Plenum den 11 december 2006 kl. 13:45

PLENUM den  11 december 2006 kl. 13.45.

FÖRSTA VICE TALMANNEN:

 

 

 

Frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen.

 (F 1/2006-2007).

 

Till dagens frågestund har följande lagtingsledamöter enligt 39a § 1 mom. arbetsordningen anmält att de önskar ställa en fråga: ltl Åke Mattsson, ltl Danne Sundman, ltl Anders Eriksson, ltl Sune Mattsson, ltl Gun-Mari Lindholm, ltl Roger Eriksson och ltl Brage Eklund.

 

Enligt 39a § 2 mom. arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande medlemmarna av landskapsregeringen. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den medlem av landskapsregeringen som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut. Andra lagtingsledamöter och medlemmar av landskapsregeringen har inte rätt att yttra sig med anledning av den ställda frågan. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

 

Fru talman! Jag riktar min fråga till ledamoten Camilla Gunell.

Min fråga gäller huvudmannaskapet för barnomsorgen. I många kommuner diskuterar man i dag om barnomsorgen skall vara under socialnämnden eller under skolnämnden och man har i vissa kommuner övergått, åtminstone i tre, att ha barnomsorgen under skolnämnden. Detta innebär att huvudmannaskapet vid landskapsregeringen kommer att ligga under social- och miljöbyrån medan skolnämnden i kommunerna har hand om frågan där. Det är mera en skolfråga där.

 

Min fråga till landskapsregeringen är: Har social- och miljöavdelningen och utbildningsavdelningen diskuterat den här frågan? Vad har man i så fall kommit fram till för åsikter?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

För det första vill jag säga att det är som sagt upp till kommunen att besluta under vilken nämnd frågorna om barnomsorgen skall ligga. Vi har det huvudsakliga ansvaret för barnomsorgen i dagsläget på social- och miljöavdelningen i form av den tjänsteman som handhar barnomsorgens frågor. Men den tjänstemannen jobbar förstås tätt samman med skolbyrån vad gäller förundervisningen t.ex.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Det där var sådant som vi egentligen redan kände till, men min fråga var: Vad har landskapsregeringen gjort i den här frågan? Vad har man för avsikt att göra framdeles? Har man diskuterat den överhuvudtaget? Jag sitter själv ute i kommunen och diskuterar den här frågan och man anser att det är svårt att gå vidare om man inte vet vad som händer på landskapsregeringsnivå. Har man tagit ställning till vilket som är mest ändamålsenligt? Man kan trots allt komma med en viss information och ge lite feed-back ut till kommunerna.

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman! Vi har inte diskuterat den frågan. Det är helt upp till kommunerna var barnomsorgen skall ligga, under vilken nämnd. Det har vi inte haft för avsikt att ha någon åsikt om. Vi har heller inte tillfrågats att ha någon åsikt om det, vad jag känner till.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman! Är det någonting som man eventuellt kan ta upp och diskutera? Anser utbildningsansvariga Gunell att det kan vara ändamålsenligt att flytta över det här under skolan? Man måste se till barnomsorgen. Tidigare var det egentligen fråga om barnpassning när den inleddes och mer och mer har det övergått till att i dag är det en förskola, att man förbereder barnet för ett livslångt lärande redan här i barnomsorgen. Skall man s.a.s. ta den inriktningen eller skall man hålla det som det är nu? Vad tycker man att är bra?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Min syn på barnomsorgen är att det är väldigt mycket en pedagogisk verksamhet. Det är väl en kombination, kan man väl säga, av omsorg och pedagogik. Jag ser inte att det föranleder några omstruktureringar vad gäller vår förvaltning på landskapets sida och om det är så att någon kommun särskilt vill ha någon slags handräckning i den här frågan så skall vi bistå med det vi kan. Så där generellt tycker jag att det är upp till kommunerna att besluta om var man vill ha beslutanderätten. Däremot har vi via det förskoleprogram som vi har gett ut och som är mycket, mycket bra, tycker jag, starkt pekat på barnomsorgens pedagogiska dimensioner.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman! Jag ställer min fråga till trafikminister Runar Karlsson.

Vid årsskiftet träder bestämmelser i kraft som innebär att alla lastbilar med en totalvikt över 3.500 kilo måste ha en teknisk anordning som bl.a. begränsar hastigheten. Det är problematiskt om utrustning inte finns till vissa fordon, särskilt privat importerade amerikanska foron drabbas. I Sverige finns möjlighet till dispens, men inte på Åland eftersom här tillämpas finska blankettbestämmelser i den här frågan.

 

Min fråga är till trafikminister Karlsson: Vad kan landskapsregeringen göra för att lösa detta problem för dem som äger dessa fordon?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Problematiken är helt ny för mig. Det är tydligen något tekniskt som har kommit här, så jag kan inte svara på den så här på rak arm. Men är det ett problem så skall vi försöka titta på det. Jag kan be ltl Danne Sundman ta kontakt med mig personligen efter frågestunden om han vet mera än jag vet, så går det säkert att reda ut, men jag kan i alla fall inte svara på vad vi i dagsläget kan göra åt frågan.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman! Det stämmer att det här är en ganska ingående teknisk bestämmelse som kommer men den skapar stora problem för fordonsägarna. Det är inte så värst många i landskapet, men dock, och frågan är vad de skall ta sig till, om de måste sluta köra med sina fordon helt enkelt eftersom de inte längre är godkända. Det är bra om det här kan få trafikministerns uppmärksamhet och jag bistår gärna med kontakter till ”problemhärden” inom fordonsbestämmelserna. Vi får alltså återkomma efter frågestunden.

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Anders Eriksson: 

Fru talman! Jag har en fråga till vicelantrådet Jörgen Strand.

I budgetförslaget för år 2007 finns det ett stort anslag på, med budgeten för i år också, totalt 310.000 euro och det gäller ”Åland i Helsingfors”. Det står: ”Målsättningen är en stor marknadsföringssatsning för besöksnäringen på den finländska marknaden.” Det är alltså 300.000 euro budgeterat plus att lönerna för två personer tillsvidare går på centralförvaltningen. Vi har kanske en kostnad på totalt 400.000 euro för detta projekt. Om man sätter det i relation till Ålands turistförbunds totala marknadsföringsbudget på 1,4 miljoner euro, så kan vi notera att över 25 procent går åt på de här tre dagarna. Därför är min fråga: Står kostnaderna i relation till den direkta turistiska nyttan? Anser turistministern det?

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag anser inte att kostnaderna bara skall ses i förhållande till turismen utan det finns också andra aspekter där man skall ha utbyten. Jag tänker på den kulturella delen, inom näringslivet där man skall skapa kontakter och förhoppningsvis göra affärer därefter. Det finns ytterligare dimensioner i detta. Vi vill lyfta fram Åland och visa ett öppet Åland dit man kan komma och bo och verka samt skapa tillväxt.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är säkert riktigt att det finns andra aspekter, men tittar man på motiveringarna i den gröna boken för nästa år tar de främst sikte på de turistiska aspekterna. Detta är ingen ny grej. Det gjordes samma sak 1996 och jag vet att det var flera då som var tveksamma till vad den direkta nyttan skulle vara för Åland; många av de inblandade fick en liten känsla av att det var ett jippo för att det skulle hända någonting i Helsingfors. Då gjordes det en utvärdering.  Det skulle vara intressant att höra på vilket sätt man har tagit hänsyn till den utvärdering och de erfarenheter som gjordes 1996 – nu när man är beredd att göra samma satsning igen. Det skulle vara intressant att veta.

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman! Jag måste ärligt säga, att den utvärderingen känner jag inte till. Vi har satt upp våra egna målsättningar för evenemanget och jag har redogjort för dem dels i budgeten, dels förtydligat dem här.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Det är alltid bra att sätta upp egna målsättningar, det är jag den första att hålla med om, men jag tror också det är bra om man försöker lära av de eventuella misstag som har gjorts tidigare. Tittar man på inresestatistiken till Åland är det 50 procent som kommer från Sverige, 38 procent från Finland och 12 procent från övriga länder. Nog måste det väl ändå vara så att det är turistmarknadsföringen som är den viktiga. Att, som jag ser det, bränna iväg över kanske 130.000 euro per dag på tre dagar känns lite märkligt och därför ställer jag just frågan: Står kostnaderna faktiskt i relation till nyttan?

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Även om det turistiska är det viktiga vill jag ändå sätta betoningen på möjligheten att skapa affärskontakter och att försöka visa en bild av Åland som ett öppet samhälle där man kan verka och bo. Det har varit lika viktigt för mig, om inte viktigare. Man skall alltså ta det helhetsperspektivet. Om jag minns rätt var det 2,4 miljoner mark när ltl Anders Eriksson var ansvarig och nu har vi budgeterat 300.000 euro. Det har jag till pappers, så det kan jag visa.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson.

Den här gången är frågan en av landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons hjärtefrågor som han svarade mig på en gång tidigare i våras i lagtinget. Jag påstod då att det står i landskapsregeringens handlingsprogram att man skall anlägga våtmarker. Då försäkrade landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson mig att det kommer han att göra under året och man kommer att börja med landskapets marker, på vissa platser.

 

Nu vill jag ha reda på: Hur många hektar våtmarker har man återställt och på vilka platser är det? Jag vill nämligen gärna tillsammans med mina bekanta, mina miljövänner, göra studiebesök där?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Egentligen tror jag att det här är landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans område i och med att hon är miljöminister på Åland och jag är trafikminister, men jag kan väl ändå svara delvis på hennes vägnar i och med att jag står här uppe och inte kan gå härifrån utan att svara, antar jag! Landskapet äger en våtmark som tillhör Haga kungsgård som i dag är en mindre våtmark och som tidigare har varit en större våtmark. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och jag har tillsammans med tjänstemännen varit och tittat på platsen och konstaterat att man kan lätt göra den tillbaka till den ursprungliga våtmarken. Vi är politiskt överens också tjänstemännen har varit där och avvägt och håller på att komma tillbaka för att berätta om de anser att det är nytta att göra det eller inte. Jag tror att både landskapsregeringsledamoten Harriet Lindemans och min åsikt är att det här skall göras till den ursprungliga våtmarken.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman! Det första var att jag frågade landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson därför att det var han som steg upp och svarade mig utan att jag bad om svar i en replik, och då skulle det ske under året. Är det så nu att det här blir en julklapp, att det är på julaftonen som vi skall fara dit och titta eller kan det t.o.m. dra över till nästa år, fast landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson sade att det skall ske i år, enligt det program som finns? Är det faktiskt bara på ett ställe som man håller på och planerar? Jag kan gärna fara dit med tomten också om det så är bara det verkligen blir och jag kan titta på kartan var det är.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Man har tittat på det här stället just för att landskapet äger marken och det finns en privat markägare som delvis berörs. Han har man kontaktat muntligen och han har varit positiv till att medverka till detta. Om det hinner ske i år eller inte, så det låter jag vara osagt, men knappast för året är snart slut. Åtgärden vidtas förhoppningsvis i början av nästa år. Om jag har stått här och lovat att det skulle göras inom detta år, så har jag inte kunnat hålla det löftet, men jag hoppas verkligen att det skall göras ganska snabbt.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman! Jag hoppas verkligen att det blir i början av nästa år. Vi tar landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson på orden och jag är glad för svaret, för det här betyder att jag inte i onödan börjar fara till Saltvik Haga och titta på någonting som inte finns!

 

TALMANNEN:  Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman! Jag vill ställa min fråga till vicelantrådet Jörgen Strand.

 

För inte så länge sedan diskuterade lagtinget på vilket sätt och med vilka åtgärder vi skall utflyttade ungdomar att komma tillbaka hem igen och att känna sig välkomna hem. En av ingredienserna i debatten var hembygdsrätten. Vi diskuterade då att så länge man erhåller studieföremåner från Åland skulle inte hembygdsrättsklockan börja ticka, utan endast efter det att studieförmånerna från Åland har upphört börjar nedräkningen. Jag undrar nu vad som har hänt med den här angelägna frågan från regeringens sida?

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Det enda som jag kan säga att vi har haft upp på överläggning och diskuterat samt gått igenom är vad som är svårt och lätt i den här frågan. Om jag minns rätt har vi fått ett PM av tjänstemannen på kansliavdelningen och utgående från det avser lantrådet att ta upp frågan igen – med reservation för att jag minns rätt. Vi har inte konkret gjort något annat än att kartlägga problemet och möjligheterna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

M.a.o. har ingenting konkret gjorts i den här frågan. Det tycker jag att är tråkigt eftersom det har visat sig att regeringen har svårt att enas i vissa frågor; det är miljölagstiftning, det är barnomsorgslagen, det är kommunstrukturen. Men i den här frågan är vi alla överens. När jag hade upp den senast till diskussion var vartenda parti i salen upp och höll med mig. Jag gick t.o.m. efter lantrådet från hans rum och bad honom komma hit och diskutera här i salen för att han skulle få bekräfta att regeringen faktiskt också stod bakom detta, vilket man gjorde. Då hade jag hoppats att man skulle ha kommit lite längre med diskussionen eller att man hade fått något konkret förslag. Nu har man diskuterat detta. Jag tycker att man skall sätta lite krut på det här, för det här är en angelägen fråga.

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Jag vet att det fanns en enighet att vi skulle göra någonting, men när vi fick detta PM så fanns det en hel del juridiskt knopperi. Det är inte bara att sjösätta olika saker utan man måste också titta om man slår sönder någon praxis eller om det är några andra problem som följer med detta. Det var sådant som kom upp på överläggningen, men enighet att vi skall göra någonting i landskapsregeringen, precis som ltl Gun-Mari Lindholm sade att det finns i lagtinget, har vi. Det fanns som sagt vissa juridiska saker som gäller grunderna för självstyrelsen och hembygdsrätten som man måste fundera två gånger på innan man går vidare.

 

TALMANNEN:  Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman! Min fråga riktar sig till landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman.

År 1987 fick vi en lag här som garanterar patienternas rättsliga ställning och rätt till ersättning vid bl.a. vårdfel, fel i utrustning, olycksfall, infektioner m.m., den s.k. patientskadelagen. Lagen var unik redan när den kom. Den var progressiv och stärkte patienternas ställning på ett mycket radikalt sätt. Den nämnda lagen har också blivit föredöme för många andra länder som har tittat på oss hur vi har skött det här. Det är också bekant att ÅHS i vissa fall köper vårdtjänster från utlandet, närmast från Sverige.

 

Min fråga lyder: Hur har landskapsregeringen försäkrat sig om att ålänningarnas rättskydd inte har urholkats eller på annat sätt blivit svagare vid köp av vårdtjänster från utlandet?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Jag tror att jag inte fullständigt förstod frågan. Men när det gäller rättsskyddet och hur vi har försäkrat oss om det är det naturligtvis så att inom området ÅHS har man en skyldighet att följa upp och se till att varje patient får den vård och den omsorg som de har rätt till och det gäller också hjälpmedel och motsvarande områden. Jag har en känsla av att jag inte riktigt förstod frågan fullt ut.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Det är så att lagen som jag just nämnde och som garanterar patienternas rättsskydd vid vårdfel och övriga fel som kan hända under vården gäller bara för vård i Finland, inte utomlands. Det var det jag ville fråga: Har man garanterat och kontrollerat hur lagen funkar i det land där man köper tjänster, dvs. i det här fallet Sverige, vid upphandlingen så att patientens rättskydd är ordnat? Tittar man på rättsfall har det förekommit när man har köpt från andra länder;  t.ex. sjukdomar vid blodtransfusioner. Då har det ibland visat sig att patientens rättskydd ligger illa till i och med att man har tagit från utlandet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

För ett antal år sedan var den här frågan uppe det och då var grundtanken helt och hållet den att rättsskyddet skall gälla samma oberoende var, om det är Sverige vi nu framför allt talar om i förhållande till Finland. Har det hänt någonting alldeles nyligen som inte stämmer så kan jag inte svara på det, för det kan vara två år sedan det diskuterades i ett helt annat sammanhang.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag kan konstatera att landskapsregeringen eventuellt har funderat på de här sakerna och det blir ännu mera aktuellt om vi tittar i budgeten. Om jag minns rätt så var det anslaget där 3,6 miljoner euro för köp av vårdtjänster utomlands. En snabb överräkning ger 10.000 euro per dag som man kan använda för dessa saker. Det är helt okej, men jag tycker också då att man skall beakta och tänka lite på patienternas rättsskydd varifrån man köper det och hur det ser ut, vad det i förlängningen har för betydelse.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

För mig personligen är det självklart så att man har samma rättsskydd om man är i Sverige eller Finland och är det så att man inte har det, så skall jag omedelbart efterhöra det.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman! Jag riktar min fråga till ledamoten Lasse Wiklöf.

Landskapsregeringen har tillsatt en s.k. parlamentarisk skattekommitté. Enligt de villkor som skall reglera kommittéarbetet har ledamöterna rösträtt enligt det egna partiets rösträtt i lagtinget. Enligt tidigare reglemente för kommittéer skall en kommittémedlem ha en röst. Detta enligt kommittéreglemente 7 § 5 punkten: ”Vid omröstning i kommittéer skall flertalets åsikter gälla som beslut. Om oenighet råder beträffande vad som skall anses utgöra flertalets uppfattning skall omröstning verkställas även därom.”

 

Min fråga till vederbörande minister är följande: Har landskapsregeringen antagit ett nytt reglemente för kommittéer eller medvetet tillsatt en kommitté vars arbetsdirektiv strider mot landskapsregeringens eget regelverk?

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Den här parlamentariska kommittén är oerhört angelägen och viktig att få till stånd. Jag vill säga att det har funnits en princip när det har gällt just den här typen av kommittéer som egentligen tog sitt ursprung i den s.k. Lundberg-kommittén, där precis enahanda regler var för handen. Vi valde att följa precis detta därför att vi visste att den modellen också hade sin omfattning i Ålands parlament. Min förhoppning när det gäller den parlamentarisk kommittén är att vi överhuvudtaget inte skall behöva rösta, utan att vi genom samförståndspolitik, kloka och konstruktiva diskussioner så småningom skall finna en formel som vi enhälligt kan gå till lagting och regering med och sedan gå vidare. I grunden vill jag säga att en sådan utgångspunkt tror jag också är det bästa och mest vägledande för att vi skall bli framgångsrika också i relationerna gentemot riksmakten.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

De ambitioner som ledamoten Lasse Wiklöf nämner är väldigt bra. Då kan man fråga sig varför kan man inte ha en ambition att man följer ett regelverk som man själv har fastställt utan frångår sitt eget regelverk, om man har den målsättningen att man inte skall rösta i kommittén, så borde man inte heller vara rädd att följa det regelverk som man en gång har stiftat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag har full respekt för ltl Brage Eklunds synpunkter. Jag tror själv att det här blir en framgångsrik väg och jag tror också att erfarenheten kommer att ge vid handen att vi kommer att komma enhälligt och fint ut ur det här, allt i akt och mening att skapa den bästa förutsättningen utifrån åländsk sida för att komma fram i Helsingfors, vilket är både ltl Brage Eklunds och mitt allra främsta syfte.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Vi är helt överens i den frågan. Fortfarande kvarstår ett problem här, nämligen att man skapar ett regelverk som en myndighet skall följa och sedan kan man inte själv hålla sig till det regelverket. Det blir lite märkligt; sedan har man i andra hand som myndighet också krav på att andra skall följa vissa regelverk som man sätter upp.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Än en gång ltl Brage Eklund! Jag har respekt för synpunkten. Men jag vill också säga att det var faktiskt så i den här processen att inte ens alla partier respekterade de propåer vi kom med när det gäller att rekvirera kandidater till den här sammansättningen. Det var också en omständighet som försvårade alltihopa som gjorde att det drog ut lite grand på tiden, men vi har försökt efter allra bästa förmåga få detta till stånd och vi har också skickat ut en kallelse till den 18 december där vi skall ha vårt första, mycket konstruktiva och angenäma samarbete som skall stämma tonläget för den framgångsrika fortsättningen.

 

TALMANNEN: Frågan är därmed slutbehandlad. Därmed är frågestunden till ända.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 13 december kl.13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.15).