkunniga och fördes diskussioner med riksmyndigheterna. För att få klarhet i frågan begärde justitieministeriet ett utlåtande av Ålandsdelegationen.

     Av Ålandsdelegationens utlåtande framgår att frågan om ESK-konventionen är gällande i landskapet bör bedömas enligt det rättsläge som gällde vid tidpunkten för konventionens ratificering och att ett avtal som satts i kraft på ett sätt som var korrekt enligt den tidigare självstyrelsealgen fortfarande bör anses vara bindande utan att nytt bifall behöver inhämtas av lagtinget. Således anses ESK-konventionen vara gällande i landskapet.

 

Kontakterna med riket

 

Kontakterna med regeringen

Landskapsregeringen strävar efter att utveckla och fördjupa de politiska och förvaltningsmässiga kontakterna med riket på så väl det formella som informella planet. Ett led i detta är att landskapsregeringen deltar i s.k. aftonskolor med rikets regering för att diskutera och aktuella frågeställningar och komma fram till riktlinjer för hantering av dem. Vid den aftonskola som hölls den i mars 2013 behandlades främst hur regeringens handlingsprogram beträffande kontakterna med Åland förverkligas, utvecklingen av Ålands självstyrelse, behovet av ändring av avräkningsgrunden och förutsättningarna för en europaparlamentsplats för Åland. Därtill fördes informella diskussioner om bl.a. vindkraftsfrågan. Vid lantrådets besök hos statsministern i november 2013 konstaterades att det informationsutbyte och de diskussioner som deltagandet i aftonskolan medfört varit till ömsesidig nytta även i de fall samsyn inte nåtts. Liknande arrangemang kommer därför att genomföras även framöver.

     Ett annat led i strävan att upprätthålla är att sammanträffa med de ministrar som i regeringen sköter för Åland aktuella och angelägna frågor. Kontakterna med justitieministern har under året varit särskilt intensiva bl.a. för att förbereda tillsättande av den s.k. Ålandskommittén för reformeringen av självstyrelselagen.

     För att åländska ärenden inom statsförvaltningen ska kunna skötas smidigt är det i praktiken till stor nytta att även de politiska statssekreterarna och ministerspecialmedarbetarna har kännedom om Åland och självstyrelsen. Landskapsregeringen inbjöd därför dessa till Åland i september 2013 för att informera om Åland, landskapets förvaltning och självstyrelseutvecklingen.

    

Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen

Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och Ålands landskapsregering har till syfte att utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang samt i syfte att utveckla och öka informationen om samt kontakterna till Åland. Kontaktgruppen har under perioden haft 4 möten. I samband med ett av mötena ordnades ett särskilt möte där utrikesminister Erkki Tuomioja och lantrådet Camilla Gunell deltog. Kontaktgruppen har under perioden bl.a medverkat vid följande:

-              Ett seminarium som ordnades i Reykjavik den 27.11 om Ålands

  demilitarisering och neutralisering i samband med att utställning-

  en "The Åland Islands solution, a precedent for a successful dis-  

  putes settlement” visades

-              Som ett resultat av kontaktgruppens möte den 13.3 har Åland

  numera en representant i Team Finland

-              Utrikesministeriets hemsidor har kompletterats med information

  om Åland samt en länksamling

-              Ålandsinformation har getts inom ramen för KAVAKU- utbild-  

  ningen vid två tillfällen

 

Skatte- och ekonomiska frågor

 

Skattegränsen

Arbete med unionens tullkodex har pågått under året. Under år 2014 kommer landskapsregeringen att bevaka arbetet med främst de delegerade akterna till unionens tullkodex. För närmare information hänvisas till EU-redogörelsen för år 2014.

Under året har Finansministeriet återigen initierat en utredning avseende undantaget för uppbörd av importmoms som understiger 5 euro. Finansministeriet har i sin utredning övervägt att ändra mervärdesskattelagen så att skattefrihet för mindre värdefulla försändelser om 22 euro och minimigränsen för skatteuppbörd om 5 euro slopas för import av prenumererade tidningar och tidsskrifter. Utredningen har initierats genom påtryckning av TEAM Industribranschernas fackförbund r:f, som oroat sig för att finska förlag i stor omfattning ska cirkulera tidningar och tidsskrifter via Åland eller Norge för att kunna sälja tidningarna till prenumeranter i Finland utan momsdebitering. Landskapsregeringen har motsatt sig förslaget i ett utlåtande till Finansministeriet den 30 oktober 2013.

 

Det ekonomiska systemet

Den av finansministeriet år 2012 tillsatta arbetsgruppen med representanter från finansministeriet och landskapsregeringen för att utreda behovet av att ändra avräkningsgrunden avlämnade sitt betänkande i februari 2013. Arbetsgruppen avstod från att lämna ett konkret förslag till ändring av avräkningsgrunden till följd av olika syn på vilka förändringar i statsbokslutet som ska påverka avräkningsgrunden och konstaterade att ett utlåtande i enlighet med 56 § självstyrelselagen kan inbegäras från Ålandsdelegationen i de frågor som vållat juridiska tolkningssvårigheter.

     Arbetsgruppen föreslog att i samband med den kommande revideringen av självstyrelselagen ses det ekonomiska systemet (kapitel 7 om Landskapets ekonomi i självstyrelselagen) över för att möjliggöra precisering av kriterierna för förändring av avräkningsgrunden och skattegottgörelsen och skapa större flexibilitet.

     För att nå en bredare målgrupp översattes arbetsgruppens betänkande till finska och sattes ut på finansministeriets hemsida i slutet av maj.

     Efter arbetsgruppens avslutade arbete har kontakter hållits med finansministeriet i syfte att få till stånd en gemensam begäran om utlåtande från Ålandsdelegationen i enlighet med arbetsgruppens förslag. Detta har dock inte rönt någon framgång. I november 2013 lyftes frågan upp på politisk nivå i samband med lantrådets besök hos statsministern. Diskussionen berörde möjligheten att den ovannämnda arbetsgruppen skulle återuppta arbetet med ett förändrat mandat. Syftet skulle vara att ta fram ett underlag för en utlåtandebegäran från Ålandsdelegationen. Det förefaller dock som om riksmyndigheterna önskar avvakta Ålandskommitténs arbete medan landskapsregeringen anser att nuvarande system måste tillämpas.

 

Statistik

Den arbetsgrupp som hade till uppgift att utreda behovet av att utreda behovet av att ändra avräkningsgrunden skulle även koordinera arbetet gällande statistikärenden enligt en separat uppdragsbeskrivning.

     Arbetsgruppen informerade sig om situationen och inledde arbetet genom att vidtala särskilda utredare men erhöll inte under sin mandattid någon i tillsättandebeslutet avsedd uppdragsbeskrivning. Med beaktande av detta föreslog gruppen att en särskild arbetsgrupp med representanter för finansministeriet, landskapsregeringen, Statistikcentralen och Ålands statistik- och utredningsbyrå tillsätts för att föreslå hur uppgifter om Åland ska behandlas i internationell statistik.

     Trots upprepade förfrågningar har arbetsgruppen ännu inte tillsatts. Landskapsregeringen vidblir dock sin åsikt och kommer att arbeta vidare med frågan.

 

Beskattningen

De regelbundna informationsmötena med Finansministeriet om aktuella skattefrågor har fortsatt under året. Fyra möten har hållits med Finansministeriets skatteavdelning under året. Landskapsregeringen har på så sätt bl.a. erhållit information om planerade skatteåtgärder samt vilka förhandlingar som pågår i syfte att skriva eller revidera skatteavtal med andra länder. Landskapsregeringen anser att samarbetet utvecklas successivt och är till mycket stor nytta för det praktiska arbetet i skattefrågor.

 

Utbildnings- och kulturpolitik                                     

 

Högskolestudier

Unga ålänningar som studerar i högskolor och universitet på rikshåll har kontaktat landskapsregeringen rörande högskolornas och universitetens studieprogram i fråga om studier i finska. Ålands landskapsregering har uppmärksamgjort berörda utbildningsanordnare på bestämmelserna i statsrådets förordning (FFS 841/2000) om den kunskap i finska som vid universitet och yrkeshögskolor krävs av åländska studerande. Förordningsbestämmelserna innebär att en studerande som avlagt examen vid en läroinrättning på Åland behöver inte i studierna för högskoleexamen visa de kunskaper i finska som annars föreskrivs för examen i fråga. Universitetet eller yrkeshögskolan kan dock bestämma att studeranden ska delta i sådan undervisning i finska som är nödvändig med tanke på utbildningsområdet.

     Landskapsregeringen har fortsatt sin strävan att underlätta för åländska ungdomar att studera på högskolenivå i Sverige. Trots skärpta inträdeskrav till svensk högskola, ges åländska studerande inom yrkesutbildningen tillsvidare en allmän högskolebehörighet. Kravet på en särskild behörighet till enskilda utbildningar kvarstår.

     Landskapsregeringen har meddelat undervisnings- och kulturministeriet i Finland att man på Åland förhåller sig positiv till en teknisk ändring i överenskommelsen mellan avsedda länder om samarbete på utlandsundervisningens område. Överenskommelsen har ingen ekonomisk effekt för Ålands del. Landskapsregeringen har påpekat vikten av att i enlighet med självstyrelselagen inhämta lagtingets bifall för att bringa internationella författningar i kraft på Åland.

 

Studiestödslagstiftning

Landskapsregeringen har yttrat sig över Undervisnings- och kulturministeriets utkast till proposition till lag om ändring av studiestödslagstiftningen (FFS 1994/6) och som en följd därav inkomstskattelagstiftningen (FFS 1992/1535). Förslagen till förändringar berör slopande av studielånsavdrag även för åländska studerande. De föreslagna förändringarna gäller för studerande som påbörjar sina studier efter den 1 augusti 2014.

     Slopandet av studielånsavdraget och ändringarna i inkomstskattelagen påverkar utkomstnivån efter slutförd examen. Studielånsavdrag har enligt nuvarande finländsk och åländsk studiestödslagstiftning beviljats högskolestuderande som lyft studielån och som avlagt examen inom utsatt tid. Studielånsavdraget har verkställts i statsbeskattningen. I lagframställningen föreslås studielånsavdraget ersättas med en studielånskompensation. Kompensationen beviljas endast studerande som lyfter studielån enligt rikets studiestödslagstiftning.

     Landskapsregeringen har på dessa grunder noterat att kompensationen inte ersätter det förlorade studielånsavdraget för åländska studerande. Åländska högskolestuderande som lyft studielån hamnar härmed i en försämrad ställning. I viss mån kompenserar det kommunala studieavdraget i den åländska skattelagstiftningen bortfallet av studielånsavdraget.

     De föreslagna ändringarna tillhör således rikets behörighet. Landskapsregeringen ser det vara nödvändigt att se över den egna studiestödslagstiftningen. Effekterna av ett slopande av studielånsavdraget och införande av en kompensation kommer då att granskas närmare.

 

Mediapolitiska frågor

 

Upphovsrättslagstiftning och TV-utbud

I och med att det kommersiella TV-bolaget Viasat har fått sändningsrättigheterna till TV-utsändningarna från vinter-OS 2014 i Sotje, Ryssland, blir möjligheterna för ålänningar att se OS på svenska begränsade. Viasats tillstånd gäller nämligen endast utsändning inom Sveriges gränser. Landskapsregeringen har diskuterat frågan med Viasat och avser sända ett brev till Internationella Olympiska kommittén med en begäran om att Viasats sändningsrätt utvidgas till att även omfatta Åland.

     På sikt skulle sådana här problem kunna lösas genom att Finland i sin upphovsrättslagstiftning inför möjligheterna att genom så kallade avtalslicenser få tillgång till andra länders TV-utbud. Landskapsregeringen avser att under 2014 föra en diskussion med kulturminister Paavo Arhinmäki om detta.

 

Ax-domänen

Den åländska toppdomänen ax regleras av rikslagstiftning, den administrativa behörigheten är överförd till Åland genom överenskommelseförordning.  En förändring av rikslagstiftningen är under beredning, den nuvarande lagstiftningen om domännamn föreslås ingå i ett större lagpaket, den så kallade informationssamhällsbalken.

     Landskapsregeringen erhöll under våren 2013 den del av förslaget till ny informationssamhällsbalk som reglerar domännamnsadministrationen för utlåtande. I ett utlåtande till Kommunikationsministeriet den 30 maj 2013 framförde landskapsregeringen förutom synpunkter gällande vissa juridiska formuleringar ett antal ställningstaganden varav det mest centrala var att de begränsningar beträffande anknytning till landskapet Åland som idag gäller vid beviljande av domännamn under toppdomänen ax, utgående från diskussioner med och synpunkter från det åländska näringslivet, föreslås slopas och att domännamn under toppdomänen ax framledes kan beviljas oberoende av sökandens bosättnings- eller verksamhetsställe.

     Ytterligare framhöll landskapsregeringen ett antal frågeställningar specifika för den åländska toppdomänen ax och dess småskalighet och meddelade Kommunikationsministeriet att man ser fram emot en snar fortsatt dialog kring dessa frågor.

     Kommunikationsministeriet meddelade under början av december 2013 att förslaget till informationssamhällsbalk kommer att lämnas till riksdagen innan slutet av året. I propositionen som lämnas till riksdagen föreslås att de begränsningar som idag gäller beträffande anknytning till landskapet Åland vid beviljande av domännamn under toppdomänen ax i enlighet med landskapsregeringens förslag utgår.

     Den nya informationssamhällsbalken föreslås träda ikraft 1.1.2015 medan ändringen gällande domännamn förslås gälla från 5.9.2016.

 

Frekvenspolitiska frågor

Kommunikationsministeriet initierade en dialog med landskapsregeringen i februari 2013 i syfte med att klarlägga landskapsregeringens ställningstaganden i olika frekvenspolitiska frågor. I maj 2013 besökte representanter för Kommunikationsministeriet och underlydande kommunikationsverk Åland för att diskutera samarbete i frekvensfrågor med landskapsregeringen. Frågorna berörde såväl frekvenser för mobiltelefoni som för televisions- och radioverksamhet. Landskapsregeringen överlämnade i september 2013 en redogörelse över landskapsregeringens ställningstaganden med anledning av Kommunikationsministeriet frågeställningar (ÅLR 2013/7463).

 

LFA-stödet

 

I samband med reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken inför programperioden 2014-2020 har jord- och skogsbruksministeriet tillsatt en arbetsgrupp för att utreda behörighetsfrågor mellan landskapet och riket med anledning av reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken inför perioden 2014-2020. Arbetsgruppen har också fått till uppgift att utreda finansieringsfördelningen mellan rikets och landskapets landsbygdsutvecklingsprogram.

     Ett centralt område för arbetsgruppen att utreda är behörigheten gällande stöd till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar (NCA tidigare LFA) som överfördes från rikets ansvar till landskapets inför programperioden 2000-2006 efter påtryckningar från kommissionen att åtgärden bör genomföras sammanhängande med andra åtgärder inom de områdesvisa landsbygdsutvecklingsprogrammen. Landskapsregeringens utgångspunkt i förhandlingarna har varit att eftersom åtgärden till utformningen är att betrakta som ett inkomstöd och riksbehörighet trots att det av ändmålsenliga skäl genomförs i landskapets landsbygdsutvecklingsprogram borde stödordningen höra till rikets behörighetsansvar och genomförande av åtgärden därför regleras i en överenskommelseförordning enligt självstyrelselagens § 32. Landskapsregeringen och riksmyndigheten har inte kommit till en enighet i avgörande av denna fråga, dock har en kompromiss uppnåtts mellan parterna bestående i att ansvaret för en till stödformen kopplade nationell tilläggsdel skulle överflyttas från landskapet till riksmyndigheten då parterna varit överens om att grunderna för denna stödform tydligt kan härledas till en inkomstkompenserande grund samt en bakgrund i de nationella inkomststöden som har definierats som riksbehörighet enligt självstyrelselagen. Denna överenskommelse tillämpas för år 2014 medan förhandlingar fortfarande pågår för perioden 2015-2020.

 

Energipolitiska frågor

 

Stöd för förnyelsebar energi

Förhandlingarna om ett åländskt deltagande i rikets inmatningstariffsystem för vindkraften har fortgått under perioden. Den 11 juni 2013 uppnåddes en politisk överenskommelse med riket i frågan i och med att finanspolitiska ministerutskottet antog riktlinjer beträffande regeringens bidrag till det produktionsstöd som betalas för vindkraftsproduktion i landskapet Åland. Riktlinjerna innebär att regeringen ställt sig positiv till att ekonomiskt bidra till det produktionsstöd som betalas för sådan el som produceras vid de vindkraftverk som ska byggas i landskapet. Det är frågan om en separat åländsk stödordning som inte är en del av rikets stödordning. Utgående från de politiska riktlinjerna har diskussionerna med arbets- och näringsministeriet om den detaljerade utformningen av stödsystemet fortgått under perioden. Dessa diskussioner pågår varvid huvuddragen i systemet är klara och lagberedningsarbetet har inletts.

 

Nätöverföringsavgifter

Landskapsregeringen har fortsatt försöken att via kontakter till berörda myndigheter och bolag nå en godtagbar lösning beträffande den regionala nätöverföringsavgiften för överföring av el via Sverigekabeln. Landskapsregeringen kan konstatera att även om saken kommer i ett annat läge genom den elkabelförbindelse till riket som är under byggande fordras det ännu ansträngningar på politisk nivå för att nå ett skäligt resultat.

 

Överklagande av lagtingets förvaltningsbeslut

 

Genom landskapslagen (2013:25) om Landskapsrevisionen skapades för första gången en fristående myndighet direkt under lagtinget. Vid lagstiftningskontrollen beslutade republikens president att 15 § landskapslagen om Landskapsrevisionen skulle förordnas att förfalla eftersom den utgjorde en behörighetsöverskridning. Beslutet motiverades med att paragrafen med hänvisning till självstyrelselagens 25 § anvisade högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som besvärsinstans. Självstyrelselagens 25 § gäller överklagande av förvaltningsbeslut som fattas av landskapsregeringen, av myndigheter under landskapsregeringen och av kommunala myndigheter.

     Bakom valet av besvärsinstans låg ett antagande om att lagstiftaren när självstyrelselagen stiftades inte förutsåg att förvaltningsbeslut skulle fattats av lagtingets förvaltning. Om lagstiftaren hade förutsett detta vore det rimligt att anta att lagtingets förvaltning skulle omfattas av självstyrelselagens 25 § samt att beslut av en fristående myndighet under lagtinget skulle överklagas på samma nivå som landskapsregeringens förvaltningsbeslut, det vill säga hos HFD.

     I sitt utlåtande konstaterade Ålandsdelegationen (ÅD) att självstyrelselagens 25 § inte är tillämplig på den nya myndigheten och att landskapslagens 15 § därmed utgjorde en behörighetsöverskridning. Däremot hade

26 § varit tillämplig, den anger att landskapet inom sin behörighet kan bestämma att förvaltningsbeslut som fattas av landskapsmyndigheter ska överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol (ÅFD). En av medlemmarna anmälde en avvikande mening som stödde landskapsregeringens och lagtingets ståndpunkt.

     Högsta domstolen (HD) gjorde en mer ingående analys av rättsläget än ÅD. Domstolen konstaterade inledningsvis att självstyrelselagen saknar regler om rättsmedel som direkt skulle vara tillämpliga på beslut som fattas av en landskapsmyndighet som inte är underställd landskapsregeringen, samt att detta är en brist. Domstolen tog därefter upp olika tolkningsmöjligheter för att kunna härleda rätten att anvisa HFD som besvärsinstans. Slutsatsen blev dock att en sådan härledning inte är möjlig, utan att 15 § i landskapslagen utgjorde en behörighetsöverskridning som skulle förordnas att förfalla.

     Till slut kan nämnas att justitieministeriet i expeditionen av presidentens meddelande ansåg sig föranlett att påtala vikten av att det så fort som möjligt skulle införas en bestämmelse om överklagande i landskapslagen. Man kan notera att påpekandet gjordes av en tjänsteman och inte av presidenten. Påpekandet gjordes med hänvisning till individens rättsskydd och det är naturligtvis, som HD också ansåg, otillfredsställande om sådana bestämmelser saknas. Därför har en ny 15 § infogats i lagen, genom landskapslagen (2013/73) om ändring av landskapslagen om Landskapsrevisionen. Enligt den nya paragrafen ska förvaltningsbeslut som fattas av den nya myndigheten överklagas hos ÅFD. Däremot kvarstår problemet med att självstyrelselagen saknar uttryckliga bestämmelser om överklagande av förvaltningsbeslut som fattas av lagtingets förvaltning.