Spörsmål 2/2008-2009

	Ålands lagting	SPÖRSMÅL nr 2/2008-2009
	Lagtingsledamot	Datum
	Harry Jansson m.fl.	2009-03-25
	Till Ålands lagting

Förbudet mot borrande av djupa borrhål

 

Landskapsregeringen har i och med utfärdandet av förordning nr 130 av den 14 oktober 2008 infört ett allmänt förbud mot borrande av djupare borrhål än 60 meter inom 300 meter från strandlinjen vid saltsjö. Detaljplanerade områden inom Mariehamns stad har samtidigt undantagits från förbudet med motiveringen "att de i Mariehamn inte har egna brunnar". ¹  Förordningen trädde ikraft den 1 december 2008.

 

Målsättningen med förbudet är att skydda grundvattnet genom att förhindra att saltvatten tränger in i brunnarna. Syftet är således lovvärt men i och med förbudets generella karaktär och avsaknaden av möjlighet till dispens, är åtgärden påtagligt kontraproduktiv för miljön som helhet. Landskapsregeringen har därtill försummat behovet av att säkerställa att borrningen alltid utförs av entreprenörer med tillräcklig kunskap om hur målen om ett tryggat grundvatten kan uppnås.

 

Det generella förbudet om djupare borrhål införs i ett läge där Åland en längre tid upplevt en mycket positiv trend: allt fler privata hushåll väljer att övergå till förnyelsebar energi och i synnerhet bergvärme. Förnyelsebar och därmed miljövänlig värme från en värmepump ansluten till en energibrunn är såväl det mest ekonomiska som det mest miljövänliga alternativet bland dagens uppvärmningssystem. En värmepumpanläggning är dessutom mycket driftssäker.

 

Värmepumpanläggningar finns idag i ett flertal modeller som fungerar utmärkt för alla typer av uppvärmningsbehov. Allt från fritidshus, villor och bostadsfastigheter till stora industribyggnader, skolor och kyrkor kan värmas på ett ekonomiskt och miljövänligt sätt. Genom att nyttja jordens egen geoenergi går det att uppnå en total energibesparing på över 60 procent i jämförelse med olja eller el som energikälla.

 

Geoenergi i form av bl.a. bergvärme bidrar alltså på ett avgörande sätt till minskat oljeberoende och därmed till minskade utsläpp av växthusgaser från åländska fastigheter. Övergången till miljövänlig värmeenergi är därför viktig när det gäller att motverka den globala uppvärmningen.

 

Uppdagade brister i beredning och beslut

1. Landskapsregeringen har tyvärr satt stopp för en betydande andel ålänningar att nyttja jordens egen geoenergi i och med att anläggandet av bergvärme förutsätter betydligt djupare energibrunnar än 60 meter. Samtidigt hindrar inte den nya förordningen mer välbeställda fastighetsägare från att borra tre eller t.o.m. flera borrhål (under förutsättning att det är minst 20 meter mellan brunnarna). I de fall en husägare väljer flera borrhål istället för att helt avstå från bergvärme, ökar alltså risken för saltvattenpåverkan på grundvattnet påtagligt.

2. Det olyckliga med landskapsregeringens förordning är att energibrunnar har gjorts lika med förstört grundvatten. En grov generalisering och som ger upphov till en mängd frågor: varför utgår LR från att tätning av energibrunnar vid inträngning av saltvatten inte fungerar? Varför inte ge den enskilde som har råd därtill möjlighet att återfylla brunnen och därmed miljösäkra energikällan? Landskapsregeringen har uppenbarligen missat möjligheten att återfylla energibrunnar med kollektorslangarna kvar i drift i borrhålet.

3. Den utfärdade förordningen lämnar inget som helst utrymme för miljömyndigheterna att bevilja sökanden undantag från förbudet om djupare borrhål. Områden i skärgården och i glesbygden som saknar förutsättningar för borrbrunnar samt detaljplanerade bostadsområden utanför Mariehamn kunde lämpligen i förordningen ha intagits som exempel för när dispens kunde ha utfärdats.

4. Förutom ovan nämnda återfyllning och tätning av borrhål, har landskapsregeringen försummat behovet av en geologisk analys utgående från det faktum att sprickbenägenheten i berggrunden varierar runt om på Åland. Beslutet borde alltså ha föregåtts av en noggrann genomgång av områdena. Därmed är det utfärdade förbudet för generellt även till denna del.

5. Anläggande av energibrunnar medför alltid risk för läckage av olja från borrutrustning, saltvattenpåverkan och läckage av köldbärarvätska. Det är därför förvånande att landskapsregeringen inte ställer några som helst krav på att brunnsborrare besitter den nödvändiga sakkunskapen. Redan hösten 2004 inledde svenska myndigheter certifiering av brunnsborrare. Certifikaten är personliga och det ställs krav på genomgången utbildning samt yrkeserfarenhet.

6. Det utfärdade förbudet i den aktuella förordningen baseras på 44 § LL om miljöskydd. Sistnämnda bestämmelse är dock så oklar ("viss typ av verksamhet") att det kan ifrågasättas huruvida den kan tillämpas i en fråga där det dels handlar om att inskränka en grundlagsskyddad rättighet (äganderätten), dels görs ett undantag från den i 6 § grundlagen angivna jämlikhetsprincipen (undantaget gällande detaljplanerade områden i Mariehamns stad). Landskapsregeringens val att genom förordning åsidosätta dessa grundläggande principer kan därmed ifrågasättas.

Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål:

 

Vilka åtgärder avser landskapsregeringen att vidta med anledning av att det utfärdade förbudet om djupare borrhål än 60 meter inte bidrar till ökat skydd för grundvattnet samt då bestämmelserna i förordningen bl.a. strider mot grundlagskravet om jämlikhet?

 

 

 

Mariehamn den 25 mars 2009
	Harry Jansson	Anders Eriksson
	Danne Sundman	Gun-Mari Lindholm
	Fredrik Karlström	Mika Nordberg
	Carina Aaltonen	Camilla Gunell
	Barbro Sundback	Roger Jansson