Plenum den 1 juni 2015 kl. 13:00
Protokoll
-
1 Godkännande av ändringar av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändring
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2014-2015)
Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 12/2014-2015)
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2014-2015)
3 Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 32 § AO
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 1/2014-2015)
Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 25/2014-2015)
5 Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2014
Landskapsregeringens svar på revisionsberättelsen (RB 1/2014-2015-s)
Landskapsrevisionens berättelse (RB 1/2014-2015)
6 Förslag till utbildningspolitiskt program för landskapet Åland
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2014-2015)
7 Senarelägg grundskolans sommarlov
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 13/2014-2015)
Ltl Anders Erikssons skriftliga fråga (SF 5/2014-2015)
9 Godkännande av överenskommelsen om social trygghet med Folkrepubliken Kinas regering
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2014-2015)
Landskapsregeringens yttrande (RP 10/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 10/2014-2015)
10 Redogörelse över årsredovisning per 31.12.2014
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2014-2015)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.
Lagtingsledamoten Anders Eriksson anhåller om ledighet för tiden 03-04.06.2015 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Lagtingsledamoten Gun-Mari Lindholm anhåller om ledighet för tiden 03-04.06.2015 på grund av regionkommitténs plenarmöten i Bryssel. Beviljas.
Talmannen meddelar inledningsvis att ärende nr 5, Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2014 kommer att avföras och upptas vid följande plenum då det behandlas tillsammans med årsredovisningen.
Andra behandling
1 Godkännande av ändringar av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändring
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2014-2015)
Landskapsregeringens yttrande (RP 12/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 12/2014-2015)
Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till förslaget i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Första behandling
2 Förnyat hemvårdsstöd
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 11/2014-2015)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2014-2015)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.
Diskussion.
Ltl Christian Beijar
Talman! När ärendet remitterades till social- och miljöutskottet var det en lång diskussion kring lagförslaget, ett kort betänkande på den grund att utskottet har varit enig om och tillstyrker lagförslaget med några mindre ändringar av språklig natur. Till utskottets betänkande har det också bifogats en reservation av ltl Torsten Sundblom som han själv får redogöra för.
Utskottet konstaterar att gällande lag om stöd för vård av barn i hemmet har varit i stort behov av modernisering och uppdatering av stödnivåer. Stödnivåerna har höjts med ca 28 procent och att man har olika stödnivåer i för de olika stöden. Det gäller grundläggande hemvårdsstöd, utökat hemvårdsstöd och hemvårdsstöd för syskon och ett partiellt hemvårdsstöd, samtidigt som lagens struktur förbättras och förenklas jämfört med gällande lag.
I betänkande och som framgår här är att utskottet önskar i detta sammanhang förtydliga att lagförslagets 14 § om rätt till partiellt hemvårdsstöd förutsätter att vårdnadshavaren förkortar sin normala arbetstid till i medeltal högst 30 timmar per vecka med anledning av vården av barnet. Av detaljmotiveringens 4 mom. framgår att syftet med det partiella stödet är att förbättra möjligheterna att kombinera förvärvsarbete med familjeliv genom att öka vårdnadshavarnas möjligheter att gå ner i arbetstid under barnets första år samt under de två första åren barnet går i skola.
Eftersom det rått missförstånd hur man ska tolka det ville vi klargöra i detaljmotiveringen att när det gäller rätten att få det partiella hemvårdsstödet förutsätter det att man har gått ner från heltid till deltid för att erhålla detta.
Utskottet önskar dock framhålla att kommunerna givetvis fortsättningsvis har möjlighet att bevilja stöd och förmåner utöver de som föreslås i lagförslaget. Med dessa ord har jag representerat betänkandet och utskottet är enigt med undantag av en reservation av ltl Torsten Sundblom.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag noterar att utskottet inte har någon diskussion kring kostnaderna för kommunerna. Vi vet att det med stor sannolikhet kommer att innebära utökade kostnader för kommunerna och vi vet att det är hårt tryck på socialvården i kommunerna, att man behöver prioritera väldigt hårt. Vad föranleder detta? Varför har man inte haft någon diskussion kringkostnaderna?
Christian Beijar, replik
Fru talman! Vi har fått information om kostnaderna som också framgår på sidan åtta i lagförslaget. Vi har naturligtvis fått den informationen vad de beräknade kostnaderna är för kommunerna och vi har inte funnit någon anledning att därför mera kommentera det utan ansett det ok som framgår av lagförslaget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom
Tack, fru talman! Utskottsordförande sade att utskottsbetänkandet var kort, reservationen är också kort. Jag omfattar lagförslaget som sådant därför att det innebär en högre summa i hemvårdsstöd. I framställningen i motiveringen står att det ska främja jämställdheten i samhället, men i utskottet fick vi inget belägg för att det faktiskt gör det. Är de faktiskt så att det kommer att innebära jämställdhet och ett bättre nyttjande av hemvårdsstödet? Man kanske borde utvärdera ett, två år vad det innebär. Vi har fått för lite försäkringar om att det ska bli ett bättre nyttjande. Jag har skrivit en reservation, ”att det lagtinget uppmanar landskapsregeringen att återkomma med ett nytt lagförslag med syfte att stärka jämställdhetsbonusen och stimulera ett jämnare uttag av hemvårdsstödet”. Utvärdera det så fort som möjligt när det träder i kraft och fortsätt jobba framåt och bered ett lagförslag där man har förstärkt morötterna för jämställdheten. Jag avser att föra klämmen till omröstning i andra behandling.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Det var att dra det för långt att säga att man inte har fått något belägg för att det förbättrar jämställdheten. I förhållande till dagens system nästan fördubblar man månadspengen som man får om man delar det per vårdnadshavare. Förstår inte hur man kan dra den slutsatsen att man inte har något belägg för det. Förstår inte heller att ltl Sundblom vill att vi ska lägga ett klämförslag där vi ber landskapsregeringen att komma med ett förslag. Har inte liberalerna några egna idéer? Det här är inte raketforskning nu ligger faktiskt lagförslaget på vårt bord och momenten är öppna, det är bara att lägga ett förslag om man tycker att det är fel.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! För att lägga ett konkret förslag bör man också ha en ordentlig beredning på det, den ska landskapsregeringens tjänstemän göra. Det är så lätt om man hugger till något att det blir fel. Det främjar inte det jämställda nyttjandet av hemvårdsstödet i någon större grad. Det är min uppfattning och vi kan ha olika uppfattningar, jag är rädd för att det här kan bli en kvinnofälla.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Vill ändå tacka ltl Sundblom för att han ger erkänsla för att det till alla andra delar är ett riktigt bra förslag och att man är med på att förslaget antas. Förslaget som är mycket bättre än liberalernas egna förslag. Dock att man vill ha till en kläm som man inte själv verkar veta vad man vill med. Vad är det konkreta förslaget, vad vill man ändra? Vad är det landskapsregeringen ska utreda?
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! Vi är ute efter ett mer jämställt nyttjande av stödet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun-Mari Lindholm
Talman! Det känns jättebra att vi kommit så här långt i den här frågan. Det är ett politikområde som ligger mig väldigt nära hjärtat och glädjande ser jag att det inte är bara mitt eget parti utan hela lagtinget som står bakom ett förnyade av hemvårdsstödet. Nu kan en förälder ha olika tänkbara modeller och strukturer för barnomsorg att välja mellan. Föräldrar kan välja den omsorg som passar dem och familjen bästa just vid den tidpunkt där familjen befinner sig i livet. Familjens egen ekonomi är naturligtvis avgörande för vilken typ av omsorg man väljer, men man kan i alla fall prioritera olika och hur man än prioriterar finns det en valfrihet att välja mellan. Det som passar den ena passar inte den andra och tvärtom men nu finns det i alla fall en valmöjlighet för föräldrar och som också ger lite mera pengar i börsen än vad det gjort tidigare.
Från vår sida välkomnar vi lagförslaget och vill uttrycka ett stort tack till utskottet som har stött lagförslaget från regeringens sida. Det finns en smärre förändring men det mera av språklig natur där man förtydligar det med partiellt hemvårdsstöd. Vi ser fram emot att detta ska kunna implementeras och komma i sin verklighet och träffa de personer som är berörda av det. Som jag uppfattar det står vi eniga bakom lagförslaget vilket gläder mig.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Två korta kommentarer. Jag var lyrisk när framställningen remitterades och landskapsregeringen blev rent av generade så jag ska inte ta i så mycket den här gången. Det är fortsättningsvis ett bra förslag och det skapar valfrihet för familjerna. Ltl Sjögren sade i en replik, varför har inte ekonomin diskuterats mer i utskottet och varför har man inte skrivit något om det? Övriga medlemmar får rätta mig om ni tycker att jag har fel, men vi har diskuterat de här frågorna och konstaterar att den bedömning som landskapsregeringen hade är rätt relevant. Merkostnaden för reformen blir 900 000 och det är otroligt mycket pengar i det ekonomiska läget vi befinner oss i just nu, vi som i alla sammanhang har försökt hålla igen hade mycket diskussioner var vi skulle sätta ner fötterna. De flesta upplever jag att vill göra något för barnfattigdomen och då får vi tro det. Lagförslaget höjer stödnivåerna på ett genomsnitt på 28 procent och det har framkommit att det absolut förbättrar småbarnsfamiljernas ekonomi. Mot den bakgrunden har vi stått bakom förslag.
Landskapsregeringen bedömer att kommunernas ökade kostnader för hemvårdsstödet, särskilt i de större kommunerna, till viss del kompenseras av att antalet småbarnsplatser inom barnomsorgen på sikt kan minskas. Det är förhoppningen men höranden har visat, precis det jag sa i remissen att det är en svår ekvation att få på plats. Med tanke på det som ltl Sjögren sade om ekonomin att man säkert hade kunnat skriva mer från utskottets sida men det underlag som landskapsregeringen hade den här gången var relevant.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Tack för det ltl Anders Eriksson. Samtidigt vet vi att det kommer att innebära betydande merkostnader för Mariehamns stad. Skulle man ha velat göra något för barnfattigdomen, det här är en form som kostar 900 000 euro om man tar kostnaderna för landskapet och kommunerna. Vi vet att det finns ett behov när det gäller barnskyddslagstiftningen, handikappservicelagstiftningen och vi vet att vi vill ha ensamförsörjartillägget höjt, lägre avgifter för barn- och ungdomar inom ÅHS. Politik är också att prioritera, man kan ifrågasätta prioriteringarna i lagförslaget.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Det är banne mig första gången under den här mandatperioden som jag blir försvarare för landskapsregeringen så jag inte riktigt van med rollen. Det har pratats om en egen socialpolitik, märk väl pratats, men det har lagts ganska få konkreta förslag. När det gäller åtgärder mot barnfattigdomen hör jag till det parti som har försökt många olika varianter men det har alltid blivit nej. Visst, där ger jag ltl Sjögren rätt, reformen medför en stor merkostnad men vi har ändå valt efter att vi gått igenom det väldigt noga att stöda det. Sedan är det mycket annat man kan göra men det här var ett konkret och genomtänkt förslag vi fick på bordet och då valde vi att stöda det.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det är rätt och riktigt och visst, man vill stöda reformer men jag är av den åsikten att man hamnar att prioritera. Min oro är just precis det, vad finns det för reformutrymme när det gäller barnskyddslagen, handikappservicelagen, ÅHS-avgifterna, ensamförsörjartillägget man kan inte isolera delarna utan måste ta helheten, hela socialvårdspolitiken. Nu har vi satt stopplagar på vår sociala lagstiftning, jag är mycket bekymrad.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det kan också jag vara många gånger och det är givetvis bra om man kan ta helheten. Visst handlar det om att prioritera, vi var förskräckta över den stora summan som reformen medför. Vi prioriterar på det sättet att det här är ett förslag som förbättrar ekonomin för småbarnsfamiljerna och då valde vi att stöda det för det är så pass viktigt. Risken är stor om man skulle ha tagit ett helhetsgrepp att det skulle ha gått som med KST att det blir ingenting överhuvudtaget. Därför valde vi att stöda förslaget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson
Fru talman! Jag är stolt över det vi kan leverera något riktigt konkret för barnfamiljernas valfrihet och som det verkar rätt enligt lagting som står bakom framställningen. Jag har jobbat mycket för det här under många år.
Varför jag tog till orda var när vi hör att man blir förskräckt över de stora kostnaderna, i repliker sägs det att det kommer att kosta enormt mycket. Man tar inte alls fasta på det som landskapsregeringen skriver på sidan åtta, att man kommer att kunna kompensera det genom att antalet småbarnsplatser inom barnomsorgen på sikt kan minskas. Hemvårdsstödet kostar mellan 500 – 700 euro per månad beroende på om man tar det per vårdnadshavare eller om man tar grunddelen. En småbarnsplats kostar mer än dubbelt så mycket om man tar 500 euro. Det är självklart att kostnaden för barnomsorgen inom kommunen blir lägre om fler tar ut den. Däremot hur det påverkar på intäktssidan den kalkylen är väldigt svår att göra, därför är det ingen idé att ge sig in i ett resonemang. Däremot är det självklart att kostnaderna för hemvårdsstödet kommer att öka om fler tar ut hemvårdsstöd och vi höjer beloppen. Men kostnaderna för småbarnsplats torde minska på sikt och det kanske går att snabbare att minska dem i större kommuner eftersom det är mer omsättning och mera platser. Det är logiskt och hänger ihop och man ska inte förvränga bilden av det och tala om att det är så förskräckande stora summor. Däremot är det svårbedömt, hur lång tid tar det att klara av att anpassa sig till den nya rådande situationen. Det vet vi inte riktigt och därför går landskapet in med hälften och stöder det. Tack.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ltl Petri Carlsson tar upp den ekonomiska frågan vilket bekymrar mig kommunalpolitiskt. Ledamoten säger att barnomsorgen på sikt kan minskas, på vilken forskning baserar ltl Petri Carlsson sådana påståenden? Den forskning jag har läst handlar inte om summan på hemvårdsstödet om det blir hemma med dina barn utan om familjens enskilda situation. Med det ekonomiska läget vi har idag tvingas ofta båda att jobba för att betala borta lån och andra kostnader.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Det är ingen raketforskning det baseras på. Tar man ut hemvårdsstöd och är hemma med barnet med jämställdhetsbonusen blir det så att barnet inte går på dagis. Det betyder att det blir en småbarnsplats mindre. Om den platsen kostar dubbelt så mycket så förstår man att kostnaderna för barnomsorgen minskar.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det resonemanget för ltl Petri Carlsson hela tiden men man har ändå räknat med att lagen kommer att kosta närmare en miljon. Från den miljonen kan man räkna, åtminstone från den information vi fick i utskottet, närmare 250 000 euro bara på Mariehamns stad. Petri Carlsson är känd för att försöka spara och skära ner och då undrar hur man har tänkt sig? Varför inte vara öppen med att det här är en satsning vi vill ha och det kommer att kosta. Inte säga att vi in de facto kommer att spara för så visar sig inte situationen i Mariehamn där småbarnsplatserna bara ökar för att folk går tidigare på jobb.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Läser man meningen ”de föreslagna nya stöden i lagförslaget innebär totalt en kostnadsökning på 324 000 euro per år sammanlagt blir kostnaderna för reformen ca 900 000 euro”. För stöden, jag sade också att kostnaderna för hemvårdsstödet kommer att öka. Men det blir säkert en minskning på kostnaden för barnomsorgen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! Ltl Sara Kemetter sade att vi fick signaler från Mariehamns stad på vad det skulle kosta men dessutom utanpå den summan kommer det administration och sådan till, det finns en del frågetecken i kostnadsfrågan.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Jag håller fullständigt med att vi fått signalerna om att kostnader för hemvårdsstödet kommer att öka. Det finns indikationer på vilka belopp det kan handla om. Samtidigt fick sig också signalen, vilket inte ltl Sundblom sade någonting om, att det är svårt att bedöma vilka kostnadsminskningarna blir på barnomsorgen. Vi vet inte exakt hur lång tid det tar att anpassa, men kostnadsminskningar kommer det självklart att bli om det bli färre som tar ut småbarnsplatser än det fallet varit om man inte ändrat det.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! Sedan kan det också skilja från kommun till kommun beroende på hur stora och välfyllda daghemsenheter man har. I vissa fall kanske det inte kommer någon kostnadsinbesparing på platsen.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Därför går landskapsregeringen in med en summa pengar och det kan sporra till samarbete mellan kommuner när man ser till att nyttja barnomsorgsplatserna mer effektivt efter den här reformen. Det ger också möjligheter till flexiblare lösningar t.ex. i skärgårdskommuner som ltl Sundblom är i ifrån.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det är som ltl Petri Carlsson säger att det är svårt att göra någon totalekonomisk beräkning. Vi vet väldigt tydligt idag att de pensionärer som lever på marginalen är kvinnor, de som jobbar deltid är kvinnor. Totalekonomiskt, om man ser ur ett kommunalt perspektiv är det bättre att folk är i jobb och betalar kommunalskatt. Vill ha ett klargörande från ltl Carlssons sida hur han ser på de övriga reformbehovet som finns inom socialvården på Åland, barnskyddslagen, handikappservicelagen, ensamförsörjartillägg och avgifterna på ÅHS. Hur stort är reformutrymmet när det gäller den här lagstiftningen som skulle göra en betydande skillnad för barnfamiljer som lever på marginalen.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Hinner inte svara på allt en replik. När det gäller de som har det sämst ställt så hjälper det här lagförslaget upp rejält, här finns det förbättringar för dem. Frågan om kostnaderna, att man tappar kommunalskatteintäkter att det är bättre att det är på jobb, det resonemanget är sunt och så borde det vara. När det gäller de allra minsta barnen är det befogat att man också kan umgås med dem en tid och att vi stöttar det från samhället. Arbetsuppgifterna finns fortfarande kvar och någon måste göra dem annars är det inga arbetsuppgifter som ska utföras och det kan betyda att arbetslösa får komma in för att utföra sådana uppgifter. Det kanske är det bättre att betala ut en slant i hemvårdsstöd.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.
Föreläggs förslaget till landskapslag om hemvårdsstöd för godkännande? Lagförslaget är godkänt.
Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.
Enda behandling
3 Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 32 § AO
Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 1/2014-2015)
Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2014-2015)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Ska kort presentera självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över redogörelsen enligt 32 § arbetsordningen som gäller tiden fram till överlämnandet den 26 februari 2015. Nämndens betänkande är i fem punkter och den första, självstyrelsesystemet, tar jag mig friheten att hoppa över eftersom det har belyst i de två yttranden som nämnden har lämnat för diskussion till lagtinget och tillställt landskapsregeringen.
Punkt två däremot har nämnden satsat en hel del krut på, nämligen svenska språket och haft ett öppet hörande med medlemmar ur språkrådet. Nämnden kan konstatera att språkrådet fortsättningsvis söker sina former och att man numera fungerar närmast som en referensgrupp till landskapsregeringen. I språkrådet ingår representanter för olika sektorer inom det åländska samhället, där finns en samlad och bred kunskap om hur språksituationen på Åland ser ut vilket man också kunde konstatera om man följde det öppna hörandet.
Språkrådets resa har däremot innehållit några olika händelser och det har varit olika utformning och inriktning. I ett skede tog språkrådet emot, fick sig tillsänt, klagomål från allmänheten över språkärenden och det är inte tanken i dag. Däremot ser nämnden att det skulle vara viktigt att landskapsregeringen tillser att det finns någonstans dit man kan vända sig med klagomål i språkärenden. Nämnden lyfter i sitt betänkande Ålands ombudsmannamyndighet som idag handhar klagomål på olika sätt inom flera områden som de facto är relevanta för språkproblematik, t.ex. nämns konsumentrelaterade spörsmål eller problem i samband med sjukvård och utbildning. Det är en begäran nämnden skickar till landskapsregeringen.
Nämnden beskriver också i sitt betänkande tidigare ståndpunkter kring en språkombudsman och en sådan funktion borde komma till i någon form så att det finns en postlåda dit man kan skicka sitt klagomål. Ett klagomål kan vara av olika dignitet. Det kan vara en liten sak som är stor för den enskilde medborgaren sedan kan det vara stora generella problem som det åländska samhället har. I betänkandet nämner nämnden var man kunde definiera som stora problem, det är översättningen av handböckerna som används inom sjukvården God medicinsk praxis och Pharma Fennica. Finns det inte på svenska kan man inte verka inom sjukvården på svenska fullt ut som t.ex. läkarna som måste konsultera dem. Det är ett pussel och finurligt uppfinningsrikt system som har konstruerats för att det ska fungera utan att dessa finns, så ska det inte vara. Då har inte självstyrelsen lyckats. Nämnden konstaterar att landskapsregeringen har påpekat det och ställt flera förfrågningar och klagomål men det har dock ännu inte avgjorts. Nämnden understryker att man till fullo delar landskapsregeringens åsikt att det är mycket viktigt att en översättning kommer till stånd och att frågan måste vara prioriterad.
Gällande svenska språkets ställning i Finland är det viktigt att värna alla gemensamma nämnare som finns med organisationer och alla krafter som stöder svenskan särskilt i tider av förändring om sådana komma skall. Här nämner nämnden t.ex. Svenska Finlands Folkting som har en annan agenda än självstyrelsen, som har en stor gemensam beröringspunkt med självstyrelsens språkarbete när det gäller språket i Finland.
Punkt tre, kontakter i Sverige som många gånger är medicinen som måste ordineras för språkproblemen till syvende och sist. Nämnden konstaterar, liksom i sina tidigare betänkanden, att det mot bakgrund av Sveriges betydelse för möjligheten att trygga svenskan som ett levande språk finns skäl att på alla nivåer fortsatt utveckla kontakterna till Sverige. Mot denna bakgrund betonar nämnden vikten av att Sveriges roll som garantistat enligt Ålandsöverenskommelsen befästs. Nämnden finner att alla förutsättningar finns för ett fortsatt gott samarbete med Sveriges generalkonsulat och konstaterar att det, förutom ett antal frågor som bör lösas på axeln Sverige, finns möjligheter till utveckling av samarbete bland annat inom näringslivets områden och haft i behandlingen ett hörande med den nya generalkonsuln Olof Ehrenkrona.
Punkt fyra, upphovsrättsliga problem har blivit en återkommande punkt i dokumenten, också i den extern politiska redogörelsen. Om man tar ett steg tillbaka kunde man säga att de seglar upp som ett generalproblemområde för självstyrelsen. Vi träder in i en ny digital världsordning med digitala kontinenter där det inte längre är länderna som avgör utan stora multinationella medieföretag som bildar nya kontinenter. Det påverkar ålänningen i vardagen på många sätt. Det var mycket bättre förr när det var sämre, som förra ltl Harry Eriksson brukade säga, när det var bara en tv-kanal som man saknade och Anton Kalmar satte upp en slavsändare och så var problemet löst. Överallt i vår vardag som mediekonsumenter stöter vi på gränserna som dessutom är olika beroende på vilken digital kontinent du befinner dig och i vilken bransch och typ av tjänst det gäller.
Det finns en uppsjö av Anton Kalmer-lösningar idag, vpn-anslutning finns i nästan i varje åländskt hem för att barnen inte ska behöva se Bamse på finska i Netflix. Problemen fylls på i en takt som det är omöjligt att ösa ur med den organisation man har i dag. Det sägs också att man inte upplever sig inte ha tillräckligt med resurser för att möta det. Var måste bygga en organisation som anpassas till att möta utvecklingen. Senast den regering som tillträder i höst efter valet måste organiseras för att möta både potentiella möjligheter men framför allt lösa problemet som digitaliseringen skapar.
Ett färskt problem som jag själv fick mig till kännedom var när ett åländskt företag säljer en apparat, som finns i de flesta hushåll, som man foga till en app som man ska installera i sin smartphone för att få ut maximal funktion. Då finns inte appen på den marknad som apparaten säljs utan man måste via speciallösning ladda ner den. Det ställer till problem för åländska företag att verka. Det var bara en i mängden av exempel det finns hur mycket som helst.
Det viktiga här är att det inte bara handlar om att se på TV, inte bara att se på ree-TV eller SVT play eller motsvarande playfunktioner, det handlar om digital konsumtion i samhället och den blir hela tiden större och viktigare. Den generation som nu sitter framför läsplatta och knappt kan prata men kan tillgodogöra sig den digitala världen redan, när den generationen växer upp är måste det vara löst. Det är jätteviktigt att det sätts fokus på det.
Punkten fem rör gränsbevakningen, nämnden konstaterar att det i redogörelse inte finns någon närmare skrivning om gränsbevakningens verksamhet på Åland vilket nämnden efterlyser med tanke på kommande redogörelser. Nämnden vill här framhålla att gränsbevakningens och därmed sjöbevakningens verksamhet på Åland är uppskattad. Dock konstaterar nämnden att det inom gränsbevakningsväsendet inte finns någon kontinuerlig utbildning i fråga om Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område, vare sig lokalt eller centralt, samtidigt som det inom myndigheten förefaller finnas behov av en större kunskap om Ålands status. Nämnden uppmanar därför landskapsregeringen att i kontakter med gränsbevakningens ledning framhålla vikten av utbildning och information om Ålands status. Landskapsmyndigheterna bör också ha beredskap att på begäran bistå med att ge landskapets syn på Ålands status. Nämnden ser det som väldigt viktigt att denna statliga verksamhet som verkar väldigt nära ålänningarnas vardag har god kunskap och en av de krafter som informerar och stöder utvecklingen att man inte desinformerar och är en belastning, tvärtom.
Det var de fem punkter som nämnden önskar anföra med anledning av redogörelsen.
Ltl Gunnar Jansson
Tack talman! Nämnden avlämnade sitt betänkande den 24 april. Den 19 april var det riksdagsval i Finland. Som ltl Danne Sundman nämnde, nämnden gick inte i det här sammanhanget dess djupare in i självstyrelsesystem, frågeställningarna i redogörelsen just av det själ vi hörde d.v.s. lagtinget har nyligen behandlat Ålandskommitténs delbetänkande och avgivit sina synpunkter om och över det. Därför ska jag i ljuset av det som har hänt ändå beröra självstyrelsereformfrågan och därefter beröra ombudsmannaskapet som nämnden beskriver under språkfrågor. Närmast från synpunkten av laglighetsövervakningen i landskapsregeringens myndighetsutövning och för det tredje, likt viceordförande Danne Sundman, den nog så komplicerade frågan om upphovsrättliga aspekter i den digitaliserade informationsmiljö vi lever i och kan föreställa oss att kommer i framtiden. Ett oerhört brett och väldigt viktigt ärende som jag ska nämna några ord om på slutet.
Ålandskommittén är vad den är och där den är med stöd av skrivningar i regeringen Katainens regeringsprogram. Det har gått hyfsat väl framåt. Det illustrerar igen den något egendomliga men reella situation vi har i vår rättsordning för att åstadkomma någonting i samhället så förutsätts det skrivningar i regeringsprogram.
I Katainens regering ingick sex partier ursprungligen, två steg av och därefter fullföljdes perioden av de fyra kvarvarande. Av de fyra kvarvarande är ett med i regeringen Sipilä, samlingspartiet. De två andra var i opposition under förra perioden. Det här har olika implikationer på verkligheten sådan den är. Jag ser inte särskilt mörkt på den, vill inte komma med några farhågor om fortsättningen utan försöker avläsa verkligheten som jag uppfattar den.
Regeringen Katainen skrev som den skrev i sitt regeringsprogram och nu skriver regeringen Sipilä i en protokollsanteckning att reformen av Ålands självstyrelselag fortsätter och proposition avlåts till riksdagen senast under våren 2018. Min uppfattning är, som regeringsprogrammet är uppbyggt, att bilagorna är en integrerad del av programmet. Det finns sju bilagor till regeringsprogrammet, det framgår inte att så skulle vara fallet men det framgår inte heller att motsatsen skulle gälla. I regeringsprogrammet hänvisat det flitigt till bilagorna och därför ska den här skrivningen gälla och vara föremål för riksdagsbehandlingen i morgon när riksdagen ska debattera regeringen, dess sammansättning, arbetsförmedling och programmets innehåll för att så småningom utmynna i en förtroendeomröstning.
Jag utgår från att även om den korta skrivningen om en reformering av Ålands självstyrelselag och därmed i självstyrelsesystem ingår i en bilaga ska lagtinget hänvisa till den som en integrerad del av regeringsprogrammet. Det baserar sig på den s.k. formella rättskraften, beslut ändras och upphävs på samma sätt som de har tillkommit även om det kommer in nya aktörer i beslutsgången.
Skrivningen är kort och hade gärna sett och hävdade också med den lilla påverka jag kunde ha på regeringsförhandlingarna att det hade varit önskvärt om det i detta omnämnande i bilagan till regeringsprogrammet inte hade stått enbart när regeringen Sipilä avser lämna proposition till riksdagen med förslag till ny självstyrelselag för Åland och införandelag av självstyrelselagen, utan också att det skulle ha omnämnts att regeringen förbinder sig till det förslag som Ålandskommittén kan komma till. Jag säger det därför att kommitténs sammansättning kommer att ändra. Den tidigare justitieministern Anna-Maja Henrikssons strategi om att redan regeringen Stubb, som en expeditionsministär, kunde ha avlåtit proportion för att fylla ut öppna platser bland riksdagsledamöter i Ålandskommittén lyckades inte. Vi vet att ny regering tillträder i veckan och att den gamla har avgått. Nu kommer det in nya medlemmar i Ålandskommittén för riksdagsgruppen och i höst eventuellt efter val till lagtinget.
Den formella rättskraften fungerar på så sätt att oberoende av allt detta består Ålandskommitténs uppdrag. Mandatet finns där och det föreslås inte några ändringar i det och det ska man inte heller göra. Ingen har kommit på tanken, ingen har föreslagit det, alltså består mandatet för regeringsprogrammet med den tidtabell som mandatet och uppdraget för Ålandskommittén innehåller så det är i övrigt tryckt. Men tanken senast under våren 2018, om det tolkas före midsommar 2018 då kan det uppstå problem, då har riksdagen i praktiken endast hösten 2018 att behandla lagförslaget med förslag till ny Ålands självstyrelselag. Med den erfarenhet jag har av den förra omgången så kan det bli äventyrligt att bara ha en höst före ett riksdagsval på sig. Ålandskommittén har sin tidtabell fastslagen, förslag i form av en regeringsproposition ska lämnas senast den sista april 2017. Där är det önskvärt att regeringen omedelbart skrider till verket och att om möjligt proposition kan lämnas till riksdagen redan före årsskiftet 2017-2018.
Detta, fru talman, om reformeringsfrågan. Lantrådet sitter på mera detaljkunskap om de här sakerna. Naturligtvis är det säkert nyttigt och önskvärt att lagtinget får en bredare beskrivning av läget från regeringens perspektiv. Ålandskommittén ska ånga vidare och se hur den sammansätts av den nya regeringen Sipilä. Ministrarnas inbördes arbetsfördelning är att ärenden som rör Ålands självstyrelse ankommer på kommunikationsministern Anne Berner som är minister i justitieministeriet för handläggningen av de här ärendena. Kompletteringen av ledamöternas sammansättning är väldigt angelägen och bör tillkomma så fort som möjligt av det själ som jag nämnt tidigare, nämligen att Ålandskommittén planerar att ha ett gemensamt möte i höst där avgångna och nytillträdda medlemmar samverkar så att vaktbytet kan tryggas och göra så smidigt som möjligt. De uppgifter jag har tillgängliga för stunden är att mötet hålls den 24 augusti här i Mariehamn. Vi har försökt lägga det så tidigt som möjligt, då har riksdagsgrupperna och lagtingsgrupperna haft sina sommarmöten och därmed kan positionerna har klarnat.
Det om reformen, fru talman. Laglighetsövervakningsfrågorna sammankopplar jag med tidigare diskussioner i nämnden om justitiekansler, justitieombudsmannens befogenheter i självstyrelsefrågor ärenden under lagtinget behörighet som vi vet att kommer att växa väldigt mycket. Därför ska vi redan nu göra det som nämnden säger, bereda oss på en tid där repressiva laglighetskontrollen mera koncentreras till åländska organ. Att man inte förlita sig alltför mycket på JK och JO i det sammanhanget. Här vill jag peka på det embryo till stab som redan finns i Ålands ombudsmannamyndighet. Tidigare har jag talat med varm för en ordning enligt vilken den här typen av myndigheter som också ska kunna ta emot klagomål från allmänheten ska kopplas till Ålands lagting. Så mycket som möjligt frigöras från den exekutiva makten dvs. landskapsregeringen, det är den maktutövningen som myndigheten skall utöva. Med en utvidgad självstyrelseregim kommer också kravet på det repressiva laglighetskontrollsystemet i självstyrelsen att öka. Naturligtvis ska vi ändå alltid satsa på det preventiva rättsskyddssystemet d.v.s. tillse att vi har regler, strukturer och myndigheter som klarar av lagtillämpningen och att repressionen kommer utifrån vid misstag. Det ska inte vara någon allmän regel att man besvärar sig över allting utan en åtgärd som tas till när det gått fel. Vi har den skyldigheten mot medborgarna att tillse att medborgarnas inträde till skyddsmedel fungerar. Det är en ovillkorlig del av demokratiutvecklingen och i den offentliga maktutövningens legitimitet.
I upphovsrättfrågorna delar jag viceordförande Sundmans syn. Oberoende av var den formella behörigheten inom området finns är det EU, nationalstaten, är det vem som helst, är det helt avgörande att landskapsregeringen skaffar sig en kunskap, kompetens på området. Det kan verka förvirrat och träigt, inte är det så svårt ändå man kan sätta sig in i regleringen av både avtalslicenssystem, generella licenssystem och förhandlingsstrukturer. I nämnden fick vi information om att det finns ett informellt samarbete i förvaltningen. Det behöver stramas upp och så det behöver det sättas någon som leder verksamheten, bär ansvar för att man följer med utvecklingen och håller sig absolut ajour med det som sker också på landskapsregeringsnivå. Tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Tack ltl Gunnar Jansson för den intressanta informationen gällande den kommande självstyrelselagsrevisionen. Jag förvånade mig när jag läste en intervju med professor Djupsund där han sade att det politiska, ekonomiska läget i Finland gör det extra svårt att få igenom revisionen. Det var ett märkligt uttalande, ursprungstanken var att Åland skulle vara så fritt som möjligt för ett område som inte utgör en självständig stat, dit har vi fortfarande lång väg att vandra. Ltl Gunnar Jansson sade lite samma sak. Är det faktisk beroende på politiska eller ekonomiska konjunkturer så kan det gå si och så med den åländska självstyrelsen?
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Min uppfostran förbjuder mig att recensera en professor därför kan jag bara delge en uppfattning om mig själv och vad jag anser. När Gunnar Jansson kommittén för fem år sedan jobbade hade vi också samarbete med professor Göran Djupsund. Utgångspunkten för professorn var att sök en vin-vin situation, sök ett system som Åland mår väl av men bygg också in fördelar för Finland i det då finns det en framgång. Det är möjligt att det ingick betänkliga nyanser i vad jag sade men reformen går nu ut på möjligheternas självstyrelse med större ansvar men också möjligheter mot medborgarna och att i Ålandskommittén försöka hantera frågan så det är inte är till skada för någon men till nytta för Åland.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det har jag förståelse för. Jag är synbarligen mer ouppfostrad eftersom jag vågar ha synpunkter på professor Djupsunds uttalanden. Det som mest gjorde mig förvånad var att han nämnde att det kan vara svårt att ge förmåner åt Åland. Det är en rättighet vi har med tanke på hur fri vår självstyrelse sist och slutligen skulle vara. Att ge och få förmåner är lite märkligt, det blir enormt svårt oavsett vad det är för ekonomiska konjunkturer och inte heller lättare med den regering vi har nu. Ska man acceptera det från åländsk sida eller ska man inte?
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Jag har regeringsprogrammets försättsblad med mig och det är ett tufft program sett med ekonomiska ögon, det är ingen hemlighet. Dessutom är strategierna rätt så finurliga i det. Håller med kollegan Anders Eriksson att Ålandskommitténs uppdrag är att visa att Åland inte ska ha några penningfördelar av ett utvidgat system. Ett utvecklat självstyrelsesystem ska i sig ge möjligheter till mera behörighet, större utrymme för politik i Ålands lagting men det ska inte vara på bekostnad av någon. Det är inte målet att försvåra för någon eller ta ut något av någon annan utan det handlar om att stärka Ålands lagtings ställning. Jag tror att vi ska lyckas med det hela. Det är möjligt att vi kan fråga professor Djupsund om han är rätt återgiven om det var så här han menade.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve, replik
Tack ltl Jansson för ett fint anförande uppskattar särskilt visionerna i slutet angående ombudsmannafunktionerna. En klargörande fråga för att utröna att vi är på samma våglängd med tanke på 108 § och 109 § i grundlagen om justitieombudsmannens och justitiekanslerns uppgifter och de bestämmelser som flyter ut ur dem förefaller det för mig naturligt att frågan borde regleras på grundlagsnivå d.v.s. i självstyrelselagen. Det torde inte vara möjligt att ingå en överenskommelseförordning med tanke på hur vår konstitution är formulerade i dag. Instämmer ledamoten i det resonemanget?
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Nämnden tar ställning till den frågan på sidan två, ”en språkombudsman bör enligt nämnda betänkande enligt tidigare övervaka riksmyndigheternas efterlevande av självstyrelselagen medan bevakningen av landskapsmyndigheterna bör ordnas genom landskapslagstiftning”. Här hade samma uppfattning om räckvidden i grundlagens 108 § och 109 §. Vi har en ordning där de högsta lagövervakarna i Finland brukar själva föra ett resonemang om med vilken rätt de tar emot klagomål från Åland och ålänningar i ärenden under lagtingets behörighet, vi rör oss i en gråzon. Nämnden har under många år begärt ett klarläggande på den här punkten och hoppas och tror att den processen går vidare att man kunde bringa frågan till ett slut.
Minister Wille Valve, replik
Landskapsregeringen välkomnar sannerligen ett klargörande av de befogenheter som flyter ut ur grundlagen 108 § och 109 § och vi är beredda att understöda det arbetet inom självstyrelselagsrevisionen. Personligen är jag tilltalad av den idé som ltl Jansson framförde att Ålands ombudsmanmyndighet kunde vara ett embryo och för den här funktionen som själstyrelsepolitiskanämnden avser.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Frågan är stor och värd en mässa. Jag utgår ifrån det jag nämnde vi är skyldiga medborgarna att ordna med laglighetsövervakningsförfaranden och system som tryggar också ett repressivt rättsskydd. Har man en ombudsmannamyndighet har människorna rätt att förvänta sig att i den myndigheten förekommer det ombudsmän. Ungefär en normal nordisk bemärkelse som Carl XII föreställde sig när han kom tillbaka till Sverige. Att i den ombudsmannamyndigheten ska medborgarnas rätt att söka hjälp oberoende av vad det handlar om sedan får myndigheten sinsemellan sortera upp det. Det här kräver tilläggstankemöda och gärna att lagtinget involveras.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Sara Kemetter
Tack, fru talman! Tack till nämndens arbete. Det är mycket bra betänkande där man har lyft upp det absolut viktigaste frågorna kring självstyrelsepolitiken. Tre punkter ville jag diskutera, svenska språket och folktingets roll, Ålands ombudsmannamyndighet och upphovsrättsliga problemen som tycks vara svåra att lösa.
Det är glädjande att nämnden lyft fram folktingets roll före vi fick situationen att svenska folkpartiet inte sitter med i regeringen. Det har varit historiskt att man nästan kunnat garantera att SFP är med och nu när de inte är med får Svenska Finlands folkting en helt annan roll. Före situationen var verkställd lyckades nämnden skriva in det och lyfta fram den biten. Det är glädjande att vi har politiker i huset som är så pass framåtseende och ändå öppnar upp till stora möjligheter. Själv är jag medlem i folktinget tillsammans med Jan Salmén, Tony Asumaa, Christian Beijar och Eva Dahlén och vi har också alla personliga ersättare. Den 8 maj, dagen efter att SFP och hela svenskfinland skakades av att man inte satt med i regeringen hade vi äran att vara i Borgå på folktingets session. På plats var endast jag, ltl Göte Winé och folktingets styrelsemedlem Jan Salmén.
Jag har varit på alla sessioner sedan jag blev invald från början av mandatperioden, det är ett otroligt givande arbete som faktiskt ger politiskt resultat som vi sett under årens lopp. Jag lyfte fram i folktingets resolution en skrivning kring en ny självstyrelselag för Åland. Jag citerar exakt den texten som godkändes ”Svenska Finlands folkting konstaterar ytterligare att svenska språkets ställning i Finland är en av de viktigaste politiska frågorna för landskapet Åland. Folktinget understryker vikten av den kommande regeringen och fortsätter arbetet med en ny självstyrelselag för Åland”. Det har folktingets ledamöter arbetat hårt med i samband med att regeringsprogrammet skrevs i kombination med att den åländska regeringen Camilla Gunell och i Roger Nordlund var med och förhandlade tillsammans med Mats Löfström och tror att det är en orsak att vi fick det inskrivet i det nuvarande regeringsprogrammet i Finland.
Nu tvingas folktinget stärka sina kontakter och sin lobbyverksamhet på ett annorlunda sätt, hittills har det fungerat bra via de riksdagsledamöter som hör till SFP och till socialdemokraterna. Nu när varken SDP eller SFP sitter med måste man öppna helt nya kanaler. Där har alla nya möjligheter till dialog och det är ett nytt sätt att jobba. Man har lyft fram något som heter rundabordsdiskussioner som man upplever är mycket värdefulla där riksdagspartierna samlas för att diskutera relevansen för den språkliga befolkningen i Finland. Rundabordsdiskussionerna måste man diskutera om även Åland och Ålands landskapsregering skulle ha möjlighet att sitta med på eftersom det är svenska språkets ställning som är en av de viktigaste frågorna för ålänningarna men också för Ålands lagting.
Allmänna saker som också gynnar Åland som min partikamrat, ledamot Göte Winé begärde och lyckades få in ett tillägg i verksamhetsplanen där folktinget följer upp situationen med skolhemmet Lagmansgården att det även efter 2019 finns skolhem på svenska i den svenskspråkiga miljön. När man sett det nya regeringsprogrammet blir man skrämd över hur det ska gå för det svenska språket för det finns bara en sådan skola dit vi skickar våra åländska barn om det finns behov. På det här sättet kommer vi framöver att behöva jobba mera. Vi har varit aktiva från åländskt håll att motionera. I den senaste folktingssessionen lämnade Christian Beijar in en motion kring missbrukarvården på svenska som också är aktuell för oss ålänningar. Politiskt arbete ger resultat.
Förutom att man lobbar och lyfter fram rundabordsdiskussioner jobbar man också från folktinget sida med att stärka den svenskspråkiga befolkningen i Finland genom att organisera olika evenemang och informationstillfällen. Nationalspråksstrategin som man jobbat fram tillsammans med Ålands regering har varit ett av de absolut viktigaste arbeten som har slutförts och nu är man orolig för hur den ska gå vidare. Man har jobbat mycket inom dagvård, skola och utbildning för att garantera att folk kan tala svenska och att myndighetsspråket förblir svenska. Vi jobbar ganska tätt kring samma frågor och är därför glad att man faktiskt har sådan representation i folktinget som man har.
Däremot kan man bli orolig när man ser hur aktiva våra lagtingsledamöter är. Styrelseledamoten, centerpartisten Jan Salmén har varit aktiv och gått på alla styrelsemöten men också i arbetsutskottet där han sitter har han varit på alla sina uppdrag. Däremot har vi en plats i förvaltningsutskottet där ltl Erika Sjöström sitter som faktiskt inte har varit på ett enda möte. Vi har även en representant i utbildningsutskottet där Sune Alén sitter han har varit på två av fem möten. I social- och hälsopolitiska utskottet sitter Christian Beijar, tyvärr har han inte varit på ett enda möte under den här mandatperioden. I ungdomsutskottet har vi representanten Gabriel Sjöström som inte heller varit på ett enda möte. När nämnden lyfter fram det i det politiska arbetet är det otroligt viktigt att vi inför nästa mandatperiod måste ta folktingsarbetet på verkligt stort allvar. Den finlandssvenska och den svenskspråkiga befolkningen på fastlandet behöver verkligen ålänningarnas stöd och hjälp.
Med det sagt vidare till punkt två, Ålands ombudsmannamyndighet. Det är en viktig myndighet och här konstaterar nämnden att Ålands ombudsmannamyndighet i dag som har hand om patientärenden, diskrimineringsärenden, konsumentfrågor men skulle nu kunna lyfta in språkfrågor. Det är ganska mycket jobb att bygga upp nya strukturer, ett samhälle, men det går ganska snabbt att rasera det. Situation kring språkfrågorna i Finland som vi ser framöver är åtminstone jag bekymrad över vad som kommer att hända med svenska språket. Därför är det glädjande att man har hittat ett sätt att komma närmare folket och få en bättre kontakt så tanken kring ombudsmannamyndigheten är bra.
Upphovsrättsliga problem, vikten av att befolkningen på Åland till förstärks möjlighet att ta del av samtliga svenskspråkiga sändningar såväl i radio, TV som på nätet. Vi är alla vana vid att kunna se på svensk TV och följa med Sveriges TV kanaler men i och med att licenserna är sådana som det är upplever vi ett visst problem. Det är något som vi snart har debatterat i fyra år och något som är den kommande regeringen måste ta tag i med helt nya tag och verkligen sätta en insats på de här frågorna. Ju mer problematik vi ser på den här sidan desto mindre information och möjlighet får våra invånare och det vill vi inte, därför är det glädjande att man redan här problematiserar det och lyfter fram det. Framför allt lyfter fram t.ex. de olympiska spelen där man också vill kunna se från rikssvenskt håll. Det är en viktig fråga för Åland så det är glädjande att man lyfter fram dem. Tack.
Talmannen
Talmannen vill påminna om att vi inte diskuterar personer som inte kan försvara sig i plenisalen.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack, fru talman! Som medlem av nämnden är jag förstås glad över ledamotens analys av nämndens utlåtande, betänkande i synnerhet finlandssvenska folktings nya status som kommer att uppstå i det nya politiska landskapet. Även som talmannen gjorde vill jag vädja till att vi håller oss till principen att vi inte nämner människor vid namn som inte är närvarande i denna plenisal och kan försvara sig. Det finns goda förklaringar i vissa av de här fallen som ledamoten har nämnt. Vi ska respektera den linjen.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack för det påpekandet, nästa gång lyfte jag bara fram partibeteckningen. Folktingets styrelse lyfte redan nu fram i sin verksamhetsplan att man har fem stolar från landskapet Åland men att man vill ha flera än de nuvarande antal stolarna. De lyfter fram vilket viktigt uppdrag det är som folktinget anser att Åland har mot bevarandet av svenska språket i Finland. Man räknar starkt med oss och hoppas att vi kan hjälpa till från den här sidan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! När det gäller Svenska Finlands folkting finns det två linjer och det har alltid funnits linjer i förhållande till det organet, det är flera som haft uppfattningen att man inte ska vara representerade i det organet. Jag hör inte till dem och som gammal folktingsmedaljör har jag genom årtionden fått kämpa ganska mycket för den åsikt jag har i att det har stor betydelse också för Åland så länge vi är en del av Finland. Att bara SFP och socialdemokraterna på fastlandet skulle arbeta för svenska språket inom ramen för folktinget stämmer inte det är flera andra som jag kan nämna som också är duktiga. Vill ge en eloge till ltl Kemetter för att hon intensivt arbetat för detta.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack ltl Roger Jansson, jag är väl medveten om att vi har två linjer. Vi har inte en klar linje och ska vi garantera service på svenska behöver vi tänka om vad det är för linje vi ska ha, den diskussionen och debatten vill jag lyfta fram. Från folktingets sida lyfter man för första gången på tre år så här starkt fram Åland och Ålands betydelse. Det är något vi ska ta tag och lyssna på. Det är första gången man på riktigt kallar på hjälp.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Det är viktigt att man ser i den nya annorlunda politiska geografin som vi i Finland lever i och som också svenska språket lever i så är framtiden oskriven man kan inte säga att det går sämre, man kan inte säga att det går bättre, vi får se. Jag delar uppfattningen att folktinget har en viktig roll och då är det inte fråga om att peka finger att de har varit duktiga och nu sitter inte de i regeringen, alltså kommer det att gå dåligt. Det är viktigt att vi fortsätter att skapa ett brett samarbete också med de regeringspartier vi har i Finland inom ramen för folktinget.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Orsaken till paniken på senaste folktingssessionen beror på att vi har två linjer. Folktinget är ett skilt val och det väljs bland kommunalpolitiker, här har vi lagtingspolitiker. Man anser att ett parlament ska diskutera med ett parlament, nu är det parlamentariker och kommunpolitiker så jag förstår problematiken.
Nu är vi i den situationen att de som har kommit in i Finlands riksdag endast är SDP:are och SFP:are. Representanterna från samlingspartiet, Kimmo Sasi kom inte in, vänsterpartiet och KD det är alltså kommunpolitiker och de sitter inte med i Finlands riksdag och har därmed inte samma möjligheter till kontakt. Det var där problematiken diskuterades.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Informationen från Svenska Finlands folkting är intressant, den berördes under nämndens behandling. Vi fick inviter som jag inte gärna diskuterar här i salen, diskutera personer som inte kan delta i debatten. I regeringen Sipiläs regeringsprogram i inledande avsnitten om visioner och lägesbeskrivning finns det ändå hopp, huruvida folktinget hade bidragit till dem vet jag inte. Vid beskrivningen av landet anför regeringen ”att Finland är ett öppet och internationellt land rikt på språk och kultur”. Texten fortsätter under lägesbeskrivningen ”Finland är ett land och ett folk med två språk”.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Det här skulle leda till en debatt i sig men vi får göra det i korridorerna. Det som bekymrar mig är att den nya regeringen ska spara 600 miljoner inom utbildningsväsendet. Sparar man sådana summor kan man ganska snabbt konstatera att små svenskspråkiga lågstadier eller byskolor är kraftigt hotade. Utbildning är det största, värdefullaste kulturarv och kunskapsområde vi har, det kan vi också sälja. Spara vi så här mycket kan vi snabbt konstatera att det svenska språket är ganska dyrt. Jag är glad över skrivningarna och visst ska vi se hoppfullt och ha ett bra samarbete. Man kan inte luta sig bak utan man måste kämpa för de rättigheter man har.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Tack till kollegor och lagtingsledamöter som idag har satt fokus på det svenska språket, Ålands Framtid tycker det är oerhört glädjande även om orsakerna till detta är mindre glädjande i den politiska verklighet vi vaknar till varje dag.
Det har berörts tidigare den nya regeringens skrivningar både vad gäller språk och indirekta konsekvenser som kan komma för språket i utbildningssammanhang som ltl Kemetter var inne på. Det är klart att det kan bli ett stort bekymmer också för Åland i förlängningen. Vi får vara glada att vi hanterar så pass mycket frågor inom självstyrelsen i dag när man ser vilka förslag som kommer på olika områden, att vi faktiskt har de tre partier som av tradition haft den mest avslappnade inställningen till svenskan som nationalspråk i Finland. Med det menar jag att de t.ex. röstade för, så sent som för några månader sedan, att införa försök med den obligatoriska skolsvenskan i vissa delar av Finland. Att lära sig svenska i skolan idag är inte en självklarhet för Finlands alla barn. Det är en stor principiell förändring och det utmanar i allra högsta grad grundlagens skrivningar om ett land med två nationalspråk, det kan man inte komma ifrån.
Även den uteblivna ambitionen att fortsätta förverkliga nationalspråksstrategin är förstås en utmaning för oss indirekt, eftersom vi fortsättningsvis ska kommunicera med många av detta lands myndigheter. Tänker vi specifikt på utbildningen som nämndes som ett exempel, det allvarliga med att det inte är en självklarhet att lära sig svenska är rekryteringen av svenskspråkiga tjänstemän till de olika ministerierna och myndigheterna som vi ska ha kontakt med här på Åland. Det är inte det att inte alla kan svenska, det kommer att bli ännu mer utmanande att få tag på svenskspråkig personal, kompetens till de offentliga myndigheterna i Finland. Det kanske inte är något som kommer att ske i en handvändning, men det är den långsiktiga utvecklingen som är utmaningen för Åland och därför oerhört viktigt att vi har fokus på språket och följer denna utveckling noga.
Det ger oss också anledning att gå tillbaka till det mycket förtjänstfulla arbete som gjordes i det språkpolitiska programmet 2006, eller den kommitté som utarbetade ett förslag till ett språkpolitiskt program, där man redan då insåg de här tendenserna ganska noga. Det finns skäl att påminna sig om de övergripande mål som kommittén hade då. Det var tre stycken, ”att Ålands enspråkigt svenska status ska vidmakthållas i enlighet med vad som man kom överens om i samband med självstyrelsens tillkomst. Att det inte ska vara nödvändigt att behärska finska för att man ska kunna leva och verka på Åland. Att inte det finska språkets inflytande på den åländska arbetsmarknaden genom ökade möjligheter till kontakter med övriga omvärlden”. Man måste alltid ställa sig frågan, uppfyller vi dessa övergripande mål i dag, kan självstyrelsen hantera dessa mål? Det givna svaret är givetvis nej eftersom vi har inlett en stor reform av självstyrelsen bl.a. med detta som motiv.
Det kopplar intressant till självstyrelsepolitiska nämndens resonemang om olika frågor, inte minst de upphovsrättsliga problemen som nämns i sammanhanget där man givetvis jobbar med just det som språkpolitiska kommittén kom fram till, öka möjligheterna till kontakter med övriga omvärlden. Att öka utbudet av svenskspråkig TV på Åland både den som finns på nätet och den som finns i de vanliga traditionella TV-sändningarna. Det finns skäl att lyfta fram självstyrelsepolitiska nämndens skrivning om att de förhandlingar som pågår kring möjligheten att ta del av de svenska OS-sändningarna på Åland. Att vi också ska få studiekommentarer på svenska här på Åland, vilket inte är en självklarhet om man tittar på sändningar vi idag är hänvisade till som kommer österifrån. Där skriver självstyrelsepolitiska nämnden så här ”att i fråga om TV-sändningarna av de olympiska spelen anser nämnden att Yles uppdrag borde innefatta att tillåta återutsändning på Åland av de rikssvenska programmen utan någon ersättning”. Varför påpekar självstyrelsepolitiska nämnden detta kan man undra? Eftersom Yle äger rättigheterna till nästa sommar OS är det också Yle som ska ge sitt godkännande till att de som äger rättigheterna i Sverige ska få tillträde till den åländska marknaden att sända ut sina sändningar över Åland. Vad nämnden har fått erfara har det kommit positiva signaler att det finns en sådan vilja på svenska sidan. Då är det upp till Yle att ge sitt godkännande till detta för att inte rättighetsinnehavarna i Sverige ska bryta mot lagstiftningen. Då uppfattar jag att nämnden menar att det är en del av Yles uppdrag att se till att självstyrelsen efterlevs. Yle är en public servicekanal som ska förverkliga hela landets lagstiftning och i den ingår självstyrelselagen och ålänningarnas rätt att kunna leva och verka på svenska. Det borde vara en självklarhet att man är behjälplig på detta område. Jag gläds över den skrivningen och hoppas att man tar den med sig när man fortsätter förhandlingarna om sändningsrättigheter.
Kontakterna till Sverige är också något som den språkpolitiska kommittén lyfte fram och poängterade ganska noga när man föreslog olika åtgärder som skulle vidtas med anledning av språksituationen. Där skrev man rakt på sak att landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet, samtidigt som landskapsregeringen begära hjälp för att vidmakthålla Åland svenskspråkigt framdeles. Den politiska situation som idag finns i Finland ger en ökad förståelse för de språkliga utmaningarna på Åland. Inte minst när vi har sannfinländarna i regeringen som kontrollerar viktiga poster, justitieministern som hanterar språklagen t.ex., vilket självklart gör det mer utmanande för oss på Åland att klara det svenska språket. Därför är det bra att självstyrelsepolitiska nämnden poängterar detta i sitt betänkande att Sveriges roll enligt Ålandsöverenskommelsen ska befästas och exakt vad som ingår i detta kan diskuteras mera. Att kontakterna utökas är en självklarhet och att vi kan vara så ärliga att vi begär hjälp av Sverige för att se till att klara upp detta. Det kan handla om allt från TV-sändningar till att komma framåt i frågan om skattegränsen, där vi vet att regelverken börjar falla på plats och nya möjligheter uppstår. Det är en fråga som kommer i samband med landskapsregeringens externpolitiska meddelande, vi får säkert anledning att fördjupa oss i den. Att vi faktiskt kan höja ambitionerna i kontakterna med Sverige är alldeles avgörande för att vi ska komma framåt och utnyttja den situation som faktisk finns idag för att få ökad förståelse för de språkliga utmaningarna. Den politiska verkligheten ger ett ökat utrymme för bättre förståelse för språkliga utmaningarna och det är något som är värt att understryka.
För att sammanfatta är vi nöjda att självstyrelsepolitiska nämnden äntligen genomförde de hörande man hade med språkrådet och satte fokus på frågorna i samband med behandlingen av ärendet. Det finns större utmaningar i dag än vad det fanns när vi fick redogörelsen på bordet. Det finns all anledning att ytterligare förstärka insatserna för att säkra det svenska språket på Åland. Tack.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Ltl Jonsson nämnde OS-sändningar och möjligheter att se och höra dem på svenska och bara Yle ger lov är det möjligt för svenska bolag att sända på Åland. Nu vet vi att svenska public servicebolaget SVT förlorade rättigheterna på OS i Rio till mediekoncernen MTG som är en kommersiell kanal. Menar ltl Jonsson att MTG via Viasat och TV3 skulle sända gratis över Åland ifall Yle säger att det är ok?
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag vill inte se en sådan situation när denna lösning faller p.g.a. ekonomiska krav från Yle. Det är i Yles skyldighet att se till att Åland kan få del av sändningarna. Är man villig att betala ska man inte hindra det, men det är en självklarhet att man inte kommer med höga krav och skjuter de mycket positiva förhandlingarna i sank p.g.a. det.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Det kommer inte att falla på Yles krav att det ska betala, det faller mer på MTGs krav vad de ska ha för att sända över Åland. Det är större problem där än att Yle skulle säga ok.
Ltl Axel Jonsson, replik
Ltl Asumaa kan säkert utveckla sitt resonemang i något sammanhang. Men det är faktiskt så att MTG betalar för rättigheterna att sända över Sverige precis som Yle betala för rättigheterna att sända över Finland. Att MTG skulle komma med ersättningskrav är inga detaljer som jag känner till eller som självstyrelsepolitiska nämnden har fått erfara. Tvärtom ser de en möjlighet att övertala sina annonsörer som marknadsför sig i samband med OS-sändningarna att även få marknadsföra sig över det åländska området. Det är ingenting som jag ser som ett problem, tvärtom det kan vi absolut ta om vi också får ta del av sändningarna. Jag hoppas man kan hitta en konstruktiv lösning. Ekonomin ska inte få bli det som fäller en sådan lösning för det handlar om 30 000 invånare mellan två stora länder.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack talman! I anslutning till kollegan Axel Jonssons bedömning av den språkliga utvecklingen i Finland vill jag lämna några siffror som faktisk bekräftar, eller t.o.m. är mer alarmerande än var de kunde ana som gjorde det andra inhemska språket frivilligt i studentskrivningar. I år skrev hälften av abiturienterna svenska i studentskrivningarna i Finland, 2/3 av flickorna gjorde och 1/3 av pojkarna. Det här är en kurva som går brant nedåt, mycket brantare än vad en del vill hävda. Jag uttryckte det två gånger när jag var med i riksdagen att stoppa sådana projekt, det är grundlagsvidrigt och vi kommer att se att så blir det.
Ltl Axel Jonsson, replik
Så är det och nu får vi också se den här utvecklingen på grundskolenivå vilket kommer att göra det sannolikt att ytterligare färre skriver det på nästa nivå i studentskrivningarna. Det är klart att det är en utmaning och frågan som det leder till är att vem är ska då vara de svenskspråkiga tjänstemännen vid ministerierna, de olika myndigheterna som skatteverket dit vi ålänningar fortsättningsvis måste vända oss i vissa frågor för att få hjälp med våra ärenden. Vilka ska dessa personer vara när det finns färre och färre som behärskar svenska? Samtidigt som vi vet att näringslivet efterfrågar svenskspråkig kompetens i ganska stor utsträckning fortfarande och på många sätt konkurrera om platserna och gör det ytterligare svårare att rekrytera svenskspråkig personal till de centrala funktionerna för oss på Åland. Det här är en av de största utmaningarna för självstyrelsen framöver.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Kollegan uttalade en retorisk fråga, vem bär ansvaret för upprätthållandet av två nationalspråken i Finland? Vi behandlar den frågan i Ålandskommitténs presidium och är fullständigt tydliga på den punkten, det är statens ansvar att följa lagar. Så länge vi har den konstitution och de självstyrelsesystem som vi har så är det ett en statlig skyldighet som ska skötas, i sista hand med juridiska medel.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det gör situationen ytterligare oroväckande när man tydligt säger att man har detta ansvar, men med andra handen minimerar man förutsättningarna för att förverkliga detta i förlängningen genom att man tar bort kravet att alla ska ha en viss kunskapsnivå i det svenska språket i Finland. Vilket gör det svårare att rekrytera personal och se till att man faktiskt kan efterleva det man lovar i språkligt hänseenden. Det finns en dubbelmoral i denna politik som vi bör följa noggrant.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Göte Winé
Tack, fru talman! Upphovsrättsliga problem där självstyrelsepolitiska nämnden skriver att man i fråga om TV-sändningarna skulle be Yles uppdrag att innefatta, tillåta återutställning av de rikssvenska programmen utan någon ersättning. Som vi hörde i ett tidigare replikskifte, det gör man inte utan ersättning däremot kan det vara betalning. Bästa ledamöter, är det inte så att vi egentligen lägger oss platt fall och ger upp. När OS kommer låt oss se på Sveriges TV. Inte behöver ni kämpa med svenska språket utan håller till finska så försöker vi få svensk utsändning. Är det inte ett krav från vår sida att Yle, som public service ska erbjuda tvåspråkigt? Borde vi inte i stället säga att det är vår rätt att följa med OS-sändningarna på vårt språk? Vi säger hela tiden att det är mycket lättare att kontakta Sverige. Visst är det lättare men samtidigt ger vi upp och lägger oss platt fall i stället för att vara i en samverkan. Vi måste ställa krav och börja agera tillsammans, vi kan inte hela tiden stå och titta på. Visst är de rikssvenska utsändningarna bra och kvalitativa. Men fortsättningsvis måste vi kräva service på vårt språk.
I det tidigare replikskiftet nämndes om näringsmöjligheterna att få jobb om man kan det svenska språket i Finland. I vintras var jag till ett seminarium som Pohjola Norden ordnade, Ungdomar i Norden, där sades från många håll att vill man få bra jobb så är svenskan det starkaste. Genom att större företag samfusionerar sig finskt och svenskt gör det mycket lättare att jobba vidare om man har det svenska språket med sig. I Finland behöver man börja se svenskan som en styrka, visst kan någon säga att det är ryskan också.
Det som ltl Sara Kemetter var inne på hur viktigt det är att Åland jobbar tillsammans med Svenska Finlands folkting för det svenska språket. Precis som ltl Kemetter är jag orolig när jag läste Finlands nya regerings stålbad där man skär ner på utbildningen. Vad kommer vi att få för konsekvenser i framtiden för våra utbildningsmöjligheter i Finland? Arbetet där Finlands Svenska folkting når partierna och deras representanter som också sitter i regeringsställning måste ställa krav på sina partier. Här är det viktigt hur vi går vidare. Även på Åland har vi nytta av folktinget och arbetet där. Ltl Kemetter nämnde hur hon jobbat vidare med frågan och jag har som ersättare har jag fått vara med och jobba där.
Ett problem vi har på Åland som jag har lyft upp tidigare, polisens möjlighet till specialutbildning i Finland som egentligen är obefintlig. Den allmänna polisutbildningen finns på svenska men specialutbildningarna måste man i huvudsak köpa helt från Sverige. Det lyfte jag upp i folktinget för ett år sedan och fick ett mail för en månad sedan av Christina Beijer på Svensk Finlands folkting där de visade skrivelsen till inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg. I skrivelsen nämns om Ålands polismyndighet och den arbetsgrupp som leddes av Lotta Wickström-Johansson om utmaningarna samt problem och lösningar att verka som polis på Åland och framför allt med utbildningarna. Ligger vi på och tjatar blir det kanske till slut att man lägger lock för örat men då är det bra om det också kommer från ett annat håll då kan diskussionen bli bättre. Nu fick vi den här frågan upplyft genom folktinget. Genom att vi tappat svenska folkpartiet ur regeringen är det viktigt att vi jobbar tillsammans med folktinget. Tack.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Hörde jag verkligen rätt att ltl Göte Winé istället förespråkar att vi ska begära att Yles TV-sändningar i sin helhet sänds på svenska och lägga ner det arbete som vi genomfört och pågår för att få tillträde till de svenska OS-sändningarna?
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Inte lägga ner, men vill ha en skrivning med om att Finland är tvåspråkigt och därigenom ska Yle erbjuda svenskspråkig service. Här ger vi upp, vi kräver det inte. Varför ska vi hela tiden säga att vi ska ta Sverige till hjälp? Finland är tvåspråkigt och då ska vi se till att det också har ansvaret att erbjuda svenskspråkig service.
Ltl Axel Jonsson, replik
Hela tanken med att vi har en egen mediapolitik, egen public service på Åland är för att vi ska kunna styra utbudet av public service av t.ex. OS-sändningar men upphovsrätten kommer emot och skapar problem för det. Då kan vi inte styra det prioriteringar som finns i Finland kring mediapolitiken. Det är för mycket begärt att först kunna göra sina egna prioriteringar och sedan ytterligare kräva att de ska prioritera så som vi tycker. Vi ska utnyttja den möjlighet vi har att förhandla med Sverige och öppna de möjligheterna att faktisk bedriva en egen mediapolitik på området. Det är en pragmatisk lösning att förhandla mellan Yle och MTG och vara den förenade kraften att få till stånd de förhandlingarna för att lösa de praktiska för ålänningarna som faktiskt vill ha tillträde till de svenska sändningarna. Missförstår jag ltl Winé när han menar att det här är irrelevant?
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Jag har aldrig nämnt att det skulle vara en obetydlig fråga. Jag vill se till att det värnar om svenskspråkig service i Finland. Det ltl Axel Jonsson nämner, där ska vi ha en egen mediapolitik, egna upphovsrättsliga åtgärder men vi ska begära hjälp av Yle. Vi har rätt att få service på svenska, att få se på TV på vårt modersmål. Fixa det. Om man sedan inom Åland har förhandlingar direkt med Sverige och vill utveckla och ta in andra saker är det sin sak. Däremot bör vi inte hela tiden bara säga att nu kan ni inte svenska, nu får vi från Sverige i stället. Vi måste kräva hjälp.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Skulle det vara någon ordning på tvåspråkigheten i Finland skulle givetvis Yle ha fullständiga tvåspråkiga sändningar från OS. Det är länge sedan man lämnade den inriktningen och för övrigt aldrig riktigt haft det heller. Det är naivt att tro att det skulle gå att baxa den finska nationalistiska jätten på rätt att börja med tvåspråkiga sändningar. Det är bara att glömma det, som Sveriges tidigare statsminister Fälldin sade. Vad vi däremot borde kunna få Yle att göra är just det som självstyrelsepolitiska nämnden säger, nämligen att stå tillbaka eftersom självstyrelsen har behörighet på området. Ställ inga krav, ha inga åsikter om hur vi löser våra sändningar när det gäller OS. Det enda sättet att få svensk TV, ända sedan sextiotalet om man läser på hur det var när Kalmer och kompani höll på är att rikta sig mot Sverige. Det finns ingen möjlighet att få tillbaka svensk ställning i Yles repertoar.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Ärligt talat ltl Sundman, är det inte meningen att man säger att Yles uppdrag borde innefatta att tillåta återutsändning på Åland av de rikssvenska programmen utan någon ersättning? Är det inte bara att ha teater utåt? Är det så man tror att de ska kunna gå tillväga? Borde man inte då börja fundera på hur ska man erbjuda det svenskspråkiga landskapet Åland svenskt. Ställ den frågan istället, för att börja utan någon ersättning. Jag tror inte på det. Om den är så tung och dålig den finska public servicen måste man ändå fundera på, är den här meningen rätt eller borde man se det på ett annat sätt?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Jag ska inte recensera Yle, som i övrigt är ett välskött public servicebolag, men onekligen väldigt finskt. Det är Finlands statliga public servicebolag och har varit så länge. Läser man på sin historia hur det var när det begav sig är det ingen smickrande berättelse om hur Yle då agerade. Det kanske är bättre i dag. Men att tro att man skulle återgå till fullständigt svenskspråkiga sändningar från Yle, den tiden är tyvärr förbi. Det är självstyrelsepolitiska nämndens mening att man borde stå tillbaka och inte ha några krav hur vi ålänningar löser det på bästa sätt. Det är naturligt att ta de svenska sändningarna och sända ut dem på Åland, de är fullständigt svenskspråkiga eftersom det sänds i Sverige. Det finns olika intressen idrottsligt, det kanske inte lagtinget ska ha en åsikt om, att man följer vissa grenar det kanske blir en annan inriktning. För att få svenska är det västerut vi måste rikta oss.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! När vi började replikskiftet var det så tungrott och det fanns inte en möjlighet att få det på svenska, men nu tydligen har det blivit bättre eller om jag missuppfattar. Vad vi ska ställa för krav? Ibland lägger vi oss i för lätt. Vi får inte skylla på att det blir bara sämre och sämre men vi gör ingenting själva. Vi måste också börja se på vårt eget ansvar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve, replik
Vill tacka ltl Göte Winé för ett gott samarbete i polisspråksfrågorna. Det är precis som ledamoten säger, ju mer man puffar på från olika håll desto mera resultat får man. I det här fallet har vi fått upp bollen på banan, nu gäller det att spela den vidare. Landskapsregeringen har tagit upp frågan med inrikesminister Räsänen och vi avser att fortsätta dialogen med nya inrikesministern Orpo.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Tack minister Valve. Har vi ett gemensamt mål och jobbar från olika håll då lyssnar man mer. Det är viktigt att samarbetet fortsätter och jobbar framåt och vidare. Vi fortsätter tjata på och prata om vår rätt till svenskspråkig service och svenskspråkig utbildning.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Harry Jansson
Tack talman! Dagens epistel från självstyrelsepolitiska nämnden det är trots allt därför vi befinner oss i denna sal, självstyrelsen och dess verksamhet.
Nämndens betänkande är föredömligt kort men måste läsas i ljuset av att vi parallellt har ett externpolitiskt meddelande som behandlas. Trots att vi har valt att koncentrera oss i betänkandet från nämndens sida finns det många andra viktiga frågor som landskapsregeringen har lyft fram i sin redogörelse som skulle vara värda en fördjupning.
I externpolitiska redogörelsen är det ofrånkomligt att dessa meddelanden går in i varandra naturligt, med tanke på hur svårt det är att göra en gränsdragning. T.ex. tortyrkonventionens behandling i självstyrelsepolitiska redogörelsen den kunde lika gärna platsa i den externpolitiska delen. Rent specifikt kanske vi borde ha sagt några ord om tortyrkonventionen. Tack vare vår envishet har vi utvecklat en retroaktiv traktaträtt, en rätt att i efterhand långt efter att avtalen trätt ikraft på internationell nivå, tagit oss rätten att godkänna internationella konventioner i efterhand. Det är lätt att vara efterklok, eftersom jag sitter i nämnden har jag mig själv att skylla.
Externpolitiska meddelanden innehåller en oerhört viktig markering när det gäller svenska språket, något vi får anledning att återkomma till när vi behandlar det eftersom nämnden processar det meddelandet just nu. Det är de allvarsord som landskapsregeringen har om svenska språkets vardag inom de finska beredningssektionerna kopplade till EU-medlemskapet. Det är så pass allvarligt att vi måste ta oss en funderare hur man löser det demokratiska underskottet. Vi har tydligen en majoritet av beredningssektionerna som bara fungerar på finska i det fortlöpande. Det är bekymmersamt. Som vi sagt tidigare från denna talarstol, vi begär mycket av de nyanställda tjänstemännen i självstyrelseförvaltningen om det på egen hand ska lyckas åstadkomma förändringar och ställa krav på att en sektion ska fungera enligt vissa principer, d.v.s. det som borde vara normalt. Kanske vi får damma av Gunnar Janssons gamla tanke om att engelska språket ska in som en del av umgänget mellan Åland och Finland. Något ledamoten pratar om redan på nittiotalet, mycket framsynt om vilken utveckling vi var på väg emot.
Det är inte acceptabelt att våra tjänstemän ska vara andra klassens medborgare i sin dagliga tjänsteutövning. Det är inte bra. Det leder till en situation där det inte kan bevaka Ålands intressen på tillräckligt bra sätt. Även i de fall där det fungerar någorlunda med svenska har vi den försening som översättningsarbetet ofrånkomligen leder till. Bästa kolleger, vi ha något att brottas med som vi får återkomma till när vi har betänkandet från nämnden på plats.
När det gäller självstyrelsesystemet behöver jag inte uppehålla mig vid det eftersom kollegerna har berört det mycket väl. Vi hörde kollegan Gunnar Janssons redogörelse för den politiska situationen. Det är ett nytt politiskt landskap i Helsingfors och nu får vi se det som ett test. Kommer vi att i modern tid att få se självstyrelsen utvecklas och stå på egna ben i allt högre grad, oavsett vilka som styr den politiska skutan i Helsingfors? Det är intressant att se och vi får vara glada för att det mera aggressiva sannfinländska ministrar, talmän etc. redan tonat ner sin tidigare något yviga policy när det gäller svenska språket.
Självstyrelsearbetet, vi får naturligtvis snegla på det finska regeringsprogrammet och se att man kommer att skapa 19 nya självstyrelseområden. Det bottnar än en gång för att det kommer att bli en ännu större förvirring bland våra kolleger i Helsingfors när det ska förstå sig på Ålands status.
När det gäller svenska språket nämnde jag redan några aspekter kopplade till EU-arbetet. Vill än en gång understryka att det är landskapsregeringens hållning att försöka påverka den språkliga situationen. Det finns nämnt om olika handböcker etc., det är en klok politik att hela tiden balansera mellan diplomatiska diskussioner i Helsingfors och när det verkligen behövs ta till de klagomål som man kan anföra till JK och JO. Man ska inte blunda för det faktum när justitieombudsmannen relativt sent 2008 har konstaterat, när det gäller svenska språkets ställning, att den är så bristfällig att det försvårar hela självstyrelsearbetet. Det är en markering från den övervakande myndigheten som man alltid ska dra fram i diskussionerna med representanterna för finska staten.
Gällande Svenska Finlands folkting måste vi utnyttja alla kanaler vi har i det nya politiska klimatet för att försöka förbättra svenskan ställning. Även om det inte berörs direkt så har det indirekt en oerhört avgörande betydelse att svenska språket bibehålls i möjligaste mån.
Kontakterna till Sverige har vi diskuterat i nämnden då och då och efterlyst att vi vill ha ett större fokus på Sveriges roll i självstyrelsesystemet. Vi vill se en fördjupning av de årliga redogörelserna till denna del. Ltl Axel Jonsson var inne på att det ständigt finns ett behov av kontakter med Sverige för att lösa olika, ibland språkliga bekymmer, ibland andra typer av politiska frågor.
När det gäller upphovsrättsliga problem har det diskuterats livligt i dag. Det är viktigt att vi från nämndens sida meddelar att vi inte har tillräckliga resurser för att sköta detta område. Vi är sorgligt underpresterade när det gäller den här delen av självstyrelsesystemet. Å ena sidan kräver vi, önskar och vill ha oss, men vi är inte beredda att ge, landskapsregeringen i det här fallet, de resurser som behövs så att man verkligen effektivt kan jobba med de här frågorna på alla plan. Alla som tog del av den utredning som gjordes om upphovsrättsliga frågor för några år sedan inser att det här är en ständigt pågående process som vi aldrig kommer att få grepp om. Särskilt inte när vi saknar tjänstemän som i tillräckligt hög grad kan ägna sig åt den här typen av frågeställningar.
Till sist, fru talman, om gränsbevakningen. Det är smått tragiskt att vi har anställda inom gränsbevakningen som ser lagtinget och i synnerhet självstyrelsepolitiska nämnden som ett rött skynke för att vi dristar oss att markera Ålands status med jämna mellanrum. Det står i betänkandet om vikten av att medverka från landskapsregeringens sida i informationen till anställda inom gränsbevakningen. Hoppas att det är något som landskapsregeringen jobbar vidare med och bjuder in sig själva. Det är oerhört viktigt att gränsbevakarna i alla fall förstår inom vilket folkrättsligt territorium de utöver sin verksamhet. Tack.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Jag håller med allt i anförandet när det gäller det upphovsrättsliga problemen. Vi fick en väldigt god redogörelse av minister Ehn där man på basen av det kunde konstatera att vi inte har tillräcklig med tjänstemannakraft för att hantera detta enormt svåra internationella område.
Med anledning av vår skrivning i nämnden om gränsbevakningen och behovet av utbildning. Chefen för Ålands sjöbevakningsstation Jyrki Sydänoja som vi hörde och som var väldigt positiv till vårt resonemang kring att vi från självstyrelsemyndigheterna skulle ställa upp och informera, nu när vi har en ny demilitariserings- och neutraliseringspolicy finns det underlag för en sådan information som komplement.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack ltl Roger Jansson för den kompletterande mycket goda iakttagelsen som är värd att understryka. När landskapsregeringen har den nya policyn helt färdig gällande demilitarisering och neutralisering är det ett ypperligt tillfälle att ta en diskussion med gränsbevakningen. Förhoppningsvis ta steget längre, d.v.s. att direkt vara med från landskapsregeringens sida och informera de anställda i statens tjänst. Det är viktigt att de känner att vi diskuterar gränsbevakningens status det innebär inte, som ltl Sundman var inne på, att vi vill kritisera deras dagliga aktivitet. Jag har försökt förklara i samtal med enskilda gränsbevakare att vi slår vakt om statusen så beror på att den folkrättsliga grund vi har är en helhet och vi kan inte till någon del börjar tumma på någonting utan att hela fortet vårt kommer att falla ihop.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Lantrådet Camilla Gunell
Fru talman! Jag kan börja där ltl Harry Jansson slutade, nämligen med gränsbevakningen. För någon vecka sedan besökte landskapsregeringen en delegation, utbildningsanstalten Imola i östra Finland där man utbildar gränsbevakare. Frågan om utbildning på svenska och utbildning om demilitarisering och neutraliseringen inom ramen för det man undervisar om i Imola blev uppe på agendan. Man är positiv till att informera och undervisa om demilitariseringen inom ramen för sin utbildning. Vilket vi förstås ser positivt på och vi har också angivit vår beredskap att i så fall bidra till den utbildningen om så önskas.
Det som även diskuterades var att man inte kan kräva av de sökande till gränsbevakningens utbildningar som är ålänningar att de ska ha kunskaper i finska gällande ansökningsprocessen. Det här är något man ska titta närmare på. 2017 kommer utbildningsanstalten i Imola att ge en fullständig gränsbevakarutbildning på svenska. Det betyder för det som är intresserade av att utbilda sig inom området ska man sätta sig i startgroparna därför att 2016, vid den här tiden om ett år, är ansökningsprocessen till den svenska utbildningslinjen aktuell. Det är viktigt att gå ut och informera om för de som vill utbilda sig inom gränsbevakningsväsendet.
Jag vill beröra svenska språket och även några ord om självstyrelselagen eftersom det berördes här idag. Det är ganska naturligt att man inom svenskspråkiga kretsar, minoritetskretsar, reagerade på regeringssammansättningen med en viss oro om vad som skulle ske med svenska språket och även minoriteternas ställning. Särskilt med tanke på olika uttalanden som bl.a. blivande talmannen och också andra ministrar har uttalat sig under åren som gått. Det är viktigt att ämbetena kräver, d.v.s. talmansämbetet men också ministerämbetena att man uttalar sig så som ämbetet kräver. Partier som har fått folkets förtroende också ska prövas i sin ställning som regering och som bärare av politiken i landet.
Det som varit viktigt för oss är nationalspråksstrategin. Det är något oklart i huruvida man önskar från regeringens sida att gå vidare med den. Från folktinget sida underströk man kraftigt behovet att man skulle förlänga nationalspråksstrategins mål till att också omfatta även den här mandatperioden så att man i tillräckligt grad skulle har tid att implementera det som nationalspråksstrategin strävade till nämligen att ha två nationalspråk i landet.
Folktinget har en viktig roll i dagens Finland och att man är aktiv. De tre partier som nu utgör regeringen i Finland behöver också ta den svenskspråkiga oron på allvar och i ord och handling visa att när man värnar fosterlandet betyder det att man också värnar svenska språket och den minoriteten.
När det gäller Ålandsfrågorna generellt och Ålandskommitténs arbete har jag fått den bilden av den nytillträdde statsministern att man verkligen vill sköta Ålandsfrågorna väl och att det finns en uppriktig vilja till detta. Hur de ekonomiska nedskärningarna kommer att påverka oss på Åland det måste tiden utvisa. Det är troligt och sannolikt att vi på Åland kommer att få en liten skopa av den sleven.
Ålandskommittén, förnyande av självstyrelselagen, fick ett omnämnande i regeringsprogrammet och jag utgår ifrån att när det står att arbetet fortsätter betyder det att det fortsätter i enlighet med den redan antagna tidtabellen och fortsätter också i enlighet med det som kommittén kommer fram till. Jag kan inte föreställa mig att det skulle kunna gå till på det sättet att alla partier i riksdagen samt alla partier i Ålands lagting är överens om en sak som sedan skulle förändras märkbart i regeringens fortsatta behandling. Då måste det rimligen uppstå en ganska knepig parlamentarisk situation. Det är viktigt att inom kommittén fokusera på det arbete som ändå kvarstår och att göra sitt allra yttersta för att komma till ett gott resultat. Regeringarna både från Åland och riket måste in i den fortsatta behandlingen och tillse att propositionen motsvarar kommitténs slutsatser. Tack.
Ltl Harry Jansson, replik
Tack talman! Det var glädjande besked lantrådet kommer med gällande gränsbevakningsutbildningen och det utökade svenska inslaget, nog så viktigt att lantrådet marknadsför det redan nu så att ungdomarna hinner förbereda sig.
Gällande det nya läget i Helsingfors är utmaningarna betydande, att få in Ålandsfrågorna i en slimmad regering kommer att leda till en del utmaningar att komma förbi tjänstemannanivån som kan vara resultatet av en mindre politisk kapacitet som ska hantera ett mycket svårt politiskt och ekonomiskt läge och därtill kryddat av EU-medlemskapet med alla turer. Hur är läget för demilitarisering och neutraliseringens policy, när kan vi förvänta oss att vi har den officiella versionen så att vi kan börja marknadsföra både hemma och externt?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Arbetet pågår med att beakta nämndens synpunkter kring demilitariseringen och vårt mål är att den ska fastställas och vara klar innan juni månad.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Angående språket i riksdag och regering vill jag förstärka det lantrådet sade, talmännens och ministrarnas huvudsakliga uppgift i en demokrati är att värna nationens enhet och respektera grundlagen. I 51 § i Finlands grundlag lyder ”i riksdagsarbetet används finska eller svenska”. Det är alldeles klart att ingen kan bestämma sig för att välja bort någotdera språket. ”De handlingar som behövs för att ett ärende ska tas upp riksdagen ska regeringen och andra myndigheter överlämna på finska och svenska”. Sedan finns vidare bestämmelser om sättet för ärendenas handläggning och på vilka språk som det riksdagen beslutar om ska omfatta. Den formella delen är i skick och det gäller att jobba på och vidare.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Det är inte så överraskande att nuvarande regering säger att man respekterar grundlagen och de facto att man respekterar att landet har två nationalspråk och ingenting ska ändras på och det är tur. Däremot är det en nyansskillnad i om man vill ha en progressiv utveckling och verkligen på riktigt arbeta för att stärka svenska språkets ställning, vilket jag upplevde att man hade i regeringen Katainen. Det skulle vara önskvärt, vilket vi från åländsk sida har påpekat, att nuvarande regering fortsätter det viktiga arbetet som nationalspråksstrategin tog fasta på och som vi från åländsk sida i alla delar har stött. Vi ser det som en förutsättning att man stärker svenska språket på ett progressivt sätt inom myndigheter, hälso- och sjukvården, utbildningen osv. som ålänningarna de facto behöver och har nytta av.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Remiss
4 Kommunernas socialtjänst
Landskapsregeringens lagförslag (LF 25/2014-2015)
Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Vicelantrådet Roger Nordlund
Fru talman! Ärade ledamöter. Landskapsregeringen föreslår att en samordning av all den socialvård som ankommer på kommunerna förutom barn- och äldreomsorgen genomförs. För att förverkliga samordningen föreslås att en särskild landskapslag om en kommunalt samordnad socialtjänst antas, nämligen KST.
Framställningen är ett viktigt steg i ett långt men nödvändigt utvecklingsarbete på Åland inom den sociala sektorn. KST är tre ganska hårda konsonanter som har skrivits mycket om i åländsk media. Det är få saker som har sågats så mycket under de senaste månaderna om man har läst tidningarna och följt med i media och olika utlåtanden.
Det kan vara intressant för alla att fundera på vad som det är tänkt att KST ska bestå av. Det är i huvudsak fyra områden socialomsorgen, handikappservicen, barnskyddet och missbrukarservicen och dessutom utkomststöd till de ålänningar som behöver det. I specialomsorgen 2013 var det 22 personer som erhöll stödboende. 84 personer som erhöll gruppboende och korttidsboende. 90 personer i daglig verksamhet. När det gäller handikappservicen var det 26 hushåll som fick hemtjänst. 63 personer fick personlig assistans. 193 gravt funktionshindrade var färdtjänsttagare.
Fru talman, när det gäller barnskyddet var det 2013 319 barnskyddsanmälningar på vårt lilla fantastisk Åland. 218 barn erhöll stödåtgärder inom barnskyddet. 20 klienter fanns inom familjevården. Tolv barn och ungdomar på institutionsvård. Missbrukarvården hade 2013 35 klienter inom alkohol- och drogmottagningen. 585 familjer på Åland erhöll utkomststöd. Det är detta fru talman och alla lyssnare som KST de facto handlar om. Fyra olika specialområden som det råder en relativt stor och bred uppfattning om på Åland att någon form av samordning behöver komma till stånd. Lika stor som den enheten var att det behövs en samordning lika stor är oenigheten om hur den ska gå till.
I den här miljön har landskapsregeringen jobbat och vi har haft som målsättning under mandatperioden att skapa kommunernas socialtjänst. Ett kommunalförbund som skulle vara gemensamt för alla 16 kommuner på Åland och skulle syfta till att få en organisation som på ett bättre sätt än i dag kan främja en likvärdig service, en effektiv användning av resurserna, en samlad kompetens och en ökad specialisering inom personalen, en större integritet, en stärkt anonymitet och ett gott rättsskydd. För det är alla de som verkligen är inom de här områdena värda.
Vår tanke har varit att man skulle skapa ett gemensamt kommunalförbund. Inte ett vanligt kommunalförbund som vi ser på de tidigare, eftersom det har fått relativt mycket kritik, utan tanken är att det ska vara en enklare och rationellare, mera effektiv. Där man har en förbundsstämma som i princip utser styrelse och godkänner en budget och att det sedan finns en styrelse som handhar den operativa verksamheten. Lite av en modell från företagsvärden så att det ska bli så kostnadseffektivt och snabbt som möjligt för att kunna fatta beslut effektivt.
Modellen har vi haft ute på remiss till kommunerna. Vi har fått en hel del olika förslag på hur det skulle kunna förändras och upplevt det som att vi varit i en förhandlingsposition under hela resan där var och en kommun beroende på om det har varit Mariehamns stad, Jomala, Lemland, Kumlinge eller Kökar. Alla 16 kommuner har egentligen sett på det från sin egen utgångspunkt. Man vill skapa bästa möjliga utgångsläge för sig själv. På ett sätt är det rimligt att det är så, det är varje kommuns ansvar att se till sig själv och sina kommuninvånare.
När det gäller KST och socialvården på Åland måste vi ta ett större grepp, lyfta blicken och se helheten för att kunna använda både de ekonomiska resurserna och de mänskliga resurserna som finns på ett så klok sätt som möjligt. Susannegruppen och i lagberedningsgruppen som har berett ärendet, kom fram till att ett kommunalförbund är sannolikt det bästa sättet att sköta det gemensamt för alla på Åland så att vi kan få en likvärdig service runt om hela Åland. Vi har byggt upp en lagstiftning utgående ifrån det som är färdig och är grunden i lagförslaget vi lägger fram.
Eftersom vi har stött på en hel del kritik och det finns åsikter inom kommunsektorn, den kommunsektorn som de facto ansvarar för nämnda områden, att handha dem på bästa möjliga sätt så har vi valt att i ett första skede ge kommunsektorn möjlighet att själva organisera verksamheterna på ett sådant sätt att man uppnår samma syfte som man skulle göra om KST-lagstiftningen sätts i kraft från slutet av 2018. Det som det handlar om i praktiken är att ge kommunerna ett år till att förbereda sig för en förändringsprocess.
Jag har grubblat mycket på det här, det ska gudarna veta. Är det rätt att göra så här eller skulle vi gå rakt fram, lagt framställningen som den låg. Det som fick mig att avgöra att det ändå kanske är klokast att göra på det här sättet var ett utlåtande som vi fick från en facklig organisation, från en klok kvinna som skrev att man kan inte genomföra saker med våld det måste också finnas en acceptans för att det ska bli ett bra slutresultat. Därför har vi valt att mjuka upp det på det här sättet och ge kommunerna lite mera tid att fundera om kan man ordna det på ett likvärdigt sätt. Det finns ingen prestige från landskapsregeringens sida att det ska vara exakt så som vi föreslår i vår grundläggande lagstiftning men däremot att syftet måste uppnås för hela Åland. Man kan inte lämna någon eller några kommuner på sidan, att några går ihop och bildar ett socialvårdsområde och sedan några fattiga kommuner som får leva på sidan, det går inte. Då kommer KST att träda i kraft fr.o.m. 1 januari 2019. Det finns fortfarande ett helhetsansvar inom kommunsektorn som man måste leva upp till.
Om man i första skedet använder sig av den kommunala friheten att skapa en organisation eller flera organisationer som fullföljer förslaget, att vi kommer att använda det normala landskapsandelssystemet som vi har nu kompletterat med samarbetsunderstöd för att göra övergången så smidig som det bara går. Det kommer säkert att krävas ekonomiska resurser och utjämning i det systemet. Samtidigt kan vi konstatera att vi har en revidering av landskapsandelssystemet så det finns goda möjligheter att också utforma det så att det här två sakerna passar ihop, KST-reformen och förnyande av landskapsandelssystemet. Man kan säkert tidsmässigt tajma ihop det så att det blir så bra som möjligt.
Hittar man inte en lösning före slutet av 2018 utan att de blir KST-lagstiftningen som ska träda ikraft då finns den s.k. solidariska finansieringen som vi byggt hela framställningen på, nämligen att ena halvan ska bygga på skattekraften och antalet människor som bor i kommunerna för att man ska få en långsiktighet och en jämnhet i finansieringen. Den andra biten ska vara den s.k. nyckelmodellen. Tanken med nyckelmodellen är att det ska bli en särskild landskapsandel och den bygger på att man ska använda sig av arbetslöshetskoefficienten, barnskydd, handikapp, utkomststöd, fyra komponenter som kan påverka det.
Förutom att modellen ska vara solidarisk ska den komma lite närmare verkligheten och kommunerna ska ha en viss möjlighet att själva påverka genom ett bra förarbete och att man sköter kommunen på ett så klokt sätt att det finns så lite behov som möjligt av omsorgerna, då ska det också påverka finansieringen och att man kommer att ha lite mindre finansieringsandel. Så är tanken i det systemet.
Varför står en finansminister och pratar om kommunernas socialtjänst? Det kan man säkert fundera över. Det som var avgörande för mig för cirka 1/2 år sedan när jag åtog mig uppdraget, att föra det inte helt okomplicerade projektet framåt med tanke på den kritik som fanns ute i samhället, är att jag ser det som synnerligen viktigt att man kan få samordningen tillstånd för att kunna trygga ålänningarna en likvärdig service runt om på hela Åland. Jag är själv vän av småskalighet men för att småskalighet ska fungera måste man också kunna samarbeta och samordna vissa specialområden. Ska vi fortsättningsvis kunna ha det antal kommuner vi har på Åland måste vi driva digitaliseringen vidare som gör det möjligt att sköta servicen och utvecklingen på ett likvärdigt sätt i kommunerna när det gäller den biten.
KST, de fyra områden som har nämnts måste också kunna tryggas genom ett gemensamt samarbete på Åland. Vi har också ett servicecenter där man sköter mera administrativa saker som löneutbetalning och ekonomi osv. Jag är helt övertygad om att ska vi kunna bibehålla välfärden i vårt samhälle på Åland, med den demografiska förändring som vi har framför oss måste vi se till att mera resurser kan allokeras, mera resurser måste kunna föras över till den sociala sidan, till äldreomsorgen och mindre pengar ska användas för administration och den typen av arbete. Vi måste absolut bli mera rationella på det området. Det är den ekonomiska biten. Sedan har vi den kvalitetsmässiga biten. De människor som jobbar inom de här områdena, specialomsorgen, handikapp, barnskydd och i missbrukarvården är människor som är fantastiska. Jobbar dagligen med mycket svåra ärenden under svåra förhållanden och då är också vår skyldighet att ge dem bästa möjliga förutsättningar. Därför är det här projektet viktigt.
Ibland har det känts hopplöst när man sett på den misstro och den ovilja till samarbete och att förstå varandra. Har bara sett sina egna intressen när jag varit ute runt om på Åland och talat för projektet. Det har känts som man har grävt sig ner i stället för att bygga uppåt. Jag brukar tänka positivt, när man bygger ett hus börjar man med att göra en grund. När man gör en grund då gräver man en grop och sedan börjar man bygga uppåt. Jag vill tro att den här debatten som har varit i samhället kring KST, all den misstro och den kritik som har riktats att den fasen ska vara förbi. Att vi går in i en konstruktiv fas där kommunerna sätter sig ner tillsammans och diskuterar hur vi kan lösa det. Vi från landskapsregeringens sida ska vara prestigelösa, vi ska också komma till mötes och försöka skapa bästa möjliga förutsättningar så att vi kan vara stolta över den socialvård vi ger våra ålänningar på Åland. Tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Roger Nordlund har varit med länge och är skicklig på att få det att låta så bra. Egentligen är det en kompromiss och ingenting kvar av det ursprungstankar som man hade från regeringens sida, ändå får Nordlund det att låta som det är en stor reform som är på gång. Han sade också att det är få saker som har sågats så mycket, det har mötts av misstro och illvilja. Drar vi filmen tillbaka var de två huvudorsaker som gjorde att man började med projektet. För det första landskapets ekonomiska ställning och för det andra den demografiska utvecklingen. De frågorna är synnerligen relevanta fortsättningsvis. Ändå står finansministern här och presenterar förslaget och vi har inget ekonomiskt underlag. Vad kan vi vinna på den här processen, reformen vi har bara ramen men inget innehåll kvar överhuvudtaget? Nordlund sade att bygger man hus börjar man från grunden. Jag har byggt ganska många hus och vet att det första man börja med är att ta reda på vad det kostar, sedan sätter man igång.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! I de utredningar som gjordes i Susannegruppen finns kostnadsberäkningar och man har även gjort upp budgetförslag för hur det skulle utvecklas. Inom den här verksamheten när man skapar organisationen initialt uppstår det alltid kostnader så i det skedet gör man inte några ekonomiska vinster. Däremot i det långa perspektivet är det absolut klokare att bedriva det som en eller några större organisationer, ur ekonomiskt perspektiv. Det som för mig har varit viktigast, jag vill påminna ltl Eriksson vilka som är klienter i de fyra olika områdena. De människor vi har det största ansvaret för från vårt samhälle, om vi vill kalla oss ett välfärdssamhälle, ställa upp och ge den bästa möjliga kvalitativa servicen så att de kan återkomma och leva ett normalt liv i det åländska samhället. Där har vi de stora vinsterna.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag ska också vara positiv man ska ta fasta på det som vi är ense om, det sistnämnda är vi absolut ense om. Jag ser lite längre på det här än vad finansminister Nordlund gör. Ska vi ha en bra service måste vi veta att vi klarar av att finansiera det framöver. Man kan inte göra den här typen av reformer som alltid har gjorts i landskapet Åland man har ingen aning om på vilket sätt man kommer att vinna pengar. Det är precis som finansministern säger att det har blivit att kosta betydligt mer och det har vi inte råd med. Det måste finnas ett vederhäftigt ekonomiskt underlag. De kalkyler, budgetar som togs fram av Susannegruppen är inte mera relevanta i det förslag som ligger nu.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! När det gäller de ekonomiska kalkylerna sade jag initialt att det uppstår kostnader i förändringsprocessen oberoende om det handlar om KST eller någon annan reform i samhället. Däremot är jag övertygad om att det är mest kostnadseffektivt att sköta det på ett samordnat sätt på Åland, ekonomiskt men framför allt kvalitetsmässigt. En av orsakerna varför jag har gått in för att ha det kvar på kommunal sektor är att kommunerna då själva har möjlighet att påverka kostnadsnivåerna inom organisationen. Det skulle man inte ha om man flyttade över det på landskapsnivå. Då blir det i stället att landskapet drar av landskapsandelarna och kommunerna har ingenting att säga till om. Det här är ett sätt att hålla det kvar inom kommunsektorn och därigenom kan skattebetalarna själva påverka nivån inom området.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det är klädsamt att vara självkritisk från landskapsregeringens sida. Det man måste fråga sig är vad som händer när processerna inte går framåt när vi är ense om grundstrukturerna. Som av en händelse var det ett debattinlägg igår i Dagens Nyheter att kunskap måste gå före ideologi och populism, där har flera forskare skrivit under att det är i det som evidenspolitiken borde byggas på. Handen på hjärtat vicelantrådet, Susannegruppen hade en inriktning från första början att det var ett kommunförbund som gällde och ingenting annat. Det här är en sak vi har påpekat från liberalerna gång på gång, titta på andra alternativ och ordna finansieringen. Man har varit helt blind och döv för oppositionens största parti.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Vi har inte varit blinda och inte döva. Jag har själv diskuterat saken med ltl Sjögren och inbjudit till diskussioner kring det, men då kanske det var försent skede för att kunna påverka.
Att Susannegruppen fastnade för kommunalförbundsmodellen, jag var själv inte med i den processen men utgår ifrån att man där har gjort en analys av vilka alternativa modeller som fanns till buds. Fyra olika modeller fanns i ASAM-rapporten och man fastnade för kommunalförbundsmodellen. Grunden för det är att den här regeringen inte har velat urholka den kommunala behörigheten. Ska vi ha en stark kommunsektor på Åland då behöver man också ta ansvar för de saker som tillhör kommunerna men bör organisera dem på ett så rationellt och klokt sätt som möjligt. Att flytta bort ifrån kommunerna är en teoretisk lösning, ja, men ändå har man smalnat av kommunsektorn på Åland och urholkat den.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det har varit klara och tydliga besked från Susannegruppen, man hade ett alternativ att ta ställning till eftersom man politiskt hade bestämt det. Ett alternativ som var möjligt för centern var inte möjligt för moderaterna och socialdemokraterna det kvarstod ett enda alternativ. När det gäller de smala sociala områdena är det extremt lagstyrt, det skulle finnas otroligt mycket för kommunerna att titta vidare på äldreomsorg, grundskola, bosättning, näringspolitik det håller jag inte heller med om. Slutligen vill jag ha ett klargörande från vicelantrådet hur tänker man koppla ihop det som händer med socialvården på rikssidan, hur tänker man gör med utkomststödet och eventuella överföringar till Folkpensionsanstalten? Det är en extremt viktig bit att ta med sig när man diskuterar det här vidare.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Det är det alldeles säkert, därför är det bra att inget är skrivet i sten ännu utan man ska försöka gemensam titta den bästa lösningen.
Jag har med mig ett papper med över tio år av utredningar. Den här regeringen har lyckats med de senaste fyra, ltl Sjögren lyckades med tre före det och den första är redan från 2002. Nog har vi gjort utredningar och nog finns det material nu måste vi hitta en gemensam politisk vilja där vi alla måste vara beredda att kompromissa. Jag är prestigelös i frågan. Det viktiga är de klienter som finns i verksamheterna som har uppräknats, att de får en god kvalitet på den service samhället ska erbjuda enligt den gällande lagstiftningen och att det görs på ett så ekonomiskt och rationellt sätt som möjligt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Tack för en bra och välbalanserad presentation. När det gäller tredje kapitlet i framställningen som rubriceras ”Grundlagen”. Under de fyra sidorna finns flera hänvisningar till 121 § i grundlagen som säger att Finland är indelat i kommuner. Självstyrelselagen är till stora delar en undantagslag från grundlagen och anger att hela sociallagstiftningen är en åländsk behörighet. Följer det inte av detta att den kommunala indelningen på Åland och en eventuell kommunal organisation över huvud taget är helt en åländsk behörighet och därmed skulle grundlagens 121 § vara en nullitet i landskapet?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! När det gäller grundlagar har den frågan diskuterats en hel del och framför allt inom lagberedningen bland de som är sakkunniga på området och det har resulterat i de här skrivningarna. Det finns en viss oklarhet från de lagklokas sida inom landskapsregeringen om det kommer att hålla hela vägen. I den framställning som vi nu lägger om KST träder i kraft från 1 januari 2019 då finns inte någon valmöjlighet mera för kommunerna, egentligen har vi strängerat det för kommunsektorn att det finns bara ett alternativ. Jag vill tro att det är som ltl Jansson säger och då kommer vi att klara lagstiftningskontrollen på ett bra sätt. På det sättet fyller den här också en viktig funktion därför att vi får en klarhet.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Tack för det svaret. Framställningen ger alltså inget svar på den här frågan. Fick nu höra vicelantrådet personliga uppfattning som är kongruent med min egen.
Det finns två starka skäl till framställningen i den här utformningen som den är gjord nu. Det första är att man inte har lyckats involvera alla 16 kommuner på ett rimligt sätt i processen trots att man kämpa på, därför är det rimligt med tilläggstiden. Det andra är finansieringen, landskapsandelarna hur ska de anpassas till reformen? Det har man inte hunnit med så därför är det viktigt att den processen också kan kompletteras och därmed kommer de ekonomiska kalkylerna också fram som efterlystes i ett tidigare replikskifte.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Tack vicelantrådet för ett mycket bra anförande. Landskapsregeringen vill hela Ålands bästa. Det första förslaget som har diskuterats fram var ett sådant förslag och vi förstår efter att man lyssna på kommunerna och facket som var negativa har man hittat kompromissförslaget, vilket socialdemokraterna stöder. Nu lyfter man bollen över till kommunerna. Hur har man tänkt jobba vidare för att få Ålands kommunförbund och Mariehamns stad att börja jobba med att det inte blir att solidariteten som vi upplever i lagtinget inte kommer att finnas på kommunal nivå?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det är en relevant frågeställning. När debatten varit här och det har gått till utskott kommer vi att fortsätta dialogen med kommunsektorn, både med kommunförbundet och deras nya direktör och även med Mariehamns stad för att hålla processen igång. I morgon kommer lantrådet, jag och minister Valve att träffa Karolina Sandell och diskutera fortsättningen om hon ska vara landskapets eller kommunsektorns resurs. Vi är beredda att ställa upp ekonomiskt och stöda det så att jobbet ska gå vidare. Det finns en aktivitet på kommunala sidan, vi är flera stycken bjudna till Vårdö den 12 juni för att diskutera hur norra Åland kan börja organisera sig och vilka möjligheter det finns. Jag hoppas att samma diskussion blir på södra Åland att man tar initiativ från någon kommun. Det börjar röra på sig inom kommunsektorn. Där hoppas jag vi kan mötas och ha ett konstruktivt samtal hur vi kan föra det vidare.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Tack för klargörandet. Trots att man överlämnar taktpinnen åt kommunerna, Ålands kommunförbund och Mariehamns stad måste man ändå från landskapsregeringens sida hela tiden vara med i dialogen, är man också med ekonomisk som morot kommer vi säkert att kunna få bra resultat. Förändring tar tid och vi vet att det är en fördröjning men inte en så lång fördröjning som vissa andra projekt ibland kan bli.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Jag har varit med så länge i politiken så jag vet att man måste ha tålamod för att det ska bli resultat. Tidigare lantrådet Alarik Hägglund sade en gång att det man förlorar i tid i vinner man i kvalitet, så vill jag tro att det är med det här projektet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack talman! Det var ett bredare upplägg på flera områden från början när bredgruppsmötena var, nu är det bara socialservicen kvar. Då fanns också en viktig del som kallades trygghetslag eller garantilag men det finns inte med nu. Där borde det ha funnits någon form av garantier i synnerhet i glesbygdsområden hur långt vi har till servicen. Vill gärna veta av vilken orsak man ha lämnat detta upplägg? Av en minister, minister Valves företrädare, fick jag beskedet att allt skulle finnas med. Hur är resonemanget i dag?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Det är en viktig fråga och jag var själv en av dem som drev garantilagstiftningen. Nu är tanken att det ska lösas på det sättet att om det blir ett kommunalförbund ska det vara ett grundavtal. I de grundavtalet ska kommunerna komma överens om var de olika servicepunkterna finns för det är sist och slutligen det de handlar om. I glesbygden och i skärgården är man rädd för att det ska bli för långa resor till de platser där man kan få service. Det ska regleras i grundavtal där kommunerna har en stor påverkan. Det är en av frågorna man haft olika uppfattning om i remisserna. De små kommunerna vill att man ska vara väldigt strikt och reglera exakt hur det ska vara, medan de större och centrala vill ha det mera öppet. Det krävs ytterligare diskussion för att hitta en gemensam linje och kan skriva ett grundavtal eller om det blir flera områden i stället.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack talman! Det skulle vara väldigt viktigt att åtminstone den grundläggande ramen finna i lagstiftning. Det är inte lätt för en liten kommun att sätta sig i famnen på en stor kommun och all service försvinner. Den risken finns, vi har erfarenhet sedan tidigare när man för ganska många år sedan råddade i skolan och det sitter kvar ute i skärgården.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! För mig innebär en likvärdig service att också tillgängligheten till servicen ska vara god. Man kan inte tänka sig att man plockar bort servicepunkter för skärgården. En likvärdig service innebär acceptabla avstånd både geografiskt och tidsmässigt till servicepunkterna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, herr talman! Vicelantrådet nämnde i sin presentation att man gör reformen delvis för att kunna göra saker och ting effektivare på Åland. Det är intressant att titta på vad Susannegruppen kom fram till vad gäller effektivering och rationaliseringsaspekter man skriver så här, ”dagens modell med många små förvaltningsenheter kännetecknas av dubbelarbete, varierande kvalitet och brister i kontinuiteten i serviceutbudet. Detta är varken effektivt eller produktivt. Samordningsvinster kan uppnås inom IT och förvaltning”. Det var också det vicelantrådet var inne på att det är inom administrationen man ska kunna genomföra samordningsvinsterna. Hur stor andel av de sociala verksamheterna som nu sammanförs består av förvaltning, IT och administration, hur stor kaka kan vi spara pengarna på?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Jag kan inte säga någon exakt siffra, men det säger sig självt att när vi har 16 kommuner så finns en administration i varje av de kommunerna mer eller mindre eftersom det idag redan finns existerande samarbete. Specialomsorgen finns i kommunalförbund i dag, som är nästan hälften av det här. Det viktigaste i det här projektet är att man kan specialisera sig och att bli jätteduktig på det man gör. Det är vardagshjältar som varje dag sitter och hanterar väldigt svåra fall och klienter. Från samhällets sida är det vår skyldighet att ge dem sådana hjälpmedel att de kan klara det och lever upp mot den lagstiftningen. Man ska som innevånare känna trygghet att man får en god service och känna trygghet när man jobbar inom sektorerna att man kan göra ett bra jobb.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är lätt att hålla med om den uppfattningen. Om vi åter har fokus på ekonomin. Försöker tänka att vi ska skapa strukturer som är så ekonomiskt effektiva som möjligt så nämner Susannegruppen i sin rapport att de totala förvaltningskostnaderna för den sociala sektorn rör sig runt 2,6 miljoner. Man kan inte säga hur stor andel som är hänförd till de här verksamheterna specifikt, men man pratar om ungefär 1/4 av den sociala verksamheten. Vi kan räkna med ungefär mellan 500, 1000 och en miljon som man lägger på förvaltning maximalt för verksamheterna. Det är ganska små pengar vi har att spara på bara förvaltning om vi vill effektivisera där. Den intressanta aspekten och alternativet med att föra över det på landskapsnivå och samordna det med förvaltningen som sköter liknande uppgifter på ÅHS för att faktisk lyckas skapa en effektiv organisation och förvaltning. Skulle det ändå inte vara intressant att titta på det alternativet och se det som en möjlighet i debatten?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Det finns säkert många möjliga alternativ varav ÅHS är ett sådan. Centern var inne för det när vi gick till val för tre och halvt år sedan. Ska vi behålla kommunsektorn som vi känner den idag på Åland då kan inte fortsätta att urholka den utan tvärtom stärka den och organisera den på ett så klokt sätt som möjligt. Därför har jag fastnat vid att hålla dig kvar på kommunal nivå. ÅHS är en fantastiskt fin sjukvårdsorganisation som har prioritet på det. Skulle man flytta in det här benet blir det ytterligare ett ben som ska konkurrera om de gemensamma resurserna, det är ytterligare en orsak. Om vi håller det kvar inom kommunsektorn, kan kommuninnevånarna själva också påverka vilken nivå man vill ha och även med och finansierar det. Vi har inte råd att med klumpsummesystemet finansiera mera kommunala verksamheter.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Vicetalmannen inbjuder till innovativa grepp i sammanhanget, det tror jag är påkallat. Synd bara att tiden håller på att ta slut. Här föreslås det förutom annat, att i samma lagförslag ska lagtinget stifta en lag och upphäva densamma till vissa delar. Jag har varit med om lagstiftning på europeisk nivå, nationell nivå här i lagtinget men kan inte komma ihåg att jag upplevt något liknande. Det är ett originellt grepp. Det skulle finnas bättre och mera hanterliga modeller för förfarandet. Faran i hela projektet, som i och för sig är påkallat, är att man ålägger kommunerna att förhandla under hot. I ett demokratiskt civiliserat samhälle förhandlar man inte under hot. Hoten ska undanröjas sedan förhandlar man, här är hotet inbyggt i lagstiftningen.
Talmannen
Tiden är ute!
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Jag ser det mera som en möjlighet för kommunerna. Kommer man inte överens finns det ändå en lösning för alla 29 000 ålänningar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, herr talman! Reform som vi ska få för att förbättra möjligheterna för klienterna påpekade vi 2004 i en motion att man borde göra något åt patienterna som belastar speciellt kommunerna, framför allt svaga kommuner, för att få en rättvis fördelning av kostnaderna. Det är ingen hemlighet för vicelantrådet att vi haft en annan åsikt om vem som skulle vara huvudman och det står vi fast vid fortfarande. Jag är inte av den åsikten att självbestämmanderätten överförs till ÅHS eller till landskapet att man urholkar kommunernas självbestämmande. Förslaget som är nu betyder att några få kommuner Jomala och Mariehamn kan bestämma om hur kommunförbundet ska skötas. Är det elva kommuner närvarande kan man besluta att så här ska det se ut.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Hur kommunalförbundet ska styras har varit en av de knepiga frågorna och därför har man försökt bevaka i framställningen att både de stora kommunernas möjlighet till inflytande ska vara tryggad men även de små kommunernas. Ingen ska kunna bli överkörd egentligen. Tanken är att det ska vara en röst per 500 invånare, även Sottunga kommer att ha möjlighet att föra sin tala. Naturligtvis är vissa kommuner större och andra är mindre. Då gäller det här som i andra sammanhang att man måste skapa fungerande samarbeten med likasinnade och att man ska försöka ha en sådan konstruktiv miljö att man hittar gemensamma lösningar. De åländska kommunerna måste kunna samarbeta om man ska kunna överleva som självständiga kommuner.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, herr talman! Som vicetalman säger vi måste lära oss samarbeta, men verkligheten är tyvärr inte så. Se i de uttalanden som har varit. Finansministern nämnde också i sitt anförande att vi måste släppa på gränsen att se på helheten, teoretiskt låter det bra. I Saltvik kan man enas om en brandstation, där ser man gränserna. För att få det att fungera fordras det ganska mycket tankeverksamhet av kommunerna så att de ändrar insikt och attityd.
Bedömningen att kommunerna ska få ett års prövotid, är det landskapet som kommer att göra bedömningen att man uppfyller kraven som reformpaketet innebär?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Svar ja. Det är den då sittande landskapsregeringen som kommer att avgöra om vi har en sådan helhetslösning där man får likvärdig service och lever upp till syftet. Det för att trygga de små och svaga kommunernas möjligheter och de invånare som finns i de kommunernas situation.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, herr talman! Vicelantrådet presenterade det nya reviderade KST förslaget, det förra tvingande förslaget stupade på bl.a. finansieringsmodellen men nu ska samma modell träda ikraft den 1 januari 2019 ifall man inte lyckas samarbeta över hela linjen på Åland. Man kallar det nyckelmodell, det finns fyra nyckelkoefficienter, på vilket sätt är arbetslöshetkoefficienten relevant för KST?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Arbetslöshetskoefficienten påverkar skattekraften i kommunen och behovet av utkomststöd osv. den försvarar sin plats på det sättet att det visar vilken ekonomisk situation som kommunen befinner sig i.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack för det svaret. Det fanns ytterligare tre koefficienter och bl.a. en av dem är handikappkoefficienten. Den grundar sig helt på uppgifter från FPA och tar inte alls hänsyn till huruvida klienterna på grund av ålder ska omfattas av KST. Det kan även vara andra som inte alls omfattas av KST men det finns även med som en nyckelmodell i finansieringen. Hur ska man tolka den koefficienten?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Från statistiken kan man få fram vissa klara fakta men sen återstår också att föra diskussioner när det gäller gränsdragningar, oberoende vilken modell man går inför hamnar man på samma gränsdragningsdiskussioner. Där måste det finnas en diskussion t.ex. om det blir ett gemensamt KST och ÅHS att man hittar en gemensam gränsdragning vad hör till vem osv. Den situationen har vi redan idag så det är inget nytt, bara att man måste göra det och ha en god vilja att hitta en lösning. Sist och slutligen är det samma skattebetalare som betalar allting.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Herr talman! Det är inte förvånansvärt att debatten tycks bli lam och anemisk, det grundar sig på att det som vicelantrådet presenterar är att man överlåter ärendet till blivande kommunpolitiker, lagtingspolitiker och landskapsregering att ro i hamn i någon form. Det vi kan vara säkra på är att det kommer att bli ändringar i jämförelse med de förslag som har lagts. Den liberala gruppen har under den här mandatperioden gång på gång sagt att alternativet med ÅHS som huvudman ska finnas med som ett alternativ och att det kunde utredas. Landskapsregeringen hade lovat en parlamentarisk kommitté i frågan och det löftet infriades inte. Vi hade ingen anledning att ändra vår ståndpunkt i det här skedet och behandlar lagförslaget utifrån det.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Ltl Perämaa säger att han vill att ÅHS-alternativet ska utredas. Det betyder alltså att liberalerna inte har tagit ställning till att det är det bästa alternativet för en öppenhet att fortsättningsvis diskutera olika alternativ, det är positivt. Man ska inte underskatta kraften i framställningen och låta sig luras med tanke på att det är en förlängd tid. Det är de facto samma framställning t.o.m. lite mera strängerat om man inte lyckas hitta samsyn inom kommunsektorn.
Ltl Mats Perämaa, replik
Herr talman! Vicelantrådet med sin erfarenhet vet att det är närmast självskrivet att den blivande landskapsregeringen efter valet i höst kommer att notera sina åsikter i det blivande regeringsprogrammet om den här frågan och därigenom är allt öppet ännu. Lagar kan stiftas och lagar kan ändras på samma sätt som det har antagits.
Ända sedan budgeten 2012 den som vi beredde åt sittande landskapsregering har vi skrivit om samarbetsunderstödet och sagt att man behöver utveckla det instrumentet för att stimulera till samarbete mellan kommunerna. Tre och halvt år senare står vicelantrådet och säger att man ska öppna det redskapet igen. Det är synd att man inte kunde genomföra det för tre och ett halvt år sedan.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Herr talman! Samarbetsprojektet som funnits har vi varit med och finansierat. När det gäller KST är vi beredda att satsa en miljon per år under en övergångsperiod för att utjämna. Antagligen kommer man att använda ungefär samma belopp när det gäller samarbetsunderstöd om man kan hitta en gemensam lösning. I det långa loppet blir det ändå en stor framgång för det åländska samhället om man lyckas få det till stånd. Den här diskussionen visar helt klart att de partier som står bakom har en klar modell som vi visar för väljarna att så här vill vi ha en samordning och en likvärdig service på Åland. Liberalerna vill fortsättningsvis utreda.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Gun-Mari Lindholm
Talman! Att se oss alla, oavsett varifrån vi kommer eller vart vi är på väg som ålänningar, att kunna främja likvärdig service, att samla kompetensen, att tillförsäkra individens rätt till integritet och rättssäkerhet det var vilja när vi skrev regeringsprogrammet. Det var även ledorden när arbetet under min ledning inleddes i januari 2012. Det har varit syftet med reformen i alla dess skeden. Avsikten var att samordningen skulle kunna träda i kraft i januari 2016.
Vi lever glädjande nog allt längre och allt fler får uppleva sin såväl 85-årsdag som 90 och 95. För att i framtiden kunna ge en god och nära omsorg till våra äldre har vi insett att en samordning av delar av socialvården även ger Åland större ekonomiskt utrymme på sikt. Att solidariskt hjälpa varandra över kommungränserna när behovet av service stundvis ökar i en kommun är ett led i att se oss som ålänningar och ställa upp för varandra grannar emellan.
Jag tar ett exempel och en liknelse från vårt dagliga liv. Om man står mitt i ett bak och så har man en kopp socker för lite. Då sticker man över till grannarna och frågar om man kan få låna en kopp socker. Vanligtvis får man det också. När man bär tillbaka koppen brukar åtminstone jag ge lite extra och säga att du har lite extra ifall jag kommer nästa vecka igen om jag har slut. Så måste vi se över kommungränserna, vi måste hjälpa varandra när vi behöver varandra.
Servicepunkterna har vi alltid sagt att ska vara nära dem som bor i kommunerna så att människorna runt om på Åland oavsett var man bor kan känna sig trygga i sina hem och i sina hemkommuner. Veta att omsorgen finns när man behöver den. Skärgården och skärgårdskommunerna är specifika i det här avseendet. Därför behöver man ha just med beaktande av det, ett särskilt perspektiv och särskilda lösningar när det gäller skärgårdskommunerna. Det är inte lika smidigt att ta sig från norra Jurmo till en administration som är samlad någonstans på Åland som det är att komma från norra Geta till Finström det är betydligt svårare då färjorna inte går lika tätt på vintern. Därför är det viktigt att man har en närproducerad service.
Redan i ett tidigt skede involverades samtliga kommuner i landskapsregeringens arbete med att hitta vägar framåt i sin strävan att öka samarbetet mellan kommunerna. Det s.k. bredgruppsmötena var välbesökta. Samtliga från kommunledningen såväl på politiskt som på tjänstemannanivå var inbjudna till bredgruppsmötena. Det ska också sägas att de allra flesta deltog på ett väldigt aktivt sätt under arbetet och hade en god representation. Under 2012 och 2013 besökte landskapsregeringen samtliga åländska kommuner för att informera och diskutera, öka insikten av behovet av en samarbetsreform.
Vid remissförfarande till aktuell lagstiftning har det framkommit att flera kommuner fortfarande inte känner sig redo för en ny struktur för arbetet inom nämnda socialvårdsområden. Eller om det ska tolkas som att man inte vill samarbeta. Det kanske ska samarbetas men inte på just specifikt min hemkommuns egen bekostnad.
Nu har landskapsregeringen valt att komma med ett lagförslag där kommunerna har fram till 1 oktober 2017 på sig att hitta vägar framåt och att samordna och strukturera upp de nämnda verksamhetsområdena. Har inte kommunerna gjort det kommer det första lagförslaget att träda in. Man kan också säga att lyssnar man inte på folket så är man till vissa delar tondöv. Det har inte landskapsregeringen gjort utan man har valt att också föra det till kommunen där också ansvaret i dag ännu ligger. För min egen del skulle jag gärna sett att man skulle ha fattat beslut om att inleda den strukturella reformen redan från nästa år eller därpå följande år, d.v.s. att man inte skulle haft förfarandet med att kommunerna nu har den här möjligheten. Det är en fin gest från landskapsregeringen att man räcker ut en hand. Man kunde i stället ha tagit kommunernas remissvar på allvar, svara på dem och fortsatt på inslagen väg. Det här är ett sätt att göra det bättre för individer som är i behov av den här omsorgen. Det blir säkert bra på sikt men vi måste också se till att alla vi som jobbar politiskt i kommunerna på olika nivåer är behjälplig att se till att det faktisk blir förverkligat.
I dag rör sig debatten mest om formen, det kan väl inte vara det mest väsentliga. Det mest väsentliga måste väl ändå vara att vi tillser att de människor som behöver servicen på ett likvärdigt och kompetent sätt faktiskt får den. Vi måste hitta lösningar som på sikt är hållbara och som gör att vi har möjlighet att erbjuda en bra omsorg även i framtiden. Tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är väldigt bra det ltl Lindholm sade att vi talar mest om formen, det har jag kritiserat och tagit fram många gånger. När vi haft olika sociallagstiftningar på bordet, alla förslag från vår sida är svaret att KST kommer att sköta allt, KST kommer att ordna det, KST kommer att se till att det faller på plats. Det är bara formen, ramen som landskapsregeringen hittills har pratat om och det är bekymmersamt. Vi borde prata om vilken socialpolitik vi vill driva och framförallt vad kommer den reformen att kosta om man ska ha resurser så att det räcker till. Det har varit bra uttalanden och hoppas att Lindholm får sina regeringskumpaner med sig och börjar prata innehåll i stället för formen.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Fru talman! Ltl Anders Eriksson har uppfattat landskapsregeringens arbete och syfte, vi har haft innehållet för våra ögon hela tiden. Den som mest har talat om formen på vilket sätt samhällssamordningen ska struktureras är tyvärr Ålands Framtid och liberalerna.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag hänger inte riktigt med och det gör man förstås inte alla gånger det är mänskligt. Vi har från vår sida försökt lägga konkreta förslag genom motioner, i debatter om vilken typ av socialpolitik vi vill ha och hur vi kan värna om dem som alla säger sig vill värna om. KST-formen har varit svaret från regeringen. Jag ville ge ett stöd för ett bra anförande.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! KST är just den formen och det som ska innehålla alla de verksamhetsområden som är nämnda att ska införas, just med tanke på de individer som behöver den. Man talar mest om formen, i det här avseendet har det en mindre betydelse men fokus, när oppositionen diskuterar reformen, ligger på vilken form av administration man ska ha.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! De som behöver hjälp inom specialomsorgen, handikappservicen, missbrukarvården och barnskyddet måste få ett gott rättsskydd, en stärkt anonymitet och en likvärdig service oberoende av boningsort.
Personalen som handhar dessa uppgifter måste ges möjlighet att specialisera sig och att tillsammans kunna bygga upp en tillräckligt stor personalmassa så att man kan bolla de svåra frågorna sinsemellan. Jag vill påpeka att redan idag utför personalen ute i de små och stora kommunerna ett mycket bra arbete. Jag beundrar dem när jag kontaktar dem och diskutera hur de jobbar men de känner sig rätt ensamma i många små kommuner, speciellt när det gäller svåra frågor. Det behövs någon form av samarbete.
För kommunernas del är en solidarisk finansiering den bästa lösningen. En solidarisk lösning likt en försäkring. Där kommunen betalar in en premie till ett förbund t.ex. ett omsorgsförbund om det skulle handha det, sedan sköter förbundet de åtaganden som försäkringen gäller inom sociala området. Det här skulle kapa alla utgiftstoppar och kommunerna skulle inte bli så utsatta när det handlar om svåra frågor i speciellt de mindre kommunerna. En försäkring skulle vara lösningen när det gäller finansieringen. Vi sade från början att det skulle lösas för hela Åland, ett KST för hela Åland som skulle organiseras via omsorgsförbundet.
Vid remissförfarande till kommunerna var åtminstone de största kommunerna emot förslaget av flera olika skäl. Då kommunerna ska verkställa lagstiftningen så insåg regeringen att det inte var fruktbart att driva igenom den lagstiftningen med milt våld. Därför har landskapsregeringen nu kommit med ett förslag där kommunerna frivilligt kan åta sig verksamheten regionvis. Åländsk center stöder detta lagförslag. Regionen kan vara hela Åland eller delar av Åland. Om inte kommunerna frivilligt kommer överens om en gemensam organisation kommer lagstiftningen att verkställa att hela Åland ska bli en organisation. Om den dagen kommer, vilket vi inte ska hoppas, kan betyda problem när man tvingar kommunerna att gör något inte vill. Det ansvaret måste vi som sitter på dubbla stolar ta både här och i kommunerna.
Norra Åland har inlett ett samarbete för att komma lagstiftningen till mötes, trots att den inte är klar ännu. Det kommer att hållas ett möte i Vårdö där norra Ålands kommuner inklusive Brändö och Kumlinge är kallade där vi ska försöka bilda en gemensam region inom de här områdena. Det finns även andra sociala frågor som kan ingripas i detta. Byggstenen med sju kommuner kan sedan införlivas med de andra byggstenarna om man vill om t.ex. Mariehamn, Jomala och Lemland bildar ett och de övriga ett kan man lätt få ihop dem. Det här kan vara början till ett gemensamt, om man så vill.
Det här är ett bygge, som finansministern sade efter att man grävt en grund ska man börja bygga, vi på norra Åland är villiga att börja bygga. Det kan finnas fördel med regionalt. Det som varit orolig för är om hela Åland skulle bilda en region då kunde de regionala problemen bli att de utarmas, bildar man mindre kan närservicen garanteras. Det återstår att se, vi får hoppas att vi kommer en bit på vägen vid detta möte.
Vi får hoppas att lagstiftningen kommer i kraft under inkommande höst, att alla som tror på en gemensam lösning också kan sätta full kraft i arbetet att också förverkliga en gemensam social service. Från centern är vi beredda att bära ett mycket tungt ansvar för att vi ska komma denna lagstiftning till mötes så att det ska finnas gemensamma lösningar senast före 2018. Tack.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, fru talman! Det skulle vara intressant att höra vilken Runar Karlsson som höll anförandet lagtingsledamoten, kommunmannen, eller chefen för Susannegruppen?
Jag läser i radion idag att arbetsbördan på Saltviks socialkansli har ökat och att man trots en tillfällig ökning av personalen på 20 procent hinner man inte svara mot kraven som ställs på verksamheten. Det här gäller även andra små kommuner på norra Åland. Det är ett ökat klientbehov, mer administration som kommer att ta mycket tid. Nya barnskyddslagar och handikappservice ställer också högre krav på personalen än förr. Tror ltl Karlsson att det kommer att lösa sig med att gå ihop med några kommuner, borde man inte ha satsat på att få igenom hela KST från början?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Ltl Holmberg undrade om det var kommunalt eller lagting jag anförde här, samtidigt passade ltl Holmberg på att ställa en kommunal fråga till mig i den här stolen, jag måste svara på den trots att det är en lagtingsstol och det hör ofta ihop. Den sociala sidan ute i kommunerna, speciellt Saltvik som jag nämner det är klart att det blir mer och mer jobb och just därför är politikerna i Saltvik beredda skjuta till mera pengar för den delen. Lagstiftningen är beroende av kommunerna eftersom kommunerna ska verkställa lagstiftningen. Tar inte vi på oss dubbla roller så blir det ingenting, det ansvaret måste vi ha. Jag är beredd att som kommunalpolitiker i Saltvik att driva det om jag får förtroende i höst. Det kan man vara kritisk till men det tänker göra.
Ltl Igge Holmberg, replik
Då skulle det vara betydligt bättre om man säger samma saker i kommunen som man säger här. Vi socialdemokrater har haft samma inställning till KST när vi varit kommunpolitiker som lagtingspolitiker. Tänker ltl Runar Karlsson stöda KST på ett annat sätt eller tänker han försöka hålla i båda stolarna samtidigt ändå?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Vill upplysa ltl Holmberg att jag sitter som kommunstyrelsens ordförande i Saltvik, inte i fullmäktige. Det var fullmäktige som gav ett utlåtande till landskapsregeringen och det kan inte jag belastas för. Jag har alltid haft den åsikten, suttit i Susannegruppen och varit en av dem som lagt grunden för projektet tillsammans med de övriga i gruppen och alltid varit för KST. Problemet är att det är kommunerna som ska verkställa en lagstiftning och då måste man hantera det på ett sådant sätt att det blir verklighet. Det är lätt att säga vackra ord och så är det klart med det. Det måste läggas ner ett ofantligt jobb för att få det verkställt och det är jag beredd att göra. Jag ser gärna att Holmberg också är med på den banan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Första förslaget innehöll ett tvingade till att allt skulle ordnas i ett kommunalförbund. Nu har man öppnat upp och gett möjligheter till att bilda ett eller flera kommunalförbund. Däremot pratade inte ltl Runar Karlsson om några andra organisationsformer överhuvudtaget. Uppfattar ltl Runar Karlsson att lagförslaget endast ger möjlighet till kommunalförbund?
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Jag är absolut inte bara för ett kommunalförbund, tvärtom, kanske försöka hitta en sådan lösning som finansministern var inne på att hitta en annan modell likt en styrelse i ett bolag t.ex. med förtroende osv. det funderar man på att bygga upp på norra Åland, inte ett kommunalförbund. Det finns andra lösningar, det kan absolut vara en fördel att inte ha ett kommunalförbundet. Varför jag nämnde det ganska ofta vara att det från början skulle inbegripas i omsorgsförbundet. Det går säkert att göra en annan modell vilket vi också diskuterade i Susannegruppen. Den modellen finns absolut med i tankarna.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Det är positivt att ltl Runar Karlsson ser andra kanske bättre lösningar. Det som fortfarande oroar mig är när man ska lämna över till kommunerna som ska sitta och diskutera tillsammans om ni inte kommer överens blir det ett kommunalförbund. Det som absolut inte vill ha ett kommunalförbund har en fördel i diskussionerna. Det är en problematik som finns men om ltl Runar Karlsson och jag är väldigt duktiga att argumentera för andra modeller får vi hoppas att det blir en lösning. Det är ett steg framåt från det tidigare förslaget man hade. Om det här är tillräckligt vet man inte ännu det får debatten och utskottsbehandlingen visa.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det finns många trösklar att stiga över i det här jobbet. Det lättaste kanske har gjorts fast det är en diger lagstiftning men sedan ska det genomföras. Åter igen alla som sitter på dubbla stolar har ett ansvar att driva igenom i respektive kommun. Så är det på Åland att man sitter på många stolar. Här om någonsin har det ett tungt ansvar. Centern som har ett brett nät inom kommunerna är beredda att axla det ansvaret så att landskapsregeringens lagförslag en dag bli verklighet också i praktiken.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Tony Asumaa
Fru talman! Liberalerna som också de flesta åländska kommuner håller sig i sak positiva till reformen med en mer samordnad socialvård. Ute i de åländska kommunerna finns en enighet och förståelse för den potentiella nyttan i utökad samordning och utvecklade samarbeten i delar av socialvården. Som upplevda fördelar med samordning anges förbättrade förutsättningar för kvalitativ service, mer effektiviserad verksamhet, minskad sårbarhet, bättre kompetensförsörjning och möjligheter till specialisering etc. För klienten, ur ett brukarperspektiv, upplevs också bättre förutsättningar för objektivitet, rättsskydd, likvärdighet, integritet och anonymitet m.m.
Landskapsregeringen har tagit på sig ansvaret att driva och finansiera reformarbetet med KST. Landskapsregeringen skriver på sin reformsida, reform.ax, för att lyckas genomföra en reform av det omfång samhällsservicereformen utgör krävs ett stort engagemang, tålmodighet och nytänkande men framförallt samverkan mellan alla berörda parter. Ett stort engagemang har det funnits i reformarbetet med ett antal massmöten men vad gäller samverkan med de parter lagförslaget om kommunernas socialtjänst på riktigt berör har samverkan varit lite mindre aktivt. Ett exempel är det tidigare utkastet till tvingande lagstiftning för alla kommuner att ingå i kommunernas socialtjänst där de åländska kommunerna genom Ålands kommunförbund på egen uttrycklig begäran erhöll lagförslaget om samordning av kommunernas socialtjänst på remiss från landskapsregeringen.
Efter kommunernas remissvar har nu landskapsregeringen ändrat sig så att lagförslaget om samordning av kommunernas socialtjänst inte längre är tvingande utan kommunerna ska kunna ingå frivilliga samarbetsavtal mellan varandra för att samordna socialvården. Liberalerna anser att ett samarbete baserat på frivillighet och ömsesidig respekt alltid är mera fruktsamt än ett sätt där man respektlöst tvingar in kommuner i samarbeten som man redan från början vet att inte är optimala och där konsekvenserna är oklara.
Landskapsregeringen har också backat på kravet på att Åland ska utgöra ett enda geografiskt socialvårdsområde med en gemensam kommunal myndighet. I detta lagförslag ger man möjligheten åt kommunerna att samarbeta regionalt över Åland. Liberalerna har genomgående påtalat behovet av att föra fram alternativa lösningar på huvudmannaskapet för KST. Att landskapsregeringen nu sent om sider också insett detta är förnuftigt. Att landskapsregeringen dessutom lyssnat på kommunerna och deras åsikter gör inte saken sämre.
Denna landskapsregering med kvalificerad majoritet i lagtinget har under hela sin regeringsperiod talat om världsrekord i reformer och där man genom en budget skulle ställa om hela det åländska samhället. Paradnumret KST och resultatet av reformen av socialvården på Åland ser vi nu här i detta lagförslag. Där regeringen tidigare med stort självförtroende basunerade ut att man under denna regeringsperiod ska genomföra en tvingande lagstiftning vad gäller KST där alla kommuner ska ingå så ger man nu upp och överlåter ansvaret till nästa regering och tillkommande nya lagting.
Istället lämnar landskapsregeringen genom detta lagförslag om en kommunalt samordnad socialtjänst det helt öppet för kommunerna att komma överens om hur och med vem man vill sköta socialvården på Åland. Dessa samarbetsavtal ska kommunerna ha färdiga senast 1.10.2017 för att träda ikraft 1.1.2018.
För ett genomfört samarbete så lockar landskapsregeringen med samarbetsunderstöd, något vi liberaler länge förespråkat för att få kommunerna att på frivillig väg samarbeta mera med varandra. Genom att kommunerna nu fram till oktober 2017 på frivillig väg kan ordna samarbetet kring socialvården så undviker landskapsregeringen som tur också ett system med två parallella landskapsandelssystem, ett för KST och ett för övrig lagstadgad kommunal verksamhet.
Däremot behåller landskapsregeringen sig friheten och iklär sig rollen av domare där man själv bedömer om ett samarbete inom socialvården inom en region är fungerande och på acceptabel nivå, att den uppfyller samma nivå som på hela övriga Åland. Detta innebär att landskapsregeringen ensidigt, enligt detta lagpaket kan underkänna ett väl fungerande samarbete inom socialvården kommunerna emellan om de tycker att nivån inte är den samma som på övriga Åland. Detta kan vi läsa om i lagförslaget på sidan tolv. Anser landskapsregeringen så, kommer alla kommuner att tvingas in i ett gemensamt KST från 1.1.2018 med allt vad det innebär i oklarheter i finansiering, demokratiaspekt, tillgänglighet på service, personalöverflyttningar och laglighet. Huruvida landskapsregeringen kan ta över beslutandemakten från kommunerna, vad gäller socialvården genom ett dylikt förfarande kan ifrågasättas rent grundlagsenligt.
Vi liberaler är positiva till en mer samordnad socialvård genom frivilligt samarbete kommunerna emellan på Åland. Däremot kan vi liberaler inte stöda att en tvingande lagstiftning om en kommunalt samordnad socialtjänst sätts i kraft från den 1.1.2018, med alla de oklarheter som ännu finns vad gäller finansiering, huvudmannaskapet, regional service, personalen och lagligheten, om inte alla regionala delar på Åland till den 1.10.2017 uppfyller exakt samma nivå på en likvärdig social service enligt landskapets bedömning. Detta lagpaket kan nämligen bli kontraproduktivt vad gäller nuvarande och kommande fungerande kommunala samarbeten inom socialvårdssektorn på Åland. Tack.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Tack för ett välnyanserat anförande. Det är nästa landskapsregering som avgör om det är en fungerande lösning för hela Åland. Det bygger på den då gällande lagstiftningen och det är grunden. Det är landskapsregeringen, men sist och slutligen lagtinget som fastställer de sociallagar som vi ska leva upp till runt om på hela Åland. Man säger inte att det ska vara exakt samma nivå. Vi måste vara medvetna om att likvärdig service betyder att det kommer att finnas vissa regionala skillnader för att få hela systemet att fungera.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Ltl Asumaas rädsla för att landskapsregeringen skulle köra över både medborgare och kommuner i processen, hur skulle den landskapsregeringen se ut som skulle kunna göra något sådant om det kommer ett bra förslag från kommunerna? Hur ställer sig liberalerna till att minska den kommunala kompetensen efter att vi har plockat bort hälso- och sjukvården och gymnasialstadiet ska vi fortsätta med det här, vad ska vi sedan fortsatta med, vad blir det för kommunal kompetens kvar?
Ltl Tony Asumaa, replik
Vad gäller den kommande regeringen är det svårt att sia i tiden, jag är ingen spådam eller spåhen. I en sådan regering sitter åtminstone inte liberalerna som skulle köra över vad kommunerna tycker och tänker i verksamheter som är kommunala behörigheter. Sitter liberalerna i regeringen kommer ingen tvingande KST lagstiftningar att träda i kraft, den ställningen har vi haft från första början och framförde också det i mitt anförande.
Vad gäller kompetensen som plockas bort av kommunerna. I riket genom Sipiläs nya regering ska man samordna både hälso- och sjukvård och socialvård under samma tak, där säger man att 80 procent av kommunernas uppgifter finns kvar. Det är marginella kompetenser men dock så viktiga.
Talmannen
Tiden är ute!
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! När vi har plockat bort hela hälso- och sjukvården, hela gymnasialstadiet från kommunerna har vi en betydligt mindre kommunal kompetens i landskapet än vad man har i riket. Liberalerna pratar om att också föra över det här till landskapets, t.o.m. till ÅHS som man därmed kanske skulle slå sönder som organisation. Jag vill gärna höra ett resonemang kring att minska den kommunala kompetensen. Om det skulle komma ett klokt förslag från kommunerna som det nu är upplagt i lagframställningen, hur skulle den landskapsregeringen se ut som säger nej tack till ett sådant klokt förslag ifall det kommer? Liberalerna skulle inte sitta med i en regering, sade ltl Asumaa men det var svar på en annan fråga som jag inte ställde.
Ltl Tony Asumaa, replik
När det gäller att plocka bort kompetens från kommunerna har liberalerna velat att man parallellt ska kunna komma med ett alternativt förslag på organisation men man har kört på ett spår. Vi föredrar ett frivilligt samarbete, det betyder också att kompetensen finns i regionerna och inom kommunerna. Då överförs ingenting utan man dra nytta av varandras kompetens. Om det kommer kloka förslag från kommunerna, givetvis är vi lyhörda och tar dem till oss. De kloka samarbetsformerna som man under året kan göra då är det inte klokt att ändå hota och ifrågasätta det samarbete som kan utvecklas under tiden, att ändå kunna bli ett tvingande samarbete fast man funnit goda samarbetsformer på vissa delar av Åland.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Karl-Johan Fogelström
Fru talman! Den socialdemokratiska gruppen stöder landskapsregeringens lagförslag om en kommunalt samordnad socialtjänst som omfattar all den socialvård som enligt lag ankommer på kommunerna förutom barn- och äldreomsorg. Socialdemokraterna anser att solidariteten mellan alla ålänningar är de kitt som ska binda ihop samhället. Vi måste värna om alla enskilda människors intressen. Därför måste socialvården organiseras så att den främjar en likvärdig service, en effektiv användning av resurserna, en samlad kompetens och en ökad specialisering inom personalen. En större integritet, en stärkt anonymitet och ett gott rättsskydd.
Jag vill poängtera att personalen inom socialvården i dag gör ett utmärkt jobb inom de ramar de arbetar. För att ytterligare utveckla socialvården och uppnå de syften jag just räknade upp, de syften lagen stadgar, måste vi dock skapa en kommunalt samordna socialtjänst. Socialdemokraterna anser att för att uppnå syftet är det mest ändamålsenligt att landskapet Åland i detta fall utgör ett enda socialvårdsområde.
Vi har ingenting emot att kommunerna utreder om syftet med reformen kan uppnås också om landskapet indelas i flera än ett socialvårdsområde. Det som är övergripande viktigt är att man når syftet som lagen stadgar. Den saken är klar att ökad samordning av grundläggande samhällsfunktioner måste genomföras för att det åländska samhället ska utvecklas vidare på ett effektivt och rationellt sätt till gagn för alla ålänningar.
I lagförslaget stadgas att landskapet ska bistå kommunerna vid planeringen och förverkligandet av samarbetet enligt denna lag. Jag är övertygad om att detta är nödvändigt och hoppas att kommunerna ska utnyttja de bistånd lagen stadgar. Vi håller med om att en samordnad socialtjänst kunde vara Ålands omsorgsförbund, ett kommunalförbund som skulle sköta socialvården. Man bör överväga att ersätta fullmäktige med en förbundsstämma och en styrelse för att få ett smidigare och effektivare system att driva verksamheten. Förbundsstämman kan jämföras med ett aktiebolags bolagsstämma.
Under resans gång har från olika håll framförts att just kommunalförbund är ineffektiva och ett dåligt sätt att bedriva verksamhet. Forskning i Sverige, som jag tagit del av, visar att det inte är organisationsformen i sig som är avgörande för om en organisation är effektiv eller inte. Det är kompetent ledning och personal samt tydlig ägarroll och ägardirektiv som är avgörande om organisationen är effektiv eller inte. Detta torde gälla även organisationsformen kommunalförbund.
Det förs också en diskussion att socialvården ska skötas på landskapsnivå. ÅHS har nämnts som ett tänkbart hem för KST. Regeringen för sin del tog ställning redan i regeringsprogrammet att socialvården ska vara på kommunal nivå. Regeringen anser således att kommunernas primäruppgifter ska bibehållas på kommunal nivå. De som föreslår att KST ska skötas på landskapsnivå anser tydligen att då kommuner inte längre klarar av sina uppgifter ska dessa uppgifter skötas av landskapet. På så sätt undviker man förstås olika samarbetsarrangemang och eventuella kommunsammanslagningar. Kommunstrukturen blir kvar intakt men kommunerna börjar mer och mer likna tomma äggskal tömda på sitt innehåll.
Rent principiellt och betydligt redigare vore en renodling av samhällsstrukturen på Åland där det offentliga Åland å ena sidan skulle består av en lagstiftande del och en tillsynsdel, å andra sidan en genomförande del på den kommunala sidan.
Vi anser att finansieringslösningen, en s.k. nyckelmodell, dels solidarisk finansiering och dels fyra olika nyckelkoefficienter arbetslöshet, barnskydd, handikapp, utkomststöd är välbalanserade. Dessutom föreslås en utjämningsperiod på tre år. En ny kommuntyp kallad ytterskärgård introduceras. Dessa kommuner Brändö, Kökar, Kumlinge och Sottunga som inte är på dagligt pendelavstånd till centrala Åland kommer att få en särskilt förhöjd landskapsandel.
En kommunalt samordnad socialtjänst är ingenting man inför över en natt lika lite som samordning av centrala samhällsfunktioner som går ut över dagens kommungränser. Vi anser att denna regering nu satt bollen i rörelse, processen är igång och det finns ingen väg tillbaka. Stora strukturförändringar kräver tid, en mandatperiod i detta sammanhang är väldigt kort flera mandatperioder krävs. Förslag till förändringar måste sjunka in och mogna. Därför är det kanske bra att föreliggande lagförslag innehåller en möjlighet för kommunerna att undersöka alternativa sätt att organisera samordnad socialvård och på så sätt ändå uppnå det syfte vi alla är ense om. Regeringen har lyssnat på kommunerna och facket och accepterat ett års försening. Tack.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Ltl Fogelström framförde att det finns forskning som visar på att det inte är organisationsformen som avgör effektiviteten i organisationen och sedan drog parallellen att det torde gälla även kommunalförbund, den parallellen hade jag svårt att förstå. Min erfarenhet är att kommunalförbund inte är särskilt ekonomiskt effektiva. Hur kunde ltl Fogelström få till den parallellen, jag kan inte se den när det är politisk representation och man företräder sin egen region eller kommun? Hur kan man få det att bli ekonomiskt effektivt?
Ltl Karl-Johan Fogelström, replik
Det var inte Karl-Johan Fogelströms funderingar, forskningen har visat om man ser på organisationens effektivitet så är det viktigare och mer avgörande för om det är effektiva eller inte att man har kompetent personal och en tydlig ägarroll och tydligt ägardirektiv. För att ge exempel, det kan vara ett bolag, ett kommunalförbund, PAF är inget bolag det är en förening, sätter man dit bra folk som jobbar där och ägaren är tydlig med vad man vill göra. Formen har betydelse men inte den viktigaste komponenten.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Till stora delar kan jag hålla med dock så att det är av väldigt stor betydelse eftersom det är politiskt man godkänner budgetar. I kommunalförbund tillfredsställer man allas vilja lite grann i stället för att komma till en lösning som kanske vore den bästa för helheten och då blir det oftast dyrt och ineffektivt. Jag förstår fortfarande inte hur man kan komma till den slutsatsen att det inte är av någon speciellt större betydelse, ltl Fogelström vill bagatellisera frågan. Frågan är av större betydelse än var ltl Fogelström ville framföra.
Ltl Karl-Johan Fogelström, replik
Jag kan inte hålla med om att ett kommunalförbund per se är ineffektivt för att det är ett kommunalförbund. I förslaget sägs att det ska vara en förbundsstämma, inte ett fullmäktige då kan jag hålla med att det börjar bli lite byråkratiskt och krångliga krokar. Organiserar man det som en förbundsstämma, sätter in bra folk som väljer en bra styrelse, som väljer kompetent arbetskraft och huvudmännen är tydliga med vad kommunalförbundet ska prestera då finns förutsättningar för att det ska fungera. Man kan inte generalisera andra vägen heller och säga att ett kommunalförbund är alltid dåligt oberoende vad man gör.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Med tanke på att det är ett ärende som hållit på hela mandatperioden, över tre och ett halvt år så är det en förvånansvärt avslagen debatt. Man skulle kunna prata länge om alla de turer som har varit under de här tre och ett halvt åren fram och tillbaka men tror inte att det tillför så mycket mera och jag får möjlighet att fördjupa mig i ärendet i social- och miljöutskottet.
Tror jag våga göra mig till talesman för alla politiska partier när jag säger att vi på Åland alla är eniga att värna de som har det svårt. Vi vill ha stabila stödfunktioner. Det som skiljer partierna åt är att klarar vi av att värna om de som har det svårt på sikt, klarar vi av att finansiera stabila stödfunktioner långsiktigt. Här behövs ett ledarskap som vågar tänka betydligt mera långsiktigt.
Det var magstarkt av lantrådet att säga i en intervju i Radio Åland att nu behövs kommunalt ledarskap. Orsakerna till att vi står här med ett lagförslag är att ledarskapet på landskapsnivå de facto inte riktigt har funderat, om jag uttrycker mig diplomatiskt. Nu hamnar det i famnen på kommunerna, i praktiken i famnen på kommundirektörerna. Även ute i kommunerna har det varit en tråkig utveckling när det gäller det politiska engagemanget.
När man från regeringens sida misslyckas med ett förslag brukar det vara så att oppositionen gläds och gnuggar händerna och säger att nu blev det ingenting den här gången heller. Det kommer inte jag göra och det är ingenting att glädjas åt, tvärtom det är tragiskt. Det här var det stora paradnumret för den här regeringen man har t.o.m. haft en enskild minister för ärendet, så har åtminstone motiverats när vi frågat om den sjunde ministern.
Det är tragiskt såtillvida, att lämna det är ingen lösning. Det står i första paragrafen att det handlar om all socialvård utom barn- och åldringsvård. Det betyder att det är ca 20 procent av kommunernas kostnader för socialvården.
Jag sa i ett replikskifte till finansminister Nordlund varför började vi med det här, varför började vi diskutera? Det fanns flera orsaker, men åtminstone i sista valrörelsen konstaterade vi att landskapets ekonomi inte är vad den borde vara, det har inte blivit något bättre och vi har den demografiska utvecklingen framför oss. Det här måste vi göra något åt om vi ska klara av att värna om de som har det svårt långsiktigt. Det var startfjädern på projektet.
Lagtingsledamot Runar Karlsson brukar säga många saker som är bra, att många kommuner är oerhört kostnadseffektiva. Jag håller med om att det är oerhört kostnadseffektiva, men det finns problem. Här vågar jag påstå att Ålands Framtid var det parti som först tog tag i problemen på riktigt. Redan i valrörelsen 2007 konstaterade vi och drev frågorna att de små kommunerna har det tufft inom den sociala sektorn. 1-2 fall inom missbrukarvården, 1-2 fall när det gäller funktionshinder och 1-2-3 fall mer än vad man räknat med inom åldringsvården slår sönder hela den sociala budgeten. Det är inte acceptabelt, vi behöver vara solidariska som ltl Fogelström sade. Efter det har vi diskuterat att man behöver ha solidariskt åländskt ansvar för det. Det är åtta år sedan vi diskuterade frågorna. Vi fick övriga partier med oss men de facto har det inte hänt något rent konkret för att underlätta problemen. Det gör också det här tragiskt.
Landskapsregeringen försöker sälja in myter att det blir bättre och effektivare med samordning, ingen ska köras över osv. Jag ska ta upp tre punkter ekonomin, minoritetsskyddet och att kommunerna får välja själva. Det sägs i 2 §, Samordningens syfte, ”Syftet med en samordnad socialtjänst enligt denna lag är att främja en likvärdig service, en effektiv användning av resurserna, en samlad kompetens och en ökad specialisering inom personalen, en större integritet, en stärkt anonymitet och ett gott rättsskydd”. De här formuleringarna återfinns i flera olika varianter på nästan alla 68 sidor inom detaljmotiveringen i ett otal varianter. Om vi börja med den första punkten, en likvärdig service. Där håller jag med finansminister Nordlund, vi kan inte drömma om att ha en exakt likvärdig service runt hela Åland. Den är annorlunda nu, den kommer att vara annorlunda framöver om vi vill att hela Åland ska leva men det kan ändå vara lika bra.
En effektiv användning av resurserna sägs det, då gäller det faktiskt att man har ett underlag som visar på vilket sätt det ska ske. Att man ska ha en samlad kompetens och en ökad specialisering inom personalen, det kan man uppnå utan samordningen. En större integritet, anonymitet, ja, det är definitivt en fördel med samordningen. Ett gott rättsskydd kan man uppnå utan att slå ihop alla funktioner.
Flera av oss var med på seminariet om barnfattigdom där det pratades om att slå ihop och skapa större enheter. Jag vände mig till professor Tapio Salonen och sade att det inte spelar någon roll om man är 16 kommunala tjänstemän eller om man stoppar dessa 16 kommunala tjänstemän i en organisation och i ett rum. Alla är människor, alla gör olika värderingar oavsett hur tydlig lagstiftningen är, oavsett hur tydliga styrdokumenten är. Han höll med, så är det förstås. Var och en inser att det är människor det handlar om sist och slutligen.
I punkt 6.1 tas ekonomiska verkningar upp, det var något som togs på största allvar av den tidigare landskapsregeringen och jag vet också när det fördes in och varför. Det var för att lagtinget skulle veta vad de ekonomiska konsekvenserna blir av lagförslaget. Mycket text, sida upp och sida ner. Det enda som tangerar en ekonomisk analys är formuleringen ”utgångsläget är att kostnaderna för den samordnade socialvården inte som helhet skulle öka”, det står under punkt 6.1.2. Det här håller inte.
Vi måste börja ta de ekonomiska frågorna på allvar. Det är lätt att med kreativ bokföring sälja in att bokslutet gick på plus. Där håller jag helt med den analys bl.a. ltl Tony Asumaa har gjort, men det hör inte hit. Det måste finnas ett seriöst ekonomiskt underlag för den här typen av reformer. Annars går det igen som samtliga gånger tidigare vid former att det blir mångdubbelt dyrare och det håller inte längre. Min tro, sa finansminister Nordlund i sin presentation, är att det kommer att bli billigare på sikt. Vi kan inte tro, vi måste veta.
Man har blåst upp framställningen till det största som denna landskapsregering har kommit med, det kan faktiskt vara så illa. Om det är det största man har kommit med är det viktigt att alla hjälps åt. Inom social- och miljöutskottet kommer jag att jobba för att vi begär ett utlåtande av finansutskottet gällande ekonomin. Man måste veta mer i ekonomiskt hänseende vad det handlar om.
Minoritetsskyddet som kommer upp i detaljmotiveringen i 6 §. Där finns en tabell som visar hur rösterna kommer att slå. ”En sådan röstfördelning skulle staden få 23 röster och landsbygdskommunerna 35 röster medan skärgårdskommunerna skulle nå upp till sju röster”. Det låter ganska bra då behöver man inte vara orolig på något sätt att man blir överkörda av de stora. Vi vet att det sist och slutligen är 65 röster det handlar om och hälften av det är 32,5. Vi vet att Mariehamns stad har 23 röster, Jomala har tio där har man den majoritet som krävs för samtliga beslut, utom budgeten där det finns ett specialarrangemang. Det enda som övriga kommuner skulle göra om jätten bestämmer sig att så här ska det vara är att vägra gå på möten, det är knappast hållbart. Minoritetsskyddet är lätt ihåligt men också det hoppas jag att vi kan fördjupa oss i inom social- och miljöutskottet.
Till sist sägs, att om kommunerna misslyckas då körs KST igenom med stöd av specialomsorgslagstiftningen det återkommer fortsättningsvis, vi har hävdat att det inte går och det inser också landskapsregeringen när man säger, ”det finns ett flertal frågeställningar i den föreslagna samordningen av den kommunala socialtjänsten som kan te sig problematiska ur ett grundlagsperspektiv och som slutgiltigt kommer att prövas först vid lagstiftningskontrollen av de lagar som ingår i detta lagförslag”. Det är rätt häftigt att t.o.m. landskapsregeringen skriver i sina motiveringar att man är så pass tveksam till om det ska hålla. Vet att det är steg två och att kommunerna har tid på sig, vi ska hoppas att det leder till någonting. Jag kommer att driva på i social- och miljöutskottet att lag- och kulturutskottet ska titta på den här biten, för där borde det finnas kompetens.
Vad ska vi göra? Som jag sa inledningsvis ska vi inte lämna det för det är ingen lösning. Vi har två förslag, man borde ursprungligen haft landskapsandelarna med i processen, vad som hör till kommunerna och vad som hör till landskapet det är kommunicerande kärl och framför allt hur det ska finansieras. Det finns en särskild parlamentarisk grupp som håller på med landskapsandelarna just nu, men enligt vår representant Brage Eklund har man inte kommit speciellt långt. Den delen bör vara med om man ska diskutera helheten, som det sagts i flera anföranden.
Det andra förslaget är ÅHS där det finns en färdig organisation. Innan någon begär replik och säger att Ålands Framtid minsann har varit kritiska till ÅHS under årens lopp, det har vi absolut varit, vet inte om det beror på att Ålands Framtid har representation i styrelsen men det fungerar mycket bättre nu. ÅHS om någon visar hur enormt länge det tar att få en organisation att hitta sina former. Omsorgsförbundet har stora problem att över huvud taget blir beslutförda när man ska sammanträda. Jag var med en kort stund och gästspelade i De Gamlas hem, där var det också samma, man fick ringa efter fullmäktigeledamöterna för att bli beslutsförda.
Finansminister Roger Nordlund räckte ut handen och sade att det är inte är prestige i det, då ska jag också försöka väcka handen tillbaka och säga att det är inte är prestige från vår sida, men hoppas att man sent om sider kan syna det kortet prestigelöst i social- och miljöutskottet. Jag kommer att försöka kalla sakkunniga från ÅHS för att diskutera den frågan. Nu är tidtabellen den att det ska tryckas genom social- och miljöutskottet väldigt hastig och med kort tidtabell, 18 juni ska vi vara klara. Jag förstår inte varför för det kommer att behandlas i höst. Hoppas att man kan ha en bra och seriös behandling av ärendet. Tack.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Ltl Anders Eriksson upprepar mantrat att de små kommunerna är otroligt och oerhört kostnadseffektiva. Handen på hjärtat, vi har ett landskapsandelssystem och andra system som subventionerar och de finns där för att små kommuner inte är kostnadseffektiva?
Ltl Anders Eriksson, replik
Vi har ett landskapsandelssystem som har som syfte att utjämna de regionala skillnaderna. Tittar man på statistik, inklusive landskapsandelssystemet, driftskostnaderna i de små kommunerna och jämför med driftskostnaderna i Mariehamns stad blir man fundersam hur det är möjligt att man kan ha så höga driftskostnader per invånare t.ex. i Mariehamns stad, det har gjort mig väldigt rädd för de stora enheterna för man uppnår inte alltid kostnadseffektivitet.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Där är vi helt eniga att det inte alltid är per definition att en större enhet ger bättre kostnadseffektivitet, det beror självklart på hur man gör det. Det finns bättre förutsättningar i en större enhet att nå kostnadseffektivitet i förhållandena vi har på Åland. Vi är väldigt små i förhållande till övriga delar av världen. Man kan inte jämföra med kommunsammanslagningar på annat håll där man anser att en kommun med 20 000 invånare är en väldigt liten kommun. När man börjar granska siffrorna ska man göra det ganska kritiskt när man påstår att små kommuner är kostnadseffektiva. Det finns mycket i de siffrorna när man börja granska, man måste jämföra äpple med äpplen och inte äpplen med päron som ofta görs, tyvärr. Det finns mycket mer att titta på om man verkligen granskar detaljerna man kommer inte per definition fram till att små kommuner är oerhört kostnadseffektiva.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är oerhört kostnadseffektiva om man har som utgångspunkt, det har vi från Ålands Framtid, att vi fortsättningsvis vill ha små livskraftiga samhällen ute i skärgården och i glesbygden. Det är oerhört kostnadseffektiva i förhållande till det lilla befolkningsunderlaget man har som ska betala samhällsservicen. Jämför man med Mariehamns stad eller större enheter, självklart borde det finnas stora skalfördelar, bättre förutsättningar men då är det upp till de stora enheterna, jag ska inte peka ut någon speciell, att se till att man driver verksamheten så kostnadseffektiv att alla som är intresserad av statistik och siffror kan se att, ja, det blev mycket billigare med en större enhet. De reformer och stora enheter man skapat hittills har inte lett till några inbesparingar utan till ytterligare kostnader.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Först måste KST ministern Nordlund protestera på finansminister Nordlunds vägnar, ekonomi i balans var det största projektet för regeringen när vi tillträdde. Skulle infrastrukturminister Thörnroos vara på sin plats skulle hon säkert säga att driftsprivatiseringen av skärgårdstrafiken var ett av de största projekten. Med det vill jag skämtsamt säga att man inte ska måla upp varken det ena eller andra projektet som större än de andra. Samhällsservicereformen och KST är ett av många projekt som landskapsregeringen försöker driva framåt.
Vill att ltl Eriksson definierar hur långt man är beredd att tömma den kommunala kompetensen och för den skull ha kommunerna kvar? Någonstans kommer gränsen emot. Det är ett område med många anställda och det krävs stor kompetens och den skulle man då flytta bort från kommunsektorn.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Man kan ha olika åsikter om vilka projekt som har varit störst och minst. KST har varit det största imageprojektet för den här landskapsregeringen och det har skrivits mest spaltmeter om det. En svår fråga hur mycket man ska tömma den kommunala beslutsrätten. Den kommunala beslutsrätten är i många fall detaljstyrd. Det är ganska lite som man sist och slutligen kan bestämma helt självständigt i de åländska kommunerna. Man borde svänga på hela resonemanget när man diskuterar landskapsandelar, har man som utgångspunkt att det man klarar av att finansiera ska man bestämma över. Så enkelt är det inte heller men man borde svänga på perspektivet för nu har man lappat att alla ska vara på samma nivå.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Kommunerna och framför allt Jomala har varit bekymrade över att den solidariska finansieringsmodellen skulle innebära merkostnader. Är man en stor och stark kommun måste man också vara beredd att ta det ansvaret som det innebär. Om man skulle göra det på ÅHS nivå skulle det innebära att Jomala skulle förlora minst lika mycket via minskade landskapsandelar vilket skulle innebära att man inte själv kan vara med och påverka. Både ltl Eriksson och jag är vänner av närdemokrati och att man ska kunna påverka så mycket som möjligt här på Åland. Det skulle innebära att man flyttar kompetensen från ett område där vi har egen beskattningsrätt och där vi som ålänningar kan påverka till ett område på ÅHS som bygger på klumpsumman och den statliga ekonomin. Känns inte det lite främmande?
Ltl Anders Eriksson, replik
Mycket bra replik. Den här typen av diskussioner skulle man önska att oftare var i lagtinget. Det blir så när man har 16 olika kommuner. Ser en kommun att med den här reformen förlorar vi 800 000, inte är det någon som rycker på axlarna. Jomala kommun nämndens, där har man gjort allt för att betala bort sina lån, få en effektiv förvaltning, det är klart att det inte är någon seriös kommunpolitiker som slår ihop klackarna och tycker vad bra, den här reformen förlorar vi 800 000 på. Därför är det bra om man kan flytta över de här frågorna också av det motivet till landskapsnivå. Det underlaget vill jag väldigt gärna ha om det finns ett sådant, det har jag aldrig fått reda på fast jag har försökt rota. Flyttar man det på ÅHS nivå, om vi tar Jomala kommun som exempel, förlora ännu mera finns det ett sådant underlag ber jag att få det till social- och miljöutskottet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag ber att få ställa samma frågeställning till Ålands Framtid som till liberalerna, är man beredd att minska den kommunala kompetensen efter att man har fört över hälso- och sjukvården till en landskapsorganisation efter att man fört över gymnasialstadiet till landskapet, fortsätta dränera kommunerna på kompetens? Hur långt är man beredd att gå? Tar man sedan äldreomsorgen och barnomsorgen eller hur har Ålands Framtid tänkt lägga upp det? Man talar om att föra över den här delen till ÅHS? Jag som har varit med sedan 1993 och byggt upp nästan alla ÅHS till den ”successtory” som det är idag jämfört med andra regioner i Skandinavien och Finland. Man är långt ifrån att ha en social kompetens att bygga in det i organisationen vore ett grundslag åt en väl fungerande hälso- och sjukvård.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Så sades det också när gymnasiereformen var på gång att det skulle ta kål på Ålands Lyceum, så har inte skett men det finns alltid de farhågorna. Försöker man göra något nytt, ändra slår man sönder det, så tror jag inte det är. När det handlar om att dränera de kommunala kompetenserna, det kommunala beslutsfattandet är inte i praktiken så stort inte ens i Mariehamn. Ute i de små kommunerna där man också är styrda av lagstiftningen plus att finansiera verksamheten i ganska hög utsträckning genom landskapsandelar så är man ännu mera bakbunden. Jag är rädd för att tappa det lokala engagemanget, ser det som ett steg mot kommunsammanslagningar och vet att moderaterna vill ha kommunsammanslagningar, vi från Ålands Framtid vill inte det.
Talmannen
Tiden är ute!
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Att placera sektorerna på ÅHS är att fjärma det ännu mera från medborgarna eftersom ÅHS inte har någon social organisation och är inte uppbyggt så att man ska vara regionalt ute bland människorna i kommunerna annat än delvis inom den öppna vården. Jag vill slå hål på en myt som ltl Eriksson sprider, det är de stora kommunernas ineffektivitet. ÅSUB har en tabell som visar att Jomala kommun när det gäller allmän förvaltning är den effektivaste kommun med den lägsta kostnaden per capita och Mariehamn är fjärde effektivaste. Mariehamn har 126 euro per invånare för allmän förvaltning medan Sottunga har 1076 euro.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Är intressant när ltl Roger Jansson säger att det inte är byggt för att vara regionalt ute hos användarna. Det som bildade ÅHS var regionalt ute hos användarna. Det är klart att det sker en strukturrationalisering, det kommer man inte ifrån och tror öppet och ärligt att vill vi spara pengar, vilket vi måste göra. Vi är beroende av den finska ekonomin som sparar och vi tror att vi ska kunna behålla allt som det är, det är en omöjlighet. Det enda sättet hittills att spara är att skapa större enheter, mera lokala enheter, jag är tveksam till det med den teknik som finns idag.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Göte Winé
Tack, fru talman! KST blir inte som socialdemokraterna hoppades helt igenom. Kommunernas synpunkter kom och vi behöver lyssna på dem, ge dem chansen att leda arbetet själva vilket var deras önskemål. Blir det inte att kommunerna leder arbetet träder KST lagstiftningen in 2018.
Vi är 16 kommuner och flera olika viljor vem ska då leda detta arbete? Har kommunerna ett ansvar och drivkraften att vilja leda detta arbete? Skulle man ha frågat mig för fyra år sedan skulle jag ha sagt att Ålands kommunförbund kunde driva det. Under de senaste åren har jag blivit besviken över Ålands kommunförbunds arbete som mer har varit att kritisera och försök sänka än att ta kontakt med landskapsregeringen och jobbar konstruktivt framåt. Tyvärr är det bättre att säga nej och kritisera än att se vad det gagnar den enskilde ålänningen i de kommuner de berör.
Ålands kommunförbund borde se vad som är bra för den enskilde ålänningen och inte bara bevara allting som det varit, inte ändra på något. Nu behöver kommunförbundet genom KST se möjligheten att vara med och driva processen framåt, dels för invånarna och för att kunna erbjuda en likvärdig service. Vi behöver också KST för att stärka vår socialpolitik hur vi vill ha det på Åland.
Det har varit mycket debatt om vilken socialpolitik vi ska ha på Åland. Ska vi stärka det vi gör bra på Åland att med tidiga insatser komma med hjälpen. Det är en styrka med Åland och vår litenhet. Eller ska vi låta det gå som vi upplever att händer i Finland där man nu springer och släcker bränder.
Jag vill förtydliga att våra socialarbetare ute i våra kommuner gör ett fantastiskt jobb och samarbetar bra över kommungränserna. Däremot bör vi se hur vi kan gå vidare och erbjuda en likvärdig service, hur man samarbeta med barnomsorg och skola med att komma in med resurser tillräckligt tidigt. Det gör vi om vi stannar kvar under kommunerna och i ett kommunalförbund. Vår litenhet på Åland främjar att vi kan gå in med tidiga insatser även om det blir ett KST. I dag är det tre eller fyra kommuner som satsat på familjearbetare på Åland. Med KST kan vi fördela de resurserna bättre på hela Åland.
Nu går vi in med lagförslaget om kommunernas socialtjänst, det blir inte som vi hoppats på eftersom kommunerna vill ha en ännu tydligare roll. Hoppas att någon tar tag i det och gå vidare in i ett konstruktivt synsätt och ser det som ett sätt att kunna erbjuda den enskilde ålänningen en likvärdig service oberoende var du bor på Åland. Det jag också såg med KST var att stärka organisationer. När jag såg Susannegruppens rapport och fick se den juridiska rådgivningen som idag har trillat bort, man har sparat bort den, något som var på rätt väg. Hur mycket betala våra kommuner idag få juristkostnader? Det skulle bli betydligt rättssäkrare om vi inom KST skulle han jurist.
Ltl Runar Karlsson nämnde i ett replikskifte om att man ser andra lösningar än kommunförbund på norra Åland. Ser då ledamoten värdkommun som ett alternativ, vilket gjorde mig orolig. Är det då som när en kommun köper missbrukarvården av Mariehamn att man inte på något sätt kan påverka utan stå med börsen i handen och betala. Tillåt mig var tveksam till den metoden, t.o.m. vara tveksamma att Saltviks kommun ska acceptera det.
Jag är skeptisk till de koefficienter man har i lagen. Hade själv föredragit en solidarisk modell. I de kommuner där de förtroendevalda inte har tagit sitt ansvar inom socialvården, man har blundat för barnskyddsärenden man har satsat på att hålla låga kostnader, det blir belönade. De kommuner som har reagerat och agerat får större kostnader. Därför skulle jag hellre ha sett den solidariska modellen. Tack.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack talman! Tack ltl Göte Winé för ett intressant och engagerande anförande. Ledamoten säger slentrianmässigt att vissa kommuner medvetet aktivt har sparat på barnskyddet, på de sociala förmåner som man är berättigad till. Kan svårligen tänka mig att våra socialarbetare och andra kommunpolitiker på Åland aktivt och medvetet sitter och snålar på pengarna till de som är allra svagaste.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Tyvärr har det kommit till min vetskap från personer som jobbar med ungdomar att vissa kommuner inte har tagit sitt ansvar. Det är ingenting man ska sticka under stol med utan det måste man lyfta upp. Det finns även kritik för våra förtroendevalda som säger att vi ska ha låga sociala kostnader.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag är förvånad. Jag utgår ifrån att det ledamoten säger naturligtvis är sanning, han står i talarstolen vid Ålands lagting så självklart är det sant. Alltså har vi på Åland kommunpolitiker och socialarbetare som medvetet aktivt inte har följt det som lag och förordning säger. I så fall är jag den första att beklaga men är inte säker på att man kan lösa det genom att reformera, därmed inte sagt att det jag inte skulle stöda KST reformen.
Ltl Göte Winé, replik
Det här är ingenting jag tar ur luften. Den personen jag har träffat har informerat precis samma sak till socialministern och även tidigare till en av landskapets tjänstemän. Jag har fått den här personen att lyfta upp sin oro. Är det något jag har respekt för är det socialarbetarna på Åland, otrolig respekt för deras arbete som inte är ett lätt arbete. Tyvärr har vi barn och unga i dag som far illa i vårt samhälle där kan vi inte stå och blunda, vi måste reagera och agera därför väljer jag att säga det här. Där ser jag risken med koefficienten därför borde vi ha ett barnskydd och det är akut, vi har väntat på det i ca 15-16 år och vi står fortfarande och trampar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Wille Valve
Talman! Det här är kanske den här landskapsregeringens viktigaste lagförslag ett som vi kommer att minnas för, hyllas för och kritiseras för. Vi griper oss nu an de utmaningar som våra 16 kommuner har inom socialsektorn. Utmaningarna med att leverera det välfärdsuppdrag som vi i denna sal i stöd av lag tvingar kommunerna att leverera inom missbrukarvård, barnskydd och inom specialomsorg. Många av våra kommuner klarar inte av att leverera. Mer komplexa fall uppmanas diskret flytta till Mariehamn för att få riktig socialvård.
Det är inte heller så värst kul att vara ensam socialarbetare i en liten åländsk kommun i dag. I en samlad organisation finns det möjlighet att specialisera sig, få stöd från kollegerna och ge stöd och erfarenheter till kollegerna. § 2 sammanfattar allt detta väl. ”Syftet med en samordnad socialtjänst enligt denna lag är att främja en likvärdig service, en effektiv användning av resurserna, en samlad kompetens, en ökad specialisering inom personalen, en större integritet, en stärkt anonymitet och ett gott rättsskydd. Åland blir med stöd av KST lagen ett socialvårdsområde och samarbetet inom detta område ska organiseras så att Åland behandlas som ett område inom socialvården”.
Från moderat samlings sida har vi varit måna om att Åland socialvårdsområde förvaltas så effektivt som möjligt och tryggar största möjliga valfrihet och klienterna. Det kan vara skäl att påminna om att också kommunalförbund kommer att kunna utfärda servicesedlar, vilket kommer att gälla jämlikt för alla ålänningar oberoende av kommuntillhörighet.
Talman. KST lagen är betydelsefull på flera sätt framför allt genom att detta förslag efter mycket manglande och dividerande torde åtnjuta en majoritet i detta hus. Bra jobbat, ansvarige minister Nordlund som har jobbat fram ett klokt och balanserat förslag som det finns all anledning för oss att arbeta vidare med.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Minister Valve nämner att klienter uppmanas flytta till Mariehamn, är det något man kan se verifiera någonstans eller är det bara rykten tagna ur luften, eller var han har fått uppgifterna?
Minister Wille Valve, replik
Vi vet att det finns sådana fall, de har fått en sådan uppmaning. Tittar vi statistiskt borde exempelvis hur det ser ut i skärgårdskommunerna borde det förkomma mera missbrukarfall, vissa typer av specialomsorgsfall som borde finnas där men det förekommer inte och det har ÅSUB noterat.
Ltl Brage Eklund, replik
Ska jag tolka ministerns replik att skärgårdskommunerna skickar in sina klienter till i Mariehamn som har missbruket eller hur ska jag tolka det?
Minister Wille Valve, replik
Ministerns uttalande kan tolkas som att det finns en statistisk dissonans. Inte är det nödvändigtvis så att kommuner uppmanar medborgare att flytta, många gånger drar medborgarna sina egna slutsatser.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Jag kommer att reflektera kring varför man borde titta på möjligheten att samordna de sociala verksamheter vi diskuterar, med anledning av lagförslaget, med ÅHS eller åtminstone föra det till landskapsnivå. Det är en väsentlig del av debatten och borde funnits med som ett alternativ från början. Tyvärr har det inte funnits med i utredningarna, men ger några motiv till varför man borde titta på detta alternativ en gång för alla nu när vi ska behandla lagförslaget.
Den första frågeställningen man måste ställa sig när man fundera på verksamheterna där vi vet att vi har stora beröringspunkter mellan den kommunala verksamheten som sköts redan i dag och den verksamhet som ÅHS bedriver. Missbrukarvården är ett exempel, barnskyddet som ett annat ypperligt exempel där många barnskyddsärenden initierats från sjukvården och upptäcks där. Det är utgångspunkten när vi ställt oss frågan, är det optimalt när en vi gång för alla ska gå in för att centralisera verksamheterna att göra det på kommunal nivå.
Frågan man måste ställa sig är om man ska dra den här typen av gränser, var ska man dra gränserna så att det blir så få kontaktytor som möjligt för individen. Gränserna ska alltid hanteras både av myndigheter men framför allt av individen när man har ett problem, det kan handla om en missbrukare eller ett barnskyddsärende där barn far illa. Vill vi verkligen att man ska ha många instanser att vända sig till eller kunde man försöka förenkla för medborgaren? Det har varit en av utgångspunkterna i debatten ganska länge att man har ett enda ställe att vända sig till. Försöker göra gränsdragningar som blir så enkla som möjligt för individen. Vi vet att vi har gränsdragningen, uppdelningen inom t.ex. missbrukarvården och gällande barnskyddet redan idag mellan vad det kommunala ansvaret är och vad ansvaret är för hälso- och sjukvården, den uppdelningen gör vi i lagstiftningen. Den lever förstås kvar från att man en gång i tiden överförde hälso- och sjukvården från kommunerna till landskapsnivå, man behövde göra en sådan gränsdragning.
Några exempel på hur det kan se ut om man läser lagen om Ålands hälso- och sjukvård. Vi kan konstatera att redan i första paragrafen, punkt sex har man i uppgift från ÅHS att utveckla samarbetet med den kommunala socialvården. Redan i lagens första paragraf är detta ett prioriterat område.
Enligt 35 § ”att det arbete med att förebygga psykisk ohälsa som utförs av hälso- och sjukvård ska planeras och genomföras så att de bildar en funktionell helhet tillsammans med den kommunala socialvården”. En ambition som vi redan har i dagens lagstiftning vad gäller hälso- och sjukvården.
Vidare kan man konstatera i 41 § ”att det alkohol och drogarbete som utförs av Ålands hälso- och sjukvård ska planeras och genomföras så att de bildar en funktionell helhet tillsammans med alkohol- och drogarbetet och arbetet för psykisk hälsa i kommunerna”. Även på den här punkten har man en sådan ambition.
Till sist i 48 § ”stadgas att tjänsterna ska ordnas i samarbete med kommunerna i enlighet med ansvarsfördelningen och regleringar i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen”. Också på barnskyddsområdet har man reflekterat över denna gränsdragning och har som ambition att det ska fungera smidigt och på ett bra sätt.
Fungerar det på ett tillfredsställande sätt idag? Svaret är kanske ja, men helt säker på att arbetet kunde utvecklas, under samma huvudmannaskap kunde möjligheterna till detta bli ännu bättre. Den andra aspekten som jag lyfte upp i tidigare replikskifte är att den gemensamma ambitionen från oss politiker ofta har varit att vi vill minska på administrationskostnader. Det är alltid lätt att säga.
Tittar man på de verkliga kostnaderna för administration vad gäller verksamheterna redogör man för det i framställningen ungefär vad man uppskattar administrationskostnaden till, ungefär 700 000 av 19 miljoner totalt för 2013. Det är mellan tre och fyra procent av de totala kostnaderna som går till administration. Det är en liten del av verksamheten som vi kan göra inbesparingar på om vi endast vill spara på administration, det handlar om några hundra tusen för verksamheter som då totalt uppgår till 19 miljoner. Det kommer aldrig att vara huvudvinsten att enbart spara på administrationen man måste också spara på det övriga.
Har vi målsättningen att ändå göra inbesparingen, vad gäller administrationen måste det vara målsättningen att vi kan hitta ett samarbete, någon annan som gör liknande uppgifter som kan göra det här tillsammans med det som är ansvariga för att sköta administrationen på de här områdena. ÅHS är på många sätt en likvärdig organisation eftersom deras huvudsakliga ansvar inte är att räkna löner och sköta de administrativa delarna, utan att producera service, service som på många sätt liknar den service som kommunernas socialtjänst nu föreslås hantera. Det vore naturligt att man tittar på om man kan sammanföra administrationen av dessa områden och vad man kunde vinna på det. Det är ett kort som inte har granskats och är synd, det borde man ha haft med sig i processen.
Det allra viktigaste motivet att titta på är förstås inflytandet i denna organisation. Om vi har en självstyrelse som representerar alla ålänningar och vi bestämmer oss för att vi ska sköta en verksamhet gemensamt för alla ålänningar, varför kan inte då samma demokratiska inflytande tillämpats över en sådan verksamhet som vi gör för allt annat som vi sköta gemensamt för hela Åland, när vi har ett lagting som har valt att representera ålänningarna. Varför kunde inte detta fungerar som det demokratiska inflytandet också i kommunernas socialtjänst? Varför kan vi inte styra den organisation på samma sätt som vi styr t.ex. ÅHS från detta parlament, via vår regering i form av en underlydande myndighet.
För mig är det obegripligt varför man vill bygga upp den här strukturen. Bygga in det som riskerar bli inbyggda konflikter mellan de olika kommunerna i stället för att använda det organ som faktiskt är utsett och som vi har byggt för att representera hela Åland och alla ålänningar. Försöka ha ett helikopterperspektiv och inte enbart driva politik utifrån vår egen kommuns intressen, vilket är uppgifter för de som kommer att utses till att representera sin kommun i kommunernas socialtjänst som förslaget nu ligger.
Summa summarum ska vi verkligen lyckats med att effektivera, vilket är en mycket liten del av den här verksamheten, så borde man också titta på möjligheterna att samordna med de som utför liknande verksamhet. Absolut inte likadan med liknande verksamhet, nämligen ÅHS.
Ska vi verkligen lyckas skapa en fungerande struktur, organisation borde man verkligen ställa sig frågan, är kommunalförbund det mest optimala just ur de demokratiska- och styrningsaspekterna.
Det är värt att notera att vi redan i vår nuvarande lagstiftning om hälso- och sjukvård har dessa ambitioner inskrivna i lagstiftningen. Vi vill att den här servicen ska fungera som en helhet för hela Åland, då borde man också analysera hur vi ska kunna lyckas med det på bästa sätt. Tack.
Vtm Roger Jansson, replik
Tack, fru talman! Då hade vi ytterligare en ÅF:are som vill dränera kommunerna på ansvar och kompetens. Här har vi ett förslag där man föreslår att 16 administrationer ska bli en administration. Rationaliseringarna är väldigt stora. Vet ltl Jonsson hur svårt det är att få resurser inom de olika delarna inom hälso- och sjukvården när specialsjukvården utvecklas alltmer? Vi måste köpa in mer vård utom Åland för vi inte har den specialkompetensen inom de många specialsjukvårdsområdena? Vet ltl Jonsson hur svårt det är att få, i den världen tillräckliga resurser för primärvården på och runt Åland? Hur svårt det är att få resurser till den förebyggande vården i den världen? Hur ska då de små socialvårdsområdena kunna prioriteras i en sådan värld?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det bli märkligt när man i det här parlamentet ställer sig frågan hur vi som ska sköta en sådan organisation och ansvara för den, prioritera resurserna till de här verksamheterna. Det blev slutligen upp till oss i detta parlament, genom vår regering och våra representanter i ÅHS styrelse där ltl Roger Jansson har stort inflytande. Jag har svårt att förstå problematiken, givetvis kommer det att handla om politiska prioriteringar men det är väl ändå det som är vår mest centrala uppgift i detta parlament. Litar vi inte på oss själv att vi kan göra de prioriteringarna, vem ska vi då lita på?
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Som snart blivande pensionär vill säga till er andra, slå inte sönder ÅHS med att göra det till en kommunal socialvårdsinstitution. Gör inte det. Det är ett gott råd i all välmening. Jag vet hur svårt det har varit att under de senaste 22 åren bygga upp ÅHS till den goda organisation det är idag. Hur många murar vi har rivit genom åren för att få det att fungera. Nu föreslår Ålands Framtid, för in några murar till så blir det här säkert bra, jag varnar för det.
Dessutom vill jag korrigera den felaktigheten att det inte var kommunala verksamheter som slogs ihop till ÅHS, utan det var två kommunala plus landskapets enhet som var över 50 procent av verksamheten, alltså Åland centralsjukhus.
Ltl Axel Jonsson, replik
Min poäng var förstås att i samband med alla nya reformer gör man nya gränsdragningar. Nu vill man undvika att göra en ny gränsdragning och det har man sagt redan tidigt i sitt regeringsprogram från den här regeringen, det är just det vi är kritiska till. Vi vet att vi har inbyggda gränser i det och vtm Jansson pratade om att riva murar, vi har en mur mellan ÅHS och den kommunala verksamheten på områdena idag tack vare att vi har den ansvarsfördelningen som finns i lagstiftningen. Kommunerna sköter en del av missbrukarvården och ÅHS har ett visst ansvar för missbrukarvården, det är precis de murarna som vi i Ålands Framtid vill titta på, kan vi också driva dem för att komma vidare i de begrepp som ltl Jansson har kämpat med i många år.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Christian Beijar, replik
Fru talman! När det gäller att effektivisera så skulle i det här fallet 16 kommuner bilda ett gemensamt KST. Bara det är att effektivisera. Resonemanget om ÅHS, det är alldeles tydligt att ltl Jonsson inte vet hur det fungerar när det gäller hälso- och sjukvård. När man hamnar in i en situation där man ska jämföra om den här patienten ska dö eller ska vi satsa på den här verksamheten som har att göra med kommunernas socialvård. Gränsen blir alltid så. Socialvården hamnar i totalt underläge i jämförelse med hälso- och sjukvården.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är upp till ltl Beijar och mig att prioritera det när vi tilldelar budgetmedel osv. Att säga att den per automatik hamnar i underläge, det är klar att hälso- och sjukvården är högst om man tittar på vad medborgarna prioriterar inför val. Då måste vi i detta lagting kunna ge tillräckliga resurser till en sådan verksamhet om vi verkligen prioriterar den. Jag har svårt att förstå resonemanget.
Christian Beijar, replik
Fru talman! Det var just precis det som ltl Jonsson själv svarade på. Vad är det som medborgarna prioritera inför val, hälso- och sjukvården. Vem väljer medborgarna, sådana personer till sina representanter, märkligare än så är det inte. Det är alltid så att hälso- och sjukvården är och förblir betydligt starkare än vad socialvården är, det är ett faktum. Det går inte att bestrida det, så är det alltid. Skulle den här modellen som ltl Jonsson företräder då hamnar socialvården i ett B-lag för alltid. Så är situationen när man utgår ifrån att den servicen ska vara nära människan den försvinner.
Ltl Axel Jonsson, replik
Nu ska vi plötsligt i detta parlament vara rädda för att medborgarna röstar in politiker som prioriterar så som de vill. Om medborgarna vill det och prioriterar är det alldeles naturligt att deras politiker prioriterar på det sättet. Demokrati brukar vi kalla det i vanliga fall. Att det skulle vara en stor utmaning att vi får politiker som driver sina medborgares intressen, större bekymmer har nog jag i alla fall när vi diskuterar det här.
Vad vi måste titta på oberoende om det är en kommunal verksamhet eller en verksamhet som vi för över till landskapet i samarbete med ÅHS har vi fortfarande utmaningen att hantera. De sköter de olika verksamheterna i dag och då måste man ställa sig frågan varför kunde man inte sköta det gemensamt, det är ändå liknande verksamheter och har många beröringspunkter om man läser lagstiftningen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Johan Ehn, replik
Tack, fru talman! Ltl Jonsson ställer sig retoriskt frågan varför man inte vill låta lagtinget demokratiskt ansvara för beslutsfattandet inom förslaget KST? Låt mig fortsätta vara retorisk och ställa frågan utgående från ett hypotetiskt perspektiv, varför vill Ålands Framtid då inte låta Ålands lagting sköta allt med samma demokratiska princip, skola, barnomsorg, äldreomsorg allt det som finns på kommunal nivå idag med den retorik och med det sätt som nu motiveras skulle den här församlingen vara det utmärkta beslutande organet enligt ledamotens retorik. Varför föreslår man det bara för just den här biten?
Ltl Axel Jonsson, replik
För att de är en verksamhet som alla partier enhälligt har gått in för att ska centraliseras och skötas gemensamt för hela Åland. Jag har inte hört att det finns en beställning från samtliga partier att grundskolan ska skötas som en enda helhet utan något vi värnar att ska kunna hanteras inom kommunerna och kommuninvånarna ska ha full frihet att organisera sin grundskola inom lagens ramar. Nu håller vi på bygger upp en struktur där vi skapar en chimär att alla kommuner ska ha inflytande över verksamheten. Jämför man de inflytande som man kommer att ha i kommunernas socialtjänst med det inflytande inom sina egna grundskolor är det en betydlig skillnad, inte minst för de små kommunerna. Ålands Framtid värnar den kommunala självstyrelsen just på de här områdena vi anser är centrala för medborgarna att kunna påverka nära. På det område vi har bestämt att vi ska sköta verksamheten centrala borde man fundera om ett kommunalförbund verkligen är den optimala lösningen.
Minister Johan Ehn, replik
Talman! Ska jag förstå det på det sättet att först var det mera värt att sköta gymnasialstadiet på den här nivån för att alla de nytta av det. Sedan kom sjukvården som skulle vara på det sättet utgående från de utmaningar som fanns. Nu har vi den sociala sidan som vi ser som utmaningar som vi har kommit överens om, enligt den retorik som ltl Jonsson gör gällande för, när vi får ytterligare bekymmer på den kommunala sektorn med en utmaning inom äldreomsorgen. Ska vi också ta det vidare och föra resonemanget? Är det ett sätt att sakta men säkert plocka bort den kommunala behörigheten och lyfta över den hit? Vore det inte bättre att försöka skapa starka nära människan beslutsfattande i form av starkare kommunala enheter som kan fatta beslut kring dessa frågor utan att lyfta det till lagstiftande nivån. Det har åtminstone moderat samling jobbat väldigt hårt för och kommer att fortsätta med.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag delar uppfattningen om att alla beslut borde vara nära medborgarna, sådant kan vi givetvis säga från den har talarstolen. Men man ska ställa sig frågan med de förslag vi har på bordet där man först ska rösta in en kommunpolitiker i sin kommun. Där sedan dessa kommunpolitiker ska utse företrädare för kommunen i detta kommunalförbund som sedan ska utse styrelse för att hantera frågorna. Är det verkligen nära den enskilde kommuninvånaren? Vi vet av erfarenhet från tidigare kommunalförbund att det inte uppfattas så, det uppfattas inte ens nära de representanter som sitter i de olika kommunfullmäktige utan uppfattar att det är organisationer som långt lever ett eget liv. Därför väcker vi tanken att vore det inte klokare att använda den församling som vi har valt att representera våra ålänningar, nämligen Ålands lagting via landskapsregeringen att också hantera detta för att inte krångla till det och skapa alla dessa nivåer.
Talmannen
Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det är bra att ltl Jonsson har ett stort förtroende för landskapsregeringen man är inte säker att alla är så positiva som den här. Det som har varit avgörande är en av de frågeställningar som varit upp i remisserna, servicepunkterna och närheten till service. Frågan man måste ställa sig om det är en kommunal organisation där alla 16 kommuner kommer att vara med och ha ett inflytande är möjligheten då större att det blir närmare till servicepunkterna, närmare medborgaren än om det blir en organisation som flyttas in i ÅHS? För mig är svaret klart att kommunerna är närmare medborgarna och kommer att se till att närheten till servicen kommer att vara bättre med den kommunala modellen.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag håller med om att det är en viktig diskussion, en viktig fråga och har inget givet svar på den men tittar vi på t.ex. missbrukarvården så sköts den långt centralt, nämligen från Mariehamn och man behöver ha med det när man diskuterar. Även om man kan tänka sig en sådan utveckling som skissats upp är processen på många håll igångsatt trots att vi inte har valt att med tvång centralisera verksamheterna i kommunerna. När Jomala och Mariehamn i princip har egen majoritet, kan driva igenom förslag i kommunernas socialtjänst, att man inte också skulle ha möjlighet att driva på även en sådan utveckling och ser stor risk att man gör det inom kommunernas socialtjänst. Är inte så säker på att vi hamnar så långt ifrån den verklighet som vicelantrådet Roger Nordlund målar upp här heller.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Mariehamn och Jomala kommer inte att kunna styra organisationen utan det krävs att man har en bredare koncensus i den kommunala organisationen som vi föreslår i lagförslaget. Om det visar sig att argumenten inte är tillräckligt starka för ÅHS kan ltl Jonsson och Ålands Framtid tänka sig att medverka till att vi skapar en så bra organisation som möjligt inom kommunsektorn för att vara med och vara konstruktiva. För att komma till ett resultat måste vi allihop jämka oss, vi kan inte benhårt stå fast vid våra grundåsikter då blir det fortsatt status quo och det är vi överens om att är det sämsta.
Ltl Axel Jonsson, replik
Självklart lägger inte Ålands Framtid någon prestige i det, det raka svaret är ja. Det vi vill veta, om vi ska kunna göra ett sådant ställningstagande, är det som jag lyfte upp i presentationen. Varför har man inte tittat på de här frågorna? Kan man göra det för att verkligen ha två alternativ att ta ställning till? I förslaget verkade det mesta vara öppet och då borde man analysera det här alternativet noga före man fattar något beslut, det har vi efterlyste under hela processen. Titta på det här alternativet, lägg ingen prestige i vilken organisation man väljer utan utred de ekonomiska konsekvenserna vilket fortfarande inte är tillfredsställande gjort och titta på alternativet att överföra det till landskapsnivå. Då är vi givetvis beredda att föra en konstruktiv diskussion kring alternativen.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Johan Ehn
Fru talman! Att Åland behöver förändras på en strukturell bas är vi alla eniga kring. Diskussionen under den senaste mandatperioden har kretsat kring hur vi kan göra förändringar när det gäller strukturen att producera service till våra medborgare.
Vi kan vara överens om att vi söker nationella ekonomiska enheter, överens om att vi vill förbättra rättsäkerheten och att vi vill säkra tillgången på service runtomkring på Åland och att vi ska kunna behandla ålänningarna på ett så lika sätt som möjligt. Tyvärr stoppar det oftast upp efter att vi har konstaterat de här bitarna.
Det finns väldigt många åsikter om hur man ska göra den här saken och hur organisationen ska se ut som tar sig an de bitarna. I de allra flesta fall fastnar vi helt och hållet i den typen av diskussion. Vi är rädda att ta steget vidare. Vi tror hela tiden att om vi låter processen pågå lite längre så är det någon som ska kunna föda den väldigt goda idén som ska lösa allt. Det brukar tyvärr vara så att vi inte kommer till den situationen utan till slut måste man ta steget och säga, nu gör vi på det här sättet. I de allra flesta fall om man vågar ta steget, vågar sikta in sig på att göra en förändring och har satt upp ett mål för den förändringen då brukar man utveckla och komma till något som är lite bättre än man hade tidigare.
När det gäller det här förslaget hade jag hoppats att vi hade kunnat jobba mycket snabbare. Det går säkert att beskriva förslaget som dåligt och att det finns många andra lösningar. Det har lagts ner ett enormt arbete med att plocka fram ett underlag för att kunna driva det vidare. Att då i sista stund sätta ner foten som landskapsregeringen för ett antal år sedan gjorde när det gällde Struktur-07, det vill inte jag vara med om. Det här är inte en optimal lösning för mig men jag ser möjligheterna i den. Jag tror på det här och tillsammans med kommunerna och de politiker som finns från mitt parti och andra partier, hittar vägar när vi dessutom erbjuder möjligheten att också se på andra sätt att organisera det på. Det skulle vara dumt att nu sätta sig ner på bakhasorna och säga, nej jag har en bättre modell. Man ska ta chansen när den en gång finns där och driva saken vidare på ett sätt som gör att man kan få till stånd en förändring. Om vi inte överhuvudtaget vågar fatta beslut då kommer vårt samhälle att sluta utvecklas och det är jag det sista som vill vara med att åstadkomma.
Jag var rädd att vi skulle hamna in i en ny Struktur-07 läge, att lagförslaget skulle ha fallit platt när det låg här. Några år senare förverkligades Ålands gymnasium. När vi nu fyra år efter att den förra landskapsregeringen hade fattat beslut om det ser vad resultatet är, det har varit fyra tuffa år men det börjar också bära resultat. Hade vi inte gjort den strukturella förändringen vågar jag inte tänka på var vi skulle stå i dagsläget rent ekonomiskt och innehållsmässigt i skolan. Är också rädd för att vi skulle få ett lagförslag som skulle falla på samma sätt som sammarbetstankarna inom räddningslagen, dvs. att man fattar beslut om en lagstiftning som pekar ut en riktning men som inte överhuvudtaget innehåller någon reglering hur man ska göra om man inte kommer överens.
Lagen som nu ligger på bordet den är naturligtvis en kompromiss, det finns många tankar och idéer om hur man vill göra det här men den innehåller såväl morötter som piskor. Hoppas nu för det åländska samhällets skull att vi tar den här möjligheten som lagtinget har och tar förslaget vidare så att vi kan göra Åland om än bara, men ändå lite bättre och framför allt inom den sociala sektorn. Tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Intressant anförande på många sätt. Minister Ehn säger att när man kommer med förslag stoppar det tyvärr upp, det blir olika åsikter. Det är problemet med demokratin att andra ska envisas och ha olika åsikter. Det han mera pekade på var den långa process som har varit i landskapsregeringen, gav oss en inblick i varför det tagit så lång tid som det har tagit.
Minister Ehn säger att man fastnar i detaljer. Från vår sida, i alla sammanhang vill vi se det ekonomiska underlaget, vill se att det fungerar ekonomiskt långsiktigt. Hur ska det se ut vad kostar det? Vi har fört in ÅHS, vi har gjort det prestigelöst. Det har varit en avslagen debatt, det blir debatten när det blir ett brett och utslätat förslag. Är man från moderaternas sida prestigelös när det gäller att titta på ÅHS eller går det inte?
Talmannen
Tiden är ute!
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Naturligtvis, när det kommer en möjlighet att under två år analysera andra saker kommer det att ge möjligheter att få fram underlag för andra modeller. Jag har sett det mycket gedigna undersökningsarbete som har gjorts och har svårt att se att det finns så många andra möjligheter, men nu ger vi möjligheterna i lagförslaget att se på de bitarna. Det som talar emot att föra upp det hit är min grundläggande tro på att man ska så långt som det är möjligt separera den som sätter lagstiftningen kring något och den som utför det. Det är en viktig princip att försöka få skillnad på, om vi ska komma bort från det att det blir svårt att följa upp ett arbete som görs och man själv kontinuerligt är ansvarig för det. När det gäller olika åsikter står jag gärna upp för dem, men man måste också i många sammanhang våga säga att vi tycker olika men nu går vi vidare. Det finns ingenting som är skrivet sten det går att ändra i framtiden.
Ltl Anders Eriksson, replik
Resonemanget att det ska vara olika utförare, instanser och kontrollnivåer, vi glömmer ibland bort att så här har man i Sverige, så här har man i Finland, så här behöver vi också ha. Vi måste titta på betydligt mera småskaliga lösningar. Jag uppfattar en ganska prestigelös ton, som företrädare för moderaterna, man kan titta på ÅHS men har svårt att se fördelarna med det. Jag ska vara lika öppen tillbaka och säga att jag tycker så genuint illa om kommunalförbund, har sett så oerhört mycket under min tid hur svårt det är att få någon form av styrning, ens få det högsta beslutande organen beslutsförda inom kommunalförbund, jag tror inte ett dugg på det. Därför har vi valt det andra. Men jag ska också titta på det prestigelöst.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Gällande prestigelöshet hör jag till dem som har varit extremt kritisk under årens lopp mot kommunalförbunden. Har också insett att den kritiken kanske ibland har slagit tillbaka mot mig själv som politisk beslutsfattare i kommunen där jag inte har varit tillräckligt ansvarsfull för att utse rätt personer för att vara med och driva kommunalförbunden vidare. Vi sätter många gånger ett väldigt stort hopp till organisationen som ska både vara svar på den positiva lösningen och som är förklaringen till den negativa lösningen. Man kan behöva titta vidare på vissa modeller men jag säger det på nytt, återigen, förslag som ligger med ett kommunförbund faktisk kunde vara något som kunde ge ålänningarna väldigt mycket. Nu får två år framåt visa hur vi ska gå vidare och hoppas verkligen att vi sedan inte står och tvekar på nytt utan är färdiga att verkställa. Det behöver Åland och ålänningarna.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Igge Holmberg
Tack, fru talman! KST är en jättebra reform. Barnskydd, handikappservice, specialomsorg och missbrukarvård ska allt in under samma tak i en organisation som har de ekonomiska resurserna att göra ett bra jobb för alla ålänningar. Därför är det så synd att de som behöver den här servicen kommer att få vänta på den, åtminstone ett år längre än de borde. Antagligen ännu längre.
Det är en lag som är eftertraktad av personalen, som dignar under alltfler bestämmelser och pålagor. Det är en lag som är eftertraktad av brukarna, som nu ser sig få olika rättigheter beroende på vilken sida av en kommungräns de bor på. Den är eftertraktad av ålänningar i gemen, eftersom vem som helst kan se fördelarna med systemet. Kort sagt, alla som berörs är överens om att det är en bra lag. Varför går det inte att genomföra enligt planerad tidsplan? Varför kan en ledare skriva, ”I budgetdebatten i november 2012 begärde Roger Nordlund ordet som sista talare, spände ögonen i lagtinget och förklarade vikten av en samordning av samhällsservicen”. Han avslutade med att säga ”Jag tänker inte fega ur en gång till, det har inte landskapet råd med”. Tydligen tycker andra att vi har råd med det.
Problemet är att vissa i den här församlingen talar med dubbla tungor. De säger en sak här, en helt annan när de sitter på sina kommunala mandat. Där kan i alla fall vi socialdemokrater hålla huvudet högt, vi har framhållit både i den här salen och i kommunala sammanhang att detta är en solidarisk lag, som strävar till att alla ålänningar ska få det bättre. Vi vill ha KST, vi har jobbat för KST och vi ser längre än till våra egna små kommungränser.
Problemet är de som desperat klamrar sig fast vid en kommunal maktstruktur, en döende kommunstruktur och vägrar se framtiden komma rusande som ett snälltåg. Det kan vara på sin plats att påminna dem om att Åland inte är så stort som de tror. Det är dags för dem att inse att vi är 29000 människor på en stenhög i östersjön. Det är dags att börja fundera på vad vi vill göra för att ge ålänningarna samma service över hela Åland.
Kommunernas socialsekreterare gör ett ypperligt jobb, men det är svårt för dem att få ihop det ekonomiskt. Det sker framsteg inom socialservicen hela tiden, det blir fler och fler arbetsuppgifter hela tiden. Nu kommer den hjälp de kunnat få av samverkan att försenas ett helt år. Eller längre. Det är lång tid för de som är drabbade, för klienterna som betalar olika för samma service, beroende på vilken sida en linje på kartan de bor på.
Ålänningarna får ännu en gång se en grupp politiker välja att stöda den gamla kommunstrukturen och sin egen kommunala makt mer än de stöder de innevånare de är satta att jobba för. Kommunerna kommer inte att ta tag i det här, det kommer inte att bli något av det hela och det enda resultatet blir ett förlorat år och sedan kanske alla ålänningar få den service de behöver och förtjänar. Det finns mycket mer att säga om detta, men jag tror att jag varit tydlig nog och slutar här. Tack.
Ltl Brage Eklund, replik
Fru talman! Ltl Igge Holmberg är tydlig när han säger att han tror på en döende kommunstruktur och så kan det gå på sikt. Jag tänker inte bidra till att ta död på den. Däremot har socialdemokraterna drivit aktivt för att få en sammanslagning av kommunerna. Tyvärr gick den här reformen i stöpet på grund av att dessa regeringspartier inte kunde enas om det, men socialdemokraternas tanke lever vidare.
Ltl Holmberg säger att den är eftertraktad av ålänningarna, brukarna och personalen och de har åberopat att det är något de har väntat på. Från vilken källa har man fått fram den åsikten eftersom många av kommunpolitiker har kritiserat reformen?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, herr talman! Jag kan vara tydlig här också. Det är för innevånarna på Åland och i kommunerna som förslaget har kommit till. Inte för kommundirektörer, inte för kommunalpampar. Det här gäller huruvida ålänningarna är solidariska med de som är mest utsatta eller om man hellre ser efter sin egen maktposition. De flesta och av de ålänningar som känner någon som behöver KST:s hjälp, det finns många på Åland, vill ha KST så fort som möjligt. Det handlar om en kommunal solidaritet, kan kommunerna blicka ut över horisonten och jobba gemensamt för ålänningarna istället för att klamra sig fast vid det gamla.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, herr talman! Tror inte det finns så många kommunalpampar, det som bedrivs i kommunal verksamhet är ganska frivillig och mer eller mindre obetald, räknar inte någon av dessa engagerade personer som kommunalpampar. Det som vi har jobbat för är att titta på alternativet med att ha det under ÅHS verksamhet men det har man bedömt att inte är värt att utreda, vilket är synd. Som min kollega Axel Jonsson sade är vi helt öppna för att tänka om ifall det kan visa sig att det inte skulle fungera. Motsatsen från andra hållet kunde ha varit att vara öppen för att undersöka alternativet när det finns, som det räknas upp, inskrivet i lagen att man kan bedriva verksamheten.
Ltl Igge Holmberg, replik
Tack, herr talman! Håller med de argument som kom tidigare, det är här är ingenting som ska läggas på ÅHS. Av den enkla orsaken att ÅHS har en uppgift att sköta om människor som är sjuka, behöver vård. De människor som behöver sociala omsorger är en helt annan sorts människor. Det kan ibland vara samma men överlag är det en annan sorts problematik och den ska inte tävla emot om vi ha råd med en ny röntgenmaskin eller inte.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
5 Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2014
Landskapsregeringens svar på revisionsberättelsen (RB 1/2014-2015-s)
Landskapsrevisionens berättelse (RB 1/2014-2015)
Ärendet avförs och upptas vid följande plenum den 3.6.2015.
Föredras
6 Förslag till utbildningspolitiskt program för landskapet Åland
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2014-2015)
Ärendet avförs och upptas vid följande plenum den 3.6.2015.
Remiss
7 Senarelägg grundskolans sommarlov
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 13/2014-2015)
Ärendet avförs och upptas vid följande plenum den 3.6.2015.
Föredras
8 Muslimsk begravningsplats
Ltl Anders Erikssons skriftliga fråga (SF 5/2014-2015)
En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.
För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.
Svaret kommer att ges av minister Johan Ehn. Ordet ges först till lagtingsledamot Anders Eriksson.
Ltl Anders Eriksson
Tack, herr talman! En viktig del av integrationspolitiken är möjligheten för de inflyttade att kunna utöva sin religion och att kunna följa sina avlidna anhöriga till den sista vilan på ett behörigt och värdigt sätt. I dag finns det önskemål om en muslimsk begravningsplats på Åland. Åländska muslimer begravs nu på annan ort med stora omkostnader som följd och med långa avstånd för dem som vill besöka sina anhörigas gravar.
Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vad avser landskapsregeringen göra för att bidra till ett förverkligande av en muslimsk begravningsplats på Åland?
Minister Johan Ehn
Herr talman! Ltl Anders Eriksson undrar hur landskapsregeringen avser göra för att bidra till förverkligande av en muslimsk begravningsplats på Åland.
En kort bakgrund. Landskapsregeringen kan konstatera att i samband med den ryska befästningen i Bomarsund på västra delen av ön Prästö anlades sex begravningsplatser för de trossamfund som fanns representerade bland de människor som levde och verkade under Bomarsundstiden. På 1840-talet anlades begravningsplatsen för muslimer intill den judiska begravningsplatsen. Den är inhägnad av en stenmur och vid en inventering av den muslimska begravningsplatsen finns inga synliga gravmonument. Platsen är idag varaktigt övergiven och ingår i det fasta fornminnesområdet 3.3 Bomarsund med Prästö, Bomarsunds fästning. Platsen är en fornlämning och inte aktuell att tas i bruk som en modern begravningsplats med dagens miljökrav.
Enligt vår grundlag råder det religionsfrihet i det här landet. Begravningsväsendet är en statlig angelägenhet och inte i första hand en kyrkoangelägenhet som man kanske tror. Däremot har den evangelisk-lutherska kyrkan åtagit sig att sköta tre uppgifter mot ersättning av staten där en av uppgifterna är begravningsväsendet. Församlingarna har därmed åtagit sig att tillse att det skapas begravningsplatser för alla medborgare, oberoende av vilken religion man tillerkänner sig. Genom detta delas begravningsplatsen in i ett område för församlingsmedlemmar och ett konfessionslöst område för icke församlingsmedlemmar. Alla betalar samma för gravrätten och i relation till den ställda frågan finns här möjlighet för en muslim att bli begravd, dock konfessionslöst och inte direkt muslimskt.
Landskapsregeringen kan konstatera att begravningslagen som tidigare nämnts lyder under rikets behörighet i kapitel 3, § 8 stipulerar den att länsstyrelsen kan bevilja ett registrerat religionssamfund, registrerat lokalsamfund eller ett stiftelsetillstånd att anlägga en begravningsplats. Vidare säger den i kapitel 4, § 9 att huvudmannen för en begravningsplats ska äga den fastighet som används som begravningsplats eller ha sådan legorätt eller annan nyttjanderätt till fastigheten som inskrivits med främst företräde enligt jordabalken 14 kapitel. Nyttjanderätten ska avtalas på viss tid, minst 130 år och högst 200 år. Dessutom sägs i kapitel 5, § 12 att huvudmannen för en begravningsplats ska föra ett register. Församlingarna måste enligt lag tillhandahålla en gravplats för alla som jag tidigare nämnde. Enligt begravningslagens kapitel 2, § 5 ska en gravplats på begäran tillhandahålla sig på ett avskilt konfessionslös område som inte får ligga oskäligt långt från församlingens eller den kyrkliga samfällighetens område.
När det gäller miljölagstiftningen finns en del krav kring hur man kan anlägga en ny begravningsplats och det handlar bl.a. om hur regelverk för dränering och liknande ska uppfyllas. Tittar vi på vad landskapsregeringen har gjort tidigare i liknande fall finns det i den fastställda delgenaralplanen för Bomarsund och Prästö ett område som man använder av den landskapsregeringen ägda marken avsatt för minneslund i form av ett s.k. strövområde. Det har varit aktuellt i lagtinget i den senaste tilläggsbudgeten. Avsikten är att minneslunden ska vara konfessionslös och på så sätt tillgänglig för alla. Ålands Krematorie- och minneslundsförening r.f. ska åta sig minneslundens framtida förvaltning och skötsel.
Ser vi hur man har skött liknande frågeställningar som funnits i Finland och Sverige finns idag en muslimsk begravningsplats i Helsingfors. Den är framför allt anlagd för folkgruppen tatarer. Vidare verkar en annan lösning vara att muslimer begravs i särskilda muslimska kvarter på de evangelisk-lutherska församlingarnas begravningsplatser man har kommit överens med församlingar om att göra särskilda kvarter. Liknande lösningar, både enskilda egna begravningsplatser och kvartersbegravningsplatsen finns också i Sverige.
Sammantaget kan landskapsregeringen konstatera att det finns flera alternativa möjligheter att ordna begravningsplatser även för muslimer på Åland. Fram till dags dato måste jag dock konstatera att varken samfund eller privatpersoner har kontaktat landskapsregeringen för att diskutera dessa frågor, vilket kan synas vara anmärkningsvärt eftersom frågeställningen ändå verkar finnas. Skulle någon kontakta oss finns beredskapen hos landskapsregeringen i dag att tillsammans diskutera och söka lösningar. Landskapsregeringen har inte i dagsläget för avsikt att självständigt agera i frågan utan kan vara behjälplig i att söka lämpligt område för att anlägga en sådan begravningsplats. Här kan nämnas att tidigare nämnda område på Prästö kunde vara något man kunde titta vidare på i så fall.
Man bör hålla öppet för att föra diskussioner med församlingar om lämpliga gemensamma lösningar på det sätt som man har gjort med olika typer av kvarter på redan anlagda platser. Framför allt med hänvisning till att de miljökrav som man ställer på att anlägga nya platser kommer att vara väldigt problematiska.
Med detta sagt finns en öppenhet från landskapsregeringens sida att diskutera vidare men det bör finnas en part på andra sidan, landskapsregeringen kan enligt vår bedömning inte agera som en egen part i att använda detta. Tack.
Ltl Anders Eriksson
Tack minister Ehn. Utbildningsavdelningen har tagit frågan på allvar. Det var ett bra och utförligt svar. Jag har kollat upp Prästö begravningsplats och kommit fram till precis samma slutsatser. Jag har kollat upp den konfessionslösa begravningsplatsen som finns i Mariehamn och konstaterat att det inte är ett alternativ för rättrogna muslimer. Frågan är känslig och det har varit mycket debatt i sociala medier, mycket spott och spe. Det har också vinklat att Eriksson vill ha en muslimsk begravningsplats, det var inte min huvudfråga när jag gick till val.
Bakgrunden är en artonårig pojke som dog i Mariehamn och hans far som rättrogen muslim ville begrava honom i muslimsk vigd jord. Graven får inte beträdas, det finns mycket regler kring en äkta muslimsk begravningsplats. Pojken är begrav i Stockholm till en kostnad av ca 40000 svenska kronor. Jag har ställt frågan mot bakgrunden av vanlig medmänsklighet, jag har tre barn själv och det är lätt att tänka och hur situationen skulle vara. Det svar som minister Ehn ger gläder mig mycket, vi behöver inte alltid i opposition och regering gnälla på varandra. Det finns en beredskap, det finns en öppenhet säger minister Ehn. Har tänkt tanken att använda Prästö begravningsplats som ett fornminne, kanske som med minneslund, att man skulle ha begravningsplatsen utanför då äger landskapet marken och det är markfråga. Det är märkligt, med tanke på de påstötar jag har fått att man inte har kontaktat landskapsregeringen, det ska uppmana dem att göra.
Minister Johan Ehn
Herr talman! Det är viktigt att hitta lämplig huvudman för frågorna som kan lösa upp knuten för att ta det vidare. För att vara väldigt tydlig vill jag varna för den problematik som kan finnas med miljölagstiftningen när det gäller att anlägga en regelrätt begravningsplats där man har begravningar som inte handlar om någon som har blivit kremerad, det ställer oerhörda krav. Får vi en diskussionspart kan vi hitta lösningar. Att titta på Prästöområdet eller andra områden som kunde vara lämpliga, men också diskutera med våra åländska församlingar om det finns möjlighet att hitta en lösning som bygger på att man innanför de områden man nu har, kanske konfessionslösa, kunde välja att göra en avgränsad del där man kunde viga jorden för den muslimska trosinriktningen. Det ska inte heller vara en omöjlighet. Vi behöver en diskussionspart vi kan föra frågan vidare med. Viljan finns helt klart att hitta lösningar.
Ltl Anders Eriksson
Som jag sa i mitt första tilläggsanförande var det ett öppet och bra, precis ett sådant svar jag ville ha.
Inom Mariehamns församling pågår en diskussion om just den här frågan. När det gäller att kremeras är det inget alternativ vid en muslimsk begravning. När media har ringt mig har jag sagt att jag tycker att landskapsregeringen har en roll här och det har jag förstått av minister Ehns svar att regeringen har. Jag önskar lycka till och tror att det här är en viktig del av en lyckad integrationspolitik.
Minister Johan Ehn
Herr talman! Har försökt sätta mig in i de särskilda riter som man har vid en muslimsk begravning och inser att det finns bekymmer med den situation vi har i dagsläget, framför allt med hur snabbt det ska gå. Även att gravplatsen inte får beträdas. Det finns även andra bitar i förhållande till den lagstiftning vi har idag som är besvärliga att hitta lösningar på, bl.a. handlar det om att man enligt muslimsk tro vill gräva graven själv och man vill göra det väldigt snabb. På vilket sätt man gravsätts, där man enligt en rättroende muslim ska göra det med den lindad kropp inte i en kista osv. Det finns en del saker som man behöver reda ut och ha klart för sig. Viljan finns, då finns det också en väg att hitta lösningar som är bra för alla inblandade parter Tack.
Talmannen
Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Bordläggning
9 Godkännande av överenskommelsen om social trygghet med Folkrepubliken Kinas regering
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 12/2014-2015)
Landskapsregeringens yttrande (RP 10/2014-2015-s)
Republikens presidents framställning (RP 10/2014-2015)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 03.06.2015. Godkänt.
För kännedom
10 Redogörelse över årsredovisning per 31.12.2014
Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2014-2015)
Ärendet upptas till behandling vid plenum den 03.06.2015.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 03.06.2015 klockan 13.00. Plenum är avslutat.