Landskapsstyrelsen har till självstyrelsepolitiska nämnden överlämnat den i 32 § lagtingsordningen föreskrivna redogörelsen till självstyrelsepolitiska nämnden avseende tiden 1.11.1999-31.10.2000.

Nämndens förslag

Nämnden föreslår att lagtinget meddelar landskapsstyrelsen till kännedom vad som anförs i yttrandet.

Nämndens synpunkter

Allmänt

Nämnden konstaterar att redogörelsen, som behandlar perioden november 1999-oktober 2000, detta år överlämnades till lagtinget först i maj 2001. Under ett antal år har redogörelsen överlämnats till lagtinget senare än ”i början av varje lagting” som lagtingsordningen föreskriver. Nämnden uttalar förhoppningen att det med tanke på redogörelsens aktualitet och behandlingen i lagtinget i fortsättningen vore möjligt att tidigarelägga överlämnandet och att landskapsstyrelsen samtidigt skulle överväga vilket material som medtas med beaktande av att redogörelsen skall koncentreras kring frågor som väsentligt berör landskapets författningsenliga rättigheter. Som också landskapsstyrelsen framhåller har under senare år utvecklats en praxis med kontakter och konsultationer mellan nämnden och landskapsstyrelsen i olika aktuella frågor, vilket i vissa fall helt eller delvis kan ersätta behovet av att ta upp en viss fråga i den årliga redogörelsen.

Nämnden har i betänkandet följt upp utvecklingen av de ärenden som berörs i berättelsen och under flera av rubrikerna kommenterat den utveckling som skett efter att berättelseperioden utlöpte den 31 oktober 2000.

Svenska språket

Självstyrelsepolitiska nämnden berörde ingående i sitt betänkande nr 1/2000-2001 över landskapsstyrelsens föregående redogörelse frågan om språket i förvaltningen. Nämnden redogjorde för självstyrelselagens bestämmelser i språkfrågan och diskuterade språksituationen vad gäller landskapets medverkan i handläggningen av EU-ärenden. I betänkandet redogjorde nämnden även för situationen vad gäller språkfrågorna inom statsförvaltningen på Åland.

Nämnden har erfarit att landskapsstyrelsen efter behandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden och lagtinget fört upp språkfrågorna på agendan i de diskussioner landskapsstyrelsen kontinuerligt hållit med statsministern och justitieministern. Justitieministeriet har underrättats om den diskussion i frågan som hölls i lagtinget. Nämnden har inhämtat att särskilt frågorna om handläggningen av EU-ärenden och samarbetet i dessa ärenden mellan landskapet och statsförvaltningen har diskuterats vid olika tillfällen mellan landskapsstyrelsen och justitieministeriet och att man härvid gemensamt försökt diskutera fram olika praktiska lösningar.

Nämnden har också informerats om att statsministern under innevarande år ånyo utfärdat ett cirkulär med påminnelse till statsmyndigheterna om den gällande språklagstiftningen och dess tillämpning inom förvaltningen. I cirkuläret hänvisas också särskilt till självstyrelselagens språkbestämmelser och skriftväxlingsspråket i kontakterna mellan rikets och landskapets myndigheter.

I redogörelsen hänvisar landskapsstyrelsen till de påpekanden som från lagtingets sida i flera fall gjorts om att avtalstexterna i olika internationella överenskommelser, som översänds till lagtinget för lagtingets bifall, inte uppgjorts i en svenskspråkig version med samma giltighet som texterna på andra språk utan att den svenska versionen som ingår i propositionen formellt är en översättning. Nämnden konstaterar att landskapsstyrelsen uppmärksamgjort utrikesministeriet på de principiella synpunkter lagtinget framfört. Ministeriet har internt utrett frågan och dess synpunkter finns återgivna i landskapsstyrelsens redogörelse till nämnden. Nämnden konstaterar att även om en svenskspråkig version av respektive avtal alltid finns med i regeringspropositionerna i form av en översättning så borde denna version med beaktande av de synpunkter lagutskottet framfört ha samma formella giltighet som texterna på andra språk.

Nämnden anser att landskapsstyrelsen bör fortsätta sina ansträngningar för att åstadkomma framtida förbättringar när det gäller språkfrågorna och uppmanar landskapsstyrelsen att konsekvent hävda landskapets språkliga rättigheter på högsta nivå hos riksmyndigheterna. Landskapsstyrelsen bör därför också inleda förhandlingar angående möjligheterna att översätta alla väsentliga handlingar som hänför till kontakterna mellan riket och landskapet och om tolkningsmöjligheterna vid möten.

Åland och Europeiska unionen

Vårjakten på sjöfågel

I redogörelsen berörs kommissionens synpunkter på att den åländska jaktlagstiftningen, framför allt beträffande vårjakten på sjöfågel, inte uppfyller kraven i det s.k. fågeldirektivet. Från kommissionens sida har förberedelser gjorts för att föra ärendet till EG-domstolen. Nämnden har dock inhämtat att kommissionen tillsvidare avstått från att driva domstolsförfarandet vidare. Fortsatta diskussioner förs i stället mellan kommissionen och jord- och skogsbruksministeriet som samverkar med landskapsstyrelsen. Självstyrelsepolitiska nämnden utgår från att dessa diskussioner fortskrider i syfte att undvika en process i EG-domstolen. Förhandlingar bör enligt nämnden föras med den ansvariga ministern och EU-kommissionären. Nämnden noterar också att lagtingsgrupperna i en skrivelse till landskapsstyrelsen ställt sig bakom ett upprop med målsättningen att bevara vårjakten på sjöfågel i landskapet.

Deltagande i ministerrådsmöten

Landskapsstyrelsen meddelar i redogörelsen bl.a. att man under perioden arbetat för möjligheterna för landskapsstyrelsens ledamöter att vid behov delta i ministerrådsmöten. Landskapsstyrelsen har framför allt med justitieministeriet och statsrådets EU-enhet fört diskussioner om när och på vilket sätt landskapsstyrelsen kan delta i ministerrådsmötena i syfte att finna ett system för deltagandet. Nämnden konstaterar att landskapsstyrelsen under vintern och våren 2001 vid ett par tillfällen varit representerat av en landskapsstyrelsemedlem i Finlands delegation vid ministerrådsmöten. Nämnden utgår från att det framdeles skall vara möjligt för landskapsstyrelsen att vara representerad, särskilt vid sådana ministerrådsmöten där det från åländsk behörighetssynpunkt är ändamålsenligt och nödvändigt.

I sammanhanget noterar nämnden att lantrådet inbjudits att delta i Finlands delegation vid toppmötet hösten 2001 i Laeken, Belgien, där förberedande diskussioner inför nästa regeringskonferens kommer att föras, bl.a. om de europeiska regionernas deltagande i EU-samarbetet. Under Belgiens pågående ordförandeskap kommer vissa ministerrådsmöten att ledas av representanter för regionerna i Belgien och inte av centralregeringens ministrar. Nämnden noterar med tillfredsställelse att en parlamentarisk grupp skall tillsättas för att förbereda deltagandet i toppmötet i Laeken.

Nicefördraget

Landskapsstyrelsen behandlar i redogörelsen EU:s regeringskonferens om institutionella reformer, vilket ledde fram till det s.k. Nicefördraget. Landskapsstyrelsen konstaterar att frågan om huruvida Nicefördraget skall kräva lagtingets bifall eller inte har visat sig vara en omstridd fråga där landskapsstyrelsen och riksmyndigheterna har olika uppfattningar. Efter berättelseperiodens utgång har landskapsstyrelsen vid flera tillfällen konsulterat självstyrelsepolitiska nämnden i fråga om Nicefördragets status och innehåll. Det har härvid konstaterats att Nicefördraget på flera punkter berör områden inom landskapets behörighet, bl.a. socialvård, vattenrätt och regionkommitténs uppgifter, vilket i sig talar för en behandling i lagtinget enligt 59 § 2 mom. självstyrelselagen.

Nämnden framhåller att ändringar av sådana fördrag där lagtingets medverkan tidigare krävts bör behandlas i samma ordning som det ursprungliga fördraget eftersom förutsättningarna för lagtingets bifall kan ha ändrats genom den ifrågavarande fördragsändringen. I den mån självstyrelselagens nuvarande formuleringar kan anses ge upphov till tveksamhet på denna punkt, bör framtida ändringar av självstyrelselagen aktualiseras.

Nämnden konstaterar att de diskussioner som förts dels inom landskapet, dels mellan landskapsstyrelsen och statsmakten, under våren 2001 ledde fram till att landskapsstyrelsen gav ett yttrande till regeringen angående Nicefördraget och behovet av att behandla förslaget i lagtinget. Statsrådet har sedermera även gjort bedömningen att lagtingets bifall skall inhämtas. Som resultat härav har republikens president överlämnat en framställning i ärendet till lagtinget. Då detta ärende kommer upp till separat behandling i lagtinget, behandlar nämnden inte ärendet ytterligare i detta yttrande.

Revisionen av självstyrelselagen

Landskapsstyrelsen konstaterar i redogörelsen att arbetet med revisionen av självstyrelselagen har fortgått under året och att vissa öppna frågor diskuterats mellan landskapsstyrelsen och justitieministeriet.

Arbetet i den s.k. Ålandsarbetsgruppen, som tillsattes den 17 december 1997, avslutades i juni 1999 då gruppens betänkande överlämnades till justitieministern. Betänkandet innehöll dels förslag till ändringar av självstyrelselagen, dels förslag till hur samarbetet mellan riksmyndigheterna och landskapet Åland kunde förbättras framförallt vad gäller beredningen av EU-ärenden. Arbetsgruppens betänkande utsändes under hösten 1999 på remiss till ett stort antal myndigheter. Under år 2000 beredde justitieministeriet på basis av betänkandet och remissyttrandena ett förslag till proposition med förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. Arbetet skedde i nära samarbete med landskapsstyrelsen och en tjänsteman från landskapsstyrelsen deltog även i beredningsarbetet. Som framgår av landskapsstyrelsens redogörelse uppkom under beredningsskedet vissa svårigheter att nå enighet vad gäller utformningen av bestämmelser om lagstiftningskontrollen, omfattningen av presidentens vetorätt och landskapets skadeståndsansvar med anledning av brott mot internationella fördrag. Självstyrelsepolitiska nämnden informerades under arbetets gång om de diskussioner landskapsstyrelsen kontinuerligt förde med justitieministeriet kring beredningen av frågan.

Justitieministeriet slutförde i januari 2001 arbetet med en proposition med förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. Också propositionsutkastet blev föremål för en kort remissbehandling. Landskapsstyrelsen har hållit självstyrelsepolitiska nämnden underrättad om innehållet i remissyttrandena och ärendets behandling i övrigt. I sitt eget remissyttrande framhöll landskapsstyrelsen att förslaget vad gäller landskapets skadeståndsskyldighet i fråga om genomförandet av EG-rätten inte motsvarar landskapsstyrelsens önskemål men att lagförslaget i övrigt kan tillstyrkas. Landskapsstyrelsen föreslog för sin del vad gäller skadeståndsskyldigheten att landskapets bärighet och inte Finlands bärighet skulle läggas till grund för de eventuella bötesbelopp som landskapet kan komma att betala. Nämnden uttalade vid detta tillfälle sitt stöd för landskapsstyrelsens agerande.

Efter den sista remissomgången har ärendet vid flera tillfällen diskuterats mellan landskapsstyrelsen och justitieministeriet och även tagits upp i samband med statsminister Paavo Lipponens besök på Åland. Som ett resultat härav kommer man vid justitieministeriet i samarbete med de närmast berörda övriga ministerierna att ytterligare granska formuleringarna i den bestämmelse som reglerar skadeståndsansvaret alternativt överväga om förslaget kan lyftas ut från propositionen.

Som ovan konstaterats har nämnden vid flera tillfällen informerats av landskapsstyrelsen i frågan och även givit sitt stöd för landskapsstyrelsens agerande. Nämnden understryker vikten av att en proposition med förslag till ändringar i självstyrelselagen snarast möjligt kan föreläggas riksdagen och lagtinget i enlighet med de gjorda utredningarna och de synpunkter landskapsstyrelsen framfört. Till följd av svårigheterna att nå koncensus i fråga om utformningen av skadeståndsparagrafen samt de divergerande synpunkter som olika riksinstanser framfört under remissbehandlingen har ärendet fördröjts.

Gränsbevakningen och sjöräddningsväsendet

Landskapsstyrelsen hänvisar i redogörelsen till att en informell arbetsgrupp tillsatts för att utreda behovet av en överenskommelseförordning om gränsbevakningsväsendets verksamhet i landskapet. Man noterar också det pågående arbetet i riket med att revidera sjöräddningslagstiftningen. Inrikesministeriet har med anledning av det senare ärendet begärt ett yttrande av Ålandsdelegationen angående fördelningen av lagstiftningsbehörigheten enligt självstyrelselagen för Åland i fråga om sjöräddningstjänsten. ÅD:s yttrande gavs den 14 februari 2001 och har därefter behandlats i landskapsstyrelsen.

Nämnden har tagit del av ÅD:s yttrande och hört landskapsstyrelsens åsikt i frågan. Nämnden bedömer utgående från de motiveringar och slutsatser ÅD framför att räddningstjänsten som ett övergripande rättsområde kan anses delat. Den allmänna räddningstjänsten faller under landskapets behörighet medan sjöräddningstjänsten betraktat som ett särskilt rättsområde är att hänföra till rikets behörighet. Nämnden konstaterar att landskapet har behörighet i fråga om brand- och räddningsväsendet samt båttrafik. Samverkan mellan rikets och landskapets myndigheter i fråga om ledningen av räddningsoperationer i samband med sjöolyckor och om användningen av sådant materiel som respektive myndigheter förfogar över torde därför behöva regleras i en överenskommelseförordning.

Nämnden har i sammanhanget informerats om förslaget till ny sjöräddningslag och den beredning av förslaget som för närvarande sker i riksdagen. Också grundlagsutskottet har i ett utlåtande över delar av propositionen framfört uppfattningen att sjöräddningstjänsten tillhör rikets behörighet (GrUU utlåtande nr 24/2001). Härav har utskottet dragit slutsatsen att gränsbevakningsväsendet, som ansvarar för sjöräddningen, skulle ha rätt enligt en bestämmelse i lagförslaget att begära och få uppgifter ur landskapsstyrelsens båtregister. Nämnden konstaterar att gällande rätt hittills varit den att det inte i rikslag är möjligt att reglera en landskapsmyndighets uppgifter. Inte heller kan lagtinget i en landskapslag påföra en riksmyndighet uppgifter såvida inte fråga är om den situation som regleras i självstyrelselagens 19 § 5 mom., dvs. att man för vinnande av enhetlighet och överskådlighet upptar stadganden av rikslagstiftningsnatur i landskapslagen. Det enligt självstyrelselagen riktiga sättet att överföra förvaltningsuppgifter mellan rikets och landskapets myndigheter är att inta bestämmelser om detta i en överenskommelseförordning (SjL 32 §). På det sättet borde man enligt nämndens åsikt förfara också vad gäller samverkan mellan landskapsmyndigheterna och riksmyndigheterna i fråga om tillhandahållande av registeruppgifter som behövs i samband med sjöräddningsarbetet.

Ålands gränser

Landskapsstyrelsen hänvisar i redogörelsen till den utredning docenten Martin Ekman gjort om Ålands gränser och de frågeställningar som väckts med anledning av utredningen. Nämnden har informerats om att landskapsstyrelsen och länsstyrelsen i samråd kommit överens om att ge lantmäteribyrån i uppdrag att göra en kompletterande utredning som bakgrund för eventuella uppföljande åtgärder. Utredningen torde utföras under hösten 2001.

Ekonomiska zonen

Nämnden har erfarit att något egentligt nytt inte inträffat i ärendet efter den tidsperiod som berörs i landskapsstyrelsens redogörelse. Detta beror bl.a. på att de diskussioner som Finland för med de baltiska länderna kan få återverkningar på en eventuell framtida lagstiftning om Finlands ekonomiska zon.

Nämnden hänvisar till 2 § 2 mom. i självstyrelselagen för Åland som anger att om rikets överhöghet utvidgas utöver territorialvattengränsen, kan även landskapets behörighet utvidgas till de delar som bestäms efter överenskommelse mellan riket och landskapet. Momentet berörs tämligen ingående i motiveringarna till regeringens proposition nr 73/1990 rd där det konstateras att det knappast är möjligt att noggrant reglera hur en utvidgning av rikets överhöghet av detta slag skall utfalla för landskapets del. Därför har man i stället infört en skyldighet för riksmyndigheterna och landskapsmyndigheterna att samråda om verkningarna för landskapet. En utvidgning av rikets överhöghet skall enligt propositionen för landskapets del bedömas särskilt i varje förekommande situation och regleras efter överenskommelse mellan riket och landskapet. Regeringen understryker i motiveringstexten att detta stadgande eftersträvar flexibilitet.

Nämnden betonar i likhet med landskapsstyrelsen att lagstiftarens avsikt har varit att båda parter, riket och landskapet, skall i sitt agerande utgå från att samförstånd skall kunna uppnås. Nämnden utgår från att dessa målsättningar skall kunna följas om och när diskussionerna om Finlands ekonomiska zon fortsätter.

Diskussioner med Sverige

Nämnden noterar med tillfredsställelse att landskapsstyrelsen upprätthåller kontinuerliga diskussionskontakter också med myndigheter i Sverige i frågor av gemensamt intresse. Nämnden noterar samtidigt att Sveriges statsminister Göran Persson i augusti 2001 på inbjudan av lantrådet besökte Åland och att också vid detta tillfälle olika frågor av gemensamt intresse kunde tas upp till diskussion.

Nämnden vill särskilt understryka betydelsen av att överföringen av TV-program från Sverige kan fortgå även efter övergången till digitalteknik. I första hand gäller detta public servicekanalerna men landskapsstyrelsen bör även ha beredskap att förhandla i fråga om andra kanaler i Sverige som tittarna på Åland har tillgång till.

Nämnden har informerats om att utredningar pågår vad gäller utformningen av tarifferna för el-överföring från Sverige till Åland. Enligt nämndens bedömning torde självstyrelselagen och EU-rätten ge en grund för att samma tariffer bör tillämpas vid export av el från Sverige till Åland som vid motsvarande export till andra nordiska länder.

Åländsk landskod

Landskapsstyrelsen redovisar i redogörelsen för utvecklingen i fråga om godkännande av särskilda åländska landskoder. Det framgår att internationella standardiseringsorganisationer reserverat två landskoder med två respektive tre bokstäver för Ålands bruk. Slutligt beslut om ibruktagande av koderna har dock ännu inte fattats.

Nämnden önskar påskynda möjligheterna att ta landskoderna i bruk. Vid sidan av bruket inom den postala sektorn är landskoderna även viktiga för andra områden. Inom vägtrafiken används nationsbeteckningen i olika register, på bilar och i körkort m.m. En landskod behövs också för skapandet av Internetportaler. Nämnden konstaterar att det ankommer på ansvariga myndigheter att anhålla hos respektive internationella organisation om ibruktagandet av landskoderna.

När det gäller ibruktagandet av tvåbokstavskoden för Posten Åland har nämnden erfarit att ärendet väntar på riksmyndigheternas utlåtande till internationella postunionen.

Tillstånd att bedriva spelverksamhet via Internet

Landskapsstyrelsen beskriver i redogörelsen de meningsskiljaktigheter som funnits mellan landskapsstyrelsen och inrikesministeriet i fråga om landskapsstyrelsens rätt att bevilja Ålands penningautomatförening tillstånd att bedriva spelverksamhet via Internet. Landskapsstyrelsen hänvisar till inrikesministeriets beslut i maj 2000 att föra saken till högsta domstolen för avgörande i enlighet med bestämmelsen i 60 § 2 mom. självstyrelselagen som ger högsta domstolen möjlighet att avgöra frågan om en meningsskiljaktighet huruvida en viss fråga hör till en landskaps- eller en riksmyndighets behörighetsområde. Vid tidpunkten för avgivande av redogörelsen hade ärendet ännu inte avgjorts i högsta domstolen.

Högsta domstolen gav sitt beslut den 11 april 2001. HD konstaterar att landskapsstyrelsen inte har överskridit sin behörighet genom sitt den 13 juni 1997 givna beslut om att tillåta Ålands penningautomatförening anordna spel på försök på Internet. HD anger i sina motiveringar: ”Vid Internetspel kan man särskilja åtminstone tre rättsligt relevanta funktioner, som kan regleras, nämligen anordnandet av spelet, marknadsföring av spelet och deltagande i spelet…En utgångspunkt är att dessa funktioner är underkastade regleringen på det geografiska område, där de förekommer. Ett tillstånd kan i regel inte ges rättsverkan utöver det område, där tillståndshavaren har förvaltningsbehörighet. Nu ifrågavarande tillstånd har tillämpning på själva anordnandet av spelandet, som försiggår inom landskapets område”. HD konstaterar att eftersom landskapsstyrelsens beslut innehåller vissa begränsningar såtillvida att verksamheten skall ske i enlighet med de bestämmelser som gäller vid varje tidpunkt och att landskapsstyrelsen fortlöpande skall hållas informerad om utvecklingen, kan tillståndet inte omfatta verksamhet som står i strid med den reglering som gäller i riket.

Även i ett annat avseende har frågan om landskapsstyrelsens rätt att bevilja tillstånd att bedriva spelverksamhet via Internet aktualiserats. Saken gäller förslaget till ny lotterilag för riket som överlämnades till riksdagen hösten 1999. Riksdagen antog lagen den 20 juni 2001. Under riksdagsbehandlingen av ärendet infördes i 5 § lotterilagen på förslag av riksdagens grundlagsutskott två nya moment. Enligt 2 mom. skulle den som i landskapet Åland anordnar lotterier per telefon eller via Internet tillse att den som är stadigvarande bosatt i riket inte där kan delta i sådana lotterier. I 3 mom. intogs en bestämmelse enligt vilken Ålands länsstyrelse på framställning av inrikesministeriet kan förordna att den som bryter mot sin förpliktelse enligt 2 mom. skall uppfylla den samt förena förordnandet med vite. Nämnden har inhämtat att landskapsstyrelsen vid flera tillfällen hördes under beredningen av lagförslaget i riksdagen och där konsekvent framhöll att de föreslagna bestämmelserna inte kan anses förenliga med den behörighetsfördelning mellan rikets och landskapets lagstiftande och förvaltande organ som framgår av självstyrelselagens bestämmelser. Det oaktat antog riksdagen lagen med den utformning av 5 § som refererats ovan.

Republikens president beslöt den 13 juli 2001 att i enlighet med 77 § Finlands grundlag inbegära ett utlåtande av högsta domstolen före presidenten fattat sitt beslut att stadfästa lagen eller att lämna den utan stadfästelse. Presidentens begäran om utlåtande gällde huruvida vissa stadganden i lagen var förenliga med självstyrelselagen för Åland.

Högsta domstolen avgav den 30 augusti 2001 ett grundligt motiverat och enhälligt utlåtande till republikens president om den av riksdagen antagna lotterilagen. HD underkänner i sitt utlåtande de bestämmelser som ingår i lagens 5 § 2 och 3 mom. HD skriver att bestämmelsen i 5 § 2 mom. inte överensstämmer med behörighetsfördelningen mellan riket och landskapet "... eftersom man i stadgandet genom rikslagstiftning, gentemot den som idkar lotteriverksamhet i landskapet och där har sin hemort, skulle rikta en förpliktelse som skall uppfyllas i landskapet och som gäller en verksamhet inom landskapets behörighet". Beträffande 5 § 3 mom. är HD av samma åsikt "... eftersom en riksmyndighet enligt stadgandet skulle ha rätt att, gentemot den som idkar lotteriverksamhet i landskapet och där har sin hemort, rikta administrativa tvångsåtgärder mot brott mot den förpliktelse som avses i 5 § 2 mom. fastän det är fråga om en verksamhet som faller inom landskapets behörighet och sålunda även inom behörigheten för landskapets förvaltningsmyndigheter". Republikens president beslöt den 7 september 2001 att lämna lagen utan stadfästelse. Lagförslaget har därmed i enlighet med 77 § grundlagen återgått till riksdagen för behandling. Lagen kan träda i kraft utan stadfästelse om riksdagen godkänner den på nytt med oförändrat sakinnehåll. Godkänns den inte av riksdagen, anses lagen ha förfallit. Utskottet konstaterar att riksdagen i slutet av oktober antog lagen med oförändrat innehåll men att riksdagen samtidigt begärde att bestämmelserna i 5 § 2 och 3 mom. upphävs i brådskande ordning redan innan lagen träder i kraft. En proposition med detta innehåll skall därför i brådskande ordning avlåtas. Riksdagen har därmed beaktat bland andra Högsta domstolens och regeringens åsikt om att lagen i nämnda avseende strider mot behörighetsfördelningen i självstyrelselagen.

Nämnden konstaterar att landskapsstyrelsen vid flera tillfällen i samband med såväl behörighetstvisten mellan inrikesministeriet och landskapsstyrelsen som behandlingen i riksdagen av förslaget till ny lotterilag konsulterat nämnden och informerat den om ärendenas utveckling och sin syn på det fortsatta agerandet. Nämnden konstaterar med tillfredsställelse att högsta domstolens båda avgöranden befäst den uppfattning man från landskapets sida i vartdera fallet hävdat beträffande landskapets behörighet. Nämnden konstaterar dock samtidigt att utvecklingen på spelområdet är sådan att fortsatta diskussioner, inte minst på det politiska planet, förutsätts. Nämnden har erfarit att såväl landskapsstyrelsen som Ålands penningautomatförening sökt kontakt med inrikesministeriet och undervisningsministeriet för fortsatta diskussioner om bl.a. spel via internet, tipsbolaget Veikkaus verksamhet i landskapet och frågor som sammanhänger med spelbolagens avkastning till landskaps- respektive riksbudgeten. En internationell lösning av frågor rörande spel över Internet kan framdeles bli aktuell även om detta för närvarande försvåras av ländernas olika synsätt. Förutsättningarna för diskussioner med riksmyndigheterna torde ha påverkats i positiv riktning av de avgöranden högsta domstolen fällt.

Nämnden noterar i sammanhanget att i anslutning till nästa års statsbudget föreslås en höjning av lotteriskatten. Den lotteriskatt som uppbärs från Ålands penningautomatförening återbärs via statsbudgeten till landskapet Åland. Det har dock från landskapets sida tidigare anförts att lotteriskatten egentligen bör betraktas som en i självstyrelselagen avsedd näringsskatt och sålunda underlyder lagtingets lagstiftningsbehörighet. Det finns därför enligt nämndens åsikt orsak för landskapsstyrelsen att i detta sammanhang ånyo överväga behörighetsfrågan vad avser lotteriskatten.

Skatteundantaget och arbetet med skattegränsproblematiken

Liksom i tidigare redogörelser berör landskapsstyrelsen problemet med skatteundantaget och skattegränsen. Självstyrelsepolitiska nämnden har vid olika tillfällen kommenterat frågan och framhållit betydelsen av att nå resultat för att minimera de negativa verkningarna av skattegränsen. Nämnden konstaterar att ett kontinuerligt arbete i detta avseende pågår och att förenklingar i syfte att göra skattegränsen så osynlig som möjligt fortsättningsvis är nödvändiga. De förfaranden som i dag tillämpas framför allt vad gäller handeln mellan Åland och riket upplevs av många, särskilt småföretagare, som betungande och kan på det sättet bidra till att störa den ekonomiska utvecklingen och hämma företagsetableringen i landskapet. Ett annat problem som försvårar åländska exportföretags arbete är dokumenthanteringen. Som en följd av att Åland enligt Ålandsprotokollet i EU-anslutningsfördraget står utanför skatteunionen är de dokument som åtföljer varorna inte utformade på samma sätt som för unionsländernas del. Denna omständighet försvårar och försenar ofta exportleveranserna. Nämnden utgår från att landskapsstyrelsen fortsätter arbetet att i samråd med riksmyndigheterna åstadkomma nödvändiga förändringar.

Utvärderingen av det ekonomiska systemet

I sitt betänkande nr 2/1999-2000 med anledning av landskapsstyrelsens föregående redogörelse till självstyrelsepolitiska nämnden berör nämnden planerna på en för riksmyndigheterna och landskapsmyndigheterna gemensam utvärdering av det nuvarande avräkningssystemet enligt självstyrelselagen och dess praktiska konsekvenser. Avsikten var att utredningsarbetet skulle läggas ut på någon forskningsanstalt eller utredningsman. Nämnden tillstyrkte planerna på att igångsätta utredningen och ansåg att arbetet borde utföras i så skyndsam ordning som möjligt, bl.a. med tanke på att utredningen skulle kunna ligga till grund för eventuella förändringar i fråga om samfundsbeskattningssystemet och övertagande av behörighet inom detta område.

Som framgår av landskapsstyrelsens redogörelse kom landskapsstyrelsen och finansministeriet under hösten 2000 överens om att låta göra den ovan berörda utredningen. I detta syfte tillsatte finansministeriet, sedan frågan även behandlats i landskapsstyrelsen, en ledningsgrupp bestående av två representanter för finansministeriet och två representanter för landskapsstyrelsen. Gruppens uppgift är att leda den utredning som samtidigt beställdes av statens ekonomiska forskningscentral med biträde av Ålands statistik- och utredningsbyrå. I det avtal som finansministeriet ingått med forskningscentralen samt statistik- och utredningsbyrån anges att i undersökningen skall kartläggas bl.a.:

- inkomstöverföringar som gjorts till landskapet Åland enligt självstyrelselagen

- övriga inkomstöverföringar till landskapet Åland från statsbudgeten och andra offentliga finansieringskällor

- inkomstförda statsskatter från landskapet Åland samt övriga inkomstöverföringar till staten samt utgifter till EU

- sådana strukturella förändringar som ägt rum efter 1993 som har påverkat inkomstöverföringar till Åland och grunderna för statsbokslutet.

I undersökningen skall dessutom utredas

- om uppgifter som hör till riket har överförts på landskapet eller om uppgifter från landskapet som påverkar beloppet av avräkningsgrunden har överförts på riket

- om det ingåtts nya avtal mellan riket och landskapet på grundval av vilket landskapet helt eller delvis sköter verksamhet som tjänar rikets intressen

- om iakttagandet av principerna för självstyrelsen orsakar några betydande utgifter som inte har beaktats då självstyrelselagen stiftades.

Enligt avtalet skulle forskningsrapporten vara färdigställd inom mars 2001 men arbetet har försenats, bl.a. på grund av meningsskiljaktigheter angående metoderna för utförande av uppdraget. Detta har i sin tur medfört diskussioner mellan landskapsstyrelsen och finansministeriet om att eventuellt omarbeta direktiven för forskningsprojektet så att det skulle få en mindre omfattning än vad som ursprungligen var avsikten. Nämnden konstaterar att de resultat man såväl i riket som i landskapet förväntat sig av utredningen dels kommer att försenas, dels inte blir så heltäckande som ursprungligen avsågs. Nämnden förutsätter dock att en heltäckande utredning görs enligt det avtal som ingåtts.

Utbildningsfrågor

Nämnden uttryckte i betänkandet nr 2/1999-2000 att någon oklarhet framdeles inte borde råda om den behörighet yrkeshögskoleexamina som avlagts på Åland ger i riket eller utomlands. I detta syfte har landskapsstyrelsen avtalat med rådet för utvärdering av högskolorna i Finland att göra en särskild utvärdering av de examina som avläggs vid Ålands yrkeshögskola. I de diskussioner som landskapsstyrelsen fört med undervisningsministeriet har enighet rått om att utvärderingsresultatet utgör ett underlag för ömsesidiga beslut om examensgiltighet. Nämnden har erfarit att den avsedda utvärderingen verkställts under vintern och våren 2001. Nämnden utgår därför från att utvärderingsresultatet skall kunna leda fram till ett ömsesidigt godkännande i riket respektive på Åland av yrkeshögskoleexamina. Nämnden vill understryka att all utvärdering av examina numera även bör göras utgående från ett europeiskt perspektiv med målsättningen att utbildning i ett EU-land skall ge formell behörighet även i ett annat EU-land.

Sjöfarten

Som avslutning på redogörelsen har landskapsstyrelsen intagit ett kort avsnitt om sjöfartsfrågor. Landskapsstyrelsen hänvisar till att den tillsatt en expertgrupp med uppgift att utveckla olika frågor inom sjöfartspolitiken. Expertgruppens uppdrag innefattar även beredning av frågan om ett framtida åländskt internationellt fartygsregister, vilket i sin tur skulle innebära överföring av viss lagstiftningsbehörighet från riket till landskapet.

Nämnden konstaterar att sjöfartsfrågorna inte primärt berör landskapets författningsenliga rättigheter men att sjöfarten och dess utveckling likväl är av största betydelse för det åländska samhället. Nämnden har därför informerat sig om det aktuella läget för den åländska sjöfartsnäringen och konsekvenserna av de olika scenarier beträffande utvecklingen inom området som för närvarande diskuteras. Nämnden konstaterar samtidigt att sjöfartens utveckling i flera avseenden regleras av rikslagstiftning samt av förhållandet mellan arbetsmarknadens parter men att landskapsstyrelsen det oaktat, med tanke på sjöfartens samhällsekonomiska betydelse, har ett självklart intresse av att bevaka de sjöfartspolitiska frågorna och vid behov även redovisa dem för lagtinget.

Sverige ämnar hösten 2001 övergå till ett s.k. nettolönesystem för sjöfartens del. Det svenska beslutet är betingat av att konkurrentländerna på sjöfartsmarknaden, närmast Danmark och Tyskland, har övergått till ett likartat system inom ramen för vad EU:s regelverk tillåter. I den finländska statsbudgeten för år 2002 har regeringen föreslagit ett stödbelopp om 165 miljoner mark som innebär att de skatter sjöfartssektorn erlägger kommer att restitueras till näringen. Enligt nämndens bedömning är detta belopp endast cirka hälften av den kompensationsnivå som Sverige inför. Konkurrensläget på den marknad där finländska och svenska fartyg opererar kommer härigenom att förskjutas till Sveriges förmån.

I riket behandlas dessutom för närvarande ett lagförslag som skulle innebära övergång till s.k. tonnagebeskattning för rederiernas del. Systemet innebär i praktiken möjligheter för rederierna att fondera vinstmedel. Dessa beskattas då inte utan kan användas för framtida investeringar. Landskapsstyrelsen har nyligen lämnat ett utlåtande över regeringspropositionen angående tonnagebeskattning och där konstaterat att tonnagebeskattningen är att betrakta som en i självstyrelselagen avsedd näringsskatt och sålunda underlyder landskapets lagstiftningsbehörighet samt att den del av finskt och åländskt tonnage som bedriver taxfree-handel är exkluderad från lagens verkningar.

Nämnden konstaterar att Åland är starkt beroende av hur den framtida sjöfartspolitiken utvecklas. Tillräckliga och ekonomiskt fördelaktiga trafikförbindelser är nödvändiga med tanke på näringslivets behov. De skatteinkomster den åländska sjöfarten genererar utgör en väsentlig andel av de åländska kommunernas inkomster. Det åländska samhället har under lång tid byggt upp ett stort kunnande och en betydande tradition i fråga om sjöfartsutbildningen. Hotas sjöfartsnäringens framtid i landskapet, medför detta konsekvenser som på sikt allvarligt skulle påverka också utbildningsväsendet i landskapet. De sysselsättningsmässiga verkningarna, vad gäller arbeten ombord, på rederikontoren och arbetsplatser inom verksamheter som betjänar sjöfarten, skulle bli synnerligen kännbara. Arbetet med att trygga sjöfartens verksamhetsförutsättningar kräver därför såväl kortsiktiga som mera långsiktiga lösningar, lokalt på Åland, på det nationella planet samt i nordiska och europeiska sammanhang. Nämnden understryker därför betydelsen av att landskapsstyrelsen högt prioriterar sina insatser på det sjöfartspolitiska området.

Ärendets behandling

Nämnden har i ärendet hört lantrådet Roger Nordlund, vicelantrådet Olof Erland, landskapsstyrelseledamöterna Gun Carlson och Sune Eriksson, landshövdingen Peter Lindbäck, riksdagsmannen Gunnar Jansson, kanslichefen Elisabeth Nauclér, finanschefen Dan E. Eriksson, rektorn Gyrid Högman, VD för Ålands penningautomatförening Lars Porko, ordföranden för Ålands redarförening, VD Viking Johansson samt VD Nils-Erik Eklund, Viking Line.

I ärendets avgörande behandling deltog nämndens ordförande, talman Ragnar Erlandsson, medlemmarna vtmn Viveka Eriksson (delvis) och Bert Häggblom och ltla Roger Jansson, Britt Lundberg, Folke Sjölund (delvis) och Lasse Wiklöf (delvis) samt ersättaren Hasse Svensson (delvis).

Nämndens förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår nämnden

att lagtinget meddelar landskapsstyrelsen till kännedom vad nämnden anfört i ärendet.

Mariehamn den 9 oktober 2001

Ordförande

Ragnar Erlandsson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 2/2000-2001

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter