Värderade herr talman, värderade ledamöter av Ålands lagting! Lagtings- och kommunalvalet på Åland har förrättats den 20 oktober och i lagtinget återfinns, dels nyvalda, dels återvalda och dels lagtingsledamöter som återkommit efter en tids uppehåll, samtliga för att ta sig an ett ansvarsfullt och krävande värv.

Det är flera stora förändringsprocesser och omfattande investeringsplaner som har sjösatts under den förra mandatperioden och som det nyvalda lagtinget nu måste ta sig an och bedöma hur de bäst kan förverkligas.

Herr talman! Även detta år kan vi konstatera att det har varit ett händelserikt lagtingsår som vi nyligen lagt bakom oss. Ett år som till stor del har färgats av oväntade händelser, framförallt i vår omvärld.

Händelser som alldeles särskilt tvingar oss att lyfta blicken och som påkallar att vi ständigt befinner oss i ett slags beredskapsläge. Den tidigare så självklara och alltid lika förväntade internationaliseringen och globaliseringen har under de senaste åren allt oftare stött på oväntade bakslag med svårkalkylerade konsekvenser som följd, för såväl handeln som ekonomin, men också för relationerna länder emellan.

Även på axeln mellan Åland och riket har det förekommit olika störningar. Uppfattade löften har inte infriats och den sedan länge efterlängtade självstyrelselagsrevisionen havererade i oktober 2018, då självstyrelseorganen lät meddela till riksregeringen att de uppnådda resultaten inte på centrala punkter motsvarade de förväntningar som  självstyrelsen ansåg som självklara ledstjärnor för förnyelseprojektet.

Där den allomfattande revisionen av självstyrelselagen avstannade övergick parterna till att åtminstone försöka revidera självstyrelselagens bestämmelser om landskapets ekonomi på ett sätt som dels bättre skall beakta befolkningsökningen på Åland och den åländska skattekraften, och dels neutralisera oönskade verkningar av förändrade beskattningssystem i riket. Men även denna delreform tycks segla i motvind.

De Ålandsinterna reformfrågorna har även de varit krävande och utgjort en stor utmaning för de åländska politikerna. Hur de olika målsättningarna kommer att infrias eller ej är fortsatt oklart, men det är förstås frågor som uteslutande hänför sig till självstyrelsens behörighetssfär och som säkert kommer att uppta mycken tid och kraft också av det nu nyvalda lagtinget.

Herr talman! Efter finanskrisen 2008 trodde många, även framstående ekonomiska experter inom landet, att effekterna för Finlands del skulle bli endast marginella. I själva verket blev Finland ett av de EU-länder som drabbades hårdast och ännu i dag kastar den amerikanska investeringsbanken Lehman Brothers konkurs sin skugga över såväl Finlands som hela världens ekonomi.

Först under de senaste åren har Finland, som sent lyckades vända lågkonjunkturen, förmått haka på den ekonomiska uppgången, men endast marginellt. Den finländska statsskulden har hunnit växa sig till en nivå om mer än 100 miljarder euro. Enligt riksregeringens budgetproposition inför år 2020 kommer landets skuldsättning att fortsätta, om än i avstannande takt, men samtidigt vet vi att en ny lågkonjunktur har börjat smyga sig in i världsekonomin.

De upptrappade handelskrigen på global nivå, en avmattning i Tysklands ekonomi, de direkta och indirekta ekonomiska effekterna av Storbritanniens troliga utträde ur den Europeiska unionen samt den försvagade svenska kronans påpverkan på import- och exportförutsättningrna visavi Finland, är samtliga allvarliga skeenden som kommer att slå hårt mot den finländska och troligtvis också den åländska ekonomin.

Den optimism som ännu för ett år sedan fanns beträffande tillväxttakten i övriga Finland har förvandlats till en förhoppning om att landets ekonomiska tillväxt under nästa år åtminstone skulle nå upp till 1 %.

Även den realistiskt uppställda förväntningen om att sysselsättningsgraden i Finland under den nya regeringsprioden skulle nå upp till 75 %, något som bland annat skulle skapa 300.000 flera arbetsplatser och en förbättrad offentlig ekonomi om ca 10 miljarder euro per år, ter sig redan nu som alltmer osannolik.

Inte ens de förmånliga lånevillkoren, som väsentligen har ökat låneupptagningen inom industri och näringsliv och bland enskilda, har fått den önskade effekten. Det som borde ha sporrat till en växande investeringsvilja har uteblivit och de upplånade pengarna har istället använts för andra ändamål, exempelvis att mera direkt förtjäna pengar på upplånade pengar. 

Herr talman! Man kunde tro att de dystra utsikterna för den finländska ekonomin skulle ge en direkt effekt för de ekonomiska överföringarna från statsmakten till självstyrelsen, men systemet fungerar med en fördröjande effekt.

Således är det mycket som tyder på att innevarande års avräkningsbelopp om ca 243 miljoner euro kan stiga till ca 250 miljoner år 2020, men sedan är risken stor att kurvan kan vända nedåt.

Herr talman! Därefter några ord om Ålandsdelegationen.

Redan år 1938 konstaterade Paul Johan Klinthe i sin akademiska avhandling om Ålandsdelegationen och dess verksamhet att den rätt som delegationen utövar grundar sig uteslutande på lag och inte på någon form av delegering, samt att delegationen inte företräder någon annan instans utan handlar helt i eget namn.

Paul Johan Klinthe framhåller även att det är missvisande att säga att några ledamöter är representanter för riket och andra för landskapet, eftersom de av riksregeringen och lagtinget valda ledamöterna – efter att ha valts – endast och enbart representerar delegationen, och då med iakttagande av den strikta juridiska reglering som styr kollegiets arbete och beslutsfattande.

Ålandsdelegationens utlåtanden i anslutning till den så kallade lagstiftningskontrollen, samt delegationens beslut gällande det årliga avräkningsbeloppet och den så kallade skattegottgörelsen, liksom delegationens beslut med anledning av lagtingets anhållan om extra anslag, grundar sig således uteslutande på tillämpning av gällande relevant  lagstiftning, innefattande förarbeten och på området etablerad praxis.

Ålandsdelegationens utlåtanden och beslut skall självklart kunna nagelfaras och göras till föremål för kritik och ifrågasättanden, även i offentligheten, men när ledande beslutsfattare väljer att antyda att delegationen beträffande valda beslut skulle ha vävt in politiska och ändamålsenliga ställningstaganden, så är man inne på en farlig väg. Det kan i förlängningen försätta delegationens trovärdighet i gungning, och om så sker, så finns det bara en förlorare, och det är inte Ålandsdelegationen.

Värderade herr talman, bästa lagtingsledamöter. Företrädarna för självstyrelseorganen har också under det gångna året på ett initierat, såväl sakligt som påläst sätt, intagit en naturlig partsroll i de återkommande samtalen med marinens och gränsbevakningens högsta ledning.

Självstyrelsens företrädare har väl förvaltat den kunskap som har inhämtats genom åren beträffande Ålands säkerhetspolitiska och militärstrategiska betydelse och status. Den mödosamma vägen att förvandla Åland och ålänningarna från att endast vara föremålet för de internationella regleringarna om Ålands demilitarisering och neutralisering har även under det gångna året tagit fortsatta värdefulla steg i rätt riktning mot en parttsliknande roll i frågan.

Värderade herr talman, värderade lagtingsledamöter! Avslutningsvis ber jag att få framföra Republikens presidents lyckönskningar till det talmans presidium som under det kommande året skall leda lagtingets arbete, tillfromma för befolkningen på Åland.

På Republikens presidents vägnar förklarar jag härmed lagtingets arbetsår 2019-2020 öppnat.