Plenum den 1 september 2003 kl. 13:10

PLENUM den  1.9.2003 kl. 13.10.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Talmannen konstaterar samma närvaro som vid föregående plenum.

 

 

 

Av ltl Bert Häggblom jämte 6 lagtingsledamöter undertecknad skrivelse med yrkande att lagtinget skall förklara att lantrådet och landskapsstyrelsens ledamöter inte åtnjuter lagtingets förtroende. (MY 1/2002-2003).

 

Enligt 64d § lagtingsordningen får ärende angående misstroendeyrkande inte upptas till behandling förrän de eller den som yrkandet avser beretts tillfälle att inför lagtinget avge förklaring inom tre dagar efter att ha erhållit del av yrkandet. Landskapsstyrelsens medlemmar har erhållit del av ltl Bert Häggbloms m.fl. yrkande den 28.8 och bereds nu tillfälle att avge förklaring. Annan diskussion medges inte vid detta plenum.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi har en mycket svår och allvarlig situation här i landskapet och för den åländska befolkningen. Vi har en sjukvårdsstrejk som har pågått sedan den 2 juni, dvs. hela sommaren och just nu tyder det på att en viss del av hösten kommer att gå åt till strejken.

 

Orsakerna till att strejken har blivit så utdragen är säkert flera. Men grundorsaken är ändå den att parterna, dvs. landskapsstyrelsen och Tehy,  har haft så olika uppfattning om hur stora löneförhöjningar som är samhällsekonomiskt möjliga, speciellt i den ekonomiska situation och det läge som landskapet just nu befinner sig. Jag tror att de flesta som har följt med media har sett hur landskapets ekonomi har utvecklat sig och också vilka svårigheter styrelsen för ÅHS har att nu klara av att få ihop en budget, trots att den budgeten har ökats med 1 miljon euro och har prioriterats på det sättet att det är den enda sektor som föreslås få en ökning för 2004.

 

En anna orsak till att strejken har blivit utdragen är säkert också det att landskapsstyrelsen har gjort sitt bästa för att försöka se till helheten bland alla landskapets anställda. Vi måste komma ihåg att vi hade en avtalsrörelse under våren där landskapsstyrelsen tillsammans med samtliga övriga fack kom överens om vilket utrymme det finns för löneökningar under den kommande avtalsperioden och som man också fördelade mellan de olika arbetstagarorganisationerna. De flesta var säkert inte helt nöjda med de överenskommelserna, men man insåg allvaret i den ekonomiska situationen vi har här på Åland.

 

En annan sak, fru talman, som har gjort att det har dragit ut på tiden är också antagligen det att vi från landskapsstyrelsens/arbetsgivarens sida har sett det som viktigt att arbetstagarna – landskapets anställda – skall kunna sitta runt samma bord och förhandla om kommande löneökningar. Orsaken till att vi har haft det som en målsättning är naturligtvis att det är samma gemensamma pott som vi har att dela på allihopa, och jag tror att det är bäst för helheten om man kan vara med och diskutera tillsammans.

 

Här har landskapsstyrelsen och Tehy efter många och långa diskussioner diskuterat fram en modell för förhandlingsrätt som verkar acceptabel för vardera parten och som också uppfyller målsättningen om kommande gemensamma förhandlingar kring samma bord.

 

Målsättningen har varit att hitta långsiktigt rationella förhandlingsmodeller som kan accepteras av både landskapsstyrelsen och Tehy och också av de andra arbetstagarfacken. Det har varit en mycket komplicerad process som landskapsstyrelsens förhandlare har tagit på sig att sköta, dvs. medlarrollen mellan de olika arbetstagarorganisationerna i landskapet; den har varit tidskrävande och inte alla gånger en så alldeles tacksam uppgift. Men man har ändå försökt sköta den efter bästa förmåga med tanke på att det också kommer en framtid efter att strejken är slut och då vill vi att det skall fungera så bra som möjligt.

 

Fru talman!

Inledningsvis lärde vi oss i landskapsstyrelsen att förhandlings- och avtalsrätten var det primära. Det var det viktiga som man ville uppnå från Tehys sida i den här omgången. Men efterhand, efter att man fann en lösningpå det, har vi nu lärt oss att det viktiga är pengarna, det är löneökningen som är det viktiga och det är där som diskussionerna pågår om att hitta en nivå som kan accepteras av vardera parten.

 

Fru talman!

Det här har varit en annorlunda strejk på flera vis, inte för att vi är speciellt vana med strejker här på Åland, men ändå vågar jag påstå att den här är lite avvikande från det som vi tidigare har upplevt på Åland. Tehy har inte ännu förhandlingsavtalsrätt, men trots det har vi en pågående strejksituation, eller kanske just för att man skall få det, och vi hade från början från landskapsstyrelsens sida den uppfattningen att det inte var möjligt att strejka, vi förde frågan till arbetsdomstolen och fick det klarlagt att det kunde man göra; därefter har vi accepterat det och följt de beslut som har tagits där.

 

Strejken stöds också av riksorganisationen Tehy både ekonomiskt och personellt. Det är en ganska stor obalans om man ser landskapet Ålands resurser kontra stora Tehys resurser. Vi har ändå försökt vara så kompetenta och kraftfulla som möjligt i den här situationen för att uppnå bästa möjliga resultat, men jag tror att alla förstår här i lagtinget, den åländska befolkningen och också från Tehys sida, att det är ingen avundsvärd situation att vara arbetsgivare i en sådan här situation. Det är det nog aldrig när det är strejk och speciellt inte när det är en arbetsmarknadskonflikt inom sjukvårdssektorn. Men vi har ändå försökt vara så omdömesgilla som möjligt under den pågående strejken för att hitta en långsiktig lösning som alla parter kan leva med. Jag har personligen kanske sagt saker som jag ångrar i efterhand, men det är sådant som tyvärr sker i stridens hetta - det får man sedan äta upp efteråt, sådan är den politiska verkligheten.

 

Jag måste erkänna att det ändå kändes tungt att samtidigt som vi är mitt inne i den pågående processen motta ett misstroende från Frisinnad Samverkan och Obunden Samling. Vi har ändå, vill jag påstå, från landskapsstyrelsens sida försökt ta tillvara landskapets och i förlängningen lagtingets intressen så långt som möjligt.

 

Jag tror, fru talman, att de flesta har noterat att Tehy och landskapsstyrelsens förhandlare har haft olika uppfattningar i ganska många frågor under sommaren. En sak som jag vill säga här och nu är – och det passar ganska bra med tanke på den publik vi har här i dag – att jag och vi i landskapsstyrelsen är tacksamma för det skyddsarbete som Tehy har gjort, för det tycker jag att man har gjort på ett ansvarsfullt sätt och på ett sådant sätt, åtminstone vad vi vet hittills, att ingen människa har kommit till någon större skada på grund av strejken och där tror jag att vi har en gemensam målsättning från Tehys och arbetsgivarens sida att något sådant inte skall få hända för det vore fruktansvärt.

 

Landskapsstyrelsen och Tehy har under en lång tid stått väldigt långt från varandra. Men efter tålmodigt arbete från förhandlarna på vardera sidan och också från distriktsförlikningsmannen verkar det i varje fall som om vi har kommit varandra en hel del mycket närmare på den sista tiden, och man hoppas att en lösning skall vara möjlig och att vi har den i sikte inom den närmaste tiden.

Fru talman!

Många ålänningar har under den här sommaren känt en frustration och en liten desperation över att strejken pågår och den situtation som vi har, och man har kommit fram till mig och sagt att landskapsstyrelsen måste se till att den här strejken tar slut, den måste ta slut nu, precis som om man haft den uppfattningen att landskapsstyrelsen genom ett beslut kan avsluta strejken. Men verkligheten är inte sådan; vi är två parter som måste vara överens. Tehy startade strejken och det är bara Tehys styrelse som kan avsluta strejken när man anser att man har ett sådant resultat att man är nöjd med det.

 

Fru talman!

Jag har personligen naturligtvis genomgått många olika processer och många tankar har gått genom mitt huvud den här sommaren. I början kände jag en väldig frustration, jag också, över att hur kan vi ha strejk inom sjukvårdssektorn, sjukvårdssektorn är ju den sektor som vi under hela nittiotalet och hittills har prioriterat mest. Vi har varje år ökat på budgeten till ÅHS och så fort det har kommit en tilläggsbudget har vi godkänt den utan några större diskussioner. Men den frustration, som tydligen finns bland sjukskötarna och de som jobbar inom ÅHS, visar på att man måste fråga sig om vi har använt pengarna på rätt sätt inom ÅHS, och det är nog en debatt som vi måste föra när det här är över och när vi funderar på kommande budgeter: har vi fördelat internt pengarna på rätt sätt eller måste vi tänka om och lära oss av de erfarenheter som tiden och  bl.a. den här strejken har givit oss.

 

Fru talman!

Min förhoppning är att våra förhandlare och Tehys förhandlare så snart som möjligt skall kunna hitta varandra så att vi får ett slut på den här strejken. Det förväntar sig alla ålänningar och jag tycker att de har rätt att förvänta sig att vi skall ha en välfungerande sjukvård här på Åland.

 

Fru talman!

Vicelantrådet och finansansvarige Olof Erland kommer nu att ge en närmare redogörelse för de olika beslutsskedena som har varit i den här processen.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Representanter för Frisinnad Samverkan (fs) och Obunden samlings (ob) lagtingsgrupper har väckt misstroende mot landskapsstyrelsen och föreslår att lagtinget förklarar att landskapsstyrelsen inte längre har lagtingets förtroende.

 

Förtroendefrågan gäller en arbetsmarknadskonflikt där Ålands landskapsstyrelse är en part och Tehy r.f. samt Tehys fackavdelning på Åland är den andra.

 

Utgångspunkten för misstroendet är att fs och obundna anser att landskapsstyrelsen, som en av två parter, inte har kunnat lösa konflikten, där strejk vid Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) har pågått sedan den 2 juni i år. Av detta drar fs och obundna slutsatsen, citat, ”att landskapsstyrelsen inte längre har förmågan att sköta landskapets angelägenheter”.

 

Det kan inte betyda annat än att fs och ob anser sig ha en bättre förmåga att sköta landskapets angelägenheter än nuvarande landskapsstyrelse och att konflikten kunde ha fått en snabbare lösning. Misstroendepartierna påstår alltså att de har ett bättre alternativ som hittills inte redovisats.

 

Huruvida misstroendepartierna avser något annat än att tillmötesgå alla krav om förhandlingsrätt, grundlöneförhöjningar och extra förmåner kan bara de själva redogöra för. Enligt landskapsstyrelsen synsätt kan en konflikt där parterna har olika intressen och står långt ifrån varandra endast lösas med förhandlingar där båda parter gör eftergifter.

 

I det aktuella fallet berörs också andra arbetstagarorganisationer som har förhandlings- och avtalsrätt med landskapet.

 

Jag skall i det följande ge en kronologisk beskrivning av bakgrunden till förloppet i den pågående arbetsmarknadskonflikten.

 

Eftersom konflikten pågår och landskapsstyrelsen är en av parterna kan jag av naturliga skäl inte redogöra offentligt för olika överväganden, strategier och mandat, särskilt som företrädare för misstroendepartierna offentligt tagit ställning för den andra parten i konflikten.

 

Frågan om det är lämpligt att ett parlament diskuterar en konflikt mellan två parter på en fri arbetsmarknad måste också ställas.

 

Väcker ett misstroende, som lämnas några dagar före en av parternas medlemsomröstning, förhoppningar hos någondera parten? Kan balansen rubbas och den allmänna opinionen påverkas så att strejkviljan stärks och konflikten förlängs? Jag utgår från att undertecknarna till misstroendet närmare kan redogöra för detta när misstroendet debatteras den 8 september.

 

I mars 2002 avslutades de första kollektivavtalsförhandlingarna för den landskapsstyrelse som tillträdde den 29 mars 2001. Förhandlingsresultatet rubricerades i en artikel i Ålandstidningen som ”…vården vinnare”. Landskapsstyrelsen som i budgetarbetet prioriterat ÅHS:s möjligheter att förbättra rekryteringen och bemanningen gav också i kollektivavtalet extra löne- och andra förmåner till de vårdanställda.

 

Frågan om egen förhandlingsrätt eller eget branschavtal för vårdsektorn har tidigare diskuterats vid ett flertal tillfällen i förhandlingsprocessen, också under tidigare landskapsstyrelser. I februari 2002 avslog landskapsstyrelsen TCÅ:s r.f. begäran om att få ingå eget kollektivavtal för sina medlemmar bland de vårdanställda tjänstemännen med motiveringen att förslaget inte vunnit understöd hos någon annan berörd avtalspart och att enighet därmed inte kunnat uppnås i förhandlingarna.

 

I de förhandlingar som avslutades i mars detta år var landskapets ekonomiska handlingsutrymme mer begränsat,  och de flesta avtalsparter accepterade lönehöjningar enligt rikets inkomstpolitiska avtal, också Sjömansunionen. Tehys fackavdelning lämnade takorganisationen TCÅ och skrev inte under kollektivavtalet.

 

Den 2 april i år anhöll Tehy r.f. och Tehys fackavdelning på Åland r.f. om förhandlings- och avtalsrätt med landskapsstyrelsen. Den 4 april begärde landskapsstyrelsen förtydligande och komplettering. I ärendets beredning begärdes de fackliga organisationerna utlåtande. Samtliga avstyrkte att Tehy, enligt ansökan, skulle ges ”rätt att förhandla och ingå ett skilt tjänstekollektivavtal för vårdsektorn”, bland annat hänvisning till att också andra fackorganisationer representerar vårdyrken.

 

Den 30 april översände Tehy ett avtalsförslag till landskapstyrelsen med löneförhöjningar i storleksordningen 15-20 procent. Landskapsstyrelsen meddelar att förhandlingar inte kan inledas före frågan om avtals- och förhandlingsrätten avgjorts.

 

Den 14 maj varslar Tehy om arbetsnedläggelse (strejk) från den 2 juni och varslar även om ansökningsförbud och blockad.

 

Den 12 juni avslår landskapsstyrelsen anhållan om förhandlings- och avtalsrätt, men erbjuder andra samarbetsformer, såsom ett särskilt branschavtal för vården.

 

Den 22 maj beslutar landskapsstyrelsen att låta Arbetsdomstolen avgöra om vårdstrejken är laglig. Landskapsstyrelsen ansåg, med hänvisning till den åländska tjänstekollektivavtalslagen, att strejken avsåg att påverka frågan om förhandlings- och avtalsrätt som endast kan avgöras genom  landskapsstyrelsebeslut.

Arbetsdomstolen beslöt den 4 juni, med hänvisning till övergripande principer, att strejken är laglig. Arbetsdomstolens beslut är slutgiltigt och kan inte prövas.

 

Eftersom strejken var laglig fick förlikningsinstitutionen nu en formell roll i förhandlingar om ett avtal som kunde bryta strejken. Den 10 juni kallade distriktförlikningsmannen parterna till ett första möte. Därefter har närmare 20 förlikningsförhandlingar hållits vid tidpunkter som konfliktparterna och distriktförlikningsmannen funnit lämpliga och ändamålsenliga.

 

Den 15 juli gav landskapsstyrelsen, efter ingående diskussioner med de fackliga organisationerna som ingår i huvudavtalet om landskapets förhandlingar, förslag om förhandlingsrätt med en egen vårdbilaga, förslag om utredningar av arbetsförhållandena inom ÅHS, förslag om arbetsvärdering av vårdyrkena samt förslag om höjning av vissa förmåner.

 

Distriktförlikningsmannen har därefter gett två medlingsbud – den 11 augusti och den 23 augusti - som har förkastats respektive godkänts av parterna. Nästa möte är den 2 september, alltså i morgon.

 

Landskapsstyrelsen har kontinuerligt följt situationen inom hälso- och sjukvården, Förvaltningschefen vid ÅHS har tillsett att skyddsarbete utförs i största möjliga utsträckning. ÅHS:s ledning vädjade den 13 augusti till distriktförlikningsmannen om extra skyddsarbete för provtagningar vecka 34. Skyddsarbetet godkändes av Tehy.

 

Fru talman!

Strejk känns i dagens förhandlings- och marknadssamhälle som en i allmänhet främmande metod för att lösa konflikter, men arbetsgivarna är per definition i överläge och arbetstagarnas rättigheter att vidta stridsåtgärder i vårt arbetsmarknadssystem måste respekteras. I grunden har vi alla ett gemensamt intresse av en stabil utveckling på arbetsmarknaden. Vår målsättning är att avsluta strejken så fort som möjligt för att förhindra onödigt lidande och försämrad kvalitet i vården.

 

Därefter skall vi koncentrera arbetet på de olika yrkeskategoriernas arbetsförhållanden och förhandlingssystemet för de landskapsanställda. Vi vet att ingen vinner på en strejk och att allmänhet blir lidande. Därför måste vi se framåt.

 

Det finns olika möjligheter att reformera arbetsmarknadssystemet för att undvika eller begränsa konflikter. Obligatorisk medlemsomröstning vid inledning av konflikter, uppskjutna strejkåtgärder, tvingande medling, tidsgränser för förlikning, expertutlåtanden och så vidare. Det finns många exempel i våra närmaste grannländer.

 

Arbetsmarknadssystemet och kollektivavtalslagstiftningen måste ses över, men först måste strejken avslutas.

 

Fru talman!

Landskapstyrelsens roll som arbetsgivare är att se till helheten och konsekvenserna på längre sikt inom ramen för det ekonomiska handlingsutrymmet. Målsättningen är en stabil utveckling på arbetsmarknaden som kan motverka arbetslöshet och konflikter. Arbetsorganisation, inflytande och personalpolitik är viktiga delar i arbetsmarknadspolitiken. Lönebildningen är en annan viktig del där parternas möjlighet till konflikt är en grundläggande rättighet. Arbetsdomstolen har fastställt att denna princip i det aktuella fallet står över den åländska lagstiftningen. Det måste vi respektera och reflektera över hur vårt förhandlingssystem skall utformas i framtiden för att alla parter, och därmed hela samhället, skall gynnas.

 

Fru talman!

Det misstroende som fs och obundna har väckt mot landskapsstyrelsen syftar till att lagtinget skall utse en annan landskapsstyrelse, ett alternativ till den politik som bedrivs och en alternativ partiuppsättning i landskapsstyrelsen.

 

För att landskapsstyrelsen, som i enlighet med parlamentarismens spelregler utgår från stöd av en majoritet i lagtinget, skall kunna få vägledning i sitt handlande i strejkfrågan och i fråga om ”förmågan att sköta landskapets angelägenheter” bör misstroendepartierna fs och obundna i debatten den 8 september visa vilka alternativ som lagtinget nu skall välja mellan:

 

För det första: På vilket sätt avsåg eller avser misstroendepartierna att förkorta strejken? För det andra: Vilka andra partier avser misstroendepartierna att samarbeta med för att åstadkomma en bättre förmåga att sköta landskapets angelägenheter? Och för det tredje: Vilka politiska riktlinjer kommer att vara vägledande för den nya landskapsstyrelse misstroendepartierna fs och obundna avser att bilda?

 

Jag frågar mig till slut: Kan detta misstroende som fs och obunda riktar mot Ålands landskapsstyrelse, som arbetsgivare och en av två förhandlingsparter mitt under ett känsligt skede av fria förhandlingar inom ett lagstadgat arbetsmarknadssystem, kan detta misstroende leda till något som helst konstruktivt för någondera part i förhandlingarna?

 

Fru talman!

Härmed har landskapsstyrelsen givit sin förklaring till förslaget om att lagtinget skall förklara att landskapsstyrelsen inte längre har lagtingets förtroende.

 

Nästa förklaring borde komma från misstroendepartierna fs och obundna måndagen den 8 september i en öppen debatt.

 

Jag hoppas innerligen att det misstroendeförlag vi nu behandlar inte skall fördröja strejken, inte  försvåra förhandlingarna och inte medföra ytterligare lidande för den allmänhet som i vardagen är beroende av en välfungerande hälso- och sjukvård.

 

När denna konflikt i vården är över behöver vi alla hjälpas åt för att återerövra en stabil utveckling på arbetsmarkanden och en hälso- och sjukvård där både personal och patienter, både arbetstagare och arbetsgivare, kan känna att engagemang, kunskap, värdighet och respekt är grundläggande för vården och för den gemensamma sektorn på Åland.

 

TALMANNEN: De avgivna förklaringarna antecknas till kännedom. Ärendet föredras för slutligt avgörande i lagtinget vid plenum måndagen den 8 september, då även allmän diskussion i ärendet blir tillåten.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 8 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.38).