Landskapsregeringen föreslår att barnbidraget och ensamförsörjartillägget höjs för att förbättra barnfamiljernas och särskilt ensamförsörjarnas ekonomiska situation. Dessutom föreslås att beloppen skall anges i en landskapslag, i stället för som hittills i en landskapsförordning.

Framställningen sammanhänger med landskapsregeringens budgetframställning för år 2008 och avses bli behandlad som s.k. budgetlag i samband med den. Framställning nr 3/2007-2008 om utkomststöd anknyter även till denna framställning.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att lagtinget antar lagförslaget med en ändring så att det till lagens ikraftträdelsebestämmelse fogas ett bemyndigande för landskapsregeringen att med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen bestämma när lagen ska träda i kraft.

Utskottets synpunkter

Allmänt

Landskapsregeringen föreslår med hänvisning till ÅSUB:s rapport ”Ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland” (2007:5) att barnbidragen och ensamförsörjartilläggen skall höjas. Enligt rapporten finns det tecken som visar att barnfamiljerna är på väg att få det ekonomiskt svårare. Bidragsbeloppen föreslås därför justeras uppåt för att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation.

Under beredningen har det framkommit att det är bland ensamförsörjarna och familjer med många barn som man finner de mest ekonomiskt utsatta familjerna. Utskottet stöder mot denna bakgrund samt med hänvisning till landskapsregeringens framställning nr 3/2007-2008 avsikterna med detta lagförslag. Utskottet finner dock att det finns olika meningar om den stigande skalan för barnbidraget. Landskapsregeringen bör därför se över och överväga huruvida den är ändamålsenlig och rättvis.

Budgetlag

I framställningen anges att lagförslaget är avsett att behandlas som en s.k. budgetlag. I framställningen redogörs inte för vad detta innebär för behandlingen av det framlagda lagförslaget eller vilka överväganden som ligger till grund för att denna framställning bör behandlas som en budgetlag. Eftersom det är första gången som en budgetlag behandlas i lagtinget redogörs här i förtydligande syfte för det avvikande förfarandet när en budgetlag antas och sätts i kraft. Då det enligt utskottet är viktigt att eftersträva ett enhetligt förfarande framöver uppmanas landskapsregeringen att beakta utskottets ställningstaganden.

Bakgrund

Genom den senaste ändringen av självstyrelselagen (SjL) som trädde i kraft den 30 januari 2004 fogades ett nytt 3 mom. till lagens 20 §. Bestämmelsen lyder:

”Förutsätter ett anslag i landskapets budget att en landskapslag stiftas och finns det särskilda skäl för att landskapslagen skall träda i kraft snabbt, kan lagtinget bemyndiga landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis skall träda ikraft redan innan republikens president har fattat beslut om utövande av sin vetorätt. Om presidenten därefter förordnar att landskapslagen helt eller delvis skall förfalla, skall landskapsregeringen genast, i den ordning som gäller för publicering av landskapslagar, meddela att lagen eller en del av den upphör att gälla räknat från den dag då meddelandet publiceras.”

För att det skall vara fråga om en budgetlag krävs således enligt lagtexten att det finns ett anslag i budgeten som förutsätter att en landskapslag stiftas. Dessutom anges att det skall finnas särskilda skäl för att lagen skall träda i kraft före republikens president fattar sitt beslut.

Av lagtexten framgår vidare att lagtinget skall bemyndiga landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis träder i kraft redan innan republikens president har fattat sitt beslut.

Förarbetena

I regeringens proposition nr 18/2002 redogör regeringen för bakgrunden till ändringen som innebär att s.k. budgetlagar kan träda i kraft i landskapet innan lagstiftningskontrollen är slutförd. Sådana lagar är t.ex. budgetlagar som behöver tillämpas från den 1 januari och som överlämnats först i anslutning till den föreslagna budgeten.

Enligt detaljmotiveringen anges att möjligheten endast skall tillgripas i undantagsfall. Normalt skall arbetet planeras så att tid finns för presidenten att fatta sitt beslut. Särskilda skäl ska föreligga för att det normala förfarandet ska frångås och brådska som beror på yttre omständigheter kan vara sådana särskilda skäl. Bedömningen av om särskilda skäl föreligger ankommer uteslutande på lagtinget.

Vidare sägs att om republikens president skulle besluta att fälla en landskapslag som redan trätt i kraft kan rättsverkningarna inte återgå. Det är därför viktigt att lagtinget och därefter landskapsregeringen noga överväger om det finns en risk för att presidenten skulle besluta att lagen helt eller delvis ska förfalla. Om det finns en sådan risk bör ikraftträdandet skjutas upp tills kontrollen är slutförd. Landskapslagar som medför betydande rättsverkningar gentemot enskilda bör i regel inte sättas i kraft före republikens presidents beslut.

Då ärendet behandlades i grundlagsutskottet (bet. nr 7/2002) fäste utskottet särskild vikt vid att likställdhetsprincipen måste beaktas och rättssäkerheten inte får sättas i fara då man överväger om en landskapslag skall kunna träda i kraft utan föregående beslut av republikens president. Utskottet underströk behovet av praktiska förfaranden för att påskynda beslut i anslutning till lagstiftningskontrollen.

Utskottet noterar slutligen att lagtingets lagutskott i sitt betänkande (nr 12/2002-2003) betonade att ”landskapsstyrelsen och lagtinget i varje enskilt fall omsorgsfullt bör överväga hur ikraftträdelsebestämmelsen i en budgetlag skall utformas med beaktande av å ena sidan betydelsen av att vissa lagar träder i kraft utan dröjsmål och å andra sidan de eventuella riskfaktorer som kan vara förenade med ett sådant förfarande”.

Högsta domstolens utlåtande nr 2241 (OH 2005/85)

Frågan om landskapslagarnas ikraftträdande aktualiserades i september 2005 av Högsta domstolen (HD) i dess utlåtande över lagtingets beslut om ändring av jaktlagen. Lagtinget hade där godkänt en ikraftträdelsebestämmelse som angav att lagen omedelbart träder i kraft. HD ansåg detta utgöra en behörighetsöverskridning eftersom det kunde tolkas som om lagtinget stött sig på bestämmelsen i 20 § 3 mom. SjL. HD ansåg att det inte var fråga om en budgetlag. Stadgandet var inte heller annars utformat enligt det system som gäller för granskningen av landskapslagar. HD poängterar särskilt att tre omständigheter skall vara för handen om 20 § 3 mom. skall vara tillämpligt:

- Regleringen skall uppfylla villkoren i 20 § 3 mom., dvs. att det finns ett budgetanslag som förutsätter att en landskapslag sätts i kraft och att särskilda skäl föreligger. De särskilda skälen bör redovisas under lagstiftningsförfarandet.

- Beslutet om ikraftträdande fattas i dessa fall av landskapsregeringen.

- Ett uttryckligt bemyndigande om att fatta beslut om ikraftträdande har givits.

Antagandet av den föreslagna lagen som en budgetlag

Utskottet konstaterar inledningsvis att den första förutsättningen för en så kallad budgetlag är att det i budgeten finns ett anslag som förutsätter att en landskapslag stiftas. I landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland 2008, som för närvarande är under behandling i lagtinget, finns ett anslag under moment 45.10.53 som är avsett för utbetalning av barnbidrag. I momentets motivering föreslår landskapsregeringen att barnbidragen och ensamförsörjartillägget höjs. En höjning av anslaget, jämfört med budgeten för år 2007, föreslås om totalt 500 000 euro för att kunna betala ut de högre bidragen. Utskottet konstaterar att de föreslagna höjningarna av barnbidragen och ensamförsörjartillägget i budgetmotiveringarna förutsätter att lagändringen i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnbidragslagen först träder i kraft. Lagförslaget har därmed den anknytning till ett budgetanslag som förutsätts enligt 20 § 3 mom. SjL.

För det andra skall det finnas särskilda skäl för att lagen skall träda i kraft före lagstiftningskontrollen är slutförd. Landskapsregeringen har i framställningen inte angett vilka de särskilda skälen är. Enligt framställningen skall lagen träda i kraft den 1 mars 2008. Utskottet har erfarit att FPA, som med stöd av en överenskommelseförordning sköter utbetalning av barnbidragen, behöver en tillräckligt lång tidsfrist mellan lagtingsbeslutet och tidpunkten då lagen skall börja tillämpas för att kunna verkställa utbetalningarna i enlighet med lagförslaget. Vidare har utskottet erfarit att det inte är möjligt att verkställa utbetalningar retroaktivt. Då höjningen av barnbidragen och ensamförsörjartillägget är mycket angelägna, då budgetanslaget är dimensionerat för en höjning från den 1 mars 2008 samt då retroaktiva betalningar inte i praktiken är möjliga anser utskottet att det föreligger sådana särskilda skäl som krävs för att möjliggöra att lagförslaget behandlas som en budgetlag i enlighet med 20 § 3 mom. SjL. Utskottet förutsätter att landskapsregeringen i kommande framställningar med förslag till budgetlagar redovisar de särskilda skäl som ligger till grund för att anta ett lagförslag med stöd av 20 § 3 mom. SjL.

Ikraftträdelsebestämmelsen och lagtingets bemyndigande

Landskapsregeringen föreslår i framställningens ikraftträdelsebestämmelse att lagen skall träda i kraft den 1 mars 2008. Utskottet har ingenting att invända mot att lagen träder i kraft det föreslagna datumet men föreslår ändå att den angivna ikraftträdelsetidpunkten utgår ur lagförslaget.

Med hänvisning till ordalydelsen i självstyrelselagens 20 § 3 mom. samt HD:s ovan nämnda utlåtande bör ikraftträdelsetidpunkten lämnas öppen i budgetlagar. Lagtinget skall vid antagandet av en budgetlag bemyndiga landskapsregeringen att bestämma att lagen helt eller delvis träder i kraft vid en tidpunkt som infaller före lagstiftningskontrollen är slutförd. Ett viktigt skäl för att tidpunkten för ikraftträdandet lämnas öppen är att landskapsregeringen bör ha möjlighet att överväga vilken tidpunkt som är mest lämplig. Datumet för ikraftträdandet bör väljas med beaktande av t.ex. individers rättssäkerhet och likställdhetsprincipen vilket framför allt innebär att landskapsregeringen måste säkerställa att det är möjligt att verkställa lagen från det valda datumet. Det får inte heller finnas risk för att likställdhetsprincipen eller rättssäkerheten sätts i fara om lagen senare fälls av republikens president.

Utskottet föreslår därför att det till lagens ikraftträdelsebestämmelse fogas ett nytt första moment enligt vilket landskapsregeringen bemyndigas att med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen bestämma när lagen helt eller delvis träder i kraft.

Med beaktande av betänkandets motiveringar och de föreslagna ändringarna föreslås att lagtinget antar lagförslaget.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 12 november 2007 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört ordföranden i PusselFamiljen r.f. Ann Eriksson, socialsekreteraren Jessica Eriksson från Mariehamns stad, lagtingsdirektören Lars Ingmar Johansson, lagberedningschefen Lars Karlsson och avdelningschefen Carina Strand.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Åke Mattsson, vice ordföranden Henry Lindström, ledamöterna Carina Aaltonen, Sirpa Eriksson (delvis) och Roger Jansson samt ersättaren Gun Carlson (delvis).

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om ändring av 4 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnbidragslagen

(Ingressen lika som i framställningen.)

4 §

(Lika som i framställningen).

__________________

Med stöd av 20 § 3 mom. självstyrelselagen bemyndigar lagtinget landskapsregeringen att bestämma när denna lag helt eller delvis träder i kraft.

Denna lag träder i kraft (uteslutning).

(3 mom. lika som framställningens 2 mom.).

Mariehamn den 30 november 2007

Ordförande

Åke Mattsson

Sekreterare

Marine Holm-Johansson

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter