I meddelandet redogör landskapsregeringen för den historiska bakgrunden till Ålands demilitarisering och neutralisering samt för de konventioner som reglerar demilitariseringen och neutraliseringen. Dessutom redogörs för den praxis som uppkommit och meddelandet innehåller även en exempelsamling över situationer där tolkningen av konventionerna varit aktuell. Omvärlden förändras ständigt vilket leder till att säkerhetspolitiken ändrar karaktär utgående från de förändrade förutsättningarna. I meddelandet redogörs för lagtingets och landskapsregeringens syn på hur konventionerna i framtiden bör tolkas mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen.

Självstyrelsepolitiska nämndens förslag

Nämnden föreslår att lagtinget meddelar landskapsregeringen till kännedom vad nämnden anfört i betänkandet samt uppmanar landskapsregeringen att i framtiden ytterligare utveckla policyn i enlighet med riktlinjerna i detta betänkande.

Självstyrelsepolitiska nämndens synpunkter

Allmänt om meddelandet

Självstyrelsepolitiska nämnden välkomnar landskapsregeringens meddelande med en policy för Ålands demilitarisering och neutralisering. Demilitariseringen och neutraliseringen hör tillsammans med autonomin till fundamenten för det åländska samhället och för första gången i självstyrelsens historia redogörs på ett samlat sätt för lagtingets och landskapsregeringens gemensamma syn på hur konventionerna om demilitariseringen och neutraliseringen ska tolkas mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen.

I meddelandet redogörs vidare för den historiska bakgrunden till Ålands demilitarisering och neutralisering samt de konventioner som reglerar statusen. I meddelandet ingår också en redogörelse för praxis vid tillämpningen av konventionerna och där finns också en exempelsamling över situationer där tolkningen har varit aktuell. Policyn ska fungera som ett stöd för landskapsregeringen i diskussionerna med bland andra utrikes- och förvarsministrarna samt som en handbok för landskapsregeringens och lagtingets tjänstemän både internt och i kontakterna med andra myndigheter samt med representanter för försvarsmakten. Även allmänheten kan genom policyn ta del av lagtingets och landskapsregeringens ställningstaganden i fråga om Ålands status. Policyn utgör också en samlad information för de stater och aktörer som på det internationella planet berörs av demilitariseringen och neutraliseringen.

Efter lagtingets behandling av ärendet kommer policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering att antas av landskapsregeringen som har att beakta de synpunkter som lagtinget via nämnden framför i detta betänkande. Enligt nämndens mening borde policyn efter omarbetningen publiceras i Åländsk utredningsserie. Nämnden delar till avgörande del landskapsregeringens bedömningar men framför också några synpunkter som kompletterar eller avviker från meddelandet.

En utveckling av policyn

Landskapsregeringen benämner meddelandet ”en policy för Ålands demilitarisering och neutralisering”. Policyn är samtidigt en doktrin för demilitariseringen och neutraliseringen, alltså en process där kunskap och beprövad erfarenhet omsätts i principer.

Enligt nämndens mening bör policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering vara ett levande dokument där vissa beståndsdelar är allmängiltiga över lång tid medan andra delar förtjänar kontinuerlig uppdatering. Redogörelsen över för den historiska bakgrunden till Ålands demilitarisering och neutralisering torde inte kräva någon större uppdatering, redogörelsen över konventionerna och den sedvanerätt som reglerar statusen kan uppdateras i takt med eventuella förändringar medan redogörelsen för praxis vid tillämpningen av konventionerna samt exempelsamlingen över situationer där tolkningen har varit aktuell kontinuerligt bör uppdateras. Lagtingets och landskapsregeringens syn på hur konventionerna i framtiden bör tolkas torde äga sin giltighet över en längre tid men kan påverkas av den säkerhetspolitiska utvecklingen.

Landskapsregeringens bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen samt av dess betydelse för Åland bör enligt nämndens mening därför bör få en mer framträdande roll i kommande meddelanden till lagtinget.

Det säkerhetspolitiska dagsläget

Nämnden konstaterar att den säkerhetspolitiska situationen genomgått förändringar efter det att landskapsregeringens meddelande överlämnades till lagtinget. Till de händelser som bidragit till det förändrade säkerhetspolitiska läget hör bland annat den kedja händelser i Ukraina som startade för cirka tre år sedan när den dåvarande presidenten tvingades avgå på grund av folkliga protester mot det förkastade samarbetsavtalet mellan EU och Ukraina vilket påverkade händelseutvecklingen på Krim och i östra Ukraina. Detta har i sin tur inverkat på relationerna mellan EU och Ryssland med ekonomiska sanktioner som följd. Syrien är sedan 2011 drabbat av ett inbördeskrig som började med demonstrationer för demokrati och som skördat många dödsoffer och skapat en humanitär katastrof. I slutet av juni 2014 utropade IS en islamisk stat, ett "kalifat", i de delar av Irak och Syrien som gruppen kontrollerar. Ryska militärplan misstänks vid flera tillfällen ha gjort intrång i såväl finländskt som svenskt luftrum. En ebolaepidemi har dessutom brutit ut i tre västafrikanska länder men risken för att epidemin skall sprida sig till vårt närområde bedöms i dagsläget inte vara stor.

Utgångspunkten i landskapsregeringens meddelande är att demilitariseringen och neutraliseringen ska förbli i kraft oavsett förändringar i omvärlden och den senaste tidens händelseutveckling föranleder inte nämnden att omvärdera denna slutsats. Nämnden förutsätter dock att landskapsregeringen fortsättningsvis följer händelseutvecklingen.

Nämnden konstaterar även att vi lever i en tid då samhället förändras bland annat till följd av den tekniska utvecklingen. Vi kan resa fortare och i större utsträckning och vi kan kommunicera med människor på andra sidan jordklotet i realtid. Dagens möjligheter skapar dock samtidigt ett komplext samhälle som är känsligt för störningar och samhället bör därför ha beredskap för ett betydligt bredare spektrum av hot- och risker. Detta utgör enligt nämnden en för Åland större utmaning eftersom de nya hoten i allt högre utsträckning leder till en sammanblandning av militär och civil krishanteringverksamhet. Detta berörs nedan i betänkandet samt i landskapsregeringens meddelande.

Generella synpunkter på meddelandet

Nämnden önskar inledningsvis framföra några generella synpunkter som genomgående gäller policyn. Bland annat anser nämnden att landskapsregeringen i tillämpliga delar bör hänvisa till samtliga konventioner som rör demilitariseringen och neutraliseringen och inte bara till 1921 års konvention. Dessutom anser nämnden att begreppet den sedvanerättsliga regimen genomgående bör användas när det hänvisas till vad som reglerar Ålands status.

Vidare bör formuleringarna i de svärtade stycken som utpekar landskapets hållning delvis ses över eftersom det enligt nämndens mening är till fördel om formuleringarna överensstämmer med varandra där landskapsregeringen så avser. Som exempel kan nämnas att det ibland sägs att konventionerna ”ovillkorligen bör respekteras” medan det i andra sammanhang sägs att konventionerna ”bör respekteras”.

Därtill konstaterar nämnden att vissa skrivningarna är väl kategoriska, t.ex. sägs under kapitel 2.1 att Ålands särställning ”aldrig” har ifrågasatts. Enligt nämndens mening är ett mera nyanserat språkbruk att föredra. Vidare anser nämnden att begreppet ”landskapets åsikt”, samt motsvarande begrepp, ska ersättas med ”lagtingets och landskapsregeringens åsikt” och när det talas om skyldigheter gentemot övriga signatärmakter bör det framgå att Finland även har skyldigheter med anledning av sedvanerätten.

Några mindre tekniska, språkliga och faktamässiga ändringar kommer att delges landskapsregeringen på tjänstemannanivå eftersom nämnden i betänkandet koncentrerar sig på de mer principiella frågorna.

Tolkningen av konventionerna

2.3.2 Förbudet mot militära styrkor och vapen och 2.3.5 Undantagen från bestämmelserna om demilitarisering i konventionen

Nämnden har i flera betänkanden över landskapsregeringens självstyrelsepolitiska redogörelse berört frågan om marinen aktiviteter inom den demilitariserade zonen.

I betänkande nr 1/2010-2011 framhåller nämnden bland annat att det från landskapets och försvarsministeriets sida länge har rått olika uppfattningar om hur artikel IV i 1921 års konvention om Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering ska tolkas i fråga om fartygens rätt att temporärt förankra i de till öarna hörande vattnen. Från åländsk sida har det hävdats att konventionen måste tolkas så att fartygen ska avlägsna sig under nästa dygn. Landskapsregeringen och försvarsministeriet har dock" varit överens om att man inte är överens" ifråga om tolkningen vilket innebär att något konkludent samtycke från lagtingets och landskapsregeringens sida inte ska anses föreligga fastän landskapsregeringen inte vidtar åtgärder i situationer då fartygen stannar längre i landskapets vatten än de bör göra enligt landskapsregeringens tolkning. Nämnden konstaterade vidare i betänkandet att den nya uppfattningen från marinens sida är att fartygen kan stanna högst 48 timmar inom den demilitariserade zonen. Nämnden såg tolkningen som en god avgränsning i jämförelse med tidigare tolkningar. Enligt nämndens mening bör demilitariseringspolicyn kompletteras med nämndens ställningstaganden i nämndens betänkanden över landskapsregeringens redogörelser.

Självstyrelsepolitiska nämnden har dessutom vid ett flertal tillfällen anfört synpunkter på att besättningen går iland i samband med militära fartygs besök i landskapet. Nämnden konstaterar att landstigningarna strider både mot artikel 4 i 1921-års konvention, enligt vilken militära styrkor inte får uppehålla sig inom zonen, och enligt vilken fartygen enbart får förankra men inte angöra kaj. Detta bör tydligt framgå av policyn.

Nämnden anser därtill att tiden nu är mogen för att slutligt lösa frågan om fartygsbesöken inom zonen. Undantaget i artikel 4 i 1921-års konvention, enligt vilken Finland får låta ett eller två krigsfartyg att på vissa villkor besöka öarna, tillkom i en tid då fysiska besök i vattnen i den demilitariserade zonen var nödvändiga för att hålla kontroll över zonen. Eftersom det idag med teknikens hjälp är möjligt att sköta övervakningen utan fartygsbesök, anser nämnden att Finland med respekt för Ålands status inte längre bör använda sig av den möjlighet som undantaget i konventionen medger. På så sätt skulle diskussionerna om fartygsbesökens längd och om rätten att angöra kaj helt kunna undvikas i framtiden.

I avvaktan på en ny praxis enligt vilken fartygsbesöken helt undviks bör landskapsregeringen enligt nämndens mening utarbeta en struktur för bevakning av de meddelanden som marinen och flygvapnet på förhand via landshövdingen sänder till talmannen och lantrådet om vilka fartygsbesök respektiver överflygningar som planeras. På så sätt kan lantrådet, vid behov efter samråd med talmannen, omedelbart reagera på meddelanden om planerade besök som innebär kränkningar av Ålands status.

Redan i sitt betänkande nr 2/2011-2012 framhåller nämnden att demilitariseringspolicyn bör fästa särskild uppmärksamhet vid tolkningen i fråga om fartygsbesökens antal och längd samt möjligheten till landstigningar och till att angöra kaj. Policyn bör således enligt nämndens mening ytterligare utvecklas mot bakgrund av skrivningarna ovan.

Nämnden har slutligen synpunkter på några skrivningar i landskapsregeringens meddelande. I demilitariseringspolicyn sägs att ingen militär aktivitet enligt lagtingets och landskapsregeringens åsikt ska förekomma i krigstid och ingen militär närvaro ska förekomma i fredstid. Nämnden önskar nyansera formuleringen så att ingen aktivitet och närvaro får förekomma utöver vad konventionerna medger. I meddelandet förs även ett resonemang kring tolkningen av konventionerna då det gäller paramilitära styrkor, d.v.s. beväpnade, stridande grupper som inte är en del av en militär organisation såsom legosoldater. Nämnden delar landskapsregeringen uppfattning att även sådana styrkor omfattas av konventionerna och att någon utredning till denna del inte är nödvändig. I landskapsregeringen meddelande framhålls slutligen under punkten 2.3.2. att de enda undantag som är tillåtna är de undantag som anges i konventionen. Nämnden delar uppfattningen och anser att detta gäller generellt och för samtliga konventioner.

2.3.6 Inoffensiv passage eller oskadlig genomfart

Nämnden har inte närmare fördjupat sig i frågan men konstaterar att området är föremål för forskning varför det finns skäl för landskapsregeringen att närmare utreda om det finns behov av en revidering av meddelandet till denna del.

2.3.7. Status quo

Landskapsregeringen framhåller i meddelandet att de konventioner som reglerar demilitariseringen och neutraliseringen ska förbli i kraft oavsett förändringar i Östersjön och oavsett vilka åtaganden som Finlands i övrigt eventuellt ikläder sig. Enligt nämndens mening är denna hållning synnerligen central, speciellt mot bakgrund av de geopolitiska förändringar som Östersjöregionen för närvarande genomgår.

Nämnden noterar att landskapsregeringens ställningstaganden gällande neutraliseringen som sedvanerätt i stycke två i den svarta texten även bör gälla demilitariseringen i tillämpliga delar.

3. Demilitariseringen och neutraliseringen i förhållande till EU

Nämnden vill i sammanhanget betona utrikesutskottets skrivningar i fråga om ingressen till det s.k. Ålandsprotokollet eftersom utskottets ställningstagande innebär en klarering av lagtingets och landskapsregeringens långvariga tolkning att ingressen tar sikte även på Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område.

När den utveckling som utstakades i Lissabonfördraget på försvars- och säkerhetspolitikens område fortskrider är det enligt nämndens mening synnerligen viktigt att landskapsregeringen på samma sätt som hittills slår vakt om Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område.

4. Framtida utmaningar

4.1. Den nya säkerhetspolitiken

Såsom nämnden ovan konstaterar har den säkerhetspolitiska situationen under senare tid genomgått relativt stora förändringar varför landskapsregeringens meddelande från november 2013 delvis saknar aktualitet. Vid tidpunkten för uppgörandet av meddelandet gjorde landskapsregeringen bedömningen att det säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet var gott. Nämnden konstaterar att läget därefter har förändrats och skrivningen bör nyanseras.

Landskapsregeringens bedömning att säkerheten och de gränsöverskridande hoten har blivit mer mångfacetterade och att sambandet mellan hållbar utveckling och säkerhet blir allt mer uppenbart äger dock fortfarande i högsta grad sin giltighet. Det som traditionellt benämndes krig, d.v.s. väpnade konflikter stater emellan, utgör inte längre det enda säkerhetspolitiska hotet utan i meddelandet beskrivs att till de nya säkerhetspolitiska hoten numera hör terrorattacker, kärnavfall, större olje- och kemikalieolyckor, elavbrott, avbrott i tele- och vattenförsörjning, i radio- och TV-sändningar, översvämningar, massmigration och inte minst hot mot datatrafiken. De nya hoten kan endast delvis bemötas med militära medel och nämnden delar landskapsregeringens bedömning att utvecklingen har lett till en ökad sammanblandning av militära och civila aktiviteter vilket utgör ett problem ur åländsk synvinkel (se 4.2.).

4.2. Hanteringen av civila hot samt handräckning

Landskapsregeringen redogör för att det blir allt vanligare med sammanblandning av militär och civil verksamhet i fråga om hanteringen av civila hot vilket utgör ett ökande problem med tanke på demilitariseringen. Landskapsregeringen föreslår att landskapets åsikt fortsättningsvis ska vara att riket inom ramen för sin behörighet av hänsyn till övriga signatärmakter måste se till att efterleva konventionens bestämmelser. Riksmyndigheterna måste därför försäkra sig om att relevant lagstiftning och all beredskapsplanering som rör Åland sker med utgångspunkt att alla förutsägbara händelser på Åland ska kunna hanteras utan militär inblandning. Nämnden delar landskapsregeringens uppfattning till denna del och anser att vikten av detta inte nog kan betonas.

4.3. Gränsbevakningen

I landskapsregeringens meddelande redogörs för nämndens tidigare ställningstaganden enligt vilka gränsbevakningen genom ändringar av lagen om gränsbevakningen blivit en alltmer integrerad del av Finlands försvarssystem. Under behandlingen av ärendet har staben för gränsbevakningsväsendet avgivit ett utlåtande till nämnden i vilket det framhålls att lagstiftningens utveckling och den strategiska utvecklingen under de senaste åren inte har styrt gränsbevakningsväsendet i en allt mer militär utveckling utan snarare tvärtom. Vidare framhålls att Europeiska gränskontrollen inte har något att göra med det militära försvaret på EU-nivå eller på Finlandsnivå.

Nämnden konstaterar att skrivningen om de senaste årens utveckling möjligen kan nyanseras men konstaterar samtidigt att det av utlåtandet från staben för gränsbevakningsväsendet tydligt framgår att militärt försvar har varit en av gränsbevakningsväsendets huvuduppgifter under hela dess nästan 90-åriga historia. Vidare framhålls att gränsbevakningsväsendet genomför uppgifterna med anknytning till det militära försvaret i samarbete med försvarsmakten och att en grundläggande förutsättning för genomförandet av de militära försvarsuppgifterna är att gränsbevakningsväsendets interna organisationer är militärt uppställd.

Självstyrelsepolitiska nämnden ser fortsättningsvis synnerligen allvarligt på frågan om gränsbevakningens status och delar landskapsregeringens synpunkt att riket mot bakgrund av Finlands åtagande gentemot övriga signatärmakter måste kunna säkerställa att den gränsbevakning som är verksam på Åland är organiserad så att de konventioner som reglerar demilitariseringen respekteras. Enligt 1921 års konvention artikel 3 får ingen anläggning eller operationsbas av militär eller marin art, ingen anläggning eller operationsbas för militär luftfart inte heller någon anordning avsedd för krigsändamål behållas inom den demilitariserade zonen. Det är värt att notera att begreppet militär eller marin art är ett vitt begrepp.

Nämnden anser att gränsbevakningen borde omorganiseras så att Finlands internationella förpliktelser gällande Ålands status iakttas beträffande Åland. Revideringen av lagen borde ta sikte på gränsbevakningens uppgifter i fredstid, gränsbevakningsväsendets organisation i krigstid till den del den rör Åland, möjligheter till utbildning på svenska samt på att kravet på fullgjord värnplikt inte ska gälla för någon personal som är stationerad på Åland.

Nämnden har i sammanhanget även berört frågan om de avlyssningsslingor som finns i vattnen runt Åland. Nämnden anser här att frågan ytterligare borde utredas eftersom 1921 års konvention tydligt anger att militära anläggningar inte förekomma inom den demilitariserade zonen.

4.4. En civil krisplan för Åland

Landskapsregeringen föreslår att en särskild plan för räddningsaktioner utarbetas och anser att alla krishanteringsplaner som uppgörs för Åland ska vara sådana att alla situationer som det redogörs för i krishanteringsplanen kan hanteras så att konventionerna respekteras. Nämnden delar landskapsregeringens uppfattning och anser att planen för räddningsaktioner lämpligen bör koordineras med den plan för handräckning för landskapsregeringens myndigheter som omtalas under punkten 4.2. i meddelandet.

4.5 Nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete

Nämnden noterar att det på det nordiska planet sker en viss samordning i fråga om försvars- och säkerhetspolitiken. Nämnden anser att landskapsregeringen bör följa utvecklingen i syfte att tillse att samarbetet utvecklas i en sådan riktning att konventionerna och Ålands status respekteras. I fråga om det säkerhetspolitiska samarbetet kan Ålands demilitarisering och neutralisering spela en aktiv roll mot bakgrund av att statusen bidrar till att minska den militära spänningen i regionen.

I utvecklandet av det bilaterala försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige bör Åland aktivt ta del i utvecklingen i syfte att öka möjligheten till inflytande.

Nämnden stöder tanken på ett nordiskt nätverk för medling och framhåller liksom landskapsregeringen att Åland eftersträvar att utöka sitt engagemang på området för att fortsättningsvis kunna utgöra en aktör i frågor som rör internationell medling.

4.6 Kollektiv säkerhet inom FN och Europeiska unionen

Landskapsregeringen redogör för en rapport som lagtingets lagutskott inbegärde med anledning av behandling av Lissabonfördraget. I rapporten konstateras att demilitariseringen och neutraliseringen existerar parallellt med artikel 51 i FN:s stadga om kollektiv säkerhet. Av rapporten framgår att tanken om kollektiv säkerhet idag finns sammanflätad inom FN, EU och NATO och det nordiska försvarssamarbetet och risken att finns för allomfattande hänvisningar till den kollektiva säkerhet kan komma att användas som ett möjligt instrument för att ifrågasätta Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Landskapsregeringens slutsats är att framtida instrument för kollektiv säkerhet ska utarbetas så att demilitariseringen och neutraliseringen fortsättningsvis till fullo respekteras.

Nämnden delar landskapsregeringens resonemang och önskar därtill vidga slutsatsen så att den inte enbart gäller instrument utan också omfattar diskussioner, arrangemang och överenskommelser om kollektiv säkerhet.

4.7. Ett eventuellt finländskt NATO-medlemskap

I meddelandet redogörs bland annat för att Finland i samband med EU-anslutningsfördraget och Lissabonfördraget har krävt att Ålands status ska bekräftas och bibehållas oförändrad varför det är naturligt att motsvarande förfarande tillämpas vid ett eventuellt NATO-medlemskap. Landskapsregeringen föreslår att landskapets uppfattning ska vara att Åland inte ska omfattas av något militärt samarbete. Därför utgår landskapet från att Finland vid eventuella förhandlingar om ett medlemskap i NATO försäkrar sig om att inga förändringar görs beträffande Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning utan att de konventioner som reglerar demilitariseringen och neutraliseringen ovillkorligen efterlevs.

Nämnden, som delar landskapsregeringens uppfattning, hänvisar till kapitel 2.3.7. Status quo där det framhålls att Åland ska förbli demilitariserat och neutraliserat oavsett vilka åtaganden som Finland i övrigt ikläder sig. Landskapsregeringen bör enligt nämndens mening skapa underlag för samt säkerställa detta inför eventuellt kommande processer.

4.8. Gränserna för demilitariseringen och neutraliseringen

I meddelandet redogörs för de åtgärder som vidtagits i syfte att ändra demilitariseringens gränser så att de överensstämmer med självstyrelsens gränser. Utredningen resulterade i en omvandling av koordinaterna till koordinatssystemet EUREF-FIN vilken har notifierats signatärmakterna genom åtgärder från utrikesministeriets sida. Enligt nämndens uppfattning borde landskapsregeringen tillse att en karta tas fram där det tydligt framgår hur den demilitariserade zonen förhåller sig till de inre och yttre territorialhaven.

Nämnden konstaterar att en förändring av demilitariseringens gränser är en så grundläggande och allvarlig sak att den inte bör kunna företas genom en relativt enkel notifiering riktad till signatärmakterna. Nämnden anser därför till skillnad från tidigare, att landskapsregeringen bör arbeta för att Ålands gränser ändras så att de överensstämmer med demilitariseringens gränser vilket torde förutsätta en ändring av självstyrelselagen. Någon ändring av konventionerna förordas således inte. Genom en ändring av Ålands gränser skulle Finland respektera sina åtaganden gentemot både det internationella samfundet och Ålands befolkning.

4.10. Kontaktgruppen mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen

Landskapsregeringen ser i meddelandet kontaktgruppen som ett viktigt samarbetsforum för att internationellt sprida information om Ålands status genom informationsverksamhet. Landskapsregeringen arbetar för att aktivitetsnivån i kontaktgruppen ska hållas på hög nivå och att konkreta åtgärder vidtas kontinuerligt.

Nämnden delar landskapsregeringens uppfattning att kontaktgruppen är ett viktigt samarbetsforum och anser att en struktur för kontakterna till utrikesministeriet är behövlig. Enligt nämndens mening bör landskapsregeringen dock se över kontaktgruppens sammansättning och uppgifter varvid det bör klargöras att det är fråga om ett samarbete regeringarna emellan.

Nämnden noterar även att ett policydokument om Ålandsexemplet saknas vid utrikesministeriet. Ett sådant instrument skulle med fördel kunna utarbetas av kontaktgruppen.

4.9, 4.11 och 4.12. Information om, bevakning av och inflytande över

demilitariseringen och neutraliseringen

Landskapsregeringen framhåller i meddelandet att kunskapen om Ålands status lokalt, nationellt och internationellt är av stor betydelse och att såväl riket som landskapet har ansvar för att kunskapen om Ålands status sprids.

Nämnden delar denna uppfattning och konstaterar att medan statrådet har huvudansvaret för att på det internationella planet föra ut informationen om Ålands status ankommer det på landskapsregeringen att tillse att informationen når den åländska befolkningen bland annat i syfte att skapa en bred folklig förankring. Även lagtinget och landskapsregeringen kan givetvis sprida information på den internationella arenan eftersom det är viktigt att Ålands status fortsatt finns på den internationella agendan. På så sätt minskar risken för att statusen förlorar sin aktualitet. Som ett första steg planerar lagtinget att inbjuda de ambassadörer som kan förväntas ha intresse av policyn för demilitariseringen och neutraliseringen.

Det andra stycket under rubriken i meddelandet hör enligt nämndens mening snarare hemma under allmänna ställningstaganden om demilitariseringen.

I meddelandet framhålls att eftersom Ålands folkrättsliga status är en av grundstenarna för den åländska självstyrelsen bör lagtingets inflytande öka över fördrag och andra internationella förpliktelser som Finland ingår, förbinder sig till eller säger upp då avtalet kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning.

Nämnden, som delar landskapsregeringens uppfattning, konstaterar att landskapsregeringens ställningstagande är helt i linje med den utveckling som pågått under de senaste årtiondena där lagtinget och landskapsregeringen eftersträvat en subjektsposition.

Nämnden noterar att Ålands fredsinstitut i meddelandet framhålls som en värdefull aktör med tanke på att Ålands demilitarisering och neutralisering fortfarande är i behov av analys och bevakning i ljuset av nya säkerhetspolitiska situationer. Nämnden delar landskapsregeringens uppfattning att fredsinstitutet är en värdefull aktör men har en från landskapsregeringen fristående ställning.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 4 december 2013 inbegärt självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande över ärendet.

Nämnden har i ärendet hört lantrådet Camilla Gunell, ministern Wille Valve, Europarättschefen Michaela Slotte, utrikesministern Erkki Tuomioja, försvarsministern Carl Haglund, utrikesministeriets rättschef Päivi Kaukaranta, direktören för utrikespolitiska institutet Teija Tiilikainen, ambassadören Alison Bayles, fil.dr. Gunilla Herolf, forskaren vid Alexandersinstitutet Hanna Smith samt fil.lic. Jan Prawitz. De tre sistnämnda sakkunniga hördes vid ett öppet hörande i lagtingets plenisal.

Landskapsregeringens meddelande föregicks av ett samråd med nämnden varvid nämnden hörde lantrådet Camilla Gunell, Europarättschefen Michaela Slotte, professorn Ove Bring, seniorforskaren Pertti Joenniemi, fil.dr. Kenneth Gustavsson, direktören för Ålands fredsinstitut Sia Spiliopoulou Åkermark, landshövding Peter Lindbäck och lagtingsdirektören Susanne Eriksson.

Vidare har utlåtanden inlämnats till självstyrelsepolitiska nämnden från gränsbevakningsväsendet samt huvudstabens juridiska avdelning vilka bifogas.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Britt Lundberg, viceordföranden Danne Sundman, ledamöterna Gunnar Jansson, Harry Jansson, Axel Jonsson, Barbro Sundback samt vtm Roger Jansson.

Nämndens förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår självstyrelsepolitiska nämnden

att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande för kännedom samt

att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att vid antagandet av policyn för Ålands demilitarisering och neutralisering beakta de synpunkter som framförs i detta betänkande.

__________________

Mariehamn den 19 september 2014

Ordförande

Britt Lundberg

Sekreterare

Susanne Eriksson

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande 3/2013-2014

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter