Spörsmål 2/2013-2014

	Ålands lagting	SPÖRSMÅL nr 2/2013-2014
	Lagtingsledamot	Datum
	Anders Eriksson m.fl.	2014-03-31
	Till Ålands lagting

Kommunalförbund för samordnad social service

 

 

Mandattiden för den av landskapsregeringen tillsatta lagberedningsgruppen för att samordna den sociala servicen i en ny myndighet löpte ut den 31 mars. Lagberedningsgruppens arbete ska enligt uppdragsbeskrivningen utmynna i ett konkret förslag till lagstiftningsåtgärder i syfte att slå samman ansvaret för handikappservicen, barnskyddet, missbrukarvården och ”övrig social service” i ett kommunalförbund kallat ”Kommunernas socialtjänst”.

 

Kommunernas reaktioner på förslaget till en samordnad social service har andats oro över outredda konsekvenser av reformen. Det beror på att landskapsregeringen, parallellt med lagstiftningsarbetet, inte presenterat någon form av konsekvensutredning av den nya kommunala myndighet man vill skapa. Det gäller främst de ekonomiska konsekvenserna, men även hur reformen påverkar nuvarande personalresurs i kommunerna. Klientperspektivet är inte heller utrett på en sådan detaljnivå som är påkallat för en så här genomgripande förändring av den sociala servicen.

Med andra ord saknas väsentligt faktaunderlag för den socialservicereform landskapsregeringen nu vill genomföra.

 

En annan väsentlig aspekt som inte beaktas, är ändamålsenligheten i att skapa en ny, stor myndighet underställd kommunerna. Det är ostridigt att kommunalförbund fungerar dåligt i praktiken. Orsaken är främst svårigheten att förena de enskilda kommunernas behov, kostnader och inflytande.

 

En helt avgörande förutsättning för att samordna kommunernas sociala service i ett kommunalförbund är, enligt landskapsregeringen, att alla kommuner är med i förbundet. För att säkerställa detta måste således lagstiftningen vara tvingande. Men det här stöter på problem då landskapet, enligt kommunallagen, inte kan tvinga kommunerna till samarbete, utan möjlighet för kommunerna att stiga av. Så är till exempel fallet med lagstiftningen om Ålands kommunförbund. En tvingande lagstiftning dikterar dessutom villkoren för hur den kommunala servicen ska produceras och organiseras på ett sätt som inte rimmar med principen om kommunalt självstyre.

 

För att slippa riva upp kommunallagen och föreslå en paragraf om tvingande lagstiftning försöker nu landskapsregeringen, enligt uppgift, bygga vidare på ett befintligt kommunalförbund, Ålands omsorgsförbund, i vilket kommunerna är tvingade att vara med för det speciella ändamål som gällde 1993 angående specialomsorger om utvecklingsstörda.

 

Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål:

 

Varför väljer landskapsregeringen, med tanke på tidigare problematiska erfarenheter, att gå in för ett kommunalförbund som lösningsmodell för samordningen av den sociala servicen och på vilka grunder ämnar landskapsregeringen tvinga kommunerna att bli medlemmar i förbundet?

 

 

 

Mariehamn den 31 mars 2014
Anders Eriksson	Mats Perämaa
Axel Jonsson	Katrin Sjögren
Brage Eklund	Viveka Eriksson
	Torsten Sundblom
Gunnar Jansson