Plenum den 12 mars 2014 kl. 13:00

Protokoll

  • Plenum börjar 1

    Första behandling. 1

    1    Ändrad polislag

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 4/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 25/2012-2013)

    Första behandling. 21

    2    Patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 3/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2013-2014)

    Remiss. 38

    3    Godkännande av ändringen av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar

    Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2013-2014-s)

    Republikens presidents framställning (RP 5/2013-2014)

    Remiss. 39

    4    Godkännande av frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Korea

    Landskapsregeringens yttrande (RP 6/2013-2014-s)

    Republikens presidents framställning (RP 6/2013-2014)

    Remiss. 40

    5    Ny avdelningsstruktur för den allmänna förvaltningen

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2013-2014)

    För kännedom.. 55

    6    Justering av basbelopp

    Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål (S 1/2013-2014)

    7    Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2013

    Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2013-2014)

    8    Beredning av lag om etablerade politiska föreningar

    Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2013-2014)

    Plenum slutar 55

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.

    Lagtingsledamoten Gun-Mari Lindholm anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom. Lagtingsledamoten Torbjörn Eliasson anhåller om ledighet på grund av sjukdom. Beviljas.

    Första behandling

    1        Ändrad polislag

    Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 4/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 25/2012-2013)

    Först tillåts en diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Till grund för behandlingen ligger lag- och kulturutskottets betänkande. Eftersom utskottet har föreslagit att det andra lagförslaget ska förkastas kan det väckas förslag om att landskapsregeringens lagförslag läggs till grund för behandlingen. Väcks inget sådant förslag, förklaras första behandlingen till den delen avslutad efter det att diskussionen i ärendet avslutats.

    Diskussion.

    Ltl Katrin Sjögren

    Talman! Den splitternya polislagen trädde i kraft den 1 januari 2014. Innan lagen träde i kraft föreslogs ändringar. Vår polislag är i praktiken en blankettlag och ändringarna överensstämmer i huvudsak med motsvarande förändringar i rikets nya polislag. Det är all om bekant att vi har delad behörighet inom polisens rättsområde. Utskottet konstaterar att lagförslaget till avgörande del innehåller bestämmelser som hör till rikets behörighet. Vilket betyder att de ändringar som företas och företagits av Finlands riksdag gäller i landskapet oavsett lagtingets beslut.

    Regimen fordrar en kontinuerlig uppdatering av lagstiftningen för att undvika tolkningsproblem om vilka bestämmelser som gäller på Åland. De ändringar som föreslås i lagframställningen är till stor del tekniska och berör bestämmelser om hemliga metoder för inhämtade av information. Bl.a. ändras förutsättningarna för användningen av teleövervakning, bestämmelser om underrättelse om hemligt inhämtande av information samt den nya polislagen föreslås bli anpassad till förändringar i strafflagen och tillkomsten av en ny säkerhetsutredningslag.

    Det finns delar i lagförslaget som hör till åländsk behörighet. Det handlar bl.a. om skyldighet för väktare att bära uniform. Enligt förslaget införs skyldigheten till följd av att en tjänst som väktare har inrättats vid polismyndigheten på Åland efter det att medel för tjänsten anslagits i en tilläggsbudget för år 2013.

    Några ord om behandlingen. Lagframställningen kom till utskottet i september och lag- och kulturutskottet har inväntat behandlingen i Riksdagen och det har varit mer komplicerat än vi kunde räkna med. Vi bevakade flera olika utskott, då blir det bakvänt om vårt parlament skall bevaka ett annat parlaments utskottsbehandling. Vi begärde till slut ett utlåtande från landskapsregeringen som kom med ett utlåtande och gjorde förslag till förändringar i lagtexten. Vi föreslår således att vi förkastar de andra lagförslaget och antar de första lagförslaget med de föreslagna ändringarna. Orsaken till att vi föreslår att de andra lagförslaget förkastas är att det inte är färdigbehandlat.

    Jag vill avslutningsvis föreslå en rättelse eftersom det smugit sig in ett fel i lag- och kulturutskottets betänkande om polislagen. På sidan två i mitten av andra hela stycket står det ”samtidigt framhåller landskapsregeringen utlåtande att en annan modell som även bör övervägas är att omfatta det andra lagförslaget med risk för att lagändringen fälls av presidenten vid lagstiftningskontrollen” jag föreslår en rättelse som ska lyda ”en annan modell som även kan övervägas är att omfatta det andra lagförslaget med risk för att lagändringen fälls av presidenten vid lagstiftningskontrollen”.

    Så långt utskottet. Talman nu vill jag ge synpunkter från liberalerna. Det här är otroligt krångligt och liberalerna frågar sig, vi har varit helt ensamma om den åsikten, och vi anser att det är mest rimliga vore att ha en blankettlag och en egen åländsk polisförvaltningslag. Det är inte rimligt att man överbyråkratiserar och inte förenligt med hållbar lagstiftning. Vi sätter stora lagberedningsresurser på att följa med vad Riksdagen beslutar, vi vet att det finns ett stort och uppdämt lagstiftningsbehov i landskapet Åland.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack ltl Sjögren för en god sammanfattning även om jag kan notera en viss begreppsförvirring eftersom vi talar om en fulltextlag, inte en blankettlag som ett medvetet val från regeringens sida, vägen är vald och regeringens uppfattning är att vi inte kan ändra på vägvalet nu. Jag vill tacka lag- och kulturutskottet och dess ordförande för det goda samarbetet vi har haft i detta. När de inte har rört sig så mycket om substansfrågor, mera teknikaliteter men även delikata frågeställningar om hur vi ska samarbeta när arbetet plötsligt börjar röra sig i gränsmarkerna för lagberedning. Den rättelse som ltl Sjögren framförde tolkar jag som ett vittnesmål om det goda samarbetet vi haft och jag hoppas att det fortsätter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, jag replikera på liberalen Katrin Sjögren. Vi förstår att liberalerna vill ha blankettlag och det skulle tydligen lösa några viktiga problem. För mig blev det dock något oklart vad som skulle bli så mycket bättre med det. I lagtinget vet vi knappt om att de har gjorts några ändringar och om det är av någon större betydelse, vi skulle säkert få mindre arbete. Vad är det som är till fördel för samhället och medborgarna med blankettlagstiftning?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Om man har blankettlag, inte slutar skyldigheterna där. Det ligger absolut i landskapsregeringens och lagtingets skyldighet att hålla sig uppdaterad om vad som händer. Vi menar att det läggs onödiga resurser på byråkratisering, skriva om rikslagen föra det till lagtinget, vi vet att vi har ett uppdämt lagstiftningsbehov inom andra områden på Åland.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Argumenten har inte så mycket med lagstiftning att göra. Menar liberalerna att det finns annan lagstiftning som är viktigare än den här och därför ska vi gå in för blankettlagstiftning?

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Polislagstiftningen är speciell på det sättet, man säger att 70- 80 procent är riksbehörighet. Vi kan sätta krut på en egen åländsk polisförvaltningslag. Vi kan konstatera om man läser landskapsregeringens regeringsprogram så finns en uppsjö av lagstiftning som landskapet Åland är i behov av som man inte har kommit halvvägs med ännu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, fru talman! I ett annat parlament diktades det för 20 år sedan följande, ”löntagarfonderna är ett jävla skit men nu har vi baxat det ända hit”. Så känns det med hela polispaketet. Jag sätter mig på syndarnas bänk och konstaterar att vi inte gjorde ett bra vägval. Det var oerhört välmotiverat det som gjordes för något år sedan d.v.s. vi borde ha en fulltextlag som berättar både för myndigheten och för alla ålänningar om vem som har rätt att göra vad o.s.v. med det blev inte bra. Vi gjort ett vägval och vi får leva med det. I efterhand kan jag konstatera att jag gjorde en personlig missbedömning.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Tack för den känslan ltl Harry Jansson. Vi har varit ensamma om detta och har försökt påpeka det, vi ser att vi behöver sätta resurserna på annat håll. För vår del vill vi säga, det kan lag- och kulturutskottet vittna om, att vi försöker göra det bästa av det, vägvalet är gjort. Vi kan inte låta bli att påpeka när vi ser hur mycket resurser det går åt och hur vansinniga vägar det tar. Vi hade två utskott att bevaka, förvaltningsutskottet, blev det förändringar i justeringsutskottet o.s.v. Vi är på samma linje men nu är valet gjort. Man kan baxa skutan 180 grader om man vill göra det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack, fru talman! Utskottet skriver i sin andra mening i betänkandet något lurigt att den nya polislagen i praktiken utgör en blankettlag, man menar antagligen att i praktiken utgör nya polislagen en fulltext blankettlag. Jag har en fråga till den liberala inställningen som jag nu hörde att centern, åtminstone till delar, delar. För vår del har det alltid varit att i den lagstiftning vi har i blå boken, likaväl som i alla andra lagböcker, ska vara tydlig och klar för medborgarna. Då har vi problem med blankettlagarna gällande sådana lagar som medborgarna har orsak att använda i olika sammanhang. Vi har gjort bedömningen att det här är en sådan, att det är bra för folket att vi tar på oss det extra arbetet.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Visst är det en fulltextlag, men i praktiken är det en blankettlag eftersom 80 procent av behörigheten är riksbehörighet. Vi måste vara noga att inte vi gör avvikelser i lagen som ställer till det, och skulle vi göra det är det inte vår lagstiftning som gäller i alla fall utan det är rikslagstiftningen. Jag håller helt med om den ambitionen, det ska vara tydligt och klart för medborgarna. Frågan är om det här är rätt väg. Lagboken är inte uppdaterad, vi har inte ÅLEX så liberalerna tror inte att det här är rätt väg att gå.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Talman! Det var ett bra svar. Ltl Sjögren sa, är det här rätt väg och frågetecknet syntes. Sedan avslutade hon med att vi från liberalerna inte tycker att det är rätt väg. Det är ett fall i gråzonen mellan vad som är bäst för medborgarna. Att de lägger extra bördor och blir problematisk för oss lagstiftare är alldeles klart. När det gäller användningen av självstyrelsen och den behörighet vi har, vilket vi även har i det här sammanhanget, måste vi ständigt göra dessa avvägningar vad är bättre för folket. Vi är i en gråzon gällande denna lagstiftning, jag är inte beredd att vara så kategorisk som liberalerna och säger att här är det klart fall att medborgarna ska läsa flera lagar för att förstå vad vi lagstiftar om.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Frågan var retorisk. Gällande kommunikationen till medborgarna kan man gå andra vägar, det handlar om information och dialog. Vi trycker lagböckerna den lag som finns i blå boken är redan gammal, det här uppdateras redan nu. Vi måste förkasta det andra lagförslaget, landskapsregeringen och lagberedningen måste göra en helt ny lag som måste gå via lagtinget. Vi kan absolut ha medborgardiskussioner med medborgarna. Det är ett otympligt sätt och det är inte en hållbar lagstiftningsteknik. Vi har massor med lagar vi borde få på bordet som förbättra för landskapet och för ålänningarna.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Åke Mattsson

    Fru talman! Lagstiftningen vi berör är i allra högsta grad aktuell internationellt. Det är ingen tillfällighet att det andra lagförslaget dröjde och att vi sedermera måste förkasta vår version av det när det inte kom genom utskotten. Vem som ligger till grund för detta är Edward Snowden som gjorde avslöjanden vad som kan hända om man använder de okonventionella spaningsmetoderna. Det är viktigt att man har informationsöverlåtelse som fungera bra och regelverk för myndigheterna. Samtidigt behöver myndigheterna har tillgång till de verktyg som finns idag. När man bekämpar både terrorism och professionella brottslingar måste man ta till de medel som finns för att klara av dem.

    Något man sällan berör i sammanhanget är tredje part när man pratar om spaningsmetoder som telefonavlyssning och media o.s.v. Det är viktigt att den som har blivit utsatt för tvångsmedlet, som telefonavlyssning är, blir meddelad om det men övriga som har ringt till personen får aldrig reda på det. Han har säkert telefonkommunikation med föräldrar, vänner och andra bekanta, det kan även vara journalister som han pratar med som blir telefonavlyssnade.

    Det finns ett regelverk kring detta och det är viktigt att man upprätthåller det. Det förändras ut i världen och det kommer att förändras här, detta är en lagstiftning det kommer att fortsätta bli förändringar i. Till grunden gäller hela tvångsmedelslagstiftningen och det är viktigt att den facklitteratur som finns på området ska finnas på svenska att våra åländska poliser ska kunna hantera den. Det är mycket nytt som kommer i förundersökningslagen, tvångsmedelslagen och polislagen fr.o.m. årsskiftet.

    I riket har framkommit att det är en ytterst begränsad grupp av de tvåspråkiga poliserna som har valt det svenskspråkiga grundpaketet som gavs för lagarna. En förklaring, som man spekulerar i, är att den svenskspråkiga polisen arbetar huvudsakligen på finska och därför väljer man med terminologin det finskspråkiga utbildningspaketet. Det har funnits ett svenskt paket och det har man fått även på Åland, och detta gäller inte bara poliser det gäller även åklagare.

    Vad som är ett stort problem idag, som polismästaren nämnde senast jag pratade med honom, är två böcker som finns om tillämpningen av de nya lagstiftningarna. När förändringen kom på 90-talet var det Klaus Helminen som gjorde Helminens bok, en grå bok, för de flesta polismän som använder den var den väldigt sliten. Pärmarna försvann på min innan det var färdigt.

    I boken fanns angelägen tolkningsinformation för att tillgodogöra sig och använda lagstiftningen på rätt sätt. I dag finns dessa två böcker bara att tillgå på finska. Det är väldigt viktigt att våra åländska poliser har samma verksamhetsförutsättningar som sina kollegor riket. Det gäller även åklagarna, jurister och samtliga som är delaktiga i rättsprocessen, och de som studerar juridik på olika nivåer behöver även ha dessa böcker. Böckerna behöver komma så snart som möjligt att man gör bra och rätt från början.

    Det förvånar mig inte om det kommer initiativ från Ålands polismyndighets styrelse att landskapsregeringen bör utreda var översättningen är och vidta eventuella åtgärder för att påskynda översättningen om det är nödvändigt.

    Gällande lagstiftningen om blankettlag kontra fulltextlag. Jag hör till dem som väldigt hårt drev frågan att det borde vara en blankettlag, för överskådligheten. Vis av den erfarenheten att senast polislagen ändrades i början av 2000-talet var de förändringar i lagstiftningen som allmänheten på Åland inte visste om på många år. Man visste t.ex. inte om att det var tillåtet med telefonavlyssning för det fanns inte med i den blå boken. Däremot kan jag tycka att det är en viktig symbolfråga, vi har en egen polis och egen polislagstiftning vilket är unikt för en självstyrd autonomi. Symbolvärdet är väldigt högt att man även har en egen polislagstiftning, vilket är en bidragande orsak till att jag ställde mig bakom den.

    I förväntningar att vi ska få en egen FINLEX, idag är det väldigt svårt att följa upp den här typen av lagstiftning för var ska man leta för att hitta sista lagarna, en komplett lag att läsa igenom, som berör detta och man ska ha den snabbt tillgänglig. Blå boken är inte att rekommendera för den inte tillräckligt uppdaterad.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, ltl Mattsson. Hör av hans anförande att han även har jobbat i praktiken som polis, råkar även ha någon nära bekant som gör det och vi håller med om att blankettlagstiftningen har varit att föredra. Det är som ltl Mattsson säger, finns det inte i blå boken gäller det inte heller här. Där kan tolkningsproblematiken komma rent praktiskt för det som görs här eller där. Nu finns en ny polisstyrelse där ltl Mattsson sitter som ordförande. Kommer polisstyrelsen att ha någon roll för att se till att polislagen hålls up to date i den blå boken, att vi inte hamnar i gråzon eller i tolkningsproblem för poliserna själva?

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Det är en av rollerna vi har från polisstyrelsens sida samt ett informationsutbyte med landskapsregeringen att påtala den här typen av problem att åtgärder kan vidtas och försöka hålla den uppdaterad, man är väldigt mån om att föra fram dessa saker. Det finns en frustration från polisens sida att man inte tar på allvar tillämpningsanvisningarna som man har i riket, den biten som behöver lyftas fram. Tillämpningsanvisningarna är en mycket speciell lagstiftning som tvångsmedelslagen går väldigt djupt in i och bryter mot grundlagen och har rätt att vidta sådana åtgärder. Där bör man veta exakt var gränserna går, men i juridik finns inte alltid exakta gränser.

    Ltl Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Det är precis vad det pratas om, att polisen inte ska vara tvungen att tillämpa eller tolka lagarna när man är i tjänst utan så pass klara att man vågar agera. Det är viktigt att polislagen är uppdaterad. Resursmässigt hamnar det på landskapsregeringens bord, finns det någon uppfattning om hur mycket resurser det kommer att kräva? Om jag tolkade ltl Mattsson rätt, och den uppfattningen har även jag, kommer polislagen i riket att ändra undan för undan egentligen hela tiden. Finns det resurser avsatta för att polislagen ska vara up to date, att medborgarna får sitt rättsskydd och inte blir annorlunda behandlade?

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Det är en komplex och svår fråga hur man går vidare med den. Det är helt klart att ändrar polislagen i riket inom det området som riket har lagstiftningsbehörighet i så ändrad det samtidigt här på Åland. Vi kan inte hålla lagstiftningen uppdaterad att vi får fram en lag lika snabbt. Det såg vi nu, lagen ändra i morgon i riket och då kommer man att ligga efter x antal månader. Det är en informationsfråga, framför allt att man informerar polisen och allmänheten via medierna att nu har den här lagstiftningen kommit. Det viktigaste är inte att man har pappret, men en medvetenhet om vad som pågår.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack. En eloge till ltl Mattsson som lyfter fram Helminens betydelse för uttolkning av förundersöknings- och tvångsmedel. Landskapsregeringen har initierat diskussioner om hur vi kunde få dem översatta så snabbt som möjligt.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack. Det var goda nyheter, jag tror att de uppskattas från polisernas sida. Helminen har varit med i detta och har ett gott öga till Åland och varit en tillgång för oss. Jag tror att han, eftersom han är tvåspråkig, kommer att bidra till översättningen. Det var goda nyheter som jag inte visste om när jag gick in i salen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! Det har varit en komplicerad behandling av lagförslaget som ni har hört. Självstyrelsepolitiskt känns det oerhört frustrerande att vi de facto diskuterar endast teknikaliteter i stället för innehållet i vår polislag som det blir i det här fallet, det kan inte vara det som är syftet med självstyrelsen.

    Det finns skäl att diskutera hur vi i fortsättningen ska hantera den här typen av förändringar. Ska vi som man gjorde från landskapsregeringens sida lämna ett lagförslag när vi vet att förändringarna kan komma i lagstiftningen på rikssidan? Vilket gör att utskottet blir tvunget att följa utvecklingen i ett annat parlament, tveksamt.

    Ambitionen var god från landskapsregeringens sida att man skulle få förändringarna så snabbt som möjligt även i den åländska lagen för att undvika eftersläpning, eftersom rikslagen de facto gäller. När vi ser till utfallet och de förändringar som kom och de frågeställningar som dök upp i utskottsbehandlingen har åtminstone Ålands Framtid dragit den slutsatsen att det är bättre att man väntar till förändringarna i Riksdagen är färdigbehandlade före man lämnar ett förslag till lagtinget.

    Utskottet fick begära ett utlåtande från landskapsregeringen när vi såg att det kom förändringar, och ändå i princip få ett nytt förslag från landskapsregeringen före vi kunde slutbehandla ärendet. Man kunde lika bra ha hållit lagförslaget på lagberedningen och väntat tills behandlingen var färdig i Riksdagen. Därefter tagit ställning till om det här är lagstiftning vi vill ha på Åland, på vårt område, och se till att vi får de delar som är av riksnatur implementera i den åländska lagen.

    Uppmaningen från Ålands Framtids sida är att vänta tills man har behandlat lagstiftningen klart i riksdagen gällande den här typen av lagstiftning. Ambitionen var god, det är Ålands Framtid de första att understryka, det ska uppdateras så snabbt som möjligt. I praktiken ser vi att det blir problem när det kommer förändringar i utskotten t.ex. i riksdagen. I politik kan allting hända, det känner vi alla till därför finns det skäl att fundera noga på detta, från Ålands Framtid har vi vår uppfattning klar.

    Skulle blankettlagstiftning på området lösa problematiken? En fråga som har väckts i debatten. Vi ser på polislagen i sitt ursprung sades det att 80 procent av lagstiftningen är av riksnatur. Vi deklarerar genom en blankettlag att rikslagstiftningen gäller. Blankettlagarna används vanligtvis när vi vill ha en exakt kopia av den finska lagstiftningen där vi har egen behörighet. Eftersom 80 procent är riksbehörighet blir blankettlagen tafatt. Överskådligt blir det absolut inte eftersom lagstiftningen är så pass inflätade, det kan finnas en paragraf som innehåller både åländsk- och riksbehörighet och att sedan som medborgare försöka följa med i den åländska blankettlagen blir oerhört komplicerat, det vill vi varna för.

    Så länge vi lever med självstyrelsen har vi det här problemet när vi har delade behörighetsområden och framför allt när vi själva sköter polisens verksamhet. Vi kommer att få leva med den här typen av frågeställningar inom ramen för självstyrelsen så är det, oundvikligt. Det visar behovet av ett uppdaterat självstyrelsesystem, det här om något är ett exempel på varför vi behöver ett nytt självstyrelsesystem där vi kan konstatera att 80 procent av lagstiftningen t.ex. på tvångsmedelsområdet är riksbehörighet.

    Vill vi från Ålands lagtings sida gardera oss mot att Finlands riksdag inte gå in och ändrar i vår polislagstiftning så övertar vi tvångsmedelslagstiftningen till lagtingets behörighet. Vi garanterar att den åländska lagstiftningen gäller, det instrumentet saknar vi idag och är ett instrument vi absolut behöver för att tackla den här typen av problematik i framtiden. Ser vi på utvecklingen kring lagstiftning de senaste hundra åren har den inte blivit enklare och mindre komplicerad. Vi kommer knappast att få se mindre av de här frågeställningarna i lagtinget framöver, den slutsatsen vågar jag åtminstone dra för min egen del.

    Behovet av att hitta smidiga lösningar gör att vi i stället för att diskutera hur vi ska presentera lagstiftningen för ålänningarna kan lägga fokus på att diskutera vad det faktiskt ska stå i lagstiftningen. Vad ville Ålands lagting, Ålands folk att det ska stå i Ålands polislag i stället för att fundera om det ska vara blankettlagstiftning eller inte, eller om vi ska vänta på riksdagsbehandlingen eller inte, och följa med vad som händer i utskotten i riksdagen i Finland.

    Med det system vi har idag är det alldeles för komplicerat och odemokratiskt vågar jag påstå. Behovet av ett nytt självstyrelsesystem gör sig tydligare än någonsin vad gäller den här typen av lagstiftning. Vår uppmaning är att istället för att förhasta ett lagförslag till lagtinget som kan komma att förändras i praktiken i den finska riksdagen vänta tills behandlingen är avslutad, kom därefter till lagtinget med det färdiga lagförslaget så slipper vi den här typen av komplicerade förfaranden och utlåtanden.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack! På ett principiellt plan tror jag att den principiella frågan om blankettlagstiftning eller fulltext och det vägvalet kan anses vara tillräckligt belyst så jag lyfter i stället fram en rent praktisk anmärkning. Jag skulle vara förvånad om riksdagen kommer att fortsätta spotta ur sig lagändringar till tvångsmedels- och förundersökningslagen, nu torde det lugna ned sig några år. Skulle vi fortsätta att uppleva den här typen av lagteknisk turbulens måste vi givetvis dra de nödvändiga slutsatserna, om det blir ett permanent tillstånd som jag upplever att ltl Jonsson antyder kan vara fallet framledes. I övrigt tackar jag för ett tänkvärt anförande.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Att lagstiftningen kommer att ändras tror jag vi får fortsätta att leva med, tyvärr även på rikssidan vad gäller det här området. Vi behöver diskutera den här typen av frågeställningar. Kanske den inte ändra sig lika ofta som den gör nu, när landskapsregeringen presenterade lagförslaget och lade det på lagtingets bord visste man att det var en behandling på gång i riksdagen i Helsingfors. I det läget borde man ha väntat och sett vilka förändringar som ev. skulle kommit. Att från landskapsregeringens sida sedan slutligen tagit ställning, är det här en lagstiftning vi vill ha, vi kan påverka och gjort en ordentlig beredning. Nu fick vi ett sammelsurium av utlåtanden och diskussioner mer om principer än om vad lagstiftningen faktiskt innehöll. Det kan undvikas i fortsättningen genom att man väntar. Det leder till en viss eftersläpning men det gör det alltid med den här typen av lagstiftning.

    Minister Wille Valve, replik

    Så är det. En stor del kan lösas med digitalisering som har efterlysts idag i andra anföranden. Jag vill avslutningsvis betona att vi haft en väldigt god dialog mellan landskapsregeringen och lag- och kulturutskottet i detta lagtekniskt komplicerade ärende, som inte kom att handla så mycket om substans som det borde utan mera om teknikaliteter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Axel Jonsson inledde sitt anförande med att vara frustrerad över att man inte kan diskutera innehållet i lagen, utan mer teknikaliteter. Jag upplevde att hela anförandet handlade om teknikaliteter och ingenting om innehållet. Jag vill gärna höra vad Ålands Framtid och ltl Axel Jonsson vill ändra på när det gäller dessa bitar, har ni alls tänkt på det?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Från Ålands Framtids skulle vi gärna se att man kan ta över så mycket som möjligt och få det att fungera på svenska, t.ex. gällande de områden som polisen sköter i dagsläget. Det är en konkret sak vi direkt kan tänka oss att förändra. Vad jag ville visa på med mitt anförande är att lagstiftningen blir väldigt teknisk när vi hela tiden måste följa med och uppdatera på riksområdet till 90 procent i det här lagförslaget. Det gör att den politiska diskussionen urholkas, och får erkänna att även jag föll i fällan denna gång.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Tack för det svaret, men det fanns alla möjligheter att lyfta de frågor som gäller teleavlyssning och täckoperationer. Är det något som ltl Jonsson har upptäckt som inte fungerar på svenska kunde det vara av värde både för oss och befolkningen att få veta det?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tyvärr krävs en ändring av självstyrelselagen om vi ska kunna göra något åt tvångsmedel genom en åländsk lagstiftning. Även om det finns mycket att utveckla på det området på Åland har jag inte sett något behov av att gå in i den lagstiftningen i detalj eftersom det inte är något vi kan påverka, vilket jag beklagar. Så ligger landet och vi jobbar på att ändra det. Den här typen av lagstiftning som till största delen är riksbehörighet blir omöjlig för oss att ändra i praktiken så länge vi lever med det system vi har idag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Jag fick svar på den frågeställning jag tänkte ha i min replik, vilket var att man inte diskuterar substansen utan bara formalia. Det är självklart att man hamnar ditåt, eller kan vi diskutera sådana frågor i lagtinget som vi överhuvudtaget inte har lagstiftningsbehörighet i? Det som vi inte kan påverka eller förändra, finns det någon anledning att vi ska diskutera den typen av tvångsmedel när det inte är inom vår behörighet? Det kan komma fler av den här typen av lagstiftningar och då blir det formalia man behöver titta på och framför allt fungerar lagen på Åland med språkfrågan, vilket man kan ifrågasätta i dag när man inte har tillgängliga verktyg.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det inte blir mycket diskussion i lagtinget eftersom vi i praktiken inte kan göra något åt tvångsmedelslagstiftningen t.ex., det är jag den första att skriva under på att jag önskar jag att vi kunde. Jag håller med kollegan och ledamoten Mattsson att vi inte har någon större nytta av att diskutera det. Däremot visar språkproblematiken på behovet av att hitta smidigare system att hantera den här typen av frågor. Det kan inte vara så att bara för att vi inte har behörighet på ett område kan vi inte lösa problematiken för ålänningarna, det är ett ohållbart system framför allt en språklig synpunkt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Barbro Sundback

    Fru talman! Jag ville uppehålla mig vid den principiella frågan om blankettlag eller fulltextlag. Ändringar i polislagen har genomgått en ovanlig behandling i utskottet, det har vi inga detaljer om och det är inte det centrala för den principiella diskussionen.

    Det känns alltmer att blankettlag är något gammalmodigt och tillhör en förgången tid. Principiellt anser jag att all lagstiftning som gäller på Åland, där vi har delade områden, borde finnas i fulltext. Tänker man på dagens tekniska möjligheter borde det inte vara svårt att i praktiken åstadkomma fulltextlagstiftning över hela självstyrelseområdet.

    Den blåa och den röda boken är ett bildligt och bra sätt att beskriva problematiken, men den för tankarna fel för det blir alltmer sällsynt att man sitter och slår i åtminstone i den röda boken. Allt material finns uppdaterat på nätet och där kan man läsa den finska lagen.

    I Ålandskommittén har vi fått höra landshövding Peter Lindbäcks syn på blankettlagar, den var väldigt spännande och radikal. Han kom med en nyhet som åtminstone inte jag kände till. Som medlem i Ålandsdelegationen kunde Peter Lindbäck berätta att så gott som varje gång man har blankettlagar på Åland så konstaterar Ålandsdelegationen i sitt utlåtande att bestämmelsen om vem som är det förvaltande organet är mycket oklart. Vid tillämpningen på olika nivåer medförs risk för administrativa komplikationer samt att bestämmelsen därför är betänklig med hänsyn till den enskildas rättsskydd. Det innebär en sådan oklarhet vid regleringen som inte är förenlig med god lagstiftning men bestämmelsen, det oaktat, utgör formellt sett inte en sådan överträdelse av behörigheten osv.

    Det är ett problem vi har. Ledamöterna pratar mycket om normregleringen, vad det ska stå i lagen och vilka bestämmelser osv. att alla ska vara på ett ställe vilket ur medborgarens synvinkel är det optimala att alla kan läsa vad lagen innehåller. Men förvaltningsdelen, det brukar stå de befogenheter som den och den myndigheten har i riket, den sköts på Åland av landskapsregeringen punkt slut. Ska medborgarna ringa till lantrådet eller minister Valve för att komma rätt i den snåriga lagstiftningen?

    Det andra som han tillfogar är att för en vanlig medborgare, jag kan räkna mig till dem i det här sammanhanget även om jag är lagstiftare, kan det vara ytterst svårt att på basen av blankettlagsparagraferna en massa siffror och hänvisningar om moment, förstå vad som sist och slutligen är som gäller. Man behöver sitta med båda lagböckerna framför sig, och bara att veta vilka paragrafer som gäller i riket och vilka som inte gör det, det är en jätterisk för rättsskyddet. Tänk om man läser fel, vilket inte alls är någon osannolikhet för en vanlig människa och plus det att man antagligen tröttnar långt före man läst igenom den s.k. blankettlagen.

    För mig finns ingenting som är bra med blankettlagen, kanske ur lagberedningens synvinkel att det är snabbt och effektivt. Blankettlagarna är ofta i sin tillämpning ganska svåra, man kan få suddiga och oklara besked från tjänstemännen. Den ena ser på den på ett sätt och den andra på ett annat sätt. Vi borde lämna alla blankettlagstiftning att gå in för fulltextlag och åländsk landskapslag och där ska finnas det som gäller självstyrelsens behörighetsområden, både för oss själva och för medborgarna.

    Vi ska aktivt ta ställning till lagstiftningens innehåll som nu efterlysts här och inte bara hålla på med teknikaliteter, utan att vi verkligen vet vilka nya bestämmelser som kommer att gälla i det åländska samhället och för det åländska medborgarna.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Problemet med fulltextlag är att man inte vet vad som gäller. Det skulle underlätta om det stod i polislagen vad som var Ålands behörighet och vad som är Finlands behörighet, ändrar det i riket ändrar det på Åland. Det vet man inte i dag för det finns ingestans sagt vad som gäller eller inte, kommer en ändring i riket kan det ta upp till sex månader innan den kommer till Åland. Då är det en total villfarelse inom det lagområdet, vad gäller vad gäller inte. Trädde den automatiskt ikraft på Åland visste man att det var klarlagt. Det ena systemet utesluter inte det andra. Det kommer att gå betydligt mer resurser från lagberedningen med fulltextlag om alla lagar ska gås igenom och förändras. Sätts de resurserna på att förbättra och härleda tydligare vem som har ansvar för lagen osv. att det går att åtgärda och tydligare plocka bort delar som hålls inom åländsk behörighet.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker att repliken var råddig, vad är ltl Mattsson ute efter? I en fulltextlag kan det vara oklart vad som är finländsk- och vad som är åländsk behörighet, det går att markera på något sätt det är inte alls svårt. I blankettlagen ändras riksbestämmelserna oberoende vad vi tycker. Det tycker inte jag är bra. Ska det gälla på Åland ska vi vara medvetna om vad som står i rikslagen vad som gäller på Åland och vad förändringarna är. Resursargumentet, ska vi ha självstyrelse som fungerar som en rättsstat och rättsäkert kommer det att krävas resurser.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Vad jag är ute efter är att förklara och göra tydligt. Det är definitivt inte klarlagt i lagstiftningen med en fulltextlagt utan snarare skapar det en rättsvillfarelse vilken lagstiftning som är den exakta på Åland, fram tills vi får egen lagstiftning. Man pratar om att vi tappar kontrollen om vi har en blankettlag, jag förstår inte det resonemanget. Vi kan ta en ny blankettlag lika snabbt som vi ändrar fulltextlag. Var ligger problemet att ändra i en blankettlag? Man lyfter ut en paragraf och säger att det här vill vi ha på Åland, då gäller inte rikslagstiftningen. Man kan ta stora delar av en blankettlag och använda åländsk lagstiftning man behöver inte ta hela, det borde vara uppenbart för ltl Sundback.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag har inte använt uttrycket ”tappa kontrollen” vet inte varifrån ltl Mattsson tar de. Det finns inga oklarheter vilka lagar som gäller på Åland och vilka som gäller i riket. Hur ska vi vara uppdaterade i lagtinget, det är vad jag är ute efter. Det gör man genom fulltextlag. Det har framkommit att det inte finns material på svenska vad gäller övervakning av olika slag, jag tycker ltl Åke Mattsson råddar till det mer än nödvändigt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! I teorin kan man hålla med ltl Sundback men vi har även en praktisk verklighet vi lever i. Under flera år hängde vi inte med i den sociala lagstiftningen, vi släpade efter, vi mäktade inte med. Under förra mandatperioden när vi tog både barnskydds- och handikappservicelag hade vi blankettlag och det var det en väldigt stor vinst i att lagen uppdaterades automatiskt. Man kan inte slänga sig i hängmattan om man går in för en blankettlagstiftning, du ska vara à jour och bevaka vad som händer, informera och diskutera. Man kan, som ltl Mattsson var inne på, aktivt inte införa ändringar som rikssidan går inför.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Blankettlagstiftning innebär att rikets bestämmelser införs automatiskt på Åland. Vi har olika uppfattningar här. De sociala lagarna som ltl Sjögren tar upp har tagits på det sätt som det tagits, vi hade haft följder som vi inte var tillräckligt medvetna om. De kostnader som vi har på sociala sidan blev andra än man hade räknat med. Det är inte en skillnad bara mellan teori och praktik, ska vi ha en självstyrelse värt namnet måste det finnas förvaltnings- och lagberedningsresurser.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Där håller jag fullständigt med. Vi vet hur verkligheten ser ut på den sidan, vi skulle gärna ha mycket mera lagberednings- och förvaltningsresurser. Man kan ha avvikelser i blankettlagstiftning och man kan aktivt gå in för att inte göra de ändringar i blankettlagstiftningen som rikssidan gör, visst kan man vara aktiv på det sättet. Sidospåret med kostnader, det har en helt annan förklaring och där försökte man göra väldigt noggranna beräkningar. Vad skulle svaret har varit? Att vi inte skulle haft en handikappservicelag på Åland t.ex. Nästa vecka på lagtingets bord finns ändrad kemikalielagstiftning, skulle vi ha det som fulltextlag skulle vi få lägga ner stora resurser.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Vi kommer tillbaka till kemikalielagstiftningen som jag började mitt resonemang om. På de områden vi har behörighet tycker jag att vi ska ha en fulltextlagstiftning även om områdena är delade, för att ha en lagstiftning som är transparent och rättssäker. Min personliga uppfattning om kemikalielagstiftningen är att jag inte vet varför den är inom vår behörighet. Det kanske bara är Ålands Framtid som tycker det är viktigt. Vem av oss har några åsikter om kemikalielagstiftningen i sak? Vi har ingen förvaltningsexpertis på ett flertal rättsområden som vi sköter idag. Vi kan inte bara diskutera blankett- och fulltextlagstiftning vi måste även diskutera förvaltningen.

    Talmannen

    Tiden är ute. Replikskiftena är avslutade.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Vägvalet som landskapsregeringen gjorde i samband med polislagen var med ytterst stor medvetenhet om precis den här diskussionen som har förts här idag. Vi har haft en sådan hållning att blankettlagstiftning kan användas inom områden som inte är av väsentlig självstyrelsepolitisk betydelse men som behövs för att garantera ålänningarnas rättsskydd och sociala förmåner.

    Fulltextlagar är att föredra för att göra den åländska lagstiftningen mer överskådlig och transparent, riktlinjer vi drog upp i samband med handlingsprogrammet. Med den åländska självstyrelsen har man behörighet, åtminstone delvis, över polisområdet vilket är unikt i vår omvärld eftersom majoriteterna i övrigt vill kontrollera polisen för att bibehålla makten över minoriteten. Vi bedömde att det var värt att gå in för en fulltextlag för att medborgarna ska kunna ta till sig lagen och kunna se den som en helhet.

    Att det sedan kräver praktisk hantering från lagberedningens sida var vi fullt medvetna om. Man måste se frågan i ett mycket längre perspektiv. Nu har vi tagit steget till en fulltextlag, det finns inget skäl att ompröva den saken, det är ett vägval vi har gjort. Jag för min del och regeringen tycker att det var ett korrekt vägval. Däremot måste man fundera kring mekanismerna för uppdateringar osv. kring fulltextlagar. Jag hoppas att vi ska kunna utveckla metoderna i takt med att vi ökar digitaliseringen och får smidigare sätt att lösa de praktiska sakerna, än det praktiska hantverk som vi nu jobbar med.

    Jag hoppas att lagtinget kan se på frågan mera självstyrelsepolitiskt, långsiktigt och ur medborgarnas perspektiv, nu är man väldigt praktiskt och konkret. Jag ångrar inte vägvalet, det var rätt som jag ser det, och jag tycker vi ska fortsätta på den vägen och göra bedömningarna.

    Ltl Katrin Sjögren, replik

    Talman! Jag tycker det är helt korrekt av lagtinget att problematisera, och diskutera och vända på varje sten. Jag är helt med på de ambitioner som landskapsregeringen har att det ska vara överskådligt, transparent och självstyrelsepolitiskt starkt. Vår uppfattning är att det inte bli det. Lag- och kulturutskottet hade att övervaka riksdagens förvaltningsutskott, riksdagens justeringsutskott och vi tycker inte det är tydligt gentemot medborgarna. Vi har samma ambitioner men frågan är hur vi kan nå dit.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    För mig och för landskapsregeringen finns givetvis inga åsikter om hur lagtinget behandlar ärendet. Man har rätt att ta upp vilka aspekter man vill av en fråga. Det här var frågor i samband med att lagen lades fram. Man visste ungefär hur utvecklingen skulle se ut, att behandlingen i riksdagen fortfarande var en pågående process. Det har varit vissa praktiska omständigheter som säkert har varit svåra att hantera inledningsvis, men framledes tror jag ändå, i det långa loppet, att det kommer att vara det korrekta valet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Jag hade inte tänkt begära ordet, men när man återkommer till diskussionen om lagstiftningsteknik kan jag inte låta bli. I början kommer mitt anförande att vara en juridikföreläsning, jag ber om översyn.

    Om man bortser från internationella konventioner som är bindande, EU- förordningar osv. har vi tre typer av lagar vi ska rätta oss efter på Åland. Grundlagar där vi har två egna, självstyrelse- och jordförvärvslagen, och Finlands grundlag som till vissa delar gäller på Åland. Rikslagar som finns i det man kallar röda boken, och landskapslagar som finns i det vi kallar blå boken. Gällande landskapslagar finns det en rad verktyg för att möjliggöra för en liten befolkningsgrupp ute på en vindpinad ö att ha självstyrelse.

    Verktygen finns i självstyrelselagen, dels möjligheten att ha helt egna fullständiga lagar med bara landskapets behörighet som är den renaste formen av landskapslag. Den andra formen är en blankettlag som med några paragrafer sätter i bruk en rikslag, fast behörigheten är åländska. Det finns hybrider av lagarna och ett verktyg i 19 § mom. 3, s.k. 19:3 lagstiftning, jag citerar från självstyrelselagen, ” i en landskapslag kan för vinnande av enhetlighet och överskådlig upptas stadgande av rikslagstiftningsnatur som i sak överensstämmer med motsvarande stadganden i riksdag. Upptagande av sådana stadganden i en landskapslag medför inte ändring i fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet”.

    Lagen vi pratar om är en ändring av en lag som baserar sig till stor del på 19:3. Det är absolut inte på något sätt en blankettlag som det tyvärr står i framställningen, vilket är fel. Den närmar sig en blankettlag eftersom så stor del är 19:3 i den här lagen.

    Vad innebär 19:3? Det innebär att det är en avskrift ändrar rikslagen, det är rikets behörighet, är det den bestämmelsen som gäller oavsett vad det står i någon bok. Som alla har konstaterat, problemet kan vara att man läser en sak i en bok, och så står det något annat i den bok som man egentligen borde ha läst.

    Man kan bekymra sig över detta ungefär som Jesus på korset, ursäkta nu låter jag som en präst, börja tvivla. Det ska man absolut inte göra, vad man ska ställa sitt hopp till är ny teknik. Att ny teknik kan frälsas ifrån ondo, om vi fortsätter på den här linjen. Man borde bara ha fulltextlagar och helt sluta med blankettlagar, jag håller helt med ltl Sundback. Men för att det ska vara möjligt resursmässigt, måste ny teknik användas.

    Man behöver ha en sajt på internet, ÅLEX, där den aktuella lagen finns. Där det markerar att det här är landskapets behörighet, och det här är riksbehörighet, enligt 19:3 eller vad den kommer att heta i framtiden, som kan komma att ändra. Det borde kunna göras en ändring det automatiskt, utan att vi har ändrat det i lagtinget. Man borde ta bestämmelser i lagen om ÅFS, Ålands författningssamling, att man automatiskt kan göra ändringarna när det bara är att klippa och klistra. Det borde vi frånhända oss från lagtinget, sedan skulle ett meddelande komma att lagen har ändrat. Det framgår på internet och om vi någon gång i framtiden trycker en lagbok kommer det att ändra även där.

    Det borde man ha för att kunna använda verktyget, för att göra det rättsäkert för tjänstemän och medborgare som läser lagen då är problemet löst. Det är ett verktyg vi ska värna om och utveckla och det kommer framför allt att bli viktigt i framtiden om vi ska få möjlighet att få kompetens-kompetens och välja vilka kompetensområden som helst som vi tar åt oss, så är det ofta bara en liten del vi behöver ändra.

    Det kommer att vara som det är idag, till stora delar kan vi ha Finlands lagstiftning ikraft, men vi behöver ändra en liten viktig del då kan vi ha fulltextlag 19:3 och det står på internet att nu har det ändrat.

    Man kan lägga till övrig funktionalitet som förklarar lagen, som länkar in rättsfall, olika tolkningar som har gjorts av myndigheter osv. att det blir en berättelse, att det är en lag och allt som finns omkring den. Som jurister idag kan göra och som delvis finns i vår lagbok, där man sätter in vissa viktiga rättsfall t.ex. i självstyrelselagen och även i andra lagar.

    Låt oss ta ny teknik i bruk och frälsa oss ifrån problemet. Det är det projektet som kanslikommissionen har beslutat dra igång bl.a. för att få en uppdaterad lagbok på internet, lagboken är vår viktigaste produkt som måste vara uppdaterad och finnas på ett läsarvänligt sätt. Pengar som lagtinget har budgeterat kommer väl till pass och problemet kommer att försvinna. Åsikten som liberalerna fortfarande har växer det faktisk mossa på, den är gammalmodig. Den kan man lämna för det är ingen framsynt självstyrelsepolitisk åsikt tycker jag.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, fru talman! Eftersom man inte i replik får ställa frågor till anförandet måste jag fråga mig själv. Är det bara jag i lagtinget som ser ett problem i den teknik som kollegan Danne Sundman framförde? D.v.s. tillämpa självstyrelselagen 19:3 för att vinna överskådlig och enhetlighet i en sådan omfattning som leder till att ett annat parlament de facto kan ändra innehållet i de lagar som Ålands lagting har stiftat? Jag tycker det är ett flagrant brott mot parlamentens och folkmaktens autonomi.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Man måste se pragmatiskt på det. Väljer vi att ha obegränsade resurser skulle vi kunna skriva alla lagar, men det kan vi inte i dag. Att vi har ett annat parlament som ändrar de lagar som vi stiftar, så är det inte, man ändrar de lagar som vi bara har gjort en avskrift av. Kan vi inte acceptera det måste vi begära att få bort 19:3, och förbjuda det och inte ha det verktyget för att göra det smidigt. Man har redan accepterat det när man tog verktyget, det gjorde man av pragmatiska orsaker, man ville kunna göra det. Sedan är frågan i vilken omfattning och vilken symbolisk nytta det har. I fallet Ålands polismyndighet har det symbolisk betydelse vilket polisstyrelsens ordförande ltl Åke Mattsson var inne på. Man måste överväga om man har direkt nytta, om det är viktigt för folket och för oss, men den parlamentariska friheten har vi och utnyttjat här.

    Ltl Gunnar Jansson, replik

    Tack, talman! Jag tycker fortfarande som förutvarande polis, polischef i många repriser och medborgare, att det är ett problem om vi har en polislag i mitt samhälle där jag bor inte kan lita på att bestämmelser i en polislag, sådana som det är avfattade och antagna av Ålands lagting, överhuvudtaget gäller. Jag har svårt att se det förnuftiga i ett sådant system. En polislag som alla dagar gäller överallt, och oss alla, på ett mycket vardagligt plan. Det som jag ser det betänkliga i att tillämpa självstyrelselagen 19:3 i en sådan omfattning, såvitt jag förstått var det aldrig meningen att man skulle göra så.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Problemet finns bara om man använder den medeltida tekniken, böcker. Använder man den nya tidens teknik IT finns inte problemet. Det finns ingen lag som inte stämmer överens, den är redan uppdaterade enligt beskrivningen jag gjorde. Annars finns en notering att momentet eller paragrafen har ändrat och det här gäller, det finns länk här varsågod. Problemet löses, vi frälses ifrån medeltida ondo, om vi börjar läsa lagar vilket folk gör idag. Hur många läser lagar ur lagboken, hur många läser lagarna på internet? I Finland anlitar många FINLEX som är en alldeles utmärkt sajt. En åländsk version av FINLEX löser bekymret som är ett pragmatiskt verktyg som måste utvecklas, vilket vi ständigt gör här i Ålands lagting. Är man bekymrad över Finlands riksdags inflytande över våra lagar, då är det värre med det inflytande som vi helt har frånhända oss som är i Bryssel där man de facto kan göra det i ännu större omfattning än vad Finlands riksdag kan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Vi kan vara överens att inget av systemen fungerar fullt ut, båda har svagheter. Man behöver ta till sig diskussionen hur man kan förbättra svagheterna bl.a. ett bättre ansvar i olika lagstiftningar när det gäller blankettlagarna. Polislagen kommer aldrig att bli klart uppdaterad oavsett vilket system man har eftersom lagstiftningen skall godkännas via presidenten, vi kommer att ha oklarheter i lagstiftningen oberoende hur vi gör eller vilket system vi har. Man kan se det som ett problem men det kan vi leva med, framför allt med den typen av ändringar som varit nu som inte berör gemene medborgare. Det viktigaste är ändå symbolfrågan, och jag tror samtliga är överens om att vi behöver ha en egen polislag.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Som jag sa i mitt anförande borde man försöka få till en sådan teknik när man har flera paragrafer som är exakt lika, 19:3 bestämmelser, att det uppdateras i ÅFS elektroniskt t.o.m. utan lagtingets medverkan, det handlar om en avskrift ctrl c, ctrl v på tangentbordsspråk.  Då kan lagen ständigt vara uppdaterad på internet. Det borde lagstiftas om att ge rätten till landskapsregeringen att publicera lagar på det sättet, det går inte att bara publicera utan det måste lagstiftas om det. Det finns en lag om ÅFS och i den kan man ändra. Tillsammans med verktyget som håller på att skapas, och som kommer att lanseras senast 2016 när det här huset har renoverats och den nya digitala läktaren är klar i sin helhet. Då löser man problematiken och kan använda verktyget ännu mera än idag och har flera s.k. extrema exempel som polislagen där merparten är 19:3 utan att få problem. Problemen kan jag förstå särskilt för dem som ska läsa den å tjänstens vägnar, som ltl Åke Mattsson och hans kollegor.

    Ltl Åke Mattsson, replik

    Tack, fru talman! Polisen har inte så stora problem, där är man uppdaterad och känner till det. Det är snarare medborgarna som kan bli utsatta för polisens ingripanden på olika sätt som man inte är medveten om vilka befogenheter det finns. Tillämpningarna som kommer i de exakta avgränsningarna hur långt man får gå som behöver komma på svenska språket. Det kan komma blandad lagstiftning från riket t.ex. brandorsaksutredningar som vi har exempel på nu, tillika med sådant som är direkt riksdagslagstiftning. Det måste fattas ett beslut i lagtinget och lagen måste godkännas via riket och det tar tid, kan ta flera månader.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! I min idéverkstad när jag fundera på detta, borde man sträva till att det är hela kapitel eller åtminstone hela paragrafer, endast i extremfall enstaka moment som är 19:3, då kan man enkelt säga att kapitlet är 19:3. Det ställer krav på att man anpassar sig till förlagan, det har man gjort i det här fallet, om inte hela lagen ändrar måste det komma ett nytt lagpaket. Det är fullt möjligt att lösa med lite kreativitet, jag pratar om ny teknik, med befintligt teknik som används och finns runt om oss i hela världen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Det blir lite pinsamt när ltl Sundman sällar sig till den skaran som ställer sig i talarstolen och säger att vi borde enbart ha fulltextlagar, och endast anta sådana lagar i Ålands lagting. Går man tillbaka och gör en snabbkoll på vilka lagförslag som ltl Sundmans regering har lagt fram så räcker knappt mina fingrar och tår till för att räkna upp de blankettlagsförslag som lades från landskapsregeringens sida för 2013. Majoriteten av de lagar vi får till salen är blankettlagar. Ändå har ltl Sundman mage att stå i talarstolen och säga att så här borde det inte vara, landskapsregeringen borde lägga fram fulltextlagar i alla fall. Sätt press på den landskapsregering som man stöder och se till att man börjar leverera fulltextlagar. Nästan varje lag vi får är en blankettlag, att stå här med den retoriken håller inte. Stig ned från talarstolen och sätt press på din regering istället.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Jag har mage i varierande omfattning från tid till annan att säga det för jag vet varför man gör det, vi har inte resurser att ha fulltextlagar. Med det system vi har i dag går det inte att ha fulltextlagar. Därför måste man av pragmatiska orsaker ha rena blankettlagar, vilket jag ibland tycker är okej, blankettlagar med en massa undantag, för många undantag som t.ex. i barnskyddslagen. Det är inget jag skäms för, däremot skäms jag för ltl Jonsson som inte inser att självstyrelse kostar. Proklamerar man självständighet kostar det ännu mera, då är verktygen som jag säger ännu viktigare. Det är väl magen på Jonsson vi ska granska i så fall, den är inte så stor.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Storleken på min mage har ingen större relevans i det här sammanhanget. Ltl Sundmans världsbild tycks den vara ganska inskränkt, att lagstiftning måste kosta. San Marino t.ex. med 29 000 invånare de sköter allt, de har resurser så att det räcker, de klarar att hantera en lagstiftning. Tror man på det och har ambitionen, som ltl Sundman har, att man bara ska ha fulltextlagar klarar man av det. När man t.o.m. levererar blankettlagar där vi har egen behörighet på sjukvårdens område, utskänkning av alkohol i trafik mellan Åland och utlandet, där det kommer blankettlagar och vi kopierar den finska lagstiftningen. Det är klart att det inte går om man försvarar sig med att det kostar pengar och är omöjligt. Stå inte i talarstolen och säg att man har ambitionen att allt ska vara fulltextlagar, att blankettlagarna ska bort. Man borde skämmas över ett sådant uttalande.

    Ltl Danne Sundman, replik

    Fru talman! Man ska vara stolt om man har ambitioner. Däremot måste man vara realistisk och inse realiteterna. Alla blankettlagar vi har är innanför landskapets behörighet, per definition. Sätts en blankettlag ikraft tar vi en finländsk lag och sätter den i kraft innanför vår behörighet, det kan man inte skämmas för. Varför vi måste ha så mycket blankettlagar, om jag upprepar mig igen, dels av praktiska orsaker för att man inte har resurser att göra det och dels för att ibland är vettigt. Jag är helt säker på att Ålands Framtid kan tänka sig att det finns blankettlagar som är vettiga. Väljer man bort allt det här och inte behöver ta hänsyn till, vilket man kan göra i opposition, att resurserna ska räcka till att då tycker jag att man redan nu kan önska sig bara fulltextlagar. Det är inte möjligt, men i större utsträckning möjligt om vi får det nya verktyget att vi har en sajt där uppdateringar visas automatiskt och ger rätten till landskapsregeringen att publicera det. En kreativ lösning för att uppnå det som alla vill, man behöver inte skämmas för att vara kreativ.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Göte Winé

    Tack, fru talman! Vi pratade i gruppen om lagen att det kommer att bli mycket kring lagstiftningstekniken och debatten har blivit, blankettlag eller fulltextlag vilket är det bästa? Polislagen har varit i utskottet, och jag håller med ltl Katrin Sjögren att lagen har varit komplex. Vi har skaffat en ny åländsk polislag och samtidigt uppdaterar Finland sin polislag vilket gör att saker blir komplex. Ännu mer komplex blir den eftersom EU ser över lagstiftning kring vissa områden.

    Orsaken till mitt anförande var att jag uppfattade att ltl Sjögren i replik nämna att utskottet tyckte att fulltextlag inte vara optimalt. Jag vill från min sida säga, jag har tidigare nämnt och håller fast vid det, att jag tycker det är rätt att vi går in för en fulltextlag. Det är något som berör alla enskilda medborgare. Är det någonstans vi verkligen ska se till att vi har fulltextlag är det när alla medborgare blir berörda av den.

    Däremot vill jag säga, tålamod, vi behöver våga se långsiktigt. Polislagen är en dununge som håller på att växa till sig. Att vi får ge den lite mer långsiktigt och att den kommer till.

    Det finns saker att förbättra. Det som lantrådet sa, hur ska vi hålla oss uppdatera kring fulltextlagar? Att vi verkligen är på tå och med från första början. Att vi är med i diskussionen mellan lagting och landskapsregering. Minister Valve sade förtjänstfullt tidigare, tackade för samarbetet som har varit mellan utskottet, här blev det oklart, vem följer upp? Att man vågar se framåt, det är ett arbete som är på gång och man utvecklar.

    Ltl Danne Sundman nämnde om lagbok på internet, vilket är viktigt att det kommer i gång. Att man får en betydligt snabbare uppdatering än vad vi får, ltl Sundman kallade det medelålders böckerna, i den blå boken. Det är viktigt att vi håller det så uppdaterat vi bara kan. Det som kom fram i ett tidigare replikskifte, även blankettlagarna kommer att vara fördröjda. Med fulltextlag krävs det mer av oss i lagtinget i arbete och engagemang och det är väl vad vi vill göra för vår självstyrelse.

    Vår framtida utmaning är att ser framåt. Jobba på att det blir bra och därigenom se till att man snabbt och konkret följer upp när arbetet börjar i riksdagen. Följer upp lagarna så att man hänger med från första början.

    Ltl Jonsson tog upp i en replik hur ltl Danne Sundman har mage att säga att alla lagar ska vara fulltextlag, där är jag inte så framåtdrivande som ltl Sundman. Alla lagar behöver inte vara fulltextlag, vi behöver även se över våra resurser. Det nämndes i tidigare replikskifte om kemikalielagen, där behöver vi definitivt se vilka resurser vad vi har för förvaltning på Åland. Det är viktigt att vi lägger resurserna på den enskilde medborgaren och är med på tå direkt.

    Talmannen

    Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om att landskapsregeringens lagförslag läggs till grund för behandlingen? Nej, inget sådant förslag väcks.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs enbart det första lagförslaget och det föreläggs i sin helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av polislagen för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Konstateras att utskottet har föreslagit att det andra lagförslaget ska förkastas. Förslag om förkastande tas upp till behandling vid ärendets andra behandling.

    Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Första behandling

    2        Patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

    Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 3/2013-2014)

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2013-2014)

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Christian Beijar

    Fru Talman! Social- och miljöutskottet föreslår i sitt betänkande angående patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård att det första lagförslaget, landskapslag om tillämpningar på Åland om lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och det tredje lagförslaget om landskapslag om ändring av 2 och 12 §§ landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård antas med några mindre ändringar av teknisk natur. Att lagförslaget som berör landskapslag om upphävande av 22 § landskapslagen antas i föreslagen form.

    Social- och miljöutskottet har inte varit helt enigt om betänkandet, ledamot Anders Eriksson har reserverat sig. En reservation som han själv får redogöra för.

    Genom lagförslaget implementeras EU-parlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård trädde i kraft i riket den 1 januari 2014. Lagen innebär att EU:s s.k. patientrörlighetsdirektiv implementeras. Det är naturligtvis bra att patientrörlighetsdirektivet implementeras även på Åland. Syftet är att göra det lättare för patienter att få tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster som erbjuds i andra EU-länder än där patienten är försäkrad och ökar valfriheten på hälso- och sjukvård.

    Behörighetsfördelningen av de lagstiftningsområden som berörs av patientrörlighetsdirektivet är delad mellan landskapet och riket. De flesta ersättningar som betalas ut till patienterna enligt lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, föreslås betalas ut med stöd av sjukförsäkringslagen som är rikets behörighet.

    När patientrörlighetsdirektivet har införts i lagstiftningen kan en persons rätt till vård eller behandling i gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssituationer antingen grunda sig på EU-förordningarna eller patientrörlighetsdirektivet. En persons rätt till ersättning och ersättningsförfarande beror på vilken bestämmelse som ska tillämpas.

    Gällande förordningarnas bestämmelser om hälso- och sjukvård ska det som är fördelaktigare för en person alltid tillämpas i första hand. Enligt förordningarna har en person rätt till sjukvård som är nödvändig av medicinska skäl under tillfällig vistelse i ett EU eller EES-land eller Schweiz. Då avses sjukvård som är nödvändig av medicinska skäl och som inte kan vänta tills man kommer hem, t.ex. turister som blir sjuka på sin turistort. En person har rätt enligt förordningarna att erhålla förhandstillstånd för vård i ett annat EU, EES-land eller Schweiz om den försäkrande staten inte kan tillhandahålla behandling inom en tid som är medicinskt försvarbar.

    För Ålands del innebär det att Ålands hälso- och sjukvård på en persons begäran ska ge ett förhandstillstånd om att personen kan söka vård i ett annat EU, EES-land om Ålands hälso- och sjukvård inte kan tillhandahålla vården inom de gränser som anges i vårdgarantin i landskapslagen om hälso- och sjukvård. Ålands hälso- och sjukvård betalar direkt till den behandlande hälso- och sjukvårdsmyndigheten. Sedan år 2011 har endast två ansökningar om förhandstillstånd inlämnats till Ålands hälso- och sjukvård.

    Gällande patientrörlighetsdirektivet kan en person med några undantag, fritt och utan särskild ansökan, söka och anlita hälso- och sjukvårdstjänster inom den offentliga eller privata hälso- och sjukvården i ett EU, EES-land eller Schweiz. I sådana fall måste den som söker vård först betala vården och i efterhand ansöka om ersättning från Folkpensionsanstalten. Personen betalar de kostnader som den behandlande staten uppbär och ansöker därefter om ersättning från Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten ersätter vårdkostnaderna enligt sjukförsäkringslagen på samma villkor som vid ersättning för kostnader för hälso- och sjukvårdstjänster hos en privat producent, under förutsättning att den givna vården ingår i det finländska tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården.  EU:s patientrörlighetsdirektiv innebär att valfriheten att söka hälso- och sjukvård utanför det egna försäkringslandet ökar, utan krav på förhandstillstånd.

    Utskottet anser att det är till fördel att den ersättningsmodell som valts för vård med stöd av patientdirektivet finansieras via sjukförsäkringen, vilket innebär att förslaget har begränsade ekonomiska effekter för Ålands hälso- och sjukvård.

    Behörigheten att besluta om vilka hälso- och sjukvårdstjänster som skall erbjudas av Ålands hälso- och sjukvård hör till landskapets behörighet. Medan det hör till rikets behörighet att bestämma vilka hälso- och sjukvårdstjänster som ersätts enligt sjukförsäkringslagen.

    De tjänsteutbud som läggs till grund för beslut om ersättning vid folkpensionsanstalten, bygger på rikets gällande hälso- och sjukvårdslagstiftning och rådande vårdpraxis. Bestämmelserna om de finländska hälso- och sjukvårdstjänsterna blir därför tillämpliga även på personer i landskapet, via sjukförsäkringslagstiftningen och rådande vårdpraxis. Bestämmelserna över de finländska hälso- och sjukvårdstjänsterna blir därmed tillämpliga även på personer i landskapet via sjukförsäkringslagstiftningen, vid prövningen av ansökningar om ersättning av sjukvård som en person fått av privat vårdgivare eller hos hälso- och sjukvårdsproducent i ett annat EU-land.

    Avsikten är att tjänsteutbudet inom den finländska hälso- och sjukvården så småningom ska definieras närmare av ett tjänsteutbudsråd för hälso- och sjukvården. En av tankarna bakom ett enhetligt tjänsteutbud för hälso- och sjukvården i Finland, är att alla ska ha rätt till samma hälso- och sjukvårdstjänster oberoende av till vilket sjukvårdsdistrikt personen hör.

    Landskapet är dock inte bundet av det tjänsteutbud som det nya tjänsteutbudsrådet kommer att utarbeta, eftersom det hör till landskapets behörighet att besluta om vilka hälso- och sjukvårdstjänster som ska erbjudas av Ålands hälso- och sjukvård.

    För närvarande är inte tjänsteutbudet i landskapet närmare definierat.  I riket finns ca 200 000 åtgärder inom det befintliga tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården och att skillnaderna i tjänsteutbudet inom Finland och även inom Norden bedöms små. Mot bakgrund av det omfattande arbete och den specialkompetens som krävs för att närmare definiera tjänsteutbudet samt att avvikelserna i tjänsteutbudet bedöms vara små inom Norden, anser utskottet att det inte är motiverat att framöver utarbeta och anta egna beskrivningar av de hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls i landskapet.

    Direktivet förutsätter ett omfattande informationsansvar som ska skötas vid en s.k. kontaktpunkt. Enligt lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård fungerar Folkpensionsanstalten som nationell kontaktpunkt. Folkpensionsanstalten ska bl.a. sammanställa, tillhandahålla och sprida information som hänför sig till det finska hälso- och sjukvårdssystemet, som gäller hälso- och sjukvårdstjänsterna och användningen.

    Information ska ges bl.a. om vårdpraxis och förfaranden i anslutning till sökande av vård, samt kraven på vårdens kvalitet och säkerhet, tillsynen över och utvärdering av verkssamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården. Information om patientens rättigheter och huruvida en patient kan söka ändring och rättelse i ett beslut. Utskottet har, som man säger, erfarit att kontaktpunktens service skall ges på finska, svenska och engelska språken.

    Av betänkandet framgår att landskapsregeringen avser att förhandla om att vissa uppgifter överförs via en överenskommelseförordning till Folkpensionsanstalten. Utskottet delar landskapsregeringens uppfattning att det är ändamålsenligt och motiverat av resursskäl att Folkpensionsanstalten även sköter de informationsuppgifter som faller inom landskapets behörighet och som i riket ankommer på kontaktpunkten.

    Jag kan i det sammanhanget informera lagtinget att landskapsregeringen i förra veckan fattade beslut om förslaget till en överenskommelseförordning, angående skötseln av vissa uppgifter angående gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Nu tar justitieministeriet över ärendet, och vi ligger ganska bra till i tid. Om inga oförutsedda problem dyker upp ska förordningen kunna komma i kraft samtidigt som lagstiftningen. Troligtvis går det bra eftersom det enbart kommit positiva svar från Folkpensionsanstalten och Social- och hälsovårdsministeriet.

    Slutligen berör utskottet frågan om prislista och patientströmmar och konstaterar att en prislista över vad det kostar att producera en hälso- och sjukvårdstjänst behövs, både när en person från utlandet får vård vid Ålands hälso- och sjukvård och när den personen i landskapet söker vård i annat EU-land. I det första fallet behövs prislistan för att kunna fakturera kostnaden till den som ska betala, dvs. patienten eller Folkpensionsanstalten. I det andra fallet ska Ålands hälso- och sjukvård på Folkpensionsanstaltens begäran tillhandahålla uppgifter om vad motsvarande vårdtjänst skulle ha kostat om den getts vid Ålands hälso- och sjukvård. 

    Under behandlingen har utskottet informerats om att arbetet med prissättningen är stort och omfattande och därför understryker utskottet vikten av att priserna beräknas enligt en kostnadsberäkningsmetod som täcker de faktiska vårdkostnaderna och uppmanar landskapsregeringen att följa upp arbetet till den delen.

    När det gäller patientströmmar och efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster i landskapet från andra EU-medborgare antar utskottet att det inte kommer att öka i någon större utsträckning och att vårdgarantin fortsättningsvis skall kunna uppfyllas.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Tack för ett gediget och bra betänkande och en god presentation. Jag vill fråga om kontaktpunkten som jag även berörde i remissen, huruvida utskottet har kunnat klura ut om man kan ha en lokal information från Folkpensionsanstaltens lokala kontor, att folk kan vända sig direkt dit. Det stod i framställningen att det framförts farhågor vid beredningen av ärendet, att kontaktpunkten blir gemensam för hela Finland och att servicen på svenska, och behandlingstiden kan bli lidande. Kommer det att finnas någon möjlighet att uppgifterna finns på FPA:s lokalkontor?

    Christian Beijar, replik

    Fru talman! Den uppgift vi fick från representanter från Folkpensionsanstalten, som framgår i vilka vi har hört, är att kontaktpunkten troligen kommer att förläggas till riket. Det beror helt på uppgifternas art var den förläggs. Att säga exakt var kontaktpunkten kommer att förläggas beror helt på ärendenas natur, så fungerade det inom Folkpensionsanstalten. Man specialiserar sig inom olika områden inom olika distrikt, eller kontor. Min uppfattning är att ingenting kommer att komma till Åland. Men Folkpensionsanstaltens kontor kommer givetvis att finnas kvar här.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Tack för den informationen. I samband med framställningen framhölls att det skulle finnas en kontaktpunkt i landet, men ni har tydligen fått information om att det kan bli fler. Det kan innebära, om de är specialiserade på olika områden, att den svenskspråkiga servicen kan råka ännu mer i riskzonen. På de olika punkterna kommer det att vara färre personer som har svenska som modersmål och kan helt och hållet försvinna än om alla skulle vara samlade till en enda. Det här är en fråga man får följa med och se den utvecklas under åren.

    Christian Beijar, replik

    Jag kan inte svara i detalj på frågan. Det vi har fått information om är att de garanterar att servicen kommer att bli på svenska. Det kan bli så att det bara blir en gemensam kontaktpunkt för svenskspråkiga. Med erfarenhet från tidigare som berört Folkpensionsanstalten har de specialiserat sig på vissa saker, men detaljerna har vi inte diskuterat med dem. Det är möjligt att det blir en kompaktpunkt som servar de svenskspråkiga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Utskottsordförande Beijar betonade att det är motiverat av resursskäl att Folkpensionsanstalten även sköter de informationsuppgifter som faller inom landskapets behörighet. På vilka grunder kan ltl Beijar kan säga det? Mig veterligen har inte utskottet fått någon uppfattning om vad det kommer att kosta. Vad FPA kommer att begära för att utföra uppgifterna. Det är märkligt formulerat i betänkandet, och märkligt att säga i presentationen att det är motiverat av resursskäl. Jag ska återkomma till detta i detalj. Men jag undrar vad uttalandet bottnar sig i.

    Christian Beijar, replik

    Fru talman! Uttalandet bottnar sig i att det har kommit information från Folkpensionsanstalten att det inte blir egentliga kostnader för kontaktpunkten i detta skede. Det grundar jag min diskussion på.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag får konstatera, eftersom jag varit varje gång vi behandlat ärendet, att den informationen måste ha kommit någon annanstans ifrån än den information vi fick under utskottsbehandlingen.

    Christian Beijar, replik

    Fru talman! Informationen har kommit efter att betänkandet klubbades.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Fru talman! Som det framgår av betänkandet är jag tvungen att reservera mig i ärende. Det är fem motiv som jag vill nämna som gör att jag var tvungen att lägga reservationen.

    Framtidens sjukvård och de utmaningar som Åland står framför bör frågan om gränsöverskridande hälso- och sjukvård diskuteras i ett betydligt bredare perspektiv än detta. Det bör diskuteras i ett perspektiv om vad Åland samhällsekonomiskt kan vinna på ett utökat främst nordiskt samarbete även inom vårdproduktionen, inte bara sett ur patienternas perspektiv som framställningen handlade om.

    Den stora framtida hälso- och sjukvårdsutmaningen berör inte ens landskapsregeringen i sitt förslag. I sedvanlig ordning expedieras enbart de EU-direktiv frågan berör utan dess mera politiska överväganden gällande övriga utmaningar inom hälso- och sjukvårdsområdet. Jag lyckades inte heller få övriga ledamöter i utskottet med på att engagera sig och lägga förslag till landskapsregeringen om vikten av nytänkande och aktivitet inför de utmaningar Åland står för. Detta är samhällsekonomiskt oerhört viktigt.

    Den andra punkten, behörighetsfördelningen av de lagstiftningsområden som berörs av patientrörlighetsdirektivet. Den är precis som Beijar sa, delad mellan Åland och Finland. Mot den bakgrunden har landskapsregeringen valt att via överenskommelseförordning överlåta den behörighet vi har på riksmyndigheterna. Det här arbetssättet är genomgående för nuvarande regering, det kommer allvarligt att utarma landskapsförvaltningen.

    Under de år jag var verksam inom landskapsförvaltningen, det berodde inte på mig personligen utan de arbetssätt rådde då, var det en delad behörighet gjorde man allt man kunde för att försöka, via överenskommelseförordningar, få över behörighet från rikssidan. Nu är det genomgående det motsatta. Den här regeringen knuffar viktig behörighet ifrån sig, vilket är olyckligt. Den valda vägen att alltid föra över behörighet till Finland för att det är så komplicerat och krångligt, som det har sagts, leder till att det så småningom inte finns någon kompetens kvar inom vår egen förvaltning.

    Jag har sagt det tidigare men tål att upprepas. I stort sett alla lagar som levereras till lagtinget denna mandatperiod är s.k. blankettlagar. Det var festligt att ta del av de anföranden som kom gällande polislagstiftningen. Där företrädarna för regeringspartierna helt plötsligt pratade om att man i samtliga sammanhang borde ha fulltextlagstiftning.

    Frågan vi behöver ställa oss, varför har vi egen lagstiftningsbehörighet på Åland? Är det faktisk för att bygga världens dyraste kopieringsmaskin eller är det för att vi ska ha möjlighet att ha en lagstiftning som är anpassade till våra förhållanden. Som kan bygga ett bra Åland ännu bättre. På något sätt förefaller nuvarande regering inte inse vad man kan åstadkomma med en god och väl genomtänkt lagstiftning.

    Det tredje motivet för min reservation är informationsansvaret. Med direktivet följer ett omfattande informationsansvar. Informationen ska skötas via en s.k. kontaktpunkt. Även detta anser landskapsregeringen att riksmyndigheterna ska sköta, trots att det är åländsk behörighet.

    Konsekvenserna blir att ÅHS får göra grundarbetet med att sammanställa informationen, det framkom under hörandet i utskottet. Det är inte klarlagt under utskottsbehandlingen, utskottsordförande Beijar, vilka merkostnaderna blir av att FPA ska sköta informationen. Risken är stor för dubbelarbete och dubbla kostnader. Att inte ens ha en informationspunkt på Åland över så här viktiga frågor, och inte ens vet om informationen kommer att ske på svenska. Jag tycker det är under all kritik.

    Den fjärde punkten som motiv till min reservation. Enligt självstyrelselagen för Åland hör hälso- och sjukvård till åländsk behörighet. Därmed även rätten att bestämma om tjänsteutbudet för åländsk hälso- och sjukvård. Med lagförslaget innebär det att de tjänsteutbud inom hälso- och sjukvården som läggs till grund för beslut om ersättning vid Folkpensionsanstalten bygger på rikets gällande hälso- och sjukvårdslagstiftning och rådande vårdpraxis.

    Detsamma kommer att gälla för personer som tillhör ÅHS ansvarsområde oavsett om den åländska hälso- och sjukvårdslagen definierar vårdtjänsteutbudet på ett annat sätt. Jag motsätter mig att viktig åländska beslutanderätten sätts på undantag igen.

    Det femte motivet för min reservation är det som allra mest kan beröra åländska patienter. En person som känner sig tvungen att söka vård utanför Åland är det väsentligt att kunna få ett förhandsbesked om vilka ersättningar vederbörande kan få. I Sverige kan man få ett klart och tydligt förhandsbesked vilken ersättning man kan få i ett annat EU-land. Förhandsbeskedet är bindande vid en senare prövning om ersättning. I den finländska modellen finns inte den möjligheten, eftersom landskapsregeringen följer lagen rakt av blir de åländska patienterna i ett sämre läge än patienter i Sverige. Det här skriver övriga ledamöter i utskottet att man t.o.m. tycker är positivt. Det tycker jag är väldigt förkastligt. Mot den här bakgrunden kommer jag att föreslå att lagstiftningen förkastas.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Ålands Framtid talar med dubbla budskap. I förra diskussionen skulle landskapsregeringen spara, minska, skära ner på administration och byråkrati, ministrar och i landskapsregeringens förvaltning. I den här diskussionen ska vi bygga upp nya strukturer, ha egna system i stället använda befintliga strukturer för att på så kostnadseffektivt sätt som möjligt kunna implementera EU-direktivet. Varken social- och hälsovårdsministeriet eller chefen för FPA:s kontaktpunkt anser att förslaget kommer att medföra några större kostnader, snarare att det är nödvändigt och ändamålsenligt att ha ett gemensamt system. Det är den rätta vägen att gå, att använda befintliga strukturer att vi kan satsa våra åländska pengar på att bevara vården på ÅHS.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Minister Aaltonen säger att det är märkvärdigt hur vi resonerar. Det är inte märkvärdigt, för oss är det viktigt att det finns en informationspunkt i landskapet och än mer viktigt att informationspunkten fungerar på svenska. Vi har inte fått förklarat vilka merkostnader en informationspunkt kommer att medföra, jag har ställt frågan gång på gång i utskottet. Det är klarlagt att ÅHS kommer att få göra en stor del av grundarbete. Om man inte helt och hållet tänker strunta i den åländska hälso-och sjukvården och låter den informationspunkten, var den än är i Finland och på vilket språk den tillhandahåller sin information, informerar om vad som i stort gäller i landet. Det innebär att allt ska likriktas, vi kommer inte att ha någon behörighet inom ett sådant viktigt område som Ålands Framtid anser att hälso- och sjukvård är.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Enligt reservationen hävdar ltl Eriksson att Åland borde definiera sitt eget tjänsteutbud. Det finns ca 200 000 olika åtgärder inom det befintliga tjänsteutbudet. 200 000, menar ltl Eriksson verkligen att Åland ska sätta samman en egen tjänsteutbudslista, egna experter som definierar explicit för Åland. Visst, vi kan ha en egen förteckning det har vi behörighet till. Vill ltl Eriksson hellre sätta resurser på det framom konkret vård mot patienter på ÅHS föredrar jag det senare. Det kostar mellan 500 000 till 700 000 att upprätta ett organ som skulle definiera vårt eget tjänsteutbud, det anser jag inte är väl använda pengar. Däremot kan vi titta på tjänsteutbudslistan och göra förändringar men vi har inte ens tillsatt en kommitté.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Vi hade en synnerligen omfattande behandling av ärendet, direktivet i utskottet. Vi fick överhuvudtaget inga ekonomiska upplysningar från landskapsregeringen vad det ena eller andra skulle kosta. Nu finns det tydligen prislapp på både det ena och det andra, så något konkret har reservationen hittills tillfört. Om vi ska ha en egen förteckning eller inte, sägs det klart och tydligt i lagframställningen att ”för närvarande är inte heller tjänsteutbudet i landskapet närmare definierat”. Nu finns ingen definition över tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvårdsområdet i landskapet Åland. Man har satt armarna i kors och väntar på vad man ska göra på rikssidan, och det kommer att gälla här. Det tycker jag dåligt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Fru talman! Jag undrar om ltl Eriksson har suttit i samma utskott som jag. Det är klart och redigt. Vi får ersättning från FPA, det är FPA som ska sköta den kostnaden. Varför anser man att man vill ha en egen kontaktpunkt på Åland? Jag förstår inte kopplingen, på vilket sätt kan vi spara, effektivera verksamheten om vi har verksamhet här?

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Allt handlar inte om att spara. Vad är syftemålet med direktivet, ltl Kemetter? Syftemålet med direktivet är att ålänningarna ska veta vilka möjligheter man har att ta specialistvård i Tyskland, Schweiz eller Sverige. Att människor som flyttar till Åland ska kunna ta del av de åländska hälso- och sjukvårdsutbudet så effektivt och bra som möjligt. Det är grundsyftemålet med direktivet och jag anser att det är viktigt. Det är inte några omfattande saker vi pratar om när det gäller informationen. Det är viktigt att från åländsk sida, om ltl Kemetter får höra vad jag säger, att på svenska kan förklara vad som gäller inom det viktiga politikområdet.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Fru talman! Allt handlar inte om att spara säger Ålands framtid. Jag tycker jag har hört en helt annan debatt, det handlar reservationen i första hand om man ser på andra meningen ”ytterligare ökade kostnader”. Det har inte kommit fram under mina sessioner jag suttit i utskottet, ”om vikten av nytänkande aktivitet inför de utmaningar Åland står inför”. Vilka frågor är det här, för ltl Eriksson har inte i utskottet nämnt vad det är.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det har jag definitivt gjort i utskottet, t.o.m. i remissen gick jag igenom ganska många förslag om man kunde samarbeta med resten av Norden för att spara pengar inom hälso- och sjukvårdsområdet. Den här repliken visar tyvärr att anförandet, och det jag sagt i utskottet har klingat för döva öron. Jag kan trösta ltl Kemetter att nästa vecka kommer vi med en motion i ärendet. Vi kommer ytterligare att motivera och lägga konkreta förslag och då hoppas jag att man kan ha en saklig debatt om det här enormt viktiga politikområdet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Frågeställningen om förhandsbeskedet som ltl Eriksson lyfte fram kan jag sympatisera med att det skulle vara positivt att ha. På rikshåll kom man fram till att det var relativt små ersättningar som kräver en hel del byråkrati, som kostar väldigt mycket. Vår landskapsregering har tagit ställning till att vi inte gör det p.g.a. det innebär en hel del kostnader. Hur ville Ålands Framtid finansiera det när man samtidigt föreslår i budgetdebatten att vi ska dra ner på alla områden, särskilt inom hälso- och sjukvården.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Ltl Carlsson är en mycket sympatiskt ledamot, men har ett besynnerligt sätt att argumentera. Det är precis samma om vi lägger förslag i budgetdebatten, då ska vi förklara allt i detalj. När det gäller den här konkreta frågan, ltl Carlsson, tycker jag åtminstone att vi i utskottet har kunnat bekanta oss med hur är den svenska modellen är uppbyggd. Vad skulle det innebära i merkostnader för Ålands landskapsregering om en ålänning som har en allvarlig sjukdom vill ha ett förhandsbesked, vad kostar det om jag söker vård i Tyskland? Det gick inte att diskutera de här frågorna. Det svar jag fick genomgående, hoppas jag att ltl Carlsson kan hålla med om, det var så komplicerat och krångligt.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag kan inte hålla med om att det skulle ha sagt att det är så oerhört komplicerat att det inte går att förklara, den frågan är relativt enkel det handlar om att få förhandsbeskedet. Det komplicerade är att skapa en byråkrati runt det som blir kostsam och dyr. Det tycker jag ltl Eriksson måste ta till sig, för relativt små ersättningar, det handlar om 30 procent man kan söka i efterhand och det är väldigt få som kommer att bli berörda. Det finns skäl att fundera hur man ska ersätta dyr byråkrati i vår budgetering, när man föreslår neddragningar. Det tycker jag är relevant.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det håller jag med om, det är absolut relevant. Varför kan inte landskapsregeringen i så fall utreda vad det kostar? Vi har överhuvudtaget inte haft någon kostnadsuppfattning när frågorna har debatterats i lagtinget. Nu börjar det komma siffror om att det kostar 500 000-700 000 för att ha en informationspunkt, det tror jag inte på överhuvudtaget. Det som är märkligt är att vi ska titta på alternativ och vi ska reda ut allt i detalj. Landskapsregeringen som har hela förvaltningen bakom sig där gör man alltid så som man har gjort i Finland för annars blir det så komplicerat och krångligt, är det riktigt sjyst?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Christian Beijar, replik

    Fru talman! Jag hade tänkt ta upp inkonsekvensen som ltl Anders Eriksson har när det gäller kostnadsansvaret. Dels föreslår hans parti i samband med budgetbehandlingen att ÅHS utgifter ska sänkas med fem procent, och nu har han pengapåsen full med att öka kostnaderna med sina förslag. En detalj när det gäller informationspunkten där står det i hans reservation ”att konsekvensen att ÅHS gör grundarbetet och att FPA sedan sköter informationen och risken är stor för dubbelarbete och dubbla kostnader”. Alla sjukvårdsdistrikt oberoende om det är på Åland eller var det är, ska de ha en grundinformation.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det sparförslag vi har lagt, ltl Beijar, är det viktigt att vi är korrekta. Vi har inte föreslagit att ÅHS budgeten ska dras sig med fem procent, utan en procent föreslog vi. På övriga administrationer föreslog vid minus 5 procent, det är riktigt, men vi ville prioritera på ÅHS. Märk väl vi riktade det mot administrationen, inte mot den egentliga vården. Gällande informationspunkten fick vi det klarlagt i utskottet att ÅHS får göra en hel del av grundarbetet det är riktigt, ltl Beijar, på samma sätt som andra sjukvårdsdistrikt får göra. Det intressanta för mig var att få reda på vad det i så fall skulle innebära i merarbete, i eventuella merkostnader om ÅHS hade tagit hela informationsansvaret för det är vår behörighet. Sådana viktiga frågor går inte att reda ut nuförtiden.

    Christian Beijar, replik

    Ärligt tror jag att ltl Eriksson och jag inser att det skulle betyda väldigt mycket extra kostnader för ÅHS om det påtar sig det ansvaret. Dessutom om de i förslaget från Ålands Framtid måste sänka sina administrationskostnader skulle det vara helt omöjligt.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Beijar får absolut ha sin uppfattning, och jag behåller mig rätten att han min. Det har överhuvudtaget inte framkommit något om vilken enorm arbetsvolym, enorm byråkrati, otroligt merarbete det skulle vara det har inte gått få klarlagt under utskottsbehandlingen. Det tycker jag är ett fattigdomsbevis.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Petri Carlsson

    Tack, fru talman! Extremt nationalistiska partier i Europa, har motsatt sig förverkligandet av detta direktiv i de nationella lagstiftningarna. I t.ex. Finlands riksdag röstade Sannfinländarna för att rikslagen skulle förkastas. Man kopplade ihop detta till den pågående omorganisering av vården som sker i Finland just nu och man drog mycket märkliga och tveksamma paralleller till att detta på något sätt skulle höra till socialvård, som är nationell behörighet och således inte ska vara EU:s sak att avgöra.

    Till saken hör att EU-domstolen i flera domar har slagit fast att sjukvård, oberoende av hur den är organiserad och finansierad, omfattas av bestämmelserna i det s.k. EUF-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om fri rörlighet för tjänster. Trots att dessa rättigheter och principer har varit kända har domstolspraxis inbjudit till varierande tolkningar och EU-medlemsstaterna har därför valt att hantera den gränsöverskridande vården på mycket olika sätt.

    Man har från EU arbetat med frågan och kommit med förordningar och nu även patientrörlighetsdirektivet för att garantera patienterna rörlighet i överensstämmelse med de principer som sedan tidigare har fastställts av EU-domstolen. Att vi främjar den fria rörligheten och tryggar rättigheter är positivt i många sammanhang. Det här är ett sådant sammanhang, det är alltså positivt, även om förändringen inte är så stor för oss på Åland.

    Ändå vill inte Ålands Framtid tillstyrka detta, utan man reserverar sig mot helheten, precis som Sannfinländarna gjorde i riksdagen. Varför vill inte Ålands Framtid då? Ja, i reservationen anger man i huvudsak den protektionistiska linjen som skäl, d.v.s. vi ska sköta allt själva. Jag kan förstå det i många fall, till och med sympatisera med tankarna, då det är befogat. Här är det inte så. Ålands Framtid vill att vi ska ha en egen kontaktpunkt och definiera tjänsteutbudet själva. Det blir mycket dyrt och sämre för ålänningarna.

    För det första. Gällande kontaktpunkten sjösatte FPA sin kontaktpunkt i januari det här året och har nu service på engelska, finska och svenska. Den viktigaste informationskanalen i sammanhanget blir via webben, där kontaktpunkten har egna webbsidor även på svenska. Man har svensk rådgivning via telefon från olika områden i Finland. Det ska vara fem personer som kan mycket bra svenska i åtminstone Helsingfors, Jakobstad och Åbo. Även i Mariehamn ska man kunna svara på frågor. Därutöver finns möjligheterna till e-post. Det bör vara ganska ok på svenska. En egen åländsk kontaktpunkt skulle innebära en hel del arbete och sannolikt flera tjänster, det har vi fått reda på i utskottet, det känns inte motiverat i det här fallet med en egen kontakt.

    För det andra. Vi har inte resurser på Åland för att tillsätta organet för att lista, definiera och underhålla tjänsteutbudet. En hel nation som Finland, tycker att det är för dyrt, hur dyrt blir inte det för lilla Åland då? Bara i Finland finns det 200 000 vårdåtgärder och 10 000 olika diagnoser i tjänsteutbudet. För varje diagnos finns det oftast väldigt många olika behandlingar. Dessutom finns det något som kallas för indikation som i medicinska sammanhang är diagnos. Man ska tillägga att listan behöver ändras hela tiden och följa utvecklingen med nya behandlingsformer osv. Om vi ska leverera en egen bra lista på tjänsteutbudet måste vi ändå ta hjälp av rikets experter, professorer osv. i svåra frågor om etik, moral m.m. Vem som helst hör att vi själva får svårt att sköta det inom rimliga ekonomiska ramar. Ministern sa att det kan kosta 500 000 – 700 000 euro, det här är dyrt

    Moderat Samlings lagtingsgrupp stöder landskapsregeringens lagförslag och de mindre tekniska ändringar som föreslås av social- och miljöutskottet.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag vill klargöra att vi från Ålands Framtid är synnerligen positivt inställda till EU:s patientrörlighetsdirektiv. Vi vill implementera det på det absolut bästa sättet för Åland och för det åländska patienterna. Att min reservation skulle tas så ont att en saklig karl som ltl Carlsson börjar dra paralleller mellan Sannfinländarna och Ålands Framtid det trodde jag faktiskt inte.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag förstår att det upprörde känslor. Det har varit så att flera partier runt om i Europa och Sannfinländarna i riksdagen tagit upp det till debatt av protektionistiska skäl, och jag upplevde att det var av protektionistiska skäl vi ska sköta allt själva och inte ha inblandning av någon utifrån eftersom vi gör allt bäst själva, oavsett vad det kostar. I vissa fall måste man kunna inse att saker och ting måste skötas inom rimliga ekonomiska ramar. I det här fallet är det helt orimliga ekonomiska ramar att själv klara av att definiera tjänsteutbudet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom

    Tack, fru talman! Lagförslaget om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård ser liberalerna som positivt för medborgarna. Att de flesta ersättningar hanteras genom sjukförsäkringslagen, som är rikets behörighet och som där sedan Folkpensionsanstalten står för ersättningarna är även positivt för ÅHS.

    I utskottet fick vi reda på att skillnaden i tjänsteutbudet inom Finland och Norden bedöms vara väldigt små. Att det finns cirka 200 000 åtgärder, har vi fått fram och det har kommit upp många gånger i dag, där delar liberalerna helt utskottets åsikt att vi tar det tjänsteutbud som man har i övriga Finland. Är det något enstaka grej man vill ha annorlunda då kan man ta ställning till det senare.

    Gällande kontaktpunkten har vi i utskottet klart fått veta att det är på tre språk vi får information, på svenska, finska och engelska och därmed tycker jag att språkservicen är garanterad för Åland som är svenskspråkigt.

    Den liberala gruppen stöder även överenskommelseförordningen, kostnaden för prislistan för hälso- och sjukvårdstjänster som Ålands hälso- och sjukvård skulle tillhandahålla. Vi fick ingen klar uppfattning om vad resurserna skulle kosta men rimligen kan det inte bli så stora, det är en brist att det inte klargjorts i betänkandet, men det är ingen stor sak. Liberalerna stöder betänkandet och ser det som positivt.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag vill gratulera utskottet för ett bra arbete. Det är minsann ett spännande direktiv vi ska implementera, otroligt invecklat på många sätt och svårt att se hur det ska fungera i praktiken. Med tanke på den stora rörligheten, turismen och hur människor i dag rör sig över hela Europa, som turister, på affärsresor och andra sätt, är det viktigt att människor känner stor trygghet ifall de råkar ut för olycka eller drabbas av någon sjukdom. Det är framför allt en patienträttighet, det finns tydliga och olika rättigheter i direktivet.

    Det intressanta är vilket tjänsteutbud man har i olika länder, det framkommer inte i beredningen, i utskottets betänkande. I media har man sett det intressanta med det tyska tjänsteutbudet. Det lockar ganska många, speciellt svårt cancersjuka människor, eftersom man i Tyskland har behandlingsfrihet. Läkare som sysslar med vad vi kallar alternativa metoder, kan tillämpa dem under vissa förutsättningar och patienten får motsvarande försäkring som det skulle vara en allmänt vedertagen sjukdom och hur den ska behandlas.

    Det kan locka många även på Åland och resten av Norden att resa till Tyskland och få behandling. Då uppstår den problematiken, eftersom det inte är fastställt av våra myndigheter som ingår i nationella tjänsteutbudet, att man inte får ersättning när man kommer tillbaka till Sverige eller Finland.

    Tillsvidare innehåller patientdirektivet vissa skillnader hur det tillämpas i t.ex. Tyskland och Norden. Vad det finns för tjänsteutbud i andra länder, och vad man klassificerar som en sjukdom som ska finansieras helt eller delvis av de nationella försäkringssystemen det har vi ganska lite information om. Vid olyckor och akuta sjukdomar kommer det att fungera ganska hyfsat, men vid planerade besök kan det bli svåra situationer.

    Det som har diskuterats och jämförts är ersättningssystemet i Sverige och Finland. I Finland har vi betydligt mer privata hälso- och sjukvårdstjänster än i Sverige och finansieringen är mera blandad vad gäller tjänster man får köpa hos privata hälso- och sjukvårdsproducenter.

    Det är bra att de förverkligas och det ska bli spännande att se hur det utvecklas. Det som många har vidrört är reservationen, som är osaklig på och alla de fem punkten som ltl Anders Eriksson räknade upp. I en replik sa han, ”syftet med direktivet är att ålänningarna ska ha rätt till bla bla bla och motsvarande rättigheter ska gälla för EU-medborgare som kommer till Åland”. Så står det inte i reservationen, där står det uttryckligen att man ska diskutera nordiskt samarbete inom vårdproduktionen och inte se direktivet enbart ur patientens perspektiv. Men det är faktiskt vad det går ut på, man ser det i första hand ur patientens perspektiv. Jag tycker att ltl Anders Eriksson är ute och cyklar rejält under sin första punkt när han diskuterar olika utmaningar som Åland står inför gällande aktiviteter och nytänkande inom hälso- och sjukvården. Jag anser att det inte är plats för ett sådant ställningstagande i reservationen, det passar bättre i en åtgärdsmotion.

    Det följande med behörighet är rena rama rappakaljan, det är någon allmän självstyrelsepolitik där ltl Anders Eriksson drar långtgående slutsatser om behörighetsöverföringar, och att det skulle vara något generellt för den här regeringen. Jag ser inte vilken behörighet det är som överförs med lagstiftningen, det vill jag gärna att ltl Eriksson talar om. Han drar långtgående slutsatser av den politik som förts i landskapet, det kan inte ha varit en central fråga i utskottsbehandlingen av ärendet.

    Punkten tre om informationsansvar har belyst ganska tydligt och bevisar att den populism Ålands Framtid vill driva in hälso- och sjukvårdsfrågorna. Efter de här inläggen ska vi behandla framtida motioner om neddragning av kostnader, men det är med en viss tveksamhet man kan ta dem på allvar.

    Att problematisera tjänsteutbudet är onödigt. Det är alldeles klart att vi som ålänningar ska ha minst samma tjänsteutbud som i riket, självstyrelselagen säger det.

    Informationspunkten, det har ett ltl Petri Karlsson förtjänstfullt redan redovisat och tycks fungera och även den svenska servicen är tillgodosedd.

    Det intressanta är uppskattningen av priset på ÅHS tjänster. Här sades att det kanske inte är någon dyr process. Jag har en känsla av att det kan vara svårt att göra kostnadsbedömning av de olika hälso- och sjukvårdstjänsterna. Prissätter man tjänsteutbudet får man det samtidigt definierat. Jag tycker det är en pseudodiskussion.

    Till sist skriver ltl Eriksson ”för en person som känner sig tvungen att söka vård”, vad betyder det? Man kan inte uttrycka sig så, det känns ironiskt eller nedsättande, att man bara skulle känna att man behöver söka vård någon annanstans det är en rättighet som man får iom direktivet och lagstiftningen. Att spekulera i människors motiv för att de utnyttjar en rättighet, det säger väl något om reservantens människosyn.

    Jämförelsen mellan Sverige och Finland. Inte är det något paradisiskt i Sverige heller vad gäller för ersättningar man får i andra länder. Man anhåller till Försäkringskassan, men även till det landsting där man är skriven och de måste uttala sig om tjänsten, jag vet inte vad de direkt uttalar sig om, det betyder att man ska gå igenom en ganska omfattande granskning. Man måste själv översätta sin journal, vem ska följa med på resorna och dylika saker. Om man har väldigt bra ekonomi och pengar inte spelar någon roll, då kan man säkert använda sig av systemet. Men för de allra flesta kommer det fortfarande att vara en dyr valfrihet både i Sverige och Finland.

    I Finland följer man ett ganska enkelt system. Väljer man att söka vård inom de tjänsteutbud som finns i Finland i ett annat land får man motsvarande ersättning som om man sökt vården i Finland. Det betyder i praktiken att man är jämlik med patienter i hemlandet. Vill man söka sig någon annanstans finns möjligheten, det ska inte vara så byråkratiskt, det kostar mer men man har rätten att få samma ersättning som om man sökte vård i Finland.

    Det finns, som jag uppfatta det i lagen, möjlighet att få förhandsbesked. Det gäller personer som har sjukdomar när man inte kan erbjuda adekvat vård och behandling i Finland. Det är nödvändigt för i så fall rör det sig om höga kostnader som det är orimligt att förvänta sig att en svårt sjuk människa även ska drabbas av.

    Det är ett bra direktiv, ett bra och arbete från utskottet. Ltl Anders Eriksson har huggit i sten rejält här. Den enda fråga jag tycker är relevant handlar om Försäkringskassan i Sverige och Finland, men tyvärr har vi inte behörighet på det området med diskutera kan man alltid göra.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Mycket har sagts i debatten och i ett fylligt och uttömmande betänkande som har kommit från social- och miljöutskottet. Ledamöterna har vinnlagt sig om att förklara det på ett väldigt tydligt sätt.

    Jag måste komma med några synpunkter. Förlorar och urholkar vi självstyrelsen iom att vi överför förvaltningsuppgifter som i dag är åländsk behörighet till FPA? Ja, det anser Ålands Framtid och så reserverar man sig mot hela utskottets betänkande. Den valda vägen leder, enligt reservationen, till att det allvarligt urholkar landskapsförvaltningen. Vilka förvaltningsuppgifter handlar det om som skulle sätta hela självstyrelsen i gungning?

    Det handlar om två frågor. Förvaltningsuppgifter som är behörighet hos oss i dag och som föreslås att ska överföras samtidigt som lagen sätts i kraft. Det är prövning av ansökningar om tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten samt kostnadsadministration i anslutning till ett sådant ärende. 

    Det är två kontaktpunkter som ska sammanställa, tillhandahålla och sprida information som hänför sig till hälso- och sjukvårdstjänsterna. Kontaktpunkten ska producera och dela ut information om andra EU-staters hälso- och sjukvårdstjänster och anlitandet av dem. Det är de förvaltningsuppgifterna det handlar om.

    Det har varit mycket debatt kring kostnadsansvaret. Landskapsregeringen har ingen färdig prislapp, vi har diskuterat det väldigt mycket både med chefen för kontaktpunkten vid FPA och med avdelningen för social- och hälsovårdstjänster. Vi kan konstatera att det kommer att bli svårt att dela kostnadsansvaret, eftersom vi inte har någon uppskattning om hur många nya ärenden det kommer att föranleda. De vi är överens om med FPA är att de överförda förvaltningsuppgifterna, som jag läste upp, bedöms för närvarande bli marginella. Vi har tagit in en punkt i överenskommelseförordningen om att FPA ersätts för kostnaderna på det sätt som landskapsregeringen och FPA kommer överens om.

    Kontaktpunkten ska sköta personer för hela landet, samma regelverk och rutiner som används för helsingforsare ska även gälla för Åland när det gäller handläggningar som rör ersättningar för sjukförsäkringen. Gällande informationsansvaret är det ÅHS eller Ålands uppgift, det kan vara svårt att säga hur ärendena fördelar sig, hur mycket är information och hur mycket rör ersättning. Jag tror inte det kommer att ske några större ekonomiska transaktioner däremellan.

    Förhandsbeskedet har diskuterats. Enligt direktivet finns möjlighet till förhandsbesked men man har inte infört det i Finland, det är direkt knutet till sjukförsäkringen och där har vi ingen behörighet. Man kan som patient fråga FPA om man kan få ersättning för vården man söker utomlands, och det är inte svårt för FPA att ge ett förhandsbesked.

    Beträffande språket har vi fått garantier att det ska finnas på svenska. FPA är en av de myndigheter i Finland som har en väldigt bra service på svenska, finska och engelska. All information kommer att finnas tillgänglig på hemsidor, elektroniskt.

    Ltl Anders Eriksson beklagar sig att vi inte har tagit upp det nordiska samarbetet i lagförslaget, det är initierat på grund av ett EU-direktiv vi har inte begränsat det till de nordiska länderna. Vi avser att de ska vara ett samarbete inom hälso- och sjukvården inom hela Europa. Vi har andra diskussioner som rör det nordiska men det har vi inte lagt in i lagförslaget.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Fru talman! Det har varit en konstig debatt hittills. Det som ministern framför är sakligt, vi ser olika på det och det får man göra. Från Ålands Framtids och de flesta partiers sida är hälso-och sjukvården ett prioriterat politiskt område. Till skillnad från övriga partier tycker vi att man bör använda självstyrelsen för att göra det så bra som möjligt för ålänningarna. Vi behöver t.ex. ha ett eget tjänsteutbud som är det absolut bästa för ålänningarna. Väldigt mycket var oklart när vi behandlade ärendet i utskottet och det fanns tyvärr inget intresse av att klarlägga saker då. Nu säger ministern att hon tror att det inte kommer att bli så mycket kostnader och har varit betydligt tydligare nu än när ministern hördes i utskottet. Kontaktpunkten, informationspunkten ser jag som väldigt viktig, det borde vara klarlagt vad det skulle kosta att ha en egen och hur det skulle fungera men ingenting har tyvärr kommit fram i sådana frågor.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Hälso- och sjukvård är ett prioriterat område för regeringen, för samtliga partier på Åland och för de åländska medborgarna. Vi vet att vi har begränsade resurser och måste använda pengarna på bästa sätt. Ska vi bygga upp administrativa, byråkratiska system som äter upp skattemedlen eller ska vi se till att ÅHS får de bästa förutsättningarna att erbjuda vård till ålänningarna här hemma. Om man är sjuk är inte det första man gör att titta runt var i världen var det finns sjukvård. Åtminstone vill man att bassjukvården ska vara den bästa och det är den i dag.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Konstaterar att det börjar bli en saklig diskussion igen, det gläder mig för det är ett viktigt område. Ålands Framtid vill absolut använda de medel som anslås för hälso- och sjukvården på bästa sätt. I de motioner vi lagt har vi klart och tydligt riktat in oss mot onödig byråkrati och administration. Problemet med ärendet är att vi inte har fått klarlagt vad det sist och slutligen kostar. Så fort vi flyttar fram positionerna och vill att vi ska göra något eget målas alla möjliga orimlighet är upp. Man måste kunna diskutera så här viktiga frågor utan att få alla möjliga tillmälen om vad man har för människosyn, paralleller till sannfinländarna, rappakalja och allt mellan himmel och jord. Jag tycker det är en helt vettlös debatt.

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Ltl Anders Eriksson har möjlighet att stöda en utveckling av den åländska hälso- och sjukvården. I morgon kommer vi att ha en överläggning där vi bl.a. ska diskutera hälso- och sjukvårdsbyråns utvecklingsmöjligheter just för att kunna arbeta mer med främjandet och förebyggande folkhälsoarbete. Det kommer senare upp i en budgetfråga. Det sker ett arbete inom landskapsregeringen där vi har för avsikt att starka självstyrelsen på det område som berör människor och människors hälsa, ett område vi alla värnar om. Byrån som idag har två tjänstemän behöver förstärkas, fler personer som kan vara med och planera för en framtida hälso- och sjukvård. Den diskussionen får vi ta senare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, fru talman! Jag hade inte tänkt begära ordet, Anders Eriksson hade ett välgjort framförande gällande vår åsikt.

    Det som stöter mig i debatten är användningen och nedvärderandet av andras och partiets åsikter. Det är inte värdigt parlamentet, som ltl Petri Carlsson, kopplar ihop Ålands Framtid med sannfinländarna. Sannfinländarna har en åsikt som han exemplifierar stämde överens med vår, som överhuvudtaget inte stämmer. Försöka få Ålands Framtid till extremistparti. Det är inte värdigt ett parlament att diskutera på sådana grunder.

    Vi har en åsikt i sakfrågan och den måste man få stå för, utan att nedvärdera andra ledamöter åsikter. Såväl som socialdemokraterna och alla andra partier har åsikter måste man hålla diskussionen på sakfrågenivå och inte nedvärdera och koppla ihop oss på ett fullt sätt. Det är en typ av härskarteknik. Lika värdigt som ltl Barbro Sundback kallade Anders Erikssons reservation rappakalja. Man måste kunna ha en annan åsikt utan att bara kasta ur sig ett ord. Argumentera heller emot varför den inte är bra och säga vad som inte stämmer överens. Det är inte värdigt parlamentet och jag hoppas i fortsättningen att inte sådana ord ska användas när vi framför våra åsikter.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, fru talman! Det är en viktig diskussion som ltl Brage Eklund tar upp. Om man framför kritik av de slag som finns i motionen mot regeringen och kräver samtidigt att när andra har andra åsikter då ska man prata mera i sak. Det finns olika sätt att markera vad man har för värde på varandras uttalanden. Varje gång man inte har samma åsikt, utan kraftigt tar avstånd från Ålands Framtid då är man osaklig. Hela motionen menar jag är osaklig, som man ropar i skogen får man svar.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Ingenstans i reservationen står något ord som är så nedvärderande som ltl Sundback använder i sitt anförande. I reservationen påpekade vi den åsikt som vi anser är vårt ställningstagande. Jag ber ledamot Sundback leta upp ett ord som nedvärderar regeringen på det sätt som har framförts här från talarstolen.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    I reservationen sägs, det arbete som regeringen har genomfört med direktivet det innebär att man fortsätter att föra över behörighet till riket, man skriver ”detta arbetssätt är genomgående för nuvarande regering”. D.v.s. att regeringen alltid vid varje lagstiftning för över behörighet till riket. ”Det kommer att allvarligt utarma landskapsförvaltningen osv.”. I motionen framställs vi som att vi vill urholka självstyrelsen, det tycker jag är att gå för långt.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Ltl Barbro Sundback får ha sin åsikt om urholkning av självstyrelsen, vi har vår. Vi anser att tillvägagångssättet med blankettlagar urholkar självstyrelsen. I reservationen påtalar vi inte det uttryck som ltl Barbro Sundback använder från talarstolen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag förstår ltl Eklunds frustration. När stenarna flyger i plenisalen mellan övriga partier och Ålands Framtid måste man fråga sig vem kastade första stenen? Jag blev chockerad när jag läste i reservationen ”detta arbetssätt är genomgående på nuvarande regering och det kommer att allvarligt utarma landskapsförvaltningen. Det kommer att leda till att det så småningom inte finns någon kompetens kvar inom vår egen förvaltning”. Jag skylls för detta. Jag vet hur mycket människor jobbar i förvaltningen, vet hur mycket vi jobbar här och kompetensen växer år för år. Så får jag höra att vi håller på att rusta ner absolut hela självstyrelsen. Vem kastade första stenen ltl Eklund?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Precis som jag sa i mitt inlägg, har vi rätt att ha en åsikt. Vi anser att med en blankettlagstiftning tappar vi kompetensen på egen behörighet för att skapa egna lagar. Det tycker inte jag är nedvärderande om man skriver det i en reservation. Inte höjer vi kunskapen inom tjänstemännen om vi hela tiden slår gummistämpel på.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Det här är inte trevligt att höra. Vad ltl Eklund gör är att han upprepade det som står i reservationen, ”den valda vägen att alltid föra över behörighet till Finland för att det är komplicerat och krångligt leder till att det så småningom inte finns någon kompetens kvar inom vår egen förvaltning”. Är det faktiskt något att försvara ett sådant uttryck gentemot självstyrelseförvaltningen och alla oss andra politiker?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker inte att de orden ger sådant uttryck som ltl Roger Jansson försöker få fram här. Fortsätter vi med blankettlagstiftningen och inte försöker tänka själva i lagframställningarna blivit det så att vi snart inte har kompetens att skapa något eget. Det är inget nedvärderande, absolut inte.0

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Förslag om förkastande väcks i samband med ärendets andra behandling.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård  för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av 22 § landskapslagen om hälso- och sjukvård  för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 och 12 §§ landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Remiss

    3        Godkännande av ändringen av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar

    Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2013-2014-s)

    Republikens presidents framställning (RP 5/2013-2014)

    Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Diskussion.

    Minister Carina Aaltonen

    Fru talman! Ålands lagting begärde den 16 januari ett yttrande från landskapsregeringen över konventionen som kallas Esbokonventionen, dels ikraftträdande av konventionen men även godkännande av ändringen av konventionen. Esbokonventionen ingicks 1991 i Esbo i Finland av FN:s ekonomiska kommission för Europa. Konventionen godkändes i Finland 1995 och trädde i kraft internationellt 1997. Hittills har 44 stater ratificerat konventionen.

    Esbokonventionen har genomförts i landskapet genom olika lagstiftningar framför allt i miljökonsekvensbedömning. Från landskapsregeringen har getts utlåtanden i olika skeden, både till utrikes- och miljöministeriet i början av 1990-talet. Däremot har lagtinget inte tidigare givit sitt bifall till denna internationella konvention.

    Man begärde bifall för ändringen i konventionen, i ändringen utvidgas definitionen av allmänheten i artikeln 1. Det menar vi att vi redan har införlivat i vår landskapslagstiftning, vi bedömer att vi inte behöver göra några förändringar p.g.a. konventionsändringen. Vi har i vårt miljökonsekvensbedömningsförfarande redan skrivit in, hos oss står det ”envar har rätt att delta i miljökonsekvensbedömningsförfarandet ”.

    Har den betydelse? Om ett land, en nation planerar ett stort projekt som kan ha en skadlig miljöpåverkan över nationsgränserna ska man, bör man enligt konventionen bjuda in i grannländerna till samråd. Man ska underrätta varandra och samråda. Det har bl.a. skett både när det gäller slutförvaret av använt kärnbränsle i Olkiluotto men även från den svenska sidan har man begärt om samråd när det gäller motsvarande utbyggnad av slutförvar i Forsmark. Det här används och är viktigt att det följs, att man kan vara med och påverka som närmaste granne om stora projekt påbörjas.

    Från landskapsregeringens sida välkomnar vi konventionen och att ändringen kan träda i kraft i landskapet.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack minister Carina Aaltonen. Det var ny information för mig kring samrådet. När man varit från social- och miljöutskottet och citerat Forsmark och sett slutförvaret, blev Åland överhuvudtaget nämnda i samråden, diskuterade man med självstyrelsen eller var det endast med riket?

    Minister Carina Aaltonen, replik

    Även Åland har en plats i samrådsgruppen för Forsmarksförvaret, vi har möjlighet att vara med, och vi får kontinuerligt information om verksamheten och byggandet av slutförvaret.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

    Remiss

    4        Godkännande av frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Korea

    Landskapsregeringens yttrande (RP 6/2013-2014-s)

    Republikens presidents framställning (RP 6/2013-2014)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Minister Wille Valve

    Fru talman! Frihandelsavtalet med Korea är tämligen ett standardavtal, institutionellt sammankopplat med ramavtalet med Korea. Avtalet innehåller alla åtgärder som behövs för att inrätta ett sådant frihandelsområde som är förenligt med WTO-bestämmelserna i det allmänna tull- och handelsavtalet. Finlands författningssamlings fördragsserie 4-5 1995.

    Avtalet ska tillämpas dels på de territorier inom vilka fördraget om EU och fördraget om EU:s funktionsätt tillämpas. På de villkor som fastställs i de fördagen, dels på republiken Koreas territorium d.v.s. bestämmelserna om Åland i protokoll två till Finlands anslutningsfördrag till EU är tillämpliga.

    I avtalets handelspolitiska avsnitt om särskilda åtaganden om tjänster och etableringar ingår ett undantag som rör Ålands rätt utifrån hembygdsrätten att begränsa tillhandahållandet av tjänster inom sitt territorium. Landskapsregeringen har i sitt yttrande till lagtinget konstaterat att med beaktande av det förbehåll som gjorts för Åland så innehåller inte avtalet bestämmelser som står i strid med självstyrelselagen eller annan är landskapslagstiftning.

    Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Remiss

    5        Ny avdelningsstruktur för den allmänna förvaltningen

    Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2013-2014)

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Landskapsregeringen avser att fortsätta reformeringen av förvaltningen i enlighet med vad som framgår av vårt handlingsprogram och budgetförslag. Lämnar därför över en lag om ändring av avdelningsstrukturen för den allmänna förvaltningen.

    Det betyder i praktiken att två av avdelningarna byter namn. Det som i dag är trafikavdelningen omvandlas till infrastrukturavdelningen, kansliavdelningen omvandlas till ett regeringskansli där författningsenliga frågor, offentlig förvaltning, externa relationer, allmän ordning och säkerhet kommer att behandlas.

    Konstruktionen är att lagen reglerar grundstrukturen för den allmänna förvaltningen och deras namn. Det finns en viss tröghet i hur den ramen förändras. Med landskapsregeringsbeslut i förordning finns möjligheterna att i snabbare ordning omorganisera och förändra arbetet internt inom förvaltningen med byråindelning och enhetsindelning.

    Förändringsprocessen kommer att ske successivt och stegvis. Arbetet med att komma till en ny byråstruktur som bättre motsvarar dagens behov är igångsatt. På avdelningarna diskuteras förändringar i byråstrukturen som kommer att leda till att vi i slutet av året kommer att ta en ny förordning om hur byråstrukturen ska se ut.

    Nya politikområden och nya tider kommer och kräver förändringar i resursfördelningen. Nya områden kommer till som kräver mer kompetens och får större betydelse, och omprioriteringar måste kontinuerligt kunna göras inom förvaltningen.

    Trafikavdelningen genomgår och har genomgått stora förändringar. Bl.a. har landskapsregeringen fattat ett inriktningsbeslut om att konkurrensutsätta och driftsprivatisera sjötrafiken, vilket gör att vi renodlar utförar- och beställarrollerna. Trafikavdelningen får därmed en större upphandlingsfunktion snarare än en utförarroll av service av sjötrafik. Trafikavdelningen får genom att bli en infrastrukturavdelning ett bredare verksamhetsområde, samhällsplaneringen och ansvaret för energifrågor och olika system för informationsöverföring blir en del av infrastrukturavdelningens arbetsområde.

    Förändringsarbete har pågått en längre tid inom kansliavdelningen, rättsserviceenheten har tillkommit, kommunikationsenheten och personalfrågorna har fått en större tyngd. Kansliavdelningen har gått i riktning mot att bli en stabsfunktion för hela förvaltningen. Det kommande regeringskansliet, tidigare kansliavdelningen, har även i EU-enheten de externa relationerna, de författningsenliga frågorna hembygdsrätt, jordförvärvsrätt, självstyrelsepolitiken, demokrati och jämställdhet, allmän ordning och säkerhet.

    Det successiva arbetet gör att man inom regeringskansliet ska få en mer renodlad verksamhet. Byggnadsbyrån, på basen av budgeten, förändras där fastighetsskötseln kommer att separeras i ett särskilt fastighetsverk. Denna reparations- och utredningsprocessen är inledd och vi ska lagstifta om detta under 2015, fastighetsverket ska kunna inleda sin verksamhet under 2016. Återstoden av de som varit byggnadsbyrån, som blir en del av infrastrukturavdelningen, blir en byrå för fysisk planering och bostadsfrågor.

    Planeringsfrågor är ett område som kommer att kräva mycket mera uppmärksamhet från oss på landskapet de kommande åren. Landskapsregeringen inleder, som vad vi beskrivet i budgeten, det treåriga projektet som ska leda till att ta fram en gemensam utvecklings- och tillväxtplan för ett hållbart Åland 2014 – 2016. Det kommer att handla om att utnyttja planeringsinstrumentet i syfte att bereda marken för tillväxt, näringslivsetableringar och ökat bostadsbyggande.

    På sikt kommer omorganiseringarna som görs, inom ramen för samhällsservicereformen, betyda att det handlar om förändringar i den offentliga strukturen inom landskapet och kommunerna. Många förändringsprocesser är i gång vid sidan av denna lagändring och bl.a. ser vi stora fördelar i att samordna servicehelheter mellan befintliga myndigheter. Sådana exempel är IT-driften inom ramen för ÅDA, den digitala agendan som är på god väg att förverkligas, centrala upphandlingsenheten, där vi samlar kompetens kring upphandlingsfrågor på ett ställe i huset och fastighetsförvaltningen. Det kommande servicecentret för en mera effektiv ekonomi- och personaladministration som vi påbörjat arbetet med, som i första hand blir ett servicecenter för landskapsmyndigheterna men på sikt en möjlighet för kommunerna att komma med.

    Vid sidan av detta har vi ett arbete med förändringar kring ledningsfunktionen i förvaltningschefsämbetet som just nu behandlats i en arbetsgrupp.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, fru talman! Jag blev fundersam när jag läste framställningen och förslagets verkningar, där man diskuterade de ekonomiska effekterna av förslaget och man skriver att det inte torde på kort sikt ha några effekter. Men däremot på längre sikt kan det vara nödvändigt med förstärkta resurser för samhällsplaneringen. Jag skulle vilja ha ett mer utvecklat resonemang kring detta. Vad är det för utgifter vi eventuellt har att vänta oss, och vad innehåller det? Jag hittade ingen annan koppling i framställningen till skrivningen, en förklaring på den frågan är lagtinget förtjänt av.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Tack, fru talman! Det står i framställningen att de förändringar som pågår inom nuvarande byggnadsbyrån, som är en del av nuvarande kansliavdelningen, där genomgår en förändringsprocess. Byggnadsbyrån, en av de stora delarna har varit fastighetsförvaltning. Fastighetsförvaltningen ombildas till ett separat fastighetsverk som får ansvaret för skötseln och utvecklingen av landskapets byggnader. Kvar i tidigare byggnadsbyrån blir frågor som berör bostadsbyggandet, plan- och bygglagen osv. och även samhällsplanering. I plan- och bygglagen finns åtaganden som landskapet ska och bör sköta på ett annat och mycket bättre sätt än hittills. Arbetet startar med en tillväxt- och utvecklingsplan för hela Åland som projektbas, på sikt kommer det att kanaliseras in i den kommande byrån. Så ser planerna ut nu.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det var som jag misstänkte att det delvis handlar om tillväxt- och utvecklingsplanen som man presenterat på landskapsregeringens sida. Vi har inte fått några siffror på den till lagtinget men däremot råkade jag läsa i min begäran om remissutlåtande till Mariehamns stad att det handlar om miljonbelopp under den tid man tänker sig projektet. Då ställer Ålands Framtid frågan, är det verkligen motiverat att man ska satsa på en tillväxt- och utvecklingsplan från det offentliga Ålands sida när resurser skulle behöva fokuseras på att ge företagen möjlighet att skapa tillväxt? Att göra den här typen av strukturella förändringar som kommer att leda till ökade merkostnader i landskapsförvaltningen i så här dåliga ekonomiska tider som vi befinner oss i, är det verkligen motiverat? Den här typen av strukturella förändringar borde ta sikte på att spara kostnader när man omorganiserar.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag hoppas att ltl Jonsson närmare bekantar sig med både projektet som helhet, syften och upplägg innan man sågar det. Det är ett otroligt viktigt projekt, det kommit starka önskemål om att ska förverkligas och givetvis tillsammans med näringslivet. Projektet är gestaltat i budgeten för 2014 som är antagen av Ålands lagting, där framgår att det handlar om ett treårigt PAF-finansierat projekt som inleds i år och 200 000 är upptaget för projektet. Landskapsregeringen kommer att fatta ett inriktningsbeslut om att gå i gång med projektet och inleda rekryteringen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Roger Jansson

    Fru talman! Värderade lantråd, framställningen är bra förutom på en väsentlig del. Framställningen är bra när det gäller en av huvudmålsättningarna att ändra namn och därmed visa inriktningen, kansliavdelningens övergång till regeringskansli och trafikavdelningens övergång till infrastrukturavdelning.

    Dessutom innehåller framställningen substansöverföringar mellan kansliavdelningen och trafikavdelningen som i huvudsak är bra, och mellan kansliavdelningen och finansavdelningen som vi inte har något att anföra mot. Lantrådets resonemang kring det planerade fastighetsverket är synnerligen rimligt att föra vidare.

    Av någon oförklarlig anledning har det insmugit sig ett stort systemfel i framställningen. Vi har inte heller tillräckligt fört diskussioner mellan regeringspartierna om den frågan. Jag är övertygad om att man inom landskapsregeringen har fått ta del av de synpunkter våra ministrar har framfört, men vi är inte nöjda med resultatet.

    I den stora samhällsservicereformen ingick många delar. I den utredning som genomfördes beträffande infrastruktursektorn, som innehöll 16-17 olika områden, var samhällsplaneringen en väsentlig del. Det skulle bli nytänkande, en helt ny organisation, som skulle möjliggöra utveckling av landskapet både inom privat- och offentlig sektor. Genom samordning med kommunernas planeringsmonopol på ett sådant sätt att vi kunde få fart på åtskilliga delar av landskapets verksamhet såsom plan- och bygglagen, vilken paragraf det nu är, anger redan i dag att landskapet skulle gå in och göra basplaneringen.

    Om detta fördes ett ingående resonemang i den infrastrukturgrupp som jag ledde och där finns texterna för det resonemanget mycket kortfattat angivna, men mycket klara ur den synpunkt som vi från moderat samling vill framhålla.

    Jag hoppas att vi tillsammans med landskapsregeringen i det utskottsarbete som följer ska kunna föra en saklig och framåtsträvande diskussion i frågan. Detta var ett nytt område, inte ett gammalt område som redan idag ligger på kansliavdelningen. Där finns plan- och byggfrågor i enlighet med det som har varit och är. Att det överförs till infrastruktursektorn har vi absolut inget emot.

    Här räknas upp motiveringen, ”avsikten med reformen är samtidigt att de uppgifter som handläggs vid nuvarande kansliavdelningens byggnadsbyrå såsom plan- och bygglagsfrågor expropriationsäenden, geografiska informationssystem som finns på flera ställen i förvaltningen, bostadsärenden samt el- och energifrågor skall överföras till den nya infrastrukturavdelningen”. Så långt alldeles bra. Sedan står det ”samhällsplaneringen förs genom förslaget över till trafikavdelningen” och på ett annat ställe ”samhällsplaneringen ska föras över från kansliavdelningen till infrastrukturavdelningen”. Det står under förslaget verkningar ”på längre sikt kan det däremot vara nödvändigt med att förstärka resurser för samhällsplaneringen”. Här måste man förstå att det är helt skilda sektorer vi talar om. Att genomföra det som landskapet tar ansvaret för idag i enlighet med plan- och bygglagen och sedan detta nya politikområde. Nytt är det inte, vi har haft det tidigare genom att vi hade ett planeringsråd och en lagstiftning kring det som avslutades 1992.

    Det är upplockat av de goda delarna i den lagstiftning som fanns förr, att få mera fart på Åland och få saker och ting att hända inom väsentliga sektorer som, energiproduktion, turismutveckling m.m. Därför har det för oss och i SSR processen varit fullständigt klart att detta är en regeringskanslifråga, en fråga direkt under lantrådet vem lantrådet än månde vara. Vi har ett parallellfall från den kommunala sidan där vi särskilt i Mariehamn starkt motsatt oss tjänstemannaintressen att föra över samhällsplaneringen ihop med infrastruktursektorn, tekniska sektorn. Av de skälen att det är en fråga för statsledningen att hantera samhällsplanering som ett övergripande politiskt instrument.

    På vårt möte i dag var det en som uttryckte sig väldigt klokt, som står på talarlistan, att det nya området inom SSR, samhällsplaneringen, måste vara fritt från särintressen. Det måste vara fritt från trafikavdelningens, miljöavdelningens, näringsavdelningens intressen och därför är det en fast del av regeringskansliet.

    Tyvärr står det inte bara starka meningar om det i motiveringen utan man har även valt att ändra i lagstiftningen så att i 4 § i landskapslagen om Ålands landskapsregerings allmänna förvaltning där det förut stod i punkt 1”, för kansliavdelningen författningsenliga frågor, offentlig förvaltning, externa relationer, och allmän ordning och säkerhet samt samhällsplanering”. Det har man struket och skriver istället ”för regeringskansliet författningsenliga frågor, offentlig förvaltning, externa relationer och allmän ordning och säkerhet.  Den skarpa formuleringen i motiveringen och förändringen i lagstiftningen gör att genomförandeprocessen inte kan göras rätt, såsom våra ministrar hade förhoppning om.

    Nu måste man tyvärr göra förändringar i lagförslaget för att det skall fungera. Förändringen att föra över den övergripande samhällsplaneringen till trafikavdelningen, senare benämnd infrastrukturavdelningen, finns inte motiverad i framställningen.

    Jag beklagar att jag som representant för det största regeringspartiet i lagtinget måste vara såhär tydlig i frågan, det måste vi eftersom inte budskapet annars hade tagits på fullt allvar. Därför gjorde jag övervägande att framställa det på detta sätt och hoppas att vi tillsammans med landskapsregeringen och utskottet ska kunna göra en korrigering.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Har det funnits diskussioner kring den frågan som ltl Jansson lyfter upp i beredningsprocessen av lagförslaget, vad är det som gör att man inte lyckas komma till en enig syn från regeringens sida? Är man inte enig i regeringen kring den här saken och kommer regeringspartierna att bli eniga? Vad har vi att vänta oss framöver i behandlingen av frågan i lagtinget?

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag kan inte svara för regeringens inre arbete. På basen av SSR-reformen, och eniga i resonemanget, om betydelsen av på vilken nivå den övergripande planeringen bör ligga i vårt hierarkiska organisationssystem på landskapsregeringen. Jag tror med all säkerhet att vi ska komma överens och att det här får skrivas på misstagens konto. Jag vet att ltl Axel Jonsson ställer sig frågande till om vi ska ha en övergripande samhällsplanering, det har vi diskuterat i andra sammanhang och bör även diskuteras i det här sammanhanget eftersom det nämns i framställningen som ett särskilt projekt. Vi ska kunna komma, även med Ålands Framtid, till en förståelse varför det är så viktigt för Ålands utveckling.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag hoppas verkligen att resonemanget ska kunna utvecklas. Det som förs ut till kommunerna och begärs åsikter om som inte överensstämmer med det som kommer till lagtinget och den presentation vi fått här, det väcker många frågetecken för ett litet oppositionsparti, vad är det egentligen regeringen vill i frågan? Vi har lagstiftning som tar sikte på att skapa nya strukturer, utan att man från regeringens sida klart och tydlig till lagtinget kan säga vad det innebär. Det kräver onekligen svar från regeringens sida. Det är oroväckande att regeringen inte ännu har hittat en lösning kring hur lagstiftningen ska presenteras. Jag hoppas regeringen kan svara på de frågorna under utskottsbehandlingen, det ska bli intressant att följa. Det är alldeles för luddigt och otydligt för ett oppositionsparti som inte har haft insyn i diskussionerna i beredningen av lagförslaget. Det finns tyvärr många frågor som är obesvarade, vi väntar på svaren.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Den övergripande samhällsplaneringen och de stora visioner vi haft med samhällsservicereformen i samband med framställningens diskussion i förvaltningen och landskapsregeringen har fallit mellan stolarna. Den har buntats ihop med hanteringen av plan- och bygglagen vilket ur vår synpunkt är oriktigt. Vi har varit för dåliga att framföra den viktiga principiella skillnaden som jag hoppas att vi nu ska nå ett gemensamt resultat av, det är Åland värt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Jag blev förvånad över ltl Janssons inlägg. Jag har tidigare hört ltl Jansson uttrycka sig i den här riktningen om önskemål och gjort paralleller med Mariehamns stad. Vi har fört diskussioner i regeringen, beslutet är enhälligt taget att sända lagförslaget till lagtinget.

    För mig är samhällsplanering en integrerad del i det som är infrastruktur d.v.s. hur bygger vi upp vårt samhälle? Hur ska vägar och vatten planeras, hur ska bostadsområden hanteras osv. Vi har inte haft för avsikt att ytterligare splittra den tidigare byggnadsbyrån, utan särskilja de som har varit fastighetsförvaltning och låta det övriga hållas kvar som en byrå. De som hanterar plan- och byggfrågor ur olika perspektiv i förvaltningen finns i dag på museibyrån, trafikavdelningen och på miljöbyrån. Det är ofta de som ger utlåtanden i planfrågor från landskapsregeringen. Om det är det man menar med särintressen så måste diskussionen utvecklas. Landskapet har i enlighet med plan- och bygglagen 11§ vissa skyldigheter och möjligheter som man kan se kring översiktsplaner och rekommendationer, till den delen behöver vi utveckla våra mekanismer i förvaltningen. Som jag uppfattade är lagen tagen i vanlig ordning och översänt till lagtinget utan reservationer eller omröstningar.

    Vtm Roger Jansson, replik

    Fru talman! Jag gläds inte över lantrådets opersonliga inställning. Min inställning var inte opersonlig jag ville förklara att det skett något misstag. Generalplanering och detaljplanering är de ansvarsområde som byggnadsbyrån haft ansvaret för att sköts på kommunal nivå enligt lagstiftningen. Det är rimligt att det överförs under infrastruktursektorn. Den övergripande planeringen är något helt annat. Där man i praktiken plocka bort en del, vilket vi redan idag har möjlighet att göra enligt plan- och bygglagen, från kommunernas planeringsmonopol. Det är något som är ovanför detta och som inte bör skötas av särintressen. Däremot synpunkter på general- och detaljplanering är rimligt att de olika avdelningarna på landskapsregeringen som representerar särintressena ges möjlighet att yttra sig.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Ja tack, nej jag tycker inte att hållningen är opersonlig utan ger uttryck för de diskussioner som har förts. Man kan konstatera på basen av dialogen att vi behöver ha en fördjupad diskussion om ärendet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson

    Talman! Jag som oppositionsparti blir lite förvånad över den diskussion som hittills har utspunnits i salen. När vi läste lagframställningen kunde vi inte se allt det som döljer sig bakom texten i lagframställningen. Jag tycker, precis som lantrådet sa, att det är för majoritetspartierna att reda ut vad man egentligen vill. Det är oskäligt att utskottet ska försöka tolka olika viljor och linjer från majoritetens sida. Landskapsregeringen borde få tillbaka lagen för att reda ut, innan utskottet får den om vi skulle vara korrekta. Jag antar att utskottet får jobba med det och att majoritetspartierna enas under ledning av ltl Sjögren.

    När man hör lantrådets presentation av lagen finns det så många trådar och funderingar som döljer sig bakom som inte framkommer av framställningen. Det kan vara svårt för oss som är opposition att tolka alla olika delar. För ålänningarna har framställningen knappast så stor betydelse. Intresset för hur allmänna förvaltningen är organiserad är knappast stort. Förändringsförslagen griper inte heller in i människors vardag och påverkar människors liv.

    Samtidigt finns det en förväntning på att regeringen ska modernisera och effektivisera sin förvaltning. Särskilt om syftet med förändringen är att trygga människors service, likabehandling och rättssäkerhet. Reformen har varit under bearbetning i många år. Under förra mandatperioden och går vi tillbaka ännu fler perioder kan vi se att man har diskuterat förändring av förvaltningen. Under vår tid i regeringen var det här en väldigt stor fråga. Redan då strukturerade vi om kansliavdelningen och de enheter som nu nämns formades då genom att vi antog en förordning.

    När arbetet inleddes kunde konstateras att kansliavdelningens uppdrag var så vidsträckt och inte helt logiskt sammansatt, en avdelning som sammanställts av det som blev över när andra avdelningar fått sina ansvarsområden. Där blandades jämställdhet, bostäder, el, energi, personalpolitik, EU, externa frågor och fastighetsservice så självklart var det väldigt spretigt.  Därför har vilja funnits att utveckla kansliavdelningen till att få en roll som renodlad stabsfunktion och en avdelning som stöd för andra avdelningar och den politiska ledningen. Liberalerna välkomnar att landskapsregeringen fortsätter på den här vägen att utveckla förvaltningen.

    Det är rätt att tydliggöra och stärka de viktiga funktionerna inom det blivande regeringskansliet. Utveckling av självstyrelsen, lagkontroll, kontroll av rättssäkerheten, externa frågor, EU, jämställdhet och kommunikation är alla viktiga stabsfunktioner som behöver få sin del och sin förtjänta uppmärksamhet och en tydlig roll i förvaltningens organisation.

    Vårt småskaliga system innebär att det finns väldigt litet utrymme att avdela tjänstemän för utvecklingsarbete. Jag kände av det som lantråd och jag antar att nuvarande lantråd känner på samma sätt. Egentligen är ingen tjänsteman inom förvaltningen avdelad att uttryckligen stöda lantrådet i utvecklingsarbetet. En tanke med regeringskansli är att där ska sitta krafter för att föra samhällsutvecklingen vidare.

    Förvaltningschefen är också avdelningschef och ska arbeta för hela förvaltningens utveckling. Förvaltningschefen hade dessutom tidigare rollen som rättschef. Genom att inrätta en rättsenhet överfördes en del av det ansvaret på den enheten. Men problematiken kvarstår att förvaltningschefen har många stolar att sitta på.

    Samtidigt har vi begränsade resurser, tjänstemännen måste i vår förvaltning vara något av mångsysslare. Lidande blir utvecklingsarbetet och särskilt det för självstyrelsen så viktiga utvecklingsarbetet.

    Jag hoppas landskapsregeringen har och kommer att renodla olika rollerna inom regeringskansliets enheter att de blir så självgående som möjligt, att förvaltningschefen kan ägna sig åt utveckling både åt förvaltningen som helhet och hela det åländska samhället och självstyrelsen.

    En fråga som vi ställt oss, behövs fortsättningsvis en särskild minister för regeringskansliet? Logiskt är att regeringskansliets ansvariga politiker är lantrådet. Särskilt om avdelningen uttryckligen fungerar som stabsfunktion.

    Liberalerna efterlyser synergieffekter som följer av olika förvaltningsreformer. Ett mål för reformer är förstås att arbetet ska löpa smidigare och bli bättre men förändring måste leda till effektivitetsvinster. Det ser vi inte i den här reformen. Redan tidigare nämndes att under framställningens effekter kan man se att det varslas om att det behövs förstärkta resurser för samhällsplaneringen. Det är illavarslande för man borde samtidigt hitta effektivitetsvinsterna när man gör förändring.

    Under förra perioden fanns en ambition att sammanföra förvaltningsområden som kunde stötta och stärka varandra. Jag hör av lantrådet att de diskussionerna går vidare. Exempel på det är förvaltning av vår miljö, natur och kultur, förvaltning av olika fastigheter, ett närmare samarbete mellan miljö- och energifrågor. Idag är snarlika frågor fördelade på olika ansvarsområden och olika avdelningar. Det är väl ändå rimligt att skötseln av fastigheter oberoende av om de är naturmiljö, kulturmiljö eller andra miljöer samordnas och placeras under samma förvaltningstak. Även om det finns olika inriktningar i förvaltandet kan vinster göras om verksamheten är samordnad.

    Vi liberaler förespråkar en reform när det gäller miljö och energi. Man kan fråga sig varför miljö hänger samman med social- och sjukvården? Arbetet med miljöfrågorna ligger över allting annat och borde genomsyra allt arbete och borde inte vara sammanknutet med någon annan avdelning. Energifrågor och miljö är tätt sammankopplade och borde förstås finnas under samma hatt. Klimatförändringen är det stora hotet mot planetens överlevnad. Klimatfrågorna är nära förknippade med energifrågor och borde gå hand i hand med miljöfrågorna.

    Det gjordes en rapport i den riktningen under förra mandatperioden, jag hoppas att utskottet tittar på den rapporten och för en diskussion om vilka möjligheter det finns att göra synergivinster när förvaltningsreformer genomförs. Man behöver även granska de kostnader som eventuellt, som man varslat om, kommer att uppstå.

    Vi förstår idén att forma en särskild infrastrukturavdelning, men här ser vi inte heller några synergivinster. Snarare plockar man på mera verksamhet på trafikavdelningen. Olika kompetenser och väldigt olika områden som t.ex. radio och tv verksamhet ska samordnas med rederiverksamhet och bygget av vägar. Vad blir vinsten och synergieffekterna här?

    Intressant vad vicetalman Janssons påpekande om infrastrukturgruppen som hade en hel del olika förslag, det ser vi inte heller något av när man nu bildar en infrastrukturavdelning i förvaltningen. Det borde synas några spår av de förslag som fanns i den rapporten. Vi ser inte att det finns några analyser eller att man lyft in de tankarna, åtminstone inte i framställningen.

    En sak vi gärna vill peka på, som infrastrukturgruppen framhöll, är att man ska komma vidare med att trafikhållningen och få till stånd ett bolag som ansvarar för hela Ålands vägnät. Det är resursslöseri att fortsätta ett system med sexton olika väghållare i vårt geografiskt lilla landskap.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, fru talman! Det har utvecklat sig till en intressant diskussion. Jag vill börja med att lyfta blicken och se det större perspektivet. Vi har en ekonomisk utveckling som ser bekymrande ut. Vi har en haltande finsk ekonomi, Krimkrisen som ser ut att sätta ytterligare frågetecken på hur den finska ekonomin utvecklas och därmed klumpsumman som är vår viktigaste inkomstkälla.

    Vi har en demografisk kostnadsdrivande utveckling och den ekonomiska ekvationen är inte lätt att få ihop, går inte ens ihop i dag, om man ser till landskapets budget. En effektiv förvaltning har knappast varit mer aktuell under min livstid än vad den är idag. Därför är det bra att man från landskapsregeringens sida ser över strukturer, byråerna hur det ska organiseras och de olika avdelningarna. En eloge till det.

    Man måste även ha fokus på hur man kan skapa effektiva strukturer, hitta synergier som vtm Viveka Eriksson var inne på. Ålands Framtid ställer frågan, vad ska kansliministern göra efter förändringen? Vi ställer oss inte bara frågan, utan vi har svar på frågan, landskapsregeringen borde minska regeringen med en minister. Ett förslag vi lagt tidigare utan att få större gehör i den här salen. Det här skulle vara en otroligt viktig och positiv signal till resten av förvaltningen, visa att landskapsregeringen är beredda att kavla upp ärmarna och föregå med gott exempel.

    Kräver man att förvaltningen över lag ska effektiviseras, man privatiserar, försöker hitta nya strukturer, tänka nytt på alla områden måste man vara beredda att tänka nytt inom det egna boet. Att göra förändringar som känns, är jobbiga och kräver merarbete av det som blir kvar.

    Tittar man på regeringsprogrammet, när regeringen tillträdde och presenterade sitt förslag till struktur för regeringen valde man att från kansliavdelningen föra bort centrala självstyrelsepolitiska frågor och jämställdhet till lantrådet. Från kansliavdelningen valde man att till trafikavdelningen föra el, energi, bostads, radio och TV-frågor. Nu väljer man att även föra byggnadsbyrån till infrastrukturavdelningen. Vad finns kvar på kansliministern bord i dagsläget? Den frågan är relevant att ställa sig, här har landskapsregeringen gett sig själva en möjlighet att effektivisera och rationalisera sitt eget arbete.

    Landskapsregeringen har tidigare haft färre ministrar, t.o.m. fem ministrar om jag minns rätt, under nittiotalet. Det finns möjlighet att göra förändringen. Varför väljer man inte från landskapsregeringens sida att analysera den möjligheten när man gör strukturella förändringar. Den här typen av handlingskraft borde landskapsregeringen visa för att tackla den ekonomiska utmaning vi har när vi försöker få ekvationen att gå ihop.

    Kan man inte inspirera och föregå med gott exempel är det väldigt svårt att motivera de som ska jobba och göra grovjobbet. Man kan inte spara miljoner genom att minska landskapsregeringen med en minister men symbolvärdet i en sådan förändring är desto viktigare. Föregå med gott exempel landskapsregeringen, minska regeringen med en minister det är vårt entydiga budskap.

    Vi kräver inte att det är kansliministern, men vi ställer oss frågan vilka områden som finns kvar på kansliministern bord. Dessutom beskrivs det som en stabsfunktion, som även vtm Viveka Eriksson var inne på, behöver en stabsfunktion en politisk ledare? Till det brukar man i vanliga företag ha en personalchef. Våga tänka nytt, våga effektivisera och gå före, det behöver den åländska offentliga ekonomin idag i allra största utsträckning.

    Planfrågan som har diskuterats vill vi, med anledning av den diskussion som startades tidigare i debatten, understryka vår största skepsis till den övergripande planeringen. Det miljonbelopp som landskapsregeringen ämnar satsa på detta projekt som åtminstone vi i Ålands Framtid inte ha fått beskrivet vad det faktiskt innebär och vad de ska leda till. Man har pratat om att underlätta planering av vindkraftprojekt men å andra sidan är man inte beredd att skjuta till pengar till vindkraften. Hittills har man inte lyckats lösa inmatningstariffen och det stödsystem som den åländska vindkraften skulle förtjäna. Man vill tackla problematiken med övergripande planering utan att andra möjligheter skapas för en verklig utveckling. Vi menar att det är ett projekt som måste få en tydlig presentation i lagtinget om det är något man ska kunna gå vidare med.

    Vi röstade emot det i budgeten för 2014 och vi kommer att ställa oss skeptiska tills vi fått ett svar på vad det faktiskt ska leda till för förbättringar. Vi anser inte att det är landskapsregeringen som har ansvaret för att se till att tillväxten skapas eller en facto vänder recession till tillväxt. Det måste ske av företagen, det är inte landskapsregeringen genom en tillväxtplan ska se till att det görs. Vi har andra sätt att stimulera företagen än den här typen av åtgärder som ingen har presenterat på ett konkret och tydligt sätt för lagtinget. En tydlig presentation av vad det innebär börjar bli hög tid, när man även lagstiftar om att förverkliga projektet utan vidare konkretisering.

    Jag hoppas utskottet kan bekanta sig med frågan när det har aktualiserats på det här sättet. När dessutom regeringspartierna inte tycks vara överens hur man ska bygga lagstiftningen för att kunna förverkliga det projektet så är den frågan ytterst befogad för lagtinget att få svar på. Vad är det man ville med den övergripande planeringen, tillväxtplan har det kallats, hållbarhetsplan, många namn. Vad ska miljonerna som har aviserats till kommunerna satsas på? Jag avrundar med de orden.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Ltl Jonsson lyfte fram och kritiserar att vi har en kansliminister att vi borde avveckla den. Vi har de absolut största och viktigaste frågorna nu är att hantera hembygdsrättsfrågan, jordförvärvsrättsfrågorna som efter förändringen kommer att ligga kvar. Som minister har man en stor arbetsbelastningen och kanske något man inte har vetskap om, om man aldrig har suttit i regering, så är det de facto. Vi har frågorna och kommer att leverera ganska mycket i slutet av regeringsperioden då är det viktigt att ha en minister även på den posten. Även om jag på lång sikt ser att vi har behov av att minska antalet ministrar. Nu tror jag att det är befogat, därför undrar jag om ltl Jonsson inte vill ha politisk styrning i de viktiga självstyrelsepolitiska frågorna?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Självklart, när man läser regeringsprogrammet ser man att centrala självstyrelsepolitiska frågor har överförts till lantrådet. Vi ställer oss frågan, vad har kansliministern på sitt bord när man gjort alla dessa förändringar? Centrala självstyrelsepolitiska frågor, jämställdhet, el, energi, bostad, radio och TV skötte kansliministern bara för två år sedan. Vad sköter man idag? Samhällsreformen diskuteras, där försöker man planera och styra upp kommunernas verksamhet, ska vi ha en minister för det? Ska man ha en minister för det som man från regeringen kallar en stabsfunktion, är det verkligen befogat, menar ltl Carlsson det?

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Det står i förslaget att efter lagförslaget handlägger kansliavdelningen författningsenliga frågor. Även samhällsservicereformen är det viktigt att landskapsregeringen sitter i förarsätet och styr frågorna. Vill man som Ålands Framtid inte överhuvudtaget ändra kommunkartan, samhällskartan på Åland då är det klart att man vill bevara allting.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Om det är en kommunsammanslagningsminister vi har det får regeringen svara på. Självklart vill vi förändra, vi kan förändra med färre ministrar. På 90-talet hade vi fem ministrar, varför behöver vi sju ministrar i dag när vi har en minister som har tappat större delen av sina ansvarsområden under den här mandatperioden? Och nu förs ytterligare byggnadsbyrån bort. Varför är man inte beredd från regeringens sida att diskutera möjligheter när man gör den här typen av strukturella förändringar. De ekonomiska verkningarna skriver man att snarare kommer att öka med den strukturella förändringen tack vare planeringen. Varför har man inte fokus på att försöka spara pengar, varför kan man inte förverkliga det i praktiken och vara beredd att titta och diskutera frågan. Man måste våga bryta gamla strukturer och man ska kunna spara pengar, det inser vem som helst.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Lantrådet Camilla Gunell

    Fru talman! Det är intressant att höra om alla miljoner som går ut på projektet. Det är uppenbart enligt budgeten för 2014, det handlar om ett treårigt utvecklingsprojekt som är mycket angeläget och centralt och dessutom önskvärt. Jag presenterade planen i samrådsdelegationen för kommunerna, Mariehamns stad, vi har diskuterat det med näringslivet och det torde inte vara någon överraskning att utebliven planläggning i dag blir ett hinder för tillväxt och utveckling. Vi ser flera exempel på det på Åland.

    Jag vill framföra min reflexion och tacka ltl Viveka Eriksson för många tänkvärda och goda synpunkter som vilar på erfarenhet av att har varit i förvaltningen i modern tid och vet vad det handlar om att leda arbetet som lantråd. Det är viktigt att poängtera att förändringarna i förvaltningen ska leda till synergieffekter. Vi ser ett uppenbart behov av att det kommer nya områden som kräver mycket större uppmärksamhet och fler som jobbar med de frågorna. Energifrågorna är uppenbart sådana frågor som i dagsläget ställer helt andra krav, och vi är helt enkelt för kort om resurser. Media politiska området, som handlar om frekvenser osv. är ett område som vi har för lite kompetens på inom förvaltningen.

    Jag vill påtala samhällsservicereformen och det som nämndes om väghållning, verkstad och lager. Vi håller med om att det är otroligt viktiga frågor, och de frågorna går vi vidare med inom en särskild arbetsgrupp. Särskilt för att titta på samverkan och möjligheten till inbesparingar mellan landskapet och Mariehamns stad.

    Ministrar, och vad ministerportföljen innehåller är upp till varje regeringsbildning, bildare att komma överens. Man ska inte förväxla att en stabsfunktion inte behöver politisk ledning. Tar man jämställdhet eller rättsservice är det förutom stabsfunktioner även politikområden. Inom rättsserviceenheten hantera man hembygdsrätt och jordförvärvsärenden som i dag är en stor del av kansliministerns område.

    Vid regeringsbildningen gjorde vi den förändringen att trafikministern blev en infrastrukturminister och fick en annan portfölj, ett breddat uppdrag. Vi såg att trafikavdelningen var stadd i utveckling och gick mot en mera beställar- och utförarroll. Det är viktigt att nästa regering diskuterar det här med kansliminister, det är inte så betecknande vad en kansliminister gör. Reser du ut i världen står det minister of administration på ditt visitkort, och det är otydligt vad den ministern har för portfölj. Jag vill hävda att det inte blir några ändringar på den punkten i den här regeringen. Vi har fullt upp i varje ministerportfölj.

    Kansliministern är idag både kommunminister och med och leder samhällsservicereformen som är ett stort projekt. Men är även både inrikes- och utrikesminister om man tittar på hur det är strukturerat på annat håll. Det kommer inte att hända. Vi kommer att ägna våra resurser och regeringens arbete åt att förändra samhället och fortsätta med de stora förändringsprojekt som vi har satt igång. Utveckling- och tillväxtplanen är ett resultat av att landskapsregeringen både har ett arbete inom samhällsserviceområdet, ett tillväxtråd som behöver få en koppling till vår verklighet och vardag i det politiska livet. Ta deras goda råd och tankar och förverkliga dem, göra dem till kött och blod och verkställighet i vårt samhälle. Vi har omställning Åland, om ett hållbart Åland, som kräver mycket arbete.

    Det projekt som Axel Jonsson talar om att handlar om miljoner, handlar om 900 000 på tre år. 200 000 upptas i år 2014, och planerna är 305 000 för åren 2015 - 2016.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack. Miljonbelopp nämnde jag. Jag gick tillbaka till begäran om utlåtande som skickats till de åländska kommunerna om utvecklingsplanen. Där står mycket riktigt under finansiering att det beräknas till sammanlagt en miljon euro. Om inte det är ett miljonbelopp så vet inte jag hur lantrådet räknar. I min värld är det miljonbelopp. Vad är det man ska få ut av projektet? Jag försöker läsa begäran om utlåtande som skickats till kommunerna men åtminstone har inte jag fått bilden klar för mig. Jag hoppas man har beredskap att komma till lag- och kulturutskottet och berätta vad man ska få för miljonen, vad det åländska samhället ska få ut av den. Det är för mig ytterst oklart.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Det ska vi naturligtvis med glädje göra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Kort om frågan om utvecklingsplanen först. Det var mycket ifrågasatt från de olika kommunerna och många frågetecken vad landskapsregeringen egentligen är ute efter gällande planen. Där finns all anledning att förklara ännu mer, konkret och tydligt inte bara för utskottet utan ut mot kommunerna och allmänheten. Jag vill fråga lantrådet som säger, ”jag visst ska det leda till synergieffekter” vi ser inte det i framställningen. Jag vill att lantrådet berättar hur sammanslagningen av infrastrukturavdelningen kommer att ge synergieffekter? Jag vill fråga lantrådet, har man tittat på energi och miljö, varför fortsätter man att hålla de områdena åtskilda när det går så otroligt mycket in i varandra?

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Det man gör i lagframställningen är att man ändrar benämningarna på dessa två avdelningar. Det är vad lagtinget gör i lagframställningen. Efter det följer byrådiskussionerna och byråindelningen, den får vi återkomma till när det är klart. Det arbetet är nu inlett på avdelningarna där förslagen jobbas fram. Tanken är att vi ska se betydligt färre byråer framöver än som det nu är strukturerat, därmed uppnår man synergieffekter på helheten.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Bilden vi får när vi läser framställningen, som är grunden för hela reformen, är att det blir inga ekonomiska effekter förutom att det blir dyrare för planeringsverksamheten. Det är vad som sägs i framställningen. Då borde det finnas någon fundering från landskapsregeringens sida, man förväntar sig ändå att det kommer att leda till inbesparingar på sikt och att man kommer att hitta möjligheter till samordning av nära stående verksamhet. Och igen frågan, energi och miljö ser lantrådet det som en vettig åtgärd att man för samman de verksamheterna så att det skulle kunna stärka sig i sitt arbete och samtidigt jobba mer gemensamt särskilt med klimatfrågan.

    Lantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag ser väldigt mycket i samordnings- och förändringsarbetet men det är ett sådant arbete man gör inom landskapsregeringen och landskapsförvaltningen. Framställningen handlar om varför infrastrukturavdelningen och regeringskansliet byts och effekten är såsom den är beskriven i framställningen. För helheten pågår ett arbete med förändringar kring byråindelningen och i regeringen fattas beslut kring förordningen efter att beslutet är taget här.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Danne Sundman

    Fru talman! Först lite kosmetiska tankar och funderingar som tas upp men som inte är aktuella att ändra nu, sedan åsikter om det som vtm Jansson tog upp och lite annat däremellan.

    Det kosmetiska, symboliska jag vill prata om i framställningen är dels benämningen avdelning. Ska vi framledes heta avdelning eller borde vi ha ett annat begrepp? Jag upplever begreppet avdelning som underdånigt, undfallet och lite glastaksaktikt, att det är en lägre indelning än vad det egentligen handlar om. Det borde heta ministerium eller departement eller något annat lämpligt. Man har inte avdelningar i Färöarnas regering där har man ministerium. Det är vad det är, en minister leder ett ministerium. Men jag propsar inte på några ändringar i det här skedet men det borde vi tänka på i konsekvens med att det heter regering, i konsekvens med att det heter minister och då borde det heta rätt.

    Et är en bra ändring att prata om infrastrukturavdelning. Man kunde i framtida reformer överväga de andra avdelningarnas namn. T.ex. social- och miljöavdelningen kunde byta namn till hållbarhetsavdelningen och lagtingets utskott kunde byta namn till hållbarhetsutskottet eftersom det är 2/3 av det materiella i hållbarhetsarbetet, förutom de ekonomiska frågorna, som är på finansavdelningen. Det här är frön jag vill så som eventuellt kan växa i kommande ändringar.

    Det är bra omorganisering av vad man kunde kalla bryggan, landskapsregering fartygets bygga, där kaptenen, överstyrmannen och deras tjänstemän finns. Det är en nödvändig förändring och en anpassning till behovet som finns och i praktiken en kodifiering av den praxis som har uppstått.

    När det gäller infrastrukturavdelningens organisation kommer det viktiga arbetet på byrånivå, hur man tar del av inflätningen och i praktiken använder kompetenserna tillsammans till alla verksamheter. Det finns stora synergieffekter att tjäna, men inte sådana synergieffekter att man kan spara eller minska antalet tjänstemän. Man kan göra mycket mera med samma antal tjänstemän och samma resurser som vi idag använder på ett ineffektivt sätt. Synergieffekterna behövs för att genomföra arbetet som blivit eftersatt. Med min grunda insyn i den verksamheten.

    Samhällsplanering och placeringen av den på infrastrukturavdelningen då vill jag dra i nödbromsen och be utskottet att överväga om det är rätt placering av verksamheten. Jag ska förklara varför. Jag tro inte att man med flit har gjort något tokigt eller att man inte har förstått vad man sysslar med, man har inte tänkt sig in i den situation som komma skall eftersom det delvis är en ny verksamhet.

    Om man tänker sig in i vad är övergripande samhällsplanering? Det är inte en integrerad del av infrastrukturen som lantrådet var inne på. Det är en verksamhet som ska vara fri från särintressen. Särintressen är alla andra sektorer, näringspolitik är ett särintresse. Skulle man låta näringsavdelningen sköta planeringen skulle bara näringslivets intressen gynnas. Låter man miljöavdelningen sköta den skulle miljöns intressen komma först osv.

    Om man låter infrastrukturavdelningen sköta samhällsplaneringen kan det hända att fel särintresse prioriteras i för stor omfattning, de särintressen som finns på infrastrukturavdelningen i övrigt. Jämfört med om man håller det på övergripande nivå där man har i uppgift att ta hänsyn till alla s.k. särintressen. Ordet särintresse är ganska starkt, men det är de facto så att för oss politiker finns en rad särintressen att balansera. Det är vårt huvudsakliga uppdrag i lagtinget.

    Planeringar är att göra balanseringen, att våga prioritera resurser, att ta nödvändigt hänsyn men vågar visa vägen. Det ska landa i en hållbar utveckling där vi har en ekonomisk tillväxt, en miljö vi inte förräntar för mycket av och att ålänningarna mår bra. Sociala välfärden.

    Verksamheten är så pass viktig och central att den bör vara i regeringskansliet och skötas av en del av regeringen som är så fri som möjligt från ekonomiska och övriga intressen. Om landskapsregeringen ska börja använda de verktyg som finns bl.a. i § 11 i byggnadslagen kan det bli direkta konflikter med infrastrukturavdelningen. Eftersom den är politiskt insyltad i vägbyggen, färjetrafik, elnät allting som har att göra med allt som är infrastruktur. Planering bör givetvis ta hänsyn till alla intressen men inte vara styrd av ett intresse, infrastrukturen.

    Jag vill inte, men nu måste jag i alla fall, klä inte det i genusaspekt. Om det skulle vara ett typiskt mjukt värde, som man skulle ge samhällsplaneringsintresset åt, då skulle det vara kritik mot det. Men man ser det som en självklarhet att man ger det till infrastruktur som per definition är ett hårt värde. Skulle man ge det till miljöavdelningen, miljöbyrån sköter samhällsplanering, då skulle det bli ramaskri. Nu reagerar vi inte på samma sätt. Jag vill påstå att vi måste vara fria från den här snedvridningen, därför ytterligare ett argument ha det kvar på regeringskansliet.

    Jag hoppas att utskottet kan ägna sig åt detta, det är speciellt och borde ha varit klart när framställningen kom hit. Det är lagtingets roll att kunna ändra i lagar annars skulle vi inte behöva sitta här och debattera.

    Till detaljerna hur många ministrar det ska vara, vad ministrarna ska göra, vad de har i sina portföljer, det är upp till sittande regering. Vi ska komma ihåg att det är upp till lantrådet, vi har med nya lagtingsordningen stärkt lantrådets roll på ett tydligt sätt. Lantrådet har mycket starkare position än vad man hade tidigare, det har vi gjort med flit, rätt och vilja. Det motiverar att lantrådet har verktygen i sin portfölj, övergripande samhällsplanering. Lantrådet ska ansvara för det, och ha styrning över sina ministrar och ministrarna särintressen osv.

    Jag ser en parlamentarisk koppling till den tydlighet, tillspetsning av regeringens bog som vi gjort i och med nya lagtingsordningen. Ytterligare ett argument.

    Kansliministern vara eller icke vara är det per definition avskaffade vi kansliministern det finns ingen kansliavdelningen att vara minister över utan det kommer att bli en minister i regeringskansliet, eller hur man benämner det. Återigen är det en fråga för regeringen, ser man behov av förändringar föreslår dem i ändring av handlingsprogram osv. det är en fråga för lantrådet. Det är framför allt en fråga när man bildar nästa regering om man fyller det på något annat sätt och balanserar upp frågorna.

    Man borde tänka lite friare och inte ha en infrastrukturminister, en finansminister utan man har ministrar i departementen och då kan man vid behov vara minister i flera departement, vilket man tidigare har varit när det gäller kansliavdelningen. Jag är den sista riktiga kansliministern, som hade allt det ansvar som kansliministrarna hade. Kansliministerposten avskaffades och sedan har det varit hybrider av olika slag, det är även i dag när man överfört rätt mycket till infrastrukturministern.

    Så här borde man tänka med ministrarna i större utsträckning att man delar portföljerna och frigör ministrarna, låta dem vara ministrar i flera departement som de flesta regeringar har. Kanske infrastukturdepartementet kunde ha flera ministrar beroende på engagemang, intresse, kompetens och behov av att flera departementsdelar, byrådelar möts t.ex. som nämndes miljö och energi. Miljöministern kunde vara minister även i infrastrukturdepartementet för energifrågor t.ex. Att man pusslar aktivare beroende på hur det passar.

    Argument för att jag tycker att man borde föra övergripande samhällsplanering till regeringskansliet. Man kan ändå ha plan- och byggfrågor, lagtekniska saker och Ålands byggbestämmelsers samling, tekniska frågor på infrastrukturministern och avdelningen det ser inte jag som samma sak.

    Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    För kännedom

    6        Justering av basbelopp

    Ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål (S 1/2013-2014)

    Ett meddelande om när landskapsregeringens ger svar på spörsmålet eller om att ett svar inte kommer att ges lämnas senare. Svaret ska ges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades till landskapsregeringen 10.03.2014.

    7        Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2013

    Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2013-2014)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 17.03.2014.

    8        Beredning av lag om etablerade politiska föreningar

    Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2013-2014)

    Ärendet upptas till behandling vid plenum 19.03.2014.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls 17.03.2014 klockan 13.00. Plenum är avslutat.