Landskapsregeringen har till lagtinget överlämnat den i 32 § lagtingsordningen föreskrivna redogörelsen över självstyrelsepolitiska frågor som väsentligen berör landskapets författningsenliga rättigheter.

Självstyrelsepolitiska nämndens förslag

Självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att lagtinget meddelar landskapsregeringen för kännedom vad som anförs i betänkandet.

Nämndens synpunkter

Allmänt

Den i 32 § lagtingsordningen avsedda redogörelsen skall lämnas i början av varje lagting. På den grunden har redogörelsen behandlat händelser och beslut som hänför sig till det föregående lagtingsåret (perioden 1.11 - 31.10). Behandlingen har många år dragit ut på tiden i och med att berättelsen ofta överlämnats under lagtingets vårsession och därmed kunnat slutbehandlas relativt sent, i vissa fall först i september. Nämnden anser att det med tanke på behandlingen i lagtinget vore värdefullt om redogörelsen kunde överlämnas så snart som möjligt då det nya arbetsåret inleds. Behandlingen skulle då i regel kunna slutföras före lagtingets vinteruppehåll och därmed få en mera aktuell prägel.

Svenska språket

Av redogörelsen framgår att landskapsregeringen tillsatt en kommitté för att utarbeta ett språkpolitiskt program med förslag till konkreta åtgärder. Nämnden har i tidigare betänkanden vid ett flertal tillfällen berört arbetet med framtagandet av det språkpolitiska programmet. Vid behandlingen av den föreliggande redogörelsen har nu nämnden fått erfara att kommittén den 26 april 2006 avgivit ett förslag till ett språkpolitiskt program på basen av vilket landskapsregeringen avser att avge ett meddelande till lagtinget under hösten 2006. Nämnden har därför inte funnit anledning att här närmare beröra innehållet i kommitténs förslag utan inväntar lagtingets behandling av meddelandet.

Ålands penningautomatförening

I redogörelsen hänvisar landskapsregeringen till högsta domstolens avgörande den 24 februari 2005 genom vilket företrädare för Ålands penningautomatförening dömts för lotteribrott enligt rikets lotterilag för händelser som inträffat under åren 2000-2001. Nämnden har erfarit att landskapsregeringen med anledning härav inbegärde en redogörelse av Ålands penningautomatförening över vilka åtgärder som föreningen vidtagit eller kommer att vidta med anledning av högsta domstolens dom för att föreningens verksamhet inte framdeles skall stå i strid med gällande bestämmelser och det tillstånd landskapsregeringen beviljat. Ålands penningautomatförening lämnade den begärda redogörelsen till landskapsregeringen och angav i den att den marknadsföring som specifikt hade inriktats mot spelare i riket och som av högsta domstolen bedömdes vara "massiv" upphörde i och med att ärendet blev föremål för rättslig behandling år 2001. Denna marknadsföring har inte heller senare återupptagits. Penningautomatföreningen lämnade i sin redogörelse en ingående analys över hur föreningen bedriver sin internetspelverksamhet i relation till högsta domstolens dom.

Med anledning av penningautomatföreningens redogörelse konstaterade landskapsregeringen i juni 2005 att föreningen inte längre inriktar sig på den finska marknaden genom specifika åtgärder. Den till riket riktade marknadsföringen konstaterades ha upphört. Den omständigheten att personer bosatta på Åland har finskt personnummer och anlitar finländska banker kan inte utgöra grund för att betrakta verksamheten som inriktad specifikt mot riket. Inte heller det faktum att tjänster tillhandahålls på olika språk kan enligt landskapsregeringen anses innebära att verksamheten särskilt skulle vara inriktad på ett visst territorium. Landskapsregeringen konstaterade därför att penningautomatföreningens internetspelverksamhet, om den bedrivs på det sätt som anges i redogörelsen, enligt landskapsregeringens uppfattning är förenlig med det tillståndsbeslut landskapsregeringen gav den 15 juni 2004.

Nämnden har också inhämtat att inrikesministeriet i maj 2005 med anledning av högsta domstolens dom bad landskapsregeringen lämna en redogörelse för de åtgärder som landskapsregeringen har vidtagit eller avser att vidta för att "sätta stopp för PAF:s verksamhet som har konstaterats vara förbjuden och straffbar". I sitt svar till ministeriet hänvisade landskapsregeringen till den ovan berörda redogörelsen från Ålands penningautomatförening där det bl.a. framgår att föreningen upphörde med marknadsföring riktad till riket år 2001. Landskapsregeringen konstaterade att penningautomatföreningens internetspel, om verksamheten bedrivs på det sätt som anges i redogörelsen, är förenlig med landskapsregeringens tillståndsbeslut av den 15 juni 2004. Landskapsregeringen bad därför ministeriet närmare precisera i vilket avseende penningautomatföreningens verksamhet enligt ministeriets åsikt "...i dagens läge är att betrakta som stridande mot lag." Landskapsregeringen har inte erhållit något svar på den sistnämnda skrivelsen till inrikesministeriet.

I landskapsregeringens redogörelse anges vidare att landskapsregeringen fört diskussioner på tjänstemannaplanet med inrikesministeriet i syfte att försöka finna en gemensam lösning på spelproblematiken som skulle kunna innebära att spelbolagen i riket och på Åland skulle finna samarbetsformer inom ramen för gällande lagstiftning. Tjänstemannadiskussionerna har också följts upp med olika informella politiska kontakter. Något resultat har dock inte nåtts under nämnda tjänstemannaförhandlingar som avslutades i slutet av år 2005. Däremot inlämnade inrikesministeriet strax därefter en polisanmälan mot Ålands penningautomatförening i vilken anförs att penningautomatföreningen enligt ministeriets tolkning fortfarande skulle bedriva verksamhet som strider mot rikets lotterilagstiftning.

Nämnden finner det värdefullt att landskapsregeringen efter högsta domstolens dom i februari 2005 fört en dialog med penningautomatföreningen i syfte att analysera innebörden av domen och att i egenskap av tillståndsmyndighet granska verksamhetens förenlighet med lag och givna tillstånd. Nämnden konstaterar samtidigt att de problem som meningsskiljaktigheterna inneburit indirekt fått återverkningar även på lösningen av andra aktuella åländska frågor. Nämnden uttalar sitt stöd för landskapsregeringens agerande i ärendet och utgår från att förhandlingslösningar ännu skall vara möjliga att nå. Nämnden emotser att landskapsregeringen fortlöpande via nämnden håller lagtinget informerat om utvecklingen. Nämnden finner det samtidigt viktigt att landskapsregeringen fortsättningsvis samverkar med penningautomatföreningen på ett sätt som bidrar till att främja en behärskad utveckling av föreningens verksamhet och till att eftersträva samförståndslösningar med andra aktörer på området.

Säkerhetspolitiska frågor

Sjöstridskrafternas verksamhet

Under avsnitten 6 och 7 i redogörelsen behandlar landskapsregeringen bl.a. besöket av försvarsminister Seppo Kääriäinen i juni 2005 och sjöstridskrafternas verksamhet i åländska vatten. Som framgått vid olika tillfällen tillämpas vad gäller sjöstridskrafternas verksamhet sedan länge ett informationsförfarande som innebär att såväl landshövdingen som landskapsmyndigheterna på förhand informeras om de besök sjöstridskrafternas fartyg avlägger på Åland samt om syftet med och längden av besöken. Vid besöket av försvarsministern samt vid möten med olika militära företrädare har landskapets representanter uttryckt önskemål om att ett motsvarande informationsförfarande även skulle tillämpas vad gäller flygvapnets överflygningar över åländskt område. Det vore önskvärt att övningsflygningar inrapporterades i förväg och att det också skulle finnas ett informationsförfarande för sådana överflygningar som inte är på förhand planerade och därför inte kunnat rapporteras.

Nämnden konstaterar med tillfredsställelse att luftstridskrafternas stab numera börjat tillämpa ett system med förhandsinformation om övningsflygningar över åländskt område i enlighet med de önskemål landskapsmyndigheterna och landshövdingen uttalat.

Justitiekanslerns och justitieombudsmannens befogenheter i landskapet

Enligt grundlagens 69 § finns det vid statsrådet en justitiekansler (JK) som utnämns av republikens president. JK:s uppgifter regleras i grundlagens 108 § enligt vilken justitiekanslern skall övervaka lagligheten av statsrådets och republikens presidents ämbetsåtgärder. Justitiekanslern skall även övervaka att domstolarna och andra myndigheter samt tjänstemännen och andra som sköter offentliga uppdrag följer lag och fullgör sina skyldigheter. JK övervakar att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses och skall på begäran av presidenten eller regeringen avge utlåtanden. Enligt vad nämnden fått erfara sköts JK:s laglighetskontroll i praktiken framför allt genom förhandskontroll av föredragningslistor och genom efterhandskontroll av förvaltningen främst på basen av klagomål från allmänheten.

Enligt 38 § i grundlagen väljer riksdagen för en mandatperiod om fyra år en justitieombudsman vars uppgifter regleras i grundlagens 109 §. Justitiekanslerns och justitieombudsmannens uppgifter överlappar till stor del varandra men enligt lagen om fördelningen av åligganden mellan justitieombudsmannen och justitiekanslern i statsrådet skall JK befrias från övervakningen av försvarsministeriet, tvångsmedelslagstiftningen samt fängsligt förvar. JK och justitieombudsmannen kan också sinsemellan föra över ärenden som faller under bådas behörighet.

I redogörelsen påpekas att landskapsregeringen redan i en tidigare redogörelse nämnt ett ärende som var anhängigt hos justitiekanslern och där den dåvarande landskapsstyrelsen i sitt bemötande gav uttryck för sin syn på frågan om vilka befogenheter justitiekanslern bör anses ha i självstyrelseärenden. Nämnden konstaterar att landskapsregeringen i sitt svar redogör för att en granskning av självstyrelsemyndigheternas och –tjänstemännens åtgärder i förvaltningsärenden ansetts ingå i JK:s uppgift. Frågan om JK:s formella möjligheter till en sådan granskning har dock aldrig ställts på sin spets men landskapsregeringen anser att granskningen utgör ett värdefullt bidrag för att förbättra förvaltningskulturen samt öka rättssäkerheten i landskapet.

Behörigheten att granska lagligheten av en landskapslag ankommer enligt landskapsregeringens svar dock inte på justitiekanslern. Lagligheten av en bestämmelse i en landskapslag kan underkastas efterhandskontroll endast under förutsättning att lagen inte granskats och funnits godtagbar av högsta domstolen. Landskapsregeringen anförde att justitiekanslern inte heller bör anses ha behörighet att granska lagligheten av en landskapsförordning enligt grundlagens 108 §.

Av justitiekanslerns beslut i nämnda ärende framgår bland annat att justitiekanslern inte delar den syn som från landskapets sida framförts om omfattningen av justitiekanslerns befogenheter i landskapet. Samtidigt konstaterar justitiekanslern dock att "det i övervakningen skall fästas särskild uppmärksamhet vid den särställning i fråga om självstyrelse som landskapet Åland har och vid de rättsliga medel som finns att tillgå när det gäller att trygga individens rättssäkerhet".

Nämnden konstaterar att frågan om JK:s behörighet i landskapet ytterst är en fråga om medborgarnas rättsskydd och om övervakning av att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Frågan, som har flera dimensioner, gäller dels behörigheten att granska landskapslagars och landskapsförordningars laglighet, dels behörigheten att granska åtgärder i förvaltningsärenden. I fråga om granskningen av landskapsförvaltningen handlar det om såväl förhands- som efterhandskontroll. Nämnden konstaterar här att JK:s granskning av förvaltningen i praktiken inskränker sig till en efterhandskontroll. Förhandsgranskningen av bland annat föredragningslistor sköts inte av justitiekanslern utan ansvaret ankommer på landskapsregeringens kanslichef i egenskap av rättschef.

Enligt nämndens mening bör landskapsregeringen se över hela problematiken kring frågan om hur de uppgifter som i riket ankommer på justitiekanslern samt justitieombudsmannen skall skötas i landskapet. Uppmärksamhet bör därvid fästas vid såväl Ålands konstitutionella ställning som vid rättssäkerheten.

Utbildning

I redogörelsen behandlar landskapsregeringen frågan om giltigheten av åländska yrkeshögskoleexamina. Republikens president utfärdade med landskapsregeringens samtycke den 23 juni 2005 en förordning om yrkeshögskoleexamina avlagda i landskapet Åland (FFS 36/2005). Förordningen hade beretts gemensamt av justitieministeriet och landskapsregeringen. Enligt förordningen skall det finnas en samrådsdelegation för högskoleutbildning med uppgift att besluta om den behörighet som yrkeshögskoleexamina avlagda vid Högskolan på Åland medför i riket. Delegationen tillsätts av undervisningsministeriet och har fyra ledamöter, av vilka två utses på förslag av landskapsregeringen.

Angående den sjukskötar- och sjöfartsutbildning som ges vid Högskolan på Åland anges i förordningen att utbildningen skall uppfylla de krav som anges i Europeiska gemenskapens regelverk.

På den nämnda samrådsdelegationen ankommer att bedöma om en vid Högskolan på Åland avlagd yrkeshögskoleexamen uppfyller de krav som ställs på motsvarande yrkeshögskoleexamina avlagda i riket. Om så är fallet skall den i landskapet avlagda yrkeshögskoleexamen medföra samma behörighet som motsvarande examen i riket.

Nämnden har informerats om att samrådsdelegationen tillsatts på det sätt förordningen förutsätter. Samrådsdelegationen har därefter utfört uppgiften att jämföra de vid Högskolan på Åland avlagda yrkeshögskoleexamina med motsvarande yrkeshögskoleexamina som avlagts i riket. Samrådsdelegationen har den 8 februari 2006 fattat ett beslut som berör sammanlagt 13 olika examina som avlagts vid Högskolan på Åland. Dessa examina konstateras ge samma behörighet som en i riket avlagd och i beslutet närmare angiven yrkeshögskoleexamen ger.

Nämnden konstaterar att frågan om de åländska yrkeshögskoleexaminas formella ställning i relation till motsvarande utbildning i riket därmed fått en tillfredsställande lösning. Lagtinget har i olika sammanhang tidigare framhållit vikten av att examensgiltigheten för på Åland avlagda examina klarläggs. Redan i sin redogörelse för tiden 1 november 2000 - 31 oktober 2001 redovisade landskapsstyrelsen för att den med undervisningsministeriet fört diskussioner kring tillvägagångssättet för att uppnå ett klarläggande av examinas formella ställning. Frågan kommenterades den gången inte av lagtinget. Däremot har lagtinget vid senare tillfällen, bl.a. vid behandlingen av republikens presidents framställning nr 1/2002-2003 om godkännande av konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen, betonat vikten av att frågan om på Åland avlagda examinas giltighet klarläggs. Lagtinget har också framhållit vikten av att landskapsmyndigheterna och riksmyndigheterna samarbetar för att utåt tydligt tillhandhahålla tillräcklig information som klargör vilken behörighet som på Åland avlagda examina ger.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 24 april inbegärt självstyrelsepolitiska nämndens yttrande över redogörelsen.

Nämnden har i ärendet hört lantrådet Roger Nordlund, landskapsregeringsledamöterna Camilla Gunell och Lasse Wiklöf, kanslichefen Elisabeth Nauclér, lagberedningschefen Lars Karlsson samt byråcheferna Gösta Helander och Jan-Ole Lönnblad.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden, talman Barbro Sundback, vice ordföranden Johan Ehn samt medlemmarna Gun Carlson, Torbjörn Eliasson, Viveka Eriksson och Henrik Lagerberg och Danne Sundman.

Nämndens förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår nämnden

att lagtinget meddelar landskapsregeringen till kännedom vad nämnden anfört i ärendet.

__________________

Mariehamn den 31 maj 2006

Ordförande Barbro Sundback

Sekreterare Lars Ingmar Johansson

Susanne Eriksson

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 2/2005-2006

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 2/2005-2006

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter