Plenum den 17 december 2012 kl. 13:00
Protokoll
-
1 Förändrade studiestödsförmåner
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 2/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)
2 Minskning av överföring till kommunerna
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 3/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2012-2013)
3 Landskapsregeringens lagförslag om sjukdomskostnadsavdraget m.m.
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 4/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)
4 Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 5/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)
5 Godkännande av konventionen om arbete till sjöss
Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2012-2013-s)
Republikens presidents framställning (RP 2/2012-2013)
6 Plantmaterial och skydd för växters sundhet
Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2012-2013)
Enda behandling efter bordläggning
7 Samhällsservicestrukturreformen
Landskapsregeringens svar (S 1/2012-2013-s)
Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 1/2012-2013)
8 Översyn av lagtingsordningen
Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2012-2013)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.
Meddelande
Talmanskonferensen har diskuterat veckans arbete. Vi har beredskap för plenum alla dagar den här veckan. Det blir plenum imorgon tisdag kl. 13.00 för bordläggning av budgetbetänkande och första behandling av budgetlagarna. Talmanskonferensen föreslår också att debatten fortgår så länge som det behövs. Vi har ingen sluttid vid morgondagens plenum.
På onsdag inleds plenum för budgetbehandlingen kl. 09.30 och avbryts kl. 17.00. Vi räknar med att budgetbehandlingen fortsätter på torsdag kl. 09.30 och även då har vi ingen sluttid.
På fredag har vi plenum kl. 09.30 och arbetar så länger vi behöver med andra behandling av lagar och slutbehandling av budgeten. Antecknas.
Bordläggning
1 Förändrade studiestödsförmåner
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 2/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2012-2013)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 18.12.2012. Godkänt.
Bordläggning
2 Minskning av överföring till kommunerna
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 3/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 6/2012-2013)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 18.12.2012. Godkänt.
Bordläggning
3 Landskapsregeringens lagförslag om sjukdomskostnadsavdraget m.m.
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 4/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 1/2012-2013)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 18.12.2012. Godkänt.
Bordläggning
4 Allmän tandvård för unga samt ambulerande tandvård
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 5/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 4/2012-2013)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 18.12.2012. Godkänt.
Remiss
5 Godkännande av konventionen om arbete till sjöss
Landskapsregeringens yttrande (RP 2/2012-2013-s)
Republikens presidents framställning (RP 2/2012-2013)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Vicelantrådet Roger Nordlund
Fru talman! Den här konventionen reglerar minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg, anställningsförhållanden, bostad och rekreationsmöjligheter, hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet.
I konventionen föreskrivs t.ex. regler gällande arbetsförmedling, arbetstid och vilotid, anställningsavtal, rätt till sjukvård samt krav på bostad och förplägning.
Medlemsstaterna ska säkerställa att konventionens bestämmelser genomförs genom lag, föreskrifter, kollektivavtal eller på något annat sätt.
Landskapsregeringen har gett ett utlåtande till berört ministerium redan 18 oktober 2010. Vi sade då att vi har ingenting att invända mot detta, utan det är en bra utveckling eftersom det går ut på att man ska förhindra dumpning när det gäller arbetskraften inom sjöfarten. Man ska få så likartade regler som möjligt globalt i hela världen och på det sättet få en jämnare konkurrenssituation.
Det här berör närmast dem som har tjänstemanna anställningsförhållande, men eftersom vi inte har så många i vår flotta som är anställda på det sättet, men det området hör till vår behörighet, så är det också skäl för oss att behandla den här framställningen i Ålands lagting och den ska godkännas.
Om det här blir godkänt så kommer det inte för tillfället att medföra behov av förändringar i vår egen lagstiftning.
Fru talman! Jag vill beklaga att det har tagit den tid det tog att göra den här beredningen. Vi hoppas att vi ändå får det godkänt i tid.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! När det gäller diskussion som landskapsregeringen har fört redan 2010 så säger man att orsaken till Ålands lagting ska ge sitt bifall är att i framtiden kan besättningsmän stå i tjänsteförhållande till landskapet. När det gäller arbetsavtal så är det riksdagen och när det gäller tjänstemannalagstiftningen så är det lagtinget som ska godkänna. Hur diskuterar man inom landskapsregeringen? Tänker man fortsätta det här spåret? Vi vet också att den här frågan är aktuell när det gäller både bolagisering och privatisering angående landskapets flotta.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Det har inte förts några vidare diskussioner när det gäller att flera skulle stå i tjänstemannaförhållande till landskapet. Tvärtom, den här sektorn är utsatt för mera konkurrensutsättning. Det är snarare den linjen som drivs tydligare.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag har egentligen samma tema. Grunden till att republikens president begär bifall till att lagen ska gälla på Åland är ju att det kan finnas en möjlighet i framtiden att anställda sjömän med arbetsavtal i landskapsflottan blir tjänstemän. Då skulle lagändringar genomföras enligt landskapsregeringens svar här till lagtinget. Jag ställer mig också lite frågande. Vilken typ av lagstiftning avser landskapsregeringen att här kan bli aktuell? Gäller det ändringar i tjänstekollektivavtalslagstiftningen eller gäller det eventuellt någon annan lagstiftning? Vad avses med slutet på näst sista stycket på sidan 2?
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Som jag förstår det kan det gälla både och. I dagsläget finns det ingenting sådant som är aktuellt, men eftersom det här hör till vår behörighet så kan handla om lagstiftningsförändringar, men det kan också handla om tjänstekollektivavtal beroende på om vi går in för en sådan utveckling. Grunden för att den här konventionen finns här för godkännande är att det här behörighetsområdet tillhör landskapet, men vi har dock inte använt oss av det ännu.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Wille Valve
Fru talman! Vad är en matros? Svaret på det finner vi anvisning B.2 punkt 2 lön, där det står; ”en matros är en sjöman som bedöms vara kompetent utföra alla uppgifter som kan krävas av manskap i däckstjänstgöring”. Att den hör till B-delen betyder att den icke är bindande utan enbart instruktiv för staterna. Däremot är definitionen för sjöman bindande för den finns i själva konventionstexten, liksom alla bilagor till denna som börjar med ett A.
Den här konventionen blir ett slags sjömannens internationella kanon, ett ambitiöst projekt som går ut på att sammanställa alla hittills framkomna sjöfartskonventioner från förr till en enda enhetlig konvention. Det är ett ambitiöst projekt. Det här är en text som kommer att gälla för samtliga sjömän genom riksbehörigheterna i självstyrelselagens 27 §, 13 § och 21 §, möjligen också i framtiden för landskapets sjömän om de i framtiden står i tjänsteförhållande. Jag återkommer till detta.
I det här sammanhanget kunde det vara motiverat att titta närmare på Färöarna som redan idag har ett eget fartygsregister. Det kunde också vara värt att titta närmare på om Färöarna har suttit med vid förhandlingsbordet då den här ILO-konventionen togs fram. Vad skulle det i sådana fall innebära för Åland att sitta med vid förhandlingsbordet?
Slutligen ett kort resonemang kring behörighetsfördelning. Vi ser samma i landskapsregeringens yttrande och i regeringens proposition på sidan 7. Det står; ”landskapsregeringen har i sitt utlåtande om konventionen konstaterat att det inte föreligger hinder för att en del av besättningen på landskapets färjor i framtiden står i tjänsteförhållande till landskapet.” Landskapsregeringen bekräftar det som riksmyndigheterna säger, som landskapsregeringen har bekräftat tidigare. Jag skulle vara lite försiktig med att köpa det här resonemanget rakt av. Det här är lite som en skattedeklaration, man ska inte okritiskt godkänna det år efter år bara för att det är ungefär samma siffror. Jag hoppas att utskottet tittar en extra gång på behörighetsfördelningen mellan riket och Åland här. Är det verkligen så att eventuella framtida tjänsteförhållanden är det enda tillämpningsområdet för denna konvention?
Talmanskonferensen har föreslagit att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet och detta understöds.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Det var ett viktigt inlägg. Jag vill konstatera att man står i tjänsteförhållande om man är offentligrättsligt anställd och förväntas kunna utöva offentlig makt. Det följer av grundlagen och självstyrelselagen att myndighetsutövning kan överföras till enskilda bara om det sker under vissa mycket strikta former. Det här kan ju ses som ett förbud mot bolagisering och privatisering av skärgårdsflottan. Kollegan Valves resonemang är riktigt. Vi handskas med mycket sublima avtalsrättsliga frågor som man ska behandla med stor aktsamhet.
Wille Valve, replik
När jag har läst konventionen med bilagor så har jag inte kunnat utläsa något implicit eller explicit förbund mot bolagisering eller privatisering. Tvärtom, jag har sett att den terminologi, som genomgående används, möjliggör det både för offentligrättsligt samfund och för privata samfund att t.ex. vara arbetskraftförmedlare, intresseorganisationer osv.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren
Talman! Systemet med att landskapsregeringen avger yttrande är bra och det ger större möjlighet till en sammanhållen helhet.
Lagtinget vill höja profilen när det gäller konventionerna. Vi diskuterar att Åland bör få en egen del i de rapporter som lämnas till världssamfundet. Lag- och kulturutskott har diskuterat just den biten när vi har diskuterat både barnkonventionen och konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet. Det är rättmätiga självstyrelsefrågor, rättmätiga symbolfrågor för Åland.
Men, nog måste vi också ta konventionerna på allvar och se över vår egen lagstiftning och verksamhet, själva innehållet i konventionerna.
Presidentframställningen brådskar. Lagtinget begärde sitt yttrande i mitten av oktober. Nu har vi bara några få dagar att få igenom hela den här stora konventionen.
Den berör egentligen två saker, dels detta som vi har varit inne på arbetsavtal och behörighet som finns hos riksdagen och behörigheten när det gäller tjänstemannalagstiftning finns hos lagtinget. Det skulle ha varit intressant att få någon slags vink om hur landskapsregeringen diskuterar i den frågan som även ltl Wille Valve var inne på.
Den andra delen gäller att det utjämnar den globala konkurrensen och att en skyndsam ratificering av konventionen bidrar till att stödja konkurrenskraften hos den finska och åländska handelsflottan.
Vi i lag- och kulturutskottet får försöka fördjupa oss så gott det går de få dagarna som är kvar. Vi ska göra vårt bästa. Vi önskar att vi skulle ha fått lite rimligare arbetstid. Tack.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Remiss
6 Plantmaterial och skydd för växters sundhet
Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2012-2013)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Beslutet fattas efter avslutad diskussion. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussion.
Minister Fredrik Karlström
Fru talman! Idag önskar jag få presentera ett lagförslag som till största delen är av lagteknisk natur och handlar om ändringar som gäller plantmaterial och skydd för växters sundhet.
Genom landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om plantmaterial och växtskydd, vilket är en blankettlag, så kommer bestämmelserna i rikslagarna om plantmaterial respektive skydd för växters sundhet med några få avvikelser och år att göras tillämpliga på Åland.
Lagen om plantmaterial innehåller bestämmelser som reglerar produktion, import och saluföring av plantmaterial för trädgårdsväxter. Lagen reglerar även export av plantmaterial från Åland. Lagen reglerar inte obetydlig saluföring, produktion eller import av plantmaterial, som inte idkas yrkesmässigt.
Lagen om skydd för växters sundhet reglerar vilka åtgärder som ska vidtas för att dels behålla växters goda sundhetstillstånd, dels bekämpa skadegörare och förhindra spridningen av dem. Med skadegörare avses djur, växter, virus eller andra organismer som kan förorsaka skada på odlingsväxter eller sådana produkter som härrör från dem. Genom bestämmelserna kan ett visst skydd upprätthållas för odlade och ekonomiskt värdefulla vilt växande växter.
Inom det rättsområde som omfattar plantmaterial och skydd för växters sundhet har det på Åland funnits en strävan efter att åstadkomma en lagstiftning som motsvarar den lagstiftning som finns i riket, givetvis med beaktande av åländska förhållanden. Anledningen till det är att de faktorer som ligger till grund för lagstiftningen i riket även är relevanta för Ålands del. Vidare innehåller både lagstiftningen om plantmaterial och lagstiftningen om skydd av växters sundhet en hel del bestämmelser av rikslagstiftningsnatur. Från dessa bestämmelser finns ingen möjlighet att avvika. Allt detta har bidragit till att det är mest rationellt att använda sig av blankettlagstiftningstekniken inom det ovan nämnda rättsområdet.
Senare ändringar i de ovan nämnda rikslagarna har lett till att den nuvarande blankettlagen inte längre är fullt tillämplig och undantagsbestämmelserna i den nuvarande blankettlagen borde ha reviderats då lagen om skydd för växters sundhet gjordes tillämplig på Åland år 2004. Den nuvarande blankettlagen saknar nödvändiga undantagsbestämmelser om ersättning för kostnader och skador som kan uppkomma vid exempelvis bekämpning av skadegörare, avgifter, arvoden och kostnadsersättningar till auktoriserade inspektörer, rättelseyrkande samt slutande av avtal. Därutöver finns det i den nuvarande blankettlagen undantagsbestämmelser om register som numera inte längre behövs och följaktligen kan upphävas. Även besvärsbestämmelserna behöver omformuleras något. För att komma till rätta med problem så skulle man kunna tänka sig en lösning som innebär att den nuvarande blankettlagen ändras. Men i det här sammanhanget handlar det dock om att genomföra ganska många omfattande små lagtekniska ändringar i regelverket och då blir det mest ändamålsenligt att anta en helt ny blankettlagstiftning.
Eftersom vi valt blankettlagstiftningsmodellen så passar vi på att ta tillfället i akt och spjälka upp den här lagstiftningen så att bestämmelserna om plantmaterial sammanförs i en blankettlag om plantmaterial, medan bestämmelserna för skydd för växters sundhet samlas i en annan blankettlag. Erfarenheterna har visat att en uppspjälkning leder till att man uppnår en situation som innebär att lagstiftningen blir tydligare, den blir mer överskådlig och lättare att ändra vid behov och framförallt enklare för tillämparen att hantera.
Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår landskapsregeringen att lagtinget antar de i detta förslag angivna blankettlagarna inklusive följdändringarna. Härigenom uppdateras och anpassas lagstiftningen rörande dels plantmaterial, dels skyddet för växters sundhet på ett kort, koncist, klart och ändamålsenligt sätt. Tack, fru talman.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Enda behandling efter bordläggning
7 Samhällsservicestrukturreformen
Landskapsregeringens svar (S 1/2012-2013-s)
Ltl Axel Jonssons m.fl. spörsmål (S 1/2012-2013)
Ärendet bordlades 12.12.2012. Först tillåts fortsatt diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.
Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.
Under diskussionen kan ärendet bordläggas ytterligare en gång om lagtinget så beslutar.
Diskussion.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Det är bra att den här diskussionen pågår också här i lagtinget. En omfattande beredning av det här arbetet som regeringen för i samarbete med kommunerna pågår ju parallellt med lagtingsdiskussionerna. Förra veckan var det en stor uppslutning när regeringen bjöd in till diskussioner med representanter både från kommunerna men också från näringslivet. Man saknade där framförallt representanter från oppositionen, vilket var lite nedslående. Alla fullmäktigen var representerade men den politiska representationen var nog inte riktigt fullödig. Men det finns kanske orsaker till att man inte hade möjlighet att delta.
Överlag var stämningen mycket god och positiv. Det förefaller som om tiden är den rätten för att diskutera de här frågorna och också det sätt på vilket regeringen driver det här ärendet.
Socialdemokraterna har under den här processens gång haft flera interna diskussioner. Det finns olika åsikter. Däremot kan man inte, som de påstods i något media, dra den slutsatsen att vi skulle vara splittrade. Vi har en lång tradition av öppen och fri debatt i partiet. Vi brukar oftast landa i en kompromiss eller överenskommelse som alla ställer sig bakom. Det var lite media spel i den här frågan och det har minsann inte saknats alla möjliga kommentarer och slutsatser om att processen har gått i stå osv. Det där hör väl på något vis till spelets gång så att det får man väl ta med en gnutta salt.
Det som vi däremot har börjat diskutera inom socialdemokraterna är att om man diskuterar större samordning av den kommunala servicen så är det en brist att inte utbildningen är med i den här pågående diskussionen. Min kollega ltl Sara Kemetter tog upp det här senast vi debatterade. Jag tänkte att jag skulle lägga på lite med den fria bildningen.
För oss socialdemokrater bygger hela den nordiska välfärden på allmän utbildning, dvs. utbildningen ska vara tillgänglig för alla. Det ska inte bero på ekonomiska, sociala eller geografiska hinder. Utbildning ska vara tillgänglig under hela livet för alla medborgare. Det passar väldigt bra in i den här diskussionen om att vi också framtiden ska kunna erbjuda likvärdig service åt medborgarna på Åland, oberoende av var de bor.
Vi har några institutioner reglerade i lag som ansvarar för den fria bildningen. Störst på det här politikområdet är naturligtvis Medborgarinstitutet som har en kommunal förankring och numera en värdkommunsmodell. Tidigare har det åtminstone funnits representanter i alla kommuner som har till uppgift att förmedla intresse för olika kurser och utbildningar till Medis i Mariehamn som producerar de här kurserna. De här verksamheterna har under många år varit utsatt av ganska mycket press, då menar jag inte från tidningarna. Men det finns ibland ett förakt för vissa av de här kurserna och att det inte är sådant som ska bedrivas med samhällsmedel, framförallt har det riktat sig mot sådana kurser som kvinnor ivrigt deltar i. Överhuvudtaget har man konstaterat att majoriteten av dem som utbildar sig inom Medis är kvinnor. Det är kanske mera ett problem att inte män tycks vara lika ivriga att utbilda sig på sin fritid än att man ägnar tid åt att nedvärdera det som kvinnor sysslat med på sin fritid. Detta har gjort att pengarna till Medis har minskat. Den här verksamheten finns i alla fall kvar och det är viktigt att se till att verksamheten har den regionala förankringen också i framtiden.
Vid sidan av det här finns Ålands folkhögskola och den Öppna högskolan. Skillnaden är att man riktar sig till olika målgrupper. På folkhögskolan är det betydligt yngre studerande och inom Öppna högskolan är det oftast mera vuxna. Det kanske också har att göra med den akademiska bakgrunden eller utbildningsbakgrunden överhuvudtaget. De här verksamheterna är ju tänkta att finansieras i högre grad med PAF-medel. Det är inte ovanligt, det gör man ju i hög grad också i Sverige numera och Svenska spel finansierar det fria bildningsarbetet.
Sedan har vi de fria bildningsförbunden och den lagstiftning som gör det möjligt för olika föreningar att driva fri bildning. Den här servicen är också sådan som kan erbjudas hela landskapet och man bör slå vakt om den.
Fru talman! Det är mycket viktigt att utbildningen, som vi har idag, kommer med i samhällsservicereformen redan i det här skedet men den får också utvecklas och omfatta betydligt mera.
Jag kommer knappast att kunna vara med hela dagen. Vi har fått en åtgärdsuppmaning utdelad. Jag vill kommentera den. Den innehåller två delar; dvs. inom vilken tid samhällsstrukturreformen ska genomföras och det finns ju redovisat för i årets budget så det är ganska onödigt att skicka ett meddelande till lagtinget om den saken.
Sedan blir det lite att gå bakvänt framåt om man först ska ha ett meddelande om inom vilken tid samhällsstrukturreformen ska genomföras av landskapet och sedan ska man tillsätta en parlamentarisk kommitté för att konkretisera det långsiktiga arbetet. Jag vet inte hur man riktigt resonerar från Ålands Framtid? Jag tycker inte att det är riktigt realistiskt att göra på det här sättet. Jag antar att regeringen årligen kommer att redovisa fram till valet vad man har åstadkommit i samhällsstrukturreformen och vad man avser att göra. Ett meddelande kunde eventuellt vara en sammanfattning av det, men jag vet inte om det har någon mening.
Ingen vet riktigt var det långsiktiga arbetet slutar. Man har satt upp sådana kvalitetsmål som att alla ska få likvärdig service också i framtiden och att den kommunstruktur som vi har idag inte kommer att kunna leverera den servicen till alla på Åland. Därför måste man också vidta ekonomiska och andra åtgärder för att öka samarbetet och effektiviteten inom serviceproduktionen. Riktigt så där glasklart är det väl inte vad den där åtgärdsuppmaningen kunde leda till. Tack, fru talman.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Jag ska ta upp två saker. Jag ska börja med att friska upp ltl Sundbacks minne lite. När vi förra veckan diskuterade den här frågan i salen så efterfrågades en inbjudan till oppositionen till det här stormötet. Men någon sådan inbjudan var man inte villig att ge från regeringens sida. Så det är svaret på varför man saknade oppositionsrepresentanter på stormötet. Vill man ha oppositionens hjälp så gäller det att sträcka ut handen också.
Vad gäller att konkretisera arbetet med samhällsreformen så ser vi i Ålands Framtid det som det absolut viktigaste, att vi kan börja diskutera de politiska prioriteringarna här i salen så fort som möjligt. Därför är det av största vikt att vi samlas i en parlamentarisk kommitté och diskutera de här konkreta förslagen på hur vi kan effektivisera samhällsservicen. Därför vill också ha ett meddelande vad regeringen i det här läget tycker och väljer att prioritera för att få arbetet vidare.
Ltl Barbro Sundback, replik
I det första fallet så hade inbjudan gått ut redan långt före vi började den här debatten. De inbjudna representerade framförallt kommunerna eller näringslivet. Det var ju inte lagtingets process utan regeringens. Men flera av oppositionens medlemmar har ju framskjutna positioner i det kommunala så jag antar att det fanns möjligheter att delta om man ville.
Sedan angående processen, man ska prioritera här i lagtinget, ja det kommer man att få göra i samband med budgeten. Ltl Axel Jonsson och flera andra från oppositionen har ju förkastat regeringens sätt att jobba med de här frågorna och tycker att det inte händer någonting och att det inte fungerar. Jag antar att det är svar på frågan.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är lite märkligt att ltl Sundback nu står och kritiserar att vi vill tillsätta en parlamentarisk kommitté när man de facto har godkänt en sådan formulering i regeringsprogrammet. Varför kan vi inte tillsätta parlamentarisk kommitté? Det här är ju trots allt regeringens eget förslag från början.
Ltl Barbro Sundback, replik
Regeringen bedömer när den parlamentariska kommittén kommer till, inte lagtinget.
Om vi ska börja prioritera här idag och nu så är inte processen upplagd på det sättet. Det har ju framkommit här senast vi debatterade hur regeringen jobbar just med det här ärendet. Det kommer inte att vara så att man jobbar gentemot kommunerna enligt en viss agenda och så kommer man hit och har prioriteringsomröstningar. Det kommer inte att fungera så.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! I grunden är idén som ltl Sundback och socialdemokraterna framför en idé som jag ställer mig positiv till. Jag hörde till dem som lyfte utbildningen när vi skrev regeringsprogrammet, men jag fick då konstatera att det gick. Jag är lite frågande att vi lägger in det nu när vi har vi enats kring hur vi ska jobba vidare med samhällsreformen. Det här är frågor som absolut kommer att beröras längre fram. Men att lägga in det nu i det paket som vi jobbar med så förvånar mig nog lite.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det är kanske förvånande. Däremot är det från socialdemokraternas synvinkel bara en tanke, ett önskemål. Det är naturligtvis regeringen och framförallt minister Ehn som avgör hur frågan ska behandlas. Jag tror säkert att frågan kan förankras i den här processen på annat sätt än genomgång en arbetsgrupp liknande de två som vi har nu. Men vad vi vill understryka är att utbildningen måste vara med på något sätt och vis.
Minister Johan Ehn, replik
Fru talman! Jag är helt ense med ltl Sundback om att det här är frågor som absolut måste finnas med när det gäller samhällsreformen framåt, men det finns också många andra frågor som skulle ha liknande status. Tar vi hela barnomsorgen så är den liknande som grundskolan, detsamma gäller äldreomsorgen, den har samma närhetsbehov när det gäller servicepunkterna. Man kan säkert hitta beröringspunkter när det gäller ledningen. Till saken hör att det är nog inte upp till minister Ehn huruvida det här blir gjort eller inte. Det gäller om vi kan komma överens gemensamt i landskapsregeringen om det här genom diskussioner.
Ltl Barbro Sundback, replik
Var gäller de sociala områdena, barnomsorg och äldreomsorg, så är de inte specifikt omnämnda i arbetsgruppen för den sociala sektorn. Däremot är de inte heller uteslutna. Det finns en brasklapp att i den mån den här arbetsgruppen har tid och möjlighet så kan man ta in nya frågor. Vi vill inte att utbildningen lämnas utanför processen. Vi vill göra regeringen uppmärksam just på den saken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det är lite sådana här utspel som detta med grundskolan och viljan från majoriteten att profilera sig som gör oss lite betänksamma på hur det här ska drivas framåt. Annars köper liberalerna tankegångarna med grundskolan. Men socialdemokraterna har, genom lantrådet, posten som chef för ledningsgruppen. Det är lite förvånande att man inte diskuterar de här frågorna inom majoritetsblocket, även fast vi stöder grundtanken.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, man får väl säga som räven; ”det är surt sa räven om rönnbären”.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Var den repliken riktad till ltl Sundman själv? Jag gav stöd för tankegångarna.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Jag väljer att ta emot stödet med tacksamhet. De här andra antydningarna om utspel förbigår mig med tystnad om vi vill nå resultat i den här reformen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Roger Jansson, replik
Jag skulle gärna se att lantrådet inträder i den här debatten efter det här inlägget. Efter regeringsprogramskrivningen så har regeringen Gunell avgränsat samhällsservicereformarbetet på ett mycket tydligt sätt. Moderaterna har för sin del under hela processen gärna haft ett bredare arbete, men det har inte blivit på det sättet. Men vi är nöjda med de avgränsningar som regeringen Gunell har gjort. De stora sjok som finns vid sidan av det som har överenskommits är grundskolan, den fria bildningen, barnomsorgen, äldreomsorgen och den allmänna sociala omsorgen som kommunerna har hand om. Vi har kommit överens i regerandet att det här inte ska blandas in. Vi kunde naturligtvis blanda in de här andra områdena också, men vi avser inte att göra det. Jag hoppas på ett klargörande från regeringens sida.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, detta med replik, vem ska det riktigt anföras till, till lantrådet eller till mig? Ja, det började inte så.
Vi har ingenting emot avgränsningarna i det uppdrag som nu föreligger. Vi fortsätter att jobba på. Sedan har vi åsikter om skolan och bildningsväsendet, att de måste på något vis med i den här processen, allt annat skulle vara förvånande. Jag antar att också moderaterna tycker att det är en viktig samhällsservice som vi ska slå vakt om.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Som minister Ehn här redan anförde så har vi från vår sida framfört grundskolan och den fria bildningen som ett sådant område. Vi har ursprungligen i regeringsförhandlingarna framfört de övriga områdena också; barnomsorgen, äldreomsorgen och den allmänna sociala omsorgen, med andra ord, alla områden som kommunerna hanterar idag. Men det är ett för stort paket har det visat sig. Därför har regeringen Gunell gjort alldeles utomordentliga avgränsningar som vi på olika sätt har varit med och understött och avser att jobba i enlighet med.
Det här nu ett nytt inspel från socialdemokraternas sida, därför denna replik till ltl Sundback.
Ltl Barbro Sundback, replik
Inspel och inspel, vi är ju överens om att det är en viktig fråga för samhällsreformen, precis som moderaterna anser. Att vi sedan lyfter det i debatten har inte några andra konsekvenser än att vi hoppas att ansvariga ministern eller regeringen i sin helhet kanske tar initiativ.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Ltl Sundback nämnde att utbildningen kunde vara ett område i samhällsstrukturreformen. Som ltl Sjögren sade så anser vi att grundidén är god. Men som det verkar nu här i salen så kanske utbildningen är färdig reformerad genom att den inte finns med här.
En sak som man kanske kunde ha tänkt på i det här paketet är att utbildningen ändå inte finns med under den digitala agendan. Utbildningen kunde vara en del av den digitala agendan. Vad vi har erfarit så har inte ens utbildningsområdena blivit tillfrågade om man ville vara med i den digitala agendan. På det viset kunde liberalerna komma med en liten kompromiss här att få in utbildningen, man kunde ta in utbildningen under den digitala agendan för att hjälpa regeringen på färden.
Ltl Barbro Sundback, replik
Den frågan har vi inte diskuterat, men det är möjligt att utbildningen också ska vara med i den digitala agendan i ett eller annat skede. Däremot skulle jag inte säga att grundskolan är klar. I de väldigt små kommunerna där vi ser avfolkning så minskar elevunderlaget ganska drastiskt nu. Det löser sig inte av sig självt att tillse att skolorna, speciellt i de små skärgårdskommunerna, kan fortleva. Det är någonting som vi inte kan blunda för. Man måste nog med öppna ögon se på hur drastiskt elevunderlaget går ner. Det är inte många år sedan som vi har satsat stora pengar på att bygga ut de här skolorna. Det är tragiskt att se att det ser mörkt ut inför framtiden.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Vad gäller den digitala agendan så är det många bitar i samhällsstrukturreformen som man inte vet hur ska utformas. Man har workshops och det är bra, man får många idéer och sedan konkretisera man idéerna.
Redan idag finns det faktiskt på utbildningsområdet digitala agendor, exempelvis södra Ålands högstadiedistrikt har sin e-förvaltning jättebra upplagd. Där har man redan en modell som man faktiskt skulle kunna ta efter och den vägen komma in på utbildningen genom den digitala agendan. Man kunde faktiskt få snabba åtgärder inom samhällsstrukturreformen och genom den digitala agendan inom utbildningen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det händer säkert mycket på utbildningsområdet. Vi har ju också möjligheter idag via högskolan att erbjuda utbildningar på nätet. Man kanske är lite längre hunnen i vissa områden inom utbildningen. Det finns ju ingenting som säger att man inte också där skulle kunna börja se över strukturerna och resurserna.
Onekligen är det för Åland ytterst stor betydelse att ha den här möjligheten för människor att utbilda sig och inom vissa specialiteter. Visst är frågan angelägen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Angående samhällsservicereformen nämns i många sammanhang att man ska ha likvärdig service oberoende av var man bor. Jag skulle gärna vilja veta vad ltl Sundback menar med det. Menar ltl Sundback också att servicen är likställd, oberoende av var man bor? Ska man garanteras ett åldringsboende hemma i kommunen i Sottunga eller Kökar? Ska man få likvärdig service, men kanske centraliserat någonstans. Är det samma sak när det gäller skolor? Det skulle vara intressant att få reda på var man menar.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Den frågeställning, som ltl Brage Eklund tar upp, tror jag att är den verkligt avgörande frågan för hur vi ska lyckas med hela den processen. Regeringen har fattat ett beslut om att man ska göra en så kallad garantilag. Den garantilagen ska ge just en typ av subjektiva rättigheter. Oberoende av var man bor eller är skriven så ska man ha vissa rättigheter. Ska det finnas grundskola där, ska det finnas grundskola, ska det finnas äldreboende, ska det finnas dagis eller hur ska det se ut i framtiden? Tryggas individernas rättigheter, oberoende av var man bor på Åland, så är det ju det som avgör servicenivån.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Tolkar jag ltl Sundback rätt så när garantilagen kommer är det helt avgörande vad som klassas som likvärdigt och likställt. Man får vänta på lagförslaget och då får man se vad likvärdigheten och likställdheten står för. Jag hoppas att det är meningen att man lovar dem service som bor ute i randkommunerna, exempelvis Kökar och Sottunga. Eller blir servicen likvärdig om man erbjuder central service istället? Om det är på det viset så är det risk att avfolkningen i skärgården kommer att gå ännu fortare.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, så resonerar vi, det är garantilagen som ska avgöra servicenivån i kommunerna. Sedan vad kommunen ska ha för roll för att trygga den servicen blir sedan kanske inte av en underordnad betydelse, men det är mera hur den här tjänsten ska produceras. Då kan man uppnå effektivitetsvinster om inte varenda enskild kommun ensam ska dra försorg om att medborgarna får den här servicen. Vi ska gemensamt garantera att servicen finns på de här platserna. Jag kan till och med tänka mig att de här gamla kommungränserna på något sätt blir kvar. Vi har ju byggt upp servicen så att det finns en infrastruktur. Men idag är det för mycket dubbelarbete, det är för ineffektivt och det är för dyrt. Men man ska också ta vara på det som har skapats tidigare.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Med ltl Sundbacks anförande så blev förvirringen ännu större, den breder ut sig. Orsaken till att vi ställde det här spörsmålet är just detta att vi har fått så många olika signaler från regeringsblocket. Orsaken är också att det här arbetet har ändrat riktning under det här året som har gått. Regeringsprogrammet sade en sak, tilläggsbudget sade en annan sak och nu i budgeten sägs ytterligare en tredje sak. Vi ställde spörsmål för att vi skulle få svar från majoriteten. Nu visar det sig att vi får olika svar från majoriteten. Vad ska vi tro på och vad är det som egentligen kommer att gälla framöver? Ska socialdemokraternas inspel nu om utbildningen också komma med som en arbetsgrupp? Förvirringen är stor och tydligen finns förvirringen också i majoritetsblocket.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Det är ju tråkigt om vtm Viveka Eriksson känner sig så förvirrad. Jag hoppas att jag ska kunna hjälpa till lite. Jag ser inte de här avvikelserna som vtm Eriksson påpekar, att det skulle finnas olika uppfattningar i regeringsprogrammet och budgeten.
Däremot kunde det ha varit värdefullt om vtm Viveka Eriksson, som antingen är kommunstyrelsens ordförande eller fullmäktiges ordförande, skulle ha varit med på det seminarium som jag refererade till. Det kanske hade skänkt lite mera ljus över sakernas tillstånd.
Vtm Viveka Eriksson, replik
Talman! Att jag känner mig förvirrad beror på ltl Sundbacks utspel som också moderaterna reagerade på. Man för in någonting helt nytt i en process som man har satt igång.
Från liberalernas sida har vi sagt att vi har sett den här förändringen från tilläggsbudgeten till budgeten. Förväntningarna har byggts upp och nu väntar vi på april. För vi har fått besked om att i april ska vi få veta vad man egentligen tänker göra framöver. Kommer också då utbildningen, Medis och högskolan att finnas med i det arbetet? Åtminstone var det detta som ltl Sundback just stod här i lagtinget och sade. Nu för vi en debatt här för att också vi i oppositionen ska få en mer klargörande bild om vart vi är på väg. Därför kommer vi också att stöda klämmen om att vi april i lagtinget ska få besked.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tror att vtm Eriksson framförallt ska läsa budgeten. Hänvisningen till april gäller de två arbetsgrupperna som jobbar nu. Den ena gruppen jobbar med sociala frågor och den andra gruppen med tekniska frågor. De grupperna kommer att rapportera till regeringen. I fall de rapporterna i någon form kommer hit till lagtinget kan jag inte svara på. Det är regeringens bedömning. Men om vtm Viveka Eriksson förväntar sig att i april får svar på alla sina frågor så måste jag tyvärr meddela att det tror jag inte är möjligt.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Större enheter kan vara kostnadseffektivare, men inte per automatik. Det förde vi fram i förra veckans debatt. Vi tycker att det var en intressant debatt kring den frågan. Problemet är att vi inte kan diskutera vare sig större enheter eller mindre enheter vad gäller samhällsservicereformen. För det finns inte några konkreta förslag, vilket vi saknar från Ålands Framtid. Vi vill kunna diskutera enskilda frågor istället för att diskutera allt som ett enda paket. Vi tror att det är detta som gör att vi inte får någonting att hända i den frågan.
Jag vill börja med att ge en eloge till moderaterna som förde fram lite politiskt innehåll i debatten. Man sade att lite tvång kan behövas för att få ihop kommunerna. Jag tycker att det är bra att man kommer med politik från moderaternas sida. Jag hoppas att man också ska kunna komma med politik från andra partier här i salen. Jag har full respekt för den åsikten trots att jag inte delar den, att vi behöver tvång för att få ihop kommunerna för att vi i förlängningen kan effektivera samhällsservicen. Men det intressanta är egentligen inte om det behövs tvång eller inte, utan det intressanta uppstår när man börjar diskutera vad egentligen tvång är. För tvång blir det ju per definition först när kommunerna inte längre har något val än att följa den linje som ritas upp från lagtingets sida. Det är nästan en filosofisk fråga när ett incitament övergår till att bli ett tvång. I Ålands Framtid är vi de facto oroliga över att landskapsregeringens politik redan håller på att bli tvingande för kommunerna. Detta eftersom landskapsregeringens politik bygger på att kommunerna ska tillfredsställa framtidens växande servicebehov, men med mindre tillgängliga medel än idag.
Om lagtinget inte ändrar på den här ekvationen tvingar vi de facto kommunerna att lösa den själva. Då finns det två alternativ för kommunerna. Kommunerna kan välja att gå ihop för att lägga ner kommunkanslier, skolor och äldreboenden och centralisera till större enheter. Då kan man möjligtvis spara pengar. Det här är kanske någonting som kommunerna tvingas att göra om vi inte löser den här ekonomiskt ohållbara ekvationen. Följden av detta blir större enheter och längre avstånd för medborgarna.
Det andra alternativet är att höja kommunalskatten. Då kan man fortsättningsvis finansiera ett växande behov av service med lika hög kvalitet. Tyvärr kan det vara så att både nedläggningar av skolor och höjda kommunalskattesatser inte kommer att kunna undvikas, men så långt som möjligt måste vi ju på borgerliga Åland undvika det här.
Därför är Ålands Framtids vilja att i första hand att spara i landskapsregeringens verksamhetsutgifter för att kunna frigöra så mycket resurser som möjligt till att upprätthålla en decentraliserad högkvalitativ samhällsservice utan alltför höjda kommunalskatter.
Angående att en garantilag ska lösa problemen framöver har vi från Ålands Framtid väldigt svårt att förstå. Vad är egentligen syftet bakom garantilagen? Ja, likvärdig service pratas det om. Men ska inte servicenivån regleras i varje specifik lagstiftning? Ska inte grundskolans miniminivå vad gäller service till barnen och medborgarna stadgas i grundskolelagen? Varför ska man ha en garantilag som på något sätt ska gå in och säga att alla har rätt till likvärdig service när man de facto redan idag är skyldiga att tolka lagen någorlunda lika vad t.ex. gäller grundskolan i grundskolelagen? Inte ska väl missbrukarnas rättigheter garanteras i en garantilag, det verkar lite bakvänt enligt vårt sätt att se det. Alla är vi lika inför lagen, det är en grundläggande princip som vi bygger vår lagstiftning och våra politiska beslut på.
I Ålands Framtid är vi beredda att bidra med våra tankar och idéer. Vi vill göra allt för att vi ska kunna upprätthålla den goda service ålänningarna får idag. För att få möjlighet att diskutera de politiska prioriteringar som förr eller senare måste upp på bordet föreslår vi därför följande åtgärdsuppmaning: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att senast den sista april 2013 återkomma med ett meddelande för hur och inom vilken tid samhällsstrukturreformen ska genomföras och att landskapsregeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté för att konkretisera det långsiktiga arbetet.”
Landskapsregeringen har ju trots allt själva föreslagit i regeringsprogrammet att en parlamentarisk kommitté ska tillsättas för att reda ut vilka åtgärder som har tillräckligt bred majoritet att kunna förverkligas. Vi tycker att det här är en klok tanke. Vi vill gärna vara med och bidra med våra åsikter och prioriteringar för att kunna driva våra intressen. Vi måste försöka komma framåt och hitta de punkter där vi kan enas och där vi kan hitta majoritet för att få till förändring, för den diskussionen saknar vi helt och hållet idag. Vi kan inte för all evighet diskutera målbilder och allmänna principer. Vi måste få de konkreta kärnfulla politiska åtgärderna på bordet för diskussion.
Vi är beredda att börja diskutera lite politik. Den fråga som kommer att snurra vidare i mitt huvud är: Hur länge behöver regeringen fundera för att kunna sätta sig ner med oss andra och diskutera lite politik? Tack, fru talman.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Tack för berömmet till moderaterna, vars linje är ännu tydligare än det som kollegan Jonsson här angav. Vi har i vårt partiprogram angivit att det är servicen till medborgarna som ska vara högklassig och över hela Åland. Det ska vara ledstjärnan för arbetet med samhällsservicereformen.
Det andra dokumentet är det regeringsprogram som vi har skrivit under. Där har vi avgränsat arbetet i den här regeringen till ett tydligt område som regeringen Gunell står för och det står vi bakom.
Sedan började ordet tvång användas på ett lite märkligt sätt. Vad är tvång? Ltl Petri Carlsson använde sig av orden lite tvång för att nå de här målen. Kommunallagen i sin nuvarande form är ett tvång. All sociallagstiftning, all skollagstiftning, planerings- och bygglagstiftning, allt är tvång när vi lagstiftar.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är precis den diskussionen som jag är ute efter. Vad är tvång? Vad menar man från moderaternas sida med tvång? Vi är oroliga för att den ekonomiska politiken som de facto föreslås från regeringens sida redan tvingar kommunerna till att börja fundera på att höja sina kommunalskattesatser för att få det att gå ihop på längre sikt. Är det här verkligen en politik som moderaterna förespråkar, att tvinga kommunerna att på sikt höja sina kommunalskattesatser? I Ålands Framtid ser vi oss som ett borgerligt parti. Vi hade hoppats att få stöd från våra moderata vänner, men det ser tyvärr ut att utebli.
Vtm Roger Jansson, replik
Det sista var något som jag överhuvudtaget inte begrep logiken i. Det måste föreligga något missförstånd.
I riket har man använts sig av statsandelsreformen och statsandelarna för att tvinga ihop kommunerna. Vi moderater på Åland har sagt att det ska vi inte göra här, men vi kan inte fortsätta att pumpa in pengar i kommunerna som redan idag på Åland per producerad enhet får mycket mera pengar än vad både svenska och finska kommuner får. Någonstans måste det finnas ett tak för stöden till kommunerna. Vi har nått dit har vi sagt.
I den fortsatta processen när vi sedan konkretiserar så ska naturligtvis lagstiftningen in. Land ska med lag byggas, lagstiftning ska styra det som vi genomför när det också gäller de organisatoriska åtgärderna för att skapa service på Åland. Det får man naturligtvis kalla tvång om man vill, det är just det som vi är ute efter, lag och ordning.
Ltl Axel Jonsson, replik
Man ska inte använda landskapsandelarna för att tvinga ihop kommunerna, det får verkligen hoppas. Men det är de facto det som man redan har börjat göra. Man minskar på landskapsandelarna från och med nästa år, vilket landskapsregeringen har valt som en hållbar ekonomisk politik. Vi delar inte den uppfattningen om att det här är rätt väg att gå. Vi vet att det är kommunerna som ska stå för framtidens service och behovet av service bara växer. Kommunerna klarar inte av att leverera samma och höga kvalitet med mindre medel än idag, om det är det som vi vill att de ska göra. Vi i Ålands Framtid har svårt att få den ekvationen att gå ihop. Vi ser inte hur det rimmar med en hållbar borgerlig politik.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Ltl Jonsson nämner här i sitt anförande att grundutbildningen överhuvudtaget inte skulle behöva tas i beaktande i garantilagsarbetet. Då undrar jag hur ledamoten ser på rättvisan kring bl.a. timfördelningen, års veckotimantalet och timresursen inom skolväsendet?
Ltl Axel Jonsson, replik
Som jag ser det så finns det stadgat i grundskolelagen vad skolorna ska leverera. Jag ställer en motfråga: Varför räcker inte detta som en garantilag för utbildningen? Jag tycker att det är ett bakvänt resonemang att man i en övergripande garantilag ska stadga någon slags övergripande rättigheter. Varför kan man inte gå in i enskild speciallagstiftning som för t.ex. grundskolan i grundskolelagen och säga hur pass stor timresurs eller någon annan beskrivning av vad man menar med likvärdig service, för det är ändå dit man kommer sist och slutligen.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Tyvärr blottar lagtingsledamoten sin okunskap inom det här området. Bara vad gäller års veckotimmar så består det av en gaffel. Vissa kommuner erbjuder till och med 13 flera års veckotimmar än grannkommunen. Det betyder alltså 494 lektioner mera under en elevs skoltid. Kan det vara rättvist?
Ltl Axel Jonsson, replik
Såsom vi ser det från Ålands Framtids sida så är det här en frihet som vi ger kommunerna, att fördela sina pengar på det som de tycker är viktigt. Vi tycker att den kommunala principen om självstyrelsen är någonting som vi vill bevara. Är det så att regeringen vill likställa timresurserna för alla de åländska kommunerna och säga att det här är det som ska gälla så må väl det vara regeringens politik. Men varför ska man stifta detta i någon slags garantilag? Varför kan man inte justera den gaffeln och säga vilken timresurs man ska ha och hur många lektioner per elev man ska ha. Varför gömmer man sig bakom garantilagen? Återigen vågar man inte lyfta upp det som är själva kärnan i problematiken, utan man gömmer sig bakom en allmän skrivning om en garantilag och det har vi lite svårt att acceptera.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Jag önskar ett litet förtydligande av ltl Axel Jonsson. Är Ålands Framtid emot en garantilag? Senast när vi debatterade i förra veckan så upplevde jag att ltl Jonsson verkligen ville se till att servicen skulle bli kvar ute i kommunerna. Det är lite det som garantilagen går ut på, att vi ska ha servicen kvar i kommunerna så att inte allt blir centraliserat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Ja, det skulle vara intressant att få ett förtydligande. På vilket sätt ser den här garantilagen till att servicen blir kvar ute i kommunerna? Vi förstår att det handlar om att stadga någon slags nivå i en garantilag för vad likvärdig service är. Men vi menar att man istället borde gå in i varje specifik lagstiftning och ändra på de delar där det finns för stora skillnader, om det är så att man vill jämna ut skillnaderna i den servicen som de olika kommunerna erbjuder. Varför behöver man den här garantilagen? Det frågetecknet kvarstår hos oss.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Det känns som om det här blir råddigare och råddigare. Jag vet inte om det är jag som missförstår ltl Jonsson eller vad det beror på.
I ett tidigare replikskifte så tyckte ltl Jonsson att det ändå ska finnas en viss kommunal skillnad, man ska ha rättigheten att lite kunna ändra när det var prat om läroplanen och timresursen. De ska få skilja lite emellan kommunerna. Medan i replikskifte med mig nu så ska det inte vara så. Jag önskar ett litet förtydligande. Är det så att vi ska ha en likvärdig service på Åland eller ska vi kommunerna kvar och ha detta som ett konkurrensalternativ? Ltl Jonsson har nämnt mycket om låga skatter, att man har möjlighet till det men så kanske servicen är därefter.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det är de facto ingen idé att vi har några kommuner om man inte ska ge dem någon frihet att prioritera de medel som de har att tillgå.
Tar man t.ex. timresursen, som diskuterades här tidigare, då kan man säga vilken timresurs som ska gälla. Då skriver man in det i grundskolelagen och det har vi gjort idag i och med att vi har en gaffel. Vi säger vad den lägsta timresursen ska vara, lägre än så får man inte gå enligt lagen och det är väl en garantilag i sig. Det här finns väl redan och om man är missnöjd med det så får man vill höja den undre tröskel om det är det som man är ute efter. Men att skriva ner en garantilag för att lösa problemet är ju bara att krångla till det hela. Gå in på det som man vill förändra istället för att gömma sig bakom den här garantilagen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Ltl Jonsson fortsätter att leverera bred sida efter bred sida mot regeringsblockets arbete med samhällsservicereformen och efterlyser hela tiden konkreta förslag och nu också senast konkreta förslag på större helheter. Ltl Jonsson började sitt anförande med att man vill ha större helheter som konkreta förslag att diskutera utifrån.
Vad vill Ålands Framtid och vad vill ltl Jonsson? Vad är lösningen? Jag hörde något om att man skulle bevara alla 16 kommuner. Kan jag få en bekräftelse på att det är detta som Ålands Framtid vill.
Ltl Axel Jonsson, replik
Vi har sagt hela tiden att vi inte är emot att kommunerna slås ihop, men då ska de göra det på frivillig basis. Initiativet ska komma från kommunerna. Ja, vi vill bevara de 16 kommunerna som idag tills kommunerna tar initiativ till annat. Det är det som är hela kärnan i vår politik. Vi menar att kommunerna fortsättningsvis ska sköta skolan och den service som de producerar idag. Men vi måste också vara beredda att titta på sådana områden som är ekonomiskt betungande. Kan landskapsregeringen ta på sig sådana behörigheter? Kan man överföra någonting? Finns det en orsak att Sottunga ska ha missbrukarvården på sitt behörighetsområde? Man kan åtminstone ställa sig frågan. Det här är en fråga som regeringen helt har utelämnat i sitt arbete och det må väl vara en prioritering från regeringens sida. Det är bra att man har en prioritering, men vi vill se flera politiska prioriteringar från regeringen för att vi här i salen ska kunna diskutera och debattera de olika förslagen.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Tack åtminstone för ett halvt konkret besked. Jag undrar fortfarande hur Ålands Framtid och ltl Jonsson ser på den kommunala självstyrelsen eftersom ansvar och befogenheter och finansiering måste gå hand i hand. Då bör väl också kommunerna ta ansvar för att finansiera sin service? Om inte så borde landskapsregeringen då ta över det och sköta finansieringen också. Hur ska det finansieras i landskapsbudgeten? Det skulle jag vilja ha svar på och det har jag inte fått svar på från Ålands Framtid tidigare. Hur tänker man finansiera all service som man ska ta över på landskapsnivå? Hur ser Ålands Framtid på om den kommunala självstyrelsen urholkas ganska kraftigt? T.ex. en trafikolycka kan rasera Sottungas ekonomi, som ltl Jonsson lyfte upp som ett exempel. Ska vi skicka dit ännu mera pengar kontinuerligt? Hur ser ltl Jonsson på det?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det var många frågor, jag hinner knappast redogöra för dem alla i en replik.
Om vi tar det sistnämnda så har vi föreslagit att man ska titta på de särskilda landskapsandelarna, t.ex. för specialomsorg och missbrukarvård, för det är inte kommunerna som betalar för sin egen service. Man får idag redan en ganska stor del av landskapet. Så principen om att man ska finansiera sin egen verksamhet är nog redan idag en princip med modifikation. Det är inte någon svartvitt system.
Vi har sagt att vi vill gå in och titta på om vi solidariskt kan stöda de mindre kommunerna på de områden där de har det ekonomiskt tungt idag, i klartext; ge mera pengar åt de svaga kommunerna för att de ska kunna klara av följande utmaningar. De svaren saknar vi från landskapsregeringens sida. Det finns inget som helst svar på hur man t.ex. ska lösa Sottungas ekonomiska situation. Hur länge ska vi få vänta på ett sådant svar?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Ltl Jonsson är lite frågande till garantilagen. En garantilag kommer att innehålla de grundläggande rättigheterna till service, vilken service som ska finnas i de mindre orterna. Garantilagen borde stiftas med kvalificerad majoritet, vilket betyder att det också ska finnas en trygghet så att den lagen inte ändras bara hur som helst, det är vitsen.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det kan jag givetvis se en poäng i. Det intressanta är ändå vad man väljer att sätta in i garantilagen. Är det enda syftet att den ska bli svårare att ändra på så kanske en garantilag kan vara en passande form. Jag tror inte att det är fallet om man ser till alla de specifika frågor som kan tänkas föras in i en garantilag. Tar vi t.ex. timresursen i grundskolan så tror jag knappast att vi ska skriva någon slags garantilag om hur mycket timresurs vi ska ha i grundskolorna. Det ställer åtminstone jag mig skeptisk till. Det skulle vara roligt och intressant att få en liten redogörelse från regeringens sida hur man tänker göra med garantilagen och vad ska den innehålla? Delar inte ltl Sundblom den uppfattningen?
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! Inte ska det finnas några timresurser i en sådan lag, utan det är de grundläggande rättigheterna till servicen.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Göte Winé
Tack, fru talman! Det är en intressant debatt när vi debatterar spörsmålet om samhällsreformen. Det är klart det berör när det gäller kommunerna vi bor i. Spörsmålsfrågan är: På vilket sätt och med vilken kommunstruktur ska samhällsservicen skötas i framtiden? Det är ledamot Axel Jonssons fråga i spörsmålet.
Under åren har vi haft otaliga diskussioner om att det behövs en samhällsreform. Jag vet inte hur många gånger kansliminister Gun-Mari Lindholm varit här uppe och förklarat att processen pågår. Vi har nästan alla ledamöter varit uppe och diskuterat samhälls- eller kommunreformen. Man är hela tiden i en process. Jag känner själv att jag håller på att få ett lite eget ”race” för färre och färre verkar hålla med om mina tankar verkar. Det kommer in nya inspel och nya reflektioner som gör att debatten blir konstruktiv och ger färdkost till de olika arbetsgrupperna.
Jag kommer också att ge lite färdkost till arbetsgrupperna. Vissa partier vill att allt ska vara som det är för att vi har det så bra nu. Men har vi det så bra egentligen ute i kommunerna? Kommuner med röda siffror blir fler och med allt större röda siffror så något måste vi göra anser jag.
Visst kan vi göra en förändring, men bara om kommunerna vill säger vissa. Vem ska man fråga om de vill ha en kommunreform när det görs en samhällsreform? Ska vi då fråga kommunerna vem som vill göra en kommunreform?
Nu gör landskapet en samhällsreform där man bl.a. ser över den sociala sektorn och den tekniska sektorn. Man behöver ha två aspekter på det; blir det bättre för invånarna och blir det bättre för kommunen? Med det så menar jag att om man lyfter ut vissa sektorer från kommunerna så måste man se att vad som är syftet. För vem och vad är det värt?
Barnskyddet tas ofta som ett exempel. Många säger att se på barnskyddet nu, det är så svårt för små kommuner att göra det enligt den nya barnskyddslagen. Eftersom jag själv sitter i en liten kommuns socialnämnd så vet jag att det inte är lagen eller rättsskyddet som är problemet - utan kostnaderna. Visst är det så att om man har en enhet som sköter utredningarna över hela Åland så blir det en likvärdig behandling. Men ska ändå sedan hemkommunen sitta med kostnaderna utan att kunna påverka, t.ex. om det blir en värdkommunsmodell?
Barnskyddskostnaderna stiger i kommunerna och här behöver man se hur man kan hjälpa i ett tidigt skede.
Vi har idag tre stycken kommuner som har familjearbetartjänster inrättade och det är viktigt att sådant förebyggande arbete fortsätter i kommunerna. Barnskydd är en hjälp för familjer inte en bestraffning som många tyvärr ser det.
Sedan kan man också se hur man kan utveckla stöd- och specialundervisning för hela Åland så att vi har likvärdig service även där. Men jag vet att det här är något som minister Johan Ehn redan har tittat och funderat på hur man kan gå vidare och utveckla. Jag tror t.o.m. det finns en skrivning i budgeten om det.
Hur är det inom handikappservicen, är det likvärdigt där? Många gånger pratar man om barnomsorgen. Man ska kunna jobba i Saltvik och gärna lämna sitt barn i Mariehamn för då ha man mer kvalitetstid med barnen. Här finns mycket saker som man kan titta på.
Fru talman! Jag är för en samhällsreform för något måste göras, som jag nämnde tidigare. Men ska man plocka ur verksamhet och göra kommunerna till ett mer tomt skal eller ska det vara en kommunreform? Vi måste se nu hur man kan hjälpa de mindre och ekonomiskt svaga kommunerna. Det är bra att man nu utreder hur man kan utveckla vår samhällsservice, men ha sedan inte kommunerna kvar bara för att vara snäll. De så kallade ekonomiskt svaga kommunerna blir allt svagare medan vissa andra kommuner lever gott på bl.a. samfundsskatten och tävlar i racet att ha så låg kommunalskatt som möjligt.
Jag tror inte att det stora hotet mot kvalitén och rättssäkerheten är kommunernas storlek utan det kan mera vara ett hot mot att man måste höja kommunalskatten.
Samhälls- och kommunreform behövs men vilken kommun vill ta över kostnaderna för lånen för en simhall i Godby eller ett kommunalt serviceboende för en annan kommun.
Fru talman! Det är inte lätt att göra förändringar. Hur kaxigt pratades det inte om att tidigare ha missbrukarvården in under ÅHS? Vart tog det vägen? Det är svårare än vad man tror att ändra på strukturella frågor. Som sagt det är inte bara verksamheten som är det tuffa. Den stora utmaningen är kostnaderna för kommunerna och likviditeten. Det är ingen hjälp att lyfta bort verksamheterna men ha betalningsansvaret kvar på kommunerna.
De enskilda kommuninvånarna vill ha en bra service vare sig det är plogning eller social service. De bryr sig inte heller så mycket om vad kommunalskatten ligger på utan mer vilken service de erbjuds.
Nu ska jag sticka ut hakan och säga att kanske alla kommuner på hela Åland borde ha 18 procent i kommunalskatt och samfundsskatten fördelas solidariskt mellan alla kommunerna. Då kanske samhälls- och kommunreformen är lättare att komma i mål med längre fram.
Fru talman! Det här är en lika komplex fråga som skärgårdstrafiken, ingen vill förlora något, gärna bara få mer. Så det här kommer att ta tid att komma i mål med. Men nu sitter den här landskapsregeringen i förarsätet och driver frågan. Jag tror nog det är ytterst få som väntar sig resultat inom så här kort tid.
Visst finns det, som minister Lindholm sade, meningsskiljaktigheter. Jag kommer inte att få igenom allt jag personligen tycker, men jag har förtroende för den här regeringen och dess arbete. I en demokrati så gäller det att ge och ta. Tack.
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Tack för ett sympatiskt och klokt inlägg av ltl Winé. Det var en sak som jag vill föra diskussion om. Det gäller de två kriterierna som skulle gälla för samhällsservicereformen och som många säger att det är på det viset. Den första tesen var att det ska bli bättre för invånarna. Den andra tesen var att ska bli bättre för kommunerna och ltl Winé frågade sig om det blir det. Det första kriteriet är någonting som vi moderater helt och hållet håller med om. Det centrala är att det ska bli bra för invånarna. Det är ur deras perspektiv vi vill se hela den här reformen. Den andra frågan; blir det bättre för kommunerna, är den frågan relevant? Vad är kommunerna? Kommunerna är invånarna och då räcker det väl kanske med den första frågan för att få den bästa möjliga lösning till stånd.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Ja, jag håller med vtm Jansson. Det är ju invånarna som gör kommunen. Men ibland hör jag många som är rädda för att man ska göra någonting åt kommunerna och de säger; ”nej gör inte en kommunreform, vi har det så bra som vi har det”. Men det är invånarna som är kommunen och gör man det bättre för invånarna så blir det automatiskt bättre för kommunerna. Här behöver vi titta på hur vi får detta till stånd. Gör vi det här bättre för invånarna då måste man också se om det blir bättre kostnadsmässigt. Jag nämnde tidigare de röda siffrorna. Blir det också en förbättring för kommunerna kostnadsmässigt?
Vtm Roger Jansson, replik
Fru talman! Det här är en av kärnfrågorna i den här reformen. Är kommunerna några kroppar i vårt samhälle som är centralare än sina invånares intressen? Det har kanske blivit så med åren genom utvecklingen från socknar till kommuner och dagsläget. Det blir lätt en känsla av att kommunerna är invånarna i kommunen. Men det blir allt mindre och mindre på det sättet. Därför borde man diskutera betydligt mera ur invånarnas synpunkt. Det är viktigt att om man har väl fungerande funktioner i kommunerna så ska man inte slå sönder det, utan det ska användas i den process som nu är på gång.
Ltl Göte Winé, replik
Vtm Jansson, jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Jag känner att den tekniska sektorns utredning är i goda händer.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Jag ska göra en liten utvikning. Jag tycker att det kan man göra här i parlamentet. De utvikningarna i anföranden där man har förklarat sitt partis politik har varit intressanta.
Jag stöder regeringen i den här processen och den minister som råkar vara i samma parti som jag. Det råder inget tvivel, vilket gruppen har framfört tidigare.
I ett sådant här arbete så måste man prioritera och välja. Man måste fokusera och man måste ha en process med en tydlig väg framåt för att få förändringar.
Jag skulle vilja framhävda obundens samlings förträfflighet i den här frågan genom att berätta hur vi har jobbat med den här frågan. Det som flera partier gör nu har vi gjort redan för länge sedan, nämligen året före valåret hade vi en process i vårt parti där vi på flera möten diskuterade detta. Vi såg att det här kommer att bli ett fokusområde under kommande valperiod. När vi gick till val så ville vi vara förberedda. Vi ville framförallt ha vänt på så många stenar som möjligt, känt på våra medlemmar och framförallt på de personer som kandiderar i val vad vi tycker och tänker om det här.
Vi hade ett program med tio punkter som sedan blev en förkortad version i vårt valprogram som man kan läsa på obs.ax, sidorna 7, 8 och 9, ”Samhällsreform för bibehållen välfärd”.
Det här gjordes före valet, det gjordes för valrörelsen, det gjordes för ASAM och det gjordes före regeringsprogrammet, där vi till viss del har kompromissat med de andra regeringspartierna och det ska lyssnas på utgående ifrån detta. Det är rätt så mycket av vår politik och våra tankar som ändå finns med tillsammans med de andra regeringspartiernas tankar som nu är målet för den process man driver på.
Det här programmet hette ”Vår hembygd det är”, det är nästan lite svulstigt, men det handlar om vår hembygd.
Det börjar med lite bakgrund. Jag vill nämna ett stycke där vi konstaterar att man har gjort en stor samhällsreform i Finland, både på kommunal och på regional nivå. Vi ska komma ihåg att vi styrs ofta mentalt av TV-Nytt, Husis och vad som sker i Finland. Men vi säger här att det som inte är relevant är att i Finland har kommunerna fortfarande sjukvården och hela gymnasialstadiet något som tidigare har överförts på landskapet, på statlig nivå på Åland så att säga.
Åland har inte riktigt samma behov trots att symtomen är lika. Jag ska inte nämna mer om bakgrunden.
Men sedan hade vi i ett skede, vilket också finns i vårt valprogram, en målsättning och den tål att citeras: ”Det åländska samhället ska klara av att producera samhällsservice av minst samma kvalitet och omfattning som idag till en kostnad som högst samma skattetryck som idag. Effektiviseringsvinsten av en samhällsreform går i huvudsak åt till den ökade försörjningskvoten som kommer sig av den demografiska utvecklingen där allt färre försörjer allt fler. Det åländska samhället ska i huvudsak vara småskaligt som idag. Åland ska ha en spridd bosättning och alla regioner ska vara livskraftiga utgående från sina förutsättningar inbegripet en stark centralort i och omkring Mariehamn. Rättssäkerheten för medborgarna ska garanteras och närdemokratin upprätthållas.” Det här är viktiga värderingar som vi fortsättningsvis har i den här processen. Det som gör Ålands speciellt ska också värnas.
Sedan hade vi redan då olika tyngdpunktsområden i den här förändringsprocessen som ASAM-gruppens arbete mycket har utgått ifrån. Vi sade: "Det är mer realistiskt att ta många små steg mot förändringar som möjliga än att fundera på några få stora steg som är omöjliga”. Jag tror att det är viktigt att påpeka att det är så som den här processen nu går framåt, framförallt när det gäller förankringen av det här arbetet.
Vi sade också; ”att bara ordinera antal kommuner som lösning på problemet gör att man kommer ingen vart” och det tror jag att alla håller med om. Särskilt nu när man har insikt i den här processen så skulle det göra att arbetet stannar upp och då blir det ovanifrånperspektiv.
Det finns en rad av avvägningar och avgränsningar att göra mellan t.ex. småskalighet och stordriftsfördelar, mellan regionalt spridd service och centralisering. Jag ska kort nämna de här tio punkterna.
Den första punkten är ”Avgränsning av välfärden och tydliga prioriteringar”. ”Det måste tydligt definieras vad som ingår i samhällets basservice och vad som kan anses inte höra till välfärden, vad de gemensamma resurserna, skattepengarna ska användas till. För att har resurser till att erbjuda vård och omsorg till dem som verkligen behöver måste man prioritera tydligt. Det som kan anses vara guldkant på välfärden kan erbjudas endast om det finns ekonomiskt utrymme och eller vara helt eller delvis finansierat med avgifter. Var ska samhället göra, vad ska privata näringslivet och vilken roll ska den tredje sektorn har i serviceproduktionen?” Det här är mycket viktigt en viktig fråga som nu finns med i processen. Många kommuner jobbar också parallellt med det här. Det finns kommuner som jobbar med det frivilligt och så finns det kommuner, både stora och små, som är tvungna att jobba med det.
Sedan hade vi också en punkt om finansieringen. Där nämnde vi dels den nya kommunalskattelagen som nu är på plats. Vi skrev: "Det är inte heller realistiskt att höja skattetrycket om Åland ska vara ett attraktivt samhälle att bo och arbeta i. Däremot finns möjlighet att bredda inkomstbasen med t.ex. en förnyad fastighetsskatt så att flera är med och bidrar till den totala skattekakan. En annan möjlighet är att ha större avgiftsfinansiering, åtminstone till den delen kommunens service kan anses vara utanför basservicen.” Vidare hade vi också föreslagit delad kommunalskatt. Flera av de här sakerna är också med i regeringens handlingsprogram och även i den här processen som nu pågår.
Vi hade ett begrepp som vi kallade för ”Livscykel, välfärd”, alltså den välfärd som man under en livscykel tar del av; barnomsorg, skola och äldreomsorg i kommunerna och det kan anses höra till basservicen eftersom man ta del av den normalt under ett liv. Alla gör troligtvis samma sak.
Sedan hade vi också en punkt som är pudelns kärna, den övergripande strukturen där vi nämner olika strukturförändringar. I det här skedet hade vi en punkt om överföring mellan kommuner och landskapet som senare blev det som vi i valprogrammet kallade ”Trygghetens Hus”. Där avvaktar vi nu den sociala gruppens tankar kring de här sakerna. Vi har haft flera modeller i våra processer.
Vi hade också en punkt om upphandling av tjänster från privat sektor. Särskilt i den tekniska gruppen är det en viktig dimension där man absolut kan driva många saker med privat konkurrens bara man upphandlar på rätt sätt.
En punkt heter medborgarutförd välfärdsproduktion. Där sade vi; ”Det är inte hållbart och lämpligt att samhället till alla delar har monopol på produktionen av samhällsservice gentemot medborgarna. I många fall är det motiverat att understöda medborgarproducerad välfärd t.ex. inom barnomsorg med barnomsorgspeng eller ett utvecklat hemvårdsstöd. Stöd för närståendevård inom äldreomsorgen är ett annat bra exempel. Det gäller att ta till vara detta engagemang från medborgarna själva och ge dem en skälig ersättning. Detta för att avlasta välfärdssystemen och skapa större valfrihet för medborgarna”. Där har vi i flera kommuner, tillsammans med andra partier, nu lyckats delvis driva igenom en sådan här utveckling, åtminstone är det en förbättring. Vi tror fortsättningsvis att det är viktigt.
Sedan är vi så ärliga att vi säger också här och i vårt valprogram, att i enstaka fall kan kommunsammanslagning vara ett alternativ så att två eller flera blir en kommun. Beroende på vad vi ger för kontext från landskapet, hur mycket stöd vi ger och vad vi stöder så skapar vi en möjlighet att ha en kommun som är en viss storlek. Ju större stödet är och ju mer stöd man ger så kan kommunerna vara mindre. Om man tänker sig en ändrad kontext så medför det att man får en rekommenderad minimistorlek för kommuner för att man ska orka med sig själv helt enkelt. Vad är då lagom och vad är för små kommuner? Nå, det kan man diskutera. Det finns kommuner som har det svårt. Jag tänker bl.a. på Sottunga och Kökar, vars representanter jag råkade sitta bredvid på bredgruppsmötet. De har helt andra utmaningar än t.ex. Lemland som är Ålands fjärde största kommun och är rätt så lagom, som kontexten är idag. Men det beror som sagt på hur vi ändrar kontexten.
Vi hade också en punkt om kommunalt samarbete där vi räknade upp flera alternativ, helt eller delvis kommunalägda bolag som man kan konstatera att oftast fungerar bra. Det är ett rationellt sätt att producera service, klar styrning och genomlysbart.
Det utskällda sättet att producera service, nämligen kommunförbund, konstaterar vi att också fungerar bra i många fall, men de står det inte i tidningen om t.ex. skolsamarbeten. När alla kommuner som är med ungefär har samma behov, samma kostnadsbild och man kan fördela kostnaderna rättvist då fungerar kommunförbund. Däremot säger vi att styrningen av kommunförbunden är en viktig sak att fundera på.
Vi nämner också kommunalt samarbete där en kommun är huvudman och andra köper tjänster enligt avtal, värdkommunsmodellen. Det förekommer i många framgångsrika fall idag och då blir det också ett tydligt förhållande. En beställare, en utförare och ett avtal och diskussion dem emellan om det inte fungerar. Man får ett ansikte på vem som är vem i den här kundrelationen.
Även samarbete med den tredje sektorn är en viktig resurs. Vi tycker att man ska ta till vara den möjligheten också.
Femte punkten var ”Intern organisation och effektivitet, engagemang, kompetens och demokratisk förankring”. Viktiga värderingar, vi vet att vi har världsrekord i närdemokrati. Vi skriver i det här programmet att även om antalet politiker ute i kommunerna minskar så har vi ändå världsrekord. Man kan minska antalet platser för förtroendevalda. I många kommuner idag får man inte tag i folk, så det sitter samma personer på flera stolar. Då kanske det inte blir så mycket närdemokrati eftersom man inte hinner engagera sig.
Man bör förenkla beslutsfattandet och erbjuda bättre villkor för utbildning och se till att offentlighetsprincipen och rättsäkerheten garanteras. Det är också ett av fokusområdena i reformen nu.
Sjätte punkten handlar om e-förvaltning. Vi har alltid pratat om att det är väldigt viktigt. Man kan tala om en intern effekt och en extern effekt. Den interna effekten i kommunerna gör att man blir effektivare angående hur man hanterar fakturor, ekonomisystem och hur man hanterar beslut inom kommunen. Det finns mycket effektiviseringar att göra med IT.
Den externa delen består av relationerna med medborgarna. När det gäller kommunens byråkratiska del av servicen så blir den tillgänglig dygnet runt, på distans och varifrån som helst genom att man har elektroniska blanketter och kan väcka ärenden elektroniskt och även också mellan kommunerna, mellan samarbetspartner och beställaren. E-förvaltningen är jätteviktig.
Sjunde punkten var befolkningstillväxt. Vi såg det som en viktig sak att Åland fortsätter att växa. Så fort Åland växer så delar flera på samma service. Så länge man kan hantera trappstegsväxlingarna, när man växer, så blir det hela tiden billigare ju flera vi är. Det är effektivare för vi har centrala strukturer som kan serva många fler. Där är vi givetvis nöjda med att det fortsätter. För trots dåliga tider fortsätter Åland att växa och det får man generellt vara jättestolt över som åländsk politiker.
Sedan kommer vi till den åttonde punkten när vi pratar om ”Tvångsmedel, styrmedel och förändringsuppmuntran”, allt mellan moroten och piskan. Vi sade i det här skedet att; ”i huvudsak ska initiativ till förändring komma från kommunerna, men i vissa avseenden behöver landskapet dels tvinga fram förändring dels utforma regler och system så att det uppmuntrar till förändring.” Den roll man nu har tagit i den här processen är ju någonstans mittemellan. Man tvingar inte någon, men man tvingar kommunerna till att fundera på det här och vara aktiva i förändringen. Det finns en rad styrmedel och regelverk där kommunalt samarbete kan uppmuntras. Den senaste landskapsandelsreformen infördes som bl.a. ger samarbetsstöd till två eller flera kommuner om man gör gemensamma satsningar. Det här har varit väldigt sparsamt utnyttjat. Man funderar nu om man kunde revidera detta. Sedan finns det också redan idag inslag i lagstiftningen, t.ex. inom barnomsorgen, subjektiv rätt till privat service att uppmuntra eller tvinga till det.
Ett annat exempel är räddningslagen där man tvingar till samarbete men utan repressalier eller påföljder, vilket medför att det inte görs om det inte är bekvämt.
Den nionde punkten handlar om sund konkurrens mellan kommunerna. När flera företrädare för olika kommuner träffas så kivas man lite och säger så här gör vi, det här är bättre än vad ni gör. Man utbyter idéer och far hem och ändrar sig efter konkurrentens fördelar. Vi skrev så här: ”samtidigt som det är viktigt att vissa medborgerliga grundrättigheten fastställs på lagnivå är det viktigt att kommunerna har ett visst utrymme att prioritera, profilera sig och konkurrera om att vara attraktiv. Konkurrensen spårar kommunerna att utvecklas och borgar för kommunerna tar aktiv del i att utveckla det åländska samhället och möjliggöra för flera att välja Åland som boningsort.
Till sist vill jag nämna min egen kommun Lemland som nu marknadsför sig under benämningen Lemland, Åland. Det är just därför att vi ser oss som en del av Åland och vi marknadsför också hela Åland. Men man ska landa i Lemland. Vi har tagit fram en ny parallell logo till kommunvapnet, en kvist som växer och har en historia som vi berättar kring den för att väcka intresse för Lemland.
Jag sade att man skulle framhävda sin förträfflighet, jag vill passa på att framhävda en kommuns förträfflighet och nu råkade det bli Lemland. En speciell sak med Lemland är att Lemland har växt otroligt sedan 1970 och är tillväxtkommunen nummer ett. Man faller nästan av stolen när man ser de här siffrorna, som idag inte är så aktuella egentligen för idag växer Jomala snabbare, vi är bara tvåa i Lemland. Men det är lite intressant att det har gjort att de ordinarie valda fullmäktige i Lemland, som valdes nu 2011, inte består av en enda infödd lemlänning utan bara av inflyttade personer. Det tycker jag att är ett bra betyg för hur Lemlands kommun har tagit åt sig de inflyttade personerna, hur man har integreras. Man känner sig genomgripande integrerad i Lemland fast man bara har bott där en kort tid, som jag själv har gjort. Man har haft en välkomnande attityd, det borde hela Åland ha och det har också hela Åland i stor utsträckning, därför växer Åland. Vi har rett ut vad man gör som är specifikt, men det berättar vi inte här.
En annan speciell sak med Lemland är att Lemland är samarbetskommunen nummer ett. Vi har idag en lika stor summa i budgeten för köp av tjänster som vi betalar egna löner åt vår personal. Det är det geografiska förhållande som delvis har sporrat till det här. Vi har också sedan länge haft en aktiv strategisk inställning till att vi ska samarbeta med våld mer eller mindre. Vi har startat samarbeten som inte alltid varit så enkla att få till men som sedan skapar synergieffekter. Vi vill ha en sådan attityd i de här samarbetena att det inte måste vara vi som tar alla synergieffekter, utan vi ger hellre synergieffekter. Vi är den som möjliggör samarbeten. I fallet Mariehamns stad, där vi samarbetar mycket, så ger vi de flesta synergieffekter åt Mariehamn. Å andra sidan ställer Mariehamn upp för oss, sådant som vi annars måste producera själva. Vi vill vara ärlig och betala för oss. Man kan tro att vi är dumma men vi tror att det är klokt när vi säger åt de kommuner som vi samarbetar med att de ska ta betalt för vad det kostar. Vi ska inte subventioneras av era skattebetalare. Det är våra skattebetalare som ska stå för fiolerna. Om ni kommer på någonting som kostar som lemlänningar utnyttjar, ring på så skriver vi ett avtal och så betalar vi för oss. Det här har givetvis kostat oss lite, för vi har fått börja betala för saker, men det tycker vi är helt ärligt. Ska en värdkommunsmodell fungera så är den här relationen jätteviktig.
Samtidigt som vi samarbetar med Mariehamn, som är en mycket större part än vad vi är, så samarbetar vi också med Lumparland som är en mycket mindre part än vad vi är.
Om man får välja en stereotyp, som kanske snart förbjuds, nämligen ett manhaftigt flickebarn Pippi Långstrump så sade hon att den som är stark måste vara snäll och det är väldigt viktigt i dessa samarbeten. Man måste vara överdrivet snäll när man är den större parten, särskilt när samarbetena kommer igång innan man kommer på rätt. Kom ihåg Pippis ord! Det är vägledande i hela denna samhällsreform.
Vi har inte berättat så mycket om den kommun som har kommit längst i e-förvaltningsarbetet. Vi har inte alla bitar på plats, men sedan när vi har det, vilket borde bli under det här kommande året, så ska vi aktivt börja berätta om det. Vi ser en intressant effekt. Det är lätt att haka upp sig på det extra arbetet, de extra investeringarna och de extra stunder som det tar när man ska införa e-förvaltning. Det är svårt att se effektiviteten av det. Men om man aktivt tänker på det så är det många gånger lätt att hitta en handling, följa ett ärende och det går snabbt att processa en faktura osv. De många små stunderna tillsammans blir mycket mer tid och resurser än vad det tog att införa det här arbetet, för effektiviteten finns kvar för resten av framtiden. Jag tror att e-förvaltningen har en ännu större roll än vad vi kan tänka oss för att möjliggöra det småskaliga, spridda samhälle som vi har och vill ha allihop.
Det var lite kort om våra tankar i det skedet. Trots att det här var våra tankar då var vi tillfreds med hur vi sedan har kompromissat och kommit in på en process mot en framtida kommunstruktur och serviceproduktionsstruktur. Jag ser det som väldigt viktigt och värt att satsa energi på att man hela tiden förankrar de här stegen som man gör nu. Alla går bredvid varandra på rad, ungefär som ett motorcykellopp, endurolopp, där man står 800 personer i rad på startlinjen. Kommunerna, landskap och alla är på startlinjen samtidigt, ingen blir efter. Det är ingen som behöver gå i bräschen i det här arbetet och det tror jag att är en viktig sak i den processen. Tack.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Ltl Danne Sundman uttalade varningens ord i början att han skulle avvika från ämnet. Jag tycker att han höll sig väl till ämnet och uttalade uppbyggliga ting och tankar.
Vad gäller samarbete mellan kommuner, i den form som ledamoten anförde, så är det riktigt. Jag har erfarenhet av vårt umgänge mellan Lemland och Mariehamn och har bara gott att säga om det.
Jag brukar alltid hänvisa till att det finns en fara med den här typen av samarbete. Det är att administrationen av själva samarbetet tar för stora resurser. Man måste hela tiden vara medveten om att det inte får gå åt för mycket resurser, tid och pengar, för att administrera sitt eget samarbete, utan det är själva serviceproduktionen det avser. Också här har samarbetet Mariehamn-Lemland fungerat mycket väl. Jag har inte varit med om några slösaktiga resurstilldelningar i det avseendet.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är mycket riktigt som ltl Gunnar Jansson säger. Man kan hamna i mycket ineffektivitet och inre friktion. Min korta erfarenhet av sådana här samarbetsprojekt är att när man ska börja samarbeta så ser man först inte några problem och sedan när man ska börja samarbeta så ser man olikheter och olika konflikter som leder till en massa ineffektivitet. Men då får man inte ge upp och bryta ihop utan då måste man försöka bena ut vad det är som gör att man inte får synergieffekter. På vilket sätt är vi olika så att det här inte passar ihop och att det blir byråkrati? Sedan måste man avskaffa allt onödigt och förenkla. Man ska ha samma taxor, samma processer osv, det har vi i Lemland sett tydligt i samarbetet med Lumparland. Vi har fört dialog med Lumparland och vi har förenklat. Nu redan efter ett år har vi tagit bort många tidstjuvar och byråkratitjuvar. Det sker aktivt bara om man jagar synergieffekter. Man måste sätta på agendan hur man ska få flera synergieffekter.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Talman! Ja, och här erbjuder den elektroniska kommunikationen, IT-agendan, helt nya och effektiva möjligheter.
Även om ledamoten hänvisade i anförandet till kommunens strävanden i det avseendet under punkt sex så är det oerhört viktigt att också IT-agendan i den här samhällsservicereformen hålls främst av allt i hela processen.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är absolut så att den digitala agendan, e-förvaltningen är jätteviktig för samarbeten. Kanske allra viktigaste är ändå den relation man har och att det ska vara öppenhet, ärlighet och raka rör. I samarbetsavtalet, som är ett centralt dokument, ska man verkligen lista och vara överens om omfattningen och inriktningen av samarbetet så att alla är nöjda. Man ska vara ärlig på det viset att man som beställare betalar för det som producenten erbjuder och vara på det klara med hur inflytande sköts. Vilket inflytande ska man ha? Ska man ha något mer än avtalet? Ska man träffas regelbundet? Ska man ha del i någon nämnd? Den stora parten ska ha en ”Pippi attityd”, vara snäll med den lilla parten, vilket Lemland och Mariehamn har haft. Visst har vi haft våra diskussioner och duster, men överlag så har det varit ett väldigt ärligt förhållande som har gjort det framgångsrikt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Gun-Mari Lindholm
Talman! I likhet med vad vi från landskapsregeringen har presenterat här i lagtinget vid ett flertal tillfällen redan så presenterade vi processen, mandatet och arbetssättet på bredgruppsmötet senaste torsdag. Där tog egentligen likheten slut, för det mötet var väldigt positivt till det här arbetet. Man har tagit sig mod att sätta igång det här arbetet. Man tyckte också att flödesschemat var bra, att besluten var väl presenterade och att arbetsgruppernas mandat, tid och hela processen såg bra ut.
Det fanns en otrolig energi vid det mötet och det var väldigt positivt. Det gav åtminstone mig energi och mera mod att stå kvar här i det som jag upplever ibland i lagtinget att är lite förvirrat och kaosartat.
Mötet gav vid handen ungefär 80 visioner om hur Åland ska se ut i framtiden. Det var ett otroligt surrande och engagemang från alla de som var med på mötet. Där var representanter från samtliga åländska kommuner, kommunförbund, näringsliv och den tredje sektorn. Det var, som sagt var, ett väldigt stort engagemang. Upplägget från processledaren var att man skulle försöka hitta en samarbetspartner under den dagen, någon som man egentligen hade väldigt få andra kontaktytor med, detta för att även bredda den här diskussionen.
Alla dessa 80 visioner som arbetades fram i olika grupper kommer nu att analyseras i ledningsgruppen och det startades redan senaste fredag. Saker som jag, vtm Roger Jansson eller någon annan förde fram kanske inte helt och hållet blir mina ord, men jag kommer att känna igen de visioner som kommer att kokas ner eftersom jag har varit med på mötet och känner igen de orden. Det kommer inte helt och hållet att vara mina ord, det kanske heller inte helt och hållet kommer att vara vtm Roger Janssons ord eller någon annans ord utan det kommer att vara en blandning av dem alla.
Åtminstone när jag rörde mig runt i grupperna så var tankarna väldigt långt på ekonomi, effektivitet, tydliga strukturer, rättssäkerhet och också färre kommuner. Det var detta som man talade om i de här grupperna. Det ska bli väldigt intressant att se den röda tråden när man har kokat ner idéerna till kanske 20 stycken nya visioner.
Det blir nya bredgruppsmöten i februari och april. Det kommer också att sammanfalla väldigt väl med de arbetsgrupper vars mandattid går ut i slutet av april.
Jag tycker att det är väldigt roligt att se att det här engagemanget finns och det ger också lagtinget uttryck för idag, att man vill vara med i processen. Det är så som åtminstone jag tolkar den här debatten. Man känner sig lite åsidosatt.
Lagtinget har egentligen ingen roll i det här arbetet just nu. Det är landskapsregeringen som ansvarar för arbetet och processen. Kommunerna, kommunförbundet, näringslivet och tredje sektorn är de yttersta samarbetsparterna i det här arbetet.
Tids nog, när det finns ett resultat från allt det arbete som görs på bred front och när det finns ett material att komma med till lagtinget så kommer vi att göra det. Det blir antagligen i maj som jag ser det, eftersom det här arbetet i alla grupper ska vara färdigt i april om ett går enligt planerna. Att lagtinget kommer att bli mer involverat har jag också framfört vid åtminstone två olika tillfällen i lagtinget.
I den mån man har ett arbete för en parlamentarisk kommitté kommer det också att inledas. Jag tycker att det är bra att man visar ett stort intresse ifrån partiernas sida. Man hade åtminstone haft möjlighet att vara med på det här mötet, men man kanske inte tog sig den möjligheten att vara med. Men även om man inte har varit på det första inledande bredgruppsmötet så är man också välkommen att delta i de andra mötena. Det kommer att komma särskild inbjudan till dem. Jag hoppas att man också tar sig den möjligheten.
Som jag ser det så har landskapsregeringen egentligen presenterat fortsättningen, dvs. när lagtinget kommer att blir mer involverat, vilket blir i slutet av våren 2013. Det är det som ltl Axel Jonsson frågar efter i sin åtgärdsuppmaning. I det här skedet är det en onödig uppmaning för den har vi redan presenterat ifrån landskapsregeringens sida. När det finns behov av så kommer också lagtinget att involveras i särskilda lagframställningar där det behöver vara en bred majoritet och också när det gäller ett parlamentariskt arbete.
Den här uppmaningen innehåller ingenting nytt, det är något som vi har presenterat och som vi är helt överens om. Som jag ser det så är det inte en uppmaning i det här skedet utan det är något som vi har presenterat att vi kommer att förfara.
Sedan var det en diskussion här mellan ltl Axel Jonsson och någon annan här i salen om att man från landskapsregeringens sida borde ta ett större helhetsgrepp om de krisdrabbade kommunerna för att råda bot på den situationen som många har. Då kan jag informera att vi har kallat de kommuner, som vi och de själva uppfattar att inom den närmaste framtiden kommer att ha problem med sin ekonomi, till ett möte
Sedan var det också en fråga om olika timmar inom grundskolan. Jag uppfattade att ltl Axel Jonsson ansåg att man bara kunde bestämma lite på vilken nivå man ville, att man inte behövde ha någon garantilag för det, för det var extra arbete.
Åtminstone uppfattar jag det på det viset, och jag hoppas att den lagstiftande församlingen delar min uppfattning, att den enda garanten för rättssäkerhet är lag. Man kan inte bara bestämma någonstans att det ska vara på en särskild nivå. Enda garanten för rättssäkerheten är lag och därför behöver vi har den här typen av lag. Vi har nu valt att diskutera utgående ifrån en garantilagstiftning. Man kan ju också tänka sig att man öppnar var och en lag som har något med de här serviceformerna, som ni nu är satta under arbetet att göra, men vi har valt att göra det på det här sättet i stället. Tack, fru talman.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! Jag har ett litet förtydligande gällande mina frågor kring garantilagen. Det är precis som ministern säger att jag förespråkar att man går in i varje enskild lag och tittar om vi kan slå fast miniminivån för servicen där istället för att flytta det till någon slags garantilag. Därför hade jag lite frågor till regeringen om vad man egentligen vill åstadkomma med garantilagen. Vilka slags paragrafer ska garantilagen eventuellt innehålla? Handlar det t.ex. om att slå fast miniminivån för grundskolan och den servicen man ger där? Varför kan man inte slå fast det i grundskolelagen direkt?
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Vi har fört en ganska vid diskussion om på vilket sätt man ska göra det här, t.ex. i barnomsorgslagen sägs det ganska tydligt inom vissa parametrar, men man ser ingenting om avstånd till en servicepunkt. Vi tänker oss att den här garantilagen också skulle ange både avstånd och antal personer på en ö där man kan tänkas ha en viss service. Man ska beskriva basservicen utifrån vissa parametrar. Det är säkert inte lätt att göra det, men vi ska i alla fall försöka att göra det utifrån det här arbetet.
Ltl Axel Jonsson, replik
Om man t.ex. tar missbrukarvården som Mariehamns stad sköter till stor del idag, om man jämför missbrukarvården med grundskolan, som de flesta har betydligt närmare till, så borde man inte reglera avståndet till grundskolan i grundskolelagen och avståndet till missbrukarvården i den lagstiftning som reglerar missbrukarvården? Varför ska man ha den här garantilagen? Tror inte minister Lindholm att man krånglar till det hela lite i onödan? Vi fick höra här tidigare i debatten att syftet med en garantilag kan vara att man måste anta den med kvalificerad majoritet. Finns det några sådana tankar hos regeringen eller vad är riktigt syftet med att stifta garantilag? Det har vi svårt att förstå.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Syftet är väldigt enkelt. Syftet är att man ska få en likvärdig service, det ska finnas en rättssäkerhet. Om man sedan väljer den ena eller den andra vägen är egentligen en teknisk fråga. Syftet har jag uppfattat att vi är överens om. På vilket sätt man går tillväga är mer än teknikalitet, om man gör det i den enskilda speciallagen eller om man formar en särskild garantilag. Den enskilda speciallagen blir också en form av garantilag. Vi får se vilken väg vi väljer att gå, men vi har i alla fall haft en garantilag, en särskild lag, som vår arbetshypotes.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Minister Gun-Mari Lindholms klarläggande om lagtingets medverkan i den processen var välkommet. Tack för det.
Emellertid återkom idén här, som också finns i svaret av landskapsregeringen, att lagtinget sedan medverkar i en eventuell lagstiftning. Nu tror jag att vi rör oss på reformer på den nivån där det kanske vore klokt att inte lämna utgången till lagstiftningen, för det kan ju bli nej i lagtinget och då faller hela paketet och vi glider in i en situation som kan bli svår att bemästra. Jag tycker att man därför skulle använda lagtingsordningens möjligheter om meddelande. Man skulle komma till lagtinget och få riktlinjer för var de politiska förhållandena rör sig här i kammaren för att på basen av det skrida till lagstiftning. Jag tycker att man faktiskt skulle tillämpa den goda parlamentariska ordningen i den här ordningsföljden, meddelande och lagstiftning och inte tvärtom.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det var också avsikten med mina tankar. Jag kanske inte formulerade det såpass tydligt, men jag försökte åtminstone göra det. Det kommer någon form av ny information som avstämning efter att arbetsgrupperna och bredgruppsmötena har haft sitt sista möte, vilket jag tror blir först i maj. Man måste också knyta ihop säcken efter det att arbetsgrupperna har gjort sitt. Därefter måste också landskapsregeringen kunna formuleras sig inför lagtinget. Jag ser att det antagligen kommer att bli först i maj. Då kommer vi med ny information, därefter påbörjar vi eventuell lagstiftning och inför det kan det också vara bra att ha ett parlamentariskt arbete så att så många som möjligt är med i det arbetet också.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Utmärkt! Eftersom jag tycker att regeringens svar på spörsmålet till den här delen var lite otydligt så känner jag sympati för förslaget till åtgärdsuppmaning just vad gäller kommunikationen till lagtinget. Det grundar sig på ett enkelt överlevnadsskäl, det är inte bra om landskapsregeringen hanterar den här delen av processen på ett sådant sätt att lagtinget måste avsätta landskapsregeringen. Då är det mycket bättre med en pågående kommunikation mellan exekutiv och vi här i parlamentet som avgör ärendena i sista hand.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag kan garantera ltl Gunnar Jansson att jag försöker göra mitt allra yttersta i det här arbetet. Om jag står här och säger att avsikten är att det ska komma information i maj så ska göra mitt yttersta för att det blir så.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Fru talman! Minister Lindholm pratade om garantilagar och speciallagar. Vad ska ingå en garantilag för att den ska stiftas med kvalificerad majoritet? Det kan vara ganska betydelsefullt om man tittar på de mindre förhållandena som finns längre ut i skärgården.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag vill inte föregå det arbetet. Vi har ett skelett, som vi lite skämtsamt brukar säga, lagberedningschefens skelett. Vi har ett utkast till en form av garantilag som vi just nu håller på att processa. Det är ett väldigt gediget arbete. Det kommer att vara svårt att dels hitta de här parametrarna men också att bestämma sig på vilka nivåer, avstånd och vilken mängd man ska förhålla sig till. Jag ser att det här kommer att bli ett väldigt svårt arbete. Det är lite som de här prioriterade grupperna inom ÅHS, det är också etik som man ska prata om i de här frågorna.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! Det här betyder då att det är bättre att det är samlat i en lag och inte i speciallagarna?
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
I ett tidigare replikskifte försökte jag beskriva den problematik som vi har försökt fördjupat oss i. Vi har stannat för en garantilag, men det kan ju betyda att vi får revidera det. Avsikten är i alla fall att man på något sätt ska garantera servicen, om det sedan sker på det ena eller det andra sättet så blir det i vilket fall som helst en garantilag. Utformningen är egentligen en teknikalitet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Roger Jansson
Värderade fru talman! Inspirerad av kollegan Danne Sundman så kände även jag ett behov av att berätta att det finns också andra partier som har jobbat intensivt med den här frågan. Moderaterna har haft en programgrupp under 2011. Jag tänker inte läsa upp vilket resultat den arbetsgruppen har kommit fram till. Men jag ska dock i anledning av skrivningar som har funnits i massmedia och inte minst på tidningen Ålands ledarsida informera om den mycket tydliga politik som vi har drivit i frågan om samhällsservice och kommunreformsfrågan.
Mina kollegor, Valve, Carlsson, Ehn och Mattsson, redogjorde i onsdags för en del och jag ska be att få komplettera det.
Jag hade för mig att vi var det parti som var mest konkret när det gällde våra önskemål. Men jag har noterat att socialdemokraterna inför valet och i valet drev frågan om en kommun eller mycket få kommuner. Nu hörde jag av ltl Sundman också om de obundnas olika punkter. Jag får väl dela konkretiseringsgraden med andra partier.
Ålands Framtid har också varit tydlig på det sättet att man här i dagens debatt har sagt att antalet kommuner bestämmer kommunerna själva och inte vi här i lagtinget. Det andra som Ålands Framtid har sagt är att landskapsregeringen, landskapet, betalar vad det kostar, det antal kommuner som kommunerna bestämmer att vi ska ha. Det är en kort sammanfattning som mitt förstånd har gett mig möjlighet att göra när jag noga har lyssnat på kollegorna i Ålands Framtid.
I vårt valprogram skrev vi; "En lyckad samhällsreform, försäkrad välfärd ska ske genom samarbete. Kommunerna och den kommunala servicen finns för att möta människornas behov och ska anpassas till människorna. Allt för ofta möter vi folk som anpassar sina liv till den service som samhället erbjuder istället för tvärtom. Dagens kommunindelning passar inte längre helt och fullt ålänningarnas behov. Uppdelningen i stad, landsbygd och skärgården tenderar att splittra Åland och skapar spänningar mellan de olika delarna. De här kan man inte kalla en sund konkurrens utan det är något som är ned drivande för Åland.
Vår utgångspunkt är att alla delar behövs för att skapa fungerande helhet och de ska ges förutsättningar att utvecklas på sina villkor. Med en annan organisation av den service som människorna efterfrågar skulle dessa problem bli betydligt mindre.
Grundläggande välfärd ska tryggas på hela Åland. Utgångspunkten för produktionen av välfärdstjänster ska utgå ifrån de behov som människorna har och inte från hindrande gränser. Inom allt från barnomsorg, handikappservice, äldreomsorg och grundskola till kommunalteknik och miljö frågor kunde ett gemensamt utnyttjande av resurserna leda till bättre service och enhetligare regelverk. Vi vill skapa ett effektivt Åland som betjänar invånarna med kompetens och rättssäkerhet. Det offentliga Åland ska präglas av hög produktivitet och kreativitet.
Uppskattningsvis kunde en väl genomförd reform ge möjligheter att minska kostnaderna på sikt med oförändrad service med cirka 5 miljoner euro per år i driftskostnader.
Moderaterna anser att en förändring måste till, men vi har inte låst oss vid någon exakt modell för detta. En lyckad reform kräver en djup diskussion och brett samarbete på alla nivåer.
Arbetet inleds i början på mandatperioden. Grundprinciper i våra tankar är att landskapsnivån sköter självstyrelsens uppgifter i form av lagstiftning och myndighetsutövning medan den kommunala nivån och den privata sektorn, som inkluderar både företag och den tredje sektorn, sköter produktionen av välfärdstjänster.”
Sedan har en arbetsgrupp utarbetat det här mera i detalj. Vi har också tagit upp de här olika frågorna i vårt program under de olika punkterna utbildning, social service och en livskraftig skärgård angående hur vi tycker att servicen kan produceras mera kostnadseffektivt och att dubbelarbetet minimeras.
När vi kom med i regeringen efter valet så gällde det att diskutera det här med regeringskumpanerna hur vi skulle komma framåt. Vi har varit väldigt tydliga på att vi ska framåt och att vi ska fram att snabbt. Vi är idag nöjda med det resultat regeringen Gunell har levererat.
Jag har själv nöjet att vara inkopplad som ordförande för den infrastrukturella sektorn i hela landskapet. Det är en sektor som består av 16 olika politikområden, jag har nämnt dem tidigare här i plenum. De omsätter ungefär 80 miljoner euro per år, lika mycket som ÅHS, och har ungefär 500 personer i arbete. Till detta kommer människor som jobbar i privat sektor som utförs tjänster gentemot samhället. Antalet aktörer är inte bara 16 plus 1 utan vi har många samhällsbolag som är engagerade i den tekniska sektorn. Det är en stor bit att bita i. Landskapsregeringens uppgift till arbetsgruppen är att inom april ha riktlinjerna för hur det här ska se ut i framtiden någorlunda klara. När man ska involvera alla, som är engagerade i den här sektorn, att på så kort tid komma med några slutliga modeller så blir det svårt. Men vi kan komma så långt vi kan komma med ett effektivt arbete fram till april och det ska vi göra.
Vi har också drivit i den här frågan långt före valet om att vi måste få en allmän garantilag för servicen till medborgarna i landskapet. Det står vi fast vid. Men däremot står det fullständigt klart för oss att när det gäller grundskolans organisation och den service man ger där och när det gäller de olika sociala sektorernas organisation och den service man ger där så ska naturligtvis den här nivån anges i speciallagarna. Den allmänna garantilagen blir ju ett kuvert för den allmänna samhällsservicen i landskapets olika delar men detaljerna sedan måste naturligtvis komma i respektive speciallag. Respektive speciallag blir helt beroende av den organisation man kommer fram till att ska råda för den sektorn av service till medborgarna.
Avslutningsvis, fru talman, har vi en kläm oss förelagda här. Jag noterar att kollegan Jonsson har formulerat sig så att man vill ha ett meddelande inom april 2013 inom vilken tid samhällsstrukturreformen ska genomföras. Ni hör själva att frågan är fel ställd. Det här är ett mycket komplext paket som innehåller många delar. Många delar har en tidtabell och andra delar har en annan tidtabell. Sammantaget blir svaret många olika datum när vi har kommit så långt i arbetet. Någon särskild tid kan inte ges annat än om man gör en kommunreform blott och minskar antalet kommuner då kunde man möjligen resonera kring ett datum. Men så som det här är upplagt nu, med de olika serviceformerna gentemot invånarna, så kan man inte svara på det sättet.
Dessutom ska man enligt klämmen tillsätta en parlamentarisk kommitté för att konkretisera det långsiktiga arbetet. Konkretisering är ju förvaltningens sak att göra. Det är inte vi parlamentariker som gör det, men man avser antagligen att ge klara riktlinjer på hur det här arbetet ska se ut. Före man gör det är det viktigt att man gör ett tillräckligt fotarbete, att man tar reda på saker och att man för diskussioner och det kan knappast göras i en parlamentarisk kommitté i ett sådant här enormt projekt som det här är. Tack.
Ltl Anders Eriksson
Fru talman! Jag vet att det inte finns något krav på att man måste tala. Jag funderade på om jag skulle stryka mig, för jag har varit med om många spörsmålsdebatter men jag har aldrig varit med där man så till den milda grad har undvikit själva spörsmålsfrågan. Det kan vara idé att upprepa frågan: På vilket sätt och med vilken kommunstruktur ska samhällsservicen skötas i framtiden. Ser vi på det skriftliga svaret så har vi inte fått något svar på de här båda frågorna när det gäller detta och inte heller muntligt. Det gör att det blir en väldigt svår debatt. Det har varit mycket om processer och arbetsgrupper i det oändliga. Men vad landskapsregeringen sist och slutligen vill politiskt är fortfarande oklart.
Det har nästan blivit lite masspsykos över debatten. Är man för kommunsammanslagningar, ja då är man modern och nytänkande. Är man tveksam och emot, ja, då är man gammaldags och bakåtsträvande och det är klart att det inte är speciellt roligt att hamna i en sådan situation.
Jag noterar att ltl Winé sade att det finns de, med adress till oss, som sade att man vill ha det som det alltid har varit. Det är inte sant. Vi är mycket medvetna om att det finns problem. Jag tror att ltl Winé hade rätt på en punkt, att det kommer att ta tid innan man kommer i mål med det här. Jag tror att det stämmer. Den här debatten har visat att det kommer att ta lång tid innan man kommer i mål med det här. Därför borde man försöka lösa de akuta problemen så snabbt som det bara går.
Ltl Winé sade också när det gäller barnskyddet att det inte var problem med lagen utan att det var kostnaderna som var problemet. Men då uppkommer den klassiska frågan; vad är ägget och vad är hönan? Dessa kostnader uppkommer på grund av lagen. Vi vet att inom det här området har ärendena ökat lavinartat likaså okynnesanmälningarna och allt detta ska hanteras på ett sätt som är ganska omständigt.
Det blir en lite märklig debatt, för någonting måste vi göra. Det blir också en liten upp- och nedvänd debatt för ltl Petri Carlsson stod här och ställde frågor till oss hur vi vill att lösningen ska se ut, hur det ska göras och hur vi tänker finansiera övertagandet osv. Samtidigt som landskapsregeringen har hela maskineriet bakom sig och inte får svar på de grundläggande frågorna så ska vi stå här och svara till och med på detaljnivå om hur saker och ting ska finansieras. Men när det gäller de båda frågorna som ltl Carlson ställde så vill jag ändå ge svar på dem. Är svaret att man ska bevara de 16 kommunerna till vilket pris som helst? Nej, det är det inte. Från Ålands Framtids sida ser vi ett oerhört stort värde i att värna det lokala engagemanget. Vi tror att det bli mångdubbelt dyrare i slutändan om man tappar det lokala engagemanget. Därför värnar vi det lokala engagemanget så länge vi inte kan se modeller från landskapsregeringens sida om hur servicen att bli bättre på hela Åland. Först när vi kan se de modellerna kan vi vara beredda att ändra vår ståndpunkt. Vi ser ett stort värde i dessa 16 kommuner, men vi måste se till att man får det att fungera. Det är inte ett absolut krav, kommer fram till att det inte går så får vi göra någonting åt det. Men, som jag har sagt många gånger i debatterna, om man kan ta fasta på och ta ett solidariskt ansvar t.ex. för äldrevården och missbrukarvården så löser man de här problemen.
Jag vill återkoppla till det som ltl Winé sade tidigare att det kommer att ta lång tid innan man kommer i mål med hela det här projektet som man har på gång. Under tiden har vi små kommuner som mer eller mindre går under och det är inte acceptabelt.
Ltl Sundman ville berätta om obunden samlings förträfflighet, som man uttryckte det lite halvt blygsamt. Han berättade hur man av arbetade före valet och hur man arbetar med valprogrammet som han gick igenom. Jag tycker att det är lite lurigt, har man ett valprogram så borde man ju faktiskt också arbeta efter det och följa det.
Jag var inte med på den partiledardebatt som Ålands Framtid ordnade. Men jag har förstått att det sades där ifrån obundnas sida att man kan ju alltid ändra sig. Det är klart att det kan man ju göra. Men problemet är hur väljarna ska veta, när man röstar på ett visst valprogram, att man kommer att ändra sig?
Tittar vi på de obundnas valprogram så sägs det; ”obunden samling är öppen för en överföring av serviceansvar mellan kommunerna och landskapet.” Det här var en av de första, och tyvärr en av de få konkreta, förslag som landskapsregeringen har slagit fast, dvs. att man kommer inte att ha överföring av serviceansvar mellan kommunerna och landskapet. Jag hör till dem som tycker att det är väldigt olyckligt. Jag har fortfarande samma ståndpunkt som obunden samling hade i valrörelsen. Det var mycket, mycket olyckligt att man slog fast det här. Jag kan tänka mig var tankarna kommer ifrån. Men om vi försöker åtgärda den akuta problematiken så borde man ha haft den här möjligheten kvar.
Värderade lagtingskollega Sundman, jag vill understryka det som ltl Gunnar Jansson tog upp. Börjar landskapsregeringen argumentera, på det sättet som minister Lindholm gjorde, att lagtinget kopplas in sedan när det blir dags för lagstiftningsarbetet så kan man ju hamna väldigt snett när vi har den konkreta lagtexten att ta ställning till och ser att det finns de facto inte majoritet i lagtinget för det här.
Jag vill också ge understöd för ltl Janssons resonemang. Man bör så snabbt som möjligt få till stånd ett meddelande som är betydligt mera konkret och har en betydligt högre konkretiseringsfas än vad svaret på detta spörsmål har för att man sist och slutligen ska veta var partierna i Ålands lagting står när det gäller eventuella kommunsammanslagningar.
Till sist vill jag understöda ltl Jonssons förslag om åtgärdsuppmaning.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Vad som står i obunden samlings valprogram och vad som nu blir verklighet så för alla partier, förutom oppositionen som inte behöva kompromissa, så blir det vissa kompromisser. Jag försökte säga att det ändå är mycket som finns i vårt valprogram och i programmet som föregick valprogrammet som nu har förverkligats eller är på gång att förverkligas. Därför är vi mycket nöjda med processen. Vi känner också tillförsikt och vet att processen leder i den riktning som vi ser som viktigt.
Just när det gäller detaljen överföring till landskapet så ett starkt motiv för att ta det beslutet är att det annars är enda lösningen. Landskapet tar hand om det här, saken är löst. På det sättet har man gjort tidigare och så blir det lätt om man har det som alternativ. Därför måste man hålla emot den utvecklingen, trycka ut engagemanget och kräva kreativitet och lösningar från kommunerna. Det är mycket orsaken till att vi har kompromissat till den delen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Att hålla ett lokalt engagemang ute på den kommunala nivån är absolut viktigt. Jag är helt övertygad att såsom situationen ser ut och såsom den kommer att se ut så finns det ett väldigt stort engagemang ute på den kommunala nivån.
Jag skulle inte vilja kalla det här för en liten detalj. Jag skulle vilja kalla det för en väldigt väsentlig detalj om man vill lösa de problem som t.ex. Sottunga och Kökar har med beaktande av det som har kommit fram från flera talare, att det kommer att ta lång tid innan man kommer i mål med det här.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Där är jag enig med ltl Anders Eriksson. När det gäller dessa kriskommuner, vilket också sades här från landskapsregeringen, så måste man se på dem skilt eftersom läget är akut. Antingen får man en långsiktig lösning eller en akut kortsiktig lösning.
Att det inte kommer något svar på frågan och det är inte bra som ltl Anders Eriksson sade i sitt anförande, nå, det skulle vara ett problem om oppositionen hade ett tydligt svar var för sig eller tillsammans och regeringen inte hade något svar. Men i det här läget finns det inget svar så det är ingen större fara. Svaret som finns är processen som kommer att leda till svar. Vad kan man skriva i ett meddelande, mer än det som man nu har beskrivit, eftersom det inte finns någonting att meddela ännu? Man skulle då tappa förankringen på fältet om man tutar ut ett svar i det här skedet och att kommunfältet sak finna sig i det. Det är väldigt viktigt att göra på det här viset.
Om vi hade jordgubbar så kunde vi äta jordgubbar och glass, om vi hade glass. Det är lätt att säga från oppositionens sida, men vi är ansvariga för att den här processen drivs vidare och det är detta som man nu gör.
Ltl Anders Eriksson, replik
Vi håller oss till sak. Jag brukar ofta prata om att det är lite upp- och nervänd parlamentarism här i Ålands lagting. Det blir ofta oppositionen som får stå till svars för hur saker och ting ska skötas, medan man ifrån regeringspartierna sida inte lyckas leverera ett samstämmigt svar.
Problemet är ju att man inte har diskuterat ihop sig vad man sist och slutligen vill politiskt och därför får vi ganska långt ett icke svar, som jag ser det.
Visst ska man kompromissa i politiken, ltl Sundman, om man ska komma någon vart. Men jag tycker inte man ska kompromissa så mycket att man kompromissar bort sin egen själ, det tycker jag är olyckligt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Det stämmer det som ltl Eriksson sade i sitt anförande att jag sade att vissa partier vill att det ska vara som det är. Men inte tänker jag på ltl Anders Eriksson och Ålands framtid, det kanske finns andra partier också. Jag tänkte inte enbart på Ålands Framtid.
Sedan blev det lite fel i ltl Anders Erikssons anförande. Jag sade att det inte var lagen utan att kostnaderna som var problem för kommunerna. Då nämnde jag de små kommunerna. Många gånger i diskussionerna säger man att det är de små kommunerna som inte klarar av att ha rättssäkerhet och följa barnskyddslagen. Det var det som jag försökte säga, att det är inte detta som jag ser som det stora problemet utan för de små kommunerna är det kostnaderna som är problemet. Lagligheten och rättsäkerheten klarar de av med bravur. Det är kostnaderna som är bekymret.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag tror att vi säger samma sak, ltl Winé, men eventuellt med olika ord. Jag noterade att ltl Winé sade att det inte är lagen som är problemet utan kostnaderna. Medan jag ville föra ett resonemang om vad som är ägget eller hönan. På grund av vad uppstår kostnaderna? Ja, kostnaderna uppstår på grund av lagen som är uppbyggd för helt andra förhållanden än vad vi har i de små åländska kommunerna. Då kan man ju förstås föra ett väldigt långt resonemang om att det var fel på barnskyddet tidigare, men det kanske inte var det sist och slutligen, utan just nu har det blivit så tillkrånglat att man inte klarar av det här mera.
Ltl Göte Winé, replik
Jag kan inte riktigt hålla med ltl Anders Eriksson om att barnskyddslagen har blivit tillkrånglad. Lagen sätter individen i fokus och det tycker jag att är bra.
Ltl Anders Eriksson nämnde flera gånger i sitt anförande att han håller med mig om att det är en process som tar tid. Ändå har vi fått det här spörsmålet och Ålands Framtid vill att vi ska komma med ett svar nu, trots att ltl Eriksson nämnde flera gånger att det här kommer att ta tid. Jag försökte också i mitt anförande förklara att när det är en process så måste man också ha tålamod, men det går framåt.
Ltl Anders Eriksson, replik
Enligt mitt synsätt så finns det inget motsatsförhållande här. Orsaken till att vi lade det här spörsmålet är att vi har noterat att det finns ett stort vakuum i hela det här arbetet. Kommunerna sitter mer eller mindre och väntar på att någonting ska lösas ifrån landskapsregeringens sida. Man sitter och funderar på vad som kommer att hända och ske. Det är väldigt olyckligt.
När jag gav stöd till ltl Winé att det kommer att ta tid så gjorde jag det utgående ifrån den regering som vi har nu och hur de har hanterat det här och hur den grundläggande inställningen hos de fyra partierna är. Vi vet så sent som i valrörelsen att moderaterna och socialdemokraterna var för kommunsammanslagningar och vi vet att centern och obundna definitivt var emot det. Angående centern idag så är kanske partiet delat. Vad obundna tycker och tänker idag vet jag inte heller riktigt. Jag tror mig veta vad delar av socialdemokraterna och moderaterna vill, dvs. kommunsammanslagningar.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Nu tror att det var ett litet missförstånd här i den senaste kritiken, eftersom när vtm Roger Jansson var uppe tidigare så läste han ur moderaternas valprogram och redogjorde för vad moderaterna gick till val på.
Eftersom ltl Anders Eriksson säger att han värnar det lokala engagemang starkt och samtidigt säger att man ska lyfta över kommunala verksamheter till landskapsnivå, hur är det då med värnandet om det kommunala självstyret? Jag skulle vilja höra ett resonemang kring det. Går inte detta i symbios med att värna det lokala engagemanget?
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är en mycket bra fråga. Ltl Carlsson ställer ofta frågor. Han borde också komma med lite svar själv någon gång. Det är en jättebra fråga.
Det bästa, ltl Carlsson, vore om kommunerna skulle ha ansvar i förhållande till vad man klarar av att finansiera, men det vet vi att inte är möjligt mera såsom hela strukturen ser ut. Vi har sagt att det som är akut är att ta hand om de små kommunernas akuta problem, typ Sottunga och Kökar som inte klarar av åldringsvård och missbrukarvård osv. Men, notera, jag har aldrig stått och sagt att det här är det enda som behöver göras och sedan kan vi ha det precis såsom det alltid har varit, det är inte vårt svar. Med tanke på hur lång tid den här processen kommer att ta, hur lång tid processen har tagit hittills på ett år utan att vi har kommit desto längre, så borde man faktiskt sköta de här frågorna.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Jag hörde ltl Eriksson säga att det bara är från de små kommunerna som man ska lyfta vissa kommunala verksamheter, på det viset uppfattade jag det. En frågeställning är om en kommun fortfarande blir likadan som alla andra kommuner?
Nu vill ltl Eriksson också svar. Jag tycker ändå att det har getts ganska mycket svar på vad landskapsregeringen jobbar med och hur man jobbar. Man har också bra information på landskapsregeringens hemsida där man säger vad fokus i arbetet kommer att vara i respektive arbetsgrupper. Det står mycket tydligt och konkret t.ex. för arbetsgruppen för den tekniska sektorn. Man säger att fokus på arbetet som rör den tekniska sektorn ska vara riktat på teknisk service, planering och upphandling för byggnation, skötsel av vägar, parker och grönområden samt vatten och avlopp osv. Det står ganska konkret och tydligt. Man har kokat ner det till väldigt tydliga områden. Det är väl konkret om något?
Ltl Anders Eriksson, replik
Om jag avrundar där jag började, ltl Carlsson, att läsa upp frågan: På vilket sätt och med vilken kommunstruktur ska samhällsservicen skötas i framtiden. Menar faktiskt ltl Carlsson på fullt allvar att dessa på två frågor har landskapsregeringen gett ett konkret och bra svar? I så fall uppfattar vi det väldigt olika. Det har varit processer och arbetsgrupper och vi kommer eventuellt i april att få svar på de två frågorna. Det är de svaren som vi har fått.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Under diskussionen har ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Anders Eriksson, lagt följande förslag till åtgärdsuppmaning: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att senast den sista april 2013 återkomma med ett meddelande för hur och inom vilken tid samhällsstrukturreformen ska genomföras och att landskapsregeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté för att konkretisera det långsiktiga arbetet.”
Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen ska ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till åtgärdsuppmaning bordläggs till plenum 18.12.2012. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum 18.12.2012.
Remiss
8 Översyn av lagtingsordningen
Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2012-2013)
Ärendet avförs.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 18.12. klockan 13.00. Plenum är avslutat.