Frågestund den 20 januari 2016 kl. 13:00

Frågestund. 1

1    Frågestund enligt bestämmelserna i 38 § 1 mom. lagtingsordningen

F 1/2015-2016

Frågestunden slutar 16

 

Frågestund

1        Frågestund enligt bestämmelserna i 38 § 1 mom. lagtingsordningen

F 1/2015-2016

Vid en frågestund enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga och talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla frågeställare inte fått tillfälle att framföra sina frågor.

Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande ministrarna som är lantrådet Katrin Sjögren, minister Mats Perämaa, minister Nina Fellman, minister Mika Nordberg, minister Tony Asumaa samt vicelantrådet Gunell. Ledamoten bör redan vid sin plats uppge till vilken minister frågan riktas.

Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den minister som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut.

Andra lagtingsledamöter och ministrar har inte rätt att uttala sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Begärs ordet?

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Bästa lantråd, jag öppnar den här frågestunden idag och jag vill betona redan inledningsvis att frågan inte är av personlig art. De som råkar befinna sig i den här positionen och berörs av frågeställningen ska ju inte ta det som att det är riktat mot personen. Det handlar om det demokratiska system vi har att leva enligt.

Bästa lantråd, vi har under de inledande kommunala rundorna vad gäller tillsättande av kommunala representanter konstaterat att även ministrar nu är aktuella som ordföranden för respektive kommunalfullmäktigen. Då har vi en situation där landskapsregeringen samtidigt inte bara är tillsynsmyndighet när det gäller kommunala beslut och ska se till att kommunerna följer lag och förordning, utan det finns även en koppling till beslutsfattandet. Hur ser lantrådet på den här eventuella problematiken som kan uppstå med ministrar som också företräder kommuner?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Man kan konstatera att systemet på Åland skiljer sig en del från systemet t.ex. på rikssidan, där är ministrar aktiva i fullmäktigen och tar en ytterst aktiv roll också i kommunalpolitiken. Faktum är att landskapsregeringen har haft en principdiskussion och konstaterat att det här är ingenting nytt. Tidigare har ministrar deltagit i fullmäktigearbetet och varit ordförande för kommunalfullmäktigen.

Sist och slutligen är det en fråga som man blir satt att bedöma själv. Kan man skilja på sina roller? Kan man tillföra någonting i sitt fullmäktige? Det ligger nog väldigt mycket på individens ansvar. Ltl Harry Jansson har helt rätt, man utsätter sig för en viss kritik. Sist och slutligen är det upp till individen att själv besluta om det.

Ltl Harry Jansson

Tack lantrådet för det inledande svaret. Problematiken igen är Ålands småskalighet. Vi vet att i både Sverige och Finland har man en mycket flexibel syn på vem som är valbar. På Åland hade vi faktiskt så sent som 1989 ett direkt förbud för dåvarande ledamöter i landskapsstyrelsen att sitta i fullmäktigen överhuvudtaget. Man kan ju tänka sig att det var i samband med parlamentarismen som man började fundera på att man också borde öppna upp den möjligheten.

Nu har vi en situation 2016 och framåt där merparten av ministrarna kommer att ha ledande kommunala uppdrag. Hur ska man hantera den här automatiska konflikten eftersom man kommer att sitta på två stolar? När det t.ex. gäller landskapsandelssystemet som ska tas fram, som demokrati instans, hur ska vi kunna trygga medborgarna att det inte finns en jävsproblematik i vardagen?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Jag tycker att det var en mycket intressant frågeställning som ltl Harry Jansson ställde. Jag ser fram emot en vidare i diskussion än den här frågestunden.

En sak som man också borde diskutera är om man borde ha säte i lagtinget och även sitta i kommunalfullmäktigen. Vi har kunnat konstatera och debattera här i plenisalen om intressekonflikter där. Ser man till helheten, ser man till hela Åland, som man ska göra om man sitter i Ålands lagting, eller ser man till sin enskildas kommuns intressen? Det är en ytterst intressant frågeställning som ltl Harry Jansson ställde.

Jag vill igen påpeka att det här är ingenting nytt. Ministrar har deltagit i fullmäktigemöten, talmän har deltagit i fullmäktigemöten så sent som under förra mandatperioden. Det gäller att vakta på demokratins grundpelare. Man måste avgöra själv vad man tycker att är rätt och riktigt. Folkets dom kan förstås bli hård.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Lantrådet har naturligtvis rätt. Av naturliga orsaker är ministrarna i respektive kommun ledande personligheter och har kompetens och förmåga att vara kommunalt aktiva. När det blir dubbla roller så uppstår en problematik som bland annat diskuterades igår i Jomala fullmäktige. Hur ska en minister som sitter i kommunfullmäktige tvingas jäva sig redan där?

När det gäller parallellen till lagtinget så måste vi komma ihåg att på många sätt kan man säga att lagtinget är jämställt med kommunerna vad gäller jävsfrågan. För att någon av oss ska vara jäviga här så krävs det uttryckligen ett personligt intresse. Det är egentligen samma jävsförhållande som ska gälla på det kommunala planet, fullmäktige. Man kan inte ta in lagtinget i den här diskussionen.

Jag hoppas att lantrådet har beredskap att föra en diskussion med ministrarna och framförallt ta en genomgång av de jävsregler som styr förvaltningen.

Talmannen

Tiden är ute!

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Det ska jag definitivt göra. Vi har en levande dialog i landskapsregeringen. Jag är helt säker på att om det är någon som gör övertramp eller inte vet sin plats så kommer vi absolut att få veta det.

Talmannen

Följande fråga ställs av ltl Bert Häggblom, varsågod.

Ltl Bert Häggblom

Herr talman! Min fråga går till vicelantrådet. Vad avser nuvarande landskapsregering att göra för mjölkbönderna och de köttproducerande bönderna i landskapet?

Bönderna har mycket svårt idag, de har svårt att klara sin vardag och att få det att gå ihop överhuvudtaget. De måste prioritera hur de ska betala sina räkningar och de har svårt att få plus och minus att gå ihop. Vad är landskapsregeringens planer, vicelantrådet?

Vicelantrådet Camilla Gunell

Tack för frågan som är mycket angelägen.

För en vecka tillbaka sedan fick jag en mycket god genomgång av detta. Mjölkgruppen, som landskapsregeringen inledde under den förra mandatperioden och som nu slutfört sitt arbete, kunde presentera sitt resultat. I det förslaget så finns det dels en beskrivning av vad som har lett till att situationen idag är väldigt komplicerad och ekonomiskt tungrodd för mjölkproducenterna och dels vilken roll landskapet har i detta att åstadkomma en förändring.

Jag tror att man måste vara mycket tydlig med att landskapets instrument är ju förstås stödstrukturer genom LBU-programmet. Vi kan också bidra med att hjälpa till att göra kampanjer och lyfta lokalproducerad mat osv. Men de största problemen är ju lönsamheten på marknaden. Det har funnits en överproduktion av mjölkvaror i hela Europa vilket kanske särskilt har drabbat Finland i samband med bojkotten av Ryssland. Det är också stora scenarier som inte riktigt ligger i landskapets händer.

Ett annat faktum är att priskedjorna i landet kämpar mot svår lågkonjunktur. Alla priskedjor går in och pressar priserna på alla produkter för att kunna ha det billigaste möjliga i sina diskar. Detta drabbar också direkt den åländska marknaden.

I mjölkgruppens förslag finns åtgärder och det finns också förslag på hur man kan agera framåt, men vi måste vara tydliga med vad vi kan agera i och vilka andra orsaker som ligger bakom den här problematiken.

Ltl Bert Häggblom

Tack, talman! Vi fick höra om mjölkbönderna här, men jag fick inte något svar på åtgärder till de köttproducerande bönderna.

Om vi ser på köttpriserna så får de i Sverige dubbelt mera när de säljer produkterna än vad man får i Finland. Har landskapsregeringen några planer på att man skulle kunna exportera till Sverige istället för till den finska marknaden? Kan man ta bort de gränshinder som idag finns?

Vicelantrådet Camilla Gunell

Även här tror jag nog att ltl Häggblom redan säkert har klart för sig att det naturligtvis inte är landskapet som styr hur marknadspriserna ser ut på köttprodukter. Det ligger inte i landskapsregeringens makt att bedöma när det gäller hur slakterier och de som idag handlar med kött väljer att importera och exportera. Vi kan förstås se till att det finns investeringsstöd för olika initiativ som stöder köttproduktionen. Det finns sådana och vi försöker nu se till att det också finns resurser att kunna möta de här initiativen.

Ltl Bert Häggblom

Tack, talman! Några konkreta svar får jag uppenbarligen inte. Att se till att gränshinder kommer bort ligger under landskapsregeringens ansvar. De som vill sälja till Sverige har råkat ut för att man försöker motverka dem till denna del, för då skulle man få mycket högre priser.

Landskapsregeringen har direkt möjlighet att hjälpa, både mjölkbönder och köttbönder, genom att sänka räntorna som landskapet tar ut av dessa näringsidkare som har landskapslån. Man kan lägga ner räntorna till noll idag. Vi ska veta att en månads euroborränta är på minus 0,22 idag. Finns det någon anledning för landskapet idag att ta räntor på de lånen? Det skulle vara en möjlighet att gå vidare med.  

Vicelantrådet Camilla Gunell

När det gäller gränshinder så är det en lång utdragen process. Vad skattegränsen idag sätter för hinder för export och import av köttvaror så har det inte kommit till min kännedom att dessa skulle vara särskilt svårare än andra produkter. Landskapet gör vad vi kan för att ha så låg tröskel som möjligt och att det här ska fungera. Vi vet alla att det här är en bieffekt av det skatteundantag som Åland har.

Vad gäller räntorna så är det förstås en möjlighet som man kan titta närmare på.

Talmannen

Följande frågeställare är ltl Axel Jonsson, varsågod.

Ltl Axel Jonsson

Tack, herr talman för ordet. Självstyrelselagens 49 §, skattegottgörelsen, stadgar: ”Om den i landskapet Åland för ett skatteår debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten överstiger 0,5 % av motsvarande skatt i hela riket, tillkommer det överstigande beloppet (skattegottgörelse) landskapet”.

Mellan åren 2004 och 2008 uppgick skattegottgörelsen till mellan 16 och 35 miljoner. Senare har det också visat sig att ett bolag här på Åland blev eftertaxerat med ett synnerligen stort belopp, närmare 40 miljoner, av vilka senare har utbetalats till Mariehamns stad. Men eftersom resten av detta belopp borde ha tillfallit landskapet så blir man fundersam över vad landskapsregeringen har gjort och vad tänker landskapsregeringen göra för att se till att dessa pengar går till sina rättmätiga ägare, nämligen ålänningarna.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Det här enskilda fallet var ju anmärkningsvärt till sin storlek. Det är givet att det väcker diskussion och eftertanke hos många parter om hur systemet fungerar när dessa pengar i eftertaxeringen inte räknades in i den blivande skattegottgörelsen.

Ålandsdelegationen uppmärksammade den här frågan, lika väl som många andra och landskapsregeringen funderade på frågan. Ålandsdelegationen tog kommandot när det gäller att titta på den här frågan.

Det visade sig sedan när man granskade både förarbetena, självstyrelselagarna och den paragraf som här nämndes, att man ända från ursprungstiden hade med tanken att man betalar skattegottgörelse enligt de debiterade skatterna vid en viss tidpunkt och där är inte efterbeskattning och rättelser beaktades. Det här är någonting som alla parter; finansministeriet, Ålandsdelegationen och landskapsregeringen, sedan från början av nittiotalet har vi via agerandet godkänt som en praxis. Det finns till och med dokument från förarbetena som visar att det är skattehanteringen vid ett visst datum som utgör grunden för den blivande skattegottgörelsen. Det har utarbetats en praxis som alla parter har godkänt i över 20 år. Det måste förstås finnas goda skäl för att ändra en sådan praxis som man upptäcker att det finns fel. Jag säger inte att ändring av praxis inte kunde vara något som man bör fundera på i framtiden. Men innan jag för min del och för landskapsregeringens del vill hävda någonting bestämt så måste man också granska hur utfallet gällande rättelser skulle ha varit under hela perioden från 1993 fram till 2015-2016. Jag återkommer i nästa svar.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson

Det är förvisso relevant att titta på frågan ur ett längre historiskt perspektiv. Samtidigt vet vi att det här är en enskild händelse som får ett oerhört stort utslag, en extraordinär händelse jämfört med många andra eftertaxeringar som har skett genom åren. Det medför att man måste se på frågan från ett litet annat perspektiv.

Avgörande i sammanhanget är att om vi överhuvudtaget ska ha någon möjlighet att få de här pengarna så måste vi som har intresse av att få de här pengarna driva frågan. Vi kan inte räkna med att Ålandsdelegationen, som är en form av skiljemannaorgan och fastställer de här frågorna i slutändan, ska driva frågan åt oss. Vore det inte rimligt att vi åtminstone skickar in en skrivelse till Ålandsdelegationen och begär de här pengarna så att vi får ett tydligt svar på frågan? Annars lämnas frågan och vittrar bort med vinden.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Jag tycker tvärtom att det var skäligt av Ålandsdelegationen att lyfta frågan eftersom Ålandsdelegationen fattar beslut om de slutliga beloppen som förs till landskapsbudgeten av de medel som har genererats på det sätt vi känner till. Det var fullt skäligt. Man får uppskatta det arbete som Ålandsdelegationens ordförande gjorde i den här frågan.

Man kunde konstatera att det har funnits en gemensam praxis som ingen har ifrågasatt under mer än 20 år och som har lett till de skattegottgörelser vi har fått. Jag tror att det blir svårt att isolera bara ett enskilt fall och bara behandla ett enskilt fall då när det gynnar oss, och att man inte skulle ändra hela praxisen utan bara det enskilda fallet.

Jag återkommer i nästa svar.

Ltl Axel Jonsson

Samtidigt driver finansministeriet sina intressen ganska starkt, vilket vi har sett i samband med diskussion om avräkningsgrunden. Våra revisorer har visat svart på vitt att vi har förlorat över 100 miljoner fram till 2009 enbart på grund av nettobudgeteringen i statsbokslutet.

Nu kommer den här typen av händelser. Nog måste vi ändå driva de här frågorna från vår sida och lyfta dem på bordet för avgörande om vi överhuvudtaget ska ha någon chans att hänga med och kunna leva i ett förhållande där vi prövar gränserna och faktiskt skjuter fram våra positioner så långt vi kan. Nog måste väl finansministern ändå hålla med om det?

Jag ställer slutligen frågan; kan finansministern tänka sig att omvärdera sitt beslut och skicka in en fråga till Ålandsdelegationen för avgörande? Då skulle vi få svart på vitt att vi har en regering som driver våra åländska intressen.

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Vi har absolut en regering som driver de åländska intressena. Som vi har sagt i regeringsprogrammet så kommer vi att se på möjligheterna att få extra anslag vilket är en del av de här mekanismerna. Vi är villiga att driva frågan om avräkningsgrunden, vilken är den väsentligaste delen i den här mekanismen.

Men till den här delen så kommer det inte att vara framgångsrikt att isolera en enskild skatterättelse utan att ta hänsyn till alla de andra skatterättelser, säkert tusentals, som har skett under de här åren och som skulle påverka skattegottgörelsen.

Min högst preliminära bild är den att när det sker rättelser så är det oftast så att staten betalar tillbaka mera medel till organisationer, företag och privatpersoner än det motsatta. Det här är inte någon djupanalys, det är bara en preliminär bild. Det här kan innebära att utfallet, sett över hela tiden, kunde bli negativt om vi kräver en ändring av praxis.

Talmannen

Följande frågeställare är ltl Toivonen, varsågod.

Ltl Stephan Toivonen

Herr talman! Jag noterade en intressant frågeställning som jag vill få ett svar på. Jag har som privatperson rest en hel del mellan kontinenten och Åland ofta med flyg. Det betyder en massa säkerhetsarrangemang. Man ska visa legitimation två gånger, man ska visa sina väskor och man får inte ha vätskor med sig. Om jag har en frukt i väskan så ska den kontrolleras. I november när jag kom hit så hade jag min käpp med mig och den skulle gå igenom en massa kontroller, jag fick inte ens ha den med mig i planet. Jag läste nyligen att man inte får ha med mera än 4,3 gram aerosoler vilket inte är mycket. De elektroniska cigaretterna som börjar vara populära på kontinenten får man inte ha av säkerhetsskäl.

ISPS-kod gäller internationell säkerhet. Sverige införde ID-kontroller mot Danmark den 4 januari. Vad har landskapsregeringen tänkt göra när det gäller ID-kontroller och säkerhet när det gäller trafiken till sjöss?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Ja, man kan konstatera att vi lever i en föränderlig tid. En av de största utmaningarna för oss alla medborgare i Norden, i Europa och i hela världen är att hantera de rädslor som finns. De rädslorna kostar oss väldigt, väldigt mycket pengar.

När det gäller säkerhet och tull så är det inte åländsk behörighet. Det är rikets som beslutar om säkerhetsfrågor och tullfrågor. Landskapsregeringen har naturligtvis möjlighet att påverka och framföra sina synpunkter, men den behörigheten ligger på rikssidan.

Ltl Stephan Toivonen

Tack för svaret. Det var det som jag var lite rädd för och därför visste jag inte riktigt vem jag skulle fråga men lantrådet har ju det övergripande ansvaret.

På Åland är det just sjötrafiken som är den viktigaste, på annat håll är det kanske flygtrafiken. Landskapsregeringen bör ju ändå ha ett ansvar över säkerheten här.

Jag läste någonstans att man på fastlandet har funderat på att ta militären till hjälp och inte bara gränsbevakningen. Där kommer ytterligare ett problem eftersom militären inte ens får vara på Åland. Vad har ni tänkt om läget blir så som när man på fastlandet tar militären till hjälp? Hur ska gränserna skyddas på Åland?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Grundfundamenten i Ålands självstyrelse är neutraliseringen och demitaliseringen. Där har självstyrelse genom åren varit väldigt tydlig. Det ska finnas en stor, stor restriktivitet när det gäller militär och militära aktiviteter på Åland. Det är ingenting som landskapsregeringen har någon som helst anledning att ifrågasätta, utan snarare driva.

Förra veckan deltog jag i någonting som heter kontaktgruppen. Det är en kontaktgrupp mellan utrikesministeriet och landskapsregeringen. Vi håller oss informerade om det säkerhetspolitiska läget. Lagtinget och tidigare landskapsregeringar har tagit tydlig ställning, man vill se sig som ett subjekt snarare än ett objekt när det gäller säkerhetspolitik och att värna om demilitariseringen och neutraliseringen.

Ltl Stephan Toivonen

Fru lantråd! Det är väl där som problemet kommer in när vi har demilitariseringen och neutraliseringen och de säkerhetsproblem som eventuellt uppstår.

Jag hade ett kåseri här för mindre än ett år sedan om den återvändande terroristen. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att verkligheten skulle ändras så snabbt som den gjorde. Nu har vi faktiskt dömda eller misstänkta IS terrorister både österut och västerut bara några mil från ändhamnarna.

Vad har landskapsregeringen tänkt göra för att minimera riskerna på fartygen? Internationellt anses fartygen vara en stor risk. Det gäller också trafiken till och från Åland och inte bara vad som når Åland.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Landskapsförvaltningen har samarbetsorgan som hanterar de här frågorna och håller sig informerad, både när det gäller polisiära ärenden, befolkningsskydd och säkerhetspolitik. Landskapsregeringen håller sig informerad.

Bedömningarna som gjorda är att det inte är aktuellt med ökade säkerhetsfrågor. Man håller kontroll på läget, både polisen och tullen, det kan ltl Toivonen lita på.

Talmannen

Nästa frågeställare är Mikael Lindholm, varsågod.

Ltl Mikael Lindholm

Tack, talman! Landskapsregeringen har sagt att alla ålänningar ska behandlas jämlikt oberoende av var de är bosatta. Landskapsregeringen har även uttalat att små kommunerna inte klarar av att sköta alla skyldigheter och krav som befolkningen har rätt att ställa på sin kommun.

Däremot har ÅHS dragit in jourberedskapen för hälsovårdarna i de yttre skärgårdskommunerna mellan klockan 00.00 och 08.00. Det har, förutom att det ger en otrygghetskänsla framförallt bland de äldre och sjuka, skapat en situation där akuta sjukdomsfall leder till att man ändå ringer den lokala kvinnliga hälsovårdaren som naturligtvis rycker ut om hon kan men utan ersättning. Om en olycka eller plötslig sjukdomsattack inträffar nattetid finns det naturligtvis möjlighet att ringa 112, men att som alarmoperatör per telefon bedöma om man ska skicka en helikopter eller låta bli är vanskligt. En onödig helikoptertransport kostar mycket i samhällsmedel medan en utebliven transport kan kosta människoliv. Det här innebär att skärgårdsbor inte behandlas likvärdigt med övriga ålänningar. Hur avser regeringen att hantera denna fråga?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Det var ett tag sedan jag höll på med de här frågorna. Jag måste erkänna att jag inte är totalt och fullständigt uppdaterad. Som jag har förstått saken så har det tagits steg framåt i den här frågan, man har jourlinjer, man har inte en total beredskap men det finns ändå alltid möjlighet att ringa till hälsovården. Jag har förstått att hälsovårdaren kan få ersättning om man träder i tjänst.

Det finns ett arbete som har pågått under flera mandatperioder, man har utbildat de frivilliga brandkårerna, man har utbildat dem i hjärtstopp och man har finjusterat alarmeringslinjer. Man försöker använda sig av de befintliga resurserna och de stora resurser som finns i civilsamhället och inom tredje sektorn.

Möjligheten finns alltid att vända sig till akuten, där finns det en läkare på plats och sjuksköterskor som kan serva skärgårdsbefolkningen på samma sätt som inom hela landskapet. De kan komma med råd.

Ltl Mikael Lindholm

Ja, det låter bra. Men i princip är det fortfarande så att för den som har drabbas av en sjukdomsattack eller olycka så den som är närmast till hands att ringa till är ju den lokala hälsovårdaren som man vet att finns i kommunen och som har kunskap. Det betyder att visst får hälsovårdaren ersättning om hon rycker ut, men ingen ersättning för att hon i princip är i ständig beredskap men har beredskapsersättning bara för en del av dygnet.

Lantrådet Katrin Sjögren

När det gäller ersättningen till hälsovårdarna så fungerar det just på det viset. Man kan inte kräva att en hälsovårdare i en skärgårdskommun ska vara i tjänst i 24 timmar om dygnet, 365 dagar i året. Det är en omöjlighet.

Ett annat försvårande faktum handlar om geografin. Även fast en hälsovårdare skulle ha 24 timmars beredskap så kan en hälsovårdare befinna sig på en annan skärgårdsö och inte alls kunna ta sig till den skärgårdsön där behovet finns eftersom det inte går färjor och man har svårt att ta sig fram.

Landskapet har beredskap och har en utmärkt och välfungerande helikopterservice. Den helikopterservicen som finns är till stora delar skärgårdens ambulans. Det är mycket därför som vi har helikopterservice, det förekommer uttryckning och det finns otroligt kunnigt folk. Helikopterservicen är en otrolig viktig del för skärgårdsborna.

Ltl Mikael Lindholm

Det är jättebra och jag ifrågasätter inte helikoptern och att den är ett väldigt bra hjälpmedel. Helikopter är också ett väldigt dyrt hjälpmedel. Om man tänker på de äldre så drar de sig för att ringa om de känner sig lite dåliga. De äldre ser att det är en sådan tid så att det inte finns någon som man egentligen kan ringa till. Det kan betyda att de i värsta fall väntar för länge innan de ringer.

Jag tycker nog att man borde tänka på detta och jämföra totalekonomin i det. Om man ringer efter en ambulans på fasta Åland så innebär det också kostnader, men det är väldiga pengar i en helikopteruttryckning jämfört med en ambulanstransport.

Lantrådet Katrin Sjögren

Det finns alldeles utmärkta tillfällen dygnet runt att nå sjukvårdskunnig personal och kunna få direkt läkarkontakt. Man har jourlinjer som är öppna dygnet runt och då kommer man direkt till akuten, t.ex. nattetid.

Jag vet att det i flera skärgårdskommuner fungerar det på det viset att man också kan ringa till omsorgshemmet där det finns stor kompetens när det gäller äldreomsorg och de äldres behov. Det finns olika kanaler. Det kanske skulle vara skäl att uppdatera de kanaler som finns och hur man ska gå tillväga. Det kan vi lyfta i skärgårdsnämnden vid t.ex. nästa möte.

Talmannen

Nästa frågeställare är ltl Britt Lundberg, varsågod.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman! Det är nu drygt ett år sedan den tunga strejken och den smärtsamma konflikten mellan landskapet och Tehys medlemmar kom till en lösning.

Konflikten resulterade i en överenskommelse om att Åland ska ha ett lönesystem som bygger på arbetsvärdering. Det betyder att arbetet ska värderas efter kravnivå och svårighetsgrad och att olika yrkesgrupper ska sammanföras i grupper som jämförs lönemässigt. Finns det löneskillnader inom gruppen ska de bedömas om de är motiverade eller inte och ifall de kan bero på kön och i så fall jämnas ut.

Arbetet med arbetsvärderingen ska enligt överenskommelsen vara klart 1.5.2016 för att sanktioner ska undvikas.

Ett överslag säger att det kommer att kosta ungefär 7 miljoner euro per år att få jämställda löner. Det råder oklarhet om löneutjämningen ingår i det som landskapsregeringen kallar strukturellt underskott?

Min fråga är: Hur kommer landskapsregeringen att budgetera och bygga upp medel för ändamålet?

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Arbetsvärderingsprojektet är det synnerligen angeläget projekt. Det har funnits enighet här i lagtinget bland partierna om att det är någonting man ska gå vidare med. Vi känner alla till resultatet av strejken där det gavs ytterligare politiska löften om att vi ska komma i mål med den här frågan.

Arbete pågår som bäst, det rent praktiska arbetet, det var en av de sakerna jag kunde konstatera i samband med tillträde på min ministerpost. Jag kunde vara tillfreds när jag såg att allting rullar på. Landskapsregeringen har många andra saker att sätta igång, med den här saken visste jag att pågick och pågår.

Finansieringen blir oerhört svår. Att kunna säga att det finns lediga medel för detta i landskapsekonomin just nu, det vore att säga någonting som inte är riktigt med sanningen överensstämmande.

Den förra landskapsregeringen lämnade budgetförslag som lagtinget så småningom antog., ltl Lundberg var medlem i det majoritetsblock som lämnade den budgeten med ett underskott på 17,6 miljoner euro och en likviditetsminskning samma år 2016 på 35 miljoner euro. De lediga medlen finns inte att ta någonstans ifrån och sätta på det här projektet.

Men detta oaktat så har den här landskapsregeringen för avsikt att gå vidare med arbetsvärderingsprojektet. Vad den totala kostnaden blir i sista ändan återstår ännu att se. Det finns bedömningar på jättestora summor. Vi måste väga det emot behovet av inbesparingar och annat som finns, men vi har ändå för avsikt att gå vidare med det här.

Ltl Britt Lundberg

Att vi har en löneklyfta mellan kvinnor och män vet vi. Den har dessvärre till och med växt. Dessutom är alla som arbetar deltid utanför statistiken och enligt uppgifter är det i högre grad kvinnor än män.

 Inom landskapet jobbar alla anställda ambitiöst och seriöst med att beskriva sina arbetsuppgifter. Bara inom ÅHS har tusentals timmar krävts för att kunna svara på regeringens frågor. Just nu pågår detta arbete inom våra gymnasieskolor och på flera andra arbetsplatser. Det är en gigantisk arbetsuppgift som dessutom är mycket känslosam och på många sätt ett besvärligt arbete som t o m lett till ganska jobbiga konflikter på sina håll.

Inom kort har våra arbetstagare och tjänstemän gjort sitt och ansvaret går över till den politiska ledningen att bedöma om lönerna är rätt eller annars hur de ska rättas till.

Min fråga är: Hur ser strategin ut? Vilka anvisningar ges ut till förvaltningarna för att klara utmaningen? Liberalerna kommer väl inte att avbryta projektet igen? Vad kan våra anställa förvänta sig den första maj i år?

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Mats Perämaa

Herr talman! Svaret på den frågan som ltl Lundberg läste upp i andra frågan gav jag redan i mitt inledningsanförande. Landskapsregeringen kommer att gå vidare med det projektet, trots de stora ekonomiska utmaningar vi har som ett resultat av konjunkturläget och som ett resultat av det budgetförslag som den regering som ltl Lundberg tidigare representerade gav till lagtinget att fatta beslut om. Ett underskott på 17,6 miljoner euro, det har vi som utgångspunkt för att hantera denna oerhört viktiga fråga. Vi kommer att hantera det efter bästa förmåga.

Mitt besked härifrån är att frågan om att likställa löner är absolut inte glömd.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman! Några svar på strategier och vilka anvisningar som har givits har inte kommit.

Att göra en ambitiös arbetsvärdering och ge klarhet till olika arbetsgrupper att de ligger fel i lön men välja att inte åtgärda det är förstås det sämsta, personalpolitiskt okänsligaste och också mest oekonomiska en arbetsgivare kan göra.

I regeringen Sjögrens handlingsprogram skjuts ansvaret med jämställda löner över till framtiden och kommande regering. I debatten vi hade över regeringsprogrammet kunde vi konstatera att det fanns en otrolig kraft och ett intresse och regeringspartierna poängterade att det här är en viktig fråga.

Det ger förstås en förhoppning om att regeringen kommer att ta frågan om jämställda löner och löftet till vårdfacket på större allvar. Hur kommer arbetsvärderingen att behandlas i förhållande till tvångslagarna? Kan finansministern ge besked om att regeringen i omställningsbudgeten tar ansvar för att jämställda löner ska införas och att det finns ett klartecken för det inom den regeringens mandatperiod?

Minister Mats Perämaa

Herr talman! De löften och det avtal som skrevs efter Tehystrejken siktar på år 2020. Med detta menar jag inte att allting skulle ske just det sistnämnda året. Arbetet pågår som bäst, det var igångsatt av den förra regeringen jag har inte sett någon som helst anledning av ändra i det ambitiösa arbetssätt som har lagts upp.

Därmed har vi från den nya landskapsregeringen tagit ställning indirekt till att vi ska gå vidare med det här. Strategin är att det avtal som har gjorts kommer att följas. Hur den bestämda takten blir rent ekonomiskt och budgetmässigt, vad som kommer vilket år, beror ju på frågan om när vi sedan så småningom kommer överens. Nu har vi förstått att det till vissa delar bedöms som att vi går lite för snabbt fram. Det här är inte att lägga skulden över på någon annan utan vi har ett gemensamt mål; vi ska uppnå jämställda löner, det är mitt besked.

Talmannen

Tiden är ute! Nästa frågeställare är ltl Roger Nordlund, varsågod.

Ltl Roger Nordlund

Herr talman! Vi har under cirka 30 års tid varit i den goda situationen att vi har haft en stark befolkningstillväxt på Åland. Vi har haft som målsättning att vi ska komma upp till 30 000 invånare.

Det senaste året, 2015, verkar bli ett undantag. Vi har varit vana med en befolkningstillväxt på 250-300 personer per år. För några dagar sedan fick vi statistiken som visade att vi blev ungefär 77 personer flera år 2015. Det är ett tapp på cirka 200 personer. Storleksmässigt kan man nästan jämföra detta med invånarantalet i Kökars kommun de facto.

Någonting allvarligt har hänt här som man behöver analysera. Min fråga till lantrådet är: Har man i den nu sittande regeringen analyserat den här situationen? Har landskapsregeringen några förslag på åtgärder hur vi ska återgå till att ha en god befolkningstillväxt på Åland?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Ja, det var en anmärkningsvärd siffra som har tagits fram av ÅSUB.

En av de första sakerna som den här landskapsregeringen gjorde var att vi höll ett ekonomiskt seminarium och där var också ÅSUB på plats. ÅSUB redogjorde då för det här glappet när det gäller stadig tillväxt av befolkningen. Man håller på att analysera det just nu. Några detaljanalyser finns inte nu. ÅSUB sade också att det gäller att se om det här är en trend eller om det är ett enda enskilt och isolerat år. När man analyserar åländsk statistik så har vi det bekymret att vi är så få. Plötsliga händelser kan få ett väldigt stort utslag i vår statistik. Det är en mycket viktig sak att följa med.

Landskapsregeringens ansvar är att föra en sådan politik, tillsammans med kommunerna, som lockar till inflyttning och som visar att Åland är ett öppet samhälle som erbjuder attraktiva arbetsplatser och hög kvalitet på barnomsorg och skola. Det finns minsann att göra både för landskapsregeringen och för kommunerna för att behålla den attraktivitet som Åland har utgjort.

Här har jag för egen del också ett personligt ansvar när det gäller personalpolitiken i landskapsförvaltningen. Jag vill att landskapsförvaltningen ska vara topp tre bland de attraktiva arbetsplatser när man frågar unga ålänningar. Där har jag också tagit ett personligt ansvar.

Ltl Roger Nordlund

Herr talman! Det är bra om lantrådet har tagit ett personligt ansvar för helhetsfrågan. Det är väldigt avgörande för Åland hur vi lyckats så att vi kan fortsätta att ha en tillväxt. Risken är att vi hamnar i den situationen att det börjar finnas lediga lägenheter, bostadspriserna börjar sjunka lite grann och konsumtionen ökar inte så som vi skulle behöva är på Åland osv.

Till den här bilden hör också att vi har väldigt låga arbetslöshetssiffror på Åland och samtidigt har vi rekordmånga lediga arbetsplatser. Kombinationen med en liten, nästan minimal, befolkningstillväxt och många lediga arbetsplatser är en helhetsbild som nog kräver en analys. Jag hoppas att landskapsregeringen också väger in hela arbetsmarknadspolitiken i den analys man ska göra.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Hela arbetsmarknadspolitiken är ett väldigt viktigt arbetsområde. Den missmatch som finns mellan arbetskraftsutbudet och arbetsplatserna som står till förfogande har genom åren gett politikerna gråa hår. Det gäller för landskapet att kunna erbjuda arbetstagare arbete som kan uppfylla de behov som finns inom primärnäringarna och det behovet som finns inom landskapsförvaltningen och även inom det övriga näringslivet.

Frågan ska nogsamt följas med och analyseras ordentligt.

Ltl Roger Nordlund

Herr talman! Kan lantrådet lova att vi i den omställningsbudget, som lagtinget har blivit lovad i slutet av april, får ta del av den analys som landskapsregeringen gör över läget, samt att landskapsregeringen redogör för de åtgärderna och också sätter de ekonomiska resurserna som behövs för att vi igen ska få fart tillväxten när det gäller befolkningen?

Lantrådet Katrin Sjögren

Den kommande tilläggsbudgeten, hållbarhetsbudgeten, kommer att ha ett helhetsperspektiv både när det gäller arbetsmarknaden och det ekonomiska läget. Jag hoppas också att vi kan ge en akademisk analys, att ÅSUB har kommit vidare med det och det ska förstås ställas till lagtingets förfogande.

Talmannen

Nästa frågeställare är ltl Jörgen Pettersson, varsågod.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Låt mig ta avstamp i meningen: ”Människors frihet och välstånd gynnas av goda kommunikationer”. Ni minns den fras som Folkpartiet i södra Älvsborgs län byggde sin syn på infrastrukturen och som senare återfanns i regeringsprogrammet. Mot den bakgrunden undrar jag kort och gott hur det går med utbyggnaden av östra och västra Föglö. Vad har infrastrukturministern att hälsa till medborgarna i regionen?

Minister Mika Nordberg

Tack för frågan, ltl Pettersson. De som har skrivit regeringsprogrammet är duktiga att författa texter.

Jag återkommer till frågan angående östra och västra Föglö och planeringen där. Det är känt att landskapsregeringen under de senaste veckorna på nytt har utannonserat tjänsten som bro- och hamningenjör. Landskapsregeringen har höjt löneklassen för att attrahera ansökningar till tjänsten. De här ansökningarna har inte varit allt för många, men jag har förstått att vi de facto har fått in ansökningar. Hur processen ligger till tidsmässigt kan jag inte svara på.

När det gäller Föglö i allmänhet så känner vi till att det finns en miljökonsekvensbedömning som är gjord för östra Föglö och även en upphandling har gjorts för västra Föglö. När det gäller miljökonsekvensbedömningen för västra Föglö så är det landskapsregeringens avsikt att kunna presentera en sådan inom de närmaste månaderna.

Ltl Jörgen Pettersson

När man kommer till västra Föglö så är det svårt att inte dra sig till minnes att infrastrukturminister Nordberg tidigare har varit väldigt tydlig med att om man inte löser frågan om en fast förbindelse med västra Föglö och fasta Åland så är det kanske svårt att gå vidare med utbyggnaden på östra Föglö. Är det ett faktum fortfarande att man behöver ha en fast förbindelse på den västra sidan för att gå vidare på den östra sidan enligt ministern?

Minister Mika Nordberg

När man pratar om västra Föglö så behöver man titta på ett kortsiktigt perspektiv, vilket jag har sagt i de tidigare sammanhangen, som handlar om den här mandatperioden och som man direkt kan koppla ihop med östra Föglö.

När det gäller fast vägförbindelse så är jag fortfarande personligen av den uppfattningen att om vi tittar på 20-30 års sikt så bör fast förbindelse vara med i ett visionärt arbete.

När det gäller förverkligandet av östra Föglö så är en fast vägförbindelse på västra Föglö och Svinö i det här fallet inte ett måste.

Däremot har vi hela tiden sagt, och det står i regeringsprogrammet, att vi vill se både östra och västra Föglö som en helhet för att kunna förkorta färjpasset mellan Föglö och fasta Åland. Om man bara skulle gå in för att förverkliga östra Föglö så finns det en risk att västra Föglö skulle bli en flaskhals.

Ltl Jörgen Pettersson

Förstår jag ministern är rätt så finns planerna på en fast förbindelse, vilket väl i all rimlighetens namn handlar om en tunnel i sådana fall som fortfarande finns med i visionen? Ministern menar att den ska betalas på 30 år kanske.

Idag kostar Föglötrafiken i stora drag 2 miljoner euro per år inklusive bränsle. Det betyder att man skulle behöva 60 miljoner för att bygga en tunnel. Är ministern alltjämt, mot den bakgrunden om man skulle lyckas med det, villig att gå till den finländska regeringen för att be om extraordinarie anslag, vilket har nämnts i debatten tidigare?

Minister Mika Nordberg

Tack för det. När det gäller fast vägförbindelse så är tiden för att räkna hem den inte samma sak som tiden för att förverkliga en fast vägförbindelse. När jag pratade om att vi måste ha en vision som sträcker sig längre än fyra år så menade jag att vi måste ha en vision om vad vi ska göra inom en 20-30 års period. Jag tror att det finns möjligheter.

Nu har vi tur när det gäller bränslepriset på världsmarknaden, det är en billig bränslekostnad men vi vet inte hur det ser ut i framtiden. Samtidigt är det frågan om vad den fasta vägförbindelsen skulle kosta. Landskapsregeringen har inte fattat några beslut om att vare sig i det här skedet begära extra anslag eller har frågan som en daglig up to date fråga.

En förkortning av färjpasset står först på tur som en del av en fast vägförbindelse.

Talmannen

Nästa frågeställare är vtm Thörnroos, varsågod.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag tycker att det finns många goda saker i det regeringsprogram som lantrådet Sjögren har lagt fram. Det finns visioner, drömmar och målsättningar. Men det finns också ställen i programmet där de politiska visionerna totalt frontalkrockar med det som de sakkunniga anser. Jag tänker då närmast på de uttalanden som vi har tagit del av i pressen om vad tjänstemännen anser om ministers Fellmans visioner om jordförvärvslagstiftningen. Om jag har förstått massmedia rätt så företräder ministern någon sorts form av experimentlusta vad gäller jordförvärvslagstiftningen. Hur ser ministern på visionerna och frontalkrocken med de sakkunniga i ärendet jordförvärvslagstiftning?

Minister Nina Fellman

Talman! Nu förhåller det sig så att det inte finns någon frontalkrock i den här frågan. Jag upplever att det finns en mycket konstruktiv dialog med tjänstemännen. Om vtm Thörnroos refererade till Sören Silverström så har vi diskuterat olika möjligheter till experiment såsom det formulerades i regeringsprogrammet. Inledningsvis har vi inte exakt samma åsikter, men vi är helt överens om att jordförvärvslagen behöver ses över och att det finns många punkter som är av teknisk karaktär och som behöver ses över. Vi är också helt medvetna om att den processen måste drivas både politiskt och juridiskt. De politiska partierna i lagtinget har ett ansvar, även centern, för att vara med i en sådan revision för att göra det bättre och lättare att både utveckla Åland och hålla kvar ett starkt skydd för den åländska jorden.

Vtm Veronica Thörnroos

Jag tycker att det är bra att ministern har visioner, men att experimentera med jordförvärvslagstiftningen som de facto är en av grundbultarna i självstyrelsen det skrämmer mig och det skrämmer också centern. Jag förstår inte hur man har kunnat komma fram till en sådan slutsats helt enkelt.

Det som är exceptionellt vad gäller jordförvärvslagstiftningen är att de förändringar man gör kan man sedan inte ta tillbaka. I andra fall kan man göra vissa försök, man kan göra utvärderingar och man kan backa bandet och konstatera att det här försöket inte var bra, vi fortsätter som vi har gjort tidigare. Just när det gäller jordförvärvslagstiftningen så finns ju inte den möjligheten. De eventuella uppluckringar eller förändringar som görs blir ju per automatik permanenta. Hur ser ministern på detta?

Minister Nina Fellman

Talman! Jag kan konstatera att under den långa, den långa period som centern har suttit i landskapsregeringen så har de gång på gång luckrat upp tillståndsgivningen när det gäller jordförvärv. Man har förändrat tillämpningen av lagen tills den idag är tämligen trasig och svår att tillämpa. Jordförvärvslagen blir ytterligare så varje gång som ett bolag, som Havsvidden eller det nu aktuella fallet för Kökar, vill gå vidare och utveckla skärgården och skärgårdens livsvillkor eller andra delar av Åland på något sätt som även involverar jordägandet.

Landskapsregeringen menar att det är vårt ansvar att titta på vilka möjligheter det finns att modernisera och revidera lagstiftningen så att man inte gör det sämre, men skapar nya möjligheter.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag kan tycka att det är något magstarkt av den socialdemokratiska ministern att stå här i talarstolen i Ålands lagting och tala om att det indirekt är centern som har söndrat jordförvärvslagstiftningen, att det är centern som inte skulle ha tagit ansvar. Det är ju så fel så att klockorna egentligen borde stanna redan efter att uttalandet hade gjorts.

Om vi går tillbaka till själva sakfrågan så kan jag säga redan här och nu att regeringen borde satsa sina krafter på annat än på orealistiska experiment. Vid det här laget borde regeringen inse att de inte kan genomföra detta realistiskt eftersom det krävs kvalificerad majoritet här i Ålands lagting vilket inte kommer att nås med detta experimentsyfte.

Minister Nina Fellman

Jag får väl återgå, talman, till det som det de facto står i regeringsprogrammet. På en begränsad och planerad och noga genomtänkt plats eller område funderar vi på om det är möjligt, med den lagstiftning vi har och den reviderade lagstiftning som vi hoppas kunna uppnå, att skapa nya möjligheter för skärgården. Sådana experiment pågår ständigt med olika bolagsformer och med nya försök att sälja aktier som tidigare landskapsregeringar har varit med och godkänt.

Det kanske kan lugna vtm Thörnroos och centern att de faktiskt är med och bestämmer om detta. Om det ska gå att bestämma något så är det vårt gemensamma ansvar. Jag utmanar centern att vara med och skapa något som är bättre än det som vi har idag. Att inte göra någonting alls är inget alternativ!

Talmannen

Tiden är ute! Frågan konstateras därmed besvarad.

Frågestunden slutar

Frågestunden är avslutad. Plenum hålls idag klockan 14.00.