PLENUM den 16 mars 2005 kl. 13.00.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Ragnar Erlandsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Ragnar Erlandsson på grund av tjänsteåliggande: Nordiska rådets Finlands delegation. Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att landskapsregeringens svar med anledning av ltl Sune Mattssons enkla fråga nr 2/2004-2005 samt ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 3/2004-2005 kommer att ges vid plenum inkommande måndag den 21 mars. Antecknas.

 

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av lagstiftning om vattenkvalitet. (FR 5/2004-2005).

 

Beslut om remiss social- och miljöutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 14.3. Diskussionen fortsätter.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag tycker att det var en mycket intressant diskussion här i plenum senast detta viktiga ärende var uppe till debatt.

 

Det är så att det här aktstycket föranleder, som det mycket riktigt då framkom, också ett aktivt konkret åtgärdsförslag och jag skulle närmast vilja uppehålla mig lite grann kring de socialdemokratiska synpunkterna och värderingarna kring det som komma skall.

 

Vi har en skyldighet, och jag tycker att det är en absolut nödvändighet, att göra vad vi kan för att få till stånd alla åtgärder som är ägnade att förbättra Östersjöns vattenmiljö. Men vi har också ett ganska stort ansvar när det gäller att förbättra våra egna interna ytvattentäkter trots att de inte används till konsumtionsvatten.

 

Om man börjar med den allra första frågan, alltså det som vi har inom vår egen region, våra ytvattentäkter, är det så att vi har en utomordentligt bra och väl beprövad modell hur vi kan komma till rätta med de frågeställningarna långsiktigt. Jag har många gånger – jag vet inte hur många gånger – rekapitulerat händelseförloppet kring vad som skedde när Markusbölefjärden och Långsjön m.fl. vattentäkter åtgärdades i början av åttiotalet och kanske framför allt under hela åttiotalet. Vi hade, som ni minns, en erbarmlig situation och situationen är förmodligen likadan i många andra vattentäkter, men det åskådliggjorde hur tillståndet var i dessa båda vattentäkter därför att vi måste ta vårt konsumtionsvatten därifrån. Vi vet alla att det inte gick att dricka vattnet under vissa perioder, särskilt för spädbarn, utan man rekommenderade t.o.m. kokning för att man skulle vara på den säkra sidan och inte skapa några hälsoproblem.

 

Vad gjorde vi med Långsjön och Markusbölefjärden? Ja, alla minns vi att det var en ganska stor konflikt på Åland, vi bråkade och stred, och många olika värderingar om vad som borde göras framfördes. Från socialdemokratisk sida var vi en av de främsta att kämpa för att vi skulle få de åtgärder till stånd som vi fick, och jag vill säga innan jag rekapitulerar dem, att de åtgärderna är relevanta för alla andra ytvattentäkter också, om vi vill sätta dessa i ett bra skick. Och det vill vi, det ansvaret har vi, inte bara för oss själva utan också för alla som kommer efter oss.

 

I Långsjön och Markusbölefjärden var gödningsämnena av en sådan halt att inte bara det som kom utifrån skapade bekymmer, utan också den ackumulering som fanns i vattendragen var så påtaglig att de här träskena självgödde sig.

 

Inom Ålands Vatten och också inom dåvarande landskapsstyrelse arbetade man hårt med olika metoder med den mycket enkla insikten om att man måste stoppa tillflödet av övergödande ämnen och man måste åtgärda det som åtgärdas kunde av redan s.a.s. behäftade vattentäkter med gödningsämnen. Vi gick in för att stoppa tillrinningen av fosfor- och kvävepartiklarna. Och vi satte igång en luftning för att också få fart på de döda bottnarna och därmed syresätta sjöarna på ett sätt så att den egna övergödningsprocessen upphörde.

 

Det är de här processerna som visar att det går och att man ännu kan ha förhoppningar om att vi faktiskt kan klara av saker och ting. Processen i Långsjön och Markusbölefjärden startade upp 1979-80 och i början av åttiotalet vidtogs många av dessa åtgärder. Efter tio år hade vi nått så långt att konsumtionsvattnet i Långsjön och Markusbölefjärden var bra. I dag har vi ett sådant vatten att det är mycket bra, framför allt har fosforhalterna mycket, mycket starkt reducerats. Vi har kommit så långt att Ålands Vatten t.o.m. som helhet är studieobjekt från andra håll både i Norden och världen, man kommer och tittar på: vad gjorde ni för att få en så här bra situation till stånd? Och jag vågar påstå att det beror inte bara på de kolfilter och det som tillfördes, utan det var i väldigt stor utsträckning vad som gjordes i anslutning till träsken och i träsken. Stoppa tillflödet av övergödande ämnen! Vi satte in skyddszoner, det är fortfarande relevant om man önskar och vi luftade vattnen. Dessa åtgärder var tillfyllest, och jag menar att de är relevanta också för fortsättningen om vi vill åstadkomma förbättringar i våra träsk och sjöar internt på Åland.

 

Om vi tittar på Östersjön så vet vi alla att ålänningarna inte har ett gott samvete i det här avseendet. Det kan inte vara rimligt om vi tittar på fosforsidan och våra utsläpp är i paritet med Mälardalens alla människor. Vi har en för hög utsläppsandel och därför är vi absolut skyldiga att göra vad vi förmår för att klara ut det här. Vi har iscensatt ett stort reningsprojekt där ett flertal kommuner ansluts till Mariehamns reningsverk som ytterligare byggs ut till ett av Europas bästa. Det är en jättestor åtgärd, men effekten är ändå, om man vill vara ärlig, marginell. Att vi med ett par procent får ned kvävereduktionen i utsläppsvattnet är naturligtvis ingen åtgärd man ändå skall slå sig för bröstet med, men det är en moraliskt riktig åtgärd att detta sker och att en massa mindre utsläpp elimineras på många olika ställen. Man har också iscensatt ett program där de glesbygdsoreglerade avloppen skall åtgärdas inom en viss tidsram. Det är naturligtvis också en bra åtgärd, även om den i det totala sammanhanget har en ganska marginell effekt.

 

Om vi då tittar på vilka våra stora utsläpp är, så är det naturligtvis fortfarande det vi så många gånger har diskuterat om: vi har utsläpp från jordbruket, vi har utsläpp från våra fiskodlingar. Sanningen är den att om vi tittar på fiskodlingspotentialens fosforutsläpp och om vi klarade ut dessa, då skulle vi vara i paritet med våra omgivningar när det gäller fosforutsläpp per person. Dit måste vi sträva. Då säger man så här, ja, men gör vi det, då tar vi livet av skärgården, vi förstör en viktig näringsgren, och det vill naturligtvis ingen ur sysselsättningssynpunkt och skattesynpunkt. Men jag har sagt, och jag står fast vid det, att om vi låter processerna fortsätta utan att vi klarar av att åtgärda dem så att den här näringen också blir hållbar kommer många andra problem att uppstå som gör det svårare att verka och existera. Vi kan inte medverka till ökad förorening av våra vattendrag inom Östersjösfären, de är redan alldeles för övergödda, och vi vet att 30 procent av Östersjöns bottnar redan är döda. Så kan man säga att den åländska andelen är så liten i relation till det stora hela. Javisst, är den det! Men om vi ändå räknar per person har vi en moralisk skyldighet att vidta åtgärder.

 

Jag har själv många gånger för partiets räkning talat om att vi borde hitta slutna system, vi borde hitta landbaserade lösningar där vi kan ta hand om fiskexkrementerna som går ut. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit bemött med, att det finns ingen framtid i det! Men på andra håll finns det framtid i det.

 

Greenfish, som jag tidigare har åberopat när det har gällt att byta arter, regnbåge mot gös och abborre, det är ett futuristiskt fiskodlarföretag i Sverige som nu går in för helt andra lösningar och med helt andra arter än vad vi pysslar med på Åland. Jag vet inte om det är den absoluta framtiden, men det är definitivt ett incitament i debatten för en hållbar utvecklad fiskodling. Vad gör man på den svenska västkusten, där man nu har landbaserad fiskodling? Jo, man odlar t.ex. ålmal och det fina med den, vad är det? Jo, den är vegetarian. Man utfodrar den med spannmål och baljväxter. Ser vi på jordbrukets framtid så finns det naturligtvis möjligen en nisch också här att vara med och diversifiera jordbrukets verksamhet. På västkusten flyttar man in odlingsanläggningar i gamla ladugårdar och det slam som genereras förs ut som gödningsämnen på åkrarna. Så är tanken. I en första vända planerar man att odla 20.000 ton av den här typen. Jag känner att vi på Åland, som ofta vill vara på vågens framkant, också när det gäller näringsutveckling måste försöka hänga med och verkligen engagera oss. Jag vill inte säga att det här är absolut lösningen, men jag vill säga att det förefaller som om det är en möjlig väg att vandra även för oss.

 

Alltså, vi måste komma ner i första hand med fosforbelastningen till Östersjön åtminstone till den nivå som andra har i våra omgivningar. Det är ett minimikrav, men jag anser att vi skall vara ännu bättre och det skall vi vara därför att annars har Åland ingen röst som kan göra sig gällande i det internationella perspektivet. Det är viktigt. Vi har många gånger talat om att städa framför egen dörr för att kunna ha en hög röst i omgivningarna. Vad gäller socialdemokraternas inställning här kan nog jag säga att så länge jag är i landskapsregeringen kommer jag att göra allt för att vi skall få ner föroreningsgraden till Östersjön - och jag tänker inte försitta det här tillfället om vi inte tvingas avgå före påsk.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöfs anförande speglar optimism. Jag hoppas att han verkligen får till stånd det som han säger. Han kan metoderna, han vet hur det skall gå till, och jag instämmer i mycket. När det gäller våra sötvattentäkter tog han ett bra exempel, just Långsjön och Markusbölefjärden. Det systemet har vi alla vetat om länge. Nu gäller det, Wiklöf, att få igång det hela och få projektet att starta! Vi har länge väntat på det. När det gäller Östersjön är det dessutom så att våra sötvattentäkter nästan alltid har en avrinning till havet, så det övergödda vattnet som kommer ut förorenar också havet. Det var ett mycket bra förslag och jag hoppas nu att Wiklöf får stanna lite efter påsk också så att det här blir genomfört!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nu när vi diskuterar ändring av lagstiftningen om vattenkvalitet kommer vi förstås också in på frågeställningar om hur man skall göra eftersom framställningen närmast är en fråga om att man skall beskriva enligt vilka metoder man skall åtgärda de problem som de facto finns. Det är bra att ledamoten Lasse Wiklöf för sin del gav de politiska signalerna hur landskapsregeringen och socialdemokraterna vill åtgärda dessa saker. Men det fanns en hel del som jag delvis måste bestrida och kanske ifrågasätta.

 

Jag måste få en siffra verifierad. Ledamoten Lasse Wiklöf sade att man går in för att i ett första skede odla 20.000 ton av någon art i ladugårdar, tror jag att ledamoten Lasse Wiklöf sade. Jag önskar att han kunde verifiera det om det faktiskt ligger till på det viset att man kan odla en så avsevärd mängd ändå i någon ladugård?

 

Det är bra om man nu kan grunda åtgärder på vattenmiljöområdet genom samstämmiga EU-direktiv. Det här betyder att man med någon slags neutral konkurrens skall kunna stifta regler i hela EU som gör att alla, fiskodlare också, även jordbrukare och andra som belastar miljön, skall göra det på lika villkor så att konkurrensen fortsättningsvis är samma för alla. Det vi har sagt och varit emot är att vi kan omöjligen sätta våra fiskodlare och jordbrukare i den situationen att man måste ligga flera steg före andra, för då blir de utkonkurrerade, och det är ingen som gagnas av det, vi är ändå så få här ändå. Östersjön kommer inte att kunna repa sig bara med våra åtgärder utan det är viktigt att man vidtar alla de här åtgärderna tillsammans. Med en neutral konkurrens kommer vi också att kunna vara med på tåget. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Dessa 20.000 ton har jag hämtat från naturvårdsverkets tidskrift som rekapitulerar det skeende som nu pågår på den svenska västkusten. Det är lite Chipsmodell, kontraktsodling ute i ladorna på flera ställen, inte bara någon enstaka utan många kommer in i den här processen och man säger att 20.000 ton är i ett första skede. Det är två tredjdelar av konsumtionsbehovet i Sverige och man talar om att målsättningen där är att allt inte skulle odlas i Sverige utan även utomlands. Då kan inte jag värja mig för tanken att Åland, som tillhört Sverige och som ligger så här kolossalt nära, skulle väl vara någonting som kunde generera ett intresse. Vi har också att diversifiera jordbruket i stor utsträckning. Där finns mycket att göra. Är det så att vi dessutom skulle komma därhän att vi kunde få fiskarna att äta spannmål, då klarar vi även av frågeställningen om utfiskningen i havet. I dag vet vi att det går ca 3 kilo annan fisk för att förädla 1 kilo regnbåge. Däremot har vi inte haft brist på jordbruksprodukter, så det finns mycket som ligger i tiden och i rätt linje här, om vi skulle kunna hitta vägar på det här området också. Jag vill vara innovativ, jag vill inte säga att allt är omöjligt, som dock inte ltl Mats Perämaa säger men som en och annan säger, jag tror alltså att politik ger möjligheter. Jag tror på politiken och jag tror också på näringslivets vilja för situationen i vattnen är sådan att det pallar inga mera, det måste bara gå ett annat håll nu, till det bättre!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är helt av samma åsikt att vi måste se om vi kan se om vi kan hitta möjligheter i stället för att sprida ut domedagsbudskap, vilket många här i salen har gjort tidigare och kanske kommer att göra ännu här i dag, så det är glädjande för mig att regeringsledamoten Lasse Wiklöf mera pratar framåtsyftande i det här skedet. Det är precis på det här viset det kommer att fungera om vi också ger vår fiskodling här på Åland tiden att i ett neutralt konkurrensläge tillsammans med övriga EU-länder utveckla tekniken, om det så skall vara i en ladugård elller var som helst eller vilken teknik man sedan kommer fram till; bara vi kan göra det på det viset att vi inte tar död på vår egen näring tills vi har nått detta, så kommer vi att kunna komma till någonting. Människan har löst de flesta problemen på teknisk väg tidigare och kommer säkert att göra så också i det här fallet. Men det är viktigt för glesbygden och skärgården att vi inte dräper den här näringen fram tills att vi har nått dit, för jag är helt övertygad om att vi kommer att nå dit. Därför är det bra att vi nu kan vara mera innovativa i diskussionen här – än vad någon har varit tidigare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback:

Fru talman!

När vi fick framställningen tror jag samtliga ledamöter fick e-post från landskapsregeringens miljöförvaltning där man kunde läsa den rapport som Sveriges regering har fått motta från sin miljövårdsberedning. Den har figurerat i pressen och betecknats som en larmrapport. När man läser den är det onekligen en larmrapport. Jag skulle rekommendera dem som inte har läst den att läsa igenom den. Det är en väldigt bra utredning på det viset att den är språkligt och sakligt väldigt tydlig; det är inget akademiskt språk eller några byråkratiska otydligheter utan det är faktiskt väldigt rakt på sak. Rapporten säger i korthet att trots att Sverige, som vi vet att säkert är ett av de mest radikala miljöländerna runt Östersjön och satsat mycket på att stävja eller stoppa kväve- och fosforutsläpp från land i havet, så har Östersjön i havet inte blivit bättre, tvärtom försämringen pågår. Däremot finns det vissa förbättringar i de kustnära områdena, åtminstone punktvis. Men, summa summarum, trots att man har satsat så pass mycket på att försöka stoppa utsläppen av fosfor och kväve fortgår försämringen av Östersjöns vattenkvalitet. Då har man t.o.m. sagt det att det kan vara så att ett s.k. regimskifte har skett - ett biologiskt regimskifte, icke ett politiskt! – och det skulle alltså betyda att vattnets biologi inte mera räcker till för att rena vattnet utan att Östersjön är så övergödd att den numera göder sig själv. Det är en biologisk process som inte jag tänker stå här och förklara, men det beror helt enkelt på det att det finns så mycket fosfor i vattnet, det förenar sig med kvävet och det här kan olika alger tillgodogöra sig på många nivåer i vattnet. Det betyder att om detta är en korrekt hypotes kommer Östersjön att bli en jättestor gyttjepöl med tiden där det bara bubblar och kokar av alger.

 

Utredningen är inriktad på åtgärder. De finns av olika slag, dels miljömässiga, dvs. att man måste strängera lagstiftningen för utsläpp ytterligare och egentligen borde man ha en nolltolerans, så att inga kväve- och fosforutsläpp överhuvudtaget borde finnas ute i vattnen. Situationen är nämligen sådan, enligt rapporten, att även om alla utsläpp stoppades i dag är Östersjön så överbelastad, dels genom sina bottensediment men också genom att jordbruket under år av gödning av markerna har lagrat så mycket kväve och fosfor att det läcker ut i vattnet. Det här är kanske någonting som vi alla har haft på känn en längre tid, men det är väldigt väl dokumenterat här i rapporten. Man kan naturligtvis alltid säga, att ja, inte är det väl så farligt ändå och det kommer alltid upp professorer som säger att det här inte stämmer osv. Men de som här i salen vågar stiga upp och säga att det har blivit bättre de senaste åren, de tror jag nog får svårt att övertyga åtminstone ålänningarna.

 

När det gäller de stora utsläppskällorna tror jag att det är viktigt att utskottet jämför med det som sägs i framställningen där vi skall implementera EU:s vattendirektiv. Det är nämligen en stor skillnad i den svenska rapporten och framställningen, en skillnad i hur man bedömer de diffusa utsläppen. I landskapsregeringens framställning säger man att 71 procent av kväveföroreningarna och 46 procent av fosforbelastningen kommer från diffusa källor. Det skulle betyda att bara 29 procent av käveutsläppen på Åland kommer från punktkällor här. I Sverige har man en helt annan uppskattning; där säger man att 50 procent av kväve och fosfor kommer från det svenska jordbruket, 25 procent är diffusa källor, dvs. transport osv. samt 25 procent från industri, avlopp från hushåll osv. Det är alltså en helt annan fördelning av utsläppen som landskapsregeringen presenterar. Man baserar det på någon utredning som man har gjort mellan 1998 och 2002, och jag betvivlar att det här riktigt håller streck. Jag önskar alltså att utskottet faktiskt granskar detta mycket noga. Jag hoppas att man bjuder in representanter för den svenska miljövårdsberedningen och den rapport som man har gjort där.

 

Det har ofta varit så i den åländska debatten – inte bara i den – att man säger att det har inte så stor betydelse om vi t.ex. skulle göra tankeexperimentet att ta bort alla fiskodlingar, det har inte så stor betydelse. Om det råder det delade meningar. Jag skulle vilja ha en vetenskaplig analys av detta. I rapporten talar man om ett svenskt forskningsorgan som kallar sig Mistra som kan göra sådana här simuleringar där man lyfter bort t.ex. den övergödning som kommer från fiskodlingarna och så kan man med vissa beräkningar göra vissa prognoser för hur det skulle påverka miljön. Sedan kan man plocka bort utsläppen från jordbruket, som på Åland enligt rapporten, har väldigt låga halter av kväve och fosfor och se vad det möjligen har för effekt. Vi måste få mera fakta och kunskap, inte bara tyckande. Det skulle man kunna få via det här organet och jag hoppas att social- och miljöutskottet uppdrar åt landskapsregeringen att anlita det här eller ett liknande forskningsorgan. Så länge som vi har så pass bräckliga underlag för beslut, som jag tycker att vi har, så är det lite svårt att göra miljöbedömningarna.

 

Direktivet som skall implementeras är väl det viktigaste som i så fall kommer att ske inom vattenområdet på Åland och vi får verkligen vara glada att vi är medlemmar i EU, för skulle vi bara av egen politisk kraft ha tvingats göra dessa åtgärder skulle det nog dröja betydligt längre.

 

Den förra landskapsregeringen lovade att man skulle komma med ett miljöhandlingsprogram och i detta skulle ingå ett vattenprogram. Nu har det skjutits på; jag tror att de senaste uppgifterna är att det skulle komma 2005, och vi får hoppas på det. Jag antar att om det programmet skall ha någon som helst betydelse i fråga om vattnet måste det gå betydligt längre och det måste omfatta ännu mera än det som EU-direktivet innebär. Det skulle vara värdefullt om vi hade haft möjlighet att se det programmet som vi nu får framställningen. Det åtgärdsprogram som man talar om i framställningen skall vara klart, i likhet med förvaltningsplanen, senast 2009 och jag tror inte att ålänningarna vill vänta så länge, jag tror att många skulle vilja att vi fattade beslut av stor bärvidd redan det här året för att försöka vända den negativa utvecklingen av övergödningen av Östersjön. Först år 2012 tvingas man vidta åtgärder och sedan skall dokumentet ses över 2005 och så skall det vara sex års uppföljningar.

 

Jag tycker således att åtgärdsprogrammet är mycket viktigt i det här sammanhanget och social- och miljöutskottet kan mycket väl informera sig om var det är och hur det ser ut samt i vilken mån det berör detta ärende.

 

En sista synpunkt, fru talman. Vattentillståndet, inte bara runt Åland i Östersjön, är säkert den politiska fråga som oroar ålänningarna mest. Till dags dator har man bara kunnat konstatera att det blir sämre och många är väldigt oroade hur det skall bli i framtiden, speciellt för kommande generationer. Det är alltså en så viktig politisk fråga att jag skulle önska att lagtinget i detta ärende kunde fatta eniga beslut. Det är inte ovanligt att parlament inför stora hot speciellt tar sig samman och fattar eniga beslut. Jag är intresserad av att föra diskussioner med alla partier så att det betänkande som kommer från social- och miljöutskottet i detta ärende innehåller ställningstaganden, mål, åtgärder, ja det som är våra politiska instrument här för att åstadkomma förändring, att vi alltså skulle få så kraftfulla skrivningar att landskapsregeringen skulle känna stor tillförsikt i att komma med radikala förslag till lagtinget. Jag tror inte att någon gagnas av att vi försöker skylla ifrån oss eller på varandra eller på tidigare landskapsregeringar eller på kommande i den här frågan utan här är det nog viktigt att uppbåda enighet och enhälliga beslut. Då är det så att olika partier har olika prioriteringar, och då har vi bara en väg att gå och det är att söka kompromisser. Men det viktigaste skulle vara att försöka ta några betydande steg framåt och försöka visa att vi menar allvar när vi talar om att vi vill rädda Östersjön för kommande generationer.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det sista önskemålet om en enhällighet i lagtinget omfattar jag gärna om det blir så att det blir utgående från en fri diskussion och där vi alla eventuellt kan enas. Om det skall bli utifrån vtm Barbro Sundbacks politiska plattform, besked och budskap, så kan det hända det blir svårt, men kan vi enas om någonting som vi kan enas om är det förstås bra.

 

Det målas igen upp domedagsprofetior och det kan hända att läget är så allvarligt att man kan göra det, men det är ändå inte det budskapet jag vill ge härifrån och att man ger slaget nästan förlorat och påstår att det är så illa att allt kommer att bli en bubblande algpöl till slut. Så illa tror jag inte att det är. Senast denna vecka fick se i nyhetsprogrammet Rapport se att det finns, som också vtm Barbro Sundback sade, andra vetenskapsmän, professorer, som anser att rapporten om Östersjöns tillstånd är överdriven; det sades klart och tydligt att det finns många tecken på att det redan har blivit bättre. Och här vågar jag faktiskt ställa mig upp och säga att jag har sett precis detsamma som sades i det svenska nyhetsprogrammet, att det finns tecken på att det har blivit bättre. Jag har inte kunnat grunda det på vetenskap utan bara på det jag har sett. Blåstången är på väg tillbaka, det ser bättre ut i skärgården i dag än vad det gjorde för fem år sedan, så jag hoppas ännu att Östersjön har en framtid, och jag tror att den har det.

 

Vad gäller det politiska innehållet i åtgärdsprogrammet finns det många saker man måste överväga. Bl.a. måste man disktuera farlederna genom skärgården och fartygens påverkan som rör om näringsämnena. Det är en sak som inte överhuvudtaget har nämnts här heller. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

I rapporten sägs det att man kan se vissa förbättringar i de kustnära områdena punktvis. Det är ganska klart att om man stoppar ett utflöde vid en speciell plats och det inte finns andra utsläpp så förbättras vattenkvaliteten just där. Men det som rapporten säger, och det tror jag inte att någon forskare har kunnat motbevisa, det är att föroreningen och övergödningen som flyttar långt ut i havet ökar, där ser man inte några förbättringar. Det har vi alla också ett ansvar för. Jag tror att rapporten är ganska sann, åtminstone för min del och jag tycker att man gör klart här; man kan naturligtvis ifrågasätta om regimskiftet har skett, men att åtgärderna borde utgå från den situationen för att man säkert skall nå resultat. Nu har man mest hållit på med att man skall minska utsläppen, man har haft ganska dålig övervakning av vad som egentligen sker och man har hoppats och trott att det skulle bli bättre, men det har inte i någon avgörande grad förändrat vattensituationen i Östersjön. Det tycker jag inte är någon överraskning egentligen och det är en realitet att inse det – därifrån kan man vidta, som jag tycker, åtgärder och de bör vara kraftfulla och jag tror att det finns en vilja i hela lagtinget. Det är viktigt att partierna i social- och miljöutskottet kommer med konkreta förslag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är ändå så att de åtgärder som görs, speciellt på land, når först de kustnära områdena och vikarna, sedan kanske förbättringarna skjuts ut till havet på sikt. Vad gäller förbättringen för blåstången, som jag har själv har kunnat se med mina egna ögon och som vetenskapsmannen i nyhetsprogrammet Rapport sade, har de förbättringarna för vår del skett både i Kumlinge och i Föglö, som har ansetts vara mest belastade här på Åland av näringsutsläpp via fiskodlingarna. Det är inte direkt ett kustnära område utan det påverkas av genomströmningarna från öppna havet i Östersjön, och också där har det blivit bättre, så jag tror inte att den här saken är så fullständigt klar.

 

Sedan är det intressant när vtm Barbro Sundback ifrågasätter siffrorna på den luftburna påverkan. När det har varit procentsatser och siffror som har pekat på att fiskodlingarna och jordbruket är syndabockar till allt har man genast omfattat det och sagt att det här håller streck, men när man nu kan visa att den luftburna påverkan är störst av allt ifrågasätter man det, då passar det inte in i den retorik som man har haft tidigare. Åland har stora vattenområden, få människor, relativt sett har vi ganska små utsläpp och därför blir det procentuella andelen av det luftburna så här stort. Vi måste komma ihåg det. Även om vi tar kål på jordbruket och på fiskodlingarna här på Åland kommer det inte att lösa Östersjöns problem. Vi kan inte dräpa vårt eget näringsliv under tiden bara för att vi tror att vi kan lösa problem som vi inte ensamma kan lösa.

 

 

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att tonen är så polemisk och det är svårt att diskutera utgående från det på vilket ltl Mats Perämaa nu försöker driva debatten. Jag försöker faktiskt hitta en gemensam linje i den här frågan. Att jag ifrågasätter den procentuella andelen av kväve- och fosforutsläpp på Åland i fråga om de diffusa källorna är för att den är så oerhört stor i jämförelse med de uppgifter som man ger i rapporten. Jag tycker att utskottet skall titta på att det kan vara en så stor skillnad. Det är möjligt att det är såsom ltl Mats Perämaa säger. Jag söker, som sagt, en gemensam linje i de här frågorna, inte strid.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag måste be om ett klarläggande från vtm Barbro Sundback, som talar om rapporten som om den skulle vara den statliga miljöberedningens rapport. Jag läste nämligen en artikel i Hufvudstadsbladet som säger att det är en grupp forskare som har tillställt MVB – den statliga miljövårdsberedningen – en rapport. I Hufvudstadsbladet konstaterar man – jag vet inte hur sant det är, men det kanske vi får reda på nu – att det krävs mera forskning innan man kan verifiera uppgifterna, man säger också att läget i Östersjön blev ohållbart och problematiskt redan på femtiotalet, alltså långt före fiskodlingarna uppstod, långt före man började använda konstgödsel i någon större mängd. Man måste nog fundera över: vad är sant nu?  Jag tycker att någonting visar hur seriös artikeln är därför att enligt referatet i Hufvudstadsbladet rekommenderar bl.a. Ragnar Elmgren att en 1800-talsnivå på utsläppen skall uppnås. Då förstår man och man kan fundera hur seriös är den här rapporten. Vtm Barbro Sundback sade flera gånger att det är MVB:s rapport, men här säger man någonting annat: att det är en grupp forskare som har inlämnat rapporten till den statliga miljöberedningen. Det är en rätt stor skillnad. I övrigt hör jag också till dem som står upp och säger att det har blivit bättre i Östersjön.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Som jag sade har alla fått rapporten sig tillsänd som e-post och jag rekommenderar ltl Gun Carlson att läsa den.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det betyder alltså att vtm Barbro Sundback inte är säker på vem det är som har gjort den. Hufvudstadsbladet skriver nämligen tydligt och klart att det är en grupp forskare som anser att man behöver fortsätta att forska och då tycker jag att det är konstigt om man inte i rapporten kan utläsa det. Jag har inte själv läst rapporten utan jag har bara läst vad våra tidningar och Hufvudstadsbladet har skrivit, och det skiljer sig rätt mycket.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback säger att utskottet skall ge förslag på i princip hur man skall förbättra vattenkvaliteten. Framställningen lägger det ansvaret på landskapsregeringen genom att komma med ett åtgärdsprogram. Exempel på åtgärder som avses är landskapsregeringens beslut om inrättande av vattenskyddsområden, upprättande av vattenförbättringsplan, hindra, förebygga eller begränsa diffusa utsläpp av förorenade ämnen, hindra, förebygga eller begränsa att föroreningar indirekt tillförs grundvatten eller att hindra, förebygga eller begränsa annan betydande negativ påverkan på vattenmiljöns ekologi eller vattenförekomsters hydromorfologiska förhållanden. Som jag ser det är landskapsregeringen som skall komma med förslag som vi sedan skall godkänna. Det står också: ”Ett  åtgärdsprogram skall fastställas av landskapsregeringen och vara en del av beslutsunderlaget i ärenden som rör planer och beslut.” Jag ser det som att vi skall snarare behandla framställningen om vattenkvalitet och inte komma med förslag. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade redan förra gången att man kommer med förslag, inte före påsk, men strax efter, vad jag förstår.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag hade önskat och önskar fortfarande att lagtinget är berett att ta ett lite bredare politiskt ansvar i den här frågan för att vi skall kunna agera snabbare i vattenvårdsfrågor, att man kan ta ett ganska brett grepp om det hela och också involvera i diskussionen om det kommande miljövårdsprogrammet och de vattenbitar som skall ingå i det. Jag utgår från att alla partier är intresserade av att vi får en bättre vattenmiljö runt Åland. För landskapsregeringen är det en enorm styrka om man har ett enigt lagting bakom sig som vill någonting i de här frågorna.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med vtm Barbro Sundback om att det vore väldigt bra om vi är eniga. Vi bör bli eniga, vi bör få det snabbt, men det ligger på landskapsregeringen att komma till oss med förslag på hur vattenskyddsplanerna och åtgärderna skall vidtas. Vi kan säga att vi vill ha bättre och strängare planer, men det social- och miljöutskottet skall behandla är framställningen och visst kan vi komma med små pekpinnar. Det viktigaste är dock, som redan sades, att landskapsregeringen verkligen kommer med förslag och det är en stor styrka om landskapsregeringen kommer snabbt med dem och det är en stor styrka om de kommer strax efter påsk, och ännu roligare om de kommer före påsk men det har vi fått reda på att inte går, så det skall jag inte upprepa. Så fort som möjligt måste man komma med en plan; annars blir det inte några förbättringar. Det hoppas jag verkligen att vi skall kunna hjälpa till med allihopa med en bred enighet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Centern anser, liksom de flesta på Åland, att det är angeläget och viktigt med en god vattenkvalitet. Jag tror att vi oftast tänker på vattnet som omger oss, dvs. Östersjön, Ålandshav, alla vikar, fjärdar och sund när vi talar om vattenkvalitet, dvs. vi pratar oftast om ytvattnet. Framställningen berör också alla andra vatten: badvatten, hushållsvatten och grundvatten. Hela vattenmiljön som omfattar alla de nämnda vattenslagen berör alla människor på Åland, alla åländska kommuner, den har så stor betydelse för vår trivsel och för vårt näringsliv. Med näringsliv menar jag fisket, fiskodlingarna, turismen, jordbruket och sedan har vi alla andra som använder vattenmiljön som rekreation. Alla vill ha garantier och utfästelser för att vattenmiljön skall hållas i bästa möjliga skick. Vi tar för givet att vårt dricksvatten alltid skall vara av högsta kvalitet, det skall strömma ur kranarna lika säkert som att solen går upp och ner. Vi är faktiskt gynnade på Åland med ett mycket gott dricksvatten, speciellt det som Ålands Vatten och Bocknäs Vatten levererar. Det vet vi och vi förstår kanske inte vilken stor fördel det är och hur olika vi är en stor del av resten av världen, speciellt Europa, som har mer och mer problem. Det tycker jag att man ser lätt när man går i affärer utomlands – dricksvatten på flaska börjar snart bli största produkten i livsmedelsaffärerna. Där är vi så bortskämda här att vi förstår kanske inte riktigt hur bra vi har det.

 

Jag tycker att man i framställningens punkt 1.1 beskriver vattensituationen överlag på ett mycket bra sätt och i punkt 1.2 i framställningen beskriver man bakgrundsbelastningen, speciellt i form av den luftburna depositionen och här hörde vi också vtm Barbro Sundbacks konstaterande att man kanske inte skall lita på siffrorna. Jag vill ändå lita på dem lika mycket som jag litar på de andra procenterna. Jag upprepar igen att enligt framställningen är den luftburna depositionen av kväve hela 71 procent av kvävenedfallet, likaväl som fosforbelastningen är 46 procent. Det är alltså anmärkningsvärt mycket som kommer ned från luften. Samtidigt har vi havsströmmar som kommer från södra Östersjön, svänger in i Finska viken och sedan kommer runt våra holmar och skär. Det här är också föroreningar som kommer till oss, dels föroreningar i vattnet som har kommit från luften men också andra föroreningar. Om man kommer ihåg de här nämnda mängderna av kväve och fosfor, så inser man att belastningen från land- och vattenbaserade källor trots allt inte är så stor, man skall inte överdriva det här.

 

I vårt miljöarbete händer rätt mycket positivt, t.ex. tycker jag att beslutet som lagtinget tog här för inte så länge sedan om Vargsundets dammanläggning och småbåtssluss kommer att förbättra den potentiella dricksvattenmängden som finns i Vargsundet, det är inte lite. Vi hörde också av landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf hur bra det gick i Markusbölefjärden och Långsjön, och det är sant, men han glömde att säga att där satte man också dammluckor som reglerar saltvatteninträngningen. Det gjorde man också i Kyrksundet i Sund. Där hade man inga skyddszoner; däremot luftade man, men också där gjorde dammluckan lycka och förbättra situationen och det kommer den att göra i Vargsundet och jag tycker att det här är mycket positivt.

 

En annan positiv för vår kommande vattenmiljö är diskussionen om att samordna avloppen från i första hand norra Åland men också från västra Jomala och Hammarland. Där pågår diskussioner, man diskuterar nu hur avtalen skall utformas och det är ännu inte klart. Det är ändå en positiv väg vi är inne på.

 

Jag saknar en beskrivning över sjöfartens påverkan på vattenmiljön. Jag tänker förstås på oljeutsläpp, om omrörningseffekterna och stranderosionen, som också är negativt för vattenmiljön.

 

Vi har genom framställningen konstaterat att det finns ett vattendirektiv 2000/60/EG som nu skall implementeras och det handlar om ett ramdirektiv som skall vara en ”övergripande ram för skydd av allt vatten i medlemsländerna”. Vi har också hört att ett åtgärdsprogram skall vara klart 2009 och huvudmålen skall vara klara 2015, dvs. då skall vi ha en hållbar vattenanvändning med ett långsiktigt skydd av vattnet. Allt detta är berömvärda målsättningar och skulle man sedan ytterligare komma till skott och förverkliga Kyotoavtalet så att man skulle slippa koldioxidmängden i luften, som vi vet att skapar den globala uppvärmningen och skulle vi ytterligare utveckla bioenergiuppvärmningar i stället för beroendet av olja, så skulle det bli ännu bättre. Det här får vi bara vänta på.

 

I framställningen kan vi notera att Åland blir ett avrinningsdistrikt, men jag tycker ändå att det är lite oklart; i 17b§ skriver man som om det kunde vara flera. Jag vet inte om jag har missförstått, men kanske vi får en förklaring på detta.

 

Jag har några frågor om åtgärdsplanen, som naturligtvis blir viktig för att ge likvärdiga förutsättningar för olika näringsverksamheter. Det tycker jag är väldigt viktigt. Åtgärdsplanen skall ge förutsättningar för olika näringar, precis som jag var inne på förut, men den skall naturligtvis också uppfylla miljömålen, och här är alltid balansen: vad kan man göra, hur kan man förverkliga?

Hur skall man kunna fastställa vattenkvalitetsnormerna? Jag vet hur svårt det tidigare har varit att komma till skott här, men kanske det nu finns en klar beredskap hur det skall gå till. Vem skall fastställa kvalitetsnormerna? Jag tycker inte att jag riktigt får klart för mig de ekonomiska konsekvenserna av förslaget, som alltid brukar framgå i framställningarna. Det saknar jag också, speciellt då för alla vattenförbrukare, för näringarna, för landskapsregeringen, vad blir konsekvenserna för var och en. Det fanns en skrivning om bruksavgifterna som jag inte riktigt förstod; jag trodde att vi redan betalade vad vattnet kostade, men det är någonting annat som skall komma till. Hur många nya tjänster tror man att det här kommer att betyda? Hur skall det bli med alla små lokala vattenverk? Vad kommer man att göra för skärgårdens dricksvattenförsörjning? Vi vet att det finns många problem i skärgården.

 

Det var ännu en sista fråga som kanske är bara en språklig fråga. Man säger på ett ställe i framställningen att man skall åtskilja tillsyn och övervakning. Kanske vi får en förklaring vad det betyder.

 

Ltl Fredrik Lindqvist:

Fru talman!

Landskapsregeringen har till lagtinget överlämnat en framställning om ändring av vattenlagstiftningen.

 

Bakgrunden till framställningen är EG direktivet om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för en bättre vattenmiljö. Man kan återigen konstatera att det finns åtminstone två saker som är bra med EG/EU. Det ena  är miljöarbetet och det andra är den gemensamma valutan.

 

Men oavsett vad EG-direktivet säger så är vi nog alla väl medvetna om tillståndet i Östersjön och kanske framför allt i våra närliggande vikar. När det gäller tillståndet för bottenvegetationen har vi nyligen återigen fått skrämmande rapporter – Östersjön mår inte bara dåligt, utan är snart ett dött hav.

 

Utan att vara biologer kan vi var och en bekräfta hur vi varje sommar tvingas uppleva minskat siktdjup, algblomning och flundernäten insmorda av grön sörja. Å det blir bara värre, oavsett att sjökalvar och hötter i viss mån tycks ha återvänt.

 

Fru talman

Ett tydligt tecken på vart det är på väg fick jag för några somrar sedan när jag och min far var ute och fiskade med hans snipa. Min far stod vid ratten och vi närmade oss grundare vatten. Jag sade att han skulle sakta ner lite för nu börjar det bli grunt. ”Nä, inte är det någon fara ännu” fick jag till svar. Sekunden senare small det till och köljärnet på båten fick smaka på sten.

 

Vi hade helt enkelt bedömt vattendjupet ur olika perspektiv – jag ur ett dagsperspektiv, min far ur ett femtiotals perspektiv, när han var ung kunde man se botten på 4-5 meters djup. Så är det inte längre.

 

 

Miljöproblemen har vi pratat om i många år, men hittills har det varit mycket snack och lite verkstad. Men nu, fru talman, har vi ett regeringsprogram som jag skulle vilja påstå för första gången innehåller tydliga skrivningar om åtgärder och ställer krav på svåra politiska beslut.

 

Inte alls speciellt svåra egentligen, om man är beredd att ta ansvar för en hållbar utveckling.

 

Framställningen vi har på våra bord innehåller egentligen inte så mycket politik i sig. Den möjliggör/påtvingar (beror på hur man vill se på det) bara, i enlighet med EG-direktivet, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för en hållbar vattenmiljö. Miljöminister Lindeman har sagt att ett handlingsprogram kommer att serveras lagtinget innan sommaren 2005.

 

Fru talman!

Det är bra att regeringen nu sätter fart på det här, speciellt med tanke på att lagändringarna enligt direktivet skulle varit genomförda i december 2003. Men eftersom de politiska musklerna på Åland under senare år använts till att fälla och bilda regeringar så har det här liksom mycket annat dragit ut på tiden.

 

Jag hoppas vi nu kan få en effektiv och konstruktiv behandling i såväl miljöutskottet som här i salen så att de nödvändiga ändringarna av lagstiftningen kan komma till stånd snarast möjligt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag ser mig nödgad att lite bestrida det som ltl Fredrik Lindqvist sade. I beskrivningen av den trevliga utflykten med snipan, som slutade i grundstötning, också den, skulle jag kanske vilja säga, sade ltl Fredrik Lindqvist att siktdjupet ute i våra vatten är sämre. Men om ltl Fredrik Lindqvist skulle besvära sig med att besöka skärgården nu kunde  han kanske också konstatera, i likhet med mig och många på Kumlinge, att nu, de senaste åren, har siktdjupet varit bättre än det har varit sedan sextiotalet. Nu kan man se bottnen ute i våra skärgårdsvatten, vissa dagar ner till 6-8 meter; jag hört sägas t.o.m. upp till 12 meter. Jag kom själv till Kumlinge som tio månader gammal 1965 och sedan dess har inte vattnen varit så bra och har haft de här siktdjupen, så det som ltl Fredrik Lindqvist beskrev är någonting som hänför sig till en tid som är flera år gammal. Numera är det bättre, men som jag sade tidigare i en replik har jag inga vetenskapliga grunder för mitt påstående utan det är bara hur vi bedömer saken med våra ögon.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag skall berätta för ltl Mats Perämaa att jag under min hela fem dagar långa semester förra sommaren ägnade över ett dygn på Kumlinge då jag var på en liten båtresa och jag tyckte mig inte kunna se någon bättre vattenkvalitet i Kumlinge än jag upplever här utanför Mariehamn och i Lemland, där jag annars vistas. Men det är precis som ltl Mats Perämaa sade, att det är kanske så att vi vänjer oss med det vi ser och det vi är vana med. Min uppfattning är nog den att det har blivit ett sämre siktdjup med åren. Men siktdjupet är bara egentligen en detalj i det svåra problemet som vi diskuterar i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det här riskerar att bli någon sorts icke-diskussion, att vi diskuterar olika bedömningar på siktdjup, men jag kunde inte låta bli när ltl Fredrik Lindqvist förde in miljödebatten på hur han och hans far har sett djupet på olika sätt beroende på om han har suttit i fören eller aktern på en snipa. Därav gick diskussionen in på det här, men jag avstår gärna från vidare diskussion på den här nivån.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det skall bli mig ett sant nöje!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Fru talman!

Detta ärende om vattenkvalitet bordlades i måndags. Vid det tillfället efterlyste jag regeringspartiernas målsättning, de politiska visionerna och målsättningarna inom detta viktiga politikområde.

 

Man behövde tydligen den provokationen, som man säkert tyckte från vissa håll, för man hade inte tänkt färdigt. Det har vi också märkt i dag genom den här diskussionen, att det har man inte gjort ännu. Man har delvis en uppfattning inom de enskilda partierna, ganska vitt skilda men ingen gemensam linje. Vtm Barbro Sundback var inte närvarande i måndags, men helt riktigt sade hon nu det jag sade i måndags: att det skulle ha varit bra att åtgärdsprogrammet, som ändock skall finnas inom ett par år, skulle ha kommit vid samma tillfälle som lagen. Lagen ger en ram men inte själva innehållet. Kunde man inte ha preciserat det så kunde man åtminstone i huvuddrag ha berättat, att det här är målsättningen, det är hitåt vi är på väg, det här är den här regeringens målsättning. Det har vi tyvärr inte fått höra.

 

Till att börja med fick vi höra socialdemokraterna, som jag förstås har litat på att skulle komma med sin politiska målsättning inom miljöområdet, som man har gjort förut. Finansansvariga Lasse Wiklöf berättade vad socialdemokraterna har för visioner inom detta område. Det är åtminstone en kille att lita på, och det är bra, tycker jag, att vi får reda på vad socialdemokraterna tycker. Det kom ändå fram väldigt lite konkret men man riktar in sig på, precis som tidigare, fiskodlingen och icke-fiskodling i den form den bedrivs i dag. Där behövs det verkligen politiska beslut om det skall bli någon ändring. Det är det som krävs för att vi skall få en ändring på det området. Då är det mod, det är mod hos den här regeringen som krävs. Jag tycker mig inte ha riktigt uppfattat det modet bland de andra regeringspartierna i dag.

 

De politiska företrädarna på Åland har släppt fiskodlarna att gå så långt som man har gjort i dag, att utvecklas från familjeföretag till stora industrier. Det är inte fiskodlarnas fel. Det är fel att hugga mot de företagare som vi själva s.a.s. har tillåtit att växa i den grad som man har gjort. Skall man ändra måste man visa på ett politiskt mod till någonting annat. Man pratar här om fiskodlingar på land. Jag deltog själv i information om fiskodlingar i slutna kassar. Det finns ett embryo till fiskodlingsförsök, men i en väldigt liten skala, alltså i en helt annan klass än som det bedrivs i dag.

Vi skall alltså vara medvetna om att till den storlek det är i dag är det inte möjligt med de slutna kassar som finns på försök på västkusten i dag. Det är någonting helt annat.

 

Så fick vi höra centerns historiebeskrivning, kan vi säga, genom ltl Gun Carlson. Det är väl ganska typiskt för centern att man är nästan rädd för framtiden, inte bara Ålands Framtid skrämmer utan det är också den riktiga framtiden, för man pratar mest om historien, man rapar upp det som har varit, vilka beslut som har tagits i regeringen under årens lopp, och det är bra, det har tagits bra beslut. Men vad vill centern nu i den här regeringen? Vill man som socialdemokraterna förde fram här, är man på samma linje? Jag uppfattar det inte så. Det gavs uttryck för helt divergerande åsikter. Jag tror inte att det är så väldigt lätt som vtm Barbro Sundback säger att vi skall vara eniga i lagtinget, utan jag tror att åtminstone skall vi börja med att vara eniga i regeringen om att komma med ett enigt åtgärdsprogram. Jag tror att det där med att få äta påskägg i frid och ro kanske inte riktigt går i uppfyllelse det heller om vi fortsätter den här debatten, för vi märker skillnaderna väldigt fort, men det skulle vara skönt att ha en helg åtminstone i året. Jag tycker att det var mycket turbulens runt både jul och nyår, så det skulle vara skönt med en lugn påsk i alla fall.

 

Frisinnad Samverkan, igen, säger att det har varit mycket snack och lite verkstad. Det kanske man tycker inom Frisinnad Samverkan att det har varit. För min egen del tycker jag att den tidigare regeringen faktiskt hade en viss verkstad också eftersom det finns ett färdigt förslag, men jag tycker i stället att den här regeringen nu har gett uttryck för mycket maktprioriterande i stället för sakpolitik. Vi har sett väldigt lite sakpolitik helt enkelt.

 

Jag ser fram emot en fortsatt diskussion, så kanske det här löser sig, men det var tydligen ett stort behov av att bordlägga ärendet, speciellt från socialdemokraternas sida, säkert för att få veta vad de andra regeringspartierna tycker och tänker i den här frågan.

 

 

 

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det var bra att ärendet var bordlagt. Själv var jag upptagen på grund av presidentbesöket från Zansibar och jag hörde inte debatten, men jag har fått den refererad. Det är helt naturligt att man bordlägger ärenden och det behöver inte ligga några desto större maktpolitiska anspråk bakom det, utan det är väl viktigt att alla får säga sitt i en så här viktiga fråga. Det syftet har åtminstone bordläggningen tjänat för min del.

 

För tydlighetens skull vill jag poängtera att när jag sade att det hade varit värdefullt att handlingsprogrammet skulle ha kommit till lagtinget samtidigt som framställningen avser jag inte det åtgärdsprogram som nämns i framställningen utan nu gäller det i första hand att implementera själva direktivet och sedan skall man fullfölja de åtaganden som lagen kräver, om den går igenom. Jag åsyftade alltså inte det åtgärdsprogram som nämns i framställningen utan det miljöhandlingsprogram som redan var aktuellt under den tid som ltl Gun-Mari Lindholm var ansvarig för miljöfrågorna.

 

Jag tror nog att det ändå är värdefullt att också oppositionen är med i kraftfulla ställningstaganden för att förbättra vattenkvaliteten. Jag tror att alla politiskt tjänar på den politiken. Jag tror att utrymmet för oppositionspolitik är ganska litet i den här frågan.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Vtm Barbro Sundback säger att det är bra att man bordlägger så att alla får säga sitt, och det håller jag med om, för senast var det ingen som sade något, i alla fall inte från regeringspartierna. Vtm Barbro Sundback säger att miljöhandlingsprogrammet skulle ha kommit samtidigt, medan jag avsåg att man skulle ha ett miljöhandlingsprogram och ett åtgärdsprogram som skulle vara ett och samma. Därför uppfattade jag det på det sättet att åtgärdsprogrammet också var det som vtm Barbro Sundback åsyftade, eftersom jag sade i måndags att man kan ha dem som likvärdiga dokumenten, och så var också min avsikt.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Men är det inte så att åtgärdsprogrammet handlar om ytvatten- och grundvattenkvaliteten i första hand, medan miljöhandlingsprogrammet omfattar alla olika miljöområden. Dessutom kan man, om man vill vara väldigt aktiv i miljöfrågor, utvidga vattenmiljöfrågorna så att det inte gäller bara det som åtgärdsprogrammet kräver, utan det uppfattar jag närmast som ett minimum utgående från ramdirektivet. Men Åland kunde vara mycket mera framåt i de här frågorna, om lagtinget ställer sig bakom det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt att miljöhandlingsprogrammet innehåller alla områden inom miljöpolitiken, också vattenområdet och just därför kan man använda sig av miljöhandlingsprogrammet också till åtgärdsprogram för vattenvården, eftersom det redan finns där, man plockar helt enkelt ut det. Det beskrivs också i budgeten för 2005 i textdelen under miljö- och hälsovården.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag var inte heller närvarande i måndags av samma skäl som vtm Barbro Sundback, dvs. jag deltog i presidentbesöket och trodde att vi skulle hinna tillbaka till behandlingen här i lagtinget. Jag skulle ha sagt samma sak i måndags om jag hade varit närvarande. Jag tittade i mina korta anteckningar och jag har faktiskt inte pratat historia i mitt inlägg, utom att jag nämnde att det positiva är att lagtinget har beslutat att Vargsundets damm skall åtgärder och att vi har den samordnade avloppsvattenfrågan på agendan. Det sade jag att är mycket positivt. Jag sade också om åtgärdsplanen att vi tycker att den är viktig därför att genom den skall likvärdiga förutsättningar kunna ges för alla verksamheter, för alla människor, samtidigt som man skall uppfylla miljömålen enligt direktivet. Det var vad jag sade som centerns gruppledare. Jag vill säga att det är lite lustigt hur man lyssnar på olika sätt. Det har var jag enligt mina anteckningar kan se att jag sade. Jag vill också påstå att centern har i många, många år verkligen arbetat för Ålands verkliga framtid genom att ha varit medlem i regeringen i så många år och alltid har försökt syfta framåt. Någon rädsla för partiet Ålands Framtid finns inte hos centern, om det var det som ltl Gun-Mari Lindholm antydde – jag vet inte riktigt hur jag skulle förstå det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag hörde precis det. Man pratade om Markusbölefjärden, om Vargsundsådran och om avloppsledningarna till Mariehamn, men jag hörde ingenting om målsättningen och utsläppen från jordbruk och fiskodling, som är en väsentlig del av utsläppen till vattendragen. Det kan hända att jag inte uppfattade det. Det viktiga i den här diskussionen är vad man har för målsättningen på just de viktiga områdena eftersom vi vet att det är stora utsläppskällor. När det gäller uttalandet att man inte är rädd för framtiden undrar jag om det inte är så att centern är rädd för framtiden, eftersom vi har sett så väldigt många regeringar, byte av regeringar, som konkret har lett till en total stiltje i politiken. Det är absolut ingenting som uppnås på de åren utan man har i stället ett rysligt sjå att hålla på och byta personer, men vi får inte en kontinuitet i politiken på det sättet för att kunna driva sakfrågor. I stället är det utbyte av personer och maktkoncentration. Jag tycker inte att det är speciellt framtidsutvecklande, men det är tydligen centerns framtid det!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är ganska intressant att höra på ltl Gun-Mari Lindholm som nu försöker flytta över diskussionen om centerns åsikt om ramdirektivet – det är ändå ramdirektivet vi diskuterar – till att skylla på centern för att olika regeringar inte har lyckats. Det är två helt skilda saker och jag tänker inte ge mig in i den diskussionen därför att jag tycker inte att den är relevant här; det är inte bara centerns problem.

 

Däremot frågade ltl Gun-Mari Lindholm efter centerns åsikt och varför vi inte sade om någon utsläppsnivåerna från jordbruk fiskodling. Nej, därför att det skall komma i åtgärdsprogrammet. Detta är ett ramdirektiv och jag sade redan att vi tycker att det är okej att man gör ett åtgärdsprogram och att vi förväntar oss att i det åtgärdsprogrammet skall vi se till att vi har  jämförbara förutsättningar för alla våra företag, för vårt näringsliv. Vi får aldrig glömma att vi kan inte bara tänka på miljön och glömma näringslivet, för då kan vi inte leva. Därför måste vi hitta balansen. Det sade jag i mitt anförande och det vidhåller fortfarande. Vi skall försöka uppfylla miljömålen på bästa möjliga sätt, men vi skall ändå inte strypa alla möjligheter till företagsamhet. Då stryper vi hela Åland. Det är kontentan i vad jag sade. Detaljerna kommer i åtgärdsprogrammet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad jag skall säga! Det är kanske symptomatiskt att just det som är det viktigaste, det svåraste och det som kräver mest mod, det vågar man inte prata om. Det är lättare att prata om allt annat som har varit och inte presentera den politik man tänker föra nu och i framtiden från centerns sida när det gäller jordbruk och fiskodlingar. Det är helt riktigt som ltl Gun Carlson säger att det här är företagare, men just därför är det också viktigt att man talar om hur de här människorna, hur de här företagarna skall leva i fortsättningen, vad har de för förväntningar, vad har de att vänta sig av den här regeringen nu och i framtiden? – det vet man tydligen inte. Nog tycker jag det finns en viss skepticism inför framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det har varit en intressant eftermiddag här i lagtinget och många kloka ord har sagts, och det kan man bara tolka på ett sätt att det finns ett intresse och ett engagemang i den här salen för vårt vatten som innesluter Östersjön osv.

 

Det har varit ganska mycket diskussioner om miljöpolitiskt program, åtgärdsplan osv., så jag vill åtminstone en gång ytterligare säga att från landskapsregeringens sida och från min sida vill jag skilja på det. Vi har en framställning som framför allt handlar om att vi skall ta fram en förvaltningsplan och när vi har planen klar skall vi göra ett åtgärdsprogram. När inte förvaltningsplanen är färdig fullt ut – det finns mycket arbete gjort redan, men det saknas också utredningar – så har vi till dags dato ingen klar plan. När planen är klar skall sedan åtgärdsprogrammet bygga på den. Jag vill säga att när det gäller det miljöpolitiska handlingsprogrammet som är under arbete och som påbörjades när ltl Gun-Mari Lindholm var på samma post som jag är nu hindrar inte det – tvärtom – att det kan komma snabbare och det skall delvis få leva sitt eget liv. Jag sade senaste gång att det skulle lämnas till lagtinget innan lagtinget går på sommarlov. Det hoppas jag verkligen att jag kan hålla, om det inte är något som blir väldigt svårbearbetat på vägen, men det skall vi inte tro utgående från dagens diskussion. I det miljöpolitiska handlingsprogrammet kan det finnas delar som vi kan börja jobba med omedelbart. Vi behöver inte vänta på det som ramförslaget säger. Så ser jag på de olika programmen, så att det inte blir några missförstånd utgående från de diskussioner som har förts.

 

När man kommer in på Östersjön och de åländska vattnen så får det vara vilken diskussion det än är så hamnar vi på fiskodlingarna. Och det är ganska naturligt att vi gör det eftersom vi vet att de hör till en av de största förorenarna vi har, och det är vi också överens om, men sedan är frågan hur det är i förhållande till närområdet i Östersjön och det är de debatterna som alltid förs, vi är så få på Åland, är det ett moraliskt ansvar vi tar eller är det ett verkligt ansvar vi skall ta osv. osv. Där blir det alltid en diskussion. Jag kan bara informera om att vi har satt igång ett samarbete mellan näringsavdelningen och miljöavdelningen för att få fram klara riktlinjer för fiskodlingarna utgående från att det skall vara en hållbar fiskodling i framtiden. Det är inget lätt projekt, det vill jag säga, eftersom det inte finns en absolut sanning här. Vi är medvetna och överens om att det är stora föroreningar, men sedan finns det olika åsikter om det. Min förhoppning är att vi faktiskt skall hitta en gemensam syn så långt det bara är möjligt från båda sidor, men naturligtvis är jag rädd för att någon kommer att vara missnöjd på vägen. Vi kommer inte att kunna tillfredsställa alla. Det finns olika intressen i grunden, det kan vi inte heller förneka, men jag vill i alla fall säga att vi måste våga ta beslut i de här frågorna. Det är också fel mot fiskodlingarna att de lever i en ovisshet inför framtiden. Om det också är ett svårt beslut, så ett svårt beslut är bättre än inget beslut alls. Det har varit många landskapsstyrelser som har haft möjlighet att komma fram i de här frågorna utan att ha lyckats, så jag vill bara att vi skall lyckas i detta, men det är svårt, det visar historien, men vi skall inte stanna i historien utan vi skall se framåt, som så många tidigare har sagt. Det arbetet håller vi alltså på med.

 

Häromdagen fick jag en väldigt intressant information om att det faktiskt pågår ett försöksprojekt när det gäller odling i täta kassar. Det ligger nu i miljöprövningsnämnden, men arbetet att ta fram det är långt gånget och det är ett företag som heter Nova Peach Ab, där bl.a. Eriksson Capital är med och det var före detta näringschefen Carin Holmqvist som informerade om projektet. Det är den här typen av utveckling som jag gärna skulle se mera av jag hoppas innerligen att det här faktiskt kan sjösättas – man kan tala om sjösätta för det handlar om sjö – och att vi får ett försöksprojekt som skulle leda till någonting bra, som faktiskt kunde bevisa att det går att odla i slutna kassar där man kan ta tillbaka via pumpar osv. kväve och fosfor så långt det bara är möjligt. Förutsättningarna i deras utredning ser väldigt goda ut, men man vet inte förrän man har fått möjlighet att göra ett försök. Jag är övertygad om att den dagen vi konkret kan bevisa att det finns möjligheter är det också hemskt mycket lättare att vara med i en omdaningsprocess när det gäller fiskodlingen. Det skall bli mycket intressant att följa med projektet och se hur det lyckas. Det handlar faktiskt inte om laxodling utan det handlar mera om abborre och gös/sik. Det är nya fiskarter och det i sig är intressant om man kan utöka fiskarterna.  Det pågår i alla fall en verksamhet som jag vill lyfta fram här som ett gott exempel på att det kanske finns nya förutsättningar.

 

Det nämndes tidigare i dag att det är viktigt att det ur ett EU-perspektiv blir likvärdiga bedömningar i hela EU när det gäller bl.a. fiskodlingarna. Vi skall också komma ihåg att man säger att det är viktigt att besluten fattas utgående från de regionala förutsättningarna och möjligheterna; möjligheterna och förutsättningar är naturligtvis väldigt olika. Är fiskodlingarna i en skärgård med grunda vikar osv., så är det en annan förutsättning än om man har Atlanten ligger på. Man kan inte vara helt absolut utan tanken är att man ändå måste anpassa det till den närmiljö som finns och man kan läsa tydligt i ramdirektivet att så är tanken, och det är ganska naturligt, men att det sedan ändå skall finnas en likvärdig bedömning i grunden är naturligtvis sant.

 

Finns det kvalitetsnormer, frågade ltl Gun Carlson. Det tycker jag är en av våra största utmaningar och har varit det i åratal. De finns inte ännu, man anser att det närmar sig, vi kommer närmare och närmare, men de finns inte i dag ännu. Det arbetas fortsättningsvis på dem och när man pratar med dem som sysslar med detta och kan det här i sak bättre än jag så finns det ändå en optimism i det, men själv har jag nog många gånger varit både besviken och frustrerad för att vi inte har kommit längre just där.

 

När det gäller ekonomiska konsekvenser, som efterfrågades och som var lite otydliga i framställningen, så håller jag med om att det är lite otydligt och det bygger på att vi ännu inte har en åtgärdsplan ännu. När vi har kommit överens om en åtgärdsplan vet vi vad som skall göras och då kommer de ekonomiska konsekvenserna fram samt fördelningen. Jag sade senaste gång att det är högst troligt att det berör enskilda företagare, det kan beröra kommuner, men naturligtvis kommer också landskapsregeringen i budgetfrågor att komma in, beroende på hur man lägger in åtgärderna, i vilken turordning osv.  Att exakt i dag säga vem som belastas och antalet miljoner euro är för tidigt, men att det kommer att kosta är jag övertygad om.

 

Nya tjänster frågades också om. Vi säger nog i framställningen att det kommer ungefär i arbetstid att betyda ett behov av ungefär en person till fram till 2010. Vi säger också att en person måste syssla med de här frågorna, men vi vill se en möjlighet till en omfördelning  av arbetsuppgifterna så att det inte skall betyda en person till till antalet. Där ser vi hoppfullt på att om man får till stånd en sammanslagning av de tre organisationerna som nu sysslar lite in i varandra, så borde det finnas en viss inbesparing i det. Det görs nog visst dubbelarbete – vi kan inte komma från det – i alla dessa organisationer som finns i dag. Så ser vi ungefär på personalfrågan.

 

Tillsyn och övervakning är nog ett mera semantiskt sätt att se på det och det diskuterades också om vi skulle skilja på det, men det står i beredningen att tillsynen ser man mera att handlar om de enskilda verksamhetsutövarna osv., medan övervakning är mera en helhetssyn på ett stort vattenområde, kanske hela tillrinningsområdet osv. Det är en större struktur, medan tillsynen kanske handlar om just ett utsläpp, ett företag osv.

 

Som sagt, det har varit intressant och det skall bli mycket spännande att se hur social- och miljöutskottet hanterar dessa frågor. Säkert kommer vi också därifrån att få olika förslag till hur vi ytterligare skall fördjupa arbetet och gå vidare i det. Det har sagts tidigare, och jag vill också understryka det, att jag är övertygad om att någon är vinnare i ett EU-medlemskap är det faktiskt miljön.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag får tack landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman för svar på mina frågor. En del frågor hade hon hunnit svara på i måndags redan, om jag förstod det rätt. Det var bra svar och jag har ingen anledning att vara miss nöjd med dem. Jag tyckte också om resonemanget som landskapsregeringsledamoten Lindeman förde om att man vill ha en gemensam syn på näringar och miljö. Det är dit vi måste komma och det var också det som jag var inne på. När det gäller vattenkvalitetsnormerna säger jag bara lycka till!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Jag hade inte riktigt tänkt delta i debatten så mycket, men det är vissa frågeställningar som har dykt upp, delvis förra gången och delvis i dag. Det var några frågeställningar som slog mig när ledamoten Lasse Wiklöf var uppe. Han nämnde ganska mycket om fiskodlingen och berörde kort jordbruket, men jag tyckte inte att man fick veta konkret hur han har tänkt sig med jordbruksdelen. När sedan partikollegan vtm Barbro Sundback var uppe så tyckte hon att man t.o.m. borde strängera åtgärderna utöver vad direktivet säger.

 

En tanke som direkt slår mig är om det här är någon ny inrättning som skall bli liknande miljöprövningsnämnden att det blir flera anställda än den föreslagna tjänsten om en person: klarar landskapsregeringen upp åtgärdsprogrammet? Därför skulle det ha varit väldigt roligt att se åtgärdsprogrammet tillsammans med lagförslaget så att man hade kunnat se vad det innebär.

 

Som delvis jordbrukare får man en viss rädsla inför vad som komma skall. Det har alltid varit påhopp på oss som miljöbovar, och vi har väl inte fråntagit oss ansvaret heller, men man bör ha i åtanke att vi alltid har anppassat oss efter de förhållanden som politiken har krävt. I tiderna har jordbruket haft krav på sig att man skall avkasta så mycket som möjligt och enligt dagens EU-politik är det inte så intressant mer, i många hänseenden, utan det är fortare andra vägen: man blir som jordbrukare lite destruktiv.

 

Delvis har vi i dag ett miljöansvar. När man söker miljöstöd ingår det ett ganska omfattande program som man skall följa. Det är helt mänskligt att det sker misstag för det är ganska mycket som man skall komma ihåg och följa med och att den mänskliga faktorn är med och gör ett fel, skriver en siffra fel eller märker ett jordbruksskifte fel så att man blir återbetalningsskyldig kommer man att få leva med. Men i det stora hela anser jag att jordbruket har tagit ett stort ansvar under årens lopp och anpassat sig till de förhållanden som har varit. Det intressanta är nu, när man lyssnar på debatten, vad som skall komma härnäst. Ltl Gun Carlson nämnde i sitt anförande att man måste åtminstone se till att företagarna har verksamhetsförutsättningar. Det är väl delvis det som det handlar om och många gånger har man hört i debatten att det åländska jordbruket inte är någonting att satsa på, utan att det i princip skulle kunna begravas för vi har inte verksamhetsförutsättningarna och jag tycker att de som uttalar sig på så sätt skulle kunna förklara hur de har tänkt sig att hålla det åländska landskapet öppet och varför de tror att det skulle bli så mycket billigare att handla i affären och få råvaror härifrån. Det har inte nämnts här i talarstolen, men jag har hört det i andra sammanhang.

Jag anser att när det gäller de politiska målen i åtgärdsprogrammet bör man noga tänka efter om det är ett totalt samhällsansvar. Det finns åtgärder som man hänvisar till när det gäller utsläpp från stora utfallsdiken eller i närliggande sjöar, alltså tillrinningen till större vattendrag. Vi har tidigare hört här att det var delade meningar om var utsläppen kommer från; det nämndes 71 procent från luften och 25 procent från jordbruket och statistiken ifrågasattes eftersom den är olika. Jag kan inte säga vem som har rätt eller fel, men jag tror att det finns lika många åsikter som det finns undersökare. Vi kommer aldrig att komma rätt i det här fallet. Jag vill komma fram till det ekonomiska åtagandet och till det som programmet kommer att ålägga. Jag anser att det är ett totalt samhällsansvar när det överhuvudtaget gäller synen på miljön; man kan nämligen inte verifiera så exkat i dag att den och den verksamheten släpper ut så mänga procent till ett närliggande vattendrag eller någonting, man kan komma i runda siffror i närheten. Men att kunna peka ut ekonomiskt att så här exakt blir det, där tror jag att de har den största nöten att knäcka att få detta i paritet med hur man smutsar ner. Vi vet att samhället tar ett stort ansvar när det gäller hushållsavloppen med att bygga ut reningsverket här i Mariehamn som skall serva i princip hela norra Åland samt Hammarland; i Eckerö har vi själva satsat, och där är samhället med delvis och tar sitt ansvar genom att ge stöd till anläggningarna, så man kanske kan prata i de proportionerna att det gäller allt utsläpp och alla är mer och bidrar på ett eller annat sätt.

 

Det här är frågor som har dykt upp under dagens lopp och jag tycker att när programmet kommer bör det vara noga genomtänkt och man skall inte hasta igenom det, men det fanns visst en tidsram. Jag hoppas att social- och miljöutskottet behandlar ärendet rättvist.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund var orolig för att det skulle bildas ett ny myndighet eller någonting motsvarande miljöprövningsnämnden för att kunna hantera dessa frågor. Jag talade alldeles nyss i precis motsatt riktning, att de olika myndigheter som finns i dag borde gå ihop till en enda myndighet. Det finns absolut ingen tanke på att det skulle skapas en ny myndighet. När vi talar om att det arbetsmässigt föutsätter ungefär en person sysselsatt med detta, betyder det inte heller, som jag sade, att det behöver vara en nyanställd, utan en person inom förvaltningen kommer att bli ålagd; det kommer att ta ungefär en persons arbetstid att klara av dessa uppgifter. Det är så man måste se det.

 

När det gäller vem som står för vad nämnde jag landskapsregeringen som en antagligen ganska stor part i den ekonomiska situationen och det kommer vi till när åtgärdsprogrammet görs upp, när vi vet vad som skall åtgärdas. Tittar man i backspegeln skulle det förvåna mig mycket om inte landskapsregeringen kommer att bli en ganska stor delaktig part i det arbetet.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag har en viss oro för detta för jag tror inte att de som tog lagen om miljöprövningsnämnden hade sådana tankar att det skulle växa i den här omfattningen samt ha den här handläggningstiden osv. Därför har man en viss oro att det kommer att bli en liknande apparat här och att man bygger på åtgärdsprogrammet mera än vad direktivet säger, och då fordrar det i sakta mak mera folk. Men jag hoppas att det är precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger att de håller detta i schack och har noga kontroll över det, så jag litar fullt och fast på henne att åtgärdsprogrammet kommer att vara anpassat så att det inte förorsakar någon större byråkrati.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det är alldeles riktigt som sades att när vi lagstiftade om miljöprövningsnämnden och dess arbete kunde ingen riktigt förutse vad det ledde till och var vi står i dag. Också utgående från det förs det diskussioner och det kommer också att konkretiseras en översyn om både arbetssätt och vilka krav som ställs samt också att tydliggöra olika områden så att miljöprövningsnämnden får betydligt lättare att ta besluten. Miljöprövningsnämnden har många gånger fått höra att de själva måste skapa kriterierna, och det är ingalunda bra, utan det borde vara tydliga från landskapsregeringens sida. Det är ett arbete som har påbörjats och som kommer att fortsätta. Målet är att minska tiden avsevärt utan att för den skull, vill jag understryka, riskera miljön.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är roligt att höra att man tänker i dessa riktlinjer. När det gäller översynen, som är ganska omfattande om man tittar framåt, kan det vara intressant för social- och miljöutskottet att fundera på om man kan utnyttja den resurs som finns i dag via miljöstödsprogrammet som övervakas från landskapsmyndigheterna när det gäller jordbrukarnas utsläpp. Jag hoppas att man har en tanke på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är alltid intressant och trevligt att höra på ltl Brage Eklund. Jag tycker att han har bra analyser och viktiga synpunkter. Jag tycker också att han beskrev konflikten mellan jordbrukets intressen och miljöintressena mycket bra. I rapporten som jag är ganska inne i och förtjust i beskriver man bra konflikterna och på Åland där vi vill ha öppna landskap och vi vill ha djuren att beta ända ner på stränderna, det är nästan det sämsta för vattnet. Det övergöder mest! Bara en sådan bild är alltså en väldig konflikt. Det är väl så att EU kommer att förnya sina krav på jordbruket i miljöavseendet och man kommer antagligen att ändra miljöstödet. Det som är intressant är om Ålands landskapsregering skall göra åtaganden utöver det och hur de skall se ut, skall de vara mera s.a.s. förmånliga för jordbruket än för andra näringsgrenar? För alla måste det väl gälla att vi skall ha hållbara näringar inom alla sektorer. Det kan inte vara så att för industrin skall det vara strikta regler men sedan för jordbruket skall det vara lite lindrigare, och fiskodlingarna har ju i dag på sätt och vis rätt att släppa ut direkt i vattnet, inte hur mycket som helst, men näringarna har olika villkor, och det är inte bra.

 

Jag får kanske rikta mig till lagtinget och påminna om att i juni, i sommar, i Polen har Östersjöns alla lantbruks- och miljöministrar möte och där borde våra ministrar vara och säga vad vi vill. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

När jag nämnde utnyttjande av resurser var det precis vad jag menade. Jag vet också att det blir en förnyelse av miljöstödsprogrammet i framtiden och jag ville alltså säga att för att hålla nere den omfattande översynen genom att anställa en massa mera folk skulle man utnyttja de resurser som finns i dag för att övervaka miljöstödsprogrammet som finns inom jordbruket. Jag vet inte om det är möjligt, men jag ville ge det som en vink till landskapsregeringen att titta över, så att man tar vara på de resurser som finns inom förvaltningen redan. Jag vill också säga, att inte är jag ute efter att vi inom jordbruket skall ta mindre ansvar än andra näringsgrenar utan jag är säker på att jordbrukarna är beredda att ställa upp när det gäller ansvar, men det måste vara i proportion till vad alla andra tar, och var går gränsen mellan vem som har släppt ut vad? Därför menar jag att det kommer att bli svårt att få fram ett rättvist sätt att fördela. Det är totalt samhällsansvar för det är många års jordbrukspolitik som jordbrukarna anpassat sig efter och nu är man inne i en fas där man anpassar sig efter ett EU. Det är klart att det har varit perioder när man inte hade samma strängering när det gäller att tillföra näringsämnen, men i dag anser jag att det inom jordbruket är ganska strängt hållet och resurserna är nog så ansträngda i dag inom jordbruket att inte påför man mera än man behöver, fortare tvärtom.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Vetenskapsmännen och –kvinnorna tvistar om Östersjön är fem eller tio före undergång. Det gör tydligen också vi politiker. Oberoende finns det i alla fall några obestridliga fakta om Östersjön som man inte behöver vara forskare för att förstå.

 

Östersjön är ett grunt litet innanhav med mycket smalt inlopp och det beror miljontals människor runt omkring Östersjön.

 

Siffrorna för utsläpp av kväve och fosfor per capita är pinsamt höga när det gäller oss ålänningar. Skall man ha trovärdighet skall vi föregå med gott exempel när det gäller avlopp, jordbruk och fiskodlingar, men det finns också åtskilligt att göra på nordisk och EU-nivå.

 

Stadsfullmäktige i Mariehamn fick vid sitt senaste möte en presentation om nyttan av hur långt ledningen från Lotsbroverket skulle vara, den ledning som spolar ut det renade vattnet. Fanns det miljömässiga vinster att göra? Konklusionen var att det inte spelade någon roll hur lång ledningen blev miljömässigt. Det blev diskussion i fullmäktige och sammanfattningen blev att man visst skall sopa framför egen dörr men också jobba internationellt med reningsverk i S:t Petersburg, med hållbar jordbrukspolitik i länderna runt Östersjön. Östersjöns tillrinningsområden är Sverige, Finland, Danmark, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Dubbla skrov på olje fartyg osv. osv.

 

För övrigt håller jag med vtm Barbro Sundback: det måste gå att få någon slags konsensus i den här livsviktiga frågan.

 

TALMANNEN: Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

 

Föredrages för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad landskapslag om kommunalvägar. (FR 6/2004-2005).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Framställningen om en ändrad landskapslag om kommunalvägar handlar om en anpassning till kommunallagen. I den befintliga kommunallagen har bestämmelser om kvalificerad majoritet ändrats till enkel majoritet. I detta lagförslag skulle också bestämmelserna om kvalificerad majoritet ändras till enkel majoritet vad beträffar kommunfullmäktiges beslut om att bygga kommunalvägar eller beslut om att ändra enskild väg till kommunalväg.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2004-2005 angående landskapsstyrelsens berättelse för år 2003. (LB 1/2003-2004).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman, ursäkta jag var på lilla kammaren i lite andra ärenden!

 

Här handlar det om landskapsregeringens berättelse. Jag har sedan jag börjat i lagtinget – det låter som om det var länge sedan, men det är de facto ungefär fem år – alltid påpekat hur tråkig lay-out berättelsen har. Den är gjord av byråkrater för byråkrater. Den är inte läsvänlig eller på det viset informativ annat än att man genom hård fakta kan läsa sig till saker. Jag har tidigare hävdat att man borde ändra berättelsens lay-out så att det blir lite mer bilder; vi har mycket vackra saker att visa i landskapsförvaltningen, lite mera diagram och lätt tillgänglig information. Det finns många modeller att ta efter, bl.a. Nordiska rådets berättelse har jag nämnt liksom Mariehamns stads årsberättelse. Detta i syfte att göra berättelsen tillgänglig för allmänheten. Det är trots allt våra uppdragsgivare, Ålands folk, som borde läsa vad vi och landskapsregeringen pysslar med. Jag har lite skämtsamt sagt att det kan man göra om man har svårt att sova en kväll, då kan man ta landskapsregeringens berättelse och då somnar man nog efter några sidor för det är väldigt tråkig läsning fast det kan vara intressanta fakta.

 

När inte det här ”liksom blir till” har jag varit så drastisk, herr talman, att jag har föreslagit en kläm att lagtinget skulle besluta att uppmana landskapsregeringen att se över utformningen av landskapsregeringens berättelse i syfte att göra den mer läsvänlig och informativ på ett sådant sätt att allmänheten kan ta till sig vilken verksamhet som försiggår inom landskapsregeringen. Jag har alltså delat ut en kläm av följande lydelse:

 

”att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att se över utformningen av landskapsregeringens berättelse i syfte att göra den mer läsvänlig och informativ.”

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussion är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd.

 

Ltl Danne Sundman: Herr talman! Jag föreslår en kläm med den lydelse som har delats ut på lagtingsledamöternas bord.

 

Ltl Fredrik Karlström: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Danne Sundman, understödd av ltl Fredrik Karlström, föreslagit

 

”att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att se över utformningen av landskapsregeringens berättelse i syfte att göra den mer läsvänlig och informativ.”

 

Detta kallas ltl Danne Sundmans förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för lagutskottets förslag röstar ja; de som röstar för ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har omfattat utskottets förslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4 och ärende nr 5:

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. lagmotion angående förslag till blankettlag om förvaltningslag. (LM 3/2004-2005).

 

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. lagmotion angående förslag till ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse. (LM 4/2004-2005).

 

Talmannen föreslår med beaktande av bestämmelserna i 74 § arbetsordningen att lagmotionerna nr 3/2004-2005 och nr 4/2004-2005 behandlas i ett sammanhang eftersom de nära ansluter till varandra. Motionerna föredras i så fall samtidigt för remiss och gemensam diskussion om dem tillåts. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Talmanskonferensen föreslår att motionerna remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Roger Eriksson:

Herr talman!

Vi har nu på vårt bord ett förslag till blankettlag om förvaltningslag. I anförandet kommer jag att behandla de två motionerna samtidigt. Det är den första lagmotionen, förvaltningslag för landskapet Åland, som är huvudlagförslag och del två, ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse är en följd av detta.

 

Jag börjar med att beskriva dagsläget. Dagsläget är här på Åland att vi egentligen inte har några skrivna regler som gäller för hela förvaltningen på alla plan. I stället följer man vissa oskrivna principer i förvaltningen och detta faktum är inte tillfredsställande för medborgarna, inte heller för tjänstemännen, som skall serva medborgarna i deras ärenden hos myndigheterna.

 

Det finns lite spridda regler om detta, nämligen i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse, i landskapslagen om  ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen samt i landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning. I dessa lagar sägs det att någonting skall göras inom förvaltningen men inte hur detta skall gå till.

 

I dagsläget har vi alltså ett sådant förhållande på Åland att rikets förvaltningslag även tillämpas på alla andra områden utom på de områden som hänför sig till självstyrelsesystemet, dvs. från oss här i salen, den lagstiftning som vi gör. Rikets förvaltningslag tillämpas även då landskapet sköter och förvaltar uppgifter som hör till rikets behörighet, närmast överenskommelseförordningarna. Vi har också ett sådant system att på de områden där riket sköter våra angelägenheter gäller rikets förvaltningslag. Vi kan t.ex. ta tvångsmedelslagen som polisen har och om det i den finns skilda regler tillämpas dessa, dvs. rikslagarna, men annars tillämpar man våra övriga principer här, de oskrivna principerna. Så finns det ännu en krånglighet i det här att ett ärende kan byta status under resans gång. Vi kan ta ett vanligt kommunalbesvär, någon besvärar sig över en kommunal myndighet och det går upp till Ålands förvaltningsdomstol, då tillämpar Ålands förvaltningsdomstol rikets förvaltningslag.

 

Vi har alltså ett lapptäcke som är ganska svårt att överblicka och att få en enhetlighet i detta är nästan omöjligt. Oberoende hur man ser på detta har vi ett reglerat system, rikets förvaltningslag och vårt eget oreglerat, som också innebär att ett ärende kan ändra status under resans gång.

 

Konsekvensen av detta är att ålänningarnas ställning inför sina egna myndigheter – inte inför statens ämbetshus eller på det område där landskapet sköter rikets uppgifter – är svagare än för övriga medborgare i landet. Det här innebär alltså att vi har två parallella system på Åland eller, kan man säga, ett system plus avsaknaden av ett system som följer principer. Då det saknas en skriven lag om förvaltning här på Åland blir beslutsfattandet oklart och osäkert. I värsta fall kan ett beslut upplevas som att folk behandlas olika och att det är s.k. kompisbeslut, en sökande som t.ex. har fått avslag på en ansökan om bidrag och inte fått det motiverat, men någon annan har fått och då känner den här människan sig förbigången  eller orättvist behandlad fast det kanske är riktigt avgjort, men motiveringsdelen saknas. Det viktigaste är medborgarnas tilltro till systemet. Tjänstemännen här i förvaltningen jobbar säkert enligt principen och gör det bra också, men den vanliga ålänningens tilltro till systemet är viktigt, att man känner sig rättvist behandlad och att ärendet har skötts enligt regelverket. Finns det inget skrivet regelverk är det svårt att veta vad som skall hända och varför det har hänt som det har hänt med ett visst ärende.

 

Det har även gått så långt att högsta förvaltningsdomstolen i diverse domar har påtalat bristerna i vårt nuvarande system. Man kan se på Finlex och på domarna som man får ut på dator nuförtiden. Det har kritiserats att landskapsregeringen eller annan landskapsmyndighet inte har motiverat sina beslut – speciellt vid avslag på ansökningar – man har tillåtit ett nytt material inlämnad av en annan part och så har man avgjort det ärendet utan att ursprungsparten, motparten, har fått ta del av det nya materialet. Detta är helt absurt; innan ett ärende avgörs skall alla parter få veta vad det är som ligger till grund för avgörandet. Detta har lett, och kan leda till, att den vanlige ålänningen har vänt sig till statens domstolar för att söka rättsskydd och för att få rätt i sak! Det här kan inte vara bra förvaltning. Av detta följer också långa dyra processer. Även om det visar sig att landskapsregeringen har gjort rätt i sak kanske det kan återförvisas eller vad som helst kan hända, men i alla fall, det är bara mitt eget skrå som vinner på det här – juristerna som driver dessa processer. Det är alltid någon som måste betala rättegångskostnaderna.

 

Allt detta ”strul” gör att den vanliga ålänningen inte befrämjas av det tillstånd som råder nu.

 

Herr talman!

Som ni alla förstår uppfyller detta på intet sätt det moderna samhällets krav på lagstadgad förvaltning som sätter klienten i centrum. Myndigheterna skall betjänar medborgarna, service och klientorientering är nyckelorden i förvaltningslagen som vi föreslår.

 

Då det inte har funnits en enhetlig lagstiftning om landskapets förvaltning har man, som jag redan nämnde, tytt sig till vissa oskrivna principer. Det betyder att den vanliga människan här på Åland egentligen inte vet vad man har rätt att kräva av förvaltningen, hur ärendet avancerar inom förvaltningen, vad som kommer att hända och hur man skall besvära sig.

 

I den föreslagna förvaltningslagen finns hela processen pedagogiskt utskriven så att vem som helst kan slå upp i lagen och följa med sitt ärende och bevaka sin rätt. Så är det i alla fall tänkt, men tyvärr behövs det mycket jurister nuförtiden. Det här visar i alla fall att bristen på en god förvaltning är uppenbar.

 

Automatiskt uppstår då frågan: Vad avses med en god förvaltning? I förvaltningslagen ingår två centrala principer.

 

För det första innehåller lagen bestämmelser om grunderna för god förvaltning som skall iakttas av myndigheterna, såsom principer för myndigheternas prövningsrätt, hur kundernas möjligheter att sköta ärenden hos myndigheterna skall utföras, skyldigheten att ge kunderna råd utökas, myndigheternas skyldighet att bistå andra myndigheter klargörs – det kan också vara ett problem i det verkliga livet.

 

För det andra innehåller lagen procedurkrav som skall iakttas i förvaltningsärenden och har en väsentlig inverkan på den enskildes ställning och rättsskydd i förvaltningen. Dessa bestämmelser berör sådant som grunderna för partsställning, vem är part, vem har rätt att söka ändring, hur ett ärende blir anhängigt och om handläggningen. Vidare ingår bestämmelser, som jag tidigare nämnde, om rättsskyddet, dvs. besvärsvägar, besvärstider osv.

 

En annan viktig nyhet – kanske en detalj – är att myndigheten på parts begäran skall ge en uppskattning av behandlingstiden för ett ärende som ligger hos förvaltningen. Jag kan som jomalabo berätta att Jomala kommun har lämnat in till landskapsstyrelsen/landskapsregeringen tre-fyra skriftliga förfrågningar angående trafikärenden, från år 2000 och 2002. Svar har ännu inte kommit.

 

Skulle förvaltningslagen gälla här skulle man i alla fall få en uppskattning av behandlingstiden. Det är klart att ingen blir väl nöjd om man hör att det är fyra år, men det kanske påskyndas lite.

 

Andra viktiga principer här är

• Människonära rättsprincipen i förvaltningen
• Serviceprincipen
• Rådgivning till kunderna, myndigheternas utredningsskyldighet.

 

Om en privat person lämnar in en bristfällig ansökan skall myndigheten ge råd vad du skall ha med för att du skall få din rätt.

 

Förvaltningslagen svarar också på hur detta skall skötas:

• Hur ett ärende startas upp i förvaltningen, hur det blir anhängigt
• Hur det överförs
• Regler hur bevis skall upptas, syn och inspektion. Man kan tänka sig hagelskuren, när man får ut och tittar på sådana här ärenden, s.k. inspektion.
• Hur handlingar kompletteras
• Offentligheten tryggas
• Hur beslut fattas, formuleras och motiveras samt, som jag tycker som jurist att är intressant, även vilka lagar som en myndighet stöder sig på när man ger ett positivt eller negativt beslut.
• Hur besluten delges och även besväras

 

En annan detalj som blir viktigare är att förvaltningslagen även skall tillämpas på affärsverk och då privata sköter offentligrättsliga förvaltningsuppgifter. I dessa privatiseringsdiskussioner är detta en ganska viktig detalj. Då får man den här saken klar på ett bräde s.a.s. 

 

Varför skall vi ha en förvaltningslag? Jag har just försökt beskriva hur det ser ut när vi inte har det. Som jag sade är det ganska knöligt och krångligt. De vanliga medborgarna kommer tyvärr ofta i kläm, oberoende om myndigheten gjort rätt eller fel, men att komma fram till det beslutet kan t.o.m. bli dyrt.

Förutom dessa brister och det som HFD har påpekat är kanske det viktigaste att läsa grundlagen: ”Offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning skall tryggas genom lag.” Också genom EU:s direktiv och principbeslut är det motiverat; tillspetsat sagt är det en universal rättighet att man skall få trygghet genom lag och förvaltning.

 

Den andra lagmotionen som finns med i paketet är en teknisk grej om jävsreglerna som vi föreslår att skall tas bort från landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse, när vi hoppeligen får förvaltningslagen, för där intas det jävsregler, så det är nog mera en lagteknisk sak.

 

Man kan diskutera varför vi skall ha en blankettlag. Rikets förvaltningslag är ny och modern, jag har nyss läst proposition, lagen trädde i kraft 1 januari 2004. Den uppdaterad och följer EU:s principer och EU-kommissionen.  I världen är Norge ledande på det här området, sedan Finland och de övriga nordiska länderna. Som jag tidigare sade har vi två parallella system här på Åland som snurrar synnerligen i otakt. Man kan också fråga sig varför man skall uppfinna hjulet på nytt då man kan göra det genom förslaget i lagmotionen; antar vi den får vi undan alla problem på ett bräde, då vet alla exakt vilka regler som gäller, i hela fövaltningen. Det finns inte några starka självstyrelsepolitiska motiv för att vara emot det, utan det är bara för medborgarnas bästa, inte är det några andra saker som det handlar om.

 

Jag kan även konstatera att i landskapsregeringens handlingsprogram påtalas behovet av en översyn av förvaltningslagen, så med tanke på det vågar jag hoppas på en positiv fortsatt handläggning av lagmotionen.

 

Vtm Barbro Sundback:

Herr talman!

För mig som säkert i ett decennium har efterlyst den här lagen var det ljuva toner att höra ltl Roger Erikssons motiveringar för den lagmotionen. Han ställde sig i slutet av sitt anförande frågan: Vad är det här bra för? Jag skulle säga att det är ett krav för att medborgarna skall få lika behandling inför myndigheterna. Det är grunden för hela lagstiftningen. Han citerade också ur grundlagen, att för att man skall ha ett rättssäkert system i fråga om god förvaltning skall det systemet vara grundat i lag. De första gångerna socialdemokraterna initierade frågan om en förvaltningslag fick vi till svar,  jo, men det finns reglerat, skillnaden på Åland är bara att vi har det i flera olika lagar medan man i riket har det i en enda lag. Men det är inte lika tydligt och genomskinligt och det är inte lika rättssäkert som att ha det i en enda lag.

 

Jag tycker alltså att det är väldigt fint att liberalerna så här tydligt deklarerar att de stöder tanken på att vi skall ha en förvaltningslag. Med tanke på att det uttryckligen står i handlingsprogrammet att det skall antas en förvaltningslag känns det nästan som att vi har ett starkt stödparti i oppositionen åtminstone i den här frågan.

 

När det gäller frågan om man skall välja mellan en blankettlag eller en egen lag så finns det klara fördelar med en blankettlag för har vi egna lagar kommer vi ifrån det oklara rättsläget som råder mellan olika myndigheter på Åland. T.o.m. inom vår egen förvaltning, när förvaltningen kan ha statliga uppgifter, så kan annan lagstiftning gälla, alltså det som väldigt bra beskrevs av ltl Roger Eriksson. Har vi samma lagstiftning gäller det samma krav som medborgarna kan ställa på landskapsförvaltningen, som på staten och faktiskt också på församlingarna, för också där gäller den här lagen. Men det att vi inte har en lag på Åland gör att vår förvaltning inte har tillräcklig rättssäkerhet. Jag vill mena att det leder till en massa processer hela tiden. Det ligger också i politikernas intresse att ha denna lag. Det innebär en klarare och tydligare delning av ansvaret mellan den politiska nivån och det som är tjänstemannanivån och myndighetsbeslut. Det är ett av de största politiska problemen vi har i dag, att när tjänstemännen inte klarar av det, så skyfflar de över det på politikerna och så har vi en kolossal karusell på gång. Det går till plenum, det går till utredningar och det anhängiggörs i domstolar – och det på grund av denna oklara ansvarsfördelning som bara kan regleras via lag. Då har domstolen också rätt att pröva den som är ansvarig; nu blir det ofta oklart vem som skall ansvara för besluten. Det är så då att när man besvärar sig eller söker rättelse så gör man det över förfarandet för att man är missnöjd med själva resultatet. Men det finns också många, många andra viktiga aspekter på lagstiftningen.

 

Jag vill bara relatera ett som jag nyligen har ”råkat ut för” och som belyser problematiken. Det är så att min gamla mamma ligger på Gullåsen och så har vi fått ett beslut om vårdavgift, och det är rutiner som man har på avdelningen. Men jag menar att beslutet var helt otillräckligt ur rättssäkerhetssynpunkt. Nu har ju ytterst få suttit 26 år i lagtinget och lärt sig vad man kan kräva av myndigheterna, så jag är i en privilegierad situation på det viset. Rättelseinstruktionen var helt otillräcklig, det var slabbat ner på några sidor vad man kunde göra, man såg att det hörde nu till, men den var inte bra. Det andra var att i beslutet framgår det inte tydligt på vilket lagrum man stöder sig när man har räknat ut avgiften. Det är omöjligt för en medborgare att kunna kontrollera om uppgifterna är korrekta om man inte får rätt hänvisningar i beslutet var man kan läsa lag osv. Nå, nu har vi en liten brevväxling på gång och jag har fått till stånd att de skall korrigera besvärsanvisningarna och det var slarvigt, men det är uppklarat. När det gäller det här med avgiften – och det här tror jag också man kan säga om många kommuner – är det så att man skickar ut fakturor men inte står det på dem  hur de har beslutat om avgiften, och det måste ju vara varje medborgares rätt att få information om på vilken grund beslutet har tagits. Det där är illa för myndigheten och också för oss politiker, för vi får en massa samtal om människor som är irriterade och förargade över myndigheternas, som de upplever, övergrepp. De kommer inte till någon rätta med myndigheten och myndigheten har ingen skyldighet; eftersom det inte finns någon lagstiftning, så kan man ganska så där allmänt hänvisa till jo, jo, men det här har fullmäktige beslutat om. Punkt slut!

 

Om självstyrelsen skall kunna utvecklas och bli ett system som också är rättssäkert och som medborgarna kan lita på, inte bara någonting som man pratar om när det kommer presidenter på besök och skryter med, då måste lagen eller något motsvarande med det snaraste antas av lagtinget. Jag hoppas att det här skall komma snart. Man kan förstås också tänka sig, om man tycker att det är självstyrelsepolitiskt förnedrande att ta en blankettlag, att man tar en egen lag, och jag har sett ett förslag som inte alls är dåligt. Men det som det leder till är att vi ändå har två parallella system och ibland t.o.m. att båda systemen går in i landskapsförvaltningen i vissa frågor och vissa myndigheter. Det är svagheten med en egen lagstiftning. Det blir jättesvårt att informera medborgarna att nu gäller rikslag, nu gäller en åländsk lag och nu gäller kanske båda två!

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Herr talman!

Liberalerna tackar för stödet för lagmotionen från regeringsblocket och hoppas på en fortsatt positiv behandling av ärendet.

 

Vtm Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var en billig poäng. Jag tror att det viktigaste är resultatet, inte att försöka tro att det här är någonting som liberalerna har kommit på!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

När det gäller det tidigare förslaget som har figurerat i korridorerna om en egen åländsk förvaltningslag har vi säkert sett samma exemplar och samma utkast som vtm Barbro Sundback, och det stämmer att det var inte heller ett alldeles dåligt förslag, men det förslaget har nu flera år på nacken och nu har man efter det också moderniserat rikets förvaltningslag. Det förslaget är säkert gammalmodigt nu. Riket har en förvaltningslag som grundar sig på EU-direktiv och grundlagen och för oss är det inte ändamålsenligt att i en situation då vi ändå ligger efter med lagstiftningen - vi har inte fått alltför många framställningar hit till lagtinget – så tycker vi att det är rimligt att man i en så här speciellt viktig sak kunde gå in för blankettlagen så fort som möjligt för att få ett rättssäkert tillstånd. Vi anser inte att det finns någon orsak att uppfinna hjulet på nytt när det ändå sedan blir två parallella system som kommer att skilja sig lite grann. Det är bäst att vi har ett system.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Det är sant som har påpekats att landskapsregeringens handlingsprogram är förvaltningslagen med. Det sägs tydligt och klart att landskapsregeringen skall göra en översyn av organisationen och den lagstiftning som ligger till grund för landskapsregeringens förvaltning. Vi säger tydligt i handlingsprogrammet att en samlad förvaltningslag också skall övervägas. Det är klart att man kan göra en liten tolkning att lagmotionen är att slå in öppna dörrar, om man vill vara elak, men jag vill inte vara elak i dag, utan jag vill säga att vi skall tolka det här så att det råder en stor enighet i frågan i lagtinget och mellan regeringspartierna.

 

Också för centern är medborgarnas rättsskydd viktigt och det är viktigt att det är stärks. Centern har däremot inte helt och absolut tagit ställning till om det skall vara en blankettlag eller egen lagstiftning, utan det tycker vi att beror mest på hur många avvikelser som krävs från enbart blankettlag. Det föreslås i lagmotionen vilka avvikelser som skall göras. Det jag har lärt mig om blankettlag kontra egen lag är att är det för många avvikelser i blankettlagen blir det ändå förvirringar. Det här kommer lagberedningen i sinom tid att reda ut, så jag vill bara säga att centern har ingen åsikt om detta ännu men tycker däremot att vi är överens om att vi vill ha en förvaltningslag.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag motsätter mig inte målet med motionen men däremot motsätter jag mig medlen. Jag tycker inte att vi i det här fallet skall ta en blankettlag.

 

Fru talman!

När det gäller diskussionen kring motionen är problemet inte avsaknaden av lagbestämmelser utan problemet är brist på efterföljelse. Det har jag tidigare påpekat, att det handlar inte om att det inte finns bestämmelser i de fyra-fem lagarna, utan det handlar om att man inte följer dem tillräckligt. Det exempel som gavs med motivering i beslut med negativ rättsverkan finns i 20 § landskapslagen om ärendenas handläggning. Det var t.o.m. en lagmotion om att det skulle införas under förra perioden. Så dålig är alltså kännedomen om lagstiftningen. Jag skulle säga att det är t.o.m. så att den åländska lagstiftningen har varit föregångare och har tidigare innehållit bättre bestämmelser än den finska lagstiftning; nu har det kommit en ny lag i Finland och då kan det hända att man har kommit i kapp, i vissa detaljer har man mer reglerat i lag.

 

Det är inte så att det egentligen inte finns bestämmelser och bara spridda bestämmelser utan det mesta finns nog. Skall man göra någonting åt lagarna skulle det i så fall vara att samla dem i en lag och slå ihop landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse, landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen och om förvaltningen sam landskapslagen om offentliga handlingar. Då kunde man göra så, vilket skulle vara bättre än en blankettlag, att man till den del det rör riksbehörighet finns det möjlighet enligt självstyrelselagen att ha lika överensstämmande bestämmelser i åländsk lagstiftning för att göra den enhetlig. Som ltl Gun Carlson sade beror det mycket på om blankettlagen har många avvikelser. I det här fallet tror jag att det blir mycket avvikelser; jag tycker inte att man skall ändra på en fungerande lagstiftning utan tvärtom skall man läsa den och börja följa den. Jag tycker att det finns mycket viktigare saker för lagberedningen att syssla med än att göra det, för det brådskar inte på något vis eftersom bestämmelser redan finns.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

I mitt anförande redogjorde jag för grunderna och jag anser, i motsats till ltl Danne Sundman, att det system vi har nu inte fungerar. Jag nämnde HFD-fallen och privatpersonerna som har fått avslag med dåligt motiverade beslut. Lagarna är spridda, de är inte heltäckande, de genomsyrar inte förvaltningen ute i skolor, ute på ÅHS, utan det är bara inne här i landskapsborgen som de här lagarna finns och används som principer. Det var det som var det stora kruxet i mitt anförande: oskrivna principer är nog bra, men skriven lag är mycket bättre. Det handlar om medborgarnas rättsskydd. Ltl Sundman anförde att de skall samlas i en lag – det var just det jag förespråkade!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Exemplet med att ett domstolsutslag visar att man inte fick skälen till avslaget nedtecknade är ett fall där förvaltningen inte har följt lagen. Problemet är inte att det inte finns lag utan problemet är att man inte följer den. Ett annat exempel är att om man bordlägger ett ärende skall det anges varför man bordlägger och vilka utredningar som skall göras. Jag såg ett beslut häromdagen, att för första gången har landskapsregeringen sagt: bordläggs för vidare politiska konsulteringar. Där har man börjat följa lagen, men det finns också många andra exempel. Problemet är inte att det inte finns bestämmelser och framför allt är det inte så att man skall ta en blankettlag och helt ändra på de lagar som finns i dag. Det är också en poäng med att ha flera skilda lagar, för då gör man det åskådligt inom respektive område. En finsk lag på kanske 50 sidor är lika jobbig att läsa som fyra olika lagar som skiljer ut de olika ärendena.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om ltl Danne Sundman avser spridda lagar eller en enhetlig lag. Han talade lite emot sig här. Det var just det exempel han tog upp som styrker det jag säger, att skulle tjänstemännen ha en förvaltningslag att stöda på sig skulle problemet med icke-motiverade avslag inte ha uppstått. Ni skall veta att det är inte bara i det här huset som det görs beslut; även i ÅHS, skolorna, ja på alla områden där folk avgör ärenden och har offentlig makt. Skulle tjänstemännen ha en förvaltningslag i ryggen skulle det vara helt klart. Lagen är inte på 50 sidor utan det är 71 paragrafer.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande motsätter jag mig inte målet, för jag om någon har sett hur man kan hantera t.ex. offentliga handlingar. Jag har många gånger uppmärksammat felaktigheter som görs. Om man samlar lagarna i en ny lag kan det säkert bli som kanslichefen skrev i en debattartikel, att då uppmärksammas det och det blir en debatt och diskussion runt det och den nya lagen skall implementeras osv., vilket gör att de befintliga bestämmelserna kommer i dagen och börjar följas, man dammar av dem s.a.s.  Det jag alltså motsätter mig är blankettlagsinstrumentet; i det här fallet är det inte bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

 

tl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det var två saker i ltl Danne Sundmans anförande som jag ytterligare vill diskutera. Ltl Danne Sundman sade att regelverket är heltäckande och fyller sin funktion bara man skulle tillämpa det på ett bra sätt i förvaltningen.  Det är vår uppgift här i lagtinget att dra upp de stora riktlinjerna och ge signaler på hur vi vill att det skall vara. Jag tror inte att vi ger rätt signal om vi nu skulle säga, efter att vi har fått många olika problem och exempel belysta här, att nu är det väl ganska bra ändå, att vi fortsätter väl på det här viset, men vi bättrar oss lite grann, så är det bra! Jag tycker att det är bättre att vi ger signaler att nu tar vi ett grepp om det här, tar en enhetlig lag och med det som bas skall vi få en bättre förvaltning, en mera klient/kundorienterad förvaltning. Frågan om självstyrelsepolitik kommer alltid in, att skall vi ha en blankettlag eller inte, men på detta område när det gäller individens rättsskydd tycker vi att självstyrelsen felar om man offrar individens rättsskydd på ett självstyrelsealtare, att det skulle vara viktigare. Det här är så grundläggande saker att här måste vi se till individen i första hand.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag håller absolut med om syftet i det som ltl Mats Perämaa säger. Jag hör inte till dem som säger att det fungerar bra i dag, utan tvärtom, har jag påpekat många felaktigheter och jag tycker absolut att man bör ta sig i kragen. Det är nog lantrådets ansvarsområde att förvaltningen fungerar. Skulle vi ha ett lantråd värd sin titel skulle han säkert se till att det igångsätts informationskampanjer, utbildningar osv., men detta har inte gjorts fastän vi har påpekat det många gånger från lagtinget att det måste skärpas och att man utbildar personalen i hur lagarna skall tillämpas. Jag ser det inte som prioriterat, men om man vill stifta en ny lag är det bara att samla bestämmelserna som finns och eventuellt komplettera dem med någonting nytt där man vill ha större klarhet i lagstiftningen. Det finns också landskapsregeringsbeslut och förordningar som uttryckligen stöder sig på lag som tillämpas när det gäller förvaltningsprocedurer. Det är förstås fråga om hur man ser det, men det är också helt okej att ha det så inom de ramar grundlagen ger. Man kunde kanske samla allt i en broschyr eller lagsamling specifikt de lagar som används för det här.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar det som att ltl Danne Sundman ändå ser att bristerna i förvaltningen, genom de exempel som har belysts här, är stora och att det finns skäl att man på något sätt kommer åt det för att vi skall få en bättre förvaltning och ett bättre rättsskydd för ålänningarna. Om det är så att man inte genom politisk ledning med nuvarande system kan åtgärda detta är enda sättet att komma vidare att vi lägger ett nytt fundament för hela den här saken och vi för vår del föreslår att vi skall göra det genom att ta en blankettlag. Ingen behöver ta åt sig äran och om man tycker att det här är ett utspel, så behöver man inte göra det på det viset, utan det här är en så allvarlig sak och jag vet att många här i salen har pratat för detta många gånger, så den här saken borde vi på allvar dryfta i utskottet under ledning av ltl Roger Eriksson i lagutskottet och diskutera ordentligt för att hitta en lösning. Att fortsätta med det system vi har i dag tror jag inte att någon tycker att är bra.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag ser inte det här som ett utspel, utan tvärtom är det viktigt att lyfta frågorna och det är förtjänstfullt att liberalerna gör det på det här sättet. Jag kan ana att det, igen, finns lite olika åsikter i regeringspartierna när det gäller blankettlag och icke-blankettlag; därför ville jag redovisa min syn. Jag tycker inte vi skall ha en blankettlag, men jag är helt överens med motionärerna att det måste göras någonting, om det sedan behövs ny lagstiftning, om det räcker med informationskampanj eller en översyn av befintliga lagar, det lämnar jag till utskottet. Det är helt klart så att problematiken är angelägen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående landskapsgarantier för markägare i skärgårdskommunerna. (HM 1/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående lagberedningsprogrammet. (HM 2/2004-2005).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående revidering av LL om resandeavgift. (HM 3/2004-2005).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående åtgärder för att underlätta generationsväxlingsproblematiken och uppmuntra entreprenörskap. (HM 4/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående anordnandet av ungdomsparlament. (HM 5/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående utredning om utträde ur EU. (HM 6/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående valmöjligheter inom grundskolan. (HM 7/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående variabla hastighetsbegränsningar. (HM 8/2004-2005).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående utredning om dykpark. (HM 9/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående prioritering av svenskspråkig radio och TV. (HM 10/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående säkerhetspolitiskt program. (HM 11/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående införande av centraleuropeisk tid. (HM 12/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående redovisning för kostnaden för samhällsservice. (HM 13/2004-2005).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående gemensamt fiskekort för landskapets egna vattenområden. (HM 14/2004-2005).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående förändring av det s.k. "Ålandstillägget". (HM 15/2004-2005).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående sänkning av körkortsåldern till 16 år. (HM 16/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående förnyelse av kollektivtrafiksystemet. (HM 17/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående etablerandet av ett energikontor. (HM 18/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående självstyrelseambassadörer. (HM 19/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående forum och mentorbank för pensionärer. (HM 20/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående lag om redovisning av valfinansiering. (HM 21/2004-2005).

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion angående stopplikt bakom stillastående buss. (HM 22/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående alternativ hälsovård. (HM 23/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående införande av alkolås. (HM 24/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående etablerande av en tankesmedja för framtidsforskning. (HM 25/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående sjukvård för åländska studerande. (HM 26/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående revidering av tobakslagstiftningen. (HM 27/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående kostnadstak för specialomsorgen. (HM 28/2004-2005).

 

Ltl Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion angående ekologisk odling. (HM 29/2004-2005).

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående tunnel till Föglö. (HM 30/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående behovet av information om näringsrätten. (HM 31/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utredning om EU-utträde. (HM 32/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående åtgärder mot läsk- och godisförsäljning i skolorna. (HM 33/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående obligatoriska skolmåltider i läroplanen. (HM 34/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående stödsystem för tillvaratagande av energivirke. (HM 35/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående landskapsregeringens principer för att besvara ansökningar och andra framställningar. (HM 36/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förbättring av trafikförbindelsen mellan Isaksö och Äppelö. (HM 37/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående uppföljning av företag som beviljats näringsrätt. (HM 38/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utlokalisering av landskapsförvaltningen. (HM 39/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående behovet av ett åländskt marknadsföringskontor i Stockholm. (HM 40/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds m.fl. hemställningsmotion angående utredning om tunnel till Föglö. (HM 41/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående utredning av miljöprövningsnämndens verksamhet. (HM 42/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående effektivisering av skolornas studiehandledning. (HM 43/2004-2005).

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående nedläggning av kultur- och kongresshusprojektet. (HM 44/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående säkra elevtransporter. (HM 45/2004-2005).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående en långsiktig trafiksäkerhetskampanj. (HM 46/2004-2005).

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående förverkligande av golfbaneprojekt. (HM 47/2004-2005).

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående skärgårdslag för landskapet Åland. (HM 48/2004-2005).

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående en utvecklingsfond för skärgården. (HM 49/2004-2005).

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående en ordningslag. (HM 50/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående förbud mot tobaksrökning i offentliga lokaler. (HM 51/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående skolinternat. (HM 52/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående register angående organdonation. (HM 53/2004-2005).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående väntstuga vid färjfästet i Svinö. (HM 54/2004-2005).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående jämställdhetsplaner för förvaltningen. (HM 55/2004-2005).

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående program för hälso- och miljövänligt byggande. (HM 56/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående förändring av kollektivtrafiken till ett attraktivt alternativ till bilåkandet. (HM 57/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående förstärkning av missbrukarvårdens personalresurser. (HM 58/20904-2005).

 

Ltl Sune Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående flyttning av den psykiatriska vården från Grelsby till Ålands centralsjukhus. (HM 59/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående förbud mot ovarsam användning av mobiltelefon vid bilkörning (HM 60/2004-2005).

 

Ltl Roger Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående förlikning i brottmål. (HM 61/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående ändring av lagstiftningen om tobaksprodukter. (HM 62/2004-2005).

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående utbildning av chaufförer som sköter elevtransporter. (HM 63/2004-2005).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående främjande av distansarbete. (HM 64/2004-2005).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående elevvård i landskapets gymnasialstadieskolor.(HM 65/2004-2005).

 

Ltl Katrin Sjögrens m.fl. hemställningsmotion angående fortbildning inom Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS). (HM 66/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds hemställningsmotion angående statistik på antalet sysselsatta. (HM 67/2004-2005).

 

Ltl Brage Eklunds hemställningsmotion angående åtgärder för att bevara skonaren Linden i åländsk ägo. (HM 68/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående ungdomsstraff. (HM 69/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående sänkning av promillegränsen för rattonykterhet. (HM 70/2004-2005).

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående inrättande av polisstyrelse. (HM 71/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående inrättande av en polisbyrå. (HM 72/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående lagstiftningen om körförbud. (HM 73/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående lagstiftning om alkolås. (HM 74/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående trafiksäkerhetsåtgärder mot fortkörning. (HM 75/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående väganslutning till huvudväg 2 i Gölby. (HM 76/2004-2005).

 

Ltl Åke Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående kris- och socialjour på Åland. (HM 77/2004-2005).

 

Tidpunkten för behandling av motionerna meddelas senare.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 21 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.46).