Social- och miljöutskottets betänkande 5/2014-2015
|
|
| ||
| Ålands lagting | BETÄNKANDE nr 5/2014-2015 | ||
|
| Datum |
| |
| Social- och miljöutskottet | 2015-03-24 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Social- och miljöutskottets betänkande
Godkännande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen, lag om ändring av 1 kap. 11 § i strafflagen och lag om ändring av 54 § i utlänningslagen
· Republikens presidents framställning nr 1/2014-2015
· Landskapsregeringens yttrande nr 1/2014-2015-s
INNEHÅLL
Republikens presidents förslag
Republikens presidents förslag
I republikens presidents framställning föreslås att lagtinget ger sitt bifall till att lagen om sättande i kraft av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet träder i kraft i landskapet Åland till de delar konventionens bestämmelser faller inom landskapets behörighet.
Landskapsregeringens yttrande
Av landskapsregeringens yttrande till lagtinget framgår att landskapsregeringen beretts tillfälle att till den av utrikesministeriet tillsatta arbetsgruppen framföra synpunkter angående de åtgärder arbetsgruppen framfört som nödvändiga för ratificering av konventionen.
Landskapsregeringen konstaterar i sitt yttrande att konventionen innehåller bestämmelser som enligt 18 § i självstyrelselagen faller inom landskapets behörighet, såsom bestämmelser som gäller frågor som hör till hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning, kultur och ungdomsarbete samt statistik över förhållande i landskapet, varför ikraftträdandet till denna del förutsätter lagtingets bifall. Landskapsregeringen stöder målsättningen med och sakinnehållet i konventionen och konstaterar i sitt yttrande att genomförandet av konventionen i landskapet inte kommer att föranleda några lagändringar.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att lagtinget ger det begärda bifallet.
Utskottets synpunkter
Allmänt om konventionen
Konventionens syfte är att förebygga och avskaffa våld mot kvinnor, att skydda brottsoffer samt att ställa förövare av våldshandlingar till svars.
Konventionen ska tillämpas på alla former av våld, inklusive våld i hemmet. Med våld mot kvinnor avses enligt artikel 3 i konventionen varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang. Konventionens syfte är även att avskaffa alla former av diskriminering som riktar sig mot kvinnor och att främja faktisk jämställdhet. Konventionen förutsätter att parterna införlivar ett genusperspektiv i genomförandet av konventionen.
I konventionen definieras också statens omsorgsplikt i fråga om att förebygga och utreda våld, bestraffa dess förövare samt gottgöra brottsoffren.
Konventionen innehåller bestämmelser om omfattande och samordnande verksamhetsprinciper, om förebyggande av våld mot kvinnor samt skydd av brottsoffer och om stödtjänster till dem. Konventionen innehåller också bestämmelser om ersättningar till brottsoffren.
Genom konventionen inrättas en särskild övervakningsmekanism, en expertgrupp för förebyggande av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, med hjälp av vilken man följer upp genomförandet av konventionen.
Konventionen är den första juridiskt bindande överenskommelsen som syftar till att skydda kvinnor mot våld. Till konventionen har en officiell förklaranderapport utarbetats, som anger i vilken kontext konventionen har tillkommit samt hur de olika artiklarna bör förstås.
Genusmedvetet förhållningssätt
Artikel 6 i konventionen förutsätter att parterna inför ett genusperspektiv både i genomförandet av konventionen och i bedömningen av dess verkningar. Dessutom kräver den att principer genomförs som främjar jämställdheten mellan kvinnor och män och som stärker kvinnors ställning. Utskottet konstaterar att jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt samhälleligt mål och en förutsättning för ett rättvist samhälle. Utöver genom landskapslagen (1989:27) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män främjas jämställdheten i landskapet genom landskapsregeringens ramprogram för det åländska jämställdhetsarbetet. I programmet för år 2012-2015 beskrivs målsättningar och konkreta åtgärder för jämställdhetspolitiken. Programmets övergripande målsättning är att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma frihet och makt att forma samhället och sina egna liv.
I landskapet pågår för närvarande projekten ”Jämställd barnomsorg” och ”Jämställd fritid”. Projektet ”Jämställt Åland” kommer att påbörjas under året. Projektet ”Fair Sex” med målsättningen att förebygga sexuellt våld och främja positiva sexuella relationer hos unga har nyligen genomförts i de åländska gymnasieskolorna. Utskottet anser att insatser för att främja jämställdhet och förebygga sexuellt våld behöver bedrivas kontinuerligt och även riktas till elever i högstadiet.
Samordnad politik, utbildning och resurser
Enligt artikel 7 ska en effektiv, omfattande och samordnad politik antas för att förebygga och bekämpa alla former av våld som faller inom ramen för konventionen. Lämpliga ekonomiska och personella resurser ska enligt artikel 8 anslås så att arbetet kan genomföras på ett adekvat sätt. Vidare föreskriver konventionen i artikel 15 att yrkesgrupper som kommer i kontakt med brottsoffer eller förövare ska tillhandahållas utbildning om hur man kan förebygga och upptäcka våld, om jämställdhet mellan kvinnor och män samt om brottsoffrens behov och rättigheter. Enligt
artikel 20 punkt 2 ska nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder vidtas för att säkerställa att brottsoffer har tillgång till en hälso- och sjukvård och socialtjänst som har tillräckliga resurser och personal som är utbildad för att hjälpa brottsoffer och kan hänvisa dem till lämpliga tjänster.
Av ramprogrammet för det åländska jämställdhetsarbetet framgår att kvinnofridsarbetet är ett område som fortsättningsvis ska ha hög prioritet i landskapet. Sedan är 1999 har landskapsregeringen arrangerat kring 250 utbildningsinsatser inom ramen för det åländska kvinnofridsprojektet. Landskapsregeringen har även tillsatt en särskild kvinnofridskommitté för att utarbeta en övergripande strategi för kvinnofridsarbetet i landskapet med målsättningen att omsätta den praktik- och kunskapsbaserade forskningen om hur våldet påverkar kvinnor, barn och män till målinriktade insatser så att de som behöver stöd och hjälp faktiskt får det. Kommitténs uppdrag inkluderar även en kartläggning av berörda myndigheters och andra aktörers uppdrag och ansvar gällande våld i nära relationer samt kartläggning av behovet av samverkan inom och mellan de olika aktörerna.
Kommittén har i sin kartläggning kunnat konstatera ett antal brister inom berörda myndigheter. Bland annat konstateras att strategier, uppdaterade handlingsplaner och rutiner för hur arbetet mot våld i nära relationer ska bedrivas saknas i många myndigheter. Synliggörandet av våld i nära relationer saknas i styrdokument, exempelvis i verksamhetsplaner och budgettexter. Ledningens okunskap eller ointresse om våldets omfattning och konsekvenser leder enligt kommittén till att personalen saknar legitimitet och mandat att arbeta med frågan. Vidare saknas enligt kartläggningen kompetensutveckling i ämnet i internutbildningsprogram, vilket innebär att återkommande utbildningar för exempelvis hälso- och sjukvårdspersonal saknas. Även det förebyggande arbetet är enligt kommittén eftersatt och uppföljning och utvärdering av det egna arbetet sker endast sporadiskt. En konstruktiv samverkan i den egna verksamheten och mellan myndigheter och organisationer saknas.
Kvinnofridskommittén konstaterar sammanfattningsvis i sin kartläggning att frågan om våld i nära relationer inte har inarbetats i berörda myndigheters ordinarie verksamhet och inte heller ses som ett eget kompetens- eller kunskapsområde. Bristande samsyn i myndigheten och i samarbetet mellan myndigheter är ett stort problem enligt kommittén. Kvinnofridskommittén listar i sin kartläggning ett antal åtgärder som behöver vidtas för att utveckla och förbättra arbetet mot våld i nära relationer. Kommittén föreslår bland annat att det bildas ett för hela Åland gemensamt kvinno- och familjefridscentrum som förutom att fungera som ett skyddshem även skulle tillhandahålla experthjälp för personer utsatta för våld i nära relationer samt fungera som ett informations- och kompetenscentrum.
Utskottet delar kvinnofridskommitténs bedömning att arbetet inom och mellan berörda myndigheter behöver utvecklas och förbättras samt stöder förslaget att bilda ett för hela Åland gemensamt kvinno- och familjefridscentrum. Utskottet anser även i likhet med kvinnofridskommittén att det finns behov av att uppdatera handlingsplaner och kontinuerligt tillhandahålla utbildning i ämnet för att stärka berörda yrkesgruppers kompetens på området. Enligt utskottet är det även av stor vikt att berörda myndigheters verksamhet på området kontinuerligt följs upp och utvärderas samt att tillräckliga personella resurser och finansiering anslås för att möjliggöra ett kontinuerligt och långsiktigt arbete på området.
Stöd till förövarna för att förebygga ett våldsamt beteende
Enligt artikel 16 ska parterna genomföra lagstiftnings- eller andra åtgärder för att inrätta eller stödja program som syftar till att förövare som har utövat våld i hemmet ska lära sig att inte bete sig våldsamt i mellanmänskliga relationer i avsikt att förebygga ytterligare våld och förhindra ett våldsamt beteendemönster. Utskottet anser att tillgång till behandlingsinsatser riktade till våldsutövare är en viktig del i arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Sedan år 2005 tillhandahålls i landskapet behandlingsprogrammet Alternativ till våld (ATV) i samarbete med Alternativ till Vold i Oslo för män som har ett aggressions- eller våldsproblem gentemot sin kvinnliga partner. ATV-verksamheten är frivillig och bedrivs huvudsakligen i form av gruppbehandling, men även individuell behandling kan vid behov förekomma. Syftet med behandlingen är att våldsutövaren ska lära sig att hitta andra alternativ till sitt våldsbeteende och att våldet ska upphöra. Behandlingen fokuserar på våldet i sig och vilken funktion våldet har. Erfarenheterna från Alternativ till Vold i Oslo visar att en majoritet av de som genomgått behandlingen inte har återfallit.
Enligt utskottet är det viktigt att de myndigheter som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor och våldsutövande män har kunskap om vad ATV innebär och informerar om möjligheten att delta i ATV-behandling.
Skyddat boende
Artikel 23 föreskriver att ett tillräckligt antal lättillgängliga skyddshem ska inrättas. Enligt den förklarande rapporten till konventionen ska skyddshem erbjuda omedelbar krishjälp, säkert boende dygnet runt samt psykosocialt stöd, rådgivning och handledning. Tillfälligt boende och andra allmänna inkvarteringsställen anses inte vara tillräckliga, eftersom de inte erbjuder psykosocialt stöd.
I landskapet finansierar och upprätthåller Mariehamns stad skyddshemmet Tallbacken. Övriga kommuner köper vid behov tjänster av Mariehamns stad.
Riksdagen godkände i december 2014 en lag om ersättning för skyddshemmen som betalas av statens medel till producenter av skyddshemstjänster (FFS 1354/2014). Lagen trädde i kraft den 1 januari 2015. Lagen innebär att ansvaret för finansieringen av skyddshemmen överförs till staten. I lagen finns också bestämmelser om att klientförhållandet ska vara avgiftsfritt. Utskottet önskar uppmärksamma landskapsregeringen på att motsvarande lagbestämmelser saknas i landskapet.
Tystnadsplikten
Enligt artikel 28 ska nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa att de regler om tystnadsplikt som lagstiftningen uppställer för vissa yrkesgrupper inte utgör ett hinder för möjligheten att under särskilda omständigheter göra en anmälan till behörig myndighet om de har rimlig anledning att anta att en allvarlig våldshandling som faller inom ramen för konventionen har begåtts.
Huvudregeln är att sekretess gäller inom all hälso- och sjukvårdsverksamhet och inom socialvården. Undantag finns i 18 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000), tillämplig i landskapet med stöd av landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, som ger personal inom socialvården rätt att på begäran, oberoende av klientens ställning eller den lagliga företrädarens samtycke, lämna ut uppgifter ur sekretessbelagda handlingar till polisen, en åklagare och en domstol om det är nödvändigt för utredande av ett brott som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 15 kap. 10 § strafflagen eller för vilket det strängaste straffet är fängelse i minst fyra år. Uppgifter får lämnas ut ur en sekretessbelagd handling även på eget initiativ vid misstanke om ovan avsett brott eller när det föreligger misstanke om ett brott som är mindre grovt än vad som där nämns, om utlämnandet är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.
Bestämmelser om anmälningsplikt i samband med barnskydd ingår i 25 § i barnskyddslagen, tillämplig i landskapet enligt landskapslag (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. De som är anställda inom bland annat socialvården och hälso- och sjukvården är skyldiga att utan dröjsmål och trots sekretessbestämmelser göra en anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i kommunen, om de i sin uppgift fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds. De som är anmälningsskyldiga enligt barnskyddslagen är även skyldiga att enligt barnskyddslagen trots sekretessbestämmelser göra en anmälan till polisen, när de på grund av omständigheter som de har fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att ett barn utsatts för ett sexualbrott som är straffbart enligt 20 kap. i strafflagen, såsom sexuellt utnyttjande av barn eller grovt sexuellt utnyttjande av barn eller för ett brott mot liv och hälsa som är straffbart enligt 21 kap. och vars föreskrivna maximistraff är fängelse i minst två år.
Hälso- och sjukvårdspersonal saknar rätt att på eget initiativ och utan patientens samtycke lämna ut sekretessbelagda uppgifter till polisen, en åklagare eller en domstol vid misstanke om att ett brott har begåtts med de undantag som finns i barnskyddslagen. En anställd inom hälso- och sjukvården har dock enligt 27 § 3 mom. i förundersökningslagen (FFS 449/1987) rätt, men inte skyldighet att vid förundersökning, trots sekretessbestämmelserna vittna om det gäller utredning av ett brott för vilket det strängaste straffet är minst sex års fängelse. Hälso- och sjukvårdspersonal kan även förpliktas att vittna i rättegång trots sekretessbestämmelserna om en person åtalas för ett brott på vilket kan följa fängelse i sex år eller strängare straff eller för försök till eller delaktighet i dylikt brott. Alla, även hälso- och sjukvårdspersonal, har en skyldighet att underrätta myndigheterna om grova brott som är på färde och som finns angivna i 15 kap. 10 § i strafflagen (FFS 39/1889). Exempel på sådana brott är våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av barn och grov misshandel.
Utskottet ber landskapsregeringen överväga att i lagstiftningen införa en rätt för hälso- och sjukvårdspersonal att trots sekretessbestämmelser och utan patientens samtycke få göra en anmälan till polisen när de på grund av omständigheter som de har fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att patienten har utsatts för ett allvarligt våldsbrott.
Psykiskt våld
Artikel 33 ålägger parterna skyldigheten att kriminalisera uppsåtliga gärningar som innebär en allvarlig kränkning av en persons psykiska integritet genom tvång eller hot. Enligt den förklarande rapporten avser artikeln täcka sådana fall där det psykiska våldet är mer långvarigt än en enskild händelse.
Bestämmelserna i strafflagen gällande misshandel kan utöver fysisk misshandel också tillämpas på psykiskt våld. Även strafflagens bestämmelser om olaga tvång eller olaga hot kan bli tillämpliga.
Utskottet anser att det är bra att det psykiska våldet är kriminaliserat, men konstaterar samtidigt att det är svårt att upptäcka, utreda och bevisa. Enligt utskottet behöver berörda myndigheters kunskaper och metoder för att upptäcka och förebygga psykisk misshandel förbättras genom utbildnings- och informationsinsatser.
Riskbedömning och riskhantering
Enligt artikel 51 ska nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder vidtas för att säkerställa att alla berörda myndigheter gör en bedömning av om liv riskeras, hur allvarlig situationen är och risken för uppenbart våld i syfte att förhindra detta och vid behov ge samordnat skydd och stöd. Enligt den förklarande rapporten ska man sträva efter att hantera identifierade risker genom att utarbeta en säkerhetsplan för brottsoffret. Utskottet har erfarit att det finns behov av utbildning om hur riskbedömningar och säkerhetsplaner ska göras inom polisen. Enligt utskottet är det angeläget att säkerhetsplaner upprättas i samtliga ärenden gällande brott i nära relationer. Utskottet anser därför att polisens kompetens på området behöver stärkas för att möta de behov som finns.
Avslutning
Utskottet anser sammanfattningsvis att landskapsregeringen bedriver ett aktivt och omfattande arbete för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. Enligt utskottet består den största utmaningen i att integrera arbetet i de berörda myndigheternas ordinarie verksamhet samt att utveckla och stärka samarbetet mellan de berörda myndigheterna.
Avslutningsvis konstaterar utskottet att våld mot kvinnor är en allvarlig kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och ett allvarligt samhällsproblem, som orsakar ett omfattande lidande både för de våldsutsatta kvinnorna och för de barn som bevittnar våldet. Genom konventionen stärks parternas förpliktelser att förebygga och bekämpa allt våld mot kvinnor och av våld i hemmet, vilket utskottet finner positivt.
Ärendets behandling
Lagtinget har den 19 januari 2015 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över framställningen.
Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från landskapsregeringen.
Utskottet har i ärendet hört lantrådet Camilla Gunell, socialservicechefen Cecilia Berndtsson från Mariehamns stad, projektledaren för Fair Sex Cecilia Brenner, sakkunnig Kerstin Dejemyr, sjukskötarstuderanden Johanna Erikson, psykologen Crister Eriksson från Alternativ till våld, projektassistenten för Fair Sex Liselott Lindén, kommissarien Olof Lindqvist, chefen för jämställdhetsfrågor Vivan Nikula, sjukskötarstuderanden Sara Nylund, föreståndaren för Tallbacken Stig Orre och sjukskötaren Annette Rask från Ålands hälso- och sjukvård.
I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Christian Beijar, viceordföranden Petri Carlsson samt ledamöterna Anders Eriksson (delvis), John Hilander, Runar Karlsson och Torsten Sundblom samt ersättaren Igge Holmberg.
Ledamoten Torsten Sundblom har inte till alla omfattat utskottets betänkande och fogar därför en reservation till betänkandet.
Utskottets förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att lagtinget ger sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar konventionen faller inom landskapets behörighet samt
att lagtinget bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.
| Mariehamn den 24 mars 2015 | |
|
Ordförande |
Christian Beijar |
|
Sekreterare |
Carina Strand |
|
|
| ||
| Ålands lagting | RESERVATION | ||
| Lagtingsledamot | Datum |
| |
| Torsten Sundblom | 2015-03-25 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Reservation mot social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2014-2015 gällande godkännande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen, lag om ändring av 1 kap. 11 § i strafflagen och lag om ändring av 54 § i utlänningslagen (RP 1/2014-2015)
Skyddshemstjänster
Under utskottsbehandlingen har framkommit att en ny lag om ersättning för skyddshemmen som betalas av statens medel till producenter av skyddshemstjänster trädde i kraft den 1 januari 2015. Utskottet skriver "Utskottet önskar uppmärksamma landskapsregeringen på att motsvarande lagbestämmelser saknas i landskapet." Detta föreslog reservanten att skulle förstärkas genom en kläm i betänkandet som inte utskottet omfattade.
Tystnadsplikten
Under utskottsbehandlingen lyftes frågan om hälso- och sjukvårdspersonalens tystnadsplikt. Utskottet skriver "Utskottet ber landskapsregeringen överväga att i lagstiftningen införa en rätt för hälso- och sjukvårdspersonal att trots sekretessbestämmelser och utan patientens samtycke få göra en anmälan till polisen när de på grund av omständigheter som de har fått kännedom om i sin uppgift har skäl att misstänka att patienten har utsatts för ett allvarligt våldsbrott." Även detta föreslog reservanten att skulle förstärkas genom en kläm som inte utskottet omfattade.
Med anledning av det ovanstående föreslår jag/vi
att en kläm fogas till betänkandet enligt följande lydelse "lagtinget uppmanar landskapsregeringen att dels trygga finansieringen av skyddshem enligt nivågarantin för de sociala förmånerna i 44 § 2 mom. Självstyrelselagen, dels att överväga lagstiftning som inför en rätt för hälso- och sjukvårdspersonal att oberoende av tystnadsplikt och utan patientens samtycke göra en anmälan till åklagare eller polis när nämnda personal på grund av omständigheter vilka de har fått kännedom om i tjänsten/arbetet har grundad anledning att misstänka att patienten har utsatts för ett allvarligt våldsbrott."
| Mariehamn den 25 mars 2015 | |
|
Torsten Sundblom |
|