Bästa ålänningar, kollegor och gäster 
Ålands självstyrelse är inget hederstecken, det är en skiftnyckel. 
Självstyrelsen ska inte bäras på festdagar som en medalj och sen läggas i lådan, den ska användas alla dagar när vi skruvar på vardagen för ålänningarna. Den dag självstyrelsen blir bara en prenika på en galaklänning förlorar den sin relevans. 
Därför är alla vi som på olika sätt jobbat med den nya självstyrelselagen glada, även om vi inte nått alla de mål som ställdes upp när arbetet inleddes för snart 15 år sedan. 
Vårt arbetsredskap gå nu in i modern tid, en tid när EU finns, när språkskyddet behöver utvecklas och stärkas, när vårt handlingsutrymme inte ska begränsas utan klargöras. 
Det krävde av oss något som vi inte alltid är bra på - att samarbeta över partigränser, över ideologiska gap och gammalt groll. Och det gjorde vi. Det finns några hinder kvar, men dem ska vi över, segt och envist. 
Hela Ålandslösningen handlar om rätten att vara annorlunda, om mångfald inom ett lands gränser. Den mångfaldslösningen sträcker sig över hela samhällsbygget,och ställer krav också på oss. 
Ingen människa är en ö. Ingen ö är, de facto, en ö. Arbetet med självstyrelselagen visade som aldrig förr att vi behöver vänner. Det finns många namn som kunde nämnas när listan görs upp för dem man ska tacka när vår nya grundlag klubbas i riksdag och lagting. Många av dem är inte ålänningar utan allierade och bundsförvanter i Finland. 
Det är farligt att stänga dörrar i tron att man bara har fiender och att andra vill en illa. Inte bara stänger man dörren till vänner, utan man gör sig själv till ett offer och kryper ihop i försvarsställning. Mycket bättre då att komma till festen med blommor och vin, slå upp dörren med schvung och glädje. Tids nog märker man vem man behöver mingla lite extra med. För att citera Tove Jansson: Vem ska trösta Knyttet med att säga sanningen: om du bara springer undan, så får du ingen vän. 
Det åländska annorlundaskapet handlar om icke-diskriminering. Det är mångfald. Det är olikhet. Det betyder att vi är envisa med att hålla fast vid vårt språk och vårt eget sätta att göra saker, men inte att vi stänger våra gränser och lever i ett museum. Så många av oss har flyttat hit och blivit ålänningar, var och en på sitt sätt. 
Så måste det fortsätta, om vi ska fortsätta vara starka och växa i kunskap, medmänsklighet och omtanke. 
Den vackraste integrationen tycker jag är när man kan ta någon i handen, bildligt eller bokstavligt, och säga Kom, jag visar dig. 
Jag visar  kungsängslilja och orkide och lövängar. 
Jag visar köpcentret och gymmet jag går till alltför sällan. Jag visar världens godaste bebeer. 
Vi har alla det ansvaret att öppna Åland, att vända oss både utåt och inåt och vara generösa. 
Världen är mer otrygg och oförutsebar än på länge. Bland oss finns många som flytt från kriget i Ukraina och fått ett nytt hem hos oss. Det är en påminnelse till oss alla att vara redo för att den vanliga vardagen plötslig kan vändas på ända. 
Det gör vi bäst om vi bygger det starkaste samhället vi kan med de verktyg vi har. Ukrainarna har visat oss att även under brinnande krig ska allt fungera. Barn ska gå i skola, sjuka ska vårdas, äldre ska ha omsorg, transporter till och från våra öar måste fortsätta. 
Saker kan hända. Låt oss förbereda oss för allt tänkbart genom att se till att vi vet var vi har varandra och utveckla vår beredskap och resiliens så att de tjänar vardagen. Det som funkar när allt är som vanligt har större chans att funka om något händer. 
Detta gäller också politiken. Ålänningarna har rätt att vänta sig av oss att vår drygt 100-åriga självstyrelse förvaltas med mognad och eftertanke. Självstyrelsen är sårbar, som alla demokratier, och kräver en ömtålig hantering. Vi behöver växa gemensamt och vi behöver sträva efter långsiktiga lösningar som också håller. Enighet i stora frågor blir bättre och billigare.  Att slita upp, att dra isär och söndra förstör tillit, slösar resurser, sliter ut tjänsteinnehavare. Självstyrelsen har inte råd men alltför många interna strider. Låt oss växa i respekt för olika röster och olika tankar i alla forum där debatten om Åland pågår. 
Visst finns det mörka moln, visst finns det problem, visst är framtiden oviss, men vi lever i den bästa av tider, den enda möjliga - i nuet, på den bästa av platser, det är juni, det är sommarlov, det finns hopp. 
Jag vill önska er alla, kollegor, vänner, alla er som tjänar landskapet i era jobb och inte alltid får det tack ni förtjänar, och alla ålänningar och besökare en glad självstyrelsedag.