Spörsmål 4/2003-2004

Landskapsstyrelsens åtgärder för att pressa ned Ålands höga fraktkostnader

Det allmänna kostnadsläget på Åland är högt. På konsumenthåll har man länge ondgjort sig över de höga livsmedelskostnaderna men även för de åländska producenterna som omvänt skall leverera sina produkter till i huvudsak riket framstår allt mer fraktkostnaderna som en överstor merkostnad och uppenbar konkurrensnackdel.

     Ålands litenhet med jämförelsevis små leveranser i vardera riktningen Åland-riket-Åland utgör naturligtvis en fördyrande faktor i frakthänseende men uppenbart är ändå att landskapets näringsliv i sin försäljning till konsumentledet på Åland drabbas hårt av fraktkostnaderna vid leveranser från riksleverantörer samtidigt som Ålands näringslivs konkurrenskraft drabbas oskäligt av fraktkostnader riktade till mottagare på rikssidan.

     Inom exempelvis det åländska jordbruket känner företagarna mycket starkt av den skärpta konkurrenssituation som uppstått på rikssidan och som kommer att öka konkurrenstrycket mot betydande delar av det åländska specialjordbruket ytterligare.

     De stora uppköparna på rikssidan, vilka i huvudsak är avnämare av den åländska jordbruksproduktionen, arbetar i allmänhet med fasta priser vad gäller inköp från alla delar av landet. Det innebär att fraktdelen blir en betydande konkurrensfaktor. I praktiken måste de åländska bönderna sänka priserna på sina produkter för att nå kompensation för de höga fraktkostnaderna som räknas in i det fasta totalpriset. Detta för att få sälja.

     På Åland blir våra konsumenter i sin tur drabbade när näringslivet skall kompensera sig för höga fraktkostnader.

     Den förra landskapsstyrelsen deklarerade stolt att man skulle arbeta aktivt för att bland annat öka konkurrensen i syfte att pressa kostnadsläget i landskapet. Också den nuvarande landskapsstyrelsen har uppgett att den har samma ambitioner.

     Flera uppvaktningar och framställningar har gjort från det åländska näringslivet till landskapsstyrelsen om åtgärder som skulle kunna mildra effekterna av fraktkostnaderna men hittills har önskemålen klingat för döva öron. Även lagtingets finansutskott har liksom näringsutskottet betonat vikten av ökad konkurrens inom transportsektorn.

     Vi undertecknade litar inte längre på högstämda deklarationer och uttalanden. Nu vill vi se handling för att inte den förklenande beteckningen NATO (No Action, Talk Only) skall bli landskapsstyrelsens förhärskande epitet. För landskapsstyrelsen har väl ändå någon möjlig väg att gå eftersom man så klart deklarerat att ökad konkurrens kan pressa prisbilden och att landskapsstyrelsen vill medverka till en sådan utveckling.

Med hänvisning till ovanstående ställer vi därför med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen följande spörsmål till landskapsstyrelsen:

På vilket sätt och när ämnar landskapsstyrelsen vidta åtgärder som sänker fraktkostnaderna och prisbilden för de åländska konsumenterna och som samtidigt kan öka det åländska näringslivets konkurrenskraft i riket?