Landskapsstyrelsen (nedan landskapsregeringen) föreslår ändringar i landskapslagen om renhållning och landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. Syftet med ändringarna är att införa producentansvar för skrotfordon och att samtidigt förbereda lagen för producentansvar inom andra produktområden.

Vidare föreslås bestämmelser som möjliggör inrättandet av ett register för dryckesförpackningsprodukter som svarar mot tullverkets krav för beviljande av befrielse eller nedsättning av accis.

Utskottets förslag

I framställningen föreslås bl.a. bestämmelser som bemyndigar landskapsregeringen att i förordning anta bestämmelser om producentansvar. Utskottet har funnit att vissa av dem är för vida med beaktande av självstyrelselagens 21 § samt grundlagens 80 §. Utskottet föreslår därför ändringar så att bemyndigandena i några fall preciseras och i andra fall utgår.

Utskottet föreslår att lagförslagen antas med de ändringar som föreslås i betänkandet.

Utskottets synpunkter

Allmänt

I framställningen föreslås bl.a. att producentansvar införs för skrotbilar. Bestämmelser om detta föreslås i landskapslagen om renhållning (renhållningslagen). Vid sidan av dessa bestämmelser föreslås även generella bestämmelser om producentansvar för andra typer av produkter och förpackningar. Producentansvar innebär att producenten skall svara för de kostnader som är förknippade med att produkten eller förpackningsavfallet är uttjänt och därför skall insamlas och tas om hand för återanvändning, återvinning eller någon annan form av avfallshantering.

Producentansvaret utgår från den s.k. ”polluter pays principle”, enligt vilken den som smutsar ner skall betala. Det långsiktiga syftet med producentansvaret är en mer miljöanpassad produktutveckling. Genom producentansvaret styrs producenterna mot mer resurssnåla produkter som är lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. På så sätt minskar producenten sina kostnader för återvinning och annan hantering. Utskottet konstaterar att det i landskapet för närvarande är kommunerna som i huvudsak bekostar omhändertagande och transport av material för återvinning.

Vilka produktslag som berörs samt vilka skyldigheter som kommer att åläggas de olika aktörerna skall enligt framställningen fastställas i landskapsförordning. De aktörer som berörs av lagstiftningen är producenten, den som introducerar produkten på marknaden eller den som förmedlar, säljer, överlåter, förpackar eller använder produkten. Utskottet har erfarit att förslag till bestämmelser om producentansvar för bl.a. däck, returpapper, batterier, elektriska och elektroniska produkter och byggmaterial diskuteras.

Producentansvaret innebär att den som definieras som producent kan åläggas att ta tillbaka förpackningar eller kasserade produkter om det är ändamålsenligt för en fungerande avfallshantering. Producenten kan också åläggas att helt eller delvis på annat sätt sörja för anordnandet av avfallshanteringen eller att svara för de kostnader som hanteringen medför. Genom avtal kan dock producentansvaret överlåtas till en tredje part, t.ex. en producentsammanslutning som åtar sig producentansvaret för en viss eller flera produktgrupper för flera producenters räkning.

Delegeringsbestämmelserna och grundlagens 80 §

Avsikten har varit att landskapsregeringen genom denna framställning bemyndigas att i förordning införa producentansvar för andra produktslag samt förpackningar i takt med att respektive EU-direktiv antas och träder ikraft.

Framställningen har utarbetats mot bakgrund av direktiv 2000/53/EG om skrotfordon, direktiv 1994/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall samt ett flertal andra direktiv om producentansvar som är under beredning i kommissionen. Parallellt med landskapsregeringens arbete med framställningen har motsvarande lagstiftningsarbete pågått i regering och riksdag.

I regeringens proposition RP 152/2003, med förslag till lag om ändring av avfallslagen och lag om ändring av 4 § lagen om flyttning av fordon och nedskrotning av skrotfordon, ingår motsvarande bestämmelser som nu är aktuella i landskapsregeringens framställning. I propositionen föreslås att regeringen bemyndigas att anta bestämmelser om införandet av producentansvar. I den del av motiven som gäller lagstiftningsordningen sägs att bestämmelserna om befogenheter innehåller element som kan vara problematiska med tanke på 80 § grundlagen. Regeringen föreslog därför att grundlagsutskottet skulle höras under riksdagsbehandlingen. Riksdagens miljöutskott har inbegärt ett utlåtande angående bestämmelsernas förenlighet med 80 § grundlagen.

I sitt utlåtande har grundlagsutskottet funnit att ett flertal av de normgivningsbemyndiganden som föreslås i rikslagen inte är tillräckligt exakta och noggrant avgränsade. Det är enligt grundlagsutskottet inte möjligt att genom en förordning meddela allmänna rättsregler om frågor som hör till området för lag. Med hänvisning till utlåtandet ändrades därför flera bestämmelser så att producenters och andra aktörers skyldigheter framgår direkt av lagtexten och därigenom avgränsar bemyndigandena tydligare.

Eftersom föreliggande lagförslag till vissa delar innehåller normgivningsbemyndiganden med likartade formuleringar som i propositionen finner social- och miljöutskottet, med beaktande av 21 § självstyrelselagen, att lagtinget bör göra vissa ändringar så att den föreslagna lagtexten överensstämmer med kraven i 80 § grundlagen. Utskottet föreslår preciseringar i några av de bestämmelser som bemyndigar landskapsregeringen att utfärda förordningar. I andra fall föreslås att bestämmelserna utgår och att landskapsregeringen återkommer till lagtinget med förslag till mer preciserade bestämmelser då det är aktuellt att utöka producentansvaret andra produktslag.

Skrotfordon

Utskottet har erfarit att de myndigheter och företag som berörs av lagförslaget om producentansvar för skrotfordon generellt sett godtar den föreslagna modellen utan större invändningar. Nuvarande hantering kommer att i stort sett fortsätta på samma sätt som tidigare om man bortser från det administrativa förfarandet för auktorisering, skrotningsintyg och avregistrering.

Syftet med förslaget är att ändra lagstiftningen så att landskapets bestämmelser om skrotfordon står i överensstämmelse med EG:s direktiv 2000/53/EG. I likhet med landskapsregeringen finner utskottet att det nuvarande systemet för uppsamling och omhändertagande av skrotfordon har fungerat mycket väl. Skrotfordonsavgiften som erläggs i samband med registrering har säkerställt att den framtida skrotningen är betald och att innehavaren av en skrotbil därför knappast av ekonomiska skäl lämnar bilen ute i naturen. Det är därför tveksamt om en högre insamlings- eller återvinningsgrad kan uppnås i landskapet. Mot denna bakgrund konstaterar utskottet att det nya systemet sannolikt inte kommer att medföra några omedelbara miljövinster inom landskapet. Liksom tidigare kommer bilarna att transporteras ut ur landskapet för behandling i större anläggningar.

EG-direktivets syfte är att skapa ett för konsumenterna avgiftsfritt system för återtagande av uttjänta fordon. Genom införandet av producentansvar skall återvinning och återanvändning främjas. På längre sikt förväntas producentansvaret leda till en produktutveckling som syftar till att göra det lättare och miljövänligare att separera materialen i ett fordon. På så sätt blir det billigare att ta hand om skrotbilarna. En sådan utveckling gynnar så småningom också den åländska miljön.

Det åländska förslaget utvidgar begreppet producent inom landskapet till dem som yrkesmässigt för in och förmedlar en produkt. Utskottet finner i likhet med landskapsregeringen att det inte är möjligt att i landskapslagstiftning lagstifta om skyldigheter för importörer på fastlandet. Ansvaret att organisera insamlingen och utfärdandet av skrotningsintyg åvilar därför enligt förslaget återförsäljarna i landskapet. Den som tar emot skrotbilarna skall auktoriseras för uppgiften av återförsäljarna. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det åländska förslaget på denna punkt är mindre byråkratiskt än den modell som valts i riket.

När det gäller de kostnader som genom direktivet åläggs producenterna har utskottet noterat att medlemsstaterna är skyldiga att se till att producenterna står för alla, eller en betydande del av, kostnaderna för att genomföra system för insamling, behandling och återvinning av uttjänta fordon. Utskottet vill å ena sidan inte påföra de åländska producenterna större ansvar än som är nödvändigt enligt direktivet. Det är å andra sidan viktigt att alla uttjänta fordon i landskapet tas om hand på rätt sätt och att de förs bort till godkända anläggningar utanför Åland vilka avtalat med importörer och producenter om det slutliga omhändertagandet av fordonen. Direktivets övergripande syfte är att överföra kostnadsansvaret för omhändertagandet på den som i egenskap av tillverkare är den verkliga producenten. Det slutliga kostnadsansvaret hamnar därför hos producenter utanför Åland, eftersom det inte finns några tillverkare i landskapet. Om man förutsätter att ansvarskedjan är obruten kommer lagstiftningen troligen inte att innebära några egentliga ekonomiska konsekvenser för dem som enligt denna lag är producenter p.g.a. att de för in fordonen i landskapet.

De berörda aktörerna har under hörandet lyft fram några frågor angående hanteringen. Utskottet har bl.a. erfarit att det finns behov av en större uppsamlingsplats för uttjänta bilar som skall transporteras bort från Åland. Vidare konstateras att det idag är lönsamt att ta vara på skrotfordon p.g.a. den stora efterfrågan på järnskrot, men i takt med att reglerna för omhändertagandet skärps kan pris och efterfrågan förändras. De skrotfordon som insamlas i landskapet kan t.ex. inte pressas samman på samma sätt som tidigare, eftersom det måste vara möjligt att separera olika material i den anläggning dit de förs. Detta kommer att medföra ökade kostnader för frakt. Sannolikt måste producenterna söka gemensamma transportlösningar för de uttjänta bilar som skall föras till behandlingsanläggningar utanför Åland. Utskottet har erfarit att det är de mottagande anläggningarna som ombesörjer frakten från Åland. De åländska producenterna drabbas därför inte av de direkta kostnaderna för frakten. Det finns dock en viss risk för att försäljningspriserna på fordon påverkas av de ökade kostnaderna.

Lagförslaget innebär att innehavaren av ett skrotfordon själv måste ombesörja transport av fordonet till en auktoriserad mottagningsanläggning som kan utfärda skrotningsintyg. Tidigare har denna transport ombesörjts utan kostnad för den sista innehavaren. Utskottet har noterat att lagen inte omöjliggör att stöd utges t.ex. för en samordnad insamling av uttjänta fordon på landsbygden och i skärgården. Den som åtar sig att insamla och transportera fordonen till behandlingsanläggningen kan enligt lagförslaget befullmäktigas att utge skrotningsintyg. Då intyget är en förutsättning för att bilen skall få avregistreras torde en hög insamlingsnivå säkerställas.

Under beredningen väcktes frågan om vad som gäller för fordon som införs privat eller som direktimporteras. Enligt utskottets uppfattning är andelen direktimporterade fordon sannolikt större i landskapet än i övriga Finland. Utskottet vill därför klargöra att fordon som direktimporteras eller förs in av en enskild person också omfattas av producentansvar enligt lagen. Producentansvar gäller även för de fordon som saknar återförsäljare i landskapet. När det gäller fordon som tillverkats utanför Europa skall kostnaderna för omhändertagandet överföras på den som importerat fordonet till EU-området. Fordonen i fråga skall således tas emot utan avgift för den sista innehavaren på samma sätt som fordon, vilka förs in av företag.

I sällsynta fall kan det inträffa att det är omöjligt för ägaren att visa upp ett skrotningsintyg vid avregistrering, t.ex. om bilen har blivit stulen. Utskottet har erfarit att ägaren i sådana fall skriftligen får intyga att fordonet är stulet före det kan avregistreras.

Utskottet har vidare erfarit att det kommer att dröja flera år innan det nya systemet är helt infasat. De avregistrerade skrotbilar som nu är övergivna i naturen omfattas t.ex. inte av förslaget. Skrotfordonsbegreppet i EG-direktivet är dessutom snävare än den gällande lagstiftningen i landskapet. En lösning som även omfattar de fordon som faller utanför bör därför sökas i syfte att nå en lika heltäckande lösning som gäller nu. De fordon som inte omfattas är bussar, lastbilar, motorcyklar och traktorer. I lagen finns dessutom ett utryckligt undantag för veteranfordon och fordon som är registrerade utanför landskapet. Enligt framställningen avser landskapsregeringen att anslå medel i landskapets budget för omhändertagandet av sådana skrotfordon som inte omfattas av det nya systemet. Enligt utskottet är det viktigt att tillse att tillräckliga medel finns för detta ändamål.

En positiv konsekvens av det nya systemet är de nya bestämmelserna om avställning. Förfarandet förenklas och bilägaren behöver inte betala bilskatt under avställningstiden. I förslaget finns ingen begränsning av avställningstiden. Detta kan leda till att fler bilar blir avställda istället för avregistrerade och skrotade. Det finns därför en viss risk för att antalet avställda bilar i naturen och i gårdsmiljöer ökar på ett sätt som förfular miljön.

Dryckesförpackningar

Framställningen innehåller förslag till bestämmelser som är avsedda att möjliggöra nedsättning av accis för dem som importerar drycker i förpackningar som ingår i fungerande retursystem. Utskottet omfattar förslaget som innebär att de som i landskapet importerar drycker t.ex. direkt från Sverige nu sätts i samma ställning som importörer i riket.

Många av de dryckesförpackningar som säljs i landskapet ingår i någon form av retursystem för antingen återanvändning eller återvinning av förpackningens material. Samtidigt finner utskottet att det vid sidan av dessa förpackningar förekommer en oproportionerligt stor andel dryckesförpackningar som står helt utanför retursystemen. Den största andelen av dessa härrör från taxfree-försäljningen i färjtrafiken till Åland. Utskottet konstaterar att kostnaderna för insamling och omhändertagandet av dessa förpackningar bärs av kommunerna. Utskottet skulle välkomna sådana lösningar som innebär att kostnadsansvaret för insamlingen och omhändertagandet av dessa förpackningar påfördes återförsäljarna av dryckerna. Enligt utskottet skulle insamlingsgraden kunna höjas avsevärt om förpackningarna kunde ingå i befintliga retursystem.

Ikraftträdelse och budgetmässiga konsekvenser

Det första lagförslaget om ändring av landskapslagen om renhållning skall enligt ikraftträdelsebestämmelsen börja gälla den första januari 2005. Utskottet föreslår med hänvisning till lagstiftningskontrollen att bestämmelsen ändras så att landskapsregeringen själv kan besluta när lagen skall träda ikraft. När det gäller det andra lagförslaget är ikraftträdelsetidpunkten öppen i framställningen.

I landskapsregeringens förslag till budget för 2005 föreslås att skrotningsavgift inte längre skall uppbäras för fordon som omfattas av producentansvar. För de fordon för vilka producentansvar inte gäller kommer en avgift fortsättningsvis att uppbäras. Intäkterna från skrotningsavgifterna har ett eget moment i budgeten, 33.70.60, varifrån de senare överförs till en skrotbilsfond.

Fram till den 1 juli 2007 är det endast fordon som släppts ut på marknaden den 1 juli 2002 eller senare som omfattas av producentansvar. Efter det omfattas även fordon som släppts ut på marknaden före detta datum. De fordonskategorier som kommer att omfattas av producentansvar finns uppräknade i lagen. De fordonskategorier som faller utanför är bussar, lastbilar, motorcyklar och traktorer. Utskottet känner inte till om producentansvar kommer att införas för dessa kategorier. Inkomsterna från skrotningsavgifter kommer dock att minska betydligt under de kommande åren. Utskottet anser, i likhet med landskapsregeringen, att det mot denna bakgrund inte finns skäl att upprätthålla skrotbilsfonden. Eftersom de föreslagna lagändringarna inte kommer att träda ikraft så snabbt som förutsetts i samband med att budgeten behandlades kommer skrotningsavgift att uppbäras i enlighet med gällande lag även under början av 2005.

I och med att producentansvar införs skall producenterna själva svara för kostnaderna för skrotning samt transport till demonteringsanläggning utanför Åland. I enlighet med landskapsregeringens motiveringar till budgetförslaget föreslås att medel upptas i budgeten för 2005 och 2006 som kan utges för de fordon som kommer att omfattas av producentansvar och som tagits i bruk före den 1 juli 2002. Vidare sägs att medlen även kan användas som understöd för de fordon som inte kommer att omfattas av producentansvar. Utskottet konstaterar att det därutöver kan finnas behov av att insamla eventuella skrotfordon som övergetts i naturen och där det inte går att fastställa vem som är den sista innehavaren. Eftersom de nu föreslagna reglerna innebär att fordon inte kan avregistreras utan ett skrotningsintyg så kommer detta problem sannolikt att minska. Det konstateras vidare att skrotningspremie kommer att utbetalas delvis under 2005 i enlighet med gällande lagstiftning fram till dess att lagförslagen träder i kraft. Eftersom landskapsregeringen i budgetförslaget utgick från att producentansvaret skulle gälla från den första januari 2005 kan det finnas behov att återkomma i en tilläggsbudget med justeringar både beträffande skrotningsavgifter och skrotningspremier.

Utskottet har erfarit att det kommer att vara möjligt att ge stöd till producenterna under den tid som systemet med producentansvar etableras. Det har i riket diskuterats om en höjning av fordonsskatten skall användas som stöd för att finansiera nödvändiga förbättringar av anläggningar som hanterar uttjänta fordon. Eftersom en höjning av fordonsskatten ökar statens inkomster kommer höjningen att påverka avräkningsbeloppet till landskapet.

Övrigt

I framställningen föreslås att bestämmelserna om producentsammanslutningar, producentregistret och anmälningsskyldigheten intas under lagens andra kapitel som har rubriken ”Förvaltningsuppgifter”. Rubriken antyder att bestämmelserna i kapitlet riktas till offentliga myndigheter och inrättningar. Vissa av de föreslagna bestämmelserna som riktar sig till producenter med producentansvar passar därför sämre under denna rubrik. Under kapitel 5a som har rubriken ”Tillstånd och anmälan” finns däremot ingen bestämmelse om anmälningsskyldigheten. I samband med att landskapsregeringen ser över lagen nästa gång bör renhållningslagens struktur och rubriker ägnas uppmärksamhet.

Utskottets förslag

Avsikten med framställningen är att införa producentansvar för skrotfordon samt att möjliggöra införandet av producentansvar för ytterligare produkter i förordning. Utskottet omfattar i princip förslaget att införa producentansvar men har funnit att det inte är möjligt att införa producentansvar för en särskild produkt på förordningsnivå.

Med beaktande av 21 § självstyrelselagen och 80 § grundlagen bör de produkter och produktgrupper för vilka producentansvar skall gälla anges i lag. Vidare bör de bemyndiganden som ger landskapsregeringen rätt att anta närmare bestämmelser om producenternas skyldigheter vara tillräckligt preciserade och avgränsade.

De viktigaste ändringarna som utskottet föreslår i betänkandet gäller de bemyndiganden enligt vilka landskapsregeringen i förordning kan anta närmare bestämmelser om producentansvar. Utskottet har funnit att vissa av dem inte är tillräckligt preciserade och avgränsade. I något fall föreslås att de utgår medan utskottet i några fall föreslår preciseringar. När landskapsregeringen finner att det är aktuellt att utvidga producentansvaret föreslås att landskapsregeringen återkommer med en ny framställning.

Utskottet föreslår att lagförslagen antas med de ändringar som föreslås i betänkandet.

Detaljmotivering

1. Landskapslag om ändring av landskapslagen om renhållning

Ingressen Utskottet föreslår flera rättelser i ingressen av teknisk natur.

3 § I8 och 9 mom. föreslås några mindre ändringar av språklig natur. Utskottet föreslår också att en behandlingsanläggning kan tillvarata delar för återanvändning av andra än producenter.

4b § Utskottet föreslår att ett nytt moment fogas till den föreslagna bestämmelsen. I det nya momentet bestäms syftet med producentansvar. Ett bemyndigande för landskapsregeringen att anta närmare bestämmelser om producentansvar, såsom kvantitativa mål för återvinning och återanvändning, förutsätter att området för bemyndigandet avgränsas. Renhållningslagens tillämpningsområde i 1 § 1 mom. och syfte i 3a § samt bestämmelserna om producenters skyldigheter i 4, 4a §§ samt 4b § 1 mom. avgränsar bemyndigandet. Vidare skall bestämmelser om de produkter för vilka producentansvar gäller intas i lagen. Se också utskottets motiveringar under allmänna motiveringen samt i detaljmotiveringen under 16b och 38a §§.

7a § Ändringsförslagen är av språklig karaktär.

7b § Det föreslås att en anmälan enligt 1 mom. skall tillställas landskapsregeringen inom sex kalendermånader från verksamhetens inledande. I övrigt föreslås språkliga ändringar.

7c § Utskottet föreslår att också enskilda producenter skall uppfylla de uppräknade kriterierna för godkännande i 7c. Enskilda producenter omfattas enligt 7b av anmälningsplikt. I övrigt föreslås ändringar av språklig karaktär.

16 § Ändringsförslagen är av språklig karaktär.

16b § Utskottet föreslår att bemyndigandena i 2 och 3 mom. utgår. Enligt den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. kan landskapsregeringen i förordning besluta att producentansvaret för en viss produkt är partiellt, om de fastställda målen för återanvändning och återvinning kan uppnås på något annat sätt. Enligt bemyndigandet i 3 mom. kan närmare bestämmelser om producentens skyldigheter bestämmas produktvis i landskapsförordning.

I 18c § 1 mom. regeringens proposition 152/2003 föreslås en nästan identisk bestämmelse som framställningens bemyndigande i 2 mom., bortsett från att propositionens bestämmelse gäller förpackningsavfall. Riksdagens grundlagsutskott anser att bemyndigandet är alltför vagt. Eftersom producentens skyldigheter är generellt formulerade och då det partiella ansvaret förutsätter att någon annan part också har ansvar för hanteringen, måste lagtexten preciseras för att uppfylla kraven i 80 § grundlagen. Under riksdagsbehandlingen preciserades det partiella producentansvaret för förpackningar så att det i lagen framgår hur stor andel, angivet i viktprocent, av förpackningsavfallet som i genomsnitt skall återvinnas.

När det gäller bemyndigandet i 3 mom. finner utskottet att framställningen till skillnad från propositionen inte innehåller någon bestämmelse om vilka produktgrupper som omfattas av producentansvar. Mot denna bakgrund är bemyndigandet i 3 mom. inte tillräckligt exakt och avgränsat. Renhållningslagen bör därför kompletteras med en bestämmelse som anger vilka produktslag som omfattas av producentansvar.

Utskottet konstaterar att landskapsregeringens avsikt inte har varit att i nära samband med denna framställning införa producentansvar för någon viss produkt. Inom flera produktområden finns förslag till EU-direktiv om producentansvar som är under beredning. Bemyndigandet skulle möjliggöra en smidig implementering av dessa direktiv i sinom tid.

Då utskottet erfarit att det inte finns något omedelbart behov av att precisera ett partiellt eller fullt producentansvar för någon särskild produktgrupp finner utskottet att bemyndigandena i 16 § kan utgå. Landskapsregeringen kan i ett senare skede återkomma till lagtinget då det p.g.a. gällande EU-direktiv är aktuellt att införa producentansvar, fullt eller partiellt, för något produktslag.

Vidare föreslås att ordet "eller" i första meningen i 3 mom. ersätts med "och", så att producentens skyldigheter i bestämmelsen inte felaktigt tolkas som alternativa. (Jämför med grundlagsutskottets utlåtande angående 18c § 2 mom. i regeringens proposition).

I övrigt föreslås ändringar av språklig karaktär.

25a § Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras så att det framgår var den närmare definitionen för respektive fordonslag återfinns.

Vidare konstaterar utskottet att bestämmelsen innehåller inte mindre än fyra separata uppräkningar. Uppräkningar kan i och för sig göra bestämmelserna mer överskådliga, men enligt utskottet bör fler uppräkningar än en, om möjligt, undvikas i en och samma paragraf. Med hänvisning till detta föreslås att 2 och 3 mom. omformuleras i syfte att undvika uppräkningarna i dessa moment.

Utskottet föreslår vidare att 4 mom. 2 punkten utgår. Med hänvisning till allmänna motiveringen och detaljmotiveringen under 16b § skall producentansvar regleras i lag. Enligt utskottet är det dessutom inte ändamålsenligt att lagstifta om producentansvar för samma typ av produkter, i detta fall fordon, på olika normgivningsnivåer.

I 4 mom. föreslås vidare att den felaktiga hänvisningen i 3 punkten korrigeras. Övriga ändringsförslag är av språklig karaktär.

25b § Ändringsförslagen är av teknisk eller språklig natur.

Enligt utskottet omfattas i princip alla uttjänta fordon i landskapet av producentansvar. Ur landskapets synvinkel är det önskvärt att producenterna tar hand om så stor andel som möjligt. Enligt vad utskottet har erfarit har de kvantitativa målen som antagits på EU-nivå närmast betydelse för de behandlingsanläggningar utanför landskapet som demonterar fordonen.

25c § Ändringsförslagen är av språklig natur.

25d § Utskottet föreslår att 1 mom. kompletteras med en grundläggande bestämmelse om mottagarens skyldighet att kontrollera den sista innehavarens rätt att överlåta det uttjänta fordonet. I övrigt föreslås ändringar av språklig natur.

37 § Ändringsförslagen är av språklig natur.

38 § Utskottet föreslår en ändring så att bemyndigandet att anta närmare bestämmelser begränsas till sådana produkter för vilka producentansvar gäller enligt denna lag. Utskottet hänvisar till den allmänna motiveringen samt till detaljmotiveringen under 16b §. Denna bestämmelse får därför begränsad betydelse fram till dess att producentansvar för särskilda produktslag och förpackningsavfall regleras i lagen.

Vidare föreslår utskottet att bestämmelsen i 1 mom. inte skall gälla användare. Enligt utskottet skulle bestämmelsen omfatta en alldeles för stor grupp för vilken det inte är relevant att besluta om skyldigheter och ansvar enligt punkterna 1-3. I bemyndiganden i 2 mom. ges landskapsregeringen möjlighet att anta bestämmelser om rättighet och skyldighet för avfallsinnehavaren att föra avfallet till avfallshantering eller annan hantering av kasserade produkter. Enligt utskottet innebär detta att landskapsregeringen i landskapsförordning kan anta närmare bestämmelser som också omfattar användare av produkter och förpackningsavfall för vilka producentansvar gäller.

Utskottet föreslår slutligen att hänvisningarna till 1 mom. korrigeras.

38a § Utskottet finner att bestämmelsen innehåller en uppräkning av bemyndiganden för landskapsregeringen att anta närmare bestämmelser på en lång rad områden. Med samma motivering som ovan under 38 § föreslår utskottet att bemyndigandet att utfärda bestämmelser enligt 38a § skall begränsas till sådana produkter för vilka producentansvar gäller enligt denna lag.

Vid sidan om denna bestämmelse föreslås ett flertal bemyndiganden i olika bestämmelser i lagen. Sådana föreslås i 7b § 4 mom., 16b 2 och 3 mom. (som utskottet föreslår att utgår), 25a § 4 mom., 25b § 4 mom. och i 38 § 1 och 2 mom. Enligt utskottet skulle det vara bra för överskådligheten i lagen att gå in för en mer enhetlig modell för placeringen av delegeringsbesluten i lagen.

Utskottet finner dessutom att det finns ett delegeringsbeslut om skyldighet för producenter m.fl. att ta tillbaks förpackningar och kasserade produkter både i 38 § 1 mom. 1 punkten och i 38a § 1 mom. 3 punkten. Eftersom bestämmelserna delvis reglerar samma sak föreslås att punkt 3 i denna paragraf utgår.

Enligt bemyndigandet i 2 punkten kan landskapsregeringen anta bestämmelser om retursystem. Utskottet föreslår att landskapsregeringen bl.a. i förordning förtydligar att återförsäljare av produkter som ingår i ett retursystem, t.ex. dryckesförpackningar, skall medverka i retursystemet på det sätt som förutsätts för att retursystemet skall fungera. Det kan t.ex. innebära att återförsäljare skall ta emot dryckesförpackningar och utge pant för dessa.

Bemyndigandet i framställningens 4 punkt är mycket omfattande. Det föreslås att landskapsregeringen kan anta kvantitativa mål och villkor för producenternas åtgärder i enlighet med producentansvaret. Med hänvisning till det som sägs om 18h § i riksdagens grundlagsutskotts utlåtande 1/2004 rd och detta utskotts förslag till tillägg i 4b § föreslås att bemyndigandet kvarstår. Det nya momentet i 4b § samt renhållningslagens 3a, 4 och 4a §§ samt 4b § 1 mom. preciserar och avgränsar området för de bestämmelser som landskapsregeringen kan utfärda genom bemyndigandet. Samtidigt konstaterar utskottet att landskapsregeringen måste återkomma med förslag till lagändring om bemyndigandet skall gälla några andra produktslag än uttjänta fordon.

När det gäller förslagets 6 punkt om auktorisation av behandlingsanläggningar konstateras att det beträffande uttjänta fordon framgår av lagens 25b § att det är producenten som utser en auktoriserad behandlingsanläggning. Krav på auktorisation för andra typer av behandlingsanläggningar bör enligt utskottet också regleras i lag. Den som auktoriseras för att motta uttjänta fordon skall vidare inneha ett avfallstillstånd enligt renhållningslagen. Ett avfallstillstånd krävs för alla anläggningar där yrkesmässig återvinning av avfall bedrivs. Detta innebär alltså att verksamheten har tillståndsprövats av miljöprövningsnämnden och att tillsyn utövas av landskapsregeringen. Enligt utskottet innehåller ett avfallstillstånd villkor för mängden avfall, tekniska krav, säkerhetsåtgärder med mera. Några ytterligare bestämmelser om villkor för auktorisation av behandlingsanläggningar för uttjänta fordon torde därför vara onödiga. Då det i lag bör framgå vilka typer av behandlingsanläggningar som skall auktoriseras och då villkoren för behandlingsanläggningar för uttjänta fordon är tillräckligt reglerad föreslås att punkt 6 utgår.

I punkt 7 bemyndigas landskapsregeringen att anta bestämmelser om kodningsstandarder och demonteringsinformation för fordon för vilka producentansvar gäller. Bestämmelser om detta återfinns i 25a § 2 punkten och 25b § 3 och 4 mom. I den senare bestämmelsen finns också ett delegeringsbeslut som delvis överlappar denna paragrafs 7 punkten. Utskottet föreslår inga ändringar i detta betänkande men förutsätter att en mer enhetlig och överskådlig reglering intas i samband med att lagen revideras nästa gång.

När det gäller delegeringsbeslut som rör skyldigheten att informera konstateras att sådana bestämmelser beträffande uttjänta fordon finns i 25a, 25b och 25c §§. Punkt 8 innehåller en generellt formulerad bestämmelse om samma sak. Även här föreslås att regleringen ses över i syfte att göra den mer överskådlig och enhetlig.

Ikraftträdelsebestämmelsen Utskottet föreslår att tidpunkten för ikraftträdande lämnas öppen.

Vidare föreslår utskottet en övergångsbestämmelse för de producenter och producentsammanslutningar som enligt lagen skall göra anmälan till landskapsregeringen för anteckning i producentregistret. Enligt förslaget skall anmälan inlämnas inom sex månader från det att lagen träder ikraft.

2. Landskapslag om ändring 2 av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon

Ingressen Utskottet föreslår flera rättelser i ingressen av teknisk natur.

30 och 30a §§ Utskottet föreslår mindre ändringar av teknisk natur.

30b § En mindre teknisk ändring föreslås. I övrigt är ändringarna av språklig karaktär.

46 § Ändringsförslagen är av språklig natur.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 31 maj 2004 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört landskapsregeringsledamoten Gun-Marie Lindholm, lagberedaren Olle Ekström, trafikinspektören Bengt Karlsson, verkställande direktören Torolf Karlsson, kretsloppsutredaren Mona Kårebring-Olsson, verkställande direktören för Ålands problemavfall Christian Nordas, företagaren Styrbjörn Oskarsson, biträdande tullinspektören Anja Stenman samt företagaren Bengt Westerholm.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Sune Mattsson, vice ordföranden Harriet Lindeman (delvis) samt ledamöterna Åke Mattsson, Veronica Thörnroos och Göte Winé.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar de i framställningen ingående lagförslagen följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om renhållning

I enlighet med lagtingets beslut

upphävs 25 § 2 mom. landskapslagen den 8 januari 1981 om renhållning (3/1981),

ändras lagens 4b §, 16 § 1 mom., 25 § 1 mom., 37 § 2 mom., 38 § och 38a §, av dessa lagrum 4b §, 16 § 1 mom., 38 § 2 mom. och 38a § sådana de lyder i landskapslagen den 29 september 1998 (91/1998),

fogas till lagens 3 §, sådan den lyder i landskapslagen den 29 september 1998, nya 5 – 9 mom. samt till lagen nya 7a-7c, 16b, 16c och 25a – 25d §§, samt

ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:

3 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

(5-7 mom. lika som i framställningen).

Med retursystem avses ett system för återvinning eller återanvändning av förpackningar eller produkter. Systemet utmärks av att försäljningsställen tar emot kasserade förpackningar eller produkter och till inlämnaren utbetalar en penningsumma (pant- eller premiebelopp).

Med behandlingsanläggning avses en anläggning där uttjänta produkter yrkesmässigt tas om hand för att tillvarata delar för försäljning, (uteslutning) återanvändning, materialåtervinning, biologisk återvinning eller energiåtervinning samt för vilken beviljats avfallstillstånd i enlighet med 5a kapitlet. En behandlingsanläggning för uttjänta fordon skall ha berörd producents auktorisation för uppgiften.

4b §

Producenten skall skaffa sig tillräcklig kunskap om det avfall produkten eller produktionen ger upphov till, avfallets hälso- och miljökonsekvenser och sätten att minska avfallets mängd och skadlighet. Detsamma gäller kunskap om avfallshanteringen och möjligheterna att utveckla produktionen eller produkten så att avfallets mängd och skadlighet begränsas. (Uteslutning)

Utöver de skyldigheter som producenter har ovan finns speciella bestämmelser för producenter med producentansvar i denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser. Syftet med producentansvar skall vara att förmå producenterna till att mer effektivt uppfylla bestämmelserna i 4 och 4a §§ samt 4b § 1 mom.

7a §

Om en producent har anslutit sig till en producentsammanslutning eller ingått avtal med en sådan sammanslutning så överförs producentansvaret från producenten till producentsammanslutningen då en anmälan om producentsammanslutningen, anslutningen eller avtalet i enlighet med 2 mom. har godkänts för anteckning i eller har antecknats i ett producentregister som förs av landskapsregeringen.

Skyldigheterna inom en producentsammanslutning skall med beaktande av verksamhetens beskaffenhet och omfattning fördelas rättvist så att inte handelshinder och konkurrenssnedvridning uppstår. En producentsammanslutning skall på de villkor som gäller för till sammanslutningen anslutna producenter anta en ny producent som delägare, medlem eller i avtalsförhållande, om det på grund av en obetydlig marknad eller av något annat särskilt skäl är ekonomiskt orimligt att producenten ensam ordnar ett heltäckande system för återanvändning, återvinning och annan avfallshantering.

Landskapsregeringen kan ålägga producenter och producentsammanslutningar inom ett visst produktområde att samarbeta, om det är nödvändigt för att undanröja eller förhindra uppkomsten av parallella återanvändnings- och återvinningssystem som orsakar uppenbar olägenhet för systemens allmänna funktion eller för den som skall lämna en förpackning eller en kasserad produkt till återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. gäller även andra samarbetsarrangemang än producentsammanslutningar i enlighet med 1 mom., om producenterna gemensamt ordnat återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering på grund av producentansvar och om de har en betydande marknadsandel för berörda produkter eller produktgrupper.

7b §

Varje producent och producentsammanslutning som avses i 3 § 5 och 7 mom., som har producentansvar, skall för anteckning i producentregistret göra en anmälan till landskapsregeringen inom sex kalendermånader efter verksamhetens inledande. Landskapsregeringen för ett producentregister över anmälningar och (uteslutning) beslut som fattas på grundval av anmälningarna. En producent som tillhör en producentsammanslutning behöver inte göra en särskild anmälan.

Anmälan skall innehålla tillräckliga uppgifter och utredningar om producenten, verksamheten samt om återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av kasserade produkter. Landskapsregeringen skall också underrättas om väsentliga förändringar i verksamheten, om upphörande av verksamheten samt om förändringar som berör en producentsammanslutning.

(3 och 4 mom. lika som i framställningen).

7c §

Landskapsregeringen beslutar om godkännande för anteckning i producentregistret. En producent eller en producentsammanslutning godkänns för anteckning i producentregistret, om det av uppgifterna som fogats till anmälan eller på annat sätt visas att

1) verksamheten sköts i enlighet med denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den,

2) det vid återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av produkterna och det avfall de ger upphov till beaktas de mål och skyldigheter som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den,

3) producentsammanslutningen med beaktande av verksamhetens omfattning och karaktär är tillräckligt solid för att garantera erforderliga avfallshanteringsåtgärder eller på anfordran ställer en tillräcklig garanti.

Landskapsregeringen kan i samband med anteckning i eller godkännande för anteckning i producentregistret meddela de villkor som behövs för övervakningen av verksamheten samt för fullgörandet av skyldigheterna enligt denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

16 §

Kommunen skall besörja att avfall kan mottas, lagras och oskadliggöras eller på annat sätt behandlas ändamålsenligt. Kommunen skall se till att det för sådan verksamhet finns ett tillräckligt antal ändamålsenliga anläggningar. I de fall ett producentansvar inte finns så regleras omhändertagande och behandling av farligt avfall och skrotfordon genom avtal mellan landskapet och kommunerna.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

16b §

Utan särskild kostnad för den siste innehavaren eller ägaren skall en producent insamla och omhänderta avfall för vilket producenten har producentansvar. Producenten skall anvisa en eller flera lämpliga platser dit sådant avfall kan föras samt lämna uppgift om dessa platser till landskapsregeringen. En producent som inte har anvisat någon plats där sådant avfall tas emot kan bli ersättningsskyldig för de kostnader ägaren eller innehavaren orsakas till följd av detta. Verksamhetsansvarig person hos producent kan bli ersättningsskyldig om denne avsiktligt eller av grov oaktsamhet har försummat sitt ansvar enligt detta moment.

En producent med producentansvar skall ordna och finansiera system så att produkterna eller delar av dem, vilka kasserats såsom avfall, insamlas för återanvändning, återvinning eller annan avfallshantering. (Uteslutning). Vid återanvändning, återvinning och annan avfallshantering som grundar sig på producentansvar skall i tillämpliga delar iakttas vad som bestäms om förebyggande åtgärder, allmänna krav samt ansvar vid hantering och transport i 4 – 4b §§, 8a – 8e §§, 13 § samt i 14 § 2 mom. denna lag.

En producents skyldighet kan avse de produkter som denne själv släpper ut på marknaden och en sådan andel av alla motsvarande produkter som släpps ut på marknaden som är skälig med hänsyn till den mängd produkter som släpps ut på marknaden eller producentens marknadsandel. Produktansvaret gäller oberoende av när en produkt har släppts ut på marknaden. Genom landskapsförordning bestäms produktvis närmare om producentens skyldigheter.

16c §

(Lika som i framställningen).

25 §

(Lika som i framställningen).

25a §

Producenten har producentansvar för

1) personbilar (kategori M1 enligt definitionen i bilaga II A till direktiv 70/156/EEG),

2) paketbilar (kategori N1 enligt definitionen i bilaga II A till direktiv 70/156/EEG),

3) trehjuliga motordrivna fordon (kategori L2e enligt definitionen i direktiv 2002/24/EG, moped),

4) fyrhjuliga motordrivna fordon (kategori L6e enligt definitionen i direktiv 2002/24/EG) samt

5) andra fordon som kan jämställas med dessa såsom ambulanser, husbilar och begravningsbilar.

Producenten skall avseende de fordon som avses i 1 mom. använda sådana kodningsstandarder för komponenter och material som är ägnade att underlätta återanvändning och återvinning. Producenten skall tillse att auktoriserade behandlingsanläggningar får information om demontering av varje typ av fordon inom sex månader efter att den släppts ut på marknaden.

Bestämmelserna om producentansvar omfattar inte fordon som är registrerade utanför landskapet eller sådana veteranfordon som avses i landskapförordningen om veteranfordon (19/1997).

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning föreskriva närmare om

1) vilka fordon som avses i 1 mom.,

(Uteslutning).

2) (uteslutning) information som tillståndshavaren för en i 2 mom. avsedd anläggning skall lämna till motorfordonsbyrån samt om

3) vad som skall framgå av ett skrotningsintyg som avses i 25d §.

25b §

(1-2 mom. lika som i framställningen).

Producenten skall se till att demonteringsinformation tillhandahålls för varje typ av nytt fordon inom sex månader efter det att fordonet släppts ut på marknaden. I informationen skall de olika fordonskomponenterna och fordonsmaterialen samt lokaliseringen av de farliga ämnena i fordonen anges i den omfattning som behövs för att behandlingsanläggningarna skall kunna följa bestämmelserna i direktivet om uttjänta fordon 2000/53/EG samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av direktivet.

Producenten skall till landskapsregeringen lämna de uppgifter om omhändertagandet av uttjänta fordon, fordonsdelar och material, samt om andra förhållanden som landskapsregeringen behöver för att kontrollera att ovan nämnda bestämmelser om uttjänta fordon följs. Landskapsregeringen kan besluta närmare om sådan uppgiftsskyldighet.

25c §

Producenten skall vid marknadsföring och försäljning av fordon samt på förfrågan informera om insamlingen av uttjänta fordon samt syftet med detta. Informationen skall dessutom innehålla uppgifter om

1) fordons och komponenters konstruktion med avseende på möjligheter till återvinning och materialåtervinning,

2) från miljösynpunkt godtagbar behandling av uttjänta fordon, särskilt i fråga om demontering och tömning av vätskor,

3) optimerade metoder för återanvändning, materialåtervinning och återvinning av uttjänta fordon och deras komponenter samt

4) vilka framsteg som gjorts när det gäller återanvändning och materialåtervinning för att minska det avfall som skall bortskaffas och för att öka återanvändningen och graden av materialåtervinning.

25d §

Den som mottar ett uttjänt fordon skall kontrollera den sista innehavarens rätt att överlåta det uttjänta fordonet. Mottagaren skall till dess siste innehavare eller ägare avgiftsfritt lämna ett skrotningsintyg, som visar att det uttjänta fordonet har omhändertagits för skrotning. Uttjänta fordon får endast tas emot av en för skrotfordon avsedd behandlingsanläggning vilken har miljötillstånd och i enlighet med 25b § 1 mom. är auktoriserad för uppgiften. Rätt att utge ett sådant skrotningsintyg kan av en sådan behandlingsanläggnings innehavare genom fullmakt ges till försäljare av fordon och särskilda insamlare av fordon som utfäst sig att lämna de uttjänta fordonen till tillståndshavarens anläggning. Landskapsregeringen skall meddelas om sådan fullmakt har givits.

Med avvikelse från vad som stadgas i 1 mom. får mottagaren av ett uttjänt fordon av annan överlåtare än en kommun debitera en avgift för att utge skrotningsintyg, om väsentliga fordonskomponenter saknas i fordonet eller om det finns främmande föremål eller ämnen i fordonet. Avgiften får i sådant fall inte sättas högre än som kan anses vara skäligt för att täcka den värdeminskning eller de merkostnader som bristerna medför.

37 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Den som lämnat ett skrotfordon eller uttjänt fordon så att renhållningsmyndigheten med stöd av 25 § 1 mom. nödgats ombesörja flyttningen, skall för lämnande av fordon i omgivningen dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

38 §

Landskapsregeringen kan för särskilda produkter, för vilka producentansvar gäller enligt denna lag, i landskapsförordning besluta närmare om skyldighet för producenter eller de som annars introducerar på marknaden, förmedlar, säljer, överlåter eller förpackar (uteslutning) en produkt att

1) ta tillbaka förpackningar eller kasserade produkter om det är ändamålsenligt för en fungerande avfallshantering,

2) antingen helt eller delvis på annat sätt sörja för anordnandet av avfallshanteringen eller att

3) svara för de kostnader som hanteringen medför.

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning föreskriva om rättighet eller skyldighet för avfallsinnehavaren att föra avfallet till avfallshantering som anordnas på det sätt som avses i 1 mom. 2 punkten eller att på annat sätt delta i hanteringen. Ett i 1 mom. 1 punkten avsett ansvar för att ta tillbaka förpackningar eller kasserade produkter kan genom avtal överlåtas till en tredje part.

38a §

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning föreskriva närmare om särskilda slag av avfall och produkter för vilka producentansvar gäller enligt denna lag. Sådana bestämmelser kan gälla

1) klassificering, förpackning, märkning och om sådana uppgifter som skall lämnas för att en effektiv och säker hantering skall äga rum,

2) kontroll och tillsyn, retursystem och premier, förbud, begränsningar och villkor vid handel med produkten, transport och vidareförmedling, insamling, sortering, förvaring, lagring, återanvändning, återvinning, återvinningsgrader, hantering och behandling av uttjänta produkter eller avfall samt om tekniska krav och åtgärder som skall vidtas för att minska hälso- eller miljörisker,

(uteslutning)

3) kvantitativa mål och villkor för återanvändning, materialåtervinning eller återvinning av (uteslutning) produkter eller produktgrupper samt om tidsfrister för när sådana mål skall nås, samt om skyldighet att lämna sådan information som behövs för att landskapsregeringens övervakning i enlighet med denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen,

4) skyldighet för producenter inom ett visst produktområde att samarbeta, om det är nödvändigt för att undanröja eller hindra uppkomsten av parallella återanvändnings- och återvinningssystem som orsakar uppenbar olägenhet för systemens allmänna funktion,

(uteslutning)

5) kodningsstandarder och demonteringsinformation för sådana fordon för vilka producentansvar gäller för tillverkaren, den som yrkesmässigt importerar eller den som yrkesmässigt förmedlar fordon samt (uteslutning)

6) den information om insamling av uttjänta produkter som en producent eller annan ekonomisk aktör skall tillhandahålla om en produkt och dess komponenter, för att få ett miljömässigt godtagbart omhändertagande samt för att på bästa sätt kunna återanvända eller återvinna uttjänta produkter och deras komponenter.

(2 mom. lika som i framställningen).

__________________

Denna lag träder i kraft den (uteslutning)

(2 mom. lika som i framställningen).

Varje producent och producentsammanslutning som avses i 3 § 5 och 7 mom. och som enligt denna lag har producentansvar skall för anteckning i producentregister göra en anmälan till landskapsregeringen inom sex månader från lagens ikraftträdande.

__________________

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon

I enlighet med lagtingets beslut

ändras 30 § och 46 § 1 mom. landskapslagen den 2 april 1993 om besiktning och registrering av fordon (19/1993), av dessa lagrum 30 § sådan den lyder i landskapslagen den 28 juni 2001 (41/2001),

fogas till lagens 20 § sådan den lyder i landskapslagen den 12 mars 1998 (23/1998) ett nytt 6 mom., samt till lagen nya 30a och 30b §§ ,samt

ersätts i lagen ordet ”landskapsstyrelsen” i olika böjningsformer med ”landskapsregeringen” i motsvarande former som följer:

20, 30 och 30a §§

(Lika som i framställningen).

30b §

Påställning

Med påställning avses att ett fordon som har varit avställt efter anteckning i fordonsregistret tills vidare får brukas på det sätt som avses i 1 § vägtrafiklagen för landskapet Åland (27/1983). För påställning fordras att fordonet har trafikförsäkring samt att det inte är belastat med obetald fordonsskatt. Ett fordon är påställt efter att motorfordonsbyrån har beslutat om det.

46 §

Skrotningsavgift

För att täcka kostnader (uteslutning) för omhändertagande och skrotning av andra motorfordon än sådana (uteslutning) fordon för vilka producentansvar gäller i enlighet med landskapslagen om renhållning (uteslutning) kan landskapsregeringen besluta att en särskild avgift skall uppbäras.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

__________________

(Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen.)

__________________

Mariehamn den 11 januari 2005

Ordförande

Sune Mattsson

Sekreterare

Marine Holm-Johansson

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter