Spörsmål 8/2001-2002

Utfästelser om förhöjda ersättningsnivåer till vårdanställda

Ingen ansvarskännande politiker kan ha undgått den svåra bemanningssituationen som råder vid Ålands centralsjukhus.  Situationen är ytterst påfrestande särskilt inom vissa avdelningar. När dessutom extremsituationer uppstår med mycket vårdkrävande patienter blir förhållandena mycket svårbemästrade. Bland annat har man genom svenska bemanningsföretag tvingats rekrytera personal.

     Uppenbart är att bristen på kontinuerlig personal är svår. I det läget är ersättningsnivåerna inte oväsentliga för att klara rekryteringen. När då landskapets hälso- och sjukvårdsansvarige i en sådan situation avger ett muntligt löfte om att extra ersättning kan betalas ut och ytterligare bekräftar detta inför ÅHS-styrelsen upplevs naturligtvis detta som ett vederhäftigt och befriande besked för att lösa en akut situation.

     När sedan motsatsen dokumenteras i en skrivelse från landskapsstyrelsen ställs problemet på sin spets ”- Löften som senare visar sig ogrundade, kan inte och får inte leda till att landskapsstyrelsen så att säga ställs inför fullbordat faktum och att inga andra alternativ finns än att betala det som utlovats. Ansvaret faller på den som, med överskridande av sin befogenheter, ger sådana löften”, skriver landskapsstyrelsen till samtliga avdelningar, verk och inrättningar i landskapsförvaltningen.

     Men i detta skede, med hälso- och sjukvårdsansvariges löften som grund, har ifrågavarande anställda redan erhållit besked om att den förhöjda ersättningen kommer att utgå. Problemet som nu uppstår blir stort och är påfrestande ur förtroendesynpunkt.

Med hänvisning till ovanstående och enligt 48§ i lagtingsordningen efterfrågar vi

vilka löften och med vilka befogenheter som grund har hälso- och sjukvårdsansvarige ledamoten Sune Eriksson i landskapsstyrelsen gett utfästelser om förhöjda ersättningsnivåer till en grupp vårdanställda inom ÅHS?