Landskapsregeringen har till lagtinget överlämnat den i 32 § lagtingsordningen avsedda redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor som väsentligen berör landskapets författningsenliga rättigheter. Redogörelsen täcker tidsperioden 1.11.2003 - 31.10.2004.

Självstyrelsepolitiska nämndens förslag

Självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att lagtinget meddelar landskapsregeringen för kännedom vad som anförs i betänkandet.

Nämndens synpunkter

Svenska språket

I redogörelsen konstateras att landskapsregeringen den 30 september 2004, efter konsultationer med självstyrelsepolitiska nämnden, tillsatte en kommitté med uppdrag att utarbeta ett språkpolitiskt program med konkreta förslag till åtgärder. Kommitténs arbete skulle utföras på basis av den rapport om svenska språkets ställning på Åland som färdigställdes i augusti 2003. I redogörelsen redovisas för uppdraget mera i detalj. I kommittén ingår representanter för samtliga i lagtinget företrädda politiska grupper. Avsikten är att kommittéarbetet skall utföras i samarbete med berörda myndigheter och representanter för det åländska näringslivet och att det skall färdigställas senast den 31 december 2005.

Självstyrelsepolitiska nämnden har i sitt betänkande nr 2/2003-2004 ingående berört bakgrunden till kommittéarbetet som grundar sig på en hemställan från lagtinget i juni 2002 om att landskapsregeringen i samråd med självstyrelsepolitiska nämnden skall utarbeta en vitbok om språkpolitik. Nämnden och landskapsregeringen har under arbetets gång under olika tillfällen stått i kontakt med varandra. Nämnden har också erfarit att de problem kommittén ställs inför är av många olika slag. Detta har i sin tur medfört att det inom kommittén tillsatts flera mindre grupper för att bearbeta specifika problemområden. Kommittén kommer i en mellanrapport att behandla vissa särskilt angelägna frågor. Landskapsregeringens avsikt är att på basis av mellanrapporten föra fortsatta diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden innan kommittéarbetet avslutas. Nämnden avvaktar dessa diskussioner och kommitténs slutrapport.

Självstyrelsepolitiska nämnden har vid flera tillfällen med landskapsregeringen diskuterat beredningen av en statsrådsförordning om de språkkunskaper som krävs av statsanställda i landskapet. Under dessa diskussioner har inom nämnden framförts synpunkter på detaljer i den förordning som enligt 42 § 1 mom. självstyrelselagen skall utfärdas genom förordning av statsrådet och med landskapsregeringens samtycke. Av redogörelsen till nämnden framgår att ett förslag till förordningsutkast färdigställts i januari 2004 och att justitieministeriet inbegärt landskapsstyrelsens utlåtande över utkastet. Vidare anges att landskapsregeringen berett ärendet, bl.a. utgående från sina diskussioner med självstyrelsepolitiska nämnden, men att något slutligt utlåtande ännu inte har tillställts justitieministeriet. Så länge en ny förordning inte har utfärdats tillämpas enligt övergångsbestämmelserna i 75 § 2 mom. självstyrelselagen tidigare gällande bestämmelser. De äldre bestämmelserna är delvis föråldrade och svårtillämpbara och ställer också i vissa fall oskäligt höga krav vad gäller språkkunskaper. Det är sålunda enligt nämndens åsikt viktigt att den i 42 § 1 mom. självstyrelselagen avsedda förordningen utfärdas. Till den del frågan ännu bedöms kräva fortsatt beredning rekommenderar nämnden landskapsregeringen att vid behov föra fortsatta diskussioner med justitieministeriet i saken.

Åland och Europeiska unionen

I landskapsregeringens redogörelse ingår ingen närmare redogörelse över EU-frågorna eftersom landskapsregeringen numera lämnar ett årligt meddelande till lagtinget över landskapets hantering av EU-ärenden. Nämnden har inte några invändningar mot förfaringssättet men konstaterar i sammanhanget att sedan redogörelsen överlämnades till lagtinget har arbetet med framtagandet av en EU-konstitution tagit en ny vändning. Efter det att nej-sidan segrade i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna i maj 2005 beslöt Europeiska rådet i juni 2005 att konstitutionen tillsvidare skall läggas på is varefter Finlands regering beslöt att för sin del stoppa ratifikationsprocessen.

Dessförinnan hade justitieministeriet efter samråd med landskapsregeringen i december 2005 tillsatt en arbetsgrupp vars uppdrag var att bedöma vilka åtgärder som landskapet och riket tillsammans bör vidta med anledning av EU:s konstitutionella fördrag. Arbetsgruppen avgav sitt betänkande den 31 maj 2005. I betänkandet föreslås ett antal ändringar av självstyrelselagen samt åtgärder som bör vidtas för att underlätta landskapets deltagande i beredningen av EU-ärenden. Betänkandet var inte till alla delar enigt utan landskapets representanter i arbetsgruppen avgav en reservation.

I betänkandet föreslogs att självstyrelselagen skall kompletteras med en bestämmelse enligt vilken landskapsregeringen alltid skall underrättas om förhandlingar angående förändringar av EU:s konstitution, oberoende av om ändringarna hänför sig till frågor som faller inom landskapets behörighet eller inte. I betänkandet föreslogs vidare att självstyrelselagen kompletteras med en bestämmelse om att ändringar av konstitutionen skall tillställas lagtinget för yttrande även om ändringarna inte hör till landskapets behörighet. Reservanterna fann inte förslagen tillräckliga utan ansåg att självstyrelselagen bör ändras så att landskapsregeringen alltid skall ges tillfälle att delta i förhandlingar som hör till landskapets behörighet eller annars är av särskild betydelse för landskapet. Vidare ansåg reservanterna att landskapet bör ges ett större inflytande i de konvent som i framtiden kan komma att bereda ändringar i det konstitutionella fördraget.

Vidare föreslogs i betänkandet att det till självstyrelselagen fogas en bestämmelse om att lagtinget skall ges tillfälle att meddela riksdagen sin uppfattning om huruvida ett utkast till europeisk lagstiftningsakt är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Här ansåg reservanterna att självstyrelselagen bör ändras så att riksdagen förbinder sig att när lagtinget så önskar och då ärendet berör landskapets behörighet använda sig av den ena av de två röster som förknippas med övervakningen av europeiska lagstiftningsakters förenlighet med subsidiaritetsprincipen.

Beträffande talerätten i Europeiska unionens domstol föreslogs det i betänkandet att självstyrelselagen ändras så att landskapet skall kunna göra en framställning hos behöriga riksmyndigheter om att Finland skall använda sin talerätt vid domstolen i de fall landskapet anser att landskapets behörighet blir kränkt. Dessutom föreslogs att landskapsregeringen skall kunna lägga fram en ansökan om intervention i ett mål där Finland inte är part samt att utrikesministeriet tillsammans med justitieministeriet och landskapsregeringen utarbetar riktlinjer om de förfarande som skall tillämpas i olika processuella situationer. Reservanterna ansåg här att självstyrelselagen bör ändras så att statsrådet på begäran av landskapsregeringen skall använda Finlands talerätt vid Europeiska unionens domstol och att Finlands ställningstaganden i överträdelseärenden som enbart berör landskapet skall basera sig på landskapsregeringens ställningstagande.

Från landskapets företrädares sida föreslogs också att självstyrelselagen skall kompletteras med en bestämmelse enligt vilken lagtinget skall ges möjlighet att yttra sig över fördrag eller andra internationella förpliktelser som kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning. Arbetsgruppens majoritet ansåg inte att önskemålet kan uppfyllas men att möjligheterna att införa ändringen bör undersökas separat.

Beträffande landskapets möjlighet till deltagande i beredningen av EU-ärenden föreslår arbetsgruppen ett antal åtgärder som främst avser språket. Bland annat föreslås att alla föredragningslistor i beredningssektionerna skall översättas till svenska samt att övriga handlingar skall översättas i den utsträckning som det behövs för att landskapets möjligheter att delta i beredningen enligt 9a kapitlet i självstyrelselagen tillgodoses. Vidare föreslås att de i faktapromemoriorna samt i E- och U- skrivelserna antecknas huruvida ärendet faller inom området för landskapets behörighet och dessutom antecknas landskapets ståndpunkter. Anvisningarna och mallarna för skrivelserna bör kompletteras med en standardrubrik angående landskapets behörighet. Om en representant för landskapet behöver tolkning för att kunna delta i en beredningssektions möte skall sektionens sekreterare underrättas och ministeriet ansvarar för att tolkning vid behov ordnas.

Nämnden konstaterar att Finlands regering planerar att under hösten till riksdagen överlämna en redogörelse över de konstitutionella fördraget. Enligt nämndens mening bör landskapsregeringen överväga att på motsvarande sätt överlämna ett meddelande till lagtinget. Nämnden noterar vidare att betänkandet från den av justitieministeriet tillsatta arbetsgruppen till stora delar innehöll förslag som direkt anknyter till EU:s konstitutionella fördrag.

Förslagen gällande landskapets deltagande i beredningen av EU-ärendena samt gällande lagtingets inflytande över internationella avtal som rör Ålands folkrättsliga ställning är dock inte direkt kopplade till fördraget varför frågorna kan drivas vidare oberoende av utvecklingen av EU:s konstitutionella fördrag. Nämnden utgår här från att landskapsregeringen fortsätter att driva dessa frågor.

Gränsbevakningen/sjöbevakningen

I betänkandet över föregående redogörelse behandlade nämnden förslaget till överenskommelseförordning om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet. Nämnden konstaterade då att förordningen utgör en viktig formell grund för samverkan mellan landskapets myndigheter och gränsbevakningen och redogjorde närmare för innehållet i utkastet. Nämnden betonade också att en överenskommelseförordning är nödvändig för att klargöra gränsbevakningens befogenheter i landskapet och dess samarbete med landskapsmyndigheterna.

Som framgår av redogörelsen trädde republikens presidents förordning om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland (FFS 420/2004) i kraft den 1 juni 2004. Nämnden konstaterar att samarbetet mellan å ena sidan gränsbevakningen och å andra sidan landskapets polis och övriga landskapsmyndigheter därmed reglerats på det sätt som tidigare efterlysts. I förordningen avgränsas de uppgifter gränsbevakningsväsendet kan utföra på Åland och anges närmare under vilka förutsättningar gränsbevakningen utför dessa uppdrag. Det är i främsta rummet fråga om övervakningsuppgifter, närmast övervakning av väg- och sjötrafiken samt fiske och jakt, polisuppgifter samt räddnings- och biståndsuppgifter. Vad gäller polisuppgifterna anger förordningen att gränsbevakningsväsendet i enskilda fall på polisens begäran sköter sådana brådskande polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet som polisen inte utan dröjsmål kan sköta med sina egna resurser.

Nämnden konstaterar att sjöbevakningen utgör en viktig resurs i landskapet som det är ändamålsenligt att utnyttja i olika givna situationer. Syftet med den nya överenskommelseförordningen är dock självfallet inte att ersätta polisverksamheten i skärgården utan endast att möjliggöra bistånd och samverkan under de förutsättningar förordningen närmare reglerar. Som framgår av landskapsregeringens redogörelse har överenskommelseförordningen kompletterats av en särskild överenskommelse om samverkan som ingåtts mellan gränsbevakningsväsendet och landskapsregeringen. I överenskommelsen preciseras närmare samverkan med gränsbevakningsväsendet i fråga om vägtrafik, sjötrafik, fiske och jakt, förhindrande av vattenförorening förorsakad av fartyg samt havsskydd.

Enligt vad nämnden erfarit har samarbetet mellan gränsbevakningen och landskapets myndigheter under den tid den nya överenskommelseförordningen varit i kraft fungerat i enlighet med avsikten med förordningens tillkomst. Nämnden understryker vikten av att de uppgifter gränsbevakningen utför inom landskapets behörighetsområden alltid skall grunda sig på överenskommelser, planer eller begäran om tjänstehjälp i enskilda fall. Nämnden utgår från att de insatser och den handräckning som förekommer dokumenteras på vederbörligt sätt så att uppdragens inriktning och omfattning kan belysas i efterhand.

Nämnden har slutligen erfarit att riksdagen nyligen antagit en ny gränsbevakningslag (FFS 578/2005) som träder i kraft den 1 september 2005. Därmed finns enligt nämndens åsikt ett behov av att granska 2004 års överenskommelseförordning i relation till den nya lagen. Nämnden utgår från att den arbetsfördelning och de samarbetsprinciper som överenskommelseförordningen anger är lämpliga och ändamålsenliga men att behovet av eventuella ändringar i förordningen noggrant bör utredas för undvikande av tolkningsproblem. Nämnden har erfarit att inrikesministeriet, efter kontakter med landskapsregeringen, har gått in för att göra en sådan översyn. Om behov av ändringar konstateras föreligga, är inrikesministeriet och landskapsregeringen beredda att tillsätta en gemensam arbetsgrupp för uppgiften.

Sjöstridskrafternas verksamhet

Nämnden har noterat att antalet besök av marinens fartyg i åländska vatten under senare år varierat betydligt. Under många år har antalet uppgått till ca 25-30 per år medan antalet vissa år varit betydligt högre. År 2002 var antalet 58 och under den period som nu berörs i redogörelsen (1.11.2003 - 31.10.2004) var antalet 51. Enligt vad nämnden erfarit kan ökningen delvis ha att göra med att marinen senaste år även anmält vissa besök som berört åländskt territorialvatten men som i strikt mening inte inneburit att fartygen rört sig innanför den gräns om tre sjömil som enligt Ålandskonventionen utgör den demilitariserade zonen. Några av besöken har dessutom avsett borttransport med specialutrustade fartyg och specialutbildad personal av explosiva ämnen efter samråd med den åländska polismyndigheten. Nämnden konstaterar att ett etablerat system numera fungerar i kontakterna mellan marinen och landskapet vad gäller förhandsanmälningar och besökens inriktning. Till den del olika tolkningar funnits har dessa från landskapets sida redovisats såväl för marinens ledning som för försvarsministeriet.

Nordic Peace 2003

Regeringens säkerhetspolitiska redogörelse

Säkerhetspolitisk utredning

I sitt betänkande nr 2/2003-2004 kommenterade nämnden händelserna i samband med den samnordiska militärövningen Nordic Peace 2003 som landskapsregeringen berörde i sin föregående redogörelse. Det konstaterades då att utrikesministeriet hade beslutat att göra en grundlig utredning av händelsen som inte hade slutförts då nämndens betänkande avgavs. Nämnden fann det värdefullt att en sådan grundlig utredning görs och att den skulle få del av utredningen så snart den färdigställts.

I årets redogörelse konstateras att utrikesministeriet fortsatt arbetet med den avsedda utredningen under berättelseperioden. Upprepade kontakter har förekommit mellan landskapet och regeringens representanter på tjänstemannaplanet. Det inträffade har även lett till att statsrådets ministerutskott för utrikes- och säkerhetspolitik fastslagit vissa tolkningar av Ålandskonventionen vad gäller genomfart i åländska vatten och överflygningar i luftterritoriet i Ålandszonen. Självstyrelsepolitiska nämndens medlemmar hade i augusti 2004 möjlighet att direkt av utrikesministeriets representanter erhålla information om dessa tolkningar. Det framgick härvid att nämnden vad gäller överflygningar över åländskt luftrum har en delvis avvikande syn på tolkningen av Ålandskonventionens bestämmelser.

Däremot har nämnden erfarit att den av utrikesministeriet utlovade utredningen med anledning av händelserna kring Nordic Peace hittills inte slutförts. En slutrapport har vid olika tillfällen utlovats men ännu inte presenterats. Frågan har berörts i landskapsregeringens kontakter med försvarsministern. Nämnden finner det angeläget att den slutliga utredningen skall kunna presenteras utan ytterligare dröjsmål.

Landskapsregeringen behandlar i sin redogörelse tillkomsten av regeringens säkerhetspolitiska redogörelse till riksdagen och konstaterar att några hänvisningar till Ålands säkerhetspolitiska läge, dess demilitarisering eller neutralisering inte ingår i redogörelsen till riksdagen trots att önskemål om detta framförts till regeringens representanter från landskapsregeringens sida. I fjolårets betänkande ansåg självstyrelsepolitiska nämnden att landskapsregeringen bör fortsätta bevakningen av arbetet med regeringens säkerhetspolitiska redogörelse med syftet att i redogörelsen görs sådana deklarationer som garanterar att Ålands ställning som ett demilitariserat och neutraliserat område inte förändras.

Nämnden konstaterar att frågan om Ålands ställning ändå i någon utsträckning kommit att beröras under riksdagsbehandlingen av redogörelsen. Under debatten i ärendet påminde Ålands riksdagsman om landskapsregeringens synpunkter och önskemål. Dessutom hördes lagtingets talman och lantrådet som sakkunniga i riksdagens försvarsutskott som beredde betänkandet i ärendet. Talmannen hördes också i utrikesutskottet som avgav ett utlåtande nr 4/2004 till försvarsutskottet. I utrikesutskottets utlåtande ingår ett uttalande av följande lydelse: "Vidare understryker utskottet vikten av att Ålands folkrättsliga status befästs. Åland är ett demilitariserat och neutralt område, vilket ökar säkerheten i och förtroendet för vårt territorium." Däremot berörs inte Ålands särskilda status i försvarsutskottets betänkande.

Nämnden noterar att landskapsregeringen i redogörelsen anger att den påbörjat beredningen av ett säkerhetspolitiskt program där bevarandet av Ålands demilitariserade och neutraliserade status kan upprätthållas oberoende av de säkerhetspolitiska scenarier som uppstår i omvärlden. Nämnden har vid tidigare tillfällen uttalat önskemålet att landskapsregeringen uppgör ett dokument som belyser självstyrelseorganens syn på Ålands demilitarisering och neutralisering. Det seminarium som landskapsregeringen och utrikesministeriet gemensamt anordnade våren 2005 angående Ålandskonventionen och dess tillämpning i ett modernt samhälle kan ses som ett led i arbetet på programmet och var ett initiativ som stötts av nämnden. I likhet med landskapsregeringen konstaterar nämnden att en viktig beståndsdel i detta arbete även är att granska den beredskap som finns inför andra än rent militära hotbilder.

Frågor rörande beskattning och ekonomi

I landskapsregeringens redogörelse konstateras kort att utredningsmännen, finansrådet Sakari Alasalmi och landshövding Peter Lindbäck i september 2004 avlämnade en rapport angående möjligheterna att ytterligare förenkla skattegränshanteringen mellan Åland och det övriga EU. Utredningsmännen konstaterade att en fortsatt skattefri försäljning i trafiken mellan Åland och EG förutsätter att det s.k. Ålandsundantaget bibehålls. Detta framtvingar i sin tur upprätthållandet av en skattegräns och ett gränsbeskattningsförfarande. Olika förenklingar har redan genomförts bl.a. genom förenklade tullförfaranden i handeln mellan Åland och Sverige. Inom ramen för gällande EG-rätt finns det dock enligt utredningsmännen endast begränsade möjligheter att på nationell nivå ytterligare förenkla förfarandena. Det ankommer närmast på finländska och svenska tullmyndigheterna att vidare utreda och utnyttja möjligheterna till förenklingar.

Nämnden har informerats om att landskapsregeringen och finansministeriet i samband med det s.k. toppmötet våren 2005 kom överens om en hänvändelse till EU-kommissionen gällande förändringar av gemenskapens tullagstiftning. En gemensam skrivelse bereddes av landskapsregeringen och finansministeriet och översändes till kommissionen i juli 2005. Syftet är att i den nya tullkodex som för närvarande bereds inom kommissionen införa en särskild artikel som skulle utgöra en grund för avvikelser från tullagstiftningens förfaranderegler. En sådan artikel skulle inte i sig innebära några förenklingar av skattegränshanteringen men möjliggöra för medlemsstaterna att inom sitt territorium fatta beslut om att avvika från gemenskapens tullagstiftning. I skrivelsen föreslås även att det borde bli möjligt att vissa medlemsstater genom bilaterala avtal kommer överens om sådana avvikelser. Nämnden konstaterar att förslaget utarbetats i samförstånd mellan rikets och landskapets myndigheter och att det kan ge en grund för framtida positiva lösningar. Nämnden noterar att skrivelsens tillkomst föregicks av ett samråd mellan landskapsregeringen och lagtingets finansutskott.

Nämnden har även informerats om att landskapsregeringen och finansministeriet likaså i anslutning till det s.k. toppmötet diskuterat möjligheterna att genomföra vissa ändringar i EG:s s.k. sjätte mervärdesdirektiv. Konkreta förslag i denna fråga föreligger ännu inte men avsikten är att först bereda frågan på ett nationellt plan för att få ett underlag för eventuella hänvändelser till kommissionen.

Nämnden har i sammanhanget erfarit att landskapsregeringen tillsatt en arbetsgrupp för att utreda åtgärder inom beskattningens område som skulle bidra till det åländska näringslivets utvecklingsmöjligheter. I ett första skede skall arbetsgruppen, utgående från gällande skattelagstiftning och EG-rätten, bedöma vilka åtgärder inom beskattningens område som med beaktande av skillnaden mellan riket och landskapet är mest motiverade, vilka de tekniska och administrativa förutsättningarna för att genomföra dessa är och de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. I ett senare skede granskar arbetsgruppen olika skatteområden som hör till rikets behörighet, analyserar och konkretiserar olika förslag samt granskar konsekvenserna av en överföring av lagstiftningskompetens inom dessa områden från riket till landskapet. Tyngdpunkten i den senare delen av arbetet torde komma att ligga på den indirekta beskattningens område. Möjligheterna att utgående från Ålandsprotokollets bestämmelser åstadkomma eventuella avvikande bestämmelser är här större.

Nämnden har tagit del av en mellanrapport som arbetsgruppen avgav den 28 oktober 2004. Den följande delen av arbetet pågår och torde komma att dra ut åtminstone under återstoden av år 2005. Nämnden utgår från att landskapsregeringen på lämpligt sätt håller lagtinget underrättat om hur arbetet fortskrider och dess resultat.

I redogörelsen hänvisar landskapsregeringen till den utredning av det skattefinansiella utjämningssystemet mellan landskapet och staten som kraftigt försenad färdigställdes under berättelseåret. Utredningen redovisades hösten 2004 vid den s.k. aftonskolan där representanter för regeringen och landskapsregeringen bidrog. Vid det s.k. toppmötet åren 2005 togs frågor rörande lagstiftningsbehörigheten på beskattningsområdet upp till diskussion tillsammans med den ovan berörda utredningen. Härvid överenskoms om att regeringen utser en utredare med uppdrag att granska hur den åländska självstyrelsen uppfyller sina åtaganden och hur dess ekonomi är ordnad i relation till andra självstyrande områden. Avsikten är att företa en förutsättningslös utredning som beskriver situationen och att på basen av den besluta om eventuella vidare åtgärder. Till utredare har regeringen utsett pol.dr. Bertil Roslin som har inlett arbetet under sensommaren 2005.

Behörighetsfrågor inom jordbruket

Av redogörelsen framgår att en arbetsgrupp med representanter för jord- och skogsbruksministeriet samt landskapsregeringen tillsatts för att utreda behörigheten mellan riket och landskapet Åland avseende jordbrukets olika stödformer. Bakgrunden till utredningsarbetet är införandet av det s.k. tilläggsstödet till jordbrukets miljöstöd. Det nya stödet är ett nationellt stöd som grundar sig på artikel 141 i EU-fördraget. Arbetsgruppen har även fått till uppgift att utreda behörighetsfrågorna inom andra aktuella ärenden i jordbrukspolitiken.

Jordbruket och stödpolitiken inom jordbruket är ett delat behörighetsområde enligt självstyrelselagen. Till landskapets behörighet hör jord- och skogsbruk samt styrning av lantbruksproduktionen medan till rikets behörighet hör priset på lantbruks- och fiskeriprodukter samt främjande av export av lantbruksprodukter. Denna definition av behörighetsfördelningen tillkom före Finlands EU-inträde. EU:s jordbrukspolitik har i flera avseenden en annan inriktning än den nationella jordbrukspolitik Finland och även många andra länder tillämpade före EU-inträdet. Detta har i sin tur medfört oklarheter och tolkningsproblem vad gäller lagstiftnings- och förvaltningsbehörigheten inom jordbrukets olika verksamhetsgrenar. I syfte att bringa klarhet i tolkningen utarbetades vid mitten av 1990-talet i den s.k. Uronen-gruppen tolkningar och resonemang som i möjligaste mån klargjorde behörighetsfördelningen inom jordbrukets stödpolitik. Efter detta har dock olika nya stödformer tillkommit och nya frågetecken uppstått. Mot denna bakgrund överenskom jord- och skogsbruksministeriet och landskapsregeringen om att behörighetsfrågorna borde utredas på nytt. Avsikten är inte att i sak föreslå någon överföring av behörighet utan att tydliggöra bestämmelserna och underlätta myndigheternas handläggning av stödärenden. Detta kan innebära att självstyrelselagens bestämmelser om behörigheten inom jordbrukssektorn behöver omformuleras. Målsättningen är att åstadkomma ett så enkelt och klart system som möjligt som tydligt åtskiljer rikets respektive landskapets åligganden. Arbetet bedrivs utgående från att frågan skall vara utredd i god tid och klara regler föreligga när nya stödprogram börjar tillämpas efter år 2007.

Nämnden understryker vikten av att lagstiftningen och behörighetsfördelningen harmoniserar med de stödsystem som tillämpas inom EU. Utvecklingen inom området nödvändiggör förändringar och förtydliganden. Nämnden noterar samtidigt att eventuella förändringar i fråga om behörighetsfördelningen kan få konsekvenser för beräkningen av avräkningsbeloppet. Den nuvarande avräkningsgrunden är beräknad utgående från den behörighetsfördelning som gällde vid självstyrelselagens tillkomst.

Ärendets behandling

Nämnden har i ärendet hört lantrådet Roger Nordlund, landskapsrege-ringsmedlemmen Lasse Wiklöf, kanslichefen Elisabeth Nauclér, avdelningsjuristen Niklas Slotte, landskapsagronomen Sölve Högman och polismästaren Björn Andersson.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden, talman Viveka Eriksson, vice ordföranden vtm Johan Ehn, medlemmarna vtm Barbro Sundback (delvis), ltla Gun Carlson, Henrik Lagerberg och Danne Sundman (delvis) samt ersättarna Henry Lindström och Anne-Helena Sjöblom (delvis).

Nämnden har uppdragit åt viceordföranden, vtm Ehn att redogöra för ärendet.

Nämndens förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår nämnden

att lagtinget meddelar landskapsregeringen till kännedom vad nämnden anfört i ärendet.

__________________

Mariehamn den 9 september 2005

Ordförande

Viveka Eriksson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

Susanne Eriksson

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 2/2004-2005

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 2/2004-2005

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter