Plenum den 17 mars 2008 kl. 13:00

PLENUM den 17 mars 2008 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Torbjörn Eliasson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Torbjörn Eliasson och anger som orsak sjukdom. Beviljas. 

 

Meddelande

Enligt 39 § arbetsordningen skall talmannen senast föregående dag meddela att svar på enkel fråga kommer att avges. Lagtinget kan enligt 74 § arbetsordningen genom enhälligt beslut avvika från arbetsordningens bestämmelser.

 

Med hänvisning till nämnda bestämmelser föreslår talmannen att lagtinget måtte medge att landskapsregeringens svar på ltl Roger Janssons enkla fråga nr 6/2007-2008 avges redan vid ett andra plenum i dag i enlighet med överenskommelse mellan frågeställaren och vederbörande medlem av landskapsregeringen. Kan talmannens förslag omfattas? Omfattat. Svaret på enkel fråga nr 6 kommer att avges vid dagens andra plenum.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/2007-2008 om godkännande av avtalet med Vitryssland för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 19 mars. Godkänt.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2007-2008 om godkännande av ändringen av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i ändringen som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 19 mars. Godkänt.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2007-2008 om ändring av trafikbrottslagen. (FR 15/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 19 mars. Godkänt.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2008. (V 25/2007-2008).

    

Enligt bestämmelserna i 3 och 4 §§ landskapslagen om landskapsrevisionen skall före finansårets ingång för finansåret 2008 väljas fyra landskapsrevisorer jämte två ersättare för dem. Inom föreskriven tid och i behörig ordning har till kansliet inlämnats endast en kandidatlista för valet. Listan upptar följande namn:

 

Ordinarie revisorer: Sune Eriksson, Monica Häggblom, Anthonio Salminen och Rolf Granlund samt som ersättare: Eva Thörnroos och  Runa-Lisa Jansson.

 

Enligt 51 § i arbetsordningen tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista inlämnats verkställs enligt 68 § arbetsordningen ingen särskild valförrättning. Talmannen förklarar därför de på kandidatlistan upptagna fyra första kandidaterna valda till ordinarie landskapsrevisorer för finansåret 2008, nämligen Sune Eriksson, Monica Häggblom, Anthonio Salminen och Rolf Granlund och som ersättare Eva Thörnroos och Runa-Lisa Jansson.

Antecknas.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2007-2008 om anpassning av landskapslagstiftningen till förbudet mot drivgarnsfiske. (FR 14/2007-2008).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförlagen sådana de godkändes i andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet, därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen för beslut i tredje behandling var för sig, slutligen föreläggs betänkandes motivering för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om fiske i landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom  Europeiska gemenskapen för godkännande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 6:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/2007-2008 om ändrade utkomstskyddsbestämmelser. (FR 9/2007-2008).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförlagen sådana de godkändes i andra behandling eller att förkasta dem. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet, därefter föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen för beslut i tredje behandling var för sig, slutligen föreläggs betänkandes motivering för i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag  om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 7:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2007-2008 om ny blankettlag om byggnaders energiprestanda. (FR 10/2007-2008). 

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandling eller att förkasta förslget. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs betänkandets motivering för enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Föreläggs slutligen det i betänkandet ingående klämförslaget för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Klämmen är godkänd.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 4/2007-2008 angående ändring av 30 § lagtingsordningen. (LM 1/2007-2008).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta det.  Först tillåts allmän diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande eller förkastande. Diskussion. Ingen diskussion. Slutligen föreläggs motiveringarna för godkännande i enda behandling. Talmannen erinrar om att lagtingsordningen enligt dess 74 § 4 mom. inte får ändras på annat sätt än vad som stadgas i 55 §, dvs. beslutet skall omfattas av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av lagtingsordningen för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Konstateras att lagtinget i tredje behandling enhälligt antagit förslaget.

 

Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion . Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 9:

 

Landskapsregeringens meddelande om landskapsregeringens mål jämte Ramprogram för jämställdhetsarbetet på Åland 2008-2011. (M 1/2007-2008).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 12.3.2008. Diskussionen fortsätter.  Begärs ordet?

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman, bästa kolleger!

Jag lyssnade noga i onsdags till lantrådets presentation och på centerns gruppanförande av ltl Torbjörn Eliasson. Jag har noga läst landskapsregeringens mål i meddelandet och jämställdhetsdelegationens ramprogram för åren 2008-2011. Jag har tagit del av ÅSUB:s utredning Kvinnor och Män på Åland 2008 och jag har tagit del av ÅSUB:s utredning Kvinnors företagande på Åland.

 

Allt det här har jag ställt i relation till jämställdhetsarbetet på nittiotalet, på åttiotalet, ja, t.o.m. på sjuttiotalet. Och vad slår mig då? Ja, inte mycket nytt under solen! Det är samma frågor, det är samma bekymmer, det är samma mål och det är samma analyser. Men en del har blivit bättre; lönerna i kvinnobranscherna har ökat, men därmed inte sagt att löneskillnaderna har minskat. Vi har flera kvinnor i s.k. maktställning, särskilt inom politiken, men också speciellt i ledande positioner inom offentlig sektor, avdelningschefer i landskapsregeringen, kommundirektörer, rektorer i våra skolor osv. Men en del har blivit sämre. De synliga siffrorna på våld mot kvinnor, de synliga siffrorna på våld i hemmen mot barn har ökat. Antagligen var mörkertalen större tidigare, men också i dag är mörkertalen säkert skrämmande höga. Det går långsamt med jämställdhetsarbetet. Vi gör några fel, vi gör inte tillräckligt, vi kanske fokuserar fel, vi kanske är för allmänna, för generella i vårt angreppssätt.

 

Jag lyssnade noga på lantrådet. Jag lyssnade noga på ltl Torbjörn Eliasson i onsdags. Jag har läst en ledare som hyllat de sistnämnda. Jag har läst jämställdhetchefen Vivan Nikulas kommentarer. Jag kan inte skaka av mig känslan att jag har hört allt det här förut! Det slog mig att så talade Torbjörns pappa Thor-Alf för 30 år sedan. Så talade jag själv för 15 år sedan. Lantrådet, Eliasson, jag själv, vi är goda retoriker. Så skall det låta! Upp på barrikaderna mot våldet, mot kvinnor och barn! Men vad blir resultatet? Våldet mot kvinnor och barn fortsätter och det tycks öka. I en rapport från Uppsala visas att kvinnors våld mot barn i hemmen numera också är stort och att det närmar sig mäns våld mot barn. Vi har stora jämlikhetsproblem i samhället, men vi har också rätt stora jämställdhetsproblem i samhället.

Vad hjälper oss då landskapsregeringens mål i det här papperet som presenterats för oss? Vad hjälper oss jämställdhetsdelegationens program? Vi har orsak till självkritik på den punkten. Texterna innehåller mycket av analyser över hur det är. På slutet i varje papper kommer åtgärderna, ofta ganska kortfattat och tyvärr inte väldigt konkret, tyvärr inte ofta åtgärder direkt på roten till det onda, utan mest mera allmänna åtgärder. Nåväl, det är skäl att erkänna att problemet och ämnet är svårt, det är mycket svårt. Men just då och kanske särskilt då måste man försöka vara konkret och resultatinriktad.

 

Landskapsregeringen föreslår på sidorna 3 och 4 i fyra punkter dels om arbetsliv och arbetsmarknad. Det är ett 15 år gammalt förslag om arbetsvärdering som nu äntligen skall förverkligas, men blott och bart för 35 procent av arbetslivet. Det är förstås bra. Under senare delen av nittiotalet försökte vi i landskapsstyrelsen genomföra arbetsvärdering inom den offentliga sektorn; då var det arbetstagarnas egna organisationer som inte tyckte att tiden var mogen. Nu är det bra att detta görs, men det är en form av kvinnosegregering när man blott väljer en mindre del av arbetslivet.

 

Om barnomsorg och skola skriver man: ”Det påbörjade systematiska och långsiktiga arbetet med att integrera ett genus- och jämställdhetsperspektiv i de åländska grundskolornas verksamhet fortsätter. På sikt involveras alla skolstadier och barnomsorgen.” Det här är mycket bra. Jag hoppas, till den del det inte helt och hållet har kommit igång redan, att det sätts ytterligare fart på det. Där kommer man närmare roten till det onda.

 

Så till punkten Kvinnofrid. Man vill ha ”en övergripande handlingsplan”. Behöver vi det? En övergripande handlingsplan? Jag tror att vi behöver konkreta insatser. Det är i hemmen, mellan människor, mellan människor som våldet utövas och på något sätt måste vi in dit. Nya barnskyddslagen ökar insynen i våldets verklighet genom anmälningsskyldigheten, men inte heller det räcker. Pojkar uppfostras till pojkar. Flickor uppfostras till flickor. Och det är bra, men kanske oftare för pojkar blir det en krock, en krock när vuxenlivets verklighet kommer emot: samliv, tvåsamhet, en helt ny värld som skall vara jämställd med mjukispappa och mjukishemmaman. För många män skapar det här en osäkerhet och jag är rädd för, och det finns också utredningar som visar det, att den typen av osäkerhet dessvärre skapar våld.

 

Sista punkten är Utbildning och information. Det är bra. Men är man självkritisk ställer jag mig frågan är det inte någonting som vi har använt genom årtiondena att döva vårt samvete med? Information måste till, men det räcker inte alls till utan det måste så mycket mera till.

 

Jämställdhetsdelegationen föreslår på sidorna 13-14 i bara tre rubriker vad man skall göra. Man talar om jämställdhetsintegrering som första punkt. Det är ett synliggörande, det är fråga om upplysning och det är fråga om förbättringar i offentlig sektor. Man talar i följande punkt om traditionellt jämställdhetsarbete, och det är ganska allmänt. För det tredje talar man om statistik. Det ökar vår kunskap, men åtgärderna?

 

Jag tror att vi måste bli mera konkreta, där vi har problemen och inte vara generalister, allmänna svepande deklarationer där stora delar av män, kvinnor och barn dras över samma kam ges klichéartade genusstämplar som gagnar – ingen! Hur skall vi minska enskilda individers, pojken Anderssons, mamman Petterssons och modern Landströms våld? Hur förhindrar vi kanske särskilt att vissa människor, särskilt män, blir våldsbenägna? Jag tror att vi tyvärr här också måste in med individualiserade insatser, hur hårt och tufft det än är, särskilt för dem som skall utföra det. Självklart skall vi ha en nolltolerans när det gäller våld, men vad hjälper det med den nolltoleransen om vi inte kan ändra känslorna, den spontana ilskan och det resultat som det ger?

En sak som vi har att fundera på är det som framkommer av företagarundersökningen för kvinnor som ÅSUB har gjort, där det är markant att kvinnor gärna ägnar sig åt företag inom utbildnings-, hälso- och sjukvårdssektorn. Vad har vi gjort där? Jo, vi har nästan omöjliggjort att starta företag inom den sektorn därför att samhället har hand om allting och samhället har ett praktiskt monopol inom de sektorer som är särskilt intressanta för kvinnor att starta företag.  Där måste vi vara självkritiska och försöka öka möjligheterna för kvinnor att starta företag inom de sektorer där de verkligen vill starta företag. Det innebär per automatik en positiv sak för samhället. Vi kommer att delvis avlastas inom de sektorer där vi har stora problem att räcka till, inte markant på Åland visserligen där vi har välståndet så extremt utvecklat, men även här kommer vi att få problem, särskilt inom hälso- och sjukvården, att klara av allting inom ramen för offentlig sektor. Varför har vi inte gjort hemarbete och arbete med barn pensionsberättigat? Det faller inte inom självstyrelsens behörighet, men att jämställa kvinnor och män på det sättet är ändå en politisk fråga som vi borde driva med kraft, eftersom vi vet att det är kvinnor mera som stannar hemma med barnen.

 

Sedan måste vi fråga oss om vi vill eftersträva att kvinnor skall söka sig till mäns karriärbeteende, där höga risker, överlånga arbetsveckor, leder till höga löner, 20.000 euro i månaden eller någonting annat. Det är männens värld och frågan är om det är så lyckligt för det uppväxande släktet och för oss själva, för kvinnor och män, att också kvinnor skall anamma det sättet att leva och bygga upp sitt liv på. Jag är inte helt säker. Hur relevanta är då lönejämförelserna i ett strikt genusperspektiv när det gäller just den här karriärstegen som män klättrar så aktivt med vassa armbågar på? Nå, vare därmed hur som helst, men mera rakt på problemlösningar bör nog vårt jämställdhetsarbete ta sig, hur svårt det än kan kännas.

 

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att många skrivningar i vårt meddelande känns igen och har också använts många gånger tidigare. Men jag tror att ltl Roger Jansson kan hålla med om att åtminstone medvetandegraden har ökat betydligt, kunskapsnivån har stigit och det vi arbetar med inom jämställdhetsområdet är mycket attitydförändringar, ett arbete som kräver tålmodighet, systematik och en väldig lång process för att leda till förändring. Jämställdhetsarbetet är ett viktigt kunskapsområde och det finns ett närapå outtömligt behov när det gäller att öka på kunskapen. Jag tror att det behövs handlingsplaner och att vi har bra handlingsplaner. Vi måste också komma ihåg att bakom dem finns otroligt mycket konkret arbete, bl.a. handlar det om hur man skall bemöta just alla dessa parter som är inblandade i våldet i familjen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tror också att medvetandet och kunskapen har ökat och det gör det kontinuerligt i vårt samhälle i alla frågor, också i de genusskiljande frågeställningarna. Men det jag frågar mig i mitt anförande är: Vilka konkreta åtgärder som resulterar i troliga förbättringar framkommer i handlingarna? Där sade jag att det är inte mycket nytt under solen, det behöver inte vara dåligt för det, men det är inte tillräckligt, sade jag också. Visst behöver vi handlingsplaner, men mitt budskap var att vi måste tillsammans försöka höja konkretiseringsnivån.

 

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Några konkreta åtgärder som har gjorts är i hopp om att få till en förändring där det finns våld mot kvinnor i hemmen. Det är också att medvetandegöra så att man faktiskt söker en förändring, och det gäller alla parter som är inblandade i det här. Det konkreta som man har gjort är att man skall bli professionellt bemött när man tar tag i de här frågorna, oavsett om man är kvinna eller man; om du söker som kvinna skall du inte behöva återberätta din historia på alla ställen du kommer utan du skall bli bemött och få stöd på ett bra sätt. Det har upprättats en jourtelefon och vid Tallbacken har man också börjat arbeta på ett nytt sätt med detta.

 

När det gäller utbildningen kan jag tala om att jämställdhetsutbildningen i grundskolan ”Jämt i skolan” är bra igång och det visade sig vara en uppskattad föreläsningsserie som redan har givit många ringeffekter i diskussionen åtminstone i skolorna.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är lätt att man gömmer sig bakom vad man har gjort och det som vicelantrådet Britt Lundberg nämnde är hjälp när det redan har hänt, det som inte skulle få hända. I Mariehamn har vi länge haft möjligheter att ta hand om sådana fall och vi har byggt ett särskilt hus för det. Det är inte så överallt på Åland att man har samma förutsättningar. Men mitt bekymmer är hur vi når roten till våldet när det gäller kvinnofrid och barnfrid. Hur når vi roten till våldet? Det är det som vi måste jobba mycket, mycket mera med eftersom vi har en ökande statistik på våld i hemmet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det går frustrerande långsamt. Jag är helt enig med ltl Roger Jansson i den frågan. Men vissa positiva drag finns faktiskt och ett är att manliga lagtingsledamöter engagerar sig och deltar i debatten. Jämställdhetsfrågan har alltför länge varit en kvinnofråga. Det handlar om demokrati och jag tycker det är ett positivt drag att manliga lagtingsledamöter också engagerar sig i debatten. En väsentlig del i jämställdhetsarbetet är ta fram och ta beslut som bygger på fakta. Fakta är kung eller drottning, om man så vill och där är det viktigt att ta fram statistik när det gäller lönen; en del i det är arbetsvärdering när det gäller våldsstatistik men också statistik när unga gör yrkesval.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Nog är det väl på något sätt bra att karlarna ställer sig på barrikaderna också! Men jag vill lite tvivla på det, det är helt okej och det har under hela min politiska karriär funnits sådana män som har gjort det, tidvis många också. Men när vi nu i social- och miljöutskottet har behandlat hithörande frågor i samband med andra ärenden så blir man faktiskt bekymrad över långsamheten i utvecklingen. När det gäller våld i hemmen, särskilt den negativa utvecklingen vi har, tycker jag att det är en alarmsignal åt oss att ta nu i och gör någonting ännu mera konkret, hittillsvarande åtgärder räcker inte alls.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Nej, jag tycker inte alls att det är bra att manliga lagtingsledamöter engagerar sig, jag tycker att det är en nödvändighet för att vi överhuvudtaget skall gå framåt. Det är absolut viktigt att alla engagerar sig. Det går långsamt, men samtidigt gör vi små framsteg inom alla områden. Jag är medveten om att det också finns bakslag.  När vi t.ex. pratar om våld i hemmet är  det för den manliga delen av befolkningen att ta ett kollektivt ansvar och diskutera frågan, diskutera varför man tar till våld.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte att jag inte behöver replikera här, vi är överens. Men så kom det sista, att det är för männen att ta ansvar för männen! Det är för oss alla att ta ansvar för avvikare, för sådana som gör sådant som är fel, oberoende av kön. Det är ett jättesvårt problem. Vi uppfostrar tillsammans våra barn, en del av den uppfostran misslyckas vi uppenbarligen med och det kommer fram när de blir vuxna och blir våldsbenägna. Vi har alla det gemensamma ansvaret. Jag når inte fram till de män som jag skulle behöva nå fram till lättare än vad Katrin Sjögren gör.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman!

Ltl Roger Jansson gav uttryck för en frustration som jag tror faktiskt att väldigt många delar, en frustration över att detta är ett arbete som tar lång tid, det känns som om vi har sagt de här sakerna många gånger förut. Det känns som att det går väldigt trögt, det går långsamt. Det finns helt klart en frustration här. Samtidigt vill jag definitivt inte ge upp utan vi måste fortsätta det här envisa arbetet för att få en förändring till stånd.

 

Vi skall komma ihåg och lägga på minnet att orsakerna till den ojämställda situation som finns i vårt samhälle beror på de strukturer vi har, och de strukturer som formar dagens samhälle har en lång, lång historisk bakgrund. Därför har också dagens ojämställda situation i samhället en lång, lång historisk bakgrund. Den har byggts upp genom generationers föreställningar och nedärvda attityder. Det betyder att det är en sådan sak som man inte ändrar i en handvändning. Det tar tid att få ändring på strukturer.

 

Även om ltl Roger Jansson målade upp ett scenario där det nästan inte har hänt någonting sedan 1970, så vill jag påstå att det har ändå hänt, det lönar sig med det här arbetet. På sjuttiotalet fanns det en ganska intensiv kvinnorörelse i Norden och internationellt samt också här på Åland. Då vet jag att det fanns kvinnor som stod på barrikaderna och då var det inte så att det var männen i landstinget som stod och debatterade frågorna, inte särdeles ofta, man såg inte riktigt problematiken. Men i dag, tack vare det målmedvetna arbetet för att ändra attityder, för att öka kunskapen, att ta fram faktaunderlag, statistik, debatterna och också fraserna, som ltl Roger Jansson talar om – och det är mycket fraser också i den här debatten – samt formuleringarna som finns som också har påverkat, har vi skapat en möjlighet till utveckling. Fram till 1980 hade det suttit elva kvinnor i Ålands landsting. I dag är situationen lite bättre, men vi är fortfarande underrepresenterade. Det visar att det lönar sig att arbeta. 1980 hade det inte suttit en kvinna i presidiet i landstinget, inte en kvinna i presidiet. 1979 kom de första kvinnorna in i landskapsstyrelsen. Det lönar sig alltså och vi skall fortsätta att kämpa.

 

Grunden till förändring är framför allt kunskap och insikter. Det framkommer också av jämställdhetsdelegationens ramprogram att det gäller att stärka kunskaperna, jobba för attitydförändring och därför har landskapsregeringen också omfattat tre huvudsakliga områden som vi tycker att man under de fyra kommande åren skall fokusera på. Barnomsorg, skola och utbildning samt information är två av dem, men också inom arbetslivet och arbetsmarknaden handlar det om mera kunskap, mera faktaunderlag, statistik.

 

Det händer alltså saker, man vi får verkligen jobba tillsammans och det skall definitivt inte vara kvinnornas sak utan det är någonting som vi tillsammans skall jobba för att nå en förändring.

 

I ramprogrammet och i meddelandet understryker vi vikten av att jobba med jämställdhetsintegrering, det som förr benämndes mainstreaming, alltså det att jämställdhetsarbetet skall genomsyra alla politiska områden. Det skall inte vara jämställdhetsdelegationen och någon enstaka person som skall jobba med de här frågorna utan det är alla ledamöter i landskapsregeringen, det är på tjänstemannanivå, det är i lagtinget när vi fattar beslut, när vi antar lagar, när vi fattar budgetbeslut, överallt skall jämställdhetsaspekten genomsyra arbetet och vårt tänkesätt. På så sätt kan vi nå de konkreta resultat som ltl Roger Jansson är ute efter: en jämställdhetsintegrering i arbetet. Det bör vi alla ta till oss.

 

Jag håller med om att vi bör bli ännu mer konkreta och det är också så landskapsregeringen kommer att jobba tillsammans med jämställdhetsdelegationen. Som framgår av programmet är det ett övergripande program där man anger riktlinjerna. Det konkreta handlingsprogrammet skall utarbetas av jämställdhetsdelegationen, och den håller på och jobbar med det. För varje år kommer man att anta ett väldigt konkret handlingsprogram; i delegationen finns de flesta partier i lagtinget med och kan påverka arbetet, och jag hoppas ni tar den möjligheten.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill tacka lantrådet för det mycket analyserande svaret hon gav. Hon sade inledningsvis att vi tänker inte ge upp. Vi är naturligtvis överens med lantrådet om att det skall vi aldrig göra när det gäller sådant som är fel i vårt samhälle. Jag hoppas inte att min framställning om att jag tyckte att vi inte var tillräckligt konkreta och att vi inte hade nått tillräckligt långt innebar att jag tyckte att man på något sätt skulle ge upp. Det var tvärtom som mitt budskap var: mera konkret arbete och frågeställningen är vi tillräckligt konkreta? Det som särskilt har frustrerat mig är det familjevåld som förekommer i vårt samhälle dagligdags, just nu när vi står här och pratar kanske t.o.m. Det gör mig så f-b att jag kan inte låta bli att ta till i de här ordalagen. Man kan förstås diskutera om jämställdheten har så hemskt mycket med den frågan att göra.

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Också den här frustrationen delar jag med ltl Roger Jansson. Det är också en sak som upprör mig väldigt mycket och jag tycker att vi på olika sätt skall jobba med frågan. Men det har ändå satts igång i form av ett Kvinnofridsprojekt av jämställdhetsdelegationen och det är viktigt att det arbetet fortgår. Vi har blivit så konkreta att vi nu föreslår att det som hittills har varit ett projekt blir ordinarie verksamhet i landskapets budget. Avsikten är att vi med alla medel och på alla fronter skall möta problematiken, att resurserna samordnas och att vi ser till att vi också kan motverka och möta problemen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tror att vi tre i den lilla frisinnade gruppen hemskt gärna vill vara med i det arbetet och delta på alla plan, men jag tror också att vi behöver se över lagstiftningen, delvis är det fråga om rikslagstiftning.  Till stor del har vi den också i vår egen hand för att komma åt problemen där de existerar rent fysiskt. Men, som jag sade i mitt huvudanförande, roten till det onda: varför blir män våldsbenägna är minst lika viktigt naturligtvis.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag håller med lantrådet när hon säger att mycket av arbetet styrs av gamla strukturer och sedvänjor. Vi har tittat ganska mycket på den här frågan i vår lagtingsgrupp, både nu och tidigare och vi har kommit fram till att inom sociallagstiftningen finns det mycket gamla strukturer som bygger på kärnfamiljen, på att kvinnan skall vara hemma med barnen; all pensionslagstiftning är uppbyggd på det viset, så jag tror att man borde analysera de grundläggande lagstiftningarna för att få det på lika villkor.

 

En annan intressant sak var utredningen om kvinnors företagande som presenterades i fredags. Där tror jag att det finns mycket att göra för att få kvinnor att starta nyföretagande och bli goda förebilder för andra kvinnor när det gäller att göra karriär inom näringslivet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller utredningen om kvinnligt företagande välkomnar vi den utredningen. Jag vet att den sattes igång under förra landskapsregeringen, men redan på nittiotalet motionerade jag om just kvinnligt företagande, hur viktigt det är att lyfta upp dessa frågor. Jag tror säkert att det har hänt mycket under de senaste tio åren när det handlar om kvinnliga företagare. Det finns säkert många fler än det fanns på nittiotalet, men det finns en hel del konkreta saker att ta tag i när det handlar om de frågorna. Lagstiftningen är en del av de normer som styr vårt samhälle och det är självklart att när man gör djupa analyser av jämställdhetssituationen så tittar man på alla regelverk och ser om de på något sätt kan vara konserverande och leda till ojämställda situationer.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Med utredningen om kvinnors företagande menar jag att den inte hade kommit när ni lämnade meddelandet och jag tror att det finns en hel del synpunkter där. Det skulle vara intressant om man kunde få det med till lagtinget i form av ett meddelande eller liknande. För mig är det inte någon oppositions- eller regeringsfråga utan det är precis som lantrådet sade att många har tagit initiativ i den här frågan. Det intressanta i utredningen var bl.a. att kvinnor har en högre utbildningsnivå och den borde man ta tillvara inom företagandet som en tillväxtfaktor samtidigt som det skapar goda förebilder för unga kvinnor att bli företagare, så det finns mycket i den utredningen att ta tillvara, kopplat till ändringar i sociallagstiftningen som möjliggör lika villkor för kvinnor och män när det gäller att ta hand om barn och liknande.

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag kan garantera att vi kommer att analysera utredningen väldigt noga och också dra ut konsekvenser av den samt komma med förslag till konkreta handlingslinjer i enlighet med det som utredningen har visat. Då kommer förstås lagtinget också att dras in i de diskussionerna, så den frågan lär återkomma.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Herr talman första gången jag hörde om regeringens meddelande om jämställdhet var på  Ålands radio onsdag den 5 mars. I radion berättades att nu skulle jämställdheten ta ett ordentligt kliv framåt!  Från att tidigare mest ha handlat om jämställd representation i olika politiska organ skulle regeringen nu ta ett stort steg framåt genom att kvinnorna nu också skulle få makt och inflytande över agendan. Det lät för bra för att vara sant. Det lät ganska overkligt faktiskt även om det är högst nödvändigt och på tiden.

 

Samma morgon hade jag nämligen varit på gruppledarmöte där vi diskuterade tillsättandet av fyra ordinarie landskapsrevisorer och två ersättare. Vid mötet föreslogs till de fyra ordinarie platserna fyra män, en kvinna till ersättare och en plats blev tillsvidare obesatt. Trots mina protester mot denna helt enkönade manliga ordning beslöt den i övrigt mycket politiskt medvetna församlingen att kön inte behövde beaktas i detta sammanhang. Jämställdhetslagen gäller inte således kan vi strunta i att respektera kravet på jämställd representation. Något ansvar för jämställdheten utöver det som står i jämställdhetslagen ansåg den upplysta församlingen att inte var vare sig önskvärt eller eftersträvansvärt. Minst sagt förvånad fick jag reservera mig till protokollet,  även om det egentligen inte förs något formellt protokoll, men det påskyndade avslutandet av den pinsamma diskussionen.

 

Fru talman!

Jag skulle ljuga, och det vet vi ju att det skall man inte göra här i salen, om jag låtsades att mötet om revisorerna inte påverkade min inställning till meddelandet. Det är i och för sig anmärkningsvärt att regeringens första meddelande handlar om jämställdhet. Det visar på att regeringen vill ge detta politikområde hög prioritet, vilket också svarar mot den plats och det utrymme jämställdheten får i regeringens handlingsprogram. Men om det inte bär längre än att regeringspartierna själva finner det helt i sin ordning att strunta i jämställdheten vid tillsättande av viktiga organ, som landskapsrevisorerna är, så visar det på  att det är långt mellan ord och handling.

 

Jag kan inte för mitt liv tro att det inte finns kompetenta kvinnor i liberalerna, FS eller Ålands Framtid för att axla uppdraget som landskapsrevisor. Man har ju hela Ålands befolkning att välja på om partierna inte bland sina anhängare finner tillräckligt kompetenta kvinnor.

 

Nå, vid det här laget vet vi att förslaget med de fyra männen som ordinarie revisorer drogs tillbaka. Jag tror att Internationella kvinnodagen den 8 mars och meddelandet som kom precis samma dag förhindrade detta enkönade val. Regeringspartierna kände att det började osa hett och centern räddade regeringens heder och ära genom att lansera en kvinna som ordinarie revisor och de obundna förde slutligen också fram en kvinna. Men var det kön eller kompetens som var avgörande? Man kan nämligen konstatera att alla tre kvinnor har avlagt någon typ av revisorsexamen medan männen saknar motsvarande! Kvinnorna utsågs alltså med hänsyn till deras kompetens -  männen på grund av kön . Ja, så är det fortfarande att män väljs på basen av kön, kvinnor i bästa fall på basen av kompetens. Kvinnor måste för det mesta vara formellt kompetenta och många gånger flerfalt bättre meriterade när de konkurrerar om poster med män. Men inte nog med det. Helst skall de dessutom uppfylla stereotypa könsrollsförväntningar som följsamhet, behagfullhet, skratta och vara glada och helst underordna sig och tjäna.

 

Exemplet med landskapsrevisorerna är belysande och avslöjar hur långt vi ännu är från jämställdhet. Exemplet är särskilt skrämmande eftersom det är fråga om Ålands högsta beslutande demokratiska institution. Vi skall arbeta för ökad demokrati, inte för fortsatt diskriminering av kvinnor. Den representativa demokratin bygger på att parlamentet i så hög grad som möjligt skall återspegla befolkningens sammansättning, men efter detta får vi nog modifierat vid det här laget säga om ett känt upprop i i kammaren: ”tjäna halva folket, hela kräver för mycket ”!

 

Fru talman!

När jag lyssnade på Ålands radio den 5 mars kände jag ett sting av vemod när jag hörde presentationen av meddelandet, och jag tror jag har lite samma känsla som ltl Roger Jansson i den här frågan.  Det var en bra presentation och innehållet är ideologiskt riktigt djärvt på flera punkter. Regeringen omfattar professor Yvonne Hirdmans teori om genusmaktordning. I de  övergripande målen slår regering kort och koncist fast att målet för den åländska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma makt  att forma samhället och sina liv. Jämställdhet är alltså en fråga om maktfördelning., och det vill inte alla acceptera ännu, man talar hellre om gamla strukturer, brist på kunskap och information och det är också en viktig del av diskursen, men problemet är själva maktfördelningen. Det är svårt. Alltför många män i maktpositioner vill inte dela makten jämnt och de vill inte ta ansvar för politiska beslut som skulle bidra till ökad jämställdhet. Det skall bli intressant att se hur många som anser meddelandet så viktigt att det skall utskottsbehandlas.

 

Meddelandet brister inte i sina förklaringar till ojämställdheten tvärtom det är mycket klart och tydligt i sina analyser. Problemen ligger istället på ett annat plan eller egentligen på två.  Ramprogrammet är inte tillräckligt. Det kommer, om det har någon verkan alls, att i första hand beröra landskapets egen förvaltning. Men lagtinget bär ansvar för alla, också för dem inom privata sektorn, också för dem som står utanför arbetslivet, också för dem som är inflyttade och t.o.m. för dem som inte tycker att jämställdhet är något problem. Att ge alla makt över sina liv oberoende av kön kräver  reformer som täcker in  hela samhället.

 

Det leder till det andra problemet med meddelandet: tillräckliga åtgärder och resurser redovisas inte. Det programmatiska dominerar framom åtgärder och verkliga ekonomiska satsningar på jämställdhet. Lagbundna reformer är avgörande för att åstadkomma förändringar. Jämställdhetslagens kvotlagstiftning visar sig nödvändig, diskrimineringslagstiftning likaså. Rätten till kommunal barnomsorg är en av grunderna för att kvinnor, likaväl som män, skall kunna välja både arbete och familj. Lagstiftning och ekonomiska resurser som gynnar kvinnor har ända sedan kvinnorna erhöll rösträtt visat sig vara den enda säkra vägen till jämställdhet. Ofta har lagstiftningen tillkommit under ganska hårt motstånd eftersom den ifrågasatts av konservativa värderingar och attityder om män och kvinnor. Men med tiden har lagstiftningen bidragit till en mera jämställd syn.

 

Som jag ser det finns det två helt avgörande reformer som måste genomföras och de måste ske genom lagstiftning. Den ena reformen rör föräldraledigheten och den andra sexualiteten.  Kvinnors lägre löner och trögheten i att uppnå jämställd lönesättning beror på att männen eller papporna inte tar ut lika lång ledighet som mammorna.  För arbetsgivarna är kvinnor i fertil ålder mindre attraktiva än män i motsvarande ålder. Jag säger inte detta för att jag tycker att det skall vara på det här sättet utan för att det är en ekonomisk realitet i vår marknadsekonomi. Men det går att ändra. Island är i dag det goda exemplet. Där är föräldraledigheten delad i tre lika stora delar, en för mamma, en för pappa och en som kan fördelas fritt. Detta har haft till följd att papporna tar ut sin föräldraledighet och alldeles nyligen kunde man visa på att löneskillnaden mellan män och kvinnor minskar på Island.

Regeringen talar sig varm för s.k. arbetsvärdering och förväntar sig uppenbarligen att detta skall leda till att löneskillnaderna elimineras. Ack om det vore så väl! Arbetsvärderingar  är långa och dyra processer. För många år sedan gjordes en sådan i Mariehamn bland stadens anställda. Många kvinnor hade stora förväntningar på resultatet. Besvikelsen blev därför stor när värderingen visade att stadens brandmän hade det tyngsta och svåraste arbetet.  Arbetsvärdering kan säkert bidra till att klarare synliggöra kvinnors arbetsinsatser och uppgifter. Men det leder inte med någon som helst automatik till löneförhöjningar. För ökade löner i kvinnodominerade branscher krävs pengar, makt och förmåga och kraft att förhandla. Alltför många tror att vi politiker beslutar om löner. Så är det inte . Arbetsmarknadens parter dvs facket och arbetsgivarna avtalar om lönerna. I förhandlingarna avgörs vad ett yrke eller ett arbete är värt i pengar . Arbetsvärderingen kan i bästa fall vara ett dokument som beaktas i samband med avtalsförhandlingarna.

 

Det sexualiserade våldet tar alla avstånd från. Via Internet och trafficking eller människohandel säljs kvinnor och barn i tusental för män i Europa och i många andra världsdelar; de kan t.o.m. säljas flera gånger från en världsdel till en annan. Finland är ett mottagar- och transitland för denna sorgliga handel. Prostitution förekommer i stor omfattning i Finland och många kvinnor från före detta sovjetstater säljer sig på gatorna i Helsingfors. Problemet uppmärksammas alltid nu och då i medierna i form av en intervju med en prostituerad som heter Tamara eller har annars bara ett förnamn och dessutom nämns hon ofta med ålder. Den prostituerade försvarar sig och framställs inte sällan som en stor mänskovän som vill hjälpa blyga finländska pojkar sexuellt. Allt förefaller så bra och säkert. Den sista frågan är ofta: Kan du tänka dig att din dotter skulle jobba som prostituerad? Då är svaret antingen undvikande eller nej. Varför det? kan man fråga sig, om prostitution är lika hedersamt som vilket annat arbete som helst, som förespråkarna för prostitution anser. Det enkla svaret är att det inte är ett arbete utan en kropp som en kvinna  säljer till män som har pengar och makt att köpa den.  Vilken syn på jämställdhet har en man som köper sex, ser porrfilmer  och berättar sexvitsar?  Är det någon som tror att en sådan man demonstrerar för jämställdhet på Internationella kvinnodagen, arbetar för att papporna ska få ta ut mera föräldraledighet och vill införa förbud i lag mot köp av sex? Nej det gör han knappast! De flesta andra män kämpar inte heller för ökad jämställdhet trots att de inte går till prostituerade eller tittar på pornografi. De undviker helst ämnet med andra män eftersom det värderas lågt i de manliga hierarkierna. Hierarkierna bygger på manlig rangordning där kvinnor närmast är störanden eller tilldelas en underordnad roll som tjänarinna eller sexualobjekt. Helt enkelt eftersom kvinnor har lägre värde eller status i de manliga i makthierarkierna.

 

Våld, sexuella övergrepp och trakasserier förutsätter att förövaren psykologiskt upplever offret som annorlunda , mindre värt och hotfullt. Kvinnors värde förändras om man inför en liknande lag om förbud mot sexköp som Sverige infört. Svenskarna tycker att lagen skall finnas, t.o.m. över 80 procent är av den meningen. Varför det? Jo, den lagstadgar om något mycket självklart - man kan inte köpa en annan människas kropp. Det strider mot Sveriges grundlag om alla människors lika värde, men tydligen inte mot vår grundlag.  En värdering, som säkert i och för sig alla omfattar, både på Åland och i Finland, men motsvarande lagstiftning har vi inte. Det här betyder att Finlands riksdag skyddar mäns sexuella utnyttjande av kvinnor. Av denna grundläggande ojämställdhet mellan kvinnor och män kommer all annan ojämställdhet. Därför är lagstiftning på detta område så viktig. Också i denna fråga ligger lagstiftningsansvaret på riket. Att tro på några initiativ till en lag om förbud mot sexköp med den nuvarande regeringen i Helsingfors förefaller osannolikt, med den manliga regeringsledning som ställer och styr just nu. De tycks vara fullt upptagna med att försvara sina amorösa tilltag medan riksdagsmän  från alla partier anklagas för att sexuellt trakassera  riksdagens kvinnliga personal. Samtidigt innehas så gott som alla viktiga poster av män i Finlands riksdag, makt och kön hänger alltså ihop. Omakt och kön hänger också ihop.  Det finns således ännu en hel del att göra för att nå målet om att alla kvinnor och män skall ha samma makt att forma sina egna liv.

Jag föreslår därför, fru talman, att lagtinget remitterar meddelandet till lämpligt utskott och att utskottet ger stöd och riktlinjer åt regeringen hur vi på Åland kan minska våld mot kvinnor och barn samtidigt som vi ökar deras politiska och ekonomiska makt över sina egna liv för att uppnå bättre jämställdhet inte bara på pappret utan i verkligheten.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Barbro Sundback levererar till många delar en mitt-i-prick-analys. Det är inte enbart vid valet av revisorer som man har riskerat att inte uppfylla lagstiftningen. Andra aktuella händelser har varit tillsättandet av skärgårdsnämnden och också samarbetet som Jomala har med övriga kommuner ifråga om räddningsnämnden. I riket diskuterar man att utöka föräldraledigheten till 18 månader och också följa den isländska modellen. Jag har fått indikationer att man tittar väldigt nogsamt på den isländska modellen och kommer antagligen att föreslå något liknande.

 

Landskapsregeringens meddelande är ett nytt grepp. Det är det första meddelandet som har en viss symbolik. Ansvarsområdet för den här viktiga demokratifrågan hör till lantrådet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ja, minister Sjögren, jag tycker att det är ett bra initiativ, det är inte fråga om det. Det är också trevligt om det finns förutsättningar för att lagen om föräldraledighet ändras i riktning mot det man tydligen har lyckats med på Island. I samband med den rapporten har man i tidningen försökt lyfta fram lite ljusglimtar och då har man sagt att ja, de åländska männen tar ut mera föräldraledighet än motsvarande grupper i Finland. Och det är sant. Men det stora problemet är, enligt den statistik som landskapsregeringen själv ger ut, att under 2006 var föräldrapenningens antal använda dagar totalt 70.000 dagar för kvinnor och 6.000 för män, så det tar nog många hundra år med nuvarande lagstiftning om vi skall komma upp till jämställdhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ltl Barbro Sundback redogör på ett helt korrekt sätt för hur tillsättandet av landskapsrevisorerna gick till i grupperna. Jag kan intyga det eftersom jag var med där. Det är sant att korrekt att varje parti kom med sina namn som vi hade diskuterat fram i grupperna. Vi valde som första alternativ vår förra revisor som har en god revisorskompetens i allra högsta grad; vår man hade alltså kompetens för uppdraget. När vi sedan började diskutera utfallet, som mycket riktigt blev enbart män i ordinarie uppsättning, så kom vi först till att förfarandet har gått till enligt normalt utskottstillsättande. Det är så här man gör när man tillsätter utskott, varje parti kommer med sin man eller kvinna. Sedan ändrade vi till en kompetent kvinna och med detta vill jag säga att centern värderar alltid kompetens, oberoende av kön.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tackar för den informationen. Jag kommer nämligen ihåg tider när det inte satt en enda kvinna i centern och det var under ganska långa perioder och då fick man till svar av centerkvinnorna, att det behövs inte för centergåbbarna vet vad vi vill! Jag tycker att det är hedrande att man nu har så duktiga kvinnor och framgångsrika inom centern. Sedan får vi väl se hur det artar sig med åren. I alla fall var hela revisorsdiskussionen en så bjärt motsats till det som sades i radion av regeringens representanter. Det var för mig svårt att ta programmet helt enkelt på allvar under de villkoren. Om lagtinget måste ha lagstiftning för att skapa jämställd representation så är vi ännu inte tillräckligt mogna i jämställdhetsfrågor. Jag hoppas att det där var ett misstag i arbetet.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt fortfarande så inom centern att centergåbbarna fortfarande förstår många saker av vad kvinnor vill. Därför har vi inte heller i dag något skilt kvinnoparti, någon kvinnogrupp inom centern utan vi anser att vi tillsammans möter och funderar över de här problemen och löser dem.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är väldigt glad att det finns så mycket duktiga centergåbbar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl:

Fru talman!

Vad är jämställdhet?  Jämställdhet är ett begrepp som det finns många uppfattningar om. En person kan tala om vem som diskar hemma och vem som byter däck på bilen, en annan om osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män och en tredje om betygsskillnader mellan flickor och pojkar. De talar alla om samma sak, men ur olika perspektiv, jämställdhet är ett komplext begrepp.

 

När man ska arbeta med jämställdhet är det därför viktigt att gemensamt definiera begreppet och göra klart vilka aspekter av jämställdhet som ingår i uppdraget. Jämställdhet är en fråga om kunskap och ett område man måste sätta sig in i. Det får inte reduceras till en åsiktsfråga. Arbetet med jämställdhet måste därför få ta tid för att ges möjlighet att uppnå ett bestående resultat. Alla måste bearbeta sina attityder och föreställningar om flickor och pojkar och lära sig se könsmönster och diskriminering i sin egen vardag. Traditionella normer och vanor, det vill säga att göra som vanligt, bevarar obalansen mellan könen.

 

För att ett Åland ska kunna växa och utvecklas krävs att man tar tillvara hela befolkningens kunskaper och kompetens. Varje individ, kvinna som man, ska ha samma möjlighet att utveckla sin begåvning inom just de områden där man har de bästa förutsättningarna oavsett kön. Jämställdhet mellan kvinnor och män är därför en viktig faktor för tillväxt. För att nå resultat ska jämställdhetspolitiken genomsyra alla delar av regeringens politik.

 

För att jämställdhetspolitiken skall vara framgångsrik krävs fokus, inte bara på makt utan även på resultat. För att förändringsarbetet skall bli effektivt bör man lära av både framgångar och bakslag

 

Landskapsregeringens prioriteringar är arbetsliv och arbetsmarknad, barnomsorg och skola, kvinnofrid samt utbildning och information, vilka också för mig känns som viktiga områden.

 

När det gäller arbetsliv och arbetsmarknad så bör arbetet med arbetsvärderingen komma igång så snart som möjligt. Arbetsvärdering är naturligtvis inte hela lösningen för jämställda löner. Landskapet som en stor arbetsgivare på Åland måste framöver våga använda flera instrument i löneförhandlingarna.

 

Vad kan då göras?  Ett sätt till att börja med, för att få en jämnare lönesättning, är att ta till större eurobelopp och inte som skett hittills ett litet eurobelopp tillsammans med en procentsats, vilket gör att det skapas större löneskillnader, dvs. lönegapet ökar.  Jag vet att det från vissa fackföreningshåll har framförts sådana tankar i samband med de senaste löneförhandlingarna, men det har inte anammats, resultatet är detsamma som i riket och löneskillnaderna består.

 

Det finns också en viss statistik, men jag tror inte heller att statistiken säger hela sanningen om löneskillnaden mellan kvinnor och män för lönestatitisken är knappast gjord så att man jämför lika lön och likvärdigt arbete med varandra. Jag tror att det är ganska rakt av man jämför kvinnolöner med manslöner, punkt slut!

 

Kan arbetskraftsbrist vara en utjämnande faktor lönemässigt?

 

När det gäller lönerna har många pekat på att det inom en snar framtid kommer att finnas stor efterfrågan på arbetskraft inom  traditionellt kvinnliga yrken och sektorer på arbetsmarknaden. Detta kan sätta press på lönerna och eventuellt leda till löneökningar som skulle påverka både löneskillnader mellan könen och kvinnors inkomster av betalt arbete. Arbetsgivarna måste upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män inom lika och likvärdiga arbeten.   Detta kan göras i en lönekartläggning och analys. Arbetsgivarna bör göra en handlingsplan för jämställda löner.

 

Barnomsorg och skola.

Det räcker inte att enbart att ta del av kunskap om genus och jämställdhet på det pedagogiska området.  Pedagoger måste också ha kunskap om hur det fungerar i den egna verksamheten.  Att få syn på hur man själv är med och skapar genus, i sin egen barngrupp eller klassrum, är nödvändigt för att kunna bryta det könsmönster som finns. En jämställd förskola eller skola är inte något som någon annan skapar utan varje pedagog deltar varje dag i skapandet av genus i sin egen verksamhet. Det är en fördel att arbeta med kartläggning och efterföljande analys tillsammans i arbetslaget.  Det blir då en gemensam lärprocess, där alla lär av varandra och får en gemensam kunskapsbas för det fortsatta arbetet.

 

Det är viktigt att tänka på att kartläggningen inte är till för att leta fel hos pedagogerna eller att bedöma varandra. Den syftar till att synliggöra könsmönster som vi alla är med och skapar och därmed kan förändra, att ha ett öppet sinne och se kartläggningen som en möjlighet att lära sig att se verksamheten med nya ögon. Många gånger leder kartläggningen till nya idéer.

Det är kanske lätt att associera till sitt eget liv och sin egen familjesituation när man pratar jämställdhet. Det är mänskligt, men sådana reflektionerna tar för stor plats och man riskerar att trilla ner i ”åsiktsdiket”. De hör hemma under kafferasten.

 

Utbildning och information.

Under 1990-talet har en positiv utveckling skett som innebär att kvinnor har höjt sin utbildningsnivå och stärkt positionen på arbetsmarknaden, minskat deltidsarbetet, minskat sitt obetalda arbete och ökat det betalda arbetet.  Även om en betydande andel kvinnor fortfarande arbetar deltid pågår ansträngningar för att fler skall kunna arbeta heltid.

 

Mäns våld mot kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande och allvarligt samhällsproblem också här på Åland. Våldet är ett hinder mot kvinnors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter.  Det är viktigt att lagstiftningen är tydlig, att rättsväsendet kan agera kraftfullt mot dessa brott och att det finns skydd för våldsutsatta kvinnor, oavsett var de bor.  Våld finns även i samkönade parrelationer, våld mellan män och våld mot barn. Alla typer av våld skall bekämpas med olika insatser och särskilda rutiner från samhällets sida.

 

Det är inte enbart en intern familjeangelägenhet utan allas vårt ansvar att inte våld får ske i samhället. Vi måste se till att bekämpa våldet på alal plan.

 

Jämställdhetsintegrering.

Som lantrådet nämnde innebär jämställdhetsintegrering  att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra samtliga delar av vår politik och alltid finnas med i alla beslutsprocesser från de man utformar mål till r resultatuppföljning. Det innebär även att jämställdhetsanalyser kontinuerligt ska göras för att se hur jämställdhetsarbetet fortskrider.

 

Till sist vill jag säga att det är viktigt att vi politiker alltid har jämställdhetsglasögonen på i alla beslut och i all vår politik.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Ulla-Britt Dahl hade ett intressant anförande och jag fäste mig speciellt vid analysen om barnomsorg och skola. När det gäller barns och ungdomars sätt att leka och klä sig upplever vi just nu ett gigantiskt bakslag. Det kan tyckas lite fånigt, men om vi tittar på reklamkanalerna i TV, vi tittar på leksaksbroschyrer, om vi tittar på hur man marknadsför kläder för barn och ungdomar så är de fullständigt könssegregerande. Här har vi ett stort bakslag.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag håller fullständigt med om att det finns mycket att göra här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Ulla-Britt Dahl har ett förflutet inom fackrörelsen och särskilt i lågavlönade kvinnobranscher. Hon vidrörde det i sitt anförande. Jag tyckte det var många värdefulla synpunkter, men det finns ändå någonting utöver diskussionen om procent och eurobelopp och det är jag lite ute efter och skulle gärna höra ltl Ulla-Britt Dahls uppfattning. I rapporten om kvinnligt företagande framkommer det att ett problem som kvinnor som företagare har är att våga ta tillräckligt betalt för sitt arbete. I vilken mån har ltl Ulla-Britt Dahl upplevt samma sak vad gäller kvinnor i de fackliga förhandlingarna?

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Det ligger nog något i det. Vi kvinnor tror kanske inte att vi är så duktiga som vi sist och slutligen är, så man kanske inte begär så mycket som en man skulle göra. Jag håller med ltl Barbro Sundback om att det här hänger nog lite ihop.

 

 

 

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Då är min följdfråga hur arbetsvärderingen skulle påverka självkänslan vad gäller att ta betalt, uppskatta och värdera sitt eget arbete?

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman!

Det kommer knappast att leda till att det blir helt rättvist i lönesättningen trots arbetsvärdering, men i och med att man får vara med och påverka, sätta ner de arbetsuppgifter man verkligen utför och lägga fram dem till den arbetsgrupp som skall göra värderingen tror jag ändå att det kommer att bli en förändring.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Jag tycker att det är väldigt bra att vi fick en så pass ingående diskussion om mäns våld mot kvinnor och barn förra veckan med fortsättning i dag. Jag tänker ta upp det området också här i mitt anförande. Precis som landskapsregeringen skriver är våld mot kvinnor och barn ett av de grövsta brotten mot jämställdhet och mänskliga rättigheter. Man konstaterar också i meddelandet att våldet kräver resurser, bl.a. kostnader för polis, rättsväsende, kriminalvård, hälso- och sjukvård, skyddat boende, kostnader för frånvaro från arbetet samt förstås det som man inte kan mäta i pengar: smärta och lidande. Det finns all anledning att göra allt som går för att minska och helst av allt eliminera allt familjerelaterat våld. Det skulle spara mycket lidande men också kostnader för samhället. Dessutom måste väl målet vara att vi skall kunna leva i en värld utan våld.

 

Jag anser att det är bra att Kvinnofridsprojektet nu permanentas och blir en del av den ordinarie verksamheten. Det är viktigt, men jag vill gärna att landskapsregeringen redan nu tar ett steg längre för att skydda de kvinnor som i dag utsätts för hot och våld och som förföljs av före detta män som blankt struntar i besöksförbud. Det finns alltför många män på Åland i dag som struntar i besöksförbud och straffpåföljderna är också löjligt låga: böter eller fängelse i högst ett år. Ett problem är också att de män som bryter mot besöksförbuden inte ställs inför rätta. Jag vet inte om det beror på att åklagaren inte har tid eller om åklagaren inte prioriterar dessa ärenden, men förutom att straffen borde bli mer kännbara och höjas till fängelse i två år så borde de män som inte följer besöksförbudet straffas.

 

Det som också saknas på Åland i dag är ett system med överfallslarm som kan delas ut till de kvinnor i dag som lever med ständig skräck för att bli överfallna av en före detta man, sambo eller pojkvän som bryter mot besöksförbudet. Om en kvinna vänder sig till polisen i dag kan de inte göra någonting, det finns inga larm på Åland i dag att tillgå. Därför vädjar jag till landskapsregeringen att ge polisen i uppdrag att införskaffa den larmutrustning som behövs för att de kvinnor och barn som i dag lever under stark press och med ångest och oro kanske skulle kunna få en litet tryggare vardag i och med ett överfallsalarm. Det är en konkret åtgärd och en livlina för dem som lever med en stark hotbild från aggressiva före detta män. Jag vill inte att man skall vänta tills någon har dött utan att man tar upp medel i budgeten redan nu och ger polisen i uppdrag att i brådskande ordning ta fram ett lämpligt system. Det finns på svenska sidan olika varianter.

 

Ltl Roger Jansson tog upp behovet av förändring av rikslagstiftningen i synnerhet på området mäns våld mot kvinnor och här kan inte jag annat än att hålla med. T.ex. i den svenska brottsbalken finns områden som kvinnofridsbrott, ofredande och sexuellt ofredande. I rikets strafflag finns däremot inte de här områdena ens med. Varför, kan man fråga sig, anser man i Finland att det är inte något större bekymmer om t.ex. kvinnor utsätts för sexuellt ofredande på sin arbetsplats medan man i Sverige faktiskt kan straffas. Det skulle vara viktigt att vi får till stånd en moderniserad och mer jämställdhetsinriktad finsk strafflagstiftning. Det här tycker jag att t.ex. lagutskottet kunde titta på och utreda. Kanske kunde hela lagtinget enas om att göra en ensam motion till riksdagen för att få en strängare lagstiftning för dem som bryter mot besöksförbud, för dem som ofredar andra människor och de som sysslar med sexuellt ofredande samt annan lagstiftning som syftar till att skydda kvinnor från mäns våld och ofredande.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var närmast frågan om alarmen när det gäller mäns våld mot kvinnor som jag ville lyfta fram. Jag har själv erfarenhet från när jag var polis om de billiga alarmerna som man kunde köpa hos Clas Ohlsson för några tior och vilka höjer livskvaliteten enormt för de hotade kvinnorna, så att de har någonting som skyddar dem. Givetvis skulle det vara ännu bättre om de hade en kontakt till polisen. Det är inte överfallet som är problemet alla gånger utan också ångesten och rädslan som de kontinuerligt lever under. Det är en angelägen fråga. Jag vill återigen lyfta fram min käpphäst missbruket. Jag tror inte att det är någon tillfällighet att kvinnornas våld mot barn har ökat utan jag tror att vi får tänka på dessa Bag-in-box, vi vet att kvinnornas missbruk av alkohol har ökat, vilket också gör att impulskontrollen hos dessa personer blir försämrad och man inte kan hålla igen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag delar ltl Åke Mattssons uppfattning om att alarmen skulle kunna förbättra och ge de utsatta kvinnorna en tryggare vardag. Kvinnors våld mot barn och alkohol har inte jag nämnt i mitt anförande, men det är säkert som ltl Åke Mattsson säger att det har med alkoholkonsumtion att göra.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Överhuvudtaget när det gäller mäns våld mot kvinnor tror jag att alkoholen har en roll med, även om de inte är berusade just då så har de en försämrad impulskontroll om de använder alkohol. Därför lyfte jag fram detta med kvinnors våld mot barn. Straffbiten som togs fram är viktig; om man bryter mot försöksförbud osv. måste påföljden bli tydligare. Samhället måste markera att det här är en angelägen och viktig fråga. Den tas kanske inte riktigt på allvar i dag, så bättre och tydligare påföljder borde vi arbeta för här i lagtinget.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Framför allt måste man från polisen och åklagarnas sida ta ärendena på allvar och faktiskt se till att det blir ett ärende samt att männen som bryter mot försöksförbudet faktiskt åtalas och att det blir straffpåföljder.

 (Från salen, ltl Åke Mattsson: Det görs i dag)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman!

Kollegan Carina Aaltonen hänvisar lagtinget, i hennes i och för sig förtjänstfulla anförande, till riksdagen för att åstadkomma sanktioner mot oönskat beteende. I det här fallet i förbindelse med utökad jämställdhet och mindre trakasserier, mindre våld, mindre utsatthet mellan könen, speciellt kvinnor. Jag ville bara upplysa om att den makten har vi redan här i lagtinget att sanktionera icke-önskvärt beteende i ärenden under lagtingets behörighet. Om nu ärendet remitteras till lagutskottet, vilket kan ske enligt lagtingets beslut, förmodar jag att också utskottet kan närmare granska denna fråga och eventuellt också komma med upplysningar om fortsättningen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det låter verkligen bra om vi kan göra någonting här på Åland direkt för att få en strängare lagstiftning för dem som t.ex. bryter mot besöksförbud, för dem som sysslar med ofredande och sexuellt ofredande. Det är jag mycket tacksam för och jag överlämnar med varm hand över frågan till lagutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det var ett alldeles utomordentligt bra förslag av ltl Carina Aaltonen att vi skulle gemensamt vända oss till Finlands riksdag med en motion om ändring av strafflagen. Då kanske vi också kan inkludera, förutom våld mot kvinnor, allt familjevåld, även det som tyvärr kvinnor utför mot barn i ökande utsträckning enligt uppgifter från Sverige. Men vårt bekymmer är naturligtvis mörkertalen, vi måste också komma åt dem på något sätt och vidta åtgärder. Det sades i en tidigare replik att vi har egen möjlighet att öka straffsatserna, men det är vad jag förstår inte riktigt. Vi får inte i vår lagstiftning ha hårdare straff än dem man har i den finska strafflagen. Men några ord, ltl Carina Aaltonen, om roten till familjevåldet skulle gärna vara intressant att höra synpunkter på också.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Det gläder mig att förslaget om att man kunde från lagtingets sida gemensamt göra påstöt hos finska riksdagen faller i god jord. När det gäller roten till mäns våld mot kvinnor och det ökande våldet i familjerna måste jag säga att jag har inte de kunskaperna om det. Men man kan säga att mycket går i arv; har man vuxit upp i en familj där det har förekommit våld är det lätt att man tar det mönstret med sig och det gäller att bryta det så tidigt som möjligt så att det inte går vidare till nästa generation.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ännu något ord om behovet av att ändra den finska strafflagen i dessa hänseenden utifrån vår kultur här på Åland, som ju ligger mycket nära den rikssvenska kulturen och den norska kulturen, medan den är ganska långt från den finska kulturen, och här skiljer det sig ordentligt. Det kan i och för sig vara ett hopplöst försök som vi gör i så fall, men det är ändå skäl att visa vad vi tycker här på Åland när det gäller den här delen som de facto är riksbehörighet.

 

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Man blir faktiskt lite mörkrädd när man t.ex. följer med utrikesministerns affärer och hur detta tas emot på rikssidan, hur det slås bort som att det är väl inte något farligt medan man vet att i Sverige skulle ett sådant agerande innebära en hastig avgång från ministerposten. Det vore väl trevligt om vi från Åland kunde bringa lite ljus i jämställdhetsdiskussionerna i Helsingfors t.ex.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Det har varit en intressant debatt och det är svårt att komma med några nya krutsorter så här sent i talarlistan. Jag skall ändå beröra meddelandet något. Det jag reagerade på var också det som flera talare tidigare har pekat på, grundligheten,  att man börjar från början och det handlar om vikten av information, definitionen på begrepp osv. Det kanske jag reagerar på därför att jag tror att jämställdhet också är en generationsfråga. Jag har särskilt när det gäller min politiska karriär kommit in i ett sådant skede där jämställdhet var på agendan, medan om man bara varit med 20 år i tiden har man upplevt en tid så jämställdheten inte var på agendan på samma sätt, framför allt också på mäns agenda i mycket större utsträckning. Det finns pionjärer; jag vill särskilt tänka på ltl Barbro Sundback som har drivit dessa frågor i över 20 års tid och då var det nog ett helt annat klimat för de här frågeställningarna. Nu är det tvärtom så att av debatten att döma finns det en beredskap här i lagtinget att gå väldigt långt och vidta en väldigt kraftfull och progressiv jämställdhetspolitik, nästan så att meddelandet och de målsättningar som regeringen kommer med är för lågt ställda. Det är verkligen positivt, skulle jag vilja säga.

 

Programmet innehåller som sagt mycket grundläggande fakta och beskrivning, och det är bra för jämställdhetspolitik är ett kunskapsintensivt område. Det är hela substansen i politiken. Jag vill citera jämställdhetsdelegationen: ”Jämställdhetsdelegationen betonar vikten av att jämställdhet mellan kvinnor och män skall beaktas som ett kunskapsområde och inte som en värderingsfråga. Kunskap och utbildning är förutsättning för förändring, utveckling och på sikt jämställdhet. Brist på kunskap upprätthåller och förstärker rådande strukturer, individuella fördomar och attityder. Så kan man egentligen sammanfatta hela problematiken och det gäller att nöta på med just sådan kunskap som förs fram också i meddelandet.

 

Men, som sagt, programmet har tyngdpunkt på detta och blir kanske lite fattigt rent politiskt, man kunde ta aktiv ställning i flera avseenden och, vad mig beträffar, vara mer progressiv, men å andra sidan kanske vi kan se fram emot en sådan fortsättning från regeringens sida. Om jag tar några exempel och kvinnors löner i offentlig sektor, där vi själva står för börsen, är man då beredd att ta krafttag och i klarspråk prioritera kvinnors löner på bekostnad av mäns löner? Det är ju det som det handlar om. Man kan alltid klä in problematiken i arbetsvärdering och långa lovar runt problemet, men det grundläggande problemet att det måste till mera resurser om problematiken skall lösas. Just sådana ställningstaganden vore intressanta. Vilka konkreta styrmedel avser man att använda för att förändra strukturen som motverkar jämställdhet? När det gäller löner får vi inte heller glömma bort de i privat sektor där självstyrelsen inte har behörighet över lagstiftningen och vi får inte heller skapa en ännu större klyfta genom att förbättra vissas situation och inte andras. Det kunde, som sagt, ha varit mera politiska lösningar i meddelandet, men det är absolut en bra början.

 

Jag tycker att med anledning av det här kunde meddelandet också utskottsbehandlas, eftersom jag uppfattar lagtinget som väldigt progressivt så kanske man också kunde ge ett stöd att gå vidare med dessa frågor.

 

När det gäller det som har varit aktuellt här i dagarna, nämligen statistik om kvinnligt företagande så handlar det just om att få kunskap. Det handlar dels om kunskap om strukturerna men framför allt vad strukturerna innehåller, alltså statistiken. Där har jag själv under min korta politiska bana varit med om att man har röstat, i det här fallet i stadsfullmäktige, huruvida man skulle ha könsbaserad statistik eller inte i Mariehamns stad. Jag förstod aldrig omröstningen, varför man skulle vara emot att ha könsbaserad statistik, men det var flera gånger en omröstning om det! Det är klart att då kommer mycket i dager. Ta t.ex. rapporten som skrivs om i tidningen i dag om kvinnligt företagande. Inte skulle vi veta om det på ett samlat sätt om det inte vore för att man har undersökt det, det finns statistik och vetenskapliga rapporter.

 

Sedan skulle jag säga att jämställdhetspolitiken också skapar nya utmaningar, t.o.m. problem och för att kunna gå vidare och föra en politik som leder till ökad jämställdhet måste man också ta upp de problem och utmaningar som kommer under vägens gång, annars kan de bli problem som hindrar fortsatt jämställdhet. Jag skall nämna ett exempel som jag upplever att många hakar upp sig på. Det är framför allt barnfamiljernas situation. ”Det var bättre förr när det var sämre”, som en tidigare kollega här brukar säga, när kvinnan var hemma och skötte barnen och mannen fick koncentrera sig på det andra. Nu skall båda föräldrar göra båda saker och det betyder många gånger att de som kommer i kläm är barnen, ingen har tid för barnen och man känner en otillräcklighet från båda föräldrars sida. Där gäller det också att se på: vad har samhället för strukturer bakom barnfamiljerna, t.ex. hemvårdsstödet? Varför får kommunen ta dubbelt mer betalt för att se efter ett barn än vad en förälder får för att göra samma sak? Det finns många sådana hr strukturella problem som är reliker från forntiden när vi inte hade jämställdhet, när modern var den förälder som tog hand om det här. Nu finns det många fäder som gärna skulle vilja men som förhindras av strukturerna. Det är just ett typexempel på en ny utmaning som har kommit i kölvattnet av ökad jämställdhet.

 

Vidare skulle jag vilja säga att åtminstone jag upplever att jämställdhetsarbetet har kommit på något sätt i konsoliderande fas och det kan vara ett skede som det är svårt att komma vidare ur. Nu tror många att man kan slå sig till ro, att vi är ganska jämställda, så har det varit i olika skeden. Det var ett bra exempel på åttiotalet när den dåvarande landskapsstyrelsen tog ett beslut där man skrev in ”emedan jämställdhet redan råder”. Nu tror jag vi är i en sådan fas också att man kanske inte ser skogen för alla träd och det har blivit politiskt korrekt att säga att visst är jag för jämställdhet, men vad innebär det i praktiken? Det innebär att man måste förändra på ganska många saker. Det är också väldigt viktigt och att fortsätta jobba. Den här diskussionen för man också i Sverige; Sverige räknas i många avseenden som världens mest jämställda land, men när man verkligen börjar titta under ytan är det just ofta en yta och sedan under ytan har man fortfarande gamla strukturer och problem kvar. När jag pratar om Sverige är det faktiskt anmärkningsvärt vilket gränsland vi lever i när vi har Finland öster om oss och Sverige väster om och vilken enorm skillnad i attityd det råder i de två samhällena. På tal om yta och Finland, så har Finlands regering kvinnlig majoritet, men som många talare tidigare har varit inne på här så den ”sms-affär” som nu rullas upp accepteras på fullaste allvar av hela den politiska eliten med några få undantag i Finland. Skulle Carl Bildt göra samma sak – om det så var 20 år sedan – skulle han direkt avgå på eget initiativ, men i Finland är det okej och jag sällar mig absolut till dem som tycker att detta är synenrligen märkligt att det är en sådan enorm skillnad. Det skrevs en krönika i tidningen av professor Göran Djupsund, som mycket förtjänstfullt berörde det. Inte skall vi heller ha det som i Sverige, som professorn skrev, men det visar på vilka attityder som ligger till grund för samma politikers uppfattning i andra sammanhang, så det den förnyelsevind som kommer västerifrån är nog att föredra.

 

När det gäller jämförelser som har gjorts i debatten och i massmedia om kvinnligt ledarskap i näringsliv och politik är det en ganska stor skillnad. När det gäller åländsk politik har ändå jämställdheten kommit ganska långt och det har skett under de senaste valperioderna och det har på något sätt sammanfallit med den tid som jag började i politiken; vi har haft kvinnor på ledande poster och har också i dag ett kvinnligt lantråd. Där är det samma sak, som mycket förtjänstfullt beskrivs i meddelandet, att det handlar om dels kvantitativ jämställdhet men också kvalitativ. Jag skulle vilja säga att där har vi haft förmånen inom åländsk politik att inte bara ha kvinnor utan också ha kvinnor med hög specifik politisk vikt som verkligen har haft makt i sina händer. Om man jämför med åländskt näringsliv har det där gått mycket långsammare och den trenden ser vi också i andra nordiska länder att näringslivet ligger långt efter när det gäller att ta vara på den resurs som kvinnor utgör. Det är klart att det kan man inte på samma sätt styra över som vi kan styra över vårt eget fögderi. Men det är en intressant utveckling som pågår där också, t.ex. har en åländsk bank – ni kan gissa vilken – en fond där man satsar i företag som har kvinnor i ledningen, flera stycken i styrelsen, kvinnliga direktörer och som går bättre tack vare det. Det är intressant att analysera vad det beror på. Jag tror att näringslivet har allt att tjäna på att ta tillvara den resurs som kvinnor utgör och framför allt när man jobbar i branscher där kvinnor ofta tar köpbeslut osv., så behöver man lyssna på dem i styrelser och där besluten tas. Där finns dock mycket kvar att önska och det finns också som helhet kvar att önska när det gäller jämställdhet, men det här är alltid en bra början och jag hoppas att meddelandet kan utskottsbehandlas så att vi kan komma till en ny diskussion efter utskottsbehandlingen.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman tar upp jämställdhet som en generationsfråga, och det är det säkert till en viss del, samtidigt som uttaget av föräldraledighet talar sitt tydliga språk. Ltl Danne Sundman nämner också ÅSUB:s undersökning om kvinnligt företagande och det är en sak som jag personligen grunnat ganska mycket på, nämligen det ogenomträngliga glastaket i åländskt näringsliv, ett oresonligt misshushållande av resurser? Nu ser jag män i min egen ålder, i yngre medelåldern, som har toppositioner som direktörer för banker, som styrelseordförande, som VD för rederier och jag frågar mig: Var är mina jämnåriga väninnor med sina dubbla examen och sin gedigna arbetserfarenhet? Jag tror faktiskt att inte en enda kvinna har varit aktuell på någon av de nämnda posterna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag är helt överens med minister Sjögren att det här är en resurs som man har sett förbi i det åländska näringslivet. Det är bara att beklaga. Det finns rent ut sagt pengar att tjäna på att ta tillvara den resurs som unga åländska kvinnor utgör. Men, som sagt, utvecklingen komma skall väl där också, men det finns en klar eftersläpning om vi ser hur vi har lyckats inom politikerskrået.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jovisst, kan man säkert göra en affärsidé av det med fonder och diverse saker, och det tycker jag är lovvärt, men det är faktiskt också så att kvinnor käkar också chips, åker med båtarna och lånar pengar, så jag tycker att näringslivet här på Åland borde ta sig en ordentlig funderare.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Precis som jag sade i mitt anförande tror jag även här samma sak att det lönar sig att lyssna på den delen av kunderna som är kvinnor. Man skall se möjligheten i det att man låter också den delen av kundstocken s.a.s. vara med och besluta. Där kan man säkert förvåna sig över att man inte har gjort det i större utsträckning. Som sagt, jag är helt enig med minister Sjögren om att här finns affärsmöjligheter, både direkta och indirekta, för det åländska näringslivet, att man absolut tar tillvara den här resursen som åländska kvinnor utgör.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Det har varit en intressant debatt, mycket lovvärda ord har sagts och jag tycker att det har varit otroligt intressant att följa den. Jag fastnade vid det senaste replikskiftet där man talade om näringslivet och kvinnor samt framför allt kvinnornas inflytande i näringslivets topp. Jag tror att näringslivet skulle ha otroligt mycket att vinna där. Som jag upplever det tas det betydligt större ansvar och det är en personalvinning med en kvinnlig ledare.

 

Orsaken till att jag kom upp i debatten var framför allt frågan om våld inom familjen, framför allt kvinnovåldet. Jag kände att det här är någonting jag vill gå upp och debattera om. Det har debatterats en hel del och det frågades varifrån mäns våld mot kvinnor kommer. Det jag har funderat mycket på är den ökande alkoholkonsumtionen. Vi har en dold alkoholkonsumtion i hemmen och vi har också ett dolt kvinnovåld i hemmen. Jag tror att där finns ett samband och vi bör titta på vad det är som egentligen gör detta. Det har också varit fråga om socialjour eller inte, det var i förra veckan en insändare i tidningen. Att bo på landsbygden och veta att man inte alltid har samma möjligheter gör en  socialjour otroligt viktig, dvs. att hela Åland har möjlighet att det rycks ut och att det ageras på plats. Det nämndes tidigare om polisens ansvar, men det är också flera, socialen i kommunerna har också ett ansvar att fånga upp för det är just när det händer man skall gå in och agera. Vi säger att det händer någonting på helgen – på måndagen har man lyckats släta över det. Det är fel att gå ut och prata om familjevåldet; det gör att någon är otrygg, osäker, och det visar att familjen är sårbar och det skall man inte göra utåt. Det är alltså jätteviktigt att man ser det ur perspektivet med en socialjour.

 

Jag kunde inte låta bli att skriva ner lite – nu gick minister Sjögren ut – när ministern pratade om detta med kläder och barn. Som pappa till två pojkar har jag reagerat på en sak när jag köper kläder åt dem, att varför skall pojkar inte få vara söta! Det skall vara dödsskallar och det skall vara det ena och det andra. Det  finns aldrig riktigt fina kläder till pojkar utan de skall redan i fyra-fem års ålder framställas som tuffa, det skall vara hårt, det skall vara häftigt, det skall vara svart! Varför kan inte jag få gå till en stor klädbutik och köpa en rosa tröja åt mina söner? Det är någonting som jag har reagerat på.

 

Det jag också saknar är manliga förebilder på dagis. Att komma åt det är nog en lönefråga. Jag tror inte att vi i dag får män att börja jobba på dagis, det är för dåligt betalt. Vi vet ändå att vi måste ha en bra barnomsorg i kommunerna och då är det de som alltid ställer upp när ingen annan gör det, dvs. kvinnorna, som tar ansvaret och ser till att vi har en bra barnomsorg. Men det skulle vara kul att ha fler män, mera manliga förebilder, ute i daghemmen. Det sades att det är en generationsfråga. Visst är det så, men vi måste ändå få manliga förebilder.

 

Herr talman!

Jag skall kort avsluta med någonting som jag alltid tycker om att prata om, nämligen ungdomar. I höst jobbade jag ganska mycket på ungdomssidan och rörde mig mycket bland ungdomar efter att ha suttit här i lagtinget i fyra år. Efter att ha gått på ungdomsgårdarna i staden reagerade jag på en sak nämligen har flickor har tagit efter pojkarnas beteende under de fyra år jag satt i lagtinget; de var mer högljudda, mera svordomar än tidigare; om jag har blivit gammal eller om det är avståndet eller är det så att den snälla flickan inte får samma utrymme, så man måste se till att man tar det här utrymmet? Det är en sak som jag har reagerat över och funderat på ganska ofta.

 

Så har jag funderat på detta med kvinnofrid. Hur kan man börja jobba i ett tidigare skede och se till det förebyggande? Jag har själv jobbat för fem-sex år sedan i en skola med ett projekt där man skulle jobba med att hantera sin ilska och lära sig att visa mera hänsyn till varandra. Det här är någonting vi måste få med in i skolarbetet där man påträffar alla ungdomar, att komma in, visa respekt, men framför allt att man kan hantera sin egen ilska. Det är otroligt många ungdomar som jag har sprungit på som inte vet vad de skall göra när de blir arga. Det sparkas och det är total frustration och vad skall jag göra när jag märker att nu håller jag på att bli arg, nu måste jag lugna ner? Jag vet att det finns olika projekt på gång som vissa har funderat på att starta, men det måste komma uppifrån så att man når alla i skolorna. Jag nämnde projekt och som vi hörde i förra veckan i samband med min enkla fråga skall ett projekt ha en början och ett slut och då blir man rädd, att hur gör man när det blir ett slut! Det måste finnas en kontinuitet. Det är alltså jätteviktigt att man lär sig att hantera sin egen ilska.

 

Det har i media skrivits en hel del om idrott och att den borde bli mera jämställd. Det är förstås bra, men på vilket sätt skall den bli mera jämställd? Det nämns att man skall se över fördelningen av PAF-pengarna och det är jättebra. Jag tror också att man behöver se efter vad olika idrotter kostar och hur får man det så jämlikt som möjligt och att budgeterna kan komma nära varandra. Jag har absolut ingenting emot Mariehamns IFK, men det skulle vara ganska intressant att jämföra Mariehamns IFK:s budget och Ålands United’s budget. Jag tror att det är ganska stora skillnader och nu tänker jag bara på representationslagen för ser man på alla andra lag, så har IFK desto flera lag, men det intressant är att Åland United ifjol kom trea i FM medan IFK kom på en hedrande sjätte plats; båda lagen gjorde otroliga prestationer, men hur mycket lyfte man fram de olika lagen? Man skulle knappast tro att båda ligger i högsta ligan. Jag har själv inom innebandyn varit och tränat damlag i fem-sex år i högsta ligan och när vi hade lag, både damer och herrar i högsta, var det ganska intressant att se vem som fick de bästa träningstiderna, vem hade lättare att få tag i sponsorer. Det var alltid betydligt lättare för herrlaget, men det kändes hela tiden som om man sprang och jobbade i en uppförsbacke för det fanns inte samma förutsättningar, man fick jobba, men man fick jobba lite hårdare.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett bra anförande på det sättet att jag vet att ltl Göte Winé pratar av stor egen erfarenhet och att han faktiskt är en bra jämställdhetskämpe inom flick- och pojkverksamhet. Men han tog upp sådana exempel som är väldigt klara och tydliga. När det gäller fotbollslagen är det egentligen bara en sak som skiljer lagen åt och det är att i det ena är det pojkar och i det andra är det flickor samt att pojkar värderas mera, också när det gäller fotboll. Det är så att allt som män gör värderas mera, allt från det att de sparkar fotboll till vad de nu än gör, så är det mera värt i pengar och status! Exemplet med pojkarna som ltl Göte Winé inte hittar rosa kläder till har att göra med sexuell identifikation. Rosa är inte bara en flickfärg utan det är också en färg för homosexualitet, och det är det mest fasansfulla när man skall bygga upp manlig… TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det borde jag kanske ha tänkt på när jag valde rosa, jag kunde lika bra ha valt lila. Jag förstår inte vari det hemska med homosexualiteten är; det är en annan identifikation man bör titta på. Ltl Barbro Sundback nämnde statusen, och det är viktigt: vem är det som bygger upp denna status om vi tittar på t.ex. pojk- och flickfotbollen? Det är egentligen också mycket att man tittar på media och deras uppföljning.  Se på juniornivå hur mycket manlig fotboll det är i teven jämfört med damfotbollen? Det är klart att har man ett företag som sponsorerar vill man synas och då måste man vara där man syns mest.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Den manliga fotbollen efterfrågas ju av en mycket större del av befolkningen, både av män och kvinnor, den har högre värde än kvinnlig fotboll. Det här är alltså maktens fördelning i samhället, att både män och kvinnor vet att manliga högstatusstrukturer har det största inflytandet. Det som kan vara hotet mot detta är bl.a. just den rosa färgen, och det kanske är lättare att få tag på någonting i grönt eller t.o.m. i rött, men rosa är en förfärlig färg för dem som vill hålla könen isär, dvs. att vi är olika och vill poängtera det. Det är det som t.ex. klädesindustrin spelar högt på, och det spelar på det att människor är osäkra i sin könsidentitet och sexualitet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Jag kommer att ha en fråga till ltl Roger Jansson. Det vi behandlar nu är ett ramprogram med övergripande målsättningar för jämställdhet. Man har också sagt här att det skall finnas årliga handlingsplaner där vi skall kunna ta del av mätbara mål med årliga konkreta åtgärder och uppföljningar. Det här tycker jag är bra och jag tycker att det är så här vi borde diskutera, så jag tycker i stort att det är ett arbete som landskapsregeringen har gjort. Man anger några olika punkter som man vill fördjupa sig i och där har vi arbetsvärderingen som det första. Det har visat sig att det är stora svårigheter att genomföra arbetsvärdering; under min tid som jämställdhetsansvarig prövade vi och hade ett långt gånget arbetsvärderingsprogram som facken sedan inte kände sig mogna för att ta. Så kom det här med Mariehamns stads utredning, som vi hörde av ltl Barbro Sundback, så man kan säga att det stannade av.

 

Man vill också ge utbildning och information både till skolorna och till barnomsorgen. Det är en av de viktiga sakerna, för jag tycker att många har kommit in på att det handlar om normer och strukturer och attityder som man behöver ändra. Dagens föräldrar klarar inte av att ge sina barn den rätta uppfostran, om man får säga det när det gäller jämställdhetsfrågor.

 

Vi har också mycket att göra i information och utbildning när det gäller mäns våld mot eller misshandel, vad vi vill kalla det. Det jag tror att man kan göra är att man måste förstärka kvinnors självförtroende. Kvinnor måste få insikt i att man behöver inte utsätta sig för kränkningar, det må sedan vara fysiskt våld eller psykiskt våld. Ett psykiskt våld kan många gånger vara minst lika besvärligt som fysiskt våld. Kvinnor skall inte behöva utsätta sig för det och man skall bygga upp ett sådant självförtroende hos kvinnorna så att de inser det. Det här är som sagt lämpligt att börja med i skolorna. Det är säkert så också när det gäller mäns våld mot kvinnor att det är det individcentrerade samhället eller den individcentrerade värld vi lever som ganska mycket påverkar plus allt medievåld som vi också utsätts för.

 

Jag vill också påminna om att det var först 1994 som misshandel i hemmen kom under allmänt åtal. Tidigare åtalades man inte ens för det. Besöksförbudet kom då eller året efter.

Jag är naturligtvis extra tillfredsställd med att projektet Kvinnofrid nu fortsätter i ordinarie verksamhet med egen övergripande handlingsplan. Före 1998 – det har talats om att det här har pågått i många herrans år – fanns det egentligen inget intresse överhuvudtaget när det gällde kvinnomisshandel, utan 1998 gick vi med i EU-projektet Kvinnofrid när jag var jämställdhetsminister och vi av en slump fick reda på att det fanns EU-intresse för de här frågorna. Tillsammans med Stockholmspolisen och folk från England, från Birmingham, från Åbo, från Spanien, Sicilien osv. gjorde vi EU-projektet Kvinnofrid, som jag initierade på det sättet. Jag blev inte utsatt, om jag säger så, för hemskt mycket beröm under den här tiden för det jag gjorde, man mer eller mindre hånade mig för det. Jag är ändå glad att vi genomförde projektet och vi införde också någonting som var väldigt nytt i denna fråga som jag tror att var fruktbart, ett myndighetsansvar, dvs. att alla myndigheter som berörs av kvinnor, så gott som alla myndigheter på Åland, fick lov att ta ansvaret och inte bara myndigheten som sådan utan myndighetschefen. Det var lantrådet, det var landshövdingen, det var ÅHS:s förvaltningschef, det var polismästaren, tullen, socialchefen osv. Det här var ett bra och ganska unikt sätt att börja på. Man bestämde sig för att man skulle försöka behandla förövaren och inte bara offret. Det här gjorde att ÅHS och polisen tog fram ett program, ett program som var ganska konkret och bra. Folk inom ÅHS-myndigheten och polisen lärde sig att ställa de rätta frågorna till kvinnor som kom med bruten arm och hade ramlat i trappan – kanske de till sist vågade säga att det inte var så, utan det hade hänt någonting annat.

 

Det här har också lett till en statistik, som beskrivs här, som kanske visar på en stigande kurva om misshandelsbrott, men det tror man ändå att mera beror på att nu är det mera legitimt att anmäla brotten, det är lättare att göra det, man vet att man får förståelse för det. Förut vågade man inte göra det.

 

Ett stort problem som har lyfts fram här i dag och som jag inte annat kan än stöda är trafficking-problemet och problemet med sexuella trakasserier. Jag har ingen annan åsikt om det. Men det är här jag har min fråga till ltl Roger Jansson och det gäller den i riksdagen beslutade lagen om sexköp. Jag tror att lagen togs med stöd också av Roger Jansson, en lag som tillåter sexköp av vanliga kvinnor, men inte av kvinnor som utsätts för eller hör till trafficking-området. Då skulle det vara intressant att höra ltl Roger Janssons kommentar om jag har förstått detta rätt och om det var så.

 

Det har också sagts ganska mycket om gamla strukturer och normer och att man bör sätta fokus på kvinnofrågor, och det är sant. Igår var jag på Marthadistriktets årsmöte och där hade vi en diskussion med prästen Maria Sundblom-Lindberg. Hon lyfte då det som också är sant och riktigt, att i kyrkan pågår det också ett osynliggörande av kvinnor, och nu tänker jag inte på kvinnoprästfrågan, för det är en helt annan sak, utan i prästernas predikningar. Då bad hon oss fundera över hur mycket nämner man i predikningarna kvinnor och hur mycket nämner Bibeln kvinnor. Enligt henne finns det kvinnor i Bibeln ja, och det finns hustrur, det finns mödrar, det finns systrar, det finns tjänarinnor och skökor. Det är kvinnorna som finns, sedan finns det inga mera kvinnor! Det här är någonting som är rätt och riktigt och det tror jag också att är värt att lyfta. Det visar också här att sätter man fokus på en sak så kommer man på flera saker.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det var en god sammanställning av konkreta åtgärder som för tio år sedan knappt togs av dåvarande landskapsstyrelse och ltl Gun Carlson, och det var lite det jag efterlyste i mitt anförande: mera konkreta åtgärder. Sedan ställdes det en fråga till mig utgående från en annan position som jag har haft tidigare i ett annat organ. Inte har jag någonting emot att svara på den frågan. Dåvarande regeringspartier centern, socialdemokraterna och svenska riksdagsgruppen hade att välja att ta några steg framåt i stället för att stå och stampa på stället eller t.o.m. ta några steg bakåt, vilket var ett alternativ. I både socialdemokraterna och centern fanns det olika åsikter om man skulle ens ta det här steget. I svenska riksdagsgruppen var det enigt.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman! Tack för det svaret!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Jag tycker för min del att det har varit mycket bra inlägg i debatten och med ett ganska långt perspektiv kan man ändå konstatera att både kunskapen och nivån på diskussionen har ökat väldigt mycket. Nog kommer man ihåg gånger när det antingen var dödstyst eller så var det knappt någon inne i salen – det kallas för osynliggörande av hela problematiken. Nu finns det i alla fall några lagtingsmän som vill delta i debatten och som har goda kunskaper i det hela. När ltl Gun Carlson pratade om rikslagen kommer jag ihåg att jag faktiskt råkade ltl Roger Jansson i samband med det på flygstationen i Vanda och han var högst bedrövad, för att inte säga chockerad, över hur förfärliga många av de finska riksdagsmännen enligt honom betedde sig i fråga om just nedsättande syn på kvinnor och allt som har med kvinnor att göra. Mitt intryck från den diskussionen är att frågan om sexuella trakasserier faktiskt är högst relevant i Finlands riksdag. Detta har kanske att göra med att man på finskt håll inte har haft överhuvudtaget någon feministisk rörelse, på finlandssvenskt håll finns det och har funnits en ganska så kraftig sådan rörelse. Det är väl så att det är en sorts kunskap som har kommit via de finlandssvenska till Finland, men sedan har den stoppat upp och det finns tydligen traumatiska vinterkrigstidsideal ännu i Finland som gör att finska män har oerhört svårt att ta till sig en sådan här genusdiskussion.

 

Herr talman!

Jag tycker alltså att vi skall vara nöjda över den här diskussionen. Men jag hade ändå lust att säga någonting till när nu ämnet är på tapeten. Det var bl.a. ltl Danne Sundmans inlägg i lönefrågan. Löneskillnaden finns inte bara inom offentlig sektor utan, som också sades här, är den generell och det har inte att göra, som jag ser det, med några märkvärdigheter utan det är det att kvinnor i fertil ålder kan vara borta åratal från sitt arbete och dessutom kostar de för sin arbetsgivare när de tar ut sin föräldraledighet. Det är en ekonomisk realitet, det finns hur klara utredningar som helst på det här. Tänk er själv att ni är arbetsgivare och ni har att välja mellan en ung man och en ung kvinna; den unga kvinnan vet ni att troligen, om hon är gift, skaffar sig barn och då är risken stor att hon blir borta från sin arbetsplats ganska länge medan den unga mannen, om han följer det mönster som vi har, vilket är högst troligt, är borta betydligt mindre. Det är alltså en ekonomisk belastning för arbetgsgivarna och den måste utjämnas för att män och kvinnor i fertil ålder skall kunna ha lika villkor vad gäller arbetslivet. Det motsvarar löneglappet och därför är jag lite tveksam till att dra igång hela arbetsvärderingsprocessen, som ltl Gun Carlson också med god erfarenhet visar att det är ingenting i sig lätt eller billigt, men det allra största problemet med det är att det leder inte automatiskt till några förändringar i löneskillnaderna mellan könen. Sedan är det många här i lagtinget som under årens lopp har känt stark solidaritet med kvinnorna och det har motionerats om att det skall tas upp mera pengar på lönesidan i budgeten och så skall vi dela ut dem här, speciellt sjuksköterskorna har varit den målgrupp som man har diskuterat. Men det är inte lagtinget, inte ens landskapsregeringen, som sätter lönerna utan det är ett avtal mellan arbetsgivarna och flera fack, och facken konkurrerar sinsemellan om lönepengarna. Inte kan vi säga att de skall kanaliseras hit eller dit; i viss mån ja, men det resulterar i att de fack som ligger över, t.ex. sjukskötarna, i sin tur kommer att kräva högre löner. Jag vet inte om det har gjorts några undersökningar av de ekonomiska effekterna på löneskillnaderna efter den långa Tehy-strejk som vi hade. Men har den gjort någon skillnad, har den minskat löneskillnaderna? Jag är rädd för att den inte har gjort det. Den var i och för sig nödvändig för att höja lönerna, men kom den åt löneskillnaderna? Det är det som är problematiken att det ligger egentligen inte där utan det ligger i föräldraledigheten. Det är åtminstone min slutsats. Det är det att vi har ett ansvar för alla kvinnor och män, även om vi inte direkt har lagstiftningsbehörigheten på det här området och därför är det så viktigt att ta upp just den aspekten på könens möjligheter att förverkliga sig inom arbetslivet.

 

Så till detta med att både män och kvinnor i dag yrkesarbetar och tar hand om barn, att det var bättre förr när det var sämre, som ltl Danne Sundman uttryckte sig, är egentligen en väldigt, väldigt kort parentes i mänsklighetens historia. Under alla tider har kvinnor tvingats arbeta och ha barn. Det har varit en klassfråga om man inte har varit tvungen att dra försorg om sin försörjning och någon annan har skött om det och man har kunnat ha folk som har skött om barnen osv. Ungefär en kort tid på femtiotalet fanns det hemmafruar och det var en mycket, mycket kort parentes. Idealet med kärnfamiljen uppkom på 1800-talet när kvinnorna låstes in i hemmen och männen var ute i det offentliga livet. Det var också under den tiden som prostitutionen hade gyllene tider. Nåja, det är historia, men man måste komma ihåg att femtiotalet är nog inte representativt för hur kvinnor har haft det vad gäller att dra försorg om både familj och också att ta hand om sina barn.

 

I programmet finns en målbeskrivning där landskapsregeringen specifikt skall se över och utvärdera fördelningen av medel till kultursektorn ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Det förvånar mig lite att man just lyfter upp det området. Varför? Jag kan berätta hur det är! Ungefär lika många män och kvinnor söker pengar härifrån, lite mera kvinnor,  kvinnor söker i allmänhet mindre, män söker mera, de får mera och kvinnor får mindre och ungefär i samma utsträckning. Man kan gärna upprepa det och det är bra om det blir belagt, men problemet är: Varför se över just den här sektorn? Det är ju den sektorn där kanske kvinnor är mest aktiva. Skall vi inte ta idrott och sport med? Skall vi inte ta ekonomiska föreningar, handelskammaren tror jag inte har en enda kvinna i sin styrelse.  (Från salen: en)  Har de en? Jag vet inte, men inte tror jag att det är ens en tredjedel - om vi skall påverka näringslivet och de ekonomiska makthavarna eller skall vi bara prata om att det är orättivst men inte göra någonting, då kanske man skall påverka deras bidrag genom att säga att en viss del får de ta ut ifall de ökar den kvinnliga representationen i sina föreningar. Jag tycker att det där är ett farligt sätt att plocka ut bara en enda samhällssektor. Det som skulle vara det optimala är att genusgranska hela budgeten, vart går pengarna? Går pengarna till det som är viktigt för kvinnor och barn eller går de i första hand till det som är viktigt för män? Vi kan kanske ha olika föreställningar om det. Om man sedan räknar in hur offentlig förvaltning anställer folk så vet vi att det är mera kvinnor än män, så viktigt att utreda skulle alltså vara budgetens resursfördelning mellan könen, men det där lilla området tycker jag inte att man specifikt behöver lyfta ut.

 

Men om det här kommer till lagutskottet kan vi fortsätta diskussionen där och det tycker jag att är bra.

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill hålla med om att debatten har varit intressant och den har varit särskilt balanserad och analyserande av alla som har deltagit i debatten. På det sättet skiljer den sig lite också från de debatter som hölls för 20 år sedan i samma sal där det blev lätt överord, från båda håll faktiskt, så det har skett en positiv utveckling. Men jag ville vända mig mot det här att vi som politiker inte kan påverka lönebildningen i offentlig sektor och ta ett exempel. Skulle vi bestämma i princip att vi vill höja ett år vårdpersonalens löner med 10 procent och för ett typiskt manligt yrke, t.ex. skärgårdstrafiklönerna med bara 2 procent, så kunde vi peka med hela handen här och det skulle antagligen vinna motstånd i de förhandlingar som sker mellan facken, men något resultat kunde vi säkert nå och då har vi varit med och lönebildat. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag har nu en annan uppfattning där att avtalet besluts mellan parterna och där har landskapet sin företrädare, husbonde eller representant och det gäller att få alla nöjda, annars blir det inget avtal. Jag är säker på att vårdarna är nöjda, men de andra kanske inte är det och då blir det svårt att få ett avtal.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det fungerar i praktiken, men landskapsregeringens husbonderepresentanter har en ganska stor påverkan på slutresultatet, de når säkert inte ända fram med sina politiskt baserade målsättningar, men de kommer i alla fall en bit på vägen, så nog kan vi påverka som politiker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback är helt på rätt när hon tar upp barnafödandet och småbarnstiden som är pudeln kärna i jämställdhetsproblematiken eftersom det drabbar kvinnor på flera sätt den här tiden när man är hemma med barn. När det gäller att anställa kvinnor i fertil ålder är det precis så här som ltl Barbro Sundback säger i näringslivet, att man inte vill ta den risk det innebär att anställa en kvinna. Det är risk att när man har lärt sig jobbet så blir man med barn och så blir man borta flera år från arbetslivet och dessa år och sedan också till nackdel för kvinnan som på grund av gamla strukturer är hänvisad att vara den förälder som blir hemma; många män skulle vilja, men de har inte möjligheten. Därvid nämnde jag i mitt anförande hemvårdsstödet som är en relik från forntiden när kommunen själv tar dubbelt mer betalt för att se efter ett barn än vad föräldrarna får. Det skulle ge många fler män möjlighet om man reformerade den delen. Många problem korspollinerar sig själva och då blir den enskilda saken ett stort problem, som bara rent tekniskt är förbehållen kvinnan, annars kan mannen se efter barnen. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman!

Jag ville bara kommentera det som ltl Barbro Sundback sade om den kanske litet rumphuggna meningen där det står att det är kultursektorn särskilt som skall betraktas ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Diskussionen i landskapsregeringen har helt klart gått ut på att det handlar om kultur och idrott. Grunden till det är att man alldeles särskilt har en årlig fördelning av kulturmedel och av idrottsmedel. Idrottsdelen har alltså fallit bort här. Ni har säkert alla noterat statistikrapporten Kvinnor och män på Åland och det extra bladet som delades ut efter som handlar om utnyttjande av Mariehamns stads fritidsanläggningar, där man kan läsa hur kvinnor och män utnyttjar de olika idrottsanläggningarna. Alldeles särskilt ser man att kvinnors utnyttjande är betydligt mycket lägre än männens. Varför det är så är en intressant fråga. Det är sådana saker som vi vill ta reda på genom att undersöka just kultur- och idrottssektorn. Det som ltl Barbro Sundback förde in om fördelning av andra samhällsstöd bör man noga fundera på. Där ser jag att vi har ett redskap i dels statistiken; när man får fakta på borden, när man får kunskapen kan man också skrida till åtgärder, men vi har också ett redskap i den utredning som är gjord när det handlar om kvinnligt företagande. Där kan jag tänka mig att man också kan se över hur olika företagare stöds upp från samhällets sida på olika sätt.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jo, den där lilla boken är utmärkt och det är viktigt att den utvecklas. Det som fortfarande saknas där är oavlönat arbete, särskilt hemarbete. De flesta utredningar i Finland och Sverige visar att fortfarande gör kvinnor i stort sett dubbelt mera hemarbete, kvinnor arbetar mycket mera än män, får sämre betalt och delvis inte alls, så nog är orättvisan väldigt stor. Det borde belysas och jag skulle vara väldigt glad om det gick att ta med.

 

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Boken är förstås ett redskap, men det är viktigt att överhuvudtaget när vi tar fram statistik av olika slag att vi alltid har den könsuppdelade statistiken, så det bör man tänka på i alla olika sammanhang. Det kan säkert stämma som ltl Barbro Sundback säger att här är någonting som brister för det är självklart så att allt inte finns med i den här boken.

 

Ltl Barbro Sundback tog också i sitt anförande upp budgetprocessen. Det har i olika sammanhang diskuterats hur man skulle mera kunna ta ett jämställdhetsperspektiv, hur det faktiskt skulle genomsyra arbetet när man håller på med budgetberedningen. Det är också en sådan sak som vi har diskuterat hur man skulle få mainstreaming också till den delen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren:

Herr talman!

Alldeles kort några ord om Island ännu som är en stor förebild i globalt och nordiskt sammanhang. Före man införde delad föräldraledighet på Island, alltså en tredjedel, en tredjedel, en tredjedel, var uttaget av föräldraledighet bland fäderna väldigt låg, det var knappt mätbart: 0,6 procent. Under slutet av nittiotalet tog man beslut att successivt bygga ut föräldraledigheten. På Island tar i dag 90 procent av papporna ut sin föräldraledighet. Man har konstaterat att det har haft en alldeles strålande effekt.

 

Slutligen, herr talman, vill jag avliva en myt. De pappor som tar ut mest av föräldraledigheten är de som faktiskt är medel- och höginkomsttagare. 

 

 

 

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för den informationen! Mycket av det vi talar om när det gäller att nå framåt med jämställdhetsarbetet, hela den privata sektorn och exemplet från Island som ledamoten Katrin Sjögren nämnde är riksbehörighet. Med kännedom om den jämställdhetsmiljö som existerar i riket och i Finlands riksdag kommer vi inte att komma särskilt långt på många, många år i de här frågorna. Skulle vi kunna få lite stöd för övertagande av behörighet inom den här sektorn, månntro, på den här sidan av salen?

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag vill upprepa de indikationerna som jag har fått att det här är en fråga som jämställdhetsansvariga Stefan Wallin driver mycket hårt. De är väldigt intresserade av den isländska modellen och driver hårt på det också genom Svenska kvinnoförbundet, så jag hoppas att det skall ge resultat och i kontakterna som jag har själv har kommer jag också att driva på den här frågan. Det är sedan absolut ingenting fel i att vi gör någonting gemensamt, absolut inte!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vet att minister Stefan Wallin och jag vet att Svenska kvinnoförbundet har den här inställningen, som är ganska kongruent med den inställning vi har här i landskapet generellt. Men när det sedan skall hanteras bland de övriga regeringspartierna, förutom de gröna och i riksdagen i sin helhet, så kanske det inte är så särskilt enkelt att genomföra det som Stefan Wallin vill. Nog tror jag att vi bör tänka även i termer  att hantera här i landskapet jämställdhetsfrågorna i ett vidare perspektiv med behörigheten i ryggen – och varför inte liberalerna skulle vara intresserade av en sådan väg har jag svårt att förstå!

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Liberalerna är liberaler och vi stänger absolut inga dörrar och ingenting är färdigt i den här frågan. Vi är beredda på att diskutera alla alternativ.

 

 TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

En procedurfråga såtillvida att jag antar att talmanskonferensen har fört en diskussion om motiv för att välja just lagutskottet för meddelandet. Det finns utskott som sysslar med hithörande frågor, så i ett sådant här sammanhang vore det kanske bra med en förklaring till vad som är motiven för just detta utskott.

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Det var mitt förslag att ärendet skulle remitteras till lagutskottet, just på grund av att det finns många frågor som berör också rikslagstiftning i samband med den åländska jämställdhetslagstiftningen. Lagutskottet har ju möjlighet att begära in yttranden från de övriga utskotten, så socialdemokraterna anser nog att just lagutskottet är ett mycket bra utskott för meddelandet.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Tack ltl Carina Aaltonen för den förklaringen, som jag accepterar fullt ut. I Finlands riksdag var det en ganska god princip när det gällde remittering av regeringens framställningar där man åtskilliga gånger bifogade s.a.s. med beslutet ett plenibeslut om att utskotten skulle höra vissa namngivna utskott, och det kunde man överväga att använda sig här i lagtinget också. Jag föreslår det inte nu, men jag noterar att social- och miljöutskottet, kulturutskottet och näringsutskottet, kanske t.o.m. något utskott till har med den här frågan att göra och jag hoppas att lagutskottet beaktar det sedan.

 

TALMANNEN: Talmanskonferensens förslag är godkänt.  Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om förfarandet vid utnämning av landshövding på Åland. (HM 1/2007-2008)

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om fysisk aktivitet och hälsa på skolschemat. (HM 2/2007-2008)

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om utredning om Åland som eget kyrkoland. (HM 3/2007-2008)

 

Ltl Anders Erikssons hemställningsmotion om åtgärder för en effektivare möteskultur. (HM 4/2007-2008)

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om skyldigheten att inrätta skyddsrum. (HM 5/2007-2008)

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om utformande av åländska förtjänsttecken. (HM 6/2007-2008)

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om effektivering av vården av missbrukare på Åland. (HM 7/2007-2008)

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om införande av resultatlön för lärare. (HM 8/2007-2008)

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om EU som garant för Ålands demilitarisering. (HM 9/2007-2008)

 

Ltl Anders Eriksson m.fl. hemställningsmotion om turistisk information om Åland. (HM 10/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införande av centraleuropeisk tid. (HM 11/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om ny officiell flaggdag. (HM 12/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om telefonlandskod för Åland. (HM 13/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införande av AX-koden för biltrafik. (HM 14/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om återinrättande av postkontoret i Eckerö post- och tullhus. (HM 15/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om forum och mentorbank för pensionärer. (HM 16/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om delad kommunalskatt. (HM 17/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om självstyrelseambassadörer. (HM 18/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om landskapsgarantier för markägare i skärgårdskommunerna. (HM 19/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. hemställningsmotion om uppdatering av det IT-politiska programmet och framtagande av en sajberstrategi för Åland. (HM 20/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om åtgärder för att underlätta generationsväxlingsproblematiken och uppmuntra entreprenörskap. (HM 21/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om samarbetskonsekvensbedömning för kommunerna. (HM 22/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om utredning om införandet av s.k. "30-släp". (HM 23/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om frästa räfflor som vägmarkeringar. (HM 24/2007-2008)

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om betygsvärdering. (HM 25/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om förbud mot tvätt- och rengöringsmedel som innehåller fosfater. (HM 26/2007-2008)

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om ungdomars välbefinnande. (HM 27/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införandet av elektronisk röstning via internet. (HM 28/2007-2008)

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om lag om redovisning av valfinansiering. (HM 29/2007-2008)

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om alkolås och elektroniskt körkort. (HM 30/2007-2008)

 Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion redovisning av kostnaden för samhällsservice. (HM 31/2007-2008)

 

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion om praktikprogram för politiker. (HM 32/2007-2008)

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om passage under mark förbi självstyrelsegården och Alandica. (HM 33/2007-2008)

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion revidering av landskapslagen om resandeavgift. (HM 34/2007-2008)

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om gemensamt fiskekort för landskapets egna vattenområden. (HM 35/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om sänkning av promillegränsen för rattonykterhet. (HM 36/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om övergång till energisnål teknik för utomhusbelysning. (HM 37/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om införande av allmän regelmässig prostataundersökning. (HM 38/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om cancerundersökning. (HM 39/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om vaccination mot livmoderhalscancer. (HM 40/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om utökad VVS-utbildning (HM 41/2007-2008)

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om högkostnadstak för sjukpensionärer. (HM 42/2007-2008)

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om kontinuerlig konsumtionsmätning av ålänningarnas tobaks-, alkohol- och narkotikamissbruk. (HM 43/2007-2008)

 

Ltl  Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om inrättandet av en krisjour. (HM 44/2007-2008)

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om utvärdering av den sociala basservicen i de åländska kommunerna. (HM 45/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om internetuppkoppling i offentliga miljöer. (HM 46/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om utredning om befolkningens ekonomiska livssituation. (HM 47/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om ökade insatser för ekologisk odling. (HM 48/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om ändring av klientavgiftslagen. (HM 49/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om anvisningar för färdtjänst. (HM 50/2007-2008)

 

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om rehabiliteringsförmåner. (HM 51/2007-2008)

 

Ltl Dannes Sundmans hemställningsmotion om drogtester bland landskapets anställda och elever.  (HM 52/2007-2008)

 

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion om beredning av ny självstyrelselag. (HM 53/2007-2008)

 

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om införande av en barnomsorgspeng. (HM 54/2007-2008)

 

Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion om inrättande av fond för katastrof- och humanitär hjälp. (HM 55/2007-2008)

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion om förverkande av fordon vid grovt rattfylleri. (HM 56/2007-2008)

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om minneslund på Prästö. (HM 57/2007-2008)

 

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion om pilotprojekt inom landbaserad fiskodling. (HM 58/2007-2008)

 

Ltl Johan Ehns m.fl. hemställningsmotion om inrättande av marina reservat inom Åland. (HM 59/2007-2008)

 

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion om skapande av ett attraktivt Åland. (HM 60/2007-2008)

 

Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion om klimatvänlig fordonspark. (HM 61/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om förverkligande av förslag om skärgårdspolisen. (HM 62/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om förverkligande av hälsovårdarberedskap i skärgården.  (HM 63/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om utredning om socialbyråns behov av personal och övriga resurser. (HM 64/2007-2008)

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om utekonstverk till öspelen 2009. (HM 65/2007-2008)

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om fond för idrottsutrustning. (HM 66/2007-2008)

 

Ltl Göte Winés m.fl. hemställningsmotion om ungdomslots i skärgården. (HM 67/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om tidtabell för Gullåsens utbyggnad. (HM 68/2007-2008)

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om fortsatt postverksamhet i Eckerö post- och tullhus. (HM 69/2007-2008)

 

 Tidpunkten för när motionerna kommer att föredras för remiss meddelas senare skriftligen, men vid plenum inkommande onsdag den 19 mars kommer dock hemställningsmotionerna n:ris 5, 16, 27, 37, 42 och 49 att föredras för remiss.

Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 16.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.52).