Plenum den 18 september 2013 kl. 13:00
Protokoll
-
1 Förslag till kulturpolitiskt program för landskapet Åland från år 2013
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 12/2012-2013)
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 26/2012-2013)
3 Landskapsborgen för bostadslån
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 21/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 24/2012-2013)
4 Energideklaration för byggnader
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 9/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 13/2012-2013)
5 Förvaltningsuppgifter om djursjukdomar och livsmedel
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2012-2013)
6 Tillstånds- och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 11/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2012-2013)
7 Meddelande angående halvårsredogörelse över budgetförverkligandet år 2013
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2012-2013)
Landskapsregeringens meddelande (M 4/2012-2013)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 26 ledamöter närvarande.
Bordläggning
1 Förslag till kulturpolitiskt program för landskapet Åland från år 2013
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 12/2012-2013)
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2012-2013)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 06.11.2013. Godkänt.
Talmannen föreslår en förändring i föredragningslistan så att ärende 7 behandlas före övriga ärenden.
Remiss
2 Ålands ombudsmannamyndighet
Landskapsregeringens lagförslag (LF 26/2012-2013)
Enligt arbetsordningens 44 § beslutar lagtinget på förslag av talmannen till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Diskussion.
Minister Gun-Mari Lindholm
Talman! Efter en lång och intensiv debatt om ekonomi och näringsliv så hoppas jag att jag har lite energi kvar att diskutera och debattera den här lagstiftningen.
Vi föreslår strukturella förändringar på många områden. Vi förväntar oss också att kommunerna ska strukturera om olika verksamheter och funktioner. Därför är det glädjande att vi själva kan visa att vi omorganiserar och strukturerar om våra funktioner och verksamheter. Det här är ett sådant exempel.
Idag har vi en diskrimineringsombudsman, en patient- och klientombudsman, en barnombudsman och en konsumentombudman.
Diskrimineringsombudsmannens tjänstetid är idag 60 procent av heltid. Diskrimineringsombudsmannen har också en diskrimineringsnämnd.
Patient- och klientombudsmannen har en tjänst på 100 procent. Ungefär 40 procent av tiden hanterar man klientärenden och 60 procent av tiden hanterar man patientärenden. Inalles har man ungefär 200-250 ärenden per år. Till sin hjälp har klient- och patientombudsmannen också ett förtroenderåd.
Till barnombudsmannen har man tillfört, från en socialinspektör inom förvaltningen, att till 20 procent arbeta med förbyggande frågor i relation till FN:s barnkonvention.
När det gäller konsumentombudsmannen så har vi ett avtal med Finland, det är mycket finsk behörighet inom det här området. Vi har ett avtal på Åland med Finland. Konsumentombudsmannen går under kansliavdelningens budget. Till sin hjälp har konsumentombudsmannen en konsumenttvistenämnd som också är lagreglerad. Konsumenttvistenämnden är mera ett rättsskyddsorgan för den enskilda och den nämnden ger också utlåtanden till domstolar.
Så ser det ut idag. Flera olika personer sitter på olika håll men hanterar egentligen lite liknande ärenden ur det perspektivet att man ska motverka och förhindra diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning samt trygga och främja barnens intressen och ta tillvara barns rättigheter.
Senast när den här frågan diskuterades, kanske mer livligt, här i salen var år 2005 när lagen om diskrimineringsombudsmannen instiftades. Då sade man också i det arbete att man hade för avsikt att mera centrera och man skulle ha en lagstiftning som mera tog fasta på funktion och att man kunde samordna funktionerna i en helhet. Det blev inte så den gången. Jag kommer väl ihåg det för jag deltog själv i den debatten och tyckte att det var tokigt att man inte gjorde det då. Därför är jag alldeles särskilt glad att vi kan presentera det här från regeringen idag. Vi föreslår att man samordnar, effektiviserar och att den här sårbarheten med flera små myndigheter istället blir en myndighet där sårbarheten blir mindre påtaglig. Man ska alltid mötas av en person när man ringer, oavsett vilket ärende man har når man alltid en person. Man möts inte av en information att man är tjänstledig, har semester eller är sjuk. Det ska alltid finnas någon som svarar på den frågan man har och kan lämna frågan vidare när den rätta personen är på plats.
Jag hoppas att den här myndigheten på sikt också ska kunna hantera funktionerna, oavsett till vilken tjänst man är anställd så ska man kunna lite av allting.
Tjänsterna dras in för de personer som är anställda idag och tjänsterna inrättas istället i den nya myndigheten. Genom arbetsordningen och de nya avtalen har man också möjlighet att reglera både innehåll och procenten för de olika funktionerna.
I den nya lagstiftningen reglerar man också att en av de här personerna ska fungera som myndighetschef. De här ska gälla i max fem år, men man kan också bestämma att man har en myndighetschef under kortare tid. Myndighetschefen ska hantera budget, arbetsordning, verksamhetsplan och verksamhetsberättelse och kärar och svarar för myndighetens vidkommande.
Alla tjänsters arbetsordningar ska också innehålla att var och en av personerna inom myndigheten kan tillföras myndighetschefskapet. Det är inte bundet till en viss person inom myndigheten. Om den som har varit myndighetschef slutar så kan vem som helst inom myndigheter tillföras myndighetschefskapet. Det kan också vara bra att man har detta tidsbundet så att flera inom myndigheten kan ha chefskapet.
Myndighetschefen kommer också att anställa, inrätta och dra in tjänster i enlighet med budgetmedel som finns till förfogande.
Det som skiljer sig från dagens uppställning är att dagens förtroenderåd och diskrimineringsnämnd, som inte är lagreglerade, dras in. Istället kommer man att ha en ombudsmannanämnd till vilken man kommer att söka professioner från de här olika områdena.
Ja, det var ungefär vad jag hade tänkt säga om detta. Det finns inte något ikraftträdelsedatum. Vi inväntar lagtingets behandling och när den har gått genom lagstiftningskontrollen, som brukar ta tre-fyra månader, så kommer vi att påbörja en ny myndighet där de här funktionerna är samordnande. Det kan bli på vårkanten 2014, det hoppas vi i alla fall. Tack.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det är säkert klokt att man sammanför de här olika enheterna av den orsaken att man alltid ska kunna få kontakt med en person. Vi liberaler hade önskat att man hade gått ett steg till och det får vi återkomma till.
Som det är idag och som det kommer att fortsätta att vara så är det väldigt otydligt för ålänningarna. Vi har en diskrimineringsombudsman vars makt begränsar sig till offentlig sektor; landskapet och kommunerna. Vi har en arbetarskyddsbyrå som begränsar sig till arbetslivet. Sedan har vi en minoritetsombudsman, den finska minoritetsombudsmannen, som också är verksam på Åland. Det är väldigt krångligt för ålänningarna.
Min konkreta fråga är: Man håller på att revidera diskrimineringslagen i Finland, har landskapsregeringen varit aktiv i det arbetet och kommit med remissutlåtande?
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det stämmer att man har haft en väldigt snäv tolkning vad beträffar diskrimineringsombudsmannens uppgiftsområden. Man har haft den inställningen att arbetarskyddet på Åland hanterar det privaträttsliga och det privata näringslivet, eftersom det hör till finsk behörighet. Det är inte alls sagt att vi behöver göra det på det sättet. Vi har fört diskussioner med justitieministeriet om att man också kan ändra på det. Vi har den här snäva tolkningen som man har haft under åren. Diskrimineringsombudsmannen kunde också hantera frågor som hänför sig till det privaträttsliga området. Men man har också arbetarskyddet som hanterar det i Finland, så på det sättet har vi samma sak. Det hindrar inte att diskrimineringsombudsmannen ändå har ett förebyggande arbete på båda sidor.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det är inte riktigt det jag vill komma åt. Vi pratar om strukturer här nu. Det som vi vill komma åt av funktionaliteten för ålänningarna, ålänningar som upplever sig diskriminerade. Nu har vi en lag som är fast vid diskrimineringsombudsmannen, medan man reviderar hela sin diskrimineringslag på rikssidan och som också berör väldigt många ålänningar. Har man alls funderat på om detta fasas ihop? Tar de fasta i varandra? Blir vår diskrimineringslag och rikslagen, som inte är vår behörighet, men som berör ålänningarna helt galet? Har man landskapsregeringen något sådant?
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Jag vet inte om jag missuppfattar ltl Sjögren? Jag försöker säga att vi för diskussionerna om att diskrimineringsombudsmannen på Åland kunde hantera mera än vad man gör idag i förhållande till den uppdelning man har haft vad beträffar lagstiftningen. Arbetarskyddet har varit mera på det privaträttsliga området, men där kunde man överföra det på diskrimineringsombudsmannen på Åland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag fäste mig vid de ekonomiska konsekvenserna. Det står: ”När det gäller de ekonomiska konsekvenserna torde den nya lagstiftningen inte medföra några omfattande extra kostnader”. Vi har just pratat om halvårsrapporten och att man ska vara sparsam och hålla igen på extra kostnader. Ska myndigheten ha två personer anställda på heltidhelårsbasis? Blir det billigare än idag? Finns det någon analys på detta? Eller betyder ordet ”torde” att man uppskattar bara?
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Den analysen har vi nog gjort. Det kommer att bli billigare eftersom man kommer att sitta tillsammans, man kommer att var mera tillsammans och man har alla kontorsutrymmen gemensamt. Man kan utnyttja utrymmena på ett annat sätt mot idag när man har människor som sitter i varsina rum. Om en person hanterar flera av de här funktionerna så är det bara en person i samma utrymme. Det säger sig självt att om man slår ihop de här funktionerna, som flera personer hanterar idag till att ha en eller två personer som gör det, så då måste det också bli inbesparingar.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Man hyser en viss rädsla för alla sammanslagningar och reformer. Många gånger har det visat sig att det inte blir inbesparingar. Jag förstår vad minister Lindholm säger och det hörs väldigt bra servicemässigt och funktionsmässigt.
Måste man starta upp med två heltidsanställda eller kan man starta upp med en myndighetschef som sedan ser om det behövs en till person som jobbar heltid?
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Idag jobbar klient-och patientombudsmannen heltid. Med det antal ärenden som man har så ser vi att det är svårt att dra ner arbetstiden. Diskrimineringsombudsmannen har 10-14 ärenden per år. Barnombudsmannen har inte på det sättet ärenden utan har mera förebyggande uppgifter. De här kan man slå ihop. En synergieffekt får man om man sitter i samma utrymme som datainspektionen, det har vi också tänkt. De är två separata myndigheter eftersom datainspektionen måste vara en fri och oberoende myndighet också från förvaltningen och från andra myndigheter. Men man har också effekter av att man sitter fysiskt tillsammans.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Gunnar Jansson
Tack, fru talman! Det hela började med Karl den tolfte. När Karl den tolfte, vår dåvarande konung, blev strandsatt i Bender så var det inte särskilt lätt med dåtida kommunikationsmedel att på distans styra riket Sverige-Finland jämte Åland. Det är faktiskt sant att ombudsmannaskapet var en uppfinning som tillkom i slutet av 1600-talet i förbindelse med Karl den tolftes äventyr. Det var en blandning av justitieombud och justitiekanslersfunktion, men det var där som det började. Det här är också förklaringen till ordet ombudsman i det isländska språket, vilket i och för sig beskriver dåtidens tänkande. Ombudsman är i andra språk det mest använda ordet. Ombudsman är ganska svårt att översätta till andra språk. Många språk har valt att använda den svenska termen.
Ändå har jag kritiska synpunkter till detta lagförslag. Beredningen har pågått länge, det känner vi till. Jag förutser redan nu att om det blir lag- och kulturutskottet som bereder ärendet så kommer det att finnas att göra. Vi har ännu inte beslutat om remitteringen. Vi beslutar efter avslutad remiss till vilket utskott ärendet ska gå. Jag är en anhängare av idén att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Om beredningen som har pågått länge är jag ändå förundrad över. På sidan 10 återges en del av hur beredningen har utförts. Jag ska bara nämna två omständigheter. Det ena är, som framgick av ministerns presentation; lagförslaget har betydande personalpolitiska effekter. Men det framgår ingenstans att något fack eller att någon annan personalorganisation har uttalat sig eller ens beretts tillfälle att uttala sig. Om det förhåller sig så illa så förmodar jag att det blir ett hörande i utskottet. Som vi vet så bara övergångsbestämmelser i sig i första lagförslaget innehåller fackliga godbitar.
Den andra invändningen som kanske är lite allvarligare, och som jag har svårt att hänga med i, i förbindelse med beredningen och facklig aktivitet, finns i första lagförslagets 3 § punkt 4. Kan det verkligen vara så att ombudsmannamyndigheten ska övervaka tjänstekollektivavtal? Det står så, 4) övervaka praxis, tjänstekollektivavtal, principdokument och stadgor angående tjänstemännens anställningsförhållanden. Jag hittade ingen närmare beskrivning i detaljmotiveringen vilken typ av övervakning det rör sig om. Jag kan förstå vad som avses. Men rent fackligt så vet jag inte riktigt hur det ska gå till att en myndighet, i många fall part, ska övervaka avtal och uppenbarligen säga till den andra parten vad som gäller. Vi har ju avtalsfrihet i vårt system. Det om detta.
Jag börjar med fenomenet myndighet. Jag vet inte men jag får en känsla av att vi har en övertro i självstyrelsepolitiken på myndigheter, att offentliga uppgifter av olika kaliber ska utövas av myndigheter. Vi har redan en stor mängd myndigheter och jag är långt ifrån säker på att det ska förhålla sig på det sättet.
Kanske minnesgoda kollegor kommer ihåg att jag, så långt jag kunde, motsatte mig den omständigheten att gymnasieskolan skulle bli en myndighet. Men jag förlorade. Det får vi finna oss i politiken. Det fråntar mig inte rätten att ha min uppfattning om fenomenet myndighet. Jag vet också att myndigheten Ålands högskola inte är någon höjdare. Det är inte någon lyckad konstruktion.
Det fanns en tid när det t.o.m. betraktades som ett idealtillstånd att den offentliga myndighetsutövningen i självstyrelsesystemet utövades av landskapsstyrelsen, numera landskapsregeringen. Då var det enkelt för mig och alla andra förvaltningskonsumenter, tidigare undersåtar, att gå till landskapsstyrelsen och säga vem man var och vad man ville. Då 1973 tänkte man att självstyrelsesystemet skulle indelas i två delar. Den politiska landskapsstyrelsen skulle huvudsakligen sköta det politiska umgänget med lagtinget och övrigt politiskt umgänge, .medan myndighetsutövningen i Ålands landskapsstyrelse skulle utövas av ämbetsverket. Det här hade också garanterat frihet från ministerstyre och därmed eliminerat behovet av den här typen av myndighetsinrättningar.
Jag ser vad som pågår, så här fungerar vår omgivning. Men med all respekt, i Sverige har man till och med, som vissa av de själva säger, för många myndigheter cirka 260-270. Det sammanhänger uttryckligen med det grundlagsfästa förbudet mot ministerstyre. Där måste myndighetsutövningen vara fri från regeringsmakten. I Finland är det inte så tydligt markerat. Men hos oss kan jag föreställa mig att människor nu är vana vid ministerstyre. Alla känner alla och man ringer upp en minister och säger; "jag har ett problem kan du fixa det där?" Den frågan borde numera egentligen skötas av en myndighet, kanske i det här fallet Ålands ombudsmannamyndighet. Jag vet inte, men jag hoppas att ministrarna vet eller att vi möjligen reviderar lagstiftningen om landskapsregeringens allmänna förvaltning så att förhållandet mellan centralförvaltningen i landskapsregeringen och den myndighetsutövningen som förekommer blir klar och tydlig. Det är det som kännetecknar specialmyndigheter kontra förbud mot ministerstyre.
Jag kritiserar också lagförslaget på den grunden att det är väldigt byråkratiskt. Vi hoppas att det skapas synergi och ska höja kompetensen, men förslaget är oerhört byråkratiskt. Jag ser egentligen inte någonstans hur min eller min grannes tillvaro skulle påverkas av den här reformen. Det är en administrativ, byråkratisk reform som skapar dessa lådor men som inte påverkar serviceproduktion, vilket ju ändå är syftet med all offentlig maktutövning.
Här kommer jag till benämningen Ålands ombudsmannamyndighet. Jag är inte riktigt säker på att Karl den tolfte införde den ordning som vi har i vår offentliga förvaltning, men det skulle inte förvåna ifall det var vid den tiden i varje fall. Namnet på myndigheten säger vad det handlar om, vilket är utmärkande för myndighetsutövning i Finland, Sverige och framförallt i Norden. Visst har det fördunklats lite när man i Finland har börjat använda latinska termer och andra fantasifulla benämningar på myndigheter. Utmärkande är alltså att myndigheter heter det som de gör.
Nu får vi en Ålands ombudsmannamyndighet. Jag tror att det krävs ganska mycket marknadsföring för att få våra medborgare att förstå vad ombudsmannamyndigheten gör. Ska myndigheten vara ombud för mig i en domstol? Innehåller myndigheten just de ombudsmän och övriga funktionärer som lagen säger? Om det är så, hur vet jag att just det som jag har på hjärtat passar in i den ombudsmannamyndigheten? Jag kan föreställa mig att med uppbådande av mycket fantasi och en del energi att utskottet kanske kunde hitta på en bättre benämning på denna myndighet än Ålands ombudsmannamyndighet. Myndigheten för ombudsmän? Hmm! Må vara.
Nu går jag tillbaka till serviceproduktionen. Det är inte alls länge sedan som vi i självstyrelsepolitiska nämnden, värderade kollegor, diskuterade behovet av en JK-funktion i landskapsförvaltningen. Vem övervakar att medborgarnas rätt respekteras och att eventuella fel korrigeras i landskapsförvaltningen? Ja, medborgaren själv. Den här myndigheten ger råd och anvisningar. Jag är rädd att den leder till en situation där en ålänning upplever att någonting har gått tokigt och man går till ombudsmannamyndigheten som säger; ”ja, det här är si och så och varsågod och gå till nästa”. Det representerar inte modern, smidig, offentlig förvaltning.
Nämnden och därmed också lagtinget, efter avslutad diskussion av betänkandet, sade att ansträngningarna om att lösa den här evighetsfrågan om laglighetskontrollen i självstyrelseförvaltningen med arrangemang av typ någon form av JK, landskapsombud eller någonting annat. Det kunde vara en fristående sådan, en kronjurist för regeringen eller ännu bättre, ett folkligt ombud i parlamentet. Ett folkligt ombud skulle tjäna den laglighetsövervakning som ändå grundlagen i Finland och självstyrelselagen för Åland tryggar envar, observera på basen av det personliga tjänsteansvar som kännetecknar vår förvaltning.
Jag vet inte om ministern redan kan ha en åsikt om vad det blev av detta JK eller om utskottet möjligen kan fördjupa sig i den frågan? Den frågan får inte lämnas, den får under inga omständigheter lämnas, i all synnerhet om vi ytterligare ska driva vidare utvecklingen av självstyrelsesystemet.
Vi kommer ihåg att otaliga JK-avgörande inleds med att ”det har sedan gammalt ansetts att justitiekansler i Finland även har behörighet att granska lagenligheten i landskapsregeringens och dess myndigheters hantering.” Det är en rätt som är långtifrån självklar, men det är någonting som har växt fram i brist på bättre. Man kan ju inte lämna åländska rättssökande i sämre ställning till följd av självstyrelsesystemet, alltså har JK och JO tagit sig an dessa ärenden. Jag vet också att innehavare av dessa ämbeten flera gånger har ställt frågan om det kan vara på det här sättet, borde inte självstyrelsen också sköta om sin egen laglighetsövervakning? Vi ska inte förledas tro att ombudsmannamyndighetssystemet utgör någon sorts laglighetsövervakande service till medborgarna. Det är rådgivning osv. Diskrimineringsombudet kan vidta åtgärder och förelägga viten, men att gå in i ett enskilt fall och säga vad som är rätt eller fel är svagt formulerat i denna lagframställning. Jag förstår naturligtvis att man med det här förslaget inte vill skapa något JK-arrangemang. Men jag är rädd för att med ett sådant här system så skjuts den frågan in i en oviss framtid och det är inte bra.
I 21 § i lagförslag nr 1 på sidan 26 talas om avtal. Det är en bra paragraf. ”Inom landskapets behörighet kan ombudsmannamyndigheten sluta avtal inom ramen för myndighetens ordinarie verksamhet om inte landskapsregeringen beslutar någonting annat.” Betyder det här också att ombudsmannen myndigheten kan köpa tjänster? Jag tror att det ska tolkas på det sättet. Varför kan man inte upphandla en del av de här sakerna hos de specialister som finns? Vi hörde redan i replikväxlingen här hur diskrimineringsombudsmannafunktionen är synnerligen oklar reglerad i förhållande Finland-Åland och det kan inte det här lagförslaget ens försöka bota utan det här är en del av systemet. Enligt min mening beskrev ministern det här helt korrekt. Så här är det. Men hur ska t.ex. medborgaren i Hindersböle förstå att i ett visst ärende så vänder man sig till den egna ombudsmannamyndigheten men i något annat ärende så får man att gå någon annanstans? Det här blir svårt för att sedan inte tala om minoritetsombudsfrågorna, de är ytterligare komplicerade. Om avsikten med 1 § är en upphandling av förvaltningsservice då är det bra, att det inte enbart är frågan om praktikaliteter eller administrativa avtalsarrangemang.
Jag saknar också den diskussion som har förts i andra sammanhang om tillsyn av aktiviteter som landskapsregeringen har gett tillstånd eller koncession till. Det kan vara så att en sådan reglering inte ens hör hemma i det här sammanhanget, men den bör inte glömmas. Vi har ju många gånger diskuterat hur landskapsregeringen ska övervaka sig själv. Det är väsentligt att man har någon utomstående som har den kompetensen och de befogenheterna. Att övervaka sig själv betyder att övervaka aktiviteter som landskapet ger tillstånd till. Vi har ju diskuterat penningautomatföreningen ett antal gånger osv.
Fru talman! Jag kanske inte går längre. Jag ser framför mig en livlig debatt för de sittande i utskottet. Jag har nu kanske ställt mera frågor än vad jag har gett svar på och det är ju avsikten med remissdebatter. Tack.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Det är bra att man ställer frågor, jag hoppas också att man får svar. Några av svaren ska jag försöka ge här.
Ltl Gunnar Jansson säger att det här mera är administrativa åtgärder och att det betyder ingenting för den enskilda. På sida 9 under punkten 5.2 skriver vi om att ha bemanning på plats så att klienterna och patienterna initialt kan få hjälp oavsett om att rätt ombudsman finns på plats. Sedan kan man samarbeta i större utsträckning. Det är direkt förbättringar för den enskilda.
När det sedan gäller lagstiftningen om diskrimineringsombudsmannen så säger man att det finns oklarheter, det håller jag inte med om. Däremot kan det vara oklarheter om tillämpningen har varit riktigt hittills. Vi avser att göra förtydligande på detta.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Jag sade att det här förslaget ger synergieffekter och förhoppningsvis också högre kompetens i myndigheten, flera ser, hör och kan säkert mera än vad enskilda kan. De administrativa synergieffekter som beskrivs på sidan 9 känner jag väl till. Vad jag menar är tillgängligheten för människor, möjligheten för människor att förstå vad det handlar om och servicen som sådan, effektiviteten i servicen. Man kan hålla med om att blotta existensen av möjligheter till åtgärder ofta verkar preventivt. Det är naturligtvis de få fall där prevention missar som är problematiska och då krävs det god hand.
Minister Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Tillgängligheten blir ju förstås starkare när det finns flera personer och man möts aldrig av en gul lapp på dörren att man är på semester. Det är ju direkt förbättringar för den enskilda.
När det gäller underlaget till den här lagframställningen så gjorde en tjänsteman inom förvaltningen en utredning som vi hade som grund. I det arbetet efterhördes samtliga tjänstemäns inställning och man hade möjlighet att komma med olika förslag, vilket vi sedan tog till oss och till stora delar har vi följt det, vi har följt nästan allt. De olika tjänstemännen har också haft möten med mig och med andra inom förvaltningen. Samtliga som idag arbetar inom de här funktionerna har varit med i det här arbetet.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Ingen kan anklaga diskrimineringsombudsmannen för att ha varit särskilt tillgänglig. Det är också min uppfattning. Hon, likt Karl den tolfte, försökte sköta sina ärenden från utlandet och gör det väl uppenbarligen nu. Man kan ju inte ha det på det sättet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Talmannen påminner om att personer som inte kan försvara sig inte ska debatteras i salen.
Ltl Christian Beijar, replik
Fru talman! Min replik tangerar det som minister Gun-Mari Lindholm var inne på. Jag kan ändra återupprepa det så blir det så småningom en sanning.
Ltl Gunnar Jansson talar om att man skapar någon sorts förvirring, att medborgarna blir väldigt förvirrade vart de ska vända sig. Jag tycker snarare tvärtom. Som här har framkommit så just genom att man samordnar den här funktionen och sätter dem tillsammans så blir det ju ännu bättre och lättare för Hindersbölebor och övriga personer. När man vänder sig till den här myndigheten så om man råkar vända sig till fel person så får man information på stället var rätt person befinner sig. Ur den synpunkten så är den här samordningen alldeles utmärkt.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Talman! Den administrativa samordningen, den fysiska samordningen, den är utan vidare till hjälp, det är alldeles klart. Jag hänvisade till den historiska utvecklingen där myndigheterna ofta heter det som de sysslar med. Det är allmänheten till vägledning. Jag såg det som en utväg att kanske hitta på ett bättre namn för myndigheten än att det endast är en ombudsmannamyndighet. Det här är frågan om marknadsföring och naturligtvis om medvetenhet om vad som gäller. Nog går det väl att förklara det här, men jag tror inte att lagen skulle förlora på en tydligare benämning av myndigheten.
Ltl Christian Beijar, replik
Fru talman! Tack för den repliken. Då är vi i alla fall överens om det som jag sade början, att det de facto ändå blir bättre för medborgarna.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Talman! Det är nog att dra lite väl långtgående växlar på en sådan här diskussion. En lag är ju en abstrakt normering av en aktivitet. Verksamheten avgörs av aktörerna i den. Jag tror inte nivån på servicen där avgör så mycket om var den finns och hur den finns, det är nog människorna i den som ska se till att produktionen är god, snabb, effektiv och människovänlig. Enligt min mening är det nog människorna som är viktigare än strukturen.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Wille Valve
Tack fru talman! Inledningsvis välkomnar jag att historiska personer som Karl den tolfte gör entré i vår debatt. Jag tycker att det berikar debatten.
Moderata lagtingsgrupperna är mestadels positivt inställd till detta förslag och principerna bakom denna reform.
Jag vill i det här sammanhanget också tillåta mig några personliga reflektioner kring särskilt ombudsmannanämnden.
Konsumenttvistenämnden kan vi inte gärna vara utan med tanke på det som står i självstyrelselagens artikel 30 punkt 10, men med ombudsmanna- nämnden kan man sätta ett frågetecken för. Så här står det i lagförslaget om ombudsmannanämnden: ”Enligt landskapsregeringens förslag ska nämnden inte ha några egentliga myndighetsuppgifter utan ha karaktären av ett rådgivande organ vars uppgift är att bistå ombudsmannamyndigheten i dess verksamhet. I nämnden ska ingå medlemmar som företräder olika intresseinriktningar inom ombudsmannamyndighetens verksamhetsområde, med undantag för konsumentrådgivningen som har sin egen bistående nämnd.” Alltså det är inte några direkta myndighetsuppgifter utan ett slags bollplank, kanske med kunniga människor från t.ex. barnskyddet som kan bidra med sin sakkunskap. Det är ett bollplank som träffar myndigheten 8-9 gånger per år. Det kan ju verkligen hända att ombudsmannamyndigheten behöver det här för att effektivt trygga medborgarnas rättigheter t.ex. för att se till att barnets bästa alltid ligger i fokus i enlighet med barnkonventionen.
Om vi tittar på det från andra sidan så ska vi minnas att i dagsläget har vi skilda nämnder för likabehandling av barnrätt, klient- och patienträttigheter. Den åtgärden att vi samordnar verksamheterna i en ombudsmannanämnd betraktar jag i princip som ett positivt steg.
Fru talman! Jag går till mig själv för fyra år sedan då jag var medlingsansvarig på Ålands medlingsbyrå. Jag hade ansvar för all medling för brottsmål och tvister på Åland. Jag brottades med rättssäkerhetsproblem, juridiska problem och moraliska problem. Jag hade då inget bollplank i form av en nämnd, däremot hade jag hierarkiskt sett en högre nämnd på statens ämbetshus som jag hade ett annat förhållande till. Då det behövdes bollplank kontaktade jag i regel mina kollegor på fastlandet, som brottades med samma regelverk och samma frågeställningar, och ibland kontaktade jag de mera erfarna frivilliga medlarna på Åland.
Vad vill jag då säga med detta? Ja, jag vill vara tydlig med att egentligen vill jag inte lyfta fram ombudsmannanämnden specifikt utan principen. Behöver vi en nämnd som inte riktigt kan placeras in i någon direkt hierarki? I det här specifika fallet kan man argumentera för att det redan finns bollplank, både inom och utanför organisationen där samma rättsregler och praxis tillämpas. Men, man kan vända på steken, man kan tycka att en ombudsmannanämnd är oundgänglig för att trygga tillgång till sakkunskap för ombudsmannamyndigheten och t.ex. att barnens bästa konsekvent sätts i främsta rummet i enlighet med barnkonventionens grundsatser. Jag kan tycka att det är rätt att tänka efter på den här punkten. Jag hoppas att lag- och kulturutskottet fördjupar sig.
Om vi höjer blicken från själva nämnden mot ett bredare perspektiv så hoppas vi moderater att den här reformen är ett första steg mot ytterligare effektivering av ombudsmannamyndigheten och att det på sikt kan och bör leda till minskade utgifter, vilket är vår uppgift i det rådande ekonomiska läget.
Avslutningsvis, herr talman, gillar vi de synergieffekter för kvalité som särskilt lyfts fram i punkt 5.1. ”Att myndigheten fysiskt lokaliseras tillsammans med annan landskapsmyndighet, eventuellt att vissa ekonomiska vinster kan uppnås genom samlokalisering, gemensam reception, posthantering, telefon, teknisk utrustning, möteslokaler, utan att det i juridisk mening finns några band mellan dessa myndigheter.”
I stora drag är det ett bra förslag. Tack för ordet.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Hur ställer sig moderaterna till ett följande förslag: Titta just på detta med köptjänster, vi kan egentligen dra paralleller från den här diskussionen till den diskussion som vi hade om polislagen. Det finns kompetens och behörighet öster om oss och där finns det ombudsmän med hela staber. Hur ställer sig moderaterna till en sådan sak?
Ltl Wille Valve, replik
Den saken har jag faktiskt inte reflekterat över i det här sammanhanget. Jag tycker att det är en sak som vi i lag- och kulturutskottet kan fördjupa oss i.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! I kollegan Valves anförande förstod jag att moderaterna betraktar det här som en del av en pågående process. Vågar jag då tro att moderaterna inte har övergivit tanken på en laglighetsövervakning i självstyrelsesystemet, dvs. någon form av JK-funktion, trots detta?
Ltl Wille Valve, replik
Det är riktigt att moderaterna betraktar det här som ett pågående process. Vi går in i den processen med öppna ögon.
Vad gäller den sista delen så anser jag att det är för tidigt att svara på det.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Carita Nylund
Tack, herr talman! Jag vill börja mitt anförande med ett citat. För några år sedan hade ett av mina barn i hemläxa att göra en skrivuppgift om barnkonventionen. Jag vill läsa upp en liten del av den hemuppgiften. ”Barnkonventionen är en bestämmelse om barns bästa. Många länder är med på den. De länder som är med på den lovar på allvar att alltid tänka på barnens bästa, t.ex. att man inte bli mobbad eller slagen på vägen till skolan. I ett land kan det till och med vara krig när man ska gå till skolan, det är olagligt. Ibland måste länderna ändra sina lagar så att de blir bra för barn, till och med Finland måste göra det ibland.” Man kunde lägga till att till och med Åland kanske måste ändra sina lagar ibland så att de blir bra för barn.
Talman! År 2010 lämnade den obundna lagtingsgruppen, med ltl Danne Sundman i spetsen, in en finansmotion om just samordning om ombudsmannaverksamheten. Nu står vi här idag med det lagförslaget på föredragningslistan. Vi i obunden samling är naturligtvis väldigt glada för det och välkomnar det här lagförslaget med acklamation.
Lagförslaget är ett exempel på en strukturell förändring som både är nödvändig och framåtsyftande. Viljan att effektivisera landskapets verksamhet ska alltid finnas med i det politiska arbetet. Vi är övertygade om att det här lagförslaget är en sådan effektivisering och samtidigt en förbättring av verksamheten.
De nuvarande ombudsmannauppgifterna sköts parallellt med andra arbetsuppgifter eller som deltidssyssla i kombination med andra arbetsuppgifter. Två anställda vars huvudsyssla är ombudsverksamhet är ett lyft. Jag är övertygad om att syftet att främja och trygga den enskildas rätt till likabehandling kommer att uppfyllas i högre grad med liggande lagförslag.
Jag är personligen glad åt att detta lagförslag kommer under min tid här som snart är slut. Jag ser fram emot utskottsbehandlingen. Min förhoppning är, och jag hoppas att utskottet ska kunna bekräfta detta, att genom bildande av denna myndighet ska vi kunna utveckla det förebyggande och främjande ombudsmannaarbetet för barnombudsmannen, patient- och klientombudsmannen, diskrimineringsombudsmannen och konsumentombudsmannen. När det gäller allt detta arbete borde ett av målen vara att så fall som möjligt uppstår och hanteras. En skild ombudsmannamyndighet skulle synliggöra ombudsmännens roll och verksamhet och stärka densamma.
Talman! I den ekonomiska verklighet vi står inför idag är medborgarnas möjligheter att påverka viktigare än någonsin. I tider där befolkningen kanske i högre grad, bl.a. på grund av neddragen service på något område, kan uppleva sig bli orättvis, ojämställt, olagligt eller felaktigt behandlade så är det viktigare än någonsin att de här funktionerna stärks och effektiveras. Många av verksamhetsområdena är tvärsektoriella områden som alltid är aktuella men som kan glömmas bort när ekonomin sätter gränser och kanske riskerar att tänja på gränserna för vad som kan anses ur ett medborgarperspektiv vara rätt och riktigt. Att vända sig till en ombudsman är en konkret handling som man som medborgare kan ta till om man känner sig felaktigt behandlad. Som exempel på en förbättring på detta kan nämnas förtydligandet av barnombudsmannens ansvarsområden och arbetsuppgifter i 4 §. Där framgår det tydligt att till uppgifterna hör att övervaka politiska beslut som kan påverka barns rättigheter. Det känns extra viktigt för mig personligen.
Det här ett lagförslag som den obundna lagtingsgruppen har sett fram emot och välkomnar. Min förhoppning är att utskottet ska kunna konstatera att detta lagförslag avsevärt kommer att förbättra förutsättningarna för ombudsmannaverksamheten som helhet. Tack.
Ltl Katrin Sjögren
Talman! Man kan vara överens om ambitionerna i landskapsregeringens förslag, det som egentligen är självstyrelsens dilemma, att få personer ska behärska stora kompetensområden. Det säger sig egentligen självt att patient- och klientombudsmannen har en hundraprocentig tjänst. Nu ska vi ha en till tjänst som ska innehålla barnombudsman, diskrimineringsombudsman och hela konsumentbiten. Det blir igen väldigt stora krav på de här tjänstemännen.
När det gäller själva lagförslaget så hade vi vissa konkreta direkta funderingar. Ministern sade att chefskapet skulle kunna begränsas till fem år. Men man för ingen sådan diskussion om en begränsad anställning med ombudsmännen. Vi vet att det blir krävande tjänster och man kan inte gå på rutin i det här ärendet.
Vi har vissa dubier kring funktionaliteten. Strukturen är helt okej men vi har fortfarande den här uppdelningen i behörigheten. Det finns en förvirring hos ålänningarna vart man ska vända sig. Diskrimineringsombudsmannen är begränsad till offentlig sektor, till landskapsmyndigheterna och till kommunerna, medan vår arbetsskyddsbyrå, som lyder under Åbo och Björneborgs arbetarskyddsdistrikt, ska ha hand om statstjänstemän och privaträttsligt anställda när det arbetslivet. Sedan har vi den finska minoritetsombudsmannen som också ska handlägga ärenden när det inte berör arbetslivet. Nog är ju hela det här väldigt snårigt.
Från liberalernas sida, som ltl Gunnar Jansson var inne på, så vill vi titta på om det finns möjlighet att köpa tjänster. Det finns ombudsmannafunktioner i Finland. Kanske vi behöver sätta det åländska krutet på en JK, att vi behöver ta ett större grepp på hela den här frågan. Nu ser vi på en enda liten del. Vi vet också att man i Finland reviderar hela diskrimineringslagen, man gör ett jättejobb som har pågått under flera år. Man utvidgar lagstiftningen och diskrimineringsskyddet betydligt. Den nya lagen ska gälla både privat och offentlig verksamhet. Det betyder att tillämpningsområdena för den nya lagen ökar. Övervakningen ska också effektiveras. Tjänsten som minoritetsombudsman ska ersättas med en tjänst som diskrimineringsombudsman. Var kommer självstyrelsen in i hela det här? Är våra lagar aktuella och moderna eller släpar vi efter?
Man utvidgar också skyldigheten till likabehandling. Vad jag har förstått så har landskapsregeringen inte alls varit aktiv när man på fastlandssidan har reviderat den stora diskrimineringslagen.
Jag får inte de här boxarna riktigt på plats. Jag ser också att utskottet har ett ganska stort jobb att göra. Vi vill att man öppnar ögonen och ser på lite oortodoxa lösningar som verkligen skulle höja kompetensen men också effektivera och spara pengar. Tack.
Ltl Christian Beijar, replik
Herr talman! Det var ett intressant anförande som ltl Sjögren höll. Historiskt sett så när nuvarande lag om diskrimineringsombudsmannen tillkom så förekom det diskussioner om huruvida man från riket skulle köpa de här tjänsterna eller inte. Dåvarande landskapsregering och lagting beslöt att vi skulle ha en egen funktion. Jag ser att vi nu klart och tydligt får en ombudsmannamyndighet. Sedan kan vi därefter ytterligare utveckla lagstiftningen. Det finns inget som säger någonting emot det. Nu gäller det mera att få den gemensamma myndigheten att fungera.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det här bli samma diskussion som vi hade med polislagen. Där var liberalernas syn väldigt pragmatisk, vi blev beskyllda för allt möjligt; självstyrelsefientliga, finnälskare och annat. Vi har facit idag. Vi kan konstatera att den lagen som vi tog då inte har fungerat. Det har inte varit bra lagstiftning. Det har inte gagnat självstyrelsen, det har inte gagnat ålänningarna. Kan man då tänka sig att man tänker lite annorlunda, på ett lite annorlunda sätt och öppnar sina sinnen istället för att man kör direkt samma spår som man alltid har gjort? Det här är en fördomsfri diskussion inför remissbehandlingen. Vi vet att man står i beråd att föra en supermodern diskrimineringslag till riksdagen i riket. Vi halkar efter. Ja, strukturer, men hur ser vår diskrimineringslag ut? Vi halkar efter.
Ltl Christian Beijar, replik
Herr talman! Det ena utesluter ju inte det andra. I det här fallet får vi den här myndigheten. Sedan kan man ytterligare utveckla lagstiftningen, även utgående ifrån hur rikslagen så småningom börjar se ut. Varför skulle detta uteslutas?
Ltl Katrin Sjögren, replik
Nej, det kanske utesluter, men vi vet alla om våra lagberedningsresurser och vilket stort arbete det är. Är det inte lite att backa in? Man måste titta på funktionen, se på servicen och vilken diskrimineringslagstiftning man vill ha inom självstyrelsen, istället för att se på strukturen och hur det ska se ut för förvaltningen och tjänstemännen.
Ett återkommande tema och citat i liberalerna är; hur blir det bättre? Det är gjort för förvaltningen men hur blir det för Vera i Knutsboda? Man måste ju modernisera hela diskrimineringslagstiftningen i så fall. Nu pratar vi om tjänstemän och strukturer.
Ltl Sara Kemetter
Tack, herr talman! Jag vill kort kommentera ltl Katrin Sjögrens analys nu när jag har fått ordet. Det här är ett steg att vi får en gemensam myndighet. Det ena utesluter ju inte det andra. Jag tror att vi är ganska enade i den frågan. Det är klart att vi också ska börja titta på den nya lagstiftningen, men en sak i sänder. Det är framförallt kunden som är i centrum för att skapa trygghet och att främja likabehandling. Det är A och O, det är viktigast. Därför stöder den socialdemokratiska lagtingsgruppen det här lagförslaget och ser positivt på att upprätthålla de här förvaltningsfunktionerna. Det tryggar och främjar den enskildes rätt till likabehandling och framförallt barnets, vilket också framkom i ltl Carita Nylunds anförande.
Det andra som är bra med det här lagförslaget är effektiviteten. Vi skapar en effektivare förvaltning, vi kan öka kompetensen men också rättssäkerheten.
Det tredje är att det är ekonomiskt hållbart. I framtiden hoppas vi åtminstone att det kommer att leda till minskade utgifter, så att vi här också ser en vinst i helheten.
När jag går vidare in i texten så är det några saker som utskottet eventuellt kan titta på. På sidan 7 har man gjort en bedömning av nuläget. Jag kan nämna att man tidigare har gjort liknande reformer i Sverige. Det här är inte någonting nytt. Jag tror att det här har legat i bordslådan ganska länge men äntligen har man fått detta på bordet. Det är jättebra.
Jag har en fråga när det gäller sidan 9 i punkt 5.3 gällande jämställdhetskonsekvenser och konsekvenser för barn. Skulle utskottet kunna titta närmare på detta: ”I egenskap av myndigheter med särskild uppgift kan den nya organisationen aktivt främja barnets ställning och rättigheter i det åländska samhället.” Här skulle man gärna ha sett en analys angående på vilket sätt det kan främja barnets ställning och rättigheter. Jämställdhetskonsekvenser framförallt för barnen är så otroligt viktigt, det skulle utskottet kunna titta på lite mera.
Utskottet skulle också kunna ha en vidare analys när det gäller ekonomiska konsekvenser och ”möjligen kan det bli frågan om extra kostnader”. Okej, lönetillägg och så vidare men har man på lång sikt sett hur det här kommer att minska utgifterna för landskapet? Man skulle kunna titta lite utanför boxen, såsom liberalerna föreslår här, ifall man skulle kunna hitta kostnadseffektiva lösningar.
Det är otroligt bra att detta har kommit igång. Vi från den socialdemokratiska gruppen har egentligen inte några flera frågor annat än att vi är mycket nöjda med att det kommer att bli en oberoende myndighet för det här stärker ytterligare rättssäkerheten för individen.
Vi ser inga problem med att lag- och kulturutskottet tar hand om det här ärendet. Tack.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det blir nog väldigt mycket efterhandskonstruktioner. Nu pratar man om att man ska modernisera diskrimineringslagen. Jag är inte riktigt tillfreds med svaren som jag har fått när det gäller hela det paketet som pågår på rikssidan.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Jag vill klargöra vad som händer på rikssidan. Det är två skilda saker vi nu sysslar med. Nu håller vi på att skapa en ny myndighet, vi försöker sammanföra de här tjänsterna. Sedan har vi något helt annat på gång i riket och det är en ny lagstiftning. Jag tycker inte att man ska blanda ihop de här två sakerna.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Men nog har det ju betydelse eftersom den lagstiftningen också berör ålänningarna.
Ltl Sara Kemetter, replik
Det är klart att den lagstiftningen berör ålänningarna. Det är klart att vi framöver måste se över den, men i första hand borde vi få effektiv myndighet där vi skapar en säkerhet och trygghet för den enskilda individen i vårt samhälle.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet? Diskussion är avlutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.
Andra behandling
3 Landskapsborgen för bostadslån
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 21/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 24/2012-2013)
Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Diskussion. Ingen diskussion.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om bostadsproduktion för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendet är slutbehandlat.
Andra behandling
4 Energideklaration för byggnader
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 9/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 13/2012-2013)
Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Diskussion. Ingen diskussion.
Först föreläggs förslaget till landskapslag om energideklaration för byggnader för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av plan- och bygglagen för landskapet Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendet är slutbehandlat.
Andra behandling
5 Förvaltningsuppgifter om djursjukdomar och livsmedel
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 22/2012-2013)
Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Diskussion.
Först föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendet är slutbehandlat.
Andra behandling
6 Tillstånds- och tillsynsmyndighet för social- och hälsovården
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 11/2012-2013)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 23/2012-2013)
Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Diskussion. Ingen diskussion.
Föreläggs förslag ett landskapslag om ändring landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslagen om ändring av landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av barnomsorgslagen för landskapet Åland för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 och 4 § landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som ska arbeta med barn för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget till landskapslag om tillämpning på Åland av lagen om nykterhetsarbete för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
7 Meddelande angående halvårsredogörelse över budgetförverkligandet år 2013
Finans- och näringsutskottets betänkande (FNU 22/2012-2013)
Landskapsregeringens meddelande (M 4/2012-2013)
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Jörgen Pettersson
Fru talman! Kolleger, hej alla Ytternäsare, välkomna hit!
Jag har idag till uppgift att presentera finans- och näringsutskottets betänkande kring meddelandet angående halvårsredogörelsen för år 2013. Inte heller idag blir detta någon klang- och jubelföreställning, faktiskt tvärtom. När jag i december senaste år stod här och höll anförande kring budgeten detta år var det med viss oro inför vad som komma skulle. Osäkerhetsfaktorerna var många och svårbedömda. Just den oron som delades med alla mina kolleger i utskottet gjorde att vi i en unik begäran önskade oss en halvårsuppföljning från regeringen. Den har vi nu fått och behandlat och jag önskar jag kunde säga att det ser bättre ut idag. Sanningen är att det redan i fjol kärva finansiella läget sedan dess inte bara blivit värre utan mycket värre. Ändå är det såklart inte hopplöst. Jag tänker dela upp mitt anförande i två delar. Först en presentation av vårt betänkande som ni alla fått och naturligtvis läst. Sedan några betraktelser kring vad som nu borde hända för att vi ska skapa långsiktighet i ekonomin och skänka framtidstro till våra entreprenörer. Det är dags för Åland, ålänningarna och alla i denna sal att på riktigt inse allvaret i situationen. Pengarna rinner ut i allt stridare strömmar samtidigt som intäkterna, till följd av långvarig och strukturell nedgång i den finländska ekonomin, sjunker. Det är tendenser som var för sig är utmanande men båda tillsammans genuint bekymmersamma.
Först en väldigt konkret frågeställning. Vilken har nyttan av halvårsredogörelsen varit? Ska det bli en årligen återkommande process och vilken form ska den i så fall ha? Behöver vi debatten eller räcker det med informationen? I utskottet har vi erfarit att arbetet med redogörelsen absolut inte varit onödigt, tvärtom. Dels kan det framtagna materialet användas i den kommande budgetprocessen och dels har redogörelsen skapat en tydligare kostnadsmedvetenhet i förvaltningen. Det är bra, den ekonomiska obalans som idag råder är varken sund eller något att bygga en framtid på. Halvårsredogörelsen visar kristallklart att det pågående budgetarbetet måste präglas av ytterligare inbesparingar och höjda intäkter på precis alla moment. Fundera gärna kring hur vi från lagtingets sida ska hantera ekonomiska uppföljningar i framtiden. Jag tror tyvärr inte detta år är ett undantag när det gäller ekonomisk tillbakagång.
Betänkandet ni fått är resultatet av ett enhälligt finans- och näringsutskott. Borrar man i detaljer finns säkert olika sätt att betrakta olika frågor, sådan är politiken. Jag är ändå glad över att utskottets medlemmar nått enighet i de breda linjerna. Det är nödvändigt för framtiden att på allvar fatta även svåra beslut. Det ackumulerade underskottet närmar sig fyrtiotre miljoner euro vid årets slut om inget omvälvande inträffar. Likviditeten är alltså skör och måste i fortsättningen noga följas upp. Den stora klumpsumman räcker inte till för att hålla servicen på den nivå där ålänningarna vant sig vid att den ska ligga. När tiderna var goda och företagen gick bra skapades stora skattegottgörelser som plöjdes in i verksamheten. Nu när vi kan blicka tillbaka på fyra år av miljonförluster och krympande bolagsvinster är de goda råden dyrare än någonsin. Det stannar tyvärr inte vid den åländska förvaltningen. De åländska företagen visar för första gången kanske någonsin en sämre tillväxt än företagen i det övriga landet. Under år 2012 ökade företagens omsättning över hela Finland. Inte mycket men något. På Åland sjönk den. Det är ett tecken att ta på största allvar. Sjunkande konkurrenskraft är det absolut sista vi behöver. Vi som sitter i denna sal måste därför fråga oss själva: Gör vi tillräckligt för att företagandet ska växa och må bra? Har vi skapat ett klimat som formar modiga entreprenörer eller är vi på väg att bygga ett samhälle där företagarna inte längre känner sig hemma?
Vår situation beror på olika faktorer, en av dem kan vi tyvärr inte själva påverka. Underskottet växer mest på grund av krympande och oförutsägbara inkomster från staten. Ålands befolkning har vuxit kraftigt men vår klumpsumma ligger kvar på samma procentuella nivå som år 1993 vilket vi hoppas landskapsregeringen fortsätter arbeta för att förändra. Vi är emellertid inte helt oskyldiga själva heller. Som framgår i meddelandet har exempelvis Ålands gymnasium och Ålands polismyndighet båda överskridit sina anslag vilket såklart inte är bra, ramar är till för att hållas, vilket vi från utskottets sida betonat varje gång vi haft chansen.
När det gäller Ålands gymnasium är en förklaring till det inträffade ett kollektivavtal som av allt att döma varit svårt att hantera och som gjort att lönekostnaderna sprängt ramarna. När det gäller Ålands polismyndighet har vi erfarit att anslaget huvudsakligen går till löner och att det råder obalans mellan antalet tjänster och till buds stående medel. I båda fallen finns goda bevekelsegrunder men också en förklaring till att den åländska ekonomin är där den är. Vi har skapat en välfärd och en servicenivå för medborgarna som vi de facto inte har råd med. Det är sanningen och det för vidare till en besvärande slutsats. Om inte pengarna räcker till för att upprätthålla den struktur som vi byggt upp finns inget annat alternativ än att sänka kraven och förväntningarna. Jag vet att detta har mässats många gånger tidigare från denna talarstol men jag vill understryka det ännu en gång. Den skattefinansierade välfärden måste med säkerhet förändras och troligen försämras om det självstyrda Åland ska klara sig i framtiden. Landskapets kostnadsmassa måste minska, inte öka, inte bibehållas utan minska. Tyvärr räcker det inte ens med det utan vi måste också göra precis allt för att på nytt gjuta framtidstro i näringslivet utan vars insatser denna operation inte kommer att lyckas. Allt detta leder mig vidare till några personliga betraktelser över vad vi tillsammans, alla ålänningar, borde göra.
Fru talman! Jag tänker resonera lite kring några företeelser som förekommit i den allmänna debatten de senaste månaderna och åren. Jag skönjer att det alltför ofta tycks handla om att få rätt eller ha fel vilket leder till kollisioner och konfliktungar. I stort sett alla näringslivsorganisationer är idag mer eller mindre öppet kritiska till dagens regering. Rätt eller fel spelar ingen roll, det är rätt och slätt onödigt och kontraproduktivt. Branscherna och människorna i den för besöksnäringen livsviktiga Visit Åland idkar pajkastning mot varandra istället för att jobba för Ålands bästa. Fokus ligger på att förklara för folk varför de har fel och man själv har rätt. Som om det skulle spela någon roll vem som för ögonblicket kör bilen när vägen är på väg att ta slut. Vårt samhälle blir polariserat vilket riskerar leda till ängslan för att göra fel istället för vilja att göra rätt. Vi borde nödvändigt och kraftfullt ägna mer tid åt dialog och mindre tid åt monolog. Om man bara pratar är det som bekant nästan omöjligt att lyssna. I det lilla åländska samhället är det livsnödvändigt att det privata näringslivet och den offentliga förvaltningen jobbar mot en gemensam framtid, inte träter om vems sandlåda som är bäst.
Jag har i tidigare sammanhang från denna talarstol påmint om början av 1990-talet då näringslivets framtidsgrupp på riktigt satte sig ner och diskuterade och analyserade hela Ålands möjligheter i det framtida EU. Då hade vi även ett förvaltningsråd i Ålandsbanken vars medlemmar regelbundet möttes och lärde känna varandra. Där fanns representanter från det politiska Åland och i stort sett alla tongivande näringsgrenar. Man skapade en förståelse för varandras verkligheter. Jag uppfattar att detta saknas idag och jag efterlyser en förändring. Vi är alldeles för små och i större sammanhang utan betydelse för att inte i varje läge försöka hjälpa varandra i förhållandet mot omvärlden. Ålands framgång över tid har skapats av utvecklande och stimulerande konkurrens, stor respekt och en känsla för hela Åland. Dit måste vi tillbaka om detta samhälle ska leva och överleva. Tonen i samtalet spelar roll och även om allt inte var bättre förr finns det nog mycket vi kan lära av den anda som då präglade hela Åland. Det som är bra för näringslivet är nämligen bra för oss alla.
Ålands landskapsregering och Ålands lagting ska sätta upp ramar och fördela budgetmedel men det räcker inte med det. Till era och våra uppgifter hör också att varje dag inspirera det privata näringslivet att fortsätta utveckla, förädla och sälja sina produkter hela Åland till fromma. Det räcker inte att sitta tyst och nicka instämmande. I politiskt ledarskap ingår också att driva på och se till att energier inte används till interna strider när krafterna borde gå till att jobba hårt för hela Ålands framgång. Över precis alla andra frågor hänger den viktigaste frågan av dem alla: Vad ska vi leva av i framtiden? Den frågan borde ägnas mer tid att bena ut, inte att i debatter som ingen begriper gräla om vem som har rätt eller fel. Vi har fått låna Åland av våra barn. Vi har byggt en välfärd som blivit oss för dyr. Då återstår bara en sak, att rätta till detta. Så länge vi kan göra det utan att låna pengar från vår omvärld är vi fria. I det ögonblick vi saknar denna förmåga är vi ofria. Dit vill åtminstone inte jag att vi ska färdas.
Fru talman! Framtiden för Åland vilar i detta parlaments händer. Vår ekonomi är skakig vilket kräver kraftfulla och strukturella åtgärder både på inkomst- och utgiftssidan.
Från finans- och näringsutskottets sida ser vi fram mot en budget och tilläggsbudget som infriar dessa tufft ställda förväntningar och på allvar siktar mot en budget i balans.
Mot den bakgrunden får jag på ett enhälligt utskotts vägnar föreslå att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom. Tack.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Först ska utskottens berömmas för en rask och ingående behandling av detta ärende. Presentationen var i linje med det, med vissa utvikningar.
Vad gäller tillväxten om möjligheten att påverka framtiden så är det avgörande, det är riktigt. Här var jag en anhängare av att utskottet kunde anlita tillväxtrådet. Det lär finnas ett tillväxtråd, tyvärr vet jag väldigt lite om det men det har upplysts om att det finns ett tillväxtråd. Vad jag förstår är tillväxtrådet till för att utgöra den brygga mellan aktörerna i det offentliga Åland jämte det privata Åland i näringslivsfrågor, såsom ekonomiska sekretariatet gjorde på 70-yalet och ekonomiskt råd därefter och nu lär det heter tillväxtrådet. Vad blev det av tillväxtrådets eventuella medverkan i utskottet?
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Fru talman! Tack för en mycket bra fråga från ltl Gunnar Jansson. Från utskottets sida var vi satta under viss press när det gällde behandlingen av detta halvårsmeddelande. Trots det resonerade vi rätt fylligt kring tillväxtrådet och möjligheten att höra representanter därifrån. Dess konturer var kanske inte direkt jätteklara. Därför valde vi att vänta med det hörandet till ett sammanhang som kanske passar bättre. I tillväxtrådets titel så antyds att de blickar mera framåt än bakåt. Jag hoppas att vi får anledning att återkomma till tillväxtrådet i samband med budgetarbetet.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag anser att det är en bra hållning, även på det sättet att utskottet i varje fall har försökt titta lite framåt. Meddelandet har ju skrivningar om både åren 2014 och 2015. Därför ska framtidsfrågorna nog gärna vägas in i den här typen av behandling av ärenden och där kommer, enligt min mening, tillväxtrådet in i bilden, om inte tillväxträder kommer in i bilden, vad kan man då ta till?
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Fru talman! Det är alldeles riktigt som ltl Gunnar Jansson säger. Det var delvis av praktiska skäl som vi den här gången valde att inte fördjupa oss i tillväxtrådets uppgifter. Jag är säker på att vi återkommer till det eftersom utskottet, såvitt jag har bedömt, oftast nog har sin blick mera framåt än bakåt. I behandlingen av halvårsmeddelandet, det första någonsin, så försökte vi också finna former för hur vi ska hantera det idag, men inte bara idag utan också när halvårsrapporten återkommer i framtiden. Jag tycker att det skulle vara bra om de olika grupperna i denna sal tog sig en funderade på detta.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag ska försöka anstränga mig att rikta min replik till huvudanförandet. Jag säger någonting om tillväxtrådet och det som skedde i utskottet.
På liberalernas begäran hade vi tänkt oss ett hörande gällande tillväxt samt höra representanter för tillväxtrådet. Men vi alla, också jag personligen, enades om att vi istället för att, nu i denna brådska, göra ett arbete om tillväxt så skulle vi göra det till ett tema under behandlingen av den ordinarie budgeten senare i höst. Jag tycker att det är bra, då finns det mera tid. En budget siktar mera framåt och det finns all anledning att fokusera på det temat.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Fru talman! I arbetet med halvårsmeddelandet så tvingades vi hålla fokus bakåt. Men vi var nog väldigt sugna på att också blicka framåt väldigt mycket. Det ligger i finans- och näringsutskottets natur att man också måste bygga för framtiden och inte bara se vad som gick fel i fjol.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Nog om detta. I anförandet så framförde utskottsordförande, antagligen i den här delen som lite var vid sidan av själva betänkande, ett resonemang kring de olika parternas ansvar i en rätt så tillspetsad diskussionssits. Rätta mig om jag har fel, men jag uppfattade det som att utskottsordförande, i viss mån, riktade kritik mot andra parter i samhället för att man eventuellt använder sig av för tvära bedömningar och utsagor i olika politiska frågor. Jag menar att det är politikernas och framförallt landskapsregeringens sak att säkerställa sig om att man har ett sådant diskussionsklimat så att man kan föra saker och ting framåt. Politikerna finns till för det. Jag tror att vi ska akta oss för att sätta ansvaret på andra när det egentligen är vår uppgift att se till att vi kan diskutera saker och ting.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Fru talman! Tack för frågan ltl Perämaa. Det vore mig främmande att kritisera folk som inte finns i denna sal. I den mån som det jag sade uppfattades som kritik så tror jag nog att vi alla som sitter i detta rum ska se oss själva i spegeln. När olika organisationer havererar, vilket vi har sett exempel på i detta nu ute i samhället, så är det klart att vi har ett ansvar härifrån, dels som finansiär men sedan också som samtalspartner.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wille Valve, replik
Tack, ltl Petterson. Jag delar flera av ledamotens tankar. Vi lever i en hårt digitaliserad tid där tröskeln är lägre än någonsin för att ringa en mobil. Alla våra mobilnumror finns för övrigt på nätet, ni som inte visste det. Därför är det en stor och viktig fråga som ledamoten lyfter. Vi har alla obegränsade möjligheter. Var är då den genuina engagerade samhällsdialog som tar tillvara allas bästa idéer för hela Ålands bästa? De finns delvis i denna sal, men nog är det något av en ironi när vi använder våra obegränsade möjligheter till något så futtigt som ytligt hackande, kan jag tycka. Det har sagts tidigare i den här salen att nyckeln är att vi själva är goda exempel i samhällsdebatten, att vi uppträder värdigt, sakligt och väl förberedda, som ltl Petterson gjorde just.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Fru talman! Väl talat ltl Valve! Lika som ltl Valve är jag också rätt ny i dessa sammanhang. Jag tror att samhället har mått bra av att få in lite nya krafter där inte nödvändigtvis gammalt groll ligger i vägen för nya konstruktioner och nya lösningar.
Ltl Wille Valve, replik
Tack, ltl Petterson. Jag tror också att en annan nyckel för att få fram de goda idéerna är att vi blir mer toleranta, att vi tolererar att det ibland kan finnas en del utspejsade idéer också i denna sal. Det är bra att de idéerna kommer fram för de kan leda till något riktigt bra.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Det är rimligt att efter ett sådant utbyte utbrista: Väl talat ltl Valve!
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Talmannen vill nu påminna om att till grund ligger betänkande från finans- och näringsutskottet och meddelandet. Försök undvika en alltför bred allmänpolitisk debatt.
Ltl Mika Nordberg, replik
Fru talman! Jag tackar näringsutskottets ordförande för ett utförligt betänkande. Vi från obunden samling står även bakom de reflexioner som ordförande här gjorde i samband med presentationen.
Vi från obunden samlingssida vill även passa på att se det nya instrumentet, halvårsrapporten, som ett nytt sätt att jobba på. Vi tror även att den kommer att återkomma i framtiden. Vi hoppas åtminstone det. Vi vill lite höra om inputten som kom till finansutskottet angående det här nya instrumentet.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, fru talman! Det är en berättigad och bra fråga från ltl Nordberg, tillika också viceordförande i finans- och näringsutskottet. Ingen invände egentligen mot att fortsätta med ett halvårsmeddelande som detta. Men man kan ställa sig frågande om en debatt är nödvändig när meddelandet lämnas till salen. Som vi alla vet så blev debatten rätt yvig och gick rätt mycket från både golv till tak. Det kan räcka med att landskapsregeringen bara ger det som ett meddelande till lagtinget punkt, eller kanske att landskapsregeringen kommer till finans- och näringsutskottet och berättar vad som har hänt efter det halva året. Jag tycker det finns skäl att fundera igenom om vi faktiskt först ska ägna en hel dag åt debatt, sedan en vecka i utskottet och sedan en dag för debatt igen?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund, replik
Precis som ordförande Petterson sade här i presentationen så är jag glad att utskottet är enigt i sitt betänkande, särskilt under rubriken; ”utskottets syn på framtiden”. Där har man tagit fasta på det som olika kanaler har framfört till utskottet. Utmaningarna består i att på bästa sätt tillgodose konkurrenskraften och skapa förutsättningar för det åländska lantbruket. Är det så som det här ska läsas?
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Fru talman! Tack för den frågan ltl Englund. Vi har nog inte ägnat åt oss enskilda branscher. Vi har sagt att det är viktigt att den åländska konkurrenskraften hålls på en nivå som kan konkurrera med kringliggande regioner. Att vi tycker att lagtinget ska involveras i den behandlingen beror på att vi tror att det är bra att man får ett så brett beslutsunderlag som någonsin är möjligt för frågor som är direkt avgörande för vår framtida konkurrenskraft.
Ltl Anders Englund, replik
Inriktningen som utskottet har tagit och eftersom det var ett enigt utskott så tycker jag att utskottet har bra tankegångar. Det här gäller ju hela näringslivet och särskilt lantbrukssidan. Dessutom tror jag också att vi är överens med näringsministern i de här frågorna och börjar komma till skott.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Lantrådet Camilla Gunell
Ärade fru talman! Bästa lagting, finansutskottets ordförande fick mig, med sitt väl formulerande anförande, att vilja säga några saker.
Jag tycker att det är viktigt att tala om kontakterna mellan det offentliga och det privata näringslivet och hur man ytterligare ska fördjupa kontakterna, stärka dem och också bygga förtroende parterna emellan. Jag tror att det är bra att minnas och lyfta fram de gestalter som har funnits tidigare i historien men som man också idag kan se runt om i samhället, där man vid sidan av företagets lönsamhet och företagets intressen också ser att man inom företagsvärlden har ett hjärta som klappar för Åland och att man vill vara med och ta samhällsansvar. Det är företagare vars hjärta klappar för Åland och vars hjärna är duktig på att göra goda affärer, de behöver vi flera av. Vi som beslutsfattare och företrädare för det offentliga behöver ha regelbundna arenor för möten, diskussioner och att vi kan bygga samhället vidare tillsammans.
Jag tror att ltl Petterson är inne på någonting väldigt viktigt och väsentligt när man talar om samarbete. Jag anser att samarbetet måste stärkas mellan det offentliga Åland och de privata företagen, men det finns också behov av samarbete med tredje sektorn. Sedan måste också företagen på Åland samarbeta mera för att möta konkurrensen utifrån. Man måste stärka sina gemensamma åländska intressen på många olika fält för att stå starka i förändringstrycket och behovet av ytterligare konkurrenskraft som krävs idag i många tuffa branscher.
Ett forum för den här dialogen, som vi i regeringen från början ville etablera, var tillväxtrådet som här nämndes. Eftersom det är illa känt här i salen så vill jag berätta att tillväxtrådet har jobbat ungefär ett år och leds av minister Karlström och tjänsteman är Linnea Johansson från näringsavdelningen. Där finns krafter både den åländska arenan, såsom VD Björn Blomqvist, VD Carita Weiss och styrelseordförande Jan-Michael von Schantz, och medlemmar utifrån såsom hållbarhetskonsult Ylva Lindberg hemma från Norge och professor i entreprenörskap från Stockholms Universitet Carin Holmqvist. I tillväxtrådet finns en kraft och en enorm kunskap. Det som nu krävs som nästa steg är att vi kan ta tillvara de goda idéer och förslag som finns i tillväxtrådet och kanalisera ner dem i vår praktiska politiska vardag och verklighet, så att vi kan omsätta idéerna i handling och att det kommer ut konkreta förslag som kan förverkligas.
Jag skulle vilja säga till den här diskussionen att regeringen i mycket hög grad värnar och verkar för fördjupade diskussioner med de näringslivets olika företrädare. De facto, som Ebba Grön sjunger, så sitter både staten och kapitalet ofta i samma båt. Det gör vi här och det gäller att förena våra intressen för att kunna lyfta Åland gemensamt. Tack.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, fru talman! Tack till lantrådet som påminde om den tredje sektorn. Jag skulle naturligtvis ha nämnt den också i mitt anförande om jag bara hade kommit att tänka på den. Den är en av tre jätteviktiga delar på den pall som hela samhället ska stå på. Näringslivet måste få hjulen att snurra och tillväxten att öka. Den offentliga förvaltningen ska se till att ramarna finns där och att reglerna är tydliga. Den tredje sektorn, kultur och sport, ska se till att man har skoj medan man arbetar. Det är väldigt viktigt.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Ja, och inte bara skoj, jag skulle vilja påminna om att tredje sektorn idag både är viktig för ekonomin och sysselsättningen på Åland. Det har vi studier i och det är viktigt att minnas.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Även om jag ställer mig lite tveksam till tillväxt för tillväxtens skull av många olika skäl, miljömässiga och andra, så vet vi de facto att en balanserad ordnad tillväxt är det som ska få oss ur krisen. Inte var min fråga överhuvudtaget provocerande på något vis. Jag bara menade att utskottet hade kunnat höra rådet i det här sammanhanget. Jag var inte så särskilt intresserad av vilka som ingår i rådet. Men jag har fått svar på den frågan.
Det fanns en tid när kanslichefen i landskapsstyrelsen en gång per månad sammankallade de typer av aktörer som lantrådet just nämnde för överläggningar i ekonomiska frågor. Då kallades verksamheten ekonomiskt råd.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Jag uppfattade det kanske som om man inte kände till verksamheten i tillväxtrådet. Jag kan hålla med om att kanske tillväxtrådet också har haft en lite försiktig profil än så länge i samhället, även om man nog har visat framfötterna i olika typer av debattinlägg.
Det kanske också är värt att nämna att det vi talar om idag, och som är viktigt att betona när vi talar om tillväxt, är ju att det ska vara en hållbar tillväxt. Därför finns det i tillväx rådet kanske en av världens bästa experter på just hållbarhets- och tillväxtfrågor.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Det är lätt att hålla med lantrådet när lantrådet säger att de offentliga landskapspolitikerna ska hitta gemensamma och regelbundna arenor för att diskutera med näringslivet i olika frågor. Det vore ju konstigt om man skulle ha någonting emot en sådan utsago. Fast den här målsättningen uppenbarligen finns så har vi ju tvister i dialoger och diskussioner mellan många näringslivsorganisationer både i förhållande till landskapet och kanske sinsemellan också.
För att konkretisera det här, med tanke på den här utsagan, så ställer den liberala lagtingsgruppen kravet på lantrådet att landskapsregeringen nu ser till att man hittar en gemensam arena med besöksnäringen för att lösa den problematiska situationen i den organisationen som tar emot mycket skattepengar för att bedriva besöksverksamhet.
Talmannen
Tiden är ute!
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Jag kommer inte vidare att beröra den sistnämnda saken. Den ska förstås hanteras efter regler och behov.
När vi talar om fördjupade diskussioner och fördjupad förståelse från båda sidor så kan man i olika frågor förstås ha olika synpunkter. Det är ju stundom rimligt att så kan det vara. Jag tror det är viktigt att man hittar en företrädare från näringslivets sida att diskutera med och som också har stor kunskap och förståelse för hur samhället fungerar och vilka möjligheter vi har i samhällets regi att vidta olika typer av åtgärder. Vi ska ha förståelse för varandras situationer och också diskutera sådana restriktioner och sådana utvecklingsfrågor som de facto går att realisera. Från båda håll krävs en ömsesidighet och ett förtroende som man måste bygga under en längre tid.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Allmänna ordalag igen om samarbete mellan offentliga landskapspolitiker och näringslivsorganisationer. Det är lätt att hålla med om allt det här. Men vi får inte gömma oss bakom vältaligheten när vi ändå ser att det finns en annan verklighet där ute.
Frågan om den miljon som går till en förening, som ska hantera marknadsföring av Åland för att få hit besökare, den frågan hör ihop med halvårsbokslutet eftersom de pengarna har flutit ut. Det finns en anledning att bevaka att vi får valuta för pengarna. Jag nöjer mig inte med att lantrådet säger att hon inte ytterligare tänker kommentera en sådan fråga. Det är en fråga som ändå är stor i vårt åländska samhälle.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Det finns absolut inte någon anledning att undvika frågan. Jag håller med, det är viktiga resurser som används för turismens befrämjande. Naturligtvis kommer landskapsregeringen att se till att de pengarna används såsom avsikten har varit. Det kommer absolut näringsavdelningen och näringsministern att hålla koll på.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag håller med ltl Perämaa om vad lantrådet sade här när det gäller kontakterna mellan näringslivet. Samarbetet måste stärkas mellan näringslivet och den offentliga sektorn. Det är väl så som det egentligen ska fungera i praktiken. Idag när man tittar i tidningar och lyssna på vad organisationerna säger så är verkligheten inte på det viset. Vad anser lantrådet? Är förhållandet bra mellan näringsministern, näringsavdelningen och de berörda företagen? Har de en bra dialog?
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Min bild av de här frågorna är att näringsministern har en mycket aktiv approach till det åländska näringslivet. Han för också väldigt mycket diskussioner och skapar mycket nätverk vad gäller frågor som berör näringslivsutvecklingen. Näringsministern är också aktiv när det gäller att ta initiativ och föra saker framåt.
Sedan finns det naturligtvis frågor där det kan finnas olika åsikter och olika intressen som ligger i bakgrunden. Jag vill absolut inte gå med på att det finns dåliga relationer, vare sig med företagarna på Åland eller med Ålands näringsliv, tvärtom. Däremot så kan man i en enskild fråga ha lite olika syner.
Ltl Brage Eklund, replik
Ja, inte tror jag att de strider, men de har väsentligt stora skillnader i sina åsikter åtminstone när det gäller de nya EU-programmen. Konflikt är ett starkt ord, men det är inte bra utåt sett när man har så stora åsiktsskillnader i hur man ska bedriva näringspolitiken. Vi från Ålands Framtid har pratat med både Ålands näringsliv och alla representanter för företagare och vi har skapat vår åsikt där. Det är ingenting som vi har tagit från media. Det är inte bra när det kommer ut i media heller.
Lantrådet Camilla Gunell, replik
Man kan konstatera att den som förändrar och den regering som vill förändra, vilket den här gör, och den som föreslår nya sätt att använda gamla strukturer på, vänder och vrider på saker och ting och kommer med nya idéer, möts också av en viss tveksamhet och skepticism. Men det ska inte hindra oss från att fortsätta att föreslå nya idéer och komma med nya innovativa grepp. Det är vårt uppdrag och det är minsann hög tid för att det ska komma nu.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Mats Perämaa
Tack, fru talman! Jag kommer att hålla mig relativt kortfattad, åtminstone är det min målsättning.
Betänkandet är bra, vi har haft ett gott samarbete med majoritetsrepresentanterna i finans- och näringsutskottet och det talar mycket för sig själv. Vi har kommit till ett välformulerat betänkande på kort tid. Alla parter har ansträngt sig för att få ett bra slutskede i behandlingen av det första halvårsbokslutet som har diskuterats och presenterats här i lagtinget.
Jag kommer att lyfta upp tre frågor som rör betänkandet och till sist en fråga som inte finns med i själva betänkandet men som ändå var föremål för diskussion i utskottet.
Först något om själva redskapet, meddelandet om halvårsbokslutet. Alla vi i utskottet valde medvetet att inte ge förslag på hur ett sådant här meddelandet ska hanteras i framtiden. Ska vi göra det till regelbundet system eller inte? Hur ska ett halvårsbokslut hanteras och vilken tid under året ska det komma? Det finns så många aspekter i det här. Vi liberalerna välkomnar att den frågan kunde diskuteras här i samband med det här betänkandet och vår diskussion här idag. Vi behöver mera information och egen kunskap angående det instrument som ska komma i och med den nya finansförvaltningslagen, detta att vi ska diskutera bokslutet på ett mera formellt sätt här i lagtinget, mera formellt den tidigare. Bokslutet ska göras till ett speciellt ärende. Vi får bedöma hur den diskussionen och den rutinen kommer att utvecklas och det får vara en del i det beslutet som ska komma gällande halvårsbokslutet. Om det är rätt att halvårsbokslutet kommer på hösten kan man också diskutera. Vi vet att landskapsregeringen redan har haft inledande seminarium om nästa års budget och det innan lagtinget har tagit ställning till detta halvårsbokslut. Processen, en tidsram som sträcker sig ända till mitten av september, kan möjligen ifrågasättas.
Vi tycker att det var bra med det första halvårsbokslutet. Det är speciellt bra i en ansträngd ekonomisk situation. Vi har sett många positiva saker med att halvårsbokslutet har levererats. Vi var också medskyldiga till den beställning av halvårsbokslutet som lagtinget och finansutskottet gjorde i samband med budgeten för 2013. Halvårsbokslutet har nu levererats i och med detta.
Man ska inte värdera olika saker men en sak som står väl beskrivet här i betänkandet, och som vi vill ytterligare belysa, är frågan om likviditeten, de kassamedel som via reserveringar finns tillgängliga i landskapets ekonomi. Den likviditeten använder vi nu, genom beslut här i landskapsregeringen och lagtinget, för att finansiera samtliga verksamheter som vi bedriver. Likviditeten bedömdes enligt landskapsregeringens egna siffror per juni månad detta år till 49,3 miljoner euro för att sjunka till årsskiftet till ungefär 36 miljoner euro.
Samtidigt har vi konstaterat, med landskapsregeringens egna siffror, att 40 miljoner euro av denna likviditet består av PAF pengar som har förts in i landskapets budget. Vi vet alla att PAF medel hålls separat från de övriga medlen i budgeten. Vi har PAF medel som intäkter och PAF medel via egna moment som utgifter. De övriga verksamheterna som intäkter via avräkning, flitpeng och andra avgifter hålls separat.
Vi står inför situationen att likviditeten sjunker från 49 miljoner till 36 miljoner euro och där 40 miljoner är PAF:s likviditet. Jag begär att finansministern rättar mig om jag har fel, men enligt vårt sätt att räkna så innebär det att det är PAF medel i botten i likviditet och allra senast vid årsskiftet kommer PAF medel att vara de medel som finansierar alla våra utgiftsposter i landskapets verksamhet. Vi har en skild lagstiftning, vi har en förordning som reglerar hur man ska använda PAF pengar. Vi har ett fördelningsråd som ger förslag på hur pengarna ska fördelas. Landskapsregeringen fattar beslut. Normalt håller vi PAF pengarna separat från den övriga ekonomin. Men nu sipprar dessa PAF pengar in i landskapets budget som en finansiering av budgetmomentet för alla utgiftsposter.
För ungefär ett år sedan varnade vi att vi kommer att stå inför ett offentligt spelberoende. Nu kommer vi in i den aktiva fasen av spelberoendet genom att PAF medel, som likviditet, sipprar in i alla utgiftsmoment för att finansiera olika verksamheter. Sjukvård, landskapsandelar till kommunerna för äldreomsorg, dagis, skola och t.o.m. nya klisterlappar till polisbilarna kommer delvis att finansieras med PAF medel. Vi bör vara medvetna om det här. Vi måste ha en kunskap om vad som sker. Vi tycker därför att det är väldigt bra att vi gemensamt i utskottet har kommit fram till att begära en likviditetsplan i samband med kommande budgetar för att vi alla få en bild av den krassa verkligheten.
Jag var tidigare med i en replikväxling med centerns ltl Anders Englund angående EU-programmen. Ltl Anders Englund uttryckte sin förnöjelse över finans- och näringsutskottets skrivning i samband med betänkandet. Ur betänkandet framgår tydligt och klart vilka vi har hört i samband med framtagandet av betänkandet. Vi har hört Ålands producentförbund och företagarna på Åland, därav skrivningen av EU-program. Det finns skäl att verkligen lyssna på det som utskottet säger. I grunden är det här enkelt. Utskottet säger att man först ska konsekvensanalysera för att sedan fatta beslut. Det motsatta vore mycket märkligt. Det är nästan underligt att man behöver säga det. Men nu är det klart, lagtinget kommer att få ta del av analyser innan beslut fattas. Så småningom blir det tid för beslut även här lagtinget.
Fru talman! Sedan en sak som diskuterades i utskottet men inte fick utrymme i själva betänkande. Frågan hör ihop med halvårsbokslutet eftersom det finns utgifter som utlöper under det första halvåret 2013.
Under behandlingen och hörandet av landskapsregeringen fördes det diskussion om statusen för Vårdbron. Det kanske kan tyckas vara en detalj i sammanhanget men det kan vara fråga om stora pengar. Vi i utskottet kunde erfara att bron fortfarande undersöks och möjligen snart kunde vi få reda på brons status. Nu har det snart gått en vecka sedan dess. Undersökningarna kan möjligen vara färdiga så att kunskapen kan finns hos landskapsregeringen. Jag ber infrastrukturminister i någon mån redogöra för situationen. Vi vet att själva renoveringen av bron har avbrutits i två olika omgångar. Det har säkert betalats pengar för det som redan har gjorts. En delfråga i sammanhanget är: Har pengar för renoveringar så här långt gått till spillo eller inte? Min fråga gäller brons status.
Fru talman! Betänkandet pratar för övrigt för sig själv. Vi är nöjda med det resultat som har producerats. Tack, fru talman.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! PAF-pengar används idag och har använts under den förra regeringen, under finansminister Perämaa, till annat än vad PAF-medel använts till tidigare. PAF-pengar kommer framdeles att få en större roll, dock på ett sådant sätt att man inte kan tala om spelberoende som ltl Perämaa har blivit talesman för. Jag går inte med på att man gör sig beroende av de här pengarna på ett sådant sätt att man måste ha dem. Det måste filtreras på ett sådant sätt att man inte får det här beroendet. Vi ska bruka PAF-pengar men inte missbruka.
När det gäller spelskatten så ser den ut som vilken annan skatt som helst. Jag går inte tillbaka på molekylärnivå och ser var skattepengarna har intjänats. De kan gå in i budgeten precis som vilka andra skattemedel som helst. Det är väldigt noga att vi undviker missbruk när det gäller själva PAF-pengarna. Det är vi nog överens. Jag ber att ltl Perämaa väntar på lösningen som nu håller på att skissas på innan man säger att man har spelmissbruk i landskapet.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Lotteriskatten går in i budgeten på ett annat sätt än de PAF-medel som levereras via föreningsrådet för att användas till det som lagtinget och landskapsregeringen bestämmer om. Tidigare har det varit skilda beslut om och när man ska använda PAF-pengar till någonting annat än det som det ursprungligen var tänkt för. Begreppet allmännyttan är ganska vitt. Man har använt PAF-pengar för att bygga museer och konferenshus. Tankar finns att man kunde bygga en geriatrisk klinik för dessa pengar. Men då har det varit som ett resultat av konkreta beslut som har fattats här i lagtinget. Nu när likviditeten sipprar in i den ordinarie budgeten så är läget ett annat och då måste det till andra bedömningar. Kanske vi båda har rätt i denna fråga.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Jag vet att jag har rätt åtminstone. Jag väljer att inte kommunicera någon ytterligare tanke, bara att så här är mitt krav och många med mig. Jag överlåter åt vicelantrådet att eventuellt i det här skedet kommunicera. Annars kommer det alldeles tydligt i det budgetförslag som just nu håller på att svarvas på i verkstaden här intill.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Obundnas utsaga är att de accepterar att man använder PAF-pengar till att finansiera ytterligare landskapsverksamhet. Det får vara ett politiskt ställningstagande som var och en har rätt att ha och ta. Vi måste ändå komma tillbaka till att det i så fall kommer att fattas efter tydliga beslut förmodligen, och möjligen förändringar i lagar och förordningar.
Jag upprepar, det som sker nu, när likviditeten strömmar över i den ordinarie budgeten, det sker utan entydiga och klara beslut.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Frågan om landskapets likviditet har blivit aktuell genom det som vi har annonserat i halvårsredovisningen. Likviditeten är minskande och kommer att vara ansträngd inom några år om vi inte vidtar åtgärder. Därför föreslår vi också åtgärder i halvårsredovisningen. Vi kommer att förtydliga åtgärderna ytterligare i samband med den ordinarie budgeten 2014 och 2015. Vi ska i fortsättningen kunna hålla en likviditet så att landskapet klarar sina åtaganden och att vi kan sköta driften utan att gå till banken.
Fru talman! Sedan tycker jag att ltl Perämaa drar lite långtgående slutsatser när han säger att PAF-pengar börjar användas för andra saker. Hur vet ltl Perämaa att inte PAF-pengar användes, när han var finansminister, eftersom likviditeten är en enda stor klump i sig? När man använder sig av dessa pengar så lånar man egentligen. Det kan lika bra ha skett på det viset för tre år sedan och för sju år sedan. Ingen vet vilka pengar som är vilka i den stora likviditetsklumpen.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Det är helt korrekt att de in budgeterade PAF-pengarna har funnits som en del av likviditeten. Men nu kommer vi i en situation som helt skiljer sig från tidigare. Vi har inte någon annan likviditet kvar än dessa PAF-medel. Likviditeten sjunker ner till en nivå så att det bara är PAF-pengar kvar. Det betyder att det är enbart PAF-likviditet som förhindrar att vi måste låna pengar för att finansiera allt det andra som vi utför. Då är situationen en annan än tidigare. Jag tror inte att det går att ifrågasätta det. Just PAF-likviditeten och de in budgeterade PAF-medlen ska fördelas enligt en skild lagstiftning. Den andra likviditeten är mer fri, även om den också är bunden till viss verksamhet. Situationen är ny och vi behöver vara medvetna om det här. Jag hade inte särdeles starka anklagelser.
Talmannen
Tiden är ute!
Vicelantrådet Roger Nordlund, replik
Fru talman! Vi får återkomma mera till detta i den ordinarie budgeten och användningen av PAF-medlen. Vi står inför en sådan situation att vi har en minskande skattegottgörelse och vi har en ökande andel PAF- medel i våra verksamheter. Det här är naturligtvis grannlaga frågor att ta ställning till. Vi kommer att redogöra i den ordinarie budgeten för vilka grundprinciper som vi föreslår. Sedan hoppas vi på en god debatt här i lagtinget om saken. Vi hoppas att vi får en så stor konsensus som möjligt. Det skulle vara olyckligt om vi mellan partierna hade olika syn på hur de här medlen ska användas i framtiden.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag har inte tidigare sagt någonting om den process som föregick inför det att vi så småningom hamnade i diskussionen om att det ytterligare krävs åtgärder för att balansera ekonomin. Vi vet alla att vi i oppositionen speciellt begärde de åtgärderna som nu sägs att ska komma i november. Vi krävde att vi skulle få se detta i april redan. Det är ingenting att diskutera numera, den tiden har gått och ett halvt år har gått till spillo. Vi emotser detta med intresse, med allvarstyngd oro och vet om det faktum att det krävs en sådan budget för att balansera ekonomin. Vi ser fram emot den.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Som utskottsmedlem i finans- och näringsutskottet så vill jag ta avstånd från att vi i utskottet på något sätt skulle ha fört fram att vi skulle gå in i någon speciell fas av spelberoende här. Det är en retorisk konstruktion av ltl Perämaa, jag känner inte igen det från någon diskussion i utskottet. Det är en efterhandskonstruktion som förs fram här. Jag förstår inte riktigt det här resonemanget och viljan att visa att det skulle vara någon form av fula pengar. Vi kan lika gärna vara spritberoende, det finns spritskatt, det finns mobilberoende på grund av att Finland har mobiltelefoner och det kan vara vad som helst. Jag känner inte igen det här.
Angående likviditetsdiskussionen så framställer nu före detta finansministern att man skulle ha likviditeten i separata lådor för PAF-pengar och andra pengar. Så fungerar det inte. Man kan lika gärna säga att det är PAF-pengarna som har använts först och det som vi har kvar är andra pengar. Det här är ett konstigt resonemang. Jag trodde att före detta finansministern skulle ha bättre kunskaper än så här.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Det må tyckas så. Till den delen är det sant och riktigt, vi förde inte den här diskussionen i utskottet. Men för det har liberalerna rätt att dra slutsatser av det eniga betänkandet, föra fram saker och framåtsyftande föra fram vilka argument som helst. Jag sade inte på något vis att vi var eniga om det här i utskottet. Då skulle det antagligen ha stått någonting om det. Vi gör den bedömningen som jag här redovisade för.
Likviditet, ja, pengarna finns där, men så länge som det också finns en annan likviditet, som kan finansiera underskottet i vår ekonomi på Åland just nu, så då kan man hela tiden säga att det finns utrymme för att separera PAF-pengarna för att verkställa det som man i budgetbeslut har sagt att man ska göra med PAF-pengarna. Så länge som man har lånat av den likviditeten, vi går in i den fasen, så då är pengarna inte längre fria. Då krävs det skilda beslut och förmodligen banklån för att man ska kunna frigöra dessa PAF-pengar.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Jag tror att det är en farlig väg att gå att börja gå in på de här retoriska konstruktionerna om att man använder sig av en viss typ av likviditet som finns i kassan nu för ett visst annat ändamål. Det vore bättre om man inte gav sig i den diskussionen att föra retoriska konstruktioner om att man nu använder en viss typ av pengar som finns i kassan. Det är inte så som det fungerar med budgetering, bokslut och redovisning som vi sysslar med här. Jag tycker att det är fel att göra på det här sättet. Jag vill ändå framföra det. Det blir olyckligt eftersom det inte är så som det fungerar. Pengar är inte öronmärkta i en viss låda som PAF-pengar för olika ändamål. Det är inte så som man hanterar likviditeten.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Vi tror mera på att vi kallar en traktor för en traktor och ett äpple för ett äpple. Medborgarna behöver ha transparens i politiken. De behöver veta hur vi hanterar ekonomin. Nu får vi den situationen att det inte finns någon annan likviditet kvar, siffrorna pekar tydligt på det, det är ett faktum. En traktor är en traktor, en PAF-likviditet är en PAF-likviditet och ingenting annat. PAF-pengarna har en annan status i vår ekonomi med skilda inkomst- och utgiftsmoment. Därför är det bra att den här saken förs fram. Jag räknar med att landskapsregeringen noterar det här i den kommande likviditetsplanen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Det är bra att ltl Perämaa tog upp frågan om Vårdöbron. Vi fick en viss information om dagens situation i utskottshörandet. Man väntar på vissa provtagningar som visar i vilken kondition bron är. Det som skulle intressera mig nu, och kanske ltl Perämaa också, är vad kontraktet säger när man avbryter ett arbete. Vad kostar det landskapsregeringen? Den frågan ställdes aldrig i utskottet. Jag hoppas att ministern i en annan replik kan svara på den frågan eller om hon begär ordet.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! I likhet med ltl Eklund så hoppas vi liberaler att vi får svar på de här frågorna. I viss mån har vi fördjupat oss i frågan och vet att det utgående från en undersökning 2009 gicks in för en första renovering, tryckvattenisoleringen skulle bytas. Då visade det sig att bron var i sämre skick så man gjorde en ny upphandling för att byta kantbalkar och nu har också den delen avbrutits. Om jag inte har fel så torde anbuden på dessa två projekt tillsammans ha legat på över 1 miljoner euro. Det blir intressant att höra huruvida dessa pengar kommer till godo eller inte.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! Jag måste inledningsvis säga att jag finner detta något anmärkningsvärt. Tidigare har utskottshörandena varit konfidentiella. Den information som vi från landskapsregeringen har lämnat har vi förväntat oss att ska stanna i utskotten. Nu är det tydligen nya tider och nya regler som gäller i strid mot lagtingsordningen.
Vad gäller Vårdöbron så finns den vare sig anmäld i halvårsredovisningarna eller i utskottets betänkande.
Jag har ingenting att dölja. Jag talar gärna om hur statusen ligger. Statusen är att vi inte denna vecka ännu kommer att få de provresultat som var förväntade, utan de kommer först nästa vecka, tyvärr.
Men, som sagt, jag finner det ytterst anmärkningsvärt och jag uppmanar talmanskonferensen att noggrant överväga det som har inträffat. Det här medför ju att man måste bli väldigt, väldigt restriktiv vad man säger i ett utskottshörande.
Talmannen
Talmannen påminner igen om meddelandet och betänkande som ligger till grund för debatten.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag vet inte om det här känsligt eller inte? Men en reaktion fick vi.
Ett hörande där landskapsregeringen är motpart är ändå något som sker här innanför husets väggar. Det är mycket riktigt konfidentiellt. Vi har bara sagt att det kan förväntas rapporter om brons status. Allt det andra som jag har sagt är sådant som vi har kunnat ta reda på via eget arbete och fått information från det som har skrivits i tidningarna. Vi har inte på något vis uttryckt någon åsikt om vad landskapsregeringen i samband med hörandet har sagt om statusen, bara att det förväntas nya rapporter. Därför har vi inte avslöjat någonting, även därför att det inte fanns så mycket att avslöja.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, fru talman! Det som jag vände mig emot var det rent principiella. Frågeställningar och sakfrågor av olika karaktär som förs fram i utskottet är inte alltid meningen att ventileras här i lagtinget. Det är så som demokratin ser ut. Enligt lagtingsordningen är utskottshörandena konfidentiella. Den information som vi ger i utskottet ska stanna där. Det är principen jag vände mig emot! Principer är nämligen viktiga för mig, ltl Mats Perämaa!
Vad sedan gäller Vårdöbron så har jag ingenting att dölja. Det ska bli mig en sann glädje, så fort jag får mera information, att delge lagtinget och Ålands folk statusen och den framtida planeringen vad gäller Vårdöbron.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Ur talarstolen har vi liberaler fört fram att vi vill veta Vårdöbrons status. Vi har inte på något vis avslöjat någonting om vad som skedde under hörandet. Men om landskapsregeringen, i samband med ett hörande i ett utskott, för ett resonemang om ett ärende så har det ju ändå ett intresse att ventileras också i lagtinget. Jag upprepar igen, vi har inte på något vis avslöjat vad som sades eftersom innehållet i hörandet icke är offentligt. Alla kan läsa ur betänkandet vilka personer och vilka organisationer vi har hört. Vårdöbron var föremål för diskussion. Vi begärde en statusuppdatering och den har vi inte fått. Infrastrukturministern gjorde det till en principfråga, utan skäl.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Karl-Johan Fogelström
Fru talman! Finans- och näringsutskottet har nu lämnat sitt betänkande. Vi socialdemokrater noterar också för vår del att denna halvårsavstämning, den första av detta slag någonsin som finans- och näringsutskottet begärt, har enligt regeringen och utskottet varit en nyttig övning. Hur det blir i fortsättningen finns det anledning att diskutera. Någon typ av formaliserad avstämning under löpande budgetår mellan beviljande instans, lagtinget, och verkställande instans, regeringen, är säkert en både nyttig och nödvändig övning.
Som redan upprepats flera gånger konstaterar utskottet att en svikande inkomstsida är det största bekymret. Där är avvikelserna störst. Försvagningen kommer av allt att döma också gälla budgetåren 2014 och 2015. Detta sätter ökad press på regeringen att pressa ner kostnaderna för att på det sättet uppnå målsättningen en budget i balans år 2015.
Vi socialdemokrater delar uppfattningen att vi ska behålla målsättningen med en budget i balans år 2015. Vi inser naturligvis att en ytterligare försvagning av inkomstsidan kan göra det väldigt svårt att nå målsättningen redan år 2015. Vi kan inte trolla fram pengar.
För att vara tydlig – vi måste anpassa kostnaderna till en realistisk inkomstnivå och det arbete som redan pågår måste fortsätta och accentueras.
För att minska på kostnaderna anser vi socialdemokrater att strukturella förändringar ska ges prioritet över kortsiktiga åtgärder som t.ex. permitteringar. Inte heller förespråkar vi massavskedningar av anställda.
Åtgärder som ÅHS vidtagit börjar nu ge resultat, man räknar t o m med att underskrida budgeten med 1,5 miljoner euro detta år.
Minskningen med 3 000 körtimmar i skärgårdstrafiken och gjorda och beslutade privatiseringar är exempel på strukturförändringar som på sikt kommer att minska på landskapets kostnader.
En klok och skicklig planering och hantering av de stora pensionsavgångarna de närmaste 5 - 10 åren är en unik möjlighet för landskapet, och för kommunerna för den delen, att rationalisera och effektivisera verksamheten. Produktivitets- och effektivitetsökningar är nyckelorden.
Samhällsservicereformen måste nu drivas från ord till handling. Framförallt då det gäller den tekniska sektorn bedömer man att både landskap och kommuner kan öka produktiviteten och effektiviteten om man samordnar verksamheten och därmed minska på kostnaderna totalt sett.
Strukturella förändringar inom de områden där de stora kostnadsmassorna finns, ÅHS, Skärgårdstrafiken, personalkostnaderna, samhällsserviceformen, framförallt då den tekniska sektorn, är de områden åtgärderna för att nå balans mellan intäkter och kostnader bör vidtas.
I den mån det låter sig göras borde man söka kvantifiera, klä i siffror, de potentiella kostnadseffekterna av ovannämnda strukturella åtgärder.
Utskottet efterlyser en likviditetsplan. Vi socialdemokrater anser att PAF- medel ska kunna användas på ett klokt, långsiktigt och ansvarsfullt sätt för att stödja landskapets ekonomiska ställning.
Vi stödjer också att landskapsregeringen gör nödvändiga konsekvensanalyser i fråga om de kommande EU-programmen och att lagtinget involveras på lämpligt sätt. Tack, herr talman.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Av ren nyfikenhet måste jag få fråga socialdemokraterna hur de ställer sig till privatisering? Hur ser man på arbetsplatser och hur har man diskuterat? Det är ju heller ingen hemlighet att man förlorar en hel del arbetsplatser ute i skärgården. Många har i dagarna fått sina uppsägningsbrev.
Ltl Karl-Johan Fogelström, replik
Herr talman! Vi anser att landskapets ekonomi måste gå ihop. När det gäller skärgårdstrafiken kan vi inte se andra möjligheter än att man går in för att privatisera. Vi är naturligtvis för arbetsplatser, men det är en annan del av landskapets verksamheter där man satsar på utveckling. Man måste kunna öka produktiviteten och utnyttja pensionsavgångarna. Så är det.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det låter trots allt som att det finns en ganska stor samsyn i lagtinget i de här frågorna. Det bådar förhållandevis gott. Jag kan bara konstatera att socialdemokraterna har svängt 180 grader i den här frågan sedan förra mandatperioden.
Ltl Karl-Johan Fogelström, replik
Herr talman! Som jag känner det så är det rätt pragmatiska människor som finns i det socialdemokratiska partiet. Det är många gånger de möjligas konst.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Kollegan Fogelströms ekonomiska analyser är alltid bra och väl värda att lyssna till.
Mot slutet fäste jag mig, emellertid, vid uttalande om att landskapet nog kan använda PAF-medel om det sker på ett klokt, långsiktigt och ansvarsfullt sätt. Men hur är det med lagen då? Ålands penningautomatförening är en offentligrättslig förening som driver en monopolverksamhet under koncession och de villkor som myndigheten fastställer. Följer inte därav att också användningen vinstmedlen måste följa lag?
Ltl Karl-Johan Fogelström, replik
Jag sade att PAF-medel ska kunna användas på ett klokt, långsiktigt och ansvarsfullt sätt, implicit också ett lagligt sätt. Jag läser in att vi är ansvarsfulla då är vi också lagliga.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Det låter betryggande. Här framträder skillnaderna mellan ekonomer och jurister, må så vara. Nu ansträngde jag mig också att under lokutionen ansvar läsa in legaliteten, men jag saknar den ändå i denna i och för sig intressanta uppräkning av klokskap, långsiktighet och ansvarsfullhet.
Ltl Karl-Johan Fogelström, replik
Herr talman! Det var klokt talat, Jansson.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Petri Carlsson
Tack, herr talman! Ett stort tack till utskottets ordförande ltl Jörgen Pettersson för ett bra anförande och en bra presentation här tidigare. Man kan ganska snabbt konstatera att den här halvårsredogörelsen inte är ett mellanbokslut. Det finns ju väldigt mycket här som inte är periodiserat. Vi får väl acceptera det såhär även om jag också kan hålla med det som Ltl Tony Asumaa lyfte fram i remissdebatten, dvs. att man, förutom det som finns på sidan 7 i landskapsregeringens meddelande, även kunde ha redovisat budgetutfallet exklusive reserverade anslag. Trots allt har landskapsregeringen redovisat större avvikelser.
På inkomstsidan ser vi, förutom den kraftigt försämrade avräkningen, att också lotteriskatten nu bedöms bli betydligt lägre än vad som tidigare presenterats för oss i lagtinget. Dessutom har oljepriset varit på en lägre nivå än någon kunnat förvänta sig. Förra gången vi hade upp det här i lagtinget gissade jag på att vi kommer att få en inbesparing i storleksordningen 500 000 euro i förhållande till budget på grund av lägre bunkerpris. Det baserade jag på ÅSUB:s då färska undersökning och bedömning att oljepriset skulle ligga under 2012 års nivå. Det här visar sig nu antagligen vara en felbedömning när landskapsregeringen nu bedömer att inbesparingen kan bli så stor som 1,7 miljoner euro. Hoppas att det stämmer. Vi i den moderata lagtingsgruppen blir bara glada om man har fel åt rätt håll!
På utgiftssidan verkar det som att landskapsregeringen följer budget i stora drag, med avvikelser på några ställen, men totalt håller helheten ihop hyfsat som det ser ut nu.
Den förändrade situationen och den nu tydliga negativa trenden på inkomstsidan gör att vi är i ett oroväckande läge. Vi måste kunna omvärdera och anpassa oss till nuläget. Någon kan ju undra varför vi inte inför landskapsskatt eller tar lån för driften nu när ekonomin är ansträngd? Men det är ingen bra idé tyvärr. Ålänningar betalar redan inkomstskatter, precis som finländare, till kommunen och staten. Att föra in en ytterligare nivå med inkomstskatt vill nog inte något parti göra. Dessutom blir det lite av en Pandoras ask som jag tror Ltl Danne Sundman nämnde här i salen för ett tag sedan. Det är nog väl känt att man snabbt vänjer sig med nya inkomster och spenderar pengarna på nya utgifter.
Att ta lån för driften eller icke återbetalande investeringar är heller inget bra alternativ. Det skulle belasta våra kommande generationer. De får redan tillräckligt med börda p.g.a. vare kommunernas och statens skuldsättning. Den absolut sämsta fördelningspolitiken är om vi låter våra barn betala för våra skulder och räntor och därmed betala mer och mer skatt för mindre och sämre välfärd. Det är i mitt tycke inte rätt och det är dessutom omoraliskt. Vår generation måste betala för sig.
Det här betyder att det bara återstår en klok utväg. Vi måste ytterligare minska kostnadskostymen. Det måste vara främsta prioritet nu för landskapsregeringen och man avser ju att komma med en tilläggsbudget. Den närmsta tiden, med budgetarbetet, både för tilläggsbudgeten och nästa års budget, kommer att innebära tuffa beslut. Det kommer att svida lite för alla. Tyvärr, men så är det, vi kommer säkert alla att få ge avkall på något som vi lovat väljarna. Jag tror därför att hösten kommer att bli politiskt turbulent, men vi kan klara det om alla har samma insikt om den ekonomiska situationen och har förmågan att kompromissa. Det är precis som lantrådet sade häromdagen i debatten. Nu måste vi gå från ord till handling.
Det är dags att sluta med enskilda medieutspel om vad man inte kan spara på och istället svetsa samman regeringsgänget till handling enligt regeringsprogrammet, omställningsbudgeten och de nya utmaningarna. Vi från den moderata lagtingsgruppen är beredda att handla!
Herr talman! Till sist så vill jag beröra likviditeten. I det här betänkandet lyfts likviditeten fram och den negativa trenden som finns där likviditeten förväntas minska med drygt 13 miljoner euro till årets slut för att då vara närmare det som bör finnas som minimi-likviditet i landskapet. Jag tror att landskapsregeringen tidigare mest har behövt syssla med likviditetshantering när man har haft bra med pengar i kassan, men nu, om någonsin, är det viktigt med likviditetsplanering, inte bara hantering, utan uttryckligen planering.
Likviditetsplanering handlar i princip om att förutse flödet av in- och utbetalningar vid olika tidpunkter. Då har man möjlighet att agera i tid om det behövs. Om man till exempel har för låg kassalikviditet finns risken att betalningssvårigheter uppstår vid plötsliga oförutsedda händelser. Dessutom kan problem uppstå på grund av säsongsvariationer och liknande. Därför måste man också ha en likviditetsreserv.
Liksom en för låg kassalikviditet kan en för liten likviditetsreserv resultera i att man inte klarar av att sköta sina utbetalningar. Detta kan skapa följdproblem som t.ex. förseningsräntor och som i sin tur i långa loppet kan leda till att landskapets förtroende skadas. Dessutom brukar det vara så att när man oförberedda hamnar i en situation med likviditetsbrist så uppstår ett akut lånebehov som kan orsaka onödiga extra kostnader. Man måste alltså se över rutinerna och optimera likviditeten för att så långt som möjligt undvika negativa effekter och kostnader. Den likviditetsplanering som nu efterlyses är alltså ytterst nödvändig.
Vi från den moderata lagtingsgruppen hoppas att landskapsregeringen ser detta som något positivt och som ett stöd för det fortsatta arbetet med landskapets finanser. Tack.
Ltl Mats Perämaa, replik
Talman! Resonemanget, som ltl Carlsson för fram från moderaterna, om likviditetsplanering stöder vi gärna. Man behöver göra allt det här som sades.
Lite konfunderad är vi över de starka mothugg som också kom från ltl Carlsson om den del av likviditeten som berör PAF. Om vi gemensamt konstruktivt ska diskutera de här sakerna så borde det vara ömsesidigt så att man inte genast ger sig på det som den andra parten för fram i diskussionen.
Det som hade lite spets i anförandet var en kritik riktad mot regeringskollegorna om behovet av att samlas nu för att nå den ekonomiska situation som vi alla eftersträvar. Vi blir lite förundrade över att den diskussionen och den kritiken måste föras fram här i salen på det här sättet.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, herr talman! Min replik på ltl Perämaas anförande om PAF-medlems retoriska konstruktion berodde på att jag faktiskt upplevde att ltl Perämaa förde fram det på det viset. Det var en sak som vi överhuvudtaget inte hade diskuterat i utskottet. Jag upplevde att det var en retorisk konstruktion för att uppnå någon form av mediauppmärksamhet. Man kallar det för att vi nu har gått in i någon form av aktiv fas med spelberoende. Detta såg jag som lite märkligt. Jag tyckte att det fanns skäl att ta en replik på det. I övrigt är vi överens om att det behövs likviditetsplanering.
Jag avslutade mitt anförande med att säga att jag hoppades att landskapsregeringen ser det här som ett stöd i det fortsatta arbetet med landskapets finanser.
Ltl Mats Perämaa, replik
Herr talman! Om vi ska ha en konstruktiv diskussion om olika saker framöver så ska vi inte påstå att andras framträdanden bara är ett retoriskt sätt att föra fram någonting som man vill ha uppmärksamhet för. För vår del fanns det nog faktiskt en oro i den frågan när vi valde att lyfta den.
Ltl Carlsson är ju en utbildad man på det ekonomiska området, om vi glömmer retoriken så kanske ledamoten kunde ha en åsikt om huruvida det som vi för fram är korrekt och riktigt rent budgettekniskt eller inte.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, herr talman! Rent bokföringsmässigt kan man så klart härleda likviditeten till vissa anslag. Man kan ha förståelse för att det kan uppstå en oro. Men så pass erfaren som ltl Perämaa är, som tidigare finansminister, så vet han att man inte kan koppla ihop likviditeten bokföringsmässigt på det sättet och säga att en viss låda är avsedd för exakt vissa eurosedlar och centmynten är avsedda för just en viss verksamhet. Man kunde lika gärna säga att de fasta pengarna redan har förbrukats till någonting annat och nu används någon annans pengar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, talman! Jag kommer med en rättelse. Ltl Petri Carlsson sade att i en tid som denna är det nog ingen som tänker på eller ska tänka på landskapsskatt, extra landskapsskatt eller tillfällig landskapsskatt. Men under remissdebatten om detta ärende så sade ltl Runar Karlsson, som inte är här tyvärr, att vi får nog alla vänja oss vid höjda skatter. När man då ser på det regelverk som styr lagtingets verksamhet, och det gjorde jag vid den debatten, så vet vi vilka extra skatter självstyrelselagen innehåller. Det är inte på det viset att ingen skulle tänka på extra skatter, tvärtom. Centerns gruppordförande uttalade en uppmaning till oss att vänja oss vid sådana.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, herr talman! Jag har egentligen väldigt svårt att försvara vad en annan lagtingsledamot har sagt här. Men som jag tolkade ltl Runar Karlssons anförande så var han inne för att kommunerna skulle bli tvungna att höja skatterna, men inte att vi skulle införa en separat landskapsskatt. Ltl Runar Karlsson såg det nog eventuellt mera från sitt eget kommunala perspektiv i sin kommun. Det är möjligt, det får han svara för själv.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Talmannen
Talmannen preciserar att begränsningen för den här debatten är betänkandet som ligger till grund för behandlingen. Det inkluderar meddelandet. En allmänpolitisk debatt tillåts inte.
Ltl Brage Eklund
Tack, herr talman! Först vill jag tacka utskottet för ett bra arbete. Det blev bra dialoger och diskussioner. Vi har kommit till ett gemensamt beslut och betänkande. Presentationen som ordförande gjorde var väldigt bra.
På begäran av finansutskottet så har landskapsregeringen presenterat en halvårsrapport om budgetförverkligande som finansutskottet har behandlat i sedvanlig ordning.
Jag tar upp vissa utvalda delar i rapporten. Det är första gången som en halvårsrapport presenteras. Man kan ställa sig frågan; har den gett den information till lagtinget som vi önskade? Personligen tycker jag att rapporten har gett en vägledning över vårt ekonomiska läge i de olika verksamheterna idag. Rapporten har skapat ett visst merarbete för de berörda, men också gett en nyttig budgetuppföljning av respektive verksamhet. Det arbetet tror jag att man kan dra nytta av i den pågående ordinarie budgetbehandlingen.
Om vi i fortsättningen ska göra halvårsrapporter i lagtinget är för tidigt att säga. Viktigt är att de olika verksamheterna och avdelningarna har interna budgetuppföljningar i fortsättningen.
En reform innebär inte per automatik en inbesparing. Det har tydligt gymnasiereformen visat där man gör en beräknad överskridning av budgeten på årsbasis med dryga en halv miljon. Därför är det viktigt att ordentliga beräkningar och analyser görs före man förivrar stora förändringar i verksamheter som fungerar.
Finansutskottet har i tidigare utlåtanden påpekat vikten av att uppgjorda budgeter bör hållas annars är det omöjligt att få en budget i balans.
Enligt halvårsrapporten har polisen ett tilläggsbehov på cirka 100 000- 200 000 euro, vilket troligen kan bli betydligt mindre enligt vad utskottet har erfarit. Om polisens organisation ska ha dagens omfattning så måste det tillföras mer pengar eller så måste man minska polisens verksamhet. Det är beslut som landskapsregeringen bör ta ställning till.
Den starka kassa som många gånger har nämnts att landskapet har är i verkligheten ganska bräcklig. Att luta sig tillbaka och slå sig till ro och förvänta sig att pengarna kommer någonstans ifrån PAF är inget bra alternativ på långsiktiga lösningar för att finansiera landskapets budgetunderskott. Pengar från PAF bör användas i kloka investeringar.
En stor del av de likvida medel som landskapet har idag består av reserverade pengar till olika projekt som inte har blivit verkställda.
I debatten om halvårsrapporten togs den framtida finansieringen av de nya e-programmen upp. Utskottet har hörsammat detta och har haft hörande från olika berörda intresseorganisationer.
En stor oro råder bland jordbrukare och företagare att man tappar konkurrenskraft med ett försämrat stöd om det blir en verklighet. Vi har redan ett sämre utgångsläge p.g.a. våra transporter. Därför är det livsviktigt att konkurrens- och konsekvensanalyser görs innan man fastställer de slutliga stödbeloppen.
Jag är lite förvånad över den envishet som minister Karlström driver i den här frågan utan att lyssna och ta åt sig av vad de berörda har för åsikter. Har vi råd att sätta våra näringar i en sämre konkurrenssituation än vad våra närområden har? Bara jordbruket står för 45 procent av våra exportinkomster idag. Friska pengar!
Några ord om ÅHS. Man kan konstatera att ÅHS påbörjade arbetet att få budgeten i balans och att få ekonomin under kontroll. Man måste ge dem en eloge för det arbetet som har påbörjats. Man har fått personalen att bli kostnadsmedvetna. Man försöker hitta smarta lösningar på gemensamma upphandlingar tillsammans med andra sjukvårdsdistrikt. Det är ett bättre samarbete mellan klinikerna.
ÅHS har en eftersatt IT-sida idag och det kan komma ännu mera inbesparingar när man får det under kontroll. Tack.
Ltl Sara Kemetter
Tack, herr talman! Jag börjar mitt anförande med tacka utskottet för det här meddelandet. Under debattens gång har det förts ett resonemang om vi ska begära in halvårsrapporter i fortsättningen. Jag tycker att det är en intressant diskussion. Med råd från näringslivet och andra effektiva företag så är det just när man får en sådan här redogörelse som man speciellt i ekonomiskt strama tider har möjlighet att påverka både utgiftssidan och inkomstsidan ganska snabbt. Det är viktigt att man är medveten om vad som händer. Det är väl det här medvetandet som det här betänkandet skapar. Vi blir mer alerta.
I utskottets synpunkter fanns en intressant kommentar: ”lagtinget har vid flertal tillfällen efterlyst krafttag för att erhålla budgetdisciplin.” Den diskussionen känner vi igen. Då kan man ändå ifrågasätta hur det kommer sig att Ålands gymnasiums och Ålands polismyndighets verksamheter nu överskrider? Det här är någonting som vi måste ta krafttag mot och se till att det inte sker inför nästa budgetmoment. Misstag när det gäller löneöverskridningar borde man kunna förutse. Det är ju enda enkel matematik.
Den intressantaste punkten handlar om utskottets syn på framtiden. Till min förvåning fanns det egentligen ingen diskussion om utbildning. Man talar om näringslivet som är motorn i det åländska samhället. Man talar om konkurrensvillkor osv. Men hur skapar vi den här motorn? Där är det ju utbildningen som är helt central. Vi borde kanske mera diskutera utbildning i den här salen än vad vi gör idag.
Herr talman! Den finska regeringen har fattat ett omfattande principbeslut för att stärka den ekonomiska tillväxten, även här för att balansera ekonomin. Det här kommer att påverka Åland. Vi hoppas att tillväxten också påverkar våra likvida medel. Här borde vi vara steget före. Ett förslag är att förlänga arbetskarriärer och göra den offentliga serviceproduktionen effektivare. Effektivitet är här ett nyckelord, vilket jag saknade i framtidssynpunkterna i utskottets betänkande. Hur kan vi skapa service effektivare? Den offentliga sektorn måste bli mer effektiv och mer digital. Här har regeringen startat samhällsservicereformen och den digitala agendan. Men det här arbetet måste komma igång snabbare, för nu ser vi att det tär för hårt på vår balans.
Som tur är har vi fortsättningsvis låg arbetslöshet på Åland men det betyder inte att vi kan sätta oss ner och rulla tummar. Vi behöver bli bättre på sysselsättningsfrämjande åtgärder. Det här har utskottet inte heller diskuterat så mycket. Arbetslösa borde får morötter för att ta emot arbete.
Här lite kort om utbildningen. Det är viktigt att studeranden blir färdiga och kommer fort ut i arbetslivet. Borde vi på Åland se över studiestödet så som i riket så att studiestödet stiger men betalas ut under en kortare period. Detta borde sporra till att man blir färdig tidigare.
I det ekonomiska läget vi befinner oss i nu kommer vi att behöva göra stora reformer. Vi måste erkänna att vår utgiftsnivå är för hög och att tillväxten kommer att bli låg under de kommande åren då räntenivån stiger och penninglikviditeten minskar. Vi kan inte bara lita på högre tillväxt utan vi måste strukturera, spara och stimulera. Men vi får inte heller spara så mycket att vi tillåter det åländska samhället att stanna upp. Om man sparar så att kommunerna har det svårt och vi också från landskapets sida sparar för hårt då är vi inne på en farlig väg. Det är en balans som gäller här. Vi vet att det finns pengar i de åländska fickorna och vi behöver också få de här pengarna in i samhället för att få affärerna att börja rulla igen.
Herr talman! Nyheten om Nokias försäljning här i veckan var intressant. Det skapade både glädje och sorg. Nu hoppas Finland på nya innovationer och spin-offs för att skapa tillväxt.
Här har Åland en möjlighet. Med vår utbildning som vi borde arbeta mera med kan vi framförallt när det gäller läskunskap ha en central roll. Vi har fått alarmerande uppgifter om att våra nior är nio månader efter i sin skolgång jämfört med finska elever i den senaste Pisamätningen då det gäller läsförståelse. Ska vi få nya företag och skapa tillväxt så måste vi ha unga som kan läsa. Här är ett stort problem. Då det kommer till pojkarna är klyftan ännu större. De släpar efter med över ett år efter. Detta är ett samhällsekonomiskt problem som måste börja diskuteras. Har Åland råd att skapa en väldigt ojämlik situation där pojkarna närmar sig de resurssvaga utvecklingsländerna? Vem ska föra våra företag framåt? Här måste speciellt papporna ta sitt ansvar och vara goda förebilder för de unga pojkarna. Vi borde visa att det lönar sig att lära sig. Även näringslivet har en avgörande roll. Läsande manliga förebilder är avgörande. Vi behöver vända trenden nu! Forskning visar att det kan ta tre år så har vi redan fått igång det här.
Det här är framtidsfrågor som kommer att skapa tillväxt, de frågorna borde finnas med och vi måste börja diskutera dem ofta. Det är de unga som är framtiden och det är de unga som ska få motorn att rulla i det åländska samhället, precis som utskottet har skrivit. Tack.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Med dagens teknik så kan man ta del av ett ganska intensivt nyhetsflöde. Just nu står jag den mesta vakna tiden på en potatisupptagare men radiohörlurar så får man ta del av mycket intressant. Jag hörde igår, och också tidigare under veckorna, på de så kallade finlandsvenska nyheterna. Man blir lite nedstämd när man hör på rapporteringen från Finland. Det är ett väldigt pressat läge. Det är kris, det är inbesparingar, det är nerskärningar och det är försämringar. Det är överhuvudtaget ett tufft och hårt klimat. Jag drog lite på mun när finansminister Urpilainen tyckte att det var oppositionen som i detalj skulle svara på hur inbesparingarna skulle ske. Jag kommer så väl ihåg det replikskiftet som jag hade med de moderata vännerna under den senaste budgetdebatten som vi hade här.
Det är stora bekymmer i den finska ekonomin, den ekonomin som vi är kopplade till. Prognoserna och framförallt samhällsdebatten är väldigt dystra.
Jag ser att vi har vår värderade generalkonsuln från Sverige på läktaren. Jag lyssnade också på statsminister Reinfeldts regeringsförklaring. Jag blev väldigt imponerad. Han pratade om att vi vill göra ett bra land bättre, han pratade genomgående om entreprenörskap, näringslivsutveckling, att man skulle stärka köpkraften och att man skulle sänka skatterna. Det var en röd tråd i en borgerlig regeringsförklaring.
Herr talman! Då kanske man kan fundera på hur det här berör Åland och hur det berör detta betänkande? Ganska mycket de facto. Det är intressant att fundera på hur det här berör den vänsterledda regering som vi har här på Åland.
När det gäller entreprenörskap och näringslivsutveckling så hade jag satt ner ett par punkter som råkade sammanfalla ganska långt med det som ltl Jörgen Pettersson sade. Det vill säga att vi har fullt krig mellan de viktiga näringslivsorganisationerna och vår regering, utom i Visit Åland där man har ett eget krig som näringsminister säger att man inte kan göra någonting åt, trots att vi satsar över 1 miljon euro i den organisationen. Det är ju nu om någonsin som det skulle behövas en seriös näringspolitik.
När det gäller att stärka köpkraften och att sänka skatterna så tror jag att den minnesgode minns att jag var väldigt kritisk till den politik som nu sittande regering driver, dvs. att man drar ner stöden till kommunerna och man slopar avdragsmöjligheterna. Det här slår väldigt tufft, det slår mot glesbygden, det slår mot de sjuka och det slår mot andra utsatta grupper. Det här leder obönhörligen till att köpkraften istället sänks ute i det åländska samhället samtidigt som skattetrycket på medborgarna ökar och den överstora offentliga sektor vi har sitter mer eller mindre i orubbat bo. Det här är i och för sig sann vänsterpolitik, men jag tror inte att det är bra för Åland.
Ålands Framtid lade senaste höst ett förslag om att minska konsumtionsutgifterna med fem procent. Jag nämner inte några namn men det var flera ledamöter som blev helt rabiata och ansåg att det här var totalt orealistiskt. Som känt ökade konsumtionsutgifterna med 1,8 procent istället. Det är det som är det bekymmersamma. Man ser att finans- och näringsutskottet skriver: ”Utskottet konstaterar att landskapsregeringen ser allvarligt på situationen.” Ja, kanske just nu. Men vi har ju ett förlorat år bakom oss igen och det hoppas jag att finans- och näringsutskottets ordförande håller med mig om.
Den kläm som man hade ifrån utskottet när man behandlade den ordinarie budgeten var synnerligen bra och skulle ha varit synnerligen väsentlig att hålla fast vid. Men istället fick vi en tilläggsbudget här i mars-april där det överhuvudtaget inte fanns några tankar om att man skulle spara och effektivisera i den offentliga sektorn. Då såg allt så bra ut och prognoserna var hur ljusa som helst. Nu står vi här med en helt annan bild. Detta är det allvarliga. Jag tror att det skulle vara viktigt att man i god tid sparar så att man kan göra det på ett eftertänksamt och förnuftigt sätt.
Herr talman! De skrivningar som finans- och näringsutskottet har om att näringslivet är motorn i det åländska samhället, de håller jag helt och hållet med om. Jag tycker det är bra skrivningar här. Jag brukar ibland vara kritisk till det som levereras från finans- och näringsutskottet, men jag tycker att det här är bra skrivningar. Kan man få någon typ av utfästelse från utskottets ordförande angående på vilket sätt man tror att det här kommer att leda till någon förändring i den näringspolitik som vi har idag? Tack.
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, herr talman! Tack för den vänliga frågan. När det gäller det som vi skrev i samband med den ordinarie budgeten för 2013 så tycker jag att den debatten möjligen börjar bli rätt obsolet, i varje fall har den passerat bäst före datum. Då förklarade jag det som så att de åtgärder man hade vidtagit i ÅHS var för mitt vidkommande just då tillräckliga, och det tycker jag att dagens situation har visat eftersom man de facto har fått styrsel på den organisationen som utgör den största kostnadsmassan i vår budget.
När det gäller hur vi ska entusiasmera näringslivet för att gå framåt så vill jag hävda att mitt ansvar är lika stort som ltl Anders Erikssons ansvar och lika stort ansvar har alla andra som plägar sitta i det här rummet. Vi är alla med i den här leken att försöka få näringslivet att göra sitt absolut bästa.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag noterade att ltl Pettersson anförande och mitt anförande var ganska samstämmiga om att det inte fungerar bra just nu mellan landskapsregeringen och näringslivets företrädare. Det bekymrar mig mycket. Jag tror att nu, om någonsin, så skulle det behövas en verkningsfull och aktiv näringspolitik. Där tror jag att vi var ganska eniga. Därför ställde jag frågan om vad man tror att de här skrivningarna kommer att leda till?
När det gäller den kläm, den mycket, mycket förtjänstfulla kläm som finans- och näringsutskottet hade så tog den absolut inte enbart sikte på ÅHS. Klämmen tog ju generellt sikte på landskapsförvaltningen.
Nog tror jag, utskottsordförande Pettersson, om vi är riktigt ärliga med varandra, att också utskottsordförande Pettersson hade andra förväntningar när man enhälligt tog den här skrivningen i finans- och näringsutskottet. Den gick enhälligt igenom lagtinget och 3 1/2 månad senare så kommer det en tilläggsbudget där det överhuvudtaget inte fanns ett spår av det som lagtinget beställde. Nog måste ju det kännas lite tungt för en utskottsordförande?
Ltl Jörgen Pettersson, replik
Tack, herr talman! Nej, det är absolut inte tungt, tvärtom. Jag tycker att det var ett stort steg framåt. Det var ett särskilt viktigt steg framåt. När man ska gå långt så måste man ändå börja med ett steg, det är nog rätt viktigt.
När det handlar om den debatt som vi nu för om halvårsmeddelandet så är jag rätt övertygad om att genom att nämna att där kanske finns lite grus i maskineriet för tillfället så kan man tillsammans få bort det och faktiskt sätta sig ner och prata om hur man vill att vi ska fortsätta bygga det här samhället. Det gör man nog genom att hålla blicken mera framåt än bakåt, vilket jag tycker att vi har gjort från utskottets sida. Därför är jag väldigt nöjd med att vi dels har nått det enhälligt och dels fått formuleringar som jag tycker att är viktiga. Näringslivets tillväxt är antagligen det som behövs för att vi på riktigt ska få fart på Åland.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det sistnämnda är åtminstone vi två helt överens om och det tror jag förhoppningsvis resten av lagtinget är.
Ltl Pettersson använder sig ofta av bildspråk. Det är klart att en resa börjar med ett steg, men i det här fallet så gick faktiskt stegen bakåt istället för framåt. Speciellt om man är bakom regeringsblocket så har man väl ett visst intresse av att försöka förklara bort och man har en ganska tydlig beställning på hur man bör göra. Om den beställningen på något sätt inte uppmärksamgörs så förstår jag att man kanske vill måla den situationen i lite otydliga ord.
Jag tyckte det var synd att man inte tog fasta på den goda beställning som finans- och näringsutskottet och lagtinget hade för då hade situationen sett mycket, mycket annorlunda ut. Som känt är det här en samhällsekonomi som tar lång tid att få på rätt spår.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torbjörn Eliasson
Tack, herr talman! Det har gått fem år sedan krisen i världsekonomin slog till. På Åland, som haft en jämförelsevis lång nådatid, känner vi nu också på allvar av de negativa konsekvenserna.
Finans- och näringsutskottet konstaterar i sitt betänkande över halvårsredogörelsen att landskapsregeringen nu bedömer att det ackumulerade underskottet kommer att uppgå till drygt 42 miljoner euro. Landskapets likviditet har redan försämrats drygt 100 miljoner euro på fem år och förväntas krympa till 36 miljoner euro vid årsskiftet.
Tack vare en skuldfri ekonomi, utjämningsfonden och en för övrigt mycket stark likviditet vid ingången till lågkonjunkturen har vi klarat oss så här långt, men nu börjar det bränna i knutarna.
På grund av ytterligare förväntade tapp på inkomstsidan har tumskruvarna dragits till ännu hårdare. Att nu ytterligare plocka bort i storleksordningen 25 miljoner euro kostnader för att klara målen i omställningsbudgeten är mycket slitsamt för vår regering.
Herr talman! År 2008-2009 förutspådde jag en djup och lång ekonomisk kris för landskapet. När en del då krävde budget i balans inom några år hävdade jag att det kunde dröja ända till år 2015. Nu vet vi att till och med den målsättningen är mycket tuff. Det är regeringens ambition att klara av det, men man måste komma ihåg att det i första hand är konsumtionsutgifter som måste minskas för att uppnå en långsiktigt hållbar ekonomi. Största delen är löneutgifter. Det handlar om att skära bort många arbetsplatser. Att drastiskt kapa jobb leder till ökad arbetslöshet och i värsta fall social utslagning, dvs. AMS konton och sociala budgetarna ansträngs ytterligare.
Vi står alltså inför en svår balansgång där oförsiktiga ingrepp för att sänka kostnadssidan i budgeten kan leda till motsvarande eller än större kostnadsökningar samtidigt som konsumtionen i samhället minskar vilket till råga på allt elände påverkar företagen negativt, alltså jobben och skatterna igen. Visst låter det här hemskt och svårt – och det är det.
Nå, då måste vi öka inkomsterna. Ja, det finns möjligheter att höja avgifter för olika former av samhällsservice, men tyvärr – den allra största delen av inkomstsidan rår vi inte själva om. Vi är i händerna på Finlands ekonomi, vårt så kallade avräkningssystem är föråldrat och skattegottgörelsen krackelerar när åländska företag nu har uppförsbacke.
I huvudsak har vi egentligen tre reella utvägar att öka samhällets inkomster, enligt mig, och då ser jag inte bara till landskapets ekonomi. För det första, genom kommunala skatter och försämring i avdragssystemen. För det andra, genom avgiftshöjningar på offentliga tjänster. För det tredje genom stimulans av näringslivet som påverkar skattegottgörelsen.
Herr talman! Det jag säger kan verka pessimistiskt, men det är bara en beskrivning av den verklighet vi står inför. I grunden är jag positiv och jag tror på framtiden även denna gång. Med det jag sagt menar jag inte att Åland nu snart är i klass med de europeiska problemstaterna. Nej, vi har fortfarande stora möjligheter att undvika upplåning och istället gå stärkta ur depressionen. Krismedvetenheten finns i samhället och beredskap att handla finns i landskapsregeringen.
Vi måste förverkliga en ”ny offentlig ekonomi” på Åland. Kort kan detta paradigmskifte åstadkommas i följande tre steg genom att: 1) Anpassa kostnadskostymen till inkomsterna utan att skada välfärden oåterkalleligt. 2) Ständigt effektivisera alla verksamheter – även under goda tider. 3) Långsiktigt krympa den offentliga sektorn till förmån för den privata. Det här har jag sagt flera gånger tidigare. Jag vidhåller att det är en mycket viktig bit.
Jag inte tror på drastiska förändringar. Det är sådant som lätt kan sägas i debatten men som är svårt och farligt att genomföra för den som har det totala ansvaret, dvs. landskapsregeringen.
Punkt 1 och 2 har det sagts mycket om och just nu arbetar regeringen hårt inom dessa områden. Den tredje punkten har jag, som sagt, vid flera tillfällen under de senaste fem åren tagit upp till diskussion här i salen och jag vill göra det igen. Alltså, att sätta mål för offentliga sektorns långsiktiga krympning! Det är ett bra uttryck. Jag hävdar att varje procent minskning där frigör arbetskraft till den privata sidan som behöver arbetskraft när hjulen börjar snurra på nytt. Och allt som görs bättre av privata bolag ska sakta men säkert bort från den offentliga budgeten. Men, som sagt, det går inte att totalförändra över ett år, inte ens över en mandatperiod. Att se processen åtminstone över en konjunkturcykel, 5-8 år är klokt och realistiskt.
Det måste bli ett axiom att spara under goda tider – använda fonderade medel under dåliga tider - och framför allt att alltid arbeta med de små förändringarna. Alla ministrar ska ha en osthyvel i fickan. Bara att inte tillåta de absoluta siffrorna att öka på offentliga sidan gör att inflationen, säg under en tioårsperiod, dramatiskt förändrar förhållandet mellan offentlig och privat sektor till den senares fördel. Det är bara att sätta sig ner med räknemaskinen och räkna.
Herr talman! Precis som finans- och näringsutskottet konstaterar i sitt betänkande är det en viktig ingrediens i politiken att se till att hela det åländska näringslivet tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor och verksamhetsförutsättningar. Näringslivet är motorn i samhällsbygget. Här skapas jobben som ger skatteintäkter till för att täcka våra offentliga behov. Det går inte att stanna motorn i en lågkonjunktur – då kommer vi aldrig ur den. Vi behöver tillväxt och jag hävdar att Åland har potentialen bara vi politiker ser till att våra näringar har minst lika bra förspänt som konkurrenterna ute på marknaderna.
Tillväxt och export är nycklarna till nya framgångar för åländskt näringsliv. Det genererar jobb, inkomstskatter och skattegottgörelser. Inom regeringsblocket är vi eniga om att tillväxten är central och att den i huvudsak uppnås genom: Entreprenörskap och idéer, minskad byråkrati, kompetent arbetskraft, flexibel finansiering samt utbildning och forskning.
Landskapsregeringen vet att vi måste investera i lågkonjunktur och kommer inte att strypa detta viktiga verktyg. Investeringar är inte bara fysiska. Utbildning är investering och satsning på unga entreprenörer är en viktig investering för framtida tillväxt.
Herr talman! Även om känns och är tungt just nu så är jag övertygad om att även denna ekonomiska kris kommer att leda till något positivt. Tack, herr talman.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Tack ltl Torbjörn Eliasson för ett intressant anförande.
Ledamoten gå in på att vi ska privatisera så mycket som möjligt. Vad är fördelarna och nackdelarna? Vad kan vi privatisera så att vi inte hamnar i en situation där vi sedan ändå måste stå för fiolerna? Då förlorar vi.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Jag använde kanske inte ordet privatisera. Jag sade att jag vill se en långsiktig förskjutning av den stora offentliga sektor, den ska krympas till fördel för den privata sektorn. Det medför att flera viktiga mål uppfylls. Ett mål är att vi kan få in ny arbetskraft i det privata näringslivet som behöver mera arbetskraft, åtminstone när hjulen börjar rulla på nytt. Det som man kan göra i det privata näringslivet bättre än vad vi gör inom det offentliga, det ska man överföra. Det är ingen idé att vi sysslar med det. Vi hinner inte gå in på detaljerna om hur det ska gå till.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Det är ändå en diskussion som man behöver föra. Vi har ju sett vad som har hänt på den svenska sidan när man har privatiserat allt från åldringsvård till sjukvård osv. Det finns nog en gräns där också. Vad har samhälle för ansvar?
Ledamoten tar också i sitt anförande upp ett resonemang om att vi både kommer att ha höjda skatter, lägre service och höjda avgifter. Hur resonerar ledamoten? Det är egentligen frågan om en dubbelbeskattning. Om riket höjer skatten och sedan höjer vi dessutom avgifterna så slår det hemskt hårt på den samhällsgrupp som egentligen borde bidra till att få igång hjulen. Kan vi både ha höjda avgifter, höjda skatter och dessutom erbjuda medborgarna lägre service?
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Första frågan; vad kan vi privatisera? Jag ska svara på den frågan på ett annat sätt. Jag ska säga vad jag definitivt inte tycker att vi ska privatisera. Jag tycker inte att vi ska privatisera sjukvården. Jag är mycket tveksam till privatisering av utbildningen, där har vi sett negativa exempel i Sverige. Det finns mycket under vårt paraply som kan göras bra och bättre ute i det privata näringslivet.
När det gäller den andra frågan så räknade jag upp generellt vad man kan göra. Jag sade inte att man ska höja skatter och avgifter samtidigt, men man kan också tvingas göra det. Man kanske måste höja avgifter och man kanske måste höja för att få det att gå ihop.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, herr talman! Det var ett balanserat anförande och mycket bra. Jag håller med ltl Eliasson i många saker som han framförde. Ett bekymmer är att vi har haft en utjämningsfond på nästan 100 miljoner och den är förbrukad. Nu säger ltl Eliasson att man måste lära sig att spara under goda tider. Jag tycker att man alltid ska ha ett sparmål. För att det finns pengar så behöver man inte spendera. Det är precis som i den privata ekonomin, om man förbrukar var efter det kommer in så har man ingen likviditet eller kassa. Det här är ett bekymmer politiskt. Utbudet av åtgärder, service och allt bara ökar, vi ökar myndigheternas tillsynskontroller och allt kostar. Vi måste ju någon gång lära oss att säga stopp.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Vi har haft otroligt stor nytta av utjämningsfonden. Den byggdes upp därför att den skulle kunna användas när det blir dåliga tider. Som jag ser det så ska man se över en konjunkturcykel, man har en högkonjunktur och då ska man spara och bygga upp fonder. Det är meningen att fonderna ska användas för att man inte dramatiskt ska behöva skära ner på välfärden under lågkonjunkturen sedan. Vi ska vara tacksamma för att man har byggt upp utjämningsfonden. Men nu måste vi spara otroligt mycket och försöka få kostymen rätt. Jag är osäker på om vi får den i balans till 2015. Regeringen gör sitt bästa.
Jag sade faktiskt i mitt anförande att man ständigt ska effektivera alla verksamheter även under goda tider. Vi måste alltid spara, ministrarna borde ha en osthyvel i fickan hela tiden.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, herr talman! Ja, så skulle man önska att det skulle vara, men i verkligheten är det inte så. Därför har vi den ekonomi som vi har idag. Vi har inte osthyvelprincipen hela tiden utan vi bara löder på, mera förordningar, mera lagar och restriktioner som ska följas upp och mera tjänstemän blir det. Det går bra att säga men vi lever inte upp till det.
När det gäller privatisering så i regeringsprogrammet står skrivet att landskapsregeringen ska försöka verkställa detta med utmanarrätter. Hur långt har man kommit med det? Inte har regeringen visat lagtinget att man har förverkligat eller påbörjat det här. Det finns en viss rädsla för att ta tag i saker och därför står det stilla. Sparåtgärderna och återhållsamheten har nog startat för sent i den här perioden. Jag tror att det kommer att bli bekymmer för landskapsregeringen att uppnå de här målen.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Jag håller helt med ltl Brage Eklund, vi får inte bygga ut byråkratin. Vi är faktiskt ansvariga för vilka lagar vi stiftar. Vi borde egentligen ta bort en lag när vi stiftar en ny, men det går kanske inte. Vi måste vara jätteförsiktiga när vi stiftar nya lagar så att vi inte skapar ny byråkrati som kräver ytterligar tjänstemän. Jag instämmer helt och hållet i det.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Fredrik Karlström
Herr talman! Först vill jag be om ursäkt till den företagare som sitter och väntar på mig ute i café. Jag hade en träff bokad kl. 15.00. Jag träffar företagare i stort sett alla dagar.
Jag vill prata om det som har kommit upp i debatten nu, dialogen till näringslivet och frågorna kring tillväxtrådet.
Jag börjar med dialogen. Allt som står i tidningen är inte sant. Min farfar sade att det var så, men jag har lärt mig att så är inte fallet. Dialogen kan alltid bli bättre. Jag tycker att dialogen finns. Jag träffar VD:n för Ålands näringsliv ofta, flera gånger i veckan. Senast igår hade vi ett otroligt konstruktivt möte i regelrådet med företagarna, Ålands näringsliv, producentförbundet och fiskodlarföreningen. Regelrådets arbete går ut på att försöka få bort onödig byråkrati och administration. Ni hittar lite mer information om detta på; enklare regler.ax. Det är ett forum och tillfälle där diskussioner förs med näringslivet. Det som har fört upp den här diskussionen på agendan är de delade åsikterna om EU:s medel från regionala utvecklingsfonden, hur de ska användas och på vilket sätt de ska användas. Arbetsgruppen har föreslagit att man ska använda största delen till riskkapital. Många kanske tycker att ordet riskkapital i sig är ont och fult. Grunden i det här förslaget bygger på att Europeiska unionens kommission inte längre vill att vi ska använda deras pengar till traditionellt företagsstöd. De vill att man ska hitta andra finansieringsinstrument. Det är inte sagt att de traditionella och tidigare system som har funnits helt ska försvinna. Det handlar bara om att den potten pengar som vi kan få från EU, och där vi själva delfinansierar lika mycket, de ska användas på ett annat sätt. Jag tror faktiskt att det är rätt väg att gå. Framförallt minskar administrationskostnaderna och byråkratin oerhört både för företagen och för avdelningen. De traditionella stöden finns kvar men vi finansierar dem nationellt. Det betyder att vi kan ha ett annat krav på byråkrati och administration. När vi hanterar EU:s medel så ställer de kriterier hur vi ska redovisa. Det ska vara sex månaders uppföljning, två års uppföljningar osv. När vi har finansieringen så är det vi som sätter kraven och ribban på hur redovisningen ska vara.
Hela oron i debatten har mycket baserat sig på ett missförstånd. Man har trott att det enbart från 2014 och framåt kommer att finnas riskkapital och ingenting annat. Alla traditionella sätt som finns inom regelverket och de principdokument som vi har finns kvar om vi väljer att använda dem, men vi måste finansiera dem nationellt. Det tar framspeglats en liten onödig oro. Jag har säkert själv personligen kunnat vara tydligare i informationen och vi kunde ha haft flera öppna möten osv. Jag trodde att det inte skulle behövas med tanke på att alla organisationer har varit med i arbetet med framtagandet. Man har varit med och tagit fram det och man har suttit i arbetsgrupperna och strategigrupperna och fastslagit ramarna åt vilket håll man ska gå. I det programförslag som har varit ute på remiss står det klart och tydligt att de traditionella stödordningarna finns kvar men de måste finansieras nationellt. Jag tycker att det har kommit lite onödigt oro kring det här förslaget.
Sedan kan vi diskutera riskkapital och hela den biten länge, men det ska vi inte göra nu. Det här handlar om dialogen. Dialogen finns där. Man kanske har sett lite olika på vissa sakfrågor. Jag träffar som sagt företagare dagligen och jag tycker att jag har en bra dialog med företagarna, framförallt med småföretagare som jag själv har varit i hela mitt liv. Jag kan prata med företagare på företagarvis och med bönder på latrin, var det en som sade till mig en gång.
När det gäller LBU-programmet så anser jag också att det kanske har funnits lite onödiga missförstånd och orosmoln på himlen. Den här processen sattes igång i den här salen redan med omställningsbudgeten 2012 där ramarna fastställdes. Det är ungefär 55 miljoner som ska fördelas. Den ramen var i och för sig lite lägre, men nu har det blivit 55 miljoner i och med att vi fick mera medel från EU.
Arbetsgrupperna som har jobbat, utgående ifrån den ramen, har gjort ett förslag som fokuserar i huvudsak på att man vill gynna de aktiva producenterna och de som skapar råvaror, råvaruindustrin och de som satsar på förädling och ökad produktivitet och sysselsättning. Programmet utgår ifrån detta Sedan har vi också sagt att det kommer att bli en konsekvensbedömning på det här. Hur kommer det här att slå när vi har alla pusselbitar på plats? Vi har hela tiden sagt att vi ännu inte vet hur alla förordningar ser ut från kommissionen. Vi vet inte hur Finland lägger sitt stödpussel. När vi har alla bitar på plats så ska vi göra en konsekvensbedömning där man jämför det nuvarande programmet med det kommande och utgående ifrån hur det drabbar olika produktionsgrenar och också kopplat till motsvarande produktionsgrenar i Finland. Det kommer att göras.
Den här remissgången tog slut den sista augusti. Nu i september håller arbetsgrupperna på att sammanställa alla åsikter och synpunkter som har kommit in. Under oktober-november ska konsekvensanalysen göras. Vi vill göra analysen tillsammans med producentförbundet, de ska vara med på ett hörn och se att vi gör analysen på ett öppet, transparent och ett bra sätt så att vi är överens om metoden.
Tidtabellerna är den att ett nytt programförslag ska presenteras för strategigruppen i december och det programmet ska ut på en riktad remiss en gång till någon gång i januari. I mars 2014 kommer landskapsregeringen sedan att fastställa programmet och skicka iväg det till Bryssel. Det är tidsplanen. Programmet börjar gälla först år 2015.
I början var det mera på fokus på konflikten än på fakta och innehåll. Jag tycker att vi har en bra dialog med producentförbundet och berörda jordbrukare. Jag pratar dagligen med jordbrukare som visar oro men också en stor förståelse. De tycker att det är viktigt och bra att aktiva producenter producerar bra råvaror. Det var lite om dialogen. Dialogen kan säkert alltid bli bättre men den finns definitivt där. Det förekommer diskussioner dagligen med näringslivet och näringslivsrepresentanter.
Om man sedan tittar på tillväxtrådet och lite kort om detta. Tillväxtrådet tillsattes med de här personerna som lantrådet nämnde. Personligen är jag ordförande i rådet. Om det är det bästa eller inte kan man säkert ha delade meningar om. Ibland kanske det finns för många fack i ministerns portfölj och det kan man säkert diskutera.
Om jag ska vara ärlig så ett bekymmer med tillväxtrådet är att det är lite svårt att få tillfällen att träffas när medlemmarna bl.a. bor i Norge och Stockholm, och de har ett aktivt liv och driver sina företag och sina områden på ett väldigt bra sätt. Det har varit ett litet praktisk problem att kunna träffas alla samtidigt så ofta som vi har velat göra.
Däremot kan man säga att dialogen, mailen, brevväxlingen och informationsutbytet är desto bättre. De fysiska träffarna är inte så många, vilket betyder att det inte kostar så mycket för skattebetalarna. Budgeten för detta är betydligt högre än kostnaderna för mötesarvoden.
I konkreta projekt diskuteras det både stora frågor, konkreta frågor och små frågor. Stora frågor är allt från näringsrätt, Ålandsbilden till hur man kan öka inflyttningen. Sedan finns det konkreta tillväxtområden där man tittar på t.ex. en plan för nästa år. Jag hade tänkt sedan berätta mer om detta i budgeten. Det handlar om ett samarbetsprojekt mellan näringsliv och offentlig sektor. Vi kallar det WheelIT 2.0. Ni som var med på den tiden kommer ihåg WheelIT 1999-2000. Det var ett stort projekt där man drog åt samma håll, satte sig i samma båt och rodde åt samma håll för att se vilka satsningarna var för Åland i framtiden. Tanken är att det projektet ska göras i början av nästa år.
Vi diskuterar också hur vi kan komma vidare med olika PPP-projekt inom flera olika områden; public, private, partnerships. Vi tittar på IT-drift och servicehallar, men det här är ganska konkreta saker som behöver utvecklas mera. Det diskuteras i dessa forum. Det kommer att komma många exempel till. Jag kan berätta om detta i budgetanförandena när vi kommer dit.
Nu blev det här anförandet längre än vad det var tänkt att det skulle bli. Det handlade i alla fall om dialogen och tillväxtrådet.
Sedan vill jag säga en sak till. Det finns mycket positivt också. Det målas ofta ut en negativ bild. Men vi ska veta att sysselsättningen ökade 2011 med dryga 300 personer. Vi vet också att antalet företag på Åland aldrig har varit större än vad de är nu just nu. Vi har 2408 registrerade företag på Åland, en siffra som aldrig varit så hög. Det visar sig fortsättningsvis att folk har en tendens att vilja starta företag, börja driva företag och det tycker jag är en väldigt sund och glädjande bild som också kan lyftas upp i tuffare tider. Det finns också positiva signaler därute, sysselsättningen och företagen ökar. Vi vet också att det blir tuffare för många. Det gäller att se om sina affärsmodeller och trimma sina organisationer för globaliseringen. Det blir tuffare och svårare i framtiden att tjäna pengar för världen har minskat.
Jag slutar här, herr talman, ursäkta det blev lite långt. Ursäkta också till den personen som sitter ute och väntar på mig.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, herr talman! Jag tänker fördröja tiden lite ytterligare.
Minister Karlström är en verbal person. På något vis har inte tydligheten gått fram till företagare och jordbrukare när det gäller den nya programperioden. Hur har han tänkt kanalisera de här pengarna och vilken finansiering ska det vara?
Om jag går till jordbrukarna först. Minister Karlström säger att konsekvensanalysen kommer att ske. Det beskedet kunde man ju ha gett tydligt, då hade brunten av bemötande av programmen varit ganska mycket mindre. Jag tror att en stor del av remissvaren bygger på att man begär att få konsekvens- och konkurrensanalys.
Vad gäller EURF-pengarna och företagarna så sade minister Karlström i begynnelsen att 80 procent skulle finansieras via riskkapital.
Talmannen
Tiden är ute!
Minister Fredrik Karlström, replik
Tack, herr talman! Vi har sagt att det ska bli en konsekvensanalys. Det sade vi på det senaste stora mötet med producentförbundet på lantmannaskolan för några månader sedan. Den kan inte heller göras före vi har alla pusselbitar på plats och när vi vet hur det finska systemet och regelverket blir. Därför kan konsekvensanalysen inte göras före oktober-november.
Angående ERUF-medlen så går förslaget ut på att 80 procent ska vara riskkapital och de övriga 20 procenten ska vara finansiering till olika projekt som organisationer och högskolor skulle kunna driva. Det är för att EU-kommissionen inte tillåter direkta företagsstöd på samma sätt som tidigare. EU har sagt att nu har vi haft en sådan period och den kommande perioden måste vi använda andra finansieringsinstrument. Det kan finnas andra lösningar än riskkapital. Vi vill se mjuka lån, vi vill se garantier och vi vill hitta andra sätt att stimulera näringslivets olika behov. När det gäller medlen från ERUF så är förslaget, som alla organisationer varit med och tagit fram, riskkapital.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Brage Eklund, replik
Från företagarhåll har det framförts att EURF-pengarna är väldigt tunga att hantera. Det fordras tung administration. Många företagare bryr sig överhuvudtaget inte om att söka om det är riskkapital. Hur tänker man förbättra det?
När det gäller riskkapitalet så kommer fonden att klara av att finansiera administrationen? Om jag har förstått det rätt så är det bara tre procent av fondens pengar som får användas för administration.
Minister Fredrik Karlström, replik
Fru talman! När det gäller administrationen så när vi nu går in med riskkapital istället så kommer hela administrationsbördan att försvinna från företagen. Utvecklingsbolaget kommer att administrera och hantera det här. Det har varit en av de stora orsakerna till varför jag tycker att det också är en bra anledning att gå inför det här. Idag har administrationen ätits upp från två håll när det gäller ett projekt som en företagare har varit med om. Det äter upp administration hos oss och så äter det upp 10-15 procent av projektets medel, administration hos företagare. Man har inte kunnat använda alla medel till att utveckla företaget och det kan man göra nu när man har riskkapitalbolaget. Ansvaret för administration och byråkrati blir liggande på riskkapitalbolaget.
Sedan detta med tre procent- tekniskt stöd, det är också ett missförstånd som snurrar därute. Vi får bara använda tre procent av medlen från EU i tekniskt stöd. Sedan kan vi tillföra för att administrera, på samma sätt som idag. Näringsavdelningen har idag ett antal tjänstemän som finansieras härifrån till stor del, men med en viss liten del från EU.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag noterar att minister Karlström backar en hel del jämfört med det som har sagts tidigare, det tycker jag är bra och det uppskattar jag. Men när det gäller lantbruksnäringen och unga lantbrukare så är en stor skada redan skedd, tyvärr.
Jag har två frågor. Jag har noterat att nuförtiden säger näringsministern Karlström att det är kommissionen som inte vill att man ska fortsätta med de traditionella näringslivsstöden. Jag har inte kommit fram till det, men skicka gärna det underlaget till mig. Jag vill gärna ta del av det underlaget.
Den andra frågan gäller detta när minister Karlström säger att den nationella finansieringen, om vi använder egna medel, är mycket friare. Det stämmer heller inte riktigt med min bild. Allt ska ju notifieras, allt ska detaljstyras oavsett om det är våra egna pengar eller om det är EU-pengar. Jag håller inte riktigt med, jag får återkomma till resten i nästa replik.
Minister Fredrik Karlström, replik
Fru talman! Angående det sista, nej, det är en betydligt mycket enklare om vi använder nationell finansiering. Vi har bland annat en minimigräns, allt under 200 000 euro på en treårsperiod så där gör vi precis egentligen hur vi vill. Vi kan stöda på vilket sätt vi önskar, om det är det man vill göra. Det är vi som sätter bestämmelserna och hur vi vill följa upp rapporteringen kring detta. Det är betydligt mycket enklare när vi finansierar stöd nationellt än när vi blandar in i EU och ska använda deras pengar.
Om man tittar på hur andra regioner har använt EU-medel under den senaste programperioden så är det ganska få som har använt EU-medlen till direkta företagsstöd. Vi har lyckats ha det på Åland under den senaste programperioden. Vi har många lyckade exempel med alltifrån Smakbyn, Curlinghallen till stugbyar och hotell som har kunnat finansieras på det sättet. Men det är inte tanken med de här EU-medlen, utan de är tänkta att användas på ett annat sätt och det vill man i det kommande programmet från kommissionens sida.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag fick inte något löfte om att få det här underlaget men det kommer säkert.
Min utgångspunkt är fortsättningsvis att även EU-medlen ska gå, i så stor utsträckning som möjligt, direkt ut till företagen. Det finns en vilja att man ska ha alla möjliga samhällsbolag, samarbetsprojekt och de här pengarna ska mer eller mindre fara iväg på de mest märkliga projekt. Så har det varit länge, det är ingenting nytt, men nu har det råkat sammanfalla med att vi har en näringsminister som också gärna vill har riskkapital. Personligen är jag tveksam till om riskkapital faktiskt är ett så otroligt bra instrument, som det framhålls många gånger, för att utveckla det åländska näringslivet. Det är egna företag och egna risker som har byggt vår välfärd, inte har samhället några större experter än vad företagarna själva har att sätta in.
Jag kommer ihåg att ministern Karlström marknadsförde sig som en ”rak höger” en gång i världen, det här är ju nästan socialisering.
Minister Fredrik Karlström, replik
Fru talman! Riskkapital är bra i vissa sammanhang, inte i alla sammanhang, det kan jag hålla med om. Det här är ett verktyg till i verktygslådan. De traditionella företagsstöden finns kvar, vi finansierar dem nationellt. Men förutom riskkapital så kan det vara garantier, lån, det kan vara mjuka lån där vi lånar ut pengar och går satsningen hos företagarna bra så får han betala tillbaka pengarna. Om satsningen inte går bra så kanske vi inte är de första som tvingar företagaren från hus och hem, utan då efterskänker vi lånen. Det finns alltså flera olika blommor som vi kan använda i den här buketten och där är riskkapitaltanken en.
Jag hinner inte med allt i en replik. Jag får återkomma både när programmen ska skrivas klart och sedan också i budgeten. Det finns väldigt mycket positivt i det här om man väljer att se det positiva. Målar man med mörka penseldrag så kan det också bli ganska mörkt. För det åländska näringslivet så kommer detta att gynna framförallt tjänstesektorn som idag inte har lätt att få hjälp av det offentliga.
Talmannen
Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Jag uppskattade att näringsministern berättade ytterligare om tillväxtrådets roll, verksamhet och framtidsplaner. Jag vill i det sammanhanget eventuellt tillföra någonting.
Ett väldigt centralt fenomen; hållbarhetsunderskottet. Med tanke på åldersstrukturen framförallt på Åland där människor lever längre i medeltal än i övriga landet, och det hållbarhetsunderskottet gör att färre är yrkesverksamma och flera åldrande människor kräver offentlig vård som kostar mycket pengar. Det här leder till två saker; en risk för arbetskraftunderskott och krav på ökad offentlig finansiering. Man beräknar i hela Finland att underskottet just nu utgör ungefär 4,5 procent av BNP. För Ålands del skulle det utgöra 50 miljoner euro. Det här kunde tillväxtrådet hantera och eventuellt också komma med idéer om.
Talmannen
Tiden är ute!
Minister Fredrik Karlström, replik
Tack, fru talman! Det diskuteras mycket och har diskuterats mycket i tillväxtrådet. Det är ett dilemma som finns i både Sverige, Norge och på Åland. Det är ju positivt att vi blir äldre och lever längre, men det är en stor utmaning och då gäller det att hitta nya metoderna för att hantera det här. Jag tror själv att den digitala vägen är rätt väg att gå. Vi har många goda exempel, t.ex. Virtu-projektet där man kan använda modern teknik för att fungera längre i hemmet på ett positivt sätt. Det här är ett exempel på ett område som vi vet om och som diskuteras. Det är ett typiskt exempel på en fråga som tillväxtrådet tar till sig. Det finns många andra frågor också som jag kommer att återkomma till.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Tack, fru talman! Alldeles riktigt, det är för enkelt att tro att man kan spara sig ur de problem som hållbarhetsunderskottet skapar, vare sig genom att spara eller genom att öka på skatter och avgifter. Det är fåfängt, det lyckas aldrig och det skapar egentligen mera problem än vad det löser problem. Det är strukturella, effektiverande och produktivhöjande åtgärder som måste till, det är alldeles uppenbart. Enligt min mening är det därför en mycket framträdande fråga i tillväxtrådet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! Det mesta har väl sagts i det här ärendet redan, men jag väljer ändå att gå upp och säga några ord. Jag är själv synnerligen orolig för landskapets ekonomi och vart vi är på väg.
Tittar vi på Finlands ekonomi, som vi ofta gör, så har vi läst i dagarna att de har en skuld på 60 procent av BNP. Om vi skulle ha samma skuld så skulle vi ha 650 miljoner i skuld idag. Skulle man ha lån på banken på en sådan summa så skulle räntan ungefär vara 27 miljoner per år och det skulle vi ha ytterligare besparingsbehov för. Vi vet att Finland lånar ytterligare 8 miljarder per år, vilket motsvarar 40-50 miljoner till per år som vi skulle måsta skuldsätta oss i.
Då säger man i Europa att Finland har en hygglig ekonomi. Då kan vi tänka oss hur det ser ut i många andra länder och hur oerhört svårt det är. Man kommer knappast att klara upp det, antar jag, man måste efterskänka lån och göra andra saker. Även Finland kommer att ha stora problem med sina finanser. Det är nog svåra förhållanden.
Det är just den här knipsången som vi i lagtinget inte får sätta Åland i. Det är oerhört viktigt. Vi vet att stora länder har ju möjligheter att få sina lån avskrivna och man har andra möjligheter än vad ett litet självstyrt landskap som Åland skulle ha. Om vi skulle skuldsätta oss i förhållandevis lika mycket så skulle vi antagligen vara illa ute, också självstyrelsepolitiskt. Jag kan tänka mig att det kan vara svårt att få igenom de nya reformerna, som vi vill ha igenom i Helsingfors, om vi inte klarar upp vår ekonomi. Det kan till och med vara så att hela självstyrelsen är i gungning om vi inte får ett grepp om situationen och får skutan att ändra.
Som alla vet så hade vi 160 miljoner för fem-sex år sedan. Idag fick vi läsa i utskottets betänkande att det finns 36 miljoner kvar när detta år är slut. Vi har således gjort av med 124 miljoner sedan 2008. Var och en måste ju förstå att den trenden inte går att bryta bara genom vackra ord, vackra tal och bara genom att göra lite på ytan. Alla måste ju förstå att det måste göras lite större saker, för 36 miljoner på konto i slutet av året betyder att vi måste låna redan nästa år antingen av banken eller av någon annan av landskapet ägt rikt bolag. Vi vet att en omsättning på 330 miljoner kräver en likviditet på 30 miljoner. Vi är precis just där nu. Därför är jag oerhört förvånad att inte flera i lagtinget uttrycker en större oro, antingen vill man inte eller annars vet man inte. Jag är som sagt mycket förvånad över att man inte kräver större besparingar.
I den här redovisningen som har kommit har vi sett att man har ett antal överskridningar och de här situationerna är inte riktigt försvarbara. Polisen, utbildningen och trafiken har överskridit. Man kan förstå att arbetslöshetsersättningen har överskridits, det är en lagstiftning, den måste träda till och det bör den kanske göra. Men i alla fall inom polisen och trafiken ska det gå att slippa tilläggsbudget när året är slut, om man vill. Det går att minska övertiden för polisen och det går att minska turlistorna, om man vill. Men vi vill väl inte det då. Utskottet säger igen att de ber landskapsregeringen att följa de ramar som har getts. Man t.o.m. hänvisar till att man sade detta redan i budgeten för 2013 och nu säger man det igen. Vi får väl säga det igen då nästa gång, att man ska försöka hålla det och så överskrider man igen utan att vidta åtgärder. Jag förstår ibland att det kan finnas vissa saker som gör att man inte kan hålla ramarna, men inom vissa områden kan vi faktiskt göra det. Det borde ha varit så nu, okej, det går inte att göra detta för det här året, men underskottet ska följas så att man får börja med minusbudget. Då blir det lite mera press på det och då menar man allvar att vi ska få budgeten i balans på sikt.
Fru talman! Desto mera tänkte jag inte säga. Rent allmänt har jag en mycket stor oro när jag ser på landskapets ekonomi. Har vi gjort av med 124 miljoner sedan 2008, mera än vad vi har haft inkomster, så måste alla förstå att situationen är oerhört allvarlig för Ålands självstyrelse och Ålands landskapsregering.
Ltl Mika Nordberg, replik
Fru talman! Jag har full förståelse för Runars oro. Om vi tittar på Finlands statsskuld idag så är även de åländska 28 000 invånare delaktiga i den statsskulden. Om vi delar så är vår del av den finska statsskulden ungefär 20 000 euro per invånare på Åland.
Att läget är allvarligt håller jag med om och vi behöver göra vad vi kan för att komma på rätt. Jag tror att ltl Runar Karlsson har en poäng där. Jag stöder honom i hans tankar.
Ltl Runar Karlsson, replik
Det är bra att det finns stöd och det är säkert flera som stöder den här oron. Det är inte så lätt, men lite mera måste vi åstadkomma.
Har vi del av Finlands statsskuld eller inte? På sätt och vis har vi det. Om de väljer att ta ut underskottet via skattesedeln så kommer vi också att få betala en del av den. Men det är kanske inte direkt exakt jämförbart, men på sätt och vis kan jag väl hålla med om att det är på det viset.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag har alltid uppskattat de ekonomiska diskussionerna som jag har haft förmånen att få föra med ltl Karlsson genom åren. Jag tror att vi har haft mycket samma syn. Den oro som ltl Karlsson här beskriver finns hos mig och hos oss också.
Jag måste upprepa det som vi sade. I ganska skarpa ordalag var vi med och uttryckte den här oron i samband med den ordinarie budgeten. Vi krävde allihop en tilläggsbudget till våren för att vi skulle försöka motverka den situation som vi såg att var på väg att komma. Jag måste upprepa det igen, till slut i våras stod oppositionen ensamma kvar och fick nästan raljerande mothugg att vi hade den insikten och trodde det som vi trodde. Därför tycker jag att den här kritiken mest ska riktas till de övriga majoritetspartierna. Vi kunde ha varit eniga i våras om detta som vi var överens om vid årsskiftet.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Kritik till vem, det är väl svårt att säga? Det finns väl en allmän frustration att vi i den här salen inte åstadkommer mera. Säkert måste vi också få skarpare förslag från regeringen. Så är det.
Sedan vet jag att ltl Perämaa också är en vän av ekonomin i balans, vilket jag har fått uppleva när jag har suttit i regeringen och han har kämpat för det. Så ska det vara förstås.
Jag anser nog att vi här i lagtinget har ett kollektivt ansvar. Alla har ett ansvar oberoende om man sitter i oppositionen eller i regeringen. Det här har pågått sedan 2007 och kommer väl att pågå säkert fem-sex år till innan man börjar skönja bättre tider. Jag tror nog att det tar så länge för republiken Finland att resa sig från dagens finanser.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Vi undandrar oss absolut inte ansvaret. Vi kommer att vara med och ta ansvar. Vi gick till val på den frågan, precis som många andra och vi avser att hålla våra vallöften.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Alla partier vill väl försöka hålla löftena. Som ltl Perämaa sade så var den stora valfrågan att man lovade att få budgeten i balans. Nu blev lågkonjunkturen lite längre och lite djupare än vad man räknade med då. Man trodde att det skulle svänga lite tidigare. Men vi måste ändå alla hjälpas åt och försöka göra någonting åt det här. Vi sitter nog alla i samma båt!
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Roger Jansson
Äntligen, fru talman! Äntligen, ltl Runar Karlsson, känner jag att vi från och med den 18 september 2013 har fått en majoritet i Ålands lagting och bland oss politiker som förstår att kostnadskostymen är för stor och måste ner. Det går inte längre att prata utan det måste vara tydliga skarpa förslag. Jag ser fram emot höstens budgetdebatter. Det blir en tilläggsbudget och en ordinarie budget där detta ska förverkligas, inte i samma mån som man har varit tvungen till genom åren i Sverige att göra eller som man har varit tvungen till i Finland att göra, men i alla fall på ett likartat sätt och likartade volymer.
Det har inte varit lätt för oss moderater att genom åren propagera för besparingspolitik när det tidvis har funnits mycket pengar. Sedan 2008 har det varit lättare. Nu känns det som om vi skulle ha en bred enighet kring den väg som vi måste vandra. Det betyder ju inte att vi får det är lätt när rubrikerna blir svarta för varje åtgärd som man måste göra. Vi har det ansvaret inför Ålands folk att vi får ta stöten när kritiken kommer och vi måste kunna förklara varför vi är tvungna att göra det vi gör.
Fru talman! Jag är också glad för att man så småningom förstår frågan om vår andel av Finlands skuldsättning, att vi är fullt ansvariga för den också på Åland. Tänk er en situation när EMU måste gå in och hjälpa Finland i en situation när man är bankrutt. De åtgärder som då ska vidtas i landet, bestämda från Europa, de drabbar oss fullt ut lika som de drabbar resten av Finlands befolkning. Vi är alltså också ansvariga för Finlands statsekonomi. Vi har invaggats i någons slags trygghetstro, genom att vi får 0,45 procent av statens inkomster, att vi är en egen ekonomi vid sidan om statens ekonomi. Vi är en integrerad del av staten Finland och dess ekonomi. Sedan har vi fått ansvaret inom ramen för självstyrelsens behörighetsområden att bekosta, med de inkomster vi har, den del av statens verksamhet som är överförd till självstyrelsen. Det fråntar oss inte ansvaret proportionellt för hela den finska ekonomin och hela den finska statsskulden.
Fru talman! Det som jag egentligen begärde ordet för är det som inte har behandlats dess mera i finansutskottet, men som i meddelandet är den alldeles största överskridningen. Det är arbetslöshetsersättningarna på en miljon och det fortsätter. Jag hade tänkt fråga utskottsordförande, men nu har vi flera utskottsmedlemmar här, hur utskottet har behandlat den här frågan. Vi har en låg arbetslöshet i landskapet, den har ökat litet, men ersättningarna flyger i taket. För några år sedan var ersättningarna nere på ungefär 200 000 euro. Nu i halvårsredovisningen är ersättningarna på en miljon, som det visar på helår.
I Finland och i Sverige förs diskussionen om man borde göra någonting för att man får de här pengarna, att man borde delta i produktionen i samhället. Min fråga är om utskottet har fört någon sådan diskussion? Jag kunde naturligtvis ställa frågan till landskapsregeringen också, men nu har vi haft det här ärendet i finans- och näringsutskottet. Det är en diskussion som vi också här på Åland bör få i gång. Vi har ju behörighet inom området och kan skapa våra egna lösningar. Vi behöver inte kopiera, men när vi inte ens har kopierat så är ju kravet på oss ännu större att vi måste hitta egna lösningar. Tack, fru talman.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Plenum slutar
Måndagen den 4 november 2013 hålls lagtingets högtidliga öppnande då lagtinget samlas till plenum klockan 12.00 för val av talmän. Plenum är avslutat.