Landskapsregeringen föreslår att till landskapslagen (1981:3) om renhållning fogas bestämmelser om producentansvar avseende elektriska och elektroniska produkter samt om batterier och ackumulatorer. Användningen av vissa farliga ämnen begränsas. Producenterna skall svara för återanvändning, återvinning och annan avfallshantering av kasserade produkter och delar av dem, eller svara för kostnader som detta orsakar. Producenter kan avtala med en tredje man eller en producentsammanslutning om skötseln av dessa skyldigheter.

Landskapsregeringen föreslår dessutom att 17 § i landskapslagen om renhållning ändras så att kommunerna uttryckligen kan uppbära renhållningsavgift årligt eller på annat sätt periodiskt.

Utskottets förslag

Utskottet omfattar landskapsregeringens förslag med vissa mindre ändringar av teknisk natur. Utskottet anför även vissa synpunkter på lagens tillämpning och konsekvenser.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Målet för framställningen

I framställningen föreslås en ändring av renhållningslagen så att producentansvar införs för elektriska och elektroniska produkter samt batterier och ackumulatorer. Utskottet konstaterar att målet med lagförslaget är att omvandla ett förbrukande och belastande "avfallssamhälle" till ett ekologiskt hållbart samhälle som mer effektivt utnyttjar sina råvaror. Ett viktigt steg i den riktningen är att flytta ansvaret för avfallet från konsumenterna till producenterna varigenom marknaden styrs till en mer miljöanpassad produktutveckling. De föreslagna lagstiftningsändringarna föranleds även av direktiv från EG och eftersom liknande regler införs samtidigt i hela EU gäller samma konkurrensförutsättningar inom hela unionen. Utskottet ställer sig positivt till målet för framställningen.

Producentansvaret

Betalas två gånger

I riket gäller sedan den 13 augusti 2005 producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. I praktiken betyder detta att en så kallad miljöavgift läggs på varornas pris från och med producenten eller importören till konsumenten. Miljöavgiften varierar med produktens art och den beräknas ibland som ett styckepris som t.ex. på lysrör och ibland som ett kilopris som t.ex. på kylskåp. Avgiften betalas till producentorganisationerna som i gengäld handhar uppsamling och omhändertagande av de förbrukade varorna. Producentorganisationernas verksamhet täcker hela landet utom Åland som har egen lagstiftningsbehörighet.

Utskottet har vid behandlingen av ärendet noterat att situationen för närvarande inte är tillfredsställande på Åland eftersom producentansvar ännu inte införts för elektriska och elektroniska produkter. När produkterna kommer till landskapet är en miljöavgift inbakad i priset och det är i praktiken inte möjligt för alla återförsäljare att dra av avgiften. Det här betyder att de flesta som handlar elektriska och elektroniska produkter på Åland betalar en miljöavgift som slutligen hamnar hos producentorganisationerna i riket samtidigt som dessa organisationer inte tar hand om avfallet. På Åland omhändertas avfallet i stället av Ålands problemavfall Ab vars verksamhet bekostas av framför allt kommunerna. Ålänningarna betalar således två gånger för omhändertagandet av avfallet, först genom en miljöavgift som bakas in i priset, sedan genom skattsedeln till kommunen. Sammantaget handlar det enligt utskottets bedömning om ganska betydande summor som i dag betalas till producentorganisationerna i riket. Utskottet utgår från att detta förhållande rättas till genom lagens ikraftträdande.

Producentsammanslutningar i landskapet

Den som har producentansvar kan enligt renhållningslagen ingå i en producentsammanslutning som övertar producentansvaret. Införandet av ett producentansvar för elektriska och elektroniska varor i landskapet kommer i teorin att medföra att det finns två möjligheter för de åländska producenterna som antingen kan bilda en egen sammanslutning eller ansluta sig till de stora sammanslutningarna i riket.

Enligt utskottets bedömning torde det i praktiken vara mycket svårt för de åländska producenterna att bilda egna sammanslutningar eftersom det skulle förutsätta att den miljöavgift, som redan idag finns inbakad i priset när varorna kommer från riket till Åland, skulle lyftas av. Detta har dock i praktiken redan i stor utsträckning visat sig vara omöjligt eftersom varan har passerat flera led innan den kommer till Åland. Utskottet bedömer därför att det mest sannolika är att de åländska producenterna kommer att ingå i rikets system.

Producentsammanslutningarnas verksamhet på Åland

Enligt rikets avfallslag skall det i hela landet finnas ett heltäckande nätverk av mottagningsplatser för kasserade produkter så att den sista innehavaren har en skälig möjlighet att lämna en kasserad produkt. Mot bakgrund av att rikets avfallslag inte gäller på Åland har producentorganisationerna i riket inte ansett sig ha någon skyldighet att ordna insamling på Åland så länge producentansvaret inte har införts genom landskapslagstiftning. Enligt vad utskottet fått erfara torde det dock finnas beredskap hos producentorganisationerna att anordna insamling också på Åland så snart producentansvaret har införts.

I praktiken anordnas insamlingen i riket genom att producentorganisationerna anlitar entreprenörer. Även på Åland skulle sannolikt en eller flera entreprenörer anlitas.

På Åland omhändertas i dag elektriskt och elektroniskt avfall av Ålands problemavfall Ab som har 15 olika insamlingspunkter runtom i landskapet. Det är oklart huruvida producentorganisationerna i riket skulle anordna lika många uppsamlingsplatser om de övertog ansvaret. Erfarenheter från bl.a. Jakobstad visar att där kommunerna har en högre ambitionsnivå än producentorganisationerna har kommunerna kompletterat uppsamlingsverksamheten genom att upprätthålla ett tätare nätverk av insamlingspunkter varifrån de kasserade produkterna förs till en central, av producentorganisationerna upprätthållen insamlingspunkt. Detta kan också vara ett alternativ för Ålands del om målsättningen är att mängden insamlade produkter också fortsättningsvis skall vara jämförelsevis stor i landskapet. Målet i riket är att det år 2008 skall samlas in fyra kilogram kasserade elektriska och elektroniska produkter per person och år medan det i landskapet redan i dag samlas in sex kilogram.

Ansvaret är producenternas

Utskottet konstaterar att lagen medför att ansvaret för återvinning och omhändertagande av avfallet nu föreslås överfört från kommunerna till producenterna vilket speciellt inledningsvis kan medföra visst merarbete för företagen. Enligt utskottets mening bör ansvaret primärt åligga företagen men samtidigt bör landskapsregeringen följa utvecklingen i syfte att tillse att de åländska företagen på grund av de små förhållandena inte drabbas av administrativa uppgifter som motsvarande företag i omvärlden kan undgå. Även kommunerna har enligt utskottets mening intresse av att tillse att ett fungerande system upprättas så att ansvaret kan överföras på producenterna med bibehållen hög nivå på insamlingen.

Batterier och ackumulatorer

Genom lagförslaget föreslås landskapsregeringen få möjlighet att i landskapsförordning besluta om producentansvar för batterier och acumulatorer för genomförande av EG-direktiv. Utskottet har vägt stadgandet mot självstyrelselagens 21 § och konstaterar att högsta domstolen uttalat sig om ett liknande stadgande i landskapslagen om finansiering av landsbygdsnäringar. I sitt utlåtande av den 18 augusti 2003 konstaterar HD att delegeringsstadgandet i lagen är synnerligen omfattande enligt sin ordalydelse men att det ändå är förenligt med självstyrelselagen eftersom innehållet i delegeringen preciseras och begränsas av den gemenskapsrättsliga regleringen. Mot bakgrund av detta bedömer utskottet att förordningsstadgandet är förenligt med självstyrelselagen.

Utskottet hyser förståelse för att det är praktiskt att på föreslaget sätt tillse att implementeringen av planerade EG-direktiv underlättas. Samtidigt finner utskottet dock att det inte är ändamålsenligt att bestämmelser om producentansvar för en viss typ av produkter ingår i landskapsförordning medan bestämmelser om övriga produkter ingår i landskapslag. Vid en framtida totalöversyn av renhållningslagen bör denna problemställning beaktas.

Öppna frågor

Utskottet föreslår att lagförslaget skall antas men konstaterar samtidigt att vissa öppna frågor kvarstår. Privat direktimport från t.ex. Sverige kommer, enligt vad utskottet fått erfara, inte att omfattas av producentansvaret. Så länge det är fråga om begränsade mängder varor som förs in från utlandet av privatpersoner som senare för varorna till insamlingspunkter på Åland torde det inte föreligga några större praktiska problem. Landskapsregeringen har dock anledning att följa utvecklingen på området.

Utskottet har noterat att rikets avfallslag även stadgar om producentansvar även för tidningar, tidskrifter, kontorspapper och liknande pappersprodukter. Det har inte vid behandlingen av ärendet gått att utröna huruvida konsumenterna på Åland också i fråga om papper betalar två gånger för återvinning och omhändertagande på motsvarande sätt som för elektriska och elektroniska produkter. Även här anser utskottet att landskapsregeringen har anledning att följa utvecklingen och vid behov till lagtinget inkomma med förslag till ändring av renhållningslagen så att även papper omfattas av producentansvar.

Utskottet har vidare konstaterat att det i framställningen inte ingår några förslag till ändringar av renhållningslagens straffbestämmelser med anledning av att producentansvar för elektriska och elektroniska produkter införs på motsvarande sätt som straffbestämmelserna ändrades då producentansvar för motorfordon infördes. Inte heller föreslås att tillsynsmyndighetens möjligheter till åtgärder skall utökas för den händelse att producentansvaret inte skulle efterlevas. Utskottet delar här landskapsregeringens bedömning att gällande bestämmelser torde vara tillfyllest men vill ändå uppmana landskapsregeringen att följa utvecklingen på området.

Slutligen har utskottet noterat att renhållningslagen varit föremål för ett stort antal ändringar genom åren och att många paragrafer också har bokstavsbeteckningar vilket inte gör lagen lättläst. Vidare har vissa paragrafer rubriker medan andra saknar rubrik. Placeringen av vissa bestämmelser borde därtill ses över. Som exempel kan nämnas att trots att bestämmelserna om vilka som är producenter finns i renhållningslagens 3 § föreslås det i föreliggande framställning att det i lagens 23b § skall stadgas att även den som saluhåller elektriska eller elektroniska produkter under eget varumärke skall vara producent. Enligt utskottets bedömning borde en total översyn av renhållningslagen företas i samband med den översyn av miljölagstiftningen som landskapsregeringen planerar. Vid en sådan översyn kunde också införande av en obligatorisk renhållningsavgift övervägas mot bakgrund av att så gott som alla i dagens samhälle har en sådan livsföring att det inte går att undvika produktion av sopor.

Detaljmotivering

Ingressen. Ändringen är av teknisk natur.

23c §. I framställningen föreslås att varje producent skall svara för kostnaden för återvinning och avfallshantering av de egna produkter som släppts ut på marknaden efter den 13 augusti 2005. För återvinning och omhändertagande av så kallat historiskt avfall, alltså för produkter som släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005, svarar producenterna gemensamt. Bestämmelserna, som är retroaktiva till sin natur, följer av EG-direktivet.

2 mom. ändringen är av språklig natur.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 7 november 2005 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, företagaren Johnny Danielsson, lagberedaren Olle Ekström, verkställande direktören för Ålands handelskammare Johan Eriksson, diplomingenjören Carl-Gustaf Flink, verkställande direktören för producentsammanslutningen SELT Veikko Hintsanen (per telefon), företagaren Bengt Lindfors, t.f. kretsloppsutredaren Mona Kårebring-Olsson, verkställande direktören för Ålands problemavfall Ab Christian Nordas samt verksamhetsledaren för Ålands miljöservice Jan Westerberg.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Sune Mattsson, vice ordföranden Fredrik Lindqvist samt ledamöterna Göte Winé, Åke Mattsson och Veronika Thörnroos.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om renhållning

I enlighet med lagtingets beslut

upphävs i landskapslagen (1981:3) om renhållning mellanrubriken före lagens 9 § samt 36 § 4 mom., varvid nuvarande 5 mom. blir 4 mom.,

ändras lagens 2 § 1 mom. 2 punkten, 10 §, 16b § 3 mom., 17 § 1 mom. 28i § 2 mom., 36 § 3 mom., 38a § 1 mom. 5 och 6 punkterna samt kapitelrubriken till 5 kapitlet, av dessa lagrum 2 och 10 §§ samt 36 § 3 mom. sådana de lyder i landskapslagen 1998/91, 28i § sådant det lyder i landskapslagen 2001/33 samt 3 § 5 mom., 16b § 3 mom. samt 38a § 1 mom. 5 och 6 punkterna sådana de lyder i landskapslagen 2005/18, samt

fogas till 2 § 1 mom. en ny 4a punkt, till lagen en ny kapitelrubrik före den mellanrubrik som föregår lagens 8a §, nya 23a – 23c §§, mellanrubriker före lagens 23c, 24 och 38 §§ samt till 38a § 1 mom., sådant det lyder i landskapslagarna 1998/91 och 2005/18, nya 7 och 8 punkter, som följer:

2 §

(Lika som i framställningen).

3 kap.

Hantering av avfall

10 §, 16b §, 17 § och 23a §

( LIka som i framställningen)

5 kap.

Produkter med producentansvar m.m.

23b §

Produkter och producenter med producentansvar

Producenter har producentansvar för följande produkter:

1) Uttjänta fordon. Närmare bestämmelser om producentansvar för uttjänta fordon (uteslutning) finns i 25a – 25d §§.

2) Elektriska och elektroniska produkter. Med elektriska och elektroniska produkter avses produkter som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att fungera korrekt samt produkter för generering, överföring och mätning av sådan ström och sådana fält och som omfattas av någon av de kategorier som anges i bilaga I A i EG-direktivet 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och som är avsedda att användas med en spänning på högst 1 000 volt växelström eller 1 500 volt likström. Utöver vad som följer av 3 § 5 mom. är även den producent som saluhåller elektriska eller elektroniska produkter under eget varumärke.

3) Förpackningar. Med förpackningar avses alla produkter, oavsett material, som är avsedda att förvara och skydda en vara samt möjliggöra transport och hantering av varan från producent till användare och konsument eller som används vid presentation av varan. Även engångsartiklar som används i detta syfte skall betraktas som förpackningar. Transportförpackningar omfattar dock inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar.

(2 mom. lika som i framställningen).

Elektriska och elektroniska produkter

23c §

Särskilda bestämmelser om elektriska och elektroniska produkter

(1 mom. lika som i framställningen).

Producenterna svarar gemensamt för kostnader för återvinning och annan avfallshantering av elektriska och elektroniska produkter (uteslutning) vilka släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005 (historiskt avfall), om avfallet lämnats från

1) privathushåll och (uteslutning)

2) andra användare än privathushåll om det ersätts av nya produkter av samma typ eller av produkter som fyller samma funktion.

(3 mom. lika som i framställningen).

28i §

(Lika som i framställningen).

Ägare av skrotfordon och uttjänta fordon

36 §

(Lika som i framställningen).

Närmare bestämmelser om verkställighet och tillämpning av lagen

38a §

(Lika som i framställningen).

__________________

Ikraftträdelsebestämmelsen lika som i framställningen.

Mariehamn den 15 december 2005

Ordförande

Sune Mattsson

Sekreterare

Susanne Eriksson

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter