Stora utskottets betänkande 1a/2001-2002

Vid lagförslagets andra behandling har lagtinget inte oförändrat godkänt lagutskottets förslag i ärendet. Lagtinget har därför enligt 54 § 3 mom. lagtingsordningen remitterat ärendet till stora utskottet för fortsatt behandling.

Med anledning härav har utskottet behandlat ärendet och konstaterat att lagtinget godkänt följande ändringar i det i stora utskottets betänkande nr 1/2001-2002 framställda förslaget:

1 §

Lagens tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på fritidsbåtar.

Med fritidsbåt avses i denna lag varje farkost med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som används eller kan användas till transport på vattnet och som är avsedd för sport- eller fritidsändamål.

En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.

13 §

Användning av vattenskoter

Vattenskoter får användas endast på områden med tillstånd enligt 2 mom.

En kommun kan besluta om eller på ansökan ge tillstånd till att vattenskotrar kan användas enligt angivna villkor inom närmare avgränsade vattenområden där de inte medför olägenheter för djur- eller växtlivet eller spridande av smittsamma djursjukdomar. Kommunen får också fatta beslut om skyltning av sådana områden.

Kommunen skall höra berörda och angränsande vatten- och markägare innan beslut om tillstånd för vattenskotrar fattas.

Kommunen skall underrätta polismyndigheten om beslutet.

14 §

Lagtinget beslöt vid andra behandlingen att paragrafen utgår.

Utskottets bedömningar

Utskottet har efter omröstning (6-3) beslutat vidbli sitt i betänkandet nr 1/2001-2002 framställda förslag med ändringar. Beslutet har biträtts av ordföranden Barbro Sundback, vice ordföranden Harriet Lindeman, ledamöterna Ulf Andersson, Bert Häggblom och Lotta Wickström-Johansson samt ersättaren Christer Jansson.

Utskottet har efter omröstning (6-3) beslutat förorda att lagförslagets 13 § om begränsningar för färd med fritidsbåtar omfattas så att uttrycket "av något annat allmänt intresse" utgår. Beslutet har biträtts av ordföranden Barbro Sundback, vice ordföranden Harriet Lindeman, ledamöterna Ulf Andersson, Bert Häggblom och Lotta Wickström-Johansson samt ersättaren Christer Jansson.

Ärendets behandling

Lagtinget har den 23 september 2002 återremitterat ärendet till stora utskottet för fortsatt behandling.

I ärendets avgörande behandling har deltagit ordföranden Barbro Sundback, vice ordföranden Harriet Lindeman, ledamöterna Ulf Andersson, Raija-Liisa Eklöw, Lisbeth Eriksson, Per-Erik Eriksson, Bert Häggblom och Lotta Wickström-Johansson samt ersättaren Christer Jansson.

Ledamöterna Raija-Liisa Eklöw, Lisbeth Eriksson och Per-Erik Eriksson fogade en gemensam reservation samt Lotta Wickström-Johansson en reservation till betänkandet.

Utskottets förslag

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att Lagtinget antar lagförslagets 1 och 14 §§ i de lydelser lagrummen har i stora utskottets betänkande nr 1/2001-2002 samt

att Lagtinget antar 13 § i följande lydelse:

13 §

Begränsningar för färd med fritidsbåtar

Landskapsstyrelsen kan för viss tid eller tillsvidare begränsa eller förbjuda färd med fritidsbåtar på ett bestämt vattenområde eller vissa slag av vattenområden om detta är motiverat av skyddet för miljön, fisket eller någon annan näring eller för att säkerställa ett allmänt nyttjande av naturen för rekreation (uteslutning).

Mariehamn den 14 oktober 2002

Ordförande

Barbro Sundback

Sekreterare

Pehr Karlström

R E S E R V A T I O N

Mot bakgrund av miljöhänsyn och med hänvisning till följande motiveringar i landskapsstyrelsens framställning om landskapslag om fritidsbåtar reserverar vi oss mot stora utskottets förslag.

I kap.6 i den allmänna motiveringen till landskapsstyrelsens framställning nr 12 2000-2001 sägs följande:

”En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt och som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.

Vi omges av allt mer buller, även på fritiden. Därför är det viktigt att slå vakt om de möjligheter som finns att uppleva tystnad och stillhet i naturen.

Intensiv körning med vattenskoter inom ett begränsat område ger höga och oregelbundna ljudnivåer som kan upplevas som mycket störande. Det kan också medföra skador på växt- och djurliv. I mycket grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador på växt- och djurliv. Mjukbottnar är näringsrika och har stor betydelse för såväl fågellivet som fiskbeståndet. Vattenskotern kan också ställa till med skada i områden med störningskänsligt fågelliv. Dessutom är det lätt hänt att vattenskotrarna sprider kräftpest.”

Särskilt mot bakgrund av miljöskäl föreslår undertecknade att körning med vattenskoter skall vara beroende av tillstånd enligt givna villkor som bestäms av en kommun. Kommunerna kan också avsätta vissa områden där de anser att det skall vara tillåtet att köra med vattenskoter.

I Sverige förbjöds körning med vattenskoter redan 1993 överallt utom där länsstyrelsen uttryckligen tillåtit det. På uppdrag av den svenska regeringen utförde det svenska naturvårdsverket år 1996, en utvärdering av det generella vattenskoterförbudet. Utvärderingen visade klart, enligt naturvårdsverket, att den införda regleringen gett positiva resultat. Samma sak är det i Danmark där ett generellt förbud infördes 1995. I Norge förbjöds vattenskoterkörning så sent som 2000.

Vi reserverar oss mot utskottets förslag att i 12 § och 13 § möjliggöra för landskapsstyrelsen att införa begränsningar och förbud mot användning av fritidsbåtar. Ett förbud mot användning av fritidsbåtar kan strida mot grundlagen för att individernas rätt till fri rörlighet kraftigt begränsas. Ett förbud mot fritidsbåtar är även miljömässigt tveksamt eftersom situationer torde uppstå där användningen av fritidsbåtar försvåras då invanda leder för trafik utanför det officiella farledsnätet bryts vilket leder till en ökad trafikmängd. Vi anser att 2 § i lagutskottets förslag räcker till för att reglera de eventuella olägenheter som ”vanliga ” fritidsbåtar kan förorsaka. Noteras bör att stora utskottet inte föreslår någon skyltning eller motsvarande för att uppmärksamma ägare av fritidsbåtar då ett område har förbjudits för trafik av fritidsbåtar. Att i sjöfartsstyrelsens sjökort införa de områden som förbjudits för trafik av fritidsbåtar är, enligt sjöfartsstyrelsens utsago inte möjligt i dagens läge och torde ej heller bli så under överskådlig framtid.

Vi föreslår att lagtinget antar följande ändringar:

1 §

Lagens tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på fritidsbåtar.

Med fritidsbåt avses i denna lag varje farkost med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som används eller kan användas till transport på vattnet och som är avsedd för sport- eller fritidsändamål.

En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt och som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.

12 §

Användning av vattenskoter

Vattenskoter får användas endast på områden med tillstånd enligt 2 mom.

En kommun kan besluta om eller på ansökan ge tillstånd till att vattenskotrar kan användas enligt angivna villkor inom närmare avgränsade vattenområden där de inte medför olägenheter för allmänheten genom buller eller andra störningar eller kan medföra risk för skador av betydelse för djur- eller växtlivet eller spridande av smittsamma djursjukdomar.

Kommunen får också fatta beslut om skyltning av sådana områden.

Kommunen skall höra berörda och angränsande vatten- och markägare innan beslut om tillstånd för vattenskotrar fattas.

Kommunen skall underrätta polismyndigheten om beslutet.

13 §

( utgår )

Vi föreslår dessutom att till betänkandets detaljmotivering fogas följande:

12 §Användning av vattenskoter. En kommun kan fatta beslut om de villkor som skall uppfyllas för att det skall vara tillåtet att använda vattenskotrar, till exempel tid, plats och omfattning av användningen.

Mariehamn den 16 oktober 2002

Per-Erik Eriksson Lisbeth Eriksson

Raija-Liisa Eklöw

RESERVATION

Jag stöder inte stora utskottets betänkande om landskapslagen om fritidsbåtar till den del utskottet föreslår att 6 § i landskapsstyrelsens framställning om ny lag om fritidsbåtar skall ingå i lagen.

Framställningens 6 § innehåller ett förslag till straffrihet i vissa fall. Enligt den paragrafen skulle bestämmelserna i 2 kapitlet inte gälla för den som framför eller försöker framföra en båt för att rädda en person eller gods från allvarlig fara, om båtföraren ansåg att faran för personen eller godset var mer betydande än faran som framförandet kunde medföra.

Jag anser att det inte finns några motiv att avvika från de allmänna nödrätts-bestämmelser som finns i 3 kap 10 § strafflagen. Där bestäms att domstolen kan besluta om straffrihet om någon begått en straffbar handling för att rädda sig själv, någon annan eller egendom ur trängande fara. Jag anser att strafflagens bestämmelse på ett tillräckligt sätt tar hänsyn till de olika situationer som kan uppkomma.

Jag anser det inte ändamålsenligt att, på det sätt landskapsstyrelsen föreslagit och stora utskottet omfattat, låta båtförarens subjektiva bedömning av situationen vara det avgörande för straffrihet. I de fall där straffrihet är motiverat blir slutresultatet det samma med den allmänna bestämmelsen i strafflagen, men det är domstolen som avgör - inte den enskilda båtföraren.

Jag konstaterar även att ett enigt lagutskott i sitt betänkande (nr 3/2001-2002) ansåg att det inte finns några skäl att ta in den föreslagna 6 § i lagen. Nya uppgifter har inte framkommit under behandlingen i stora utskottet angående behovet av den föreslagna 6 § och medlemmarna i stora utskottet har inte anfört argument som skulle motivera ett införande av 6 §.

Jag anser således att den föreslagna 6 § skall utgå ur lagtexten.

Mariehamn den 16 oktober 2002

Lotta Wickström-Johansson

Stora utskottets betänkande 1a/2001-2002

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter