Plenum den 19 mars 2014 kl. 13:00
Protokoll
-
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 5/2013-2014)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2013-2014)
2 Godkännande av ändringen av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2013-2014)
Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2013-2014-s)
Republikens presidents framställning (RP 5/2013-2014)
3 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2013
Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2013-2014)
4 Ålands handlingsprogram mot riskbruk och missbruk 2013-2016
Landskapsregeringens meddelande (M 3/2013-2014)
5 Beredning av lag om etablerade politiska föreningar
Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2013-2014)
6 Åland eget upphovsrättsområde
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2013-2014)
7 Kvalitetssäkra sjukvården genom nordiskt samarbete
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 10/2013-2014)
8 PAF-bidrag för omsorgsbostäder
Ltl Brage Eklunds m.fl. åtgärdsmotion (MOT 11/2013-2014)
9 Inflyttades möjlighet att kombinera språkstudier med jobb
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 12/2013-2014)
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 13/2013-2014)
11 Uppdatering av regionalt skogsprogram för Åland
Ltl Brage Eklunds m.fl. åtgärdsmotion (MOT 14/2013-2014)
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 15/2013-2014)
13 Posten Åland Ab till folkaktiebolag
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 17/2013-2014)
15 Gränslöst Åland utan gränshinder
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)
16 Max tre valperioder i lagtinget
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.
Talman Britt Lundberg anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom. Beviljas.
Bordläggning
1 Validering i gymnasieskolor
Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 5/2013-2014)
Landskapsregeringens lagförslag (LF 3/2013-2014)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.3.2014 Godkänt.
Bordläggning
2 Godkännande av ändringen av konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2013-2014)
Landskapsregeringens yttrande (RP 5/2013-2014-s)
Republikens presidents framställning (RP 5/2013-2014)
Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.3.2014. Godkänt.
Enda behandling
3 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2013
Finans- och näringsutskottets redogörelse (FUR 1/2013-2014)
Enligt 15 § i arbetsordningen ska finans- och näringsutskottet för varje år avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden rörande tjänstekollektivavtal till lagtinget.
Först tillåts diskussion, efter det antecknar sig lagtinget redogörelsen för kännedom.
Diskussion.
Ltl Jörgen Pettersson
Talman! Lika punktlig som tussilagon i dikena har jag nöjet att även i år stå här och på finans- och näringsutskottets vägnar redogöra för regeringens framförhandlade tjänstekollektivavtal. Utskottet får förvisso fortlöpande information om vad som sker på området, men vi nöjer oss med att sammanfatta behandlingen av dem till den tidiga vårkanten.
Till finans- och näringsutskottets ansvarsområden hör enligt den 15 § i arbetsordningen att varje år godkänna och ge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden som rör tjänstekollektivavtal till lagtinget. Detta är förvisso ett viktigt ärende men kanske mest ändå operativt och något som ska följa den budget som landskapsregeringen av detta lagting är ålagd att följa.
Avtalsförhandlingarna berör landskapets cirka 1 800 anställda och landskapets förhandlingar med respektive fackliga organisationer, vilka framkommer i redogörelsen. De flesta av de anställda i tjänstekollektivavtalsförhållande, cirka 1 100, finns på ÅHS. Andra sköter på olika sätt den övriga dagliga driften av landskapet Åland, många av dem arbetar till exempel i våra skolor.
Sammantaget har det varit många avtal som utskottet har godkänt, vilka framkommer i redogörelsen. Det är också relativt många avtal som utskottet har antecknat sig till kännedom. Utskottet har inte funnit anledning att vidare kommentera något av dessa avtal. Fjolårets avtalsförhandlingar följer gängse praxis och innehåller inga andra överraskningar än normala förhöjningar i förhållande till tidigare år.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet enigt att lagtinget antecknar sig redogörelsen angående behandlingen av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2013 till kännedom.
Talmannen
Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Lagtinget antecknar sig redogörelsen för kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras
4 Ålands handlingsprogram mot riskbruk och missbruk 2013-2016
Landskapsregeringens meddelande (M 3/2013-2014)
Enligt 30 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.
Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.
Minister Carina Aaltonen
Fru talman! Bästa lagtingsledamöter, hur många av er här i salen idag har inte någon nära vän, anhörig eller bekant med alkohol- eller drogproblem? Tyvärr är vi allt för många som är drabbade och som bär en på sorg och förtvivlan inom oss över missbrukets makt över helt vanliga, normala människor i vår närhet. Missbruk och beroende av alkohol är ett av de största folkhälsoproblemen på Åland, i Finland, ja i hela Norden. Vårt samhälle skulle ha oerhört mycket att vinna på att få ner alkoholkonsumtionen och stenhårt stå fast vid en nolltolerans mot narkotika och andra illegala droger.
Vi kan förändra attityder, vi kan skapa nya normer och göra aktiva medvetna val som bidrar till andra förhållningssätt. Men det kräver att vi jobbar tillsammans, mot ett gemensamt mål och att vi tar ställning till vilket samhälle vill vi leva i och i vilket samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i. Och vi borde också ta ställning till hur mycket konsekvenserna av detta missbruk ska få kosta, både i personliga förluster och samhällsekonomiska.
Det är med förhoppningen om att vi nu kan göra gemensam sak i kampen mot risk- och missbruk som jag presenterar Ålands nya handlingsprogram riskbruk och missbruk för perioden 2013-2016.
Redan den 7 december 2011 tillsatte landskapsregeringen en kommitté med uppdrag att ta fram ett nytt program. Kommittén ansåg att det alkohol- och drogpolitiska programmet inte bara skulle revideras utan helt och hållet förnyas samt kompletteras med två nya områden. Därför omfattar programmet idag, förutom alkohol, narkotika och tobak, även doping och spel.
Jag är verkligen stolt över kommitténs arbete. Vi har idag ett mycket omfattande och genomtänkt program som också innehåller många konkreta åtgärder. Det är också ett faktaspäckat program. En klar dokumentation över hur läget såg ut på Åland i början av programperioden. Programmet ska vara lätt att följa upp och det berör många olika grupper och beslutandenivåer. Det är allt från Ålands lagting, landskapsregeringen, kommunerna, myndigheter som polis, tull, ÅHS, ÅMHM till näringsidkare, arbetsgivare, föreningar, föräldrar, idrottsledare osv. Vi är många ansvariga som var och en ska bidra till att detta program går från ord till handling.
Vad är då ambitionen och målsättningen? Regeringen vill genom detta program och meddelande ta ett bredare grepp över risk- och missbruksområdet. Ett stort fokus ligger på samarbete, tidiga insatser och attitydförändringar. På Åland utförs redan idag ett engagerat och bra arbete mot missbruk på såväl professionell som ideell basis. Förutsättningarna för att nå framgång i arbetet mot missbruk kan ytterligare förbättras genom samordning, struktur, analys och en optimal resursfördelning. Tidiga insatser görs både på daghemmen och i våra skolor. Tack vare alla de olika antimobbningsprogram som Kiva skola, Friends, Steg-vis samt genom de vuxna som vågar ta tag i problem hos våra barn och unga kan utanförskap stävjas tidigt. Ett annat exempel på andra tidiga insatser är t.ex. när företagshälsovården eller arbetsgivare upptäcker tendenser till ett ökat missbruk hos arbetstagare och aktivt tar tag i problemet. Det är många gånger lättare att bryta ett negativt beteende innan det har rotat sig fast på allvar.
Regeringen vill också bidra till att föräldraengagemanget förstärks eftersom. Det är vi som är föräldrar som ska ta ansvar för våra minderåriga barn. Vi kan inte lämna över ansvaret på skola, fritidsledare eller på ungdomarna själva. Här är Projektet Vision Nolltolerans ett viktigt stöd till föräldrar genom COPE-kurser, föreläsningar och andra attitydförändrande insatser. Folkhälsan driver projektet sedan drygt ett år tillbaka och projektledaren är även samordnare av den operativa gruppens arbete.
Det som är nytt i programmet är också skapandet av sex nyktra zoner. Vi vet att vi lever i ett samhälle där alkoholkulturen är stark och vi måste rikta insatserna till områden där de kan göra mest nytta. Det långsiktiga målet är att även via de här sex nyktra zonerna kunna påverka attityderna och nå en minskad totalkonsumtion. Zonerna, som visserligen kan vara geografiska eller handla om olika fysiska arenor, kan också representera olika perioder av livet. De sex nyktra zonerna som regeringen i första hand har utsett är under graviditeten, då barnet växer i sin mammas mage, då man är barn och ungdom, skolan, idrotten, arbetslivet och givetvis i trafiken.
Ett annat nytt begrepp förs också in i handlingsprogrammet, den så kallade tredje part. Historiskt sett är det inte något nytt fenomen att inse att även en tredje part lider av ett missbruk. För ungefär 100 år sedan startade nykterhetsrörelserna och det var som en reaktion på männens alkoholproblem som skapade lidande hos kvinnor och barn. Runt varje person med miss- och riskbruk finns många närstående som påverkas i olika utsträckning. Ett barn som växer upp med en mamma eller en pappa kan få ärr för livet. I rapporten Hälsa i skolan från 2013 bedömer 30 procent av flickorna i yrkesgymnasiet att en närstående person använder för mycket alkohol och ytterligare 27 procent av flickorna i yrkesgymnasiet anser att de tar skada av detta. Det är helt oacceptabelt. Det handlar om nästan 60 procent av tjejerna i yrkesgymnasiet. Här behövs insatser.
På lagstiftningsområdet finns en mängd förslag till ny och reviderad lagstiftning. En del har redan förverkligats och annat är på gång.
Tillsynen över socialvården har nu från årsskiftet flyttats till ÅMHM.
En ny tobakslag är aktuell nu när EU-parlamentet har sagt ja till ett nytt tobaksdirektiv. Beträffande spelövervakningen ska en lag om en ny tillsynsmyndighet antas. Vi behöver även införa en åldersgräns på 18 år för penningspel. Idag har PAF själva tagit beslut om att förbjuda minderåriga att spela, men det behöver finnas en reglering i lotterilagstiftningen.
Den största politiska tvistefrågan har varit sänkningen av den lägre promillegränsen. Att gränsen för grovt rattfylleri sänks från 1,2 till 0,8 har varit oproblematiskt, men frågan om att sänka den lägre promillegränsen har regeringen haft olika åsikter om och det är i sig inget problem. Som minister eller lagtingsledamot får man ha olika åsikter i så kallade samvetsfrågor. Frågan har varit hur vi ska komma vidare så att majoritetet i regeringen kan känna sig tillfreds med lösningen.
Nu har vi kommit fram till ett förslag som regeringen står bakom. Vi sänker promillegränsen till 0,2 och inför ny straffåtgärd, rattfylleriförseelse, för dem som kör som ett fordon med en promillehalt i blodet mellan minst 0,2 och 0,5 promille i blodet. I praktiken innebär detta att om man blir stoppad av en polis och blåser t.ex. 0,3 promille i en precisionsalkometer så avbryts bilfärden, föraren får en ordningsbot eller strafforder och så får hen lämna bilen och återkomma när hen har nyktrat till och fått ner promillegränsen under 0,2. Vid upprepade förseelser, förslagsvis tre, så bör körkortet dras in.
Ett förslag till reviderad trafikbrottslag kommer till lagtinget i höst. Då får vi se närmare hur detaljerna kring den nya straffåtgärden ser ut och hur de ska lösas. Men om lagtinget har synpunkter och åsikter kring det här förslaget så välkomnar regeringen detta i nuläget.
Rattfylleriförseelse finns inte i övriga Norden. Min förhoppning är att det här förslaget ska få stöd lagtinget. Huvudorsaken till att regeringen vill sänka promillegränserna är för att förändra attityder. Jag anser att det här är en viktig normskapande åtgärd, vilken kommer att inverka på människors alkoholkonsumtion, det är jag helt övertygad om.
Japan är det land i världen som under 2000-talet sänkt promillegränsen från 0,5 till 0,3 och där man har gjort evidensbaserad forskning både före och efter sänkningen. Där visar resultaten på att trafikolyckorna i stort inte har minskat, men däremot har de alkoholrelaterade trafikolyckorna gått ner.
En ny körkortslag kommer till lagtinget nästa vecka och där finns också en mängd åtgärder som syftar till förändra attityder och som också ger ett utökat meddelandeansvar för läkare som upptäcker att de har patienter med alkoholproblem.
Andra åtgärder som görs är bland annat att olika informationsmaterial tas fram, ett brottsförebyggande program ska också tas fram. En tyngpunkt ligger just nu på utbildning och fortbildning och i dagarna har en tredje kurs i Ansvarsfull Alkoholservering hållits. Sammanlagt har väl närmare 200 personer gått de här olika kurserna som ordnas av landskapsregeringens socialvårdsbyrå i samarbete med polisen och ÅMHM. Det är ett otroligt viktigt samarbete där vi konkret ser att buset på Nygatan efter att krogarna har stängt har minskat betydligt.
Jag vill betona att trots att meddelandet inte har kommit till lagtinget förrän nu så har det varit och är full aktivitet på fältet. Förutom Projekt Vision Nolltolerans och Ansvarsfull Alkoholservering så träffas de tre olika grupperna som ansvarar för programmets förverkligande regelbundet. Den politiska referensgruppen som är parlamentarisk har träffats två gånger, styrgruppen har träffats en gång och den operativa gruppen träffas ungefär var sjätte vecka. Grupperna har tillgång till varandras protokoll och alla kan följa med vad som sker på fältet eller på den politiska arenan och vilka frågor som är aktuella.
Jag tror att jag skulle kunna fortsätta att berätta om alla insatser och åtgärder hur länge som helst. Vi jobbar nämligen på olika sätt och på olika nivåer för att nå resultat. Och varför gör vi allt detta? Ja, vi vill minska alkoholkonsumtionen och egentligen finns det bara ett säkert sätt. Det är att höja priset och begränsa tillgången. Men det är inte gångbart i dagsläget. Då vet ni hur det slutar; med stora rubriker om att en-portionsregeln måste bort och att Åland som turistdestination skulle skadas i grunden om tillgången skulle begränsas.
Nu är ändå inte den stora faran – som jag ser det – den alkohol som konsumeras på krogen under kontrollerade former av utbildad personal. Det är all den sprit som dricks i hemmet, utan kontroll, utan insyn. Det är där vi borde sätta in insatserna. Det är där vi måste börja för att minska skadorna av risk- och missbruk i det åländska samhället. Jag vill gärna se förebyggande och främjande åtgärder framom vård och dyra insatser i ett senare skede.
En-portionsregeln kommer att försvinna också från Åland. Det kommer att ställa mycket högre krav på krögarna att inte servera minderåriga och överförfriskade. Men när detta kommer att ske får vi se.
Just nu ska vi fokusera på de övergripande målsättningar som vi har i detta nya risk- och missbruksprogram. Här behöver alla som har en politisk plattform och position vara med och förändra attityder. Vilket samhälle vill vi att våra barn och barnbarn ska växa upp i? Jag ser framför mig ett samhälle där vi tillsammans försöker skapa ett tryggt och gott samhälle där barn inte behöver växa upp med föräldrar som dricker för mycket, där ungdomar inte riskerar att dras in i ett drogmissbruk, där föräldrar kan känna att det är okej att dra upp gemensamma regler för tonåringarna och att ungarna också vet att det finns många vuxna som håller koll på dem och som faktiskt bryr sig.
I det samhället som jag ser framför mig ska inte arbetsgivare förlora ekonomiskt på att anställda inte kommer till jobbet på grund av alkoholproblem. På vårt Åland ska vi kunna färdas tryggt på vägar och gator utan riskera att rammas ner av ett rattfyllo.
Det lilla barnet som växer i mammans mage ska få göra det utan risk för fosterskador orsakade av alkohol eller droger.
Tolerans och acceptans ska vara ledord i alla sammanhang. Man ska få vara precis den man vill vara och inte behöva bli någon annan med hjälp av alkohol och droger. Vi har så mycket att vinna på att våga se och att våga tala om de problem som risk- och missbruk för med sig. Vi som är politiker har inte bara makt att förändra normer och attityder. Det är också vårt ansvar att göra det.
Jag vill avsluta med att tacka kommittémedlemmarna Åke Mattsson, Torbjörn Eliason, Göte Winé och Cita Nylund för ett engagerat och kompetent arbete med programmet. Jag ser fram emot en konstruktiv debatt här i Ålands lagting. Tack, fru talman.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Jag tänkte beröra promillegränsen i trafiken. När det gäller alkoholrelaterad olycksstatistik så sökte ministern sig till andra sidan jordklotet i Japan. Jag har läst nordisk statistik som visar på att förändringar i olycksstatistiken börja ske vid cirka 1-1,5 promille, det är där vi får de dramatiska ökningarna. Att sänka den lägre promillegränsen för rattfylleri eller införa en nivå som är lägre än den vi har idag torde inte ha någon större effekt på olycksstatistiken. Det är min bestämda uppfattning.
Till övriga delar vill jag informera ministern om att sådana här symboliska sänkningar av promillegränsen har man också provat på i Stockholms skärgård. Där har effekten varit väldigt dramatiskt för restaurangbranschen. Det hoppas jag också att ministern och landskapsregeringen ser över och överväger att inte genomföra den här förändringen här.
Minister Carina Aaltonen, replik
När det gäller markeringen av sänkningen av promillegränsen så är det för att ändra attityder, skapa nya normer i vårt samhälle och för att få ner alkoholkonsumtionen som framförallt sker i hemmet på kvällstid och på helger.
Jag har inte siffror för Åland men vi vet att alkoholrelaterade skador kostar idag det finländska samhället 4,5-6 miljarder euro per år. 25 procent av de kostnaderna får kommunerna ta hand om. Ser man på detta inte bara som en lagtingspolitiker utan också som engagerad kommunpolitiker så finns det all anledning att försöka få ner alkoholkonsumtionen. Sänkningen av promillegränsen är ett av de medlen.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Jag tror att den lägre promillegränsen har en mer marginell betydelse i det här sammanhanget. Jag tror att man måste rikta mera fokus på andra åtgärder. Jag hoppas ändå att landskapsregeringen också beaktar att Finland nyligen har haft en sådan här debatt och det har också används som argumentation i diskussionen att Finlands riksdag och Finland är på väg åt det här hållet. I media har det precis i dagarna framkommit att Finland inte längre tänker genomföra förändringen och det har också en viss betydelse tycker jag.
Minister Carina Aaltonen, replik
Jag ser fram emot ltl Petri Carlssons framförande, då kommer han med andra alternativa åtgärder som skulle kunna ha samma preventiva effekt och få ner alkoholkonsumtionen. Jag är nämligen övertygad om att för ålänningarna är bilen väldigt viktigt och körkortet likaså. Att riskera att tappa körkortet, åka fast eller att få en bot tror jag faktisk kommer att få en avskräckande effekt. Jag tycker att det här är en bra kompromiss som regeringen har kommit fram till.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag har en detaljfråga till ministern när hon nu står i talarstolen. Det handlar om vårdsidan.
Under förra mandatperioden fanns det långtgående planer på att införa en tillnyktringsenhet inom psykiatrin och ta bort ansvaret från polisen. Det handlar ofta om en dubbeldiagnos för de här klienterna. Det fanns långtgående planer, konkreta målsättningar och en beräkning på vad det skulle kosta. Var ligger den frågan nu?
Minister Carina Aaltonen, replik
På grund av den ekonomiska situationen så är inte de planerna längre aktuella. Trycket och behovet av den psykiatriska kliniken har varit så stort att det helt enkelt inte finns utrymme och resurser inom ÅHS för den här verksamheten i dagsläget.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Psykiatriska kliniken var i allra högsta grad involverad i det här arbetet och man såg på utrymmen. Den där beskrivningen känner jag inte tillräckligt igen. Det kan förstås vara en fråga om ekonomin i så fall, om det är det som ministern hänför till.
Jag skulle också vilja få information om diskussionerna med rikssidan om tvångsvård till exempel när det gäller gravida. Vilka kontakter och diskussioner har landskapsregeringen inom det området?
Minister Carina Aaltonen, replik
Det stämmer, beträffande den psykiatriska kliniken så handlar det om ekonomiska resurser. Vi har helt enkelt inte ekonomi att ta hand om tillnyktringsenheten.
Beträffande att tvångsvården så kommer det en lag. Det ligger ett lag-PM hos lagberedningen just nu. Det kommer en ny lag som handlar om tvångsvård, men där har just den här gruppen gravida missbrukare lyfts ut, det har varit en för svår fråga på rikssidan. Det här är också ett område där vi inte har helt och hållet egen behörighet. Vi har delad behörighet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Min frågeställning gäller hur det framskrider med drogarbetet vid ÅHS. Det gäller närmast Sivs Palmqvist utredning som hon gjorde 2004-2005, tror jag. Det paradoxala med den här utredningen är att alla politiker, ministrar och alla tjänstemän som har läst den tycker att den är väldigt bra. Där finns föreskrivet hur läkarna ska bemöta olika patienter. Man ska alltid fråga om alkohol. Det finns väldigt många sjukdomstillstånd, framförallt för äldre, som är direkt förknippade med alkoholkonsumtion. Det gäller att man sållar ut de patienterna snabbt. Hur har det gått med det här arbetet nu? Har den här regeringen lyckats lyfta in det här arbetet eller står det fortfarande utanför?
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Den operativa gruppen har nämligen lyft upp den här frågan nu. Man har haft en genomgång på alla avdelningar inom ÅHS. Man har diskuterat vad som har hänt med rapporten som Siv Palmqvist skrev för ungefär tio år sedan. På många avdelningar kände man överhuvudtaget inte till rapporten.
Vi har också diskuterat att det kanske vore dags att låta en utredare titta över den här rapporten, göra den lite mera uppdaterad och sedan använda den på nytt i organisationen. Rapporterna väldigt bra.
Ltl Åke Mattsson, replik
Det sista kanske kan vara ett bra initiativ. När man pratar med många läkare som är engagerade i de här frågorna så efterlyser de detta och tror att det faktiskt skulle vara till stor fördel. Man hör om patienter som har alkoholproblem men de blir inte tillfrågade fast läkarna inte kan ställa diagnoser. Kanske rapporten börjar bli för gammal men initiativet är bra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag tänkte beröra två saker som nämns i meddelandet. För det första, vad är nu detta? Sänkning av promillegränsen? Nu ska vi återigen diskutera den frågan utifrån ett politiskt tyckande från landskapsregeringen. Samma saker nämndes i regeringens handlingsprogram från november 2011, för snart 2 1/2 år sedan, och där tyckte man också att man ska sänkt promillegränsen. För min del tycker jag inte om diskussionen på den här nivån, år efter år. Jag tänker ta ställning till frågan den dagen vi har en lagframställning framför oss, när vi har ett ordentligt statistiskt underlag, när vi har en god beredning och inte bara behöver diskutera frågan utifrån vissa lösryckta argument som förs fram här av ansvarig minister. Om ni vill genomföra det här så lämna en lagframställning i så fall. Det enda ni tycks vara överens om är att ministern som ansvarar för trafikfrågorna inte ska behöva presentera en eventuell lagframställning.
Minister Carina Aaltonen, replik
Det som regeringen helt och hållet har varit överens om, ända sedan vi skrev handlingsprogrammet, är att gränsen för grovt rattfylleri ska sänkas från 1,2 promille till 0,8 promille. Sedan har vi haft lite olika åsikter om den lägre gränsen. Nu har vi hittat en väg framåt. Det här är ett förslag som presenteras. Ltl Perämaa ska mycket väl få ta ställning när det lagförslaget kommer till lagtinget i höst.
Ltl Mats Perämaa, replik
Fru talman! Jag tar ställning till lagförslaget sedan när vi har ett ordentligt underlag. Det här tyckandet räcker för min del. Det räcker att diskutera det så här kort.
Sedan den andra frågan, spelmissbruk, det är också ett exempel på ett stort misslyckande från landskapsregeringen. I ett kort stycke finns det beskrivet att det finns 130 000 eventuella spelmissbrukare på rikshåll. Med vårt befolkningsunderlag ger det en motsvarighet på cirka 600 personer som lider av spelmissbruk. Man nämner definitioner för spelmissbruk. Man säger att man ska komma med en lotterilag och en speltillsynsmyndighet. Samma saker har nämnts i snart 2 1/2 år, men inget resultat. Vi måste ju någon gång börja diskutera de konkreta åtgärderna och inte diskutera tyckandet också på det här området. När levereras konkreta åtgärder?
Minister Carina Aaltonen, replik
En ny tillsynsmyndighet kommer under den här mandatperioden. Man ska inte glömma bort att Ålands penningautomatförening också tar ett stort spelansvar inom sin verksamhet. Man har byggt upp en mängd olika system för att kunna kontrollera om personer har ett avvikande spelbeteende. Ålands penningautomatförening har t.ex. infört spelradar. På hösten höll de är ett stort seminarium om spelansvar. Det görs mycket inom det här området. Landskapsregeringen håller också på att ta fram en lag om en ny tillsynsmyndighet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Tack minister Aaltonen för en fin presentation av meddelandet. Jag tänker inte gå in i detalj men överlag har man alltid en målsättning med sin handlingsplan. Man skriver också att den politiska målsättningen är nolltolerans av ANDTS för barn under 18 år. Men sedan i följande mening skriver man att målsättningen är att höja alkoholdebuten för just de här barnen. Det kanske går i kors.
I sitt anförande pratade ministern inte om målsättningen nolltolerans utan mera om visionen nolltolerans. Det skulle vara intressant att veta om nolltoleransen är en vision eller är det en konkret politisk målsättning som regeringen har?
Minister Carina Aaltonen, replik
När det gäller narkotika och droger då är nolltolerans en målsättning. Idag driver Folkhälsan ett treårigt projekt som heter Projekt Vision Nolltolerans. Jag kan förstå att det kan bli en sammanblandning där. Projektledaren fungerar som en samordnare och jobbar med att förändra attityder hos både barn, ungdomar och föräldrar.
Den övergripande politiska målsättning är absolut nolltoleransen när det gäller droger. Det är den signalen som vi skickar ut till våra myndigheter; tull och polis. Vi accepterar inte narkotika på våra gator på Åland.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, fru talman! Då är nolltolerans målsättningen för droger och inte för alla bokstäverna i kombination. Ofta när man sätter målsättningar så behöver de också vara realistiska och uppnåbara, annars brukar man i idrottssammanhang säga att det är visioner. Man kan visionera om att vinna ett OS guld men kanske man bara kan vinna DM på Åland och det kanske är lättare att uppnå. Hur realistisk är målsättningen att på Åland få en nolltolerans när det gäller droger fram till 2016?
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Det här är säkert det tredje eller det fjärde alkohol- och drogpolitiska programmet som har tagits fram. Man har alltid haft en nolltolerans. Vi måste ju ha den visionen och sätta in åtgärderna där de gör mest nytta. Min bedömning är ändå att det borde vara lättare om vi gemensamt riktar insatserna på att få nolltolerans beträffande droger på Åland. Vi vet att det ungefär finns 200 narkomaner på Åland så det är en tuff målsättning. Ambitionen finns absolut där. Jag tycker att vi inte ens kan tänkas oss att lätta på den ambitionen, vilket man bland annat har gjort i riket.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gunnar Jansson, replik
Ministern nämnde bland annat att en sänkt promillegräns skulle ha en normskapande effekt och därmed fungera avskräckande. Jag känner inte till forskning någonstans som skulle styrka den teorin. Jag vet naturligtvis heller ingenting om de källor som ministern och landskapsregeringen tillämpar. Däremot visar all forskning på det här området att det som avskräcker är risken att åka fast och den risken ska vara reell. Det fungerar inte speciellt bra att man har en promillenorm i en lag. Det som avskräcker är den konkreta risken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Slotte, replik
Fru talman! Jag undrar hur ministern ser på krogarnas öppethållningstider. Jag har förstått att många av besökarna kommer till krogen först vid tolvtiden på natten. Då kanske man samlas före på någon annan plats och är ganska förfriskad när man kommer fram. Kunde man titta på att ändra öppethållningstiderna?
Minister Carina Aaltonen, replik
Tack, fru talman! Det här var en ganska stor frågan när kommittén inledde sitt arbete. Hur skulle vi ställa oss till öppethållningstiderna? Hur skulle man göra för att få ut människor tidigare på krogar och restauranger? Vi har valt att gå in för projektet Ansvarsfull Alkoholservering och genom den verksamheten förändra attityder. Ett sätt kunde till exempel vara att alla vaktmän som släpper in folk på krogarna i Mariehamn borde åka till Stockholm en helg och jobba sida vid sida med vaktpersonal. Då kanske man skulle bli strängare med att släppa in berusade människor på de åländska krogarna. Det kunde vara en enkel sak att göra.
Ltl Roger Slotte, replik
Fru talman! Det är säkert bra att ha tillsyn, vakter och ordning och reda. Jag påstår inte att alla som kommer klockan tolv till krogen skulle vara överförfriskade. När krogarna har länge öppet så far man inte dit klockan tio på kvällen om man blir ensam där. Därför tror jag att det skulle vara till fördel om man kunde få folk till krogen tidigare. Då skulle drickandet totalt minska samt att då förvrider man inte dygnets timmar så att man orkar upp på morgonen dagen efter också.
Minister Carina Aaltonen, replik
Ett förslag som kommer att komma i den nya alkohollagen från riket är att man ska kunna införa ”happy hour” med lite billigare priser tidigare på kvällen. Det tror jag säkert kunde vara ett sätt att locka ålänningar. Men då kanske man dricker mera ute på lokal än hemma. Vi borde väl sträva till att vi får mera servering på restauranger under kontrollerade former. Det här är en fråga som kommer att leva ett tag till. Den nya finska alkohollagstiftningen lär komma i höst troligen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Återigen påför man ÅMHM mera uppgifter. Har man resurser så att man kan fullfölja övervakningen eller är det meningen att landskapsregeringen ska tillföra ÅMHM mera resurser?
Sedan ytterligare en sak som kanske inte berörs så mycket i det här meddelandet; problematiken med boendefrågan för missbrukare. I samband med att man får betalningsbekymmer så blir man ofta vräkt från lägenheten och då får man inte en ny lägenhet och man har betalningsanmärkningar hos fogden. I det här meddelandet finns det inte någonting som berör på vilket sätt man ska bemöta den problematiken bland missbrukare idag.
Minister Carina Aaltonen, replik
Det första när det gäller konstaterandet om ÅMHM så måste vi komma ihåg att när ÅMHM utfört tillsyn så är målsättningen att 2/3 ska vara stödjande och 1/3 ska vara kontrollerande. Mycket av sina verksamheter som miljö- och hälsoskyddsmyndigheten utför till exempel i projektet Ansvarsfull Alkoholservering så är för att hjälpa personer på fältet, både krögare, polis, taxichaufförer och vaktman, att lättare kunna se drogtecken och hantera konflikter. Det här är också ett sätt att göra deras arbete lättare.
Beträffande hemlösa så finns det inte med i programmet. Det är väl mera en annan fråga som vi får ta i ett annat sammanhang.
Ltl Brage Eklund, replik
Jag tänkte fortsätta med ämnet hemlösa. Det har visat sig på senare tid att hemlösa har börjat dyka upp på olika offentliga inrättningar och det börjar bli ett problem. Jag tycker att det är en ganska viktig sak för landskapsregeringen att komma med ett förslag på hur man tänker lösa den här problematiken. Annars börjar det här klientelet vandra runt och söka härbärgen där det finns offentliga inrättningar. Jag tycker att man borde ha tagit med detta i meddelandet för det hör ihop med missbrukarproblemen och det hör också ihop med att man har ett boende.
Minister Carina Aaltonen, replik
Beträffande de hemlösa så välkomnar jag ltl Brage Eklund till ett seminarium i sjöfartsmuseet som landskapsregeringen den 8 april kommer att ordna angående hemlösa. Där kommer den frågan att belysas ur olika infallsvinklar. När det här handlingsprogrammets skrevs för drygt ett år sedan så var de problemen inte aktuella. I första hand är det inte ett problem som vi kan lösa genom att skriva in det i ett handlingsprogram för risk- och missbruk. Det här handlar väldigt mycket om främjande och förebyggande åtgärder och också om kommunernas ansvar. Vilka handlingsplaner finns i kommunerna?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl John Hilander, replik
Tack, talman! Minister Aaltonen nämnde en stor och viktig fråga; hjälp för tredje part och alla närstående. Vi vet att man inom vården ser ropen på hjälp, vilket skapar ett stort merarbete då det ofta då missbrukarna nyktrar till inte leder någon vart. Vi vet också hur hårt anhöriga jobbar för att få vård för sina anhöriga. Hur ser man på den här problematiken?
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Många gånger har man överhuvudtaget inte uppmärksamma tredje part. Det försöker vi göra i det här programmet, anhöriga, barn och närstående ska få stöd och hjälp. Allt fokus ska inte vara på personen som har ett missbruk, utan det måste gälla hela systemet runt omkring. Vi kommer att behöva uppmärksamma detta i olika situationer när personen får vård, omsorg eller annat.
Ltl John Hilander, replik
Tack för det. Åland behöver verkligen skyddsnätet för alla drabbade runt missbrukaren. Jag ser att det här kan leda någonstans i riktigt god riktning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Axel Jonsson, replik
Tack, fru talman! En-portionsregeln kommer att försvinna från Åland, men lite oklart när, ungefär så uttryckte sig minister Aaltonen. Varför är regeringen så lamslagen i denna fråga? Jag tycker att ålänningarna förtjänar ett svar på om regeringen kommer att leverera ett sådant förslag inom den här mandatperioden eller inte. Oklart när? Jag vill ha svar på frågan när.
Minister Carina Aaltonen, replik
Jag tycker att ltl Axel Jonsson har fått svar på frågan. En-portionsregeln kommer att försvinna.
Ltl Axel Jonsson, replik
Kommer man att leverera ett sådant förslag inom mandatperioden? Kan man tolka ministerns svar på det sättet?
Alkohollagstiftningen är en annan intressant fråga som man inte berör i det här programmet. Ministern nämnde att enda sättet att minska konsumtionen är att minska tillgången och höjer priserna på alkohol. Varför har man inte från regeringens sida varit intresserad av att överta behörigheten över alkohollagstiftningen så att vi här i den här salen kunde diskutera just den frågan? Om det är på det viset att det här är enda sättet att faktiskt minska konsumtionen i det åländska samhället, vore inte Ålands lagting det ultimata stället att diskutera en sådan fråga på vad gäller ålänningarnas priser på alkohol och tillgång till alkohol?
Minister Carina Aaltonen, replik
Med anledning av det här så tolkar jag att ltl Axel Jonsson vill överta alkohollagstiftningen för att höja priserna på alkoholen betydligt för att på så sätt minska konsumtionen och begränsa tillgången.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, fru talman! I meddelandet skrivs att promillegränsen för sjötrafiken ses över. Vad har landskapsregeringen för tankar bakom den skrivningen? Vi vet ju att fritidsbåtarna har samma hastigheter som normala biltrafiken i vissa lägen. Kan ministern säga lite vad som finns bakom detta?
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Framförallt kan man säga att regeringen anser att 1,5 promille är alldeles för hög gräns för yrkesfiskare. Där kan vi verkligen behöva göra en åtgärd och sänka promillegränsen.
Det finns ett förslag från kommittén i programmet om att sänka promillegränsen till sjöss från 1,0 till 0,8. Det här har vi inte processat klart i regeringen ännu, det får vi se i höst när det kommer en ny lag på det här området.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Gun-Mari Lindholm
Talman! Alla som har hållit i ett litet nyfött barn har säkert funderat; vilken framtid kommer det här barnet att möta? Ingen har tänkt tanken att personen kommer att bli drogmissbrukare eller alkoholist. Inget barn har det som sitt framtidsyrke. Ändå händer det. Varför? Det är väldigt svårt att säga. Men att hålla kvar drömmen, både för föräldrarna och för barnet, att barnet ska gå en ljus framtid till mötes tycker jag ändå att det här programmet andas. Det finns goda förutsättningar.
Jag vill inleda att tacka alla dem som har varit med och bidragit till ett jättebra meddelande och program. Såväl i min tidigare lagtingsgrupp som i min nuvarande så finns det och har funnits engagerade personer med stor erfarenhet och mycket kunskap inom det här området, personer som också har utbildat oss andra inom det här området. Det finns personer som brinner och ger all sin fritid för att arbeta för och emot de här sakerna.
Det är ett jätteviktigt politikområde som vi nu idag ska diskutera och debattera. Vi ser också att det engagerar när man ser antalet talare på talarlistan. Det finns också ett stort intresse ute i samhället för att diskutera de här frågorna.
Man kan ställa sig frågan varför? Men man får väldigt några svar på det. Man kan alltid tala om samhällsklasser, okunskap, nyfikenhet, brist på tid och brist på engagemang. Men även om allt detta är uppfyllt till det allra, allra bästa så händer det att personer ändå hamnar i ett rent helvete.
Det här programmet och meddelandet andas ändå en positivitet. Vi ska komma ihåg att det finns mycket bra saker som görs inom förvaltningen inom de här områdena. Bra är också att samhället, landskapsregeringen men också många kommuner stöder ett förebyggande arbete. Man stöder föräldrar, skolan, rådgivningen och studerandehälsan för att våra barn och ungdomar ska komma in på den rätta vägen.
Mycket är redan på gång, initiativ finns såväl inom förvaltningen men framförallt inom föreningslivet. Många människor engagerar sig på olika sätt i olika föreningar inom de här olika områdena. Från vår sida vill vi särskilt poängtera det arbete man gör för barn och ungdomar, det förebyggande arbetet som har med attitydarbetet att göra.
Att tala om drogfria miljöer och nyktra zoner är väldigt viktigt och att premiera sådana föreningar som arbetar med de sakerna.
Idag är det väldigt viktigt för många människor som går på fotboll eller andra föreningsmöten att det också ska serveras alkohol vid de tillfällena. Många av oss har barn med i de sammanhangen och då måste vi också ställa oss frågan; är det rätt är att vid varje sådant tillfälle ändå ha alkoholservering? Jag brottas själv med den här problematiken för vi vill också vara väldigt europeiska. Vi vill vara så där som vi lite är på semestern att man kan ta ett glas vin mitt på dagen. Men ska man göra det i alla sammanhang på alla olika tillställningar runtom på Åland?
Jag har själv vid ett tidigare tillfälle, när jag var social- och miljöminister, förbjudit ölservering på en fotbollsmatch och det var inte populärt. Jag tycker ändå att man ska fundera på om det är rätt att vid varje tillfälle servera alkohol. Det visar också vilka attityder vi har gentemot alkoholförbrukning.
Det viktigaste av allt är att man sysslar med attitydförändringsarbete. Därför tycker vi från moderat samling att det är bra att man har ett sådant här förslag som man har i det här meddelandet att man kan ha en rattfylleriförseelse. Vi tycker också från vår sida att det här borde vara en ordningsbot. När den här boten utdelas så skulle man ha någon form av körförbud under en viss tid, kanske upp till ett dygn. Man får väl se hur det i praktiken går lätt att ordna. Men det viktigaste är att den som fortfarande inte är övertygad om att 0,2 promille är det som bör gälla i trafiken ändå börjar tänka på ett annat sätt. Är det okej att jag tar ett eller kanske två glas vin, men oftast en öl eller ett glas vin och sedan köra? Kanske man börjar fundera lite mera när man ändå har en risk att bli stoppad, lämna bilen och få en bot? Jag tror att det är en viktig början till att förändra ett beteende och framförallt attityden för attityden har blivit slappare. Åtminstone under det perspektivet som jag själv har så skulle det aldrig förekomma att det är okej att dricka lite och köra. Kör man så dricker man inte. Men det har tänjts på den gränsen, det tror jag att alla kan vara överens om.
När man tar den nya körkortslagen så hoppas jag att man också reglerar att man i körkortsundervisning ska ha attitydsförändringsarbete. Jag tycker också att det är bra att de kommunala handlingsprogrammen nu kommer att aktiveras och de ska vara färdiga till 2015. Det är säkert många kommuner som tycker att det här är ytterligare ett program som man ska skriva. Det är integrationsprogram, äldreomsorgsprogram och mycket annat. Men det är viktigt att man i fullmäktigen och i styrelser diskuterar de här frågorna. Det är alltid värdefullt att diskutera och bryta de olika attityderna, kunskaperna och erfarenheterna med varandra.
Med detta sagt så stöder vi det här meddelandet. Vi tycker att det är jättebra. Det finns mycket som görs, mycket behöver göras, man ska inte stanna upp och slå sig för bröstet och tycka att allting är bra som det är. Det kanske inte är en sådan akut situation som vi hade för några år sedan vad beträffar droger på Åland, men det förekommer och det måste vi alltid jobba emot.
Jag hoppas att vi också i framtiden kan hålla det lilla barnet i vår famn och drömma om barnets framtid och hoppas att den drömmen blir verklighet. Tack.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Det kan vara på sin plats med ett påpekande när det gäller rattfylleriförseelsen.
Som jag har förstått av dem som jobbar med de här frågorna så motsvarar 0,2 promille de facto 3,8. Marginalen man lägger på i det här sammanhanget är 1,8 promille. Så sänkningen kanske inte är så stor. Med den här undersökningen garanteras att man åtminstone har 0,2 promille. Man är nog påverkad och man blåser 0,2 i precisionsalkometern.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Det viktigaste i debatten, det som media förmedlar från den här debatten och diskussionen som förekommer i vårt samhälle, det är att man markerar att man arbetar med att få till stånd attitydförändringar. Det tror jag att är det allra viktigaste, dels i meddelandet men också i den här diskussionen.
Ltl Åke Mattsson, replik
Naturligtvis står jag för det också. Jag är en av dem som har drivit de här frågorna: Jag är välmedveten om att man har släppt förbi dem som blåste 0,49, de fick fortsätta helt ograverat medan de som blåste 0,5 blev kvar och fick semestern förstörd osv.
Attitydförändringen är viktig. Man ska inte kunna dricka två burkar starköl och köra bil därefter. Vi ska ha en nykter zon i trafiken. Vi är helt på samma linje där.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Jag vill ge mitt stöd till ltl Gun-Mari Lindholms anförande. Jag tyckte att det var mycket bra. Särskilt det som hon uttryckte i frågan om promillegränserna. Syftet och målet, som jag också uppfattar det, är att om man kör så ska man inte dricka. Det är den normen vi vill försöka föra in med det här. Så jag tycker att det var väldigt bra sagt.
Ltl Lindholm nämnde förändringar under hennes tid vad gäller drickandet och körandet och att det skulle ha skett en förslappning. Det skulle vara intressant att veta lite mera om det.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Jag kanske har ett kortare perspektiv. Går man ännu längre tillbaka i tiden till när man började ta bilarna i bruk så kanske man hade en ännu slappare inställning än vad man har idag. Framförallt under den tiden som jag har varit föräldrar och man har varit på olika tillställningar eller gillen, det var ett väldigt fint ord som ltl Slotte använde, så har det ändå blivit mera brukligt att även fast man har små eller yngre barn med kan man tillåta sig att dricka någonting och sedan köra hem. Det har jag ingen erfarenhet av att man åtminstone i mitt nätverk gjorde för 30 år sedan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Jag vill också tacka för det här anförandet. Jag vill förtydliga detta med kommunernas handlingsplaner. Det var bra att ltl Gun-Mari Lindholm tog upp det. Enligt det här programmet ska alla kommuner lämna in handlingsplaner till landskapsregeringen senast 1 maj 2015. Visst har jag redan fått kritik från kommunalt håll att det här är ännu en pålaga och ett åtagande som måste göras. Men det är ju också i kommunerna som man verkligen kan jobba med främjande och förebyggande arbete. Kommunerna kan sätta upp strategier för att dels minska alkoholkonsumtionen hos de egna anställda men också hos kommuninvånarna. Samhällsekonomiskt är det också en viktig sak att få ner kostnaderna för vård och insatser. Nu kommer vi in i ett tidigare skede.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
När jag läste det här så tänkte jag först att det naturligtvis kommer att kritiseras att det ytterligare kommer en pålaga om ett nytt program.
Ålands kommunförbund har säkert resurser att ta fram någon form av mall och utkast. Sedan kan man ha här olika differenser mellan kommunerna. Jag tror också att det är väldigt värdefullt att man i fullmäktigen talar om det förebyggande och det främjande arbetet. Det kanske har med budgetfrågor att göra? Behöver man ha någon form av familjearbetare eller ungdomsarbetare? Vilka olika program ska man ha inom en kommun för att också komma till skott med attitydförändringsarbetet? Man kanske kan ha föräldragrupper på biblioteket osv. Det finns säkert en hel uppsjö med olika idéer.
Minister Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Det finns faktiskt en resursperson, det är Projekt Vision Nolltolerans som redan har hållit ett första möte med kommunerna om handlingsplaner. Man går igenom vad man behöver tänka på och man kan få konkret hjälp och stöd. Men det är precis som ltl Lindholm säger, man behöver tänka igenom det här själv och diskutera det i fullmäktige. Det går inte att kopiera någon annans handlingsprogram om det ska bli riktigt bra och om det ska fungera. Det är nog bara för kommunerna att bita ihop och se det här som en del i ett arbete att få ned kostnaderna på sikt och få en friskare befolkning i sin kommun.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag vill inte på något vis vara en dysterkvist, men jag vill ta en villfarelse ifrån ltl Lindholm. Vi har nog haft en normaliseringsprocess på Åland när det gäller alkohol och droger under de här senaste tio åren. Vi vet i dagsläget att vi har nyrekrytering bland unga människor, man har en annan inställning t.ex. till hasch och vi har också en del tunga missbrukare. Ser man på ÅSUB:s tre senaste undersökningar om alkoholkonsumtionen så bland de vuxna så har vi hittills inte brutet den trenden. Det finns mycket arbete kvar att göra. Just när det gäller droger så tror jag att det har blivit en normaliseringsprocess på Åland.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Nej, jag har inte den uppfattningen att ltl Sjögren är någon dysterkvist. Det är väl bra att man i så fall kan komma med verklighetsförankrade inlägg i debatten, om man anser att man har det.
Jag har diskuterat det här med 17–19-åringar, mestadels pojkar, som jag har runt köksbordet. Jag har den uppfattningen att det inte längre är tufft idag att ens prova. Det tycker jag att är en bra utveckling. Jag har haft barn i så pass många år så att för tio år sedan så var det ett helt annat tonläge. Då var det nog mera hippt att prova än vad det är idag. Idag blir man verkligen utstött om man ens försöker.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Hela det här politikområdet är väldigt komplext. Undersökningar visar också att det finns en större och växande mängd ungdomar som faktiskt har nolltolerans och som är väldigt restriktiva när det gäller alkohol och droger.
Ser man på den senaste undersökningen Hälsa i skolan så finns det också en del oroande tendenser i den. Vi måste hålla flera bollar i luften och ta vara på det som är positivt, men absolut jobba målinriktat och konkret med de utmaningar som vi har.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik
Talman! Till den delen kan jag hålla med ltl Sjögren att det sker en normaliseringsprocess. Det är ju inte bara mot droger som det sker en normaliseringsprocess, utan det sker gentemot alkohol och i det arbete har vi också väldigt mycket göra.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Torbjörn Eliasson
Tack, herr talman! Huvudmålsättningarna som ställdes upp för kommittéarbetet var att framförallt minska alkoholkonsumtionen, höja alkoholdebutåldern och att i handlingsprogrammet söka och visa vägen till ett narkotikafritt samhälle. Med tanke på hur det ser ut i världen idag inser var och en att det är höga målsättningar. Att åstadkomma ett narkotikafritt samhälle när vi, tvärtemot och i mitt tycke helt vettlöst fel, ser en liberaliseringsvåg välla fram internationellt, kan verka hopplöst och naivt. Men så låt det göra det då, låt det verka blåögt att tro på det svåruppnåeliga – för utan höga målsättningar når vi ingenstans!
Beträffande själva narkotikamissbruket och alla dess negativa och kriminella följdeffekter anser vi i centern att vår målsättning självklart ska vara och förbli noll toleransnivå. Det räcker med att lyssna på dem som varit i träsket och lyckats ta sig upp igen. Jag har aldrig hört någon som argumenterat för en liberalisering, typ fri försäljning av hasch. Nej, tvärtemot, vittnar de som upplevt helvetet om att det ena ger det andra och att i princip alla former av beroenden kan bli inkörsporten till nya och tyngre former eller kombinationer av ANDTS-missbruk. En cigarrett kan vara början på den för alla inblandade skräck- och ångestfyllda resan till tungt narkotikaberoende och ändstationen överdos. Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att det lönar sig samhällsekonomiskt att göra allt för att förhindra detta.
Att lagstifta, förbjuda, kontrollera och straffa kommer vi inte ifrån, men lika nödvändigt är det att skapa ett samhälle som våra ungdomar tycker om, ett samhälle som man vill vara delaktig i, ett samhälle som erbjuder stimulerande sysselsättning och arbetsplatser.
Tyvärr lurar många faror bakom knuten, många och nya lockelser som kan leda till riskbruk, missbruk och beroende. Delvis inkommen i arbetet beslöt därför kommittén att bredda programmet så att det innefattar hela ANDTS-området, alltså utöver alkohol, narkotika och tobak även åtgärder för att begränsa risk- och missbruk av dopingmedel samt penningspel. Det är bra och absolut nödvändigt med tanke på utvecklingen i samhället.
Herr talman! Programmet som ligger på ledamöternas bord idag omfattar centern full ut. Arbetet som lett fram till programmet har varit stimulerande. En enig kommitté ligger bakom och de förändringar och reformer som föreslås bearbetas nu av landskapsregeringen och kommer att utmynna i olika åtgärder och lagförslag.
De organisatoriska frågorna har engagerat mig mycket. Det finns många aktörer som gör stora insatser för att minska avigsidorna med alla typer av missbruk. Många arbetstimmar och stora pengar läggs årligen ned i detta viktiga arbete. I kommittén har vi lagt ner mycket tid på att finna bra former för styrning och samarbete av alla goda krafter. Det är angeläget att alla energier riktas åt samma håll, att dubbelarbete undviks, att blinda sektorer upptäcks och att de begränsade resurser som står till förfogande används så effektivt som det bara går.
Till sist, herr talman, vi i centern är övertygade om att projektet Nollvision för Åland, där en samordnare samordnar och bistår tredje sektorn och kommuner, kommer att ge resultat. Tillsammans med den operativa gruppen, styrgruppen och den politiska referensgruppen har vi nu en organisationsreform som rätt utnyttjad ska kunna betyda skillnad för effektiviteten. Vi önskar dem lycka till! Tack, herr talman.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Tack ltl Torbjörn Eliasson. Vi är nog ganska av samma åsikt.
I inledande av ert anförande nämnde ni att man måste göra allt för att förhindra att hamna in i träsket. Den första cigarretten kan skapa det första steget in i ett beroendeskap.
Också förebilderna, föräldrarnas beteende och vännernas beteende har en jättestark betydelse att förhindra men också att skapa en situation där man kanske lättare hamnar in i träsket.
Ni nämnde också nya lockelser. Vi har diskuterat i gruppen och jag har funderat själv kring det här spelandet, kanske inte spelmissbruk i form av penningspel, utan det här nya missbruket som vi ser i våra hem, åtminstone vi som har tonårsbarn, det gäller dataspelen. Det är en ny lockelse. Hur ser ni på det?
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Jag håller helt med när det gäller att vi vuxna bör vara förebilder och där kanske vi inte lyckas alla gånger. Men det är jätteviktigt, självklart.
När det gäller dataspel så tror jag att det är jätteviktigt att man har koll på sina barn så att det inte spelandet går till överdrift, för då leder det också till någon form av missbruk. Jag tror man kan involvera de vuxna. Jag tycker att man ser tendenser på missbruk av exempelvis Facebook och liknande sociala kanaler. Det är inte heller bra för barnen om föräldrarna bara sitter och tummar på sin telefon.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Det var egentligen den diskussionen som jag var lite inne på. De nya lockelserna skapar beroende och jag hoppas att vi också kan ha lite närmare diskussion om det. Dataspelen skapar också en situation där barnen byter dygnsrytm, de hamnar i ett helt annat träsk och sedan kanske de har svårt att hålla ett arbete osv. Det gäller trots allt inte pengar eller alkohol. Vad är vi då för förebilder med våra telefoner och hur använder vi vår tid i familjen? Det gäller inte bara förebyggande arbete utan också information och vad vi har för uppgift som vuxna.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Vi är helt överens ltl Kemetter och jag. Det gäller naturligtvis att inte överdriva. Man måste också komma ihåg att dataspel datorer med sina simulatorer också har väldigt många positiva sidor. Man kan lära sig otroligt mycket. Men självklart, allting som man gör för mycket av och går till överdrift med är inte bra. Det gäller för föräldrarna att vara med, vara delaktiga och säga till när man tycker att det blir för mycket. Gör man det i tid så tror att det går bra att kommunicera det budskapet till barnen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren
Talman! Jag är politiker och har varit det ett tag nu. Mitt yrke och min yrkesidentitet är sjuksköterska.
Min personliga berättelse är min, men jag vet att jag delar den med mina tidigare arbetskamrater. Jag tror att få ser missbrukets konsekvenser som sjuksköterska på en akutmottagning. Jag har blivit berörd, illa berörd, det har krupit under skinnet, jag har hört det, jag har sett det och känt lukten av det. Jag har jobbat i Finland, Sverige, Norge och på Åland och det ser likadant ut överallt. Missbruket är på ett ironiskt sätt universellt och mycket demokratiskt. Det drabbar lika oberoende om man är kines, afrikan, europé, kvinna, man, ung eller gammal, fattig eller rik. Mitt perspektiv är lite detsamma som ltl Gun-Mari Lindholms, men jag har sett de äldre männen som har suttit på akutmottagningarna i sitt grava missbruk i sin ensamhet, i sin misär. Alltid när jag har sett dem så har jag sett de där små pojkarna och barnen. Jag har haft ett litet annat perspektiv, men på ett sätt på samma vis. Det var en liten personlig reflektion.
Talman! En bra och offensiv missbrukspolitik baserar sig på forskning och evidens.
En bra och offensiv missbrukspolitik inbegriper de allra flesta politikområden; trafik, social- och sjukvård, utbildning och inte minst ekonomi. Missbruk leder inte bara till lidande och elände för missbrukaren själv och anhöriga utan också till stora kostnader för samhället.
En bra och offensiv missbrukspolitik använder sig av den kompetens och kunskap som finns i hela samhället. Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt inom detta komplexa politikområde.
Från liberalernas sida hade vi mer än gärna deltagit i arbetet med att revidera och utforma ett nytt program. Vi anser att vi har både erfarenhet och kompentens inom området. Det fick vi inte, det var exklusivt för landskapsregeringen. Programperioden sträcker sig dessutom in i nästa mandatperiod så det skulle även av den orsaken ha varit välmotiverat med en arbetsgrupp som representerat alla fraktioner. Landskapsregeringens handlande i den här frågan är både odemokratiskt och högmodigt.
Det reviderade programmet är på många sätt bekant och fortsätter inslagna vägar och målsättningar. Det känns bra och det är också viktigt att vidga perspektiven till t.ex. spel. Missbruksmekanismen är den samma vare sig man missbrukar alkohol, mat, mediciner eller nätpoker. Det är också viktigt med tydliga och mätbara målsättningar. Ett bra facit har vi utarbetat under resans gång med både ”Hälsa i skolan” och ÅSUB-undersökningarna om ålänningarnas risk- och missbruksvanor. Också här går forskningen framåt, vi vet att det inte är fullständigt och totalt tillförlitligt att fråga människor direkt hur mycket man dricker. Man förskönar ofta sanningen lite grann. Men det är till dags dato de bästa mätmetoderna som vi har. Det gör att vi någorlunda har koll på läget och kan styra åtgärder på ett bra sätt.
Handlingsprogrammet innehåller konkreta åtgärder inom det förebyggande arbetet med både samordning på kommunal nivå och inom tredje sektorn. Det har varit efterfrågat länge och det är mycket viktigt att det arbetet blir praktiskt och konkret och inte drunknar i administration.
Landskapsregeringen offentliggör också lagstiftning inom flera områden t.ex. förnyad tobakslag. Där är det viktigt att man drar slutsatser av de erfarenheter man har på rikssidan efter att man reviderade sin tobakslag. Vidare vill man ha sänkt promillegräns, tillsynsverksamhet inom spel och en höjning av tillåten ålder för spel. Tänk att vi inte har haft åldersgräns tidigare, det är ju lite skamvarning på den frågan faktiskt.
Beträffande promillegränsen och den diskussionen kring ett icke-existerande lagförslag så drar det ett litet löjets skimmer över hela frågan och faktiskt över det här ambitiösa programmet. Det har varit fokus på vem som är för och vem som är emot, det blir nästan lite löjligt, istället för att diskutera den här sammanhållna alkohol- och drogpolitiken. Jag tycker för övrigt att obundna hade riktigt bra insändare i dagens tidningar.
Talman! Vi har från liberalernas sida haft kontakt med de obundna eftersom vi vet att det finns både ett stort engagemang och en kompetens inom det partiet. I de kontakterna framkom att det behövs en översyn av det förebyggande arbetet i undervisningen och hälsoupplysningen, dvs. det arbete som vi har i grundskolorna. Det visar inte minst undersökningen Hälsa i skolan där det framkommer att så mycket som 26 procent av de studerande på yrkesläroanstalterna bedömer att de själva inte har tillräckliga kunskaper om alkohol och droger. 26 procent är mycket! Det är en siffra som vi ska ta på allvar.
Jag vill också lyfta fram Fältarna när det gäller diskussioner med barn och ungdomar. Fältarna har en enorm kunskap och en fenomenal kontakt med de unga ålänningarna. Det är en resurs att ta till vara i det fortsatta arbetet.
Vi vill också från liberalernas och de obundnas sida lyfta fram samordningsansvaret som landskapsregeringen har, trots att det är en kommunal uppgift, när det gäller hemlösa. Det handlar ofta om personer som har dubbeldiagnoser, både en psykiatrisk diagnos och ett missbruk. Det är svårt jobb som måste göras och vi anser att landskapsregeringen har ett samordningsansvar där.
Vi vill också från liberalernas sida lyfta fram tillnyktringsenheten. Det gjordes ett stort och gediget jobb i den frågan och nu avfärdar man den bara och säger att det inte finns resurser. Ett sådant svar kan vi faktiskt inte riktigt nöja oss med. Eftersom det här ärendet går till utskottet så vill vi att man granskar den frågan lite noggrannare.
Slutligen har vi tre specifika saker som vi vill lyfta fram. Liberalerna vill ha en ungdomsgaranti värd namnet. Det ska inte vara endast fokus på jobb och studier utan i en riktig ungdomsgaranti ingår också rehabilitering. Man fångar in de ungdomar som riskerar att marginaliseras. Det kan vara ungdomar med missbruk och det kan vara ungdomar med psykisk ohälsa. Vi vill att landskapsregeringen lägger på ett kol i den frågan.
För det andra vill vi också att substitutionsbehandlingen, dvs. behandlingen med Suboxone, ska utvärderas. Behandlingen har varit reglerad och fungerat i dryga fem-sex år nu och den är definitivt inte okomplicerad. Vi vill ha en ordentlig utvärdering.
Slutligen vill vi i alla sammanhang lyfta fram barnen. När det gäller barn som anhöriga så är det en grupp som ofta glöms bort. Det är svårt att nå dem, det är svårt att se dem. När det gäller barn som anhöriga så vill vi också att man ska rikta insatser. I höstas hade föreningen Fri från Narkotika sitt årliga seminarium och då hade man besök för andra gången från en förening som heter Maskrosbarn. Det är Sveriges största organisation för unga som har växt upp med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar. Det är den enda anhörigorganisationen för ungdomar. Den består av åtta personer som arbetar heltid och de har cirka 100 ledare, praktikanter och volontärer. De har läger varje år och barn från hela Sverige är välkomna. Jag frågade den engagerade personen som höll anförandet och det skulle absolut vara mycket möjligt för åländska barn att också delta i lägren. Det är två tjejer som har grundat Maskrosbarn och de är uppvuxna i familjer med missbruk. Deras målsättning är: ”Att verka för att ge barn som växer upp med psykiskt sjuka och eller missbrukande föräldrar förutsättningar att bryta sitt sociala arv och växa upp till att bli välmående vuxna med meningsfulla relationer och en meningsfull sysselsättning. Vi vänder oss till ungdomar från hela Sverige och erbjuder både läger och stödverksamhet”. Det här skulle vi vilja att man tittar lite närmare på och ordna kanaler för de barn på Åland som med all säkerhet växer upp med missbrukande föräldrar. Tack.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, herr talman! Ltl Katrin Sjögren nämnde att det i undersökningen Hälsa i skolan framkommer att 26 procent av dem som går yrkesgymnasiet inte har tillräckliga kunskaper om alkohol och droger. Samtidigt säger ltl Sjögren att det ska vara evidensbaserat. Det som har framkommit i forskning är att man inte ska prata så mycket om alkohol och droger för att man väcker mer intresse. Man ska lägga resurser på attityder och att det är ungdomarna själva som beslutar när de erbjuds. Det här har Fältarna jobbat otroligt mycket med och tagit detta i beaktande och gått på olika utbildningar för att ha så bra kunskaper som möjligt om vad man pratar med ungdomar om.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Inte finns det någon motsättning i det. Vi kanske behöver jobba på ett annat sätt. Jag är ingen expert, men jag tycker att det här är en siffra som vi behöver ta på allvar.
Ltl Göte Winé, replik
Jag håller med ltl Sjögren att det är en siffra som man ska ta på allvar, men den kommer alltid att finnas där, för man kommer aldrig att kunna ge den kunskapen som de vill ha. Det är tyvärr ett fåtal som väcker den kunskapen. Jag har själv haft lektioner om droger. Efteråt har jag insett hur fruktansvärt fel jag har gjort. Skulle jag kunna vrida tillbaka klockan så skulle jag ändra på vissa saker.
Ltl Sjögren tog förtjänstfullt upp maskrosbarnen. Jag tycker att de är jätteviktiga. Det är en otroligt bra angelägen fråga. Min fråga, till ltl Sjögren som sitter i Mariehamn stadsstyrelsen, är: Vad har ledamoten gjort för att lyfta upp den här frågan för Mariehamns stad? Det skulle vara intressant att veta för det är i kommunen som man gör det bästa jobbet, från kommunalt håll ska man ta kontakt och gå vidare. Det här tycker jag att är en jätteviktig fråga. Därför är jag lite nyfiken på hur man har gått vidare i Mariehamns stad för det är något som andra kommuner sedan kan ta del av.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! För det första när det gäller ungdomars kunskaper om alkohol och droger så kan vi ju inte heller vara så korkade, för vi vet ju att ungdomarna har access till hela nätet och filmer. Man kan se precis vad man vill och gräva i precis vad man vill. Jag tror att vi måste ändra vårt tankesätt, vi kanske har tänkt fel tidigare.
När det gäller maskrosbarn så har jag haft mycket kontakt med missbrukarvården. Jag vet att man försöker jobba med stöd till barn och det är väldigt svårt. Det är svårt att hitta de här barnen. Vi bor i ett litet samhälle, det är stigmatiserat och inte ens lärarna ser dem alla gånger. Men det här kunde vara en sak som skulle kunna fungera. Vi skulle ha en kanal till det här och marknadsföra den här möjligheten att träffa likasinnade barn. Man har också försökt starta anhöriggrupper för barn, men det har varit väldigt, väldigt svårt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Inledningsvis beskrev ltl Katrin Sjögren sina erfarenheter som sjukskötare och konstaterade att missbruket drabbar väldigt demokratiskt. Kanske ur medicinsk synvinkel, men i övrigt inte alls. Är man fattig och blir alkoholist så är utslagningsrisken mycket hög. Är man rik så kan man i alla fall klara sig att hålla sig flytande med pengar. En man och kvinna drabbas mycket olika. Kvinnor som är alkoholiserade råkar ut för sexuella övergrepp och utnyttjande av olika slag i mycket högre grad än män. Ser man globalt på det hela så finns religioner där man inte dricker, t.ex. muslimer. Konsekvenserna är alltid olika beroende på kön, socioekonomisk bakgrund och religion.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Jag tänker inte motsätta mig det minsta, för det är helt sant. Mitt anförande handlade mycket om de medicinska konsekvenserna; om att köra i fyllan, om att ha delirium, om att få esofagus varicer och börja stört blöda och om att ha skrumplever. Mina reflektioner var de medicinska. För övrigt är jag helt enig med ltl Sundback.
Ltl Barbro Sundback, replik
Men det är ganska ointressant, jag tror att vi alla vet det. Det här meddelandet handlar väldigt mycket om just de andra konsekvenserna av drickandet; de sociala eller de ekonomiska kontexterna, som det har för olika individer och grupper.
Vad gäller barn så tycker jag, och kanske ltl Katrin Sjögren också som sitter i stadsstyrelsen, att vi borde aktivera barnskyddslagstiftningen. Varenda vuxen människa som ser att barn far illa tillsammans med berusade föräldrar borde anmäla det. Det är en grund för att göra anmärkning till barnskyddet. Det är ett vuxenansvar som vi alla har. Sedan om barnen ska skickas på läger så det återstår för de sociala myndigheterna att göra. Barnskyddet ett utmärkt redskap för att skydda barn.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Också där håller jag med ltl Sundback. Om den där repliken var riktad till mig personligen så kan ltl Sundman vara helt säker på att jag har använt mig av barnskyddslagen både privat och i mitt tidigare yrkesverksamma liv. Var helt lugnt för detta!
Det är också ganska intressant hur ltl Sundback ger beröm åt någon som har ett anförande och någon annan som har vissa konkreta påpekanden så sablar man ner.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Som ltl Katrin Sjögren säkert vet så är det min första mandatperiod här i lagtinget. Jag har inte varit med om de här debatterna tidigare vad gäller promillegränsen. I och med att ledamoten i sitt anförande ansåg att debatten kring 0,2 och 0,5 promille sätter en chimär över det här dokumentet så ställer jag en fråga. Hur ställer sig liberalerna i frågan om promillegränsen? Är man för 0,2 eller är man för 0,5 promille? Enligt mig är det ganska intressant att det verkligen blir en sådan här debatt. Sverige har en promillegräns på 0,2, i Finland är gränsen 0,5 och nu ligger Åland här i mitten så det är ganska naturligt att det förekommer olika åsikter i den här frågan.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Visst är det på det viset. Det skulle kanske vara mera fruktbart att ha ett konkret lagförslag att ta ställning till. Liberalernas åsikt kommer majoriteten att bli varse om när vi får ett lagförslag på lagtingsborden, då får vi debattera det vidare. Min personliga åsikt är 0,2.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Jag tolkar det som att liberalerna också i den här frågan kanske inte riktigt är eniga.
Vad gäller maskrosbarnen så åtminstone i min yrkeskarriär har vi diskuterat ganska mycket. Vi lärare ser nog de här barnen och i de fallen gör vi barnskyddsanmälan, åtminstone ringer man och förvarnar. Här är framförallt tidiga insatser viktiga vilket regeringen har arbetat mycket med. Man ska sätta in tidiga insatser redan i förskolan och i förskoleprogrammet. Jobbar man på rätt sätt där så kommer man också tidigare att kunna se var det finns problematik i hemmen och då skulle man kunna stöda barnen. Trots att det här är en kommunal fråga och en samhällsfråga för den enskilde individen att hjälpa till så jobbar landskapet också med det här klart tydligt via de tidiga insatserna.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Att vara för eller emot en sänkning av promillegränsen är en större fråga för lagtingspartierna än vad det är för oppositionen. Det blir oseriöst att föra ett lagförslag till lagtinget som man inte vet om det går igenom, att det inte har en majoritet. Nu har man en from förhoppning. Tänk om det faller? Tänk om det inte finns stöd?
När det gäller lärare och barnomsorgspersonal så är det helt sant som ltl Kemetter säger. Man ser de där barnen, man ser dem ganska snabbt, men det är långt ifrån alla vuxna som agerar och faktiskt gör någonting åt saken. Men också där är jag hoppfull. Jag tycker att allmänheten och att man inom offentlig och privat sektor blir man duktigare på att känna till barnskyddslagen och man tar fram det civilkurage som faktiskt behövs när det gäller barn och ungdomar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Ltl Sjögren hade ansvar för alkohol- och narkotikapolitiken under fyra år. Vilka konkreta insatser fick ltl Sjögren till stånd då? Jag måste säga att jag inte såg så mycket av de spåren i det arbete när jag tillträdde. Däremot är man nu från liberalernas sida väldigt stötta över att man inte har fått vara med i det här programarbetet. Jag tycker att det känns lite småaktigt.
Beträffande avgiftningsmöjligheten så finns den idag inom psykiatrin på ÅHS. Väntetiden är tiden väldigt kort, det kan variera från en vecka till en månads väntetid för att få komma från avgiftning till behandling. Det är unikt i Norden.
Beträffande tillnyktringsenheten så finns det helt enkelt inte ekonomiska resurser att sätta igång en sådan verksamhet på bekostnad av personer som har psykisk ohälsa.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Lyft blicken minister Aaltonen! Att komma med en sådan där småsint kommentar är under en ministerns värdighet. Det jobbades mycket, mycket med de här frågorna under förra mandatperioden också. Vi tog fram lagstiftning, vi hade arbetsgrupper, vi tog fram en tonårspalör och vi tog fram nya broschyrer. Vi jobbade mycket intensivt, men det här arbete blir aldrig färdigt.
Detta som jag sade om högmod, lite lägre svansföring! Jag sade att vi har erfarenheter och kunskaper också i vårt parti, men vill man i strunta i det, så varsågod.
Minister Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Jag tycker att det är på sin plats nu att alla partier är med i den politiska referensgruppen. När det handlar om ett arbete, att ta fram ett dokument där man behöver jobba effektivt och koncentrerat så kan man inte sitta 8-10 personer kring ett bord. Man behöver jobba i mindre grupper om man ska få fram ett bra arbete. Jag tycker att det här programmet faktiskt är riktigt, riktigt bra och det skulle vara trevligt att få höra det också från liberalerna.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Det sade jag, jag sade flera saker som jag tyckte att var bra, om ministern skulle ha lyssnat.
När det gäller att vara effektiv så skulle det handla om två personer till, en från Ålands Framtid och en från liberalerna. Det här programmet var färdigt för ett år sedan och nu kommer det till lagtinget, så kom inga här och snacka om effektivitet och förankring. Det skulle ha funnits alla möjligheter att vara mycket mer effektiv och få en mycket bättre politisk förankring. För ett år sedan blev man färdig med det här programmet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Göte Winé
Tack, herr talman! Jag har sedan 2005 suttit med i olika parlamentariska grupper tillsatta av landskapsregeringen om drogpolitik och varit med och tagit fram alkoholpolitiska program. Vissa regeringar satsar mer, vissa mindre. Men viljan att ta i dessa frågor finns på olika sätt.
Den här kommittén har varit en engagerad grupp. Ibland kanske minister Aaltonen tyckte att vissa i kommittén har varit lite för högljudda och haft för starka åsikter och det var inte riktigt lätt att få ihop. Jag vill tacka minister Aaltonen för gott tålamod.
Nu har vi ett nytt program framför oss som jag känner att är ett brett program med satsningar inom de flesta områden. Jag känner att det här programmet fortsätter dit också socialvården gått en längre tid. Det vill säga med tidiga stödinsatser, där vi går in med riktade insatser på olika områden som att stärka föräldrar i föräldrarollen som ett exempel.
Det är bra att man satsar lite på föräldrastöd och genom det nu startade projekt Nollvision så känner jag att vi nu erbjuder det. Jag vill inte säga att det är föräldrars fel om ens barn trillar dit. Hela vuxenvärlden har ett gemensamt ansvar. Barnen behöver trygghet och stabilitet från vuxenvärlden. Men var kommer vi här nu in med det? Ja, herr talman, vi gör det i projekt Nollvision som är en stor del av den här regeringens socialpolitik. Man ger stöd att växa och man sätter barnen och dess uppväxt i fokus.
I tidigare repliker diskuterades det om det ska vara en målsättning eller vision. Då blir det lätt att vi börjar märka ord. Här är inte det viktiga vilka normer vi sätter till samhället och våra barn. Det viktiga är att vi vågar vara ambitiösa, att vi verkligen vågar säga vad vill och ha ett tyckande i ett regeringsprogram.
Genom projektet Nollvision får man den sedan länge efterfrågade samordnaren, vilket jag tycker är bra. År ut och år in har man hört ordet samordnare. Nu äntligen har samordnaren kommit. Hittills har ingen nämnt detta men man har pratat mycket om ordet samordning sedan förra valet och även valet före det.
Under projektet Nollvision kommer det att finnas en hel del föräldrastödsverksamhet och attitydarbete. Attityder är jätteviktigt. Jag kommer ihåg när jag själv var med och startade Power club. Det var en jättebra verksamhet, som tyvärr nu är nedlagd. I Power club uppmärksammade vi dem som tog avstånd från alkohol och tobak. Man belönade dem. Det är rätt väg att gå. Det blev coolt och bra att ta avstånd.
Vidare i programmet står det om handboken som jobbas fram, om åtgärdskedjan och dess arbete. Det är bra. Förhoppningsvis kan vi täta och hittar eventuella luckor där personer kan trilla emellan.
Herr talman! Den nordiska alkoholpolitiken har traditionellt byggt på tre hörnstenar: Begränsad tillgång till alkohol, hög beskattning och höga priser samt alkoholmonopol.
Tobaken jobbar man vidare med att strängera lagstiftningen och man jobbar med att underlätta att lägga av med tobaken som är svår att sluta med.Inom narkotikan så ska det vara nolltolerans och där man jobbar med att det ska vara svårt och obekvämt att vara missbrukare men lätt att få vård.
Vi kan säga att det är en fortsättning på det tidigare så uppskattade projektet ”Rensa Åland”, som jag ännu inte tror att jag hört någon sagt ett negativt ord om av de som jobbade med då främst drogfrågorna. Då måste vi gå in och ”jaga” lite de som höll på så att de ville sluta för det var så obekvämt att hålla på.Nu pågår debatten om avlegalisering av narkotikan på olika håll. Frågeställningen som jag har förstått är; ”ska man lägga så mycket polisiära resurser på att fortsätta kriget mot drogerna som ändå kommit i vårt samhälle?”. Jag har hört flera andra som säger: Varför ska vi ha nollvision när narkotika ändå finns här? Jag vill i alla fall inte ge upp i kampen mot droger, tvärtom. Här anser vi från Ålands socialdemokrater att vi ska prioritera kampen mot narkotika.
Här bör vi ha resurser att jaga våra missbrukare så att de vill komma till vården. Det ska vara lätt komma åt vården när man är motiverad och vill sluta.
Jag personligen vill definitivt se tvångsvård inom missbruket. Här bör samhället gå in så att inte personen och andra i dess närhet far ännu mer illa.De som ser det hårda framför det mjuka, dvs. pengarna, så är jag helt övertygad om att om man går in med tvångsvård så sparar vi total ekonomiskt i form av sjukskrivningar, sjukvård och polisiära resurser.
Herr talman! Vi får ju ändå inte blunda för alkoholen och dess konsekvenser. Allt fler far illa av alkoholen och dess konsekvenser. Här får vi inte ge signalen till våra unga ”ingen fara om du dricker lite så länge du inte börjar med narkotika”. Att börja med en sådan inställning är en riktigt farlig väg att gå.
Som jag upplever det så är det nu färre unga som dricker alkohol men de som dricker så dricker istället mer. Stämmer det så är det en oroväckande trend. Jag menar inte detta att vi har flera nyktra ungdomar, men om man dricker oftare och mer så är det någonting som jag oroar mig för.
Herr talman! I programmet nämns detta med krav på föreningars alkohol- och drogpolicy. Det var ett förslag som kom från mig när vi satt med dåvarande minister Harriet Lindeman och lade ihop ett alkohol- och narkotika politiskt program. Jag har under hela min uppväxt varit involverad inom idrotten och här kan man tyvärr inte säga att det var bättre förr. Jag såg alltför många som tog sin första fylla i samband med idrotten. Antingen skulle man fira segern eller dricka för att man hade förlorat. Jag kommer ihåg själv när jag var ung idrottare, och på den tiden hade föreningarna råd att flyga hem, hur vissa förebilder inom idrotten kom vinglades ut från baren på Åbo flygfält.
Nå, det är gångna tider och nu ser vi framåt. Det här programmet är bra och det är bra med de nyktra zonerna som nämns i programmet och det är bra att vi har nyktra zoner.
Personer om har alkoholism i sin närhet ska kunna fara på olika aktiviteter utom att hela tiden ha alkoholen runt omkring sig. För mig rimmar det illa att man som ett exempel har barnbiljetter och vill saluföra sig som ett familjeevenemang, men lika viktigt verkar det att vara få sälja alkohol för att arrangera evenemanget.
Vi ska ha alkoholfria zoner och om evenemang också är riktat mot barn så ser vi det som en självklarhet att det är nykter zon.
Herr talman! I handlingsprogrammet så lovas det en ny strängare tobakspolitik vilket är bra. Det skrivs också om att de som vill ska få sluta röka, där håller jag helt med.
All politik är ju levande vilket gör att det kommer in nya saker, vilket det också gör här. Nytt sedan det här programmet togs är att man nu lägger in tobaksavvänjningen som kommer in som en integrerad del av primärvården. Det är bra att allt fler får tillgång till tobaksavvänjning.
Men här tycker jag man i planeringsstadiet kunde ha haft en dialog med föreningen Vårt Hjärta r.f. som under en längre tid haft sitt projekt ”rökstopp”. Det är viktigt att man har en dialog här. Här hoppas jag att utskottet hör Vårt Hjärta så att de också får säga sitt om det här projektet.
Nu tillbaka till alkoholen som jag tycker att vi behöver diskutera och debattera. Jag läste i en rapport att den finska alkoholkonsumtionen nu har flyttat sig från restaurangerna mer till hemmen av olika orsaker. För mig är det en oroande utveckling, för dricks det ute på restauranger så är det under mer kontrollerande former.
Jag upplever att man läser i tidningen att polisen på Åland får allt mer att göra med våld i hemmet och då finns det också barn i hemmet, vilket leder till barnskyddsärende. Men det kan också bero på att vi nu inte blundar längre för våld i nära relationer utan vi agerar mera.
Det finska samhället betalar kring en miljard euro per år för de negativa följderna av alkoholkonsumtionen och därtill kommer summan av de indirekta följderna som är ännu större. Många tror att det är alkoholens storkonsumenter som orsakar den största belastningen, men enligt Institutet för hälsa och välfärd är det i själva verket de som inte räknas till storkonsumenter som orsakar största delen av problemen. Problemen gäller mer de som jobbar och vars alkoholkonsumtion leder till frånvaro från arbetet.
Nu nämns det i förtexten om rattfylleriförseelse och att man där avser att sänka till 0,2 promille vilket jag tycker är bra. Kombinationen alkohol och framförande av motorfordon är inte en bra kombination.
Det som är nytt från minister Aaltonen är att nu är spel inne i programmet. Det är nytt och bra för det är allt fler som vill tjäna de stora pengarna. Om jag har förstått det rätt så har missbrukarvården fått mer resurser får att jobba med spelmissbruk och då penningspel. Var kommer dataspelen kommer in? Det passar mer in under psykosocialt problem än under missbruk. Men det är fortfarande ett missbruk och det leder ofta till ett psykosocialt problem. Blir det så att skola och arbete inte sköts så bör det definitivt ringa varningsklockor.
Herr talman! Lite kort om energidrycker som jag tidigare själv har varit skeptisk till. Ska man verkligen behöva lagstifta om sådant? Men efter att det har kommit fram i media om dödsfall av unga där energidryck har haft sin del i det hela så tycker jag nog att det är bra och behövs.
Även projektet Ansvarsfull Alkoholservering är viktigt. Jag hoppas nu att projektet blir kontinuerligt och inte tar en paus under en mandatperiod för att sedan komma tillbaks igen. Jag var på en träff där både ÅMHM och krögare träffades. Jag upplevde att de börjar hitta varandra och att eventuella missförstånd kan redas ut genom dialog mer än andra mindre omogna demonstrationer.
Som jag inledde med så anser jag att gå på restaurang är ett sunt sätt och man dricker under kontrollerande former. Det är betydligt bättre än s.k. hemmafester som lättare kan spåra ur.
Sedan vill jag lite gå in på öppethållningstiderna. Vi kan inte blunda för dem. Vi vet att vi inte kommer vidare med den frågan, vi vet att vi är oeniga. Vilka riktlinjer ger vi? Vilka normer ger vi? Vill vi faktiskt att man ska gå ut klockan tolv-ett på nätterna och gå hem fyra-fem på morgnarna? Jag tycker att vi kan börja fundera på vilka signaler vi ger.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag kort ta upp några punkter som jag tycker att är jätteviktiga för framtiden.
Jag vill ta upp vård istället för straff. Vad leder det till att hamna i fängelse? Inte mycket. Här borde man använda Ålands litenhet och kunna följa upp personer med missbruksproblematik som gör brott och i grunden borde de bli dömda till vård istället för fängelse. Det viktiga är väl att man får en förändring till stånd och det tvivlar jag på ett fängelsestraff ger.
Sedan finns också ett brottsförebyggande program i texten. Jag log lite när jag såg texten där. Den meningen har väl jag tjatat mig till och den kanske kom dit för att få tyst på mig. Jag ser att minister Aaltonen nickar. Jag får väl tacka för den meningen. Det är jätteviktigt.
Här har vi mycket att vinna och vi skulle verkligen ha nytta av ett brottsförebyggande program som skulle kunna se var man sätter in resurser för att minska på brottsligheten och då främst ungdomsbrottsligheten som senare ofta kan leda till ett missbruk.
Sedan har jag mer visioner. Jag vill gå ner till ett skolkprogram. Jag vill gå vidare, vi ska jobba aktivt. När elever börjar bryta mot våra regler då ska konsekvenserna komma in.
Nu sitter minister Aaltonen här helt ensam. Men vi har alla vårt ansvar i detta. Jag anser att det inte bara är socialministerns ansvar att jobba med ett risk- och missbruksprogram, utan det är lika mycket utbildningsministern som ansvarar för utbildning och kansliministern som har polisen under sig. Här gäller det för alla att jobba tillsammans och inte bara skyffla över ansvaret på någon annan. Alla vuxna har ett ansvar, framförallt vi som sitter här i Ålands lagting. Vilka signaler sänder vi ut? Tycker vi att det ska vara fritt att dricka alkohol överallt? Ska vi tycka att det är okej att sitta och ta en öl och snaps på krogen och sedan ta bilen hem, då får vi också senare längre fram ta konsekvenserna.
Ltl Perämaa nämnde i en tidigare replik att vi bara hade en massa tyckande. Den här regeringen har lite vilja, som jag ser det, vi vill driva politik. Äntligen! säger jag.
Ltl Katrin Sjögren kritiserade tidigare den här regeringen för att det här programmet var en misär. Jag satt i tre år i minister Sjögrens parlamentariska grupp och det var en misär. Jag satt där i tre år och jag hörde ingenting om tillnyktringsenheten som nu är så stor från liberalernas håll. Tack, fru talman.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, fru talman! Ltl Winé lyfte fram förebilder gång på gång. Han debatterade också idrott och sprit. Jag är själv riktigt förvånad över hur idrott, sprit och förebilder kombineras. När vi t.ex. vann VM-guld i ishockey så raglade de ut ur planet och skrek aspackade på salutorget i Helsingfors. När jag följde med detta tillsammans med mina barn på TV så blev jag verkligen upprörd. Är det så här är som en förebild ska bete sig? Senast i Sotji hade vi kultur- och idrottsministern som måste bäras hem från en tillställning där man firade. Hur kommer det sig att idrott och sprit alltid ska hänga så här starkt ihop?
Ltl Göte Winé, replik
Säg det? Om det bara skulle vara i idrotten som alkoholen lyfts fram, men när det förekommer en framgång så ska det firas. Hur ofta har vi inte bilder med champagne vid framgångar? Segern ska lyftas fram. I det exemplet som ltl Kemetter tog upp så borde man också själv tänka på, även om man har vunnit VM-guldet, att man är en förebild. Det här är ett bekymmer. Det är tyvärr inte bara idrottens fel, men idrotten har en stor del i det här för där finns många förebilder, men det finns flera andra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Carina Aaltonen, replik
Talman! Jag tänkte bara förtydliga detta med tobakskampen. Nu har vi ett femårigt projekt som ska hjälpa ålänningarna att sluta röka. Ltl Göte Winé undrade varför man inte har funderat på ett samarbete med föreningen Vårt Hjärta. Åland är det område i hela Norden där vi inte har en rökavvänjningsverksamhet inom den offentliga primärvården. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi nu får igång detta långsiktigt och att det här projektet efter fem år kan fasas in i och bli en del av Ålands hälso- och sjukvårds ordinarie verksamhet.
När det gäller frivillig verksamhet som sköts av t.ex. föreningen Vårt Hjärta så kan vi från samhället inte förlita oss på det. Vi måste bygga upp en egen bra verksamhet.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Jag sade att man borde ha hört föreningen Vårt Hjärta. Jag tycker att tobakskampen är ett bra projekt och jag hoppas att det blir en verksamhet. Man borde föra en dialog och att föreningen är införstådda i vad det blir. Man kan ha en verksamhet och göra det tillsammans. Det är jätteviktigt att den offentliga sektorn och den tredje sektorn gör det tillsammans. Jag stöder tobakskampen. Jag hoppas att det blir en fortsättning. Man ska också se varandras resurser och på det viset kan man komplettera varandra. Det är jätteviktigt, tycker jag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Hur har man diskuterat när man vill att tobaksavvänjningen ska integreras med primärvården? Har man ansett att tobaken är viktigare än annat missbruk? Har man lyft fram något speciellt? Finns det inte risk att det kommer att ta resurser från primärvården i övrigt?
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Som jag ser det så är det här en jätteviktig verksamhet. Många svarar betydligt tidigare att de är rökare och att det är ett problem för dem. Då kan vi från samhället gå in och stöda dem så att de kan sluta. Blundar vi för detta så ger det mera framtida kostnader. Kan vi i ett tidigare skede komma in med insatser så gör detta så mycket mer.
Däremot när det gäller alkoholen så tar det så länge innan man säger; ”ja, jag är alkoholist, jag har problem”. Här är det jätteviktigt att vi kommer in och att man för en dialog. Jag tror inte att det här tar så mycket mera resurser från primärvården. Jag tror att man gör detta i en dialog och i kombination med annat. Det kanske kommer att ta resurser på det ena stället men det ger resurser på andra ställen. I längden kommer vi att vinna.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Jag förstår ungefär diskussionen. Jag fick inte riktigt svar. Ltl Winé tror att det inte kommer att ta resurser. Ofta när man påför en ny verksamhet in i en institution så visst krävs det resurser. Det går inte per automatik. Hur har man resonerat här? Det är viktigt att man bemöter alkoholen och stoppar den lika mycket som tobaken. Jag vet inte hur ni har graderat upp detta att tobaken är viktigare än alkoholen och annat missbruk.
Angående resursfrågan så är jag nog lite orolig. Man ska inte undervärdera den frågan, för blir det här är riktigt skött så kan det ta mycket resurser när man får igång det här.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Vill vi börja spara in pengar då bör vi satsa på primärvården. Ålands Framtid har motionerat om att vi ska skära ner i ÅHS budget. Ska vi börja skära ner på budgeten inom ÅHS då måste vi satsa på tidiga insatser. Det här är en sådan insats. Om ltl Eklund kan lyssna på mig så står det inte någonstans att vi prioriterar tobaken framom alkoholen. Vi gör riktade insatser. Det kanske är lite ovant i ltl Eklunds prioritering. Här måste man kanske ta från ett ställe och lägga in på ett annat ställe. Det är jätteviktigt att vi satsar på det här. Det är så många som vill sluta röka men inte kan. Har vi mera verktyg att erbjuda så ska vi väl vara glada även om man är i opposition.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! Ltl Winé berättade att han var för en sänkt promillegräns. Det klargjordes tydligt i anförande att det här handlade mer om nykterhetspolitik och inte så mycket om trafiksäkerhetspolitik. Är det så att man med en sänkt lägre promillegräns vill skapa flera brottslingar av en grupp människor som inte är det idag? Vill man försvåra den sociala samvaron för ålänningar och våra besökare? Vill man sabotera nöjet av att kunna välja måltidsdryck friare? Vill man att vår restaurangbransch ska få det mycket sämre? Ja, då är man rätt ute.
Men vill man markant ökat trafiksäkerheten så är man fel ute. Som jag nämnde i en tidigare replik så visar omfattande statistik att det är med mycket högre promillehalter som olyckorna ökar. Kurvan ökar dramatiskt och det är där som insatserna ska sättas in.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, ltl Petri Carlsson. Det var ungefär för en halvtimme sedan som jag berömde moderat samlings gruppanförande här. Men jag hörde aldrig dessa repliker till det anförandet. Jag menar att jag vill ha en nykter trafik. Vill ltl Petri Carlsson att personer med 0,5 promille med försämrade köregenskaper och framförallt med försämrade synegenskaper ska få köra bil så är det upp till ltl Carlsson. Jag vill att man ska ta ansvar när man sitter bakom ratten i en bil. Vill inte ltl Carlson det så är det upp till honom. Jag tar de besluten och jag är för en nykter trafik.
Ltl Petri Carlsson, replik
Tack, fru talman! 0,2 är inte noll. Omdömesförmågan förändras inte så mycket när det gäller gränserna under 0,5. Förmågan ändras vid högre promillehalter och det är där som insatserna ska in. Det här är en sänkning som också genererar ganska mycket byråkrati och särskilt kostnader. Man måste köpa in promillemätare, precisionsalkometer som kostar tiotusentals euro. Vi har inte sådana mätare på Åland idag och det är svårt att hitta företag som tillverkar dem. Det här är saker som kostar. Jag tycker att signaler utåt blir fel så att restaurangbranschen drabbas för mycket.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Precisionsalkometern är värt pengarna tycker jag. Det ger signaler att vi vill ha en nykter trafik. Det är helt klart min stånd- punkt.
Sedan har jag också läst in mig som ltl Petri Carlsson, men jag har hittat andra siffror där det visar att köregenskaperna försämras redan vid 0,2 promille. Vid 0,5 promille har man försämrat köregenskaperna rejält och redan vid 0,4 promille så börjar man inom det vanliga synfältet missa föremål som rör sig. Det här är en jätteviktig sak. Vill ltl Carlsson ha en sämre trafik så varsågod. Jag vill se en nykter trafik, säkerheten framförallt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Christian Beijar, replik
Fru talman! Ltl Winé nämnde vård istället för straff och det tycker jag att är ett mycket sympatiskt utgångsläge.
Jag kan informera ltl Winé att jag i folktinget för bra många år sedan hade en motion med ett förslag som ungefär gick ut på att personer under 25 år som döms till fängelsestraff under två år istället för att avtjäna sitt straff så skulle man få avtjäna straffet på behandlingshem. Motionen behandlades positivt vid folktingets session. Riksdagsgrupperna blev också informerade om den här motionen men därefter har ingenting hänt.
Ltl Göte Winé, replik
Tack ltl Beijar. Jag tänkte faktiskt nämna ltl Beijars motion här, men tyvärr glömde jag bort det. Det är jätteviktigt att det kom fram här nu. När jag skrev det här anförandet så tänkte jag också lite på ltl Beijars förträffliga initiativ i folktinget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Talman! Tonläget i alkohol- och drogpolitiken har varit ganska resonabel och helt human under de här senaste åren. Det är jag tacksam för.
Under förra mandatperioden så lade man grunden till en hel del när det gäller spel. Vi tog fram en ÅSUB undersökning som kartlade ålänningarnas spelvanor. Vi finansierade en professur i spelmissbruk, vi hade föreläsningar och cope-kurser. Vi införde substitutionsbehandling, vi tog lagstiftning och vi hade samarbete med tredje sektorn. Vi gjorde en egen åländsk broschyr när det gäller föräldrastöd, vi skickade självhjälpsböcker till tonåringar och i ÅHS-lagen finns det en egen paragraf som berör alkohol- och drogberoende. Precis det här som man har eftersträvat och som man vill ha i ÅHS så finns tydligt och klart inskrivet i lagen.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Jag undrar vem som höjde tonläget här i den här debatten? Vissa har jättesvårt att se sig i spegeln, ltl Sjögren. Det var tonläget mot det här programmet, jag tyckte att nu får det räcka. När man går fram som man gör med de orden så då ska man också få tillbaka. Ltl Sjögren vet att jag inte var nöjd med den parlamentariska gruppen som ltl Sjögren ledde. Jag ids inte gå in på mera detaljer.
När det gäller substitutionsbehandlingen så de principerna tillkom under projektet Rensa Åland och då var inte ltl Sjögren minister.
Föräldrastödsverksamheten lade man ner 2008.
Ltl Katrin Sjögren, replik
Det stämmer inte riktigt. Vi hade cope-kurser och en av de första sakerna som vi gjorde när jag blev minister var att fastställa principer för substitutionsbehandlingen och det behöver nu utvärderas. Det tog jag upp i mitt anförande.
När det gäller tillnyktringsenheten så var det också en viktig fråga för den tidiga parlamentariska gruppen. Den frågan fördes inte helt hållet i hamn. Det gjordes ett utredningsarbete och en ekonomisk beräkning just innan hösten 2011. Nu har vi fått veta att det inte finns resurser och då lägger man det på is.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, fru talman! Men det är kanske lika bra då att det inte blev en parlamentarisk grupp som tog fram det här programmet. För tydligen fanns det två vägar att gå. Den enda vägen var den öppna som togs i den parlamentariska gruppen. Det andra spåret var det som tydligen skedde, man jobbade med tillnyktringsenheten. Vi hade inte mycket upp i denna grupp.
Det var ganska hårda ord om promillegränsen. Var fanns det i det här arbetet? Ansvaret skyfflades bara över på en annan minister. Nu försöker vi komma framåt. Se det istället som en bra sak eftersom ltl Sjögren ändå ser framåt och tycker att 0,2 är bra.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Axel Jonsson
Tack, fru talman! Det har varit en engagerad debatt och det är roligt.
Jag tänkte fokusera på fyra delar; en-portionsregeln, alkohollagstiftningen, boendesituationen för missbrukare och den eviga diskussionen om promillegränsen.
När det gäller en-portionsregeln så får man konstatera att regeringen ligger lamslagen i den här frågan. Man säger att man tänker slopa den men man kan inte ge ett rakt svar på när det här kommer att ske, inte ens om det kommer att ske inom den här mandatperioden. Med tanke på alla de utspel som gjordes för snart ett år sedan så vore det på sin plats att man faktiskt sätter ner foten och väljer väg i den här frågan från regeringens sida. Det är en ganska enkel och okomplicerad lagändring att göra. Vi från Ålands Framtids sida har inget tålamod för den här typen av byråkratiska regelverk. Sätt igång! Ge besked åtminstone om hur man prioriterar.
Angående alkohollagstiftningen så för mig är det självklart som ålänning att det är lagtinget som ska sätta förutsättningarna för alkoholpolitiken. När vi nu pratar riskbruk och missbruk så blir det allt mera uppenbart. Varför låter vi alkohollagstiftningen ligga kvar på B-listan i självstyrelselagen? Varför tar vi inte från lagtingets sida ett initiativ att ta över den här behörigheten så att vi faktiskt får de verktyg som behövs, vilket minister Aaltonen var inne på. Man måste kunna kontrollera tillgången och prissättning på alkohol för att t.ex. kunna styra konsumtionen. Varför vill vi att Helsingfors ska fatta beslut i de frågorna och inte vi i denna sal, vald av Ålands folk? Det är för mig en gåta.
Vad kunde en åländsk alkohollagstiftning göra, hur kunde man använda den? Ett sätt att vitalisera turismen i skärgården kunde vara att tillåta vinförsäljning i matbutiker sommartid för att stimulera turismen. Man kunde också tänka sig höjda priser i butikerna resterande delar av året för att styra konsumtionen till krogar och restaurangar, som minister Aaltonen förespråkade. Det finns en hel del som man kunde göra med den här behörigheten, en hel del kreativa åtgärder både för att utveckla turistnäringen men också för att faktiskt driva en aktiv risk- och missbrukspolitik, som landskapsregeringen åtminstone har ambitionen att göra. Jag ber regeringen att noga överväga detta när man fortsätter sitt arbete med den här frågan. Ta den här diskussionen och ställ er frågan; varför vill vi hellre att Helsingfors fattar beslut i de här frågorna? För mig är det ytterst oklart.
När det gäller diskussionen om promillegränsen vill vi från Ålands Framtid ge beröm åt landskapsregeringen för att man nu går in för att sänka gränsen för grov rattfylla. Vi tycker att det är väldigt bra. Det är en åtgärd som tar sikte på att lösa problemet för att förbättra trafiksäkerheten. Vi ger vårt fulla stöd till den åtgärden. Det är här som problemet finns i trafiken och det vittnar många om, inte minst statistiken, polisen och fältet. Problemet ligger när man börjar närma sig 0,8, 1 och 1,5 promille. Där har vi de allra, allra flesta olyckorna och där får man de tråkigaste konsekvenserna för Åland och den åländska befolkningen. Därför ska man också sätta in åtgärder där.
Nu föreslår man någon slags kompromisslösning, rattfylleriförseelse på 0,2, när vi inte ens vet om man får körförbud efter att man har fått ordningsboten. I det här meddelandet finns det inte ett svar på om man kommer att få köra vidare med t.ex. 0,3 i blodet efter att man har fått den här ordningsboten. Väljer man att gå in för det här så är det åtminstone att rekommendera annars är det ett mycket märkligt straff.
Varför ska man inte sänka gränsen till 0,2? Ja, för det första, det tar inte siktet på problemet. Det är inte de mellan 0,2 och 0,5 som orsakar trafikolyckorna i den åländska trafiken. Vi måste också kunna kräva att människor ska ta eget ansvar för sin körning och sitt beteende i trafiken. När man nu är inne på att sänka gränsen till 0,2 så känns det som om man sammankopplar bruk och missbruk på ett sätt som inte känns så ändamålsenligt. Bruk av alkohol kan faktiskt höja livskvaliteten, en god måltid med ett fint vin som måltidsdryck. Det här ska man givetvis inte försöka lagstifta bort. Vi måste lita på att ålänningarna kan ta ansvar också vad gäller körningen i trafiken och inte dricka så att man närmar sig 0,5 promille i blodet när man ska ut på vägarna. De flesta ålänningar har den här förmågan, de kan bedöma det. Det finns de som inte kan hantera det. Vi ska inte straffa de duktiga skötsamma ålänningar som klarar av att hantera sin alkoholkonsumtion bara för att det finns de som har problem.
Därför är det bra att man tar sikte på att sänka gränsen för den grova rattfyllan. Vi stöder inte en åtgärd att man sänker till 0,2 vare sig det är rattfylleriförseelse eller sänkt gräns helt enkelt.
Man borde dessutom i diskussionen kring promillehalter ta in förebyggande lagstiftning för trafiksäkerheten. I det här programmet är man delvis inne på att informera om riskerna och vilka konsekvenser alkoholen kan ha i trafiken.
Man hittar ett intressant fenomen när man läser statistik, jag har varit mycket inne på svenska trafikverkets olika rapporter. Jag har sett hur statistiken ser ut vad gäller alkohol och trafik? Det är ganska slående att vid 0,5 promille i blodet så är det t.ex. dubbelt så stor risk för en tjugoåring som för en tjugofemåring att dö i en trafikolycka. Förare i unga åldrar är kraftigt överrepresenterade i olycksstatistiken när alkohol är inblandat. De är överrepresenterade i andra fall också. Men i det här sammanhanget kan man se en tydlig koppling; alkohol och unga förare har tråkiga och tragiska konsekvenser mot om man jämför med lite äldre. Det ändrar ganska snabbt bara man kommer några år upp i åldrarna och har haft körkort lite längre. Det finns säkert många aspekter som spelar in. Man borde också ta in det här perspektivet när man diskuterar en ny körkortslag, som har aviserats att vi ska få. Vilken tolerans har man t.ex. mot alkohol under prövotiden? Det här är en viktig fråga. Man kan också titta på alkohol och trafik ur andra aspekter och inte enbart titta på promillegränser. Det finns många sätt att tackla den här problematiken och att skapa en bättre trafiksäkerhet.
Ett intressant exempel kan man ta från Ohio i USA. Åker man fast för rattfylleri där så kan man bli ålagd att på registerbrickan, på alla hushållets bilar, sätta upp ett märke under en viss tid som visar att man är dömd för rattfylleri. Det här är självklart någonting som skulle vara väldigt jobbigt för många ålänningar i vårt lilla samhälle. Det är ingenting som jag förespråkar från den här stolen utan jag vill mera visa på att det också finns andra sätt att hantera den här problematiken på än att bara diskutera promillegränser. Det uppmanar jag landskapsregeringen att ta i beaktande när man nu ska komma med ett lagförslag, förhoppningsvis snart, i den här frågan till lagtinget.
Fru talman! Till sist men inte minst vill jag säga någonting om boendesituationen för missbrukare som delvis har varit på tapeten i våra lokala medier den senaste tiden.
Föga förvånande så om man läser FN:s allmänna förklaringar om de mänskliga rättigheterna 25 artikeln och ESK-fördraget, som numera också är ikraft på Åland sedan några månader tillbaka, och dess artikel 11 så kan man klart och tydligt läsa att alla har rätt till ett boende. För oss i Ålands Framtid är det självklart att ingen ska behöva gå hemlös på Åland oavsett vad som står FN-artiklar och ESK-fördrag. Det här är en självklarhet och en problematik som vi måste ta på allvar.
Det har på senare tid skett en förändring i det åländska samhället. Boenden för delvis den här typen av människor har lagts ner och missbrukare hänvisas idag i större utsträckning till den privata bostadsmarknaden. Hur kan man då tackla den här typen av problem? Särskilt för missbrukare känns det väldigt omotiverat att de ska behöva gå hemlösa om vi har en målsättning att få dem friska igen. Det underlättar inte direkt situation om man har ett missbruk och man dessutom blir hemlös och man ska försöka ta sig igenom den för många tunga resan att faktiskt bli av med sitt missbruk. Det är ju en viktig fråga.
Ett problem som visar sig tydligt i det åländska samhället är om man är arbetslös och har ett svårt missbruk så får man pengar från olika ställen; man kan få arbetslöshetsunderstöd från AMS och om man kan få utkomststöd från den egna kommunen. Från kommunen betalar man inte direkt till personen utan man betalar hyran i första hand. Men arbetslöshetsersättningen betalas alltid direkt ut till den enskilda personen. Har man då ett missbruk och man har en hyra som överstiger den utkomstdelen av de bidrag man får så är frestelsen stor eller oöverstiglig att man använder arbetslöshetsersättningen till att köpa alkohol eller narkotika för att stilla abstinensen.
En bra och tydlig lösning på ett problem när man ser att missbrukarna inte klarar av att hantera pengar är att man i första hand borde prioritera en bostad. En del av arbetslöshetsersättningen kan gå direkt till hyresvärden istället för att behöva ligga i den enskildes plånbok och sedan hamna på hyresvärdens konto, vilket inte sker. Till syvende och sist så blir de i många fall utslängda från sitt boende när de inte klarar av att sköta hyran. Så fungerar det i de allra flesta fall.
Landskapsregeringen borde ta ett helhetsgrepp också på boendesituationen och titta på behovet av boenden för missbrukare. Ställer kommunerna upp tillräckligt i dagsläget? Behöver man stöda kommunerna i den här frågan genom att budgetera medel för nya boenden till exempel? Det här är frågor som vi tycker att man borde ta upp i landskapsregeringen, diskutera och få ett helhetsgrepp över verkligheten. Det är inte lätt att vara missbrukare och speciellt inte en tyngre missbrukare. Om man ska leva upp till de konventioner som vi har förbundit oss att följa gentemot andra stater så behöver man ta ett helhetsgrepp över situationen. Det räcker inte att säga att det här är ett kommunalt ansvar. Vi har faktiskt som lagstiftare också ett ansvar att se till att alla på Åland har möjlighet till ett boende. Tack, fru talman.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Min replik gäller rattfylleriförseelsen. Jag skulle hellre se att vi sänkte promillegränsen och hade samma lagstiftning som i Sverige. Vi får en samsyn, fler kommer med om man gör det på det här sättet. Det är ingen mänsklig rättighet att man ska köra i fyllan. De personer som kör med 0,8 och 1,5 promille tror att de är i det skicket att de kan köra bil. Det ligger i sakens natur. Det första man tappar är omdömet, att bedöma sin egen berusning. Därför är det väldigt enkelt och klart för alla att man överhuvudtaget inte kör när man dricker sprit. Jag vill inte sätta mina barnbarn i en bil med en taxichaufför som har 0,5 promille och som sitter och dricker öl i bilen, lägger ölen ifrån och kör iväg. Tycker man ifrån Ålands Framtid att det är okej och att det ska vara en mänsklig rättighet att få köra bil upp till 0,5 promille?
Ltl Axel Jonsson, replik
Det handlar absolut inte om att det ska vara någon mänsklig rättighet. Det handlar om vilket samhälle vi från Ålands lagting vill ha. Frågar man Ålands Framtid så vill vi ha ett samhälle där man också måste ta sitt eget ansvar för sitt beteende i trafiken. Man måste kunna få ta ett glas vin till maten och göra bedömningen själv om det är rimligt att sätta sig i bilen eller inte. Det finns också de som blir ganska berusade på ett glas vin och man måste kunna göra den här bedömningen själv om man är en lämplig förare i det här skedet eller inte. Är man osäker så får man fråga kompisen. Jag hoppas att ltl Åke Mattsson inte sätter sina barnbarn i en bil där en taxichaufför sitter och dricker öl. Det skulle åtminstone jag passa mig för.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Det är jag emot, är det något fel i det? Man förespråkar ju att man ska få dricka och köra. Vi förbjuder naturligtvis ingen att dricka ett glas vin till maten, äta en god middag och sätta sig i bilen och köra hem. Sådant där snack borde vi komma förbi här. Det är ingen fara att köra bil om man äter middag i lugn och ro och tar ett litet glas vin till maten för smakens skull. Man förbränner ett glas vin på en timme. Vi är inte ute efter att förbjuda det. Jag vet hur pass full man är vid 0,5 promille. Omdömet är fördunklat. Man ska vara nykter i trafiken, jag tycker inte att det är för mycket begärt. Man ska vara klar och tydlig, våra barn ska inte höra när man diskuterar; ”men snälla du, du kan dricka två öl, du kan t.o.m. dricka tre öl och köra bil”. Den attityden och inställningen får våra barn växa upp med idag.
Ltl Axel Jonsson, replik
Pratar man om att man ska vara nykter i trafiken då borde det vara 0,0 promille. Den gränsen har man t ex i Estland idag. Många länder i Östeuropa har 0,0 promille. Varför föreslår man inte det då från moderaternas sida? Kompromiss, okej. Ltl Mattsson förespråkar alltså 0,0 i grund och botten om man ska vara nykter i trafiken. Det finns flera som har använt det begreppet idag. Jag tycker att man borde kunna dricka ett glas vin, t.o.m. två glas vin om man känner att man är lämplig som förare att bege sig ut i trafiken. Det är en självklarhet att man måste kunna ta ansvar för sitt eget beteende i trafiken som annanstans, absolut. Vi har väl olika åsikter i frågan och det tycks det vara många som har. Men det är bra debatt och det ska bli spännande att se hur lagtinget röstar när vi till slut får lagförslaget hit.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Carina Aaltonen, replik
Fru talman! För mig är det ytterst oklart hur Ålands Framtid vill stävja problemen med risk- och missbruk. Det låter mer som om ltl Jansson vill ha en ökad tillgång på alkohol. Man vill ha bort en-portionsregeln genast. Man vill att vi ska ta över alkohollagstiftningen helt och hållet, folk ska ta sitt eget ansvar och regeringen ska ta undan alla begränsade åtgärder. I det här anförandet fanns det verkligen inte många spår av åtgärder för att få ner alkoholkonsumtionen på Åland. Vilken politik har Ålands Framtid beträffande alkohol och narkotika? Det verkar mera som att allt ska vara Oklahomafritt.
Ltl Axel Jonsson, replik
Verkligen inte, det måste också finnas rim och reson i den här debatten. Vi tycks ju vara överens om en-portionsregeln, att vi ska öka tillgången på alkohol på det sättet där eller att vi ska ta bort en byråkratisk regel. Den diskussionen ska man också se för vad den är. Vi tycks ju vara överens om det minister Aaltonen och jag så det är väl positivt. Jag hade fyra delar i mitt anförande som berörde en-portionsregeln, alkohollagstiftningen och vilka möjligheter den ger för att minska konsumtionen eller styra den till en kontrollerad miljö som krog eller lokal som också minister Aaltonen var inne på. Vi har mycket gemensamma idéer, vi borde med gemensamma krafter genomföra de förändringar som har majoritet i den här salen. Just nu ser det ut som landskapsregeringen föreslår lite allt möjligt utan att riktigt veta hur det slutar, men det är väl också demokrati. Även landskapsregeringens alkoholpolitik är svår att beskriva som tydlig i det här fallet.
Minister Carina Aaltonen, replik
Beträffande bostadssituationen för missbrukare så är det faktiskt ett kommunalt ansvar. Det kommer vi inte ifrån. Mycket görs av kommunerna. Här kan jag igen informera ltl Jonsson att det kommer att hållas ett möte i april. Landskapsregeringen kommer att ha ett samlande möte för att se hur och om det finns möjligheter att göra någonting åt den här situationen. Men ibland ska landskapsregeringen spara, minska på byråkratin, ta bort förvaltningen, ibland ska vi ta över mera behörighet och ibland ska vi också ta kommunernas hemlösa. Jag tycker att det känns väldigt förvirrande vilken politik som Ålands Framtid bedriver just nu.
Ltl Axel Jonsson, replik
Inte ska vi föra över hemlösa till landskapsregeringen. Det börjar bli en konstig debatt. Däremot tycker vi att det är bra att landskapsregeringen tittar på den här frågan. Vår ambition var att lyfta frågan i debatten eftersom den frågan saknades i programmet. Det är bra att man håller ett möte och tar ett grepp och ser om det behövs åtgärder. Kan vi göra någonting från landskapsregeringens sida? Kan vi stöda ekonomiskt? Gör kommunerna tillräckligt för att uppfylla de konventioner som vi faktiskt har förbundit oss att följa? Alla ska till exempel ha rätt till eget boende. Det duger inte att säga att det är ett kommunalt ansvar. Vi har också ett ansvar som lagstiftare att se till att kommunerna sköter sig. Kommunallagen är lagtingets bord.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Ltl Axel Jonsson höll ett intressant anförande på ett sätt. Jag kanske inte håller med så mycket. Om vi börjar med det gemensamma, om man ska ta över alkohollagstiftningen så finns det en viss poäng i det, men jag blir lite oroad sedan när jag hör debatten här. Vart kommer det i så fall att leda? Jag ser det i så fall ur ett turistiskt perspektiv. Man kan se den möjligheten.
Sedan detta med boendesituationen för missbrukare så tror jag inte heller på att man ska sammanföra alla missbrukare till ett ställe. Ltl Jansson nämnde att det inte underlättar situationen att personer är bostadslösa. Men det underlättar nog inte heller om man sätter dem tillsammans i ett missbruksboende. Här måste vi som tillsynsmyndighet se vad kommunerna gör. Vi får inte ta bort det kommunala ansvaret.
Ltl Axel Jonsson, replik
Först om alkohollagstiftningen. Det är bra att ltl Winé tycker att det är en intressant tanke. Jag tycker inte att man ska ställa sig frågan; vad leder det till? Jag har en oerhörd stort respekt för demokratin, för det åländska folkets vilja. Även om jag blir i minoritet här ibland i min bänk och med mina partikollegor så jag har stor respekt för den åländska demokratin och folkviljan. Vill ålänningarna att vi ska lätta upp alkohollagstiftningen och möjliggöra vinförsäljning i matbutiker så är jag glad och jag stöder den åtgärden. Men vill ålänningarna inte det så accepterar jag att detta är det åländska folkets prioritering. Svårare än så är det inte. Att ställa sig frågan vad det kommer att leda till, så för mig är det viktigare att ålänningarna får bestämma än slutresultatet av en sådan utgång. Varför ska vi låta Helsingfors bestämma i en sådan fråga?
Vad gäller boendet så tycker jag att det är en bra synpunkt. Man kanske inte alltid ska klumpa ihop de hemlösa på ett och samma ställe. Det är också någonting som man kan titta på. Hur ser det ut i dagsläget, hur kan landskapsregeringen hjälpa och vad gör kommunerna? Vi är ganska överens också i den frågan, vilket är positivt.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, herr talman! I det här programmet ser vi vilka riktlinjer, tidiga insatser och framförallt vilka signaler vi ger.
Ltl Jansson nämnde i sitt anförande att vi lagstiftar bort bruk av alkohol. Det tycker jag att inte riktigt passar in att säga. När man säger så här så blir jag sedan lite rädd för konsekvenserna att överta en lagstiftning. Jag tycker definitivt inte så. Med 0,2 promille så lagstiftar vi för en nyktrare och säkrare trafik och det är jätteviktigt. Jag vill ha en säker trafik. Vid 0,4 promille försämras bedömningen av perifera synfältet och ögats förmåga att uppfatta ett föremål som rör sig försämras betydligt. Det räcker för mig.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag tycker inte att man ska sätta sig i bilen om man närmar sig 0,5 promille. Det skulle jag personligen inte göra om jag blåser och testar. Jag tycker att det måste finnas ett spann där man kan röra sig och där man vet att om jag dricker ett eller två glas vin och väntar en timme så vet jag vet att jag helt klart kan köra. Att sänka till 0,2 är att lagstifta bort också bruk som inte är skadligt. Det är min personliga åsikt. Jag respekterar att vi har olika uppfattningar i den frågan. Jag tycker att det är en inskränkning i ålänningarnas frihet, en inskränkning som inte är motiverad eftersom vi inte kan veta att olyckorna minskar. Dessutom är det här förslaget något slags halvmesyr som man lägger fram. Jag tycker inte att det är motiverat att göra den här typen av förändring. Men jag respekterar att ltl Winé har en annan åsikt.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Tack ltl Axel Jonsson har ett intressant anförande. I min replik vill jag lyfta det som sades om förare i unga åldrar, att de är överrepresenterad i trafikolyckor med eller utan inblandning av alkohol. Det är alldeles sant. Men vi kan vara ännu tydligare här och säga att det gäller män. Det är unga män som är överrepresenterade. Skulle vi inte ha en lagstiftning som skulle kräva att det skulle vara jämlikt mellan könen så borde karlarna inte få körkort före 25 år. Det är inget förslag som jag kommer att lägga men om man skulle hårdra det.
I den nya körkortslagstiftningen, som förhoppningsvis landskapsregeringen kommer att ta imorgon, så har vi tagit väl fasta på de fakta som finns. Vi kommer att gå in för mera säkerhetsutbildning både när det gäller teori och praktik. Vi kommer att öka antalet timmar för säkerhetsutbildning.
Ltl Axel Jonsson, replik
Det låter intressant. Vi får ta den diskussionen när den kommer hit. Det är bra att man också har beaktat de här aspekterna i det sammanhanget.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack, talman! Vad sedan gäller promillegränsen så har den här regeringen en alkoholpolitik. Den här regeringen driver en alkoholpolitik. Men vi har också rätt att i vissa frågor ha ett personligt eget tyckande. Det är ingen nyhet att jag inte står på barrikaderna för att få ner promillehalten till 0,2. Som jag ser på den här frågan så vet jag att rattfylleristerna har minskat. Jag tycker också att polisens begränsade resurser borde användas på ett annat sätt än att sätta arbetstid på den som har mellan 0,2 och 0,5 promille. Men, respekt inför en majoritet, respekt inför vad lagtinget önskar och därför säger jag vad jag skulle önska, men jag respekterar det som man kommer fram till, oberoende om det blir 0,2 eller om det blir en rattfylleriförseelse däremellan.
Ltl Axel Jonsson, replik
Även här är vi ytterst överens. Jag hoppas att vi ska få en majoritet på vår sida i det här förslaget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Annette Holmberg-Jansson, replik
I motsats till många andra vill jag understöda Axel Jonssons förslag när det gäller att vi på Åland borde ha lagstiftningsbehörighet när det gäller alkohollagstiftningen. Jag är faktiskt förvånad att vi inte har lagstiftningsbehörigheten idag.
Jag har också tittat på statistik när det gäller unga förare som även minister Thörnroos var inne på. Jag kan också tycka att det är konstigt. De som är yngre borde ha en lägre promillehalt under de första åren när de är osäkra bakom ratten än de som är äldre. Men det är en annan fråga. Jag ville visa mitt understöd.
Ltl Axel Jonsson, replik
Jag tackar ödmjukast för det. Jag tycker att det är en intressant diskussion som man definitivt kan föra. Kan man t.ex. ha en differentierad promillehalt beroende på ålder? Man ser ju svart på vitt i statistiken att här finns det problem.
Sedan diskuterades det också här tidigare om kvinnor och män och att männen är överrepresenterade. Det är kanske en intressant aspekt att diskutera, men lagstiftningsmässigt kan det också bli problematiskt om man ska ha olika straff för kvinnor och män. Grundlagen gillar inte detta i allmänhet. Men det finns många andra aspekter också i den här frågan som jag tycker att man ska diskutera och beakta när man skissar på lagen i landskapsregeringen. Vi får väl motionera, ltl Holmberg och jag, om ingen annan kan tänka sig att överta alkohollagstiftningen. Det är absolut en prioriterad fråga.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Annette Holmberg-Jansson
Talman! När man läser de handlingsprogram som vi fått ta del av om riskbruk och missbruk så måste jag säga att det känns väldigt grundligt gjort. Det spänner över en hel del områden och det finns mycket kloka funderingar och åtgärder som är planerade nu och inom en snar framtid.
Som nybliven fjortismamma så måste jag säga att det övergripande målet med en nolltolerans bland barn och ungdomar när det gäller alkohol, narkotika, doping, tobak och spel är verkligen en bra målsättning.
Att dessutom se över om man kan begränsa barns tillgång till energidrycker är också bra då det i dagsläget är en trenddryck som många ungdomar väljer att dricka och dricka mycket av. Det finns fall där taurin tillsammans med koffein och i vissa fall även alkohol skulle kunna ha lett till dödsfall. Studier av taurin har visat att ämnet stör hjärtats rytm, s.k. hjärtarytmi, vilket kan leda till plötslig död. I Norge har man haft fall där barn dött under t.ex. en fotbollsmatch, vilket kan ha ett samband med dessa drycker. Även i Sverige menar viss expertis att barn kan ha dött på grund av liknande omständigheter. Livsmedelsverket i Sverige har bara gått så långt att man avråder från att använda energidrycker vid fysisk ansträngning. Jag anser att det ska införas ett omedelbart förbud av försäljning av energidrycker till barn under 15 år och jag hoppas att utredningen kommer att visa att det är nödvändigt.
När det gäller ungdomar så är det också bra att det är en nolltolerans när det gäller pengaspel hos barn och ungdomar och att det införs ett förbud för dessa under 18 år då det framgår i handlingsprogrammet att ju yngre spelaren är desto mera mottaglig är personen för att utveckla ett beroende. För att ytterligare kunna hålla en bättre kontroll över spelberoendet är det verkligen av yttersta vikt att det bildas en ny tillsynsmyndighet som ska övervaka PAF och dess rutiner när det gäller spelberoende och spel som går överstyr.
I det stora hela så står jag bakom detta handlingsprogram som vi nu fått ta del av förutom när det gäller en sak och det är promillesänkningen från 0,5 till spannet 0,2-0,5 promille.
Jag undrar egentligen varför? Varför ska man sänka till 0,2 promille? Finns det underlag som visar att det verkligen gör skillnad mellan 0,5 promille som sänks till 0,2 promille? Jag kan förstå de länder som Irland, Japan som sänkt från 0,8 till 0,5 att det gör skillnad men jag, i motsats till ltl Winé, har letat och letat och inte hittat faktiska bevis för att det gör någon skillnad mellan 0,5-0,2. År 1990 sänkte Sverige gränsen för rattonykterhet från 0,5 promille till 0,2 promille och namnändrade till rattfylleri. Denna lag genomfördes utan faktabelägg och mot inrådan från pålästa forskare, akademiker och kriminologer. Ingen statistiker eller trafiksäkerhetsforskare – bekräftat av experter på Trafikverket – har kunnat konstatera någon säkerhetshöjande effekt av denna ändring under dessa år.De flesta industriländer har behållit nivåerna 0,5 eller t.o.m. 0,8 promille och inte heller känt sig motiverade att ändra med hänsyn till bristen på sakliga skäl.
Talman! Den skillnad det däremot kommer att innebära är att restaurangerna även här kommer att tappa nödvändig försäljning. Jag anser att vi på Åland inte har råd att ställa oss med egna lagar som gör att förutsättningarna för att bedriva olika näringar ska vara sämre än på fastlandet. Jag vet att bönderna ofta är måna om att upplysa om detta.
Här hamnar de åländska restaurangerna och caféerna i sämre särställning men med lika mycket skyldigheter som sina kollegor i riket. Lika stora löneökningar, samma kännbara försämringar med borttagandet av avdragsrätt vid restaurangbesök, samma hårda regler som gäller vid alkoholservering m.m.
Man kan tycka att detta inte skulle ha någon som helst betydelse för näringen men det har den. Jag har hört mig för bland flera krögare och alla säger i stort sett samma sak. Det kommer att innebära att ingen gäst kommer att våga ta en mellanöl till maten eller ett glas vin. De som sedan här kommer att säga till mig att ”ja, det kan man visst det”, så får stå för det. Varför har man inte hört näringen för att höra vilka konsekvenser detta kommer att innebära?
I allmänhetens ögon så är en 0,2 promillegräns lika med att jag inte får dricka alls. Under de över 20 år som jag jobbade inom restaurangvärlden så sades det inte en gång utan säker 100 att jag kan ta ett glas vin men inte mer då jag kör eller jag kan ta mig en öl då jag kör. Två tog de aldrig, då ställer de bilen. Det är inte här problemen sitter. Det är bland dem som kör med över 1 promille i kroppen. I Sverige dricker ingen ett glas vin och sedan kör bil efter att 0,2 promillegränsen infördes.
Precis som ltl Carlsson sade så har restaurangerna i Stockholms skärgård drabbats hårt efter den promille sänkning som infördes i Sverige på sjön till 0,2 promille. Krogarna säger att de har drabbats så hårt så att det minst är en sänkning på 20 procent av omsättningen. Det har i Stockholms och skärgårdspress rapporterats om ett flertal stängningar där man relaterar till 0,2 lagen som en starkt bidragande orsak.
Jag anser att man i stort kan anse att alla krogar på Åland är skärgårdskrogar. Visserligen har vi högre promille till sjöss just nu men hur länge har vi det? Vi vill ha ett levande Åland. Hur mycket kommer detta att drabba de små restaurangerna på landet? Hur många vågar sedan åka till Stallhagen på en lunch och ta en lokalproducerad öl till maten? Inte jag i alla fall. Men jag är ju kvinna och vill man hårdra så är alla promillebegräsningar så är den kvinnodiskriminerande, vi förbränner ju alkohol långsammare än män.
I likhet med Petri Carlsson så ställer jag mig tveksam till promillegränsen.
Christian Beijar, replik
Herr talman! Ltl Annette Holmberg-Jansson gick väldigt starkt ut i diskussionerna om promillegränsen. Man kan väl säga att alla talar för sig och sitt. Det som faktiskt förvånar mig är att det dock är medicinskt bevisat att det påverkar omdömet för en trafikant om han eller hon kör över 0,2 promille. Man utgör en fara för den övriga trafiken. Vi kan lägga in känslomässighet. Ens barn eller ens man kan bli påkörd av en rattfyllerist som kör under 0,5 promille. Jag kan inte förstå hur ltl Annette Holmberg kan försvara en sådan åtgärd.
Annette Holmberg-Jansson, replik
Jag tänkte på det när jag hörde de andra talen här idag och alla starkt kritiserade det. Men för mig så är det dubbelt. Här fråntar man folk rättigheten att ta ett glas vin till maten. Varför inför man då inte en nollpromillegräns istället? 0,2 är lika med noll och det har jag svårt att acceptera.
Christian Beijar, replik
Herr talman! Detta med noll promille har tidigare under åren diskuterats. Det har visat sig att det kan vara ganska svårt att ha en exakt nollpromillegräns på grund av den kemiska behandlingen i kroppen. Det kan vara annat som påverkar och därför har man inte denna nollpromillegräns.
Vi har erfarenheter från Sverige, som vi annars använder som ett land som har framgång, och där har man goda erfarenheter. Jag tycker inte att man kan sätta det här mot varandra och säga att å ena sidan går det dåligt för näringen men å andra sidan är jag beredd att riskera trafikmiljöer för jag är inte beredd att ändra attityder, jag vill inte heller skapa nya normer utan jag vill bli kvar i det gamla när vi talar om ett handlingsprogram som berör just de här frågorna.
Annette Holmberg-Jansson, replik
Jag ser det snarare som ett problem när vi kommer att ha en annorlunda lagstiftning än vad man har på fastlandet när det gäller promillegränsen. Vi framstår igen som ett problematiskt, krångligt och styrt land när det gäller alkoholservering. I somras fick vi krögare väldigt mycket kritik och man gick hårt åt oss när vi serverade en portion i gången. De som kom från fastlandet kunde inte alls förstå detta, för så är det inte där sade de, fast jag vet att lagstiftningen är exakt samma på fastlandet. Men vi har dragit det ett strå längre. Nu drar vi detta också ett strå längre. Det är det som jag egentligen vill säga, nej, jag har svårt att tro på det. Du sade att det kan bero på olika saker.
Talmannen
Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.
Minister Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Ltl Holmberg söker efter fakta för att få bevis för att sänka promillegränsen från 0,5 till 0,2. Men hon behöver inte gå så väldigt långt. Hon kan bara ta en diskussion med de ledamöter som sitter i hennes lagtingsgrupp och som var med under den förra mandatperioden och deltog i den så kallade promillemiddagen som ordnades här i Ålands lagting. Jag tror att den middagen verkligen förändrade många lagtingsledamöters syn på vad som är acceptabelt att dricka och köra. Man fick verkligen upp ögonen att detta med 0,5 som gräns är alldeles för mycket. Många av dem som nådde upp till den gränsen skulle aldrig ha satt sig bakom ratten och då var det ändå lagligt.
Annette Holmberg-Jansson, replik
Men jag kan inte bilda mig en uppfattning på att en grupp personer sitter och dricker och mäter. Jag vill se statistik. Jag har letat efter statistik, jag har begärt att få fram statistik och jag har inte fått någon statistik där det verkligen visar att det har gjort en skillnad i Sverige när man sänkte från 0,5 till 0,02. Den statistiken har jag inte hittat och jag har begärt statistik från flera olika håll. Däremot har jag fått fakta att skärgårdskrogarna i Stockholms skärgård har drabbats hårt.
Minister Carina Aaltonen, replik
Det är så länge sedan som det sänktes så att det inte finns evidensbaserad fakta. Det senaste är från Japan. Men vi kan ta en vidare diskussion om det senare.
Jag kan väl ha en förståelse för att före detta krögaren Holmberg-Jansson är rädd för att förlora inkomster när vi genomför det här. Men som politiker och lagstiftare så har vi inte bara makt, vi har också ett ansvar att ändra attityder och sätta normer.
Precis samma sak som ltl Holmberg-Janssons säger nu så sade krögarna tidigare när vi skulle ta förbud om tobaksrökning på krogen. Då sade man också att alla krogar skulle gå i konkurs. Idag är det självklart, ingen människa röker inne på restaurang idag. Men samma ljud i källa var det just då.
Annette Holmberg-Jansson, replik
Jag var nog den första som stod och applåderade när rökningen togs bort från restaurangvärlden. Jag har hört flera stycken som tvingades jobba i den miljön som också tyckte att det var bra.
Jag förstår att det inte finns statistik eftersom det här skedde 1990. Jag har gått tillbaka ganska långt och inte hittat någonting. Jag blir gärna överbevisad. Men just nu är min ståndpunkt den att så länge jag inte har fakta att det verkligen gör skillnad så tycker jag att gränsen ska vara 0,5.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Slotte
Herr talman! Det är verkligen bra att landskapsregeringen tagit initiativ till en handlingsplan om missbruk. Missbruket kostar samhället mycket pengar varje år och innebär dessutom stora tragedier för den som drabbas och deras anhöriga. Det är viktigt att samhället arbetar målmedvetet och strategiskt med missbruksfrågor så att man får så stor genomslagskraft som möjligt med sina åtgärder.
Herr talman! Åland är inte förskonat från vare sig missbruk av alkohol eller bruk av narkotika. Det är därför viktigt att vi gör allt som står i samhällets makt för att försvåra införsel och bruk av olika slag av narkotika.
Vi vet att nervbanornas funktioner och samspelet i hjärnan nedsätts vid alkoholförtäring. Hos tonåringen växer nervcellerna, vilket gör att störningar i hjärnfunktionerna uppträder snabbare hos de unga. Enstaka tonårsfyllor leder självklart inte till alkoholism. Men ju tidigare alkoholdebut desto större är risken att fastna i ett beroende. Lär man sig uppskatta alkoholruset i tonåren, ökar risken för att senare pröva andra droger. Det är därför hos de unga vi ska börja vår mission mot alla slag av missbruk.
Herr talman! Vårt sociala nätverk godkänner ett visst mått av drickande medan rökning inte på samma sätt är accepterad. Man kan som gäst inte röka inomhus utan får gå ut på trappan eller balkongen.
De unga känner trycket från kompisar samtidigt som de tror att lite alkohol kan väl inte vara så skadligt. Dessutom tror tonåringarna ofta att deras kamrater dricker mer än vad de själva gör. För att inte vara sämre leder det ofta till att de i sin tur dricker mer än vad de annars skulle göra. Det bli en ond cirkel.
Herr talman! Vad kan vi då göra? Föräldrar ute på stan har visat sig ha effekt. Fältarna har en stor betydelse för de unga. Skolan har en mycket viktig funktion genom att ge upplysning, men framförallt att se till så att alla elever blir sedda och bekräftade. Många unga, som mått dåligt under sin skoltid kan ta till alkohol och narkotika senare. Vi får inte heller glömma hemmets stora betydelse.
Till sist, herr talman, stöder jag en översyn av lagstiftningen om rattfylleri och promillegränser.
Minister Carina Aaltonen, replik
Tack, herr talman! Jag tycker verkligen att den här diskussionen idag tar väldigt mycket fasta på alkoholproblemen i vårt samhälle. Det är också en fråga som ltl Slotte lyfter upp. Jag har i många års tid känt att när man har diskuterat risk- och missbruk så har narkotikafrågorna tagit över och varit det stora samtalsämnet, medan man inte riktigt har vågat lyfta det största folkhälsoproblemet på bordet och det är jag tacksam för att ltl Slotte gör idag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Tony Asumaa
Herr talman! I princip hela dagen har vi behandlat fyra av de fem bokstäverna som handlingsprogrammet går ut på; alkohol, narkotika, droger och tobak. Därför tänkte jag uppmuntra er med ett inlägg om spel, så får vi också lite variation i debatten. Jag ska i mitt anförande koncentrera mig på punkt 5.5 Spel, i handlingsprogrammet.
Under rubriken 5.5.1 Spelvanor hos barn och ungdomar, så kan vi tyvärr konstatera att man har skrivit hela tre rader om ungdomars spelvanor. Jag citerar: ”Uppgifter kring spelvanor hos barn och ungdomar under 18 år saknas i enkätundersökningen Hälsa i skolan. För penningspel är åldersgränsen på Åland 18 år.” Punkt och slut!
I övrigt när det gäller handlingsprogrammet känns det lite som om orken har tagit slut när man har kommit till den här punkten. Om vi använder speltermer från poker så har man gått ”all in” i de andra punkterna. Här förlorar man och man hade inte mera spelmarker kvar att gå vidare med. Personligen tycker jag att med den vetskap som vi har här i lagtinget och som vi har som föräldrar att spelandet hos barn och ungdomar är ett växande problem så skulle det här kapitlet varit förtjänt av ett mera grundligt arbete i den här handlingsplanen.
Herr talman! Då vi pratar om olika speltyper vad gäller barn och ungdomar så behöver vi först och främst skilja på två saker. Det handlar om digitala spel och det handlar om penningspel. De digitala spelen; dataspel, konsoulspel, nätspel och spel på mobiltelefoner, smartphones och Ipads har faktiskt skrämmande likheter med spel om pengar, inte minst i och med att digitalisering av spelautomater och utveckling av spelformer och spelsajter på internet också har ökat.
Barn och ungdomar anses vara mycket sårbara konsumenter vad gäller spel, inte minst för att de flesta idag växer upp med en smarttelefon eller en Ipad där allt detta finns tillgängligt. Idag är våra barn och ungdomar vana med digitala spel för de finns tillgängligt överallt, man har det med sig var man än går. Mycket tid går åt att spela och att vara på andra sociala medier.
Herr talman! Många av dagens digitala spel driver barn och ungdomarna att bara bli skickligare och skickligare, man ska upp på nya nivåer, skapa mera poäng och mera fiktiva pengar, vilket kan förleda dem att tro att detta även gäller när det kommer till penningspel. Det är samma triggning, mera pengar, man ska bli skickligare så vinner man mera. Penningspelen är ofta programmerade så att man aldrig kan vinna, utdelningsprocenten är bestämd på förhand. I det långa loppet är man alltid en förlorare. Vissa aspekter i hur spelen är utformade kan öka motivationen till att spela och i slutändan vinna. Det är detta som är dilemmat och därför växer spelberoendet kraftigt för barn och ungdomar vad gäller digitala spel.
Det har därför i många sammanhang konstaterats att ungdomars digitala spelande är en inkörsport till spel på spelautomater och penningspel på internet. För flera ungdomar leder det tyvärr också till ett spelberoende senare i livet. Det är tyvärr kalla fakta.
Därför tycker jag personligen att det skulle ha varit mödan värt för referensgruppen att försöka ta reda på uppgifter från annat håll än bara konstatera att just detta område saknades i enkätundersökningen Hälsa i skolan.
För bara genom att googla på internet och skriva in rubriken som finns i punkt 5.5.1. ”Spelvanor hos barn och ungdomar” fick jag själv upp hela 1950 träffar på detta område. Så visst finns det information om de här sakerna. Institutionen för hälsa och välfärd, THL, har gjort en jätterapport på över 76 sidor, tyvärr på fel språk. Örebro kommun har självmant tagit reda på spelbeteenden hos barn och ungdomar i sin kommun. Visst skulle det ha funnits andra fakta att ta reda på.
Herr talman! Meningen med detta handlingsprogram enligt landskapsregeringen är att tre olika grupper; en politisk referensgrupp, en styrgrupp och en operativ grupp, ska driva handlingsprogrammet framåt. Därför kan man också reparera det här missförhållandet som finns. Därför föreslår jag som en preventiv åtgärd att den politiska referensgruppen ger exempelvis styrgruppen eller någon annan av gruppen i uppdrag att fånga in dessa signaler om barn och ungdomars ökande spelvanor, som vi vet är ett växande problem i vårt samhälle. Vi vet att det finns föräldrar som är jätteoroliga för det här. Uppgiften skulle vara att kartlägga hur utbredd spelproblematiken är bland våra barn- och ungdomar här på Åland.
Med den kartläggningen får också den operativa gruppen eller den strategiska gruppen ett hyfsat meningsfullt och viktigt verktyg att jobba preventivt med att förhindra det ökade spelandet hos våra barn och ungdomar. Den vägen kan vi förhoppningsvis förhindra en del av våra ungdomar att övergå till penningspel och där bli spelberoende.
Herr talman! Slutligen tycker jag att det är viktigt, om penningspelandet eller spelandet ändå fortsätter och skadorna och följderna blir grövre, att också resurser satsas på skolans elevvårdspersonal där det är möjligt för våra åländska ungdomar att få professionell hjälp för att klara av att sluta spela. För det är just där vi kan göra skillnad för framtiden i det åländska samhället. Tack, herr talman.
Minister Carina Aaltonen, replik
Talman! Det var ett intressant anförande. Jag vill först klargöra en sak. När det gäller gränsdragningen av det som är legalt så valde vi att lyfta bort kortspel, tv-spel och dataspel ur det här programmet. Det här handlar alltså om penningspel. Det faktaunderlaget finns inte idag om hur det står till med ungdomar under 18 år som ägnar sig åt penningspel. Det ska vi naturligtvis hålla ett öga på framöver.
Om ltl Asumaa tittar på sidan 33 så finns där åtta konkreta åtgärder som handlar om hur man kan minska spelberoendet eller få kontroll över sitt spelande när det framförallt gäller pengar.
När det gäller det vanliga spelandet som barn och ungdomar ägnar sig åt så kommer projektet Vision Nolltolerans att ordna en föreläsning för föräldrar under våren. Vi kommer också att lyfta det ämnet men det kom inte med i det här programmet.
Ltl Tony Asumaa, replik
Herr talman! Nu har jag tyvärr glömt handlingsprogrammet hemma på skrivbordet. Jag kommer faktiskt ihåg de åtta punkterna. I mitt anförande sade jag att under rubriken Spelvanor för barn och ungdomar så fanns där ingenting. Men de åtta punkterna fanns faktiskt.
Minister Aaltonen sade att man har koncentrerat sig på penningspel. Men som jag sade i mitt anförande så är det de digitala spelen som är inkörsporten till penningspelen. Därför anser att det är viktigt att också beakta dem, för det är i de digitala spelen som man egentligen får sitt spelbeteende och sedan fortsätter man till penningspel. Vi vet att det finns alla möjliga spel som bara triggar till mera vinst. Det beteende följer sedan med i vuxen ålder när man övergår till penningspel. Min åsikt är att detta bra hade kunnat vara med i programmet.
Minister Carina Aaltonen, replik
Ja, vi hade en ganska lång diskussion om var vi skulle dra gränsen. Skulle man ta med matmissbruk, sexmissbruk eller shoppingmissbruk? Det finns många olika sorters missbruk idag. Vi valde att dra gränsen vid penningspel.
Sedan har vi också gjort något ytterligare för att skapa mera kunskap. Vi har lyft in representanter från PAF både i den operativa gruppen och i styrgruppen just för att vi ska få mera faktabaserad kunskap. Vi avser också att ge uppdrag till ÅSUB. När det gäller undersökningen Hälsa i skolan så borde vi få uppdateringar på hur mycket barn och ungdomar ägnar sig åt spel på fritiden.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, herr talman! Tack minister Carina Aaltonen. Vi ser fram emot att ÅSUB får ett sådant meningsfullt uppdrag. Det kan vi ha stor nytta av i framtiden. Det bra att de här olika sektorerna finns i den operativa, strategisk och politiska gruppen. Om man tittar på den strategiska gruppen så finns inte skolsektorn med alls. Det finns representanter via landskapsregeringen och utbildningsavdelningen men inte från själva skolsektorn. Det skulle också vara ett önskemål att få med skolsektorn i den strategiska gruppen, för skolsektorn har daglig kontakt med barn och ungdomar. Säkert skulle man också den vägen få signaler om de sitter och sover hela dagarna på lektionerna om de har spelat hela natten. Det skulle vara ett önskemål att få med skolsektorn i den strategiska gruppen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Göte Winé, replik
Tack, herr talman! Jag vill tacka ltl Asumaa för ett intressant anförande. Jag håller med i mycket. Kanske dataspelen borde ha lyfts fram mera? När man pratar om risk- och missbruk så är det lätt att man ibland tittar för mycket på vad som är missbruk och vad som är riskbruk. Som ltl Asumaa nämner så gäller spelandet mycket att man ska byta nivå och för att man ska kunna gå upp till nivån så måste man köpa ett visst antal marker. Det här är ganska viktigt.
I projekt Nollvision och i de så kallade familjeverkstäderna så kan man ta upp en diskussion och föra det här vidare. Bara för att spelmissbruk inte är med här så har vi fortsättningsvis ändå möjlighet att påverka. Jag vill tacka för att man tog upp det här i debatten och att vi verkligen kan gå vidare med det här. Jag stöder mycket av det som ltl Asumaa sade.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, herr talman! Tack Göte Winé. Vi brukar inte alltid ha samma åsikter men nu hade vi det och det är trevligt.
Riskbruk och missbruk, när går det över gränsen? När går det över från digitalspel till penningspel? Barn och ungdomar spelar egentligen om pengar men de är fiktiva. Det går inte ut pengar från konto men det går från spelkontot och det är ungefär samma sak.
Det kanske är stor risk att börja prata med barn och ungdomar om missbruk eller riskbruk. Det kanske är bättre psykologiskt att prata med ungdomar om ett överdrivet spelande och hur det påverkar livet i sig.
Genom att handlingsprogrammet är en övergripande politisk målsättning så hade varit roligt om det hade varit med här. Men det är bra om det finns med någon annanstans och jobbas på annat håll, det är jag mer än glad för.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Ltl Tony Asumaa tar fram ett område som jag själv är bekymrad över, och flera föräldrar med mig har varit bekymrade över de digitala spelen. Jag är av samma åsikt att det triggar ett beteendemönster och det är många som är mycket bekymrade.
Ledamoten lyfte i slutet av sitt anförande fram skolans uppdrag, elevvårdsteamet och att man skulle kunna söka hjälp där hos dem mot spelberoendet. Det är jag lite negativt till av den orsaken att det sätter ett ganska stort ansvar på en redan ansträngd grupp. Vi har ju, som ni väl känner till, skolor med mycket mobbning och annan problematik som skolorna i första hand ska ta ansvar för. Vi har på hela Åland svårt att hitta skolpsykologer. Det här är ett mycket större problem som man inte bara så här lättvindigt kan kasta på skolorna.
Ltl Tony Asumaa, replik
Herr talman! I mitt anförande pratade jag inte om att vi ska kasta det på skolan. Det var ett önskemål om det finns resurser. Enligt min mening så borde man satsa resurser just på det området. Det här är ett preventivt förfaringssätt där vi säkert kan rädda många barn och ungdomar från att bli spelberoende. För mig skulle det vara ett prioriterat område när man fördelar resurser. Det är min åsikt i frågan. Men givetvis kan vi inte utan att tillföra resurser kasta mera uppgifter på skolan som redan är hårt belastad. Det här är inte ett lätt område. Jag tror inte att många i skolorna ens vet hur det här ska hanteras.
Ltl Sara Kemetter, replik
Tack, herr talman! Där har vi samma åsikter. Det krävs ganska mycket resurser och framförallt kunskap. Vi har ju flera andra instanser som sköter missbrukarvård och missbrukarhjälp för ungdomar. Det finns Fältarna med flera i samhället och det är redan är uppbyggt. Ska vi nu utöka arbetsmängden för lärarna, skolpsykologerna och kuratorerna, som redan nu har fullt upp, så är det verkligen ett resursproblem. Vi behöver säkert utöka personalen.
Ltl Tony Asumaa, replik
Tack, herr talman! Jag och liberalerna tycker att det här är ett prioriterat och viktigt område. Vi skulle mer än gärna sätta resurser på det här. Om sedan socialdemokraterna tycker att vi inte behöver sätta resurser på detta så är det deras åsikter. Jag förde fram den åsikten som liberalerna har.
När det gäller spelmissbruk så är det en helt annan kunskapsnivå och ett helt annat kunskapsområde än ett missbrukarproblem. Jag har själv jobbat i ett bolag med de här frågorna. Jag vet att det inte är många på Åland som kan hantera spelmissbruk i förebyggande syfte. Det finns helt enkelt inte den kompetensen. Därför skulle det vara otroligt viktigt att satsa på den kompetensen när vi nu sitter här och äger ett spelbolag som också är lite insyltad i alltihop. Från spelbolaget plockar vi otroligt många miljoner och allt kommer från spel.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Christian Beijar
Herr talman! Det börjar lite kännas som om den här debatten så småningom börjar ta slut. Mycket av det som har sagts så sägs flera gånger och det kommer säkert jag också att göra.
Intressant i den här debatten är, och det har också framkommit, att vi pratar väldigt mycket om alkohol. Det tycker jag att är bra, för det är alkoholen som är den stora problematiken. Det är klart att alla droger i sig är en problematik och en tragedi, men det är väldigt viktigt att vi talar om alkoholen. Varför det? Ja, därför att det är en legal drog, den är alltså inte illegal och därför är det också viktigt att betona riskerna med alkohol.
Jag brukar alltid framhålla i de här sammanhangen, och det har också sagts idag, att för att minska alkoholkonsumtionen så är egentligen den enda rätta metoden att begränsa tillgängligheten och öka priset. Men vi vet att det är för dagen är en orealistisk modell.
När det gäller tillgängligheten så har jag varit med i olika sammanhang under några decennier och följt med alkohol- och drogdiskussionerna och även arbetat aktivt med det på olika sätt. Man har klart och tydligt märkt att under de senaste decennierna så har tillgängligheten ökat. Vår service till lokalbefolkningen och turistfolket kräver idag utskänkning av alkoholdrycker i de flesta kafé- och barmiljöer. På olika evenemang som arrangeras serveras också alkoholdrycker och även vid idrottsevenemang, det känner vi alla till.
Prissättningen styrs i huvudsak från riket men Åland har sedan slutet av 50-talet också haft tillgång till billigare skattefri alkohol som också har kunnat inhandlas på färjorna. Det här känner vi till. Det är den ekonomiskt krassa verkligheten och utgående ifrån den måste vi arbeta och göra det bästa av den. Det klart att allt detta påverkar attityder och konsumtion.
Jag tycker att handlingsprogrammets målsättning är bra. De övergripande politiska målsättningarna som nolltolerans, höjd ålder för alkohol- och tobaksdebut, ja t.o.m. på sikt få tobaksförbud och begränsa olika drogers negativa effekter, allt detta är alldeles utmärkt.
Det här programmet handlar mycket om lagstiftning och attitydförändring. Lagstiftningen bidrar många gånger till ett ändrat beteende, ta bara rökning på krogen som ett exempel. Det var inte många som för 20 år sedan trodde att man kunde förbjuda rökning på krogen. En strikt lagstiftning som förbjöd tobaksrökning på krogen gav resultat. Idag är det helt naturligt med en rökfri miljö. Därför ska man inte underskatta lagstiftning som en effektiv åtgärd för attitydförändring, en attitydförändring som annars skulle ha varit svår att genomföra.
Vision Nolltolerans tycker jag är jättebra. Att man samordnar ett föräldrarstödprogram är mycket viktigt.
Herr talman! Några kommentarer angående vård och behandling av personer med missbruksproblem, främst droger. Idag har vi en väl utbyggd öppenvård med erfaren och kvalificerad personal. Det fungerar så att kommunerna har avtal och köper tjänster så det är inget problem när det gäller den biten. Däremot vet jag av erfarenhet att vård på behandlingshem, främst av narkotikamissbrukare, ibland är bekymmersamt att få kommunerna att satsa på det eftersom det är en kostsam vårdform. Det kostar ofta mellan 300 och 400 euro i dygnet och vårdprogrammet kan kräva upp till ett halvt års behandling. I de här fallen kommer samhällsservicereformen och förhoppningsvis kommunernas samordning av de sociala tjänsterna som en välsignelse och möjliggör en likabehandling.
Talman! Spelmissbruket diskuterades och spelmissbruket är ökande. Det som i allmänhet inte är känt är att alkohol- och drogkliniken också behandlar detta missbruk. I Finland och på Åland har behandlarna vid alkohol- och drogmottagningarna kunskap, erfarenhet och kompetens för att behandla detta missbruk. Spelmissbruk har samma missbrukssyndrom som övrigt missbruk även om det ibland framstår som en mer exklusiv missbruksform.
Sedan har det diskuterats väldigt mycket om 0,2 och 0,8 promille, så det ids jag inte mera gå in på.
Fru talman! Slutligen vill jag komma med några allmänna kommentarer. Överlag tycker jag att de senaste årens uppgjorda alkohol- och drogpolitiska program har gett en bra och samlad bild av drogsituationen och de resurser som finns att tillgå. Vi måste hela tiden följa upp läget, förändringar i droganvändandet och nya drogers inträdande på marknaden. Vi har överlag en uppmärksam och kompetent personal som jobbar med de här frågorna, men det krävs hela tiden kompetensutveckling i form av kurser, utbildning och studieresor osv.
Utöver kommunerna har landskapsregeringen, och dess underlydande myndigheter som berörs av frågorna, ett ansvar att tillföra resurser så att den förebyggande verksamheten; vård och behandling, kan vara så up to date som möjligt. Tack.
Ltl Åke Mattsson
Tack, fru talman! Debatten börjar gå mot sitt slut. Mycket har sagts och man kan konstatera att till stora delar är man tillfreds med det här programmet som vi har att diskutera här idag.
En fråga som man kanske inte har berört så mycket, men som var ett problem när vi tog fram det här programmet, var frågan om hur stort narkotikamissbruket är. Hur mycket missbruk har vi här på Åland? Det kan man undersöka med olika enkäter, undersökningar och utredningar. Men att få ett bra svar verkar vara svårare än man kanske hade förväntat sig.
Vid undersökningar av alkoholkonsumtionen har man kommit fram till att man i Sverige har en konsumtion på 9,2 liter hundraprocentig alkohol per innevånare. I Finland är det 9,4 liter, medan Åland har 3,9 liter hundraprocentig alkohol per innevånare. Det här säger sig självt, vi har knappast så mycket mindre konsumtion att det kan vara 3,9 liter. Det finns oklarheter i siffrorna.
Det finns också divergerande åsikter idag. Hur ser det ut på cannabisfronten? Många tycker att det har lugnat ner sig och blivit bättre medan andra tycker att vi har ett större problem.
Lite mera siffror. Vi var på projekt Nollvision där kommunerna informerades om det program som de ska göra. När det gäller kommunernas program är det också ganska viktigt att politikerna får tillfälle att ventilera. Hur ser drogpolitiken ut i vår kommun och vad kan vi göra bättre? I projektet Nollvision berättar man att i Sverige och Finland är 10 procent nykterister, 60 procent dricker lite nu och då, 25 procent är på gränsen till att bli beroende och 5 procent är missbrukare. Vad resulterar de här siffrorna i? Tittar man på Finland och vad som framkom från institutet för hälsa och välfärd ligger kostnaderna totalt mellan 4 och 6,5 miljarder per år. Räknar man det till åländska siffror så betyder det för Ålands del 25-30 miljoner euro. Det handlar om väldigt stora summor. Hur man har kommit fram till det här förtäljer inte historien och vi kanske inte ska fördjupa oss i det. Vi kan vara överens om att det finns stora pengar att hämta in på det här området.
Programmet på agendan berör missbruk och beroende som övergår i okontrollerat beteende och detta vill vi komma åt med det här. Beroendet är inte jämlikt eller jämställt. Kvinnor drabbas hårdare än män både fysiskt och socialt. Generna och socialgrupp har betydelse när det gäller de som blir missbrukare. De med dubbeldiagnos som ADHD och psykiska problem är en starkt överrepresenterad grupp som också behöver ha mera stöd.
Vi är med andra ord alla olika känsliga för drogers beroendeframkallande effekter. Sanningen är också den att upprepat bruk leder förr eller senare till beroende och missbruk. Det är ett gissel för allt och alla i vårt samhälle som inte för något gott med sig bara förnedring, sorg och förtvivlan.
Jag vill ändå hävda att vi har en fungerande missbruksvård och ett samhälle som tar avstånd från all narkotika, medan alkoholen har en obestridlig plats i tillvaron för njutning och avkoppling, men där även dess baksida med stora kostnader ekonomiskt socialt framförallt slår på det individuella planet både direkt och indirekt.
Men som vi alla vet är det här frågor som är aktuella i hela värden. Ingen har hittat en hållbar fungerande metod att stoppa missbruket. Tyvärr pågår sedan en tid en global legaliseringsvåg främst för cannabis som vi även tagit del av i medier här på Åland.
Cannabis avkriminaliserades i Portugal redan i början av 2000-talet. Man har de facto ett påföljdssystem, men Cannabis är inte kriminaliserat.
I USA var Colorado först ut och sedan Washington med att avkriminalisera cannabis. Det hände i början av året. I Uruguay antog senaten vänsterregeringens förslag att börja sälja marijuana för att försöka rycka undan marknaden för organiserade ligor. Man säljer marijuana till priset av en dollar grammet.
I vårt grannland Sverige syns dock ingen förändring i drogvaneundersökningar, det kanske ser lite bättre ut när det gäller cannabis. Polisen säger att cannabis har ökat, det har blivit starkare och attityden till drogen har förändrats. Drogen är dubbelt starkare nu än vad den var när jag jobbade som polis för drygt tio år sedan.
Danmark har tvärtom trappat upp och börjat rensa upp i Christiania. Det har vi väntat på länge.
Ryssland har stora problem med narkotikamissbruk. I landet finns cirka 8,5 miljoner narkotikamissbrukare vilket är 6 procent av den totala populationen. Cirka 90 procent uppges missbruka heroin.
Trenden generellt över hela Europa är nog att det är en mer tillåtande attityd till att brukarna får fortsätta sitt bruk, men man tar bättre hand om de som är fast i missbruk.
Vi har en utmaning i hur vi ska upprätthålla en fortsatt negativ attityd på Åland till narkotika och då främst hasch när allt fler artister som Brad Pitt och andra ikoner förespråkar drogen. Det klart tyngsta namnet på förespråkar är USAs president Barack Obamas uttalande nyligen i tidiningen The New Yorker om att marijuana inte är farligare än alkohol, utan snarare mindre farligt för individen och han har själv använt det i ungdomen. Det skapar stora problem för oss att möta den attityden. I hans fall är det inte bara brist på solidaritet utan det kan vara ett försök att komma till rätta med överfulla fängelser där upp till 2 procent av fångarna kan ha cannabisrelaterade brott. Cannabis är allt annat än hälsokost.
Hur kan man legalisera den här typen av droger? Ny forskning från Nya Zeeland visar att om man röker cannabis i ungdomen så försämrar det IQ permanent hela livet ut. Vi som har jobbat med det här vet att en cannabismissbrukare blir dum och lat, stenad alltså, dum som en sten.
Under det akuta ruset upplever missbrukaren i regel en förhöjd kreativitet och intelligens. Det kan man direkt härleda till att granskning av det egna beteendet avstannar totalt så att man inte inser sina begränsningar. Detta kanske vi också känner igen från alkoholen. Man kanske inte granskar sitt eget beteende alla gånger när man kommer upp till en viss promillegräns. Problemet är att THC finnas i kroppen i veckotal och det påverkar.
Jag anser att när cannabis förs fram som ett alternativ som inte värre än alkohol så ska vi komma ihåg att det är ungefär som att så in brännässlor i potatislandet när man har problem med tistlar. Alkoholen är stor i sig.
Jag tror inte heller att lösningen på problemet är hårdare straff eller mer gränskontroller.
Det är viktigt med hög risk för att åka fast och det är viktigt med påföljder vid överträdelser. Men det ensamt löser inte problemen och det framkommer i allra högsta grad om vi tar del av de program vi har diskuterat här idag.
Programmet förespråkar att det ska vara svårt att missbruka och det ska vara lätt att sluta. Det preventiva arbetet med samarbete och gemensamma insatser och samsyn är centralt.
De nyktra och tobaksfria zonerna är viktiga; uppväxten, arbetslivet, skolan, idrotten, trafiken och graviditeten.
För att få bukt med missbruks- och beroendeproblemen måste vi få ungdomarna att avstå från tidig debut av alkohol och tobak och att de tidigt helt tar avstånd från narkotika. Hur lyckas vi med det?
Det handlar om attityder och värdegrundsarbete, ungdomarna måste ha en livssyn så att de vänder ryggen till droger och risken att fastna i ett förnedrande missbruk. Här har naturligtvis hemmet, familjen en viktig roll och ska naturligtvis ha huvudansvaret biträtt av daghem, skol- och andra myndigheter. De måste finnas en beredskap bland berörda myndigheter att bistå då föräldrarna inte räcker till av okunskap, sjukdom eller t.o.m. av missbruksproblem.
Tidiga insatser är A och O. Här vill jag framhålla Anders Carlsson som åker runt i Norden och talar attityder ända sedan 1990-talet. Han framhåller att 80-90 procent av de attityder vi har då vi går in i puberteten har vi med oss till pensioneringen. Att ändra attityder är väldigt svårt. Man kan tala om attitydförskjutning. Kunskap har en begränsad roll. Man ska inte säga att vi ska ändra attityderna i samhället. Vi ska skapa attityderna och komma in i ungdomarnas liv i så tidigt skede som möjligt, gärna före skolåldern. Det gäller att fånga olika tillfällen och framhålla hur förtvivlad en förälder, morförälder eller anhörig till ett barn skulle bli om de blev missbrukare. Man ska framhålla de negativa effekterna av missbruket. Även mor- och farföräldrarna och alla vuxna har en roll här.
Anders talar nu mer om attityder på Internet Grow Upp digital Non move generation. Han visar de ruttna sidorna som finns att hämta hem två-tre knapptryckningar bort. Det finns kvinnoförnedrande grovporr med trafikikoner och andra vidriga tillhyggen. Det finns beskrivningar på hur man döljer sin självsvält till döds inför sina föräldrar och vilka metoder man ska ha för att dölja sin anorexi. Det visar tio-i-topplistor på de effektivaste suicidmetoderna osv. De här måste föräldrarna också veta att finns ute på internet och väldigt nära till hands för våra barn. Jag tänker inte fördjupa mig i detta men jag vill ändå passa på tillfället att lyfta fram de här finns ohyggliga sidorna som ingen normal människa borde behöva ta del av än mindre våra barn.
För att återgå till våra problem här på Åland vill jag lyfta fram tidig debut. Det gäller alla droger här på Åland men tobak och alkohol är vanligast. Man vet idag att livsprognosen för en rökare i årskurs 7 är extremt dålig. I den gruppen är det extremt överrepresenterat med missbrukare och kriminella, man har svårt att hålla ihop äktenskapet och man har i allmänhet ett struligare liv än sina kamrater som börjar röka senare eller inte röker alls.
Idag vet man tack vare nobelprisstagaren Arvid Karlsson att det beror på obalans i dopaminsystemet om man börjar röka tidigt. Det förändrar hela ens livssituation och det blir bestående men. Det är ungefär som när man lär sig cykla. Har man lärt sig cykla en gång så har man det med sig resten av livet. Har man förändrat dopaminsystemet i ungdomen så kommer den förändringen att finnas kvar. Hjärnan lär och bygger om under hela livet. Är det negativt eller positivt? De här ungdomarna kommer hela livet att kräva mer stimulans för att bli till freds och de kommer dessutom att svara och reagera mycket starkare än andra på stimulerande preparat.
Under senare tid har man påvisat att den egna dopaminnivån stiger i samband med att suget efter drogen slår till så detta är något mycket komplext. Har man börjat röka tidigt så är det stor risk att man söker sig till drogerna för att få lugn och ro, få frid och vara sitt vanliga normala jag. När man tar droger så får man extremt mycket högre effekt av dem. Det är också större risk att man återfaller till missbruk om man är rökare i botten. Rökningen har en väldigt stor effekt.
I danska utredningar har man visat att rökande mödrar ger avtryck i barnens beteende under uppväxten. Nikotinet curlar för både alkohol och narkotika och allt annat beroende. Den som tar drogen så känner att det här är min grej, ”min grej syndromet”.
Men hur får vi barnen att inte börja röka? Vuxnas attityder till alkohol och droger påverkar ungas vanor. När föräldrar och andra vuxna engagerar sig och sätter gränser börjar barnen dricka senare och i mindre mängd. Det finns åtskilliga exempel på det här.
Oavsett egen konsumtion bör föräldrarna tidigt argumentera för att barnen ska avstå från tobak och skjuta upp alkoholdebuten. Har man alkoholism i släkten kan det vara ännu viktigare att argumentera.
Det här handlar inte om att inte visa sig full och redlös. Tvärtom, en full förälder kan verka avskräckande. Nej, det handlar om inställningen. Man ska inte alltid lyfta fram alkoholen som det festliga och roliga, t.ex. att helgens höjdpunkt är att öppna den underbara flaskan Amarone vin och Champagnen på studentfesten. Nyårs- och midsommarsnapsen är det centrala. Det är det här som skapar attityder och gör att man ställer sig positiv till alkoholen. Jag säger inte att vi ska förbjuda det här, men man kan tänka lite på hur man beter sig inför tre- och fyraåringar när man har inlärningsfönstret som mest öppet för attityder. Man kanske ska vara lite försiktig med att lyfta fram alkoholen i sitt firande.
Det är viktigt att man erbjuda barnen ett riktigt hem. Vi har pratat om att man sitter med mobiltelefonerna på hela tiden. Barnen behöver ett hem med närvarande föräldrar, inte föräldrar som är på väg eller borta i en mobiltelefon. Man ska ha relationer.
Bra relationer gör också att man under tonårstiden får det informationsutbytet som man behöver. Barnen berättar vad de gör och inte gör. Det har visat sig i relativt nya utredningar att överdriven kontroll av barnen, för auktoritär övervakning, kan ha negativa effekter. Barnen blir osäkra och reagerar istället och blir normbrytande på grund av den här kontrollen. Naturligtvis ska det finnas förmaningar, men har man inte vaknat förut är det tämligen verkningslöst. Rådet är att man ska vara ute i god tid. Föräldrar ska ta plats i sina barns liv.
Barnen måste få utforska och vara nyfikna. Mamma och pappa kan säga nej som ett inslag i detta utforskande.
Det är vissa saker i det här programmet som man kanske bör titta vidare på. Det gäller att ÅHS-utredningen gjord av Siv Palmqvist som vi var inne på tidigare. Man borde skaffa ett bra alkoholprogram på ÅHS.Vi kanske borde titta på om vi behöver ha en hemsida.
Är det klart att vi ska avskriva tillnyktringsenheten vid ÅHS helt och hållet? Jag är benägen att göra det, jag vet inte om vi behöver ha den kvar. Vi kanske ska ha ett beslut på att man inte fortsätter på det spåret.
I övrigt är jag tillfreds med programmet. Jag tror att vi framöver kommer att se resultatet av programmet. Vi har gett många nycklar och många verktyg som man kommer att jobba med. Resultatet kommer att dyka upp längre fram, från kommuner och också från samordnare som jobbar med det här.
Minister Carina Aaltonen, replik
Tack, fru talman! Ltl Åke Mattsson och jag har haft mycket diskussioner i den här kommittén. Det finns mycket kunskap hos ltl Mattsson att bygga vidare på framöver. Han tar också upp de samhällsekonomiska konsekvenserna. Det är ju hisnande summor som institutet för hälsa och välfärd har kommit fram till när det gäller vad alkoholmissbruket kostar på Åland. Mattsson nämner 25-30 miljoner euro per år.
Landskapsläkaren Axel Hansson har räknat lite på projektet Tobakskampen och visst finns det pengar att spara också hos oss. Om vi lyckas få en tobaksrökande ålänning att sluta under de kommande fyra åren så sparar vi in 4 miljoner euro till det åländska samhället. När man pratar om åtgärder så här finns också mycket ekonomiska inbesparingar.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Ja vi är helt överens om det. Jag tror också att vi är helt överens om att man inte tror att de här siffrorna stämmer riktigt. Jag frågade min bänkkamrat om det verkligen kunde vara sant, men man har tydligen gjort rejäla beräkningar på detta. Vi har mycket att räkna hem när det gäller detta.
Det som man överhuvudtaget aldrig kan räkna in är de personer som har ett beroende, man dricker väldigt mycket och vi vet att de inte presterar fullt ut på arbetsplatsen. De kanske ligger på 50 procent av sin kapacitet. De går på jobb alla dagar, de jobbar och finns där men de gör inte mera än vad de absolut måste. Vad detta kostar samhället kan man aldrig ens spekulera i. Men personerna finns där ute, kanske upp till 20 procent.
Minister Carina Aaltonen, replik
Beträffande tillnyktringsmottagningen som skulle vara förlagd till psykiatriska kliniken så i dessa prioriteringstider där vi verkligen måste fundera på var vi ska sätta varje euro och cent också inom hälso- och sjukvården så stöder jag ltl Åke Mattssons förslag om att vi helt ska avskriva tillnyktringsenheten med anledning av det ekonomiska läget. Det finns möjlighet till avgiftning för den som vill och det tycker jag att vi ska hålla kvar.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Mitt uttalande här, och ministerns med tror jag, ska man se i ljuset av att det här inte är utrett. Man kanske inte behöver fördjupa sig så mycket i den. Man kan avskriva den och gå vidare så kan man lämna den bakom sig. Det är ett sätt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mika Nordberg
Fru talman! Debatten börjar närma sig sitt slut. Jag vill ändå passa på att komma med lite vägkost till social- och miljöutskottet som ska komma med ett betänkande angående handlingsprogrammet.
Några saker som jag har reflekterat över är bland annat definitionen. Hur definierar man ett bruk? Hur definierar man ett missbruk? Missbruk kan ju omfatta väldigt många olika saker. Det finns alkoholmissbruk, man kan missbruka droger, spel, mat, dataspel och dataanvändning. Man kan ständigt ha ett behov av att vara uppkopplad.
För att kunna komma tillrätta med ett missbruk så är det viktigt att man på något sätt kan definiera skillnaden mellan bruk och missbruk. Tar man bort något av missbruken i en persons liv så vad blir kvar då? Det blir ett tomrum, det blir en tomhet. Jag är övertygad om att det tomrummet behöver man fylla med någonting annat för att kunna klara sig och inte hamna tillbaka i ett missbruk. Det finns flera olika exempel. Man kan fylla tomrummet med andligt innehåll, själsligt innehåll eller kroppsligt innehåll.
Jag tror att det är bra att man har zoner med målsättningen nyktra zoner. Jag tror att det är mycket bra för att ge utrymme för personerna att under den här tiden som de behöver fylla tomrummet kunna hitta någonting att fylla det med.
Det finns inte några enkla lösningar. Det finns inte bara ett recept för att komma tillrätta med problemet. Man behöver väldigt många verktyg för att komma tillrätta med problemet.
Ett av de verktygen har vi debatterat lite idag. Det handlar om promillegränsen. Det här är egentligen inte en debatt som ska lägga promillenivån på varken den ena eller den andra nivån.
I den kompromiss som har diskuterats så tror jag att det är väldigt viktigt att man skulle ha ett ordningsförfarande mellan 0 och 0,5. Det skulle hjälpa individerna att komma till insikt om sina problem. Det hjälper inte att vi från samhällets sida vidtar alla åtgärder. Vi anordnar olika program, vi ordnar avvänjning etc. men om inte personen i sig själv inser att den har ett problem som den behöver ta itu med så hjälper det inte att omgivningen förklarar för personen att den har ett problem som personen behöver ta itu med. Utifrån detta tror jag att man kan uppmärksamma folk som ligger i riskzonen att bli observanta på sitt eventuella gränsfall till missbruk.
Tittar vi vidare på Vision Nolltolerans så tror jag också att det är väldigt bra att vi har en samordning vad gäller det kommunala, det frivilliga och det offentliga missbrukararbetet.
På sidan 2 här i inledningen säger man att kommunerna ska ha en handlingsplan per den 31.5.2015. Det finns mer att läsa om detta i bilaga två, längst bak. Det är viktigt att alla arbetar tillsammans för att hitta en lösning och olika sorts hjälpmedel för att komma till rätta med missbruket.
Slutligen vill jag poängtera det som jag var inne på tidigare. Individens fria vilja att välja att komma till insikt är väldigt viktigt. Om social- och miljöutskottet ska koncentrera sig på någonting speciellt så det som jag saknar i handlingsprogrammet är hur man tar till vara individens möjlighet att själv komma till insikt. Tack, fru talman.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Jag kan glädja ledamoten med att man på sikt kommer att ta bort ordet missbruk och beroende. Från Amerika kommer det helt nya ord som man inte ens har översatt idag. Man kommer att ha en skala från ett till fem, man är ganska missnöjd med det här. Ordet missbrukare är ganska stigmatiserat, det är kanske inte rätt benämning. Man borde komma på någonting bättre. Men det är så pass nytt så det finns inget svenskt ord överhuvudtaget ännu.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Runar Karlsson
Fru talman! Landskapsregeringens meddelande om riskbruk och missbruk är ett bra underlag för våra diskussioner här i lagtinget och också en bra grogrund för ytterligare konkreta åtgärder för att minska missbruket.
Ett område som man hittills nått framgång på är tobaksrökningen. Vi som är lite äldre minns hur vi i unga år rökte inomhus, i bilen och på arbetsplatsen. Det var naturligt på den tiden. På krogen var det ännu naturligare att röka. När landskapsregeringen inte för så länge sedan förbjud tobaksrökningen inomhus på krogen var det många som var skeptiska. Krogägarna befarade konkurser för deras verksamhet. Resultatet ser vi nu, beslutet blev en succé. Idag skulle ingen kunna tänka sig att röka inne på krogen, i alla fall mycket få personer.
Mångfalt flera rökte på den tiden mot nu. Nu röker väl cirka 15 procent av den åländska befolkningen.
Socialstyrelsen i Sverige har nyligen gjort en utredning som vi kan applicera på Åland. Den ger faktiskt lite skrämmande siffror för Ålands del. Om vi överför de siffrorna till den åländska befolkningens storlek så kan man konstatera att ungefär 40 personer per år dör årligen på grund av rökning. Således för varje ålänning som dör så beror mer än var tionde på tobaksrökning. Skulle 40 personer varje år dö i trafiken på våra vägar eller i luften så skulle nog radikala åtgärder införas. Undersökningen i Sverige konstaterar att en procent av befolkningen insjuknar varje år i mer eller mindre allvarliga sjukdomar på grund av rökning. Det här skulle för Ålands del betyda ungefär 290 personer. Det är skrämmande siffror.
Den totala samhällskostnaden för tobaksrökning på Åland är förstås jättesvår att uppskatta. Men när man tittar på de forskningar som har gjorts så kan man konstatera att det åtminstone kostar samhället mellan 10 och 20 miljoner per år i sjukvårdskostnader, för tidig död och arbetsfrånvaro vid sjukdom. Jag har en känsla av att det här kanske t.o.m. är för lågt räknat. Det är i alla fall jättestora summor.
I vår strävan att förändra och förbilliga samhällets kostnader så har vi här den största vinsten att hämta. Naturligtvis är det minskandet av det mänskliga lidande som är den största vinsten.
Enligt regeringens handlingsprogram ska det under perioden tas fram en ny tobakslag. En tobakslag som ska vara en av de strängaste i världen. Låt oss förverkliga det. I lagen bör åldersgränsen höjas för inköp av tobaksprodukter från 18 till 20 år. Det bör inte heller vara möjligt att som nu sälja tobaksprodukter synligt vid butikernas kassor. Man har t.o.m. gömt undan godiset för barnen men det finns fortfarande tobaksvaror att köpa helt synligt vid kassan. Jag tycker att man i lagstiftningen bör överväga att tobak endast får säljas över disk. Det finns säkert också andra åtgärder som kan implementeras i lagen som gör tobaksprodukter mera svåråtkomliga.
Naturligtvis kan inte bara en ny lagstiftning medföra en radikal minskning av tobaksprodukter utan alla måste jobba på olika sätt.
ÅHS har inlett ett förebyggande jobb och man försöker också förmå rökare att sluta, detta på initiativ av landskapsregeringen.
Vi har också hört på senare tid att företaget Ab Chips, eller Orkla som det numera heter, har infört totalförbud på tobaksrökning på arbetsplatsen. Det borde egentligen vara självklart. Att tobaksrökarna får gå ut och röka 7-8 gånger per dag på arbetstid är egentligen orimligt. Hur skulle det se ut om samtliga i det här huset skulle gå ut 7-8 gånger per dag och promenera? Det skulle bli reaktioner. Men tydligen är det helt okej att gå ut och röka.
Naturligtvis borde landskapsregeringen inom alla sina verksamheter gå in för ett förbud mot att röka på arbetstid. Samma sak borde också kommunerna göra. Sedan följer säkert också samtliga företag efter. Detta kommer förmodligen att vara självklart om några år, fast vi inte tror på det idag, jag är helt övertygad om det. Tänk om alla i privata företag imorgon skulle börja röka och kräva att de skulle få gå ut 7-8 gånger per dag och röka. Naturligtvis skulle företagsledaren sätta stopp för det. Men så länge det är ett fåtal så kan kanske man ser mellan fingrarna. Jag är övertygad om att det här kommer att vara självklart efter ett antal år, precis lika självklart som att man inte får röka på krogen idag.
Lagstiftning, åtgärder från arbetsgivare och allmän attitydförändring kan göra Åland i princip rökfritt om 10 år.
Det låter radikalt men tittar vi i backspegeln så år 1946 rökte 50 procent av den manliga befolkningen och idag är vi nere i 13 procent. Här har det skett en dramatisk förändring. Bland kvinnorna var det år 1946 ungefär 9 procent och där har det tyvärr ökat, men idag är kvinnorna nere i samma nivå som männen är nu.
Till sist vill jag säga att tobaksrökningen är en inkörsport till narkotika och det visar att det är ännu viktigare för att få ett rökfritt Åland. Tack.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Det var ett bra och seriöst inlägg. Jag stöder det till hundra procent. Tidigare pratade man mot narkotika och när man började prata om tobak så togs man inte på allvar och det var inte seriöst. Tobaken är ett stort problem och en stor utmaning. Jag ger en eloge till ltl Karlsson för att han lyfte det här problemet.
Utmaningen som vi har politiskt är att komma åt problemet, och det ser man enligt statistiken ganska tydligt. Jag litar helt på statistiken. Man röker väldigt lite i årskurs nio, man röker väldigt lite Ålands gymnasium men däremot röker man extremt mycket när man kommer till Ålands gymnasiums andra årskurs. Det är någonting som händer på vägen där. När det är så konkret så borde man kunna sätta in åtgärder där.
Ltl Runar Karlsson, replik
En del av mina påståenden har jag tagit utgående från Mattssons egna berättelser, från delvis hans förra förvärv och kanske också från det politiska förvärvet. Jag har varit och kanske fortfarande är en amatör inom området. Jag har försökt lyssna på dem som sysslar med det här.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik
Tack, fru talman! Ltl Karlsson höll sig mycket runt tobak och rökning. Jag tror att grunden till att vi har ett förbud mot rökning på restauranger idag är en motion från Ålands Framtid. Ålands Framtid föreslog att man skulle sätta förbud på tobaksrökning på restauranger. Det är grunden och det är vi tacksamma för. Det berodde mycket på hänsyn till den personal som jobbade och som vistades i den här onyttiga miljön. Jag tror att alla är glada idag att det är på det viset. Man kan gå ut och äta en bit mat och komma hem utan att lukta som en kolmila, så var det ju förr som Runar Karlsson sade.
När det gäller tobaksrökning i offentliga inrättningar som till exempel det här huset och i kommunala inrättningar så där stöder jag Runar Karlsson.
Ltl Runar Karlsson, replik
Fru talman! Det är möjligt att Ålands Framtid genom en motion har varit en bidragande grogrund till det. Det är bra att alla försöker hjälpa till på olika sätt oberoende i vilka positioner man sitter. Vi vill alla det här, alla jobbar på sitt sätt och det tycker jag att alla ska ha en eloge för, även Ålands Framtid i det här fallet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet godkännas? Godkänt. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Remiss
5 Beredning av lag om etablerade politiska föreningar
Ltl Gunnar Janssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 1/2013-2014)
Ärendet avförs.
För kännedom
6 Åland eget upphovsrättsområde
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 9/2013-2014)
7 Kvalitetssäkra sjukvården genom nordiskt samarbete
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 10/2013-2014)
8 PAF-bidrag för omsorgsbostäder
Ltl Brage Eklunds m.fl. åtgärdsmotion (MOT 11/2013-2014)
9 Inflyttades möjlighet att kombinera språkstudier med jobb
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 12/2013-2014)
Ärendena upptas till behandling vid plenum 31.3.2014.
10 Mer effektiv förvaltning
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 13/2013-2014)
11 Uppdatering av regionalt skogsprogram för Åland
Ltl Brage Eklunds m.fl. åtgärdsmotion (MOT 14/2013-2014)
12 Egen landskod för telefon
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 15/2013-2014)
Ärendena upptas till behandling vid plenum 02.04.2014.
13 Posten Åland Ab till folkaktiebolag
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)
14 Lärlingsgymnasium
Ltl Axel Jonssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 17/2013-2014)
15 Gränslöst Åland utan gränshinder
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)
16 Max tre valperioder i lagtinget
Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)
Ärendena upptas till behandling vid plenum 07.04.2014.
Plenum slutar
En frågestund hålls vid ett plenum fredag 21.03.2014 klockan 09.30. Plenum är avslutat.