Plenum den 18 april 2008 kl. 09:30

PLENUM den 18 april 2008 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Folke Sjölund och ltl Veronica Thörnroos).

28 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2007-2008 om redogörelse enligt

32 § lagtingsordningen för tiden 1.11.2006 - 31.10.2007. (RS 1/2007-2008).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 21 april. Godkänt.

 

 

Föredras ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga om studieförberedande utbildning för yrkesstuderande. (EF 8/2007-2008).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Lagtinget har i 2008 års budget beslutat om att införa möjlighet för yrkesstuderande att studera kärnämnen i enlighet med läroplanen för den studieförberedande utbildningen i ämnena matematik, engelska och svenska.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Klarar landskapsregeringen av att fullfölja lagtingets beslut om att öka valmöjligheterna för yrkesstuderande att läsa studieförberedande utbildning i vissa kärnämnen från och med höstterminen 2008?

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman!

Den här frågan skulle kunna få ett riktigt enkelt svar: ja. Men jag skall förklara lite närmare. Den 15 november ifjol slog landskapsregeringen fast en uppdatering av läroplansgrunderna och fattade också ett beslut att de skall tas i bruk den 1 augusti i år, precis som frågeställaren nämnde. När höstterminen börjar den 1 augusti kommer en försöksverksamhet om tre läsår att inledas, den pågår från 2008 till 2011. Under det första året som man studerar, alltså de som börjar i årskurs 1 i år, kommer att få en möjlighet att efter ett eget val ersätta kärnämnesstudierna i svenska, engelska och matematik med ämnesstudier enligt den studieförberedande utbildningens läroplan. De olika direktionerna har fått i uppdrag att följa upp hur valen har utfallit och också redovisa för undervisningens omfattning och innehåll samt också se till att det finns optimala undervisningsgrupper, dvs. att ett nödvändigt samarbete mellan skolorna vidtar.

Skolorna har också tryckt upp informationsmaterial som har distribuerats till grundskolornas avgångsklasser så att alla skall vara medvetna om möjligheten från hösten och förstås har också studiehandledarna blivit välinformerade. Vi står också i landskapsregeringen i beråd med att tillsätta olika ämnesgrupper som skall jobba mera i detalj med själva undervisningens innehåll och den skulle jag ha kunnat tillsätta för tre veckor sedan,  men jag stoppade den själv i och med att jag inte var nöjd med jämställdheten i de olika grupperna. Det har nu visat sig att jag kommer att få ge mig på den punkten eftersom alla skolor i mån av möjlighet skall vara representerade och det finns helt enkelt inte så många lärare att välja på. Det visar sig att könsfördelningen är väldigt sned när det gäller t.ex. språklärare respektive matematiklärare, så det här grupperna kommer vi att tillsätta inkommande tisdag.

 

Med tanke på att detta skall fungera på ett smidigt sätt, att man skall kunna samarbeta, har vi också infört att det skall vara samma IT-programvara i samtliga skolor när det gäller studieadministrativa system och schemaprogram för att det skall underlätta planeringen för studierna och nästa steg, om det här faller ut väl, blir att ta fram ett fjärde ämne så att man sedan kan skriva en fullständig studentexamen om man så önskar.

 

Ltl Barbro Sundback, tilläggsfråga:

Herr talman!

Jag tackar för det positiva svaret. Det är roligt att reformen förverkligas. Man har varit lite orolig eftersom vi inte har hört någonting om vad den här regeringen tänker sig för reformer av gymnasialstadieutbildningen, men vi skall få veta svaret i den kommande tilläggsbudgeten. Det som jag ytterligare skulle önska få klargjort är om det här kräver tilläggsresurser eller kan man utnyttja den kompetens som finns inom de olika skolorna så att det är samma lärare inom de studieförberedande ämnena som jobbar s.a.s. oberoende av i vilken skola de är anställda?

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman!

Det stämmer att ni kommer i tilläggsbudget att få en redogörelse över hur vi tänker oss gymnasialstadieutvecklingen. När det gäller kärnämnesstudierna och frågan om tilläggsresurser är bedömningen att det inte kommer att behövas några tilläggsresurser utan att det den kompetens väl finns som behövs i våra gymnasialstadieskolor för att förverkliga möjligheten för våra studerande. Jag har förstås inte pratat med alla, men av de ämneslärare jag har träffat ser man det här som en stimulans, de tycker att det skall bli roligt att ha dubbelundervisning, nu skall man komma samman och göra ett upplägg för de här studierna också. Inom vårdutbildningen har man för språkstudierna för dem som läser kärnämnen mycket riktat in sig på bemötande i svenska, t.ex. bemötande, kommunikation och liknande saker. Det är ett sätt att undervisa i svenska och förstå hur viktigt språket är osv. Nu kommer det att mera bli en teoretisk studiemöjlighet också. Jag har uppfattat att lärarna uppfattar detta som stimulerande, att de får använda sin kompetens till fullo; inget av det här är bättre eller sämre, mer intressant eller mindre intressant, men undervisningen kommer att bli mera omväxlande när man på det här sättet får dubbla grupper. Jag är mycket glad över att förslaget har tagits emot så här positivt i skolorna. Ibland kan det också finnas risk att man tycker att, nej, jag vill inte ha något nytt, utan tvärtom har det mottagits mycket positivt.

 

Ltl Barbro Sundback, andra tilläggsfråga:

Herr talman!  Det är roligt att höra. Vår erfarenhet är att inom just det om man har kallat för yrkesutbildande läroinrättningar har man varit väldigt positiv till reformen. Min sista fråga gäller om Ålands lyceum också är involverat i det här samarbetet eller står de utanför?

 

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Ålands lyceum är involverat i samarbetet, framför allt i grupperna som skall lägga upp innehållet i undervisningen. Hur det sedan blir rent praktiskt, vilken lärare som kommer att undervisa vilka elever kommer man i första hand att lösa med befintlig personal inom yrkesutbildningen. I dagsläget är det så att det finns så mycket elever i gymnasiet att lärarna helt enkelt har fullt upp med de elever de redan har. Målsättningen är att man inledningsvis skall klara sig med de språklärare man har men där det inte finns så vänder man sig till hela gymnasialstadiet.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion om turistisk information om Åland. (HM 10/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag vill inledningsvis säga att det här är en rätt anspråkslös idé så jag skall inte lägga så mycket tid på den med tanke på att vi har 15 motioner att behandla i dag. Bakgrunden till förslaget är att jag personligen alltid tar med typ Åland in Brief, turistförbundets Ålandsbroschyr, när jag reser utomlands och jag har noterat att om man lämnar dem i en hotellobby eller på andra ställen så väcker det ett ganska stort intresse. Det är ett bra sätt för ålänningarna att få många nya vänner men framför allt hamnar man i väldigt intressanta diskussioner om vad Åland riktigt är och vad Åland står för. Mot den bakgrunden har jag tyckt att det här skulle vara ett billigt sätt att marknadsföra Åland som resmål, ett sätt som man kanske kunde systematisera lite. Man behöver inte krångla till det mera än nödvändigt utan för att göra det lätt för folk så skulle man på de åländska resebyråerna ha ett överskådligt och enkelt informationspaket som man kan dela ut till de resenärer som vill ha samtidigt som man får resehandlingarna.

 

Detta är i stort sett tankarna bakom förslaget i hemställningsmotionen i all enkelhet.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Syftet är gott, men jag undrar om det inte finns en hel del informationsmaterial som är användbart. Jag tänkte t.ex. på Åland kort och gott, videokassetter och broschyrer. Det finns en liten folder om självstyrelsen, det finns en hel del broschyrmaterial som administreras här i huset, men är det inte tillräckligt?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är definitivt tillräckligt och motionen tar inte riktigt syfte på det utan motionen tar sikte på att man skulle få broschyrerna som ltl Olof Erland räknade upp när man söker en resa. Oavsett hur stolta många ålänningar är över sin hembygd tror jag inte att man vill springa runt halva stan för att samla ihop olika typer av broschyrer, men får man det per automatik när man tar sina resebiljetter så tror jag att det kommer att leda till ganska goda resultat, det är det som är tanken med motionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Jag jobbade mycket med turistinformation under min aktiva tid och jag tycker att det här är ett mycket bra initiativ. Det finns mycket information redan, men det gäller att få det systematiserat precis som ltl Anders Eriksson sade att den blir tillgänglig för dem som reser. Vi vet att den absolut bästa reklamen är den s.k. mun-mot-mun-reklamen. Vi vet att många ålänningar som reser ut vill faktiskt berätta och känner nog ofta när de är ute på sin resa att de inte har material att dela med sig. Jag vill alltså säga att det här är ett mycket fint initiativ och jag tycker att näringsutskottet skall behandla det i positiv ordning.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara tacka för erkännandet. Jag kan säga att utgående från min erfarenhet har jag fått vänner för livet både i England och Tyskland tack vare det här, så jag tror att man har en hel del som resenär att vinna på det. Men, märk väl, som jag skriver i motionen att det är ett frivilligt åtagande; de som är intresserade gör det, de som inte är det så lämnar det förstås. Det är som sagt en enkel idé, men jag tackar för ltl Torbjörn Eliassons support, jag vet att han kan det här med marknadsföring!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag tror faktiskt att rätt många kommer att nappa på det här. Ålänningarna reser mycket och de har väldigt ofta varit ute utan material och kan man få det här när man hämtar biljetten tror jag att många kommer att nappa på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Motionären Anders Eriksson sade att det är en anspråkslös motion – det kanske är så – men själva idén är nog ganska kraftfull för man  skall aldrig underskatta, som också ltl Torbjörn Eliasson sade, ålänningarnas möjlighet att marknadsföra Åland när man är ute i världen. Ålänningarna är ett resande folk och det finns förutom de nuvarande ålänningarna många ålänningar ute i världen som har mer eller mindre kontakt med hembygden, deras ättlingar osv. Den som aktivt mer eller mindre ser sig om ålänning, var det någon som sade, är ungefär dubbelt större än numerären här på Åland 27.000; det handlar över 50.000 människor som på något vis känner sig som ålänningar. Skulle alla dessa konsekvent göra på det här viset när de far och reser skulle det vara en enorm resurs, och det är också som ltl Torbjörn Eliasson sade att när man förtroendefullt berättar och rekommenderar är det någonting helt annat än en annons som man ju vet att någon har köpt för att berätta. Jag kan bara tala av egen erfarenhet, vilket brukar vara till förtret för mina medresenärer, att när jag har kört motorcykel runt i Europa har jag alltid en bunt broschyrer med och när jag packar motorcykeln är det jättetrångt men ändå prioriterar jag broschyrerna. Många gånger har det på grund av våra nummer på motorcykelskyltarna kommit fram folk vid olika tillfällen när man har stannat och frågat varifrån är ni osv. Ger man en broschyr på t.o.m. rätt språk blir de intresserade. En gång resulterade det faktiskt i att vi fick en helsidesartikel i den största tidningen i Tyskland som handlar motorcykelturism, Touren-fahrer med en upplaga på 70.000 exemplar och en otrolig marknadsföring. Det märktes t.o.m. på inresandestatistiken att det kom flera tyskar på motorcykel hit. Man kan alltså träffa både enskilda och stora med den här typen av marknadsföring. Det här är nog någonting som man borde uppmuntra och underlätta, det är en mycket bra idé.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Precis som ltl Danne Sundman brukar jag också åka runt med min tvåhjuling både i Europa och i Norden. Jag skall lite upprepa det han sade. Jag stöder motionens idé. Det som finns är som sagt Åland in Brief och liknande, men Ålands turistförbunds stora nya katalog har faktiskt en volym som kanske inte motionären har tänkt sig att den har. Jag håller med att många av oss som är lite av globetrotter inte vill gå och bära på väskor med tunga broschyrer i utan det skall vara en enkel broschyr. Jag hade precis som ltl Danne Sundman med mig broschyren Turist-Åland på engelska till Skottland och den var precis lika väl mottagen som i Tyskland. Det jag dessutom hade med och som kan ge en liten fingervisning om vad som behövs är att turistförbundet har ett vykort som handlar om hur man bakar svartbröd, en mycket trevlig sak att dela ut: en bit svartbrödskaka och ett vykort med receptet på. Det här gav nästan större kick åt personerna jag träffade på min resa än den stora Ålandsbroschyren. Jag tror inte att de flesta tänker sig att resa till Åland men att sprida information om Åland är alltid nyttigt. Hur vi sedan skall åstadkomma att få ålänningar att ta material med sig tror jag att blir ett större problem än att få fram broschyren.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det har varit en positiv diskussion. Jag uppfattar också näringsminister Mattssons anförande som positivt. Men det blir ibland så att vi kanske problematiserar lite onödigt här inom politiken. Motionen tar uttryckligen sikte på att de som vill medverka i den här typen av marknadsföring gör det frivilligt och tar inte sikte på att alla måste vara med, annars lägger vi ner det. Jag håller med näringsminister Mattsson när han säger att Ålandsbroschyren kanske är lite väl omfattande och de som borde kunna det här bäst är Ålands turistförbund, så tycker de att det här är en bra idé så kanske de kan se till att man syr ihop ett ”resebyråpaket”. Vem som förverkligar idén spelar ingen roll för mig; jag tycker att det var ett bra mottagande och det känns bra!

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det kan t.om. räcka med att idén är sjösatt här i lagtinget just nu och att näringsutskottet kanske kommer att omfatta den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Jag missuppfattade lite motionen från början och förstod att det var efterfrågan på lämpligt material, men vi kanske är överens om att det finns en hel del olika former av broschyrer. Jag tycker ändå när jag lyssnar på debatten att kunde man inte ta den här idén som sådan och göra så fort som möjligt någonting praktiskt av det, dvs. landskapet sitter med lager av broschyrer här inne i ett rum och där borta i flera rum, att man för ut det till resebyråerna och lägger det på disken och rekommenderar resebyråerna att dela ut det till resenärerna – så tycker jag att lagtinget har lite mera gått över till ”direkt demokrati”, inte behöver något näringsutskott sitta i timmar och höra en massa människor för det här. Det är en idé om hur man gör praktiska saker i samhället och jag tycker att det är ett bra sätt, kanske landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson redan gick och fixade det här, om han inte gjorde det, så påminn honom senare!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införande av centraleuropeisk tid. (HM 11/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Landskapet Åland ingår i dag i den gruppen av regioner och länder som har östeuropeisk tid, förkortat EET. Det skulle av flera orsaker falla sig mycket naturligare att ha centraleuropeisk tid, s.k. CET, på Åland. För näringslivet skulle detta innebära förenklade kontakter västerut om Åland hade samma tideräkning. För finansmarknaden skulle det innebära att man hade samma tid som övriga europeiska börser. Huvuddelen av turistströmmen till Åland kommer från Sverige och detta innebär ett ständigt bekymmer med tidsskillnaden. Turisterna frågar: när går färjan? Om en halvtimme svarar man och så får man frågan: svensk eller finsk tid? Det här är ett klassiskt skämt, men det är en allvarlig underton och det visar på ett bekymmer som t.o.m. ålänningarna ibland har svårt att räkna, att vad är klockan egentligen. Ålänningarna ser till allra största delen på svensk TV vilket innebär att programmen börjar en timme senare på Åland än i Sverige. Det gör att man får en timme senare kvällsvanor på Åland om man inte har den senaste tekniken. Alla är kanske inte styrda av TV-tiderna, det är ändå många och särskilt unga människor som behöver sova i tid. Detta kunde man t.o.m. klassa som ett folkhälsoproblem och mot bakgrund av skriverierna som har varit med jämna mellanrum om senast ungdomarnas psykosociala situation kan det mycket bero på att de inte sover tillräckligt. Det vill jag med denna motion avhjälpa genom att ge dem en extra timmes sömn.

 

Herr talman!

Rent geografiskt är det inte heller något problem att byta till centraleuropeisk tid eftersom det finns områden långt öster om Åland som har den här tideräkningen. Lite om tidszonerna, talman. Som äldsta tid användes soltid som norm varvid varje meridian utgjorde en egen tidszon och varje latiduell förflyttning innebar en omställning av klockan. Med järnvägens införande på 1800-talet infördes normal tid för ett helt land eller för delar av ett land. Dessa normaltider sattes i de flesta fall till soltiden vid meridianer på ett jämnt 15-tal grader från Greenwich. Tidszonen på Greenwich kallades Greenwich Mean Time, GMT, och är den normaltid som används i Storbritannien. Meridianen som avgör var mitten på centraleuropeisk tid är 15 grader öst, området för centraleuropeisk tid sträcker sig 7,5 grader öst till 22,5 grader öst. Det här innebär att Åland ligger inom det området. Det är snarare så att det som vi har nu är onormalt, det normala borde vara centraleuropeisk tid. Åland ligger som ni vet på en korsning ungefär av sextionde latituden och den tjugonde longituden och det är ungefär mitt på Åland strax söder om Mariehamn. Det geografiskt normala för Åland är alltså centraleuropeisk tid och inte östeuropeisk tid. Det torde endast vara de östersta skärgårdskommunerna som ligger rätt till i det här fallet.

 

Talman!

När det gäller att byta tidszon är det så att det är inte vi som har möjlighet att göra det här själva utan det är en internationell konvention som styr det och sålunda måste riksmyndigheterna förhandla för Ålands del, men det torde inte vara något problem om viljan finns att ändra detta, som med mycket annat. Lagtinget har behandlat ärendet förut, bl.a. på mitt initiativ och jag tänkte att det här lagtinget är om möjligt ännu klokare än det förra och kanske t.o.m. godkänner motionen den här gången. Jag har i varierande grad fått stöd för idén och variationen har ändrat såtillvida att stödet hela tiden ökar från både politiker och allmänhet, också den här gången. Jag tror att bland ålänningarna finns det en stor sympati för det här förslaget. Om motionen inte blir godkänd tänker jag fortsätta att väcka frågan i varje lagting som jag väljer att ställa upp i val till och får förtroende att ingå i tills förslaget går igenom.

 

Herr talman!

Med anledning av det anförda föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen hos riksmyndigheterna anhåller om att Åland skulle räknas till det område som har centraleuropeisk tid.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Trägen vinner, brukar man säga och vi får hoppas att ltl Danne Sundman kommer att ha framgång i sin kampanj för denna motion. Vi som har tonåringar, yngre barn, vet vad den här timmen betyder i och med att vi kulturellt, medialt m.m. lever som en del av Sverige, så har det komplikationer som ltl Danne Sundman berörde. Jag skulle gärna se att ltl Danne Sundman skulle kunna utvecklal lagstiftningssidan. Är det så att vi lagstiftningsmässigt kan påverka det här, men som ltl Danne Sundman sade är vi beroende av förhandlingar från Finlands sida för att få förslaget förverkligat på internationell nivå. Kunde ltl Danne Sundman lite fördjupa den delen?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag kan fördjupa det såtillvida att det är fråga om en konvention där Finland är avtalspart, men oklart är huruvida det är vår behörighet, det har jag faktiskt inte fördjupat mig i. Hur som helst finns det ändå verktyg i självstyrelselagen för att väcka en förändring i ett sådant här avtal, så det är inte några bekymmer, den formella vägen finns och finns viljan är det här ingen stor sak, det är ingenting som de andra avtalsparterna har någonting emot. Vad jag har förstått sker det lite nu och då ändringar i konventionen, tidsindelningar osv. Det är fullt formellt möjligt, det behövs dock en liten förståelse från Helsingfors, men den skall vi hoppas att finns.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

I princip tycker jag att det finns mycket positivt i den här motionen också: kontakterna västerut, finansmarknaden, i och för sig är finansmarknaden van att hantera hela världen globalt, så för finansmarknaden tror jag inte att det är något bekymmer att vi ligger en timme åt andra hållet. För turismen skulle det säkert vara bra eftersom två tredjedelar av våra turister kommer från Sverige. Så har vi det faktum att vi tittar på svensk TV och lyssnar på svensk radio och då skulle det funka tidsmässigt. Vi diskuterade detta i gruppen och vi var, om jag får tolka det, väldigt positiva. Sedan började jag fundera lite mera på det och jag började fråga människor vad de tycker. Ltl Danne Sundman sade att väldigt många ålänningar vill ha ändringen, och det är mycket möjligt, jag har ingen undersökning att visa på, men i den här lilla muntligen undersökningen som jag har gjort har det kommit fram en sak som jag själv inte tänkte på och det är det att om man skulle göra den här förändringen blir det en timme mörkare året om på eftermiddagen och kvällen. Jag tror att många får sig en tankeställare på grund av det; exempelvis i november-december när det blir mörkt vid fyratiden kommer det att vara mörkt redan klockan 3 på eftermiddagen och våra sommarkvällar blir mörkare en timme tidigare. Detta tål att funderas på. Ltl Danne Sundman är oförtröttlig och han har jobbat med det här förslaget länge, och det är bra och det finns många fördelar med det, men just den här nackdelen måste man nog fundera på. Det finns många människor som behöver ljus på våra nordliga breddgrader. Man tar t.o.m. ljusterapi för att må bra. Jag bara vill att näringsutskottet skall tänka på det här när man behandlar motionen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är visserligen som ltl Torbjörn Eliasson säger, men å andra sidan blir det ljusare en timme tidigare på morgonen, så det ljus man tappar på kvällen får man på morgonen och sedan är det skillnad hur man är, kvällsmänniska eller morgonmänniska. Man skall också komma ihåg att det är en liten del av året som det här bekymret finns när det spelar roll s.a.s. när mörkret infaller under den aktiva vakna tiden, det är bara några månader på våren och några månader på hösten, under en två tredjedel av året är inte det här något bekymmer som man märker av. Framför allt vill jag påpeka att det blir ljusare på morgonen. Om jag har förstått sommartidsystemet rätt så är det just för att få ljust på morgonen som man har sommartid.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

För mig personligen skulle förslaget vara bra eftersom jag är morgonmänniska och bl.a. spelar golf mellan fem och sex på morgnarna! Det finns dock många som är kvällsmänniskor och många av dem behöver ljuset längre. Vetenskapligt känner inte jag till hur detta fungerar, men jag vill att näringsutskottet skall ta reda på det. Jag kan inte ge svaret här i dag. För mig personligen gör det ingenting om man ändrar det, men flera som jag har pratat med tycker att det skulle vara tokigt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Näringsutskottet bör titta på hur stor del av året detta skulle ha en praktisk betydelse för den är som sagt väldigt liten jämfört med den delen av året då det är så mörkt att det inte spelar någon roll eller så ljust att det inte spelar någon roll. Det är under tiden efter middagstid tills man går och lägger sig när solnedgången rör sig i den tidsrymden och då ser man nog ganska tydligt att det inte är ett så stort problem. Som sagt, man får det tillbaka på morgonen och många ålänningar är också morgonmänniskor, stiger upp tidigt på morgonen och kanske lägger ut näten, tar en golfrunda osv., det kan man göra en timme tidigare och det rekommenderar jag att stiga upp på morgonen. Alla företagare och entreprenörer vet att tiden på morgonen då man stiger upp klockan fem i stället för sju får man nästan en hel arbetsdag gjord av någon underlig anledning. Nationalekonomiskt sett är det bättre om ålänningarna får en timme på morgonen än på kvällen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag talar som vanligt inte i egen sak utan just för dem som kanske skulle se det som ett litet bekymmer om man ändrar tiden på det här sättet. Det finns, som sagt, många fördelar, men det här kan vara en nackdel som är större än vad vi förstår. Därför tycker jag att näringsutskottet skall titta på det. Det är faktiskt på det sättet, ltl Danne Sundman, att det är inte bara några månader som det blir förändring, utan det blir förändring alla 365 dagar under året. Det är under midsommartiden och när det är som allra ljusast som det inte spelar någon roll alls. Men ganska snabbt på hösten kommer det här att ha en stor betydelse för dem som behöver ljuset på eftermiddagen och kvällen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Det är riktigt som ltl Danne Sundman säger att detta är en fråga som har varit väckt många gånger. Jag har fått ta del av en motion som lades i landstinget 1926 av dåvarande landstingsmannen Jean Thörnroos från Brändö när han ville ändra tiden. Då levde vi ännu under en tid där vi låg någonstans mittemellan Sverige- och Finland-tiden. Motiveringen då varför vi skulle ändra var att vi har inga tåg på Åland, så det skulle inte störa tågtrafiktabellerna eftersom vi inte behöver bry oss om dem och så skulle det också vara bättre för skolbarnen i Mariehamn. Jag kommer inte exakt ihåg hur det var, jag har inte motionen till hands i dag. Ärendet behandlades mycket noggrant i lagutskottet, sedan gick det till stora utskottet och det blev avslag i alla fall, man vågade inte riktigt, det skulle kunna ha väckt anstöt i riket. Det var ungefär slutklämmen. Det finns många intressanta detaljer här, men det är vår sjukskrivna partiledare och gruppordförande som har detaljkunskaperna om motionen. Men det finns mycket positivt i den; precis som vi hörde av ltl Torbjörn Eliasson, tycker vi i centern också att det finns många plus i förslaget. Största plusset ser jag i ändringen till svensk tid att TV-programmen skulle passa oss bättre och kanske ge våra skolbarn och barn lite längre sovtider. Det finnss intressant här och det finns naturligtvis också minus och största minuset tror jag att våra företag som handlar med Finland upplever; jag bara säger att jag tror att man tycker det.

 

Viktigt att säga, som vi också redan hörde, är att vi tycker från centern att det är bra att näringsutskottet utreder ärendet ordentligt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill bara tacka för understödet och förtydliga det som många ser som en detalj med TV-tiden och för ungdomar. Det brukar man från visst utom-åländskt massmedialt håll raljera storligen med när man rapporterar om min motion, så vi får se om det sker också denna gång! Det är faktiskt ett stort bekymmer för just ungdomar, de väldigt styrda av TV-tiden och jag vet själv när jag vill se på TV4 nyheterna att de kommer klockan elva i stället för tio som då skulle vara fallet; det finns andra nyhetsprogram också, men om man ser det som kvällens höjdpunkt, filmer också osv. Det är kanske vid första anblicken en liten detalj men som spelar väldigt stor roll, så jag tackar för stödet!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att det där är kanske den största förtjänsten. Våra skolbarn sover alldeles för lite, det är känt och därför blir det dåligt med koncentration i skolan och därför orkar man inte följa med och så blir det det ena bekymret efter det andra. Vi håller nog med också i den här frågan. TV-tiderna är av stor betydelse.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Ibland verkar det som om tiden står stilla, brukar man säga och den här frågan har levt på olika sätt ända sedan 1926 och kanske före det också! Den har varit på tapeten även här i lagtinget ett flertal gånger, bl.a. tror jag att ltl Danne Sundman tidigare har skrivit en likadan motion. I den behandlingen var det näringslivet som avgjorde att lagtinget inte då gick in för detta. Man påtalade att i motsats till det som står i motionen skulle det förenkla kontakterna västerut om Åland hade samma tid, men näringslivet ansåg att det skulle försämra så pass mycket österut och att det var av större betydelse. Tiderna har väl förändrats och jag tror att en stor del av den kommunikation som sker mellan företag och personer handlar inte om vad klockan är utan man jobbar när man jobbar och så skickar man in sina order och sina beställningar via Internet, som mail, och därmed kanske inte de problemen finns vare sig österut eller västerut. Det kanske alltså inte är ett argument för att flytta klockan; då tycker jag mera att tanken på vårt TV-tittande är betydligt viktigare att väga in, framför allt våra ungdomars TV-tittande. Det kvan vara skäligt och nyttigt att näringsutskottet fördjupar sig i just de här frågorna. När det gäller barns beteende är det kanske också skäl att man hör social- och miljöutskottet i den frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror att näringsministern gör en helt rätt analys att tidsskillnaden för näringslivet har ändrat såtillvida att dels är man från finländskt näringslivs sida numera van att tänka i ett europeiskt perspektiv efter EU-medlemskapet. Finland handlar mycket mera med omvärlden än vad Åland handlar med omvärlden. Åland är mera knutet till Finland än vad Finland är knutet till sig självt när det gäller handeln, enligt forskningsrapport. Det har kommit ny teknik, man är inte lika bunden av telefonkontakter osv. Men den delen av näringslivet där det här fortfarande är ett bekymmer är just tidsomställningen för turister och att man missar färjan eller missförstår tiderna och man måste hela tiden förklara att nu byter vid tidszon. När två tredjedelar av turistövernattningarna kommer från Sverige skulle det vara naturligt att prioritera det behov som den stora majoriteten turister har.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt att turisterna påverkas av detta. Det är faktiskt som ltl Danne Sundman sade lite märkligt att en del eller väldigt många turister som man pratar med inte förstår att den ena vägen tar resan tre timmar mellan Eckerö och Grisslehamn och den andra vägen tar den bara en timme när man ser på avgångstid och ankomsttid! Det är en sak som man kanske har lite svårt att förstå; när vi flyger till Stockholm landar vi faktiskt en halv timme före vi startar, det är också rätt kul! Till fastlandet är tidsaspekterna så pass stora att man kanske inte märker skillnaden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Jag hoppas att landskapsregeringen ägnar sig åt andra frågor än den här – när de är lösta kan också det här vara aktuellt! Det är förstås ett problem för en del, det var en turist en gång som frågade när färjan går och svaret var om en timme; då kom följdfrågan är det svensk eller finsk tid? Det har faktiskt förekommit att man från åländsk sida har föreslagit att vi skall ligga mittemellan svensk och finsk tid, alltså en halv timmes skillnad. Det förslaget gavs av dåvarande landstingsmannen socialdemokraten Pekka Tuominen; jag minns inte vilket år det var, men det var den första april i någon tidning!  Det skulle förstås kunna vara en liberal kompromiss i den här frågan, men jag tycker att även om det här är ett åländskt förslag så kunde man tänka något större, alltså alla våra tidssystem har uppkommit på grund av trafiken, alltså att man rör sig mellan olika områden. Eftersom solen inte står lika högt på alla andra ställen som på Åland har man alltså behov av tidsgränser. I dag systemen uppbyggda på det sättet att det är mycket svårt att för ett litet område gå in och ändra det hela. När det här senast var uppe i lagtinget så tror jag inte det var så mycket näringslivet utan det var nog jordbrukarna och mjölkproducenterna som har ganska stort beroende av både tid och ljus; där skulle det finnas fördelar för en ändring.

 

Det jag egentligen tänkte säga är att om TV-tiderna och skolbarnen är problemet så kan man faktiskt ändra tideräkningen på det sättet att man ändrar öppettiderna för näringslivets verksamheter och samma sak med skolorna, man skjuter fram en timme eller går efter svensk tid. Det är en sak som vi själva kan bestämma, inte för varje verksamhet men som en rekommendation. Man kan se att i ett samhälle där man kan anpassa arbetstiderna är det inte så många som gör det utan butikerna stänger, som ni vet, klockan fem eller sex i Mariehamn och sedan är det stängt också för turisterna. Det spelar ingen roll vilken tidszon man har så är det ett problem som kan åtgärdas på annat sätt. Min spontana reaktion är att skall man börja utreda det här och göra lagtinget till en plattform för det här förslaget, som skulle innebära ny lagstiftning också, så tror jag att det faktiskt finns väsentliga saker att syssla med.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Man kanske skall vara lite försiktig med att rangordna betydelsen av olika sakfrågor här i lagtinget; med tanke på att det dör 30.000 barn runt om i världen borde kanske ltl Mika Nordbergs motion om bistånd vara den absolut högst prioriterade, men vi har ofta symbolfrågor på vårt bord i lagtinget och jag tycker att man skall också kunna diskutera sådant, annars är allt löjligt med flagga och frimärken och Internet-koder. Det kommer flera sådana symbolfrågor i dag, men när det gäller det praktiska genomförandet är klämmen formulerad så att landskapsregeringen ges detta i uppdrag. Näringsutskottet skall inte börja snickra på någon lagstiftning utan man skall gå den väg som det står i klämmen. Det är klart att det finns viktigare och större utmaningar än tideräkningen, men den är ganska grundläggande både symboliskt och praktiskt.

 

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Min utgångspunkt är att detta är en lagstiftande församling, det är genom lagar man styr verksamheter och samhällsutvecklingen och det här skulle väl leda till någon slags lagstiftning i så fall. Jag ser det också som min uppgift att ta ställning till sakfrågor och det är därför jag begärde ett anförande i saken, och jag tycker inte att den är viktig, det måste jag upprepa, det här är arbetstid och det hör till mitt arbete att ta ställning till olika sakfrågor, rangordna och prioritera. Jag säger helt enkelt att det här borde inte vara en prioriterad fråga.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

För mig är det en prioriterad fråga och därför har jag motionerat om den. Där har ltl Olof Erland sin fulla rätt att tycka annorlunda, det är det som är det fantastiska med vårt samhälle att man har den rätten att tycka helt annorlunda och det är helt okej. När det gäller det praktiska genomförandet så måste det inte, som jag förstår situationen, vara en lagstiftning, vi har inte en lagstiftning i dag som säger att vi har östeuropeisk tid, utan det som behövs är att man ändrar konventionen som jag har förstått att ligger i botten för tidszonerna så att Åland inkluderas i det område som har centraleuropeisk tid. Man kan också diskutera, vilket jag vet att har förekommit, tidsändring för hela Finland för det är sist och slutligen väldigt få länder inom EU som har annat än centraleuropeisk tid, så det kanske vore någonting för finländskt näringsliv också att fundera på och se fördelarna med.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det är väldigt svårt att säga så här på rak arm, men jag är övertygad om att det i alla våra lagar finns en hel del bestämmelser som har att göra med tidsuppkopplingar till antingen det ena eller det andra tidsområdet och till europeisk tid; om det sedan är vår lagstiftning eller inte, tror jag inte, men i det här fallet är det inte jag som tycker annorlunda utan jag tror att det är ltl Danne Sundman som tycker annorlunda. Vi har ett system som fungerar på europeisk  nivå och enligt europeiska konventioner och man kan titta efter på datorn vad man har för tid och det systemet fungerar. Skulle man ta detta med morgontröttheten som utgångspunkt så kunde man föreslå ett system där man sätter fram klockan en timme varje dag!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Det är klart att det är som det framkom i det sista anförandet, att det kan finnas väsentligare saker att diskutera och vi har förstås alla olika åsikter om vad som är väsentligt eller inte. Men det intressant är, och det var mot den bakgrunden jag begärde ordet, att är idéerna som förs fram genomförbara eller inte, vi har s.k. väsentliga saker som vi har diskuterat i tio år i den här salen utan att det överhuvudtaget har hänt någonting. Jag tycker att det är väldigt intressant att tre ledamöter från regeringspartierna, från centern, säger att det här är mycket intressant. Det finns många fördelar med det. Vi vet också att vi har en centerpartist som är ordförande i näringsutskottet, så mot den bakgrunden hoppas jag verkligen att man tittar på det och det sades också från centerbänken att man hoppas att man ser på frågan fullt ut. Jag stöder motionen fullt ut; om jag inte missminner mig har vi lagt likartade förslag och jag vet att Obunden Samling i flera repriser har fört upp frågan till diskussion. Jag trodde att det var tre gånger tidigare, men efter att jag hörde ltl Gun Carlson är det synbarligen betydligt flera gånger som frågan har tagits upp. Det var intressant att det var en lagtingsledamot från Brändö som lade förslaget – jag vet inte riktigt hur man skall tolka det, om det skulle vara genomförbart i dag från Brändöhorisonten. Ltl Torbjörn Eliasson pratade om morgon- och kvällsmänniskor och det är klart att det är en aspekt, men jag vill säga att jag känner ingen som är så mycket kvällsmänniska som min värderade kollega ltl Harry Jansson, men trots det stöder han nog motionen fullt ut. TV-programmen nämndes och jag ser personligen att aldrig på TV och tycker inte att det är den viktigaste bevekelsegrunden, men jag vet att det leder till koncentrationsproblem i skolorna. Just den sista timmen gör att det blir väldigt sent. Näringsministern Jan-Erik Mattsson sade att det TV-programmen var viktigare än näringslivsaspekten. Vi har olika värderingar. Jag tycker inte det. I språkdebatten var vi många, nästan från samtliga partier, bekymrade över den språkliga utvecklingen och det stod t.o.m. i landskapsregeringens meddelande – underlaget som vi hade för debatten – att man skulle försöka styra över handen mera till Sverige och mot den bakgrunden är faktiskt det här faktiskt ett förslag som hjälper till. Jag tror att när det gäller den delen kan vi inte bara konstatera år efter år efter år att här har vi ett bekymmer utan vi måste också lägga förslag som faktiskt har någon betydelse. Mot den bakgrunden tycker jag också att det här är intressant. Vi stöder från vår sida motionen fullt ut och om jag är någorlunda räknekunnig – jag vet inte var vi har Frisinnad Samverkan – så utan Frisinnad Samverkan är vi 16 ledamöter som står bakom motionen, och det är intressant!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Som jag sade finns det många fördelar, men jag framförde också en fråga som jag tycker att näringsutskottet bör titta på. Det kanske t.o.m. är så att social- och miljöutskottet borde titta på frågan för det handlar också om hälsa. Skulle vi testa det och vi går in i den mörka perioden då det blir en timme tidigare mörkt, så kan det ha väldigt stor betydelse för många människor. Jag bara ville föra upp det på bordet eftersom jag är positiv till många av de övriga argumenten och helt håller med dem, men det här bör man titta på.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Ltl Torbjörn Eliasson och jag är helt eniga också i detta ärendet, det är en lysande fredag som vi har här! Jag sade också att man bör ta ett helhetsgrepp, titta på det i näringsutskottet, precis som det framkommer från ltl Torbjörn Eliasson och lägga fram ett bra förslag för lagtinget som man kan ta ställning till, vi är helt överens, perfekt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson måste ha missuppfattat mig. Jag sade ingalunda att TV-tittarna var viktigare än näringslivets synpunkter. Båda kan ha lika stort värde. Jag sade att TV-tittandet för våra skolbarn kan vara skäl att kolla upp. Jag bad t.o.m. att näringsutskottet skulle höra social- och miljöutskottet och fördjupa sig i den frågan. Jag tycker att det är en viktig aspekt i sammanhanget om elevernas studier påverkas, där jag förstår att ltl Anders Eriksson har samma uppfattning och då är det en väsentlig sak. Men jag tycker att näringslivets åsikt i den här frågan är väl värd att beakta och de kommer säkert att bli hörda. Den modell vi har i dag som näringslivet jobbar under har inte samma betydelse som den hade för tio år sedan då frågan var uppe senast, eftersom man använder en annan typ av kommunikation.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

De stenografiska protokollen brukar vara besvärliga för de visar klart och tydligt vad man sade. Vi behöver inte ha något mera meningsutbyte om det, men jag noterade att näringsminister Mattsson nämnde att det var viktigare med TV-programmen. Jag håller med om att det finns en viktig aspekt här. Vi är helt eniga om det och också det är någonting som näringsutskottet skall titta på. Men jag har en annan värdering. Jag tycker att näringslivsaspekterna är viktigare och också konsekvenserna, som jag tror att inte någon av oss kan överblicka här, om man får samma tidszon som det svenska näringslivet, vilka effekter har det? Det vore intressant att få reda på.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är helt riktigt att de aspekterna finns och jag känner till ltl Anders Erikssons inställning till att vi skall styra upp vårt näringsliv genom att ha mera kontakter till Sverige, men det är kanske inte riktigt samma horisont som jag tittar mot. Jag tror att näringslivet självt skall ha initiativrätten åt vilket håll man vänder sig i sin handel.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Igen, med all respekt, ett litet märkligt uttalande från näringsministern, för i svaret på oppositionens spörsmål om språkpolitiken pekade faktiskt landskapsregeringen på den här möjligheten att man måste aktiva kontakterna mot Sverige. Om vi kallar det styra eller om vi kallar det aktivera, så är egentligen samma sak fast det är olika ord. Också från centerbänken har jag konstaterat att man många gånger har talat om precis samma sak som vi har gjort, att skall vi motverka vår språkliga utarmning behöver vi göra någonting aktivt, men nu blev det nog lite hängande i luften vad herr näringsministern menade igen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Min replik gäller om Sverige skulle vara intresserat av att Åland skulle ändra tiden. Jag tycker att turisterna upplever det lite som exotiskt att man ändrar tid, att nu är  vi på Åland, man disukterar det ganska mycket, men jag har aldrig hört att det skulle vara någonting negativt. Däremot upplever jag ett väldigt mycket ifrågasättande från den finländska sidan; man ifrågasätter ålänningarna och säger att många av mina vänner, släktingar och bekanta skulle komma hit, men ni vill ju inte ha hit oss, ni är så fientliga mot oss. Svenskarna har en ganska flexibel inställning till oss och ser det inte som ett problem, men börjar vi bygga upp allt mera murar mot fastlandet så tappar vi turister därifrån – har vi råd med det är det väl okej, men man bör ha det i åtanke. Jag ser nog fördelar med tidsaspekten också, men man bör beakta alla faktorer i det här sammanhanget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ta fasta på det positiva, säger ltl Åke Mattsson samt att han ser fördelar med förslaget och det tycker jag att är bra. Jag nämnde ingenting i mitt anförande om att man från svensk sida skulle vilja att vi skulle ha samma tid, någonting sade jag inte nu och någonting sådant har jag aldrig hört. Det jag försöker argumentera för är vad jag tror att är bäst för Åland på sikt när det gäller att ha ett blomstrande näringsliv, när det gäller att bevara vårt språk på sikt. Det handlar inte om att bygga upp murar utan det handlar om att aktivt försöka befrämja en viss utveckling och där vet jag sedan gammalt, språkligt, att vi har olika åsikter och det får vi finna oss i.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jo, vi har olika åsikter i språkfrågan. Men gör man en förändring skall man se till att det gör nytta på den ena sidan, om det också är negativt på den andra sidan, om vi ser åt olika håll. Jag kan ifrågasätta nyttan här. När det gäller TV-tittandet så lyfte ltl Anders Eriksson inte fram det speciellt mycket och det tror jag att kan vara bra därför att problem enligt forskningen är inte TV-tittandet bland ungdomarna utan det är TV-spelandet som är enormt stort, det är med det som man förstör skolan osv., så jag tror att TV-tittandet är ganska marginellt i förhållande till TV-spelandet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Så kan det säkert vara, men det tycker inte jag att är det viktiga i förslaget. Ltl Åke Mattsson, det är klart att vi skall göra någonting som är så positivt som möjligt för Åland, både österut och västerut. Det är mot den bakgrunden som man i näringsutskottet bör ta ett helhetsgrepp på det, även om jag tycker att det i grund och botten är ett positivt förslag och jag noterar med speciellt stor tillfredsställelse att också landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson tyckte att det fanns positiva inslag i förslaget. Det borgar ytterligare för att vi kan få en riktigt bra behandling av ärendet! Men, som med alla förslag som dyker upp, bör man väga fördelar och nackdelar mot varandra och vi har inte det underlaget ännu, men jag uppfattar att man från näringsutskottet kan leverera det underlaget, och det skall bli en intressant diskussion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Herr talman!

Motionen har vi sett förut och det finns både fördelar och nackdelar med den. Det jag började tänka på var när ltl Danne Sundman som är första undertecknare nämnde om ungdomarnas psykosociala hälsa. Det är någonting som vi har debatterat ganska mycket och som är jätteviktigt. Visst kan TV-tittandet ha med det att göra, men så nämner ltl Torbjörn Eliasson att det blir ljusare på kvällarna så det blev det en helt annan sak för vi borde väl där kunna motivera barnen att kunna vara ute mera på kvällarna om det är ljusare på kvällarna. Det är en viktig sak, när vi pratar om ungdomarnas psykosociala hälsa, att få ut dem efter maten och är det ljust längre är detta en klar fördel. Ltl Anders Eriksson nämnde också koncentrationssvårigheter av TV-tittandet. Tittar vi på partiet Ålands Framtid skulle jag vilja ge dem en eloge för att de ser på folkhälsan och vill ha olika aktiviteter och att folk skall röra på sig mera. Att ungdomarna i och med motionen skulle kunna vara mera ute på kvällstid gör att de är mera i rörelse och de uppmuntras att vara ute och röra på sig i stället för att sitta framför TV:n. Det har i ett antal anföranden debatterats om TV-tittandet som det stora problemet. Jag ser egentligen inte TV-tittandet som det stora problemet utan jag ser Internet som det stora problemet. De ungdomar som jag har hamnat i kontakt med är uppe betydligt senare tider och som definitivt inte har med det här att göra. Det är egentligen så att de är beroende av Internet och det är sådana hiskeliga tider som man har svårt att förstå sig på egentligen, så det är någonting som verkligen är extremt.

 

När det gäller problemet att förklara tidsändringen för de svenska turisterna är väl det ändå lättare än att vi skulle förklara för våra andra turister om vi ändrar tidszon och förklara för dem; eftersom vi är enspråkigt svenska kan det bli bekymmer att förklara för de finska turisterna om tidsändringen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Där ser man, det är bra att diskutera för det kommer fram nya synpunkter! Det där var intressant, ltl Göte Winé, att är det ljusare en timme längre på kvällen så kan barnen faktiskt vara ute och även de vuxna. Barnen är i dag ute alltför lite, det är alltför lite fysisk aktivitet, det är inte i dag som det var när jag var ung och man var ute absolut tills det var mörkt, så det där är faktiskt en synpunkt som jag inte hade tänkt på. Det är inte många vuxna som motionerar på morgnarna utan man motionerar nog på eftermiddagen och kvällen samt efter jobbet; då har ljuset säkert också en betydelse och det gäller nog både vuxna och barn.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det stämmer som ltl Torbjörn Eliasson säger. Jag har märkt på senaste tid hur många fler det är i min bekantskapskrets som börjar röra på sig just genom att man får den här timmen. Vissa kan gå ut och gå efter att man har lagt barnen, just efter middagen hinner man gå ut en stund med barnen genom att det är ljust längre. Jag vill tacka ltl Torbjörn Eliasson, det var bra synpunkter. Under en diskussion kommer det fram olika aspekter och det gäller att ta vara på varandras goda idéer – det är därför vi har motioner.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Näringsutskottet har nog fått en hel del synpunkter att utnyttja i sin behandling av motionen. Det var någon som sade att det här var en liten fråga, men egentligen tror jag nog, som ltl Danne Sundman, att det här är en ganska stor fråga. Det är en mycket större fråga än vad man i första hand tror. Därför är det viktigt att man väger fördelar mot nackdelar innan man tar ett beslut, sedan får vi se hur det blir.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När man pratar om hur mycket ljus man får är det så att hela den perioden när både soluppgång och solnedgång inträffar under den vakna tiden får man mera ljus på morgonen och mindre ljus på kvällen med ändringen, men mängden ljus är densamma. Det är mycket riktigt som ltl Göte Winé säger att det kanske blir en timme mindre att vara ute på kvällarna, men det blir också en timme mera sömn och båda saker är förvisso viktiga. När det gäller Internet-användningen tror jag att orsaken till att man använder Internet sent är att man chattar med kompisar i Communities osv. från Sverige;  om man inte umgås med sina åländska vänner så har många åländska ungdomar kontakter i Sverige och de är en timme före s.a.s. och här blir den aktiviteten en timme senare. Jag håller sedan med ltl Göte Winé att det är själva mängden datoranvändning överlag som är problematisk för många ungdomar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jo, ltl Danne Sundman, visst är det så att ungdomarna chattar i Communities, men de tider vi pratar om här tror jag inte spelar så stor roll, för jag har hört att det finns sådana som sitter nästan hela nätterna och håller på. Sedan har man spelandet, att jo, jag skall bara klara den här nivån, sedan skall jag gå vidare, det är inte fråga om vi har finska eller svenska tidszonen utan här blir det lite mer att det är annat som spelar in. Men just när ltl Danne Sundman var inne på den psykosociala hälsan ville jag få fram att det inte är TV-tittandet som är den stora risken utan det är mera Internet och det är bra om man kan uppmuntra ungdomarna till uteaktiviteter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

En tanke som slog mig var att man kunde ta initiativ till en gemensam tid över hela Europa. Vi har en gemensam valuta, så varför skall man inte arbeta för att ha en gemensam tid. Man kan också tycka att det blir tidsförskjutningar, men det behöver det inte bli, skolorna slutar i dag klockan fyra, men kanske de i framtiden måste sluta klockan fem eller ett, att man skjuter klockan och får ett annat tänk vad tiden innebär. Man slutar när det är rätt, man anpassar arbetslivet efter klockan i stället för tvärtom, det kan vara en fundering som man tar med sig och ett initiativ som kan väckas från Åland s.a.s. och mot EU, att man borde man jobba med den här frågan och titta på om det finns någon möjlighet att komma framåt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om åtgärder för att underlätta generationsväxlingsproblematiken och uppmuntra entreprenörskap. (HM 21/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Det åländska näringslivet har länge karaktäriserats av många små företag och ivriga entreprenörer som brinner för sin sak. Tyvärr visar trenden att entreprenörsandan i det åländska samhället håller på att falna. Detta beror på flera saker, bl.a. en överstor offentlig sektor som sysselsätter oproportionerligt många, vilket medför att behovet minskar av att ordna sin egen sysselsättning som det var förr i större utsträckning. Ökad byråkrati på flera nivåer gör att man inte orkar kämpa mot väderkvarnarna. Entreprenörskap har traditionellt varit något man växt upp med, att jämföra med den s.k. Västanträskandan. Liknande miljöer existerar inte naturligt på samma sätt i dag. För att råda bot på det här borde entreprenörskap och innovativitet genomsyra utbildningssystemet och den åländska ungdomen skulle genom det föra den åländska entreprenörsandan vidare. Samtidigt går en hel generation, kan man säga, av företagare födda i huvudsak på fyrtiotalet i pension. Detta gör att många företag blir lediga och borde övertas av yngre krafter. Det finns bl.a. en lokal företagsbörs för detta som är ett mycket bra initiativ. Mot bakgrund av att många ungdomar dessutom studerar i Sverige och tenderar att i större utsträckning bli kvar där är det än mer angeläget att framtidens arbetsplatser skapas på Åland för att undvika en s.k. braindrain. De produktionsverktyg man har i dag är ofta bestående av människors hjärnor.

 

Sammantaget bör en övergripande strategi tas fram som sätter fokus på den beskrivna problematiken och som listar åtgärder från samhällets sida för att underlätta generationsväxling och uppmuntra entreprenörskap som innehåller åtgärder främst inom närings- och utbildningspolitiken. Här tycker jag att det är mycket förtjänstfullt att landskapsregeringen under nästa år kommer att ha någonting som man kallar företagsamhetens år och jag tror att fokus på det arbetet helt borde sättas på just den här problematiken. I motionen nämns nog mycket av pudelns kärna när det gäller problem inom näringslivet, att Åland fortsättningsvis karaktäriseras på samma sätt, många små företag och entreprenörer men givetvis också av stora företag som växer sig starka och har många anställda, men på något sätt är det senare beroende av det första. Det ur entusiasterna som också de stora företagen kommer fram – utan de små kan det vara svårt att få frön som växer och blir de stora.

 

Som sagt, jag ser med intresse fram emot det konkreta när det gäller Företagsamhetens år och vill uppmuntra landskapsregeringen att ta ganska djärva åtgärder i samband med det. Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen tar fram en strategi och åtgärdsplan för att underlätta generationsväxling och uppmuntra ökat entreprenörskap i det åländska samhället.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag delar ltl Danne Sundman att det är en speciell utmaning när det gäller generationsväxlingarna inom näringslivet och företagandet. Men samtidigt är det inte riktigt överensstämmande med fakta att företagsklimatet skulle vara undermåligt på Åland. Senast under tankesmedjan kom det fram uppgifter att företagarklimatet och innovationen blomstrar i det åländska samhället. Man kan jämföra det med en dynamisk region som Stockholm. Vi har lika mycket företagande på Åland som man har i Stockholmsregionen.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Som vanligt är jag kanske lite före min tid på det viset att jag säger inte emot den bilden som minister Sjögren målar upp, men jag är bekymrad om att den skall kvarstå och vara så också för de politiker som står här om 10-20 eller 30-50 år, så att de skall kunna vara lika stolta över situationen. Det är väl egentligen som jag ser det att komma över puckeln när den stora företagargenerationen går i pension och efter den också ha samma situation så att vi kan slå oss för bröstet och vara stolta över situationen. Jag ser trender som visar på att det finns utmaningar, men det är absolut inte kört och det kan t.o.m. hända att om man gör det här på rätt sätt blir situationen ännu bättre efter att tidsperioden har passerat. Man måste i alla fall uppmärksamma det och vidta åtgärder.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman har helt rätt, men det kan också vara kontraproduktivt att från politiskt håll hela tiden måla allt i hotbilder och ha domedagsprofetior. Där har man ett ansvar som politiker också att lyfta diskussionen och ha positiva infallsvinklar.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Visst är det så att man alltid skall ha en balansgång hur realistisk man skall vara och inse att det vi säger här i lagtinget också smittar av sig s.a.s. Frågar man företrädare för företagarna ser de stundtals nog ganska bekymmersamt på utvecklingen, men sedan kommer det alltid positiva nyheter också. Man förväntar sig nog från det hållet att samhället gör vad man kan för att underlätta och uppmuntra, sedan är det givetvis så att det är de enskilda entreprenörerna som skall ta sig an det här, men som jag nämner i hemställningsmotionen finns det många av samhället pålagda ”våta täcken” som hindrar utvecklingen som vi nu måste lätta på, och det är också en viktig del av hållbar utveckling att den sociala och ekonomiska biten får komma fram i balanserad omfattning. Jag hoppas att man kan vidta dessa åtgärder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Rubriken på motionen är intressant och väcker förväntningar. Dessvärre innehåller den, som jag tycker, en felaktig analys, en felaktig verklighetsbeskrivning och i klämmen finns det inga som helst konkreta åtgärder bara en vädjan om att någon skall göra någonting. Det skall bli spännande att se när landskapsregeringen kommer med sin tilläggsbudget vad det finns där om näringspolitiken.

 

För det första finns det en trend där entreprenörskapet falnar, säger ltl Danne Sundman. Ser man på näringslivets nyetableringar, ser man på tillväxten i näringslivet, ser man på den senaste konjunkturundersökningen, så stämmer det inte. Det finns alltså en dynamik i det åländska näringslivet som är ganska påfallande. Det finns företagsförsäljningar och företagsköp, utländska företag placerar i åländska företag med framgång. Rederier köps upp, vilket kanske inte är så bra på kort sikt, kanske inte heller på lång sikt, men det händer saker. Vi har utländskt ägda företag som är betydande. Vi har högteknologiföretaget Inficon, vi har Goodtec, miljöteknik, vi har Orkla/Chips osv. Vi har också en hel del IT-företag med förgreningar till den internationella globala ekonomin, så på den punkten är ltl Danne Sundman lite på kaffekalasnivån, som hans själv alltid hänvisar till. Det här sägs på många  håll, men skrapar man på ytan så kanske man ser lite mer.  

 

Den andra punkten, den offentliga byråkratin, hämmar näringslivets utveckling. För det första är näringslivets utveckling inte så hämmat, men vad händer med byråkratin, ökar den, blir det mer och mer byråkrati? Statistiken visar inte det utan vi kan säga att den offentliga sektorn står för en tredjedel och näringslivet med anställda och privata för närmare 65 procent. Däremot finns det sedan länge en medvetenhet om att man skall ha regelförenklingar och få mindre byråkrati, men den byråkrati vi har är i många avseenden positiv. Det innebär vård, skola och omsorg och för det måste man ha personal, så den frontpersonalen som ger medborgarna välfärd är inte en byråkrati som skall avskaffas eller menar möjligen ltl Danne Sundman att det är så att vi skall dra ner på hälso- och sjukvården och utbildningen? Jag tror inte att det är ett sätt att gynna entreprenörskap utan entreprenörskap som finns på Åland och har funnits beror på att vi har en samhällsmiljö som är intressant för dem som vill jobba med affärer och vara entreprenörer och ta risker. Också de har familjer, också de har barn, också de har föräldrar som blir äldre, som behöver vård, omsorg och skola. Ett samhälle med hög kvalitet på välfärden och därmed en viss byråkrati är ingenting som står emot entreprenörskapet.

 

När det gäller vad man kan göra för entreprenörskapet så vill jag säga att liberalernas politik utgår från marknadsekonomin. I vårt näringspolitiska program står det att det är utgångspunkten; det står också i landskapsregeringens handlingsprogram. Om man tar företagsbörsen så är det ett initiativ som kommer från personer som har sett att här finns det behov av att organisera en viss marknadsliknande verksamhet, dvs. börsen fungerar som en minimarknad, avgränsad med hjälp av handelskammarens administration, i och för sig något subventionerad men ändå en naturlig marknadsmekanism i samhället.

 

När det gäller de näringspolitiska initiativen och linjerna i den här frågan så om man tar ett längre perspektiv hade vi en kris i den åländska ekonomin på femtiotalet som berodde på mekaniseringen, automatiseringen av jordbruket, specialisering, större krav på marknadsanpassning osv. Då fanns det möjligheter för risktagande och entreprenörskap; i slutet på femtiotalet har vi grunden till Chips, vi har grunden till färjrederi, näringarna, 1957-58 med Viking, SF Line osv. Vi har också en expansion kopplad till det på försäkringssidan, banksidan och andra institutioner, där just entreprenörskap inom dessa i och för sig gamla strukturerna har stått för den åländska ekonomin. 2001 när jag var medlem i landskapsstyrelsen tog vi flera initiativ för att stärka entreprenörskapet för att öka möjligheterna, bl.a. Itiden, som från början var en IT-tanke men sedan blev en teknikby, där själva grundidén var att skapa entreprenörsmiljöer och samverkan mellan företag på marknadsmässig grund men med hjälp av samhället. Vi ställde om näringspolitiken från stöd till distribution, produktion och investeringar till att satsa på tidigare stadier och då inrättades bl.a. det s.k. växthuset, som skulle ta tillvara företagsidéer och föra dem vidare. Vi byggde upp ett kunskapsnätverk med institutioner på finska sidan och satte igång en motsvarande process på den svenska sidan och utformade också en IT-strategi. Vi ser i dag att vi har en hel rad entreprenörer. Vi har hela processen kring PAF och Eget, vi har alla IT-tjänsterna som delvis har haft som plattform rederiverksamhet, man har byggt upp bokningssystem, räkenskapssystem osv. Vi har miljöteknikföretag och vi har en hel del annat. Det här borde man bygga vidare på och jag håller med ledamoten Katrin Sjögren som i ett replikskifte sade att den här domedagsstämningen är inte särskilt konstruktiv. Jag tycker att man borde gå ett steg längre än den ytliga jargongen om att allt är på tok och det är för mycket byråkrati. Vi har massor med människor som är intresserade av teknologi, marknadsföring, företagande, som är villiga att ta risker, vi har finansiella institutioner som ger de ekonomiska möjligheterna; i dag talar man sällan om svårigheterna att få lån för bra affärsidéer och landskapet har också sitt system med EU-medel och liknande.

 

Så, ltl Danne Sundman, dra upp mungiporna och gå ut bland folk och säg vilket fantastiskt entreprenörsklimat vi har och att vi i lagtinget bygger vidare på att förbättra lagstiftningen, särskilt förenkla och att landskapsregeringen gör allt för att hitta vettiga näringspolitiska linjer. Det här är ett positivt samhälle för företagande och det avspeglas i resultat, det är inte så att man får bra resultat med dåligt företagande och dåligt entreprenörskap, det är vinster som avspeglas i den ekonomiska tillväxten, som är någorlunda hyfsad också under år då det inte är så bra i omvärlden. Nu får vi se hur det går med den lågkonjunktur som närmar sig, hur vi klarar den, men nu ligger tillväxten på mellan 2 och 3 procent. Det är inte ekonomin på Åland som gör att vi har problem t.ex. med fattigdom och ekonomiskt utsatta personer, det är inte ekonomin som ger restriktionerna på näringslivet utan entreprenörskapet är välmående i dag, det har varit det under nästan alla år sedan femtiotalet och det är det vi skall ta fasta på och inte måla upp en hotbild som gör att folk undrar att kanske det är dags att flytta härifrån – det är fel väg att gå.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att vi har en sak gemensamt ltl Olof Erland och jag när vi pratar om kafferaster lite nu och då, men skämt åsido, man skall inte missförstå mig när man läser min motion och hör vad jag säger. Som jag sade i mitt anförande så visst finns det många positiva saker, det jag är bekymrad över är just generationsväxlingen och att man klarar av steget som nu står framför oss. Det är en positiv utveckling på många sätt, men för att få flera frön som gror så kanske man ytterligare behöver titta på det. När det gäller den offentliga sektorn vänder jag mig inte i första hand mot dess storlek utan mot proportionaliteten mellan offentligt och privat, och det är ett problem enligt många bedömare. När det gäller byråkrati menar jag inte att det finns en byråkrati utan det finns mycket regelverk och problematiska regelverk för företagare som är omotiverade och som t.ex. inte gör någon nytta för miljön. Det finns övernitiska bestämmelser i vår miljölagstiftning och nu har vi förbättrat det också, så visst sker det en förbättring och det är som sagt möjligt att om man läser hemställningsmotionen som en viss potentat läser bibeln är det lite bekymmersamt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Detta med miljöteknik och kraven kan vi ha lite olika åsikter om. Jag anser att kraven skall vara hårda men tydliga för företag. Det kommer att gynna entreprenörskapet om man har tydliga miljökrav. Det kan vara välvilligt att säga att vi luckrar upp det här lite och vi skall inte vara så hårda, det låter bra. Men det är också så när man skriver i en motion att det är oproportionerligt många i den offentliga sektorn att då tänker var och en att vi som är i skolvärlden, är vi oproportionerligt många? Vi som jobbar med hälso- och sjukvården, är vi oproportionerligt många? Vi som jobbar med äldrevården i kommunerna, är vi oproportionerligt många? Det ger också en bild av att man har ett samhälle där de insomnade entreprenörerna och den falnande riskbenägenheten osv. samt det stagnerande näringslivet avhjälps av att man bantar den offentliga sektorn; det är inte den vägen man skall gå att det ena skall jämna ut det andra, utan det är det att man skall satsa på förbättrade villkor för näringslivet och entreprenörerna i sig, alltså ta bort hinder och ställa tydliga krav, göra lagstiftningen bestämd men tydlig och relevant när det gäller miljön, det är den vägen vi skall gå. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är lätt att hålla med om att byråkrati skall vara redig och det skall vara tydliga krav. Många företagare upplever att det är svårt att veta vad som gäller alla gånger. Om ltl Olof Erland och jag tillsammans kan verka för en sådan utveckling så tror jag att vi är helt överens. När det gäller övriga åtgärder tror jag att ltl Olof Erland och jag är mer överens än vad ltl Olof Erland tror! Det är visst så att det pågår många positiva saker, men i en lågkonjunktur kombinerat med generationsväxlingen, så att man får inte bara människorna att byta generation utan också kapitalet kan vi stå inför nya bekymmer, men jag kanske ser lite för långt fram i tiden för att ha torrt på fötterna, det har säkert ltl Olof Erland rätt i!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Det måste jag erkänna att på den punkten kan jag nog hålla med ltl Danne Sundman, att jag står inte här och talar om domedagen och hur vi skall hantera de ritualerna utan jag pratar om den fyråriga mandatperioden för landskapsregeringen och att entreprenörskapet som vi har på Åland har sedan den tid jag kan överblicka, slutet av femtiotalet, då det verkligen var en omväxling, en stor insats för entreprenörskapet och att det lever kvar. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte säger att det här inte är bra och att det går på tok, det är fel, utan vi har många, många möjligheter att styra den offentliga sektorn och ge förutsättningar för näringslivet, det är vår väg, inte kan vi säga att vi skall börja rusta oss för domedagen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

På något sätt har jag samma uppfattning som föregående talare att jag tycker att ltl Danne Sundman slår in öppna dörrar med hemställningsmotionen. Ändå är det så att det tema han lyfte fram, generationsväxlingen, är ett problem och regeringen har i sitt handlingsprogram lagt mycket tyngdpunkt på den frågan. Man får inte heller bortse från att när generationsväxlingar sker i företag skapar det också möjligheter för nya företagare, så det är en mycket sund förändring som sker när en företagare går i pension att det kommer in nya krafter som kan föra företaget vidare, om det sedan är per ärtligt generationsväxling eller på annat sätt är egentligen oväsentligt. Men det väsentliga är att det finns ett välinarbetat företag som kan leva vidare med nya möjligheter, med nya ägare. Jag ser alltså också att det skapar mycket nya möjligheter.

 

Det är helt fel att säga att entreprenörsandan håller på att falna i det åländska samhället när verkligheten är en helt annan. Just nu har vi en investeringstakt på Åland och en byggboom som är den intensivaste på länge – samtidigt säger man här att det håller på att gå åt skogen! Det är inte i det offentliga som denna investeringstakt är så hög utan det är inom det privata näringslivet. Jag vill därvidlag säga att vi får vänta och återkomma när tilläggsbudgeten så småningom nästa vecka kommer på lagtingsledamöternas bord, där det då finns en hel del signaler om hur det här ser ut.

 

Jag kan ändå tala om en del saker. Jag tycker själv att det är angelägna frågor att diskutera och jag ser fram emot nästa år 2009, som har döpt till Företagsamhetens år när det gäller näringslivets och regeringens insatser. Jag hoppas vi kan få ltl Danne Sundman till hjälpkarl på arbetsprogrammet som kommer i samband med det. Det skall bli intressant att få höra den input han har med sig då. Men vi har ett problem – det finns säkert flera – med vår yrkesutbildning; det är helt klart så att vi utbildar våra ungdomar kanske inte alltid att bli entreprenörer utan vi utbildar dem till att få en god kunskap som de kan ha med sig för att få en tjänst och få en tillräckligt hög lön så att de kan skaffa sig allt det de behöver i livet i stället för att riskera både hus och hem genom att vara entreprenör. Men det här kanske också håller på att svänga. Vad gäller entreprenörskapet i skolan fick jag höra en positiv sak, nämligen att man i Kumlinge infört på prov redan i mellanstadiet och högstadiet entreprenörskap som ett frivilligt läroämne och det tycker jag att är en mycket bra sak att ta efter. Näringsutskottet kunde höra läraren som sysslar med just det.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Till skillnad från tidigare talare tycker jag att det här är en viktig motion, ett faktum som vi bör uppmärksamma om vi skall kunna behålla vår välfärd. Problemet är med det system vi har att oavsett hur aktiva vi försöker vara för att stimulera entreprenörskap är det enbart i ekonomiskt hänseende via skattegottgörelsen och i och för sig kommunalskatten som det kommer det åländska samhället tillgodo. Jag vill understryka det som minister Sjögren sade att det blir kontraproduktivt om man målar allt i för mörka färger, det håller jag helt och hållet med om och det kan vara viktigt att tänka på. Ltl Olof Erland sade att det var en felaktig analys i motionen när det står: ”Tyvärr visar trender att entreprenörsandan i det åländska samhället håller på att falna.” Det kan vara så att ltl Olof Erland och motionärerna har både rätt och fel, beroende på hur man väljer att se på det. Ser man på de traditionella näringarna tror jag att man nog kan säga att det stämmer, men när det gäller nya näringar IT osv. ligger Åland bra till. Skall vi kalla det trender tycker jag att vi ser i det åländska samhället en mycket svag riskbenägenhet, det skall vara en oerhörd säkerhet innan man överhuvudtaget gör någonting, det är lite på gränsen till bekvämlighet egentligen. Vi pratade om de traditionella näringarna; ser vi vad som händer med de större anläggningarna så är det entreprenörer utanför Åland som flyttar in och driver dem. Jag har personligen ingenting emot det om alternativet är att det inte händer någonting överhuvudtaget, men det är också lite av den svaga riskbenägenheten som finns i det åländska samhället som gör att vi har denna utveckling, som jag ser det. Motionären skriver: ”För att råda bot på detta borde entreprenörskap och innovation genomsyra utbildningssystemet, och den åländska ungdomen skulle genom det föra den åländska entreprenörsandan vidare.” Om vi tittar tillbaka lite så under den stora lågkonjunkturen som var i början av nittiotalet var det en fullständig explosion av högskolestudier, vilket var positivt. Utbildningsnivån i landskapet var låg före det, men samtidigt noterar vi att ju mera den högre utbildningen utvecklades desto färre företagare fick vi, man fick så pass mycket klokskap att man insåg svårigheterna att sätta igång och driva ett företag, det blev på det sättet lite kontraproduktivt. De företag som fanns och som har utvecklats väldigt positivt har ofta startats av self-made man, får man väl lov att säga. Tyvärr, minister Sjögren, fanns det inte så många self-made women då!  (Från salen, ledamoten Sjögren: de kommer!), men det är också någonting som har blivit bättre och det tycker jag är positivt. Man bör vara medveten om att utbildningssystemet inte främjar entreprenörskapet alla gånger och det är väl det som man tar fasta på i motionen.

 

Däremot tror jag att när det gäller IT vore det värdefullt om man ytterligare kunde höja forskningsnivån på Åland för att utveckla den typen av företagande, men det som man samtidigt bör ha fokus på är att var kan praktikerna få sin utbildning? Flera av oss har fått frågan från tidningen Sjöfart&handel, att hur skall man förbättra sjöfartsutbildningen? Vi vet att man från rederihåll påtalar att utbildningen fortfarande är för teoretisk, de som utbildar sig har svårt att sköta sina jobb när de kommer ut.

 

Sammanfattningsvis vill jag säga, herr talman, att jag tycker att det är bra att det utarbetas en strategi för att underlätta generationsväxlingen, som jag upplever att är ett problem inom företagandet och uppmuntra till ökat entreprenörskap i det åländska samhället. Det kan inte vara fel. Samtidigt har jag förstått att man från landskapsregeringen har planer på liknande arbete. Jag tror, ltl Danne Sundman, att motionen hade vunnit på att man hade exemplifierat vad som skulle ingå i strategin. Entreprenörskap växer av frihet under ansvar. Om jag kommer ihåg rätt när man gjorde kartläggningen från näringslivsorganisationerna så var det just byråkratiseringen som var ett av de övergripande målen.  Avbyråkratisering, skattegränsen, ett skattesystem som stimulerar investering och tillväxt, ett flexibelt utbildningssystem, fyra punkter som jag tycker att borde ingå i en strategi. Men jag tycker att det är bra att frågan har tagits upp och jag hoppas att näringsutskottet ser på hemställningsmotionen med konstruktiva ögon.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson tar upp riskbenägenhet och han tycker att det delvis saknas i det åländska samhället. Det man måste komma ihåg när det gäller riskbenägenhet är också att det oftast fodras en hel del kapital. Jag delar också ltl Anders Erikssons uppfattning om modeller och att det har varit en ”self-made man”. Där finns det också en outnyttjad potential det kvinnliga företagandet, man framför ofta att företagaren/entreprenören på ett, om uttrycket tillåter, väldigt grabbigt sätt. Man glömmer också i diskussionerna grovarbetet när det gäller företagandet. Det här småföretagandet, det sega företagandet, som börjar i väldigt liten skala och som oftast kvinnorna står för, men det visar sig också att det är ett väldigt stabilt företagande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är klart att det fordras kapital, men jag tror att vi faktiskt är så lyckligt lottade att det är nog inte det största problemet i det här samhället. Det finns kapital, men även där anser jag nog att man är oerhört försiktig med att investera detta kapital, man vill säkra lager på lager innan man kör igång och därför ser vi den utveckling vi t.ex. ser inom turismen, att det är andra som hoppar in och tar riskerna. Skall man bygga upp och utveckla företag krävs det en viss riskbenägenhet. Chips/Orkla nämndes tidigare och många av oss har säkert läst boken om Chips tillväxt. Vi såg att ålänningarna gick man ur huset för ungefär 15-20 år sedan för att rädda, om vi säger så, Chips i åländska händer, men nu vet vi att det såldes i stället. Det är också just på grund av säkerheten, man vill ta det säkra för det osäkra, det har enligt mitt förmenande skett en förändring här.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Man kan också diskutera hur ägarstrukturen ser ut, vem det är som har de största tillgångarna i det åländska samhället, åldern på de personerna osv. Det kan man diskutera, det är inte speciellt framåtsyftande det heller, men det är intressanta och viktiga diskussioner.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är framåtsyftande såtillvida att det finns gott om kapital i det åländska samhället, men kapitalet arbetar inte så mycket som det skulle kunna göra för att skapa tillväxt och skapa nyföretagande och därför tycker jag att det är framåtsyftande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Folke Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med ganska mycket av det som ltl Anders Eriksson sade i sitt anförande. Jag vill bara nämna ett par saker. För det första när det gäller generationsväxlingen i företag har det skett en förändring av arvsskattelagstiftningen i Finland som underlättar just generationsväxling. Det är den ena saken; den andra saken är att när man pratar om entreprenörskapet och att det kanske inte är så hemskt mycket nya företag som grundas just nu så kan det också hänga ihop med det att vi har full sysselsättning, vi har t.o.m. brist på arbetskraft och det finns kanske inte av den orsaken så stort utrymme för nya företag. Ändå finns det nog en hel del nyföretagande på gång.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är riktigt. När det gäller full sysselsättning är det klart att det också bidrar till att det inte startas så mycket företag, man blir inte tvungen att skapa sin egen utkomst och det är också en drivkraft som skaffar fram nya företag, så har det varit och så är det inte nu. Jag tycker inte att vi skall stå och gråta över att vi har en så bra sysselsättning att det är ett bekymmer. Men när det gäller frågan om generationsväxling är det klart att det är också ett matchningsproblem, det är företag inom de ”gamla näringarna” som kanske inte ungdomar är så intresserade av att driva plus att prislappen många gånger är på en sådan nivå att det är svårt att klara av det. Sammantaget ser man att det finns en hel del verkligt välskötta företag till salu som inte hittar en köpare, och inom turistbranschen har vi sett det tydligast, men vi ser det också inom andra branscher att det är folk utanför Åland som köper företagen. Jag vill understryka till sist, förrän tiden går ut, att det ser inte jag heller som någonting negativt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Herr talman!

Det är en intressant diskussion och man kan diskutera om det finns mindre entreprenörer nu, mer eller lika mycket. Jag har tidigare hävdat att jag tror att det åländska samhället fortfarande har många entreprenörer, det finns många ungdomar som har entreprenörsvilja. Det som diskuterats här i replikerna mellan minister Katrin Sjögren och ltl Anders Eriksson var kapital, varvid minister Sjögren säger att det behövs kapital. Ja, det behövs det för att man skall kunna starta och få igång ett företag. Ltl Anders Eriksson sade att det finns kapital. Ja, det håller jag också med om. Det finns jättemycket kapital på Åland. Men var finns det kapitalet? Jo, vi vet att det naturligtvis är placerat, allt kapital är placerat för maximal avkastning och det betyder också att mycket kapital är placerat utanför Åland. Exempelvis borde mera av Chipspengarna arbeta hemma på Åland, vilket de gjorde då de fanns investerade i Chipsaktier som ägdes av ålänningar.

 

Någonting som här är intressant och viktigt är, när vi vet vem som har kapitalet, kapitalisterna och det är ofta människor som är lite äldre, en stor del av min generation har mycket pengar; så har vi de unga entreprenörerna och de har inga pengar. Någonting som näringsutskottet, näringsministern och näringsavdelningen borde titta på är hur man skulle kunna sammanföra dessa två: de som har pengar och de som har idéer och entreprenörsvilja och behöver pengar. Här är bankerna naturligtvis med, men det är ofta ett problem att just när man behöver pengarna är det ingen som riktigt vill låna ut dem åt en, man har inga säkerheter, man har inte bevis att man är en duktig entreprenör. I det här gränssnittet, mellan dem som har pengar och de som inte har pengar och har bra idéer, finns det utrymme för nya idéer.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka ltl Torbjörn Eliasson för en litet mer nyanserad bild av problematiken och det är just pudelns kärna som ltl Torbjörn Eliasson berör när han nämner, som jag just sade i en replik, att det är inte bara själva företaget som sådant eller personerna som skall byta generation, utan det är kapitalet, det är där utmaningen finns. Om man är i pensionsåldern och har kapital så kanske man inte vill ta risker med det och placera det utan man är inte beredd att arbeta för att kapitalet skall arbeta, utan då är det tryggt att ha det i någon annans händer som har intresse av att det skall öka. Att få åländskt kapital att i lika stor utsträckning arbeta på hemmaplan är pudelns kärna. Det är där jag ser vissa bekymmer och det skall också tankesmedjan jobba aktivt med. Det är den stora utmaningen, och den kanske inte har börjat riktigt ännu, utan det är de kommande åren.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Vi är helt överens om att det här är det allra viktigaste. Vi har exempelvis Ålands Utvecklings Absolut, men det finns mera att göra och det finns säkert möjligheter för vår näringsavdelning att titta just på hur man kan hjälpa till. Vi har inte skatteinstrumentet, men här kanske vi på något sätt, om vi identifierar problemet, även kan hitta lösningar till att sammanföra dessa två viktiga grupper.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Jag vill lite gå emot generaliseringen att man bara investerar sitt kapital utomlands och att man ofta pekar ut de s.k. Chipsmiljonärerna. Jag har ganska god insikt på grund av att jag har suttit i landskapsregeringen och haft olika positioner; utan att nämna namn, utan att nämna bolag, kan jag säga att Chipsmiljonärerna investerar hela tiden i nya utvecklingsbolag, men de går inte ut och berättar det varje gång, det kan vara enskilda personer, det kan vara deras bolag och liknande. Det är precis som ltl Torbjörn Eliasson sade, att det finns ett kluster med företag: Utvecklings Ab, Investerings Ab osv. som jobbar med det här, men det har också visat sig att det tar ungefär fem år att bygga upp ett nytt företag genom investeringar i humankapital och liknande. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag pekar absolut inte ut de s.k. Chipspengarna och de som har dem, det är dem väl förunnat. Jag nämnde det bara därför att det brukar alltid pratas om det. Det är helt rätt som ltl Jörgen Strand säger att en del av de pengarna också har satsats här på Åland men naturligtvis mycket utanför. Jag tror att ju mer man kan sammanföra två aktörerna desto mer åländska pengar kommer att stanna på Åland.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Min uppfattning är att man diskuterar nästan dagligen nya projekt och var  man kan gå in, och man går in. Jag har inte den bilden, utgående från de senaste åren, att man bara investerar utanför Åland.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ja, men, ltl Jörgen Strand, jag sade inte att man bara investerar utanför Åland.  (Från salen: jo, det sade du!) Nej, det har jag absolut inte sagt! Har jag sagt det, så tar jag tillbaka det, men jag tror inte jag sade så! Min clue var att man skall mera fokusera på de här sakerna. Jag vet också att det investeras i åländska företag och jag vet att det finns många under Ålands Utvecklings Ab:s vingar, men det finns säkert mycket till som man kan göra här. Det viktigt att man fokuserar rätt om man skall lösa dessa problem och då är det här den allra viktigaste punkten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Jag hörde i ett replikskifte att motionären Sundman hade kommit på pudelns kärna, kapitalet. Jag tycker att diskussionen ofta är lite märklig, inte bara på kaffekalasen utan också här när man säger att Chipspengarna borde investeras i och vi borde investera dem så. Tänker man ett steg längre så är det så att inte finns det några öronmärkta Chipspengar. T.o.m landskapet har ju fått Chipspengar – 3 miljoner – och inte öronmärktes de för några särskilda ändamål utan det är en del av landskapets budget. Lite förvånande är det, och därför begärde jag ordet, att vi har ju en marknadsekonomi, vi har ett system där de som vill spara pengar får ränta på pengarna, de som vill låna pengar betalar ränta på pengarna. Det är klart att vi ser med egna ögon följder av försäljningen av Chips och andra transaktioner, dvs. många har konsumerat ovanligt mycket när det gäller kapitalvaror, bilar, resor osv. Sedan har vi också ett internationellt system, hela valutaunionen är ett system, hela den globala ekonomin är ett annat system. Man placerar pengar där man anser att man får mest överskott i förhållande till risken. Det som händer på Åland är att en del placerar pengarna i avvaktan på att företagen utvecklas och man lägger in pengarna där därför att man ser på avkastningsmöjligheterna; andra placerar sina pengar i utländska fonder, men utländska fonder kan också operera på den åländska marknaden via företag. Vi har alltså flera stora kapitalägare som finns utomlands som har satt sitt kapital på Åland därför att det finns intressanta investeringsmöjligheter. Det är där diskussionen om jordförvärv och näringsrätt kommer in, att hur skall man kunna reglera den på ett sådant sätt att vi får kapitalrörelser som gynnar den åländska ekonomin utan att vi gör inskränkningar på vår självstyrelse samt kontrollen över utvecklingen? Det är det som är det intressanta. Kapitalrörelser är alltså en naturlig del av en entreprenörs ekonomi, en naturlig del av att skapa möjligheter där de som tar risker kan tjäna pengar. Egentligen är det i grunden en attitydfråga där Åland ligger väl till. Vi accepterar, tror jag, ganska allmänt att folk tjänar pengar, att de blir miljonärer också i euro och att det finns de som använder sina pengar på ett konstruktivt affärsmässigt sätt; vi har flera s.k. miljonärskändisar på Åland som är till stor nytta för det åländska samhället genom sina affärsmässiga utvecklingar men också sponsoreringar osv. Kapitalet är inte ett problem på det sättet att det skulle vara ont om kapital, att det inte skulle gå att få investerare för bra företagsidéer, det är faktiskt ganska stor rörlighet på den fronten och det finns de som hela tiden diskuterar affärsidéer och prövar olika möjligheter, utnyttjar sina kontakter utanför Åland och bildar allianser, kluster osv., så inte ens på den punkten är motionären Sundmans analys riktigt adekvat, om man får använda ett svenskt vokabulär.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Olof Erland har ofta en lite uppfostrande och undervisande attityd mot mig här i lagtinget och det är jag jättetacksam för att för mig som ung person få ta del av den erfarenhet som ltl Olof Erland har, men det kan vara måtta med allt! Jag pratade inte om Chipspengar utan jag pratade generellt om generationsväxling av kapitalet och det är ju så att inte skall vi stå här och säga vad enskilda kapitalägare skall göra med sina pengar, utan vår roll är att försöka skapa ett så attraktivt samhälle som möjligt så att man vill ta hem sina pengar och låta dem arbeta här, och där är de s.k. Chipspengarna ett bra exempel, man pratar om att det borde skapas nya Chips av resurserna. Det är inte heller här svart eller vitt, utan det pågår många nya investeringar och satsningar av de här pengarna och av annat kapital av flera generationer, men generellt sett kan man säga att det här är en utmaning som vi behöver uppmärksamma.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Ltl Danne Sundman behöver inte vara orolig för att jag skall fakturera honom för undervisningen! Det är nog i eget intresse och näringspolitiskt intresse. Det intressanta med Chips att se på när Chips satte igång sin verksamhet; då var det tre entreprenörer som hade sett på konsumtionsutvecklingen i USA och tog hem idén, satte igång och det gick inte så bra, inte på grund av finansieringen till att börja med. Den förlösande saken när det gäller Chips entreprenörskap var att man kopplade ihop sig med De Danske Spritfabrikken när det gällde teknologin, med Fazer när det gällde marknadsföringen. Sedan var det knaggligt med pengarna och landskapsstyrelsen var också med och satte in pengar i flera omgångar och sedan blev det alltså en 3 miljoners utdelning för några år sedan. Det är mera det här att hitta konceptet och entreprenörskapsandan som är det viktiga. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Nej, jag vill inte ha någon faktura, men kanske vi kunde ordna en liten tent här utanför i ”lilla kammaren” så kunde jag få några högskolepoäng! Skämt åsido, det är mycket intressant att diskutera med ltl Olof Erland och jag tror att även här är vi ganska överens om att det är en komplex bild och att skapa förutsättningarna att göra Åland till en åker s.a.s. där man sätter potatisen som sedan gror och till sist blir en framgångssaga. Det har inte varit någon lätt resa för Chips och det är det aldrig att driva företag. Därför behövs samhällets roll; även om vi har en marknadsekonomi har alltid samhället en roll att stöda näringslivet, pusha på och bereda marken s.a.s. Jag tror att i det fallet har ltl Olof Erland en mycket sund syn på vad samhällets roll är, och den liberala grundsynen delar jag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Ltl Jörgen Strands m.fl. hemställningsmotion om skapande av ett attraktivt Åland. (HM 60/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Jörgen Strand:

Fru talman!

Det slog mig när jag satt här att innebörden i motionen mycket går in i det som vi har diskuterat i samband med den förra hemställningsmotionen, så man kanske kunde behandla dem samtidigt i näringsutskottet. Motionen bygger egentligen vidare på det som vi jobbade med i förra landskapsregeringen: det allmänna skatteavdraget, vi höjde studiebidragen, barnpenningen, vi stimulerade till skapandet av tomter i skärgården och liknande. Jag har inlämnat motionen, som är väldigt framåtsyftande, därför att jag tror att även om vi i dag har ett bra Åland på många sätt, vi har en god barndagvård, vi har en god skola, vi har ett rikt kultur- och föreningsliv, vi har ett blomstrande näringsliv, vill jag påstå, så har vi vissa utmaningar både kortsiktigt och långsiktigt. Vi såg i ÅSUB:s konjunkturrapport att det behövs mera arbetskraft till Åland kortsiktigt och långsiktigt. Vi vet också att den demografiska utvecklingen accelererar om några år, vilket gör att vi behöver mera tillväxt i våra privata företag. Utgående från det här har jag nu och också tillbaka i tiden ägnat mig en hel del åt att fundera på hur vi kan använda självstyrelsen för att göra det attraktivt att bo, samtidigt som vi hjälper till med olika insatser för företagen. Dessa saker hänger ihop på många olika sätt. Hemställningsmotionen har alltså fokus på hur vi använder självstyrelsen samtidigt som vi riktar oss till individer, familjer och företag med våra åtgärder.

 

Jag skriver i klämmen att landskapsregeringen i ett meddelande skulle ta upp de här frågorna, men lika bra skulle det gå att man i den kommande rambudgeten ägnar självstyrelsens möjligheter, den demografiska utvecklingen och liknande företagande ett särskilt stycke. Det kan också komma i samband med ordinarie budgeten för 2009.

 

Jag skulle kunna i detalj gå in på många olika saker. Jag har räknat upp några, man behöver inte ta varenda en ordagrant, utan jag försöker exemplifiera, men jag skall ta upp det allmänna skatteavdraget. Det har varit debatt om det, men för mig finns det olika orsaker till varför jag vill höja det, dels vill jag att människor skall få mera pengar i plånboken, vilket också liberalerna gick ut med i valrörelsen som en av de stora frågorna – här har man en möjlighet – samtidigt vill jag ha detta platt för att det skall löna sig att arbeta; ju mera man arbetar desto mera skall du få i plånboken. Men det finns också en annan aspekt som är kopplad till produktiviteten i företagen. Avdraget borde i avtalsrörelsen få större betydelse; om människor kan tjäna pengar utan att företagen behöver höja lönen så hjälper vi ju företagen att höja sin produktivitet genom att inte få de tunga löneökningarna som det ibland kan vara. Jag tar också upp skattelättnader till småföretagen. Vi har inte behörigheten, men vi har vissa instrument och då tänker jag på de minimis som används för skärgårdsföretagen. Det visade sig i en utvärdering att man inte hade fått några nya arbetsplatser man att man kanske har bevarat dem, det tittade man inte särskilt på. Vi har samma möjlighet här i dag att vill vi rikta oss till någon viss typ av företag – då tänker jag särskilt på kvinnoföretagandet  efter den senaste tidens debatt –vill vi vidta åtgärder för att stimulera kvinnoföretagandet så kan vi använda det här instrumentet.

 

Ltl Anders Eriksson tog i samband med den föregående motionen upp förslaget att vi kan kanalisera pengar till företagen i form av forskningsprojekt och liknande. Det tycker jag att man borde utveckla mera tillsammans i de institutioner som finns. Vi skulle kunna ha mera tillämpad forskning inom högskolan kopplat direkt till åländskt näringsliv t.ex. Eftersom alla länder i västvärlden konkurrerar om arbetskraften tror jag att genom olika åtgärder, som att ha Nordens högsta barnbidrag, Nordens högsta studiestöd, återflyttningspremier, attraktiva bostadstomter och liknande, skulle vi kunna marknadsföra ”kom till Åland och jobba och utvecklas”; då är jag övertygad om att vi kunde få arbetskraft, vi skulle också ha lättare att få hem våra studerande, kanske efter några års jobb när de bildar familj, så visar vi upp det här fantastiska Åland där man kan leva och bo tryggt, förtjäna gott, bo vid havet, ta del i ett rikt kultur- och föreningsliv och liknande.

 

Jag började min motion i inledningsfasen med att vi lägger otroligt energi på självstyrelseutveckling och möjligheter som inte finns. Det skall vi förstås göra, men jag tycker att vi kunde lägga lika mycket energi på de stora möjligheter som finns inom självstyrelsesystemet. Det här är en långsiktig motion och jag vet av nio-tio års erfarenhet här i lagtinget att motionerna knappt behandlas ibland, men för mig är inte motionen i sig det viktiga utan det är innehållet och kommer landskapsregeringen med en utveckling i den här riktningen i budget eller annat dokument är jag nöjd.

 

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Visst utveckla självstyrelsen, men ta vara på det som vi har i dag! Jag har bara en enda kommentar till ltl Jörgen Strand. Välkommen till liberalerna!

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman! Tittar man i ordboken är synonymen till frisinnad liberal, så vi kan väl ta det vice versa! För mig är det sakfrågan som är det viktiga och alla partier säger att de vill utveckla och ta tillvara självstyrelsen, sedan kan det vara i lite olika omfattning, men är det så att liberalerna liksom vi frisinnade ställer upp på det här så jobbar vi framåt med full fart och jag vill se resultat i nästa års budget!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Om min motion var lite dyster, enligt vissa bedömare här, så är det här en väldigt positiv motion, vill jag säga, så medeltalet blir väl att det var helt okej i dag, sett över dagen. Frågorna som Frisinnad Samverkan tar upp finns det till stor del också stöd för hos Obunden Samling. Jag är också den som förespråkar att vi skulle ha flera verktyg i vår verktygsbox här i lagtinget, men vi skall också kunna använda de verktyg vi har i större utsträckning. Det tror jag att många partier har kommit till en större vakenhet om att man måste se på alla möjligheter, även de befintliga. När det gäller sakfrågorna som räknas upp vill jag beröra några. Det allmänna skatteavdraget var någonting som Obunden Samling ursprungligen hittade på till valet 1995 och sedan har det funnits och tagits bort lite om vartannat, men det är ett bra sätt att ge tillbaka ”flitpengen”, som det sägs i motionen och det har vi också sagt, att man kanske borde ge hela flitpengen tillbaka, vi skall inte använda den till att expandera den offentliga butiken utan den är ett konkret resultat av att ålänningen i medeltal är duktigare än finländaren. Vi understöder alltså förslaget å det varmaste och sade också inför valet att man borde absolut nu när det är goda tider höja det allmänna skatteavdraget för att skapa större valfrihet och ge pengarna tillbaka till ålänningarna. Man kan också fundera på andra riktade skatteavdrag. Vi sade också i valet att man kunde fundera på skatteavdrag till småföretag just för att gynna och uppmuntra det, inte bara i syfte att få flera att starta företag utan också för att förenkla och underlätta situationen för företagen som många gånger, åtminstone i början av sin företagarkarriär, jobbar mer eller mindre dygnet runt med sitt företag. Det är många som inte har sysslat med det som kanske inte förstår hur mycket jobb man lägger ner och hur taskig lön det egentligen är om man räknar per timme att vara företagare under uppbyggnadsskedet, sedan kanske man får betalt s.a.s. i efterhand. Också utvecklings- och forskningsprojekt i samråd med näringslivet har vi tidigare pratat mycket om och det här är en mycket bra punkt och ett initiativ som jag själv har tagit i tankesmedjan; ur den kan det komma mycket gott, den har också aktivt drivits vidare av ltl Jörgen Strand när han var näringsminister. Det upplägg som han tog fram kommer att bli framgångsrikt; nu skryter jag lite med mig själv eftersom jag är med där, men det är också 22 andra mycket engagerade människor med. Högre barnbidrag och sådana åtgärder är också till för att skapa ett attraktivt Åland. Det är mycket bra, och det brukar också vara ett obundet vallöfte, likaså att underlätta utvecklingen av lärlings- och praktikplatser är någonting som vi har drivit. Vi har alltså många beröringspunkter. Det var lite inviter här från liberalerna, men de partier som jag har nämnt hittills är väl de som kanske mest har sett möjligheterna i dagens system och velat utnyttja dem vidare, samtidigt som man är för utökad verktygsbox. Det är jättepositivt om också andra partier tar till sig motionen framför allt och tar efter. Det är ingen förlust utan snarare en vinst om alla partier i det här avseendet skulle bli som Obunden Samling och Frisinnad Samverkan, det är jättebra!

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

Jag tycker det är tacksamt när partier för fram konstruktiva förslag och inte bara målar upp hotbilder. Motionen är särskilt intressant som tidigare nämndes för liberalerna, som också är frisinnade – återstår sedan det här med samverkan! Vi har faktiskt på flera punkter tagit initiativ när det gäller de här sakerna. Vi hade en motion om skatteliknande instrument – jag tror att det var inför budgeten 2007 – vi hade det också med i vårt handlingsprogram inför valet och det finns också skrivningar i landskapsregeringens handlingsprogram, åtminstone har vi haft diskussion om de här sakerna. Jag tror att det är värdefullt att gå igenom alla tänkbara möjligheter som vi har inom ramen för självstyrelsen därför att vi har inte, precis som när det gäller vårt EU-medlemskap, utnyttjat de möjligheter vi har fullt ut och därför har vi också talat om skatteliknande instrument; vi kan uppnå de effekter som man skulle ha med skatteinstrumentet. När det gäller beskattningen är det en sak som skall utredas och det skall läggas fram konkreta förslag inför nästa val, enligt handlingsprogrammet.

 

När det gäller den första punkten om allmänna avdraget ser jag det som mycket viktigt att sätta in det i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Genom det allmänna avdraget på 5 procent har man alltså fördelat pengar från de lägre avlönade till de högre avlönade. Det tycker jag att man skulle ha tänkt på lite mer och lite mera ansvarsfullt framför allt. Vi har ett sådant samhälle på Åland att många är väldigt rika medan vi har en grupp med kvinnor i låglöneyrken och vi har också utsatta ekonomiska grupper, fattiga pensionärer, brukar man tala om ibland, men det finns fördelningspolitiska problem. Skall man utöka det allmänna avdraget skulle man göra det genom att vidta åtgärder på den lägre sidan, dels för pensionärerna med låga inkomster men också sätta ett minimiavdrag antingen på skatten eller som ett avdrag; då skulle man få en bättre fördelning. Jag och liberalerna har absolut ingenting emot att sänka skatterna och överlag, men då skall vi också beakta att vi sannolikt framför oss har en lågkonjunktur och vi har också en demografisk utveckling som ställer mycket hårda prövningar på den offentliga sektorn, så där skall man vara försiktig. Det allmänna avdraget har jag varit med om att både införa och ta bort, men framför allt har jag under tidigare år argumenterat för att man också skall se på den fördelningspolitiska effekten. När det gäller kommunalskattelättnaderna hoppas jag att den här landskapsregeringen går in för att utreda hur man skall göra en s.k. skattedebatt. Vi har haft det systemet sedan 1992 fram till 2001 när det gäller captive-försäkringen. Oturligt nog ändrades lagen 1995, vilket gjorde att den inte gällde när vi kom in i EU-systemet. Vi fick den heller aldrig notifierad, så där måste man vara försiktig när man går in i kommunalbeskattningen av det skälet att staten mycket enkelt kan reducera effekterna av en skatterabatt via kommunalskatten. Vi har ett intressant instrument som liberalerna och centern gemensamt förde in 2002 eller 2003, nämligen avlyftande av arbetsgivaravgiften för skärgårdsföretag. Nu har den svenska regeringen gjort en förfrågan till kommissionen om att sänka arbetsgivaravgifterna på ett visst sätt, och det föll inte i god jord utan man kunde då göra en omstrukturering av det här på ett riktat sätt som vi också har, nämligen till ungdomar. Det torde finnas med i vårpropositionen 2008. När det gäller ökade resurser till forskning och utveckling har det länge funnits anslag som inte har använts fullt ut och det har varit problematiken i näringspolitiken att försöka få olika former av samarbete för att utnyttja pengarna. Då finns Ålands Utvecklings Ab, Ålands Investerings Ab är en från landskapet skild inrättning, sedan har vi kunskapsnätverken och klusterkonstruktionerna där man kan stimulera mera aktivt från landskapets sida att gå in i de här formerna. När det gäller studiebidrag och förmånliga studiestöd, kvinnligt företagande finns det i vårt system sådana förmåner där Åland är attraktivt och det här med kvinnligt företagande kommer att få en särskild mässa för sig i det kommande företagsåret. Det här är saker och ting som flera tydligen här i lagtinget ägnar sig åt och landskapsregeringen alldeles särskilt har möjligheter att komma med förslagen. Jag tror att det här till stor del kommer att täckas in i den kommande budgeten, men det är ändå kanske värt för det utskott som skall behandla det att höra landskapsregeringen om hur långt man har kommit. Den kommunala skatterabatten och avdrags- och skattesystemet kommer ju att aktualiseras i samband med utredningarna om skatteliknande instrument och särskilda stöd till dem som är ekonomiskt utsatta.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tackar för stödet för motionen. De flesta sakerna tycks vi vara överens om, men jag skall argumentera varför jag inte vill göra det allmänna skatteavdraget progressivt. Jag menar att det skall löna sig att arbeta, ju mer man förtjänar desto mer skall du få i plånboken. Det är olyckligt om vi gör om alla instrument till ett fördelningsinstrument. Vi har ibland en tendens här i debatten att vi skall göra om dagisavgifter, plogningsavgifter, sopavgifter, skatter och liknande till fördelningspolitiska instrument. Därför borde vi kunna behålla det allmänna avdraget platt precis som kommunalskatten för att ha incitamentet att jobba mera. Om vi nämligen omfördelar via alla instrument får vi inte mera i plånboken – det som ju var en viktig valfråga för liberalerna.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

Enligt den uppfattningen som vi har i liberalerna skall det allmänna avdraget vara kvar när vi har råd med det; har vi råd med det kana vi också höja det. Det viktiga är att vi faktiskt har fördelningspolitiska problem som liberalerna ser i det här sammanhanget. Vi har sektorer med låg lön, särskilt kvinnodominerade yrken och 13 procent av hushållen betecknas som ekonomiskt utsatta eller lever under den s.k. fattigdomsgränsen. Om man säger att man skall göra ett särskilt avdrag för dem när man ändå kan kombinera det med det allmänna avdraget, så det är fråga om praktisk politik och hur man gör det effektivt, inte är det fråga om att vi skall ta pengarna av miljonärerna eller någonting sådant. Visst skall de få incitament att arbeta mera och de som har, säg 3.000 euro, där kommer skatten att fortfarande vara platt med det förslag som vi diskuterar, dvs. en viss miniminivå. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Finessen är att de som är i låglönebranschen förutom andra åtgärder får ett incitament att förtjäna mera pengar ju mer man jobbar. Det är en av våra saker när det gäller nyckelideologin. Problemen med 30 procent under fattigdomsgränsen och liknande skall lösas, det är vi också överens om, det var vi i valrörelsen. Min grundtanke är att flitpengen, som kommer på grund av att ålänningarna är duktiga, företagen, enskilda osv., borde vi kanalisera till sådana här åtgärder. De andra åtgärderna borde vi ta från klumpsumman som också den har haft en god tillväxt.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

För egen del är jag inte alls inne på att öronmärka flitpengen för att den skulle gå till någonting särskilt. Den är nämligen en del av vårt system, den flyter in i budgeten och budgeten använder vi politiskt, vi bestämmer om vi vill göra någonting för de lågavlönade kvinnorna i särskilda yrken, vi bestämmer själva om vi vill göra någonting för de utsatta pensionärerna via skattesystemet, om vi kan få en sådan konstruktion där vi kan rikta stödet. När det gäller incitamentet att jobba så visst är det allmänna avdraget så konstruerat, men det har också det problemet att för dem som inte har handlingsutrymme, där man jobbar övertid inom sjukvården, där man jobbar övertid inom handeln, där man inte själv kan påverka hur man skall tjäna mer, utan man sitter fast i avtalsförhandlingar och man sitter fast hos arbetsgivare som säger att den här lönen betalar andra, den här lönen betalar vi! Skatten är ett incitament för dem som har högre inkomster. TALMANNEN: Tiden är ute!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag blev lite fundersam när jag lyssnade på ltl Olof Erlands anförande. Han nämnde att liberalerna gärna vill sänka skatten men ser hotbilder i lågkonjunkturen och den demografiska utvecklingen. Däremot hörde jag ingenting om sjukvården. Är det nu så att liberalerna kan tänka sig att sänka skatten genom att försämra sjukvården eller är det så att liberalerna vill höja patienternas merkostnad eller vad är det? Jag hoppas att liberalerna fortsättningsvis är ute efter en bra sjukvård och att kunna erbjuda det till alla på Åland.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

I allra högsta grad är det så. Jag har tidigare i dag sagt att vi ser välfärden som en utgångspunkt för all verksamhet, också entreprenörsverksamhet. Vad jag sade i anförandet var att visst vill vi sänka skatten när vi kan göra det, men vi skall inte gå och sänka skatten med att ytterligare späda på det allmänna avdraget nu i det här läget när vi för det första inte vet var vi kommer att ligga avseende konjunkturen och för det andra när vi har en demografisk utveckling som ställer tryck på vården på alla nivåer, hälso- och sjukvården på landskapsnivå och omsorgen och vården i kommunerna. Skatterna skall man sänka när det finns utrymme.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Tack för det förtydligandet, ltl Olof Erland! Ltl Olof Erland sade att skatten skall man sänka när det finns utrymme. Fortsättningsvis har vi ganska stora utmaningar framför oss inom vård och omsorg. Jag tror i stället att ålänningarna är beredda att betala skatt för att fortsättningsvis få behålla den fina och bra sjukvård som vi har. Samtidigt har vi det progressiva skattesystemet som gör att man fördelar pengarna och som gör att alla har råd; man vet att betalar man skatt så vet man att då har alla råd till en bra sjukvård och omsorg. Vi skall utgå från att alla skall ha råd.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

Jag håller med om att just nu har vi inte utrymme för ytterligare skattesänkningar och sannolikt kan det vara så om några år att vi får möta de höga kostnaderna inom den offentliga sektorn med ökad produktivitet. Vi kan t.o.m. komma i en sådan situation att vi blir tvungna att se över det allmänna avdraget, som i dag kostar 3,5 miljoner. Men än så länge ser det ut som att vi kan fortsätta under den här mandatperioden med det skattesystem vi har. Däremot tycker jag att vi skall göra någonting åt dem som är ekonomiskt utsatta och hitta ett system, samtidigt som vi bevarar den höga kvaliteten på välfärdstjänsterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom:

Fru talman!

Jag skall fatta mig ganska kort eftersom alla säkert vill ha lunchpaus. Efter många år med kommunala uppdrag ser jag också på de kommunala skatteinkomsterna på ett visst sätt och jag är lite orolig för att höja det kommunala avdraget. Man bör noga tänka igenom att man kompenserar kommunerna, att det inte är negativt. Så är det en annan sak med den kommunala delen av samfundsskatten. Jag skulle säga att kanske det egentligen skulle vara bättre att höja den för att stimulera kommunerna att vara aktivare i sin näringspolitik och mera planera industritomter, ordna kommuntekniken så att det går snabbt att få igång arbetsplatser när det finns någon företagare med goda idéer. Jag hoppas att detta beaktas när näringsutskottet sedermera behandlar motionen.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller det allmänna avdraget var tekniken den att kommunerna går skadefria. Den andra biten skrämde mig lite, det måste jag säga, ltl Torsten Sundblom – att höja den kommunala delen av samfundsskatten! Det skulle i praktiken betyda att om våra grannländer har 26 procent så skulle vi gå upp då till låt oss säga 30 procent! Vad tror ltl Torsten Sundblom skulle hända med våra storföretag – naturligtvis flyttar de härifrån och det är en total katastrof för Åland. Andemeningen var i stället att få den sänkt på något sätt så att vi kan locka nya företag till Åland och därmed få en bredare skattebas och ännu mer intäkter.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Fru talman!

Kommunerna får inte all samfundsskatt utan bara en viss liten del av den. Jag åsyftar att den delen har sänkts år för år.

 

Ltl Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Vidtar vi åtgärder som skrämmer bort företagen har vi varken arbetsplatser, företag eller kommuner för då får vi inga pengar till kommunerna överhuvudtaget. Lite måste man tänka till innan man uttalar sig, tycker jag.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Fru talman!

Jag undrar om ltl Jörgen Strand och jag missförstår varandra i det här fallet. Jag menar att det är procenten som kommunen får av hela samfundsskatten; det kunde gå en större del av den till kommunerna i stället för att den går till annat i samhället.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Värderade fru talman!

En vägande princip i motionen är, som det står i början av texten: ”En annan målsättning kan vara att kanalisera den årliga ’flitpengen’ direkt till medborgarna och direkt eller indirekt till utveckling av företagsamheten. Det vore naturligt eftersom den är ett årligt resultat av ålänningarnas företagsamhet.” Flitpengen är förgänglig, den är ingenting som man kan inteckna för landskapets framtida ekonomi. Jag ser i debatten att på slutet har den stora enighet som rådde kring principerna mellan liberalerna och Frisinnad Samverkan förvänts i en stor principiell oenighet och ett vägval som skiljer sig. Den frisinnade linjen här i debatten har varit att man satsar de pengar man har, när man har pengar, på att få fortsatta inkomster, fortsatt utveckling, flitpengar också i framtiden; man säkerställer alltså de framtida inkomsterna. Det andra vägvalet är att konsumera upp pengarna med utökade löpande kostnader, vilket gör att man i framtiden riskerar att komma på obestånd, eftersom man inte har motsvarande inkomster mera. När man inte har skatteinstrumentet kan man inte göra så hemskt mycket annat heller utan då blir det ett underskott i balansen. När man dessutom späder på det resonemanget med att man skall använda dessa pengar som ålänningarnas företagsamhet har resulterat i till en ny utökad bidragspolitik så blir situationen inför framtiden ännu mera bekymmersam. Det vägval vi nu diskuterar är viktigt för Ålands framtid och jag befarar och är rädd för att den kommande tilläggsbudgeten, som centern och liberalerna avser att lägga fram nu, kommer att visa på att vi är på väg in i det andra vägvalet, den negativa utvecklingen, att man inte använder resurserna till att satsa på utveckling utan på att inteckna det i sådant som inte sedan kan befrämja den åländska utvecklingen. Vi har en väldigt stor inkomst genom 0,45 procentsekonomin till det åländska samhället, redan det är en överstor inkomst, så vi behöver inte använda flitpengen till den typen av utgifter,  utan precis som ltl Jörgen Strand sade i ett replikskifte är det väsentligt att för de löpande normala utgifterna för vårt samhälle håller vi oss inom ramen för den ordinarie tilldelningen via 0,45 och de övriga inkomster vi sedan har i landskapsbudgeten.

 

Ltl Johan Ehn: Herr talman! Jag ber att få föreslå att motionen bordläggs till plenum den 28.4.

 

Ltl Jörgen Strand: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningsförslaget och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 28.4 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till måndagen den 28 april.

 

(Kl. 12.17). Plenum avbryts här och återupptas kl. 12.50.

 

                                            ----------------------------------

 

(Kl. 12.50). Plenum fortsätter.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion revidering av landskapslagen om resandeavgift. (HM 34/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Det är lite tråkigt att det är någon vidare aktivitet i bänkarna här nere i lagtingssalen i dag och inte heller i mediebåset, ser jag, men jag får hoppas att de lyssnar någonstans! Jag föreslår i min motion om att införa resandeavgifter är en ganska kontroversiell och stor förändring gentemot hur det är idag, om ni har läst min motion. Det är nämligen så att det finns en lag i dag som säger att man kan ta avgift av dem som stiger iland. Jag vill revidera den på ett annat sätt och jag tänkte nu förklara hur.

 

Jag har föreslagit detta en gång tidigare för tre år sedan den 1 april 2005 men tyvärr så har ingenting hänt på området, näringsutskottet behandlade inte ens min motion så därför har jag lämnat in den  igen. Jag skall försöka förklara och beskriva idag är hur jag ser på detta system och hur jag tror det skulle gynna både sjöfartsindustrin och turismnäringen på Åland.

 

En sak man bör komma ihåg när vi pratar om den eventuella resandeavgiften är att det skatteundantag vi har finns till för att transporterna till och från Åland skall finnas kvar och vara humana i pris samt till en viss del för att säkerställa och bibehålla de arbetsplatser som finns ombord. Det viktiga är att skatteundantaget är tillför att gynna Åland i första hand inte rederierna som trafikerar på Östersjön.

 

Som det är idag enligt landskapslagen om resandeavgift har landskapet rätt att ta ut en avgift av alla de passagerare som stiger av på Åland. Som vi vet görs inte det och jag hoppas att det inte heller kommer bli aktuellt enligt det sätt som beskrivs i landskapslagen i framtiden.

 

Vad jag vill, är att en totalrevidering av den lagen skall göras och vad jag föreslår är att man skulle ta ut en passageraravgift av de personer som anländer till en åländska hamn, förutom av de passagerare som stiger iland och övernattar. Pengarna som inkommer skulle därefter placeras i en fond och investeras på land för att generera ännu fler resenärer i framtiden.

 

Skulle man ha gått inför min motion för tre år sedan och infört det systemet och upptagit en avgift om låt oss säga EN euro per passagerare skulle vi idag kunna diskutera vilka satsningar som kunde göras inom ramen för den fonden. Fonden skulle idag då uppgå till minst 10 kanske 15 miljoner euro, troligtvis ännu mera.

 

Marknaden för passagerartrafik med färjor mellan Sverige, Finland och Baltikum som anländer till någon av hamnarna på Åland har ökat konstant de senaste åren. Tyvärr har vi ingen statistik idag om hur många passagerare som passerar våra hamnar årligen men vi vet att det är många. Bara Vikinglinjen transporterade över 6 miljoner människor förra året, därtill kommer gamla Tallink och Siljaline som transporterar människor mellan Åbo-Stockholm, Helsingfors-Stockholm och Tallinn-Stockholm.

 

Uppskattningsvis och ganska lågt räknat passerar ca 7,5 miljoner människor de åländska hamnarna varje år och jag anser att både rederierna och vi politiker bär ett ansvar för att den siffran inte skall minska utan kontinuerligt öka.

 

Ett sätt på sikt att få passagerarmängden att öka är att erbjuda Åland som destination, alltså att erbjuda passagerarna ombord  något som gör att man vill resa till Åland och stiga båten. Det är både rederinäringen och politikerna överens,  Åland behöver mer attraktioner, fler evenemang, mer att uppleva helt enkelt.

 

Det jag föreslår är inte något som man ser resultat av med en gång, men på några års sikt och  med ett långsiktigt tänkande, en gedigen strategi och framförallt med ett kreativt agerande både från politiker och rederihåll tror jag att Åland inom tio år kunde bli Nordens turistattraktion nummer ett.

 

De senaste åren har vi pratat otaliga timmar i denna sal om s.k. infrastrukturella satsningar såsom kk-hus, badhus och golfbanor. Jag har varje gång dessa satsningar varit aktuella argumenterat emot att enbart använda skattebetalarnas pengar till dessa ändamål.  Men med det här förslaget skulle alla dessa satsningar kunnats förverkligas och många därtill och utan att involvera de åländska skattebetalarna.

 

Åland kunde vara stället i Norden dit människor åker för upplevelsernas skull, alltifrån nöjen och kultur i form av teater och konserter till att Åland kunde vara en mötesplats där idrottshändelser, mässor, motorevenemang, konferenser och andra publikintensiva arrangemang utspelas.

 

Åland skulle kunna bli en konkurrent till storstäderna runtom i Norden när det gäller att anordna evenemang, fast på ett annorlunda sätt, ett åländskt sätt. Vi måste våga vara annorlunda och vi måste börja använda oss av de instrument som vi har. Landskapslagen om resandeavgift är ett instrument, låt oss använda det.

 

Tanken som jag har är alltså att man skulle införa en passageraravgift. Den behöver inte vara stor, eftersom antalet passagerare är så pass många och vi politiker tillsammans med rederierna skall jobba för att den mängden skall öka.

 

Nämnas kan att alla resenärer som reser med flyg redan idag betalar en sådan avgift, det är ingenting nytt.  Beroende på vart och varifrån du reser är avgiften olika men drygt 10 euro kostar det i dag att flyga till och från Åland i passageraravgift till luftfartsverket. Så mycket föreslår inte jag att man skulle ta betalt men varför inte 50 cent eller 1 euro av den passagerare som stiger på ett kryssningsfartyg eller en transportbåt som angör en åländsk hamn men passageraren stiger inte av.

 

Pengarna som skulle inkomma på denna avgift skulle sättas i en fond för att investeras i attraktioner för att göra Åland lockande för de kommande årens turister. Dessa pengar skall absolut inte ingå i landskapets stora budget utan vara helt fristående från den; fonden skulle kunna skötas exempelvis av rederierna och landskapet gemensamt. Ett krav som dock måste finnas på pengarna är att de skall placeras på Åland och investeras i anläggningar som skapar ökande turismströmmar hit.

 

Man kunde givetvis tänka sig att rederierna själva tog initiativet och investerade och/eller understöder verksamheter iland för att öka Ålands dragningskraft och att de skulle vara avdragsgilla inom systemet för resandeavgiften så att rederierna skulle uppmuntras att investera i destination Åland och i förlängningen bli mer intresserade att i större utsträckning sälja Åland som resmål. Jag har svårt att förstå varför egentligen något rederi som trafikerar åländska hamnar skulle se negativt på ett sådant här förslag. Det handlar om att investera för framtiden, inte bara för turismnäringen iland utan lika mycket för de kommande passagerarna ombord.

 

För varje passagerare som betalar en avgift betalar konkurrenternas passagerare lika mycket, vilket totalt på sikt resulterar i att fondens kapital ökar och investeringarna iland ökar.  Det skulle givetvis mest gynna de rederier som använder Åland som bas och inte bara som hållplats!

 

De investeringar som denna fond skulle kunna användas till är uppskattningsvis projekt som är stora i omfång och som avskrivs i medeltal på 20 år, vilket innebär att relativt snabbt och utan bekymmer kunde vi investera i Åland i olika projekt för uppemot 150 miljoner euro, om man tänker sig att det är 1 euro per passagerare och ungefär 7,5 miljoner passagerare per år.

 

Ingen av oss här vet hur framtiden kommer att se ut, men för några år sedan diskuterades det trafik från Gävle via Mariehamn för att kunna sälja taxfree ombord. Och, vem vet, kanske någon i framtiden börjar trafikera ifrån Lettland och Litauen till Sverige och kommer via Mariehamn och på så sätt skulle det åländska skatteundantaget gynna Åland och inte bara de rederier som väljer att göra det.

 

När eller om det inträffar att man utökar trafiken på Östersjön borde ett sådant här system redan vara igång. Detta system kommer gynna rederier som vill transportera människor till Åland och de rederier som bara är ute efter att använda vårt skatteundantag för att sälja taxfree produkter ombord skulle även de bidra till att gynna den åländska turistnäringen på detta sätt.

 

Jag vet att det är praktiskt svårt att särskilja på de passagerare som reser till Åland och övernattar eftersom man kan åka hit med en färja och tillbaka med en annan och hur skall man räkna ålänningarna som reser fram och tillbaka? Hur ser man på passagerarna som åker med skärgårdstrafiken osv.?  Det finns givetvis många frågor i den här motionen, men det är en sak som näringsutskottet kan titta på.  Som jag ser det är det ett sätt att öka Åland som attraktionsmål och få en fond som inte enbart består av skattebetalarnas pengar på Åland utan det är pengar utifrån som är inbetalade av de passagerare som åker på färjor som väljer att angöra Åland utan att stiga av.

 

Herr talman!

Med anledning av detta föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att landskapsregeringen till lagtinget kommer med en framställning om ändring av landskapslagen om resandeavgift i enlighet med mitt resonemang.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Landskapslagen om resandeavgift antogs av dåvarande landsting 1974 i form av en näringsskattelag, som det står i dess 1 §. Det var då, minns jag, ett regionalpolitiskt utspel från en del politiker i landstinget och i landskapsstyrelsen för att minska de förhatligt stora hamnintäkter som Mariehamns stad uppbar på basen av sina investeringar i stadens hamn. På den tiden var det uppenbart svårt att få in fartyg överhuvudtaget i trafiken till Mariehamn, förutom de färjor som gick mellan Roslagen och Mariehamn. På långrutten Åbo – Sverige var det svårt att få in fartygen. Avgiften hade då varit förödande för den trafiken, om man hade infört den och därför togs lagstiftningen inte i bruk. Det var då diskussioner att bygga en uthamn till Mariehamns hamn på Järsö för att säkerställa den genomgående trafiken som dessutom gick året runt.

 

I början av åttiotalet gjordes det här i landstinget ett nytt försök att aktivera lagen. Det var också regionalpolitiskt motiverat. Man ville ta pengarna som kom in i Mariehamn för de investeringar vi hade gjort i hamnen och sprida dem runt hela landskapet.

 

Denna lag från 1974 är som jag ser det en för hela Åland förhatlig lag. Däremot är det resonemang som ltl Fredrik Karlström föreslår i sin motion någonting annat ändå, måste man säga, någonting som egentligen inte skulle påverka den hamnavgiftspolitik som hamnarna bör ha rätten att föra för att täcka sina investeringar; det gäller både Långnäs, Mariehamn och Berghamn. Motionen baserar sig mera på den nya situation som har uppträtt i resandet efter EU-inträdet och vårt skatteundantag, som då har resulterat i någonting som man möjligen kunde kalla ett visst överutnyttjande av skatteundantaget och som ltl Fredrik Karlström själv var inne på så att vi får ett antal s.k. plättvändare i våra hamnar som inte reser till Åland utan de reser billigt och kan därmed utnyttja vårt skatteundantag utan att främja dessmera landturismen i landskapet.

 

Vi har dessutom en alldeles markant situation där vi har problem med utvecklingen av landturismen. I och med att Vikinglinjen nu har bestämt sig för att beställa nytt tonnage för Ålandsfärjans rutt och avser att köra den året runt, en tredubbling av kapaciteten på den rutten, och Eckerölinjen har naturligtvis förhoppningen att kunna fortsätta Berghamn/Grisslehamn-trafiken året runt med oförminskad kapacitet, så kommer detta att kräva ungefär 400.000-500.000 nya passagerare. För att de skall lyckas locka de passagerarna behöver man få 250.000 nya övernattningar per år i landskapet mot ungefär 500.000 i dag; dessutom bör de övernattningarna huvudsakligen ske på andra ställen än på campingplatser, som ingår i dessa 500.000, så det är mer än en 50-procent ökning av övernattningar som måste till. Därför måste väldigt mycket nya aktiviteter in i landturismen för att locka hit folk. Det kan behöva någon form av finansiering också från samhällets sida för att det skall bli en framgångsrik utveckling och en någorlunda snabb utveckling. Nu har man såsat bort golfbanan som hade varit en väsentlig sådan satsning för att utöka antalet övernattningar, och det tar den här salen ansvaret för, men inte i sin helhet utan till sin majoritet. Vi får hoppas att näringslivets styrka skall räcka till så att man ändå skall kunna korrigera det. Men det behövs mycket, mycket annat, det diskuteras en motorbana i Eckerö där man naturligtvis är rädd för att den skall vara miljöproblematisk, men den kanske inte är särskilt miljöproblematisk annat än vad gäller transporterna till och från motorbanan av åskådare.

 

Det är många liknande satsningar som måste till, så ur den här synpunkten är ltl Fredrik Karlströms motion intressant att man på det här sättet skulle kunna öronmärka pengar och skapa en fond för det här. Förslaget i den här formen innebär också en skattebeläggning på dem som inte utnyttjar landturismens faciliteter både i Mariehamn och Berghamn, knappast däremot i Långnäs därför att där har vi inte alls den typen av passagerare. Däremot är urvalet av personerna som skall beläggas med skatten, att räkna ut hur mycket rederierna skall betala in till kassan i enlighet med en lagstiftning i landskapet långt mera invecklad. Ltl Fredrik Karlström var inne på det också och ansåg att näringsutskottet skulle reda ut det; det kan bli svårt för utskottet, men det är någonting som man i så fall möjligtvis bör se på.

 

Herr talman!

Summa summarum, det är inte bra att föreslå att landskapslagen om resandeavgift skall ändras. Det är bättre att föreslå att den slopas och så kan det vara rimligt att utgående från ltl Fredrik Karlströms motion hitta något lämpligt system och en lämplig lagstiftning för att till den del rederierna utnyttjar skatteundantaget och tar hit folk som vänder i hamnen så kunde hela den åländska turismen dra nytta av det på något sätt genom en form av beskattning. Basen för det tror jag dock inte att skall vara landskapslagen om resandeavgift.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Först kändes det som om jag hade ett stöd i ltl Roger Janssons anförande, men på slutet kom en knorr om att det egentligen inte fanns så mycket stöd för motionen. Jag tycker att idén om en revidering av resandeavgiftslagen är ganska bra; den behöver bara ändras lite så fungerar den. Det kan förstås diskuteras skall vi sätta 1 euro eller skall vi sätta 50 cent och alla får betala. Det är ingen skatt på rederiet utan det är en passageraravgift på passageraren. När Ryanair säljer biljetter för 10 kronor är det ingen som reflekterar över att det skulle vara någon slags bestraffning på flygbolaget när de säljer en flygbiljett för 10 kronor att det sedan tillkommer skatter och avgifter på biljettpriset på 500-700 kronor. Det är samma sak här: biljettpriset skulle kunna vara det rederiet väljer att ta och så får passagerarna betala för att man har rätt att angöra och utnyttja vårt skatteundantag.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte riktigt varför ltl Fredrik Karlström uppfattade att det stöd som jag gav i mitt resonemang kring förslaget inte skulle ha kvarstått ända fram till slutet, bara för att jag tekniskt föreslog att man inte skulle använda sig av landskapslagen om resandeavgiften. Det som ltl Fredrik Karlström föreslår är en helt ny avgift, en helt ny struktur och läser han de sju-åtta paragrafer som finns i landskapslagen från 1974 så ser han att nästan ingenting skulle bli kvar av den modellen. Då känns det lite omotiverat att göra om den lagen. Men det är klart att tekniskt är det fullt möjligt och på det sättet blir man av med den onödiga lagen från 1974 på samma gång förstås. Positiv är jag!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det klargörandet. Principen är den att lagstiftningen har funnits sedan 1974, inte använts, jag lämnade in en motion 2005 då även Frisinnad Samverkan var med i regeringen, ingenting har hänt, inget nytt initiativ har kommit. Sålunda lämnar jag igen in en motion som skulle hålla ärendet vid liv s.a.s. Jag vill få ut ett konkret förslag, om man sedan väljer att göra en helt ny eller att göra om den nuvarande, men jag anser att man kan göra om den nuvarande lagen från 1974, så att man tar en avgift av passagerarna som kommer via Mariehamn eller de andra hamnarna på Åland. 50 cent, 1 euro kan diskuteras.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är värdefullt att landskapsregeringen i sin näringspolitik diskuterar särskilt hur man kan utveckla landturismen och när man diskuterar det bör man naturligtvis också diskutera finansieringsmodeller för det och då kan metoden att beskatta rederiernas trafik endast till den del det gäller de s.k. plättvändarna, där man utnyttjar skatteundantaget på ett sätt som inte är avsett, enligt vår anhållan 1973-74 och det resonemang som ligger som underlag också hos Europeiska unionen för att det beviljades oss. (det haltar visst lite här??)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

För att spara tid begär jag inget anförande utan jag går i replik till ltl Roger Jansson. Jag gör i stort samma bedömning som han och jag tycker att det är intressanta tankegångar och det är nytänkande i det som ltl Fredrik Karlström förde fram, så jag vill också stöda att näringsutskottet jobbar vidare på detta och ser vad vi kan få ut av det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Jag tycker inte att man skall slopa lagen om resandeavgift. Jag tycker inte heller att man skall använda den just nu. Om vi tar det första: varför skulle man slopa den? Det är alldeles riktigt som ltl Roger Jansson sade att till att börja med var det här en regionalpolitisk lag. Det var landstingsmannen Ulf Andersson som 1972 gick i spetsen för den här frågan. Jag vet inte om hamnavgifterna i Mariehamn var ”förhatligt” stora, det kommer jag inte ihåg, men det var onödigt stora åtminstone från ett landsbygdsperspektiv. Det var mera fråga om den rättvisa fördelningen att den skattefria försäljningen skulle komma alla till del.

 

Lagen är lite speciell därför att det är exempel på den skattebehörighet vi har, dvs. vi har rätt att stifta näringslagar, vi har rätt att uppta näringsskatt och det här är ett av de fåtal exempel på näringsskatter om finns och har funnits i vårt system. Det som är intressant är att det är bra att låta den finnas kvar för att eventuellt hitta nya former av näringsskatt som man kan hänvisa till eftersom det här har godkänts av Ålandsdelegationen och presidenten. Det är alltså en lag och den heter resandeavgift, men det är egentligen en skatt. Sedan har vi den praktiska problematiken när man skall tillämpa den. Det som har diskuterats är att det blir problem om man av varje passagerare skall ta en avgift som uppbärs av passageraren, utan det har alltid varit fråga om att rederierna måste redovisa sina passagerare och då skulle de betala in resandeavgiften och lagen säger att det är de som stiger iland, så uppbörden skulle vara från rederierna.

 

Den här lagen var också aktuell när jag var ansvarig för sjöfartsfrågor i landskapsregeringen 2001-2003. 2001 aviserade vi på våren att man kommer att införa ett nettolönesystem. Det aktualiserade då frågan för de åländska rederierna om de skulle vara kvar i Finland eller flagga ut till Sverige och i början av 2003 blev det ett faktum att Cinderella skulle flagga ut; då förde vi fram förslaget i offentligheten om resandeavgift. Det stötte på mycket stort motstånd från rederierna därför att deras politik var den att man skulle minimera alla tänkbara skatter och avgifter, farledsavgifter osv. Det här sågs som en ny pålaga. Men i diskussioner med rederierna kom  vi fram till att det kunde vara en utväg, en nödlösning på det sättet att man skulle ta upp resandeavgiften och då blir det en inkomst till landskapsbudgeten såsom skatteinkomster är och att det här skulle användas för att styra pengar som gynnar de åländska rederierna. Det skulle gå till utbildning, hotell- och restaurangskolans utbyggnad var då aktuell, det skulle gå till utvecklingsprojekt och därmed skulle man underlätta personalrekryteringen. Det här kan man tänka på också i dag när det finns ett utflaggningshot från vissa rederier att man bör söka lösningar som parerar nackdelarna som vi nu till synes har. Som sagt, det blev inte aktuellt eftersom riket stegvis ändrade sin politik i sjöfartsfrågor och nettolönestödet utvecklades successivt så att det i dag är 100-procentigt.

 

Säger man att man skulle vilja göra det här är det alltså möjligt, dvs. ta upp avgifter, skatter, av de passagerare som går iland, och det skulle inkludera de passagerare som kommer från Åbo, går iland i Mariehamn och svänger i passagerarterminalen samt går ombord på ett annat fartyg och far tillbaka. Men när det gäller de rederier som kommer till hamnen och går ut igen och passagerarna stannar ombord har vi de s.k. transitpassagerarna. Vi gjorde ingen formell undersökning 2003 utan konstaterade att det här kan bli problem, hur skall man igen tolka flaggstats- och hamnprincipen? Kan vi beskatta passagerare som finns ombord på ett fartyg som kommer till hamnen, några passagerare går iland men de flesta stannar kvar och de far vidare. Det är alltså fråga om vi skulle ha den möjligheten att göra den beskattningen och vilka följder det skulle få. Det är möjligt att näringsutskottet kan ta upp just den specifika frågan. Det kan vara bra att veta s.a.s. Lagberedningen har säkert kunskap om hur den här principen skulle kunna tillämpas. Jag tror att på det sättet är den här lagen intressant för att den komma till användning i något skede. I dag tror jag inte att man skall lägga nya avgifter på sjöfarten överhuvudtaget. Det skulle vara om man lyckas göra en sådan konstruktion att transitpassagerarna skulle betala för det.

 

En aspekt till. Tar man ut avgiften av rederierna eller av passagerarna, det spelar ingen roll, utan man tar bort ett konsumtionsutrymme eller en vinst. Tar man det av redeierna tar man en del av vinsten, lönsamheten, tar man det av passagerarna konsumerar de sannolikt mindre ombord, så hur man än gör det här så påverkar det nog själva ekonomin hos rederierna och i sjöfartsnäringen, så där får man vara försiktig. Min uppfattning är att låt lagen ligga kvar tills vi har en annan näringsskattelag på gång så att vi kan hänvisa till att i vår blå lagbok har vi faktiskt exempel på egen beskattning.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

När det gäller det sista att man tar bort konsumtionsutrymmet av passagerarna ombord var mitt förslag 1 euro, 50 eller 10 cent. Jag vet inte om det spelar så stor roll med 10 cent mindre konsumtion ombord för den passageraren som väljer att stiga ombord med tanke på att man har så pass otroligt mycket utbud som man har på båtarna och så billigt man får köpa produkterna ombord. Jag vill höja ett varningens finger för det första jag sade, att det är fråga om ett överutnyttjande av skattundantaget som kanske pågår på Åland just nu. Det kan vi inte riktigt blunda för och enda möjligheten att EU skulle kunna sätt stopp för det är just om vi överutnyttjar det. Tittar vi exempelvis på Stockholm – Tallinn är det väldigt få passagerare som stiger av och på på Åland, men ändå har alla passagerare ombord rätt att köpa och sälja taxfree-produkter. Med det här systemet att alla skulle betala skulle man få en sorts nytta till Åland som vi inte har idag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Olof Erland:

Herr talman!

 Jag håller med om att det skulle ge pengar till Åland, men att det är så lite att det inte skulle påverka konsumtionsutrymmet! Det här handlar verkligen om volym. Här har jag 1 euro, för den tänker jag köpa en kopp kaffe i kafeterian och de kommer inte att gå omkull om jag ger den här till ltl Fredrik Karlström för då köper förstås han kaffe, men om någon annan får det. Här är vi 30 personer, det är 30 euro, 7 miljoner passagerare i färjtrafiken, alla går inte till Åland, men 1 euro för var och en är 7 miljoner! Det kan jag säga efter att ha haft mycket med rederinäringen att göra under många år, att de släpper inte 1 euro i onödan från en passagerare!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag förstår argumentet att 1 euro är 1 euro och att man får en kopp kaffe för det. Sänker man den till 10 cent så kanske det inte är lika stor sak för rederierna att acceptera. Jag vill säga att skatteundantaget är till för Åland och inte för rederierna. Skatteundantaget ställer till väldigt mycket bekymmer för åländska företag, det ställer till väldigt mycket positivt för åländska rederier. För att de åländska företagarna i land skulle kunna på något sätt tjäna lite extra på vårt skatteundantag skulle man kunna ta en avgift av alla passagerare som framför allt inte stiger iland. Det är det som min motion går ut på. Jag kan öppna upp till att kanske alla skall betala för att göra det enkelt och administrativt enklare än att särskilja på passagerare och vilka som stiger iland och inte. Passagerare på flygplan betalar 10 euro, 100 kronor, när de skall resa någonstans. Folk flyger fortsättningsvis, de pengarna går till Luftfartsverket, ett affärsverk. Varför skulle inte vi här på Åland använda pengarna till Ålands bästa! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

Passageraravgifter är en synnerligen komplicerad fråga. Min första reflektion när jag såg motionen var att det känns lite konstigt att vi å ena sidan jobbar i lagtinget för att ständigt förbättra möjligheterna för sjöfarten att kunna driva en vettig verksamhet och få god lönsamhet och vi jobbar för att skapa god konkurrenskraft för sjöfarten i jämförelse med hur man har det på andra ställen. Då känns nog detta i första hand som ytterligare en pålaga på det. För det första kan man nämna, som också ltl Roger Jansson var inne på, att hitta ett system för hur man skall göra det här kommer att bli mycket, mycket svårt. Hur skall detta system administreras? Det känns också konstigt att vi skulle införa någon typ av avgift för människor som kommer till Åland som vi vill ha hit och där skulle vi då lägga en avgift på för att ytterligare komplicera detta. Vi har ett system; när vi har fått hit folk skall de konsumera och av konsumtionen kommer det också in skattepengar till de åländska kommunerna och via samfundsbeskattningen också till andra delar av det åländska samhället. Den biten tycker jag att är den mest problematiska, att vi går in och gör kontraproduktiva saker. Det skulle vara en annan sak om vi befann oss i den situationen att vi hade en fullständig kontroll över sjöfartspolitiken; då kunde det här vara en del i den och man kunde spela med de olika övriga sakerna och sätta dem mot varandra, men nu sitter vi i den situationen att vi skulle införa någonting som kanske inte är till fördel för rederinäringen på ena sidan, samtidigt som vi sitter och förhandlar med Helsingfors om att man skall skapa bättre förutsättningar, så det där känns inte riktigt rätt när vi inte har behörigheten.

 

Det fördes också en diskussion om överutnyttjande av skatteundantaget. I det läget kan jag tänka mig att detta skulle kunna vara någonting som man också skulle kunna använda som ett instrument, men jag vill då säga att det är bara i det läget att vi konstaterar att det finns ett överutnyttjande av skatteundantaget. Jag är inte beredd i det här läget att göra det – det skulle vara väldigt dumt av mig att stå här i talarstolen och säga att vi överutnyttjar skatteundantaget – utan det är snarare tvärtemot: det här är någonting som är viktigt för den åländska ekonomin och för den åländska transportsektorn.

 

Jag har ingenting emot att man tittar på det här och har det som ett instrument för framtiden, men likt det som ltl Olof Erland var inne på i sitt anförande konstaterar jag att jag tycker inte att det är aktuellt i dag; då måste man nog ha hela möjligheten att styra sjöfartspolitiken, som jag tycker att det här förslaget påverkar ganska mycket.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag brukar alltid försöka säga att vi skall använda de instrument vi har. Landskapslagen är ett instrument med vilken vi skulle kunna bedriva politik på Åland. Resonemanget som ltl Johan Ehn för är att eftersom vi inte har allting skall vi inte göra någonting här heller. Skulle vi dra den argumentationen långt skulle vi kunna göra ganska lite här i salen. Ltl Johan Ehn säger att ”vi sitter i den situationen”. Ja, nu sitter vi i den situationen det parti som ltl Johan Ehn tillhör går in för att de åländska skattebetalarna skall vara med och finansiera infrastrukturella satsningar till 100 procent i flera fall! Jag förespråkar att man skulle ta en avgift av de människor som är ombord på färjorna och som använder sig av möjligheten att köpa taxfree-produkter ombord och kunde ta 10-50 cent eller 1 euro av dem för att använda de pengarna för att gynna rederierna i slutändan. Det är fler människor som vill komma till Åland om det finns flera attraktioner på Åland, och pengarna skulle ju gå dit.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag hör också till dem som tycker att vi skall använda behörigheterna som vi har, men vi kan använda dem på ett kontraproduktivt sätt, att vi å ena sidan använder dem för att försämra någonting som vi med andra handen sitter och försöker förbättra. Det tycker jag inte att är god politik. Det skall vara någonting som gör att man totalt sett skapar någonting bättre, då skall man använda sig av behörigheten, men gör man så att man tar med den ena handen och ger med den andra blir det plus minus noll. Det är inte heller att använda självstyrelsen på bästa möjliga sätt. Det är en hårfin skillnad mellan att finansiera någonting via skatter eller i det här fallet någonting som jag skulle vilja betrakta som skatteliknande avgifter eftersom man tar ut dem generellt. Det är mera av i princip en skatteliknande avgift.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte riktigt vad det är som skulle vara kontraproduktivt, det får ltl Johan Ehn gärna utveckla lite mera. Det är en otrolig skillnad om det är åländska skattebetalare som betalar en golfbana eller ett kk-hus till 100 procent eller om man tar en avgift av alla andra passagerare som åker runt Östersjön och utnyttjar det skatteundantag vi har. Den politik jag vill föra skulle gynna ålänningarna, att man inte behöver betala högre skatter på Åland utan man skulle kunna få de positiva kringeffekterna utan höjt skattetryck på Åland. Det ltl Johan Ehn förespråkar är att skattebetalarna på Åland skall betala och resenärerna på Östersjön skall slippa betala. Jag anser att här har vi en unik möjlighet att göra det rättvist för alla, alla passagerare på Östersjön bidrar till att öka attraktionskraften på Åland, bidrar till att få hit ännu mer folk och på sikt blir Åland ett blomstrande turistsamhälle. Det är väl produktivt i stället för det ltl Johan Ehn förespråkar som är kontraproduktivt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Som jag nämnde i mitt huvudanförande finns det kontraproduktiva i sjöfartspolitiken. Vi försöker göra det bättre på ett sätt men vi skall försämra på ett annat sätt. Det tycker jag är kontraproduktivt. Det är inte att skapa bättre förutsättningar. Vad gäller diskussionen om att alla skall vara neutrala har jag förståelse för den, men det finns ett bekymmer och det är att skulle det vara på det sättet att alla som transporterar passagerarna som vi pratar om inte tillhörde åländska rederier skulle jag kunna förstå ltl Fredrik Karlströms resonemang, men nu är det på det sättet att i och med att man inför den här typen av avgifter skapar man en sämre möjlighet till att få lönsamhet naturligtvis, även om ltl Fredrik Karlström säger att den är liten påverkar den naturligtvis rederiernas möjligheter till lönsamhet. För de åländska rederierna betyder det att vinsten kanske blir mindre och då får vi mindre skatt också, så det går ut på ett som jag ser det!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag måste upp igen en kort stund! Det är ingen som tvingar rederierna att komma in till Åland. Tycker man att det är för dyrt att betala 10-50 cent för sina passagerare för att få utnyttja taxfree-undantaget så inte tvingar man någon. Jag tror inte att det är ett problem om man tittar på det med öppna ögon, förutsättningslöst, eftersom på sikt gynnar det alla rederier som vill trafikera på Åland om man ökar attraktionskraften här på ön. Vi kan finansiera golfbanor, vi kan finansiera dykparker och motorbanor via fonden som alltså är pengar som har kommit in just på grund av att vi har skatteundantaget. Då blir skatteundantaget helt plötsligt en verklig fördel för Åland, inte bara för rederierna. Jag måste ta exemplet igen Stockholm – Tallinn; jag förstår att det är känsligt, men det är inte många ålänningar som använder sig av den turen att stiga av mitt på natten. Så är det de facto, men det är väldigt positivt för rederiet att de kan åka mellan Stockholm – Tallinn och Mariehamn och sälja taxfree, det skulle de inte göra om de inte hade skatteundantaget, då skulle de åka direkt Stockholm – Tallinn. Det resulterar i att skulle man ta en avgift per passagerare ombord skulle det gynna Åland och på sikt kunna bygga upp ett livskraftigare Åland. Vill man inte att ens kunder skall betala 10-50 cent eller en 1 euro så är man inte tvungen att komma till Åland heller, men jag tror att rederierna skulle se fördelarna med ett sådant här system jämfört med att inte ta iland på Åland. Att säga att det är kontraproduktivt att man tar en avgift och att det resulterar i att det blir mindre skatteintäkter osv., det är en argumentation som inte håller hela vägen. Vill vi se till Ålands bästa måste det vara bättre att hitta nya kreativa sätt att finansiera alla dessa fantastiska anläggningar som en tidigare majoritet har velat att skattebetalarna på Åland skall göra, med kk-hus, golfbanor etc. Detta är ett ypperligt tillfälle att kunna använda de kreativa idéerna som man har bland politikerna att göra Åland bättre genom att ta den här lilla avgiften per passagerare. Min motion går ut på att man skulle ta en avgift av dem som inte stiger iland, men jag tror att administrationen blir för komplicerad om man skall särskilja dem, så kanske det mest kloka är att alla betalar en lägre summa, 10 cent eller någonting liknande för att ha möjligheten att köpa taxfree ombord, vilket man har om man anlöper Åland.

 

Ju mera jag funderar på motionen desto mer tycker jag att den är klockren och den borde sättas igång. Vi borde inte låta det gå 3-5 år till förrän vi har samma diskussion en gång till och ingenting har hänt. Motionen behandlades inte ens i näringsutskottet förra perioden, vilket jag tycker att är tragiskt och jag har fått indikationer att det inte kommer att göras den här gången heller. Det är en motion som ser med nya ögon på möjligheten att använda de instrument som vi har och jag tycker att man absolut borde göra det i stället för att bara se problemen.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Ltl Fredrik Karlström har i sin hemställningsmotion funderingar på en fond för de medel som flyter in och att de sedan skulle ges till olika satsningar. En sak som vi glömmer bort, en följd av skatteundantaget, är en sönderkörd skärgård. Det borde också ha stått i motionen att det skulle fördelas lite dit för att reparera det som liknar mest tjälskador!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det är en bra synpunkt som jag kan tänka mig att ta in i resonemanget, dvs. att använda en viss del av fondens pengar för att se till att skärgården hålls levande och vacker och att inte stränderna förstörs med de pengar som s.a.s. påverkar att stränderna har förstörts. Det är trots allt båtarna som river upp de stränderna. Det är väl en ganska sund tanke, men det viktiga i min motion är att man skulle se till att Åland blir bättre med de pengar man tar in i fonden och det skulle öka attraktionskraften på Åland. Får man in det i den meningen, så inte mig emot.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag beklagar att jag i mitt förra anförande hade läst texten lite slarvigt, men nu har jag hört på debatten och konstaterar, ledd därtill in på det spåret av ltl Olof Erland, att det som ltl Fredrik Karlström föreslår är knappast juridiskt möjligt. Nu gäller det ju alla passagerare som med fartyget åker förbi åländsk hamn. Jag hade uppfattat att det gällde dem som steg iland och vände; då hade man haft möjligheten att ta skatten. Nu kan man ta den med den lagstiftning vi har om resandeavgift, blott av de åländskt registrerade rederierna eller möjligen högst de finskt registrerade rederierna, men inte ens det när det gäller en landskapslag om näringsskatt. Av alla svenskflaggade och alla estniskt flaggade kan man inte uppbära den här avgiften, utan det är bara via hamnavgiften man kan ta den typen av avgifter av dem.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag är inte lika överetygad om att det är på det sättet och i alla fall borde man sätta sig ner och titta igenom och undersöka möjligheterna, vilket man inte hittills har gjort, inte i det förra lagtinget och i det här tänker man inte ens ta upp det här till diskussion i utskottet, vad det verkar. Det är klart att vi måste kunna hitta sätt att se till att skatteundantaget gynnar Åland och inte bara rederierna.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tror att man i så fall måste koncentrera sig på dem som går iland och som sedan går ombord direkt igen, vilket sker i Mariehamn och vilket sker i Berghamn; då har vi möjlighet att via lagstiftningen komma åt de passagerarna. För de andra passagerarna på icke-åländska båtar kan inte jag se någon möjlighet. Det är möjligt att man låter näringsutskottet titta på juridiken i sammanhanget, men jag tror att det finns svar närmare här om man går in på lagberedningen och frågar!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det finns möjligheter. Inom flygbranschen tar man olika avgifter beroende på vilka flygplatser du åker mellan, om du åker inrikes, utrikes, om du är transitpassagerare, så betalar du olika avgifter. Det måste gå att göra om man är kreativ och ser möjligheterna, men ser man problemen så går det säkert ganska enkelt att göra som ltl Roger Jansson att säga att det är omöjligt och det går inte och det är enda sättet att göra på det här viset! Det enda jag begär är att man tittar ödmjukt på min motion och behandlar den sakligt och försöker se möjligheterna. Skall jag ta ltl Roger Janssons ord som sanning blir det uppenbarligen ingenting. Jag vill att näringsutskottet behandlar ärendet i fråga och jag skall kontakt ordföranden och höra att han gör det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Talman!

När jag ödmjukt har funderat på den här motionen är det ändå så att det är en hel rad komplikationer. Om man tar en avgift så säger ltl Fredrik Karlström att man kan avstå från trafikera, ta t.ex. Tallink, de kan avstå från att trafikera Åland. Vinner vi någonting på det? En annan sak: ta t.ex. kryssningsfartyg som kommer in här? Skall de betala för alla sina passagerare, så kommer de inte in till Mariehamn och där har vi i dag ett problem. Ligger de ute på redden, har förbindelsebåtar, hur gör man då, fartyg som passerar åländskt vatten? Det är också det att gör vi en åtgärd som lägger en pålaga på sjötrafiken är risken att man gör det i Åbo, Stockholm, Helsingfors osv.; då får vi en kostnadshöjning för hela verksamheten.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Antingen ser man att glaset är halvtomt eller så är det halvfullt! Jag tycker att de ledamöter jag har replikerat till har sett att glaset är halvtomt i de här fallen. Givetvis vinner vi ingenting på om rederierna väljer att inte gå in till Åland. Jag tror att det åländska skatteundantaget är så pass starkt och så pass viktigt att man väljer att gå in till Åland i alla fall och tvingar sina passagerare att betala 10-50 cent eller vad det kan vara för att ha möjlighet att göra det. Jag tror inte att man bara skall se det mörka och den eventuella fasan som kan bli om Åland skulle införa en passageraravgift på 10 cent per passagerare - då kommer Åbo, Stockholm, Tallinn och andra städer i Europa att göra samma sak och helt plötsligt går hela rederinäringen i konkurs. Det viktiga med min motion är att det skulle gynna rederierna som trafikerar Åland eftersom det är fler människor som vill komma hit om det finns flera evenemang och institutioner att besöka.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Före man beställer glas skall man fundera på om man behöver det och vad det skall innehålla. Det är det som det är fråga om i det här fallet. Problematiken är den att mängden passagerare är transitpassagare och det är dem man i så fall vill beskatta. Därför är det bra att också från början se problematiken. Vi har funderat på det tidigare i landskapspolitiken och konstaterat att det var ett sätt att dra nytta av eventuell utflaggning; nu är det ett sätt att hitta på mera pålagor och det förvånar mig lite att ltl Fredrik Karlström, som tidigare har varit inne på min linje att marknadsekonomin är den viktigaste principen för näringslivet, nu avviker så mycket från den.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det herr Karlström gör är att han värnar om de åländska skattebetalarna lite mer än vad ltl Olof Erland har gjort under de gångna åren, med tanke på alla satsningar som de åländska skattebetalarna har varit tvungna att betala. Med mitt system skulle badhus, kk-hus etc. ha finansierats av avgifter som passagerare runt Östersjön skulle ha betalat; de åländska skattebetalarna skulle ha kommit betydligt lindrigare undan och kunnat satsa energi och kraft på andra saker än att bara finansiera dessa projekt. Jag ser att glaset är halvtomt just nu, men med min motion godkänd blir glaset halvfullt och så skulle det successivt öka så att attraktionskraften på Åland ökar, rederierna skulle göra ännu mera för att transportera folk hit i stället för att bara använda Åland som en hållplats som man gör nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion om ökade insatser för ekologisk odling. (HM 48/2007-2008) .

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

Ltl Carina Aaltonen:

Herr talman!

Nu skall vi lämna sjöfartsnäringen och gå över till en annan mycket viktig näring för landskapet Åland och det är jordbruket.  Jordbruket är en näring som under historiens lopp alltid har anpassat sig efter det som marknad och samhälle har efterfrågat. I dag producerar inte jordbruket längre bara föda, foder och fiber utan det är nya nischer som har kommit in, som tjänster, turism och rekreationsaktiviteter, som också jordbrukarna specialiserar sig på. Även en efterfrågan på nya produkter inom energiområdet är en starkt växande nisch för jordbrukarna och äntligen är den ekologiska produktionen av livsmedel på stark frammarsch i Europa. Länge har man pratat om att det är marknadens ointresse som är det största hindret för att göra stora satsningar på ekologisk odling. Det har jag bl.a. fått höra här i talarstolen från lagtingskolleger under senaste mandatperiod. Man skyllde bristen på intresse för ekologisk odling på marknaden. Så är det inte längre. Det råder snarare en ekotrend som växer och de som är framtidsanalytiker menar att det här en trend som är här för att stanna. Marknaden, dvs. konsumenter, partihandlare och den ekologiska tillverkningsindustrin har i dag svårt att få tag i ekologiska produkter. Redan nu har de åländska ekogrönsakerna tagit slut och ändå har det varit en ovanligt lång säsong för de åländska ekoprodukterna. Både lokalt och i våra närregioner finns alltså en kraftigt växande efterfrågan på ekologiska produkter och man kunde läsa igår i Hufvudstadsbladet att vart femte finländska hushåll handlar ekologiskt regelbundet. Detta har gjort att bl.a. ett stort företag, Valio, börjar ta fram nya produkter. Likaså restauranger, ekomatlådor, landsting och kommuner, skolor, butiker osv. går mer och mer över och vill ha ekologiska produkter, alltså finns det i dag en stor marknad. Dessutom presentera EU en stor studie i november ifjol som visade att ekologiskt produkter och grönsaker är nyttigare än konventionellt odlade. Enligt studien innehåller ekoprodukterna mindre bekämpningsmedel och de är bättre för miljön. Det har i och för sig kanske inte ifrågasatts, men det som är nytt enligt studien, som har pågått som ett årligt forskningsprojekt i England under fyra år visar att ekoprodukterna är mer rika på vitaminer och mineraler och har upp till 40 procent mer antioxidanter än konventionellt odlade.

 

Inte nog med att vi har kravmärkta och ekomärkta livsmedel numera, nu har man i Sverige tagit ett första steg mot att klimatmärka livsmedel. Det här förslaget är nu ute på remiss inom livsmedelssektorn i Sverige och man räknar med att de första produkterna med klimatmärkning skall finnas i butikerna redan denna höst. Vad är då klimatmärkning? Det är så att matproduktionen står för ungefär en femtedel av de växthusgaser som släpps ut. Samtidigt gör oron för miljön och klimatförändringarna att nio av tio konsumenter vill ha en märkning som hjälper dem att välja ett bättre klimatalternativ i matbutiken. Konsumenterna vill alltså kunna välja klimatsmartmat, och åländska ekologiska grönsaker och livsmedel skulle verkligen kunna alla dessa kriterier.

 

Hälsa och miljö är stort nu. Det kommer ständigt rapporter om människors dåliga hälsa och övervikt som skapar dyra kostnader för sjukvården. Genom att äta hälsosamt och miljövänligt skyddar man både sin egen kropp och miljön. I många år har det pågått en omläggning av den åländska jordbruksarealen i riktning mot ekologiskt och detta innebär att vi i dag har ca tre gånger mer ekologisk jordbruksareal än vad man har i motsvarande genomsnitt i Finland. I dag finns alltså ca 130-150 ekologiska jordbrukare på Åland. Det betyder att vi har en verkligt stor potential att utveckla ett starkt varumärke som producent av rena, hälsosamma och ekologiska skärgårdslivsmedel. Den här resursen, genom den dels relativt stora arealen och de många jordbrukarna som har insett fördelarna med ekologisk odling, borde naturligtvis tillvaratas och stimuleras. Här finns det möjlighet att vända det traditionella åländska jordbrukets småskalighet till en fördel i en näring där driftsrationalisering och storskalighet är av allt större betydelse för att överleva som jordbrukare i ett europeiskt perspektiv.

 

Landskapsregeringen bör sträva efter att den ekologiska arealen som finns i landskapet i dag används för att producera det som marknaden efterfrågar. Här handlade en diskussion i ett tidigare ärende om Chipsföretaget där man konstaterade att samhället har haft en viktig roll att pusha på och bereda marknaden för det företaget. Jag anser att på samma sätt borde samhället också ta ett ansvar och pusha på och bereda marken för en utvecklad ekologisk odling på Åland. Det behövs också satsningar på förädling av de åländska ekologiska råvarorna. Vi har bra erfarenheter, vi har flera företag som Chips, ÅCA, trädgårdshallen, som är goda exempel på företag som exporterar och också förädlar lokala råvaror.

 

Landskapsregeringen har utlovat ett meddelande om jordbrukspolitiken och då anser jag att det är mycket viktigt att den ekologiska delen av näringen finns med i meddelandet som ett område med utvecklingspotential. Det är också viktigt att landskapsregeringen visar hur man genom samarbete, samverkan och samordning kan öka lönsamheten samt engagemanget för ekologisk odling. Visionen om det gröna Åland bör i högsta grad vara förknippad med det vi odlar och det vi äter och därför föreslår jag att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att man i det kommande jordbruksmeddelandet noga utreder den ekologiska produktionens potential, redogör för hur man genom samarbete, samverkan och samordning kan utveckla den ekologiska produktionen av livsmedel, såväl grönsaker, kött, ägg och mejeriprodukter och visar på insatser som gör att den ekologiska näringen stärks samt utreder möjligheterna för lokal förädling av ekologiska produkter.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Som det har framkommit i tidigare replikväxlingar är inte jag lika fascinerad av den ekologiska odlingen som ltl Carina Aaltonen är, men, för all del, det kan finnas en potential där och då kanske det är inom köttmarknaden. Vi har ett ganska begränsat slakteri här som eventuellt skulle ha möjlighet att gå över till detta. Annars pratar man mycket om problem med giftrester osv. och kanske med miljöbelastningen, men skulle man inte nå nästan lika långt med integrerad produktion, IP, att man s.a.s. skulle gå in för att man har jordbrukarna med sig för det är de flesta intresserade av. Man har väldigt begränsade bekämpningsmedel, man har begränsade mängder konstgödsel, man tillför annan näring, för konstgödsel och naturgödsel skiljer sig inte så mycket utan det är kalium och det är magnesium, oavsett vad. Är det inte ett lika bra alternativ?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag ser ett svårt pedagogiskt hinder för just den metod som ltl Åke Mattsson förespråkar, nämligen hur man skall marknadsföra nästan ekologiska produkter! De är nästan lika bra som helt kravmärkta eller Odlarringenmärkta produkter. Jag tycker att man behöver gå in för ekologisk produktion helt och hållet och eftersom många har kommit så långt att man har börjat med IP-produktion borde inte steget vara lika långt för att kunna ta steget fullt ut och bli fullständigt ekologiska odlare. Då har man i alla fall varumärket som en tillgång.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det är ett väldigt stort steg att gå vidare och den kan tyckas att det inte är givande för odlarna att ta steget fullt ut. Jag pratar om att man kan få hela Åland IP-odlat, det finns inom en framtiden, men om man däremot tar med den ekologiska odlingen och tittar på vad som produceras på de hektaren, vad som produceras från de odlarna, att man kan lägga fram siffror, men det är väldigt marginellt när det gäller produkter. Det är otroligt mycket som är bara så att man har en odling, slår omkull höet eller att produkten inte används ekologiskt. Det är egentligen så att man är stödlyftare inom den ekologiska sektorn, det kan man inte helt blunda för i sammanhanget.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag inledde mitt anförande med att säga att jordbruket har ofta anpassat sig efter vad marknaden vill ha och de styrmedlen. I dag vill konsumenter, grossister osv. ha ekologiskt odlade produkter. Men nu fick jag en liten känsla, när jag hörde ltl Åke Mattsson, att jordbrukarna egentligen mest är intresserade av att lyfta miljöstödet, som kan räknas som ett utkomststöd för jordbrukare och det är kanske inte riktigt min uppfattning att det är så eller har jag fel?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torsten Sundblom, replik:

Herr talman!

Jag tycker egentligen att detta med ekologisk odling är ganska intressant. Skulle t.ex. hela den åländska spannmålsodlingen vara ekologisk kunde vi ha en egen kvarn som saluförde specialgryner, specialmjöl osv., kanske ekologiskt bröd som exportvara till det sista. Jag var på ett besök en gång i Kimito där de har en liten kvarn som har specialiserat sig på olika slags mjöl. Men frågan är om den åländska jordbrukaren accepterar att gå över till ekologisk odling, det är jag lite tveksam till.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag uppskattar att ltl Torsten Sundblom ser potentialen och möjligheterna att man skulle kunna gå vidare med att göra satsningar på t.ex. ett helt ekologiskt åländska spannmålsjordbruk. Samhället, med våra skattemedel, borde vara med och styra över jordbrukarna i den här riktningen så att man får stöd om man lyckas använda de produkter man odlar till någonting som är bra för både människor och miljö.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det är jättebra att det finns en motion i det här ärendet i år också. Från vår sida har vi i flera år haft olika motioner, det har varit finansmotioner och också hemställningsmotioner i ärendet ekologisk odling. Det är jättetråkigt att vi inte kommer längre än hit till salen, tänkte jag säga! Så känns det i alla fall, vi diskuterar och debatterar och det kommer alltid det här, att, jo, det här är nog bra, men… och så kommer vi aldrig längre än det. Det är tråkigt. Man kommer aldrig längre i vissa frågor därför att det finns alltid detta men och så diskuteras det utifrån sin egen uppfattning om arbetsbörda eller möjlighet att köpa produkterna för det är alltid dyrare, säger man osv. osv. Så stannar det vid det.

 

Jag måste säga att till de odlare som faktiskt bemödar sig om att odla ekologiskt och som har gjort det under många års tid, riktiga entusiaster från början av sjuttiotalet och kanske före, måste man ge en eloge för att de har orkat, dels är det en större arbetsbörda men också att följa den här debatten, att inte ha ett helhjärtat stöd från politiskt håll, för det har jag uppfattat i den här salen av tidigare diskussioner, kanske det har ändrat nu, men det har funnits ett visst motstånd ekologisk odling. Det kommer alltid just detta, att ja, men, det finns någonting mittemellan som kanske är lika bra och det skall i stället vara närproducerat, man vill inte köpa diskussionen om att ekologiska produkter skulle vara till gagn och nytta både för kropp och själ, för smak och alla andra sinnen. Det finns tydligen alltid motargument.

 

Motionen har en framåtsyftande perspektiv, man vill att man i jordbruksmeddelandet kommer med förslag och att det skall innehålla att man utreder den ekologiska produktionens potential, och det är jättebra. Men det som jag tycker att skulle vara intressant att höra, och om jag inte missminner mig, så står det också i handlingsprogrammet att en mening om att landskapets skolor och andra kök skall upphandla ekologiska produkter och jag skulle vilja veta om det i dag görs. Det här stöter alltid på patrull. Jag vet hur det är när man skall försöka med det t.ex. i ÅHS; då pratar man om lagringsutrymmen, det är för små leveranser, det är ojämn leverans, man kanske inte har alla de produkter som man behöver och den här argumentationen håller på i oändlighet, medan man också vet att det finns en skola här i Mariehamn, Strandnäs skola, som lever upp till det, nästan till bristningsgränsen, där man verkligen har satt hela sin själ och hjärta för att få detta att fungera. Det är alltså helt tydligt att det går, men i vissa sammanhang påstår man att det inte är möjligt. Det är inte så många här från regeringspartierna, men ni kanske ändå har en inblick i hur det fungerar, om det har gått ut något påbud till de olika direktionerna om att det här skall efterlevas och om man faktiskt är angelägen om att man skall leva upp till skrivningarna, att man faktiskt via handling skall konkretisera sina skrivningar. Det var inte alls länge sedan som jag hade en enkel fråga om upphandlingen av t.ex. potatisen till ÅHS och där man nästan raljerade angående upphandlingen. Det var faktiskt, oturligt nog, kan vi säga, dåvarande finansansvariga Lasse Wiklöf som svarade på frågan. Det var inte hans fel s.a.s. att det hade blivit på det här viset, men som ytterst ansvarig fick han ändå svara på frågan. Man hade alltså valt att köpa in hela den mängd potatis utanför Åland som ÅHS behöver till hela sjukhuset och hela verksamheten. Det kunde man t.ex. ha skrivit kontrakt om med förslagsvis någon ekologisk odlare på Åland, skrivit ett avtal och upphandlat den på närmare håll än från Österbotten. Dessutom var den av ganska dålig kvalitet efter en väldigt regnig sommar i Österbotten det året. Jag väntar på, som sagt, att någon från regeringspartierna berättar hur detta fungerar i dag. Det skulle vara väldigt intressant eftersom jag och flera med mig är intresserade av att man faktiskt visar via handling att man menar allvar med här frågorna och inte bara när det vill sig tar upp frågan om att Åland skall vara en grön ö och en oas i Östersjön.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var ord och inga visor att bönderna här på Åland nu skall bemöda sig om att odla på det sätt som vtm Gun-Mari Lindholm anser att är det rätta, medan man är väldigt noga här och pratar om att folk skall ha rätt att välja själva och få kunna styra sina liv och påverka det, men det gäller tydligen inte jordbrukarna för här skall man göra som vtm Gun-Mari Lindholm och några till har bestämt att är det rätta sättet, alltså att odla ekologiskt. Så pratar man också om att det är bra för kropp och själ osv. med de ekologiska produkterna och för min del är jag skeptisk till det och jag tror att det är svårt att genomföra det, men jag ser en fördel och det är beroende på att det är bra för miljön. Det är bra för Östersjön och det är bra för vattendragen att anpassa jordbruket så mycket som möjligt efter miljön, det är det centrala för mig. Jag tror att man uppnår precis lika bra produkter med vanlig konventionell odling.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Eftersom vi är en stor familj och jag brukar säga att jag har fött upp fyra barn med så långt som möjligt ekologiskt produkter – det som går att köpa i de åländska affärerna – så tycker jag att jag som konsument vet vad jag talar om i det här ärendet. Jag tycker – det må vara subjektivt – att de ekologiskt odlade produkterna många gånger är mycket bättre produkter. Om jag skulle få bestämma skulle jag bestämma att den åländska produktionen skulle vara ekologisk. Jag skulle hoppas och vilja att hela Åland skulle gå in för att vara en ekologisk ö, och det trodde jag också att liberalerna var inne för, men det är tydligen inte så.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det finns väldigt många liberala ledamöter som är helt inne för att Åland skall vara ekologiskt ja, men hur man kommer dit är en sak och jag tycker att man kan skynda långsamt och att målsättningen skulle vara någonting man kunde uppnå med hela Åland med integrerad produktion och den målsättningen tror jag är ganska nära. Man kanske mera skulle prata om miljön, vilket jordbruk är det bästa för miljön och utreda det och gå in för det, för det tycker jag är väldigt centralt här för oss. Angående det jordbrukspolitiska programmet efterlyste man en diskussion om jordbrukspolitiken osv. i det här sammanhanget, men det tror jag inte att landskapsregeringen är beredd på i och med att det ligger ett program under beredning som kommer ganska snart, så vi kommer att återkomma till den här frågan då och diskutera den ingående. Tillfälle kommer att ges inom en snar framtid.

 

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Miljön likaväl som folkhälsan är väldigt viktig. Båda de aspekterna i det här ärendet är viktigt. Skynda långsamt, säger ltl Åke Mattsson. Ja, nog tusan är det långsamt, det har tagit 40 år efter det att de första startade upp med ekologisk odling på Åland i nutid s.a.s., förr var ju det odlingssättet det enda. Det tråkiga är att man aldrig är överens om det här, det finns aldrig en landskapsregering som skulle vara överens i de här frågorna; därför kommer man aldrig vidare. Centern har suttit med sedan forntiden i landskapsregeringen, tänkte jag säga… och där finns det jordbrukare som värnar om sitt odlingssätt och tycker att ekologisk odling är bara strunt. Därför kommer man aldrig vidare och det tycker jag är tråkigt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Socialdemokraterna har som en vision att hela Åland skall bli ekologiskt. Det var det som vi gick ut med i valet som en övergripande målsättning och vision och det kommer vi att fortsätta att kämpa för och vi har gjort det också tidigare. Jag tycker att de anföranden som har varit har varit mycket bra och det är kanske i det här fallet alldeles typiskt att det är kvinnor som talar. Hela tanken om ett ekologiskt Åland baserar sig på en sorts omsorg om jorden och också om matproduktionen, som är en av de traditionella – fortfarande – kvinnliga omsorgerna. Det fanns en intressant rörelse i början av 1900-talet i Sverige som hade en central gestalt som hette Elin Wägner som redan på sin tid tog upp frågan om ekologisk odling, men det är som det alltid har varit att det som kvinnor företräder är mindre värt och det har inte samma möjligheter att slå igenom, för de ekonomiska och tekniska resurserna ligger ofta i manliga händer och i dessa sfärer har inte kvinnorna haft något större inflytande förut. Nu börjar frågan om ekologisk odling komma fatt utvecklingen eftersom de hårda konventionella odlingsmetoderna håller på att undergräva förutsättningarna för jordbruket plus att konsumenterna inte upplever livsmedlen som helt säkra. Det är många som i dag känner sig lite osäkra när man går in i matbutiken för det kommer ständigt rapporter om produkter som är skadliga för hälsan, som orsakar alla möjliga allergier och störningar i mänskokroppen om man långvarigt förbrukar dem. Då är det klart att i den belysningen får den ekologiska odlingen ett helt annat värde.

 

Jag tycker att det var en fascinerande siffra att det på Åland finns i dag 130-150 ekologiska jordbrukare. Man brukar i runda tal räkna med 400-600 jordbrukare på Åland och då börjar gruppen bli en ganska stor andel av dem som sysslar med jordbruk. Jag håller med vtm Gun-Mari Lindholm att den här delen av jordbrukarkåren har blivit både föraktad och marginaliserad, speciellt i producentorganisationerna och de stora lobbyorganisationerna för konstgödsel osv. Det handlar mest om pengar och i andra hand om produkternas kvalitet och vad marknaden egentligen efterfrågar.

 

Ltl Åke Mattsson har en annan uppfattning än vi motionärer och det är intressant för då får diskussionen en annan spänst. Han tycker att miljöstödet är en fullvärdig ersättning till  den ekologiska odlingen och samtidigt tycker han att den ekologiska odlingens starkaste argument är att den skyddar miljön. Miljöstödet har nyligen utvärderats av Finlands miljöcentral; den 4 april i år kom de med en stor omfattande utredning som var en granskning av det stöd som de finländska jordbrukarna har lyft ända sedan vi gick med i EU och den europeiska jordbrukspolitiken blev också Finlands jordbrukspolitik. Det som utredningen säger är att miljöstödet inte har haft någon som helst inverkan på vattendragen. Man kan eventuellt fråga sig hur det hade sett ut om man inte haft stödet, antagligen ännu värre, men det centrala är att det inte har haft någon verkan på det sättet att vattendragen skulle ha förbättrats. Det är fråga om oerhörda summor, det rör sig om hundratals miljoner som man pumpar ut i stöd till jordbrukarna och det är alltså en form, kan man nog säga, av utkomststöd eftersom det inte har någon större verkan på produktionsmängd eller någonting sådant, tydligen inte ens för miljön. Finlands miljöcentrals utredning handlar till sin första del också om Åland och den ger vid handen att de åländska åkrarna i genomsnitt har högre fosformängder än genomsnittet i Finland. Jag tror säkert att de åländska jordbrukarna har ändrat sina metoder sedan dess och blivit mycket, mycket mera uppmärksamma på det här med konstgödsel och bekämpningsmedel.

 

Summa summarum håller jag med huvudmotionären att detta att man är ganska ekologisk kan inte vara ett säljargument längre. Dessutom är det tydligen så att de åländska jordarna efter ett så långvarigt bruk av konstgödsel är så fosforbemängda att man räknar med att om man i dag skulle sluta upp med att konstgödsla skulle det ändå ta minst 8 år för att rena dem från fosfor. Ytterst är det Östersjön och våra inre vikar som skall ta emot fosforn under alla dessa och därutöver kommer en massa andra fosforutsläpp fortfarande. Det ser nog inte så ljust ut för Östersjön. Det är lätt att ge upp för det finns så mycket som borde göras och sist och slutligen är det som görs inte tillräckligt. Igår när vi var i Helsingfors fick vi av utrikesutskottets ordförande Pertti Salolainen ett betänkande som var alldeles pinfärskt som handlar om Östersjön och där man har gått igenom Finlands delegation engagemang 2006 i OSSE:s parlamentariska församling, Nordiska rådets och Europarådets verksamhet i den parlamentariska församlingen. Det visade sig att Östersjöns situation fortfarande är ytterst bräcklig. För ett halvt år sedan hörde jag en representant för World Wide Foundation som presenterade en utredning som de hade gjort över Östersjöstaternas insatser i relation till de förpliktelser man hade ingått i internationella konventioner för miljön, och det var ytterst beklämmande. De flesta hade lovat kolossalt mycket, det var egentligen bara Tyskland som på en punkt hade uppfyllt sitt löfte och det gällde artmångfalden, men i övrigt hade alla länder varit helt försumliga och inte tillnärmelsevis levt upp till sina löften. Då kommer man till den frågan att vem är det då som skall bestämma, som ltl Åke Mattsson var inne på? Ja, om det vore möjligt att bestämma över jordbrukspolitiken så skulle naturligtvis Ålands lagting vara den som skulle fatta beslut, men nu är vi en del av den europeiska jordbrukspolitiken. Kunde vi bestämma så skulle det enda konsekventa vara att hela Åland skall vara ekologiskt, med tanke på miljön, med tanke på människornas hälsa, med tanke på jordbrukarnas hälsa, med tanke på att kunna producera och marknadsföra helt ekologiskt odlade produkter med en ”brand” som ltl Torsten Sundblom var inne på, eftersom människorna efterfrågar säkra livsmedel producerade enligt hållbara villkor och som är klimatsmarta. Regeringen har i sitt handlingsprogram sagt att man kommer att uppmuntra ekologisk odling. Det står att ”Landskapsregeringen uppmuntrar utvecklingen av den ekologiska och miljöanpassade odlingen.” Uppmuntra betyder att man antagligen inte kommer med några tvingande bestämmelser, men i bästa fall kanske man kan tänka sig någon sorts stöd och där skulle just den typ av stöd som underlättar för de ekologiska odlarna att marknadsföra sina produkter att skapa en ”brand”; det skulle som jag ser det vara en mycket viktig uppgift för landskapets näringsavdelning.

 

Risken är politiskt precis den som vtm Gun-Mari Lindholm var inne på, att centern kommer att motarbeta alla sådana försök och i så hög grad som möjligt se till att det inte blir alltför stor uppmärksamhet för de ekologiska odlarna. Så har det varit hela tiden. Vi får hoppas att inställningen i den här konservativa gruppen ändras och att man skulle se möjligheter och förutsättningar för det ekologiska jordbruket i stället för, som det många gånger uppfattas, att det blir en tillbakagång i tiden och att man inte vill syssla med de här metoderna för de påminner tydligen för mycket om gången tid inom jordbruket.

 

Vi får trots allt hoppas på liberalerna i det jordbrukspolitiska programmet och att det skulle vara någonting nytt i det som skulle stödja utvecklingen som gjorde Åland till ett helt ekologiskt samhälle.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan lugna samtliga här i salen och också ute i landskapet att vi har väldigt bra produkter på Åland. De åländska produkterna är av bra kvalitet och de är hälsosamma, oavsett om de är ekologiskt odlade eller inte. Vi har jordbrukare här ute i samhället som är väldigt måna om att hålla en hög kvalitet, oavsett om det är äppel, om det är grönsaker eller vad det än är, vi behöver inte vara oroliga för att äta produkterna, jag känner ingen odlare som bara tänker på att man skall klösa in så mycket pengar som möjligt, utan man har ett ansvar gentemot samhället. Det kanske beror på det lilla samhället och det finns förstås rötägg inom alla områden, också inom samhället. Produkterna är bra på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag hörde inte hela anförandet, men lyckades nu höra att centern på något sätt skulle motarbeta möjligheterna att odla ekologiskt. Ingalunda! Det är väl ändå en överdrift! Jag tycker att det är ett ganska gravt påstående att säga att centern alltid har motarbetat ekologisk odling. Så är det inte. Centern har däremot lite samma åsikt som vi just hörde av ltl Åke Mattsson att många av våra produkter på Åland är minst lika rena, det är många gånger undersökt, som ekologiska produkter utifrån. Man skall inte tro att man köper rena produkter även om man köper ekologiskt någonstans på kontinenten. Det är ingen garanti. Vi har definitivt renare produkter på Åland. Man skall nog vara lite försiktig med vad man säger!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att det är så. Men kunderna kräver certifiering av produkterna. Det räcker inte med den goda viljan eller den rätta självstyrelsepolitiska insikten utan det är fråga om försäljning av varor som måste av producenterna och försäljarna garanteras vara ekologiskt hållbara, att de inte smutsar miljön och att de inte heller bidrar till klimatförändringen. Det är inte bara fråga om själva produktens renhet utan man skall inte producera dem med metoder som förstör miljön. Ett av de viktigaste honnörsorden i hela det handlingsprogram som centern har varit med och tagit fram är hållbar utveckling, och det är inte metoder som fortsätter att övergöda Östersjön.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Hållbar utveckling handlar definitivt inte bara om sättet att odla utan det handlar om många, många andra saker och det har vi också diskuterat, det kommer vi att diskutera i olika sammanhang. Det gäller sociala frågor, det gäller ekonomiska frågor och det gäller ekologiska frågor när man talar om hållbar utveckling. Det betyder att detta är bara en liten del av en hållbar utveckling. Man kan inte lägga för stor del av ansvaret på jordbrukarna som odlar så gott det går. Vi hörde just från talarstolen att kunderna frågar efter certifikat på alla produkter – nej, de frågar efter rena och icke-hälsovådliga produkter när de köper mat. Det är det man vill ha, inte bryr man sig om vilka metoder som har använts bara man vet att de är rena.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag är imponerad över ltl Gun Carlsons självsäkerhet. Hur kan hon garantera vad kunderna bygger sina val på när de köper livsmedel! Jag tror nog att allt flera är väldigt måna om att de odlingsmetoder man använder inte skall bidra till Östersjöns övergödning, vilket de konventionella metoderna leder till och som dessutom i hög grad har bidragit till, och fortsätter att bidra till, Östersjöns övergödning. Men jag tycker att det är bra om centern ändrar uppfattning och stöder det ekologiska jordbruket, det är det som tillsvidare har saknats. Man har förstås insett rent politiskt att man inte kan vara emot så kraftigt som man har varit tidigare, men det är det aktiva stödet som skulle vara viktigt för Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Fru talman!

Det kommer snart ett jordbrukspolitiskt meddelande som ger en del faktaunderlag avseende ekologisk odling och annat. Den grundläggande frågan här är väl egentligen att är det nödvändigt att Åland skall vara helt och hållet ekologiskt odlat för att man skall vara nöjd s.a.s. Då måste man också fråga: Vad är ekologisk odling? Hela tiden när man diskuterar certifiering och kravmärkning finns det diskussioner om försörjningen av viktiga ingredienser i växtnäringen, kväve, fosfor, magnesium osv. Ofta förutsätter ekologisk odling att man har djurhållning, att man har ett kretslopp och då säger nya rön att djurhållningen i världen är en av de största bidragarna till klimatpåverkan. Det är ett dilemma. Det finns andra aspekter på ekologisk odling också. Det som landskapsregeringen inte har gjort, åtminstone, är att man har inte motarbetat i något skede, vare sig centern, liberalerna, obundna och andra; jag vet inte vad socialdemokraterna gjorde för ekologisk odling när de var i regeringsställning, men i mitt huvud har det inte fastnat, men det är säkert mycket man åstadkom. Det viktiga är egentligen att ta fasta på det som landskapsregeringens handlingsprogram säger: hållbar utveckling, hållbarhetskriterier. Det betyder i det här fallet att man tar steg för steg för att undvika alla onödiga utsläpp; det betyder inte att man lägger ned det jordbruk som kräver insatser av olika kemikaliska medel eller gödselmedel, man siktar in sig på s.k. IP-produktion och annat, framför allt måste man se om det är hållbart att importera livsmedel utifrån – biffar från Brasilien är kanske det mest utpräglade exemplet, där man tidigare hade ett förbud från EU men som nu har lättats upp. Det som är ekologisk odling är viktigt, det finns på Åland, det har fått stöd, det stöds enligt systemet, men det intressanta är om efterfrågan är så stor och konsumenterna kräver: Varför utvecklas inte den ekologiska odlingen i så fall på marknadsmässiga villkor med det stöd som finns? Det är en intressant fråga att belysas för åländsk del; om vi skall ställa om till ekologisk odling måste vi göra enorma ingrepp, dra bort allt stöd enligt EU-systemet, lagstifta om odlingsmetoder osv. Det ena är att odlingsmetoderna inte är så givna, det finns visserligen kravmärkningscertifiering av olika slag, men det är också sådant som kan diskuteras. 

 

Slutsatsen är alltså den att marknaden inte räcker till som drivkraft i det här fallet. Konsumenterna säger i sina attityder att de väljer ekologiskt men i praktiken gör de det inte i den utsträckning som det behövs. En förklaring är att det på Åland finns jordtyper som är lämpliga för extensiv odling där ekologisk odling inte leder till någon större miljöbelastning, det är alltså sunt miljömässigt, men det ger heller inte några konsumentinriktade produkter. Det andra är den intensiva odlingen där åkerarelerna ofta är av sämre arrondering, man odlar i liten skala, det är arbetsintensivt och framför allt är det väldigt svårt att utnyttja volymers storskalighet osv.  Ett av Odlarringens första utlandsprojekt var leveranser av ekologisk lök till varukedjan OBS i Stockholm och man var dit med varuprov och fick då ett positivt mottagande, men man ville ha fyra långtradare i veckan; Odlarringen kunde producera högst en i månaden under odlingssäsongen. Det visar lite på dilemmat att de stora ekologiska konsumentpunkterna, varuhusen, kräver stora volymer. När det gäller marknadsföringen och organisationen så har den utvecklats väl. I dag finns det kanske möjlighet att säga att man är på väg att komma till en sådan nivå att konsumenterna på Åland mycket väl kan bestämma sig för att köpa ekologiskt. Man kan beställa hem en grönsakspåse varannan vecka t.ex., men den kombineras med importerade grönsaker. Det går alltså inte att odla året runt och få tillgång året runt.

 

Som sagt, landskapsregeringens utgångspunkter från tidigare som jag kan svara för är – nu vet jag inte exakt hur man resonerar, det kommer i det jordbrukspolitiska programmet – att ekologiskt är en produktionsmetod som är viktig och bra, men man kan också tala om IP-produktion och närproducerat. Den springande punkten när man hör en del av dem som propagerar för att Åland skall bli helt och hållet ekologiskt är att man samtidigt säger att den produktion som vi har inte är hälsomässigt godtagbar, att det inte är nyttigt, att det förstör miljön osv. Det tycker jag är en överdrift. Naturligtvis finns det en långsiktig omställning av jordbruket från kemikalieberoende och tillskottsberoende av olika gödselmedel som har varit en belastning som är för stor och där man alltså är på väg att bemästra det. När man diskuterar med EU-kommissionens företrädare och t.ex. Helcom säger de att det jordbruk som verkligen är problematiskt är det polska jordbruket och där de måste få en omställningsperiod som är betydligt längre än man tidigare har sagt, man har sagt tio år, men de säger att det behövs 20-25 år. Å ena sidan kräver man alltså ekologisk odling; det är inte, som jag ser det, realistiskt att få hela Åland ekologiskt, om vi säger under den här mandatperioden, det kan visserligen vara en vision, men visionen kan också vara att vi skall få ett hållbart jordbruk och en produktion av livsmedel som uppfyller alla tänkbara kvalitetskrav, livsmedel med kvalitet kommer konsumenterna att välja, oberoende av odlingsmetoder. Däremot är det en fördel om det finns certifiering, om det finns information om odlingsmetoderna. Orsaken till att ekologisk odling inte har den växtkraft man skulle önska sig är rent materiella omständigheter när det gäller odlingsmetoder, åkermark, volym, transportfrågor och liknande. Men det finns en utvecklingstrend som säger att den ekologiska odlingen ökar.  Det är också en del av den jordbrukspolitik som den här landskapsregeringen företräder.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om telefonlandskod för Åland. (HM 13/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman

Fru talman!!

I den här motionen tar jag upp en sak som vi tidigare har initierat från Obunden Samlings sida, det var ltl Fredrik Karlström som gjorde det. Det handlar om telefonlandskod för Åland. Självstyrelsen har som bekant flera viktiga symboler som flagga, frimärken, egna registerskyltar, ax.domänen, som alla syns internationellt. Det här skulle vara ytterligare en symbol som i vissa sammanhang skulle vara ganska betydelsefull och den skulle synliggöra Åland och vara en viktig PR-grej när det gäller telefonlandsprefixet som i dag är samma som Finland +358 eller 358. Hur detta i detalj skall utformas så hade vi en diskussion här vid lunchen om man skulle ha de lokala prefixen kvar, som är 18 för fast trafik eller om man kan ta bort det osv. Det kan finansutskottet fundera på. Också här är detta inte lagtingets behörighet utan det är en riksbehörighet och det är också en konvention i botten om internationell telefontrafik som i så fall behöver justeras. Ser man på andra självstyrda områden i Norden har åtminstone Färöarna egen kod och jag tror också Grönland har en egen telefonlandskod. Det skulle alltså vara en viktig del av helheten när det gäller självstyrelsens symboler och vi har också flera sådana motioner där vi upplever att det nu inte har införts egna symboler för det självstyrda Åland.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om tidtabell för Gullåsens utbyggnad. (HM 68/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet . Godkänt. Diskussion.

Ltl Barbro Sundback:

Fru talman!

Jag återkommer till en fråga som jag under en lång tid har varit engagerad i och det är Gullåsen. Byggnaden har under en lång tid använts och underhållet och uppdateringen av byggnaden med tanke på det förändrade patientunderlaget har inte funnits där. Jag tycker nog för min del att man kan säga att Gullåsen har varit ett lågt prioriterat verksamhetsområde inom ÅHS. Det har skett kolossala ombyggnader och tillbyggnader under den tid som Gullåsens två byggnadsskeden har tillkommit. Det är inte så hemskt förvånande att det finns fuktskador i byggnaden och att det resulterade i att en hel avdelning måste stängas och att det t.o.m. åtminstone hos en patient fanns skador på grund av de långvariga fuktskadorna. Huset är olyckligtvis byggt på ett sätt som inte har varit hållbart och man får hoppas att det inte är fler som har tagit skada även om det finns personal som vittnar om att de har haft stora svårigheter att vara på sin arbetsplats på grund av fuktskadorna. Nu finns det tydligen också problem i resten av byggnaden, men av olika skäl försöker man tydligen hålla diskussionerna inom familjen. Man får väl se om det görs någon genomgående kartläggning av hur skadad hela byggnaden är. I det här skedet tycker jag ändå att det vore viktigt att man öppet skulle redovisa vad man har för tankar om den stängda avdelningen på Gullåsen, om den skall byggas upp på nytt och i så fall hur. Det finns inga pengar upptagna i någon budget, utom för takreparationer, men det är inte i anslutning till den problematik som jag för fram som är betydligt allvarligare och det har inte heller funnits planer på att göra någonting förrän den här akuta stängningen kom. Det har naturligtvis nu blivit fart på tjänstemännen inom ÅHS och man har kunnat läsa i tidningen lite korta referat om att det planeras någonting.

 

Problemet med ÅHS och dess byggnader är att ÅHS:s ledning på något vis uppfattar att det är deras byggnader, men det är faktiskt landskapets fastigheter. Ansvarsfördelningen vad gäller investeringarna är oklar. Man har lite känslan av att det ekonomiska och tekniska kunnandet inom organisationen inte alltid är tillräckligt. Vid upprepade tillfällen har man nu tydligen haft konflikter med arkitekter och sådana som har tagit fram ombyggnaderna, och det är inte bra för landskapets rykte och det borde inte heller förekomma inom den här sektorn att man inte klarar av det och så blir det bråk och stora rubriker i tidningarna. Det inger inte förtroende och inte heller tycker man att det är väl förvaltade skattemedel som används om det är konfliktfyllt.

 

Det finns alltså en dubbelproblematik här: Vem har ytterst ansvar för byggnaderna och att se till att de hålls i skick på ett vettigt sätt? Vad skall hända med Gullåsens stängda avdelning och vem är det som har ansvaret? Jag vet redan hur svaren kommer att låta på den punkten, men det fungerar inte, det är min fasta övertygelse. Det är för många kockar och för stort huvud på ÅHS-förvaltningen och sedan är det sist och slutligen ändå landskapets byggnader. Det är vi som skall ta ut pengarna, det är vi som skall besluta och ofta är landskapsregeringen och lagtinget de sista som blir informerade om de här frågorna.

 

Det kan förstås vara så att jag är alltför pessimistisk och vad vore bättre om vi i den kommande tilläggsbudgeten fick veta hur det ligger till och att det också där finns förslag om hur den här saken skall åtgärdas och att man skulle få hållbara lösningar inför framtiden. Det finns trots allt ett stort behov av platserna vid Gullåsen och det är illa för både de patienter som behöver platserna och för verksamheten så länge inte avdelningen kan vara i full verksamhet.

 

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman!

Jag kanske kan säga så mycket att i kommande tilläggsbudget finns det troligtvis medel upptaget för att gå vidare med Gullåsens planering. Det man har diskuterat är inte renovering utan kanske en nybyggnad, men det beror i och för sig på kostnaderna. En helhetsplan behöver också göras över hela Gullåsen för att man skall få det bra både för personal och patienter för nu är alla avdelningar trånga, ingen avdelning är ändamålsenlig, så det här kanske blir en långsiktig plan, men just för den här byggnaden finns tankar som har varit uppe på styrelsens möte.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

I den här motionen är det lite både och. Det som är riktigt och lätt att hålla med om är, även om det inte riktigt sägs så tror jag det menas,  att vården har förändrats därför att patientklientelet är annorlunda än det var när man byggde Gullåsen i början av sjuttiotalet. Det är mycket som har ändrats sedan dess. Man sköter också många fler sjukdomar på ett annat sätt, många lider av multisjukdomar på olika sätt och det här gör att vården i sig är annorlunda.

 

Det som jag ändå ville kommentera är för det första att avdelningen Övergårds är stängd, en avdelning av fem, på grund av fuktproblem, det är helt riktigt. Där har ÅHS, precis som vi hörde, tagit itu med frågan och man funderar nu om man skall sanera i nuvarande skick, om man skall bygga om delen Övergårds, modernisera den, sätta in det som man tycker att hör till modern vård i dag, dvs. egna toaletter i alla rum och sådana saker som inte finns i dag eller om man skall riva den här delen och bygga upp på nytt. Det här har man tagit itu med inom ÅHS och man har nu en utredning på gång där man skall försöka klarlägga vilket som är mest ändamålsenligt just nu.

 

Motionen tar också upp att man skall ändra verksamheten. Det är en annan sak som man inte skall blanda ihop med Övergårdsproblemet. Det härrör sig från arbetsgruppen som landskapsregeringen hade, där man föreslog olika saker som inte egentligen gick att genomföra och som sedan en Gullåsen-arbetsgrupp föreslog att i väntan på en ordentlig utbyggnad eller ombyggnad kunde man bedriva verksamheten, även en mer specialiserad geriatrisk vård som ursprungsrapporten efterfrågar. Det kan man genomföra i nuvarande lokaler på Gullåsen. Till det vill jag säga att det är viktigt att vi lär oss en gång för alla att det är inte taket och väggarna som anger nivån på vården utan det är personalen och hur man sköter vården. Jag tror att det är fel om man alltid måste ge signaler att nu skall vi ändra verksamheten, alltså måste vi bygga om, bygga nyttt, då måste vi ha nya golv,  nya väggar, nya tak, precis som om vården skulle sitta i tak och väggar, det gör den inte! Det är det här jag tycker att är viktigt i frågan.

 

Jag ser inte heller någonting som hindrar att övriga äldreomsorgsmyndigheter, som klämmen säger, skulle kunna planera sina investeringar i boende- och äldreomsorg, alltså Mariehamns stad, De gamlas hem och omsorgshemmen. Det finns ingenting som hindrar det; det hör inte heller riktigt ihop. Jag håller med om att det är viktigt att vi får Gullåsens Övergårdsavdelning sanerad eller ombyggd.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att allt hänger ihop inom äldreomsorgen, både vården vid Gullåsen och kommunernas satsningar på olika typer av äldreboende och att det är ingen som är mera betjänt av att de olika myndigheterna anpassar sig till varandra, både i planerings- och utbyggnadsskedet. Det tror jag att gynnar särskilt de äldre. Det ligger väl något i det att personalen är det centrala i verksamheten, men Gullåsen är faktiskt nedgånget, det är dålig luft, det luktar helt enkelt illa där redan när man kommer in genom dörrarna. Det är inte att begära för mycket att det finns ett vettigt inomhusklimat, att det är snyggt och rent, att det inte ser förfallet ut, dålig belysning osv. Så menar jag att det ser ut på Gullåsen i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Harry Janssons m.fl. hemställningsmotion om utredning om Åland som eget kyrkoland. (HM 3/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet . Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Harry Jansson:

Fru talman!

Jag kan medge att jag för en stund sedan var intresserad av att föreslå bordläggning med tanke på antalet närvarande ledamöter, men nu ökade vi plötsligt exceptionellt mycket så jag tror att vi bra kan behandla den, nästa veckas agenda är också ganska fulltecknad.

 

Fru talman!

Kyrkoherden Arthur Javén uttryckte sig så här i en gudstjänst 1970: ”Det var synd att lagstiftarna glömde kyrkan då självstyrelsen stiftades.” Vad kyrkoherden tänkte på var den problematik som man redan på sjuttiotalet diskuterade, dvs. fjärrstyrningen av åländsk jord, något som finns som en ingress i den gemensamma motion som Ålands Framtid och Obunden Samling samt Frisinnad Samverkan lagt fram, hemställningsmotion nr 3/2007-2008. Jag vill betona att motionen inte skall ses som en inblandning i inre kyrkliga angelägenheter utan den syftar mer till att detta parlament och därmed även landskapsregeringen skall ha en beredskap ifall diskussionerna inom de åländska församlingarna tar en sådan vändning att man intresserar sig för etablerandet av ett eget kyrkoland. Jag tror att denna församling är väl införstådd med vad som ligger bakom det nyvaknade intresset och givetvis den språkproblematik som uppdagades under hösten 2007, där vi kunde konstatera att kyrkolagen anger att de åländska församlingarna är enspråkigt svenska till sin verksamhet, men där tyvärr inte kyrkolagens anda och mening sedan har fullföljts vad gäller tjänsteinnehavarnas språkliga kunnande. Man har alltså inte från kyrkomötets sida beaktat Ålands särställning, i alla fal enligt motionärernas uppfattning.

 

Vi vet alla att den fadäs, om vi väljer att kalla den så, som gav upphov till en intressant debatt under fjolåret och blev sedan en upprinnelse till att vi fick ett nyväckt intresse också vad gällde valet av representant till kyrkomötet och stiftsfullmäktige från åländsk sida.

 

Så några ord om Färöarna. Jag tror att vi även här kan ta modell av färingarna och låta oss inspireras av deras arbete med att skapa ett eget kyrkoland. Färingarna har stretat på och det tog dem sammanlagt tio år att åstadkomma detta från det idén först kläcktes till förverkligandet. Det är med intresse jag har tagit del av korrespondens med färöiska kyrkliga företrädare där de betonar att de är mycket nöjda så här långt med reformen. Det är en relativt färsk reform på Färöarna med eget kyrkoland.

 

Kostnaderna har nu och då dykt upp som ett argument mot ett eget åländskt kyrkoland och därmed också mot ett eget åländskt stift. Jag skall återkomma till stiftsfrågan lite senare. Ålands nyvalde representant i kyrkomötet och i stiftsfullmäktige Peter Lindbäck har kartlagt penningflödet från och till Åland vad gäller kyrkostyrelsens centralfond, alltså den fond som på olika sätt stöder församlingarna. Hans slutsatser är att under de fem senaste åren har de åländska församlingarna betalat in ca 1,3 miljoner euro till fonden och fått tillbaka ungefär 2,6 miljoner euro. Det betyder att vi då skulle ha ett ”underskott” om 1,3 miljoner under denna femårsperiod. Siffran är naturligtvis intressant för det är den siffran som är indikation på hur stor ekonomisk belastning som vi skulle välja att ta på oss ifall vi skulle ha ett eget kyrkoland. Det är nämligen ofrånkomligt att skall vi fungera som ett eget kyrkoland så bör någon ta det tunga ekonomiska ansvaret för kyrkobyggnaderna, för den unika miljön inklusive naturligtvis begravningsplatserna och därför är siffran 1,3 miljoner av stort intresse. Vi kan naturligtvis ha olika uppfattningar om summan, men sett ur andra kostnadsposter förskräcker den inte mig. Vi kan återkomma till kostnaderna om någon så önskar. Vi kan i alla fall notera att under den berörda aktuella femårsperioden, som Peter Lindbäck undersökte, har det varit en mycket stor aktivitet inom de åländska församlingarna. Man har satsat på allehanda projekt, utbyggnad av församlingsgårdar, begravningsplatser, det har även funnits en stor kostnadspost för att få ihop skärgårdsförsamlingarna till en enda enhet. Jag tror att femårsperioden i det långa loppet är ganska rätt visande vad gäller den faktiska budgetbelastningen.

 

Varför då ett eget kyrkoland? Ja, naturligtvis vi språkfrågan och jag tror inte att jag är ensam om att bli lite frustrerad över reaktionerna bl.a. inom Borgå stift när den åländska språkproblematiken blev aktuell under fjolåret, dvs. att man t.o.m. från biskopens sida inte visade minsta förståelse för att man skulle fullfölja Ålands svenskspråkiga status även in i kyrkolagen. Det är naturligtvis den oviljan att respektera Ålands särställning som är ett av motiven. Vi måste få välja de personer vi vill till olika kyrkliga ämbeten under förutsättning att de naturligtvis fyller de övriga formella villkoren, men det är inte så att en tjänsteinnehavare på det svenskspråkiga Åland skall vara tvungen att söka dispens ifall man inte kan uppvisa ett intyg över nöjaktiga kunskaper i finska språket.

 

Den andra biten i motionen tar fasta på jordägandet, den problematik som finns i att det är utanför Åland varande myndigheter som besluter om och hur åländsk jord skall nyttjas. Här vill jag, fru talman, passa på att rätta ett fel som har smugit sig in i hemställningsmotionens text. Det är kyrkostyrelsen och ingen annan som tar beslut om avyttring av fast egendom, medan däremot domkapitlet tar ställning till utarrendering när det gäller längre än tio år. Det felet är enbart mitt, och det är bra att det noteras i det stenografiska protokollet.

 

Detta betyder att den åländska friheten vad gäller jordägandet inom församlingarna begränsas till rätten att utarrendera ett markområde max tio år. Där upphör s.a.s. bestämmanderätten. Vad gäller den fjärrstyrningen och vilka effekter den får skall jag inte gå in på så många exempel, men på det personliga planet, inom Jomala kommun, har vi t.o.m. fått bakslag vad gäller att äga 1000 kvadratmeter, som på inget sätt kan nyttjas för någonting annat i och med att det ligger inklämt mellan olika vägar; det finns absolut inget annat nyttjande av markområdet, men ändå valde man från kyrkans högsta styrande att säga, att, nej, man får icke avyttra det! Man gjorde det inte ens till en prisfråga. Tar vi andra liknande exempel där församlingar försökt att i samverkan med sitt eget lokala samhälle bidra till en utveckling så har man kört huvudet i väggen. Här har vi naturligtvis en viktig bit som kunde bli aktuell inom ramen för en sådan utredning om Åland som eget kyrkoland.

 

Vilka andra positiva effekter skulle man då kunna hoppas på med en ny kyrkostatus för Åland? Personligen är jag övertygad om att det i likhet med Färöarna skulle leda till en aktivering, ett utökat intresse för kyrkan, för de egna församlingarna. Jag tror att en sådan vitalisering ändå är nödvändig och ihop med den förnyade, förenklade administration som man kunde förvänta sig skulle man få en helt ny kyrka där lekmännen i högre grad kunde vara med och styra och ställa medan prästerskapet mera koncentrerade sig på de teologiska budskapen och tolkningarna.

 

Jag nämnde tidigare detta med eget stift. Det är viktigt att komma ihåg att skapandet av ett eget stift skulle inte automatiskt lösa bl.a. språkproblematiken i och med att vi i så fall fortfarande skulle vara bundna av kyrkolagen och kyrkoordningen. Det är inte en utväg s.a.s. utan det måste till andra åtgärder.

När det gäller processen för att åstadkomma ett eget kyrkoland är det ofrånkomligt att det är självstyrelselagen som i så fall måste justeras. Här har vi igen en behörighetsfråga. Vi kan som hastigast notera att trossamfundsfrågan berörs även inom ramen för den ramlagsmotion som ltl Roger Jansson m.fl. tidigare har lämnat in som man skulle kunna lösa med en genomgripande revidering av självstyrelselagen. 

 

När det gäller behovet av aktion från åländsk sida tror jag att den är angelägen och den är angelägen därför att jag tror inte att man inom kyrkan i Finland kommer att göra de önskvärda ändringarna som skulle behövas i gällande kyrkolagstiftning.

 

Därför, fru talman, hoppas vi på ett positivt bemötande från kulturutskottets sida.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller underskottet på 1,3 miljoner euro vore det av stort intresse att veta hur stor själva fonden är. Fonden har väl också en avkastning som borde komma Åland till del.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Jag har inga uppgifter om hur stor fonden är. Jag har inte heller tagit reda på avkastningen, utan avkastningen är de understöd som ges för bl.a. byggnationer och samarbetsprojekt, som man kan kalla sammanslagningen av församlingarna. Kulturutskottet får i så fall får fördjupa sig i om det finns en avkastningssida, men det kan jag inte tänka mig annat än de direkta beslut som fattas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

När jag hör detta känns det lite som att okej, nu har partiet Ålands Framtid inte fått Åland självständigt, så vi tester lite med församlingarna, kanske vi där kommer vidare och får ett eget kyrkoland!  Det är också några andra partier som har blivit inlurade i fällan. Jag tyckte nämligen inte att det var så mycket som ltl Harry Jansson hade att komma med i sitt anförande. Det var språkfrågan och det var markområde, skall man ta de positiva verkningarna var det ett ökat intresse för kyrkan och förenklad administration. Det skulle vara intressant att då höra om ltl Harry Jansson har varit i kontakt med församlingarna och dess personal om hur den förenklade administrationen skall se ut. När jag själv har varit i kontakt med personal som jobbar i församlingen säger de tvärtom, de är mera oroliga för det merarbete som kommer till, om det överhuvudtaget går att ta över behörigheten.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Det är inte förvånande att man från den socialdemokratiska bänken förringar vikten av vårt svenska språk och jordägandet. Det förvånar inte att man ifrågasätter att man skall vara aktiva när det gäller den biten. Jag skulle vilja säga att precis som med svenska språkets ställning förbehåller sig Ålands Framtid rätten att försöka påverka inom ramen för gällande statsrättliga system, att tillsammans med andra progressiva partier försöka förbättra för ålänningarna och i detta fall för församlingarna. Vi är nog alla motionärer övertygade om att det här är nödvändigt att få till stånd för att bl.a. vitalisera och förenkla. Jag tycker att kulturutskottet kan fördjupa sig i den färiska positiva bilden av ett eget kyrkoland, så kanske ltl Göte Winé blir positivt överraskad!

 

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Nu har det varit fråga om präster som måste kunna finska här på Åland, men man kan söka undantag och bli behörig ändå, om jag har förstått det rätt. Eftersom språkfrågan är så stor här, så är det flera bekymmer som uppstår därför att vi i dag tillhör Borgå stift? Är språkfrågan det verkliga problemet eller är det någonting annat som motionärerna söker med motionen? Jag har förstått att de som jobbar inom församlingarna ser sig isolerade från de övriga församlingarna i Finland genom att de har ett otroligt utbyte, bl.a. mycket ungdomsverksamhet, diakoniarbetet osv.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winés inlägg ger mig tillfälle att understryka att det att man är ett eget kyrkoland förhindrar inte att man har ett fortsatt samarbete i östlig och västlig riktning där man vill ha samarbeten, typ inom ramen för ungdomssidan. Tvärtom kan detta leda till en vitalisering av hela den åländska kyrkoapparaten och få upp ett intresse för kyrklig aktivitet. Jag tycker nog att motionen är mycket tydlig vad gäller tyngdpunktsområden språket och jordägandet. Det kan inte hjälpas, men det är inte bara kyrkoherdarna som man avkräver nöjaktiga kunskaper i finska utan det gäller alla tjänster som har högskoleexamen. Det är just detta med att det krävs dispens, att du inte är automatiskt berättigad utan detta intyg över nöjaktiga kunskaper, det är det som är lite stötande sett ur den åländska särställningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Det här är en motion som jag naturligtvis gärna skulle godkänna så här rätt upp och ner, om det vore möjligt att godkänna den! Men det finns i alla fall anledning att diskutera frågorna. Vi hörde redan av ltl Harry Jansson att rätt forum är naturligtvis församlingarna för att starta den här diskussionen, och jag kommer till det. Under min tid som landskapsstyrelseledamot väckte jag diskussionen om vårt eget stift på Åland och jag kan inte påstå att jag hade någon särskild framgång då, långtifrån! Men det var kanske lika bra att det inte hände någonting för efter det har bestämmelsen om språket kommit, och det är alldeles riktigt att skulle vi ha varit ett eget stift hade vi varit tvungna att rätta oss efter det, vilket vi måste göra nu också tillsvidare. Det har hänt olika saker sedan dess och speciellt det jag just nämnde: frågan om språkbestämmelserna är besvärlig. Det sägs från stiftet i någon skrivelse att det har väckt negativa känslor. Det är säkert sant hos dem, men det har väl kanske väckt andra känslor hos oss på Åland, folk har vaknat till och insett att kanske man borde försöka ändra på någonting, det tror jag. Som vi hörde har vi en ny medlem i såväl kyrkomötet som stiftsfullmäktige och vi har anledning att tro att de åländska frågorna kommer att lyftas.

 

Den fråga man måste ställa sig på Åland är: Vill vi ha en egen evangelisk-luthersk kyrka på Åland, som det skulle heta i så fall? Om vi vill det, skall vi tillsammans agera för det och då är det någon som skall ta initiativ till det, och det initiativet måste komma från församlingarna, anser jag. Jag vet – jag har varit med i mer än 20 år i Hammarlands kyrkoråd – att det finns ett stort intresse, men det finns ett litet men och det är det att församlingarnas verkställande organ är kyrkoråden och kyrkoråden leds av kyrkoherdarna; av naturliga skäl brukar inte kyrkoherdarna vilja ändra på någonting, de är inte intresserade av förändringar, det är trots allt tryggt och säkert att ha det som man har det, man vet vad det är och vi hörde lite i replikväxlingen av ltl Göte Winé att man tycker att det är bra, man vet vart man skall vända sig osv. Men problemet är att initiativet bör komma från kyrkoråden och så länge vi har kyrkoherdar som inte vill detta är det jättesvårt att få detta till stånd, så här gäller det bara att försöka jobba. Jag kan förstå kyrkoherdarna, man vill inte bita den hand som föder en, det är förståeligt. Det är en gammal kultursedvänja, man bugar för överheten. Men om församlingarna vill väcka frågan om en egen evangelisk-luthersk kyrka på Åland skall naturligtvis lagtinget bistå med nödvändigt lagstiftningsarbete, skapa de regelverk som behövs med att skapa garantier för att stöda byggnaderna. Vi hörde redan av motionsställaren att markerna är församlingarnas och vi skall komma ihåg att kyrkorna är också församlingarnas; även om det är domkapitlet och stiftet som bestämmer om dem så är det församlingarna som äger kyrkobyggnaderna.

 

Man kan läsa i Kyrkpressen om Nokia som helt plötsligt har skapat en evangelisk-luthersk församling och gått ur det normala; det är klart att det kunde vi också göra, det blir en modell frikyrka, det är ingenting som hindrar att vi gör, det får man göra, som Missionskyrkan, Pingstkyrkan osv., men då tappar man kyrkobyggnaderna och det tror jag ingen på Åland vill utan man måste nog komma till ett system där vi får kyrkobyggnaderna med oss ifall vi skulle bli ett eget kyrkoland.

 

Vi hörde exempel från Färöarna. Det är alldeles riktigt att det har varit positivt på Färöarna. Vi hörde också om pengarna och jag har samma uppgifter om 1,3 miljoner kontra 2,6 miljoner euro. Det är riktiga siffror, men då skall man komma ihåg att dessa 1,3 miljoner som man betalar in till centralfonden är pengar som man skulle ha i den egna åländska kyrkan för egen användning i församlingarna, så man kan inte riktigt räkna plus och minus heller. Samtidigt finns det en liten brasklapp som jag hörde om i dag och det är att man planerar förändringar inom kyrkomötet att minska verksamhetsutgifterna till församlingarna, man skall möjligen stöda kyrkobyggnader, men det är lite osäkert. Det här betyder att det blir mindre pengar till församlingarna ännu från centralfonden, så det kanske är skäl att fundera på de här frågorna.

 

Viktigt är att om man skulle komma igång med någonting så tror jag att det är väldigt viktigt att man har en enighet i framförandet, som så ofta när vi skall göra några förändringar från Åland. Här måste församlingarna, lagtinget, i den mån lagtinget är med och också vår medlem i kyrkomötet och stiftsfullmäktige vara på samma linje så att det inte förs fram två olika budskap utan ett enda budskap, men det är ju kyrkan van vid att det skall vara ett budskap!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jo, gärna lämnar jag in en motion till om det önskas i det här ärendet! Jag reagerade lite på det sista som ltl Gun Carlson sade om att det fordras enighet från åländsk sida. Jag hoppas att avsikten var att säga tillräcklig eller rimlig enighet därför att den där totala enigheten har förstört så mycket möjligheter för oss redan när det gällt att komma framåt i förhandlingar i olika sammanhang när motparten har krävt den här enigheten av oss. Den är i allmänhet omöjlig att uppnå i så här stora frågor. Jag kan tänka mig en kvalificerad kvalificerad majoritet eller någonting sådant där, så får vi vara nöjda!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Herr talman!

En mycket intressant motion! Jag måste börja med att rätta det som ltl Göte Winé sade i en replik att det skulle ha varit ett initiativ som för första gången kom från Ålands Framtid. Läser man vårt framtidsavtal från dryga tio år tillbaka så hade vi den här frågan med redan då, så initiativet har väckts långt, långt tidigare än motionen. Vi har nämligen lyft fram Åland som ett eget kyrkoland redan i vårt framtidsavtal.

 

Ltl Harry Jansson har lyft fram mycket av de grunder som vi motionärer hade och som naturligtvis ligger i de självstyrelsepolitiska frågorna: markinnehavet, språket osv. Det som jag ytterligare skulle vilja lyfta fram vad gäller de här frågorna handlar om att jag ser en möjlighet också för församlingarna att då faktiskt – och då menar jag också församlingsmedlemmarna och de lekmän som i dag finns med i styrandet av dem – få en väldigt odemokratisk struktur på styrningen av församlingarna att bli betydligt mycket mera demokratisk. Ltl Gun Carlson var redan inne på att vi har fortfarande på det sättet att t.ex. kyrkoråden leds av kyrkoherdarna, det är någonting som vi hade i den sekulariserade delen av världen, kommuner och liknande, där hade vi den typen av styrelsesätt för många, många år tillbaka i tiden; det var medan vi ännu hade borgmästare som drog s.a.s. också stadsstyrelsens eller kommunstyrelsers möten, var både föredragande och beslutande, vilket för min del känns väldigt främmande. Det tror jag också skulle vara en sådan sak som man faktiskt skulle kunna göra i det läget att vi fick en egen lagstiftning på det här området. Man brukar också prata om det att nu har vi i och för sig ingen stadskyrka rakt av i Finland i dag, men däremot finns kopplingarna till staten, t.ex. genom beskattningsrätten som man har i kyrkorna. Jag ställer mig inte alls främmande till det att man i ett läge där man också får en egen lagstiftningsbehörighet församlingarna då också få börja uppbära medlemsavgifter precis på samma sätt som övriga. Jag ser inte att det är ett bekymmer i sig att ta över de här bitarna.

 

Det har också framskymtat i debatten att vi inte skulle ha möjlighet att titta på de här frågorna därför att man säger att beslutanderätten skulle finnas hos kyrkan själv. Det är delvis sant och delvis inte sant därför att pratar vi om ett eget stift är det på det sättet att då är det kyrkomötet som har initiativrätten till frågorna. Pratar vi däremot om ett eget kyrkoland handlar det mera om hur vi sätter upp grunderna för hur kyrkolagstiftningen skall vara och då är det en självstyrelsepolitisk fråga. Där har som jag ser det inte kyrkomötet överhuvudtaget någon slags egen initiativrätt. Det är fråga om de överhuvudtaget har någonting att göra med den biten; det är snarare en fråga mellan Ålands lagting och Finlands riksdag. Därför tycker jag också att det är intressant att nu titta på förutsättningarna. Vi skall komma ihåg att det i motionen står att det vi motionärer är ute efter är en utredning kring förutsättningarna. Det kommer säkerligen att bli på det sättet att utskottet kommer att börja titta på förutsättningarna, men jag hoppas på att vi skulle kunna komma till det i kulturutskottet att ge landskapsregeringen uppdraget att faktiskt granska det här närmare för jag är helt enig med de övriga talarna här i dag att initiativet till att gå vidare och skapa den egna kyrkan skall komma från församlingarna. Men vi måste kunna titta på möjligheterna att göra det här i ett tidigare skede.

 

Debatten startade före vi hade motionen, inför de kyrkoval som vi hade till både kyrkomötet och till stiftsrådet så diskuterades dessa frågor och på något sätt kan man ändå säga att det finns en beställning också från de åländska församlingarna som har valt våra representanter dit, att man visar på att där finns ett stöd också för de här tankarna. I valrörelsen, om vi kallar det så, berättade också tydligt och klart den som blev vald till både kyrkomötet och stiftsfullmäktige att det här var en av de tänkbara alternativ som man hade, så jag tycker också att församlingarna på det viset har visat lite av sin ståndpunkt här. Naturligtvis behöver det ytterligare och det är det vi nu kan göra från landskapets sida genom att titta på förutsättningarna att göra det här. Det finns ett antal olika saker vi måste titta på, framför allt den ekonomiska sidan. Byggnaderna har också nämnts som naturligtvis hör intimt ihop med ekonomin. Men det skall bli synnerligen intressant att i kulturutskottet få vara med och titta närmare på det här och jag hoppas också att vi skall kunna hitta en enighet så att vi kan ge landskapsregeringen ett uppdrag att jobba vidare med de här frågorna.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

Det är en spännande problematik som tas upp i motionen och man förvånas över hur många kyrkligt intresserade det plötsligt finns i de olika partierna! Jag kan inte tänka mig att det beror i första hand på religiösa skäl utan att det handlar mera om vem som skall ha makten över de åländska församlingarna. Språket har här anförts som ett motiv och sedan markegendomarna som församlingarna har. Det är klassiska element i självstyrelsepolitiken: makten över den åländska jorden skall stanna i åländska händer och landskapet skall förbli enspråkigt svenskt. Det ligger nära den klassiska diskussionen om Ålands autonomi. Vi skall i och för sig först invänta kulturutskottets betänkande, men man vill tillsätta en kommitté för att utreda frågan om Åland som ett eget kyrkoland, kallar man det. Jag har litet svårt med det begreppet, jag tänkte först när jag hörde det att det liknar lite Disneyland eller något annat land som man har byggt upp de senaste åren som turistaktiviteter. Vad är ordet kyrkoland för någonting? Sagoland, kyrkoland! Nog är det mera korrekt att säga en åländsk kyrka och ha det som en utgångspunkt för diskussionen.

 

Motionen har nu aktualiserats som en följd av språkkraven som tydligen kyrkan har på de anställda, de som anställs inom de åländska församlingarna och det är i och för sig värt att granska och också viktigt att förändra. Men enligt kyrkolagens 3 kap. 5 § sägs det: ”I landskapet Åland är församlingarna enspråkiga.” Punkt slut!  Det är helt klart för kyrkomötet att de åländska församlingarna är enspråkiga och därför torde det ändå vara ganska logiskt för den åländska representanten i kyrkomötet att följa upp det och få till stånd en ändring i fråga om språkkraven som ställs på dem som skall anställas till de åländska församlingarna. Att man sedan från vissa kretsar här i lagtinget tar tillfället i akt att driva självstyrelsepolitik är ganska följdriktigt och gör att frågan blir betydligt större än det som egentligen var upphovet, dvs. språkkrav för anställning inom församlingarna på Åland.

 

Man har här gjort jämförelser med den danska kyrkan och det är nog ganska illa valt eftersom den danska kyrkan är en renodlad statskyrka. Staten Danmark och det danska folketinget har ytterst lagstiftningsrätten och sköter också den danska kyrkan. Men så är det inte i Finland, utan Finland har en folkkyrka, vilket i praktiken betyder att det är kyrkomötet som beslutar om alla förändringar av kyrkolagen. Riksdagen har mera av en fastställighetsuppgift. Tidigare var det så att endast de som var medlemmar i kyrkan fick sitta med när riksdagen fattade beslut om ändringar i kyrkolagen. Detta har man tagit bort. Men i praktiken betyder det alltså att alla mera substantiella förändringar av kyrkans inre angelägenheter sköts av kyrkomötet. Min bedömning är nog den att om det är svårt att övertyga Finlands riksdag om att utvidga Ålands behörighet, så är det ettervärre med kyrkomötet! Att splittra den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är nog någonting som biskoparna inte kommer att gå med på och inte med ett språkpolitiskt argument som grund, utan den problematiken måste nog lösas inom ramen för den gällande ordningen. Man kan naturligtvis ändå roa sig med att diskutera de här frågorna för att det uppkommer många intressanta tankar om framtiden, men jag tycker att det kanske är lite girigt att genast börja tala om markegendomarna som man är ute efter. Det kommer åtminstone att vara spiken i kistan för den här förändringen, om man nu eftersträvar det.

 

En orsak till att jag tycker att det låter intressant är det att den representant som valdes in i kyrkomötet också har talat om detta med Åland som ett eget kyrkoland. Det kanske skulle vara bra att en något bredare krets på Åland granskar förutsättningarna för det här. Det var i valkampens hetta inför valet till kyrkomötet och stiftsfullmäktige som den här frågan kastades fram. Som det visat sig är det ekonomiskt en ganska dålig affär för de åländska församlingarna. Det är så att hela kyrkans förvaltning inte bara är en fråga om jorden och kyrkobyggnaden utan framför allt alla de anställda har egna avtal och en egen avtalsdelegation osv., så det kommer nog inte att vara någon lätt sak att övertyga dem om att kanske lämna den ordningen. I allmänhet är de offentligt anställda väldigt rädda om sina positioner och inte så snabba på att gå med på förändringar. Men det finns mycket inom kyrkan och församlingarna som är kolossalt byråkratiskt. Det skulle vara på sin plats i ett modernt samhälle att ge församlingarna mera ansvar och delegeringen borde vara större. Det kunde man också titta på i en arbetsgrupp eller kommitté.

 

Herr talman!

Jag har som sagt ingenting emot detta, men jag tror att utsikterna för ett eget kyrkoland är ytterst minimala för att inte säga obefintliga. Jag vill dock inte förta någon möjligheten att trots det utreda frågan om Åland som ett eget kyrkoland.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag får tacka ltl Barbro Sundback för ett i grunden positivt anförande. En rad av de frågeställningar som ltl Barbro Sundback tar upp passar sannerligen in i ett kommande kommittéutredningsuppdrag.

Vad gäller specifiikt termen ”kyrkoland” syftar det naturligtvis på religionsfrihet och det faktum att vi har flera religiösa samfund, missioner, verksamma på Åland; då bör man inom ramen för en sådan ordning betona just religionsfriheten och då blir termen ”kyrkoland” passlig. Tar vi färingar som exempel hör 85 procent till det evangeliska trossamfundet medan resterande är uppdelat på olika frikyrkliga och andra liknande missioner. Det är därför ”kyrkoland” kanske är den bästa termen.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det sista var i och för sig intressant, men jag måste säga att jag inte uppfattade den inre logiken. Genom grundlagen är vi alla tillförsäkrade religions- och trosfrihet, varenda en, också vi ålänningar får tro på vad vi vill och bilda vilka församlingar vi vill. Men om vi skall ha rätt att bära upp skatt t.ex. måste vi nog om vi skall vara med i en sådan organisation vara med i den evangelisk-lutherska folkkyrkan i Finland. De övriga församlingarna har inte sådana rättigheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Frågan om vilka möjligheter vi har rent konstitutionellt är intressant. Ltl Barbro Sundback och jag har kanske lite olika syn på vad som är möjligt och inte möjligt samt hur fördelningen mellan riksdag och kyrkomöte är. Det är en sak som vi naturligtvis måste titta närmare på i behandlingen i kulturutskottet men framför allt i en kommande utredning. Som jag ser det handlar egentligen kyrkomötets makt om ett slags initiativrätt och det är sist och slutligen, som ltl Barbro Sundback var inne på, riksdagen som ändå fattar det slutgiltiga beslutet. Då förstår jag också att det blir problem vad gäller att organisera ett eget stift därför att det handlar om det inre arbetet i själva kyrkan. Däremot om det handlar om att fördela möjligheten till att ha kyrkolagstiftning så borde inte det falla inom samma ”konstitutionella diskussion”. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Jag förstår ltl Johan Ehns resonemang och det är möjligt att man kan föra det resonemanget till slut, men om kyrkomötet inte ställer sig positivt till ett eget kyrkoland så ser jag inte vilka politiker eller politiska partier i riksdagen som skulle ge sitt huvud för en sådan fråga. Rent realpolitiskt finns det inga motiv för någon annan än den åländska riksdagsmannen att försöka föra igenom en sådan fråga i riksdagen. Till den finska enhetsstatens grundväsen hör att den finländska evangeliska kyrkan har den autonoma ställning som den har. Den är väldigt stark och den kommer nog inte riksdagen att försöka ändra på.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag förstår också det resonemang som ltl Barbro Sundback för och det är därför jag tycker att det är intressant att nu kunna gå vidare just i de frågorna för att se vilken väg som är möjlig eller inte möjlig i det här fallet. Jag hävdar fortsättningsvis att det är en väldigt stor skillnad på att diskutera kyrkans inre angelägenheter och att diskutera ett förhållande som handlar om vem som har möjligheten att stifta lagar framför allt inom ett visst område. Samma bekymmer har vi egentligen med all typ av självstyrelselagstiftning. Det kan alltid finnas de som har en annan syn och inte tycker att Åland skall kunna få bestämma över det här, men ändå har vi lyckats under årens lopp att också föra över vissa typer av behörighet. Jag tror precis som ltl Barbro Sundback att det här kommer inte att vara lätt, men inte har vi ryggat tillbaka för den typen av orsaker tidigare utan snarare tvärtom – vi måste jobba vidare på det då.

 

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman!

Det är en ganska bra jämförelse med självstyrelselagen och kyrkolagen. Egentligen skulle man kunna säga att kyrkomötet har en starkare position gentemot riksdagen än Ålands lagting tidigare hade åtminstone i relation till självstyrelselagen. Nu är det så att ändringar i självstyrelselagen kräver vår acceptans, men skillnaden är att kyrkomötet själv bereder och gör sin lagstiftning och inhämtar riksdagens ja eller nej. Riksdagen går inte in och petar i lagstiftningen, så där kanske man kan hitta lite nyttigheter också i den här diskussionen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Olof Erland:

Talman!

Oberoende av de religiösa utgångspunkterna är denna fråga en fråga om makt i en viss sfär. Det handlar om att det finns problem som har att göra med det åländska samhällets allmänna karaktär, dvs. vi har självstyrelse därför att vi skall kunna skydda det svenska språket eller bevara, utveckla, hur man vill uttrycka det och samma sak med jordförvärv. Vi har också genom självstyrelsen möjlighet att utforma vår demokrati s.a.s., vårt beslutsfattande att modernisera det så långt vi vill. Därför kommer kyrkosystemet, såsom det är utformat i Finland, i kollision med våra förväntningar, åtminstone för många av oss. Den här motionen ser jag  nog inte som någon sorts självständighetskonspiration utan helt enkelt att det här är någonting som behöver diskuteras. Jag ser tre utgångspunkter.

 

Den första är naturligtvis en liberal utgångspunkt, att det är församlingarna som bestämmer, det är där medlemmarna finns. Den andra aspekten är egentligen den statsrättsliga. Jag tror att motionspresententatören var inne på det ganska mycket. Egentligen borde man tala om varken stift eller kyrkoland utan om kyrkosjälvstyrelse. Kyrkosjävlstyrelse tycker jag att vi skall ha;  även som en ganska normal församlingsmedlem som inte engagerar sig i kyrkans organisation desto mera är verksamheten viktig och verksamheten skall vi ha makt över, för att nu använda det uttrycket, kontroll, kunna vara med, kunna delta, kunna vara kyrkomedborgare på Åland. Då har vi alltså möjligheter att parallellt med självstyrelsen ha inflytande över språket, jordförvärv och liknande. Den tredje aspkten är detta med stift, byggnaderna samt ekonomin osv. Jag ser inte någon fara i att ta en strid, om man uttrycker det på det sättet, med Borgå stift därför att de värderingar som man har gett uttryck för där är inte demokratiska, de är inte i paritet med den syn vi har på språket och tjänsteförhållandena; när det gäller jordförvärv och ekonomi kanske det är en mera administrativ förvaltningssak. Frågan är sedan om vi skall bli ett eget stift. Ja, det låter komplicerat och där tror jag att enigheten som efterfrågades nog kommer att vara den sedvanliga treoenigheten, dvs. det är i det här skedet en för stor sak att lyfta ut Åland och göra det till ett eget stift. Då skulle vi helt ta över behörighet och lagstiftning, och varför inte utreda också det. Men jag tror att man inte borde avstå från att diskutera den här frågan för att man tror att det är omöjligt att riksdagen är si och så utan berättigade krav skall alltid framföras.

 

När det gäller enighet hade lagtinget förra året en motion om inflytande i EU som var enig och riksdagen behandlade den med kanske inte positivt förkastande men ett förkastande med vissa inslag av förståelse mellan raderna, om man uttrycker det litet mera inlindat. Där tror jag att det kanske är ett avstamp som gjordes för att komma en liten väg när det gäller EU. Jag tycker att den här frågan skall engagera också självstyrelsemyndigheterna på det sättet att den statsrättsliga aspekten skall föras in, i utskottet eller i någon kommitté, men det är klart att något tåg som rusar på här till ett eget kyrkoland tror jag inte på. Kyrkostift är också någonting som man behöver fundera bra mycket mera på.

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Olof Erland för ett konstruktivt anförande. Det gläder mig att vi står varandra nära även i denna fråga. Vad gäller målet och medel får man inte haka upp sig på att vi har valt benämningen kyrkoland. Kan man via en åländsk kyrkosjälvstyrelse uppnå de målsättningar som anges i motionen, så vad är bättre än det! Vi skall absolut ta tillvara den typen av diskussioner och det gläder mig att ltl Olof Erland anser att det här är en berättigad fråga och att det är någonting som vi bör utreda närmare. Jag tycker att den samfällda debatten bådar gott inför kulturutskottets kommande behandling.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Som alla känner till har ltl Harry Jansson och övriga Ålands Framtid och jag en hemlig allians! Den går ut på att vi skall jobba för de åländska medborgarnas bästa, det är vi överens om och det skall vi göra också i den här frågan. Jag tycker att begreppet kyrkosjälvstyrelse nog inte är så dumt. Nu kör vi med det!

 

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman!

Absolut! Det är vårt uppdrag att alltid tillsammans försöka hitta lösningar som är bra för ålänningarna och att få en lösning på språkfrågan och jordfjärrstyrningen, om vi kallar det så, är sannerligen viktiga angelägenheter för oss alla. Jag ber att få önska ltl Olof Erland en trevlig helg!

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Jag säger som man gör på åländska ”ävenledes”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att det var synnerligen trevligt att lyssna till ltl Olof Erlands anförande. Det gav också ytterligare aspekter som är viktiga att beakta i den fortsatta behandlingen av denna fråga. Begreppet kyrkosjälvstyrelse måste jag säga att jag tyckte var väldigt slående för det är precis det som är grunden i den motion som finns inlämnad. Det är det som är tanken och målet. Det handlar säkert mycket om, precis som också ltl Olof Erland var inne på, hur man lägger orden och vad man använder för vokabulär. Vi skall också ta med begreppet kyrkosjälvstyrelse i den fortsatta behandlingen. Det var ett fyndigt uttryck som vi absolut skall titta vidare på.

 

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Här kanske vi har den här treenigheten: det bygger på en tanke, sedan hittar man ett begrepp och så kommer handling, så vi är på väg!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Herr talman!

Med tanke just på treenighet och alliansen som hade bildats här fanns det bara två där ännu, så vi kanske också får ansluta mig själv och det frisinnade partiet i den treenigheten, så kommer vi vidare även denna helgdagsafton!

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman!

Som sagt, alliansen är hemlig, men i Bryssel var vi tre, nu är vi två och nu tycker jag att vi tar in Ehn, så blir vi tre! Jag får också önska alliansen en trevlig helg.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om självstyrelseambassadörer. (HM 18/2007-2008).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman: Herr talman! I den närmast berusade positiva stämningen vill jag inte lägga sordin med ytterligare ett ärende på den stämningen, så jag föreslår att ärendet bordläggs till den 25 april så att vi nu får ta helg.

 

TALMANNEN: Ärendet kommer att bordläggas. Jag ber följande talare uttala sig om tidpunkten för bordläggningen.

 

Ltl Johan Ehn: Herr talman! Jag ber att få stöda tidpunkten för bordläggningen.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet är bordlagt till plenum den 25 april. 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 13:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om samarbetskonsekvensbedömning för kommunerna. (HM 22/2007-2008).

 

Föredras för remiss ärende nr 14:

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om införandet av elektronisk röstning via internet. (HM 28/2007-2008).

 

Föredras för remiss ärende nr 15:

Vtm Gun-Mari Lindholms hemställningsmotion om lag om redovisning av valfinansiering. (HM 29/2007-2008).

 

 

Ärendena nr 13, 14 och 15 avförs från dagordningen. Det meddelas senare när dessa ärenden upptas till behandling i lagtinget.

 

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 21 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.15.55).