Landskapsstyrelsen föreslår att det antas en lag som skall förbättra mottagningen av fartygsgenererat avfall och lastrester från fartyg som anlöper hamnar i landskapet. Lagförslaget bygger på Internationella sjöfartsorganisationens konvention Marpol 73/78, Helsingforskonventionen och EG:s direktiv om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester. I lagförslaget finns krav på att hamnarna skall tillhandahålla mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall och lastrester samt att avfallsplaner skall upprättas för hamnarna. Vidare föreslås regler om obligatorisk avlämning av fartygsgenererat avfall och om avgifterna som skall finansiera mottagningsanordningarna och omhändertagandet av avfallet.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att landskapsstyrelsens lagförslag antas med de ändringar och motiveringar som föreslås i föreliggande betänkande. De viktigaste ändringsförslagen berör vites- och påföljdsbestämmelserna som genom utskottets förslag görs mer generella i syfte att utöka tillämpningsområdet. Dessutom föreslår utskottet att bestämmelserna som rör toalettavfall skall göras obligatoriska från och med den 27 september 2004 med hänvisning till ny information om ikraftträdelsetidpunkten för ifrågavarande bestämmelser i EG-direktivet

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Allmänt

Utskottet konstaterar inledningsvis att lagförslaget förutsätter en utbyggnad av mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall i vissa åländska hamnar, som inte har mottagningsanordningar eller endast delvis är utrustade med de anordningar som lagen kräver. Eftersom avfallshanteringen i flertalet hamnar redan idag är tämligen långt utvecklad kommer lagen inte att förorsaka några genomgripande förändringar. Mot bakgrund av de miljöproblem som utsläppen av avfall från fartyg skapar i den marina miljön är det viktigt att det ställs lika höga krav på mottagningsanordningarna i de åländska hamnarna som på andra håll.

Lagens tillämpningsområde

Utskottet konstaterar att det definierade tillämpningsområdet i lagförslaget huvudsakligen följer de ramar som föreskrivs i direktiv 2000/59EG.

Enligt landskapsstyrelsens framställning skall lagen tillämpas på alla hamnar som tar emot sådana fartyg som faller under lagens tillämpningsområde. Vilka fartyg som avses framgår av 2 § 2 punkten. Av bestämmelsen följer att lagen omfattar alla fartyg förutom vissa uppräknade statsägda fartyg som används i icke-kommersiell tjänst. Utskottet har särskilt noterat att några ytterligare begränsningar som gäller fartygens storlek, utrustning eller användningsändamål inte finns. Tekniskt sett så omfattas därför även hamnar som enbart trafikeras av mindre båtar i privat bruk. För att kunna bedöma lagstiftningens tillämpningsområde bör dock 2 § läsas mot bakgrund av förslagets 3 § 2 punkten som närmare definierar begreppet hamn. Enligt denna bestämmelse är en hamn en plats eller ett geografiskt område som tillskapats genom sådana förbättringsarbeten och med sådan utrustning att mottagandet av fartyg, inbegripet fiskefartyg och fritidsbåtar, möjliggörs, dock inte små bryggor och enkla förtöjningsplatser.

Utskottet anser att lagens tillämpningsområde är alltför allmänt formulerat. Detta kommer att medföra vissa svårigheter att bedöma när lagen är tillämplig. Det finns t.ex. inte någon undre gräns för hur många båtplatser som skall finnas för att en hamn skall betraktas som en hamn i lagens mening. Enligt utskottet är det inte ändamålsenligt att varje småbåtshamn i landskapet omfattas av bestämmelserna i lagförslaget.

I landskapsstyrelsens förslag har definitionen av begreppet hamn preciserats något i förhållande till utformningen av definitionen i direktivet. Eftersom det framstår som osäkert huruvida ytterligare preciseringar är förenliga med direktivet har utskottet endast föreslagit några mindre ändringar av främst språklig karaktär. Utskottet konstaterar att administrativ och juridisk praxis kommer att bli avgörande vid bedömningen av vilken utrustning och vilka konstruktioner som har betydelse för att en angöringsplats skall betraktas som en hamn. I utskottets detaljmotivering till bestämmelsen har närmare preciserats hur utskottet anser att bestämmelsen bör tolkas.

När det gäller mindre privata hamnar som uteslutande används av lokalbefolkningen konstaterar utskottet att mottagningsanordning-arna enligt 4 § skall planeras och anpassas till de behov av mottagningsanordningar som finns hos de fartyg som normalt anlöper hamnen. En behovsprövning är således möjlig enligt lagen. Det kan t.ex. vara lämpligt att i en liten hamn som anlagts av ett byalag förutsätta att fritidsbåtsinnehavarna tar med sig sitt fasta avfall hem och hanterar det tillsammans med annat hushållsavfall.

Utskottet finner vidare att lagförslaget inte hindrar att två eller flera hamnar inom en region gemensamt utarbetar en avfallsplan och hänvisar hamnanvändarna till en gemensam mottagningsanläggning som ligger inom rimligt avstånd från hamnarna.

Toalettavfall

I framställningen redogörs för de internationella bestämmelser som rör toalettavfall. I klargörande syfte vill utskottet redogöra för de termer som allmänt används i dessa sammanhang.

I avloppsvatten kan urin och fekalier samt bad-, dusch-, disk- och tvättvatten ingå. Om avloppsvattnet innehåller urin och fekalier kallas avloppsvattnet för svartvatten. Om bad-, disk- och tvättvatten (BDT) däremot hanteras skilt utan att blandas med urin och fekalier så kallas avloppsvattnet för gråvatten.

Utskottet har erfarit att reningsverken i Mariehamn och Eckerö kommun tar emot avloppsvatten från passagerarfärjorna. Avloppsvattnet, som består av både svartvatten och gråvatten, samlas i slutna tankar ombord för att sedan pumpas vidare till reningsverken i samband med hamnanlöpen. Av de passagerarfartyg som trafikerar Västra hamnen i Mariehamn är det dock bara ett fåtal som avlämnar sitt avloppsvatten. Övriga fartyg avlämnar sitt avloppsvatten i andra hamnar utanför Åland. Lumparlands kommun håller på att bygga ett nytt reningsverk i Långnäs. Reningsverket kommer att vara dimensionerat så att det även kommer att kunna ta emot avloppsvatten från skärgårdsfärjorna.

När det gäller fritidsbåtshamnar konstaterar utskottet att inte alla hamnar har möjlighet att ta emot toalettavfall. För närvarande torde det finnas 16 fritidsbåtshamnar som kan tillhandahålla en anordning för sugtömning av septiktank.

Under beredningen har utskottet erfarit att bilaga IV till Marpol 73/78 om toalettavfall från fartyg kommer att träda i kraft den 27 september 2003. I EG-direktivet 2000/59/EG artikel 16 punkt 1 föreskrivs att bestämmelserna om toalettavfall skall implementeras av medlemsstaterna tolv månader efter det att bilaga IV till Marpol 73/78 har trätt i kraft. EG-direktivets regler om toalettavfall skall därför gälla från och med den 27 september 2004 i medlemsstaterna.

Utskottet konstaterar att det vid tidpunkten för utarbetandet av framställningen inte var känt när bilaga IV till Marpol 73/78 skulle träda ikraft. Obligatoriska regler om avlämnande och mottagningen av toalettavfall utelämnades därför. Med hänvisning till att ikraftträdelsetidpunkten nu är fastställd föreslår utskottet att lagförslagets 12 § 1 mom. och 13 § 2 mom. ändras. Ändringarna innebär att det även blir obligatoriskt att avlämna och ta emot toalettavfall. Enligt direktivet får inte avgiften vara beräknad efter den mängd toalettavfall som avlämnas.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar lagförslaget med utskottets ändringsförslag. Utskottet har i detaljmotiveringen även kommenterat bestämmelser som inte föreslås ändrade.

Detaljmotivering

Landskapslag om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester

2 § För utskottets synpunkter om lagens tillämpningsområde hänvisas till den allmänna motiveringen ovan.

I bestämmelsens 1 mom. 2 punkten räknas de fartyg upp som inte omfattas av lagförslaget. Utskottet finner att även sådana fartyg kan ha behov av att avlämna avfall i samband med hamnanlöp i landskapet. Av miljöskäl är det motiverat att erbjuda även dessa fartyg möjlighet att utnyttja hamnens mottagningsanordningar, i den mån avfallet är av sådant slag att det kan tas emot i hamnen. Med hänsyn till detta har utskottet föreslagit en ändring i 4 § enligt vilken den hamnansvarige även är skyldig att ge service till fartyg som inte i övrigt omfattas av lagen.

Ändringsförslagen är av teknisk karaktär.

3 § I förtydligande syfte vill utskottet komplettera detaljmotiveringen till 2 punkten som definierar begreppet hamn. Enligt utskottet bör mindre bryggor för privat bruk som är avsedda för ett litet antal båtar eller naturliga hamnar med krokar för förtöjning, men utan andra byggkonstruktioner, inte betraktas som en hamn i lagens mening. Som hamnar bör inte heller bryggor som används för kortvariga besök räknas, såsom bryggor för förbindelsefartyg, handelsstationer och servicestationer, om det på platsen inte finns någon annan hamnverksamhet.

I övrigt föreslår utskottet några mindre ändringar av teknisk karaktär.

4 § Utskottet föreslår ett tillägg till bestämmelsens 1 mom. Ändringsförslaget innebär att den hamnansvarige även skall erbjuda fartyg som enligt 2 § 2 punkten inte omfattas av lagen möjlighet att utnyttja hamnens mottagningsanordningar. Enligt utskottet är det rimligt att hamnen tar emot avfall från sådana fartyg om hamnen, med hänsyn till avfallets mängd och art, normalt har beredskap att ta emot det.

5 § I bestämmelsens 2 mom. föreskrivs att landskapsstyrelsen skall se till att Europeiska gemenskapernas kommission får ta del av de klagomål som inlämnats till landskapsstyrelsen. Med hänvisning till lagutskottets utlåtande, som bifogats betänkandet, konstaterar utskottet att bestämmelsen inte är utformad så att den kan anses ligga till grund för ett officiellt rapporteringsförfarande. Bestämmelsen ligger därför inom landskapets behörighet.

7 § Utskottet har noterat den relativt korta tidsfristen för att utarbeta avfallsplaner. Utskottet föreslår därför att landskapsstyrelsen omgående informerar dem som berörs av lagstiftningen och att närmare direktiv ges om hur avfallsplanerna bör uppgöras.

9 § Utskottet föreslår en ändring av bestämmelsen i syfte att utvidga möjligheterna att använda vitesförelägganden till även andra situationer då åtgärder vidtagits eller försummats i strid med lagen eller sådana bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen. De åtgärder och försummelser som uttryckligen nämns i landskapsstyrelsens förslag till vitesbestämmelse omfattas av den av utskottet föreslagna formuleringen eftersom motsvarande skyldigheter finns formulerade i 7 och 8 §§.

12 och 13 §§ Utskottet föreslår att bestämmelserna utvidgas till att även omfatta toalettavfall från och med den 27 september 2004 då ifrågavarande bestämmelser i EG-direktivet träder i kraft. För en utförligare motivering hänvisas till den allmänna motiveringen ovan.

14 § Med hänvisning till lagutskottets utlåtande föreslår utskottet att 2 mom. utgår ur bestämmelsen. Landskapsstyrelsen kan i ett senare sammanhang återkomma till lagtinget med förslag till ändring i lagen i enlighet med föreliggande framställning, förutsatt att den aktuella ändringen av självstyrelselagen, som möjliggör rapportering direkt till Europeiska gemenskapens kommission, har trätt i kraft.

15 § Utskottet finner att den andra meningen i 1 mom. är onödig och föreslår därför att den utgår. Utförliga bestämmelser om hur lastrester skall avlämnas finns i Marpol 73/78.

17 § Påföljdsbestämmelsen föreslås utvidgad till att omfatta alla gärningar som vidtas i strid med lagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen. Utskottets förslag innebär även att underlåtelse att vidta åtgärder i enlighet lagen eller bestämmelser som antagits med stöd av lagen blir straffbara.

Utskottet konstaterar samtidigt att en åtgärd eller underlåtelse i strid med detta lagförslag samtidigt kan utgöra brott enligt annan landskapslagstiftning. Straffbestämmelser finns t.ex. i vattenlagen för landskapet Åland, landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd samt renhållningslagen.

18 § Utskottet föreslår en ändring så att det av lagtexten klart framgår att normgivningsnivån på de bestämmelser som landskapsstyrelsen kan utfärda är landskapsförordning.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 11 november 2002 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har med stöd av 41 § 1 mom lagtingsordningen anhållit om lagutskottets utlåtande över vissa frågor som berörs i framställningen. Utlåtandet bifogas betänkandet.

Utskottet har i ärendet hört landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, företagaren Jan Hamberg, miljöingenjören Bror Johansson, hamndirektören Jan Sundström och extra lagberedaren Sara Takamatsu.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Ulf Andersson, vice ordföranden Lasse Wiklöf samt ledamöterna Raija-Liisa Eklöw, Sune Mattsson (delvis) och Danne Sundman samt ersättaren Per-Erik Eriksson (delvis).

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester

(Ingressen lika som i framställningen).

1 §

(Lika som i framställningen).

2 §

Tillämpningsområde

Denna lag skall tillämpas på

1) alla hamnar som tar emot sådana fartyg som faller under lagens tillämpningsområde,

2) alla fartyg med undantag för örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av någon stat och som endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst och

3) fartyg som ägs eller drivs av landskapet Åland eller någon av landskapet Ålands kommuner.

Bestämmelserna i 11 §, 13 § 2-4 mom. och 16 § 2 mom. tillämpas inte på

1) fartyg som är utrustade eller i kommersiellt syfte används för att fånga fisk eller andra levande varelser ur havet och

2) fartyg för sport- eller fritidsändamål, vilka godkänts för att transportera högst 12 passagerare.

3 §

Definitioner

I denna lag avses med

*mottagningsanordningar*	fasta, flytande eller rörliga anordningar som kan ta emot fartygsgenererat avfall eller lastrester.
*hamn*	en plats som är utrustad för att ta emot fartyg, inbegripet fiskefartyg och fritidsbåtar. Små bryggor och enkla förtöjningsplatser skall inte betraktas som en hamn enligt denna lag.
*hamnansvarig*	den som tar ut hamnavgift eller motsvarande generell avgift för utnyttjande av hamnen eller, om sådan avgift inte tas ut, fastighetsägaren.
*fartyg*	alla typer av havsgående farkoster oavsett storlek, inklusive bärplansbåtar, svävare och undervattensfarkoster.
*fartygsgenererat avfall*	oljehaltigt avfall, toalettavfall och fast avfall, som uppstått under ett fartygs drift.
*olja*	petroleum i varje form, däri inbegripet råolja, brännolja, oljeslam, oljeavfall och raffinerade produkter. Till olja hänförs bland annat asfaltlösningar, destillat, gasolja, bensin, flygfotogener och nafta.
*toalettavfall*	1) avlopp och annat avfall från toalett, urinoar och spygatt i toalettrum, 2) avlopp från sjukvårdslokaler via tvättställ, badkar och spygatt i sådana lokaler, 3) avlopp från utrymme som innehåller levande djur, 4) annat spillvatten som är blandat med avlopp som avses i det föregående.
*fast avfall*	mat- hushålls- och driftsavfall, som uppstår under ett fartygs normala användning och som måste bortskaffas kontinuerligt eller periodiskt, med undantag för färsk fisk och delar av färsk fisk.
*lastrester*	sådana rester av lastmaterial vilka finns kvar ombord i lastrum eller tankar efter avslutad lossning och rengöring, omfattande även överskott och spill som uppkommer i samband med lastning och lossning.

4 §

Den hamnansvarige skall se till att fartygen som normalt använder hamnen får tillgång till mottagningsanordningar som tillgodoser deras behov utan att de orsakas onödigt dröjsmål. Mottagningsanordningarna skall kunna ta emot de typer och mängder av fartygsgenererat avfall och lastrester som kommer från de fartyg som normalt använder hamnen. Den hamnansvarige skall även erbjuda sådana fartyg som inte omfattas av denna lag möjlighet att utnyttja hamnens mottagningsanordningar såvida detta inte är orimligt med hänsyn till avfallets art eller mängd. Mottagningsanordningarna skall vara anpassade till hamnanvändarnas operativa krav, hamnens storlek och geografiska belägenhet samt de typer av fartyg som anlöper hamnen. Formaliteterna i samband med användning av mottagningsanordningar skall vara enkla och snabba så att onödigt dröjsmål för fartygen undviks.

(2-4 mom. lika som i framställningen).

5-8 §§

(Lika som i framställningen).

9 §

Vite

Den som bryter mot denna lag eller försummar att vidta åtgärder i enlighet med lagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen kan av landskapsstyrelsen förbjudas att fortsätta med den rättsstridiga verksamheten eller uppmanas att fullgöra sina skyldigheter inom utsatt tid.

Landskapsstyrelsen kan förena förbud och ålägganden som meddelats med stöd av 1 mom. med vite eller med hot om fullgörande av skyldigheterna på den försumliges bekostnad.

10 och 11§§

(Lika som i framställningen).

12 §

När ett fartyg anlöper en hamn i landskapet skall befälhavaren se till att allt oljehaltigt avfall och fast avfall avlämnas till en mottagningsanordning innan fartyget lämnar hamnen. Allt toalettavfall bör avlämnas till en mottagningsanordning innan fartyget lämnar hamnen. Från och med den 27 september 2004 är även avlämnandet av toalettavfallet obligatoriskt.

(2 mom. lika som i framställningen)

13 §

(1 mom. lika som i framställningen).

När ett fartyg anlöper en hamn, där det finns mottagningsanordningar, skall en avgift tas ut av fartyget, oavsett om det använder mottagningsanordningarna eller inte, Avgiften kan inkluderas i hamnavgiften eller tas ut som en separat avgift. Om avgiften inkluderas i hamnavgiften måste det framgå hur stor del av hamnavgiften, som hänför sig till avfallsmottagningen. Det är tillåtet att ha differentierade avgifter med hänsyn till bland annat fartygens kategori, typ och storlek. Ingen avgift får vara beräknad efter den mängd fartygsgenererat oljehaltigt avfall eller fast avfall som ett fartyg avlämnar. Från och med den 27 september 2004 gäller denna bestämmelse även avlämnandet av toalettavfall.

(3 och 4 mom. lika som i framställningen).

14 §

(1 mom. lika som i framställningen).

(2 mom. utesluts).

15 §

Lastrester

Befälhavaren på ett fartyg, som anlöper en hamn i landskapet, skall se till att lastrester avlämnas till en mottagningsanordning i hamnen i enlighet med bestämmelserna i Marpol 73/78. (Uteslutning)

(2 mom. lika som i framställningen).

16 §

(Lika som i framställningen).

17 §

Påföljder

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

För underlåtelse att lämna avfall i enlighet med 12 § kan ansvar inte ådömas om hamnen inte kunde ta emot fartygets avfall.

18 §

Landskapsförordning

Genom landskapsförordning kan bestämmelser utfärdas angående krav på

1) mottagningsanordningar för fartygsrelaterat avfall och lastrester och

2) planer för mottagande och hantering av avfall i hamnar.

19 §

(Lika som framställningen).

__________________

Mariehamn den 27 mars 2003

Ordförande

Ulf Andersson

Sekreterare

Marine Holm-Johansson


	Ålands lagting	UTLÅTANDE
		Datum
	Lagutskottet	2003-03-18



	Till social- och miljöutskottet

Lagutskottets utlåtande

Landskapslag om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester

· Landskapsstyrelsens framställning nr 1/2002-2003

INNEHÅLL

Utskottets synpunkter9

Ärendets behandling. 10

Utskottets förslag. 11

Social- och miljöutskottet har med stöd av 41 § 1 mom. lagtingsordningen anhållit om lagutskottets utlåtande över framställningen vad avser vissa frågor om lagtingets lagstiftningsbehörighet.

Utskottets synpunkter

2 §Social- och miljöutskottet överväger huruvida lagförslaget kan vara tillämpligt även på örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av någon stat och som endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst. Enligt framställningen skall sådana fartyg vara undantagna.

Av framställningens motiveringar framgår att såväl Helsingforskonventionen som direktivet 2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester från sina tillämpningsområden undantar fartyg som ägs eller drivs av någon stat och som används för statlig, icke-kommersiell tjänst. Konventionstexten anger dock samtidigt att parterna genom olika åtgärder som inte hindrar användningen av statsfartyg skall säkerställa att fartygen där det är rimligt och praktiskt möjligt uppträder på ett sätt som står i överensstämmelse med konventionen.

Helsingforskonventionen har bifallits av lagtinget den 19 april 2000. Genom bifallet har lagtinget förbundit sig att iaktta konventionens bestämmelser också i landskapet. Republikens president och högsta domstolen har ansett att en fördragsbestämmelse inte kan brytas genom antagande av en landskapslag. I kraft av Finlands och Ålands medlemskap i EU är landskapet förpliktat att genomföra EG:s direktiv.

Utskottet konstaterar också att statsfartyg som inte används för kommersiellt ändamål liksom örlogsfartyg enligt folkrätten anses åtnjuta immunitet.

Utskottet gör bedömningen att de bestämmelser i den föreslagna lagstiftningen som riktar sig mot dem som ansvarar för hamnarna i landskapet kan utformas så att också statsfartyg ges möjlighet att utnyttja ifrågavarande tjänster. Däremot kan inte de bestämmelser i lagförslaget som innebär vissa skyldigheter för fartygen eller fartygsbefälhavarna, varken enligt allmänna folkrättsliga principer eller Helsingforskonventionen och avfallsdirektivet, inkludera statsfartyg i icke-kommersiell verksamhet.

5 och 14 §§ Social- och miljöutskottet hänvisar till bestämmelserna i lagförslaget 5 och 14 §§ där det föreslås att landskapsstyrelsen i vissa fall skall stå i direkt kontakt med EG-kommissionen och efterfrågar lagutskottets bedömning av om sådana bestämmelser kan antas utan att de föreslagna ändringarna i självstyrelselagens 59b § genomförts.

Utskottet konstaterar beträffande 5 § 2 mom. att den föreslagna bestämmelsen inte kan anses reglera formella officiella kontakter mellan landskapsstyrelsen och kommissionen. Så som bestämmelsen är utformad avser den närmast ett informellt informationsutbyte.

I förslaget till 14 § 2 mom. avses däremot en formell underrättelse till kommissionen om beviljade undantag. Enligt direktivet åligger underrättelseskyldigheten medlemsstaterna. Republikens president utövade år 1998 sin vetorätt i förhållande till en bestämmelse i lagtingets beslut om antagande av en landskapslag om fritidsbåtars säkerhet. Enligt bestämmelsen ålades landskapsstyrelsen en skyldighet att underrätta EG:s kommission om vissa vidtagna åtgärder. Högsta domstolen konstaterade i sitt utlåtande till presidenten att regleringen av en medlemsstats skyldighet att informera EG:s kommission om vidtagna åtgärder är en fråga om förhållandet till utländska makter, som enligt 27 § 4 punkten självstyrelselagen hör till rikets behörighetsområde.

Enligt utskottets bedömning kan sålunda 5 § 2 mom. ur behörighetssynpunkt intas i lagen. Däremot konstaterar utskottet att 14 § 2 mom. utgående från republikens presidents och högsta domstolens tolkning i motsvarande fall inte tillsvidare torde kunna intas i lagtingsbeslutet. Detta hindrar dock inte landskapsstyrelsen att på begäran tillhandahålla t.ex. riksmyndigheterna sådana uppgifter som avses i momentet.

16 § Social- och miljöutskottet ber lagutskottet yttra sig om lagtinget har behörighet att lagstifta om inspektioner på fartyg på det sätt som föreslås i 16 § lagförslaget. Landskapet har behörighet i fråga om natur- och miljövård medan behörigheten i fråga om handelssjöfart tillkommer riket.

Utskottet konstaterar att de föreslagna inspektionerna inte avser fartygets konstruktion och sjösäkerhet utan uttryckligen tar sikte på att de miljöpolitiska syftena i lagen förverkligas i anslutning till att fartyget anlöper en hamn i landskapet. Lagutskottet hänvisar här till framställningens motiveringar (ss. 7-8) där det ingår ett grundligt resonemang om lagtingets behörighet att lagstifta om miljöåtgärder som riktar sig mot handelsfartyg utgående från hur gränsdragningen mellan handelssjöfart och rättsområden inom landskapets behörighet bedömts i tidigare fall. Utskottet delar de bedömningar beträffande behörigheten landskapsstyrelsen gjort och anser att paragrafen vad avser behörighetsaspekten kan antas enligt framställningen.

Ärendets behandling

Social- och miljöutskottet har den 23 januari 2003 enligt 41 § 1 mom. lagtingsordningen inbegärt lagutskottets utlåtande i ärendet.

Utskottet har i ärendet hört lagberedaren Sara Takamatsu.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Lotta Wickström-Johansson, ledamöterna Christer Jansson, Mats Perämaa och Olof Salmén samt ersättaren Ragnar Erlandsson.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att social- och miljöutskottet vid uppgörande av sitt betänkande beaktar vad som anförts i detta utlåtande.

__________________

Mariehamn den 18 mars 2003

Ordförande

Lotta Wickström-Johansson

Sekreterare

Lars Ingmar Johansson

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter