Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 1/1999-2000

Ålands lagting	BERÄTTELSE nr 1/1999-2000
	Datum	Arkivbeteckning
Självstyrelsepolitiska nämnden	2000-05-11	SN0119992000

 

Till
Ålands lagting
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande om
Landskapet Ålands positioner inför Europeiska Unionens regeringskonferens
·       Landskapsstyrelsens meddelande nr 2/1999-2000

 

I N N E H Å L L

Sammanfattning. 1

Landskapsstyrelsens förslag. 1

Nämndens förslag. 1

Nämndens synpunkter1

Ärendets behandling. 4

Utskottets förslag. 4

 

 

Sammanfattning

 

Landskapsstyrelsens förslag

 

Landskapsstyrelsen har, efter samråd med självstyrelsepolitiska nämnden, antagit sina positioner inför den pågående regeringskonferensen inom EU. Landskapsstyrelsen anser inledningsvis att ratifikationen av de vid konferensen överenskomna fördragsändringarna skall följa bestämmelserna i självstyrelselagens 9 kap. om internationella fördrag. I positionerna kräver landskapsstyrelsen att de permanenta undantagen som landskapet erhållit genom protokoll 2 till Finlands anslutningsfördrag skall kunna ändras endast genom enhälliga beslut. Landskapsstyrelsen anser att beslut med kvalificerad majoritet inte bör kunna fattas i fråga om beskattning. Landskapsstyrel­sen anser också att svenska språkets ställning som officiellt språk i EU inte får äventyras och att regioner med lagstiftningsmakt bör erkännas på fördragsnivå. Vidare anser landskapsstyrelsen att Åland bör utse en av Finlands representanter i Europaparlamentet och att regionkommitténs status bör stärkas.

 

Nämndens förslag

 

Nämnden föreslår att lagtinget antecknar sig landskapsstyrelsens meddelande till kännedom och samtidigt bringar betänkandet till landskapsstyrelsens kännedom.

 

Nämndens synpunkter

 

Nämnden finner det synnerligen angeläget att ikraftträdandet av de fördragsändringar som den pågående regeringskonferensen resulterar i underställs lagtinget för godkännande i enlighet med självstyrelselagens 9 kapitel. Frågan är enligt nämndens mening av principiell natur och den bör ses i ett helhetsperspektiv. Ålands självstyrelse har internationell bakgrund och lagtingets godkännande av Ålands medlemskap i EU gavs under vissa förutsättningar. Åland kan således inte jämställas med övriga regioner med lagstiftningsrätt utan bör betraktas som ett specialfall som skall behandlas utifrån sina egna förutsättningar. Enligt nämndens mening bör detta vara utgångspunkten för landskapstyrelsens argumentering i fråga om förfaringssättet beträffande de förestående fördragsändringarna.

     Då lagtinget gav sitt bifall till att Åland tillsammans med övriga Finland skulle bli medlem i Europeiska unionen skedde detta under förutsättning att medlemskapet på inget sätt skulle rubba behörighetsfördelningen mellan Åland och riket. Ändringar företogs i detta syfte av självstyrelsela­gen och i regeringens proposition framhölls att behörigheten att tillämpa och verkställa gemen­skapsrätten skall fördelas mellan riket och landskapet i enlighet med självstyrelselagens bestämmelser. En annan explicit förutsättning för lagtingets godkännande var det s.k. Ålandsproto­kollet som utgjorde en del av Finlands anslutningsfördrag och i vilket ingick särskilda undantag för Åland.

     Lagtingets godkännande av den föregående fördragsändringen, genom det så kallade Amsterdam­fördraget, var förenat med många frågetecken. Lagtinget gav dock sitt godkännande under förutsättning att författningar på gemenskaps- eller riksnivå inte skall tolkas så att förändringar skett i fråga om kompetensfördelningen mellan Åland och riket. Lagtinget förutsatte vidare att Ålands folk skulle tillerkännas rätt att välja en egen ledamot till Europaparlamentet. I anslutning till godkännandet överlämnades lagtingets beslut av presidiets medlemmar till republikens president personligen. Lagtingets representanter fick  vid detta tillfälle även möjlighet att med presidenten dryfta Ålands förhållande till EU.

     Nämnden noterar att de frågeställningar som aktualiserades i samband med godkännandet av Amsterdamfördraget fortfarande är aktuella. Till de olösta frågorna hör subsidiariteten vars brister sannolikt kommer att förstärkas genom den nu aktuella utvidgningen av antalet medlemsländer inom unionen. Enligt nämndens mening borde den pågående regeringskonferensen sträva till att begränsa de frågor som skall anses vara av övergripande natur och som därför i den utvidgade unionen bör fattas på central nivå medan resterande frågor skall fattas på en lägre nivå som ligger unionens medborgare närmare.

     Nämnden konstaterar att avsikten med  den pågående regeringskonferensen inte är att åstadkomma en ändring av behörighetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna utan fråga är om ändringar inom de gemensamma institutionerna. Enligt nämndens mening uppfylls för landskapets del inte avsikten med  bibehållen behörighet utan de nya beslutsmekanismerna leder till att landskapets position kan urholkas utan att landskapet har något inflytande över processen.

     Nämnden noterar att EU:s kommission, efter det att landskapsstyrelsen lämnat sitt meddelande, gett sina synpunkter på regeringskonferensen och föreslagit bland annat att skatte- och socialför­säkringsfrågor skall höra till de beslut som inom rådet fattas med kvalificerad majoritet. Det portugisiska ordförandeskapet har helt nyligen reagerat på kommissionens synpunkter och anser att beslut i frågor om mervärdes- och punktskatter skall kunna fattas med kvalificerad majoritet i rådet.

     Nämnden konstaterar att kommissionens och ordförandeskapets synpunkter inte berör EU:s primärrätt till vilken Ålandsprotokollet hör. Även om kommissionen och ordförandeskapet får gehör för sina synpunkter torde således enhällighet krävas för ändring av Ålandsprotokollet. I  Ålandsprotokollets artikel 2b sägs dock att : “Om kommissionen skulle finna att det inte är motiverat att behålla de bestämmelser som finns i punkt a, särskilt med tanke på sund konkurrens och egna intäkter, skall kommissionen förelägga rådet ändamålsenliga förslag som rådet skall besluta om i enlighet med tillämpliga bestämmelser i Romfördraget”.  I artikel 2, punkten a, sägs att Åland skall anses vara ett tredje land som inte omfattas av EG-bestämmelserna om harmonise­ring av medlemsländernas lagstiftning om omsättningsskatt, punktskatt och annan indirekt skatt.  Detta innebär, enligt nämndens uppfattning, att det föreligger viss risk för att beslut i enlighet med Ålandsprotokollets artikel 2 b skulle kunna fattas med kvalificerad majoritet om de förslag som i samband med den pågående regeringskonferensen framförts av kommissionen och ordförandes­kapet förverkligas. Eftersom det även kan vara aktuellt att hänföra de beslut som rådet skulle fatta  i enlighet med artikel 2b till sådana beslut som rör den inre marknaden finns det enligt nämnden skäl för landskapsstyrelsen att följa utvecklingen beträffande formerna för beslutsfattande även i detta avseende. Nämnden konstaterar dessutom att EU:s kommission eventuellt kan få en sammansättning som i viss utsträckning bygger på rotation medlemsländerna emellan.

     Mot denna bakgrund vill nämnden understryka vikten av att alla ärenden som gäller Ålands skatteundantag även i fortsättningen skall avgöras genom enhälliga beslut. En utgångspunkt för lagtingets  bifall till att Åland skulle bli medlem i EU var att åtgärder i enlighet med Ålandsproto­kollets artikel 2b krävde enhällighet inom rådet. Nämnden konstaterar således att om de fördragsändringar som nu föreslås av kommissionen och ordförandeskapet vinner gehör i regeringskonferensen så är det av än större vikt att självstyrelselagens  9 kapitel om internationella fördrag  tillämpas i fråga om de fördragsändringar som den pågående regeringskonferensen resulterar i.

     Vad gäller Europaparlamentet noterar nämnden att kommissionen anser att det vore till stor fördel om ett visst antal Europaparlamentariker valdes på EU-listor som samtliga väljare i unionen kunde rösta på. Det skulle innebära att det antal företrädare som skall väljas på de nationella listorna måste beräknas efter proportionellt avdrag för det antal platser som behövs för EU-listorna. Detta skulle få som följd att Finlands representation i Europaparlamentet ytterligare skulle beskäras. Nämnden noterar att landskapsstyrelsen i sina ståndpunkter anser att Finland bör föra fram frågan om en åländsk plats i parlamentet trots att antalet platser i Europaparlamentet valda i Finland minskar.

     Nämnden har i övrigt i detta skede inte fått någon sådan information som skulle föranleda ytterligare kommentarer beträffande landskapsstyrelsens ståndpunkter i fråga om regeringskonfe­rensen. Nämnden konstaterar att regeringskonferensen är en pågående process som landskapssty­relsen har för avsikt att noggrant följa. Landskapsstyrelsen har också förbehållit sig rätten att senare revidera sina positioner beträffande konferensen. Nämnden förutsätter att landskapsstyrel­sen kontinuerligt håller lagtinget underrättat om regeringskonferensens framåtskridande och om dess konsekvenser för landskapets del.

 

Ärendets behandling

 

Lagtinget har den 28 april 2000 inbegärt självstyrelsepolitiska nämndens  yttrande över beslutet.

     Nämnden har i ­samband med ett av landskapsstyrelsen begärt samråd hört lantrådet Roger Nordlund och chefen för Europarättsenheten Michaela Segerström.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden, talman Sune Eriksson, ledamöterna vtmn Erlandsson och Häggblom och ltla Erland, Lindqvist (delvis) och Lundberg samt ersättaren ltl Karl-Göran Eriksson (delvis).

 

Utskottets förslag

 

Med hä­nvisning till det anförda fö­reslår utskottet

 

att Lagtinget antecknar sig landskapsstyrel­sens meddelande nr 2/1999-2000 till kän­nedom och bringar detta betänkande till landskapsstyrelsens kännedom.

 

 

Mariehamn den 11 maj 2000
Ordförande	Sune Eriksson
Sekreterare	Susanne Eriksson