Social- och miljöutskottets betänkande 1/2010-2011

Tillhör ärendet: Tolkningstjänster
Lagtingsår: 2010-2011

Ladda ner Word-dokument

Ålands lagting

BETÄNKANDE nr 1/2010-2011

 

Datum

 

Social- och miljöutskottet

2010-12-16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Social- och miljöutskottets betänkande

Tolkningstjänster

·      Landskapsregeringens framställning nr 2/2010-2011

 

INNEHÅLL

Sammanfattning. 1

Landskapsregeringens förslag. 1

Utskottets förslag. 1

Utskottets synpunkter 2

Bakgrund. 2

Överföring av uppgifterna till folkpensionsanstalten. 3

Lagstiftningsbehörighet 3

Besvärsbestämmelser 4

Budgetlag. 5

Detaljmotivering. 5

Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer 5

Ärendets behandling. 6

Utskottets förslag. 6

L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer 6

 

 

Sammanfattning

 

Landskapsregeringens förslag

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag som gör rikets lag om tolkningstjänst för handikappade personer tillämplig i landskapet med i landskapslagen angivna avvikelser.

     Förslaget innebär att en i landskapet bosatt och handikappad person som är synhörselskadad, hörselskadad eller talskadad och som på grund av sin funktionsnedsättning behöver tolkning för att kunna arbeta, studera, uträtta ärenden, vara samhälleligt delaktig eller för att utöva en hobby eller för rekreation tillerkänns en rätt till tolkningstjänst. Enligt förslaget kan synhörselskadade få minst 360 och hörsel- eller talskadade minst 180 tolkningstimmar per kalenderår. Tolkningstjänst ska ordnas i större utsträckning om det är motiverat med beaktande av klientens individuella behov. Kostnaderna för tolkningstjänsterna ska enligt förslaget betalas med landskapets medel.

     Förslaget sammanhänger med landskapsregeringens förslag till budget för år 2011 på ett sådant sätt att den bör sättas i kraft på de grunder som anges i 20 § 3 mom. självstyrelselagen.

     Landskapsregeringen avser att överenskomma med riket om att de uppgifter som enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer ankommer på riksmyndigheterna och som enligt den föreslagna landskapslagen ska skötas av landskapsregeringen ska överföras på folkpensionsanstalten, FPA, med stöd av en överenskommelseförordning.

    

Utskottets förslag

 

Utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslaget med de av utskottet föreslagna ändringarna. Utskottet föreslår bl.a. att en bestämmelse om besvär intas i förtydligande syfte. 

Utskottets synpunkter

 

Bakgrund

 

Fram till den 1 september 2010 ingick bestämmelser om tolkningstjänster i rikets lag om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987) som gjorts tillämplig i landskapet med stöd av en blankettlag (2010:50). Bestämmelserna om tolkningstjänster regleras nu i en helt ny rikslag, tolkningstjänster för handikappade personer (FFS 133/2010), där ansvaret för att tillhandahålla tolkningsservicen flyttades från kommunerna till FPA från den 1 september 2010, medan ordnandet av tolkningstjänst kvarstår hos kommunerna till den 31 december 2010. Genom ändringarna i rikslagstiftningen upphörde de bestämmelser som explicit handlar om tolkningstjänster att gälla i landskapet från och med 1 september 2010.

     Under behandlingen har det framgått att kommunerna har ett generellt ansvar att tillförsäkra sina kommuninvånare social service som även inbegriper tolkningstjänster för synhörsel-, hörsel och talskadade personer. Utskottet konstaterar att det skulle vara viktigt att bestämmelser av den karaktär som gäller rätt till tolkningstjänst är ikraft utan avbrott.

     I landskapet har Ålands handikappförbund r.f. fungerat som huvudman för en teckenspråkstolk. Tolken har varit anställd av förbundet och kommunerna har köpt tolkningstjänster för de kommuninvånare som har haft behov av dessa.

     Utskottet har från Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS, inhämtat uppgifter om att det för närvarande finns tre talhandikappade som har behov av teckenspråkstolk och ca. fem till tio personer som har behov av taltolk, dvs. en tolk som har ingående kunskap om alternativa kommunikationssätt såsom bilder, tecken, bliss (ett internationellt symbolspråk) och olika tekniska hjälpmedel. Vidare har utskottet erfarit att det finns fem till tio familjer med tal- och språkstörda barn för vilka teckenspråkstolken vid handikappförbundet har fungerat som teckenlärare. Även för dessa barn kan det uppkomma behov av tolkningsservice med stöd av den föreslagna lagen. Utöver dessa finns det ett antal hörselskadade som behöver tolkningstjänst. Skyldigheten att lära ut teckenspråk kommer fortsättningsvis att åligga kommunen även efter den föreslagna lagens ikraftträdande.

     Enligt 3 § tolkningstjänstlagen är lagen subsidiär. I regeringens proposition 220/2009 anges detta innebära att om någon enligt annan lagstiftning har rätt till tolkning så är det i första hand den lagstiftningen som ska tillämpas. Tolkningstjänst ska t.ex. i första hand erbjudas med stöd av lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) eller lagen om klienters ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000). Om tolkningstjänst av någon anledning dröjer eller inte kan ordnas så kan tolkningstjänst då erbjudas enligt tolkningstjänstlagen. Eftersom båda nämnda rikslagar har gjorts tillämpliga i landskapet genom blankettlagar så ska tolkningstjänst erbjudas i första hand med stöd av dessa. Det konstateras att ÅHS i mån av möjlighet ska anlita tolk om patienten på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd. Motsvarande gäller för klienter inom socialvården. Utskottet har erfarit att det inom ÅHS vanligtvis är de anhöriga till en patient som vid behov ser till att en tolk finns med i samband med hälso- och sjukvård. Vid enstaka tillfällen har ÅHS använt en talterapeut vid Rehabiliterings- och fysiatrienheten som tolk. Utskottet har noterat att ÅHS på sin hemsida hänvisar till Ålands handikappförbund r.f.

     Rikslagen är på ett antal punkter otydlig vilket gör att tolkningssvårigheter i tillämpningen kan uppkomma. I 6 § anges att bedömning ska göras beaktande "klientens individuella behov". I 7 § anges att tjänst ordnas endast av "grundad anledning" och att FPA av "grundad anledning" kan ersätta vissa kostnader. Denna typ av tolkningsutrymme bör så långt som möjligt undvikas i all lagstiftning, men kan vara svårare att åtgärda i social lagstiftning där man behöver beakta individuella behov. Otydligheterna gör att besvärsbestämmelserna i blankettlagen är väsentliga och därför bör vara tydliga.

 

Överföring av uppgifterna till folkpensionsanstalten

 

I framställningen framgår att landskapsregeringen har inlett en diskussion med riksmyndigheterna om en överenskommelseförordning genom vilken de förvaltningsuppgifter som hör samman med landskapslagen om tillämpning av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer överförs till FPA. Utskottet har inga invändningar mot att uppgifterna överförs förutsatt att landskapsregeringen i avtalet med FPA säkerställer att de tolkningstjänster som erbjuds anpassas till de behov som finns i landskapet. I detta sammanhang är det viktigt att beakta att det finns ett finlandssvenskt och ett rikssvenskt teckenspråk. I landskapet kan det finnas behov av tolkningstjänster på åtminstone båda dessa språk. Utskottet förutsätter att det är klientens behov som styr på vilket språk tolkningstjänsten ges. Tolkningstjänster ska också erbjudas studeranden som för sina studier befinner sig utomlands. En klient med hemkommun i landskapet och som studerar utanför landskapet ska genom lagförslaget ha rätt att få tolkningstjänster bekostade med landskapets medel. Om tolken inte anlitas på studieorten kan tolkningen i vissa fall erbjudas på distans med hjälp av olika tekniska lösningar.

     I lagförslaget föreslås att kommunerna ska vara skyldiga att lämna ut sådana personuppgifter som behövs för att verkställa lagen. Utskottet konstaterar att även Ålands hälso- och sjukvård är en sådan enhet som med stöd av lagförslagets 4 § 2 punkten omfattas av en skyldighet att lämna ut nödvändiga uppgifter. När det gäller en besvärsinstans rätt till information enligt 23 § tolkningstjänstlagen  föreslår utskottet med hänvisning till avsnittet nedan om besvärsrätt att lagförslaget kompletteras med ett nytt 2 mom. i blankettlagens 4 § med en bestämmelse om att besvärsinstans i ärenden som gäller landskapets behörighet ska avse högsta förvaltningsdomstolen.  

 

Lagstiftningsbehörighet

 

Utskottet saknar i framställningen en närmare analys och beskrivning av vilka bestämmelser som hör till landskapets respektive rikets behörighet. Utskottet konstaterar att landskapsregeringen genom föreslagets 2 § föreslår att

 

De förvaltningsuppgifter som enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer sköts av social- och hälsovårdsministeriet ska i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen såvitt fråga är om uppgifter som hör till landskapets behörighet.

                 Även de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer sköts av Folkpensionsanstalten ska i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen såvitt fråga är om uppgifter som hör till landskapets behörighet.

 

     I framställningens allmänna motivering sägs att en del av handikappservicen som hänförs till rättsområdet för socialvård hör till landskapets behörighet enligt 18 § 13 punkten självstyrelselagen. Vidare sägs att merparten av de bestämmelser som föreslås tillämpliggjorda hänför sig till nämnda rättsområde. Vidare sägs i framställningen "Till den del blankettlagen om tolkningstjänster innebär att bestämmelser av rikslagstiftningsnatur tillämpliggörs i landskapet (exempelvis besvärsbestämmelserna i 17 och 18 §§ tolkningstjänstlagen) har de kunnat intas i densamma med stöd av 19 § 3 mom. självstyrelselagen."

     Samma typ av standardformulering som citeras ovan, har flera gånger kritiserats av Ålandsdelegationen, ÅD. Det har påpekats att formuleringarna, som inte till någon del har klargjorts i förarbetena, utgör ett stort problem. Standardformuleringen är inte informativ för dem som berörs av stadgandet och för att kunna tillämpa det förutsätts en ingående kunskap i självstyrelselagens system. I flera utlåtanden har ÅD t.o.m. konstaterat att rättsskyddet för dem som berörs av lagstiftningen försvagas. Nämnda invändningar har samtidigt inte påverkat ÅD:s bedömning om landskapet har överskridit sin lagstiftningsbehörighet, vilket innebär att ett stort antal lagar med samma slags brist är ikraft i landskapet. Trots ÅD:s återkommande kritik av dessa standardformuleringar har landskapsregeringen inte beaktat det framförda i efterkommande framställningar. Utskottet som instämmer i det ÅD framför om lagstiftningstekniken efterlyser nu en ändrad praxis.

     Landskapsregeringen har på begäran av utskottet redogjort för att de materiella bestämmelserna i lagen faller under landskapets behörighet och därför bör det i blankettlagen klargöras att besvärsinstans är den som bestäms i självstyrelselagen. Vidare anges i redogörelsen att vissa bestämmelser i grundlagen och i annan rikslagstiftning av administrativ natur kan utgöra besvärsgrund för dem som berörs av lagstiftningen.

 

Besvärsbestämmelser

 

Framställningens skrivning angående besvärsbestämmelserna i tolkningstjänstlagen, som citeras i avsnittet ovan, är otydlig och kan missförstås så att rikslagens besvärsbestämmelser skulle gälla i sin helhet i landskapet. Enligt 17 och 18 §§ tolkningstjänstlagen kan den som är missnöjd besvära sig hos besvärsnämnden för social trygghet inom 30 dagar från den dag den besvärande har fått del av beslutet.

     Utskottet konstaterar att beslut fattade med stöd av den föreslagna blankettlagen kan överklagas med stöd av 25 § 2 mom. självstyrelselagen. Enligt denna bestämmelse kan besvär över lagligheten över av landskapsregeringens beslut endast anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. När det gäller övriga bestämmelser som rör besvär, dvs. rätten att besvära sig, överklagbarhet och besvärsförfarandet, har riket lagstiftningsbehörighet med stöd av 27 § 23 punkten självstyrelselagen. Utskottet konstaterar vidare att om rätten att fatta beslut i ett förvaltningsärende anförtros en myndighet under landskapsregeringen ska besvär över beslut, direkt med stöd av 25 § 1 mom. självstyrelselagen, anföras hos Ålands förvaltningsdomstol.

     De enda möjliga avvikelsen från huvudregeln i 25 § 2 mom. självstyrelselagen regleras i samma bestämmelses 3 mom. Enligt undantaget ska beslut som en landskapsmyndighet har fattat med stöd av en överenskommelseförordning överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol. Denna bestämmelse intogs i 25 § självstyrelselagen år 2004. Avsikten var att klarlägga rättsläget i fråga om besvärsvägarna när förvaltningsbehörighet överförs genom en överenskommelseförordning från riket till landskapet. När däremot förvaltningsbehörighet överförs från landskapet till en riksmyndighet förblir besvärsmyndigheten den som allmänt gäller för landskapsregeringens beslut enligt självstyrelselagen, dvs högsta förvaltningsdomstolen. 

     Mot bakgrund av detta konstateras att en överenskommelse om att överföra förvaltningsuppgifter från landskapsregeringen till FPA, vilket är landskapsregeringens avsikt enligt framställningen, inte kommer att medföra någon förändring när det gäller vilken myndighet som ska pröva ett besvär över ett beslut som fattats med stöd av landskapslagen om tillämpning av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer. Ett besvär över ett beslut som faller inom landskapets behörighet och som FPA fattar i tolkningstjänstärenden för personer som har sin hemkommun i landskapet ska prövas av högsta förvaltningsdomstolen.

     Enligt utskottet kan detta förhållande vara oklart för dem som anhåller om tolkningstjänst eller den som handlägger ett ärende, dels därför att blankettlagen saknar bestämmelser om detta och dels för att rikslagens motsvarande bestämmelse om besvärsinstans inte till denna del gäller i landskapet. FPA är visserligen skyldig att ge en korrekt besvärsanvisning i anslutning till beslutet, men detta eliminerar inte olägenheten att rätt information inte finns samlat i lagtexten. För att klargöra vilka regler som gäller ett besvär respektive vilken myndighet som är rätt besvärsmyndighet förutsätts god kunskap om behörighetsfördelningen i självstyrelselagen. Utskottet föreslår därför att en besvärsbestämmelse fogas till lagen.

 

Budgetlag

 

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen sammanhänger med ett anslag i landskapsregeringens förslag till budget för år 2011. Ovan har redogjorts för att uttryckliga bestämmelser om tolkningstjänst saknas i landskapet till följd av att riksdagen flyttat dessa från lagen om service och stöd på grund av handikapp till en ny lag om tolkningstjänster för handikappade. Ansvaret för tjänsterna övergick i riket från kommunerna till FPA från den 1 september 2010, medan ordnandet av tolkningstjänst kvarstår hos kommunerna till den 31 december 2010. I landskapet kvarstår hela ansvaret hos kommunerna för ordnandet av tolkningstjänster fram till dess att blankettlagen träder ikraft. Utskottet anser att det är viktigt att tjänsterna kan erbjudas utan avbrott i landskapet och finner i likhet med landskapsregeringen att det därför är angeläget att lagen träder ikraft så snabbt som möjligt.

     Mot bakgrund av detta och med beaktande av betänkandets motiveringar i övrigt föreslås att lagtinget antar lagförslaget i enlighet med 20 § 3 mom. självstyrelselagen.  

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

 

2 § Ändringsförslagen är av språklig natur.

 

4 § Enligt 23 § tolkningstjänstlagen har en besvärsinstans rätt att utan hinder av sekretess eller andra begränsningar erhålla sådana uppgifter som behövs för att avgöra ett ärende. Eftersom ärenden som avgörs inom landskapets behörighet ska överklagas enligt andra besvärsvägar än dem som anges i tolkningstjänstlagen föreslår utskottet ett förtydligande i ett nytt 2 mom. Enligt förslaget ska besvärsinstans avse högsta förvaltningsdomstolen i sådana ärenden som hör till landskapets behörighet.

     I övrigt föreslås en mindre ändring av språklig natur.

 

5 § Ändringsförslagen är av språklig natur.

 

6 § Med hänvisning till utskottets motivering under allmänna motiveringen i avsnittet Besvärsbestämmelser ovan föreslås att en ny bestämmelse fogas till lagen. Besvär kan anföras hos högsta förvaltningsdomstolen i enlighet med självstyrelselagens 25 § i ärenden som hör till landskapets behörighet. Övriga bestämmelser om rätten att besvära sig, beslutens överklagbarhet och besvärsförfarandet i övrigt finns i tolkningstjänstlagens fjärde kapitel.

 

7 §                 Ändringsförslaget är av teknisk natur.

 

Ärendets behandling

 

Lagtinget har den 10 november 2010 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.

     Utskottet har i ärendet hört ministern Katrin Sjögren, landshövding Peter Lindbäck, lagberedaren Mathias Lundqvist, byråchefen Alexandra Oksman och verksamhetsledaren för Ålands handikappförbund Susanne Vinberg.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Åke Mattsson, vice ordföranden Henry Lindström, ledamöterna Carina Aaltonen, Sirpa Eriksson och Roger Jansson.

    

Utskottets förslag

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

 

att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i följande lydelse:

 

L A N D S K A P S L A G
om
tillämpning i landskapet Åland av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

 

     (Ingressen lika som framställningen).

 

1 §

     (Lika som framställningen).

 

2 §

Förvaltningsuppgifter

     De förvaltningsuppgifter som enligt tolkningstjänstlagen sköts av social- och hälsovårdsministeriet ska i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen såvitt fråga är om uppgifter som hör till landskapets behörighet.

     Även de förvaltningsuppgifter som enligt tolkningstjänstlagen sköts av Folkpensionsanstalten ska i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen såvitt fråga är om uppgifter som hör till landskapets behörighet.

 

3 §

     (Lika som framställningen).

 

4 §

Hänvisningar

     Inom landskapets behörighet ska hänvisningen till

     1) socialvårdslagen (FFS 710/1982) i 13 § 3 mom. tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård,

     2) lagen om patientens ställning och rättigheter (FFS 785/1992) i 23 § 2 mom. tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter,

     3) lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) i 24 § (uteslutning) tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet samt

     4) lagen om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987) i 24 § 6 punkten tolkningstjänstlagen avse landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp.

     Besvärsinstans i 23 § tolkningstjänstlagen avser i ärenden som gäller landskapets behörighet högsta förvaltningsdomstolen.

 

5 §

Finansiering

     Kostnaderna för tolkningstjänster för en i landskapet bosatt (uteslutning) handikappad person betalas med landskapets medel. Likaså betalas kostnaderna som verkställigheten av denna lag medför med landskapets medel.

 

6 § (ny)

Ändringssökande

     Den som är missnöjd med ett beslut som fattats med stöd av denna lag i ärenden inom landskapets behörighet får söka ändring i det genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen i enlighet med bestämmelserna i tolkningstjänstlagen.

 

7 § (framställningens 6 §)

     Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen för Åland.

     (2 och 3 mom. lika som framställningen).

 

8 § (framställningens 7 §)

     (Lika som framställningen).

 

__________________

 

 

Mariehamn den 16 december 2010

 

 

Ordförande

 

 

Åke Mattsson

 

 

Sekreterare

 

 

Marine Holm-Johansson