PLENUM den 1 november 2005 kl. 12.00.

ÅLDERSTALMAN BARBRO SUNDBACK:

Plenum börjar.

 

Enligt lagtingsordningens 20 § skall den lagtingsledamot som längst innehaft uppdrag som ledamot av lagtinget föra ordet vid arbetsårets första plenum och härvid förrätta val av talman samt en första och en andra vicetalman. Har två eller flera tillhört lagtinget lika lång tid, förs ordet av den till åren äldsta av dem. Med anledning härav har jag intagit talmannens plats.

 

Jag ber sekreteraren förrätta namnupprop. Upprop.

30 lagtingsledamöter är nävarande.

 

"Val, där en enda person skall utses, sker med i 68a §  2 mom. och 68e § nämnda undantag sålunda, att envar röstande på en blank valsedel antecknar sin kandidat, och den förklaras vald som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Uppnås inte sådan röstövervikt, förrättas nytt val. Får inte heller då någon mer än hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett tredje val mellan de två som vid den andra omröstningen uppnått det högsta röstetalet. Vid tredje omröstningen förklaras den vald som erhållit de flesta rösterna. Uppkommer lika röstetal i andra eller tredje omröstningen, avgörs företrädet genom lottning."

 

Först vidtar val av lagtingets talman. Valsedlar finns utdelade till envar lagtingsledamot. Jag uppmanar ledamöterna tydligt anteckna namnet på sin kandidat på den utdelade valsedeln, både förnamn och efternamn. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Konstate­ras att valurnan är tom. Upprop.

 

Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

 

30 röstsedlar är inlämnade. 

 

Rösträkningen har givit vid handen att 16 röster har avgivits för ltl Barbro Sundback och 14 röster för ltl Viveka Eriksson. Då sålunda ltl Barbro Sundback har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras hon härmed vald till lagtingets talman för arbetsåret 2005-2006.

 

Härefter förrättas val av första vicetalman. Valet sker på samma sätt och i samma ordning som valet av talman. Jag ber lagtingsledamöterna på den utdelade valsedeln skriva sin kandidats namn. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Valurnan konstateras vara tom. Upprop.

 

Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

 

30 röstsedlar är inlämnade.

 

Rösträkningen har givit vid handen att ltl Viveka Eriksson har erhållit 20 röster, ltl Gun Carlson 6 röster och ltl Fredrik Karlström och ltl Johan Ehn 1 röst vardera. Vidare har 2 blanka röstsedlar avgivits. Då sålunda ltl Viveka Eriksson i första omgången har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras hon härmed vald till lagtingets första vice talman för arbetsåret 2005-2006.

 

Härefter förrättas val av andra vicetalman på samma sätt som tidigare förrättade val. Jag uppmanar lagtingsledamöterna att skriva sin kandidats namn på den utdelade valsedeln. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Valurnan konstateras vara tom. Upprop.

 

Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

 

30 röstsedlar är inlämnade.

 

Rösträkningen har givit vid handen att 18 röster har avgivits för ltl Johan Ehn, medan 8 röster har avgivits för ltl Ronald Boman, 2 för ltl Fredrik Karlström, 1 för ltl Anders Englund och 1 blank valsedel har avgivits. Då sålunda ltl Johan Ehn har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras han härmed vald till lagtingets andra vice talman för arbetsåret 2005-2006.

 

Talmannen och vicetalmännen skall inför lagtinget avge en i lagtingsordningens 20 § 2 mom. föreskriven högtidlig försäkran. Jag avger själv först denna försäkran och uppmanar de valda vicetalmännen att därefter göra detsamma.

 

Talman Barbro Sundback:

Jag Barbro Sundback försäkrar, att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

 

Första vice talman Viveka Eriksson:

Värderade lagtingsledamöter, fru ålderspresident!

Jag Viveka Eriksson försäkrar, att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

 

Värderade lagtingskamrater, fru ålderstalman, herr landshövding!

Jag Johan Ehn försäkrar, att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

 

Ålderstalmannen: Ålderstalmannens uppdrag är härmed fullgjort. Jag tackar på mina egna och vicetalmännens vägnar för det förtroende lagtinget visat oss.

 

Meddelande om valet av talman och vice talmän kommer enligt lagtingsordningens bestämmelser att tillställas landshövdingen och landskapsregeringen.

 

I lagtingsordningen föreskriven gudstjänst med anledning av lagtingets öppnande hålls i dag kl. 13.00 i Mariehamns S:t Görans kyrka. Samling utanför självstyrelsegården kl. 12.45 för procession till kyrkan. Öppningshögtidligheten äger rum i dag kl. 14.00 i lagtingets plenisal, då landshövdingen förklarar lagtinget öppnat.

 

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 12.25).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LAGTINGETS HÖGTIDLIGA ÖPPNANDE 1 NOVEMBER 2005 kl. 14.00.

 

Landshövding Peter Lindbäck:

Ärade fru talman, värderade ledamöter av Ålands lagting.

Republikens president Tarja Halonen har med hänvisning till 14 § i självstyrelselagen förordnat mig att såsom landshövding förrätta öppnandet av Ålands lagting för arbetsåret 2005-2006.

 

I likhet med tidigare år har företrädare för landskapet och riket, under det gångna lagtingsåret, haft anledning att aktualisera och diskutera och på olika sätt försöka lösa för självstyrelsen och självstyrelsens utveckling viktiga frågor och problemställningar.

 

En i sammanhanget viktig fråga har varit EU:s tilltänkta konstitutionella fördrag och de åtgärder som landskapet och riket tillsammans borde vidta med anledning av fördraget. Som ett resultat av överläggningar mellan lantrådet Roger Nordlund och justitieminister Johannes Koskinen tillsatte justitieministeriet den 9 december 2004 en arbetsgrupp, bestående av tjänstemän från såväl självstyrelsen som statsmakten, och med mig som ordförande.

 

Arbetsgruppen förväntades särskilt diskutera och vid behov komma med förslag, inklusive förslag till ändringar av självstyrelselagen, beträffande självstyrelsens roll och medverkan vid kommande konvent, i samband med subsidiaritetskontrollen och vid s.k. förenklade ändringar av EU:s konstitutionella fördrag. Vidare skulle arbetsgruppen bedöma behovet och omfattningen av lagtingets samtycke till EU:s konstitutionella fördrag samt se över möjligheten att i sammanhanget utveckla självstyrelselagens 9a kapitel. Slutligen förväntades arbetsgruppen beröra frågan om landskapets talerätt inför EG-domstolen samt därtill komma med förslag till åtgärder för att råda bot på de konkreta språk- och andra problem som för Ålands del föreligger i samband med deltagandet i beredningen av EU-ärenden.

 

Arbetsgruppen slutförde sitt arbete 31.5.2005 och arbetsgruppen föreslår i sitt betänkande, dels direkta ändringar i självstyrelselagen och dels praktiska lösningar. Beträffande direkta ändringar i självstyrelselagen föreslår arbetsgruppen att landskapsregeringen alltid skall underrättas om förhandlingar angående ändringar av EU-fördraget och dessutom ges tillfälle att framföra landskapets ställningstaganden till ändringsförslagen medan förhandlingarna ännu pågår. Vidare föreslås att lagtinget, även i de fall då lagtingets bifall till ett internationellt fördrag inte krävs, skall ges tillfälle att yttra sig över ändringar i EU-fördraget innan ändringen godkänns nationellt.

Beträffande subsidiaritetskontrollen föreslås ett nytt moment till 59a § i självstyrelselagen enligt vilket lagtinget skall ges tillfälle att meddela riksdagen sin uppfattning om huruvida ett utkast till en europeisk lagstiftningsakt är förenlig med subsidiaritetsprincipen, i frågor som hör till lagtingets lagstiftningsbehörighet. Vad sedan gäller talerätten inför EG-domstolen föreslås en bestämmelse om att landskapsregeringen skall ha rätt att hos behörig riksmyndighet göra framställning om att Finland skall använda sig av sin talerätt vid EG-domstolen.

 

Önskemålet om att självstyrelselagen skulle kompletteras med en bestämmelse enligt vilken lagtinget skulle ges möjlighet att yttra sig över fördrag eller andra internationella förpliktelser som Finland ingår eller förbinder sig till eller säger upp, om fördraget har eller förpliktelsen kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning, ansågs inte ha samband med behandlingen av EU-fördraget, men arbetsgruppen framhåller i sitt betänkande att möjligheten att införa en sådan bestämmelse i självstyrelselagen bör undersökas separat.

 

Frågan om landskapets möjligheter att delta i beredningen av EU-ärenden, framförallt med tanke på språkproblematiken, ägnas stort utrymme i betänkandet och arbetsgruppen föreslår en rad praktiska åtgärder som bör vidtas för att förbättra landskapets ställning i EU-arbetet, såsom översättning av handlingar, tolkning vid den muntliga kommunikationen och ett beaktande av Ålands särställning i olika faktapromemorior.

 

Vad gäller behovet och omfattningen av lagtingets bifall till det tilltänkta EU-fördraget konstaterar arbetsgruppen i sitt betänkande att det genom fördraget görs talrika ändringar som berör landskapets lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet, t.o.m.  bestämmelser som innebär att landskapets behörighet överförs på unionen, och att lagtingets bifall kommer att krävas och dessutom med kvalificerad majoritet.

 

Självstyrelsens representanter i arbetsgruppen inlämnade en skriftlig reservation till betänkandet och ansåg bland annat att de föreslagna bestämmelserna om lagtingets rätt inom subsidiaritetskontrollen och Finlands skyldighet att driva talan inför EG-domstolen, inte tillräckligt tillvaratar självstyrelsens intressen. Också på andra punkter hade reservanterna förväntningar om längre gående, lagfästa rättigheter för självstyrelsen, såsom landskapets rätt att få formulera ställningstaganden inför EG-domstolen och landskapets möjlighet att alltid få delta i förhandlingar om internationella avtal som faller under landskapets behörighet eller som annars är av särskild betydelse för landskapet. Slutligen ansåg reservanterna att man redan i detta sammanhang borde ha tagit in en bestämmelse i självstyrelselagen som skulle ge lagtinget rätt att yttra sig över fördrag som faller utanför landskapets behörighet men som kan ha betydelse för Ålands folkrättsliga ställning.

 

Som vi alla vet har projektet med EU:s konstitutionella fördrag havererat, åtminstone tillsvidare, och därmed har också arbetsgruppens betänkande lagts på is, till de delar betänkandet innebär förslag till nya bestämmelser i självstyrelselagen. Däremot har justitieministern ansett det viktigt att de föreslagna praktiska åtgärder som skall förbättra landskapets möjligheter att delta i beredningen av EU-ärenden genomförs så fort som möjligt.

 

För egen del är jag ganska övertygad om att EU-fördraget småningom kommer till stånd, om än i något ändrad form, och jag hyser en förhoppning om att lagtinget skall se fördelarna med de trots allt långtgående förbättringar och ökade rättigheter som föreslås av arbetsgruppens majoritet.

 

Ärade fru talman.

I början av året avslutade Nordiska ministerrådets demokratiutskott sitt arbete med att utreda demokratin i Norden. Som åländsk representant i utskottet hade jag möjlighet att särstudera olika aspekter på den åländska demokratin, något som var förknippat med stora svårigheter, eftersom det finns försvinnande lite forskning och utredningar om demokratin och demokratiprocesserna på Åland. En avgörande orsak är att man i den nationella forskningen och i vetenskapliga utredningar kring demokratifrågor som regel utelämnat Åland med åberopande av Ålands särställning, landskapets avvikande tidpunkter för val och andra avvikelser jämfört med förhållandena i riket. Vi vet att röstbenägenheten i senaste lagtingsval var 67,6 procent och i kommunalvalet 68,4 procent men vi vet inte orsakerna till det relativt låga valdeltagandet. På samma sätt är det inom snart sagt samtliga åländska demokratiområden, vi har tillgång till siffror och statistik, men vi saknar analyser, utredningar och vetenskaplig forskning. Därför är det bra att landskapsregeringen i sitt handlingsprogram bestämt att en demokratiutredning skall göras, med bland annat förslag till ändringar av valsystemet och andra åtgärder som bidrar till att öka deltagandet i samhällsarbetet.

I avvaktan på denna utredning, och vid utredningens genomförande, kan det vara av intresse att ta del av det nordiska demokratiutskottets rapport och förslag till åtgärder för att säkra och fördjupa de nordiska ländernas och de självstyrande områdenas demokratier.

 

En annan dagsaktuell fråga, åtminstone i riket, är kommunreformen. Även på Åland pågår till och från en debatt om eventuella kommunsammanslagningar, om än med mindre intensitet än i riket.

 

Intressant för Ålands del är den ”smygreform” – en sorts förstatligande till självstyrelsenivån - som pågått en längre tid. På Åland har som bekant självstyrelseorganen genom landskapslagstiftning och med kommunernas medverkan övertagit från kommunerna ansvaret och huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården samt utbildningen förutom grundskolan. Därmed kvarstår hos de åländska kommunerna ansvaret för den sociala sektorn och grundskolan, vilka tillsammans förbrukar ca 75-85 procent av kommunernas resurser. Av dessa två är den sociala sektorn ett område som börjar växa sig för svårt och för resurskrävande för att skötas av de enskilda, framförallt mindre kommunerna, vilket rimligtvis resulterar i att antingen landskapsregeringen övertar huvudmannaskapet eller att den sociala sektorn sköts via någon form av interkommunalt samarbete.

 

Specialomsorgen om utvecklingsstörda har samtliga kommuner tillsammans hänfört till ett gemensamt kommunalförbund, ”Ålands omsorgsförbund”. Åldringsvården – äldreomsorgen - har de åländska kommunerna till en viss del, förutom Mariehamns stad, Saltviks kommun och Föglö kommun, hänfört till ett kommunalförbund, ”De Gamlas hem”. Inom grundskolan har fasta Ålands nordliga kommuner respektive sydliga kommuner, förutom Mariehamns stad, bildat varsitt gemensamt högstadiedistrikt med en gemensam skola för grundskolans årsklasser 6-9. För renhållningens del har kommunerna nyligen bildat ett kommunalförbund, Ålands miljöservice. Vidare har kommunerna bildat Ålands kommunförbund med uppgift att fungera dels som en gemensam intresseorganisation, främst för utvecklingsfrågor och intressebevakning, dels som en arbetsgivarorganisation, bland annat för förhandlingarna med arbetstagarorganisationerna och dels som en samarbetsorganisation för handhavande av bland annat skuldrådgivningen, konsumentfrågor och förmyndarverksamhet.

 

Sammantaget har vi sedan en tid haft en utveckling på Åland som har överfört dels kommunala uppgifter till självstyrelsenivån och dels uppgifter från den enskilda kommunen att skötas av flera alternativt samtliga kommuner gemensamt.

 

En styrka med de sexton åländska kommunerna som måste nämnas är att inte mindre än 1.800 kommuninvånare på Åland – nästan 10 procent av den röstberättigade befolkningen - innehar ett eller flera kommunala förtroendeuppdrag, en på alla sätt kraftfull och i princip oavlönad resurs i kommunernas tjänst.

 

Fru talman, värderade lagtingsledamöter.

Republikens president Tarja Halonen har särskilt bett mig att till det avgående presidiet överbringa sina bästa hälsningar och tacka för en angenäm samverkan vid åländska sammanhang under det gångna året samt att till det talmanspresidium som under det kommande året leder lagtingets arbete framföra de bästa lyckönskningar i arbetet till fromma för befolkningen på Åland.

 

På republikens presidents vägnar förklarar jag härmed lagtingets arbetsår 2005-2006 öppnat.

 

 

Talman Barbro Sundback:

Värderade herr landshövding

Det råder stark oro i världen. Krig, terrorism och våldsamma naturkatastrofer skapar instabilitet och lidande. Oskyldiga människors liv förspills och framtiden ter sig oviss och dyster för hundratusentals familjer. I ett läge som detta borde det internationella samfundet och dess institutioner fungera effektivt och solidariskt. Tyvärr förefaller situationen dock vara den motsatta. Förenta Nationerna upplever igen en djup kris och är i det närmaste politiskt handlingsförlamad. Den Europeiska Unionen hotas av stagnation. Nödvändiga reformer av unionens organisation och ekonomi har drabbats av upprepade politiska bakslag. Det nordiska samarbetet präglas av välvilja och samförstånd men de konkreta politiska resultaten låter vänta på sig.

 

Lugnet och stabiliteten i Norden och Östersjöregionen förpliktar oss att blicka ut över våra egna gränser och bidra med våra erfarenheter för att göra världen till en säkrare plats för alla. Sedan år 1998 har en kontaktgrupp bestående av representanter för utrikesministeriet och landskapsregeringen samarbetat för att sprida kunskap om Ålandsexemplet samt uppmuntrat till  lösningar på långvariga och svåra konflikter i många delar av vår värld. Nämnas kan  Nagorno-Karabach i Kaukasus, Ache i  Indonesien, Zanzibar i Östafrika,  Kosovo på Balkan,  Kashmir i Asien och Korsika i Europa. Autonomi som ett sätt att lösa territoriella och etniska konflikter är inte något som hör historien till. Tvärtom kan vi notera att nya autonoma områden uppstår fortfarande och i många fall har Åland varit,  om inte en modell, så ett inspirerande exempel som i bästa fall bidragit till att övertyga om att autonomi är en lösning värd att pröva.

 

Under kontaktgruppens ledning har samarbetet mellan representanter för landskapsregeringen, de statliga myndigheterna i riket och på Åland samt Ålands fredsinstitut funnit fungerande former. Nu är det dags att fundera över nästa steg i utvecklingen. I det arbetet kunde ett viktigt mål vara att öka Ålands externpolitiska roll genom att inkludera representanter från Åland i sådana internationella sammanhang då statsmakten avhandlar ämnen som berör Åland och dess självstyrelse. Det skulle vara synnerligen värdefullt för alla parter att representanter för det åländska samhälls- och näringslivet skulle erhålla kontinuerliga möjligheter att delta i finländska statsbesök och andra internationella kontakter med relevans för Åland.

 

Vi lever i en tid av globalisering. Det internationella umgänget begränsas allt mindre av nationsgränserna. Datateknikens svindlande utveckling skapar förutsättningar för obegränsad kommunikation på alla samhällsnivåer. Den uppväxande generationen kommer inte att känna geografiska avstånd som oöverstigliga hinder. Politik, ekonomi och kultur blir globalt allmängods tillgängligt samtidigt i alla världens hörn. Vi ser en ny tid och en ny världsordning växa fram.

 

Också Åland berörs. Det betyder inte att Åland hotas mer än någon annan. Grunden för det åländska nationsbygget ligger fast. Bevarandet av det svenska språket, kulturen och de lokala sedvänjorna hotas inte av globaliseringen men perspektiven förskjuts. Ålands självstyrelses utveckling har alltid varit beroende av förändringar i omvärlden. En genomtänkt och på fakta baserad bild av vad som händer i vår omvärld är en nödvändig förutsättning för att kunna bevara och utveckla självstyrelsen. Betecknande för vår tids politiska realiteter är att alla, stora som små är starkt beroende av varandra. Ekonomiska och politiska förändringar som upplevs ömsesidigt gynnsamma är lättare att åstadkomma än ensidiga krav kopplade till känslomässiga hot och protester. Utvecklandet av självstyrelsen präglas av en legalistisk tradition som av många upplevs som långsam och formalistisk. Styrkan i det legalistiska arbetssättet är dess förankring i rättsstatstänkandet som säkrar att politiska förändringar i självstyrelsesystemet blir bestående och bygger på en hållbar konstitutionell grund. Den legalistiska traditionen är en karaktäristisk egenskap för parlamentarismen i Finland. Ett litet land i världen med en självständig och respekterad parlamentarisk historia som fick sin början redan 1906 då ståndslantdagen ersattes av en enkammarlantdag med 200 ledamöter. Reformen som genomfördes under den ryska tiden måste i historisk belysning ses som politiskt rekord i demokrati. Allmän och lika rösträtt infördes för alla som fyllt 24 år. Antalet röstberättigade ökade från cirka etthundratusen till en miljon. Anmärkningsvärt var att kvinnorna fick rösträtt och valbarhet samtidigt som männen. I detta var Finland en föregångare. Kvinnorna på Nya Zeeland och i Australien samt vissa delstater i Förenta staterna hade visserligen erhållit rösträtt tidigare men med den begränsningen att de inte var valbara som kandidater .

 

I det första fria och allmänna valet 1907 invaldes 19 kvinnor. Av de röstberättigade utnyttjade 70,7 procent sin rösträtt. Också på Åland röstades det mycket livligt. Julius Sundblom valdes till lantdagen 1907 som medlem av Svenska folkpartiet. De svenskspråkiga förlorade mest på reformen eftersom de varit i majoritet såväl inom adeln som i borgarståndet.

 

Det låga valdeltagandet under självstyrelsens tid är ytligt sett en demokratisk paradox. Den åländska närdemokratin lyfts ofta fram som en positiv följd av småskaligheten, något som rimligen borde resultera i ett högt valdeltagande. Att så inte är fallet utgör en intressant utgångspunkt för fortsatta utredningar och analyser om den åländska demokratins särdrag. Valdeltagandet kan i viss mån påverkas av valsystemen men den starkaste motivationen för väljarna är ändå att de upplever att deras röst är av betydelse. Att rösta måste kännas som att välja mellan olika reella alternativ. De ideologiska skillnaderna är en viktig del av den parlamentariska demokratin.

 

Nästa år kommer man att på många olika sätt uppmärksamma att det gått hundra år sedan allmän och lika rösträtt infördes i Finland och på Åland. Det är min förhoppning Herr landshövding att lagtinget tillsammans med representanter för statsmakten skall hitta gemensamma former för att manifestera den demokratiska betydelsen av allmänna och fria val.

 

Till sist, Herr Landshövding, ber jag om min och lagtingets hälsning till Republikens president Tarja Halonen. Vi tackar för senast och önskar lycka till i det kommande presidentvalet. Jag ber er även framföra lagtingets hälsning till landets riksdag och regering.

 

 

Bästa lagtingskamrater!

Att vara medlem i Ålands lagting är att inneha det viktigaste politiska uppdraget på Åland. Den högsta beslutande makten tillkommer Ålands lagting som företräder den åländska befolkningen i fråga om Ålands självstyrelse.

 

Lagtinget utövar sin makt genom att stifta lagar, besluta om budgeten samt övervaka landskapsregeringen och de myndigheter som är ställda under den. Lagtinget godkänner också internationella avtal och deltar i beredningen av EU-ärenden.

 

Det krävs alltmer av lagtingets ledamöter. De allmänna samhällsförändringarna samt globaliseringen och internationaliseringen försvårar inte bara beslutsfattandet rent tekniskt och  juridiskt utan innebär många gånger att det demokratiska utrymmet för lagtinget att utnyttja sin lagstiftningsmakt kraftigt beskurits. Det krävs både kunnande och en hel del fantasi för att utnyttja självstyrelsen på ett för Åland och ålänningarna ändamålsenligt sätt.

 

En viktig del av det parlamentariska arbetet är den debatt som sker i plenisalen. Av tradition är debatten fri och utan större begränsningar. Lyssnarenkäter visar att intresset för debatten i lagtinget bland medborgarna är förvånansvärt stort. Därför är det viktigt att ständigt skapa nya former för lagtingets debatter så att den kan involvera flera och särskilt yngre personer. En öppen och fri debatt är ett demokratiskt hälsotecken som vi skall slå vakt om.

 

Lagtinget borde locka till sig flera besökare. Alla ålänningar borde någon gång under sin skolgång eller övriga livstid besöka lagtinget för att på ort och ställe få information om självstyrelsen och förståelse för det parlamentariska styrelseskicket. Flera besök och flera möten mellan politiker och allmänhet kunde bidra till utvecklingen av den åländska demokratin.

 

Vi har alla ett ansvar för att arbetet i lagtinget fungerar effektivt till gagn för hela det åländska samhället. Karakteristiskt för parlamentarismen är bland annat att arbetet i utskotten utförs självständigt och fritt. Regelverket är ganska enkelt och kulturen i de olika utskotten upprätthålls av utskottens erfarna och kunniga sekreterare. Talmannens uppgift är att i samråd med talmanskonferensen se till att arbetet löper snabbt och smidigt.

 

Också det parlamentariska arbetet har internationaliserats. Det finns många internationella politiska fora där parlamentariker möts för att diskutera och lära av varandra. Det är min förhoppning att det parlamentariska samarbetet mellan lagtinget och andra  parlamentariska församlingar skall utvidgas och att alla i lagtinget som har intresse av internationellt samarbete skall hitta ett lämpligt sätt att kanalisera sitt engagemang. Att vara parlamentariker  är ett mångsidigt och krävande uppdrag som det inte alltid är så lätt att klara av. Samtidigt är det ett oerhört värdefullt förtroende som jag unnar att  så många som möjligt kan få pröva på. Det är både lärorikt och berikande.

 

Utan lagtingets kompetenta personal skulle det parlamentariska arbetet inte fungera. När debattens vågor stormar som mest och den politiska fantasin flödar som mest är det nödvändigt med en personal som håller huvudet kallt och påminner oss om de ordningar som gäller för lagtingets arbete. Jag ser fram emot att också få arbeta med lagtingets personal och ber om min hälsning.

 

 

Herr lantråd och regeringsledamöter!

Den mest krävande och utsatta politiska posten innehar lantrådet och ministrarna. Arbetet ökar hela tiden och ansvaret växer. Alla ställer höga förväntningar och media granskar obönhörligt regeringens och de enskilda ministrarnas göranden och låtanden. Regeringen sitter på lagtingets förtroende och oppositionen missar inte något tillfälle att syna den förda politiken.

 

Så skall det också vara i en parlamentarisk demokrati.

 

Brist på tid för långsiktigt tänkande och tillräcklig politisk analys påverkar alla regeringars beslutsfattande. Det höga tempot är riskfyllt för allt beslutsfattande. För att undvika bakslag och motgångar är en väl fungerande förvaltning och en kompetent beredning av avgörande betydelse. De ledande tjänstemännens roll som bärare av sakkunskap och kontinuitet inom sina specialområden är en nödvändig förutsättning för att beslutsunderlaget i alla ärenden skall vara korrekt och tillräckligt. En ständig utveckling och förstärkning av förvaltningen är oundviklig för att säkra beslutsfattandets laglighet och ändamålsenlighet.

 

För att garantera rättssäkerheten krävs transparenta och reglerade strukturer. Medborgarna förväntar sig likabehandling och saklig information i sina kontakter med landskaps-myndigheterna.

 

Herr lantråd! Jag tillönskar er framgång i ert viktiga arbete och jag hoppas att samarbete och vidsynthet skall prägla regeringens fortsatta strävanden för det åländska samhällets bästa.

 

 

Därmed är lagtingets högtidliga öppnande till ända. Lagtinget samlas till ett kort plenum i dag kl. 15.15.

(Kl. 14.34).