Plenum den 12 december 2012 kl. 13:00

Plenum börjar 1

Andra behandling. 1

1    Landskapslag om lagtingets kansli

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2012-2013)

Talmanskonferensens lagförslag (TMK 6/2011-2012)

Enda behandling. 4

2    Samhällsservicestrukturreformen

Landskapsregeringens svar (S 1/2012-2013-s)

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 1/2012-2013)

För kännedom.. 61

3    Översyn av lagtingsordningen

Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2012-2013)

4    Plantmaterial och skydd för växters sundhet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2012-2013)

5    Godkännande av konventionen om arbete till sjöss

Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 2/2012-2013)

Plenum slutar 61

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

Vicetalman Roger Jansson anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av kontaktgruppsmöte vid utrikesministeriet i Helsingfors. Ltl Igge Holmberg anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom. Beviljas.

Andra behandling

1        Landskapslag om lagtingets kansli

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2012-2013)

Talmanskonferensens lagförslag (TMK 6/2011-2012)

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Bästa kollegor, ärade åhörare, jag tänkte sända en liten försoningens hälsning från utskottsmajoriteten till plenimajoriteten. Nu är denna fråga avgjord, talmanskonferensens ursprungsförslag till artikel 3 har förkastats i första behandlingen och ersatts av ett bättre ändringsförslag.

I sak är det förslag som plenimajoriteten nu har omfattat faktiskt bättre än talmanskonferensens grundförslag var, där samtliga lagtingets tjänstemän, oberoende av hur stor eller liten lagtingsförvaltningen är – skulle ha omfattas av ett generellt förbud mot tjänstledighet vid inval.

 

Vad händer nu? Jag gör personligen bedömningen att lagen knappast kommer att falla i laggranskningen, där om tvista de lärde. Den torde de jure var okej, de facto är jag inte lika säker på den saken.

Det är dock troligt att också vår nye president gör en markering på samma sätt som presidenten gjorde år 2006.

Jag vill avsluta med att tacka alla lagtingsledamöter för en intressant och stimulerande debatt.  Jag ser fram emot att se vad laggranskningen – och särskilt hur Republikens nye president – hanterar vårt resonemang i den här frågan. 

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ltl Wille Valve gör det påståendet att den nuvarande presidenten skulle göra samma markering som den förre presidenten gjorde i samband med en framställning som rörde landskapsförvaltningens tjänstemän. Det skulle vara intressant att veta på vilka grunder som ltl Wille Valve påstår detta.

Wille Valve, replik

Jag gör inte påståendet att samma markering kommer, men jag håller det personligen för troligt att det kommer en markering. Sedan är det spekulation vad det är för typ av markering. Presidenterna är ganska olika. Förra presidenten hade varit justitieminister och aktiv inom internationella arbetsorganisationer. Den nya presidenten har en helt annan profil. Det är svårt för mig att avgöra vilken markering som kommer, om det ens kommer en markering.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag uppfattade det nog som att ltl Valve ansåg att den nuvarande presidenten skulle göra motsvarande markering, även om det anfördes av personliga skäl eller något annat. Om man nu tror att det är på det sättet så skulle det vara värdefullt att veta på vilka grunder. Det är farligt att tro att det har att göra med presidenternas kompetens eller erfarenheter som ministrar. En sådan motivering måste göras på laga grund, annars är det väldigt illa med republiken Finland.

Wille Valve, replik

Svaret på den frågan finner man i den anteckning som presidenten år 2006 gjorde i protokollform. Om vi jämför med det lagförslag som låg då mot det som vi nu har godkänt i plenum så håller jag det för troligt att det kommer en liknande markering. För det första som man rimligtvis gör när man godkänner eller kritiserar ett sådant här lagförslag är att titta på vad som har gjorts tidigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Med en mycket knapp majoritet slog lagens innehåll fast vid plenum i måndags. Vi kommer inte från liberalt håll att föreslå att hela lagen ska förkastas nu i den avgörande andra behandlingen. Vi kommer nu inte heller att ha behov av att i protokollet göra anteckningar, som vi eventuellt skulle ha gjort i måndags, eftersom vi för vår del inte kommer att driva denna sak till omröstning. 

Vad sedan gäller beslutets framtida öde, det beslut som lagtinget av allt att döma fattar nu idag, så får vi ett svar senast inom fyra månader efter att beslutet anländer till justitieministeriet.

Med tanke på det i talmanskonferensens lagförslag hänvisas till behandlingen, som kollegan Valve riktigt åberopade här från 2006, så får vi väl utgå ifrån att Ålandsdelegationen återuppväcker de tankar som då förekom, att ärendet sannolikt i Ålandsdelegationen problematiserats till en sådan nivå att ärendet går vidare till högsta domstolen. Då skulle jag nog också, med någon insyn i dess sätt att fungera, tro att högsta domstolen i sin så kallade Ålands grupp tittar på vad den dåvarande republikens president Tarja Halonen antecknade till statsrådets protokoll 2006.

I det materiella avseendet kan jag tänka mig att högsta domstolen fäster avseende vid vad den själv sade 2006, dvs. i små förhållanden som vi har här på Åland, där vi hanterar stora saker något så betydelsefullt som de facto normgivning i ett parlament, så eftersträvar man högsta tänkbara kompetens under hela ärendets gång. Då kan frågan uppstå; är det svårt att ersätta en utskottssekreterare? För det är det som är kärnfrågan. Det kan inte vara en kärnfråga huruvida en före detta utskottssekreterare har kvalificerat sig för offentlig anställning. För då är det någonting helt annat som vi har att göra med. Jag ska inte nämna termen nu för den riskerar att leda fel.

Jag har erfarenhet av att vara utskottssekreterare. I tiden när jag hade fullgjort mina juridiska studier så ingick det mer eller mindre som en kvalificering i åländska förhållanden och det var en mycket eftersträvansvärd post att vara sekreterare i ett landstingsutskott, som det hette på den tiden. Jag har erfarenheter av två utskott; kulturutskottet och lagutskottet. Det kan hända att det har inverkat på omgivningens syn på mig, men jag tycker att jag aldrig har haft något problem med att jag har en sådan bakgrund, inte på något sätt. Tvärtom, det invigde mig i miljöer som jag hade nytta av i framtiden.

Med det vill jag på inget sätt undervärdera betydelsen och kvaliteten på lagtingets nuvarande utskottssekreterare. Tvärtom, jag vill som i måndags säga att jag är övertygad om att deras integritet står över de farhågor som här har kommit till uttryck.

Jag önskar inte att den här lagen faller presidentföredragningen, men jag blir inte överraskad om så sker. Tack, fru talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Först föreläggs förslaget till landskapslag om lagtingets kansli för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till ändring av arbetsordning för Ålands lagting för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit förslaget. Förslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

2        Samhällsservicestrukturreformen

Landskapsregeringens svar (S 1/2012-2013-s)

Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 1/2012-2013)

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar.

Diskussion.

Lagtingsledamoten Axel Jonsson får först läsa upp klämmen.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Samhällsservicestrukturreformen har väckt många frågetecken hos oppositionen under det gånga året.

Med stöd av 37 § lagtingsordningen ställer vi därför till landskapsregeringen följande spörsmål: På vilket sätt och med vilken kommunstruktur ska samhällsservicen skötas i framtiden?

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! Jag kommer att bygga upp det här anförandet utifrån fyra olika frågeställningar; varför, vem, hur och när.

Varför har vi påbörjat det här arbetet? Till grund för det arbetet som vi har påbörjat ligger ett flertal ÅSUB-utredningar och rapporter bl.a. rapport nummer 13 från 2009, ”Vilka krav kan vi ställa på framtidens kommuner?” samt följande rapport, nummer 9 från 2010 ”Invånarna syn på kommunernas verksamhet och organisation” och sedan har vi också ”Den demografiska försörjningskvoten”. Här vill jag visa en bild på skärmarna så att ni också förstår vad det är vi pratar om.

Bilden visar försörjningskvoten 1975-2011 samt en prognos hur den beräknas att fortsätta förändras fram till 2040. Det här är en trendframskrivning. Prognosen visar att man ska försörja sig själv samt hur många i procent förutom sig själv som man ska försörja. Det kommer att landa på 0,76 inom den här tidsrymden, alltså sig själv och nästan en person till.

Vi har ett netto idag på 300 personer när det gäller personer som flyttar in och personer som flyttar ut. 400 personer går i pension under den här tidsperioden, mot 250 som är dagens siffra.

Tidsperioden mellan 2025-2030 ökar +85-gruppen väldigt mycket. Vi vet att det behöver ske tio gånger mer inflyttning år 2020 än idag om försörjningskvoten ska bli den samma som idag.  Detta är den bakgrund som vi vet.

Det här är ju egentligen en kommunal behörighet som kommunerna ska börja fundera på. Det är ett kommunalt ansvar. Vi vet också att det är ett stort framtidsarbete. Det är ett stort ansvar man sätter på var och en enskild kommun för att ta fram både underlag, en struktur, en metod och hur man ska ordna framtiden. Därför har landskapsregeringen åtagit sig att leda och också finansiera det här framtidsarbetet. Det är kanske det största demokratiarbetet under självstyrelsens tid.

Hur ska det här gå till? För att nå framgång och för att kunna ha service på samma nivå som idag så behöver man arbeta längre. Man behöver inleda sin arbetande tid i livet tidigare än idag och arbeta längre än vad man gör idag. Man behöver öka produktiviteten, alltså fruktsamheten per kvinna. Vi behöver höja skatterna. Vi behöver höja avgifterna. Vi behöver ha en ökad inflyttning. Vi behöver en e-förvaltning och vi behöver göra strukturella förändringar. Det är det arbetet som vi har påbörjat.

När det gäller metoden att göra strukturella förändringar så har vi valt en processmetod som bygger på att fånga in åsikter på ett demokratiskt tillvägagångssätt. Om någon ännu skulle tro att det är att knäppa med fingrarna för att vi ska få en förändring, så den människan vet ingenting om processarbetet. Det tar en lång tid för att nå i mål med den processen som ska förändra den framtida servicestrukturen på Åland.

Arbetet är utifrån två olika perspektiv; kortsiktigt och långsiktigt. I det korta perspektivet finns det arbetsgrupper som har konkreta uppgifter. Arbetsgrupperna, den sociala arbetsgruppen och den tekniska arbetsgruppen, kommer inom våren att komma med konkreta förändringsförslag. Förutom detta kommer vi också att tillsätta en grupp som arbetar med en garantilag och eventuellt också en grupp som jobbar med lagstiftning. Det gäller att ge lagligt utrymme för att göra strukturella förändringar inom kommunsektorn. Det var i det korta perspektivet.

I det långa perspektivet har vi tillsatt en ledningsgrupp som leds av lantrådet. Vi har haft kommunbesök, vi har haft kommunmöten, i morgon har vi det första bredgruppsmöten och i morgon öppnar vi också en hemsida.

När ska det här arbetet börja visa resultat? I det korta perspektivet kommer vi att se resultat nästa år. Sista april ska arbetsgrupperna vara färdiga med sina arbeten. Arbetsgrupperna kommer att visa strukturen för hur servicen och verksamheten ska struktureras, administreras och produceras på ett annat sätt än idag. Det är det korta perspektivet och med omedelbar verkan.

I det långa perspektivet kommer ledningsgruppen att försöka skapa en framtida kommunstruktur tillsammans med alla de aktörer som önskar vara med i det här arbetet, dvs. kommunerna, kommunförbunden, företagare, näringslivsrepresentanter, tredje sektorn och de här olika arbetsgrupperna. Man ska skapa en framtida kommunstruktur, visa vägen och komma med förslag. Det är ledningsgruppens absoluta huvudsakliga uppgift. Ledningsgruppen har mandat fram till våren 2015. Det är väldigt många som är involverade och som kommer att komma med input i det arbetet.

Vi har alla ett val, vill inse att någonting måste göras? Vill vi se allvaret och problemen? Vill vi försöka åtgärda och vara med och ta ansvar? Den här landskapsregeringen har insett att vi måste göra någonting. Vi måste hitta åtgärdsformer. Vi har insett att det är ett problem som vi har framför oss och att det är hög tid att man påbörjar arbetet. Naturligtvis skulle det här arbetet ha behövt startat långt tidigare. Vi tar ansvar för att leda arbetet. Det är en viktig fråga. Det är bra att man tar varje tillfälle i akt att försöka informera om det här arbetet.

Som vi ser det och som jag ser det så förundras jag över att oppositionen, istället för att vara delaktiga i arbetet, istället försöker ta varje tillfälle i akt att försöka skaka om regeringen, försöka splittra och försöka stanna av det här arbetet. Jag skulle önska att ni istället försöker vara med i det här arbetet.

Vi kan konstatera att det idag finns meningsskillnader i hur man ska strukturera om kommunerna på lång sikt för att nå effektivitet och försöka bota den utvecklingen som vi ser på sikt om vi ingenting gör. Det finns meningsskillnader i regeringen och det finns det i alla partier. Det blir intressant vad vi kommer att få höra här idag om hur oppositionen, liberalerna och Ålands Framtid skulle vilja ha det, om det är så att man redan har ett svar. Idag har vi inte det svaret hur kommunstrukturen kommer att se ut 2015 eller 2020. Men vi vet att vi måste göra någonting för annars går det åt pipsvängen med hela Åland. Det finns inga klara besked hur det kommer att se ut på lång sikt. Vi vet på kort sikt att det bli förändringar på de verksamheter och de serviceområden som vi har exemplifierat. Det är helt klart tydligt. Jag tycker att vi ska vara så pass öppna och ärliga med varandra och säga att de svaren har vi inte och det har inte ni heller. Tack.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är de svaren som vi i oppositionen efterhör. Vi vill veta vilken politiskt riktning landskapsregeringen kommer att ta. Men nu får vi beskedet här direkt att det inte finns någon sådan politisk inriktning ännu. Landskapsregeringen säger att man har åtagit sig den här frågan, som om man skulle göra någonting i största välvilja, det som förmodligen är någon annans problem i det här fallet kommunernas. Det sade ministern tydligt och klart.

Det är ju självklart att det är landskapsregeringens sak att ta tag i en sådan här fråga. Landskapsregeringen har ju de facto beslutsrätten. Här i lagtinget ändrar man lagstiftningen som berör dessa sektorer.

Lämna bort det här talesättet att man i största välvilja har åtagit sig det här. Det är ert ansvar att ta tag i frågan.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Det verkar inte vara en självklarhet för då borde den förra finansministern och det förra lantrådet ha påbörjat det arbetet. Jag hoppas att vi är överens om den saken i alla fall. Men den här landskapsregeringen har påbörjat arbetet. Politiska riktningen är helt klar när det gäller de konkreta resultaten som ska nås på kort sikt. På lång sikt vill vi ha en demokratisk process, det är den metoden som vi har valt. Vi har inte valt en process där någon uppifrån bestämmer hur det ska vara. Vi tror på ett förändringsarbete där väldigt många är engagerade och det hoppas jag också att man från liberalt håll är överens om. Åtminstone så hörde jag den blivande partiordföranden i TV24 häromkvällen och jag uppfattade att hennes modell var den samma som vi har valt nu.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Åtminstone liberalerna drev under den förra mandatperioden frågan så långt att vi gjorde en genomgripande utredning gällande den sociala serviceproduktionen utan att ha stöd i regeringsprogrammet för det. Ni har stöd i regeringsprogrammet för att göra saker och ting, men efter drygt ett år så har ni ingen aning om vilken politisk riktning ni ska ta. Anklagelser kan nog vara bra i en politisk debatt, men de är inte särdeles framgångsrika just nu.

Jag har en specifik fråga från spörsmålssvaret. Det står här att målet är att samordna större helheter. Hur kopplar det här ihop med det arbetet som ska göras med en garantilag för att trygga servicen ute i glesbygden? Det är en konkret fråga som kanske kunde få ett konkret svar.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! När det gäller det korta perspektivet, som jag har uppfattat att även liberalerna är med på det tåget, så ska vi samordna de verksamheter och de serviceformer som vi har exemplifierat i arbetsgrupperna. Det är de konkreta steg vi tar, att samordna till större enheter och det hoppas jag att vi är överens om. För det behöver vi inte idag ha en garantilagstiftning, men vi ska påbörja den lagstiftningen parallellt med det arbetets slutskede så att man också upplever att tryggheten finns ute bland medborgarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Mycket byggs upp kring ledningsgruppens arbete. Det är ledningsgruppen som ska sköta arbetet på lång sikt och som ska dra upp riktlinjerna. Det är ju mycket intressant. Om det inte har ändrat nu så, består ledningsgruppen av två partier som leder den gruppen. Samtidigt har landskapsregeringen både i sitt regeringsprogram och i tilläggsbudgeten i våras sagt att det ska finnas en parlamentarisk grupp som ska jobba med de långsiktiga frågorna. Var är den parlamentariska gruppen idag? Ministern står här och grälar på oppositionen för att inte vi är delaktiga. Vad tänker landskapsregering vidta för mått och steg för att verkligen involvera oppositionen?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! När vi inledde det här reformarbetet så var det väldigt svårt att veta på vilket sätt vi skulle ta oss an den uppgiften. Alla som har påbörjat någon form av process vet att man också måste revidera det efter vägens gång. Vi har sett att det här inledande skedet tar mycket längre tid än vad vi hade trott. De modeller som togs fram här under våren gick inte att testa på det sättet vi hade trott. I stället har vi valt att nu konkretisera det arbetet med de verksamhetsformer som vi vet att vi är överens om också med kommunerna i stora drag.

Det parlamentariska arbetet kommer när vi har lagstiftningsarbete och när vi har målbilden lite närmare framtiden. Då tror jag att det är dags för ett parlamentariskt arbete. Många i den här församlingen är också med i kommunala sammanhang så man har all möjlighet att delta i det här framtidsarbetet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Knappast är det väl oppositionens fel att det går trögt för landskapsregeringen att komma fram med den här samhällsreformen. Jag tycker att det är lite fel att skälla på oppositionen när man själv säger att man inte vet riktigt vart man är på väg.

Ledningsgruppen ska ha ett framåtsyftande arbete. Är åtminstone alla regeringspartier med i ledningsgruppen idag? Vi hörde under budgetdebatten från regeringspartier att det fanns missnöje också på den punkten, att det är två partier som sitter i ledningen för det här arbetet.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag konstatera att ltl Viveka Eriksson värnar väldigt mycket om samarbetet mellan landskapsregeringspartierna. Jag tror att vi kan sköta den saken själva. Tack för den omtanken.

Man ställer hela tiden frågan; vart är man på väg? Jag har både i tal och i skrift beskrivit det. Jag får väl säga som Stenmark; ”det är inte lätt att förklar för den som inte begrip”. Jag vet inte hur jag ska nå fram med det jag säger. Jag har sagt det så många gånger och dessutom formulerat det nu i skrift hur man tar mått och steg framåt. Jag ber att ni läser texten en gång till.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Kansliministern är onödigt snarstucken. Ett av oppositionens instrument är att väcka viktiga och i det här fallet avgörande frågor.

Majoriteten vill ta ansvar, vill vara med när det gäller budget, när det gäller skärgårdstrafik och när det samhällsservicereformen. Men det finns ingen som helst ömsesidig respekt från majoritetspartiernas sida. Man vill att oppositionen ska vara pantfånge. Ja, vi får eventuellt komma in sedan är allt färdigt, när man vet hur det ska utstakas med skärgårdstrafik, samhällsservicereform och lagstiftning. Det är ett arbetssätt som inte vi omfattar och som vi inte kan ställa upp på.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag vet inte om jag är snarstucken, men ja, jag är lite lätt irriterad därför att jag inte vet hur jag ska nå ut med det här budskapet. Jag förstår att man lämnar in ett spörsmål därför att man har sett att det finns en möjlig, möjlig spricka och det finns en möjlig, möjlig meningsskiljaktighet inom regeringen. Det är klart, det är politik. Men, jag försöker beskriva den här tågordningen, strukturen, modellen och metoden. Jag uppfattar det som att det inte går hem. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag tycker att vi har en så väldigt bra struktur på det här. Vi har verkligen en metod som är demokratisk och framåtsyftande.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Var inte irriterad kansliministern, se det här som en del i processen, se det här som ett tillfälle att diskutera frågan! Ta det som en möjlighet. Sprickor är vi totalt ointresserade av. Vi diskuterade det här spörsmålet långt före det blev uppenbara sprickor. Ta det som en möjlighet att processa och diskutera.

Det är landskapsregeringen som har makten, resurserna och skyldigheten att komma med svar till ålänningarna och till oppositionen.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Tack för det goda rådet, jag ska försöka.

Det är klart att det är vi som bär ansvaret. Det ansvaret har vi med all tydlighet också visat att vi har tagit och att vi för det här arbetet. Vi kan bara konstatera att så här långt har det inte kommit tidigare. Det är jättesvårt och det är ett jättestort arbete. Det är inte alls lätt att hitta den här formen. Vi är inga processarbetare på det sättet i landskapsregeringen att vi kan dra upp några metoder och strukturer, men vi har försökt. Vi tycker faktiskt att vi har lyckats ganska bra så här långt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Inte är vi ute efter att förstöra landskapsregerings process, som man är så nöjd över. Inte är vi intresserade av sprickorna på annat sätt än att vi är oroliga över de sprickor som vi har sett. Vi är oroliga över processen och hur den ska kunna drivas framåt. Från vår sida är det en ganska befogad oro.

Fru talman! Ministern säger att ingen har svaren på hur samhällsservicen ska struktureras i framtiden. Man frågar sig vem som då ska ha svaren om inte vi politiker. Vem ska komma med förslag på hur vi ska strukturera samhällsservicen när vi vet att dagens system brister och måste förändras? Vi är intresserade av hur regeringen ska komma fram till åsikter och politiska viljeyttringar. Vi är intresserade av att se dem, vi vill ha de på bordet och vi vill inte vänta. Vi är inte intresserade av hur man ska nå ut med sitt budskap om hur man ska komma fram med sina åsikter. Vi vill veta vilket budskap landskapsregeringen har till ålänningarna om hur deras samhällsservice ska struktureras i framtiden?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det budskapet ska ålänningarna få när arbetet är färdigt.

Metoden och frågorna i den här processen ska ge svaren på hur framtiden ska se ut. De svaren finns inte idag. Finns de svaren så ber jag att ltl Axel Jonsson i så fall presenterar dem idag.

Ltl Axel Jonsson, replik

Självklart ska ministern få svar på vad Ålands Framtid tycker, hur vi tycker att man borde för den här processen vidare och vilka konkreta förslag som vi tycker att man borde titta på. Men vår fråga som tydligt stipuleras i vårt spörsmål bygger inte på vad vi tycker, det bygger på vad landskapsregeringen säger. Hur ska samhällsservicen struktureras? Hur ska kommunstrukturen se ut om landskapsregeringen få välja? Hittills har vi inte fått några svar. Därför frågar jag ytterligare en gång.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Svaren är precis de samma som de har varit tidigare alla gånger jag har svarat. De olika serviceformerna och verksamheterna som har exemplifierats i de olika arbetsgrupperna ska samordnas. De ska bli gemensamma på Åland, för att effektivisera och för att råda bot på den framtida bilden som vi annars kommer att ha framför oss och som vi kommer att leva i.

När det gäller hur den framtida kommunstrukturen ska se ut så blir den frågan besvarad genom den här metoden, processen och de frågorna vi ställer. Det ska hoppeligen finnas ett svar på det under den här mandatperioden, när ledningsgruppens mandatperiod är slut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Tack, fru talman! Det heter ju att anfall är bästa försvar. Jag noterar att minister Lindholm är kritisk till oppositionen. Vi blir beskyllda för att vi försöker splittra. För vårt vidkommande försöker vi inte splittra någonting bara för att vi har en annan åsikt. Det hör ju till det demokratiska spelet att man har andra åsikter. Vi har också en betydligt tydligare åsikt.

Minister Lindholm säger att oppositionen istället borde vara delaktiga. Jag har sett i media att det är stormöte i morgon, men jag har inte sett någon inbjudan till oppositionen. Det har varit stormöten den 31 mars och den 31 augusti och inte heller då har vi fått någon inbjudan. Precis som sades tidigare så har det utlovats en parlamentarisk kommitté och inte heller den har tillsatts.

Bästa minister Lindholm, det är inte så väldigt lätt att vara delaktig om man inte vet vad som händer och sker och om man inte ens blir inbjuden till möten och diskussioner som ordnas.

 Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det ska bli intressant att höra den andra åsikten som ltl Anders Eriksson nu säger att man har i Ålands Framtid, man har en annan åsikt än det som här har framförts.

När det gäller representationen och de som kommer att vara med på bredgruppsmöte i morgon så är bl.a. Jomala representerat från olika håll och kanter. Det finns nog representation, säkert är Ålands Framtid också med bland deltagarna som finns där. Vi har också sagt ifrån landskapsregeringens sida att vi kommer också att inleda ett arbete med lagtinget. Vi ska ha ett meddelande till lagtinget. Sedan får vi se utifrån det meddelandet hur vi kan gå vidare och också involvera hela lagtinget. Men ytterst är det nu ett arbete för landskapsregeringen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag förstår problemet för landskapsregeringen. Jag har varit med länge inom politiken och jag förstår att man inte vill ta in oppositionen före man internt har kommit överens om i vilken riktning man ska gå.

Minister Lindholm pratar hela tiden om att processen ska ge svar på de här frågorna. Men det som vi är intresserade av är inte processen och formalia utan vi undrar vad landskapsregeringen vill rent politiskt när det gäller den framtida samhällsservicen. Det vill vi ha svar på. Ett år har gått utan att man har kommit någonstans överhuvudtaget. Man står och pratar om den demokratiska processen, beskyller oss för att vi splittrar och inte är delaktiga och ändå blir vi inte inbjudna till de möten som ordnas så nog är det lite märkligt.

Tittar vi på regeringsprogrammet så står det så här: ”Eftersom reformen kräver en stor samsyn och förståelse i samhället är det viktigt att alla partier deltar i reformarbetet. Landskapsregeringen föreslår därför att en parlamentarisk kommitté tillsätts.” Frågan varför den parlamentariska kommittén inte har tillsatts har jag redan svarat på, regeringen vet inte vad de vill.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! En gång till då också till ltl Anders Eriksson. Vad vill landskapsregeringen? Arbetsgrupperna visar tydligt och klart vad man vill och hur man kommer att samordna de serviceformerna i framtiden. Hur kommunstrukturen kommer att se ut i framtiden kommer det långsiktiga arbetet att ge svar på.

Tids nog kommer också den parlamentariska kommittén att tillsättas när det i det sammanhanget finns ett konkret arbete och det ska det bli under den här mandatperioden. 

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Det är trevligt att vintern har gjort rejäl entré här i år. För många här i salen innebär det en hel del snöskottning, därför tänkte jag passa på att göra en liten liknelse mellan vårt härliga vinterväder och samhällsservicestrukturreformen. Alla som har skottat snö vet det som man inte skottar idag blir kvar tills imorgon. Snöar det dessutom mera under natten så har man ännu mera arbete att göra i morgon och det blir svårare att komma fram.

På samma sätt fick vi tydligt redogjort för oss här på skärmarna att försoningskvoten är ett växande problem som kommer att bli större och större ju längre vi väntar före vi gör någonting åt det hela. Det här konstaterar också landskapsregeringen i sitt regeringsprogram. Man skriver; ”att landskapet ska gå i riktning mot att minska sin serviceproduktion snarare än att utöka den med de uppgifter som idag produceras av kommuner och kommunalförbund. Det betyder att behörighetsfördelningen mellan landskapet och kommuner ska bestå. De uppgifter som idag är betungande för kommunerna, såsom barnskydd, missbrukarvård, specialomsorg och handikappservice behöver omstruktureras och tillhandahållas t.ex. genom samarbetsorgan eller värdkommuner.” Jaha, kärnfullt och bra!

Utgångspunkten är således tre. Vi vet alla att den växande försäljningskvoten kommer att öka behovet av offentlig service. Där är minister Lindholm och jag helt överens. Landskapsregeringen ska inte producera mera samhällsservice har man sagt, man ska inte åta sig nya uppgifter. Slutligen konstaterar man att dagens strukturer och regelverk inte löser den ekonomiska ekvationen.

Vad gäller dagens struktur och regelverk så gäller det väl nu om någonsin för oss att när vi är små kan vi vara smarta. Vi kan inte fortsätta bygga upp strukturer som är skapade för länder som Sverige och Finland där kommunerna är betydligt större på de flesta håll.

Ett talande exempel är när man går in och tittar på Sottungas hemsida och man läser den kommuninformation som går ut till Sottungas kommuninvånare. Ungefär varannan månad får man en rapport över det ekonomiska läget i kommunen. Man ser hur budgetsituationen ser ut, vart kostnaderna är på väg och man har en uppföljning. En sådan kostnadskontroll är svår att hitta någon annanstans, tror jag. I Ålands Framtid tror vi att de små kommunerna är exempel på när Åland kan vara liten och smart. Här har man ekonomin i fokus och det är det som är centralt för att få den här reformen att landa på fötter.

Vi har en växande försörjningskvot. Landskapet ska inte producera mera service och dagens struktur och regelverk löser inte den ekonomiska situationen.

Jag kan inte läsa någonting annat ur det än att kommunerna måste få en större andel av det offentliga Ålands resurser om man ska klara av det växande behovet av offentlig service som kommer med försörjningskvoten. För man har slagit fast att landskapet inte ska stå för det.

Därför är det särskilt bekymmersamt att det enda som landskapsregeringen har lyckats presentera så här långt är minskade landskapsandelar till kommunerna. Man ställer sig frågan, hur ska vi kunna finansiera framtidens välfärd? Ja, kommunerna ska göra det men med mindre pengar och ett ökat behov av service. Det här är åtminstone en ekvation som är svår att få ihop i mitt huvud.

Fru talman! Ska vi ha råd med en fortsatt högkvalitativ samhällsservice så är det vår stadigt befästa uppfattning inom Ålands Framtid att det inte finns några genvägar. Det handlar om att lyfta upp katten på bordet och försöka diskutera ihop sig. Att ha målsättningen att utreda ihop sig skjuter mest diskussionen på framtiden.

Frågan är när vi ska få se prioriteringarna från landskapsregeringen. Hur länge kan vi egentligen vänta på den politiska diskussionen? Hittills, fru talman, har vi faktiskt inte sett ens en skymt av det.

I Ålands Framtid är vi övertygade om att avgränsning är nyckeln till framgång. Vi kan inte utreda allt bara för att de olika regeringspartierna är intresserade av att granska alla möjliga tänkbara vägar framåt. Nej, politik är att välja och politik handlar inte om att alla ska vara nöjda med allt. Det är därför som vi tycker att landskapsregeringens initiativ till de två arbetsgrupperna är bra, om syftet är att lista politiska vägval och ta ställning till dem så fort som möjligt.

Det är dock synd att det tog 1/4 av mandatperioden före man insåg att de här arbetsgrupperna skulle tillsättas. Men det är ett bra sätt att lyfta upp politiska frågor så att vi kan komma till beslut och kunna diskutera dem här i salen så fort som möjligt, för det behöver vi faktiskt.

När vi debatterade regeringsprogrammet för ett år sedan så konstaterade jag att de verkliga regeringsförhandlingarna inte var över. Tyvärr får jag konstatera att förhandlingarna snarare har gått bakåt än framåt på det här området vad gäller samhällsservicestrukturreformen under det senaste året. Det budskap som innehåller lite politik vittnar inte direkt om att regeringspartierna har nått någon slags samsyn i frågan. Senast i budgetremissdebatten kunde vi konstatera att ”Torggatscentern” tycks ha en liten annan syn på den här reformen än de övriga partier. Socialdemokraterna tycktes inte heller förra veckan vara helt överens i frågan om hur man ska komma vidare. Oppositionen tycker att det här är oroväckande. Det handlar inte om att försöka förstora upp några sprickor, utan det handlar om att försöka förstå vart regeringen vill driva sin politik när det gäller samhällsservicereformen.

Vi tycker att ålänningarna skulle vara värda en lite ärligare politik från landskapsregeringens sida.

Fru talman! Det är hög tid att sluta tassa runt het gröt som katten. Jag tycker att man borde sluta skämmas över att partierna inte är överens på alla punkter vad gäller samhällsservicereformen. Varför ska man skämmas för att man har olika åsikter? Varför kan vi inte diskutera politiken här i salen? Det är förmodligen det som krävs för att vi ska komma vidare. Alla kommer aldrig att vara överens om hur den här frågan ska drivas vidare. Vi ifrån Ålands Framtid vill ha den politiska diskussionen på bordet.

Man valde för ett år sedan att döpa regeringsprogrammet till; ”Samarbete, resultat och framtidstro”. Men regeringens villrådiga agerande hittills har snarare ingjutit en osäkerhet bland kommunerna för framtiden istället för att skapa framtidstro.

Fru talman! I Ålands Framtid har vi noga följt med det här arbetet under det gångna året, den första tiden på den här regeringens mandatperiod. Vi ordnade en partiledardebatt där alla partier hade möjlighet att lyfta fram sina åsikter i frågan. Svaren kanske inte är så tydliga ännu, men jag ska upprepa lite av vad jag sade då och komma med några förslag från Ålands Framtid hur vi tycker att man borde tackla den här stora frågan.

Vi har också analyserat den så kallade ASAM-gruppens resultat över olika organisationsmodeller som landskapsregeringen beskriver som mycket viktig för den fortsatta processen. Vi blev inte så mycket klokare av den rapporten och de modeller som presenterades där. Det var inte några nyheter för oss. Vi har svårt att se hur den rapporten ska kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet på ett viktigt sätt.

Modellen med en kommun ser åtminstone vi i Ålands Framtid som högst oacceptabel. Vi tror inte att vi kan ha ett kommunfullmäktige och ett lagting som sitter ovanpå eller bredvid varandra och förmodligen är det ganska samma personer som ska sitta bestämma och förmodligen kriga med varandra. Vi tror inte att det är en bra lösning för Åland för att skapa en hållbar samhällsservice i framtiden.

Vad gäller en regionkommun så ser vi det nästan som ännu värre. Att vi på lilla Åland ska ha tre lager med byråkrati, med tre olika administrationer, det handlar väl i så fall snarare om att lägga mera pengar på det som inte hör till kärnverksamheter och den service som vi ska producera i stället för att satsa pengarna på administration och ytterligare valda kommunala församlingar.

Vad gäller samarbetskommunen så liknar det en utvecklad form av kommunalförbunden, som man också skriver i rapporten. Historien visar att de inte har varit särskilt lyckade. Därför ser vi inte heller att det är väg att föredra för att komma framåt.

Däremot är den fjärde och sista modellen, värdkommunen, en idé som vi tror på inom Ålands Framtid. Vi tycker att man kan utveckla den idén. Men det här är heller ingenting nytt, utan det är någonting som vi har exempel på idag. Inom vissa områden liknar det åtminstone till stor del på värdkommuner.

För oss i Ålands Framtid är det ändå fullständigt irrelevant att filosofera kring teoretiska modeller och byråkratisera regionkommuner eller utvecklade kommunalförbund. Vi vill utgå ifrån verkligheten och börja där problemen är som störst. Tittar vi på var problemen är störst så är det de små kommunerna som har bekymmer idag, där ser vi i Ålands Framtid att problemen är störst. Vi måste börja fundera på hur vi kan lösa deras situation. Ta tag i ett konkret problem och hitta en lösning.

Vi vill titta på kostnadstak, det finns redan på vissa områden t.ex. inom missbrukarvården. Kan man införa kostnadstak på andra betungande områden? Kan man sänka dem? Kan man alternativt gå in i de särskilda landskapsandelarna och titta på om man kan hjälpa de små kommunerna på det sättet genom att skjuta till extra medel för dem som har det svårt? Vi tycker att det handlar om att ta ett solidariskt ansvar med de små kommunerna istället för att ha övergripande formuleringar med regionkommuner och sammanslagningar till en enda åländsk kommun. Det ger bara osäkerhet för kommunerna. Vi tycker att man borde lyfta upp problemet och fundera på vilka alternativ vi har för att lösa problemet här och nu och hur det kan passa in en långsiktig lösning.

Vi vill också granska den lagstiftning vi har idag som gör att det här är bekymmersamma områden för kommunerna. Vi vill att man tittar på om det går att förenkla lagstiftningen som gör att kommunerna får mindre uppgifter och mindre kostnadstunga uppgifter. Är det här en möjlighet? Vi tycker att det är en viktig väg som man har glömt bort i den här debatten. Vi vill utreda om samma avgränsade områden kan centraliseras. Vi fick tidigare en liten fingervisning från minister Lindholm om att det var detta som man vill göra. Man vill samordna de här verksamheterna. Utred om de verksamheterna kan centraliseras, antingen att de förs över till landskapsnivå eller att de sköts av värdkommuner. Tekniska sektorn är ett ypperligt exempel på ett område som man kunde utreda direkt om detta kan centraliseras eller om vi bara förlorar på det. Och sedan kan man fatta beslut.

Vi vill införa utmanarrätter, som vi ofta framför här i salen, och ge möjligheter till de privata att spänna bågen och fundera på om samhällsservicen kan produceras på nya sätt. Vill öka deras möjligheter att komma med konstruktiva förslag och själva också kunna vinna någonting på det.

Om man tittar på kommunstrukturen så där har vi inte fått många svar på hur man tänker tackla den frågan. Ett förslag på en kommunstruktur för Åland ska komma inför nästa val har vi fått höra. Vi tror ju inte att det är landskapsregeringens uppgift att presentera en kommunstruktur för ålänningarna.

Vi tycker att man kan fundera på att göra som man gjorde på Färöarna 2001. Man stiftade en lag om frivilliga kommunsammanslagningar, om det är det som landskapsregeringen är ute efter. Då slår man tydligt fast vilka villkor som gäller om två kommuner vill gå ihop. Hur många invånare vill man att det ska vara i en kommun, vad händer t.ex. med landskapsandelarna om två kommuner går ihop? Jag tror att den frågan är ytterst obesvarad idag om två kommuner kommer med anhållan till landskapsregeringen. Det här är någonting som man borde titta på, då får man också upp frågan på bordet och man säger vilka villkor som gäller för kommunerna om de vill gå ihop. Då tvingas man också till en politisk diskussion, för det är ju trots allt den vi saknar.

Vi anser det synnerligen oroväckande att landskapsregeringen väljer en ekonomisk politik som minskar kommunernas spelutrymme, när vi vet att det är just kommunerna som ska stå för den framtida samhällsservicen, det har landskapsregeringen slagit fast. I Ålands Framtid är vi inte lika säkra på det men Ålands landskapsregering tycks vara det.

Därför kommer vi fortsättningsvis att hävda att vi med dagens efterfrågan på samhällsservice inte tror på att landskapsregeringens egna inbesparingar är tillräckliga. Om kommunerna ska sköta samhällsservicen så behöver de få en större del av den offentliga kakan och då måste landskapsregeringen också minska på sin del av kakan. Det är en punkt som vi kanske är mest oroade över idag och en debatt som vi kommer att ta mer i detalj nästa vecka. Vi tycker att det är en central punkt att minska på landskapsregeringens verksamhetsutgifter när det gäller samhällsservicestrukturreformen.

Landskapsregeringen ansvarar också för en betydande del av Ålands samlade serviceproduktion. Om vi rakryggat ska kunna kräva att kommunerna ska effektivisera sin service så måste vi väl också kunna visa att vi kan göra det med vår egen service, annars är det väl en dubbelmoral utan dess like, vill vi påstå från Ålands Framtids sida.

Vi ställer oss allt oftare frågan om Åland idag har råd med en regering som uppenbart inte kan eller kommer att kunna enas kring nödvändiga förändringar vare sig inbesparingar i de egna verksamheterna eller lösa krisdrabbade kommuners ekonomiska situation.

Vi börjar bli verkligen bekymrade över vart regeringens politik kommer att föra Åland under de resterande tre åren av mandatperioden. Tyvärr ser det just nu inte bättre ut än att vi vid nästa valrörelse står och diskuterar exakt samma frågor som idag, med exakt samma utmaningar framför oss som den växande försörjningskvoten innebär. Enda skillnaden då är att det kommer att vara betydligt mera påtagligt i kommunernas plånböcker och det kommer att finnas betydligt mindre tid att undvika drastiska förändringar.

Finns det andra partier här i salen som har mod nog att på allvar börja spara i landskapets verksamhetsutgifter? På så sätt skulle vi ha möjlighet att på allvar diskutera hur vi kan disponera kommunernas pengar för framtiden istället för att successivt flytta över dem till landskapsregeringens kassa. Om man kan sluta drömma om en enda åländsk kommun och regionkommuner så kan dessa partier räkna med Ålands Framtids stöd.

Vi vill utgå ifrån de verkliga ekonomiska utmaningarna som vi står inför. Teoretiska modeller och resonemang är vi helt enkelt inte intresserad av. Ekonomin måste stå i fokus.

Med en lite större dos mod från de politiska partierna i landskapsregeringen finns möjlighet att komma framåt i frågan. Men om vi inte snart här i salen börjar diskutera tyngre politiska vägval än så här, för den kommunala servicen och dess finansiering, så skottar vi förmodligen bara en växande snöhög framför oss som en passlig present till nästa lagting. Tack.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Det var ett synnerligen intressant anförande som växlade mellan att påstå sig inte stöda landskapsregeringens modell för att sedan stå och prata för landskapsregeringens modell.

De konkreta förslag som ltl Axel Jonsson lyfte fram är just de saker som landskapsregeringen nu jobbar med. Vi har tillsatt två arbetsgrupper, en inom social sektor och en inom teknisk sektor. Det är två sektorer som ltl Axel Jonsson själv nämnde som områden som vi ska samarbeta kring. Vari ligger skillnaden i förhållande till den politik som Axel Jonsson nu presenterade ifrån Ålands Framtid till det som landskapsregeringen nu gör? Ja, det ligger i det att ltl Axel Jonsson stänger dörrar för hur framtiden ska se ut. Han stänger dörrar genom att säga att det är helt omöjligt att diskutera hur kommunstrukturen kan se annorlunda ut utgående ifrån det perspektiv som man resonerar här och det förvånar mig storligen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Det resonemanget har jag verkligen svårt att förstå i och med att jag bara för någon minut sedan stod här och sade att man skulle slå fast vilka villkor som gäller för kommunsammanslagningar. Vi från Ålands Framtids sida är starkt emot att landskapsregeringen ska ta fram ett förslag till kommunstruktur. Varför ska man göra det? Är inte kommunerna kapabla själva att bedöma om man vill gå ihop med varandra heller inte? Man har ju sagt att man tänker göra det på frivillig väg. Man har tagit fram ett förslag och sedan tänker man släppa det fritt inför valet 2015. Är det en bra väg att gå? Det leder ju inte till några förändringar i alla fall. Vi vill ju slå fast vad som gäller om två eller flera kommuner vill gå ihop. Vad ska det innebära för dem ekonomiskt? Vilka är kriterierna? Behöver kommunerna ligga bredvid varandra? Behöver kommunerna ha samma infrastruktur? Behöver kommunerna ha ett visst invånarantal för att gå ihop? Det vet ingen idag.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Vad är det som säger att det arbetet som ledningsgruppen ska göra ska leda fram till den här biten? Vi säger att man ska ta fram modeller och förslag till hur en kommunstruktur kunde se ut. Det är ju rätt intressant att ltl Axel Jonsson tycker att det är okej att säga att det här tar landskapet över för det här har ni inte råd med. Men däremot så får man absolut inte nämna på vilket sätt det här ska göras, bara om man är beredd att plocka över det, ta över ansvaret för det eller pytsa in nya pengar i det.

Jag vet att Ålands Framtid har presenterat förslag i budgeten på inbesparingar på ett antal områden. Det var starkt gjort. Däremot finns det inte förslag på hur det ska göras och det kan jag också förstå. Det finns inget förslag på när det gäller hur Ålands gymnasium ska spara sina pengar. Det finns inget förslag om hur Ålands hälso- och sjukvård ska spara, ändå sitter man med i styrelsen och man kan ännu inte presentera förslag. Det växlar väldigt mycket mellan att ge förslag och inte ge förslag.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det här börjar likna en budgetdebatt mer än en debatt om samhällsservicereformen, men jag är väl delvis medskyldig själv.

Vad gäller våra inbesparingsförslag så bygger de på att vi helt enkelt inte har en sådan budget som ger de detaljer och det utrymmet för att diskutera dem. Det är ramarna som vi diskuterar här, så det behöver vi inte stå här och strida om.

Vad gäller att våra förslag skulle vara totalt likriktade med landskapsregeringens så tvärtom. Vi vill att man lyfter upp de politiska frågorna på bordet här idag, att landskapsregeringen kommer med förslag så att vi kan diskutera dem. Idag sitter vi bara och väntar på att vi ska få politiska prioriteringar från landskapsregeringen.  Vi är beredda att säga vad vi tycker, landskapsregeringspartierna är det inte. Jag hoppas att man funderar en gång till på det här och så snart som möjligt kommer med lite politik hit till lagtinget i den här frågan också.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ltl Axel Jonsson drar paralleller till snöskottning. Jag tycker att det verkar som om ltl Axel Jonsson och Ålands Framtid har blivit fast och insnöade i någon snödriva. För det enda nya man egentligen kommer med är de förslagen som landskapsregeringen har lagt i den här frågan. Det andra man kommer med är att man säger att man ska behålla kommunerna på samma sätt som idag. Och det nya är att man ska ge mera landskapsandelar till kommunerna. Varifrån ska man i så fall få de pengarna? De inbesparingsförslag som man konkret har föreslagit ifrån Ålands Framtid var att man skulle dra in på en minister. Nog har säkert allmänheten en uppfattning att man har en hög lön men inte räcker det till allt det här inte.

Ltl Axel Jonsson, replik

Där är vi helt överens ministern och jag. Vi vill minska på landskapsregeringens verksamhetsutgifter, till skillnad från andskapsregeringen, för att kunna finansiera det ökade behovet av kommunal service framöver eftersom kommunerna ska stå för den kommunala servicen. På vilket sätt är det konstigt? Vi vill spara generellt på landskapsregeringens verksamhetsutgifter eftersom vi i lagtinget här har kommit fram till att vi ska diskutera de övergripande ramarna i budgeten och inte gå in i detaljer. Detaljerna diskuterar vi på annat håll. Det är bara att läsa budgeten och se hur mycket detaljer det finns i den, det är inte lätt att utläsa vilka prioriteringar som finns inom ramen för de olika verksamhetsutgifterna. Det resonemanget köper jag inte alls. Vi vet att det finns luft i landskapsregeringens verksamhetsutgifter. Vi tycker att det är där som man borde spara istället för att skjuta över ansvaret på kommunerna och medborgarna.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag kan bara konstatera att det som Ålands Framtid sade att man hade en annan åsikt, det har man inte kunnat presentera förutom att man ska höja landskapsandelarna. Den andra åsikten är möjligtvis att man anser att landskapsregeringens metod, struktur, modell och den riktlinje man har dragit upp är den samma. Jag har uppfattat ltl Axel Jonsson att arbetsgrupperna som vi nu arbetar med och det resultatet att samordna det är samma synsätt som man har inom Ålands Framtid. Någonting annat än detta har man inte presenterat. Allt det andra är att det borde vara status quo förutom höjda landskapsandelar.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi har ju fortfarande inte sett vilka resultat arbetsgrupperna kommer till. Vi stöder initiativet till arbetsgrupperna om målsättningen är att vi ska få politiska vägval hit till lagtinget, få dem på borden och kunna ta ställning till dem senast nästa år, annars är det ju ingen idé. Snart har ju hela mandatperioden gått till att bara få fram de politiska frågorna och få dem på lagtingets bord. Det är detta som vi ställer oss kritiska till. Vi måste börja diskutera politiken i det här.

Jag hade fem konkreta punkter som jag presenterade i mitt anförande angående vilka prioriteringar vi är beredda att göra. Vi väntar fortfarande på landskapsregeringens prioriteringar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Det var ett bra anförande till stora delar. Jag tycker att man borde sluta med diskussionen att man ska ha ett förslag från regeringsblocket. Det känns ungefär som barnen inför julafton, fast det omvända. Det blir ingen julafton med presenter. Det kommer en julafton där både givarna och tagarna är förlorare. Det känns som om man vill ruska på paketen och få reda på vad det finns för beslut och vad vi har tänkt. Vi har kommit överens om att vi ska avvakta vad grupperna kommer med innan vi går och målar in oss i något hörn och säger hur vi tycker. Jag har alltid pratat om Åland som en kommun som ÅHS till exempel är en sjukhuskommun. Jag tycker att det är bra och jag står för det, men jag går inte ut och säger att det här är partiets tankar. Jag avvaktar tills grupperna har presenterat förslagen för att se vad det finns för framkomlig väg. Utgående från det så kommer vi att presentera vad vi tycker och tänker. Det är ingen idé att man frågar vad vi har på planer, vad vi vill och att man tycker att vi är totalt villrådiga. Det hjälper inte, ni kommer inte att få ett svar.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tackar för det tydliga svaret att vi inte kommer att få svar, men det bekymrar mig. För vi tror att det skulle vara av allra största vikt att vi här i lagtinget kan diskutera politiken och de konkreta åtgärderna. För vi har kommuner som redan idag lider och som inte vet hur de ska få sin ekonomi att gå ihop om några år. Jag tycker att det är vårt ansvar här i salen att lösa de problemen och inte skjuta fram diskussionen så långt man bara kan. Vi måste komma till den politiska diskussionen snart.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, fru talman! Det kommer ett besked och det kommer ett svar. Det är också demokrati. Nu är det demokratiskt beslutat att det är de som har makten som bestämmer när vi tänker presentera det. Det är inte så att ett spörsmål kan kräva svaren av oss. Vi ändrar oss inte helt plötsligt oavsett hur många gånger ni frågar.

Angående snöskottning, har man varit med ett tag i parlamentet så kan det vara bra att man har bra beslutsunderlag, annars kanske man springer ut och skottar på kvällen så fort det börjar snöa och dagen efter konstatera man; oj, de här stora snövallarna som jag skottade upp gjorde att det drev igen så pass mycket så att det inte längre är en framkomlig väg. Det är kanske så som man vill diskutera. Vi vill inte att någon här i salen nu ska låsa sig så att det blir en oframkomlig väg i framtiden. Alla vägar är öppna tills de här grupperna har tagit fram sina beslutsunderlag.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tror också, i likhet med ltl Mattsson, att det handlar om demokrati. Mitt sätt att se på demokrati är att vi här i salen ska kunna diskutera de politiska vägvalen. Det handlar inte om att låsa sig åt ett eller annat håll. Vi har hur många exempel som helst här i salen på att ledamöter har ändrat uppfattning och ändå kunnat diskutera politik utan att det skulle ha låst några dörrar. Politik handlar just om att välja dörrar. Om det sedan visar sig att det har varit ett felaktigt vägval då får man ta tillbaka det. Men vi måste få den politiska diskussionen hit till lagtinget, vad ska vi annars göra här?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Carita Nylund, replik 

Jag har noterat att ledamoten gärna formulerar vad vi ledamöter i regeringspartierna tycker, känner och tänker och det tror jag att vi kan ge redogöra för själva. Det är mycket intressantare att höra vad ltl Axel Jonsson tycker, känner och tänker.

När det gäller samhällsservicereformen så tycker jag att vi har svarat gång på gång. Vi haft detta i budgeten och nu har ministern svarat gång på gång. Vi kommer liksom inte längre, vi kan inte förklara mera än vad vi har gjort.

I morse när jag skulle iväg på jobb så trodde jag att jag skulle skotta min uppfart på 15 minuter. Jag fick revidera min uppfattning ganska snabbt för det tog 45 minuter. Så är det ofta när man ska göra ett stort arbete, det tar lite längre tid än vad man har tänkt sig från början. Det är samma med detta, på ett år kan man inte göra en samhällsreform och komma fram till ett svar på hur det ska se ut.

Ltl Axel Jonsson, replik

Precis så är det och precis så är det med snöskottning, man måste börja någonstans direkt, annars kommer man inte framåt. Man kan inte vänta och fundera på hur man ska börja skotta om man vill få bort snöhögen. Det gäller att komma till skott och ta en sak i taget. Börja med de små sakerna och arbeta successivt framåt istället för att ta allting och vänta på någon slags saliggörande lösning, då kommer man inte framåt, då kommer vi aldrig framåt i den här salen.

Ltl Carita Nylund, replik

Tack, fru talman! Ja, det är ju precis det som man gör nu. Man håller på att utreda de här alternativen.  Ska man ta ett ansvarsfullt beslut i den här frågan, om vi ska säga hur ålänningarna ska leva i framtiden, då måste vi ha underlag för det. Det är jättelätt att kasta ur sig att svaret på den här ekvationen ska bli 20 och så räknar man därefter så att man får fram svaret till 20. Visst kan man räkna den vägen, men enligt mig är det fel väg att gå.

Ltl Axel Jonsson, replik

Problemet är att vi börjar ha utredningar så att de understa ruttnar redan. Vi kan inte hålla på att utreda bara för att vi inte vågar ta en diskussion. Vi kan utreda och diskutera parallellt, vad är det som är så skrämmande med det? Jag tror att det är av allra största vikt att vi kan börja diskutera och inte bara vänta på utredningar om vi vill få en förändring till stånd under den här mandatperioden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ltl Axel Jonsson är väldigt ivrig, nästan otålig, och vill få hit frågor av mera konkret natur för att få delta i arbetet med den här stora förändringsprocessen. Han är också väldigt glad över att arbetsgrupperna har tillsatts och det är jag med. Jag leder faktiskt en av arbetsgrupperna och jag ska ta ett exempel. De frågor, som vi inte utreder men diskuterar, gäller hur vi ska komma fram till konkreta lösningar, och det finns redan sådana, och det är frågor som rör enbart kommunerna. Det är frågor som regeringen tillsammans med kommunerna ska avgöra. Det är inte alls troligt att de ska komma hit i det här skedet när man tar de konkreta besluten om praktiska lösningar, utan det är ifall det blir frågan om förändringar i finansieringen av de här tjänsterna eller lagstiftningsåtgärder.

Ltl Axel Jonsson, replik

Fru talman! Nog är det väl ändå ganska troligt att det kommer att leda till förändringar i finansieringen av just de här verksamheterna. Det är väl ändå ekonomin som är orsaken till att vi diskuterar de här frågorna. Nog hör det hemma i salen alltid, men på vilket sätt får det väl visa sig. Jag hoppas att man kommer till förslag på så pass konkreta och stora åtgärder så att det blir aktuellt med en diskussion i salen, för annars har jag svårt att se hur ekvationen ska gå ihop.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, men om Ålands Framtid ska vara med i förändringsarbetet så måste det nog ske i första hand via era kommunala representanter. Det tror jag att man ska tänka över och inte tro att de avgörande besluten kommer att fattas här i lagtinget. Det gäller nog närmast att ta hand om konsekvenserna av de politiska överenskommelser som man ska göra med kommunerna.

Likaså kan inte den här kommunstrukturen förändras här. Som det länge har hetat i debatten så är det kommunerna som ska avgöra den frågan. Det är lite onödigt att hetsa på i alla de här frågorna. Man kanske mera borde koncentrera sig på vad det är man vill ha.

Jag kan försäkra ltl Axel Jonsson att vad gäller min arbetsgrupp så om jag tolkar Ålands Framtid rätt tror jag att vi kan komma överens i flera frågor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack, ltl Jonsson, det var ett långt och ivrigt talat anförande.

Samhällsservicereformen är en reform som ska trygga fortsatt nära service. Men hur många kommuner vi ska på Åland anser åtminstone jag att är en identitetsfråga och det är inte just nu aktuellt. Det är märkligt att ltl Jonsson inte håller sig till ärendet samhällsservicestrukturreformen utan konstant inte vill förstå det reformarbetet och den process som är på gång.

Ledamoten lyfter också fram ett större ekonomiskt stöd till små bankrutta kommuner i sitt anförande, att vi solidariskt ska betala och att det verkligen är en bra modell att landskapet i all oändlighet konstant betalar stora summor till kommunerna för att garantera medborgarnas välfärd. Anser ledamoten verkligen att det här ekonomiskt hållbart i längden? Ledamoten får gärna presentera och informera om alla dessa utredningar som han talade om tidigare.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Tittar vi på relationerna mellan landskapet och kommunerna så finansieras kommunernas verksamhet till ganska stor del också genom vår budget och det gör att vi har ett direkt ansvar för kommunerna. Det är inte nog med att vi ger pengar till kommunerna, dessutom är det faktiskt vi här i lagtinget som till stor del bestämmer vad kommunerna ska syssla med. Därför går det inte att föra in den här debatten enbart på den kommunala nivån eller på landskapsnivå. Det är ju ett paket som hänger ihop. Vi tror inte att kommunerna kommer att klara av att producera mera service i framtiden med mindre pengar. Givetvis kan kommunerna lösa problemen genom att de höjer sin kommunalskatt och det är kanske ett alternativ som lockar socialdemokraterna men det är definitivt inte ett alternativ som lockar Ålands Framtid.

Ltl Sara Kemetter, replik

Ålands Framtid tycker säkert att landskapsregeringen bara ska häva ut mera pengar och invånarna ska inte själva betala. Men jag har inte fått svar; är det ekonomiskt hållbart och var är dessa utredningar?

Ltl Axel Jonsson, replik

Det har gjorts en hel del utredningar om hur man har strukturerat om kommunerna både i Finland, i Sverige och i övriga Norden. ÅSUB har gjort en förstudie till en kommunreform. Men problemet med de här utredningarna är att de redan börjar bli så gamla så att de knappt är aktuella längre. Det visar väl på att det skulle vara dags att börja göra någonting före vi skapar ytterligare utredningar som ligger och ruttnar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Jonsson gjorde en liknelse med snöskottning. När jag hörde ltl Jonssons anförande tänkte jag på en liknelse på ”prästens lille kråka” för det slängde lite hit och dit. Först nämnde ledamoten att landskapsregeringen måste sänka kostnaderna för att det finns en massa luft i budgeten. Men sedan nämnde ändå ledamoten att man ska ta över vissa verksamheter som är kostsamma för kommunerna. Det sänker inte landskapets kostnader. Därefter sade ltl Jonsson att han till och med ville sänka kostnadstaket. Jag tycker att det är bra men det sänker inte landskapets kostnader.

Landskapet ska inte bestämma om kommunsammanslagningar, det ska kommunerna själva göra. Ändå har man ett spörsmål och står flera gånger och efterlyser varför man inte får vara med i debatten här. Men, ltl Jonsson, debatten sker i kommunerna. Där är det ett möte i morgon. Var glad att det är kommunerna som är med och bestämmer och inte vi i den här salen. Det är väl i kommunerna som beslutet ska tas, enligt ltl Jonssons önskemål.

Ltl Axel Jonsson, replik

Självklart är det så, men därför är det märkligt att landskapsregeringen har föreslagit att man ska komma med ett förslag till kommunstruktur inför 2015.

Vad gäller att föra över flera behörigheter till landskapsregeringen, ja, det är ett sätt att rädda kommunernas ekonomi. Givetvis ökar det kostnaderna för landskapet som helhet, men då handlade det om att vi måste spara in på det som vi sysslar med idag. Vi måste spara in på sjukvården och vi måste spara in på utbildningen. Det är tuffa beslut men det måste till om vi fortfarande ska kunna producera den service som vi gör idag med samma kvalitet men till flera brukare i framtiden. Då måste vi spara i våra verksamhetsutgifter som vi har idag för att få plats med annat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Ltl Jonsson begärde en ärligare politik. Jag tackar för den ärliga politik som Ålands Framtid nämner; att sänka kostnaderna för sjukvården och studier. Det får ni gärna stå för.

I ledamotens anförande kom det också kritik mot att socialdemokraterna har lite skilda åsikter i beredningsskedet. Ja, men det är väl ärligt att säga att det finns olika åsikter. Det kallas för demokrati och det är vi glada för att vi har, så att alla får säga sitt. Om det är så att ingen får säga emot ltl Jonsson i Ålands Framtid så är det deras politik. Vi för vår politik och media är intresserade för att vi vågar säga vad vi tycker och tänker på möten.

Ltl Axel Jonsson, replik

Självklart är det positivt att man är ärlig och säger vad man tycker inom partierna. Men man kommer inte ifrån att det skapar en viss oro, åtminstone hos oss i Ålands Framtid, att regeringspartierna inte bara tycks vara överens sinsemellan utan också ha olika uppfattningar inom partierna. För oss väcker det vissa frågetecken om hur man med denna utgångspunkt ska lyckas få den här reformen i hamn. För Ålands Framtid är det svårt att komma runt, det kan vi ärligt säga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Tack, fru talman! Det är alltid intressant att höra på ltl Jonsson anföranden, också denna gång var det mycket intressanta saker. Jag hade sett fram emot att få svar på frågan som står i spörsmålet, vart är vi på väg. Jag trodde att spörsmålsställaren skulle ha svar på den frågan, ett alternativt svar till regeringens, men det hade man inte. Men hade samma svar som regeringen fast i lite andra omformuleringar. Man hade funderingar på hur processen ska gå vidare och vad man bör fundera på men ingen klar målbild.

I TV-programmet ”På spåret” frågar man; vart är man på väg. På åtta poäng kan man ta det men då måste man chansa lite. Inte är det någon som har svar på den här frågan på åtta poängsnivån, knappt på sex poängsnivå, men kanske vi börjar veta vart vi är på väg på fyra eller två poängsnivån. Vi är precis i samma båt, ltl Jonsson, Ålands Framtid och vi andra som i det här skedet jobbar med processen och inte vet vart vi är på väg.

Ltl Axel Jonsson, replik

Liknelsen med ”På spåret” är ganska talande, för ltl Sundmans parti åker faktiskt med ett tåg som ingen riktigt vet vart är på väg. Till skillnad från ltl Sundman och hans parti så har vi i Ålands Framtid uppfattningen att om kommunerna ska vara framtidens serviceproducenter så måste de få mera medel och inte mindre, som man nu från landskapsregeringens sida håller på att genomföra. Vi måste spara på landskapsregeringens utgifter för att ha råd att betala för den service som vi har ålagt att kommunerna ska sköta också i framtiden. Jag tycker att Ålands Framtids politik utgör en betydlig skillnad mot den politik som landskapsregeringen för i dagsläget.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det finns bara ett tåg och det är det tåg som kansliministern beskrev. Det är de förutsättningarna vi kommer att få när det gäller att finansiera samhällsservicen i framtiden.

Ålands Framtid verkar sitta längst bak i en vagn och hävda att vi ska fortsätta, skruva upp respiratorn eller hämta in en till respirator om patienten inte överlever och koppla på den också, alltså ge mer och mer pengar. Men var ska vi ta de pengarna när vi har ett underskott redan? Vi måste ju angripa de problem vi har och inte bara säga att vi ska finansiera problemen, köp bort och köp bort. Hittills, åtminstone under min tid i politiken, har vi haft två chanser att reformera kommunsektorn och båda gångerna har man köpt bort problematiken för att vi har haft råd, men nu har vi inte råd längre. Nu har vi inte råd längre och vi har framförallt inte råd om 20 år.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är absolut säkert så som ltl Sundman sade. Jag tror inte heller att vi har råd att inte göra någonting. Vi tror därför att man i första hand borde satsa på att effektivisera och skära ner på landskapsregeringens verksamhetsutgifter istället för att föra över ansvaret till kommunerna och säga; sköt det här bäst ni vill. För det är ju det man gör nu när man minskar landskapsandelarna och inte säger någonting om hur samhällsservicen ska produceras framöver.

Vi har ett alternativ som bygger på att istället för att spara på kommunerna, som hela tiden kommer att få ett växande behov av offentlig service, så måste man spara inom landskapsregeringen och inom landskapsregeringens verksamhetsutgifter. Kommunerna kommer att få det svårt ändå och det tror jag att både ltl Sundman och jag är överens om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Om man delar in Ålands offentliga sektor i två delar, så kan man dela in den i landskapsdelen och i kommundelen.  I dagens situation är landskapsdelen lite mer än dubbelt större än kommundelen, om man ser det ekonomiskt. Det är den ena sidan att landskapsdelen är större. Men ser man till styrkan så är kommunsektorn som sådan idag de facto starkare än landskapet. Varför kan jag säga så? Ja, därför att är landskapets ekonomi bygger på en klumpsumma som bygger på den finländska ekonomin. Med den klumpsumman ska vi klara av sjukvården, utbildning och centralförvaltning osv. Kommunsektorn har egen beskattningsrätt som vi eftersträvar på landskapsnivån att uppnå. Vi har fortfarande en god sysselsättning här i landskapet. Vi har en kommunsektor som de facto går med överskott, skatter som ökar med ungefär 5 procent för nästa år. Man kan sänka kommunalskatten här på Åland trots att vi för den här politiken.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att det var ett intressant inlägg från vicelantrådet. Det är ju så att kommunerna har en större flexibilitet rent ekonomiskt. Men är inte det någonting som vi kanske borde utnyttja, snarare än att ta pengar från kommunerna? Det löser ju inte några problem att vi för över pengar till landskapet för att vi ska kunna fortsätta att ha samma verksamhet som vi har haft förut. Då sparar vi inga pengar, då tvingar vi bara kommunerna att höja sina skatter som vicelantrådet tydligen är inne på. Det tror inte vi i Ålands Framtid att är en god väg att gå framåt. Nej, vi står för vår borgerliga politik. Men om regeringen har en annan färg på sin politik så må det väl vara ett politiskt ställningstagande. Jag får väl tacka för att jag har fått ett ställningstagande under den här debatten.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Kanske en liten rättelse till ltl Jonsson, landskapet tar absolut inga pengar av kommunerna. Vi minskar lite på överföringen. Vi har minskat från 40 miljoner till cirka 36 miljoner. Som ltl Jonsson säkert vet så ska man komma ihåg att landskapet går med ordentlig förlust det här året därför att vi har många dyra verksamheter som vi ska sköta, sjukvård och utbildning osv. medan den kommunala sektorn, totalt sett, gör ett överskott det här året. Skulle det vara fel att som ålänning se på den offentliga sektorn som helhet?

Det fantastiska med hela samhällsservicereformen ger mig, alla politiker och alla ålänningar en möjlighet att tänka efter; hur kan vi på bästa möjliga sätt gemensamt använda de resurser som vi kan skapa här på Åland på landskapsnivå och inom den kommunala sektorn? Det är det som har gjort mig engagerad i det här arbetet för jag ser det som en fantastisk möjlighet som vi har framför oss nu. Vi har unika instrument som inte andra har. Den kommunala sektorn är ett sådant instrument som är väldigt outnyttjad.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag delar den uppfattningen att kommunerna har betydligt större möjligheter och de har flera instrument att hantera sin ekonomiska situation på och det är någonting som är eftersträvansvärt även här. Därför arbetar vi med en ny ramlag. Men det betyder ju inte att kommunerna kan ta hela ansvaret för landskapsregeringens arbete att få budgeten i balans. Det betyder snarare att vi borde utnyttja kommunernas flexibilitet, ge dem mera resurser och låt de fundera på hur samhällsservicen ska produceras. Det har man ju gått in för, men man vill inte ge pengar till det och det är det som bekymrar oss i Ålands Framtid. Man vet att kommunerna kommer att ha en ökad efterfrågan på sin service men man är inte beredd att skjuta till pengar. Genom att effektivisera kanske man i bästa fall klarar av att göra det med dagens resurser, men med mindre resurser är det en omöjlighet och det vet landskapsregeringen och det vet vi i Ålands Framtid.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Bästa lagting, det är intressant att lyssna till den här debatten. Framförallt är det intressant att lyssna på oppositionen och i det här fallet ltl Axel Jonsson.

Det förvånar mig mycket att man upprepar det här gång på gång att landskapsregeringen sparar på kommunerna och på något vis för över bördan att få landskapets budget i balans på kommunerna. Det stämmer inte överhuvudtaget. Tvärtom, det är så som också vicelantrådet var inne på, vi vet att vi använder nästan en halv miljard per år för att producera den offentliga sektorn på Åland, landskapet och kommunerna tillsammans. Nu går vi igenom om vi kan använda dessa pengar mera effektivt tillsammans.

Den här reformen, och det som vi med kraft har satt igång ett arbete med tillsammans med minister Lindholm, har som mål att stärka kommunerna och servicestrukturerna. Vi får mer bärkraftiga enheter som långsiktigt orkar möta de utmaningar som framtiden ställer just i den demografiska utvecklingen. Vi behöver förbättra produktiviteten och vi måste försöka dämpa utgiftsökningen totalt sett för landskapet och kommunerna.

Det är viktigt att komma ihåg att vi på Åland tillsammans behöver vara konkurrenskraftiga gentemot andra regioner för att vara ett landskap som är attraktivt att flytta till, ett landskap som är attraktivt att bo i och där vi har särskilt kommunal barnomsorg och skola som ett viktigt konkurrensmedel för att få familjer att välja att flytta till Åland och bo här. På det sättet når vi också en tillväxt och en utveckling i vårt samhälle.

Jag ser ingen orsak att ställa landskapet och kommunerna på varsin flank här. Det som behövs nu är samarbete. Vi har satt igång en ganska omfattande process och jobbar tillsammans med den kommunala sektorn, eftersom det är det vi säger i regeringsprogrammet. Vi har under den här mandatperioden fått gå tillbaka till den texten många gånger och jag är glad för att den fortfarande känns så vital och riktig i den riktningen och den politiska inriktningen som vi gick in för då, för ungefär ett år sedan. Vi jobbar precis i den andan som vi då kom överens om. 

Som vi ser det behöver Åland en livskraftig funktionsduglig kommunstruktur som har råd att producera kommunal kvalitetsservice nära medborgarna. Det tror jag att är oerhört viktigt, framförallt om vi ska fortsätta att kunna upprätthålla en decentraliserad servicestruktur där särskilt barnomsorg, äldreomsorg och skola finns nära medborgarna. Att servicen finns nära och att det är kvalitet i tjänsterna är det som är viktigt i utredningar och enkäter som ålänningarna har svarat på.

Det har också framförts kritik här om att landskapsregeringen är senfärdig med att komma fram till lösningarna. Nu bryter vi ny mark, här finns ingen färdig upptrampad stig, utan nu går vi ut i terrängen och försöker hitta vägar framåt. Vi har uttryckligen sagt att det är den demokratiska vägen vi ska gå, vi ska göra det här i dialog och i samspel med det kommunala fältet. För det är på det kommunala fältet som de stora förändringarna ska ske, framförallt inom det kommunala området.

 Jag tycker att det är en viktig princip, som vi också har kommit överens om, att landskapet inte ska påta sig mera uppgifter, utan behörighetsfördelningen mellan landskapet och kommunerna ska i stort sett bestå. Det betyder att vi måste, ska och vi gör det också, samverkar med det kommunala fältet för att komma till de här lösningarna.

Ålands Framtids modell är att ge mera resurser till kommunerna, extra medel. De anser att det enda sättet att lösa det här är att behålla kommunstrukturen och att vi, precis som vi förr har gjort under hela självstyrelsetiden, ska ösa mer ur landskapets kassa gentemot kommunerna.

Nu är vi ett läge där landskapet redan sköter ÅHS, vilket innebär 70-80 miljoner euro i utgifter per år. Kommunerna erhåller landskapsandelar på 36 miljoner. Gymnasieskolan kostar 20 miljoner euro. Trafiken ligger också ungefär på samma nivå. Det vi gör nu är att vi tittar på de stora utgiftsposterna och det är där som vi också nu jobbar med de strukturella förändringar som vi måste göra och som faktiskt borde ha påbörjats långt tidigare.

Sedan har vi också framförallt små kommuner som har det tufft. Vi vet att vi måste ge det lagstöd som behövs för frivilligt samgående. Regeringen är beredd att titta över en blankettlagstiftning, någon typ av laglig grund för att det här ska kunna ske på ett riktigt sätt. Det är ingenting som vi har kommit på idag utan det är någonting som vi redan har diskuterat.

Man får väl ändå se den åländska situationen som ganska god i den bemärkelsen att även om vi kan se ekonomiska utmaningar framför oss så är ju den ekonomiska situationen i kommunerna relativt god. Den är ojämn på Åland, en del kommuner har det jättesvårt och är svaga och en del kommuner har ju fantastisk ekonomi, nästan inga skulder. En del kommuner behöver inte ta upp skatt alls på ett par tre år och skulle ändå klara sig utmärkt. Det är en bra situation ändå helhetsmässigt att påbörja ett förändringsarbete. Man ska inte påbörja det när man redan har stora problem, utan vi ska göra det nu medan det finns god tid och en ekonomisk hygglig situation att starta ett förändringsarbete i.

Det som är den stora stötestenen på rikssidan när man pratar om de här frågorna är hälso- och sjukvården. Vi kan vara glada och nöjda över att vi redan har hälso- och sjukvården samordnad på landskapsnivå. Vi har heller inte den här problematiken kring finskspråkig och svenskspråkig service. Där har vi också en fördel när det gäller att komma vidare.

Ålands Framtids modell, som jag förstår, innebär inte någon förändring annat än att föra mera pengar från landskapet till kommunerna. Den modellen är inte framkomlig. Jag ser heller inte någon poäng i att hålla landskapet och kommunerna isär. Vi är övertygade om att det krävs ett samarbete och även någon typ av samsyn från det kommunala fältet med regeringen kring hur det här ska utvecklas som en positiv helhet. Jag tror att när man har kommit över några hinder och får klarhet i att det här är ett ganska konstruktivt arbete som vi eftersträvar kommer det att bli mycket positivt. Man kommer att uppleva att det är någonting som ger inspiration och styrka för framtiden. Tack.

Ltl Anders Eriksson, replik

Lantrådet säger att vårt resonemang att man sparar på kommunerna inte stämmer. Vicelantrådet sade att man inte tar pengar av kommunerna, men vi vet ju att det är en avgift på 4 miljoner som man de facto tar av kommunerna. Sedan vet jag också att kommunerna sparar in på annat. Minskade landskapsandelar är en sak, men understöden för kommunala vägar och understöden för avloppsåtgärder ute i kommunerna försvinner, man får mera kostnader på grund av patienterna som tidigare har varit på Gullåsen och man får mera kostnader på grund av patienterna som tidigare har varit på Grelsby för att nämna ett par exempel.

Jag efterlyste att man i finansutskottet skulle ta ett helhetsgrepp på hur mycket kommunerna sist och slutligen förlorar på de här transaktionerna.

Självklart, lantrådet, ska också kommunerna vara med och spara, det är vi de första att hålla med om. Men det som vi har varit mest kritiska till är att man inte sparar på landskapets egna konsumtionsutgifter. Man har inte ett förändringsarbete utan kostnaderna ökar med 1,1 procent och istället rullar man ut kostnaderna på medborgarna och kommunerna.

Talmannen

Tiden är ute!

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det är inte korrekt det som ltl Anders Eriksson säger. Vi har gjort, vi har påbörjat och vi har igång ett omfattande strukturellt förändringsarbete, både inom sjötrafiken, som har varit en stor utgiftspost inom landskapet och vi har de närmaste åren sammanförts gymnasieskolorna till en organisation, vilket också har varit föremål för ett förändringsarbete och en reform. Det är mer eller mindre genomfört och man kan också börja se ekonomiska effekter av det. Även andra stora utgiftsposter som vi har påbörjat ett förändringsarbete i är inom hälso- och sjukvården, eftersom hälso- och sjukvården består av 41 procent av kostnaderna så är vi också tvungna att titta på hälso- och sjukvården.

Vi väntar inte och ser. Vi har verkligen tagit tag i ekonomin vad gäller de stora utgiftsområdena.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tycker istället att det som lantrådet säger inte är korrekt. Det låter väldigt bra i ord. Men, värderade lantråd, tittar vi på siffrorna så ökar konsumtionsutgifterna för nästa år med 1,1 procent. Vi har konsumtionsutgifter på 195 miljoner euro inom landskapsförvaltningen. Att prata om att man tar ett så stort grepp och man gör ett förändringsarbete så det låter jättebra, men med all respekt så måste vi också kunna börja se det i siffror så småningom.

Gymnasiereformen nämndes som ett bra till exempel. Enligt våra uträkningar så ledde den fantastiska inbesparingen till merkostnader på 3 miljoner. De uppgifterna har vi nu.

Hur mycket sade lantrådet att man öste över från landskapet till kommunerna? Det blev oklart för mig.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Nej, jag tycker inte att vi öser pengar över någonting. Vi håller hårt i alla resurser vi kan. Landskapsandelarna från landskapet till kommunerna 36 miljoner för 2013.

Vi ska komma ihåg att förutom det så har vi också ÅHS och gymnasieskolan på vårt konto. Vid sidan av det har vi också en liten självstyrelsemyndighet att sköta med alla de åtaganden som det innebär, och det är någonting som vi sätter heder i att faktiskt sköta bra och att kunna utveckla.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för ett bra anförande. Jag reagerade lite på att lantrådet nämnde nära och hög kvalitet i servicen när man pratar om serviceproduktion i samband med samhällsservicereformen. Jag tror att det är väldigt viktigt att också komma ihåg att den här samhällsservicereformen är ekonomiskt driven och på grund av de demografiska förändringarna, vilket också lantrådet nämnde lite i början av anförandet. Jag vill påminna om att det är viktigt att alltid komma ihåg de ekonomiska aspekterna, att vi hittar kostnadseffektiva lösningar i samhällsservicereformsarbetet.

 Lantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tror att alla som har varit med i diskussionerna kring den här frågan i några år vet att ursprunget i hela den här diskussionen kommer ur den demografiska utvecklingen och försörjningskvoten. Det innebär att allt färre ska försörja allt fler. Det betyder att vi måste försöka dämpa utgiftsökningen om vi ska klara av det här på lång sikt. Jag tror att det är så som man ska förhålla sig till det; en ökad effektivitet, en bättre rättssäkerhet, en större likvärdighet i servicen och en ökad kompetens. Det är också sådana ingredienser i det här förändringsarbetet som är viktiga att påtala, förstås vid sidan av den ekonomiska drivkraften som finns i det här.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Landskapsregeringen får faktiskt både ris och ros från liberalerna när det gäller arbetet med en samhällsreform.

Ros därför att landskapsregeringen har alt att fokusera på rätt områden. Det ligger helt i linje med det liberalerna sagt i valprogram och kommunprogram. Ros också därför att man utgår från människors behov av service och inte stirrar sig blind på hur den kommunala kartan på Åland är ritad.

Ris därför att det ett år efter valet fortfarande råder en stor osäkerhet om vart regeringen egentligen vill, för vi tycker att arbetet inte styrts upp på ett framgångsrikt sätt. Ris för att det har visat sig i olika signaler att regeringspartierna spretar hit och dit och för att den ensidiga synen på den offentliga ekonomin. Därför att regeringen piskar nog på kommunerna med mindre landskapsandelar men man har inte delat ut morötter för att stimulera kommunerna att samarbetet över kommungränserna.

Regeringen beskriver i spörsmålssvaret hur de tänker arbeta med en servicereform. De har valt fokusområden; sociala ansvarsområden, teknisk sektor samt den digitala agendan. Regeringen har också tagit utgångspunkt i människors behov av samhällets service och tänker sig en omstrukturering för att sköta den servicen på ett mer effektivt och kvalitetssäkrande sätt. Allt det här är bra.

Liberalerna hade redan i sitt kommunprogram 2005 de tankegångarna. Och i vårt senaste valprogram konkretiserade vi tankegångarna. Jag undrar om inte regeringen har lusläst liberalernas valprogram när man har dragit upp riktlinjerna för det här arbetet? Eftersom jag antar att ni alla inte minns vad vi skrev i vårt valprogram så skulle jag direkt läsa innantill, så kan vi följa vårt resonemang för ett år sedan:

Vår utgångspunkt när det gäller en samhällsreform är att människornas behov av samhällsservice ska tillgodoses på ett kvalitativt och effektivt sätt.  Vi måste komma till en situation där den gemensamma sektorn samarbetar och drar åt samma håll och där gränser inte upplevs som hinder. Den demografiska utvecklingen tillsammans med snävare ekonomiska ramar ställer också krav på förändring och nytänkande. Vi vill garantera att samhällsservicens ges nära människorna. En samhällsreform ska inte utformas så att avståndet till t.ex. daghemmet blir längre än idag. Fortsättningsvis ska vägplogning och sophämtning ske där människor bor. Genom att skriva en trygghetslag garanteras skärgård och glesbygd service nära där människor bor. Vår vision är att lagting och landskapsregering utarbetar övergripande riktlinjer, lagstiftar och övervakar samhällets service medan produktion och distribution av servicen sker på kommunalnivå. 

På den kommunala nivån har vi behov av att organisera verksamheter så att det finns en samlad servicenivå och en närservicenivå. På den samlade servicenivån finns t.ex. socialvård, tekniska tjänster som vägar, avfall och planering. En del tjänster kan med fördel skötas av samhällsägda bolag och en del tjänster av privata entreprenörer.

Liberalerna låser sig inte i någon modell utan vill i samverkan med andra och söka gemensamma lösningar för att förbättra samhällets servicestruktur. Vi förespråkar en stegvis utveckling.

Vi tog också upp rent konkret att socialvård, smala områden som barnskydd, handikappservice, missbrukarvård, special omsorg och utkomststöd ska samordnas på samlad servicenivå. De tekniska tjänsterna samordnas på en samlad servicenivå. Där hade vi också en väldigt konkret sak; väghållningen, landskapets och kommunernas väghållning ska under samma tak redan år 2015.

Digital agenda, e-förvaltning samordnas på samlad servicenivå. Så långt liberalernas valprogram. Landskapsregeringen har fångat upp väldigt mycket av de liberala tankarna och det tycker vi är bra.

Sedan lite mera om det som vi vill risa landskapsregeringen för. Landskapsregeringen säger i spörsmålssvaret, och har också vid anda tillfällen sagt, att de har påtagit sig ansvaret för att driva reformarbetet, alltså påtagit sig ansvaret, ett synnerligen märkligt påstående av en regering. Vem skulle annars ansvara för reformarbetet?

Samhällsreformen var en valets stora frågor och det finns en beställning till lagtinget från Ålands folk att en reform ska genomföras.

Fyra partier bildade regering och därmed är förväntningarna stora på att just regeringen och dess partier tar ansvar och levererar det som beställts och lovats i valet. 

Problemet är att de fyra partierna har så diametralt olika åsikt om hur en reform ska genomföras och framförallt var den ska leda. Redan i valrörelsen var det tydligt att partierna ville olika saker. Ett år efter regeringsbildningen är vi fortfarande osäkra på vad regeringen tillsammans vill åstadkomma. Vi vet att de tillsatte en arbetsgrupp som kommit med förslag om hur samhällets service kunde skötas och styras. Vi vet också att det förslaget som kom ut från den arbetsgruppen lagts åt sidan. Nya arbetsgrupper har tillsatts under hösten. Det som vi fått beskrivet i budget och nu upprepat i svaret på spörsmålet är hur regeringen ska arbeta, alltså vi har fått en beskrivning av hur samhällsreformen förvaltas men knapphändig information om vart reformen är på väg, vad de politiska målen är för det förvaltningsarbete som genomförs i olika arbetsgrupper.

Vi har också under det år som gått fått ordrika förklaringar om allt som regeringen avser att genomföra i ett senare skede. Regeringens politik är en ”bygga upp förväntningar politik”.

Först kom regeringsprogrammet där skrev regeringspartierna om samhällsreformen att ett reformarbete skulle inledas omgående. Mer besked skulle vi få senare. Efter hundra dagar trodde vi att regeringspartierna kommit en bit på vägen, då fick vi beskedet att under våren skulle den tillsatta arbetsgruppen och den kommande tilläggsbudgeten, omställningsbudgeten, ge besked om vart regeringen var på väg. Vi fick vänta och se och våra förväntningar växte.

 I tilläggsbudgeten i april fick vi veta att arbetet var indelat i tre faser, som omfattade logiska organisationsmodeller, externa experter och tester av modellerna samt en parlamentarisk grupp. Det arbetet skulle vara slutfört inom 2012 varvid lagstiftningsarbete skulle inledas. Förväntningarna blev ännu större.

I budgeten 2013 och i spörsmålssvaret beskrivs processen hur arbetet går vidare. I november, när budgeten landade på lagtingets bord, var det skisserade scenariot från tilläggsbudgeten i april bortglömda. Nya skisser målades upp. Nu ska vi vänta på april, då arbetsgrupperna förväntas leverera resultat och lagstiftningsarbetet vidta. Nya förväntningar byggs upp.

Samtidigt och under tiden har olika signaler kommit ut från regeringen och från regeringspartierna. Under sommaren kom signaler från regeringen om att samhällsreformen skulle skjutas upp till nästa val. Därefter kom dementier på de uppgifterna, arbetet skulle gå vidare. Inom regeringspartierna har diskussionen gått het och olika skiljelinjer har kommit upp till ytan, inte minst i den senaste budgetdebatten. Mellan regeringspartierna finns helt klart spänningar kring arbetet.

Landskapsregeringen skriver i sitt svar att det krävs tålmodighet i reformarbetet och det kan jag hålla med om, man måste förstås se det här långsiktigt. Från liberalernas sida har tålmodigt väntat på besked, vi har frågat efter konkretiseringar och vilka som är de politiska riktningarna. Nu får vi vänta till april innan vi får veta vad landskapsregeringen tänker göra. Tålamodet börjar tryta hos liberalerna eftersom vi anser att samhällsservicereformen måste sjösättas för att vi på sikt ska trygga samhällets service till människorna på ett kvalitativt likvärdigt och effektivt sätt. Trots det avvaktar vi april för att ge landskapsregeringens arbetsgrupper möjlighet att komma med konkreta förslag till reformarbetet. Och efter allt som hittills lovats från regeringen är våra förväntningar stora. 

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag tackar för de klargörandena över hur det liberala partiet ser på kommunreformen och kan konstatera att jag inte förstår vad problemet är då med det sättet vi jobbar på nu.

Vtm Eriksson säger att man är urväntad för att på ett år har landskapsregeringen inte presterat någonting. Intressant är att vtm Eriksson säger att sedan 2005 har liberalerna jobbat för det här. Man satt en hel mandatperiod under lantråd Viveka Erikssons ledning och fick heller inte fram någonting. Nu har vi åtminstone arbetet på gång. Vi har klara och tydliga metoder för hur vi ska arbeta och vi har också satt upp klara och tydliga målsättningar. Vi ska se till att vi inom det tekniska och det sociala området hittar bästa möjlig organisation för att kunna säkra servicen i framtiden, det som vicetalmannen själv sade att var bra. Att säga att den här regeringen inte får något gjort tycker jag är lite magstarkt med tanke på hur det gick för den förra regeringen.

Talmannen

Tiden är ute!  

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Problemet är de olika signaler som har kommit ut från regeringens arbete. Det har kommit ut från regeringspartierna olika signaler. Man skulle sluta jobba med samhällsservicereformen, man ska jobba vidare med samhällsservicereformen, det finns en osäkerhet. Osäkerheten handlar inte om vad man får gjort utan osäkerheten handlar om vart man är på väg. Vad är den gemensamma politiska riktningen för det här arbetet?

Nu får vi vänta till april, då ska vi ha alla svar på bordet och det ser vi fram emot. Då kommer också liberalerna, utifrån det som kommer fram ur arbetsgrupperna, att förhålla sig till det och ta ställning till det som landskapsregeringen tänker jobba vidare med.

Under förra perioden, trots att inte samhällsservicereformen var aktuell i förr förra valet, så gjordes en massa förarbeten.

Talmannen

Tiden är ute!  

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Att en kommunstrukturdiskussion inte skulle ha varit aktuell i förra valet så då tror jag att vi får titta tillbaka både i stenografiska protokoll och i tidningar. Jag tror nämligen att det var så att framförallt vi från dåvarande frisinnad samverkan och numera moderaterna förde fram den frågan redan då. Jag har fått höra i någon annan debatt att vi tog upp det redan 2005. Om man tog upp det redan 2005 så hade man ju all möjlighet att driva den fråga redan då.

Detta med att löften inte infrias, under hela förra året väntade åtminstone vi moderater på att ett infriat löfte om ett rådslag mellan samtliga partier om samhällsservicereformen skulle göras. Jag väntar än idag på den inbjudan och den kom inte då. Det vore bra nu om man kunde se det positiva i att arbetet nu rullar framåt och att man skulle vara beredd att visa på att man vill delta i det arbetet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Helt uppenbart har förra regeringen tagit fram olika underlag. Jag kan bara nämnda den socialvårdsutredning som torde ligga till grund för det fortsatta arbetet i den här landskapsregeringen. Det var ett gediget arbete för att få fram grunderna för hur man skulle kunna gå vidare. ÅSUB tog fram utredningar och allt det här utredningsmaterialet måste finnas till hands för att man ska kunna ta steg vidare. Att påstå att ingenting har gjorts är fel. Det som vi nu efterlyser från den här regeringen, fyra partier med diametralt olika åsikter i den senaste valrörelsen, är att vi fortfarande inte har klart för oss vad man egentligen gemensamt vill åstadkomma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag har faktiskt aldrig hört det här som vtm Viveka Eriksson läste upp från valprogrammet. Jag trodde att liberalernas modell var en regionmodell. Jag kan med glädje då konstatera att liberalerna och landskapregeringen är helt eniga om arbetet på kort sikt, vilket jag tackar för.

Sedan säger också vtm Ericsson att hon känner en osäkerhet för att partierna har så olika åsikter. Det är ju väldigt vänligt av henne att tänka på regeringens interna arbete, men jag känner ingen osäkerhet i det arbetet. Vi har hittat en modell, vi hittat en struktur och vi jobbar med kraft framåt även i det långa perspektivet. Det korta perspektivet är helt och hållet klart och det långa perspektivet jobbar vi gemensamt på.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Min och oppositionens oro handlar inte om regeringen och hur man jobbar i regeringen. Det handlar om hur man ska klara av att föra den här viktiga reformen i hamn. För vi inser hur viktigt det är att vi faktiskt får en samhällsservicereform som redan under den här mandatperioden tar steg framåt. I tilläggsbudgeten i våras lovade landskapsregeringen att redan nu under det här året skulle lagstiftningsarbetet vara i gång. Nu lovar man och bygger upp förväntningar på att det i april ska komma slutresultat från arbetsgrupperna och efter det ska lagstiftningsarbetet vara i gång. När man ska börja samordna samhällsservice så kommer det att kräva lagstiftningsåtgärder, det är ofrånkomligt och det tar tid.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tolkar det som att man värnar om att den här landskapsregeringen har en gemensam linje, vilket är bra. Det är också en förutsättning för att man ska kunna skapa en gemensam framtida målbild, där kommunrepresentanter och även vtm Eriksson är med i det arbetet.

När det gäller de konkreta arbetsgrupperna så kommer vi att få en presentation imorgon på det första bredgruppsmötet. Jag har fått den informationen att den sociala arbetsgruppen redan också har konkreta steg framåt hur man ska konkretisera samarbetet mellan kommunerna inom en del av den sektorn. Steg framåt och konkretiserande har skett under den här tiden.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi värnar om att samhällsreformen faktiskt kommer till stånd. Vi värnar om att vi alla tillsammans inom det offentliga ska klara av att sköta samhällets service till människorna. Det är det som är själva grundfrågan. Vi värnar om hur landskapet Åland ska se till att vi långsiktigt har en hållbar utveckling när det gäller samhällets service.

När landskapsregeringen kommer med så många olika signaler då börjar vi tvivla. Kommer man att klara av att uppfylla våra och befolkningens förväntningar? Nu väntar vi till april och sedan får vi se.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är bara att konstatera att inte heller av liberalerna får vi något svar på frågan som man ställer i spörsmålet om vart vi är på väg. Man lämnar in spörsmål, ställer frågan men man har inget svar själv, utan vi får en lång recension av det som landskapsregeringen har gjort. På slutet konstaterar man att man skulle ha gjort på samma sätt. Man är i stort sett överens hur landskapsregeringen jobbar. Man har lite nyansskillnader ungefär som Ålands Framtid, men liberalerna var inte lika långt bak i tåget.

Det är bara att konstatera att spörsmålets roll var ju inte att ge oppositionen en möjlighet att föra fram sitt svar på frågan, för de har inget svar, det kan vi bara konstatera. Tvärtom, det finns ett stort stöd för landskapsregeringens sätt att arbeta med den här frågan.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Flera gånger har påpekats från regeringens sida att man har påtagit sig ansvaret för arbetet med samhällsreformen. Vi säger att landskapsregeringen har det här ansvaret. Då måste oppositionen ges möjlighet att fråga landskapsregeringen vart man är på väg. Vart vill man? Det är fyra partier, hur har man enats kring en gemensam politisk riktning, ett gemensamt politiskt mål?

Ett spörsmål fungerar på det sättet, ltl Sundman, att oppositionen frågar, vi får ett svar och vi bedömer det svaret. Men vi är fortfarande osäkra efter att vi har fått spörsmålssvaret. Vart är man politiskt på väg? Men nu får vi vänta till april då vi ska få alla svar och det ska bli spännande.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Ett spörsmål är ju ett av parlamentets kontrollinstrument för att kontrollera vilken politik som landskapsregeringen följer och om den politiken har majoritet bakom sig här i lagtinget. Då brukar det höra till att man själv anger vilken politik man anser att ska föras och man svarar själv på den frågan man ställer. Så fungerar ju spörsmål, alternativt kan man lämna in en åtgärdsuppmaning i det här ärendet. Men inte kommer vi att få något sådant svar från oppositionen, inte har man mera svar än vad regeringen har, för man kan inte ha ett svar i det här skedet. Det är precis som ”På spåret”, inte kan någon svara på åtta poängsnivån, utan det är sedan när vi närmar oss fyra eller två poäng, då kanske vi ser vart vi är på väg konkret när det gäller just den frågan som man ställer i spörsmålet. Spörsmålet är helt enkelt fel ställt.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det fungerar ju på det sättet, ltl Sundman, att regeringen har det övergripande ansvaret att presentera sin politik för lagtinget. För oppositionens del handlar det om att vi ska förhålla oss till det som landskapsregeringen avser att göra. Det finns ju ännu idag ingenting att förhålla sig till. Det kommer vi att kunna göra i april när arbetsgrupperna presenterar sina resultat. Först då kan vi komma med alternativa lösningar till landskapsregeringens politik.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Reformarbete är politik och denna reform ska trygga den fortsatta nära servicen till medborgarna. Det är jag som idag håller socialdemokraternas gruppanförande.

Fru talman! Vi måste lyfta den här frågan på ett högre plan och inte endast sitta och diskutera om det är kommuner eller kommunstrukturen vi ska tala om, utan det är en annan fråga och det är framförallt samhällsservicereformen som vi diskuterar.

Varför ska Åland genomföra en samhällsservicereform? Den frågan har varit i fokus nu i flera år, både i media och även nu senast på Ålands socialdemokraters höstmöte. Socialdemokraternas mål, mycket enat, är att behålla och utveckla den kommunala servicen oavsett var man bor på Åland. Vi anser att ett fortsatt decentraliserat servicenät är viktigt, framförallt den service som används ofta i vardagen som t.ex. daghem, skola och äldreomsorg. För denna typ av service ska tillgängligheten och närheten vara ledorden.

När det gäller kommunala tjänster som missbrukarvård, specialomsorg och barnskydd ser vi en samorganisering som en stor fördel. I utvecklingsarbetet beträffande dessa bör kompetens och rättssäkerhet vara centrala.

Vi socialdemokrater ser stora fördelar med att samordna arbetet inom den tekniska sektorn; skötseln av vägar, fastigheter, marker, parker, vatten, avlopp och mycket mera. Det här är tydligt markerat från medborgarna.

Fru talman! Socialdemokraterna anser också att tiden är mogen att öppet och ärligt diskutera kommunernas framtid, den ekonomiska bärkraften och innehållet i deras välfärdsuppdrag.

Att med alla medel upprätthålla nuvarande kommunstruktur se vi inte som ett självändamål. Däremot bör vi ha en stark kommunal sektor som har kraft och resurser att producera den service som befolkningen behöver.

Fru talman! Det är viktigaste är att alla individer kan erhålla den service de enligt lagarna har rätt till och att denna service är så likvärdig som möjligt. Äldre, barn och personer med funktionsnedsättning ska få sina behov tillgodosedda oberoende om de bor i en ekonomisk stark eller svag kommun. Familjer ska ha rätt till trygghet utan att bli en siffra i en kommunal budget, där litenheten inte kan säkra den personliga integriteten. Ingen sjuk eller hjälpbehövande ska i modern tid behöva känna att de är kommunerna till last. Därför krävs det nu solidaritet och en fortsatt utjämning mellan starkare och svagare delar av Åland.

Hur välfärden ska produceras och finansieras är därför en mycket central fråga i det här utvecklingsarbetet.

Fru talman! Socialdemokraterna stöder landskapsregeringens arbete med samhällsservicereformen. Vi anser att landskapsregeringen idag har ett fast grepp om ledningen av arbetet och landskapsregeringen har mycket tydligt utlovat konkreta förändringar i den kommunala servicestrukturen redan under denna mandatperiod. Arbetsmetoden är demokratisk och inkluderande. Det gemensamma arbetet ska leda fram till konkreta ställningstaganden kring nya servicemodeller och den framtida kommunstrukturen. Arbetet är i full gång. Arbetsgrupperna jobbar på och nu görs även ålänningarna delaktiga genom den kommunikationskanal som öppnas för allmänheten. Det är färdigt utrett, ltl Jonsson. Nu gäller konkreta handlingar.

Men socialdemokraterna ser en brist som jag vill lyfta upp idag. Vi anser att den allmänna grundskolan kanske är en av de viktigaste välfärdssymbolerna. Grundskolan är också mycket viktig för ålänningarna. Utbildning och en likvärdig utbildning för alla är central för att bygga upp framtiden på Åland men också för att locka till inflyttning.

Idag finns det ingen arbetsgrupp för den allmänna grundskolan och inte heller för vuxenutbildningen. Den här arbetsgruppen borde ta fram modeller för samordning för t.ex. specialundervisning, skolpsykologer, kuratorer och det nya läroplansarbetet. Som ni säkert känner till så i riket, 2016, har man redan gått ut med en ny arbetsplan och vi är inte klara med den gamla.

Bedömningskriterier, barn med sociala och emotionella problem, jämna klasstorlekar, timgafflar, timresurs, vi måste kunna garantera en likvärdig skola och utbildning för alla var man än på Åland. Även här har vuxenutbildningen en central roll, speciellt inom ekonomiskt svåra tider. Fler behöver eventuellt behöver fortbilda sig, träna upp svenskan och också i samband med integrationen i samhället.

Fru talman! Just nu håller arbetet med en garantilag att garantera en fortsatt decentralisering av servicen inom vård, skola och omsorg. Det här är viktigt för ett utökat samarbete eller samgående som inte behöver betyda en centralisering av den nära servicen. Det är tid för diskussion, nyorientering och analys. Frågan är faktiskt högaktuell och det framgick tydligt i ministerns anförande. Vi socialdemokrater är glada för det engagemang som ålänningarna och framförallt lagtinget har haft i ärendet. Tack.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Det var ett bra anförande och mycket intressanta saker som kom fram.

Ltl Kemetter nämnde solidariteten mellan kommunerna och att man ska ha likvärdig service och likvärdiga skolor. På vilket sätt ska man upprätthålla samma likvärdiga service på Kökar och i Kumlinge utan att förändra kommunstrukturerna? Ltl Kemetter nämnde att det inte ska vara ett självändamål att kommunerna ska finnas kvar, men tankegångarna är att de ska finnas kvar. Jag vet att socialdemokraterna är lite delade när det gäller detta. Hur har man tänkt? Det skulle vara bra att få ett exempel på det.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är just det som arbetsgrupperna ska ge resultat på. Jag hoppas även som ledamoten få se bra resultat på det i april när de presenterar sina arbeten.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Man kan konstatera att det ställs krav på oss i oppositionen att vi ska ha färdiga förslag gentemot regeringen på hur vi ser på det här. Men regeringspartierna har inte överhuvudtaget grepp om hur man ska kunna sköta de likvärdiga förhållandena som man nu så vackert nämner att arbetsgrupperna ska titta på. Man nämner i tal efter tal att det ska vara likvärdiga förhållanden, men ingen säger vad det går ut på. Jag tror personligen man måste slå ihop kommunerna och centralisera serviceboenden till något ställe där man kan sköta det billigare, men det talar ni inte om.

Ltl Sara Kemetter, replik

Det är tråkigt att ledamoten försöker förhasta det här projektet. När jag började se på det här så var jag också personligen övertygad om att en kommun skulle vara det rätta. Men jag har börjat ändra åsikt i den här processen och det är just det som är poängen med en process. Processen utvecklas och till slut hittar man en bra konkret lösning. Därför anser jag att det är bra att landskapsregeringen nu har ett fast grepp om det här arbetet. Det har utlovats konkreta förändringar i den kommunala servicestrukturen redan under den här mandatperioden så vi kan med glädje vänta på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve

Fru talman! Bästa kolleger, ärade åhörare, jag vill börja med att rikta ett tack till minister Lindholm för ett bra anförande.

Moderata lagtingsgruppen välkomnar landskapsregeringens svar om samhällsservicereformen. Det kan vara på sin plats att påminna om varför denna process har dragits igång i den åländska politiken. Sällan har väl ordspråket ”det var bättre förr när det var sämre” så väl passat in. Vi har en välfärd och en service som är unik, den har aldrig varit bättre än just nu i vår del av världen. Det finns knappast något annat område på jorden som kan hävda att de har bättre välfärd än oss. Men det finns orosmoln som ger anledning att se över gängse strukturer. Vi ser idag hur flera av våra kommuner har problem med att leverera basservice och uppfylla sina lagstadgade förpliktelser gentemot sina medborgare – lagstadgade förpliktelser som vi i denna sal skapat, lag för lag.

"All vishets grund är att erkänna fakta", står på President Paasikivis minnesstod. Vad är idag fakta? Att flera kommuner - stora som små - sitter fast i en nedåtgående spiral, att landskapsregeringen inte har det ekonomiska utrymmet att skjuta till pengar för att upprätthålla strukturerna – och att vi börjar se bisarra situationer där en enda funktionshindrad medborgare eller tre äldre medborgare på ett äldreboende kan kasta omkull en hel kommuns ekonomi. Vi känner vi alla till den bakgrunden.

Vägen framåt, vägen mot att upprätthålla och stärka samhällsservicen, handlar om att samordna servicen i meningsfulla, större helheter. Arbetsredskapen för detta är de tre arbetsgrupperna som kommer att presentera sina slutsatser i april 2013. Vårt mål bör vara att få bort dubbelarbete inom offentlig sektor och se vad som kan göras mera kostnadseffektivt genom upphandling.

Men, om vi då går in för att samordna servicen i större helheter, vad betyder det? Betyder det då kommunsammanslagningar, såsom det påståtts från vissa håll under budgetdebatten? Har något parti inom regeringen lagt fram ett förslag om kommunsammanslagningar? Nej. Som vi sett, urartar debatten om kommunstrukturer lätt till en slags skuggboxning.

Däremot anser vi inom moderaterna att på sikt ska vi inte utesluta ens kommunsammanslagningar. Bästa åhörare, god politik är att ta fram de modeller som ger den kostnadseffektivaste och fördelaktigaste samhällsservicen för ålänningarnas skattepengar. God politik är inte att – i det här skedet – begränsa arbetet genom att slå fast att vi behöver minst fyra kommuner som på Grönland, att vi behöver en kommun eller att vi inte behöver några kommuner alls. Ärligt talat, även inom vårt parti finns det de som anser att en kommun är det enda vettiga vägen framåt. Man drar paralleller till Gotlands kommun och dagens kommunstorlekar i vår näromgivning. Moderaternas grundlinje är och förblir: Servicen till medborgarna i fokus. Vi tycker inte det är kommungränserna som ska avgöra, för vi ser att dessa gränser får mindre och mindre praktisk betydelse för medborgarnas liv. Det viktiga är att det funkar, att du som medborgare kan känna att dina skattepengar används väl och att du kan påverka ditt eget liv.

Vi tror inte att samhällsservicereformen behövs för att det inte finns kompetens ”ute på landet” - såsom det har påståtts i budgetdebatten. Låt oss istället minnas att hela Åland är att betrakta som ”landet”. Låt oss betrakta Åland som alla icke-ålänningar ser oss, som ”landet Åland”. Kompetens finns på Åland, men vi måste också ta hem den, ta den till vara och använda den rätt till nytta för alla ålänningar. Samhällsservicereformen handlar om att använde de kompetenser vi har rätt. 

Jag vill påstå att ålänningarna till stora delar redan röstat med fötterna i fråga samhällsservicereformen. Det pendlas idag som aldrig förr, som att kommungränserna inte skulle existera. Det pendlas till Mariehamn, det pendlas till Godby, det pendlas till Jomala, det pendlas till Sund där Smakbyn slagit upp dörrarna och det pendlas inom skärgårdskommunerna. För så här ser vårt samhälle ut idag. Vi är inte längre bundna till en specifik kommun genom vår födsel, börd, skolgång eller ens vårt arbete - vi bor, arbetar eller tillbringar vår fritid på Åland. En tydlig illustration av detta är skolplatssamarbetet mellan Jomala och Mariehamn, där framsynta moderater på bägge sidor öppnat dörren för äkta, gränsöverskridande samarbete.

I ett större perspektiv ser vi att högstadiedistrikt har bildats, grundskolan är gemensam för flera kommuner och räddningstjänsterna tar steg mot samverkan. Det här är naturligt med tanke på hur vårt samhälle ser ut idag. De kommuner vi har idag skapades för en tid. Ännu längre bak i tiden fanns det inte ens kommuner, utan socknar. Vårt uppdrag är att ta fram den struktur som är bäst för vår tid.

Moderaternas budskap är detta: Låt oss alla som är delaktiga i reformen få ett berett och motiverat beslutsunderlag att ta ställning till innan positioner låses och möjliga vägar framåt blockeras. Detta blir en resa som kommer att kräva politiskt mod och politisk mognad. Vägen framåt kommer att kantas av utmaningar, men låt oss också inspireras av möjligheten att bygga ett nytt Åland – tillsammans.

Låt oss tillsammans göra ett så gott arbete som möjligt, det är ålänningarna värda.

Ltl Mika Nordberg

Tack, fru talman! Det är både positivt och negativt att få komma till tals lite senare på eftermiddagen. Det har flutit mycket text härifrån talarstolen och man har haft tid att reflektera över vad som har sagts. I det här fallet ser jag det som positivt att inte vara bland de första.

Jag ska hålla obunden samlings anförande i frågan som gäller samhällsservicestrukturreformen. Förverkligandet av själva samhällsservicestrukturreformen är väl inget självändamål i sig. Poängen med hela reformen är att man behöver hitta nya sätt för att komma på lösningar på de ekonomiska och strukturella utmaningarna samt stärka rättssäkerheten på servicenivån som alla våra kommuninvånare på Åland har en laglig rätt att få.

Tittar vi på möjligheterna att göra något så är det som har drivit hela samhällsservicestrukturreformen framåt, man har kunnat se att det går att producera service mera ekonomiskt effektivt. Inom barnskyddet ska samma regler gälla i en liten kommun som i en stor kommun.

De facto är de flesta här i salen även engagerade i kommunerna och sitter i kommunfullmäktige. Det är intressant när man tittar på de olika möjligheterna att göra någonting i samband med samhällsservicestrukturen. Jag tror att man väldigt många gånger utgår ifrån den kommun som man själv är aktiv i. Jag har förmånen att personligen representera Jomala kommunalfullmäktige och tillika vara här i lagtinget. Om man tittar på Jomala kommuns ekonomi så är det en av de kommuner som har det väldigt bra ställt. Behovet i Jomala att hitta väldigt många olika samarbetsformer är inte lika stort som behovet i en kommun som har det kärvare. Men totalt sett så ska den offentliga servicen betalas med offentliga medel. Skillnaden är, som finansministern var inne på här tidigare, att lagtinget och landskapet endast har klumpsumman att förhålla sig till, men kommunerna har de facto beskattningsrätt.

Tidigare i finansutskottets hörande under budgetdebatter och annat så har vi tittat på beskattningssidan när olika kommuner har olika skattesatser. Det är helt uppenbart att kommuner väljer att ha en låg skattesats och på det viset erbjuder man sina kommuninvånare service i enlighet med den skattesatsen man har. Det är ett självbestämmande som kommunerna har.

När det gäller det fortsatta arbetet så är vi tillfreds med den möjlighet som det här arbetet nu ger med de två olika grupperna. På den sociala sidan tittar man på möjligheterna med handikappservicen, special omsorgen och missbrukarvården. Man tittar också på den tekniska sidan. De här arbetsgrupperna ska komma med en rapport i april. Fram till dess kan vi ingenting annat göra än att önska lycka och välgång för de här grupperna. De har inget enkelt arbete att komma fram till olika möjligheter. Vi behöver alla sträva gemensamt till att hitta olika möjligheter till effektivisering. Ekonomin är det som sist och slutligen är en av drivkrafterna bakom hela det här arbetet som vi håller på med.

Vi vill från obunden samlings sida säga att vi verkligen stöder kansliminister Gun-Mari Lindholm som driver arbetet med samhällsstrukturreformen. Tack, fru talman.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Detta historiska datum, 12-12-12, kanske man kunde ha tänkt sig en mera historisk debatt. Det känns som om vi pratar samma saker, det är bara processer, utredningar och arbetsgrupper.

Det sägs vart fjärde år att hela Åland ska leva. I min värld om hela Åland ska leva så kräver det vi har en livskraftig bosättning spridd på hela Åland. Min tro är att det är viktigt, om man ska lyckas uppnå det målet att hela Åland ska leva, att vi har livskraftiga kommuner. Jag är den förste att inse att lilla Åland ska kämpa mot den urbaniseringsvåg som sköljer över hela världen och det är kanske inte det lättaste. Det är där som jag tycker att man ska börja diskussionen. Vill vi att hela Åland ska leva, ska vi kämpa vidare eller ska vi inse att loppet är kört? Mycket har de facto gjorts framförallt för skärgården och för glesbygden, men ändå minskar befolkningen.

Men om vi har det som utgångspunkt att hela Åland ska leva så är det mycket viktigt att vi har livskraftiga kommuner och att vi har ett lokalt engagemang.

Det finns två punkter som jag vill ta upp och som är lite komplicerade i det här. För det första så är mycket uppbyggt på ett sådant sätt att det egentligen inte ska fungera med små kommuner. Hela landskapsandelssystemet är lappat och lagat så att det är väldigt svårt att se en klar tråd och att det finns en klar tanke i det systemet. Man borde egentligen bygga upp hela landskapsandelssystemet på nytt och ha en viktig ingrediens att man också kan kräva motprestation ifrån dem som erhåller landskapsandelarna, mera krav än vad det har varit hittills.

Den andra punkten när det gäller landskapsandelssystemets brister är lagstiftningen. Där måste man förenkla betydligt. Regelverket är mycket detaljstyrt för åländska förhållanden. För stora Jomala är det redan mycket detaljstyrt, hur ska det inte då vara ute i de mindre kommunerna?

En annan punkt, som ltl Axel Jonsson förtjänstfullt var inne på, handlar om att är man liten så måste man vara smart. Vi kan inte kopiera dyra strukturer österifrån och västerifrån om vi ska klara oss. Vi kan inte ha tredubbla nivåer, vi kan inte kontrollera varandra så att det understa ruttnar. Därför kan man inte ha huvudlösa utredningar om regionkommuner som det talades om.

Lite på samma sätt tycker jag att det är om man ser på t.ex. strukturen inom Mariehamn och tittar på strukturen i Sottunga. Moderaten Valve frågade i remissdebatten om situationen på Sottunga var rimlig, att man mer eller mindre jobbar ideellt för sitt samhälle. Det är kanske inte rimligt om man jämför med politiken i Mariehamn med gratis buss och resonemanget om att får vi en hoppgrop så får ni fixar-Malte. Man har inte de möjligheterna att bedriva politik ute i Sottunga. Vill vi att Sottunga ska ha en levande bosättning också i fortsättningen få tror jag faktiskt att vi får vara väldigt tacksamma över det lokala engagemang som finns tack vare att man känner samhörighet med den egna kommunen.

Tittar vi igen på nyckeltalen, jag vet att Mariehamns politiker hatar när jag tar upp lånestocken i Mariehamn, men det är ändå intressant. Lånestocken per innevånare i Mariehamn är 2 848 euro medan den i Sottunga är 2 655 euro per invånare. Man har 200 euro lägre skuldsättning per person i Sottunga. Den räknekunniga vet hur många Mariehamnare det finns respektive hur många Sottungabor det finns. I Brändö är lånestocken 975 euro per invånare.

Problemet är att man är för få, som jag har sagt många gånger. Det är det som man måste lösa. Man måste solidariskt kunna ta ansvar t.ex. äldrevården istället för att hålla på med detta meningslösa utredande.

Landskapsregeringens virriga agerande visar sig t.ex. på det viset att man först kommunicerar ut att man inte hinner, man kommer inte att kunna göra någonting under den här mandatperioden. Sedan kommer det kritik, vad var det ni lovade? Och då kommer man med en insändare och säger ” ja, vi hinner nog”.

Tiden går och de små kommunerna går under om man inte gör någonting medan landskapsregeringen sitter med arbetsgrupp efter arbetsgrupp. Det är lite patent att mina vänner i moderaterna och obundna var så oerhört kritiska under den förra mandatperioden till allt utredande som den dåvarande landskapsregeringen gjorde. Det var ju ingenting jämfört med det utredandet som pågår nu.

Den intressanta frågan är om vi inte ska göra något. Självklart måste vi göra något.

Utöver de sex punkter som ltl Axel Jonsson nämnde så vill jag igen understryka det solidariska ansvaret. Det är småpengar vi pratar om. Om vi igen tar fasta på att hela Åland ska leva så är det småpengar vi pratar om att i solidaritetens namn se till att t.ex. Sottunga och Kökar klarar av sin äldrevård.

Det viktigaste, och en annan åsikt som efterlyses, är att vi måste ha ekonomin i fokus när man gör strukturreformerna. Vi har haft alltför mycket strukturreformer utan något ekonomiskt tänk överhuvudtaget och allt har blivit väldigt kostnadsdrivande.

Många ålänningar tror att detta med kommunsammanslagningar och storleksrationaliseringar är nog väldigt bra. Man tror att man kan spara pengar. Men erfarenheterna har visat att det har gått precis tvärtom. Just på grund av att vi har haft en sådan märklig infallsvinkel, om någon har haft högre lönenivåer, om det har funnits en högre kostnadsstruktur i en organisation så lyfts helt plötsligt allt upp på samma nivå. Tänk om man skulle ha samma kostnadsstruktur i alla de åländska kommunerna som i Mariehamn stad? Det är en ekonomisk omöjlighet, vilket jag hoppas att man förstår.

Ansvarig minister Lindholm gav inte dess mera svar. Det var mycket processer och utredningar i det oändliga.

Jag ska istället vända mig till finansminister Nordlund som har det yttersta ansvaret när det gäller ekonomin. Han gjorde ett utspel i budgetdebattens sista skälvande minuter. Tyvärr var jag inte själv här på plats så att jag fick se det. Men jag har via media försökt skapat mig en uppfattning om vad det rikligt handlade om. Vänstern gick i spinn med en gång, t.ex. Nina Fellman skrev i sin ledare den 23 november: ”Politiskt mod av Nordlund att säga precis som det är”. Nu kan man uppfatta ”precis hur det är” lite olika. Men där föll i varje fall utspelet i väldigt god jord. Då är det intressant att försöka få reda på vad Nordlund riktig sade. Han sade att landskapet inte kan lösa kommunernas ekonomiska problem, kan jag läsa på nyhetssidan i samma tidning. Det tror jag nog är rätt men man borde inte förvärra kommunernas ekonomiska situation.

Nordlund sade vidare att man måste inse att den pågående samhälls- och kommunreformen är nödvändig och att han personligen inte tänker fega ur den här gången. Han nämnde struktur -07 där centern backade ett halvår före valet. Det är sant att man gjorde det. Men verkligheten är den att tack vare att man backade ur så sparade man 3 miljoner per år. Om det här är ett ekonomiskt motiv för att gå vidare så tycker jag att det är lite ihåligt. Vi har fortfarande stora problem med schemaläggningar, vi har intensiva prov veckor som följs av att man t.ex. har en timme gymnastik på en hel skoldag veckan därefter.

Finansminister Nordlund sade också att vi är helt enkelt tvungna att göra den offentliga sektorn mera kostnadseffektiv. Det finns pengar att spara via samordning. Det är det som jag har respekt för. Vi är absolut tvungna att spara pengar, men jag är oerhört orolig om man lyckas spara pengar via samordningen. Erfarenheterna har helt enkelt visat motsatsen.

Det viktiga skulle vara att kunna visa det klart och tydligt, ha ekonomin i fokus hela tiden.  

Det bor väl en amatörpsykolog i oss alla. Jag funderade över varför finansministern Nordlund gjorde det här utspelet. Jag uppfattade på basen av media att han var orolig för ekonomin, det är bra och han kanske var speciellt orolig för landskapets ekonomi. Han kände också att någonting måste göras och han ville visa mod.

Salige avsomnade mångårige lagtingsledamoten Olle Salmén myntade ett begrepp så därför vill jag inte tillskrivas det som han kallade landskapsstyrelsepartiet, nuförtiden pratar man om landskapsregeringspartiet. Det innebär att man blir väldigt solidarisk med dem som man sitter i regeringsställning med. Man tar väldigt lätt intryck av andra, det har jag sett ur min amatörpsykologiska synvinkel. Det är kanske det som har spelat in väldigt mycket när det gäller det här.

Om vi tar fasta på det som Roger Nordlund sade att den offentliga sektorn måste vara kostnadseffektiv, så måste man börja i den egna förvaltningen först. När det gäller det här arbetet så måste man hela tiden visa vad vi kan vinna i ekonomiskt hänseende. Självklart, ska man vinna någonting i ekonomiskt hänseende så innebär det försämringar för vissa. Man är oärlig om man säger någonting annat. Större enheter – ja. Det kan innebära kostnadsrationaliseringar om det är det som man har fokus på istället för att man har fokus på att se till att man höjer lönerna och kostnaderna för alla som berörs av det. Att ha ekonomin i fokus borde man jobba seriöst med.

Till sist vill jag ta upp tre punkter i det skriftliga svaret. Det sägs för det första att vid de öppna diskussionstillfällen, den 1 mars och 31 augusti, så har samtliga kommuner har varit representerade vid dessa tillfällen och bekräftat och uppmuntrat arbetet. Nu har vi tyvärr från oppositionen inte varit inbjudna till dessa möten. Men jag har hört lite annorlunda, inte har alla uppmuntrat och bekräftat det här arbetet.

Den andra saken som jag vill nämna är de här båda arbetsgrupperna; den ena gruppen för den sociala sektorn och den andra gruppen för den tekniska sektorn. Under den tekniska sektorn så finns det en väldigt märklig formulering: ” Vidare ska gruppen enligt uppdraget ta hänsyn till övergripande och detaljerad fysisk planering” Vad är detta? Det är tydligen den gamla regionplaneringen som man har lyckats få liv i igen i ny skepnad. Varför göra det här arbetet mera komplicerat än vad man behöver?

Den sista kommentaren gäller det märkliga resonemanget om garantilagstiftning som ska säkra allas rätt till likvärdig basservice oberoende av boningsort. Vi hade ju en garantilagstiftning som hade som syfte att få främst skärgårdsborna med på den nya självstyrelselagen. Det kallades för lagtingets högtidliga omyndighetsförklaring. Den har vi äntligen, får jag lov att säga, fått bort på liberalt initiativ. Den infördes också på liberalt initiativ.

Här försöker man sig på samma knep igen. Tittar man i regeringsprogrammet så står det så här: ”För att säkra allas rätt till den service som kommunerna idag tillhandahåller stiftas en garantilag om allas jämlika rätt till service oberoende av boendeort. En lagfäst garanti kan öppna dialogen om strukturerna om hotet om försämringar elimineras”. Inser man från landskapsregeringens sida vad man faktiskt är på väg att göra? Här pratar man om att man ska ha exakt samma service runt om på hela Åland. Det innebär inte, mina damer och herrar, att hela Åland kommer att leva i fortsättningen.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Ltl Anders Eriksson säger att landskapsregeringen äter ut kommunerna och att lösningen inte är att kommunerna är med och tar ansvar för de ekonomiska bekymmer som vi har som helhet i landskapet idag.

I det förslag som ligger till lagtinget så sparas 4 miljoner på kommunerna, varav 3 miljoner härrör sig från tidigare kostnader för Gullåsen. Det totala underskottet, om vi inte skulle göra den biten, är 20 miljoner. Ltl Eriksson säger att detta löser sig genom att landskapsförvaltningen blir effektivare.

Jag vet att Ålands Framtid i finansmotioner lägger förslag på hur man skulle kunna bli effektivare. Men 20 miljoner såg jag inte riktigt röken av. Menar faktiskt ltl Eriksson att vi inte ska låta kommunerna också vara med i det här arbetet?

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Det skulle vara klädsamt om värderade minister Ehn citerade mig korrekt, när han väljer att citera mig. I mitt anförande har jag nog inte sagt att landskapsregeringen äter ut kommunerna, däremot har jag varit kritisk till hanteringen. Jag har heller inte sagt att inte kommunerna ska ta sitt ekonomiska ansvar. Tvärtom, sade jag att kommunerna också ska ta sitt ekonomiska ansvar.

Om vi pratar om att hela Åland ska leva och om vi pratar om det som vi ska debattera nu, minister Ehn, en samhällsreform och hur den ska drivas vidare. Ska den drivas vidare genom att man strävar till att få en kommun, som jag vet att moderaterna vill ha? Jag ger ltl Åke Mattsson en eloge för att han sade det öppet och ärligt. Jag tror inte att det är det bästa sättet om vi vill att hela Åland ska leva. Det var det som var den röda tråden i mitt anförande.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! När det gäller att citera och lägga ord i andras mun så kan vi väl konstatera att ltl Åke Mattsson uttalade sin syn på det här. Vi har i vårt parti, som ltl Wille Valve också var inne på, sådana som ser en kommun som en lösning, sådana som ser ett färre antal kommuner som en lösning och sådana som tycker att det inledningsvis är ganska ointressant att diskutera antalet kommuner, eftersom man ska hålla dörrarna öppna för att hitta den bästa tänkbara lösningen.

Men jag kan inte tolka ltl Anders Erikssons uttalande både här och i tidigare debatter på annat sätt än att man säger att den förda politiken leder till att kommunerna får det tuffare. Dessa 3-4 miljoner som man nu vill spara på kommunerna från landskapsregeringens sida så vill man att kommunerna är med och tar det här ansvaret. Men jag får det inte att gå ihop om det inte är så, ltl Eriksson, att ni inte stöder den biten. Vad menar ni då att kommunerna ska vara med och ta för ansvar för underskottet på 20 miljoner?

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Som jag har sagt många gånger, även kommunerna och alla måste spara. Jag har också sagt i remissdebatten att jag tror definitivt att det är allt för lite som landskapsregeringen sparar på den egna förvaltningen. Märkväl, för förvaltningen sitter fortfarande kvar i orubbat bo, åtminstone siffermässigt, men man har snackat mycket. Konsumtionsutgifterna har ökat med 1,1 procent. Vi är uppe i 195 miljoner i konsumtionsutgifter. Det är det som jag har varit väldigt kritisk till.

Jag har flera års erfarenhet av det så jag vet att det är svårare att spara på dem som man har runt omkring sig och dem som man träffar dagligen. Men, jag är kritisk till att man rullar sparbetingen på medborgarna genom slopade avdrag. Det hade moderaterna och Ålands Framtid en helt samstämmig uppfattning om så länge vi båda var i opposition. Jag är också kritisk till pålagorna som man lägger på kommunerna för det leder till att skattetrycket ökar för de åländska medborgarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Eriksson nämnde vår gemensamma vän Olof Salmén.  Jag vill också börja med att citera honom. Han sade en gång när vi tog i hand efter att vi hade haft våra kontroverser; ”ska man plöja raka fåror ska man titta framåt”. Att titta framåt har åtminstone jag försökt göra när jag jobbar med samhällsservicereformen. Om vi tänker på det som minister Gun-Mari Lindholm visade här för några timmar sedan när det gäller den demografiska utvecklingen på Åland så har vi jättestora utmaningar framför oss. Jag tror inte att det gamla systemet kan lösa det helt och hållet, vi måste vara öppna för att hitta nya samarbetsformer och nya sätt att producera service om vi ska kunna möta dem.

Den situation vi har idag är ju de facto att människorna röstar med fötterna. Vi har en befolkningsutveckling i skärgårdskommunerna och i de små kommunerna som gör att skattekraften minskar hela tiden. Vi måste på något sätt se till att vi hjälper dem och är solidariska.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller med en hel del av det som finansminister Nordlund sade. Jag vill försäkra ministern om att vi tittar framåt, det hörs på namnet om inte annat. Vi har stora utmaningar - ja, det har vi definitivt framför oss. Jag tror också att det är viktigt att tänka nytt. Jag vill inte stå här och plädera för att allt ska behållas såsom det är. Men, jag har en rädsla och den rädslan skäms jag inte för att säga, att såsom det här arbetet har gått framåt och bakåt i ett år utan att vi egentligen har kommit någon annanstans än att man pratar om att processer ska ge svar och arbetsgrupper ska ge svar. Man måste ju politiskt bestämma sig i landskapsregeringen hur man vill att Åland ska se ut framöver.

Kommunindelningen är en sak, om man vill att hela Åland ska leva så är det en annan sak. Man måste kunna slå fast de övergripande målen, hur vill man att Åland ska se ut framöver? Man kan inte förvänta sig att tjänstemännen i en arbetsgrupp ska reda ut de frågorna.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag vill absolut att hela Åland ska leva också i framtiden. Jag har gjort allt vad jag har kunnat för att åstadkomma det under mina år i politiken. Men jag inser också att tiderna förändras och människornas sätt att tänka och fungera. Då måste vi se till att vi skapar förutsättningar fortsättningsvis för att människor ska kunna leva i glesbygden och i skärgården. Det är så, ska vi ha en framtid, ha skattekraft och människor kvar i skärgården och i glesbygden då måste vi också se till att det finns arbetsplatser där. Det hjälper inte hur mycket service vi har om vi inte har arbete åt människor. För människor har alltid flyttat dit där jobben finns. Det är också en väldigt viktig del av hela tänkandet kring samhällsservicereformen. Vi ska kunna skapa sådan infrastruktur som gör det möjligt för näringslivet att fungera och vi måste skapa en långsiktig trygghet. Om vi ska få människor att bo i glesbygden och i skärgården så måste de också kunna veta vilken basservice de har.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tycker att finansministern har konstruktiva och bra repliker. Om jag tar fasta på det sista, så tror jag faktiskt att den här regeringen inte har lyckats med att få folk ute i glesbygden, framförallt i skärgården, att känna att de har politiskt stöd och att de har trygghet och att de kan bygga och bo i skärgården.

Vi hade tidningsartiklar senaste sommar där ungdomar i en hel kommun sade att de inte vågar bygga hus på grund av den osäkerhet som gäller när det gäller kommunikationer, landskapsandelar och annat.

Hela Åland ska leva, jag är helt övertygad om att finansministern Nordlund och jag har samma uppfattning. Men man måste ha ekonomin i fokus hela tiden för varje steg man tar. Att slimma förvaltningen, då måste vi se vad kan vi vinna på det här? Man måste komma bort ifrån de huvudlösa utredningsraseriet utan att några politiska riktlinjerna vart man vill komma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag är förvånad över att ltl Anders Eriksson, i likhet med ledamöter i samma parti, gör uttalanden om skuldbördan i staden och jämför med några enstaka skärgårdskommuner som har lägre skuldbörda när det finns andra kommuner som man utelämnar. T.ex. på Kökar larmade man för två år sedan att skuldbördan började rusa iväg och att skulden år 2011 skulle närma sig 10 000 euro per invånare. Det finns olika skuldbördor i de olika kommunerna.

Men jag är glad att ltl Eriksson slår fast att Ålands Framtid vill ha kvar och cementera den befintliga kommunstrukturen och att man vill ha 16 kommuner, vilket jag uppfattade han sade. Jag uppskattar att man är så tydlig och rak i sin politik. Hur tänker man tänker man att det ska finansieras när man tänker lyfta över all den dyra servicen som finns i kommunerna idag?

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller den första frågan om skuldbördan i Mariehamns stad så har jag sagt många gånger att för mig är det en gåta hur man inom statsförvaltningen kan lyckas göra av med så orimligt med pengar. Tittar man på intäkterna där så ligger Mariehamns stad i särklass i när det gäller skatteintäkter per invånare. Och man ligger också i särklass, det finns ingen jämförelse överhuvudtaget, när det gäller de extraordinära intäkterna ifrån hamnen. På intäktssidan i Mariehamn är man i särklass, men ändå har man så hög skuldsättning.

Senast igår diskuterade vi i Jomala fullmäktige av olika anledningar ett eventuellt samgående med Mariehamns stads byggnadsinspektion. Då visade det sig att i Mariehamns stad hade man tre byggnadsinspektörer och 105 byggnadslov och jag kommer ihåg rätt, medan man har en byggnadsinspektör Jomala kommun på 115 byggnadslov. Om vi rullar ut detta i de små kommunerna så blir det betydligt mera gjort per anställd. Jag är helt övertygad om det.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag tror att man måste analysera skuldbördan noggrannare än bara som här översiktligt. Det är en ganska svår diskussion att ta. Vi har i staden en reserv som finns i Marstad som inte ledamoten antagligen har tittat på och det förändrar hur man kan se på skuldbördan. Det här är en fråga som är mera på kommunalpolitisk nivå. Jag uppskattar också att vi kanske hittar lösningar på samarbete mellan de här två kommunerna.

Jag tycker ändå att jag inte fick något svar på hur ltl Eriksson och Ålands Framtid tänker finansiera när man lyfter över äldreomsorg, skola och allting till landskapsnivå. Vi har den kommunala självstyrelsen som ger beskattningsrätten där man är flexibel och kan utnyttja den. Hur tänker man sig lösa finansieringen när man lyfter över det på landskapsnivå? Kan ledamoten förklara det? 

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller Marstad så man har inom Mariehamns stad en extremt dyr förvaltning. Det pekar alla nyckeltal på, det är omöjligt att komma ifrån det. Pratar vi om det som sägs i svaret på det här spörsmålet, som de facto är det vi debatterar, så pratar man om att jämställa servicen. Det är en ekonomisk omöjlighet. Man pratar också från moderat håll lite raljerande om att man jobbar ideellt inom Sottunga, det gör man för att man tycker att det är så oerhört viktigt att hålla sitt samhälle levande. Jag tror inte alls att man skulle jobba på det sättet om man var en del av en stor kommun.

Som svar på ledamotens fråga om hur man ska finansiera det, för det första har vi aldrig sagt att man skulle lyfta över allt som ledamoten var inne på. Vi har pekat på äldreomsorgen.   

Var är de stora anslagen om vi tittar inom landskapsförvaltningen? Ja, det är konsumtionsutgifter som man måste spara på.

Vill vi ha en levande skärgård, när det gäller Sottunga och Kökar, så är det småpotatis ltl Carlsson som vi pratar om i ekonomiskt hänseende.

Talmannen

Tiden är ute!  

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Samhällsservicereformen är en intressant debatt för både kommunerna, landskapet och för hela Ålands verksamheter. Man kan göra mycket på basen ÅSUBs utredningar och det håller jag helt med om. Det är en fantastisk bok som ÅSUB ger ut där man berättar mycket hur den offentliga sektorn framförallt fungerar siffermässigt. Det finns många jämförelsetal så utgående från det så håller jag med om det som ministern sade att det finns jättemycket bakgrundsfakta att falla tillbaka på när man börjar med en samhällsreform.

Man jämför ofta stad, landsbygd och skärgårdskommuner som ltl Anders Eriksson gjorde här för en stund sedan i talarstolen. Det är ganska intressant att se att nettodriftskostnaderna per person i Mariehamn kostar drygt 4 000 euro och för landsbygden kostar den knappt 3 900 euro. Det är en indikation som säger något och som man måste ta fasta på. Sedan ska naturligtvis alla siffror analyseras djupare innan man kan säga något. Det visar också att i skärgården kostar det ungefär 1 000 euro mera per person att driva samhällsservice netto än på landsbygden och i stan. Det stämmer säkert ganska bra. Vi vet att skärgården består av drygt 2 000 personer, skulle man teoretiskt ha all skärgårdsservice på fasta Åland så skulle man tjäna 2 miljoner i skattepengar. Då kan man fråga sig om det är värt att tömma skärgården för så små pengar, det tror inte jag. Det var en liten kommentar till de här siffrorna. Det finns bra siffror att analysera här och som berättar ganska mycket innan man kommer med skarpa åsikter om någonting. Min åsikt är också att kommunerna sköter servicen effektivt idag, inklusive Mariehamn. Det är t.o.m. så att landsbygdskommunerna sköter servicen ännu mer effektivt än Mariehamn. Med det vill jag inte säga att inte Mariehamn sköter servicen effektivt, men det kan bero på att det finns smådriftsfördelar också och inte bara stordriftsfördelar. Det är inte entydigt så att en stor kommun sköter det effektivare än en mindre kommun. Däremot vet vi att i skärgården är det dyrare på grund av att det blir alltför litet. Det var lite bakgrundsfunderingar och diskussioner. Det var inte alls någon kritik mot Mariehamn, utan kan vara strukturen som gör att det blir så. Mariehamn har ju en jättebra service, kanske bättre än någon landsbygdskommun och det kanske kan förklara en del av siffrorna.

Detta med förändringar, man pratar om strukturförändringar, samhällsreform, effektiviseringar och samordningar, alla dessa ord borde egentligen vara förbjudna i den här talarstolen. Nu sade jag just orden själv, men inte i det sammanhanget att jag tror att det skulle vara någon ekonomisk lösning på alltihop. Så är det inte. Vi måste börja försöka vara lite mera konkreta än så. Jag kan ta ett exempel, jag sitter själv med i kommunförbundet för Åland. Efter nyår kommer alla kommuner att vara med utom Mariehamn även Jomala har väl insett att det är bra med ett kommunförbund och det tycker jag är förnuftigt. Men som det är idag är det inte förnuftigt, jag kan förstå att det är många som ryggar tillbaka och säger att så här kan vi inte ha det och det håller jag helt med om. I kommunförbundet finns det 45 stycket politiska positioner, 35 i fullmäktige och 10 i styrelsen som beslutar av 1 anställd. Det är nog säkert världsrekord, det är jag övertygad om. Det är klart att när man ser sådant så kan vi inte ha det så. Jag är hundra procent övertygad om att det går att göra kommunförbundet oerhört mycket mera effektivare och mycket billigare. Vi kan t.o.m. göra det billigare för de kommunerna som är kvar idag än det var tidigare när Mariehamn var med och delade på kakan, det är jag fullständigt övertygad om. Och jag är fullständigt övertygad om att vi kommer att få mera resultat av det också. Man kan inte driva ett kommunförbund som man har drivit det idag. Det är ju ett skäl till varför Mariehamn gick ur och det var tyvärr lite för tidigt. Man har inte insett att man kan förändra och förbättra, men troligtvis kommer Mariehamns tillbaka till kommunförbundet när man ser hur bra det kommer att bli. Jag övertygad om att vi kommer att göra det och det beror inte på mig utan det beror på styrelsens funderingar där man ser att det går att göra mycket bättre. Det är säkert så här man borde äta sig in på många områden. Det kanske finns sådana här tokigheter inom andra områden. Det var en konkret sak.

Centerns hållning och kanske också min egen har varit upp till diskussion och det kan väl vara förståeligt. Men det dras ofta för stora växlar, säger man något för tydligt, som alla håller med om, så blir det stora rubriker och det får man ju leva med.

Centern, inklusive mig, är fullständigt med på tåget om de här förändringarna som landskapsregeringen nu har beslutat om. Vi har ju själva varit med och stött detta. Vi vill också se till att välfärden och ekonomin för hela Åland säkerställs. Det är ju så vi jobbar. Jag vill inte att man ska vara blind och tro att det bara finns en väg att gå, så får det inte vara. Ibland har det uttryckts så. Jag tycker att det har blivit mycket bättre. Nu börjar man t.o.m. prata om att man helt ska öppna upp och se vad som är bäst och det känns riktigt bra.

Även i det här fallet, precis som i kommunförbundet, så är jag fullständigt övertygad om att vi kommer att klara av det här. Vi bor i alla fall i världens rikaste hörn, har ärliga skattebetalare och vi har duktigt folk i samhällssektorn. Jag är övertygad om att vi kommer att klara av det här, men det krävs lite sprickor och kanske t.o.m. råkar ibland för att klara upp det här, men vi kommer att klara av det.

Det kommer fram mer och mer från landskapsregeringen, man säger att delaktighet måste vara ledordet, det är jättebra och det tycker vi i centern, även jag. Det ska finnas ömsesidig respekt för åsikterna. Man måste få ha olika åsikter, man kanske inte har exakt samma åsikter som sina partikollegor eller regeringskollegor. Det är med åsiktskildringarna som vi kommer till bra resultat, så är det i livet. Åland hade inte kommit någonstans om alla tyckte lika hela tiden, det är också viktigt att komma ihåg. Målsättningen måste vara att vi ska göra det bästa för ålänningarna och det är vi också överens om.

Fru talman! Åter till konkreta delbeslut som har gjorts, två större saker som jag ser det, förutom den digitala agendan som kanske är lite mera diffus och svårförståelig för många. Det är de två arbetsgrupperna som har hand om spetsområdena inom det sociala; specialomsorgen, barnskyddet, missbrukarvården och handikappservicen. Här måste man säkert göra någonting inom de delar där det är jättesvårt. Barnskyddet kan ju vara oerhört komplicerat och svårt och sådant förekommer sällan i en mindre kommun. Inom det området måste man ha mera samarbete och göra det under en större hatt.

Specialomsorgen fungerar redan idag under omsorgsförbundet. Men här finns problemet med finansieringen. Man finansierar sina egna invånare, vilket slår oerhört hårt för en mindre kommun som kanske får flera personer som behöver specialvård av något slag. Här vill jag slå ett slag för solidarisk finansiering. Man skulle helt enkelt betala efter invånarantalet och skattekraft oberoende om man har invånare som behöver den här vården eller inte. Slår man ut detta på tio års tid så blir det säkert ganska rättvist i alla fall. Det skulle i ett slag förbättra och förändra den här verksamheten ganska mycket, speciellt inom specialomsorgen, kanske också i delar av det svåra barnskyddet och även inom missbrukarvården där det krävs stora insatser. Däremot skulle en del av verksamheten kunna vara kvar enskilt hos kommunerna, verksamheter som är mera regelbunden och enkel. Man skulle behöva hitta en kombination och ha en större organisation för specialomsorgen, barnskyddet, missbrukarvården och handikappservicen till den del det är oerhört kostnadskrävande och svårt för en enskild kommun. Den större specialistenheten skulle klara det bättre. Det tror jag mycket på.

Jag sitter med i en kommitté som jobbar med det här och det är i sin linda ännu. Det här är en idé som jag tror man skulle kunna spinna vidare på.

Det arbetas också intensivt med den tekniska sektorn. Det är framförallt trafikavdelningen och Mariehamns stad som har största nyttan av det i och med att de har den största tekniska biten. Konkurrensutsättning och privatisering är ledorden. Om det här skulle fortsätta att göras med samhällsmedel så blir det inte är någon besparing, utan det måste konkurrensutsättas.

Jag kan ge ett exempel ur min egen kommun Saltvik. När vi var med i samhällsbolaget MISE kostade det 130 000 euro per år. Sedan senaste nyår sköter vi det själva, vi har konkurrensutsatt mindre delar och fått ned kostnaderna till 50 000-60 000 euro per år, alltså under halva priset och det är genom konkurrensutsättning. Det finns bolag på marknaden som är beredda att räkna på mindre bitar, inte på hela då blir det ofta privat monopol. Även inom den tekniska sektorn måste man bjuda ut det i småbitar och få konkurrens, då är jag övertygad om att man får ner kostnaderna med minst 30 procent, vilket det också har visat på andra ställen. Jag hoppas att det kan vara en diskussion i den gruppen, vi får väl se, det finns säkert andra lösningar och möjligheter.

Jag återkommer till detta med sprickor. Det blev ju ganska stora rubriker senast jag var upp och pratade om det här. Man pratade om sprickor i centern och nu har man pratat om sprickor i regeringen. Mitt eget parti centern kan man bra symbolisera med höst isen, släpper man ner en sten på isen blir det sprickor men den håller alltid ihop.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag uppskattar att ltl Runar Karlsson är konkret. Vi har många gånger haft diskussioner i de här frågorna. Ledamoten utelämnar ofta information i sina sifferexerciser. En sådan sak är när man jämför kostnadsnivåer med staden och landsbygden. Man har en högre kostnadsnivå i Mariehamn – javisst, det har man. Det finns många exempel på när andra kommuner idag hänvisar till att man ska flytta till staden i omsorgssammanhang. Vi har andra kommuner som till och med betalar avgiften till bostadskön till stadens bostäder. Sådana saker gör att man flyttar till Mariehamn. Olika kommuner hänvisar till att man ska flytta till Mariehamn och det gör att vi har en högre kostnadsnivå. Sedan har vi hela kultur- och fritidssektorn som hela Åland har möjlighet att använda.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är klart att ltl Petri Carlsson pratar lite som en politiker i staden och jag pratar som en politiker på landsbygden. Vi har säkert lite olika nyansskillnader och förutfattade meningar. Jag håller med om att man flyttar ofta till staden och staden drabbas säkert ekonomiskt. Å andra sidan är det många färdigt utbildade grundskoleelever som flyttar till Mariehamn som landsbygden har utbildat åt Mariehamn, så det är åt båda hållen. Jag ser gärna på det och ltl Petri Carlsson ser gärna på det andra. Det är inte entydigt att det alltid finns stordriftsfördelar inom de mjuka värdena.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag uppskattar att ltl Runar Karlsson nämnde att man kan ha lite olika dimensioner och att det finns nyanser att se på det här. Han sade också i sitt anförande att sådana här saker kräver en djupare analys.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Så är det alltid, det krävs en djupare analys. Man väljer väl att läsa siffrorna så som man själv vill läsa dem, det är också ganska normalt.

Jag tycker för övrigt att det är en intressant diskussion. Vissa gånger är det armbrytning och det är ju så vi kommer vidare för ålänningarna till fromma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! En av de absolut viktigaste drivkrafterna för samhällsreformen är och måste vara ekonomin. Precis som här har nämnts är den demografiska utvecklingen ett stort bekymmer som vi måste adressera, men vi får inte glömma att vi också har strukturella förändringar i ekonomin. Alltså måste ekonomiskt effektiva lösningar vara det man eftersträvar.

Var finns då de stora pengarna? Var finns de stora möjligheterna till kostnadsinbesparingar? Ja, inom den sociala och tekniska sektorn och så finns möjligheterna med den nya tekniken. Landskapsregeringen adresserar just dessa. Man har satt igång grupper inom sociala och tekniska sektorn och jobbar med den digitala agendans förverkligande. Bra så! Och ska vi jämföra med vad som tidigare har hänt genom åren så görs det mycket mer nu än någonsin tidigare. Tidsplanen är ambitiös och till våren måste vi få mer besked.

Däremot finns det, precis som flera här har nämnt, olika åsikter om hur den framtida långsiktiga kommunstrukturen ska se ut. Men det vet ju redan alla. Inte är det så hemligt. Men i ett samarbete måste man kompromissa. Det handlar om att ge och ta. Man kan inte få igenom allt. Det står ingenstans i regeringsprogrammet att vi ska behålla 16 kommuner. Det står heller ingenstans att vi inte skulle kunna ha en kommun. Det står heller ingenstans att alla eventuella sammanslagningar ska ske på frivillig väg, inte heller står det att det ska ske med tvång. Varför gör det inte det då? Ja, för att fokus nu ligger på hur och av vem servicen ska produceras och försök att hitta kostnadseffektiva lösningar som till och med kunde ge bättre service. Det är en tuff utmaning redan det.

Jag ska ändå gå tillbaka till kommunstrukturen och lösningsförslag som ska tas fram. Där jag med min åsikt kommer att ge input till ledningsgruppen. Jag tror att vi kommer att komma fram till att färre kommuner är nödvändigt och att det till och med kan behövas tvångsåtgärder för att slå ihop strukturer. Lite tvång kommer sannolikt att vara nödvändigt. Jag ska förklara lite varför jag tror det.

Vi kommer inte att få se att kommunerna själva på frivillig väg slår ihop sina påsar. Varför har inte de allra minsta och mest utsatta kommunerna redan gjort det? Det kommer inte att hända. Jag pratade nyligen med en högt uppsatt kommunpolitiker i en åländsk kommun. Han sa att nu pratar man mer än någonsin om samhällsreformen ute i kommunerna. Bra så! Men vad pratar man om då? Ja, man pratar om vissa enstaka samarbeten som kunde åstadkommas med den närmaste grannkommunen. Min fråga då till honom var; lyfter ni aldrig blicken i diskussionerna och pratar om vad som vore bäst för Åland och har det som utgångspunkt? Svaret var solklart nej. Man utgår alltid bara från den egna kommunen i alla diskussioner och lyfter man blicken något så är det den närmaste kommunen man funderar på. I längden tror jag att detta är olyckligt. Vi borde alla lyfta blicken och diskutera hur Åland som helhet kunde konkurrera ännu bättre mot vår omvärld än att strida mellan kommuner.

Vi kommer kanske så småningom inse att för mycket lokalrevirstänkande och processande kring det också kostar pengar. Så stark styrning på landskapsnivå är nödvändig. Arbetet har börjat bra och vi kommer att stå inför utmaningar som ska bli intressanta och spännande att ta sig an. Tack.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Det har varit en intressant debatt idag. Men frågan är hur intressant den här frågan är, antalet spörsmålsställare börjar bli rätt få här nu är på eftermiddagen. 

Från regeringssidan har vi författat ett svar på hur vi ser på saker och ting. Jag tänkte nu, som ordförande moderaterna, också ge en liten moderat synpunkt på det arbete som görs och även beskriva vad moderaterna har sagt och gjort, eftersom det är ganska många som har beskrivit vad vi tycker och tänker.

Moderaterna på Åland gick till val under devisen; ”Ett Åland för alla”. Vi hade frågan om samhällsservicen som en av de stora frågorna. Vi såg och hade sett under en ganska lång tid att det sätt som vi nu organiserar vårt samhälle på kommer att vara ohållbart i framtiden. Vi har klarat det många år tak vare att resurserna har varit väldigt, väldigt stora. Men resurserna blir knappa.

Jag är glad för att ÅSUB lyckades på ett väldigt bra sätt väcka hela det åländska samhället och hela den åländska politikerkåren med sin rapport om hur framtiden ser ut. Man visade på hur demografiutvecklingen ser ut och man visade på hur kostnadsläget framförallt inom den sociala sektorn kommer att se ut inom ett antal år framåt. Det var på något sätt startskottet för att få igång en vettig diskussion kring kommun- och samhällsstrukturen.

Moderaterna på Åland satt i opposition då och försökte för sin del att lyfta fram ett inspel som kunde fungera som diskussionsbas. Vi pratar om någonting som vi kallade för funktionskommuner. Vi ville lyfta blicken från att ständigt hamna i tjafset om det ska vara 1,3,5 eller 22 kommuner. Vi ville att man istället skulle koncentrera sig på att diskutera hur vi kan se till att vi räddar välfärden framåt. Vi pratade bl.a. om en utbildningskommun, en socialkommun och, en teknisk- och infrastrukturkommun som till stor del kunde upphandlas och skötas av krafter som inte är direkt anställda av samhället men däremot till stora delar även finansierade via samhällsmedel. 

Mottagandet blev rätt märkligt därför att det öppnade upp för ett helt nytt resonemang. Däremot tyckte man nog att det var väldigt konstigt att föra en diskussion som inte hade med de gamla geografiska kommunerna att göra. Man ställde sig frågan om det här ens var möjligt.

När man lyssnar på debatten här idag och ser vad landskapsregeringen nu föreslår så är det just detta som jag tycker mig se i det här sammanhanget, dvs. man fokuserar på två områden där man tror sig kunna göra ganska stora rationella vinster. Det är två områden där man ser att samarbete och nyorganisation kommer att leda till att vi faktiskt framåt också kan garantera en service. Det är den sociala sektorn som ÅSUB med all önskvärd tydlighet lyckades sätta fokus på, tillsammans med den utredning som också gjordes under den förra perioden, vilket ska sägas. Den utredningen som togs fram om äldreomsorgen ska inte glömmas bort.

Den andra biten är den tekniska sektorn. Den sektor som de allra flesta ute i vårt samhälle ser att det idag inte finns ett jättestort behov av att den sektorn måste styras hemkommunen.  Den sektorn kan bra styras från något annat ställe än där man bor. Det här förutsätter naturligtvis att vi också använder oss av ny teknik och där kopplas den digitala agendan på.

Det har sagts i debatten att regeringen och partierna bakom regeringen är så fruktansvärt oense om vart man vill. Ja, vi har lite olika syn, men de olika representanterna från partierna som jag har träffat på så finns det i samtliga lagtingspartier enskilda personer som kanske inte följer partilinjen till hundra procent när det gäller hur man ser på samhällsreformen. Det finns moderater, centerpartister, obundna och Ålands Framtidare som har annan syn än den som kanske förs fram här idag, åtminstone har jag hört det.

Det viktiga är inte att man måste ha exakt samma syn på saker och ting. Det viktiga är ju att man visar på en linje vart man är på väg. Att säga att den här landskapsregeringen inte skulle veta vart man är på väg tycker jag att är på gränsen till lite oförskämt.

Landskapsregeringen visar på att man vill jobba inom den sociala och tekniska sektorn. Man säger att man vill ha en samordning av servicen för att få en större effektivitet, säkra ekonomin och säkra välfärden framåt.

Det liberala gruppanförandet gick ut på samma sak, exakt samma sak. Ålands Framtid sade å ena sidan att man var besviken för att man inte fick vara med i diskussionerna, å andra sidan ska allting komma från kommunerna själva och det här ska ske frivilligt. Man kritiserar landskapsregeringen för att vi gör för lite. Men när vi gör någonting och ställer krav på kommunerna då gör vi för mycket. Jag har svårt att hänga med, jag har jättesvårt att hänga med i den linjen.

Man säger också i debatten att det är de stora enheterna som har problem att hävda sig effektivitetsmässigt, det lilla är alltid bättre. Jag tror inte att sanningen är att det lilla eller det stora alltid är bättre, det beror precis på hur man sköter det. Det handlar om politisk prioritering och det handlar om att jämföra äppel och äppel och inte äppel och päron. Tar vi till exempel frågan om hur stora eller små kommuner jämförs så tror jag att man måste titta på annat än nyckeltalen på vad den offentliga servicen i en kommun kostar. Man kanske måste titta på vad kommunen har tagit för ansvar på sig. Hur mycket ansvar, utöver ansvaret för de egna kommuninnevånarna, tar man på sig i form av idrottshallar, badhus och andra typer av aktiviteter? De aktiviteterna kommer egentligen samtliga ålänningar till gagn, men driftskostnaderna finns naturligtvis i den kommunen som har aktiviteterna. Man måste också lägga in de olika inkomstmöjligheterna, som man har, och de ser också väldigt olika ut i de olika kommunerna.

Den här jämförelsen som man snabbt gör genom att gå in i ÅSUBs statistik och ta fram siffror och så säger man hur det här, det skulle jag varna för. Jag tror att analysen inte är riktigt klar. Det samma gäller när man tittar på jämförelser inom sjukvården, vad den kostade tidigare före ÅHS kom till och vad gymnasieskolan kostade före Ålands gymnasium kom till. Man jämför inte äppel och äppel, man jämför äppel och päron. Man går inte in och räknar på nyckeltal, utan då tittar man plötsligt i det fallet på de totala kostnaderna när det gäller t.ex. Ålands gymnasium.

När det gäller ÅHS så skulle det vara intressant när man får höra gång på gång att det har blivit så mycket dyrare, så skulle jag vilja se på vilket sätt man kan bevisa att sjukvården hade varit billigare om vi hade fortsatt som vi gjorde tidigare. Jag tror att det kan bli aningen svårt. 

Den här rädslan har jag och vi moderater svårt att förstå, att våga göra nya saker, att våga se möjligheterna att skapa nya organisationer och nya strukturer. Man gör inte förändringarna med en fingerknäpp däremot måste man våga göra förändringar, för gör man inte det så springer tiden och den övriga världen hopplöst ifrån sig själv och det vill inte jag vara med om. Därför stöder jag, tillsammans med moderata vänner, landskapsregeringens arbete

Ltl Axel Jonsson, replik

Inte har vi från Åland Framtid sagt att vi kategoriskt är emot stora enheter. Vi försökte belysa att när man slår ihop mindre enheter till en större och när det förekommer skillnader i lönenivåer så finns det en tendens att man höjer de lägre lönerna till den högre nivån så att alla får samma lön för det arbete som de utför. Det är ganska naturlig följd. Men det är också ett litet bakvänt sätt att gå in i en reform, man borde istället titta på vad som är en rimlig lönenivå och hur vi kan spara pengar på att genomföra en reform. Man borde ha ekonomin i fokus. Vi är inte kategoriskt emot att skapa större enheter. Tvärtom, vi öppnar för att t.ex. föra över missbrukarvård och specialomsorg till landskapsregeringens behörighetsområden. Det här är någonting som regeringen har stängt dörren till helt och hållet, det här vill man inte befatta sig med och det är en prioritering som får stå för regeringen. Men sedan ska man inte komma och anklaga oss för att vi stänger dörrar i debatten.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Det som vi har sagt vad gäller öppna och stängda dörrar är att sätta verkställande makt i händerna på den som samtidigt sätter målsättningarna för hur det ska vara och dessutom ska kontrollera upp lagstiftningen och att målsättningen följs upp, det är inte en bra idé. Det är en synnerligen dålig idé. Att kontrollera sig själv är bland det sämsta man kan göra. Det skulle bli fallet om vi lyfter över ännu mera hit vad gäller de bitarna. Vi ska hela tiden kontrollera vad vi själva gör i förhållande till vad lagstiftningen hade krävt.

När det gäller detta med större och mindre enheter så kan jag inte tyda den kritik, som Ålands Framtid ger med jämna mellanrum, på annat sätt än att man kategoriskt är emot att stora enheter är bra. Man säger att ÅHS är ett misslyckande, utan att egentligen kunna belägga det desto mera. Jag har hört det flera gånger.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Axel Jonsson, replik

Fru talman! Återigen, det handlar inte om att vi kategoriskt är emot det. Det handlar om att vi måste försöka titta också på de verksamheter som är svåra för kommunerna idag att sköta som t.ex. missbrukarvården och specialomsorgen. Det är två exempel på områden där det finns uppenbara problem, titta på hur vi kan lösa dem, istället för att ta hela paketet och förmodligen inte komma någon vart i den här processen. Ta de specifika problemen och lista lösningar på dem så att vi kan få en politisk debatt här i lagtinget och ute i kommunerna kring vägar framåt. Det är det som vi efterfrågar.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Som jag konstaterade i en tidigare replikväxling med ltl Axel Jonsson så är vi överens där. Det är precis just det arbete som vi genomför. Men, men vi vågar också lyfta frågan om hur framtiden ska se ut, precis som jag upplever att Ålands Framtid en gång uppstod, man vågade titta på vad framtiden skulle ge, man vågade ser ett alternativ som fanns där långt borta. Men varför man så otroligt rädd för att se alternativen och möjligheterna i framtiden när det gäller kommunerna? Det övergår mitt förstånd att man är för självständighet för Åland men man kan inte tänka sig att på ett ordentligt och genomlysande sätt även lämna dörren öppen för att vi kanske i framtiden har färre kommuner. Det förstår inte jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Våga förändra, säger minister Ehn och det ska vi göra. Men ibland får man det att låta som om vi är i början på 1900-talet och att vi inte har förändrat någonting. Tittar vi i backspegeln så har Åland förändrats oerhört mycket i modern tid. Gymnasieskolan och ÅHS överfördes till landskapet på 80–90-talet. Det var den största förändringen som någonsin har gjorts och som kommer att göras även om man ser framåt.

Vattenbolagen har centraliserats, avloppen har centraliserats och sophanteringen har ibland centraliseras och ibland har man gått tillbaka för att man har insett att det inte var så bra.

Nu senast hade vi gymnasialreformen. Min egen kommun Saltvik gjorde det mycket stora steget att man tog hem äldreomsorgen i en egen inrättning. Nog har det gjorts oerhört mycket genom åren.

Minister Johan Ehn, replik

Talman! Ltl Runar Karlsson och jag är helt överens och det är den vägen jag vill fortsätta. Jag vill fortsätta att förändra det åländska samhället. Jag vill fortsätta att vara med och bygga ett samhälle som är rustat för framtiden. Vi är helt överens ltl Runar Karlsson och jag.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är kanske onödigt att fortsätta replikskiftet om vi är helt överens och det är vi ju förstås.

Jag ville påskina att det inte är så som en del påstår. Jag är också med på att vi fortsätter det arbetet steg för steg, utan att vi ska vara förblindade över om vi ska ha 1,16 eller 17 kommuner på Åland. Vi ska se vad som är bäst för ålänningarna. Det kan vara så att det är bäst för ålänningarna att behålla nästan samma kommunstruktur. Det kan vara så att det är bättre för ålänningarna att minska antal kommuner något, det är möjligt, men låt oss se det i klartext och låt oss använda ÅSUB statistikbok som trots allt säger någonting.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Det är alltid vanskligt att använda sig av begreppet ”vissa påstår” och att den som man replikerar med skulle stå för det. Jag förklarade var jag och moderaterna står i den här frågan. Tillsammans med den moderata lagtingsgruppen och det moderata partiet står jag bakom det sätt som vi har valt att jobba på enligt regeringsprogrammet, enligt omställningsbudgeten och nu slutligen enligt budgeten. Det är det som är det viktiga. Vi ska inte hela tiden hålla på att fokusera på skillnaderna. Skillnaderna behövs för att vi ska kunna nå fram till goda resultat, men däremot får vi inte låta skillnaderna bli vår fiende och det som bromsar upp allting. Se det istället som katalysator som driver utvecklingen framåt, då har vi ett vinnande Åland framför oss, ltl Runar Karlsson.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Det känns kanske inte så väldigt inspirerande när man tittar ut över salen.

När det gäller Ålands Framtids framåtsträvande så redan perioden 2003-2007 ville jag att landskapsregeringen skulle titta på kostnaderna när det gällde omsorgssidan och äldreboendet, vilket jag också motionerade om.

Jag kommer in på kommunalpolitik, men tyvärr kan jag inte låta bli att beröra det för det här rör kommunalpolitik.

Vi i Eckerö hade stora kostnader inom omsorgsvården. Jag ville då att landskapsregeringen skulle titta på möjligheterna att föra in ett högkostnadstak för de här kostnaderna. Vi hade ett antal klienter som höll på att sätta kommunen i konkurs. Nu påbörjar man samma jobb när det gäller samhällsservicereformen. Man ska titta på vilken möjlighet man har att samordna kostnaderna för att få det billigare.

Likadant har vi också inom den tekniska sidan förfäktat många gånger att man ska titta över möjligheten att lägga ut verksamheterna på anbud. Vi har också motionerat om, som ltl Axel Jonsson tog upp, utmanarrätter. Det finns också med i regeringsprogrammet att man ska aktivera det. Men det har landskapsregeringen ännu inte vågat ta tag i och skriva in att man tänker verkställa någonting, inte ens i det här budgetförslaget.

 

Att säga att Ålands Framtid inte har tittat framåt så jag tror att vi har tittat ganska långt mer framåt, mycket mer än många andra partier när det gäller hur man ska se på Åland.

Däremot när det gäller kommuner så har vi också sagt att det inte är något självändamål att slå ihop kommunerna. Det ska ske på frivillig basis. Vi har ett parti till här, centern, som har samma tankar. Ingenting blir bättre när man gör något med tvång. Det här är en lång process, det är gamla strukturer som lever och gränser finns. Det är väldigt svårt att få bort sådant som är inväxt hos människor och där man alltid har bevakat gränserna och sett vad man har bättre än andra. Tyvärr, är det så. Det här har en processtid som måste ske frivilligt. Jag tror att den kommer automatiskt i och med att ekonomin inte kommer att räcka till. Då blir det automatik i den här samhällsservicereformen.

Den tekniska och den sociala sidan där man nu har två arbetsgrupper tycker jag är helt okej. Vi har länge velat att man skulle kunna samarbeta. Tyvärr får jag säga, som jag sade i en tidigare debatt här, att det finns lite trångsynta kommunalpolitiker som inte ser den här möjligheten att tjäna pengar över kommungränserna, där har vi ett problem och det måste brytas för då tror jag att man kommer ett steg längre fram.

När det gäller riktlinjerna för arbetsgrupperna så ska man nu jobba fram ett förslag gentemot landskapsregeringen. Man ska processa ihop ett förslag. Man hade kunnat utgå ifrån ASAM-rapporten. Om man hade varit enig inom landskapsregeringen hade man kunnat välja ut vilken inriktning man ska ha och vart man ska sträva. Man kunde ha gallrat bort en del av de här förslagen och valt. Men jag kan förstå att det är ett visst problem, för det finns meningsskiljaktigheter i regeringspartierna om tillvägagångssättet och hur det ska vara.

Jag ska läsa ur två valprogram. Det är en slump att jag valt de här partierna men de kanske känner igen sig själva. Jag ska låta bli att nämna partiernas namn, så kanske de känner igen sig. ”Vi vill se en åländsk samhällsreform där ansvaret för bl.a. områden som missbrukarvård, barnskydd och specialomsorgen flyttas från kommunerna till landskapsnivå. Vi anser att även om kommunerna är basen för invånarnas närservice så ska aldrig enskilda individer eller familjer behöva bli lidande p.g.a. brist på resurser.” Det var ett partis program. Man ville överföra en del av ansvaret för de här tunga delarna till landskapet. 

Ett annat partis program är: ”Överföringar av serviceansvar mellan kommunerna och landskapet: Områden där en överföring av huvudmannaskapet från kommunerna till landskapet skulle vara befogad är delar av den sociala sektorn där kommunerna har svårt att upprätthålla kompetens, i första hand handikappservice, specialservice, missbrukarvård och barnskydd.” Nu finns det representanter från samma partier som anklagar oss för att man ska titta på att landskapet ska ta en del av det här ansvaret, merkostnaderna, inom specialomsorgen och de här kompetensområdena. Det är märkligt hur man kan ändra beroende på vilken stol man sitter på. Ideologin har man nog sprungit ifrån, den finns inte överhuvudtaget. 

Vicelantrådet Nordlund nämnde landskapsandelar, finansiering och att landskapet har klumpsumman och detta är vi helt överens om. Kommunerna har andra finansieringsmöjligheter, via skatterna. Jag delar vicelantrådet Nordlunds tankegångar. Sist och slutligen är det en enda kassa som pengarna ska komma ifrån. Det gäller på vilket sätt man fördelar pengarna. Vem tar ansvar för vad?

Att kommunerna gör ett stort överskott 2011 eller 2012 kan ju stämma. Men jag vet idag att det är ganska många kommuner som budgeterar minus när man gör upp 2013 års budget. Resultatet av detta har vi inte sett ännu, det kommer först 2014 när bokslutet kommer. Att tro att kommunerna har så mycket bättre ekonomi, så finns det några få kommuner som är stadda i kassan, men det kan rinna ut fort också. I det stora hela så har de mindre kommunerna ganska ansträngda kassor.  Nu påförs kommunerna ännu mera kostnader när man förändrar landskapsandelarna och tar bort vissa långvårdspatienter från Gullåsen och för dem till kommunerna där man måste placera dem antingen i serviceboenden, på Trobergshemmet eller på De Gamlas Hem, då har man ju kostnaderna fortfarande kvar. Visserligen hade man ju kostnader på Gullåsen också, men man blir inte fri från kostnaderna för att landskapet tar över kostnaderna för Gullåsen, patienterna finns ju kvar någon annanstans. Detta tycker jag att man ska komma ihåg i den här debatten.

Sist och slutligen önskar jag landskapsregeringen lycka till i det här reformarbetet. I min värld, som minister Karlström brukar säga, så tycker jag att det borde gå lite fortare. Det har processats i ett års tid för att komma fram till att man ska ha två arbetsgrupper och en ledningsgrupp. Nu ska de börja processa det här händelseförloppet. Jag är nog lite orolig för att när vi går till val nästa gång så har vi inget resultat av samhällsservicereformen, men jag hoppas att jag har fel. Tack, fru talman.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att Ålands Framtid och Brage Eklund visar på att man vill göra förändringar i den egna verksamheten, där är vi helt och hållet överens.

Men då kommer vi återigen in på att man kritiserar att man nu låter kommunerna bära en liten del, 4 miljoner i det här sammanhanget, av det ansvaret. Vi vet att underskottet som vi har nu per årsbasis börjar närma sig 20 miljoner. Hur ska vi lösa det om man kritiserar detta med 4 miljoner för att nå en budget i balans, som jag vet att Ålands Framtid också strävar efter?

Jag tror personligen, och det tror också moderaterna och regeringen att vi alla måste vara med och dra strån till stacken, vilket är den politik som landskapsregeringen nu försöker föra. Men att säga att det inte skulle finnas något att göra med 4 miljoner på de 16 kommunerna, det tycker jag att är ett lite märkligt sätt att se på det.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Vi har kritiserat tillvägagångssättet och därför har vi motionerat som vi har gjort i budgetsammanhang, att landskapet först skulle behöva titta över sina egna verksamheter och se vad man kan spara där. Om inte det går och räcker till då måste man börja titta på andra möjligheter och då kanske man kommer till att man måste börja ta av kommunerna. Men i det här fallet och i budgetförslaget finns det inte sådana besparingsåtgärder som vi anser att är tillräckliga. Det finns luft i verksamheterna. Minister Ehn nämnde ÅHS och att man får mycket kritik för att de alltid är dyra. Vi vet jag att de har begärt tilläggsanslag för 2012 p.g.a. att de inte har kontroll på kostnaderna. Det här kommer ju att fortsätta om man inte greppar det här. Därför är det inte någon självklarhet att stora institutioner sköter ekonomin bättre än små.

Talmannen

Tiden är ute!  

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Vi är helt överens om att landskapet ska se över sina kostnader, vilket vi också nu gör i den här budgeten. Det är helt självklart att vi gör det när man börjar titta lite närmare på nyckeltal, jämförelsetal som är enkla att räkna fram om man tar fram budgetboken och sätter sig ner med en kalkylator eller en dator. Då får man fram det ganska enkelt.

Att föra ett resonemang som bygger att vi i vår egen verksamhet gör för lite och då inte kan vara med och göra förändringar på andra verksamheter, det är för mig också ett väldigt märkligt resonemang. Det kommer ohjälpligt att leda till en situation som blir väldigt, väldigt besvärlig i framtiden. Vi måste hitta alla möjligheter att redan nu göra sådant som stoppar upp den utveckling som vi ser, annars kommer ju underskottet att ligga helt annorlunda om några år. Jag tror att det är jätteviktigt att man också vågar säga att kommunerna ska vara med och ta den här delen, men vi ska hjälpa dem att skapa möjligheter att göra det på ett effektivare och billigare sätt när det gäller serviceproduktion.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Jag sade inte att kommunerna och andra verksamheten inte ska vara med och ta kostnaderna. Jag sade att i första hand så måste man titta på sin egen verksamhet som man driver. Summan på konsumtionsutgifterna inom landskapet idag har nämnts. Drar man ner fem procent på konsumtionsutgifterna så tror jag att det är ganska enkelt om man tittar över hur rationell landskapsförvaltningen inom sin verksamhet är idag. Jag tror att det är ganska enkelt men det måste finnas ett politiskt moderaterna, vilket jag nu saknar i det här budgetförslaget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Ltl Brage Eklund sade att Ålands Framtid är emot att kommunreformer görs med tvång och att det finns ett parti till som tycker det, centern. Det stämmer, vi har ju alltid sagt det.

Det som är intressant, om man tittar på den debatt som har förts här idag där vi har hört alla partier, så är det faktiskt inget parti som vill göra någonting i samhällsreformen med tvång och det bådar väldigt gott. Inget parti i regeringen vill göra det med tvång och inget parti, vad jag kan förstå, i oppositionen heller, så där är vi totalt eniga i lagtinget.

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, det kan verka så i debatten. Men diskussionen inom partiet och det som vissa partier har sagt tidigare så vet man att det, från begynnelsen åtminstone, fanns i bakgrunden tankar om att man med tvång ska slå ihop kommunerna till 2,3 eller 1 kommun. Det finns sådana tankar inom partier. Det är egentligen lögn att förneka att det inte finns sådana tankar. Det blir lite oklart, när man går fram den här vägen, vad som sist och slutligen är målet. Ska man tvinga kommunerna att slå sig ihop som man nu gör med vissa serviceformer och rationaliserar dem? Det kommer inte tydligt fram, men detta har lite lyst mellan raderna att det är det som är slutmålet också.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det klart och tydligt har framgått av svaret på det här spörsmålet hur vägen är utstakad och hur den här regeringen nu kommer att sköta de här frågorna. Det har klart uttalats här i salen idag av alla partier att det här är en sak som kommunerna ska vara med i, i allra högsta grad, vilket startar i morgon. Det ska inte bli frågan om något tvång.

Ltl Brage Eklund, replik

Vi kanske har lite divergerande åsikter där. I Ålands Framtids partiledardebatt kom det tydligt fram i slutet att det fanns partier som såg att det i slutändan måste bli ett färre antal kommuner. Det finns bakomliggande tankar på det arbetssättet med. Jag tycker att man borde vara så ärlig att säga att det är detta som är arbetsmålet i slutändan. Men det är man inte nu, för nu lurar man fram att man ska slå samman bitar inom den sociala sektorn och den tekniska sektorn. Man ska jobba först med det och sedan hoppas man att man ska uppnå de här vinsterna. Olika partier har uttalat önskemål om färre antal kommuner, med det måste ju ske på frivillig väg i sådana fall.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Jag tackar för en intressant debatt. Man kanske har fått några små svar på vårt spörsmål idag. Vi hoppas ju på att vi ska få flera svar under det kommande året och betydligt tydligare och konkreta svar.

Jag föreslår nu att vi bordlägger ärendet till måndag för att vi från lagtingets sida ska ha möjlighet att komma med en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! I början av debatten fanns det igen en egendomlig spänning i luften som om ett spörsmål skulle vara något opassligt. Jag har hela tiden försökt ingjuta i oss själva att ett spörsmål är ju ett normalt parlamentariskt verktyg i den låda vi har till vårt förfogande i utövande av vårt uppdrag här i Ålands lagting. Det är ingenting märkvärdigt med ett spörsmål, det är en av flera metoder som vi tillämpar.

Till min glädje märker jag att under debattens gång har just denna avspändhet och atmosfär av vilja att komma framåt spridit sig i salen, inte att ge sig på varandra nödvändigtvis.

Jag stöder förslaget om bordläggning av detta ärende och även tidpunkten för bordläggningen.

Fru talman! Några ord inför det. Jag ansluter mig också till dem som säger att det inte är nu utvecklingen börjar, inte är det nu som vi har levt i mörkt dunkel. Det kan inte vara på det sättet och jag ska säga varför.

När några fastigheter i Jomala kommun överfördes till Mariehamn som en slags gåva för stadens 100-års jubileum för 50 år sedan, så var det den dittills enda och största strukturella geografiska reform som har skett inom kommunstrukturen på Åland. Jag ber ledamöterna inse att det har ju inte förhindra funktionella förändringar i den offentliga maktutövningen. Hela vår historia har ju varit full av sådana förändringar som faktiskt kollegan Runar Karlsson med flera vältaligt har vittnat om. Inte stod ju 60-talet stilla, inte på något vis. Själv var jag med på 70-talet när den då synnerligen aktiva landshövdingen, Martin Isaksson, drev sådana här frågor av det enkla skälet att det var en statlig angelägenhet att göra det. Många, många sammanträden både arrangerade jag och deltog i och de var positiva och uppbyggliga och helt i sin ordning.

Om dagens politikerkader har uppfattat att allting stod stilla så beror det då på att man antingen inte har uppfattat vad som skedde, kanske att man inte hade möjlighet att göra det av olika skäl eller att man inte brydde sig om det för att det inte var i de egna leden som man drev dessa saker.

Men sedan 1993 hände det avgörande, det magiska ordet infördes i lagtingets behörighetskatalog i självstyrelselagen, dvs. ärenden som rör kommunindelning, vilket vi talar om. Ärenden som rör kommunindelning överförs till lagtingets behörighet och förvaltningsbehörigheten där jämte. Naturligtvis upphörde statens möjligheter att bestyra i det sammanhanget.

Jag vill också säga inför den fortsatta debatten att inte ens därefter stod det stilla. Jag kan inte gå med på att det är först nu som det börjar hända. Vad betydde 90-talet? Ja, det betydde att få igång självstyrelselagen. Det var minsann inget litet projekt. Om kommunerna då fick vänta så har jag åtminstone stor förståelse för den saken. Nu är det kommunernas tid. Men inte nödvändigtvis som en strukturell fråga, det är ju funktionerna som är det avgörande, åtminstone enligt mitt sätt att tänka.

Jag tycker också att ÅSUB-utredningen, som många gånger har refererats till här, klart och tydligt vittnar om det. En stor majoritet av de 1056 tillfrågade ålänningarna kunde ju vittna om, och det var en mycket saklig förnuftig hållning, att det är viktigare att servicen fungerar än att gräla om var den produceras. Det är befolkningens hållning och vi är deras ombud. Därför ser jag fram emot den fortsatta diskussionen.

Ta nu inte så hemskt hårt på att det i botten ligger ett spörsmål. Det här är en parlamentarisk debatt som jag egentligen tycker om. Tack, fru talman.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag delar långt ltl Gunnar Janssons syn på att debatt är viktigt för att föra frågor framåt. Jag delar också synen på att vårt samhälle inte har stått stilla. Samhället har inte stått stilla före dagens datum och det kommer knappast att stå stilla i framtiden. I debatten blir det ofta att låta som att den som är satt att opponera beskriver dagens läge som stillastående och den som är satt att driva debatten framåt och kanske själv inte har haft ansvaret i ett tidigare skede beskriver det som att det var tidigare som det stod stilla. Det ligger liksom i sakens natur.

Jag uppskattar att ltl Gunnar Jansson för diskussionen framåt. Att hitta lösningar och att inte låsa sig i strukturerna utan att ta diskussionen utgående ifrån det som vi verkar vara överens om att är viktigt, att ha en välfärd för medborgarna också i framtiden på bästa möjliga sätt.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack för det, minister Ehn. Ja, och det finns ju också en spontan utveckling som hela tiden sker överallt omkring oss, inom offentlig verksamhet, inom privat verksamhet och inom medelbar förvaltning.

Även om ltl kollegan Eklund nu har lämnat salen så kan jag som exempel säga att som en del av utvecklingen, sedan kan vi diskutera om den är bra eller dålig huvudsaken är att det innebär en förändring, så illustreras av att skolskjutsarna idag i Eckerö kommun upprätthålls av Mariehamns Taxi.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Ärendet kommer att bordläggas eftersom ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Gunnar Jansson, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum måndagen den 17 december. Önskar något uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 17 december.

För kännedom

3        Översyn av lagtingsordningen

Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2012-2013)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 17.12.2012.

4        Plantmaterial och skydd för växters sundhet

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2012-2013)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 17.12.2012.

5        Godkännande av konventionen om arbete till sjöss

Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2012-2013-s)

Republikens presidents framställning (RP 2/2012-2013)

Ärendet upptas till behandling vid plenum 17.12.2012.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 17.12.2012 klockan 13.00. Plenum är avslutat.