Tal till Ålands självstyrelsedag – 9 juni 2025 
 

Bästa ålänningar och kära vänner  

Nu lyser våra backar av vivans gula kalk, nu blommar sommarns ängar av örter tusenfalt. Äppelträdgårdarna blommar vackert på vår ö, den röda graniten lyser i kvällssolen och havet speglar himlen blå. Och i dag – den 9 juni 2025 – får vi åter, högtidligt och tillsammans fira Ålands självstyrelsedag. Självstyrelsedagen är verkligen en dag att fira men också en dag för eftertanke. En dag för stolthet. Och en dag för gemenskap.  
 
I över ett sekel har självstyrelsen präglat det åländska samhället, skapat känsla av gemenskap och gett uttryck för våra lokala traditioner, svenska språk och kultur som vi öbor och ålänningar ska vara väldigt stolta och tacksamma över. Och jag vill passa på att från hjärtat säga tack. Tack till alla de människor som över generationer har sett till att vi alla dagar, varje år får chans att bo och leva i en demokrati, ett sammanhang och på en plats som antagligen bjuder till världens bästa och tryggaste vardag att få växa upp, leva och verka i. Med eget sjukhus, utbildning och generös, småskalig barnomsorg.  

Åland är ett blomstrande samhälle – året runt. Med omkring 2500 företag. Med innovativa it-bolag och entreprenörer som når ut på världsmarknaden. Med Mariehamn, som utsetts till årets stadskärna i Finland. Med en unik skärgårdsmiljö som sjuder av liv. Och med lokal matproduktion som är högkvalitativ och ger oss möjlighet till en god självförsörjning. 

Åland är en av få jämförbara platser i Finland och Sverige där befolkningen faktiskt växer. Människor kommer hit – på besök, ja – men också för att stanna. För att leva, arbeta och vara en del av något större. Och jag vill säga till alla er: som valt att bli en del av Åland och självstyrelsen – Varmt välkomna. Jag är glad över att ni är här. 

Självstyrelser och stater föds ofta i oroliga tider. Finlands självständighet växte fram ur tsardömets fall – och Ålands självstyrelse föddes ur samma turbulens. Och det gäller, som alltid, att kloka makthavare vågar se möjligheterna i en osäker omvärld.  
 
Historiskt var självstyrelsen det pris Finland fick betala för att behålla Åland. När Nationernas förbund 1921 medlade mellan Finland, Sverige och Åland, föll beslutet: Åland skulle förbli en del av Finland – men få en egen självstyrelse. Det var i denna turbulenta tid som den första självstyrelselagen upprättades. Den lade fast det svenska språkets ställning i lag – något som fortfarande är avgörande för vår identitet. Vid denna historiska tidpunkt var det uppenbart att landgränsen kunde ha justerats till Sveriges fördel men kampen resulterade slutligen i att Åland fick självstyrelse. Självstyrelsen är därtill nära sammankopplad med Ålands demilitarisering och neutralisering, som än i dag är en hörnsten i vår unika internationella status. Vi är ett internationellt exempel på hur långvariga konflikter kan lösas med ord – inte vapen. Med diplomati – inte dominans. Med respekt för identitet, kultur och självbestämmande. Vår självstyrelse är född ur ett säkerhetspolitiskt dilemma, men har blivit en modell för fredlig konfliktlösning. Det är ett fredsprojekt – ett exempel på att diplomati och samförstånd kan bygga något hållbart över tid. Något vi i dessa tider verkligen behöver påminnas om.   

För mig är självstyrelsen också något personligt. Mina sommarminnen från barndomen i Sund är många, varma – och lyckliga. Jag minns höbärgningen, när vi barn fick åka högst upp på lasset. Majbrasor. Potatissättning. Gurkplockning. Tidiga morgnar när korna skulle till betet. Jag minns också fotbollsmatcher mellan idrottsföreningarna och den naturliga gemenskapen mellan ung och gammal kring midsommarfirande, kommunlunk, sommardans och älghippor. Det småskaliga samhället ger trygghet, nätverk – och en stark känsla av att tillhöra ett sammanhang. Det har gett mig drivet att utbilda mig men också att återvända till Åland för att leva nära naturen och att bidra till att fortsätta utveckla min hembygd till en plats jag vill leva och bo på i resten av mitt liv. 

Först när jag blev äldre förstod jag vad som skapar den här starka känslan till platsen, gemenskapen, hembygden. Varför jag, oavsett var jag varit i världen, alltid längtat- och velat komma hem. Idag vet jag vad som gett mej tryggheten och längtan: det är självstyrelsen.  

Kära vänner, att få bo på här på vårt Åland innebär att man får leva i en av världens bästa och starkaste demokratier och vår självstyrelse skapar unika möjligheter att bo, leva och utvecklas. Jag tycker att man kan beskriva det som att självstyrelsen ger oss verktygen – och att det är vi, ålänningar, som tillsammans ger den liv. I vår omtanke om varandra, i vårt sätt att driva företag, skapa kultur, föda och fostra barn, ta hand om våra äldre, skydda vår natur, producera vår mat och stå upp för demokratin. Självstyrelsen är vi alla. 

Lika lätt som ett fungerade samhälle ger möjlighet till liv är det att glömma varför vårt samhälle fungerar och ser ut som det gör. Vårt folkstyre kräver ständigt engagemang och hårt arbete.  
 
Här har jag, tillsammans med den yngre generationens medborgare, ett stort ansvar. Självstyrelsen behöver människor som vill förvalta och utveckla den. Och samtidigt som vi tar hand om det vi har måste vi också våga tänka nytt – inom hållbarhet, teknologi, utbildning och delaktighet. Och även om vi som bor här är få, och vår röst inte alltid hörs högst – så är vi ålänningar med vår egensinnighet starkare än vi ibland förstår. Våra föregångare var starka. De var modiga. Och de visade vägen. Det skall även jag tillsammans med den yngre generationen göra. 
 
Så idag, när äppelträden blommar, vinden bär havets doft och vivan lyser på backarna – då ska vi känna tacksamhet. Men också framtidstro. Låt oss alla – unga som gamla – bära vår självstyrelse vidare. Med stolthet, styrka och mod och med kärlek till vårt Åland.” 

Grattis Åland – och grattis alla ålänningar – till 103 år av självstyrelse!