Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en ny landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. Samtidigt upphävs gällande blankettlag. Genom förslaget blir rikets nya barnskyddslag gällande i landskapet.

Landskapsregeringen föreslår dessutom vissa tekniska justeringar av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet och landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

Avsikten är att de föreslagna lagarna ska träda i kraft så snart som möjligt.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att landskapsregeringens förslag antas med ett tillägg i övergångsbestämmelsen i det första lagförslaget samt med beaktande av utskottets synpunkter i betänkandet.

Utskottets synpunkter

Allmän motivering

Lagstiftningsbehovet

En övergripande målsättning i rikets nya barnskyddslag är att förbättra barns levnadsvillkor och att stärka deras ställning i barnskyddsärenden samtidigt som kvalitetskraven på kommunens tjänster och barnskyddsarbete höjs. Det här är enligt utskottet viktiga målsättningar som även bör gälla för barnskyddet i landskapet.

De lagstiftningsområden som regleras i rikets nya barnskyddslag som trädde i kraft den 1 januari 2008 faller dels inom landskapets, dels inom rikets lagstiftningsbehörighet. De delar i lagen som hör till rikets behörighet är direkt tillämpliga i landskapet medan de frågor som hör till landskapets behörighet regleras i den äldre lagen som upphävts i riket. Det är bl.a. denna omständighet som gör att det är nödvändigt att skyndsamt ersätta den gällande blankettlagen med en ny lag. Utskottet anser i likhet med landskapsregeringen att det är ändamålsenligt att på det här området göra rikets lagstiftning tillämplig i landskapet genom en blankettlag. Mot denna bakgrund och med hänvisning till framställningens motiveringar föreslår utskottet att lagförslagen antas med beaktande av utskottets synpunkter i detta betänkande.

De viktigaste nyheterna i rikets barnskyddslag

Rikets nya barnskyddslag är resultatet av en totalrevision av barnskyddslagstiftningen. Ett av skälen till revideringen är att Finland sedan 1991 är bundet av Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, som också Ålands lagting har gett sitt bifall till (1991/78). Vid sidan av detta har reformen av de grundläggande rättigheterna och friheterna samt den nya grundlagen medfört att framförallt barnens rättsskydd och rättigheter har fått en mer central roll i lagen. Samtidigt har också föräldrarnas rättsskydd förstärkts.

I rikets proposition med förslag till ny barnskyddslag (RP 252/2006) konstateras att den tidigare lagens bestämmelser är tämligen allmänt formulerade och att målen därför inte till alla delar har uppnåtts. I den nya lagen föreskrivs mer exakt vilka tjänster och stödåtgärder som skall erbjudas barnet och föräldrarna. På detta sätt vill lagstiftaren trygga rätten till likvärdiga tjänster oavsett i vilken kommun familjen är bosatt.

Med barnskydd menas i lagen åtgärder som riktar sig till barn och familjer i syfte att främja barns och unga personers välfärd. Barnskyddsåtgärder kan delas in i fyra olika kategorier:

1) Det förebyggande barnskyddet består av de åtgärder och den service som ges i form av t.ex. mödra- och barnrådgivning, barnomsorg, elevvård, skolhälsovård, undervisning och ungdomsarbete. Förebyggande barnskydd är således allmänna åtgärder riktade till barn och familjer utan att de är klienter inom barnskyddet.

2) Barn- och familjeinriktat barnskydd består dels av en utredning av behovet av barnskydd, dels av olika stödåtgärder. Stödet skräddarsys och ges för att familjen skall klara av vardagen. Det kan vara fråga om extra stöd för barnet i skolan, familjerådgivning, en stödperson eller en stödfamilj, ekonomiskt stöd eller hjälp med att avhjälpa brister i boendeförhållandena.

3) Omhändertagande av barn, brådskande placering och vård utom hemmet är barn- och familjeinriktade barnskyddsåtgärder som aktualiseras då det i hemmet finns brister i omsorg om barnet så att barnets hälsa och utveckling allvarligt äventyras och då stödåtgärderna inom det barn- och familjeinriktade barnskyddet inte räcker till. Omhändertagande kan också komma i fråga om barnet använder rusmedel eller begår allvarligt brott eller annars äventyrar sin hälsa.

4) Eftervård är en del av det barn- och familjeinriktade barnskyddet. Eftervård innebär att socialnämnden efter det att vården utom hemmet avslutats fortsätter att stöda barnet eller den unga personen samt föräldrarna och vårdnadshavare med öppna stödåtgärder.

Det största revisionsbehovet med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna har rört barnskyddslagens bestämmelser om begränsande av kontakter under vård utom hemmet och om begränsningar som tillämpas vid barnskyddsanstalter. Dessutom har det varit nödvändigt att granska barnets och föräldrarnas rättigheter i de bestämmelser som rör procedurer och beslutsprocessen. Eftersom det inom barnskyddet ofta fattas beslut som är mycket betydelsefulla för barnets och föräldrarnas rättigheter och rättsskydd bör höga krav ställas på barnskyddets kvalitet. Ett allmänt problem har varit att personalen inte har räckt till. I lagen har därför bestämmelser tagits in om personaldimensioneringar, förfarandet och exakta bestämmelser om hur beslutanderätten utövas.

Andra nyheter i lagen är att vissa centrala begrepp definieras, t.ex. barnets bästa och vilka åtgärder som skall ingå inom ramen för det förebyggande barnskyddet. Redan tidigare har det funnits en skyldighet att göra en barnskyddsanmälan om man i sitt arbete får vetskap om att barn är i uppenbart behov av familj- och individinriktat barnskydd. Anmälningsskyldigheten har utvidgats och gäller nu omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller om barnets beteende förutsätter att behovet av barnskydd utreds. De tjänster och befattningshavare som omfattas av anmälningsskyldighet räknas upp i lagen.

En utredning av barnskyddsbehovet skall enligt en ny bestämmelse alltid göras i början av en klientrelation. Genom utredningen säkerställs att behovet utreds i tid så att effektivt stöd kan ges så snabbt som möjligt. Mer detaljerade bestämmelser har dessutom införts om hur barns åsikter och önskemål skall utredas och beaktas. Barnet skall vidare ha rätt att ta del av information som gäller dess person. För att föra barnets talan i ett barnskyddsärende kan en intressebevakare förordnas. En sådan bestämmelse har redan tidigare funnits i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) och har nu förts in i barnskyddslagen.

Kommunens skyldigheter preciseras vidare i syfte höja kvalitén och att göra arbetet mer planmässigt. Kommunen skall anta en plan för barnskyddsarbetet som skall ses över minst vart fjärde år. En sådan plan, som kan antas gemensamt för flera kommuner, skall bl.a. beskriva hur barnskyddet skall ordnas och vilka resurser som skall reserveras. För varje barn som är klient inom barnskyddet skall dessutom en individuell klientplan uppgöras. Kommunen skall vidare se till att den ansvarige socialarbetaren har tillgång till expertstöd. En expertgrupp skall tillsättas av kommunen eller av flera kommuner tillsammans. I expertgruppen skall det finnas sakkunniga inom social- och hälsovård och barns uppväxt och utveckling samt andra experter som behövs i barnskyddsarbetet. Socialarbetaren skall dessutom ha tillgång till juridisk expertis.

Genom den nya barnskyddslagen kan förvaltningsdomstolen efter ansökan av socialmyndigheten ge tillstånd till medicinska undersökningar eller andra sakkunnigundersökningar för att utreda behovet av barnskydd i de fall föräldrarna vägrar att ta emot stödåtgärder eller då de motsätter sig en utredning av barnets behov av stöd. Förvaltningsdomstolen är dessutom första beslutsinstans när det gäller ärenden om tvångsomhändertagande.

Slutligen har lagstiftaren preciserat tidsfrister för utredningar, olika åtgärder och beslut för att sätta press på de olika myndigheterna att handlägga barnskyddsärenden snabbare och mer effektivt.

Barns situation på Åland

Utskottet konstaterar att de flesta barnen på Åland lever i en trygg och stimulerande uppväxtmiljö. Den genomsnittliga levnadsstandarden i landskapet är i ett europeiskt perspektiv hög vilket är en bidragande orsak till att barnfamiljerna i allmänhet lever under goda förhållanden. Samhället kan i sin tur bl.a. erbjuda bra barnomsorg och skola samt social- och hälsovård. Samtidigt har utskottet under beredningen erfarit att det finns barn på Åland som på grund av olika omständigheter far illa. De statistiska uppgifterna är dock bristfälliga. Då den nya lagen förutsätter bättre dokumentation i barnskyddsärenden räknar utskottet med att möjligheterna att insamla den här typen av uppgifter kommer att förbättras. En barnskyddsanmälan skall alltid resultera i en utredning som skall göras inom sju dagar. Om utredningen visar att det finns ett behov av barnskydd så skall en klientplan därefter uppgöras. De statistiska rapporterna har hittills i första hand insamlats av Stakes. Uppgifterna har sammanställts tillsammans med material från övriga kommuner i hela Finland. Utskottet föreslår att landskapsregeringen överväger införandet av nya rutiner för att se till att uppgifter från kommunerna insamlas årligen, antingen av ÅSUB eller av landskapsregeringen. Då skulle det vara möjligt att i landskapet sammanställa statistik över åländska barnskyddsärenden. Statistiken utgör ett viktigt underlag när det gäller att besluta om familjepolitik och andra åtgärder som förbättrar barnens situation i samhället.

För att kunna bilda sig en uppfattning om barnens situation på Åland har utskottet begärt in information och hört personer från olika instanser som kommer i kontakt med barn i sitt arbete. Från många håll framförs uppfattningen att antalet barn och ungdomar som mår dåligt eller som inte har det bra ökar. Barn som mår dåligt fungerar sämre i sociala sammanhang och det går i allmänhet sämre för dem i skolan. Om situationen eskalerar kan det ta sig uttryck i utåtagerande eller självdestruktivt beteende. Andra symtom är sömnproblem, anorexi, ångest och självmordstankar. Utskottet har erfarit att barn- och ungdomspsykiatrin under senare tid har fått ta emot en kraftig ökning av antalet nya patienter. Under en treveckorsperiod detta år togs 50 nya patienter emot. Allt fler av de nya patienterna är ungdomar.

Från sakkunnigt håll uppges att orsaken till att barn mår dåligt kan bero på olika förhållanden som berör hemmet och föräldrarna.

- Omsorgssvikt hos föräldrar som inte orkar eller förmår att fullt ut ta ansvar för barnet kan leda till att barnets utveckling hämmas. Föräldrarna är osäkra i sin föräldraroll och klarar inte av att självständigt upprätthålla de gränser och rutiner som barn behöver för att utvecklas socialt.

- Föräldrarnas psykiska ohälsa, missbruk och familjerelaterat våld leder ofta till brister i omsorgen.

- Vårdnadstvister förorsakar vanligen att barn mår dåligt.

- Fattigdom sägs ha blivit en vanligare orsak till att barn inte har det bra och får samma möjlighet att utvecklas som andra barn. Barn från mindre bemedlade familjer har sämre möjligheter att delta i fritidssysselsättningar som förutsätter transporter, inträde, medlemsavgifter eller viss utrustning såsom är fallet inom vissa sporter eller i musikutövning eller liknande.

- Stress påverkar också barn negativt. Allt fler upplever stress som ett allmänt fenomen i samhället. Om föräldrarna är stressade i sitt arbete påverkas barnen indirekt. Det finns också undersökningar som visar att barn visar tecken på stress i skolan, i barnomsorgen och t.o.m. i utövningen av fritidssysselsättningar.

Utskottet ser allvarligt på det som framkommit om barns situation på Åland. Alla myndigheter, inte bara de sociala myndigheterna, har ett ansvar för att barn och unga utvecklas väl och att deras behov tillgodoses. Hela samhällets utveckling är beroende av att barn får en bra uppväxt och att de utvecklas till välmående vuxna.

Barnskyddet på Åland

Delat ansvar för barnskyddet mellan kommunerna och landskapet

I avsnittet ovan om de viktigaste nyheterna i rikets barnskyddslag framgår att kommunerna är skyldiga att erbjuda tjänster och stöd inom olika sektorer för att förverkliga förebyggande och barn- och familjeinriktat barnskydd. Det innebär åtgärder inom t.ex. barnomsorg, hälso- och sjukvård och undervisningsväsendet. Utskottet konstaterar att ansvaret för att förverkliga barnskyddet på Åland, till följd av landskapslagstiftning inom olika områden, är uppdelat mellan kommunerna och landskapet. Då hälso- och sjukvården är överförd till landskapsnivå på Åland så är det landskapets skyldighet att förverkliga barnskyddet inom denna sektor. Det är därför en angelägenhet för landskapet att se till att stöd kan ges till barn inom ramen för bl.a. skolhälsovården. När det gäller det förebyggande barnskyddet inom undervisningsväsendet finns det ett delat ansvar mellan landskapet och kommunerna i enlighet med landskapslagstiftningen om grundskolan och om utbildningen efter grundskolan.

Förebyggande barnskydd och barnskydd inom barnomsorg och skola

De tjänster som kommunen skall erbjuda inom det förebyggande barnskyddet beskrivs närmare i rikslagens andra kapitel. Det organ som ansvarar för socialvården skall i samarbete med andra myndigheter bevaka och främja barns och unga personers välfärd. Kommunernas barnskyddsarbete skall omfatta sådan basservice som riktar sig till barn och familjer i kommunen utan att de är klienter inom barnskyddet. Detta innebär att kommunen genom olika serviceformer riktade till barnfamiljer skall sträva till att förebygga problem och att ingripa i ett tidigt skede. De olika serviceformerna är bl.a. barn- och mödrarådgivning, barnomsorg och grundskoleväsendet. För elever i förskoleundervisning, grundläggande utbildning och påbyggnadsundervisning samt förberedande undervisning ska det finnas personal som kan förebygga och övervinna sociala och psykiska svårigheter. I lagen nämns uttryckligen att det ska finnas tillgång till skolpsykolog och skolkurator.

När det gäller det förebyggande barnskyddet för barn under skolåldern har utskottet erfarit att det idag inte finns tillräckliga resurser inom barnomsorgen. För att kunna identifiera problem och avhjälpa dem i god tid före barnen når skolåldern är det viktigt att ha tillgång till personer med rätt utbildning. Utskottet har erfarit att det bl.a. finns ett behov av att anställa fler specialbarnträdgårdslärare. Landskapsregeringen bör överväga att föreslå en lagändring som säkerställer att barn under skolåldern har tillgång till specialbarnträdgårdslärare.

I fråga om barnskydd för barn i skolåldern har utskottet erfarit att det finns skolkuratorer, skolpsykologer och skolhälsovårdare men att de är alltför få. Det framkom t.ex. att det i flera skolor för närvarande saknas tillgång till kurator och skolpsykolog. När det gäller barn med inlärningsproblem görs utredningar. I samband med detta kan fall upptäckas där det behövs ytterligare åtgärder. Ibland görs hembesök. I fråga om övergrepp görs ofta anmälningar av den s.k. elevvårdsgruppen i stället för av en enskild lärare eller tjänsteman. Erfarenheter har visat att barn i skolåldern väljer att vara tysta om sina problem hemma. Det är först när de kommer i 16 årsåldern som de söker hjälp.

Med hänvisning till det som framkommit skulle det enligt utskottet vara viktigt att i första hand förstärka resurserna för förebyggande barnskydd för barn under skolåldern för att i god tid upptäcka barn som är utsatta. För att kunna fortsätta hjälpa dem under skolgången behöver också resurserna i skolan förstärkas. Utskottet vill samtidigt understryka betydelsen av att ett gott samarbete grundas mellan de olika personalkategorierna, men också med föräldrarna, både när det gäller det förebyggande barnskyddsarbetet och i fråga om det individ- och familjeinriktade barnskyddsarbetet.

Öppenvården

Åtgärder inom öppenvården regleras i barnskyddslagens 7 kapitel. Kommunen är skyldig att vidta åtgärder för att t.ex. trygga en familjs otillräckliga utkomst eller bristfälliga boende före andra barnskyddsåtgärder vidtas. Sådana åtgärder ska planeras tillsammans med familjen och tas in i en klientplan. Andra stödåtgärder som ska ordnas räknas upp i 36 §. Kommunen ska bl.a. vid behov genom ekonomiska åtgärder eller på annat sätt stöda barnet i skolgång, fritidsintressen, upprätthållandet av nära mänskliga relationer och tillgodoseendet av andra personliga behov. Andra stödåtgärder som kommunen ska erbjuda är stödperson eller en stödfamilj. En relativt ny form av stöd inom öppenvården är s.k. familjearbetare. Genom familjearbetare kan en familjs situation uppmärksammas och avhjälpas i ett tidigare skede medan problemen ännu inte har vuxit sig alltför stora. Familjearbetaren kan efter begäran eller en anmälan ta kontakt med familjen t.ex. genom att besöka familjen i hemmet. Då ett sådant besök är mindre formbundet och odramatiskt kan tröskeln för att familjen skall ta emot stöd ofta vara lägre.

Enligt uppgifter som de åländska kommunerna meddelat till Stakes för år 2006 var 211 barn klienter inom öppenvården. Utskottet har erfarit att många av de stödformer som nämns ovan redan erbjuds av kommunerna. Resurserna är dock begränsade och beredskapen att nu erbjuda nya former av stöd är dålig. För att kommunerna ska kunna erbjuda de nya lagstadgade serviceformerna som de inte erbjudit från tidigare kommer det att förutsätta större budgetanslag. Ett sådant exempel är s.k. familjearbetare som har blivit allt allmännare i kommunerna i riket. I landskapet finns det endast en kommun som har en familjearbetare anställd. Erfarenheten av detta arbete är gott. En annan form av familjearbete är familjerådgivning som erbjuds genom Folkhälsan på Åland. Tjänsterna, som är lagstadgade, köper kommunerna med stöd av ett avtal mellan kommunen och Folkhälsan på Åland. I de fall det är frågan om barnfamiljer uppmärksammas alltid barnens situation.

När det gäller stödpersoner och stödfamiljer konstaterar utskottet att denna form erbjuds i kommunerna i enlighet med den tidigare lagen. I rikets proposition understryks behovet av att erbjuda dessa personer utbildning som tränar dem för uppgiften. Utskottet har erfarit att Rädda barnen på Åland erbjuder sådan utbildning. När det gäller ekonomisk ersättning till stödpersoner och stödfamiljer konstateras att lagen inte reglerar detta. Kommunen kan därför fritt bestämma storleken på en eventuell ekonomisk ersättning.

Placerade och omhändertagna barn

Enligt uppgifter från Stakes för 2006 finns följande uppgifter om barn som var placerade eller omhändertagna genom barnskyddsåtgärder på Åland:

Barn placerade utanför hemmet:

Familjevård 15

Institutionsvård och annan vård 14

Omhändertagna barn totalt: 18

Tvångsomhändertagna 5

Barnskyddsjour

Sedan 2006 har ett projektarbete pågått inom Ålands kommunförbund i syfte att skapa förutsättningar för en effektivare produktion av kommunal service inom den sociala sektorn genom samarbete mellan kommunerna. En utredning som genomfördes 2006 för att kartlägga behovet av en socialjour för hela landskapet visade att i de fall det fanns behov av en jour så handlade det till övervägande del om barnskyddsärenden. På basen av en enkätundersökning bedömdes att en jour skulle leda till ca 6-7 timmars aktiv tjänst per vecka eller ca 5 procent av jourtiden. Med utgångspunkt i utredningen har Ålands kommunförbund därefter utarbetat ett förslag till samarbetsavtal som syftar till att en barnskyddsjour inrättas som en försöksverksamhet under tiden 1.9.2008 till 31.12.2009.

Även om jourverksamhet inte uttryckligen regleras i den nya barnskyddslagen konstaterar utskottet att lagen förutsätter att de sociala myndigheterna kan ingripa i akuta situationer och att fatta beslut i brådskande ärenden då barn snabbt behöver skydd, vård eller annan omsorg. Försöksverksamheten kommer att ge viktig kunskap om hur kommunerna gemensamt kan möta barnskyddslagens krav på beredskap att handlägga brådskande barnskyddsärenden. Om försöksverksamheten fungerar väl kan projektet utgöra en modell för utvidgat samarbete inom andra delar av barnskyddet eller t.o.m. andra sociala områden.

Barn som har utsatts för brott

När en person får veta att ett barn har utsatts för brott så aktualiseras barnskyddslagens anmälningsskyldighet ifall personen är en anställd eller en förtroendevald som räknas upp i 25 § barnskyddslagen. Utöver denna skyldighet så skall en barnskyddsmyndighet anmäla brottet till polisen om det är frågan om sexualbrott eller brott mot liv och hälsa och det strängaste straffet som föreskrivs är fängelse i minst två år. De sociala myndigheterna kan utan hinder av sekretessbestämmelser lämna ut uppgifter till polisen. Utskottet har erfarit att anmälningar om brott mot barn har ökat i landskapet under senare år. Under de första åren under 2000-talet gjordes enstaka anmälningar, därefter har anmälningarna ökat varje år. Följande brottsanmälningar gäller våld mot barn under 18 år:

2002

2003

2004

2005

2006

2007

Misshandel

Sexuellt

utnyttjande

Våldtäkt

Orsaken till att antalet anmälningar har ökat är inte klarlagd, men ett antagande är att medvetenheten om de här brotten har vuxit under senare år. Det har uppgetts att när myndigheter uppmärksammar den här typen av brott så ökar antalet anmälningar. Vissa undersökningar som genomförts utanför Åland har visat att det dessutom finns ett stort mörkertal. De flesta brotten mot barn anmäls inte. När det gäller åländska förhållanden konstaterar utskottet att det kan finnas en högre tröskel för att anmäla brott i mindre kommuner där tjänstemannen och den misstänkte sällan är helt obekanta för varandra.

Efter ett initiativ från polismyndigheten på Åland om behovet av att samordna verksamheten mellan olika myndigheter när barn utsatts för brott beslöt landskapsregeringen i september 2006 att tillsätta en kommitté med uppdrag att utveckla det tvärprofessionella samarbetet mellan vissa myndigheter. Uppdraget resulterade i den s.k. barnahusmodellen. I samarbetet ingår polisen, barn- och ungdomspsykiatrin, barn- och ungdomsenheten vid ÅHS, kommunernas socialkanslier, åklagaren och Tallbacken i Mariehamn.

När en anmälan om brott inkommer till polisen sammankallar polisen barnahusgruppen. Huvudansvaret för barnskyddsärendet ligger dock fortfarande hos den sociala myndigheten. Genom barnahusmodellen har de olika inblandade tjänstemännen fått en konkretiserad checklista för respektive myndighets uppgifter och ansvarsområde. En fördel med samarbetet är att myndigheterna får bättre kunskap och förståelse för andra inblandade myndigheters ansvar och åtgärder. Detta bidrar till att myndigheterna med barnets bästa för ögonen kan samverka professionellt och utföra det myndighetsgemensamma utredningsarbetet snabbt och korrekt, men samtidigt också så skonsamt som möjligt för barnet och dess familj. Avsikten är att se till att processen inte fördröjs i onödan. Erfarenheterna av samarbetet uppges vara goda.

Tallbacken

Mariehamns stad erbjuder boende vid Tallbacken till barn och ungdomar som på grund av sociala orsaker inte kan bo med sina föräldrar eller någon annan vårdnadshavare. Vid Tallbacken erbjuds också stödboende för unga mödrar med barn och skyddsboende för hotade eller misshandlande kvinnor, med eller utan barn. Övriga kommuner kan köpa platser vid Tallbacken i den mån det finns lediga platser. Utskottet har erfarit att Tallbackens platser är viktiga för alla kommuner när det gäller att kunna erbjuda den här typen av sociala tjänster. Vid vissa tillfällen har platserna vid Tallbacken varit för få i förhållande till behovet. Det har under beredningen sagts att det framöver kommer att behövas fler platser för t.ex. brådskande placeringar av barn. Enligt utskottet har det under beredningen inte funnits tillräckligt med information för att utskottet ska kunna uttala sig om vilka konsekvenser barnskyddslagen kommer att innebära beträffande behovet av platser vid Tallbacken eller annat stödboende.

Lagstiftningens konsekvenser

Organisation, utbildning och nya kostnader

Den nya lagen ställer högre och i många fall helt nya krav på hur barnskyddsarbetet organiseras. Det berör bl.a. uppgörandet av planer, utredningar och utredningstider, expertgruppen, beslutsfattandet, dokumentationen och omhändertagande. Dessutom skärps kraven på utbildning för behörighet att handlägga och besluta i barnskyddsärenden. Enligt framställningen bedömer landskapsregeringen att de sammanlagda ekonomiska konsekvenserna av förslaget torde vara kostnadsneutrala för kommunerna. Landskapsregeringen har dock för avsikt att följa upp hur lagstiftningen fungerar i praktiken och vid behov vidta åtgärder för att kompensera kommunerna. I rikets proposition har social- och hälsovårdsministeriet beräknat att lagen kommer att medföra en merkostnad för kommunerna om ca 4,14 euro per år och invånare. Kommunerna i riket kommer att få ekonomisk kompensation för merkostnaden i form av ökade statsandelar.

Utskottet delar inte landskapsregeringens uppfattning om kostnadsneutralitet. Enligt utskottet kommer lagen att leda till högre kostnader också för de åländska kommunerna på ett flertal olika områden. Kommunerna blir skyldiga att erbjuda nya former av stödåtgärder. Landskapsregeringen bör beakta den ökade belastning som lagen innebär för kommunerna.

I viss mån kan merkostnaderna begränsas genom ett mer utvecklat samarbete. Utskottet har erfarit att vissa kommuner samarbetar i barnskyddsärenden redan från tidigare. Samarbete förekommer både som ett icke-formaliserat samarbete på tjänstemannanivå i syfte att konferera i svåra frågor och i form av avtalat samarbete för att köpa eller sälja tjänster. Enligt utskottet bör ett vidareutvecklat samarbete ses som en möjlighet att fördjupa och bredda kunskaperna i barnskyddsärenden samt att förbättra och rationalisera arbetet.

I rikets proposition betonas vikten av anvisningar och utbildning. Utskottet har erfarit att det har tagits fram utbildnings- och informationsmaterial om den nya lagen. Stakes har gett ut en svenskspråkig tillämpningsguide och upprätthåller dessutom en webb-plats för socialarbetare. Via webb-platsen kan socialarbetarna få information, rådgivning och annan service som anknyter till barnskyddsärenden såsom blanketter m.m. Landskapsregeringen har dock ett övergripande ansvar för att kommunerna får det stöd och den rådgivning som behövs för implementering av den nya lagen. För att de mål som eftersträvas genom barnskyddslagen skall uppnås är det enligt utskottet viktigt att informera och utbilda alla dem som i sitt arbete kommer i kontakt med barn om de nya kraven i lagen. Förutom de anställda inom kommunernas socialkanslier bör utbildning även erbjudas stödpersoner och stödfamiljer. Utskottet konstaterar att landskapsregeringens egna personella resurser för detta arbete är tämligen knappa. När det gäller finansiella resurser framgår av framställningen att endast 15.000 euro har budgeterats för att möta behovet av fortbildning. Utskottet föreslår att landskapsregeringen ser över vilka utbildningsbehov som finns i landskapet och reserverar erforderliga medel.

Utskottet har vidare erfarit att resurserna för barnskyddet inom olika sektorer behöver kartläggas, omfördelas och förstärkas vid behov. Jämfört med situationen i riket är kommunerna i landskapet dåligt förberedda att uppgradera verksamheten i enlighet med lagen. På flera områden finns inte den personal med rätt behörighet som skall utföra uppgifterna. Enligt utskottet bör landskapsregeringen främja lösningar som innebär nya samarbetsformer inom barnskyddet.

Det finns dock även brister när det gäller de delar av barnskyddet som hör till landskapsregeringens ansvarsområde. Det har framkommit att resurserna inom primärvården är otillräckliga. Det finns t.ex. inte någon socialarbetare inom primärvården. Utskottet har dessutom erfarit att det behövs ytterligare en barnpsykiater vid Ålands hälso- och sjukvård. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att landskapsregeringen analyserar vilka förändringar som behövs för att även denna verksamhet ska kunna leva upp till kraven i barnskyddslagen.

Behörighetskrav

I framställningens förslag till blankettlag föreslås i punkterna 4, 5 och 23 undantag från rikets bestämmelser som gäller behörighetsvillkoren för personal inom socialvården. Undantagen är motiverade då det i rikets barnskyddslag hänvisas till lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården som inte är tillämplig i landskapet. Behörighetsvillkoren för personal som arbetar i landskapet regleras i stället i förordningen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården med stöd av en blankettförordning. De nyare kraven på behörighet som gäller i riket är således inte tillämpliga i landskapet. Nya bestämmelser om behörighetskraven inom socialvården är för närvarande under beredning i landskapsregeringen.

Utskottet har erfarit att det i landskapet finns socialarbetare som har behörighet enligt äldre bestämmelser och socialarbetare med svensk utbildning som har fått sin behörighet godkänd genom dispens beviljad av landskapsregeringen. Under beredningen har landskapsregeringen uppmärksammat utskottet om att en övergångsbestämmelse bör införas i lagförslaget för att undvika ett dispensförfarande för dem som arbetar inom socialvården och som redan tidigare har fått sin behörighet prövad. Utskottet föreslår med hänvisning till detta att en sådan bestämmelse fogas som ett nytt 2 mom. till 9 § i det första lagförslaget.

Tillsynsuppgifter enligt 80 § barnskyddslagen

Enligt blankettlagens 2 § ska de förvaltningsuppgifter som enligt barnskyddslagen ankommer på länsstyrelsen i landskapet handhas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet. I förtydligande syfte vill utskottet komplettera detaljmotiveringen till bestämmelsen.

I barnskyddslagen finns intaget ett särskilt kapitel 11 om begränsningar i vård utom hemmet. Begränsningarna kan bl.a. gälla kontakter med närstående, omhändertagande av ämnen eller föremål, kroppsvisitation, granskning av egendom och försändelser, fasthållande, begränsning av rörelsefriheten och isolering. Preciseringar av denna typ av tvångsmedelsbestämmelser intogs i den äldre barnskyddslagen 2006 och är alltså relativt nya. De bestämmelser som intogs 2006 kompletterades i den nya barnskyddslagen med kroppsbesiktning, kvarhållande av försändelser, fasthållande och särskild omsorg. Den här typen av bestämmelser reglerar ingrepp i den personliga friheten och hör därmed till rikets behörighet.

Länsstyrelsen skall enligt barnskyddslagens 80 § följa verksamheten vid barnskyddsanstalter och i synnerhet övervaka bruket av begränsande åtgärder. I detaljmotiveringen till 2 § i framställningen sägs att länsstyrelsens uppgifter enligt 80 § ska i landskapet skötas av landskapsregeringen. Uppgifterna sköter landskapsregeringen redan i dag med stöd av blankettlagen om socialvård (tillsyn av privat socialservice) och gällande blankettlag om barnskydd.

Med hänvisning till att barnskyddslagen innehåller uttryckliga bestämmelser om ingrepp i den personliga friheten i vård utom hemmet vill utskottet förtydliga att när det gäller just den här typen av åtgärder t.ex. vid en barnskyddsanstalt så torde det höra till länsstyrelsens uppgifter att utöva tillsyn över dem.

Detaljmotivering

1. Landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

1 § Ändringsförslaget är av språklig karaktär.

9 § I förtydligande syfte föreslår utskottet ett nytt 2 mom. så att det av bestämmelsen klart framgår att den personal som enligt tidigare bestämmelser har bedömts vara behöriga ska anses vara behöriga även med stöd av denna lag.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 14 januari 2008 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.

Utskottet har i ärendet hört landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, socialsekreteraren i Lumparlands kommun Linda Adolfsson, verksamhetsledaren för Rädda Barnen på Åland r.f. Janina Björni, ordföranden i socialnämnden Alfons Boström och socialsekreteraren Tina Jansén i Föglö kommun, skolkuratorn Lisette Isaksson, avdelningssjukskötaren Marika Karlsson och överläkaren Jaana Lignell vid ÅHS, förvaltningsdomaren Pehr Karlström, socialchefen i Mariehamns stad Susanne Lehtinen, familjearbetaren Diana Lindström, specialbarnträdgårdsläraren Carita Rönning och socialarbetaren Marjo Österberg från Jomala kommun, kommissarien Olof Lindqvist, förbundsdirektören för Ålands kommunförbund Sigurd Lindvall, skolpsykologen Carita Saku, lagberedaren Hans Selander, barnomskyddsmannen Ulla Rindler-Wrede, föreståndaren för barn och ungdomshemmet Tallbacken Stig Orre, avdelningschefen Helena Wachowiak och verksamhetsansvarige för missbrukarvården i Mariehamns stad Bitte Wahlsten samt t.f. socialdirektören i Kimito kommun Maria Wallin.

I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Åke Mattsson, viceordföranden Henry Lindström samt medlemmarna Sirpa Eriksson, Roger Jansson och Carina Aaltonen.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att lagtinget antar de i framställningen ingående andra, tredje och fjärde lagförslagen oförändrade samt

att lagtinget antar det första lagförslaget i framställningen i följande lydelse:

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen

Ingressen lika som i framställningen.

1 §

Lagens tillämpningsområde

(1 mom. lika som i framställningen).

Barnskyddslagen ska tillämpas i landskapet sådan den lyder när denna lag träder ikraft. Ändras därefter författningen, ska den ändrade författningen gälla i landskapet från tidpunkten för dess ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.

2 - 8 §§

(Lika som i framställningen).

9 §

Övergångsbestämmelse

(1 mom. lika som framställningen).

Den som innan denna lag träder i kraft sköter barnskyddsärenden och som ansetts behörig för uppgiften enligt landskapsförordningen (1995:103) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård eller motsvarande äldre bestämmelser ska fortfarande vara behörig att i enlighet med bestämmelserna i denna lag sköta uppgiften eller motsvarande uppgifter.

__________________

Mariehamn den 10 april 2008

Ordförande

Åke Mattsson

Sekreterare

Marine Holm-Johansson

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter