PLENUM den 16 januari 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Veronica Thörnroos).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från lagtingsarbetet den 16.1.2006 anhåller ltl Veronica Thörnroos på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

 

Finansutskottets betänkande nr 5/2005-2006 angående tredje tilläggsbudget för år 2005. (FR 10/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 18 januari. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående åtgärder för fortsatt jakt på sjöfågel under våren. (S 2/2005-2006).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelande om att svar inte ges första gången föredras ärendet bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 18.1. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ändring av renhållningslagstiftningen. (FR 3/2005-2006).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta det. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms förslag till hemställningskläm med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål angående upphandling av ambulanshelikoptertjänster. (S 1/2005-2006).

 

Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 11 januari, har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsregeringen av följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen gör en grundlig utvärdering av den luftburna patienttransporten och räddningsverksamheten utgående ifrån de frågeställningar som uppkommit under diskussionen om spörsmålet och återkommer till lagtinget med ett meddelande innan utgången av vårsessionen 2006.”

 

Detta kallas ltl Gun-Mari Lindholms förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för att landskapsregeringens svar med anledning av spörsmålet antecknas till kännedom röstar ja, de som röstar för ltl Gun-Mari Lindholms förslag till hemställan röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja.

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag ber att få föreslå öppen omröstning.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans försalg om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd och har understötts. Omröstning kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Roger Eriksson och ltl Carina Aaltonen bistå vid omröstningen.

 

Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: avstår, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej, Englund: ja, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos borta, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 16 ja-röster och 12-nej röster medan en ledamot har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har därmed beslutat anteckna landskapsregeringens svar till kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 5:

 

Landskapsregeringens meddelande angående Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2006 och verksamhet år 2005. (M 2/2005-2006).

 

Enligt 51 § 2 mom. lagtingsordningen kan lagtinget om ärendet prövas vara av synnerlig vikt hänskjuta meddelandet till utskott eller självstyrelsepolitiska nämnden. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § arbetsordningen att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsregeringen presenterar sitt tredje meddelande om EU-politiken.  Meddelandet börjar nu finna sina former. Arbetet med meddelandet har varit en process som pågått ett antal månader och mer eller mindre engagerat hela huset. 

 

Tidsmässigt känns det bra att presentera EU-politiken för 2006 i början av året. Så mycket tidigare än så här klarar vi inte att få fram meddelandet eftersom vi är beroende av när arbetsprogrammet kommer från kommissionen. Det optimala skulle vara att meddelandet skulle hinna behandlas av lagtinget innan vintersessionen är över.

 

En nyhet i meddelandet är att vi har delat upp arbetet i högt prioriterade områden och övriga områden. Förhoppningen är att meddelandet förutom att informera lagtinget och utgöra ett diskussionsunderlag   också ge förvaltningen klara prioriteringar i arbetet. De rubriker som finns under övriga, betyder inte att dessa inte är viktiga politikområden. Vi anser att sociala frågor, hälso- och sjukvårdsfrågor, trafik, kultur osv. är frågor som vi vill arbeta med i första hand lokalt. Självklart följer vi med vad som händer inom EU även inom dessa områden. Våra resurser är begränsade och prioriteringen är gjord för att i största möjliga utsträckning ta tillvara de resurser som finns.

 

Fru talman!

Det är ett omfattande meddelande och jag skall försöka koncentrera mig så gott det går; jag kan varna er på förhand att anförandet är långt, men det är svårt att plocka bort och ju mera man fördjupar sig desto mera spännande är det. Meddelandet inleds med de övergripande målsättningarna för landskapets EU politik. Vi skall   trygga Ålands status som ett svenskspråkigt, självstyrt demilitariserat och neutraliserat område inom den Europeiska unionen. Under året har   många diskussioner förts kring möjligheterna för självstyrelsen att överleva inom EU. Vi har all orsak att fundera över vårt förhållningssätt till EU. Flera är säkert efter bakslaget i EG domstolen och av andra orsaker tveksamma idag och  med facit i hand  skulle kanske flera som röstade ja 1995 tveka idag. Alla länder inom EU kämpar för att öka sitt inflytande i gemenskapen. Men vår situation i EU är mycket speciell. Vi har givit ifrån oss en stor del av vår behörighet till EU och Helsingfors i och med medlemskapet. Marginellt är det vi har fått tillbaka. Även om vi skulle valt ett utanförskap så skulle vi ändå till stora delar vara med inom EU eftersom Finland valde att gå med. Vår stora utmaning är att arbeta på två plan. Dels nationellt för att få Finland att aktivt arbeta för att garantera vår självstyrelse. Det är Finlands ansvar och sak att förhandla fram specialavtal så att vår självstyrelse passar in i EU. Finland i sin tur är ett litet land i EU. Från finskt håll har man fullt upp med att göra sin röst hörd och trygga sitt inflytande. Politiskt tror jag det det skulle vara mycket klokt av Finland att använda Åland och självstyrelsen i sina förhandlingar inom EU. Åland gör Finland unikt. Utmaningen är bara att få Finland att inse det. 

 

Den andra spåret  är att  tillsammans med andra lagstiftande regioner lyfta orimligheten i att EU bara godkänner nationer. En väg är att arbeta aktivt inom RegLeg, där det finns möten både på tjänstemanna- som politisk nivå. En annan väg är att också arbeta via den enda officiella plats vi har inom EU, alltså regionkommittén.  Mitt initiativ genom den förra specialrådgivaren, att vi skall skapa ett nätverk mellan alla lagstiftande regioner inom regionkommittén, kommer att förverkligas under 2006. Nätverket kommer också att ha starka band till medlemmarna i Europaparlamentet.

 

Finland kommer att stärka sin ställning inom EU under andra halvan av 2006 genom att axla ordförandeskapet. Åland har deltagit i utformandet av ordförandeskapsprogrammet där vikten av att lyfta den maritima strategin och att Coreper I-mötet i sommar kommer att hållas på Åland. Det här är två synliga resultat.

 

I arbetet med EU:s grönbok om havspolitiken arbetar landskapsregeringen tillsammans med riket att i ett tidigt skede påverka innehållet som är mycket viktigt både för miljön men också för sjöfartens förutsättningar. Balansen mellan ett effektivt utnyttjande av havsresurserna, havet som transportmedium samt skyddet av havsmiljön är delikat. I landskapets position inför uppförandet av en grönbok framhålls skärgårdens unika samhällsform, sjöfartens historiska och ekonomiska betydelse för Åland; dessutom har det lokala sjöfartsklustret framhållits.

 

Överallt får jag medhåll då jag framhåller att EU måste ändra fokus och rikta in sig på de stora övergripande frågorna som det finns en vinst med att besluts överstatligt. EU förlorar i trovärdighet och retar upp medborgarna genom att lägga sig i frågor som har starka bindningar till folkets traditioner och genom att fatta generella beslut som slår väldigt olika beroende på olika förhållanden ute i Europa. Ta nu bara drivgarnsfiskeförbudet som ett exempel.

 

Fru talman! 

Andra ständigt prioriterade frågor är skattegränshanteringen. Målsättningen är att verka för att hanteringen blir så lätthanterlig som möjligt och därmed minimera handelshindren. Min kollega minister Wiklöf har lovat att i ett senare anförande redogöra mera för den problematiken.

 

Ålands småskalighet och det faktum att vi utgör ett ö-samhälle gör att vi noggrant följer med arbetet med regelverket kring strukturfonder och statligt stöd. Vi behöver tydliga och klara regelverk som medger en anpassning till våra förhållanden. Vi ser i dag ett hot när det gäller reglerna om statligt stöd. Det finns en risk att de utformas så att de omöjliggör att föra den regionalpolitik som vi hittills har fört. Därför är det nödvändigt att vi får rätt att bedriva en egen skattepolitik så att vi på det sättet kan kompensera.

 

Vi har också stora förhoppningar om att i framtiden inom EU kunna bedriva en egen skattepolitik på Åland, vilket skulle vara nödvändigt. För att bibehålla livskraften i vår ekonomi behöver vi ha möjligheten att anpassa vår beskattning efter de näringar och inkomster som vi har. Generella skatter bedöms inte utgöra statligt stöd. Från Ålands sida hoppas vi på att vi skall kunna utforma egna regler om beskattning och att de skall bedömas vara generella eftersom alla åländska företag kommer att behandlas lika. Vi väntar med spänning på  EG-domstolens dom där kommissionen stämt in Portugal med anledning av att autonoma regionen Azorerna har avvikande beskattning. Generaladvokaten som framlägger ett förslag inför domstolen erkänner vissa mer utvecklade autonomiers rätt att bedriva en egen skattepolitik.

 

Under kapitel 2 redovisar vi för dagordningen inom unionen för 2006. Huvudpunkterna är liksom i fjol välstånd, solidaritet, säkerhet och rättvisa. Året kommer självklart att påverkas av det utdragna arbetet med att få fram en gemensam budget. Nu följer ett intensivt arbete med att formulera stödprogrammen.

 

Den finländska sockerproduktionen skall minska med 37 procent. Konsekvenserna för de åländska odlarna är ännu svåra att bedöma eftersom flera delar ännu är oklara. Landskapsregeringen följer med utvecklingen och agerar vid behov inom vårt kompetensområde. En avgörande fråga för Åland och transportkostnaderna är vilket av sockerbruken i Finland som kommer att läggas ner.

 

Det faktum att det konstitutionella fördraget sannolikt inte kommer att ratificeras inom överskådligframtid ger tid och möjligheter till en fortsatt öppen debatt. Kommissionen arbetar vidare med "plan D": D som i demokrati, dialog och debatt med PR-chefen Margot Wallström i spetsen. Hennes uppdrag är inte avundsvärt. Hon kritiseras för att vara för osynlig. Hittills har hon inte åstadkommit mycket, trots alla fina broschyrer och pamfletter, omorganiseringar och verkligt ärliga försök att förenkla och återkalla  lagstiftning. 68 lagförslag återkallades ifjol och ett rullande program där man undersöker lagstiftning så att den inte är orimlig för näringsidkare och medborgare görs. På internet finns en hemsida där man kan föreslå lagstiftning som borde förenklas eller återkallas. Landskapsregeringen har uppmärksammat handelskammaren på den här möjligheten.  Jag tycker att det är viktigt att EU koncentrerar sig på de frågor som ger mervärde, alltså bättre miljö och bättre brottsbekämpning t.ex.

 

Varje land besluter själv om den fortsatta ratificeringen av grundfördraget. I höstas avgav regeringen en redogörelse till riksdagen om det konstitutionella fördraget. Debatten var en sk snabbdebatt där endast förhandsanmälda fick delta. I debatten deltog endast statsminister Vanhanen samt ledamöterna Hautala och Biaudet.  Ärendet är remitterat till utrikesutskottet som stora utskottet och grundlagsutskottet skall lämna utlåtande till.

 

Ett framtida ikraftträdande av det konstitutionella fördraget förutsätter tillägg till självstyrelselagen för Åland. Bl. a Åland har i förhandlingar med justititeministeriet fört fram behov av talerätt i EG-domstolen både så att vi kan använda Finlands talerätt då vi vill väcka talan och ärende berör vår behörighet samt att vi skall få försvara oss så att bara vår åsikt förs fram i de ärenden som endast berör Åland. Beroende på hur utvecklingen blir med det nya konstitutionella fördraget kommer landskapsregeringen att utvärdera om nya behov uppstår att komplettera eller ändra självstyrelselagen.

 

Det finns mycket som är gott med EU, men om Åland inte får någon talerätt är det omöjligt för Åland att med sin självstyrelse inom EU. Om vi tar snusärendet som ett exempel har vi fått in våra tankar efter idoga förhandlingar i det finska utlåtandet, men för att vi skall vara nöjda borde vi själva ha fått föra talan i ett sådant här ärende när det som sagt endast berör oss, så det är ett konkret exempel.

 

Även om kravet på talerätt skulle gå igenom så avskaffar detta inte unionens demokratiunderskott i förhållande till Åland. Vi hävdar att vi borde ha rätt till en plats i Europa parlamentet. Vi anser att detta beslut skall tas på nationell nivå och kommer   därför att komma till lagtinget med ett förslag till lagmotion till Finlands riksdag med förslaget att Finland indelas i valkretsar och där Åland skulle utgöra en av dem. En analys av parlamentarikernas hemorter idag visar att mer än hälften av dem kommer från Helsingfors.

 

För att få större inflytande i den nationella beredningen av EU-ärenden krävs en uppryckning från finsk sida vad gäller service på svenska till våra tjänstemän. Vissa överenskommelser har ingåtts under året, där bl.a alla föredragningslistor skall översättas till svenska, där ministerierna skall underrätta Åland i god tid under beredningen samt att ministerierna ansvarar för att tolkning ordnas åt de åländska tjänstemännen. Vidare skall Ålands ställning antecknas i faktapromemorior från ministerierna samt samarbete mellan ministeriets kontaktpersoner och landskapets tjänstemän utvecklas. Vidare utlovas översättning av handlingar under beredningsskedet i den mån det finns resurser till det och förutsatt att Åland i god tid anger vilka handlingar man önskar översatta. Kontaktpersonerna och de åländska tjänstemännen har träffats och fler möten kommer att arrangeras och användbara mailinglistor utvecklas.

 

Inom förvaltningen har EU-enheten varit ute på alla avdelningar och också arbetat enskilt med tjänstemän för att höja kompetensen och öka kunskapen kring EU-frågor och hanteringen av dem.

 

Landskapsregeringen kommer under 2006 att följa med utvecklingen beträffande tjänstedirektivet. Ärendet följer ett så kallat sambeslutandeförfarande där kommissionen hör Europaparlamentet och rådet flera gånger. Rådet behandlade ärendet i december 2005 och kom med ett betänkande om 80 sidor med ändringsförslag. Parlamentet kommer att behandla det i januari eller februari. Innan ärendet är slutbehandlat återstår flera turer så behandlingen kommer att ta mycket lång tid. För Ålands del är bedömningen att vi tack vare vårt undantag bara har möjligheter med servicedirektivet. Ålandsprotokollet är inskrivet i grundfördraget och står därför över alla direktiv. Vi har således möjligheter att utstationera företag medan företag inte automatiskt kan etablera sig på Åland. Hälsovårds- och speltjänsterna är undantagna ur direktivet. Vi kommer med stort intresse följa vilka konsekvenser undantaget för speltjänster får för Åland.

 

Inom utbildningsområdet anser landskapsregeringen att examensgiltigheten för utexaminerade från åländska utbildningar är ett högt prioriterat område. Landskapsregeringen eftersträvar därför att nå tydlighet beträffande de kvalifikationer som uppnås i det formella examenssystemet för att gynna den enskilda individens möjlighet till rörlighet utanför landets gränser. Vidare avser landskapsregeringen ta del av de projekt och program som lanseras inom unionen för främjande av jämställdhet. Landskapsregeringen fortsätter arbetet med att integrera ett genus- och jämställdhetsperspektiv inom alla politikområden i syfte att uppnå de övergripande Lissabonmålen.

 

Under året skall EU slutföra den inre markanden för energi. 65 procent  av EU-ländernas energi kommer från olja och naturgas. Bara två av EU:s 25 medlemsländer producerar lika mycket eller mer olja än vad det egna landet konsumerar.

 

Prognoserna visar att EU-länderna kommer att bli än mer beroende av importerad energi. Man räknar med 2/3 import 2020.Det handlar om importerad gas från Iran och Ryssland. För EUs del vore en viktig prioritet att satsa på alternativ energi och självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt, och det är en mycket viktig fråga att ta tag i för att trygga freden och försörjningen av Europa. På Åland prioriterar vi högt möjligheten till självförsörjning och målsättningen är att andelen alternativ energi  skall öka och vårt oljeberoende minska.

 

Begreppet säkerhet är centralt inom många områden i EUs arbete. Det handlar om att bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, men också att skydda européer i vardagen genom att ta initiativ gällande livsmedelssäkerhet och konsumentpolitik.  Jag omfattar att vi skall skyddas mot cancerogena ämnen, men när EU lägger sig i om osten eller inte får framställas av opastöriserad mjölk tycker jag att omsorgen gått för långt.

 

Fru talman. Några ord om den andra delen av meddelande, dvs. verksamhetsberättelsen för 2005. Inledningsvis kan konstateras att av 842 inkomna kommissionsinitiativ har en tredjedel konstaterats vara ointressanta ur ett åländskt perspektiv. Av de återstående ca 560 har endast 26 diarieförts, dvs. endast 5 procent. Sedan drygt två år följer förvaltningen ett system där beredande tjänsteman avgör om ärendet skall diarieföras och behandlas eller inte. Bedömningen har varit att den som har sakkunskap bäst kan avgöra om ärendet skall behandlas eller inte. Tidigare gjordes den av EU-enheten. Sedan reformen har antalet diarieförda ärenden minskat. Under 2006 kommer EU-enheten med stöd av EU-meddelandet att i högre grad diarieföra ärenden än tidigare.

 

Det låga antalet diarieförda ärenden väcker en del frågor. Vi har väldigt små resurser. Vad är då ett rimligt antal behandlade initiativ? Vi har svårt idag att hinna notifiera direktiv och förändra lagstiftning i den takt som EU kräver. Var skall vi lägga in våra resurser? Skall vi i huvudsak ägna oss åt direktiv eller skall vi se till att vi har resurser att vi även hinner agera på initiativ? Hur står det till med kunskapen inom förvaltningen? Kan det vara så att kunnandet och intresset är ojämnt och att detta avspeglas på antalet diarieförda initiativ?  Här har vi i så fall en utmaning. De initiativ som diarieförs borde behandlas grundligt.  Hur högt skall vi lägga kvalitetsribban? Är det bättre med färre antal direktiv som man veklighet hunnit arbeta med eller är det bättre med fler men ytligt? Kan det till och med vara så att tjänstemännen har så fullt upp med andra uppgifter att man undviker att diarieföra initiativ för att inte få en massa oavslutade ärenden noterade? Tillsammans med EU-enheten skall vi ta oss en alvarlig funderare på vad ett lämpligt antal borde vara och också försöka utröna ifall viktiga initiativ har gått förvaltningen förbi. Det kanske är så att 26 stycken diarieförda initiativ är ett lämpligt antal. Ett kommande strategiskt forum kommer att behandla EU-ärendens hantering och diskussionen kring initiativ kontra direktiv.

 

Till sist, fru talman, vill jag anföra en rättelse. Den gäller tabell 8 på sidan 29.  Rubriken skall vara ”Talan väckt i EG-domstolen”. Under den rastrerade rubrikraden borde infogas årtal ovanför kolumnerna, dvs. ovanför 12 st borde det stå 2005 och i kolumnen invid ovanför 16 borde årtalet 2004 vara infogat. Detta gäller hela raden. Ytterligare en sak i denna olyckliga tabell: antalet överträdelser 2005 vara 30 och inte 31 som det felaktigt framkommer. I samma kolumn skall det vara 9 som berör enbart landskapet och inte 8 som framkommer av tabellen.

 

Av intresse kan vara att konstatera att när det gäller talan i EG-domstolen står Åland för tre överträdelser ensamt och ett tillsammans med riket av totalt åtta. Det gemensamma ärendet är frågan om vårfågeljakten, som fick sin dom i medlet av december. Av de tre fall som Åland ensamt berörs av är två av fallen beroende på sen implementering. Ärendet om likabehandling och systemet för handel med utsläppsrätter. I det tredje ärendet – snusfrågan - har vi en annan tolkning av gemenskapsrätten än kommissionen. Landskapsregeringen har överväger att ytterligare skall skriv ett brev direkt till EG-domstolen när det gäller snusfrågan och klargöra för de brister som råder i rättsskyddet då Åland inte får föra sin egen talan. Det är ett försök - men har man inte försökt så ångrar man sig efteråt.

 

Slutligen, fru talman, kan man i meddelandet läsa att kommissionen eftersträvar effektivare efterlevnad av domar och därför kommer att utkräva standardbelopp direkt efter att en dom fallit. 2006 kommer att utgöra en övergångsperiod.

 

Med detta långa anförande, fru talman, ser jag nu fram emot en intressant diskussion.

 

TALMANNEN: De anförda rättelserna antecknas.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande. Minister Lundberg sade att en fråga som är en stor utmaning är hur självstyrelsen skall överleva inom EU. Det är helt klart att vi måste ha andra kanaler än t.ex. regionkommittén. Hon nämnde också att bakslagen är många. Jag är helt övertygad om, i likhet med ministern, att skulle det vara en folkomröstning nu på Åland skulle det bli ett rungande nej. Det är samtidigt hög tid att vi börjar få svar på vad detta nej skulle betyda, skulle det betyda att alla problem försvann? Nej, det är naturligtvis inte på det sättet! Jag uppmanar verkligen landskapsregeringen, och jag har gjort det många gånger, att på allvar utreda ett utanförskap, vad fördelarna och nackdelarna skulle vara; man hann nämligen aldrig med den utredningen åren 1992-94 före medlemskapet. Det skulle vara oerhört centralt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Självklart skall vi inte slå oss till ro och vara nöjda med vår plats i regionkommittén, det tycker jag att jag ganska tydligt framförde i mitt anförande. Regionkommittén är den plats vi har fått och jag tycker att vi skall ta tillvara den på bästa möjliga sätt för att vi har den, men vi skall fortfarande kämpa för både att få talerätt och att få en parlamentsplats. Tankarna kring ett utanförskap och en utredning om det tycker jag själv att skulle vara intressant att titta på, men vi måste komma ihåg att det också finns väldigt mycket saker som är bra med EU och det måste vi också väga emot. Däremot är det alldeles för lite tid man har att lyfta fram de goda sidorna med EU därför att det finns så mycket frustration kring allt det som är problem med EU.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt när det gäller det sista och jag hör själv till dem som tycker att grundtanken med EU, bevarandet av freden i Europa, är synnerligen bra. Det är givetvis så att det finns fördelar och nackdelar. Jag anser ändå att innan vi helt plötsligt står inmålade i ett hört – det var det Ålands Framtid ville med sin motion – så vore det oerhört väsentligt om man kunde utreda ett utanförskap. Det innebär inte per automatik att man absolut är emot EU, men det skulle betyda att vi har en helt annan kunskap om hur alternativet utanförskap ser ut nu. För de som helt öppet säger att nu skall ut ur EU, då löser sig allt, är inte riktigt ärliga och det tror jag att minister Lundberg och jag är eniga om, men det skulle vara viktigt att vi skulle få svar på de här frågorna. Jag upplevde ändå att minister Lundberg gav en liten öppning att man från regeringens sida kunde börja titta på det här, för det är den absolut viktigaste utredningen, förutom skatteövertagandet, som regeringen kan sätta igång.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om utanförskap kan man börja med att diskutera med Norge. Vad jag har förstått har Norge i sitt utanförskap mera bekymmer med EU än vad vi som är innanför EU har. Det är en viktig tanke att ta med sig. Vidare är det också så att vår situation inte är helt jämförbar med Norge; i och med att vi har alla de delar som faller innanför Finlands behörighet är vi ändå medlemmar i EU även om vi väljer att stå utanför. Jag tycker också att det är viktigt att lyfta fram andra delar av EU-arbetet som är viktigt förutom fredsprocessen; där har vi t.ex. ungdomarnas fria rörlighet och också det att vårt näringsliv får en större marknad. Sedan finns det säkert också många andra saker som är goda med EU trots, som sagt att frustrationen just nu är stor hos oss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi har nu hört en fyllig och mycket bra och intressant presentation av ett bra meddelande. Det är som sagt tredje gången vi nu har EU-meddelandet på lagtingets bord och det har blivit bättre för varje gång; man kan väl säga att EU-meddelandet har funnit sina former. Jag tycker att det är värt att fortsätta och intressant. Efter remissen kommer meddelandet att gå till behandling i självstyrelsepolitiska nämnden och det blir intressant för oss medlemmar i självstyrelsepolitiska nämnden att höra den kommande debatten.

 

Centern är i stort sett av samma åsikt som landskapsregeringen om hela meddelandet, också om prioriteringarna i stora drag. Vi tycker också att det är rätt att försöka sortera upp frågorna i hög- och lågprioriterade frågor, även om det är svårt. Alla gränsdragningar kanske inte är lika viktiga för alla, men det är ändå ett bra försök att strukturera upp det.

 

De frågor som är viktiga är det ökande inflytandet; det har vi hört ledamoten Britt Lundberg prata om flera gånger i sitt anförande och vi håller helt med om det. Däremot anser vi också att det är omöjligt att fungera som vi har det i dag. Vi måste helt enkelt få ett större inflytande om vi skall kunna fullfölja vår självstyrelsepolitik, vår näringspolitik, hela samhället är beroende av att vi skulle ha mera inflytande.

 

Jag kommer inte att gå in på alla frågor, men det jag vill säga är att vi tycker också i centern att det är väldigt viktigt om man kunde åstadkomma en smidigare skattegränshantering mellan Åland och EU:s skatteområde. Det är också en förutsättning för våra företag och för vårt näringsliv.

 

Klara och tydliga regelverk när det gäller stödformer är viktigt, dvs. vad som kan stödas av staten eller landskapet i vårt fall och det är viktigt att dessa regler beaktar Ålands särförhållanden. En tydlighet är som sagt nödvändig så att vi slipper utsätta både landskapsregering och sökande för olika osäkra beslut. Det är inte bra. Det är så att har vi inte klara tydliga stödregler försvårar det också näringspolitiken.

 

Att vi vill stärka autonomiernas rätt att bedriva egen skattepolitik har vi konstaterat många gånger och vi hoppas man fortsätter jobbet med det.

 

När det gäller det konstitutionella fördraget, som man har talat mycket och som blev undertecknat men bortröstat av Frankrike och Holland och blev det alltså uppskjutet för att man skulle ge utrymme för en omfattande medborgardiskussion i medlemsländerna, som landskapsregeringen skriver. Landskapsregeringen skriver också om att kommissionen kommer att ha en plan D, som  betyder, som vi har hört redan: demokrati, dialog och debatt; man skall kunna delta i och understöda de nationella debatterna. När jag läser det blir min fråga: Planerar landskapsregeringen någon omfattande medborgardiskussion?

 

I centerns gruppanförande inför remissdebatten förde jag fram frågan om man nu borde börja diskutera och utvärdera EU-medlemskapet. Vi har en tioårsperiod bakom oss. Då väckte inte det något större intresse, men jag vill ändå ställa frågan, att borde man inte börja lite diskutera det här? Jag vill inte säga att man skall diskutera utanförskap, som vi hörde just i en replik, men jag tycker ändå att det är så pass mycket som har hänt oss – vi behöver bara tänka på snuset, på vårjakten, på drivgarnsfiske, sockerbetsreformen osv. för att inse att många saker har hänt under den här tiden som vi kanske inte väntade oss när vi gick in i EU. Min fråga är alltså: Kommer landskapsregeringen att planera någon som helst diskussion? Medborgardiskussion tolkar jag som allt från en rejäl omröstning till något annat forum där man kan diskutera de här frågorna. Jag anser att det är landskapsregeringen som borde kunna komma fram med detta.

 

En av de viktigaste frågorna berörde också landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg och det är naturligtvis talerätten vid EG-domstolen. Det är nog beklagligt och gör det omöjligt att föra självstyrelsepolitik om man inte ens får försvara sig själv i EG-domstolen, och inte ens får rätt av Finland att försvara sig. Finland vägrar vara med och försvara oss, men det tillåter inte heller att vi får göra det. Det är nog ganska så allvarligt och gör också att en kommande medborgardiskussion skulle kunna vara nödvändig.

 

Intressantare är det då att läsa om strukturfonderna, där man har beviljat Åland en miljon euro för konferens- och kulturturism. Det tycker jag passar fantastiskt väl in när vi nu närmar oss kk-husets förverkligande. Det här visar att vi är på rätt spår när man också i EU tycker att det är värt att stöda konferens- och kulturturism, så lyckas vi nu åstadkomma vårt kultur- och konferenshus vet vi att vi får stöd här från EU:s strukturfonder.

 

När det gäller landsbygdsutveckling kommer landskapsregeringen att komma med ett program som skall bli färdigt under våren 2006 och som skall sändas till Europeiska kommissionen för bedömning och att man där prioriterar tre områden som skulle vara bra för jordbruket, dvs. ökad konkurrenskraft, förbättrande av miljön och förhöjd livskvalitet och diversifiering av ekonomin på landsbygden. Det programmet ser man gärna fram emot och det får väl lagtinget ta del av.

 

Vi får fortfarande lov att avvakta sockerreformens effekter eftersom förordningarna tydligen ännu inte är klara.

 

Jag vet inte om jag läser rätt, men det kanske finns en bra förklaring, kanske jag inte har förstått saken, när det gäller fiskerinäringen, där man säger att man måste uppnå en överenskommelse mellan riksmyndigheterna och landskapsregeringen om fördelningen nationellt mellan Åland och resten av landet av den andel av fondmedlen som Finland tilldelas för perioden. Det är alltså så att det spelar kanske inte så stor roll vad vi vill, utan vi får igen här följa resultatet av diskussionerna i Finland. Kanske vi får höra mera om det.

 

Miljöhandlingsprogrammet, som kommer att påverka våra näringar väldigt mycket, är ännu inte klart och där får man lov att avvakta lagtingets behandling förrän man kan se vad det får för effekter.

 

När det gäller tjänstedirektivet i hälso- och sjukvårdsfrågor vill jag påminna om att man den här gången i tid i landskapsregeringen försöker bereda tjänstedirektivet och hinner vara med. Jag tror också att landskapsregeringsledamoten Lundberg sade att man skulle göra det.

 

Ytterligare en sak, fru talman, handlar om 4.2.4. Trafikområdet, förordningen om säkerhetsbestämmelser för passagerarfärjor och då vill jag erinra om finansutskottets betänkande, där finansutskottet konstaterade att eftersom Finland enväldigt, dvs. utan att informera Åland godkände och implementerade direktivet som kräver att man skall uppdatera säkerhetsutrustningarna. Eftersom man gjorde detta enväldigt utan att informera Åland ansåg finansutskottet att kostnaden för förnyandet av flottan enligt de nya kraven borde åligga Finland och inte Åland. Jag undrar också om man har gått vidare i den här frågan? Finansutskottet var enigt i den frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Tanken på medborgardiskussioner som kommissionen uppmuntrar att skall arrangeras är en bra idé och vi är villiga också att arrangera sådana, men före det är det en viktig fråga som måste lösas, nämligen att på vilket sätt har vi inflytande och möjlighet att föra fram de åsikter som framkommer här? Det är någonting som vi åtminstone inte har fått ett klart svar på ännu, dvs. vilket värde diskussionen skulle medföra. Jag tycker också att i Wallströms plan D är en viktig ingrediens: skall vi ha folket att föra fram sina åsikter så skall det också väga och betyda någonting, och det vill jag ta reda på först.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är bra om man kontrollerar upp det, men om jag förstod rätt är landskapsregeringen enig om att man kan genomföra en sådan medborgardiskussion, vad den nu sedan kan kallas, det kan vara en omröstning och det kan vara andra diskussioner, så det svaret får jag vara nöjd med.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

I ltl Gun Carlsons anförande fäste jag vidare vikt vid EU-medlemskapet, utvärdering, utanförskap osv. Inom landskapsregeringen tycker vi att det skulle finnas ett värde i att göra en tio års utvärdering, att fundera lite på: vad har EU-medlemskapet betytt för oss ekonomiskt och framför allt vad har det betytt för oss konstitutionellt. När det har handlat om att gå in i EU har vi hittills lagt väldigt stor vikt vid de ekonomiska frågorna, men  jag tror att vi mer än någonsin nu lägger vikten vid de konstitutionella också, eftersom vi tycker att det är så viktigt att självstyrelsen skall kunna utvecklas också inom EU.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är också bra om man gör det, för nog är det så att vi har förlorat väldigt mycket av vår lagstiftningsbehörighet, mycket mer än vi kunde föreställa oss när vi gick in i EU. Jag hoppas att man faktiskt genomför en utvärdering och också tar den effekten i beaktande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson andas en viss tveksamhet mot EU och de konsekvenser medlemskapet har haft och jag delar den tveksamheten ganska långt. När det gäller talerätten noterar jag att vi är helt eniga. Det är precis samma sak som jag har framfört, att det är en omöjlighet om vi inte skall kunna företräda oss själva. Vi ser, precis som nämndes, effekterna när det gäller snuset när vi inte har vår ”försvarsadvokat Finland” som driver våra ärenden vad resultatet blir.

 

Jag upplever lite att ltl Gun Carlson tassar runt den heta gröten när hon pratar om att man kanske borde utvärdera tio eller elva år, om vi skall vara riktigt noga, av EU-medlemskapet; hon pratar om några medborgardiskussioner. Nog tror jag att vi egentligen där också säger samma sak, dvs. att man borde utreda vad alternativet skulle innebära om vi skulle stå utanför. Vad hade konsekvenserna varit om Åland hade varit medlem som vi är i dag och man hade varit icke-medlem? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att en sådan diskussion, som jag bara läste i programmet och såg att man kallar det medborgardiskussion, kan handla om en utvärdering. Det är klart att gör man en utvärdering av hur EU har påverkat oss under tio år är det klart att då blir det säkert per automatik så att man tänker vad hade hänt om vi inte hade varit med. Jag tror att det är en självklarhet om man en gång gör en utvärdering på det sättet vi just pratade om, en utvärdering som inte bara handlar om de ekonomiska konsekvenserna vi har drabbats/gynnats av – jag vet inte vilket man skall säga, det får vi ju reda på. Men också de konstitutionella konsekvenserna: vad har vi förlorat i lagstiftningsbehörighet och inflytande osv. är viktiga. Det är möjligt att resultatet kan visa på vad ett utanförskap skulle betyda. Det kan hända.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

När vi har drivit den här frågan är jag medveten om under diskussionen att det kan upplevas som kontroversiellt när Ålands Framtid har föreslagit att vi borde utreda ett utanförskap, att skall vi automatiskt ut ur EU. Men det är inte det som vi har pratat om och så kan ärendet uppfattas med den rubriksättning som vi har haft på. Det vi är intresserade av att få reda på är konsekvenserna; det konstitutionella är en sak, men bara om man färdas på den åländska landsbygden också så har nog dessa tio år medfört väldigt stora förändringar. Jag tolkar – jag hoppas det inte är bara min egen tolkning – att ltl Gun Carlson och jag har ganska mycket samma tankar här, men vi kanske väljer att sätta lite olika rubriker på våra tankar. Huvudsaken är i varje fall om man gör en utvärdering/utredning att man får igång det arbetet och som jag har sagt redan tidigare stöder vi det.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är mycket troligt att vi har ungefär samma tankar. Vi har kanske ganska mycket jordbrukartankar bakom oss i de här frågorna därför att EU har berört jordbruket och näringslivet samt fisket på väldigt många tråkiga sätt, också positiva sätt. Miljön har berörts på flera positiva sätt. Kan inte näringslivet överleva och utvecklas – då menar jag också jordbruket – spelar det inte så stor roll hur miljön är, det måste gå hand i hand, tillsammans måste sådana här saker utvecklas. De konsekvenserna får man reda på om man vågar ta till en utvärdering, så vi hoppas att en utvärdering så småningom blir resultat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Lagtinget har vid flera tillfällen tidigare påpekat och egentligen klagat på tidpunkten när vi har fått EU-meddelandet och jag konstaterar nu, precis som också ledamoten Britt Lundberg, att januari är säkert den tid som är den absolut snabbast tänkbara att leverera ett sådant här meddelande, och där tycker jag att landskapsregeringen har jobbat bra som har lyssnat på lagtinget och också försökt verkställa i enlighet med lagtingets önskemål.

 

Ltl Gun Carlson var inne på att meddelandet har sökt och börjar finna sina former, men jag har några invändningar när det gäller formalia, hur man bygger upp betänkandet som jag tänkte komma in på.

 

Årets EU-meddelande ger en omfattande beskrivning av vad som är på gång inom olika förvaltningsdelar inom landskapsregeringen. Det kan vara bra för lagtinget att ta del av en sådan redogörelse även om liberalerna nog tycker att gränsdragningen mellan allmän ärendehantering och ärendehantering som är direkt EU-relaterat kunde varit mer distinkt. Det bör man tänka på i framtiden, att nu flyter allt samman. EU-medlemskapet påverkar en stor del av den verksamhet som bedrivs i landskapet och det kan vara  intressant att peka på kopplingarna. Men eftersom väldigt många frågor är direkt EU-relaterade borde ett meddelande särskilt lyfta upp de frågorna och på något sätt särskilja dem.

 

Vi får i meddelandet mycket information och det är bra, samtidigt som tekniken att beskriva de olika politikområdena i en löpande text gör det svårt att tolka vad som är politik och vad som är allmän ärendehantering. Landskapsregeringen borde därför överväga att i framtiden på ett tydligare sätt ange vilka ärenden som är direkt relaterade till EU:s beslut och direktiv samt att landskapsregeringen lyfter fram och tydliggör landskapsregeringens politiska överväganden, tex genom att inom varje avsnitt beskriva de politiska riktlinjerna.

 

I lagtinget har vi att vi ta ställning till om landskapsregeringen gör de rätta prioriteringarna och om vi omfattar de politiska bedömningarna, vilket underlättas av att landskapsregeringen till lagtinget avger ett politiskt dokument istället för en allmän beskrivning.

 

Det finns rätt mycket att säga om olika detaljer i meddelandet och om EU allmänt men det skulle bli alldeles för omfattande därför kommer jag att koncentrera mig på tre olika områden.

Jag skall ta upp den sista delen av meddelandet nämligen den s.k. revisionen av EU-arbetet under år 2005, inflytandefrågan, och plan D, som redan ltl Gun Carlson berörde.

 

Först till revisionen. Av historien får vi insikter och av att granska utvecklingen lär vi oss vad som fungerar bra och mindre bra. På så sätt kan vi omformulera våra strategier och anpassa vårt agerande efter rådande omständigheter. I meddelandet ges en mycket bra beskrivningen i sista avsnittet om ärendehanteringen; vi får ta del av statistik om hur ärenden diarieförts, förts till samråd, blivit informationsärenden och notifierats. Av den statistiken kan vi läsa ut en hel del, t.ex att vi ytterligare kan förbättra kontakterna mellan landskapsregeringen och lagtingets olika specialutskott. Det är så som vi många gånger tidigare konstaterat oerhört viktigt att vi på ett tidigt stadium i ett ärendes hantering agerar och försöker påverka riktningen av kommande beslut. Det är också viktigt att parlamentet blir indraget i den diskussionen.  En av tankarna med meddelandet var bland annat också att lagtingets specialutskott skulle engagera sig mera i EU-frågor och också i samband med meddelandets behandling ge en beskrivning från respektive utskott på vad utskottet gjort under året och vilka EU-ärenden som diskuterats i utskottet, alltså en form av revision också för utskottens del. Det skall bli intressant att ta del av de olika utskottens utlåtanden, som jag förutsätter att självstyrelsepolitiska nämnden kommer att fråga efter.

Samråds- och informationsärendena har blivit några fler men ännu alldeles för få. Det finns säkert anledning för landskapsregeringen att ytterligare förbättra den här sidan. Särskilt informationsärendena borde vara fler för jag är övertygad om att landskapsregeringen hanterar många frågor som kan vara av intresse för lagtingets specialutskott. Oroande är det minskade antalet diarieförda kommissionsinitiativ, oroande för att det kan finnas risker för att för Åland viktiga ärenden inte tas upp. Ledamoten Britt Lundberg var inne på den problematiken och pekade också på att man kommer att ta upp det och diskutera varför det ser ut som det ger i statistiken och varför antalet diarieförda ärenden har minskat. Det är viktigt att följa upp det. Det är självfallet så att det här också är en resursfråga, men oberoende måste vi ha system som fungerar så att det som är angeläget för Åland verkligen hanteras.

 

Det som också oroar oss är det stora antal anmärkningar som i vissa fall lett vidare till motiverade yttranden eller till och med talan i EG-domstolen. Då dessa anmärkningar beror på att implementeringen inte genomförts i tid finns det anledning att se över vårt system och fundera på hur vi kunde förbättra det. Genomgående kan vi konstatera att de direktiv som implementerats i vår lagstiftning antas som lagar med stor fördröjning;  t.ex  anges det i meddelandet att det inom miljöområdet antagits lagstiftning under 2005 som hänför sig till direktiv ända tillbaka i tiden till 2000. Vi kommer också ihåg den diskussion vi förde i lagtinget med anledning av direktivet om likabehandling. I den frågan ledde vår senfärdighet till att frågan fördes till EG-domstolen.

 

 

Eftersom våra resurser är begränsade borde vi dra mera nytta av riksdagens lagstiftningsarbete som görs för att implementera EU-direktiv.  I många fall leder direktiven för landskapets del till att en blankettlag antas; i andra fall bedömer vi att en särskild landskapslag skall stiftas.  Det skulle vara intressant att titta på om man under en övergång fram tills vi hunnit bereda och anta egen lagstiftning kunde dra nytta av rikets lagstiftning, möjligen i någon form av en tillfällig övergångslag eller något sådant system. Det skulle ge oss andrum att ta den tid som behövs att bereda och stifta den egna lagen. På så sätt skulle vi ändå leva upp till EU:s krav.

 

I samband med diskussionen om ledningsstrukturen i förvaltningen föreslog liberalerna en skild rättsenhet och en rättschef. Vår tanke var att också EG-rätten och all problematik kring implementering och tolkningar av EG-rätten skulle finnas under den avdelningen också lagberedningen skulle vara nära knuten till den enheten, alltså enligt liberalernas modell. Vårt förslag innebär en förstärkning som skulle vara nödvändig om vi skall ha möjlighet att leva upp till de krav som ställs på oss att anpassa vår lagstiftning till EU.

 

Landskapets inflytande över ärendehanteringen inom EU bör alltid vara ett prioriterat område. Vi måste på alla sätt förstärka vår aktiva roll för att vår påverkan så långt som möjligt får genomslag.

Parlamentsplatsen har en stor betydelse men det finns också många andra områden där landskapsregeringen alltid måste vara alerta och pådrivande för att förbättra situationen.

 

I den arbetsgrupp som övervägde ändringar av självstyrelselagen med anledning av det konstitutionella fördraget reserverade de åländska medlemmarna sig på flera punkter, alla sådana punkter där Åland ville flytta fram positionerna i förhållande till internationella fördrag och EU- hanteringen, bl.a. en möjlighet för landskapet att då landskapet berörs, själv få föra sin talan i EG-domstolen, det har tidigare i dag diskuterats här i dag.

 

Liberalerna har talat för att informationsverksamheten inom förvaltningen skall stärkas och lagtinget har beslutat om mera medel för EU-arbetet. Vi anser att väldigt mycket energi måste riktas på att förmå regering och riksdag att förstärka Ålands roll i det inomstatliga arbetet med EU. Vi har tidigare talat om lobbyverksamhet i Bryssel, men informations- och lobbyverksamhet i Helsingfors är ännu viktigare därför anser vi att det behövs en förstärkning vid Ålandskontoret. Både på politisk och tjänstemannanivå bör det finnas ett systematiskt och långsiktigt arbetssätt i syfte att påverka olika beslutsfattare på olika nivå. Då räcker det inte med enstaka kontakter vi har, där vi upprätthåller goda relationer de gånger vi träffas. Vi måste vara envisa som synden, lyfta fram några viktiga frågor och koncentrera oss på dem tills vi får gehör. Här handlar det verkligen om att prioritera. Det framgår faktiskt inte av landskapsregeringens meddelande, när det handlar om inflytandefrågorna, vilka frågor som landskapsregeringen just nu ställer allra först. Är det parlamentsplatsen? Det redogjorde ledamoten Britt Lundberg för, men hur jobbar man vidare t.ex. med talerätten i EG-domstolen?

 

Då översynen av självstyrelselagen med anledning av det konstitutionella fördraget genomfördes fanns också en politisk referensgrupp som gav direktiv till de åländska representanterna. Referensgruppens krav var mycket bestämda och det föranledde också ålänningarna att reservera sig. Men det är också viktigt när man tillsätter en kommitté, som gjordes i det här fallet, en kommitté som består av tjänstemän, att det också följs upp av politiska samtal och politiska överenskommelser. Det är också mycket viktigt att det finns tydliga politiska överenskommelser mellan riket och Åland om vad målet är och också att man under arbetets gång följer upp med politiska kontakter och ger på det sättet stöd till den tjänstemannakommitté som arbetar. Jag tycker att både lantrådet och kanske också andra ledamöter i landskapsregeringen kunde i sådana här frågor arbeta mera strukturerat och systematiskt än vad som var fallet när vi jobbade med ändringen av självstyrelselagen.

 

I referensgruppen förde jag för liberalernas del fram en ny tankegång om att hela EU-kapitlet kunde lyftas ur självstyrelselagen och att man skulle stifta en särskild lag om hanteringen av EU och om förhållandet mellan riket och Åland i EU-frågor. Självstyrelselagen är den lag som reglerar förhållandet mellan riket och landskapet och därför finns också EU med där. Men vi borde, som vi också tidigare framfört – vi har skickat en anhållan till landskapsregeringen - överväga att se över självstyrelselagen och lyfta ut detaljreglering och förändra den i riktning mot en ramlag. Där ser vi EU som ett möjligt delområde där hela kapitlet kunde lyftas ur, eftersom EU är en pågående process och det finns skäl att hela tiden förnya och förbättra; då kan det också finnas behov av att öppna lagen oftare, vilket är mycket svårare när det gäller vår självstyrelselag, som ju är vår grundlag och som inte skall öppnas så ofta. Jag tror också att det gentemot riksmyndigheterna skulle vara lättare att motivera ändringar i lagen om man inte behöver gå in i självstyrelselagen.

 

Så lite om plan D.  Kommissionen önskar en omfattande medborgardiskussion i medlemsländerna. Bakgrunden är förstås den bakläxa som gavs med anledning av det konstitutionella fördraget. Folkomröstningarna i Frankrike och Holland satte tummen ner för en fortsatt ratificeringsprocess och det är numera uppenbart att en fortsatt process kräver medborgarnas medverkan.  Med Plan D försöker kommissionen föra ner diskussionen på gräsrotsnivå, plan D står ju för demokrati,  dialog och debatt. Det är alldeles säkert rätt tänkt att för EU:s fortsatta överlevnad krävs en bättre acceptans och större förståelse hos befolkningen för hela projektet.

 

Det är vår roll som politiskt valda att se till att den debatten också initieras och förs här i vår region.

Vi politiker har väldigt lätt att i den allmänna debatten bejaka det missnöje som finns, särskilt eftersom det för Ålands del funnits flera välgrundade skäl att vara missnöjda. Samtidigt borde vi ändå ta det ansvaret och ta på oss rollen att peka på de positiva sidorna med EU och påminna om fördelarna som också finns. Särskilt tycker jag att landskapsregeringen har ett stort ansvar att sprida en så nyanserad bild som bara möjligt om EU och dess institutioner.

 

Liberalerna efterlyser ett initiativ från landskapsregeringens sida som går ut på att i olika former och i olika fora, seminarier, informationsmöten, föreläsningar, starta medborgardiskussioner och få igång en bredare debatt i samhället om fördelar och nackdelar med EU-medlemskapet. 

 

I samarbetet med de lagstiftande regionernas talmän har jag vid upprepade tillfällen framfört de lagstiftande regionernas viktiga roll för EU:s framtida utveckling. EU måste bli mer lyhörda för medborgarnas synpunkter och närma sig medborgarna. De lagstiftande regionerna har en nyckelposition med sin närhet till medborgarna i beslutfattandet. Om de lagstiftande regionerna blir delaktiga i EU-samarbetet, erkända, kommer också medborgarna att känna sig mer delaktiga i EU-processen och förhoppningsvis förstärks på så sätt också legitimiteten för EU.

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag kommer att återkomma i ett anförande eftersom jag inte hinner bemöta alla frågor under repliktiden. Jag tänkte först kommentera liberalernas önskemål om ett meddelande som skulle vara mera distinkt och att vi mera skulle ta upp de direkta EU-relaterade ärendena. Jag skulle säga att utvecklingen är nog på väg åt andra hållet; processen i meddelandet och utvecklingen är att vi verkligen vill visa på att EU är inrikespolitik och vi vill visa på hur mycket EU påverkar de ganska vardagliga frågorna hos oss. Där ser vi nog ganska tvärtemot.  Vi vill visa på att det är viktigt att vara på alerten eftersom de här frågorna påverkar så mycket och att det därför var viktigt att komma med en prioritering.

 

När det gäller liberalernas självstyrelsepolitik tycker jag att det faktiskt är att nedvärdera vårt eget parlament när man säger att i stället för att skapa egen lagstiftning skulle vi följa den finska, men jag återkommer till den frågan i anförandet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna säger att lagtinget stiftar de åländska lagarna, men under en övergångsperiod när vi skall implementera EU-direktiv kan det finnas möjlighet att eventuellt – det är alltså någonting man måste utreda – ta del av och utnyttja det arbete som görs i riksdag och i regering. När det gäller det som sades om att EU griper in i vardagen var det just det som jag var inne på; det jag efterlyser är att landskapsregeringen på ett tydligare sätt i meddelandet lyfter ut och pekar på de frågor som är direkt EU-relaterade, för det är väldigt många frågor som är absolut direkt berörda av EU och EU-processen.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Av alla de frågor som vi arbetar med som är EU-relaterade är det ett fåtal som är urplockade redan. Jag skulle i så fall vilja ha mera konkreta exempel vad vtm Viveka Eriksson är ute efter därför att jag upplever nog att alla frågorna som jag har lyft fram har på något sätt sitt ursprung i ett direktiv eller i ett initiativ eller som har med vårt sammanhang i EU att göra, vilket också är en viktig poäng.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Som jag har läst meddelandet flyter det väldigt mycket ihop som man avser att göra från landskapets sida, sådant som är målsättningen från landskapets sida, som i och för kan återfinnas i EU:s allmänna målsättningsprogram, men det är väldigt mycket sådana saker som inte har direkt med ett EU-direktiv eller som inte har direkt med någon annan notifiering av EU att göra. Jag tycker att för tydlighetens skull skulle man kunna separera de  här frågorna så att man lättare skulle kunna tillgodogöra sig de olika linjedragningarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag vill börja med att tacka vtm Viveka Eriksson för ett engagerat och kunnigt anförande när det gäller EU-frågor. Jag vet att vtm Viveka Eriksson har både intresse och kunskap när det gäller den här typen av frågeställningar.

 

Det finns dock, fru talman, några saker som jag vill kommentera och den första frågan är gäller samma sak som minister Lundberg var inne på. Om jag uppfattade det rätt föreslog vtm Viveka Eriksson att vi från åländsk sida, i det fall där vi inte riktigt hinner själva med i implementeringen av lagstiftning, skulle dra nytta av rikets lagstiftning. Det här kan vid första tanken låta sympatiskt och rationellt, men jag hoppas verkligen att lagtinget och alla andra också tänker efter vad det här egentligen kan innebära i förlängningen – att vi på något sätt här på Åland skulle använda oss av rikets lagstiftning också på sådana områden som de facto tillhör landskapets egen behörighet. Jag ser det nog som bekymmersamt därför att vi är väl alla överens om att en del av problemet med EU-medlemskapet är att vi de facto har tappat behörighet både till EU och till Helsingfors egentligen i förlängningen. Det här skulle ytterligare kunna bli en förstärkning i den riktningen. Jag tycker nog att det är viktigare att vi ser till att vi i sådana fall skaffar tillräckliga resurser så att vi kan leva upp till det ansvar som självstyrelsen innebär för det åländska parlamentet. Jag tycker att det känns som man på det här sättet skulle backa lite, men det skall bli intressant att höra vtm Viveka Eriksson ytterligare utveckla dessa frågeställningar. Själv är jag ganska tveksam till en sådan lösning.

 

Vtm Viveka Eriksson föreslog också mera resurser för EU-arbetet, och så långt håller jag med och tycker naturligtvis att det är bra, men hon fortsatte med att det skulle bli en förstärkning på Ålandskontoret i Helsingfors. Det kunde också vara bra på ett sätt, men om vi förstärker på Ålandskontoret i Helsingfors, vilket vi skall komma ihåg att vi de facto har gjort för några år sedan så att vi har en personalstyrka på två personer där redan i dag, tror jag att det är farligt om vi börjar gå så långt så att vi från självstyrelsen tar på oss sådana uppgifter som egentligen åligger statsmakten. Det är lite den situationen som jag upplever att vi befinner oss i, att när statsmakten av språkliga orsaker eller att man prioriterar på ett sätt, så skall vi s.a.s. ta över och ta ansvar för sådant som egentligen är statsmaktens ansvar gentemot självstyrelsen. Det här är naturligtvis ingen lätt balansgång. Det är vi som har ansvaret för att åländska frågor kommer framåt, att vi hittar bra lösningar, samtidigt som vi måste hålla på de formella gränserna vad som tillhör självstyrelsen och vad som tillhör statsmakten. Det är alltså inte en alldeles okomplicerad fråga och den behöver noga analyseras förrän man tar slutlig ställning.

 

Fru talman!

När det gäller politiska diskussioner kring förändringar av självstyrelselagen och de förändringar som var i samband med det nu icke längre aktuella konstitutionella förslaget till fördrag sade vtm Viveka Eriksson att vi också på politisk nivå arbeta mera strukturerat. Som lantråd gjorde jag nog ett ärligt försök att arbeta på det sättet tillsammans med justitieministeriet och justitieminister Koskinen, både när vi satte igång arbetet i den gemensamma kommittén och också under resans gång samt även med andra ministrar. Sedan är verkligheten den att vi helt enkelt har olika syn ibland på vissa frågeställningar och av den orsaken blev det också avvikande åsikt från de åländska ledamöterna, som vtm Viveka Eriksson redogjorde för och jag måste säga för min egen del att jag tror faktiskt att förslaget till konstitutionella fördraget, som blev historiskt på det sättet att det inte blev godkänt i de stora länderna Frankrike och och Holland, kunde ha blivit historiskt här på Åland också på det sättet att jag tror att det skulle ha varit svårt att uppbåda en kvalificerad majoritet här i lagtinget med de brister på förslag till lösningar som man var villig att gå med på från statsmaktens sida. På det sättet kan man nog säga att det var ”tur” att vi fick ytterligare år på oss att föra diskussioner och förhandlingar med statsmakten, för det förslag som nu föreligger är inte tillfredsställande sett ur självstyrelsens synpunkt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna hyser en oro för implementeringen av direktiv. Det tar för länge i landskapet. Vi drar på oss klagomål, vi hamnar i EG-domstolen och så skall det inte få fortsätta. Vårt primära förslag är att man skulle stärka, påskynda och förbättra implementeringen här i landskapet. Men för den skull är inte vi heller rädda för att se om det finns några praktiska möjligheter till samarbete; eftersom man ändå gör precis exakt samma implementeringar i riket, så kanske landskapet kan på ett eller annat sätt hitta något sätt att samarbeta. Jag är mycket väl medveten om att det är en brandfackla jag kastar ut, att man genast börjar säga att vi vill ge bort, men det är inte alls det som det handlar om. Fortsättningsvis skall landskapet stifta sina lagar, landskapslagar eller blankettlagar, det är lagtinget som har den uppgiften. Skulle man ha ett övergångsförfarande skulle det vara i form av blankettlagstiftning som lagtinget skall ta ställning till. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker att det låter mycket bättre när vtm Viveka Eriksson säger att man vill förstärka när det gäller möjligheten till implementering av direktiv, för där har vi naturligtvis ett gemensamt intresse att så skall ske. Orsaken till min ryggradsreaktion, om man kan kalla det för det, var det exempel som finns ute i Europa, t.ex. i Belgien, där man har en annan typ av självstyrelse och där är det så att när inte inte delstaterna har vidtagit de åtgärder som EU kräver så kan centralmakten gå in och göra det istället. Det här börjar lite kännas som samma sak, tyckte jag och det gjorde att jag blev lite rädd. Men jag tror nog också att vtm Viveka Eriksson förstår riskerna med det här och att vi i stället skall sikta på att förstärka här hemma på Åland – det är nog betydligt bättre för självstyrelsen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tror faktiskt inte att lantrådet ens tror att jag tycker att skulle gå in för ett sådant system där centralmakten skulle ta över det som är våra angelägenheter. Det är inte alls på det sättet, utan jag försökte peka på att finns det några praktiska sätt att hantera det här så att vi blir bättre, i första hand resursförstärkning, i andra hand någon form av samarbete där vi kan dra nytta av att andra människor också har tänkt ungefär samma tankar och samma saker som vi måste tänka på här när vi implementerar. Det är ett praktiskt tillvägagångssätt som jag föreslår; jag tycker att lantrådet skall ta och fundera lite på det här: finns det någon möjlighet att mera samarbeta när det gäller de här frågorna?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Samarbete finns det redan i dag; vi drar nytta av varandra, framför allt till den allra, allra största delen handlar det om sådana områden där riket redan har lagstiftningsbehörighet och där blir det s.a.s. blankettmodellen. Däremot tycker jag att vi skall vara väldigt försiktiga när det gäller att dra nytta av rikets lagstiftning så att vi på något sätt använder den under en övergångstid. Det är jag som lantråd inte beredd att vara med och förorda.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Detta EU-meddelande är både omfattande och innehållsrikt. Jag skall i mitt anförande endast beröra en del av de områden som meddelandet omfattar.

 

Först några ord om tidtabellen. Från socialdemokraternas sida skulle vi gärna se att EU-meddelandet kom ännu tidigare, om det bara var möjligt, så att vi hade det redan i november-december för att under sista delen av vintersessionen kunna ha arbetet i utskotten avklarat och att vi kunde anta meddelandet före vinteruppehållet i februari.

 

Men till att börja med tänkte jag ta upp diskussionen om ett nytt fördrag för EU. När medborgarna i Frankrike och Holland sade nej till det konstitutionella fördraget, var det som att sticka hål på en ballong - energin och kraften som lagts ned på att få tillstånd ett nytt grundfördrag ebbade ut – trots att tanken med ett nytt grundfördrag var att minska klyftan mellan EU:s beslutsfattare och dess medborgare, att demokratisera EU- så befann vi oss plötsligt i en krissituation. Krisen för EU har många förklaringar, men i grunden handlar den nog om bristen på demokrati. Alltför många människor upplever att gapet mellan beslutsfattare och folk ökat drastiskt sedan EU-medlemskapets införande. Politiker och medier är generellt sätt dåliga på att tala om varför EU är bra. Om vi politiker lyfter fram EU så är det allt som oftast i frågor som vi inte kan förstå att EU skall ha något som helst med att göra, som fågeldirektiv och snusförbud, laxfiskeförbud, eller som i Frankrike, debatten om den polske rörmokaren, frågor som gör att hela EU:s trovärdighet kommer på skam.

 

EU måste bli effektivare: bli bättre på att ta beslut, leverera resultat och påverka vardagen för EU-medborgarna på ett positivt sätt. Det behövs ”mer EU” på vissa områden och mind­re på andra. ”Mer EU” krävs till exempel i fråga om miljöfrågor, brottsbekämpning, insatser mot terrorism och sexslavhandel, att sprida den nordiska välfärdsmodellen, öka jämställdheten, och kanske framför allt att den ekonomiska tillväxten i Europa fortsätter. Även den gemensamma utrikespolitiken med krishantering är viktig.

 

”Mindre EU” måste betyda förenkling och mindre detaljstyrning.

 

EU måste lyssna bättre men också bli bättre på att ta till sig av det som medborgarna säger.

 

och EU måste utveckla demokratin - Utan rätten att kunna påverka besluten, så består demokratibristen.

När två länder sade nej till ett nytt grundfördrag fanns ingen B-plan. Nu är däremot plan D sjösatt av främst EU-kommissionär Margot Wallström. Plan D handlar om att få igång en debatt och dialog och att lyssna på medborgarna. EU måste också förnyas för att demokratiunderskottet verkligen skall åtgärdas. Det handlar inte bara om att lyssna på medborgarna, man måste också visa själv vad man kan tänka sig att förändra.  Ett sätt är att ifrågasätta mellanstatligheten, där regeringarna i slutna rum fattar beslut på en rad områden. Det är inte bra. För det andra är det den bristande förankringen av olika EU-beslut i de nationella parlamenten. Här borde det nya grundfördragets förslag om att sända ut alla nya lagförslag på remiss till parlamenten kunna införas, trots att Frankrike och Holland har sagt nej.

 

Ett annat problem hänger ihop med kommissionens speciella och verkligt starka ställning. Kommissionen har en stark ställning gentemot medlemsregeringarna. Ändå har medborgarna ingen möjlighet att påverka dess sammansättning eller rösta bort den. Ett radikalt alternativ skulle vara att låta parlamentarismen få bestämma fullt ut även på EU-nivå. Det skulle innebära att kommissionen var direkt beroende av majoriteten i Europaparlamentet. Men det är att införa federalism och det är troligen få medborgare som sist och slutligen vill ha det.

 

Målet med plan D är att skapa ökad demokrati inom EU, stimulera till en bred offentlig debatt och skapa ett nytt samförstånd om EU:s framtida riktning. Det är viktigt att medborgarna i alla 25 länder blir engagerade och känner att de är delaktiga. Det är viktigt att ålänningarna också blir involverade i denna debatt och dialog. Här vill jag i likhet med ltl Gun Carlson och vtm Viveka Eriksson understryka vikten av att landskapsregeringen under kommande år på något sätt agerar för att föra en debatt och dialog med ålänningarna om dagens och framtidens EU.

 

Frågan om inflytande är högst upp på listan av prioriterade områden och det är bra att man nu förbättrar Ålands deltagande i rikets beredning av EU-ärenden - det är när ärenden är i beredningsskedet som man har den största möjligheten att påverka. Sedan finns det många andra sätt att få ett visst inflytande och insyn och ett är genom regionkommittén – där minister Britt Lundberg gör ett stort och mycket bra arbete - ett annat sätt är genom en egen parlamentsplats, vilket socialdemokraterna stöder, men här får man också vara realist och inse att en åländsk parlamentsledamot bland 732 direktvalda ledamöter från alla EU:s 25 medlemsländer och som är representanter för EU:s 457 miljoner invånare, får ett svårt arbete. När Bulgarien och Rumänien blir medlemmar 2007 kommer Finlands EU-parlamentsplatser att minskas från 14 till 13. Det  innebär med högsta sannolikhet att Svenska folkpartiet inte får något mandat. Socialdemokraterna anser att det enda sättet som möjliggör att Åland får en egen parlamentsplats är att hela Finland indelas i valkretsar och att Åland blir en egen valkrets. På så sätt kan de svenskspråkiga i Finland alltid säkerställa en plats i EU-parlamentet. Här är minister Lundberg och socialdemokraterna helt inne på samma spår.

 

Socialdemokraterna vill också stöda landskapsregeringens ansträngningar för att Åland skall få talerätt i EG-domstolen.

 

Ökat inflytande handlar också om att de som har makt att driva ärenden och frågor i EU har kunskap och kännedom om Åland. Därför är det naturligtvis viktigt med konkreta möten på Åland, som COREPERs och B7-mötena som kommer att äga rum här under året.

 

Det har också diskuterats om EU-arbetet. Vi har en ambitiös och kunnig specialrådgivare i Bryssel och det är en grannlaga uppgift han har att bevaka ärenden som berör Åland, informera landskapet samt upprätthålla och utvidga kontakterna i Bryssel. I finansutskottets betänkande över budgeten 2006 föreslås att landskapsregeringen kommer med ett förslag om tilläggsresurser för EU-arbetet, och det är säkert så att det behövs, men om vi skall utöka representationen i Bryssel eller i Helsingfors eller här hemma är det först och främst viktigt att vi här formulerar en målsättning vad vi vill ha ut av den personens eller personernas arbete, mot vem de skall jobba/lobba. Det är viktigt att man noga utreder var dessa resurser behövs och på vilket sätt vi kan nå bästa resultat för ålänningarna. Jag är nämligen lite rädd för att när det gäller att lägga ner arbete på EU-frågor skulle vi behöva anställa väldigt många och det kanske inte är vad socialdemokraterna önskar i första hand i alla fall.

 

Jag hoppas att Åland kan vara med och påverka EU:s kommande grönbok om de maritima näringarna och att vårt miljöhandlingsprogram får genomslagskraft när det gäller den marina strategin och därtill direktivet som kopplas till strategin. Landskapsregeringens målsättning inom miljöområdet är både seriöst och ambitiöst. Från socialdemokraternas sida vill vi att stora ansträngningar görs för att också nå resultat för att skydda vårt känsliga innanhav. Kan vi gå i spetsen när det gäller att ge Östersjön ett starkare miljöskydd, då är mycket vunnet, inte bara för oss ålänningar och öbor utan även för hela denna region.

 

Miljöfrågor handlar det också om till en stor del även när det handlar om näringspolitiken. Det kommande året innebär förberedelser för att senare möjliggöra implementeringen av olika strukturprogram för perioden 2007-2013. Ett nytt program som jag vet att man efterlyst i synnerhet i skärgården är LEADER. Det skall bli spännande om detta program kan tillföra fler nya grepp och samarbetet i glesbygden. I övrigt när det gäller landsbygdsutveckling  kommer det att ställas en hel del nya krav på näringsidkare inom jordbruks- och fiskerinäring. För att kunna möta de ökande kraven från marknaden både i Europa och globaltmåste jordbruks- och livsmedelssektorn utnyttja de möjligheter som nya metoder, nyteknik och innovation erbjuder. Inom landsbygdsutvecklingsprogrammet har landskapsregeringen valt att prioritera det andra prioritetsområdet som innehåller åtgärder för förbättrande av miljön och landsbygden, och det här stöder vi.

 

Beträffande utbildningssektorn så är det ”det livslånga lärandet” som vi socialdemokrater har talat varmt för under åren. Att stöda möjlighet till kompetensutveckling hos befintlig arbetskraft ger företagen en höjd konkurrenskraft, det är viktigt och det kommer att få större betydelse i framtiden, då vi inte kan konkurrera med låga löner utan med hög kompetens. I Struktur-07 görs stora satsningar på just vuxenutbildning och det är bra.

 

Till slut, fru talman, vill jag tacka regeringen för ett intressant och omfattande EU-meddelande. Det är viktigt att vi i lagtinget får ta del av det arbete som landskapsregeringen utför på EU-området. Personligen hoppas jag att det under året även – i vilken form det än blir – att plan D, demokrati, dialog och debatt, även skall äga rum ute bland ålänningarna men också att vi får behålla mer makt här hos oss i Ålands lagting. Vi behöver en mer demokratisk, öppen och effektiv samt handlingskraftig union. Det är vi som är EU, så det är alltså vårt ansvar att arbeta på att vi får det EU vi vill ha.

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Önskemålet om att ytterligare tidigarelägga meddelandet förstår jag. Däremot kommer jag att ha svårt att leva upp till det önskemålet därför att då skulle vi behöva ha sådan makt att vi också skulle kunna ändra på kommissionens tidtabell, och det tror jag att är svårt för oss. Det är klart att några dagar kan vi kanske pressa oss till att komma med meddelandet tidigare, men det är absolut det som det rör sig. Vi har verkligen gjort vårt yttersta för att komma inom januari med meddelandet till lagtinget. Det som ltl Carina Aaltonen sade om att kommissionen är väldigt stark i förhållande till medlemsländerna var intressant; det håller jag med om och man kan också fundera på vilka krafter som ligger bakom där. Sist och slutligen är det ländernas högsta ledare som har sista ordet vad gäller EU:s politik och det gäller det att komma ihåg; många gånger kanske de också lutar sig tillbaka och skyller på kommissionen. Ett stort problem med EU:s beslutsfattande kontra medborgarna är att det finns inget konkret styrelsebord att fara ner till Bryssel och slå näven bordet och säga att vad håller ni på med, utan det är ganska odefinierat var besluten tas och det är inte så enkelt att veta alla gånger var och när besluten har tagits.

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

När det gäller tidtabellen kan man önska att EU-kommissionen kan få ett litet brev från landskapsregering som säger att vi gärna skulle ha en tidigare tidtabell; annars får jag ställa min förhoppning till utskottsbehandlingarna och hoppas att utskottsordföranden får oss lagtingsledmaöter att jobba ivrigt på under uppehållet i februari.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

En sådan här diskussion och debatt kring EU och vad som har hänt och vad som man ser fram emot de kommande åren är rätt bred och stor. Samtidigt är det på det sättet att när man kommer upp i den sena stund som jag gör just nu så börjar man känna att det mesta är redan berört på ett eller annat sätt, så det blir svårt att komma med någonting nytt och revolutionerande i diskussionen.

 

Jag vill åtminstone börja med att tacka landskapsregeringen för ett väldigt gott jobb vad gäller EU-meddelandet. Som så många av de tidigare talarna vill jag understryka att jag tycker att nu börjar EU-meddelandet faktiskt få sin form. Det innehåller mycket av konkreta målsättningar med vad landskapsregeringen vill i sin EU-politik, vilket är någonting som jag också var med i den här salen och efterlyste för ett år sedan. Det tycker jag är värt ett ordentligt beröm från landskapsregeringens sida. Vad gäller tidtabellen är det på det sättet att den kan man alltid diskutera, man vill ha allting tidigare. Jag vill bara påpeka att för ett litet tag sedan stod vi här och diskuterade budgeten och den ville vi också ha en annan tidtabell på, så att om var och en lägger det här tror jag att vi kommer i den situationen att vi skulle kunna säga att det skulle nog vara bra om det kom lite tidigare. Men jag tycker att det är också bra att vi har fått det innan vi går hem före vårsessionen därför att annars blir det som föregående år, då vi behandlar strategier och prioriteringar för innevarande år först under hösten. Jag tror att klubban föll för det senaste EU-meddelandet i oktober-november någon gång! Det blir lite smått ett spel för galleriet efter det, så jag hoppas också att utskotten, både de som förhoppningsvis kommer att höras av självstyrelsepolitiska nämnden och självstyrelsepolitiska nämnden jobbar på i ett bra tempo så att vi faktiskt innan vi åtminstone kommer till sommaren skall ha detta klart. Jag hoppas att vi redan i mars skall kunna stå här och diskutera de här frågorna på nytt.

 

För att lämna formaliabiten och gå till själva innehållet kan jag konstatera att när vi diskuterade EU-meddelandet senast och jag från självstyrelsepolitiska nämnden stod här i talarstolen och presenterade vårt betänkande från den behandlingen blev det en något animerad diskussion utgående från det att det hade hänt otroligt mycket i Europa just i det skedet när vi skulle presentera förslaget. Vi hade behandlat det före folkomröstningarna i självstyrelsepolitiska nämnden och vi skulle behandla meddelandet här i salen efter folkomröstningarna, vilket ställde en hel del på ända egentligen. Men det som man kunde konstatera då och som vi fortsättningsvis kan konstatera var att EU blev satt i ett ganska handlingsförlamat läge, man hade inte riktigt väntat sig att få den här reaktionen från medlemsländerna och framför allt inte från folket. Den som kanske rör sig lite mera som vi här i denna sal, ute bland folk, kanske inte var så förvånade över reaktionen, men från det ledande skiktet ute i Europa kom nog detta mer eller mindre som en kalldusch. Man hade inte förstått vilken nivåskillnad – om ni ursäktar uttrycket – som fanns mellan de diskussioner som fördes nere i Bryssel och de som fördes ute i respektive land och ute i respektive by, stad osv.

 

Det är därför glädjande att man nu från EU:s sida faktiskt har tagit detta på allvar, man presenterar nu en plan D, som också landskapsregeringen, vad jag kan förstå av meddelandet, ämnar delta i, och det tror jag att är viktigt. Vi vet att den senaste tidens diskussioner kring EU här på Åland inte har rört sig kring det som är positivt, utan snarare kring det negativa. Vi får höra om förbud av än det ena, än det andra. Det är någonting som definitivt inte gynnar den fortsatta utvecklingen av EU och för en person som jag som är en stor EU-vän känns det ännu tyngre därför att för varje sådant här beslut som kommer blir det tyngre och tyngre att gå upp och berätta att jo, men, det finns bra saker också, det finns någonting som är fint! Det tycker jag att landskapsregeringen också har klarat i meddelandet, man lyfter också fram sådant som är av nytta för Åland, men vi måste hela tiden också påminna oss själva om att det finns sådana saker. Jag hoppas att plan D skall kunna leda till att vi också här på Åland får en diskussion som många här har efterlyst om vad de stora nackdelarna är och vad de stora fördelarna är med EU-medlemskapet och att vi inte fastnar i den situationen och tron att allting är som innan vi gick med i EU, om det är så att EU helt plötsligt skulle sluta att existera, för så är inte fallet. Världen har utvecklats under dessa elva år som har förflutit. Världen har utvecklats runt omkring EU också, vilket har lett till att de relationer man har, inte bara inom Europeiska unionen, utan också utanför den, har förändrats på ett radikalt sätt. Därför är det nog viktigt att föra resonemanget om: vad har det gett för för- och nackdelar?

 

Någonting som var klart och tydligt också med reaktionen på fördraget var att det fanns en reaktion mot den lagstiftning som EU sysslade med. Det är också sådant som faktiskt berör oss ganska konkret här och nu. Man skriver i landskapsregeringens prioriteringar att inom unionen har man nu börjat jobba med att titta över lagstiftningen och framför allt att titta över de förslag som redan har lagts: är dessa faktiskt nödvändiga att lägga, är det här någonting som vi måste på EU-nivå lägga oss i och faktiskt lagstifta om? Resultatet blev att man drog tillbaka en hel del av de förslag som man redan hade lagt. Nu hoppas jag att vi från vår sida kan trycka på ytterligare för att man också skall titta på redan existerande lagstiftning: är den här faktiskt nödvändig? Det är det vi har problem med här på Åland också. Titta bara på den fråga som nu har sysselsatt oss här under en tid, inte här i salen än så länge, men den kommer säkert hit, snusfrågan. Det blir på gränsen till patetiskt när man förbjuder snuset här, medan man tydligen från Bryssels sida inte har några betänkligheter kring att man i Holland och på andra ställen tillåter cannabis och den typen av narkotika. Hur skall vi kunna gå ut och förklara det här för respektive ålänningar att det är så här som en vettig EU-lagstiftning skall fungera! Här finns mycket att göra och det tycker jag också att man belyser bra i det meddelande som nu ligger.

 

Vad gäller det konstitutionella fördraget kan man säga att det var också bra för Ålands del att det blev något vilande. Utgångspunkten för det uttalandet från min sida är att vi vet, som har nämnts  här i dag också, att Åland och Finland förhandlade om eventuella förändringar av självstyrelselagen och man tittade också på andra saker som behövde göras för att vi skulle få en möjlighet till ett bättre läge att från åländsk sida kunna påverka hur EU utvecklas. Det gällde subsidiaritetskontrollen, det gällde talerätten och det gällde vår representation nere i EU i stort. Förhandlingarna utföll inte riktigt till vår fördel, det slutade på det sättet att den av justitieministeriet utsedda arbetsgruppen inte blev enig i sitt utlåtande kring vad som skulle göras. Tilläggas kan att det fanns också saker som gick till det positiva, framför allt vad gäller hur vi skall få språket att löpa på. Men de frågor som jag nämnde: subsidiaritetskontrollen, talerätten och vår representation nere i Bryssel, fann ingen lösning i förhandlingsrundan. Här finns nu tid för oss här på Åland att ytterligare trycka på de här sakerna. Som har sagts här från talarstolen, bl.a. av minister Lundberg, är t.ex. talerätten någonting som är absolut nödvändigt för att vi skall kunna på ett acceptabelt sätt finnas med i EU-familjen; annars blir det väldigt svårt för oss att kunna agera och visa på vårt missnöje i sådana frågor som inte går vår väg.

 

Jag hoppas verkligen att vi här också kan se en fortsatt aktivitet från landskapsregeringens sida vad gäller dessa frågor. Här tror jag också att vi behöver involvera ytterligare lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden i de här frågorna, framför allt vad gäller subsidiaritetskontrollen, som ju är ett instrument för de olika lagstiftande församlingarna att kontrollera den lagstiftning som EU nu lämnar från sig. Där tycker jag personligen inte att vi har fått en riktigt acceptabel lösning heller. Ett samarbete mellan självstyrelsepolitiska nämnden och landskapsregeringen är nödvändig i det fallet.

 

Vad gäller inflytandet i övrigt kan man också säga det – det har sagts från Frisinnad Samverkans sida i flera omgångar och nu finns det också med i finansutskottets betänkande över budgeten – att det krävs inte bara en förstärkning via en parlamentsplats, den står vi naturligtvis fortsättningsvis fast vid, men det behövs också en förstärkning vad gäller vår övriga representation här nere. Vi har en person som jobbar för Ålands del nere vid den finska representationen, men den borde förstärkas upp ytterligare och jag hoppas att landskapsregeringen nu under det kommande året tar tag i den här frågan och faktiskt ser på hur man kunde skapa en möjlighet för att ytterligare stärka upp där. Det är nämligen på det sättet att ju tidigare vi kan komma in – det brukar vi vara överens om om – i ärendenas behandling nere i Bryssel desto större möjlighet har vi också att påverka utgången. Det arbete som i dag görs där nere är suveränt, men det krävs fortsättningsvis ännu större resurser så att vi faktiskt också kan hitta flera av de saker som kan vara problemtyngda i ett tidigt skede och därmed kanske avstyra dem så att det blir en positiv utveckling i stället.

 

Så tillbaka till parlamentsplatsen. Där ställer sig Frisinnad Samverkan, som tidigare, helt och hållet bakom kravet på en egen parlamentsplats. Vi har av lantrådet här blivit lovade att när vi kommer tillbaka i mars ligger en lagmotion på bordet här som vi senare för över till riksdagen i Finland för att förhoppningsvis få ett positiv bemötande. Men vi vet att det här är en svår väg att vandra och här gäller det för oss att vi faktiskt jobbar aktivt med att försöka återigen förklara varför det är så viktigt att Åland får platsen. Det som ofta faller bort i diskussionen är att vi jämför oss i första hand med övriga lagstiftande regioner ute i EU och framför allt vill de som vi diskuterar med jämföra oss med dem, men det finns en avgörande skillnad mellan de allra flesta av de lagstiftande församlingarna ute i EU och Åland. Det handlar om att den åländska självstyrelsen och den finländska konstitutionen vilar på en dualistisk bas, dvs. vi har ingen makt som är delegerad Ålands lagting, utan vi har suverän rätt inom de områden där vi har lagstiftningsbehörighet att fatta våra beslut. Tar vi de allra flesta övriga regionala parlamenten, så har de fått av landets riksdag, parlament, vissa delar delegerade till sig att besluta om, och det här är en stor viktig principiell skillnad som vi måste få större förståelse för. Naturligtvis kommer i stället diskussionen om vår litenhet upp, men jag tycker att vi borde ytterligare förstärka diskussionen kring de här frågorna.

 

Vad gäller skattegränsen tycker jag att det finns en bra beskrivning av de arbete som har pågått och kommer att pågå kring hur man skall hitta ytterligare förenklingar på skattegränsen. Det är helt klart på det sättet att skattegränsen fick vi med för att vi skulle klara av att sköta de kommunikationer som vi är så beroende av på denna ö och med skattegränsen kom vissa nackdelar. Sakta men säkert har man lyckats att jobba bort vissa av dessa nackdelar, men det finns mycket kvar att önska, samtidigt som vi vet att vägen är lång och snårig; det krävs ett ständigt arbete med den och det skall bli ett nöje att höra minister Wiklöf redogöra lite mera i detalj för arbetet och hur framtidsutsikterna ser ut. Det som jag ändå kan säga är att det vore bra om vi kunde komma till det att man kunde åtminstone i vårt närområde skapa eventuella lösningar. Jag tänker på gentemot Finland, jag tänker gentemot Sverige, så att vi får närmarknaden att fungera på ett bättre sätt och jag hoppas att där skall finnas en framkomlig väg.

 

Vad gäller beskattningen kan man konstatera att den process som nu bedrivs kring Azorerna i domstolen är mycket intressant för Åland och kommer vara av avgörande betydelse för hur vi också i framtiden kan komma att diskutera de här frågorna. Det är bara att vänta och se vad den processen kommer att ge med sig.

 

Tjänstedirektivet har belysts ganska ytligt under dagen. Jag tror likt minister Lundberg att Åland har mest att vinna på det, men jag tror ändå det vore bra att vi nu efter att tjänstedirektivet också har varit vilande en stund kunde uppta en diskussion kring detta, åtminstone i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror att det är bra att vi från åländsk sida engagerar oss i de här frågorna och ser vilka positiva eller negativa effekter de kan få. Därför hoppas jag verkligen att självstyrelsepolitiska nämnden vid något tillfälle skall få möjlighet att diskutera detta med landskapsregeringen.

 

Mål 2- och mål 3-programmen är sådant som har använts rätt flitigt för att skapa bättre möjligheter ute i det åländska samhället, bl.a. för ett livslångt lärande. Jag hade förmånen att innan jag intog min plats i den här salen sitta med och jobba med landskapsrevisorerna. Där gjorde vi en granskning av mål 2- och mål 3-projekten och i samma veva hade man också gjort en halvtidsuppföljning av dem. Jag hoppas nu att man faktiskt jobbar utgående från att räta upp en del av de problem som man kunde se både i halvårsuppföljningen och också i det som revisorerna gjorde som iakttagelser och få dem mera Ålandsanpassade. Vårt stora problem, framför allt med mål 3-projekten var att vi är ganska små, EU-projekt ställer ganska stora krav på administration och redovisning och det visade sig att många av dem som hade idéer blev för små för att kunna förverkligas inom ramen för ett sådant här projekt därför att de pengar som tilldelades av EU och landskapsregeringen åts upp av en ganska dyr administrativ kostnad. Det som man här borde titta på är antingen hur man kan skapa projekt som får en större bäring där man kan enas över en större front om att jobba inom vissa områden eller att hitta möjligheter till förenklad till byråkrati. Det senare torde dock vara lite svårare därför att det är EU-pengar och på EU-pengar sätts ganska stor vikt vid att de skall redovisas på ett speciellt sätt.

 

Till sist kan jag säga att vad gäller utbildningsområdet finns det också någonting positivt att lyfta fram vad gäller Åland. Vi har vid ett flertal tillfällen diskuterat här i salen möjligheterna till att få examen godkänd här på Åland eller runtom när man väljer att kanske bosätta sig någon annanstans, men oftast när vi diskutera detta handlar om att få sin utomlandsvunna examen också att vara i kraft här på Åland. Det här är någonting som EU jobbar starkt för och jag hoppas att det arbetet också fortsätter här på Åland så att vi skapar utbildningssystem som är så lika som möjligt så att det blir hemskt enkelt för oss att få våra examina godkända på andra ställen och att om åländska studeranden åker bort och studerar och sedan kommer tillbaka skall de ha en möjlighet att på ett enkelt sätt kunna, med t.ex. en lärarexamen, söka ett jobb ute i en åländsk skola och sedan kunna jobba på utan att det finns formella hinder för det. Det har också nämnts här att det livslånga lärandet stöds upp av landskapsregeringens arbete med t.ex. studiestödslagen via det höjda vuxenstudiestöd som lyfts fram där och också Struktur-07.

 

Till sist kan jag återigen konstatera det att det finns många saker som också är bra med Åland i EU, men de har svårt att komma upp och vi måste ägna väldigt mycket energi på att lösa sådana frågor som är problem, men vi måste nu ta tillfället i akt att när EU nu också har vaknat till liv med plan D hänga på det tåget och driva det vidare. Jag är inte heller främmande för att jobba kanske lite mera med  att titta på att vad har EU-medlemskapet givit – det som ltl Gun Carlson var inne på om en utvärdering. Men detta i kombination med att se att vad hade Åland varit utan EU. Det är väldigt viktigt att ställa den relationen, för annars kan det bli en väldigt sned jämförelse, men jag är helt och hållet inne på att det är också ett led i den här dialogen som man skall föra med ålänningarna för att visa på att det också finns fördelar, men plocka fram problemen och kunna läsa dem. Det förslag som dök upp från liberalernas sida att vi skulle ha en lagstiftning som inledningsvis skulle följa riket på områden som vi har behörighet på måste jag säga att vi från Frisinnad Samverkan ställer oss synnerligen tveksamma till. Det skulle faktiskt vara att ytterligare försämra situationen utgående från EU-medlemskapet för den åländska självstyrelsen. Det gäller nog att få fart på den egna lagstiftning i stället.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det fanns igen åsikter om tidtabellen och jag kan som sagt hålla med om att vi skulle kunna det här tidigare. Jag uppskattar att vtm Johan Ehn lyfte upp att också lagtinget har en roll i detta. Det meddelande som klubbades ifjol på hösten gavs de facto till lagtinget i mars, så det är nog mycket upp till lagtinget nu hur snabbt man vill behandla meddelandet.

 

När det gäller tjänstedirektivet återkommer jag i mitt anförande, men jag kan säga att jag gärna kommer till självstyrelsepolitiska nämnden och diskuterar det. Men eftersom vi har gjort bedömningen att det sannolikt kommer att ha väldigt stor betydelse för Åland har vi heller inte haft det bland våra mest prioriterade ärenden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är mycket trevligt att vtm Johan Ehn lyfte fram utbildningsfrågorna och jag ser att han har noterat också den strategi som landskapsregeringen jobbar enligt, nämligen att se till att vi har de åtgärder som också Lissabonstrategin förutsätter. Där har man jobbat en hel del under åren, med en massa projekt som det är svårt att i första hand riktigt förstå vad de är för någonting: Navigare, FlexLearn osv., men alltihopa är åtgärder just för det som vtm Johan Ehn påpekade: strategin om det livslånga lärandet.

 

När det gäller examensgiltigheten är det också en högt prioriterad fråga, men den är svår och därför säger vi att vi måste tillsätta en arbetsgrupp för detta.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande finns det klart och tydligt angivet i meddelandet att man jobbar med de utbildningspolitiska frågorna och de ligger mig varmt om hjärtat, framför allt utgående från att jag också sitter i kulturutskottet och där får ta del av den typen av frågor. Det är viktigt att vi hänger med det som sker runt omkring oss, så att vi inte hamnar i bakvattnet på dessa områden, framför allt utgående från att Åland befinner sig i den situationen att många av de studerande som vi har här på Åland hamnar i det läget att man måste hitta sin utbildning på annat ställe än här. Då får vi just den här diskussionen kring examansbehörigheterna och giltigheten i olika länder, så jag tycker att det är bra att landskapsregeringen tar tag i de här frågorna nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag är fullständigt säker på att alla lagtingsledamöter liksom också landskapsregeringen i sin helhet är helt övertygade om att det åländska skatteundantaget som helhet är en omistlig del i anslutningsakten till EU och inte minst utgör en garanti för bevarandet och utvecklandet av kommunikationerna till och från Åland. Samtidigt är jag också säker på att alla parlamentariker, regeringsledamöter, företagare och övriga ålänningar anser det oerhört angeläget att självstyrelsen gör allt den bara kan förmå för att samtidigt minska och helst helt eliminera de komplikationer som skatteundantaget medfört vad gäller tullrutinerna i handeln med republiken och utlandet.

 

Den omständigheten att Åland är med i tullunionen men inte i skatteunionen har som sagt många fördelar, men som vi väl känner till har upplägget också sina definitiva nackdelar. Samtidigt som systemet kunnat garantera åtminstone de sjöburna kommunikationerna på avsett sätt har det nationellt och internationellt i det landbaserade handelsutbytet medfört försvårande omständigheter som också inneburit merkostnader för vårt landbaserade näringsliv, eftersom vi de facto står utanför det s.k. VAT-systemet, vilket gett utom Åland verksamma företagare myror i huvudet och också våra egna företagare stora problem.

 

Ett flertal landskapsregeringar har nu under många års tid gjort vad man förmått för att få förenklingar till stånd och resultatet är känt: en hel del har hänt men mycket återstår synbarligen att åstadkomma. Det åländska näringslivet och även ålänningen i gemen vill verkligen se adekvata förenklingar som faktiskt märks i varuhanteringen och i resandet. Jag skall försöka rekapitulera lite granna händelseförloppet på det här området och sedan också komma till slutsatser om vart vi bär hän.

 

Den regering som nu sitter har jobbat i ett år. Den här frågan ligger på finansavdelningen och jag har själv därför det högsta ansvaret för att denna avdelnings ärenden faktiskt röner ett resultat som vi alla kan vara nöjda med. Det innebär att jag också är ytterst angelägen om att vi i denna skattegränsproblematik de facto skall nå resultat.

 

Efter sonderingar på finansministeriet var det därför en fullständigt självklar sak att den nya landskapsregeringen vid sitt första toppmöte med regeringsföreträdarna i Helsingfors tog upp just gränshandelsproblematiken och på det mötet lyckades vi faktiskt utverka republikens regerings fulla stöd för att försöka vidta förändringar i EU:s sekundärrätt, närmare bestämt i EU:s tullkodex, en kodex som just nu dessutom är föremål för en stor reform. Det här skedde i april. Enligt mitt och landskapsregeringens synsätt var beslutet från det mötet ett ganska stort framsteg och själv framhöll jag vid toppmötet att finansministeriets agerande dittills i den här frågan var ett ypperligt exempel på hur samarbetet Åland – riket kan syfta framåt mot goda resultat. För mig var det här ett viktigt och banbrytande möte i processen mot förenklingar, speciellt därför att den s.k. Alasalmi/Lindbäck-utredningen i detta ämne påvisat att smärre ändringar visserligen kunde göras inom ramen för existerande regelverk men att det i grunden behövdes förändringar i EU:s sekundärrätt för att verkligen mera drastiskt kunna komma framåt. Vi var alltså på rätt spår.

 

Löftena från toppmötet i Helsingfors visade sig snart vara uppriktigt och ärligt menade. Samarbetet mellan Ålands och finansministeriets tjänstemän kunde således fortsätta på en konstruktiv linje.

Den 22 juli 2005 fick landskapsregeringen motta en skrivelse med begäran om utlåtande över ett förslag om, som det heter, ”Fogande av en bestämmelse till gemenskapens tullkodex” vid revideringen av just nämnda kodex. Förslaget kom finansministeriet, som hade utarbetat förslaget tillsammans med tullstyrelsen och tjänstemannen Niclas Slotte vid vår egen förvaltning, som hela tiden rådgjort och avstämt arbetet med mig. Begäran av vårt utlåtande var undertecknat av finansrådet Sakari Alasalmi och överinspektören Jukka M. Kekkonen. Jag skall återkomma till innehållet, men jag vill likväl en stund uppehålla mig kring själva proceduren.

 

Från landskapsregeringens sida upplevde vi förslaget mycket positivt, men eftersom den här frågan är så utomordentligt angelägen ville vi involvera flera aktörer innan vi gav vårt utlåtande. Vi tillställde därför omedelbart förslaget till Ålands handelskammare för utlåtande innan vi skulle avge vårt svar och vi ansåg frågan så självstyrelsepolitiskt viktig att vi också ville samråda med lagtingets finansutskott, vilket vi gjorde.

 

Till min och landskapsregeringens stora glädje fann förslaget som tillställts oss finansutskottets gillande och mycket glädjande var också att detta finländskt/åländska förslag vann näringslivets klara support. Därmed visste vi att i landskapsregeringen att också lagtinget kunde tänkas stå bakom förslaget och vi kunde således inhämta näringslivets klara stöd för den här arbetslinjen. Ålands handelskammare skrev i sitt utlåtande: ”Vi har studerat förslaget i samråd med Ålands företagarförening, Ålands köpmannaförening och finner att förslaget är en god väg i syfte att möjliggöra förenklingar i handeln mellan Åland och övriga EU-länder.” Handelskammaren skrev vidare: ”Vi understöder förslaget och ser nu fram emot arbetet med förenklingar i in- och utrikeshandeln som detta skall ge utrymme för enligt artikeln, där det bl.a. framgår att två eller flera medlemsstater kan på motsvarande sätt sinsemellan komma överens om förenklade förfaranden som skall tillämpas på ifrågavarande varor som överförs mellan dem.

 

I politik blir man ibland väldigt glad men inte sällan blir man också väldigt ledsen när, som man tycker, ett ganska gott arbete inte kröns med omedelbar framgång och goda resultat. Så blev det också initialt i det här fallet. Från självstyrelsens sida utlät vi oss positivt om förslaget med ett par smärre ändringar som finansministeriet och tullstyrelsen också accepterade. Därefter i juli tillställde den finländska myndigheten förslaget till Europeiska kommissionen och närmare adressen var Taxation and Customs Union DG, Unit 3 i Bryssel och till en mycket tung kraft där som heter Mr. Lux. Det svar som omsider kom var inte så upplyftande, för Mr. Lux var inte helt tilldelad av lösningen. Men Finland ger sig inte utan ämnar driva frågan i rådet, och inför den processen känner jag i dag att Åland och republiken har många vänner runt omkring oss som är beredda att hjälpa till. Samtidigt förhåller det sig så att den tullkodexreform som nu är aktualiserad är så utformad att många eftersträvar förenklingar och särlösningar också i det förslaget. Åland är således i tämligen gott sällskap också jag hyser därför förhoppningar om att vi skall nå vägs ände, åtminstone ända tills motsatsen är bevisad.

 

Fru talman!

Vad vill jag säga är att det här är en svår och komplicerad fråga och vi har raljerat någon gång i den här salen och skämtat om att det här kan lösas på en kafferast, men det är absolut omöjligt. Det handlar om hårt och målmedvetet arbete om vi skall lyckas tillsammans med republiken och dess goda föresatser. Men jag vill inte att vi överger det här spåret, som, om det lyckas, verkligen kan ge de eftersträvansvärda förenklingarna. Skulle vi börja med ett nytt utredningsarbete skulle detta bara bevisa att vi inte tror på den inslagna linjen och det skulle definitivt, tror jag, förta en stor del av intresset och engagemanget också från finländsk sida, och det tror jag ingen av oss vill vara med om. Nu skall vi i stället arbeta symbiotiskt och hjälpa varandra allt vad vi bara kan.

 

Det som vi nu koncentrerar oss på är att samla stöd för rådsbehandlingen, och den inställningen har också Finland. Vi har en del kontakter aktualiserade och jag hoppas att förslaget därför skall komma att vinna framgång. Så länge har olika regeringar jobbat med den här frågan att vi faktiskt har skäl att så småningom få se resultat.  Som jag sade, frågan är inte lätt, den som tror det är aningslös, men Åland är inte utan vänner utan det framstår klart att vi har många som har beredskap att hjälpa till och vi arbetar för att ännu flera skall komma oss till undsättning.

 

EU har just nu lagt fram ett nytt förslag till ny tullkodex som är en ganska stor reform i två delar, dels handlar det om den nya tullkodexen och dess förslag men också om en papperslös miljö för tullen. I det här sammanhanget hör just vårt förslag hemma. Vi har just nu börjat beredningen på tjänstemannanivå, det är ett ganska stort aktstycke som kommer att ta sin tid.

 

Det som vi har kommit överens om med Finland går ut på att vi skulle få till tullkodexen en speciell artikel där vi bemyndigar kommissionen att i kommittéförfarande meddela särskilda bestämmelser som inom hela tullområdet allmänt skall tillämpas på gemenskapsvaror som överförs mellan gemenskapens skatteområde och regioner som inte tillhör detta skatteområde. I artikeln bemyndigas medlemsstaterna dessutom att vid behov införa nationella, bilaterala eller multilaterala förenklade förfaranden som skulle tillämpas på sådana varor. Om vi kan nå detta har vi skapat en legal bas för dramatiska förenklingar.

 

Jag vill utöver detta säga att vi har uppvaktat skatteminister Ulla-Maj Wideroos vid den finska regeringen med en lista på förenklingar som i avvaktan på tullkodexparagrafens realiserande redan nu kan vidtas och faktiskt börja tillämpas. Utöver den listan har vi också överlämnat den s.k. Lindunge-rapporten, där det finns ca tiotalet förenklingsförslag. Minister Wideroos har diskuterat detta ärende med sina tjänstemän, hon har haft möte med tullstyrelsens generaldirektör Tapani Erling och hon har till honom överlämnat dessa handlingar och för mig sagt att hon i den vevan deklarerat att hon vill se resultat.

 

Inom kort, om några dagar, skall jag själv och tjänstemannen Niclas Slotte, avdelningens jurist, besöka tullstyrelsens generaldirektör för att ytterligare diskutera den här frågan närmare. Vi tacklar den från flera håll och vi gör allt vad vi förmår. Jag hyser i dagsläget förhoppningar om att vi skall nå vägs ände. Hur snabbt den här EU-processen kan framskrida tror jag ingen av oss i detalj kan ge besked om, men jag hoppas att den åtminstone parallellt med den allmänna reformen till tullkodex skall kunna förverkligas på det sätt som vi har föresatt oss. Och jag vill från denna talarstol säga, att jag är mycket glad över det sätt på vilket finansministeriet i republiken har biträtt och bistått Ålands landskapsregering och dess syften. Så här skall samarbete föras; om resultatet sedan också når samma goda nivå, det återstår att se, men jag tycker att vi har orsak att hysa förhoppningar.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det var en mycket bra presentation och förklaring över det läge som landskapsregeringen är i när det gäller skattegränsproblematiken. Ledamoten Lasse Wiklöf hänvisade delvis till de nya utredningar som var på gång, men det initiativ som är taget från köpmannasidan kan man inte förneka, det är ett privat initiativ, och anser de att den gjorda utredningen inte är tillräcklig så måste det vara fritt fram för dem att få göra en. Om sedan landskapsregeringen inte är med och stöder den är en annan sak som kanske inte hör till det här. Jag skulle vilja veta om landskapsregeringen då EU-fördraget var uppe för diskussion har försökt att förhandla till sig ett bättre läge när det gäller skattegränsproblematiken? Fanns det några initiativ från landskapsregeringen om det?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag känner inte till alla detaljer i spelet kring det här. Jag vet bara att många i åratal säkert har gjort sitt allra bästa för att komma i position för att nå förbättringar. Jag tror att alla landskapsregeringar som har suttit, som har kämpat med den här frågan, har gjort sitt allra yttersta för att komma fram, men frågan har varit komplicerad och svår. Skulle vi däremot nu nå fram, så får vi äntligen en legal grund för de förenklingsarrangemang som de facto är möjliga, och de är ganska vittgående jämfört med det vi har i dag. Köpmannaföreningen har full rätt att vidta vilka utredningar som helst, men om vi från samhällets sida engagerar oss i något spår som skulle leda någon annanstans just nu, så tror jag att det kan oroa någon på andra sidan, för jag tycker faktiskt att finansministeriet i den här frågan nu har ställt upp maximalt för oss.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Enligt den information jag har fått fanns det inte några initiativ från landskapsregeringen att på något vis försöka förhandla bort den här problematiken i samband med EU-fördraget. Det tycker jag att skulle ha varit ett bra tillfälle i så fall när man vet att det är ett stort problem, som ledamoten Lasse Wiklöf säger. Det tillfället kanske dyker upp igen, för fördraget är inte godtagit i och med att vissa medlemsländer inte har kunnat acceptera det, om det inte leder fram till resultat nu.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag har respekt för alla synpunkter som kommer fram i de här sammanhangen därför att frågan har varit så svår. Jag tror däremot, efter allt diskuterande som vi har haft med de främsta experter som jag känner till, att det är så att är man utanför skatteunionen kan man inte i exakta detaljer tillämpa det system som gäller innanför unionen. Därav också problematiken med ett VAT-nummer, som vi gärna alla skulle vilja ha, för det skulle lösa väldigt många av bekymren. Men lyckas vi i det här uppsåtet, med Finlands goda hjälp, så tycker nog jag ändå att vi skall vara något gladare för vi kommer att kunna skapa förenklingar och naturligtvis är problemet störst i relationerna Åland-republiken och Åland-Sverige, men med artikeln, där vi har möjlighet till både bilaterala och multilaterala lösningar tror jag att vi inte kan begära mycket mera vidsträckthet i beslutandet än vad det förslaget tar sikte på just nu, så jag vill köra det mot botten först. TALMANNEN: Tiden är ute!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Det är vid det här laget flera timmar sedan som vtm Viveka Eriksson lyfte frågan om lagtingets aktivitet i EU-frågor, men jag vill ändå uppehålla mig vid den frågan lite.

 

Jag håller med om att det är viktigt att landskapsregeringen och lagtinget har en god kontakt och att vi diskuterar frågor med varandra och jag tycker också att det är viktigt att man lyfter lagtingets arbete med EU-frågor. Men precis som vtm Viveka Eriksson vill jag betona också parlamentets roll i den här frågan därför att för vår del är det så att våra resurser är begränsade och i fråga om  informationsärenden och framför allt när man skall agera i ett tidigt skede är det till nackdel ofta när det gäller lagtingets arbetstider. Vi från landskapsregeringens sida är nog villiga att aktivera oss gentemot lagtinget, men framför allt hoppas vi att lagtinget tar en aktivare roll och kanske tydligare talar om vad man vill göra och vad man är beredd att göra. Vi vill nämligen från landskapsregeringens sida betona att det faktiskt också skall vara en reell nytta med sammankomsterna; eftersom våra resurser är så pass begränsade är det viktigt också för oss att våra resurser kanske inte i första hand går till att informera lagtinget i största allmänhet utan att vi faktiskt kan lägga dem på ett sådant sätt att det känns meningsfullt både för landskapsregeringen men också för lagtinget, så att vi inte bara håller samråden för statistikens skull.

 

När det gäller tjänstedirektivet, som vtm Johan Ehn tog upp, säger jag igen att vi gärna kommer till självstyrelsepolitiska nämnden och redogör mera för det, men det är inte det högst prioriterade EU-ärende som vi jobbar med just nu. Även här är det så att vi skulle vilja betona att vi gärna kommer in i ett skede där vi också känner att diskussionen kan leda till någon nytta. Nu är läget med tjänstedirektivet sådant att ingen egentligen vet riktigt var det slutar. När jag senast hade kontakt med två stycken parlamentariker som sitter i det utskott som behandlar tjänstedirektivet, så kunde de meddela till mig att högst sannolikt blir det – de har en tuffare än vad t.o.m. kommissionen har, de såg inte alls några risker för social dumpning och de tyckte att hela tjänstedirektivet eller servicedirektivet, som det också kallas, var en mycket god idé. Som jag sade i mitt anförande är det ett väldigt komplicerat behandlingsförfarande, så det går väldigt många turer fram och tillbaka och i rådet har de formulerat inte mindre än 80 sidor ändringsförslag;  jag fick det t.o.m. till 127 på min utskrift; det är omfattande ändringsförslag och vi har förstås följt med och tittat på dem, men det är ännu flera turer kvar som sagt och det skall ytterligare till parlamentets utskott. Det är alltså en lång bit kvar ännu innan man riktigt har fått något grepp om var de egentligen sist och slutligen kommer att stanna. Jag vill betona att när det gäller tjänste/servicedirektivet så har vi gjort den tolkningen att det inte kommer att beröra oss eftersom vi har ett undantag, utan att vi i stället kan dra nytta av det, vilket vi är glada över. När det gäller spelfrågorna kommer vi med intresse att följa med, om det ändå, trots att det har ställts utanför direktivet, kommer att göras förändringar vad gäller spelfrågorna.

 

Det togs också upp i debatten att vi för självstyrelsens sida får anmärkningar för att vi inte implementerar i tid, och detta är alldeles sant, och det är frågor vi tar på stort allvar. Det här är också en del i diskussionen hur vi skall förhålla oss mellan direktiv och initiativ. Initiativen är de lagförslag som kommer från EU, där vi kan vara med och påverka och kanske bedriva mera politik och styra utvecklingen men trots allt med vår ganska måttliga genomslagskraft och som tar mycket tid i anspråk om man skall göra det på ett bra sätt, medan direktiven mera handlar om att rätta sig i leden, att införa den lagstiftning som krävs, att forma sig efter de regler och lagar som EU har lagt och dessa direktiv är de som i slutändan kan leda till att vi kan få domstolsprocessen och viten, så därför är det väldigt viktig att vi har det också i skick. Jag begärde i morse på EU-enheten en liten jämförelse med hur det ser ut, om vi är skräckexemplet i Europa eller om det är en ganska normal situation vi har, så det skall bli intressant att få den bilden, om det är så att vi är absolut sämst i klassen eller om vi är någonstans i mitten eller om vi är relativt hyfsade.

 

Vi har också fått en uppmaning från lagtinget att vi skall förstärka EU-arbetet på något sätt och förstärkningen kommer i sin tur också att ha en positiv konsekvens att minska förseningen, hoppas jag. Där behövs förstås en initierad diskussion vad det är vi behöver förstärka och var. Det kan handla om allt från lagberedning vid EU-enheten till, som föreslagits här Helsingfors, men också Bryssel och att framför allt formulera en klar och tydlig målsättning för arbetet.

 

Vi tror också att dessa tydligare prioriteringar i EU-meddelandet skall underlätta för tjänstemännen, dels att veta var de skall lägga in krutet s.a.s., hur de skall prioritera och kanske också bättre hinna med tack vare det.

 

Däremot tror jag inte på den liberala självstyrelselösningen att man skulle använda finländsk lagstiftning så länge, eller hur det uttrycktes här. Jag tycker att det är både nedvärderande för vårt eget parlament och jag tycker också att det är anmärkningsvärt att man på något sätt skulle ge upp självstyrelsen mer eller mindre och konstatera att vi tar nu Finlands nu oavsett vad vi själva tycker och sedan när vi hinner så stiftar vi egna lagar på nytt! Jag förstod sedan av debatten mellan vtm Viveka Eriksson och lantrådet att vice talmannen kanske backade en aning och att det kanske inte blev riktigt lika spetsigt som det var i anförandet. Men jag tycker att det är betydligt viktigare att vi funderar i vårt arbete hur vi skall få vårt EU-arbete att hinna med, för nog sjutton skall självstyrelsen klara av det; det är bara att se till att vi prioriterar rätt och att vi har tillräckligt med resurser. Jag tänkte också att om vi periodvis skall använda oss av finländsk lagstiftning – jag tänker på vårt anseende utåt – vilken bild skulle det ge av Åland! Jag tror inte riktigt på att det skulle vara en lösning för att försnabba någonting, för flera av frågorna, t.ex. skrotbilsdirektivet, handlar om att vi blev försenade därför att vi inväntade rikets lagstiftning. Vi ville nämligen inte ha dubbla avgifter utan vi ville vara följsamma där och ha samma system, så även om Finland ofta används som facit här har de inte alltid den optimala lagstiftningen och är inte heller alltid ute i tid.

 

Det har också varit en hel del diskussion kring talerätten och framför allt hur vi tänker gå vidare, hur skall vi ta itu med problemet med talerätten. Under det senaste året har vi alltså haft den tjänstemannagrupp, som vi överenskommit om med justitieministeriet och den har arbetat på ett förtjänstfullt sätt; problemet där är att man från rikssidan har haft för svaga mandat, man har haft för litet handlingsutrymme. Så fort våra tjänstemän har lyft någon fråga har diskussionen egentligen klingat av och så har man varit tvungen att gå tillbaka och fråga eller annars har man helt enkelt bara svarat att det här har vi inte mandat att gå vidare med.

 

Jag håller med alla dem som har sagt att det är bra att det finns mera tid för förhandling och det vi behöver göra nu är att föra diskussionen vidare på politisk nivå. Jag tror också att vi i kontakterna med Finland måste vara tydliga med att vi får stora svårigheter att ratificera fördraget om vi inte får en uttalad talerätt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna noterade att enligt meddelandet är det 52 stycken direktiv som inte har genomförts på Åland inom den av EU utsatta tiden. Det tycker vi är alarmerande och vi funderar hur man kan hitta pragmatiska lösningar för att hantera detta.

 

När det gäller lagtingets arbete med EU tolkar jag det som att ledamoten Britt Lundberg uppfattade mig som kritisk gentemot landskapsregeringen för att landskapsregeringen inte gör tillräckligt. Jag vill nog i så fall lägga den kritiken på både lagtinget och landskapsregeringen, för det ligger också mycket på lagtingets olika utskott att ta sig an de här frågorna. Det är så, som vi redan har konstaterat, att EU griper in väldigt mycket i vardagen, i hela landskapet och i många politikområden. Då är det väldigt viktigt att utskotten hela tiden är välinformerade, väl insatta och också kan följa EU:s olika skeden och kan ha en insikt när man väl kommer till utskotten från landskapsregeringens sida. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Vi är eniga om att ha 52 direktiv som inte är implementerade och att det inte är bra samt att vi är eniga om att vi skall hitta en lösning. Däremot tycker jag att vi med stolthet inom självstyrelsen skall hitta lösningarna själva här hemma och vi skall också klara upp det. Vi är också alldeles överens om att det är bra om lagtinget aktiverar sig i EU-frågor. Jag tycker att aktiviteten ökar varje år, men jag ville framhålla, att vi inte skall stirra oss blinda på statistiken, att det viktiga är att de skall vara ett visst antal ärenden, utan att vi verkligen har med nyttoperspektivet också, eftersom dessa höranden och förberedanden också tar resurser från personal är det viktigt att vi lägger dem rätt och att det är nytta med det.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är så att om man tittar på EU överhuvudtaget försöker man alltmer bredda debatten, man försöker få ner den på gräsrotsnivå, man försöker få debatten mera på parlamentsnivå, för det är väldigt mycket regeringarna som samarbetar. Därför är det ännu viktigare för oss i vårt system eftersom vi är lite på sidan om genom att vi inte är en aktör i EU att vårt parlament faktiskt dras in i arbetet. Då tror jag att det mera är kontinuiteten, det som en del utskott har satt igång, att man regelbundet diskuterar med den ansvariga ledamoten och då är man också insatt i vad som är på gång och sedan när det kommer konkreta frågor kan medlemmar i utskotten fråga och då är det också mycket lättare att ta ställning t.ex. i ett samrådsärende.

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Där är vi alldeles eniga. Jag skulle kunna ge ett konkret tips också till lagtinget i en fråga som man absolut borde engagera sig i och det är just subsidiaritetsprincipen och Early Warning, för det är verkligen parlamentets roll att reagera. I utformningen av det skulle parlamentet kunna ta en riktigt aktiv roll att försöka påverka att vi skulle få den så bra som möjligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Danne Sundmans enkla fråga angående regionalpolitiska aspekter vid upphandling. (EF 4/2005-2006).

 

Svar avges vid plenum den 18.1.

 

 

Ltl Mats Perämaas enkla fråga angående m/s Viggen som ersättande fartyg. (EF 5/2005-2006).

 

Svar avges vid plenum den 18.1.

 

Ltl Mats Perämaas enkla fråga angående åtgärder innan en pandemi drabbar Åland. (EF 6/2005-2006).

 

Svar avges vid plenum den 20.1.

 

Lagtingets nästa plenum är den 18.1. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.43).