Plenum den 12 juni 2015 kl. 09:30

Frågestund. 1

1    Frågestund enligt bestämmelserna i 38 § 1 mom. lagtingsordningen

(F 3/2014-2015)

Frågestunden slutar 13

 

Frågestund

1        Frågestund enligt bestämmelserna i 38 § 1 mom. lagtingsordningen

(F 3/2014-2015)

Till dagens frågestund har följande anmält att de önskar ställa en fråga: Vicetalman Viveka Eriksson och lagtingsledamöterna Anders Eriksson, Katrin Sjögren, Axel Jonsson, Brage Eklund, Gunnar Jansson samt Mats Perämaa.

Talmannen avgör vem som ges ordet för att ställa en fråga och har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte fått tillfälle att framföra sina frågor.

Vid frågestunden riktar frågeställaren sin fråga till en av de närvarande ministrarna. Frågan tillsammans med en eventuell motivering får räcka högst en minut. För svaret på frågan får användas högst två minuter. Sedan frågan besvarats får frågeställaren yttra sig högst två gånger. Den minister som besvarat frågan har rätt att yttra sig efter varje sådant anförande. Samtliga dessa anföranden får räcka högst en minut.

Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Vtm Viveka Eriksson

Tack, talman! Hur ställer sig minister Ehn till existensen av ersättande skolor? Hur vill han stöda och framhålla alternativ pedagogik som ett alternativ till kommunernas ordinarie skolsystem? Vad tänker ministern och landskapsregeringen göra om man tänker stöda den här verksamheten? Vad tänker man göra på lång sikt och på kort sikt?

Vi har ett alldeles aktuellt exempel när det gäller på Waldorfskolan som brottas med svåra problem för att kunna fortsätta sin verksamhet. Just nu är man osäker på om man ska kunna fortsätta i höst. Det är mycket otillfredsställande både för eleverna, för personalen och för föräldrarna.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Den här frågan har varit aktuell under en tid. Vi gjorde en insats från landskapsregeringens och lagtingets sida i höstas, i den budgeten som togs då. Efter det har vi fört diskussioner tillsammans med Waldorfskolan.

När det gäller den kortsiktiga lösningen så håller Waldorfskolan nu på att förhandla med kommunerna. Landskapsregeringen följer detta noggrant. Jag träffade representanter, tillsammans med tjänstemän från min avdelning, för en vecka sedan. Då bad jag att få fram ytterligare lite uppgifter kring den ekonomiska situationen. Om skolan inte tillsammans med kommunerna hittar lösningar som säkrar verksamheten så ska jag ta till övervägande att hitta lösningar ytterligare på kort sikt.

När det gäller den långsiktiga lösningen för skolor som helhet har vi sagt tidigare, och den planen ligger fast, att finansieringen när det gäller ersättande skolor måste lösas i det sammanhanget när vi ser över landskapsandelssystemet eftersom de hänger nära ihop.

Jag ser att det finns två lösningar som kan vara möjliga. Den ena lösningen är att man går mot det system som finns i barnomsorgen, att man i grundskolelagen skriver in att man har rätt till en viss summa utgående från vad det kostar för kommunerna. Det skulle vara ett sätt att göra. Ett annat sätt är att man skapar en särskild landskapsandel för eleverna i en fristående skola. Det skulle vara mera rättvist än läget idag. Båda dessa alternativ finns på agendan och behöver utvärderas, men de måste kopplas till landskapsandelssystemet så att man också ser till att kostnadsneutraliteten mellan kommunerna och landskapet fortsättningsvis finns kvar.

Summa summarum, på kort sikt söker vi lösningar tillsammans med de berörda.

Vtm Viveka Eriksson

Det är väldigt viktigt med lång sikt och därför ställde jag uttryckligen den frågan. Landskapsregeringen skrev i sitt regeringsprogram att man skulle se över det här. Nu är mandatperioden slut och landskapsregeringen har ännu inte kommit med en ändring av grundskolelagen för att trygga finansieringen. Redan när grundskolelagen togs 1995 såg lagtingets kulturutskott problem. Man hade inte en tillfredsställande lösning. Vi har inte skött frågan under alla dessa år.

Landskapsregeringen hade intentionen och det finns mycket besvikelse att man inte har fått det löst. Det betyder att man nu måste se till att få den långsiktiga lösningen på plats. Under tiden måste kommunerna och landskapet tillsammans trygga verksamhetsförutsättningarna. Det skulle vara så synd om allt engagemang som har lagts ner går i stöpet.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Till det senare kan jag inte annat än att hålla med. Vi måste se till att hitta lösningar på kort sikt.

När det gäller lång sikt så skrev vi i regeringsprogrammet att vi skulle se över finansieringssystemet. Landskapsregeringen beslöt i ett ganska tidigt skede att koppla översynen till arbetet med landskapsandelarna. Det arbetet har nu kommit igång. Det medför att vi inte kommer att kunna ha den långsiktiga lösningen klar nu därför att det går inte bara att bryta upp den här delen hur som helst. Det har inte enbart att göra med grundskolelagen. Det har också att göra med landskapsandelarna eftersom vi har ett system där kommunerna ansvarar för skolväsendet och för det får de en landskapsandel, utgående ifrån detta ska det även finnas en fördelning mellan de här bitarna.

Jag har beredskap att jobba för det här både på kort och på lång sikt. Detta finns infört som en del av landskapsandelsreformen på lång sikt. På kort sikt ser jag stora möjligheter att också hitta lösningar.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Det är inte någon nyhet att liberalerna länge har varit kritiska till att man inte har kommit vidare med landskapsandelsreformen. Det borde ju ha skötts under den här mandatperioden.

Det är bra att detta är på gång, det är viktigt att man hittar de här lösningarna.

Nu har man med ideella krafter, med föräldrarnas väldigt aktiva stöd och med tålmodig personal byggt upp både dagisverksamheten och skolverksamheten. Så länge vi inte har den långsiktiga lösningen på plats vill jag igen understryka allvaret i att faktiskt se till att det löser sig. Vi har ett problem med detta, det är lite olika mellan kommunerna hur man stöder detta, hur man tolkar lagen eller hur beredvillig man är att stöda verksamheten. Det är synd att det igen blir olika system i olika kommuner. Det gynnar inte medborgarna.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Det finns frågeställningar som man både på kommunal nivå och på landskapsnivå måste fundera kring. Nu när man sitter i förhandlingar från kommunernas sida så hoppas jag också att man ser precis samma nytta som vtm Viveka Eriksson och jag ser i systemet med ersättande skolor samt att kommunerna också värdesätter dem.

Jag kommer för landskapsregeringens del, tillsammans med avdelningen, att följa det som händer. Jag är också beredd att göra insatser om jag på något sätt märker att vi skulle hamna i en situation som slutligt skulle hota skolans existens.

Vtm Viveka Eriksson

Tack för det. Jag ska följa frågan.

Talmannen

Följande frågeställare ltl Anders Eriksson, varsågod.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag tänker ställa en fråga med anledningen av utredningen om vanvård på Stiftelsen Hemmet och enligt media förefaller det vara minister Valve som är ansvarig för ärendet.

Angående det som har skett på Stiftelsen Hemmet så har jag tagit del av utredningen ”Det värsta var övergivenheten – Det tog mer ont än alla slag”.  När man läser om slagen, hoten, bestraffningarna, isoleringen och kärlekslösheten så är det starkt berörande, vilket jag tror att det är för alla som har kommit i kontakt med utredningen. Det är helt otroligt att detta har hänt på Åland. Trots att jag inte var född då så skäms jag.

Jag såg en rubrik i tidningen där det stod ”Landskapsregeringen ger full upprättelse åt dem som omhändertogs”. Det gör man inte riktig fullt ut, tycker jag.

Landskapsregeringen har delat in detta i tre punkter: Man erkänner vanvård, det är bra, man planerar en särskild förlåtelseceremoni, det är också bra och man anslår 30 000 euro för olika projekt inom barnskyddet. Men varför ger landskapsregeringen ingen ersättning åt dem som bestals på sin barndom?

Minister Wille Valve

Tack för frågan ltl Eriksson. Rapporten har gjorts upp av en forskare i samråd med dem som blev försummade under dessa år.

Beslutet är mycket riktigt uppdelat i tre delar på detta sätt. Från landskapsregeringens sida har det varit oerhört viktigt att man för det första medger att detta var fel vilket framgår av rapporten. Det har hittills inte gjorts. För det andra har det också varit viktigt att vi riktar en offentlig ursäkt till dem som var drabbade. Det har hittills inte heller gjorts. Avslutningsvis avsätter vi 30 000 euro som kan sökas för projekt för att stärka barnskyddet så att inget åländskt barn ska behöva vara med om det som skedde på Stiftelsen Hemmet under femtio- till sjuttiotalet.

Ltl Anders Eriksson

Alla de punkterna är helt okej. Det är bra att landskapsregeringen har tagit det beslutet. Däremot svarade ministern inte riktigt på min fråga; varför ger man inte ger ersättning åt dem som bestals på sin barndom? Det är förstås en omöjlighet att prissätta en förlorad barndom, det är jag den första att erkänna.

Jag satt i denna sal på självstyrelsedagen. Jag konstaterade att duktiga studerande åländska ungdomar fick stipendier, en del fick 5 000 euro och andra fick upp till 9 000 euro. Det är ju bra, men varför kan man inte ge en summa på t.ex. 5 000 euro per barn, som är vuxna människor nu, som har levt på Stiftelsen Hemmet? Jag är helt övertygad om att det också skulle ha varit ett viktigt steg att ta. Då hade man kunna lägga det här bakom sig. Jag vet om de svårigheter som man har upplevt i Sverige. Man hade kunnat lära sig mycket av det och inte behöva upprepa de misstagen.

Minister Wille Valve

Ett sådant åtagande är dels förenat med stora principiella svårigheter och dels med stora praktiska svårigheter. Eftersom ltl Eriksson har läst rapporten så förmodar jag att ledamoten har bekantat sig med dessa svårigheter. Det handlar ju delvis om gränsdragningsproblematik vilket ledamoten var inne på. I Sverige försökte man gradera lidandet och ersätta enligt hur mycket man hade lidit. Det ledde till att uppskattningsvis 50 procent fick ersättning medan 50 procent fick avslag och fortfarande än idag försöker de kräva ut ersättning. I Sverige gjorde man också ett ganska komplicerat avsteg ifrån den gängse likabehandlingsprincipen vars konsekvenser man fortfarande inte kan överblicka. Det här får konsekvenser också för framtida motsvarande grupper.

Avslutningsvis, vi har gjort detta i samråd med de drabbade offren. Ett av de främsta önskemålen har varit att inget åländskt barn ska behöva vara med om detta i framtiden.

Ltl Anders Eriksson

Det är en bra målsättning och den ställer jag till hundra procent upp på.

Med all respekt i ett svårt ärende, men jag tycker att man gör det onödigt komplicerat när man pratar om stora svårigheter.

Jag har tagit del, inte heltäckande på något sätt, av det som har skett i Sverige och där är det 49 procent som har fått avslag på sina ansökningar. Det har rivit upp väldigt mycket sår och det har skapat väldigt mycket bitterhet.

De tre steg som landskapsregeringen har gjort så stöder jag. Jag gratulerar till de besluten. Jag tycker också att man hade kunnat ge 5 000 euro per person rakt av, utan att krångla till det och försöka gradera lidandet. Landskapsregeringen kunde ge 5 000 euro rakt av per person. Det var 56 barn som vårdades på Stiftelsen Hemmet åren 1953-1971, tyvärr lever inte många av dem längre så det är sist och slutligen inte så mycket pengar som det handlar om. Jag vädjar till landskapsregeringen; försök fundera på att komplettera ett i övrigt gott beslut!

Talmannen

Frågan är därmed färdigt belyst. Nästa frågeställare är ltl Katrin Sjögren, varsågod.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Jag vill fortsätta diskussionen med utbildningsministern om unga människors rätt till utbildning.

Vi hade en utbildningspolitisk debatt här, för inte så länge sedan, som var intressant på många sätt och vis. Vi vet att det finns ett stort tryck på våra utbildningsplatser. Det verkar som om informationen inte är glasklar. Elever som studerar med anpassad lärokurs och söker enligt prövning har stora bekymmer att komma in.

Jag har under vintern deltagit i flera seminarier som Ung resurs har haft och jag anser att det här är ett stort och växande system. Vi börjar få fler och fler ungdomar på Åland som står utanför utbildningssystemet. Vilken beredskap har landskapsregeringen och hur tänker landskapsregeringen agera i den här frågan?

Minister Johan Ehn

Talman! Jag vill kort beskriva hur läget ser ut idag. I dagsläget har vi ungefär ett tiotal ungdomar som har oklara platser. Av dessa betraktas faktiskt hälften som vuxna. De har passerat 20 år och närmar sig 25 år. I dagsläget har vi en handfull ungdomar som vi inte är placerad på någon utbildning eller någon annan åtgärd. Det ser bättre ut än vad det har sett ut under de senaste åren. Under de tre senaste åren som jag har varit med så har vi lyckats hitta individuella lösningar för de allra flesta.

Däremot är jag den första att erkänna, precis som jag gjorde när det gällde det utbildningspolitiska programmet, att det finns orsak är att försöka optimera det här systemet ännu mera. Vi måste se över hur och på vilket sätt vi erbjuder platser och inom vilka områden. Det här gäller inte bara dem som söker enligt prövning, utan det gäller som helhet för hela utbildningssystemet. Diskussionen som pågår nu visar att det hos ett antal individer finns ett bekymmer att hitta de rätta platserna. Vi har svårt att alltid kunna erbjuda detsamma som ungdomarna själv känner att är den rätta vägen. Det måste vi komma vidare med.

Vi har tillsatt en arbetsgrupp som kommer att lämna sin rapport till mig under försommaren. Den kommer också att synas i antagningsregelverket inför läsåret 2016-2017.

I de diskussioner som jag haft både med min egen förvaltning och med Ålands gymnasium så ser man möjligheterna att hantera den här situationen på ett sådant sätt att inte någon hamnar i kläm.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Jag förstår praktikaliteterna men det skulle varit mycket värdefullt om vi skulle haft rapporten om hur vi ska handlägga och hur vi ska göra på bästa sätt för unga människor med speciella behov. Detta är en väsentlig del i hela utbildningspolitiken.

Vi vet att det blir ett hårdare tryck även på grundskolan för elever som har speciella behov.

När man försöker läsa på i det här komplexa ärendet så har vi ett ganska gammalmodigt system. Har man anpassad lärokurs så får man stjärnor, asterixer, man ska söka enligt särskild prövning och det här ställer till bekymmer.

Som jag har förstått det så söker alla elever enligt samma system på rikssidan. Alla har en plats och man har också individuella planer sedan när man kommer in i gymnasiet. Det låter mycket modernare och mer rättssäkert i mina öron.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Till det senare med anpassade planer när man kommer in i gymnasiet så det har också våra ungdomar som kommer in. Det finns inskrivet i lagstiftningen och det följer vårt gymnasium.

När det gäller hur man söker in här så har jag börjat bekanta mig med det finska systemet. Jag ser att det kan finnas vissa delar av det systemet som kan vara helt möjliga att applicera också på Åland. Innan vi gör förändringar så vill jag också se vad arbetsgruppen kommer fram till. Vi ska ha en dialog med grupperna när det gäller ungdomar med olika typer av funktionshinder. Vi måste titta på den här gruppen med ännu bredare ögon. Den här gruppen blir alldeles för vid, det är ingen homogen grupp. I den här gruppen finns ungdomar som har funktionshinder, vi har ungdomar som har sociala bekymmer och vi har också ungdomar som av olika orsaker har ett svagare språk. Ska man hitta ett gott system för det här så ska man inte försöka tvinga in alla genom samma rör. Vi ska hitta individuella och goda lösningar för samtliga.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Katrin Sjögren

Det skulle kunna vara en lösning. Man har ett enhetligt system men sedan har man individuella planer. Min uppfattning, utbildningsministern, är att det inte fungerar tillfredsställande med det som trots allt finns i lagstiftningen med individuella planer. Det betyder också att om man sedan hoppar av en utbildning så får man ingenting till godo. Det blir problem sedan när man ska söka ett arbete. Man har problem på AMS eftersom vi inte har ett system där man kan få studier till godo eller få studier dokumenterade. Det kan inte heller vara på sin plats att det är styrelsen som avgör vem som ska få utbildning enligt prövning och få anpassad undervisning på gymnasialstadiet.

 Jag håller också med om att vi har en bugg i systemet när det gäller elever med annat modersmål. Vi har en plan i grundskolan för dem som har svenska 2, men inte på gymnasialstadiet. Det här är ett riktigt kråkbo som vi skulle behöva reda upp. Det är mycket angeläget.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Johan Ehn

Vi ska försöka sätta detta i relation till helheten. När det gäller enskilda individer så finns det sådana som nu har det väldigt besvärligt. Det finns en oro i det hela.

När jag tittar tillbaka på hur vi historiskt har hanterat detta och när jag ser på läget i dagsläget så är jag helt övertygad om att vi kommer att hitta lösningarna som kommer att vara bra för individerna också. Jag tror att det behövs en översyn, vi har inlett den här översynen och vi är beredda att lägga förslag kring de här bitarna. Under den här perioden har vi också gjort förändringar till det bättre.

När det gäller dem som har anpassad lärokurs så för mig blir det problematiskt när elever ska jämföras med dem som går enligt det ordinarie systemet. En anpassad lärokurs betyder att vi har skrivit ner kunskapsmålen. Det kan ställa till andra problem om man ska börja jämföra ett betyg som utgår ifrån ett kunskapsmål med ett betyg som utgår ifrån att annat kunskapsmål. Att jämföra i samma system när man ska fördela platserna riskerar också att bli orättvist på många sätt och det skapar nya problem. Därför vill jag se hur tjänstemännen ser på hur man kan utveckla det här systemet på bästa möjliga sätt.

Talmannen

Tiden är ute! Nästa frågeställare är ltl Axel Jonsson, varsågod.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! För oss i Ålands Framtid är det inledningsvis viktigt att konstatera att dagens frågestund enbart hittills har riktat sig kring barnens Åland och det ser vi som angeläget. Jag ska fortsätta på det.

ÅSUB presenterade för tio dagar sedan en rapport om ekonomisk utsatthet från 2012. Man konstaterade att antalet hushåll med utkomststöd har minskat med 24 procent sedan 2005 och det är positivt. Men det finns en grupp som står ut särskilt nämligen ensamstående med barn. Rapporten visar att hela 60 procent av ensamförsörjare med två eller flera barn på Åland ligger under den relativa fattigdomsgränsen före skattefria transfereringar.

Vilka åtgärder har regeringen diskuterat för att göra någonting åt den verklighet som den här färska rapporten presenterar?

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Den rapporten i sig har jag inget minne av att vi har hunnit diskutera ännu. Vi får ta ställning till vilka åtgärder vi kan vidta för att förbättra deras situation, om det finns fog för det, i samband med budgetarbetet som inleds direkt efter semestrarna. Jag kan hålla med ltl Axel Jonsson, om man ser på olika grupper där vi kan göra insatser så bör den gruppen absolut prioriteras. Samtidigt måste vi vara medvetna om att vårt utrymme för att göra positiva reformer nog inte är speciellt stort i det ekonomiska läget som vi har nu och speciellt läget som vi har framför oss.

Sist och slutligen är vår helhetspolitik det viktigaste. Vi ska se till att folk har arbete på Åland så att man själv kan försörja sig så långt som möjligt. Vi ska upprätthålla det välfärdssystem som vi är med och finansierar via landskapsandelssystemet så att kommunerna kan ge den grundläggande basservicen som behövs så att medborgarna kan känna trygghet oberoende om man är ensamförsörjare eller om man är en normal familj. Vi måste också se till att vi har barnbidrag på en sådan nivå så att det är ett tillräckligt stöd i den ekonomiska situationen som man befinner sig i och där är vi de facto på en bättre nivå än i övriga riket.

Ltl Axel Jonsson

Det är ingen hemlighet att vi i Ålands Framtid har förespråkat en fördubbling av ensamförsörjartillägg som en direkt riktad åtgärd för att göra något åt det här problemet. Man har frågat efter flera utredningar och nu har vi en utredning på bordet som visar att verkligheten kräver den här typen av åtgärder.

I den här rapporten lyfts också fram att speciellt ensamförsörjarna ofta har så låga nettoinkomster så att de trots de olika bidragen, som finansministern nämnde, inte lyckas häva sig över fattigdomsgränsen. En åtgärd som diskuteras och indirekt frågas efter i rapporten är att se över skattesystemet. Kunde vi genom skatteåtgärder öka deras nettoinkomster, deras disponibla inkomster?

Min följdfråga blir därför: Är finansministern redo att se över att systemet för att försöka hitta riktade åtgärder även för denna grupp när det så tydligt efterfrågas i rapporten?

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Det kommer att ske naturligt. De förändringar som sker på rikshåll, och som vi också måste förhålla oss till på olika sätt, medför att vi måste se på socialpolitiken som helhet och då kommer också skattesystemet att vara en del i detta.

Förutom det faktiska behovet som finns så visar ÅSUB-rapporten också på ett behov att se över systemet i övrigt. Det kommer att göras, ja.

Ltl Axel Jonsson

Ska jag tolka svaret som att man inför kommande budgetbehandling också tar med den här aspekten i arbetet för att se över om det finns några skatteåtgärder som vi kan göra för att faktiskt hjälpa denna grupp som så tydligt utpekas i rapporten att behöver samhällets stöd i allra högsta grad?

En av de grundläggande slutsatserna i rapporten är att bland klienthushållen med utkomststöd så är det den lilla kategorin ensamförsörjare med flera barn som är i störst behov av stöd. Då vore det väl naturligt att vi också försöker hitta riktade åtgärder just till denna grupp.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman! Jag delar den politiska prioriteringen som ltl Axel Jonsson har. I de fall vi kan göra förbättringar så ska de riktas till just de grupper där det bevisligen finns största orsakerna till att göra det.

Talmannen

Nästa frågeställare är ltl Gunnar Jansson, varsågod.

Ltl Gunnar Jansson

Tack, talman! Landskapslagstiftningen om hembygdsrätt genomgår förändringar, det är delförändringar. Äntligen ska den lagen lyftas till en två tredjedelsnivå där den rätteligen har hört hemma från allra första början.

Ålandskommittén sysslar delvis med samma frågor men i ett lite vidare perspektiv. Dess internationellt rättsliga effekter och kopplingar etc. är nu föremål för en omfattande studie.

En fråga som nära sammanhänger med hembygdsrättsfrågor är jordförvärvsfrågor. Min fråga lyder i korthet: Eftersom hembygdsrätt och jordförvärv framförallt har samband vad gäller människors och kapitals fria rörlighet, när kan lagtinget vänta ett förslag till ny jordförvärvslagstiftning?

Minister Wille Valve

Tack, ltl Jansson. Samma fråga har ställts i samma forum och svaret förra gången från samma minister var att inom denna mandatperiod avser landskapsregeringen att komma med ett förslag på hur jordförvärvet skulle kunna regleras. Det kommer inte att vara ett slutligt förslag, vilket också sades förra gången frågan var aktuell. Vi jobbar med siktet inställt på att leverera ett första förslag inom denna mandatperiod.

Ltl Gunnar Jansson

Talman! Som nämnts, jordförvärvsfrågor är ju en del av fundamenten i självstyrelsesystemet. Den landskapslagen har från första början varit en två tredjedelslag.

Jag minns svaret då. Jag var lika lite som någon annan riktigt nöjd med det hela.

Jag vill ställa följande tilläggsfråga: Kan ministern lätta lite på förlåten vad som nu är så problematiskt att få fram en sådan här lagstiftning? Vi har kommittébetänkandet från 2009, sådant det är. Hanteringen av frågan har nu pågått i fem år. Jag inser naturligtvis realiteter. Vi har möjligen nio pleni sammanträden kvar med detta lagting. Men säg någonting om problemen så skulle jag vara tacksam!

Minister Wille Valve

Tack, talman! Ltl Jansson, problemen är välkända, de finns upptecknade i den parlamentariska kommitténs betänkande från 2009. Om man jämför detaljeringsgraden för hembygdsrätt, jordförvärvsrätt och näringsrätt så ser man att i hembygdsrätten och näringsrätten finns det väldigt specificerat vad lagtingspartierna kommit överens. Det är väldigt exakt utpekat vilken reglering som ska göras i förhållandet till det rådande rättsläget idag.

Detta är inte fallet med jordförvärvsrätten. Där utmynnar några av konklusionerna i principiella resonemang som man med en metafor kan säga att är öppna trådar som behöver knytas ihop eller åtminstone ges förslag på hur de kunde knytas ihop, så att man har någonting att ta ställning till. Det är där som den rent praktiska svårigheten finns, men vi kommer att klara det.

Ltl Gunnar Jansson

Tack för svaret. Ska det förstås att problemen mera är praktiska än juridiska? Jag ställer inte den här frågan för att göra den mera krånglig eller mera komplicerad än vad den är. Som jag nämnde så har vi de här frågorna, i vilken jordförvärven ingår, i Ålandskommittén. Därför är jag och vi lite transparent intresserade mera i detalj av vilka problemen är i lagberedningen. Är problemen praktiska så går de att ordna, är de juridiska så går de att ordna men är problemen politiska så kan det vara mera komplicerat, det inser jag. Men vi har en gedigen bakgrundsfakta. Kan ministern gå lite längre och berätta vad problemen de facto är?

Minister Wille Valve

Talman! Jag får väl säga som Dalai Lama; oroa dig inte för problem, om de är olösliga så kan du ändå inte lösa dem och är de lösliga så kan du lösa dem. Jag anser att jordförvärvet hör till den senare kategorin. Det går att lösa. Vad gäller ledamotens uppspaltning i praktiska respektive juridiska problem, ja det finns en del juridiska principiella problem som vi bör ha något slags embryo till resonemang.

I viss mån finns det praktiska problem också. I och med att exempelvis behandlingen av hembygdsrätten tog nio månader i utskottet så har det lett till att en del av förvaltningens resurser, inklusive lagberedningsgruppens, energi gått åt till att följa med arbetet i lag- och kulturutskottet hela tiden samtidigt som man har arbetat med jordförvärvslagstiftningen. Ja, det finns också praktiska problem. I och med dagens omröstning så tror jag att de flesta praktiska problemen också är överståndna.

Talmannen

Nästa frågeställare är ltl Brage Eklund, varsågod.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! I samband med förarbetet till den tredje tilläggsbudgeten som vi behandlade här i lagtinget så kom det till kännedom att minister Karlström har försökt få ett anslag på 100 000 euro som kompensation till de fiskare som inte tidigare fick kompensation för det uteblivna drivgarnsfisket. Min tolkning är att minister Karlström anser att det finns en möjlighet att ta upp den här frågan igen i och med dessa EU-pengar som kommer till landskapsregeringen. Har ministern gjort bedömningen att det är möjligt? Min fråga är: Varför var inte den övriga landskapsregeringen på samma linje?

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Det är inte möjligt att finansiera kompensationen av det förbudet med de kommande EU-programmen. Det är inte möjligt, det är klart och tydligt från kommissionens sida. I det förra programmet fanns det en möjlighet att göra det, men av olika anledningar under de senaste tio åren så har det inte gjorts även om jag själv har drivit på den frågan kontinuerligt sedan åren innan drivgarnsförbudet infördes. Jag föreslog i budgeten att vi skulle införa ett nationellt stöd för att kompensera det beklagliga beslutet som kommissionen tog en gång i tiden. Det beslutet har påverkat ett fåtal åländska yrkesutövare. Tyvärr fick jag inte understöd för det. Ibland måste man konstatera att vissa slag är förlorade. Jag har konstaterat att det arbetet som har gjorts gällande kompensationen av förbudet inte har kommit i mål och det är jag den första att beklaga.

Ltl Brage Eklund

Vi vet alla hur det har gått till historiskt. Landskapsregeringen tog beslutet att man inte skulle kompensera fiskarna då när det fanns EU-medel. Det har funnits ett missnöje bland fiskarkåren som tycker att man har blivit orättvist behandlad i förhållande till andra yrkesfiskare runt Åland som har blivit kompenserade. Det förvånar mig faktiskt lite att det inte finns en vilja i den här landskapsregeringen att lyfta denna fråga via ett nationellt stöd.

Min följdfråga blir: Har det här tåget gått för evigt eller finns det någon möjlighet att lyfta frågan igen?

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Med det beslutet som togs i landskapsregeringen, den budgetbehandling vi hade och eftersom mitt förslag inte fick understöd så var det nog de facto sista andetaget gällande den här frågan. Slaget är förlorat. Jag har svårt att se att man i nästa regering kommer att hitta en väg att kunna kompensera det beslut som togs för tio år sedan. Det är bara att konstatera att så är faktum. Jag har drivit frågan, jag drev den hela vägen i mål och jag förlorade. Frågan kanske egentligen inte borde ställas till näringsministern utan till övriga i regeringen.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Orsaken till att jag ställer frågan till minister Karlström nu är att minister Karlström inte var närvarande under remissen, annars skulle jag ha ställt frågan då.

Det är egentligen tragiskt att den sittande landskapsregeringen har en sådan inställning att de inte vill kompensera de oförrätter som de har gjort tidigare. Tilltron från fiskarkåren till myndigheterna blir allt sämre när man behandlar dem på det här viset.

Jag hoppas att landskapsregeringen i fortsättningen har en annan inställning när det gäller kompensationer om det i framtiden kommer sådana pengar från EU så att man är villig att ge dem och inte försöka innehålla dem.

Minister Fredrik Karlström

Beslutet togs i kommissionen. Man förbjöd drivgarn med tanke på att man ville ”arbeta för att tumlaren inte skulle utrotas i Östersjön”. Det var i och för sig ett svepskäl men det drabbade särskilt några enstaka yrkesfiskare på Åland. Jag håller helt med om att om man tar politiska beslut som drabbar en näring negativt så behöver man också ta ansvar för att kompensera de företagare som blir drabbade av det politiska beslutet.

Om det sedan finns naturliga och vetenskapliga belägg för att vissa beslut måste tas är kanske en annan sak. Men om beslutet är baserat på politisk åsikt så anser jag att man i fortsättningen ska ta ansvar över det beslut man har tagit.

Talmannen

Den sista frågeställaren i frågestunden när ltl Mats Perämaa, varsågod.

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Finlands regering har uppenbarligen planer på att stötta skärgårdsturismen. Enligt medias rapportering finns det planer på ett stödpaket där ett ben kallas för havsskärgård. Det är marknadsföring av skärgården i turistiskt hänseende.

Landskapet Åland har behörighet inom näringspolitiken och också inom utvecklandet av turismen. Jag utgår ifrån att landskapsregeringen har varit involverade i de planer som rikets regering nu aviserar. Vi ska förstås ta emot det med glädje och tacksamhet om det finns planer på detta område som också involverar Åland. Min första fråga blir: Vilka planer har landskapsregeringen för sin del med beaktande av det här konceptet?

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Det här är ett initiativ som togs av den förra näringsministern Vapaavuori. Man konstaterade att Finland behöver bredda sitt utbud vad gäller marknadsföring i världen. Det som den övriga världen visste om Finland var att jultomten kommer från Lappland. Man insåg att det fanns mera i Finland än Lappland. Man började då titta på vilka strategiska områden som man kan lyfta upp och där man är unik. Det konstaterades ganska snabbt att skärgården också är unik i Finland. Man valde en strategisk satsning på att öka marknadsföringen av Finland i världen genom att fortsättningsvis lyfta upp Lapplandsregionen och havsskärgården. Jag hade en diskussion med förra näringsministern Vapaavuori om detta. Jag var givetvis väldigt positiv till att man ville lyfta upp skärgården som ett strategiskt område att satsa på och detta är ett arbete som nuvarande näringsminister Olli Rehn har skrivit under. Den diskussionen förde vi också när Olli Rehn var på besök här för några månader sedan, men då var han inte näringsminister. Det här är ett område som vi tillsammans kan hjälpas åt att ytterligare lyfta.  

Vi på Åland har ”outsourcat” vår destinationsmarknadsföring till branschorganisationen Visit Åland. De senaste åren har vi finansierat ungefär 1,2 miljoner euro per år till den organisationen. Det har varit ettårsavtal. Nu har vi inlett en diskussion om att förlänga avtalen till ett längre perspektiv än ett år åt gången. I det arbetet ingår naturligtvis den här satsningen eftersom Visit Åland och det åländska börsbolaget Viking Line sitter med i den strategigrupp som kommer att jobba med de frågorna.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! När jag hör begreppet havsskärgård så kommer jag ofrånkomligt att tänka på Kökar för vår del, även om de andra skärgårdskommunerna givetvis har kontakt med havet. Men Kökar är speciellt. Via skärgårdstrafiken har vi kontaktytor med den finländska skärgården, både via trafiken som går till Galtby och också till Osnäs. På rikshåll har man genom åren marknadsfört något som kallas ringvägar där resenärer på olika sätt kan transporteras via skärgården och konsumera av det utbud som finns. Kanske konceptet ringväg kunde utvidgas också till den åländska skärgården? Kommer man en gång in till Åland via skärgården så finns det ett oändligt antal möjligheter att konsumera turismutbudet var som helst på Åland.

Kan landskapsregeringen möjligen tänka sig att för sin del också föra in ekonomiska resurser i hela paketet för att göra ett plus ett till mera än två?

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! I den här satsningen som den finska regeringen väljer att göra nu, havsskärgården, så ser man knappast Kökar som ett alternativ. Åland är en skärgård i ett världsligt perspektiv och i ett finskt perspektiv. Det är inte små strategiska satsningar på infrastruktur som kommer att göras, utan de här pengarna kommer att användas till ett mer strategiskt samarbete, kanske mässor och marknadsföringsinsatser. Vi ska givetvis dra åt samma håll. Om man marknadsför skärgården med hjälp av den finska regeringen och de satsningar som görs i samarbete med Visit Finland, Visit Esbo, Visit Åbo och Viking Line och Visit Åland så finns det mycket som kan leda till att ett plus ett kommer att bli tre, om vi samordna det.

De i sammanhanget små investeringarna som kanske behöver göras för en ringväg är något som vi i landskapsregeringen kan titta vidare på. Men det är nog ingenting som den här gruppen tittar på.  

Ltl Mats Perämaa

Fru talman! Vi kan inte lösa allt här under frågestunden. Det kommer att bli behandlingar av olika ärenden här i lagtinget, t.ex. kommande budget ska levereras av den här regeringen under hösten.

Landskapsregeringen, via näringsministern, kunde ägna sig åt den här frågan speciellt i samband med den budgetframställningen så att vi skulle få en bredare bild i det här viktiga ämnet som det är frågan om. Jag är fullt medveten om att det här inte är frågan om att bygga infrastruktur eller satsa på investeringar. Det här är marknadsföring. Som en följd av marknadsföring så kan det bli frågan om en större marknad som ger upphov till behov av investeringar i sin tur. Marknadsföring och reella faktiska investeringar hänger i sista ändan ihop.

Kan näringsministern ägna den här frågan speciell uppmärksamhet i samband med framtagandet av budgeten?

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Turismen är en av världens mest växande industrier just nu. Turismen har vi också prioriterat i tidigare budgetar och det kommer vi att göra i kommande budgetar. Vi säger att Visit Åland, som vi har avtal med, fortsättningsvis ska bedriva destinationsmarknadsföring.

Vi har också satt igång arbetet med Team Åland som en komplettering till bl.a. Visit Ålands verksamhet och där kan vi göra fysiska konkreta åtgärder. Jag tycker att landskapsregeringen har en bra beredskap med tanke på att vi det här året ger totalt 2,4 miljoner euro till Visit Åland och Team Åland. Sätter vi det i relation till den finska regeringens storsatsning som handlar om ungefär 2 miljoner euro så ser vi att vi på Åland är välrustade för att möta upp det behovet.

Drar vi åt samma håll och koordinerar våra insatser så kommer vi att få ut mycket mera marknadsföring ut i världen. I den stora världen är Åland, Finland och Norden egentligen en enda liten skärgårdsregion.

Frågestunden slutar

Frågestunden är därmed avslutad. Plenum hålls idag klockan 10.30.