Spörsmål 10/2001-2002

Spörsmål om språkpolitik

Bevarandet av det svenska språket i landskapet var den grundläggande orsaken till självstyrelsens tillkomst. Det finns tydliga bestämmelser om detta i självstyrelselagen. Än tydligare är dess anda och mening i detta avseende. Det är dock upp till de folkvalda i lagting och landskapsstyrelse att tillse att dessa hävdvunna bestämmelser efterlevs och att självstyrelsearvet förvaltas framdeles. Både den direkta och den indirekta språkpolitiken som tillämpas i det dagliga politiska arbetet är avgörande för att säkerställa att det åländska samhället i praktiken bibehålls svenskspråkigt.

     Idag finns en rad missförhållanden inom landskapsförvaltningen som inte kan anses stå i konformitet med självstyrelsens anda och mening.

     Som exempel kan följande nämnas:

     Personalutbildning sker idag på finska i ett flertal fall då motsvarande utbildning på svenska inte finns. Detta sätter den del av personal som endast behärskar svenska i en sämre sits vad gäller kompetensutveckling. Istället för att som idag acceptera detta bör landskapsstyrelsen tillse att utbildning tillhandahålles på svenska.

     Idag finns i förvaltningen ett antal datasystem som är finskspråkiga, antingen så att systemspråket är finska eller att support och utbildning för system endast tillhandahålles på finska. Detta begränsar möjligheten för dem som inte kan finska att använda dessa system och ta del av utbildning och support.

     Arbetsmiljön och språket inom vården i ÅHS. Idag finns mer eller mindre finskspråkiga miljöer inom ÅHS, där enspråkigt svenska de facto har problem att verka på svenska. Ålänningarnas rätt till sjukvård på svenska är också ett ständigt återkommande problem som förtjänar att uppmärksammas.

     Landskapsstyrelsen har också ansvar att tillse att gemene ålänning får service på svenska då denne är hänvisad till statliga myndigheter på och utanför Åland.

     Möjlighet att klara sig på svenska är av största vikt för att våra ungdomar som studerar i Sverige (vilket för närvarande är ca 70% av de utanför Åland studerande) för att de ska kunna återflytta till och arbeta och bo på Åland.  Ungdomarnas återflyttning är den viktigaste basen för fortsatt utveckling på Åland. 

     Ovan nämnda exempel bildar tillsammans med en rad övriga exempel ute i det åländska samhället en större helhet och visar att det finns behov att lagtinget och landskapsstyrelsen tar ett samlat grepp om språkpolitiken.

Det får inte gå slentrian i vaktslåendet om Ålands status som ett enspråkigt svenskt landskap.

Med hänvisning till ovanstående och enligt 48§ i lagtingsordningen ställer vi undertecknade följande spörsmål:

Vilka åtgärder avser landskapsstyrelsen vidta för att långsiktigt säkerställa att det åländska samhället i praktiken bibehålls svenskspråkigt?