PLENUM den 20 november 2006 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

 Republikens presidents framställning om godkännande av den internationella konventionen mot dopning samt med förslag till lag om sättande ikraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandling den 27 november.

 

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Kanada för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om i kraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2006-2007).

 

Ärendet upptas till behandlingen den 27 november.

 

 

Vtm Viveka Erikssons enkla fråga om jämställda löner. (EF 1/2006-2007).

 

Svar på frågan skall ges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Upptagande av nytt anslag under kapitel 45.10 Övriga sociala uppgifter.  (FM 1/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Tillägg till motiveringen i moment 44.05.32 Kompensation för utebliven kapitalinkomstskatt till kommunerna.  (FM 2/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Ändring av de allmänna motiveringarna, Landskapsbudgeten och kommunernas ekonomi.  (FM 3/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson  m.fl.: Ändring av de allmänna motiveringarna, Främjande av jämställdheten. (FM 4/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Ändring av de allmänna motiveringarna, Social- och miljöpolitik, Socialpolitik.  (FM 5/2006-2007).

 

Ltl Katrin Sjögren m.fl.: Komplettering av motiveringen till moment 46.01.04, Utvecklingsarbete.  (FM 6/2006-2007).

 

Ltl Roger Eriksson m.fl.: Ändring av motiveringen till kapitel 45.10 Övriga sociala uppgifter. (FM 7/2006-2007).

 

Ltl Sune Mattsson  m.fl.: Tillägg till motiveringen i moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten.  (FM 8/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 47.44 Ålands teknologicentrum. (FM 9/2006-2007).

 

Ltl Sune Mattsson m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 45.70.20 Ålands hälso- och sjukvård - verksamhetsutgifter. (FM 10/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Strykning av moment 46.60.25 Utgifter med anledning av ändring av LL om fornminnen. (FM 11/2006-2007).

 

Ltl Katrin Sjögren m.fl.: Komplettering av motiveringen under moment 47.03.23, Ålands landsbygdscentrum.  (FM 12/2006-2007).

 

Ltl Roger Eriksson m.fl.: Ändring av motiveringen till kapitel 45.10. Övriga sociala utgifter. (FM 13/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 48.20, Sjötrafiken. (FM 14/2006-2007).

 

Ltl Katrin Sjögren m.fl.: Tillägg till motiveringen till moment 48.01.01, Trafikavdelningens allmänna förvaltning.  (FM 15/2006-2007).

 

Ltl Roger Eriksson m.fl.: Ändring av motiveringen till kapitel 45.01 Allmän förvaltning.  (FM 16/2006-2007).

 

Ltl Katrin Sjögren m.fl.: Tillägg till motiveringen till moment 48.30.77 (FM 17/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 48.20, Sjötrafiken. (FM 18/2006-2007).

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw m.fl.: Tillägg till allmänna motiveringarna, Social- och miljöpolitik.  (FM 19/2006-2007).

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw m.fl.: Tillägg till motiveringen till kapitel 43.25. Främjande av bostadsproduktion.  (FM 20/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström: Minskning av anslaget under moment 45.52.88 Anskaffning av områden för naturskyddsändamål. (FM 21/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman: Ändring av motiveringen under moment 46.13.50 Verksamhetsunderstöd till föreningar och organisationer. (FM 22/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 47.03.88 Aktieteckning i bolag.  (FM 23/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen under 48.31 Vägunderhållsverksamhet.  (FM 24/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Ändring av motiveringen under moment 48.30.23 Utgifter för underhåll av farleder.  (FM 25/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 43.05.62 Upphovsrättskostnader samt ändring av motiveringen under moment 43.05.60 Främjande av rundradioverksamhet. (FM 26/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Ändring av allmänna motiveringen under rubriken "Budgetprocessen". (FM 27/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget och ändring av motiveringen under moment 37.55.21 Försäljning av fastigheter. (FM 28/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Tillägg till motiveringen under moment 44.20.51 Projektbidrag ur penningautomatmedel. (FM 29/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 45.01 Allmän förvaltning. (FM 30/2006-2007). 

 

Ltl Danne Sundman: Tillägg till motiveringen under moment 48.30.22 Utgifter för drift och underhåll av vägar och linfärjor. (FM 31/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg under motiveringen under moment 48.30.77. (FM 32/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under kapitel 47.24 Främjande av fiskerinäringen. (FM 33/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Strykning av anslag samt motivering under moment 46.01.23 Utvecklingsprojekt Ålands gymnasieskola. (FM 34/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Strykning av anslaget och motiveringen under moment 46.44.76 Lösdriftsstall för dikor. (FM 35/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under 43.60 Ålands polismyndighet.  (FM 36/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 44.95.05 IKT-utveckling. (FM 37/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Upptagande av ett nytt moment 43.10.05 Understöd för rådgivande folkomröstningar. (FM 38/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Strykning av anslaget under moment 46.60.75 Uppförande av museimagasin. (FM 39/2006-2007)

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 44.10.74. (FM 40/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Upptagande av ett nytt moment 45.10.51 Ålandstillägg för pensionärer med låg inkomst. (FM 41/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 33.05.60 Inkomster av radio- och TV-verksamhet. (FM 42/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 43.05.62 Upphovsrättskostnader. (FM 43/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under 45.52 Naturvård.  (FM 44/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Höjning av anslaget och ändring av motiveringen under moment 33.40.88 Överlåtelse av fastigheter. (FM 45/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Tillägg till kapitelmotiveringen under 47.03 Näringslivets främjande. (FM 46/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 46.01 Allmän förvaltning. (FM 47/2006-2007)

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 44.20.51 Projektbidrag ur penningautomatmedel.  (FM 48/2006-2007).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 44.20.50.  (FM 49/2006-2007).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Höjning av anslaget under moment 49.95.90 Överföring till utjämningsfond. (FM 50/2006-2007).

 

Ltl Fredrik Karlström m.fl.: Tillägg till motiveringen under kapitel 44.01 Allmän förvaltning. (FM 51/2006-2007).

 

Ltl Anders Eriksson m.fl.: Komplettering av budgetförslagets allmänna motivering. (FM 52/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Tillägg till allmänna motiveringarna under en ny rubrik Regional utveckling . (FM 53/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Ändring i motiveringarna till kapitel 46.25 Ålands Läromedelscentral.  (FM 54/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Tillägg till allmänna motiveringarna, Näringspolitik. (FM 55/2006-2007)

 

Vtm Viveka Eriksson  m.fl.: Ändring i allmänna motiveringarna,Utbildnings- och kulturpolitik. (FM 56/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Ändring av motiveringen till kapitel 46.05
Fritt bildningsarbete och hantverksutbildning . (FM 57/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Komplettering av motiveringen till moment 47.30.54 Sysselsättningens främjande. (FM 58/2006-2007).

 

Ltl Katrin Sjögren m.fl.: Komplettering av motiveringen under moment 46.01.06, Integration och mångkulturellt befrämjande. (FM 59/2006-2007).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 45.15.33 Understöd till kommunerna för drogförebyggande arbete och missbrukarvård. (FM 60/2006-2007).

 

Ltl Katrin Sjögren m.fl.: Komplettering av motiveringen under moment 46.03.50 Studiepenning. (FM 61/2006-2007)

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen under kapitel 43.60 och detaljmotiveringen under moment 43.60.20 Ålands polismyndighet. (FM 62/2006-2007).

 

Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Komplettering av allmänna motiveringen, Ekonomisk översikt. (FM 63/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Ändring av text i allmänna motiveringen under rubriken Miljöpolitik.  (FM 64/2006-2007).

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 43.04 Främjande av jämställdheten. (FM 65/2006-2007).

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Ändring av motiveringen för moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten. (FM 66/2006-2007).

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Ändring av allmänna motiveringarna, under rubriken Miljöpolitik.  (FM 67/2006-2007).

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Ändring av motiveringen till kapitel 44.20 Penningautomatmedel. (FM 68/2006-2007).

 

Vtm Viveka Eriksson m.fl.: Tillägg till allmänna motiveringen under rubriken Näringspolitik.  (FM 69/2006-2007).

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Ändring i motiveringen under kapitel 45.10 Övriga sociala uppgifter.  (FM 70/2006-2007).

 

Ltl Åke Mattsson m.fl.: Tillägg till motiveringarna till kapitel 45.10 Övriga sociala uppgifter. (FM 71/2006-2007).

 

Motionerna kommer att upptas till behandling vid dagens plenum i anslutning till behandlingen av budgeten för 2007.

Antecknas.

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens förslag till budget för 2007. (FR 3/2006-2007 jämte FM 1-71/2006-2007).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt.

 

Enligt talmanskonferensens förslag kommer ärendet att föredras så att diskussion först tillåts om budgetförslagets allmänna riktlinjer och övergripande frågor. Därefter föredras de i budgeten behandlade förvaltningsområdena för diskussion var för sig enligt huvudtitlar och avdelningar. Slutligen tillåts en avslutande allmän diskussion. Varje del av diskussionen kommer att av talmannen föredras separat och förklaras avslutad då inga ytterligare talare finns anmälda. De ledamöter som önskar uttala sig under ett visst område skall därför begära ordet då respektive område föredras av talmannen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Talmannen önskar samtidigt påminna ledamöterna om den rekommendation om tidsbegränsningar för debatten som talmanskonferensen antagit och meddelat till ledamöterna. Först medges sålunda en allmän diskussion av närmast övergripande natur. Begärs ordet?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman, ärade ledamöter, bästa lyssnare!

Det känns bra att kunna stå här i talarstolen och för Ålands lagting få möjlighet att inleda remissdebatten när det gäller 2007 års budget. Det känns bra av flera olika orsaker, men kanske framför allt därför att det åländska samhället är sunt, vi har framtidstro och vi har tillväxt samt en budget som visar ett visst överskott som vi lägger fram för lagtinget för debatt.

 

Jag har varit med om 15 stycken budgetbehandlingar i Ålands landskapsstyrelse och Ålands landskapsregering och inför varje budgetbehandling kommer Ålands statistik- och utredningsbyrå och presenterar en konjunkturprognos för det åländska samhället. Den konjunkturprognos som ÅSUB presenterade det här året var den mest positiva som jag har sett. Det har alltid funnits svårigheter och olika hotbilder, och så finns det naturligtvis också den här gången, men den konjunkturprognos som presenterades oss i landskapsregeringen visade klart att det finns en större framtidstro i stora delar av det åländska näringslivet i dag än vad det gjorde för ett år sedan och vad det har gjort tidigare. Det här är någonting som är väldigt positivt och som jag tror att är varje regerings och varje parlaments önskedröm, att man skall ha en budget med ett överskott, man skall ha ett näringsliv som går bra och man skall ha full sysselsättning. Det är faktiskt den situationen som vi har på Åland i dag.

 

Utgående från att vi har en budget som visar ett visst överskott har vi också haft möjlighet att i förslaget till budget införa ett s.k. allmänt avdrag. Vi kan, tack vare de goda inkomsterna som Åland har – och de goda inkomsterna har landskapet Åland tack vare att vi har ett duktigt näringsliv, vi har duktiga och arbetsamma människor ute i det åländska samhället – fått en klumpsumma som är på relativt god nivå, vi har fått en skattegottgörelse på 32 miljoner och PAF har också bidragit med extra många miljoner till vår budget det här året. Det är ett avdrag på 5 procent kommer alla skattebetalare tillgodo.

 

Fru talman!

Situationen är således för tillfället relativt god i det åländska samhället, men det gäller naturligtvis att blicka framåt och se till att vi också de kommande åren och de kommande generationerna skall kunna ha ett bra Åland att leva på. Och i det sammanhanget är det naturligtvis utvecklingen av självstyrelsen och då framför allt den ekonomiska utvecklingen som är intressant och viktig. Jag brukar själv beskriva självstyrelseutvecklingen som ett maratonlopp, och det gör jag utgående från de erfarenheter som jag har som lantråd och de diskussioner som jag har fört med Finlands regering och representanter för Finlands riksdag när det gäller självstyrelsepolitiska frågor och framför allt de ekonomiska frågorna. För bra många år sedan tillsattes det en utredning som skulle ta sex månader, sade det och som skulle jämföra de ekonomiska relationerna mellan statsmakten och landskapet Åland. Det var när Niinistö var finansminister. De sex månaderna förvandlades till ganska många år innan den utredningen blev färdig. Efter att den blev färdig trodde vi att vi skulle kunna komma och diskutera konkret med Finlands regering. Nej, då skulle det göras ytterligare utredningar och resultatet av det blev den s.k. Roslin-utredningen.

 

Nu har vi, fru talman, dels gjort en egen hemläxa här på Åland med den s.k. Slotte-utredningen, där vi har utrett hur olika skattesystem skulle kunna fungera och vilka konsekvenser det skulle ha här på Åland och vi har också fått en internationell jämförelse av vår ekonomiska självstyrelse gjord av utredaren Roslin. Nu har vi de bästa möjligheter att komma vidare faktiskt, för vi har internt gjort vår hemläxa ganska långt och vi har också en utredning som är beställd av statsmakten som de facto klart visar att den ekonomiska självstyrelsen håller på att halka efter. Då måste det också rimligen vara Finlands ansvar att se till att också den åländska självstyrelsen kan utvecklas på det ekonomiska området så att vi kan fortsätta att vara en välfungerande autonomi.

 

Därför, fru talman, beskriver vi här i budgeten, och det har också sagts i debatten, att vi de närmaste dagarna kommer att tillsätta en parlamentarisk kommitté här på Åland med representanter för alla grupper som skall formulera en skattestrategi härifrån Åland som skall försöka få så bred uppslutning som möjligt. Det är den ena saken som vi skall göra här på hemmaplan. Men det som är väldigt viktigt i dessa dagar och dessa veckor är också att vi tillsammans med regeringen kommer överens om vad som skall stå i nästa regeringsprogram för Finlands regering. Även om riksdagsvalet ligger ett antal månader fram i tiden så är det nu som man håller på och arbetar och gör grovjobbet  med regeringsprogrammet, och skall vi komma vidare med den ekonomiska självstyrelsen så är det just i detta regeringsprogram, så det är viktigt att vi får de rätta skrivningarna som är progressiva och framåtsyftande för det ger oss en grund att komma vidare på.

 

Fru talman!

Även om jag inledningsvis sade att den ekonomiska självstyrelsen och utvecklingen av den är ett maratonlopp, så tror jag ändå att vi har kommit några kilometer vidare i det maratonloppet även under det här året. Men som alla förstår finns det många kilometrar kvar innan vi är framme vid målet. Och målet måste ändå vara att vi skall vara en fullständig autonomi där vi i slutändan har ansvar och kompetens att sköta både utgiftssidan och inkomstsidan. Då kan vi säga att vi är en europeisk autonomi.

 

Fru talman!

Förutom utvecklingen av den ekonomiska självstyrelsen är sjöfarten också en väldigt viktig grundläggande fråga för det åländska samhället och för den åländska ekonomin. Vi har under många år arbetat med, ja, det har känts som ett hot hängande över våra huvuden, nämligen utflaggning. Orsaken till det är att Finlands regering inte har velat utveckla sin sjöfartspolitik på samma sätt som man har gjort runtom oss i Europa och även i Norden i vårt grannland Sverige. Under den här hösten har det ändå gjorts ett stort framsteg på området. Finlands regering har utfäst sig att genomföra det s.k. 100-procentiga stödet eller det som egentligen var 94 procent och som regeringen nu har höjt till 100 procent, så det har blivit ett steg i rätt riktning. Man har också utfäst sig att man skall forma en sjöfartspolitik och föra en sjöfartspolitik som skall vara konkurrenskraftig med omkringliggande regioner och speciellt då med Sverige. Det är en ganska stor ambition därför att Sverige – fick jag och finansminister Lasse Wiklöf lära oss när vi var på studiebesök där för ett antal månader sedan – för faktiskt en bra, progressiv och framåtsyftande sjöfartspolitik, där man ser potentialen i verksamheten samt och också försöker ta vara på den, och där ser man inte sjöfarten som en enskild näring utan man ser den som en del av hela näringslivet och allt vad det innebär när det gäller att bygga upp infrastruktur och möjligheter att skapa sysselsättning och arbetsplatser. För min del tycker jag att det skulle vara bra om vi tillsammans med Finlands regering skulle komma fram till en långsiktig sjöfartspolitik som ger den trygghet som behövs för att man skulle kunna göra de stora investeringar som det de facto handlar om inom den här branschen. Det ser för tillfället ganska ljust ut på det området och det är jag väldigt glad att kunna konstatera i den här stunden.

 

Åland används som exempel i internationella sammanhang när det gäller självstyrelse och demilitarisering. Jag tror egentligen att Åland skulle kunna vara ett ännu bättre exempel när det gäller sjöfartspolitik, framför allt sjöfartsutveckling, för om det är någonting som har betytt mycket för det åländska samhället genom historien, både från bondeseglationen och framåt, så är det de facto sjöfarten, det är den som har varit och är ryggraden i vårt samhälle och i vår ekonomi fortsättningsvis. Här finns det nog mycket vi kunde lära ut till andra liknande områden och någonting som Finland de facto skulle kunna visa upp och vara stolt över, och det är det man skulle vilja komma att man skulle få en sådan förståelse från rikssidan att man inte alltid skall behöva fara dit och försöka argumentera och förklara varför man behöver den och den åtgärden. Det borde vara tvärtom, som en redare sade, att det är dom från Helsingfors som skulle komma hit till Åland och fråga näringslivet och framför allt sjöfartsnäringen: vad kan vi göra för att det skall gå så bra som möjligt för er. Det skulle vara det klokaste, för det skapar arbetsplatser, det skapar inkomster för landet som helhet. Men nu har vi tyvärr den omsvängda situationen. Men man skall alltid vara optimist och tro att det blir bättre.

 

Fru talman!

En annan stor fråga som har varit och är aktuell och kommer att vara aktuell under den närmaste tiden är den s.k. PAF-frågan och PAF:s Internetspel. I vår budget innebär det, som ni märker, att det kommer inte ganska mycket pengar från PAF:s Internetspel. Det här är resultatet av en medveten strategi som landskapsregeringen och Ålands penningautomatförening har haft under många år, därför att redan i slutet av nittiotalet insåg man från Ålands penningautomatförening tillsammans med landskapsregeringen att basverksamheten – spelet ombord på fartygen – inte är någonting som man kan förlita sig på för alltid utan det kommer att bli förändringar. Därför var man beredd att satsa mycket pengar med landskapsregeringens godkännande på produktutveckling, skapa nya moderna produkter, och det är resultatet av det långsiktiga arbetet som vi nu ser. Så långt är allt naturligtvis gott och väl. Sedan har vi den konstitutionella problematiken att inrikesministeriet inte accepterar att PAF tar emot spelare från riket, med allt vad det innebär i juridiska processor osv. Jag är själv övertygad om, trots det enorma tryck som Finlands regering via inrikesministeriet har lagt på Ålands landskapsregering i den här frågan, att vi kommer att komma ut ur det här med rak rygg och det kommer att visa sig att vi har juridisk rätt. Och här vill jag säga från djupet av mitt hjärta att ibland är det ganska tungt att vara lantråd när man har stora tunga frågor och stridigheter här i lagtinget men när det gäller den s.k. PAF-konflikten har jag känt ett hundraprocentigt och fullständigt stöd från Ålands lagting, också från Ålands folk i den kamp som vi där för. Det har gjort att det har varit lättare för mig och för landskapsregeringen samt också för Ålands penningautomatförening att orka arbeta vidare och kämpa oss fram till målet. Landshövdingen, som för tillfället har ett medlaruppdrag här, har utfört sitt arbete på ett alldeles utomordentligt sätt hittills och jag är övertygad om att när realiteterna går upp för alla inblandade parter så kommer det att bli en lösning som gör att Ålands penningautomatförening kan fortsätta att ta emot spelare från olika delar av världen inklusive Finland.

 

Det är väldigt viktigt, fru talman, att man kan fortsätta med det här, inte bara därför att det är en viktig inkomstkälla för Ålands landskapsregering, att det ger pengar till kulturlivet, idrotten och till sociala sektorn, utan också därför att det här är en viktig pusselbit i det nya näringsliv som byggs upp här på Åland tillsammans med Ålandsbanken och andra aktiva och duktiga företagare. Det är precis den här typen av arbetsplatser som vi behöver i det åländska samhället för det är de som kan attrahera och locka tillbaka alla unga ålänningar som utbildar sig utanför Åland och framför allt i Sverige i dag.  Skall vi kunna få dem tillbaka måste vi också ha ett samhälle med god livskvalitet och vi måste ha ett näringsliv med goda arbetsmöjligheter och goda karriärmöjligheter. I det här sammanhanget spelar också PAF och dess dotterbolag Eget en väldigt viktig roll som en banbrytare.

 

Fru talman!

Det var ganska tungt både för mig och för kansliminister Britt Lundberg när vi fick kallelse till centralkriminalpolisen för att bli förhörda. Men efter att veckorna har gått och saker och ting har börjat klarna känns det nu mycket bättre och jag tror de flesta har förstått av mitt inlägg här att både vi som har varit på förhör till centralkriminalpolisen, också Ålands penningautomatförening och hela Åland, har anledning att se lite ljusare på framtiden. Jag litar på landshövdingen, presidenten och på högsta domstolen i sista hand, om det behövs. De har hittills behandlat oss på ett korrekt sätt och så tror jag också att det kommer att bli i det här fallet.

 

Fru talman!

När det gäller självstyrelsen är också EU och de utmaningar vi har väldigt angelägna i dag. Den situation vi befinner oss i att vi har grundfördraget liggande här i lagtinget för antagande eller icke-antagande ställer saken lite på dess spets. Vi vet att vi haft och har ett stort underskott när det gäller inflytandefrågorna. Vi har ingen parlamentsplats, vi har ingen talerätt och det finns egentligen ingen subsidiaritetsprincip som fungerar i praktiken. Nu måste de här sakerna ställas till rätta; annars innebär det i förlängningen att självstyrelsen kommer att naggas väldigt mycket i kanten och man kan i sista hand fråga sig om vi har en verklig självstyrelse om vi inte får en talerätt och inflytandefrågorna ordnade inom Europeiska unionen. Och det kan aldrig ha varit meningen med Europeiska unionen och med Finlands och Ålands medlemskap att det i förlängningen skulle fräta upp den åländska självstyrelsen, men så har faktiskt skett och sker för tillfället. Det är nu som det gäller att vi står raka och vågar stå på oss. Precis som när det gäller PAF-frågan upplever jag att vi har samma situation när det gäller EU-frågan nu, att Ålands lagting och ålänningarna är eniga; den här gången skall vi ha igenom våra krav innan vi godkänner det liggande EU-fördraget. Där vill jag faktiskt ge en eloge till lagtingets talman. Jag har haft förmånen att besöka riksdagens grundlagsutskott tillsammans med henne och sett talmannen verkligen stå upp och tala för självstyrelsen på ett sätt så att jag tror att man även i riksdagen förstår att det här är allvar nu.

 

När det gäller ekonomin är det lätt att slå sig för bröstet i fråga om landskapets ekonomi. Det som är lite jobbigare är kommunernas ekonomi och ekonomiska situation runtom på Åland i dag. Det är en stor politisk fråga som den här regeringen har jobbat med, tagit fram och tar fram beslutsunderlag; ÅSUB har gjort en utredning. Vi har Robert Lindfors om håller på och arbetar med landskapsandelarna och under det kommande arbetsåret kommer det att finnas allt det material som behövs för att kunna ta slutlig ställning till hur landskapsandelsreformen skall utvecklas och vilka reformer som behöver göras för att vi skall kunna trygga närservicen, att vi har kompetens och att vi har rationella lösningar runtom på Åland. I det här budgetförslaget har vi gått in för att se till att det finns tillräckligt med pengar för att kunna trygga de olika verksamheterna runtom i kommunerna, så det finns 1.580.000 euro att fördela som finansieringsstöd enligt prövning. Min gode vän Lasse Wiklöf brukar ibland tala om ”gamla pengar” och det nästan 10 miljoner mark, och det är ganska mycket pengar om man faktiskt tänker efter. Det har vi fört in i budgetförslaget eftersom vi inte har kommit i mål med de mera långsiktiga lösningar som behövs när det gäller landskapsandelssystemet och strukturella förändringar; då har vi i stället sett till att det finns pengar i budgeten så att vi kan trygga servicen runtom i samhället.

 

Fru talman!

Sjöfarten, PAF, Europeiska unionen, utveckling av självstyrelsen och kommunerna tror jag att kommer att diskuteras mycket i den här remissdebatten. Men det som ytterligare är en stor utmaning för oss – som jag upplever det – är nog investeringarna som vi har framför oss, vi har på bordet för diskussion Ålands hälso- och sjukvårds ytterligare investeringar i 30 miljoners klassen. Vi har en kabel till Finland som finns också någonstans i framtiden, kanske i en inte alltför avlägsen framtid, och det är också en enorm investering med åländska mått mätt. Sedan har vi också driften inom offentlig sektor. Den måste vi se hur vi kan sköta så rationellt som möjligt så att vi kan ha en balans mellan privat näringsliv och offentlig sektor på Åland. Där ser jag att utmaningarna finns, men jag upplever att vi trots dessa utmaningar har de bästa möjligheter som ett samhälle kan ha. Vi har en budget i balans, vi har pengar i reserv och det finns ett stort engagemang i den här landskapsregeringen och också i lagtinget, har jag noterat när jag har gått igenom alla finansmotioner, att vilja sköta det här samhället och utveckla det på bästa möjliga sätt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger igen, precis i slutet av sitt anförande, att vi måste se över att inte driftsutgifterna i den offentliga sektorn ökar. Jag tror under mina år här i lagtinget att jag har hört lantrådet säga samma ord säkert tio gånger, kanske 20! Det går lätt att räkna i de stenografiska protokollen. Men verkligheten är ändå den motsatta. Driftsutgifterna stiger, den offentliga sektorn expanderar. Det känns bra, säger lantrådet, att presentera en sådan här budget. Vicelantrådet uttalade redan för sin del då budgeten offentliggjordes att budgeten inte är tillräckligt stram. Socialdemokraterna – åtminstone delar av gruppen – har lämnat in en finansmotion som beskriver en oroväckande situation med en växande ungdomsarbetslöshet, just det som lantrådet själv i samband med presentationen nämnde som den kanske positiva saken, dvs. att vi inte har någon arbetslöshet. Känns det bra? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

När det gäller driftsutgifterna är det riktigt att jag har känt ett stort engagemang i de frågorna och jag tror att finansansvarige Wiklöf kommer att visa på lite intressanta bilder senare under sitt anförande. Men om man tar den offentliga sektorn och landskapets offentliga ekonomi så under den här mandatperioden, om inte jag minns fel, har vi totalt sett ökat med tre tjänster. Skulle man bara räkna vår centralförvaltning så har vi minskat med tjänster. Ökningen som finns är inom Ålands hälso- och sjukvård och inom skolorna. Jag tror, ltl Mats Perämaa, att vi alla när vi går till val så säger vi att det är vård, omsorg och skola vi skall värna. Det har vi gjort och det har jag gjort som lantråd, jag har sett till att det har kommit resurser i tillräcklig mån till vården på Åland. Däremot har vi haft en stram syn när det gäller den övriga offentliga sektorn, och det skall vi fortsätta att ha. När det gäller investeringarna är det mycket riktigt så att man naturligtvis kan diskutera på olika sätt, men vi har i den här budgeten valt att ta med ganska stora bitar. Vi har en färja till skärgården t.ex., som vi hoppas att ltl Mats Perämaa uppskattar, som vi finansierar ganska långt i den här budgeten, vi förverkligar kk-huset också i samband med den här budgeten och flera andra stora investeringar. Att bara ligga och rulla och skjuta investeringarna framför sig skapar inte heller någon bättre situation utan det är bara att vältra över på kommande lagting och kommande regeringar. Precis som jag sade under mitt anförande: även om vi har tagit ganska stora investeringar i den här budgeten så finns det också stora investeringar framför oss att bita i. Därför är det nog bäst att vi försöker beta av efterhand och efter förmåga. Och nu har vi faktiskt förmåga att se till att vissa investeringar kan bli förverkligade så att vi kan titta på de andra som ligger framför oss också.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag nämnde inte investeringarna själv i min replik överhuvudtaget; investeringar behövs för att samhället skall utvecklas. Det var driftsutgifterna jag talade om. Vi har en stor expansion av köpta tjänster och tillfälliga tjänster också som lantrådet, medvetet eller inte, inte nämnde i sin inledande presentation av situationen med offentligt anställda och jag är säker på att de siffrorna kommer att presenteras också här under debatten. Kanske det är ett konstaterande när lantrådet säger att inför val säger vi alla att vi värnar om den offentliga sektorn, sjukvård osv. Vi kan bara konstatera att det är ett valår och just nu agerar lantrådet så här!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag försöker nog agera lika ansvarsfullt oberoende vilket år det är därför att man måste försöka tänka långsiktigt hela tiden, oberoende om det är första eller sista året under en valperiod – man vet ju aldrig, man kan sitta där och ha ansvaret själv efter valet också, så därför är det lika bra att man ser till att ekonomin är i skick! När det gäller köpta tjänster är det ganska naturligt att man försöker använda sig av den möjligheten därför att på det sättet har man också en större flexibilitet, man behöver inte sitta med utgifter längre framåt om man agerar på det sättet. Det tycker jag ligger lite grand i det moderna tänkandet.

 

Fru talman! Jag hann inte ta upp frågan om arbetslösheten som ltl Mats Perämaa tog upp i sin första replik. Att hålla full sysselsättning är absolut det viktigaste en regering kan arbeta med. Det har vi gjort och gör hela tiden. Alla runtom oss är blåa av avundsjuka när de ser de siffror vi har totalt sett i det åländska samhället, att hur kan ni ha ett så starkt näringsliv och så full sysselsättning som ni har. Det som har skett här på hösten är att vi fick en liten ökning när det gällde ungdomsarbetslösheten. Vi hade en genomgång av de sakerna i förra veckan i landskapsregeringen och det visade sig att ökningen finns, men det har också redan nu börjat gå ner till viss del. Vad som blir den långsiktiga nivån är svårt att veta. Men vi tog genast tag i det och hade diskussioner med arbetskraftsbyrån och vi diskuterade också olika åtgärder för att komma till rätta med situationen, för vi skall inte acceptera att ungdomar hamnar i en längre arbetslöshet; att man tillfälligt måste vara arbetslös någon vecka medan man byter arbete eller någonting sådant tillhör en fungerande arbetsmarknad, men långtidsarbetslöshet för ungdomar skall vi aldrig tillåta här på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger att det känns bra att lägga fram budgeten, han pekade på tillväxt, han pekade på den framtidstro som finns i näringslivet, det är en rentav en önskedröm, som han sade och då förstår man också varför det går ut så mycket pengar som det gör i budgeten, om det är baserat på en önskedröm! Vi har en budget som nästan omsluter 300 miljoner; på två år har den ökat med 50 miljoner, en sjättedel! Det är fullständigt orimligt. Men, ändå, när man pratar om tillväxt skulle det vara intressant att titta på: vad har vi för tillväxt i det åländska samhället? De siffror som finns i budgeten anger att BNP-tillväxten för 2004 är enbart 0,8 procent. Det är den tillväxten vi har. Prognosen för 2005 är 2,2 procent. Men samtidigt ökade landskapets budget med 7 procent förra året och med 4,4 procent det här året. Vi har ett samhälle som alltså spenderar mycket mera pengar än vad det genererar. Inser lantrådet att vi har ett problem här?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Man kan ju alltid välja de siffror som passar en själv. Jag har inte budgeten framför mig, men mitt minne säger mig att för 2006 är BNP-tillväxten 5,5 procent här på Åland, klart bättre än våra omkringliggande regioner. För 2007 pekar den på 4,3 procent, om jag minns rätt. Det är i paritet med Sveriges tillväxt, det är bättre än Finlands tillväxt. Totalt sett finns det anledning att vara optimistisk och glad för det åländska samhället, ltl Anders Eriksson, därför att det är ett samhälle som växer, det är ett samhälle som har tillväxt i ekonomin, vi har inflyttning, men man skall också vara medveten om att det finns sektorer som har det kämpigare, inte minst på grund av vårt EU-medlemskap har den bransch som ltl Anders Eriksson representerar, jordbruket och framför allt primärnäringarna, det svårt och det är inte av egen förskyllan utan det är krafter från  ”högre makter” – den Europeiska unionen. Den debatt som jag nu märker att finns i media och runtom oss tycker jag faktiskt är väldigt orättvis, att man försöker på något sätt skuldbelägga jordbrukarna, för om det finns någon bransch och några människor som faktiskt har fått anpassa sig och ställa om sig och förändra sina verksamheter i det åländska samhället, så är det de åländska jordbrukarna - de flesta har gjort det på ett fantastiskt sätt och ser till att vi håller Åland levande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sistnämnda håller jag givetvis med om, men det var inte riktigt det som jag tog upp i min replik utan jag är ganska fundersam: Inser inte lantrådet att vi har ett problem när vi år efter år spenderar mycket mera pengar än vad detta samhälle genererar? Det är min absoluta fråga som jag vill ha ett svar på. Lantrådet säger att det går alltid att ta upp siffror som passar en själv. Jag har tagit upp de siffror som finns i landskapsregeringens förslag, alltså de siffror som vi har facit på. Prognoser som lantrådet pekade på, det är en sak, men facit är en annan sak. Om inte jag missminner mig så tror jag faktiskt att prognosen låg – det tar jag ur minnet med risk för att det blir fel – 3,5 procent 2004, men när vi har facit i hand blev det 0,8 procent. Jag tror ändå att framtidens dom över den här budgeten riskerar att bli ganska hård. Inte kan väl lantrådet tro att klumpsumman/skattegottgörelsen skall öka i all framtid. Jag tror att det blir väldigt tufft när man skall strama upp effekterna av den här uppblåsta budgeten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag är lite förvånad. Ltl Anders Eriksson är ju ordförande för ett parti som heter Ålands Framtid och ändå talar han om historiska siffror: 2003 och 2004. Debatten här borde rimligen handla om framtiden, för det är det som den här budgeten tar sikte på. Jag har tydligen större förtroende för ÅSUB än vad ltl Anders Eriksson har, för det är deras prognoser och siffror som vi bygger våra antaganden på. De konstaterar att 2006 har vi en mycket stark tillväxt i det åländska samhället: 5,5 procent och man prognostiserar för 2007 också att det kommer att vara i paritet med den svenska utvecklingen. Och det skall vi vara glada för, för det är vårt geografiska läge mellan Finland och Sverige som gör att vi kan utjämna de konjunktursvackor som andra länder ofta drabbas av. Ltl Anders Eriksson säger att vi spenderar mera. De facto har vi genom årens lopp kunnat införa stora belopp i den s.k. konjunkturfonden. I år har vi valt att i stället lämna ett visst överskott och vi har infört ett allmänt avdrag, ett skatteavdrag, som gör att pengarna återförs till dem som har betalat dem, nämligen skattebetalarna. Jag tycker att det är rätt att i en sådan här situation göra på det sättet. Vi har också tagit några tunga investeringar i den här budgeten som gör att investeringssidan går upp, men det har bedömts att ett kk-hus skall byggas och en färja för skärgården behöver vi ha; det är länge sedan vi har beställt en ny färja och skall vi hålla igång skärgårdstrafiken och ha ett modernt tonnage så behöver det med vissa intervaller förnyas – och då kostar det pengar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Lantrådet målar upp ett Åland liknande en glansbild full med glitter. Allt är väl och det finns inga bekymmer. I dagarna har vi i media tagit del av den ökande ungdomsarbetslösheten. Ungdomarna är vår framtid. Utesluts de redan från arbetslivet eller studielivet bör man noga överväga åtgärder. Vilka är landskapsregeringens konkreta åtgärder?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

När det gäller ungdomsarbetslösheten är det en väldigt viktig sak att hela tiden hålla ögonen på den. Den nivå som vi har nu är, med åländska mått mätt, att den har gått upp lite grand, men jämför vi med omkringliggande regioner ligger vi fortfarande på en mycket låg nivå. Vi hade, som jag sade i ett tidigare replikskifte, en överläggning om de här frågorna i landskapsregeringen förra veckan tillsammans med representanter för arbetskraftsbyrån och där diskuterade vi olika förslag till åtgärder: utbildningsinsatser och att försöka få ut ungdomarna på arbeten runtom på Åland samt olika sätt att med ekonomiska stöd göra det intressantare för företag att ta ungdomarna till sig så att de får komma ut i det verkliga arbetslivet. Vår arbetskraftsbyrå har totalt fokus på detta för att försöka få siffran så låg som möjligt därför att det är väldigt viktigt att man får en bra början på livet, och en bra början på livet är att man antingen utbildar sig eller att man får pröva på arbetslivet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är bra att man i regeringen inser att man inte enbart kan titta på omkringliggande regioner. Om det ökar med tio stycken på Åland så betyder det väldigt mycket procentuellt sett. Lantrådet säger att de har diskuterat detta förra veckan i regeringen, de har olika förslag, men trots det har vi noterat att socialdemokraterna, som också sitter i regeringen, har kommit med en motion i detta ärende. Hur förklarar lantrådet det? Är ni inte överens om åtgärdsplanen eller varför har socialdemokraterna själva motionerat i den här frågan?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Den frågan tror jag socialdemokraterna är bäst skickade att själva svara på. Jag redogör för landskapsregeringens åtgärder i det här ärendet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Lantrådet säger att självstyrelsen kan liknas vid ett maratonlopp. Jag vill påstå att vi befinner oss hela tiden i en pågående förhandlingssituation. Det är två parter som skall komma överens om hur utvecklingen skall föras vidare. Då krävs från vår sida goda förhandlare. Ser vi bakåt i vår historia har Åland haft goda förhandlare. Våra föregångare har fört utvecklingen framåt. Man har skapat ramar som gör det möjligt för oss att utveckla vårt samhälle. Lantrådet säger att den ekonomiska självstyrelsen halkar efter. Men om man tittar på den ekonomiska verkligheten, det verkliga utrymmet, så har vi stort utrymme. Lantrådet säger själv att vi har ett bra utrymme att se till att fortsätta att utveckla ett blomstrande samhälle. Det är det självklart att man skall ta nya steg ut i utvecklingen, men liberalerna vill inte enbart stirra på den ekonomiska utvecklingen. Vi har också efterlyst att man skall gå vidare när det gäller självstyrelselagen som är vår grundlag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Det är alldeles riktigt att vi har goda möjligheter också med den ekonomi vi har i dag att skapa ett bra samhälle. Men det grundläggande problemet är att vi saknar skatteinstrumentet och då blir det så att i stället för att bedriva en skattepolitik så måste vi bedriva en bidragspolitik. Jag tycker att det är osunt att ha en sådan situation och det skapar en väldigt otrevlig debatt i vårt samhälle som drabbar olika grupper och olika regioner på ett orättvist sätt. Det skulle vara mycket bättre om vi skulle ha en skattepolitisk debatt än en bidragspolitisk debatt här i lagtinget. Det är den ena saken. Den andra är det, fru talman, att om vi tycker att det är bra eller inte så är vi de facto medlemmar i Europeiska unionen, och Europeiska unionen har väldigt svårt att acceptera olika former av bidrag och stöd. Därför skapar det svårigheter i vårt lilla samhälle att kunna bedriva den politik som vi har gjort under sjuttio-, åttio- och nittiotalet. Jag tror att alla som har följt med i media har sett vilka problem som landskapsregeringen egentligen hela tiden har, vi blir anklagade för olika saker och vi skall dras inför EG-domstolen för än det ena och än det andra projektet som vi försöker förverkliga här i samhället, och det är den situationen jag vill komma bort ifrån så att vi får en redigare debatt här i lagtinget och en sundare och ansvarsfullare politik.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Verkligheten är den, fru talman, att om man politiskt skall kunna vidta olika åtgärder måste man också ha ett ekonomiskt utrymme. Samtidigt som man tittar på överföringar av instrument skall man också garantera att det ekonomiska utrymmet kvarstår, för vad hjälper det oss om vi har skatteinstrumentet och inte har muskler att göra någonting? Liberalerna efterlyste för ett år sedan att lantrådet skulle tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp som skulle se över grunderna för självstyrelsen, självstyrelselagen. Vill man nämligen utveckla självstyrelsesystemet så är det i självstyrelselagen vi borde börja. Det är där vi skall se på vilket sätt vi vill utvidga ramarna för att skapa ännu bättre möjligheter för att bygga det åländska samhället. Vi har inte sett någon parlamentarisk grupp tillsatt för det ändamålet, trots att lantrådet lovade det, trots att liberalerna fick ett sådant löfte efter att vi skickade en skrivelse till landskapsregeringen. Det har gått ett år – ingenting har hänt!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tror det är viktigt i det här sammanhanget att konstatera när det gäller klumpsumman och vår ekonomi att den är god, men vi måste också komma ihåg att den s.k. klumpsumman tryggar den offentliga ekonomin, alltså landskapets ekonomi, men den tryggar inte det privata näringslivet och inte heller kommunernas egentligen, för kommunerna bygger på den skattekraft som finns i det åländska samhället. Det vi behöver här på Åland är instrument för att se till att vårt näringsliv också i framtiden kan vara konkurrenskraftigt och skapa sysselsättning och arbete åt alla här på Åland. När det gäller ekonomiskt utrymme så, fru talman, även om jag själv har som vision att vi skall kunna ta över hela beskattningen är jag övertygad om att skall vi komma vidare tror jag att den parlamentariska kommittén som skall tillsättas de närmaste dagarna kommer nog antagligen att föreslå någon form av stegvis övertagande. Det kan, med tanke på att det finns en oro naturligtvis som man måste överbevisa att är onödig, vara bra med ett stegvis övertagande av beskattningen så att man har en del av klumpsumman kvar som trygghet, om man så säger och att man samtidigt skaffar sig vissa instrument för att utveckla det åländska näringslivet. Det är, som jag ser det, det sannolika utvecklingsscenariot.

 

När det gäller den parlamentariska kommittén, som vtm Viveka Eriksson omnämnde, är det mycket riktigt att vi har lovat det och det står jag fast vid, men jag har också sagt att den parlamentariska skattekommittén skall tillsättas först och rimligen skall den tillsättas de närmaste dagarna när vi har fått alla namn klara från partierna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Lantrådet tar upp Ålands livsnerv sjöfarten i sitt mångordiga anförande. Kanske finns det rum att tillfälligt alldeles kort hämta andan när löften som blivit givna nu infrias! Lantrådet framhåller Sverige och att man förstår sig på sjöfartspolitik där, men det är inte hela sanningen. Danska subventioner hotar tusentals svenska jobb på sjön; den danska statens stöd till rederierna håller på att slå ut svensk färjtrafik. Danskarnas sjöfartsstöd är ett sätt att möta det stöd tyskarna infört. Det här känns som ett ekorrhjul. Enda vägen är att nå en nordisk och slutligen en europeisk harmonisering. Hur jobbar landskapsregeringen på den biten?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag och regeringen är helt överens med ltl Katrin Sjögren om att i slutändan måste vi få en europeisk lösning på den här frågan för att man skall slippa ifrån dessa dominoeffekter som vi har drabbats av under slutet av nittiotalet och i början av tjugohundratalet. De är förödöande, inte bara för Åland utan också för de övriga länderna och det är inte sund konkurrens att skattekonkurrera såsom man de facto har gjort. Hur vi jobbar med det? Naturligtvis jobbar vi med det genom att diskutera med Finlands regering, vi har tagit upp det i nordiska sammanhang och också på EU-nivå har de här sakerna förts fram. På det sättet försöker vi skapa förståelse för det här. Problemet är lite samma sak här som i vår diskussion med Finland, att för oss är det här en mycket viktig näring, det är vår basnäring, för Finland är det en ganska liten fråga, också för Europeiska unionen. Där har man i stället sagt att det är upp till länderna att sköta det här.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Men kanske man ändå borde lägga lite mera krut på nordisk och på europeisk nivå?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Det kan säkert vara så. På alla de nordiska möten som jag har varit med på och de statsministermöten som jag har deltagit i under min tid som lantråd har den här frågan varit upp, även på de möten som jag inte har varit med, för jag har för mig att vicelantrådet Jörgen Strand också hade det som sin huvudfråga på det möte som jag var frånvarande. Kontinuerligt försöker vi alltså arbeta med de här frågorna. Det finns förståelse, men sedan vet jag inte, tydligen räcker inte kraften till på den nationella nivån för att riktigt genomföra det – det finns sedan alltid större och viktigare frågor när det kommer till förhandlingar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det verkar som om lantrådet Nordlund är stolt över budgeten, det skulle nog inte jag vara. Han anser också att den är långsiktigt och ansvarsfull. Tvärtemot vad han anser tycker jag att den är kortsiktig och slösaktig. Det bygger på att man i princip konsumerar mera än vad tillväxten är. Fortsätter man i den här takten kommer det att sluta med en katastrof för det åländska samhället. Landskapsregeringen säger också i budgeten att man nästa år räknar med en flitpeng på bara 16 miljoner.  Vad har då lantrådet för strategi för framtiden för att komma till rätta med utvecklingen?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag läste med intresse igenom alla motioner igårkväll och jag konstaterade att jag hittade inte ett enda förslag till neddragning från Ålands Framtids sida. Det skulle vara bra om ltl Brage Eklund skulle kunna redogöra för dem i sådana fall. Jag läste däremot en intressant allmän motivering som handlade om självstyrelseutveckling och konstaterade att Ålands Framtid tydligen också vill fokusera på självstyrelsen, och det är naturligtvis bra ju fler som gör det.

 

Fru talman!

När det gäller hur vi skall komma till rätta med utvecklingen vill jag svara som jag sade i mitt inledningsanförande att när det gäller offentlig sektor och vår centralförvaltning tycker jag att vi har en process som leder till att vi har dragit ner på personalsidan, men vi har fortfarande en stark tillväxt när det gäller framför allt Ålands hälso- och sjukvård, också inom skolorna. Där tror jag att det kommer att behövas en diskussion i framtiden, oberoende av vilka partier som sitter i landskapsregeringen: hur länge kan det här fortsätta att växa, för det äter lite mera av de övriga sektorerna hela tiden. Och det är någonting som man inte kan tillåta i förlängningen, oberoende hur positiv man är och hur högt man prioriterar Ålands hälso- och sjukvård. Det blir till slut att man kväver sig själv s.a.s., och det kan inte vara meningen. På ltl Brage Eklunds fråga vill jag säga att vi måste se till att vi hanterar investeringarna så att vi kan dra ut dem över en så lång tid som möjligt, vi måste se till att vi försöker få ner driften inom den offentliga sektorn och hitta så rationella lösningar som möjligt. Det är det recept vi kan ha så länge vi har den s.k. klumpsummeekonomin.

 

Fru talman!

Jag tycker inte att vi är slösaktiga i den här budgeten. Jag tycker att vi på ett ansvarsfullt sätt förverkligar de investeringar som man har efterfrågat under långa, långa tider i detta lagting. Är man i regeringsställning har man den otacksamma rollen att förverkligar man saker så får man kritik för att man gör det och förverkligar man dem inte, så får man kritik för att man inte gör det! Det tycker jag är lite konstigt, om jag får säga som jag har det därför att jag tror att det som landskapsregeringen har i den här budgeten är alla sådana investeringar som vi anser att behövs i det här samhället och jag tycker att det är ltl Brage Eklunds sak att peka på: vad skall vi ta bort i sådana fall, så kan vi diskutera det!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är så med årets budgetförslag att man har spridit - i princip som man sprider dynga – en liten klump här och där över alla anslag. Skall man gå in på att skriva motioner i förhållande till vad man skulle ha velat dra ner på, så hade man fått skriva ett hundratal. Därför valde Ålands Framtid att inrikta sig på den allmänna skrivningen. Där står det, om lantrådet har läst, att vi föreslår att man överför 10 miljoner till utjämningsfonden. Det är i princip det som borde ha gjorts med pengarna. Vi har under årens lopp efter motionsskrivandet sett att det inte leder någonstans att gå in på detaljnivå, möjligtvis att landskapsregeringen ibland har ryckt ut någon bit ibland där man ansett det varit bra att kunna ta egna politiska poäng genom motionerna! Vi har alltså vänt på strategin. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag tycker mycket bra om ltl Brage Eklund eftersom du är en rejäl karl och en rejäl människa, men i ditt svar här var du inte riktigt rejäl när ni föreslår att man skall överföra 10 miljoner till utjämningsfonden. Jo, det kan man göra! Men det är ingen inbesparing. Då tycker jag att man skall säga från Ålands Framtid: på vilka sektorer tar man bort pengarna så att man kan föra över till utjämningsfonden? Då är det korrekt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman, värderade lagtingsledamöter, bästa radiolyssnare.

Det är inte utan glädje som regeringen nu efter en mycket arbetsam period kan lägga fram ett budgetförslag för nästa år som tagits i fullständig enighet. Inte ett enda anslag och inte en enda budgetskrivning har vi behövt votera om. Det är alltid trevligt när man så enigt kommer ur en komplicerad budgetprocess som naturligtvis innehåller många och svåra överväganden och där olika synpunkter och önskemål naturligtvis brutits mot varandra.

 

I den här regeringen sitter tre olika partier, följaktligen också med divergerande ideologisk syn på tingens ordning och med särskilt speciella hjärtefrågor, men det oaktat har vi kunnat lägga ett enhälligt budgetdokument för nästa år. Vi har haft en  konstruktiv budgetdiskussion och jag vill därför tacka regeringsledamöterna och deras partier för ett hyggligt resultat.

 

Fru talman!

Budgetförslaget för nästa år är ansvarsfullt. Vi har identifierat faror och risker och för en budget i balans på lång sikt är vi också medvetna om åtgärdsbehoven. Själv är jag nog den sista skulle vilja försätta den åländska budgetekonomin i kris. Jag om någon vet vilket restaureringsarbete som då infinner sig. Jag fick nämligen den föga avundsvärda uppgiften i början av nittiotalet, då det slog röda siffror i vår budgetekonomi vart man än tittade. Den situationen, kära vänner, skall vi göra allt för att aldrig behöva återvända till.

 

Det förslag som nu ligger på lagtingsledamöternas bord är stramare än det vi gav uttryck för i vårt rambudgetmeddelande till lagtinget men förslaget är ändå rätt offensivt och bör ge goda möjligheter till utveckling i  vårt åländska samhälle.

 

Vi har levererat en budget i balans. Det innebär att vi tillför budgeten för 2008 lika mycket som vi till nästa års budget ämnar överföra från 2006. Det handlar om cirka 13 miljoner.

 

Vi uppskattar i en budgetprognos att 2007 ger oss ett budgetöverskott på cirka 19,1 miljoner. Budgetförslaget för nästa år balanserar på 238.131.000 euro - en ökning med 4,4 procent.

 

De stora finansieringsposterna utgörs av klumpsumman på 182 miljoner, en rekordhög skattegottgörelse på 32 miljoner till följd av framför allt försäljningen av chipsaktierna, en återburen lotteriskatt på 6 miljoner till följd av att PAF går bra samt ca 700.000 i apoteksavgifter.

 

Ålands penningautomatförening tillför ett fördelningsbart netto på 18 miljoner.

 

Landskapet Åland är i princip skuldfritt. Skuldförbindelselånen är marginella och utgörs närmast av lån på 2,5 miljoner som vidareförmedlas, det är de s.k. Nib-lånen, alltså pengarna från Nordiska Investeringsfonden som är förmånliga, som vi upptar och förmedlar vidare till angelägna projekt.

 

Landskapets likviditet är också mycket god - över 114 miljoner per september i år - i den likviditeten inräknar vi också utjämningsfonden  som vid årets slut ligger på ca 37 miljoner euro. Få regeringar, om ens någon, har under så kort tid avsatt så mycket pengar för sämre tider som den här.

Vi har garderat oss för reducerade skattegottgörelser, för mindre klumpsummor och för allmänt konjunkturer. Vi har gjort vad vi har förmått och jag tycker att det är aktningsvärt. I första tilläggsbudgeten för 2005 överförde vi 3,7 miljoner euro. I tredje tilläggsbudgeten samma år överförde vi ytterligare 7 miljoner. I årets budget är överföringarna på sammanlagt 12,5 miljoner, tillsammans 23 miljoner. Det är därför utjämningsfonden har stärkts som den har gjort.

 

Det av lagtinget beslutade kk-huset och den aktuella nya färjan för 13 miljoner kommer naturligtvis att ändå sänka likviditeten. Det innebär i alla händelser att landskapet inte behöver springa och låna pengar för sina utgifter.

 

Vad gäller inkomstsidan är regeringen fullt medveten om att skattegottgörelsen enligt ÅSUB:s prognoser nästa år kryper ner mot prognostiserade 16 miljoner. Ändå vill vi inte heller nu utnyttja våra maximala möjligheter att få inkomster från pensionsfonden.

 

Lagen medger, som alla vet, rätt för landskapsregeringen att ta ut 75 procent av landskapets årliga pensionsutgifter, men för andra året i rad tar vi bara ut 50 procent trots att pensionsutbetalningarna stiger. Nu tar vi ut endast 8,5 miljoner mot berättigade långt över 12 miljoner som budgetinkomst. Vi uppskattar att fonden under nästa år skall nettotillföras cirka 15 miljoner för att vid årets slut uppgå till 245 miljoner.

 

Landskapsregeringen väljer alltså inte den enklaste vägen på den här punkten när det gäller att finansiera landskapsbudgeten. Det kan man ha i minnet också i lagtinget. På två år har vi avstått från att utnyttja och förbruka cirka 8-9 miljoner och i stället sparat dem som en tillgångar i fonden. När vi sparade vill jag minnas att vi också fick kritik. Vi sparade för mycket, hette det i lagtinget!

 

Fru talman!

Budgetekonomin har förbättrats, bl.a. på grund av den så omdiskuterade skattegottgörelsen, som till sin nivå dock endast är temporär, men vi anser oss ändå ha råd att också mera direkt bistå våra medborgare. Vi anser oss ha möjligheter att återinföra det allmänna skatteavdraget på 5 procent, alltså det avdrag som får göras när alla andra avdrag är exkluderade utom grundavdraget. Det är en återbörd på 3.5 miljoner euro i kommunalbeskattningen, där vi helt och fullt skall kompensera kommunerna och dessutom bistå dem i förskott.

 

På Åland har vi haft de högsta egenavgifterna inom hälso- och sjukvården; det är ingenting som den här landskapsregeringen har varit stolt över. Vi har därför sagt till ÅHS-styrelsen att vi vill ha ned i avgifterna för konsumenterna och nu reducerar vi kostnaderna med 1.2 miljoner vilket särskilt kommer att underlätta för dem som är storkonsumenter av sjukvård. I socialvårdsplanen aviserar vi också en översyn av bostadsbidraget och utkomstskyddet.

 

Fru talman!

Hur ser då utgiftssidan ut? På vad föreslår landskapsregeringen att pengarna skall sättas? Vi föreslår att

 

33,6 miljoner eller 11 procent av budgetens omslutning skall gå till trafikavdelningen.

 

-Näringsavdelningen tillförs 25,6 miljoner eller 9 procent av budgeten.

 

-Utbildnings- och kulturavdelningen föreslås få 52,1 miljoner eller 17 procent.

 

-Social-och miljöavdelningen får 100 miljoner eller 34 procent.

 

-Finansavdelningen  får 47,8 miljoner eller 16 procent.

 

-Kansliavdelningen  19,7 miljoner eller 7 procent.

 

-Lagtinget och landskapsregeringen föreslås få 1 procent vardera eller cirka 2,5-26 miljoner.

 

Man behöver inte vara någon ekonomiprofessor för att se att särskilt social-och miljösidan, liksom  utbildning och kultur, är mycket högt prioriterade områden.

 

Hur ser då fördelningen ut vad gäller de olika utgiftsarterna i budgetförslaget?

 

Den stora kakan upptas, som vanligt, av konsumtionsutgifterna vilka för nästa år upptar en lika stor andel i budgeten som för innevarande år, nämligen 54 procent. Här handlar det om lönerna och andra löpande utgifter.

 

Överföringsutgifterna ökar från 29 till 31procent. Här ligger bidragen till kommunerna, till hushållen och till näringslivet.

 

Realinvesteringarna stiger från 5 procent till 7. Här har vi alla våra egna investeringar i fastigheter, färjor och vägar m.m.

 

Beloppet för lån och övriga finansieringsinvesteringar vilket bland annat inkluderar aktieteckningar och värdepappersköp sjunker med en procent  - från 5 till 4 procent. Övriga utgifter minskar från 8 till 5 procent.

 

Fru talman!

Om vi ser på konsumtionsutgifterna så har vi betydande ökningar bland annat inom följande områden:

 

-Pensionerna och de pensionsrelaterade utgifterna stiger med 1.160.000 euro.

-Ålands hälso- och sjukvård ökar med 3,3 miljoner euro.

 

-Utbildnings- och kulturavdelningen stiger 1.108.000 euro och

 

-Trafikavdelningen ökar 1.081.000 varav 435.000 euro är höjda bränslekostnader.

 

Av dessa konsumtionsutgiftsökningar utgörs cirka 1,6 miljoner av avtalsenliga lönejusteringar.

 

När vi ser till investeringarna och om vi tittar på den kommunala investeringssidan är landskapsinsatserna beräknade till 10 miljoner euro. 41 procent går till anläggningar inom socialvårdssektorn, 18 procent till kultur och idrott och resten till övriga kommunala investeringar.

 

Ser vi å andra sidan enbart till landskapets egna byggnadsinvesteringar så är vi uppe på 19,4 miljoner nästa år och 28,7 miljoner kalkylerat år 2008. Det är två tunga år.

 

Här handlar det om – och det är det jag försöker beskriva med min overhead-bild - renovering av självstyrelsegården, om- och tillbyggnad av polishuset, renovering och tillbyggnad av motorfordonsbyrån, om- och tillbyggnad av centralsjukhusets etapp ett och två, renovering av köket med mera vid Folkhögskolan, renoveringar vid Ålands lyceum, grundreparationer och tillbyggnad vid Ålands sjömansskola, grundrepartioner vid Ålands yrkesskola, lösdriftsstall vid Ålands naturbruksskola, grundreparationer vid Ålands högskola, utvecklandet av Bomarsund, uppförande av museimagasin, golfbanan kommer nästa år i Godby-Ämnäs, kortruttsinvesteringar och  utredningar, där vi i tilläggsbudget kommer med 1,5 miljoner för tunnelutredningen och också med investeringsutgifter för en hel del färjfästesrenoveringar. Det är mycket att göra i skärgården just nu. Vi har vidare Ålands sjöfartsmuseum, vi har kultur- och kongresshuset och även Postens terminal tycker jag att man måste räkna in i det här sammanhanget eftersom det är vår.

 

 

 

Sammanfattningsvis finns ett investeringsbehov för 2007 inom kommunerna och landskapet på sammanlagt 41,5 miljoner. 2008 belöper sig investeringsbehovet till 51,2 miljoner. Det är inte precis småpotatis det handlar om. Enbart etapp två och tre vid Ålands centralsjukhus, huvudsakligen behoven för primärvården och psykiatrin belöper sig sannolikt till storleksordningen 30 miljoner euro – dubbla kk-huskostnaden om vilket vi har debatterat i 20 år.

 

Värderade lagtingsledamöter,  i belysning av vad jag nu informerat om och då särskilt vad gäller överföringsutgifterna och investeringarna är det ingen tillfällighet att vi i budgeten skriver på det sätt vi gör, nämligen

 

“Trots den rådande budgetbalansen konstaterar regeringen att landskapets budgetsituation på sikt kräver åtgärder för att långsiktig balans skall kunna upprätthållas.  De tämligen omfattande investeringsplaner som nu finns kommer att medföra en betydande press på budgetekonomin under de närmaste åren och fordrar överväganden om prioritetsordningar och driftskostnadseffekter med mera.” Samtidigt säger vi också att det är viktigt att hålla fokus på det mer grundläggande behoven kring samhällsservicen, sätten att tillhandahålla denna och rollfördelningen mellan de olika aktörerna.

 

Här handlar det om kommunernas och landskapets roll men även den tredje sektorn som i hög grad samhällsfinansieras liksom också de privata aktörernas roll och möjligheter.

 

Här är vi då inne på kommunerna och deras situation.

 

Generellt kan vi konstatera att det går bra för de åländska landbaserade företagen och det finns en klar optimism inför framtiden. Det är någonting vi alla gläder oss över.  Samtidigt är budgetskrivningarna vad gäller sjöfarten i någon mån inaktuell eftersom  riksregeringen med riksdagens bistånd nu kommer att kompensera sjöfartsstödet inte bara till 94 procent utan till fullt belopp. Dessutom har man deklarerat att lagstiftningen kring sjöfarten i övrigt skall erhålla EU-nivå vilket säkert ingjuter framtidshopp för vår allra tyngsta näring i den åländska ekonomin. Sverige kommer, som vi alla vet, redan i vår med sin nya tonnageskattelag och jag har förstått att Finland inte kommer att vara sämre i sin lagstiftning.

 

Det här bådar gott för Åland i allmänhet men också för en hel del av kommunerna.

 

Men trots en relativt positiv inkomstutveckling och dessutom nu med flera miljoners förstärkning, utöver vad lagar och regler förutsätter från landskapsbudgeten, får vissa kommuner det allt svårare att upprätthålla de lagstadgade verksamheterna inom vård, skola och olika omsorger. På regeringen ligger därför att ta ställning till hur kommunstrukturen bör reformeras eller hur andra strukturella förändringar kan säkerställa basservicen för våra medborgare. Här har vi ett mycket stort och viktigt arbete som redan har startats upp i flera avseenden.

 

Under de årliga överläggningarna med kommunförbundets förhandlare har äldreomsorgen varit i fokus som en starkt växande utmaning för den kommunala sektorn. Särskilt har man vid dessa förhandlingar lyft fram debiteringen av kommunerna för vården vid Gullåsen.

 

Vi har nu i stor enighet i avvaktan på en ny landskapsandelsreform beslutat ändra Gullåsenavgifterna så att avgiften per vårddygn fastställs till en nivå av den genomsnittliga vårddygnskostnaden för Trobergshemmet i Mariehamn och De gamlas hem i Jomala förhöjd med endast 5 procent mot tidigare 35 procent.

 

För landskapsbudgeten betyder det här en höjd utgift med cirka 1 miljon samtidigt som det naturligtvis i motsvarande utsträkcning stärker kommunernas ekonomi

När det gäller förvärvsinkomstavdraget som nu och framledes ligger på staten  ger den en inkomstförstärkning till kommunerna på 1.050.000 . Vår sänkning sker inte i motsvarande utsträckning. Vi sänker kompensationen enbart med 800.000 till 1,2 miljoner vilket ger kommunerna en behållning  på¨250.000.

 

Finansieringsstödet till kommunerna ligger på 2.700.000 euro  för skatteutjämning och för stöd enligt prövning. 1.580.000 är enligt vår mening tillgängligt för stöd enligt prövning. Den huvudsakliga delen prövas i enlighet med lagen efter ansökan i oktober men 500.000 har vi beredskap för att fördela redan i april.

 

Vi bistår också kommunerna kring den svåra sophanteringsfrågan nästa år med ett stöd på 225.000 och vi har också kvar det extra stödet till kommunerna för det drogförebyggande arbetet och  missbrukarvården  på 250.000 euro.

 

Även sänkningen av ÅHS-avgifterna med 1,2 miljoner kommer med stor sannolikhet att underlätta för kommunerna eftersom sjukkostnadsavdragen reduceras i kommunalbeskattningen.

 

Under den här mellanperioden tills vi får en ny landskapsandelsreform gör vi vad vi förmår för att försöka hjälpa och bistå kommunerna. Problemställningarna är inte generella öveer hela fältet, men det finns kommuner som har särskilda svårigheter, det kan vi inte blunda för, och här gäller det för oss att ställa upp.

 

Jag skulle avslutningsvis vilja visa följande overhead-bild:

 

 

Den handlar om personalsituationen och det är riktigt att det har skett expansion inom den offentliga sektorn, men jag tror att det är väsentligt att hur det har slagit. Den högsta stapeln beskriver Ålands hälso- och sjukvård. Där har vi ökningar och av siffrorna kan ni också följa detta. Skolsidan bestrider också en ökning, det går upp. Tittar man på den allmänna förvaltningen, t.o.m. det som inte hör dit, ingår här även lagberedningen, revisionsbyrån, ÅSUB, diskrimineringsombudsmannen, miljöprövningsnämnden, polisen, AMS och övriga externa enheter, som t.ex. försöksstationen. Därtill ingår sjötrafiken och personal vid vägstationerna samt verkstaden och lagret, även om det inte riktigt är allmän förvaltning. I statistiken ingår ordinarie tjänster, tillfälliga tjänster och befattningar i arbetsavtalsförhållande. Tittar ni på siffrorna så ser ni att den allmänna förvaltningen, inkluderande allt det här, har en vikande trend när det gäller personalutvecklingen. Bl.a. kan vi konstatera att 2003 hade vi 653 personer – nu är det 630. Jag märker ibland när man debatterar de här frågorna att diskussionen är ganska onyanserad, man är lite generell i sin hållning. Vad är det alla partier har gått till val på? Jag tror jag vågar säga att särskilt på hälso- och sjukvårdsfrågorna, vårdfrågorna, omsorgsfrågorna och skolan. Det här är oerhört viktiga saker och också av oss omhuldade och prioriterade – och då tar det sig det här uttrycket. Vill man, så kan man bromsa upp den här utvecklingen, men man måste också se vad det är man riskerar. Den här gången är bl.a. diabetesfrågorna väldigt starkt framlyfta. Jag tror att de också är centrala i vårt välfärdssamhälle. Det går att dra ner, men då vill jag också att man säger vad man skall ta bort. Det är viktigt.

 

Fru talman!

I stora drag var detta vad jag ville säga. När det gäller finansmotionerna håller vi på och analyserar dem som bäst. Jag har bara fragmentariskt tittat på dem, men ser man oppositionens samlade insats så tycker jag nog att det börjar lukta budgetkrasch!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Finansminister Wiklöf säger att det har varit enigt, budgetprocessen har varit trevlig (ledamoten Wiklöf: trevligt?) – så sades det – och för att behålla den här enigheten och trevligheten har man valt en strategi där alla får allt, och det är också i och för sig trevligt, det är inte fråga om annat. Men är det hållbart på sikt? Finansminister Wiklöf säger att man måste ha ett ansvarsfullt grepp. Han vet hur jobbigt det är, han har erfarenheter från sitt saneringsjobb som vi gjorde sida vid sida i början av nittiotalet. Men, ändå, jag måste upprepa den fråga jag ställde till lantrådet, i och med att lantrådet gled iväg, anser finansminister Wiklöf att det är ett bekymmer att det här samhället spenderar betydligt mera pengar än vad samhället genererar? Med de siffror jag pekade på gör vi av med sju gånger mera än vad BNP-tillväxten är. Är det ett bekymmer eller är det inte ett bekymmer?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Långsiktigt är det ett bekymmer. Vi måste få ned kostnadsexpansionen och det har vi tankar på att också försöka göra. Men tittar vi på driftskostnaderna är vård och omsorgerna och skola mycket högt prioriterade områden. Ser vi t.ex. till skolan, så tror jag framför allt att kunnandet, kunskap, kommer att vara just det medel med vilket vi på Åland skall kunna konkurrera. Jag tror aldrig att låga löner är det som blir vår konkurrensfaktor. Därför är det viktigt att vi också har optimala förutsättningar för en så bra utbildning som möjligt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag förstår faktiskt ärligt talat inte varför det skall vara så svårt att säga ja eller nej, att är det ett problem att det här samhället spenderar mera pengar än vad det genererar? Ledamoten Lasse Wiklöf säger att långsiktigt bör man göra någonting åt detta, men varför kan man inte - bara på grund av att det är val nästa år - börja titta på det nu?  Vi har båda två erfarenhet, vi vet hur tufft det är att gå in och säga upp folk, börja sanera, det är en svår och hård process och samtidigt blir man tvungen att göra det i en lågkonjunktur, då det är svårt att få jobb i den privata sektorn, situationen skulle vara mycket, mycket bättre nu om man bara hade kraft att ta i dessa frågor. Man pratar om ”långsiktigt”, man skjuter frågan framför sig, men: är det ett bekymmer att vi spenderar mera pengar än vad vi genererar? Kan jag få ett svar på den frågan!

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag har sagt att kostnadsexpansionen måste tyglas. Jag försöker säga, att utvecklingen inte är långsiktigt hållbar och då gäller det också att tackla problemen, men det gäller också att göra det på ett begåvat och anständigt sätt. Det tror jag vi har förutsättningar att göra. När ltl Anders Eriksson på något sätt vill antyda att vi slösar kan jag att vi är den regering som på två har avsatt 23 miljoner euro till utjämningsfonden. Det visar väl om någonting att vi vill ladda för framtiden och gardera oss. Jag tycker att vi har handlat mycket ansvarsfullt. Det är få regeringar som har levt upp till den här nivån i det hänseendet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Finansansvarige brukar använda alla tänkbara tillfällen i samband med debatt i offentligheten  att prata historia om de röda siffror som fanns i den situation när ansvariga ledamoten själv satt i en tidigare regering och de åtgärder som gjordes då och diskuteras väl än i dag av många om de var rätt eller fel, men det kan vi lämna. Nu föreslår man någonting som kommer att skapa röda siffror framöver för någon, det skriver man själv väldigt klart och tydligt, att på sikt måste budgetsituationen balanseras, vi kan inte hålla på på det här sättet. Och det här föreslår man enigt som det sägs, förutom vicelantrådet som tycker någonting annat, och det kunde man kanske kunna säga att hedrar honom, men det gör det inte för också vicelantrådet har varit med och röstat genom de har sakerna. Om man sedan i offentligheten tycker någonting annat, så det är en annan sak!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ja, ledamoten Perämaa, jag är en stor vän av dej och jag skulle inte vilja få stämningen försatt i moll här i salen! Men låt mig i morgon få återkomma till alla de motioner som du m.fl. har tecknat under, då skall vi titta hur det är med budgetekonomin! Jag kan försäkra, att skulle allt detta förverkligas – så mycket har jag redan sett – då går det inte bra!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det kommer att bli en förtrolig debatt när talmannen låter oss slänga titlarna och säga du till varandra! Vi kommer säkert att återkomma till den finanspolitiska debatten i morgon, men ännu något om utjämningsfonden. Det kanske låter bra att man har satt mycket pengar i utjämningsfonden, och pengarna finns där de facto, men det beror på att vi har haft den exceptionella situationen med väldigt stora intäkter, det beror inte på den här landskapsregeringens sätt att bedriva politik att vi har den situationen. Det värsta med det är ändå att man binder upp utjämningsfonden i ökande driftsutgifter, man säger att man skall balansera den kommande situationen med eventuellt lägre skattegottgörelse med det som finns i utjämningsfonden, 1.400-1.500 euro av varje ålännings pengar som finns i utjämningsfonden är redan uppbundna till framtida röda siffror.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Ltl Mats Perämaa och jag har inte samma uppfattning i de här frågorna.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Den eniga bild som ledamoten Lasse Wiklöf målar upp blir något naggad i kanten när FS:s näringsansvariga går ut i media och vädjar till lagtinget att minska budgetens utgifter. Vi kan konstatera att centern valt socialdemokraternas linje och att Jörgen Strand har blivit ensam om sin uppfattning, vi kan inte heller notera någon votering som ledamoten Lasse Wiklöf sade. BNP-tillväxten har ökat under de senaste åren; åren 1997-2002 i näringslivet på Åland med 15 procent och i offentliga Åland med 40 procent. Anser socialdemokratiska finansansvariga Wiklöf att budgetutvecklingen bör ändras?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag anser att vi har grepp om händelseförloppet och jag tror att den här regeringen långsiktigt också är kapabel att vidta de mått och steg som behövs för att vi skall gå en hygglig utveckling till mötes. Budgetekonomi och regerande är inte bara fråga om att säga nej till allt, det handlar också om att avsätta pengar för utveckling, för centrala behov som de facto också föreligger. Det är det som är konsten! Jag tycker att vi har grepp om händelseförloppet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I sitt anförande sade ledamoten Lasse Wiklöf att budgeten är väldigt offensiv. Jag har försökt att noggrant läsa igenom budgeten för att just kunna ta del av det nytänkande och det nydanande som vi aldrig har diskuterat här i salen tidigare, och jag kan inte finna det. Jag kan inte heller finna lösningar på hur befolkningen på Åland skulle öka, förmodligen främst genom inflyttning, hur ungdomar skulle flytta tillbaka till Åland, hur ungdomars arbetslöshetssituation skulle förändras. Jag skulle ha hoppats att ledamoten Lasse Wiklöf kunde ha presenterat det, framför allt detta nytänkande. Var någonstans skall jag läsa för att finna det?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Inte vill jag väl slå mig för bröstet på något sätt och säga att det här genomsyras bara av nytänkande. Här finns många saker, många embryon till reformer, här finns stor offensiv när det gäller investeringarna, den är ju enorm! Problemet med de stora investeringarna blir snarare för landskapsregeringen att tygla dem: hur skall vi i en överhettad situation kunna föra en ansvarsfull konjunkturpolitik? Är det någonting jag personligen är rädd för så är det just de stora investeringarna där risken är uppenbar, om vi inte kan hålla dem i schack, att vi driver upp kostnadsbilden enormt i vårt åländska samhälle. Det tror jag är en av våra stora utmaningar. Problemen i dessa avseenden är dock alltid att alla investeringar av dem som berörs upplevs som mycket angelägna, just då! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf gjorde en omfattande presentation av budgeten och hinner t.o.m. ge landskapsregeringen lite självberöm över de fonderade pengarna, vilket jag anser att är en självklarhet i och med att det är pengar som kommer som en extra bonus för att ålänningarna är duktiga skattebetalare. Det skulle ha varit katastrof om ni hade slösat ut alltihop, men det har ni lyckas göra i år. Min fråga är ändå: Hur stort i pengar är det totala pensionsansvaret? Hur mycket har kommunernas driftskostnader ökat på grund av de höjda oljepriserna t.ex., som delvis kompenseras nu förstås med lite sänkta avgifter, men de har också fått ökade kostnader.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Om kommunernas oljepriskostnader och deras ökningar är jag inte den stora experten att uttala mig om, det tror jag man gör bättre från kommunalt håll. Däremot när det gäller pensionsansvaret torde det väl förhålla sig så att det ligger ungefär på 500 miljoner euro. Man kan säga att pensionsfonden i dagsläget ännu inte beskriver en sådan nivå där allt det här är till hundra procent tryggat, men man kan säga att pensionsnivån beskriver en utveckling som är mer än tillfredsställande och jag tror att vi har en bättre situation i det här avseendet än vad republiken som helhet har.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf vill göra sken av att landskapsregeringen kompenserar kommunerna på många olika sätt, men jag nämnde en kostnad som har ökat för kommunerna som måste täckas upp, så det ökar inte kommunernas verksamhetsområde på något vis till skattebetalarna utan det är oftast fråga om att täcka en kostnad. Det tycker jag att man borde kunna veta inom landskapsregeringen när man går in för en kompensation. När det gäller pensionsansvaret så är jag inte säker, men jag har minne av att en fjärdedel  finns fonderat. Nu säger ledamoten Lasse Wiklöf att det är hälften, så det ids jag inte strida om.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

När det gäller oljepriset är vi medvetna om nivåerna. Vi behöver bara gå till vår egen färjtrafik, där vi kan konstatera att från år 2000 fram till våra dagar har priset stigit 300 procent, så nog är vi medvetna om att oljepriset har rört på sig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Finansansvarige Wiklöf låter som en frikyrkopastor när han lovordar budgeten och samarbete mellan regeringspartierna. Lite lustigt är det att notera, som ltl Gun-Mari Lindholm berättade tidigare, att näringsansvarige Strand kanske inte riktigt delade den synen hela vägen och uppenbarligen har också socialdemokraterna i lagtinget lämnat in en motion som uppenbarligen inte fick riktigt gehör i landskapsregeringens underbara samarbetsformer. Jag skulle också vilja ha en liten kommentar av finansansvarige Wiklöf: Borde egentligen inte målsättningen med landskapsregeringens budgetpolitik vara att klumpsumman skulle täcka de kostnader som landskapet har för att bedriva den politik som regeringspartierna vill ha, att man alltså inte skulle använda klumpsumman, flitpengen, lotteriskatten och PAF:s medel också. De borde s.a.s. användas på ett mera ansvarsfullt sätt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

För det första handlar det om vad man vill uträtta också i politiken, men, á la bonne heure, skulle vi kunna försätta oss i det läget att vi klarar oss att reservera flitpengen vartenda ett år, ja, inte mig emot! Men vi måste också säkerställa fundamentala behov i vårt åländska samhälle. Jag tror att om vi bara inför att spara, spara, spara och inte ger uttryck för att komma människorna till mötes i angelägna frågor, så tror jag inte att det är så många av oss som sitter här överhuvudtaget. Vi skall också kännetecknas av att vara någonting av folkets röst också, det är väl det som den representativa demokratin bygger på, så känner jag det i alla fall.  Om Strand inte har varit enig eller någonting, men vi har inga omröstningar, det har gått bra! Sedan kan man alltid naturligtvis ha synpunkter på olika saker.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det roliga är alltid - jag tänkte säga frikyrkopastor Wiklöf - men när regeringsansvarige Wiklöf står i talarstolen så blir oftast orden lite förskönade mot hur det är i verkligheten och det bör man kanske också tänka på när det gäller de övriga meningarna som finansansvarige Wiklöf säger. Men jag tycker fortfarande att landskapsregeringens målsättning borde vara att man skulle ha hålla sig till den klumpsumma som man blir tilldelad eftersom systemet är sådant. Är det då så, ledamoten Wiklöf, att det fanns absolut ingen möjlighet alls att dra ner på konsumtionsutgifterna och hela landskapets budget och att det här var det minimum man kom fram till?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag är övertygad om att skulle vi sitta en vecka till och bara fila och gneta och titta så skulle vi säkert hitta ytterligare någon besparing. Så är det alltid! Men jag säger att jag är mest rädd faktiskt över de stora investeringsutgifterna och de har vi förmåga att kunna hålla i schack. Det beror på när man sätter igång dem. Här gäller det verkligen att anpassa tid och utgifter, det tror jag, annars kommer vi att driva fram en överhettning. För övrigt var detta med frikyrkopastor positivt. Jag har synbarligen en framtid även när politiken tar slut!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Finansansvariga gnuggar händerna och säger att det finns mycket att göra i skärgården, och att det görs mycket i skärgården. Samtidigt lägger han upp en investeringsöversikt där vi kan utläsa att investeringarna till mesta delen förläggs till Mariehamn-Jomala. Jag är övertygad om att skärgårdsborna nog inte gör vågen på grund av den budget som landskapsregeringen presenterar. Ledamoten Lasse Wiklöf slår sig också för bröstet och säger att man har gjort så mycket investeringar i skärgården, men de investeringarna har med kommunikationer att göra, man skall rusta upp färjfästen, man skall jobba för kortrutt. Men vad gör man för investeringar och satsningar på att människor också skall kunna leva och bo i skärgården? Skall vi se detta som första steg mot målet att skärgården skall bli ett rekreationsområde?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill säga till vtm Viveka Eriksson att för mig är skärgården den härligaste av rekreationsplatser som finns, men för den skull skall vi naturligtvis ha en befolkning kvar som kan leva och existera där ute i bygden. Det jobbar jag för och det jobbar hela landskapsregeringen för. Det tror jag alla här i lagtinget också jobbar för. Man kan säga så här, att ja, det satsas ingenting i skärgården, bara den där färjan nu på 13 miljoner, den tjänar inte skärgården, tunnelutredningen på 1,5 miljoner, det är klart att inte tjänar den skärgården heller! Men den kommer nu, redan i tilläggsbudgeten, kanske innan ordinarie budgeten är tagen. Jag tycker att vi har fokus på skärgården och vi vet också att kommunikationerna är en omistlig del. Vi har också många färjfästen som är dåliga i dag, som måste förbättras och byggas om, det är ganska stora utgifter. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna ser skärgårdstrafiken som förlängda vägar. Det måste finnas vägar för att man skall kunna bo på orterna. Samtidigt är de insatser som man gör för kortrutt viktiga, gemensamma insatser som vi alla har varit eniga om. Skall vi kunna hålla en samhällsekonomi i skärgårdstrafiken måste vi få till kortrutt. Där tycker vi att man är alldeles för defensiv i landskapets budget. Man tar inte tillräckligt tag i det här med kortrutt. Rekreationsområde, visst, bra! Men alla de människor som bor där skall ha någon sysselsättning och vi kan notera nu, att det fanns i fjolårets budget två satsningar på skärgården – golfbanor, nu är de borta! Vad finns det för ersättande verksamheter, investeringar, satsningar i budgeten för skärgården?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag kan väl inte dra mig allt till minnes, men mycket av det som vi skrev ifjol inför den budgeten är relevant också i år. Dessutom etablerades företagarhuset, det är ganska väsentligt, vi bygger inga mera industrihus i Mariehamn, däremot har vi viljan ut mot skärgården. Om jag inte missminner mig fanns det också ett nyinfört startbidrag för den som vill starta företagsam het i skärgården. Nog tycker jag att vi har fokus på skärgården! Vi skall försöka lägga till rätta förutsättningarna så gott det går och sedan måste naturligtvis människorna komma till mötes och försöka förverkliga innehållet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Finansansvariga Wiklöf visar upp en tabell som visar att allmänna byråns personalantal har gått ner. Intressant vore också att i detta sammanhang få veta hur mycket pengar man har använt inom landskapsregeringen för konsulter och andra projektanställda därför att det är ju den bilden som är mest rättvisande. Konsulttjänsterna kan köpas av enskilda landskapsregeringsledamöter, t.ex. vet inte hela landskapsregeringen vad som pågår. Ännu mindre vet lagtinget vad det blir att kosta.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman! Jag tror att det här med fokus på inköpta tjänster blir en förvriden bild. Varför ökar kontot ”Inköpta tjänster”? Ja, inte är det för att man har rationaliserat i förvaltningen! Man måste komma ihåg att det finns vissa tjänster man köper in. T.ex. från lagberedningen händer det att vi anlitar utomstående. Men det är också så att inköp av tjänster, byggprojekt, bokförs som inköp av tjänster, tills de är klara. Man måste lita differentiera bilden och plocka isär vissa saker för att komma till det som ltl Raija-Liisa Eklöw vill diskutera.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Inte är jag kritisk till att man anlitar inköpta tjänster. Det är helt klart att detta ibland måste göras på grund av att det t.ex. inte finns den kompetensen i landskapsregeringen, men i största allmänhet har vi ändå sett att det har hänt både på kultursidan och på andra områden att man har anlitat konsulter som gör vissa uppgifter som kanske annars kunde ha skötts av personal inom landskapsförvaltningen. Kontrollen över det här försvinner jämfört med om man anlitar fast anställd personal.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Min replik är snarlik med ltl Raija-Liisa Eklöws. Jag undrar om finansansvariga Wiklöf har något grepp om hur många projektanställningar och köptjänster som finns i landskapets tjänst som inte visades i de siffror som finansansvariga visade. Hur många personer rör det sig om? Har finansansvariga någon uppfattning?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vill faktiskt vara korrekt och därför kan jag inte säga att jag har svaret nu, men jag kan återkomma och meddela hur det står till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Utan vårt svenska språk ingen självstyrelse och utan självstyrelse inget starkt svenskt språk. Den här välkända sanningen kan inte upprepas för ofta. Det visade förra veckans debatt i lagtinget om den utvidgade rätten att rösta i kommunalval på Åland. Det tål också att upprepas att grundvalen för självstyrelsen är vårt svenska språk, vår svenska kultur och våra lokala sedvänjor. Om medlemmarna i Ålands lagting från talarstolen börjar nagga dessa fundament i kanterna kommer självstyrelsen att ramla i utförsbacken.

 

Det här året har flera stora frågor som rör vår självstyrelses utveckling varit aktuella, frågor som har med våra påverkansmöjligheter eller inflytande i EU att göra.

 

Konstitutionella fördragets fortsatta handläggning är en av de stora frågorna. Fördraget i sig måhända inte ändrar eller försämrar Ålands ställning och inflytande i EU, men det förbättrar inte heller situationen för oss. I självstyrelsepolitiska nämnden pågår som bäst behandlingen av förslaget till fördrag, det fördrag som Finlands riksdag förmodligen kommer att godkänna och ratificera, även om inte Åland ger sitt bifall. Behandlingen i riksdagens grundlagsutskott har givit vid handen att man anser att inte tar ställning till de förslag som lagtinget har framfört via den lagmotion som ett enigt lagting förde till riksdagen, men att ingenting hindrar att riksdagen godkänner fördraget utan Ålands bifall. Vissa farhågor och osäkerhetsmoment framförs nog, men kontentan är alltså att riksdagen kan och förmodligen kommer att godkänna fördraget.

 

Centerns linje står fast i den här frågan. Vi kan inte nöja oss med eventuellt vackra till intet förpliktande skrivningar flera gånger, utan vi säger nej till bifall i lagtinget om inte inflytandefrågorna löses. Vi måste erhålla större inflytande i EU-frågorna. Det mesta skall lösas nationellt och det betyder att det är i Helsingfors de här frågorna skall lösas. Det är där arbetet skall utföras.

 

Skattebehörighetsövertagandet, en gammal centerfråga, börjar nu få gehör från de flesta partier i lagtinget. I frågan har funnits en viss osäkerhet och en viss vildvuxenhet i debatten; det har inte funnits tillräcklig kunskap i frågan och inte heller en entydig vilja hur ett övertagande av skattebehörigheter skulle utformas. Nu har vi ett antal utredningar och rapporter, vilka torde täcka utredningsbehoven för ett tag.

 

I den senaste avgivna utredningen av Bertil Roslin anges åtgärder som bör vidtas, vilka vägar som skall väljas. För att fastslå de vägarna skall en parlamentarisk skattegrupp tillsättas. Låt oss nu få höra att den gruppen blir tillsatt och kan börja sitt arbete! Jag hoppas att man nu kommer att uppnå enighet mellan partierna.

 

Att utveckla självstyrelsen, dvs. att bredda självstyrelseplattformen, har alltid varit centerns linje och centern kommer att föreslå att man konkret driver självstyrelsepolitiken framåt enligt den modell som Färöarna och Danmark har uppnått. Och visar det sig att det finns flera partier som har samma åsikter som centern, så vad är bättre än det! Ju fler desto bättre! Centern kommer att återkomma till den här frågan i senare anföranden.

 

Landskapsregeringen konstaterar att Åland gynnas av de goda internationella konjunkturer och av den starka tillväxten i vår omvärld, och såväl landskapsregeringen som näringslivet har rätt så positiv syn på framtiden, och det är gott och väl. Det är också bra att årets budgetförslag är en budget som visar ett överskott, mest tack vare ett rekordstort skattegottgörelsebelopp. Vi har alltså en budget i balans. Vi kommer också att införa ett allmänt avdrag.

 

Trots för tillfället goda tider är det absolut nödvändigt att både landskaps- och kommunalförvaltningarna på alla sätt eftersträvar kostnadseffektivitet i sina respektive verksamheter. Den gemensamma målsättningen för samtliga förvaltningar är att garantera en långsiktigt stabil trygghet i alla våra välfärdsverksamheter.

 

Ett långsiktigt mål som centern ställer upp är att det skall bli billigare att leva och bo på Åland; då menar vi egen skattebehörighet som ger oss möjligheter att sänka moms på livsmedel, vilket gynnar både producenter som konsumenter, vi kan ändra transportmonopolet, förenkla skattegränsen, bygga bostäder, ha jordbrukspolitik osv.

 

Under behandlingen i finansutskottet tidigare om rambudgeten var utskottet enigt med landskapsregeringen om att rambudgeten inte gav det mervärde som man trodde när det begav sig. Det blev i stället dubbelarbete för förvaltningen och debatten i lagtinget handlade mera om detaljer än om riktlinjen. Centern stöder för sin del landskapsregeringens ställningstagande i rambudgeten som man skriver i allmänna motiveringen, men den här frågan skall naturligtvis diskuteras i finansutskottet.

 

Den här hösten har mycket skrivits och sagts om kommunerna, om kommunreformer och om eventuella kommunstrukturer. En sak är klar för centern: vi vill inte och tänker inte i detta skede gå med på något som kan tolkas så att centern är för kommunsammanslagningar. Centerns målsättning när det gäller kommunerna är att den kommunala basservicen: barndagvård, skola och äldreomsorg bör tryggas och utföras på hela Åland. Den största garantin för denna närservice är bibehållen kommunindelning i glesbygd och speciellt i skärgården.

 

Det nya landskapsandelssystemet, som inte blev färdigt, skall utjämna kostnadsskillnaderna mellan tätorterna och landsbygden. Landskapsandelssystemet måste ge kommunerna tillräckligt med medel för att upprätthålla den service som lagtinget beslutar om via lagstiftningen, m.a.o. en reform av landskapsandelarna som i högre grad finansierar de lagstadgade utgifterna i kommunerna måste färdigställas. I bra landskapsandelssystemet bidrar naturligtvis också till att hålla kommunalskatten nere och gynnar invånarna också på det sättet.

 

Centern anser inte heller att ett återförande av den uteblivna kapitalskatten skall användas till de uppgifter som åläggs kommunerna via lagstiftningen. Kommunerna måste också kunna ha verksamheter som inte är lagstadgade, men som fyller en viktig uppgift inom respektive kommun för att göra kommunen attraktiv för boende eller för företagsamhet, dvs. skapa konkurrenskraft mellan kommunerna.

 

Det allra sämsta scenariot är när eller om landskapsregeringen via fördelningssystemet ger så små resurser att kommunerna mer eller mindre tvingas till oönskade sammanslagningar för att klara eoknomin. Jag vill erinra om att två fattiga kommuner inte kan bli en rik. Tio fattiga kommuner kan inte heller bli en rik, inte ens 16 fattiga kommuner kan bli en rik kommun.

 

De flesta kommuner är ense om att för tillfället är landskapets ekonomi i bättre skick än kommunernas, och det är bara att jämföra boksluten för 2005. Då hade landskapet ett positivt resultat före fonderingar med 30,5 miljoner euro och kommunerna uppvisade sammantaget ett negativt resultat med 1,2 miljoner euro.

 

 

 

Utvecklingen av landskapsandelarna har varit svag. Jag vill visa en OH som faktiskt finansavdelningen har gjort. Det jag vill visa på är utvecklingen av landskapsandelarna från 2006-2007, de har alltså stigit med 1,8 procent och det kan knappast räcka till de avtalade löneförhöjningar. Det här är en svag utveckling av landskapsandelarna, alltså de landskapsandelar som är uppgiftsbaserade enligt lag. Det ser jag som ett problem.

 

Nettodriftskostnaderna för alla kommuner på Åland har enligt ÅSUB:s utredning stigit med över 47 procent åren 1999-2005. Skatteintäkterna har vuxit med 20 procent, landskapsandelarna med endast 11,6 procent under de här åren. Samtidigt har under samma tid ett antal nya pålagor från landskapet till kommunerna införts via lagstiftningen. T.ex. överfördes lärarpensionerna under den här perioden och det har påverkat kommunernas ekonomi negativt.

 

Vi kan alla vara överens om att landskapsandelssystemet måste ändras, och det vet vi också att landskapsregeringen avser att göra. Det här visar ytterligare på att det måste göras och snart. Vi tycker från centern att det här måste bli klart under 2007.

 

Inom kommunernas ansvarsområde hittar vi verksamheter vars finansieringssystem ses över och förändras. Då tänker jag närmast på barnskyddet, specialomsorgen och vården av missbrukare. För dessa verksamheter måste lagting och landskapsregering tillsammans skapa system som inte oskäligt drabbar kommuner och enskilda, utsatta invånare. Vi återkommer till det i detaljmotiveringen med konkreta förslag till hur det här skall göras.

 

Om centern i dag är emot kommunsammanslagningar så är vi för utvecklande av samarbetsformer som kan ersätta dagens gamla. Målet skall vara att bibehålla dagens kommunala service till försvarbara kostnader utan att tillgripa tvångssammanslagningar. Centern kan inte godkänna strategier som kör ekonomierna i botten i kommunerna för att sedan konstatera, att ni klarar ju inte av det här, ni måste göra någonting! Huvudfrågorna som vi borde diskutera mera är: Vill vi centralisera den kommunala servicen och lägga ner olika enheter i periferin t.ex.? Skall Näfsby skolbarn fara till Geta kanske om de har bättre utrymme i skolan där eller till Godby i stället för att få vara hemma i Näfsby? Skall 2-åringarna ute i periferin, från Eckerö kanske, föras till specialdaghem i Godby? Det är sådana resultat det kan bli om man centraliserar.

 

Det har dessutom visat sig att det inte är någon garanti att sammanslagningar av kommuner betyder mindre kostnader, tvärtom, det finns många belägg för att det blir mer invecklad administration, högre kostnader, mer besvikelser hos kommuninvånarna. I Danmark ställde frustrerade kommuninvånare till upplopp över försämringarna i servicen på grund av kommunslagningar som man hade genomfört. Man läser ofta om invånarnas svårigheter att få god service. Då frågar jag: Vilka kommuner gäller det? Vem har klagat? Vilka medborgare i vilka kommuner har tvingats att på nåder anhålla om rättigheter som stadgas i lag, som vi har kunnat läsa om?

 

Hoppingivande kan man läsa i budgeten på sidan 215 – det känns tryggt och bra – ”Den regionalpolitiska målsättningen är att alla kommuner skall bevaras livskraftiga. Landskapsregeringen eftersträvar en fortsatt spridd bosättning i landskapet och en jämn befolkningsutveckling i alla regioner.” Det är bra. Samtidigt kan vi läsa i socialvårdsplanen på många ställen om olika åtgärder och verksamheter som bör utvecklas med hjälp av inspektioner, man skall följa olika mål i lagstiftning, i direktiv, i konventioner osv. Det är mindre bra. Jag anser att landskapet och kommunerna skall spela i samma lag, inte vara motparter. Vi kommer att återkomma igen i den här frågan från centern.

 

Vi har också fört fram olika energifrågor och vi har länge insett att om vi skall kunna minska vårt beroende av fossila bränslen utifrån så måste vi själva agera, planera och ta fram olika alternativ. Opinionen i dag blåser i samma riktning. Världen har verkligen vaknat för allvaret i klimatfrågorna och just nu är det hetast i alla media. Vi har Al Gores film den obekväma sanningen och rapporten om klimatförändringarna som har startat debatten och som säkert kommer att ta fram åtgärder.

 

Vi har diskuterat många gånger olika frågor och väntat på olika konkreta förslag i landskapsbudgeten, men icke! Inte ens ett stöd för tillvaratagande av energivirke finns med i denna budget. Jag vet att landskapsregeringen nu säger att i tilläggsbudget skall det finnas, man ”ska bara”, som Alfons Åberg säger, notifiera nu. Den här frågan har vi dragit i långbänk. Lagtinget har i ordinarie budget sagt att det skall tas i tilläggsbudget, så har det kommit i ordinarie budget, i tilläggsbudget och så här har det gått hela tiden, hela tiden med lagtingets förord i den här frågan.

 

Lagtinget går nu in för ett nytt sätt att debattera och detta gör att centern och jag själv kommer att återkomma i många olika detaljfrågor.

 

Men, fru talman, till sist. Centern har nu funnits i 30 år som ett parti; tidigare var vi med i Landsbygdens och skärgårdens valförbund. Under alla dessa år har centern varit delaktig i regeringsarbete, dvs. alltid haft regeringsansvar. Det här långvariga regeringsansvaret har präglat centern genom alla år i olika regeringskoalitioner. Centern har aldrig kunnat visa upp en populistisk politik, har aldrig kunnat fria till väljarna med rundhänta löften, har stundom kompromissat fram svåra beslut; eftersom vi alltid har haft ansvaret för politiken i det åländska samhället så har det varit så.  Vi är däremot mycket, mycket stolta över det åländska samhället som vi har varit med och skapat, det åländska samhället som har haft en så stark och gynnsam utveckling, alltid med centerns hjälp.

 

Trots alla positiva framåtskridanden får partiet slita ont för det långvariga regeringsansvaret när det dyker upp utbrytarpartier som för en mycket bra, rentav klockren centerpolitik, dock utan ansvar, men i stället med knorrar om självständighet och obundenhet som extra kryddor. I dag har vi en märkeshysteri överallt och vanligen brukar man ändå konstatera att originalet är bättre än kopiorna. Centern kommer att fortsätta sin 30-åriga linje som har stått pall i både med- och motvind, dvs. vi kommer att ta ansvar för att hela Åland skall leva och centern kommer inte att låta sig luras in i någon fälla så att halva Åland dör.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det var stora ord här på slutet från centerns representant. Huruvida kopian eller originalet är bättre råder det väl delade meningar om, men historien kan väl visa att det har funnits behov av någonting annat än originalet! En viktig sak att poängtera när det gäller budgeten är att den är väldigt slösaktig. Vi har sett att Frisinnad Samverkans partiledare har gått ut och sagt att budgeten borde stramas upp, den kunde vara stramare, och vi ger honom rätt i det. Vi har däremot inte hört någonting från centern: vem lutar man sig mot nu? Lutar man sig mot socialdemokraterna eller mot Frisinnad Samverkan? Det skulle vara intressant att få veta det! Har Strand rätt eller har han fel?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag sade att inom märkeshysterin i dag är man alltid överens om att originalet brukar vara bättre än kopiorna! Jag sade ingenting om partierna.

 

Jag ville också kommentera ekonomin. Som jag sade har vi en bra budget, en budget som täcker de behov vi har i dag och vi kan göra många olika saker med den. Som jag sade säger vi samtidigt att det måste finnas en kostnadseffektivitet i alla sammanhang, både när det gäller landskapets och kommunens förvaltningar. Vi står på vår egen sida i den här frågan.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det där med varumärken! Det är en trend nuförtiden att man kanske har en finare fasad än vad innehållet är och det är väl det vi har sett med centern, att det är lätt att måla upp ett nytt varumärke osv., men vi som påstås vara kopior vill ha tillbaka den gamla centern, där man tar ansvar för bygden och framför allt för ekonomin. Vi har sett gång på gång hur centern sviker sina ideal, så inte är det konstigt att Ålands folk sviker centern. Det är nog snarare så man skall se det. Det är kanske lite orättvist att säga det till ltl Gun Carlson, som jag tycker att ändå representerar den fjärdedel av deras nya logo som till tre fjärdedelar är ljusgrön, den mörkgröna delen, som jag själv sympatiserar med, så det blir lite orättvist. T.ex. det som ltl Gun Carlson inledde med, det svenska språket, det är inte någonting som centern håller så vidare högt längre, förutom den mörkgröna fjärdedelen.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är inte så mycket att kommentera annat än att det är bra att vi i alla fall fick höra från obundna att det finns en centerideologi också i botten hos de obundna, och det tycker vi egentligen att är bra. Jag tycker för min del att det är bra att vi har samma grundvärdringar i många fall. Det var också det jag sade, jag sade att ni t.o.m. driver ibland en klockren centerpolitik, så det var väl ett beröm!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja ha ett förtydligande av centerns gruppledare när det gällde början av anförandet som gick ut på att hon hade hört från lagtingets talarstol i förra veckan vid diskussionen om den kommunala rösträtten att självstyrelsens grundvalar naggas i kanten på grund av språket. Jag skulle alltså vilja ha ett förtydligande vad ltl Gun Carlson menar med det.

 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Om det behöver upprepas var det så att det var ltl Carina Aaltonen som var uppe och talade om språken i fullmäktige. Det var bra, hon skulle dessutom jobba för att det skall vara möjligt att man utan alltför goda kunskaper i svenska skall kunna delta i kommunförvaltningen på Åland. Då måste vi komma ihåg att för att kunna delta i kommunförvaltningarnas arbete så måste man kunna svenska, både av praktiska skäl men framför allt av juridiska skäl, eftersom vår självstyrelselag är så entydig att förvaltningsspråket är svenska.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det finns inte några skillnader i synsättet mellan socialdemokraterna och centern på att förvaltningsspråket skall vara svenska. När det gäller språkfrågan är den redan skyddad i lag. Åland är den region som har ett mycket starkt språkskydd. Men det är ändå så att när det gäller att ställa upp och nominera kandidater i kommunalvalen är det de enskilda partierna eller de människor eller sammanslutningar som ställer upp kandidater som måste ta ansvaret för att också den som ställer upp behärskar det den tar del av, åtminstone är det socialdemokraternas syn. Jag tror att det finns ett missförstånd i det som ltl Carina Aaltonen sade när hon räknade upp många olika språkgruppers modersmål, men hon har nog aldrig menat att de inte skall kunna svenska.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag är glad om det är på det sättet och jag är glad att socialdemokraterna nu öppet här i lagtinget säger att man kommer inte att rubba de h är principerna, man kommer inte att nagga självstyrelsen i kanterna genom att försöka införa någon i förvaltningen som inte kan tala svenska. Det var nog så det framfördes i debatten, men jag är glad nu att socialdemokraterna är tydliga här, tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Centerns gruppordförande ltl Gun Carlson säger att nu börjar centern få gehör av de flesta partierna när det gäller skattebehörighetsöverföringar. Verkligheten är ju den, ltl Gun Carlson, att det har funnits en samsyn om dessa frågor. Det fanns en kommitté 1995 som leddes av en centerman, Magnus Lundberg. Den kommittén kom med ett betänkande där man sade att landskapsregeringen och landskapet skall jobba vidare med att börja jobba för att ta över kapitalskatten, samfundsskatten och indirekta skatterna. Under den här tiden – det har gått 16 år – vilket ltl Gun Carlson påpekade, har centern suttit vid makten och det har pratats mycket men väldigt lite har hänt. När centern och liberalerna bildade en gemensam landskapsregering i början av 2000-talet lyfte vi särskilt fram de indirekta skatterna. Då satte vi fart på den frågan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är alldeles sant som vtm Viveka Eriksson beskrev det, men nu har vi, såvitt jag kan förstå, alla partier med. Jag tycker att när jag säger ”nu” så menar jag inte i dag eller igår utan nu finns det i lagtinget en enighet och nu är man beredd att skapa en parlamentarisk skattegrupp som skall ta itu med frågorna. Nu har man mera utredningar; då saknades den utredning som skattegruppen har gjort liksom Roslin-utredningen, så nu har vi ännu mera grund att jobba vidare på. Jag tror att vi vill åt samma håll i den här frågan och det är jag också glad för.

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Trots det är det så, som också ltl Gun Carlson sade, att centern har suttit i regeringsansvar många år, centern har suttit under de här 16 åren, centern har haft alla möjligheter att lägga fram inför lagtinget mera konkreta förslag på hur man skall gå vidare i de här frågorna. Utredningar har gjorts, men det vi efterlyser från liberalernas sida är att man inte har gått in i de konkreta konsekvenserna av överföringar: Vad tänker man sig att vi skall använda instrumenten till? Vad blir bättre och vilka eventuella konsekvenser får överföringar av skatteinstrmenten? Vi tycker att landskapsregeringen genast skulle sätta igång och jobba med de frågorna och det sade vi redan ifjol i budgetdebatten; vi behöver inte flera parlamentariska grupper förrän vi får mera konsekvensutredningar från landskapsregeringen. Även om vi har den här åsikten kommer vi att ta del av den parlamentariska arbetsgruppen och driva på frågorna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Men de senaste två utredningarna, skattegruppens utredning som kom på förvintern och Roslin-utredningen, har innehållit mera konkreta bevis på hur det skulle kunna göras och framför allt Roslins utredning ger kanske mera styrka bakom det så att det är lättare att gå vidare. Den parlamentariska gruppen som nu skall tillträda är väl den som rimligtvis, tack vare alla utredningar och rapporter, skall kunna plocka fram de konkreta konsekvenser olika alternativ skulle få. Nog har vi en möjlighet nu bara vi får den skattegrupp tillsatt, som jag efterlyste.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Gruppledaren för centern säger att centern har suttit med i alla landskapsregeringar under 30 års tid och det stämmer. Gallupar senast visade ändå att centerns väljarunderstöd dalar, och det tror jag beror mycket på att man har tappat greppet om glesbygdspolitiken, regionalpolitiken och kanske också självstyrelsepolitiken. Om det är så att det partiet tappar de här frågorna, så får det gärna dala ytterligare. Vad gäller kommunpolitiken verkar det som om centern omfattar liberalernas kommunprogram till fullo. Vi har följt med centerns uttalande under hösten här och det överensstämmer till fullo med det som vi har skrivet på vår hemsida, och det är bra om det har kommit till nytta. Det finns där för allmänt beskådande och för användning. Kapitalskatten skall inte vara till för de lagstadgade uppgifterna utan det finns andra orsaker till varför den bör överföras till kommunerna.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller frågan om att vi på något vis skulle ha ”kopierat” liberalernas program när det gäller kommande kommunstrukturer så är det inte alls sant. Centern har nog alltid varit alldeles tydlig och klar, men vi har också en egen kommunarbetsgrupp som har jobbat fram allt det här som jag sade. Detta har de gjort utan att snegla på liberalernas program. Men det är ju bara bra för då är det två stora partier som har samma åsikter i mångt och mycket, och det bådar väl gott inför framtiden. När det gäller opinionsundersökningen får jag väl be att ni läser centerns annons där vi konstaterade att "Fast barometern faller ti golv, så lägger ja sjötana ändå, sa gubben"

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, den annonsen har vi missat, men den kanske inte var tillräckligt stor.I fråga om kommunpolitiken och vårt kommunprogram säger vi det inte så exakt säkert som gruppledaren för centern nu säger, att det inte skall ske någon förändring alls, utan vi säger – i likhet med det som centern tidigare under hösten har fört fram – att kommunutvecklingen, kommunstrukturerna, skall komma från kommunerna själva, man avgör själv hur man vill att det skall utvecklas. Jag tyckte att gruppledaren för centern i sitt huvudanförande sade att kommunerna måste eftersträva en effektivitet i sin verksamhet. Detta fick mig lite att fundera och undra över att skuldbelägger nu centern kommunerna för att vara slösaktiga på något sätt eller vad menar man med det här uttalandet? Jag har den uppfattningen att kommunerna har vänt och vridit på varenda cent för att kunna bibehålla möjligheten att utföra den lagstadgade uppgiften och det ansvar man har. Vad menar man med det här uttalandet? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Med det menade jag, att det är viktigt att man inte bara på något sätt säger att landskapet skall effektivisera sina verksamheter utan att också kommunerna gör det, men det var definitivt inget försök att på något sätt anklaga kommunerna för slösaktighet, tvärtom, jag vet mycket väl, liksom de flesta av oss hur hårt kommunerna har det i dag. Det är ändå viktigt att man diskuterar kostnadseffektivitet i verksamheterna för att det behöver man alltid göra. När det gäller vad centern säger är den stora målsättningen att den kommunala basservicen skall ges och jag nämnde barndagvård, grundskola och äldreomsorg, som skall tryggas och utföras på hela Åland. Vi tror tillsvidare på bibehållen kommunindelning, men jag sade också att det andra vi vill diskutera och kan diskutera är olika samarbetsformer. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Gun Carlson nämnde att man behöver effektivera de olika samarbetsformerna i kommunerna och nämnde bl.a. om specialomsorgen och missbrukarvården och att man skall utveckla samarbetsformerna. Min fråga är då – om jag har uppfattat det korrekt – att specialomsorgen som omhänderhas av ett kommunförbund och missbrukarvården av Mariehamns stad, en samarbetskommun, har alltså centern där ett annat förslag?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vi kommer att i detaljbehandlingen komma med konkreta förslag där vi anser att man borde införa ett liknande system som man i dag har med träningsundervisningen för att inte enskilda kommuner skall drabbas och för att inte heller de enskilda invånarna skall behöva drabbas av höga kostnader för kommunerna. Träningsundervisningen är ett system som har fungerat bra. Det kommer vi att föra fram och när det gäller den vård som kräver anstaltsvård anser vi att skall föras till ÅHS. Det kommer att bli vårt förslag, men det tänker jag inte heller reda ut här och nu.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

(Kl. 12.00.)

 Plenum avbryts för lunch och fortsätter kl. 12.45.

 

                                            ------------------------

 

 

(Kl. 12.48). Plenum fortsätter.

 

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

Det är mycket passande att vi i lagtinget idag på barnkonventionsdagen, den 20 november, diskuterar landskapets budget. I budgeten anges vägen in i morgondagens samhälle. De budgetbeslut vi fattar i år påverkar det åländska samhällets utveckling. Barnen kommer att på den plattform vi idag skapar forma det framtida samhället.

 

FN:s konvention om barnets rättigheter eller barnkonventionen., som den också kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Det är ett rättsligt bindande, internationellt instrument som innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn.

Barnkonventionen bygger på principen om icke-diskriminering, det vill säga att alla barn har samma rättigheter oavsett kön, hudfärg eller religion.

Barnkonventionen tillerkänner barn medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den innehåller fyra grundläggande principer:

 

• att alla barn har samma rättigheter
• att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
• att alla barn har rätt till liv och utveckling
• att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad

 

Vi ledamöter i lagtinget har ett stort ansvar att skapa bästa möjliga plattform för kommande generationer att bygga samhället på.

 

Eftersom det här är en allmän politisk debatt kommer  vi att i vårt gruppanförande beskriva grunderna för liberala politiska ställningstaganden inför framtiden. I andra anföranden kommer vi att återkomma och granska majoritetens budget och också ge alternativa förslag.

 

Den liberala politiken tar avstamp i de liberala grundvärderingarna där alla människors lika värde, demokrati, jämställdhet och frihet under ansvar är ledorden.

 

I det liberala samhällsbygget  har den enskilda individen, medborgaren, ett stort ansvar för att själv, utifrån sina förutsättningar och  med sin egen kreativitet som redskap forma sitt eget liv. Samhällets roll är att bygga en plattform på vilken människor kan utvecklas. Liberalernas utgångspunkt är trygghet och utveckling där samhället står för en grundtryggheten och där människorna får utrymme att växa och utvecklas efter sin förmåga.

 

Liberalerna talar för ett medborgarperspektiv, vi vill ha en samhällsutveckling där människor är delaktiga. Vi tror inte på politiska linjedragningar och organisationsuppbyggnader som inte är förankrade i vardagen, som inte är omfattade av dem som berörs.

 

För oss är det självklart att olika politiska vägval tar avstamp i människors vardag; innan vi fattar politiska beslut vill vi klargöra konsekvenserna. För oss är det också klart att vi strävar efter största möjliga rättvisa.

 

Således förespråkar vi ett medborgarperspektiv när vi talar om självstyrelsesystemets utveckling när vi talar om kommunala strukturen, när vi talar om Struktur-07, när vi diskuterar miljöfrågor, när vi behandlar budgeten. Vi försvarar rättvisefrågorna när vi granskar jämställdhet mellan kvinnor och män och när vi uppmärksammar olika gruppers och regioners ojämlika situation.

 

”Självstyrelsepartiet liberalerna” kommer att fortsätta tala för en trygg utveckling av vårt självstyrelsesystem. Vi tror inte på ett självständigt Åland, vi är inte beredda att kasta oss ut i äventyrligheter där konsekvenserna inte är klarlagda.

 

Vårt självstyrelsesystem har utvidgats och utvecklats kontinuerligt, det har funnits problem som lösts på mer eller mindre tillfredsställande sätt men utvecklingen stadigt har hela tiden gått framåt och vi har därmed goda förutsättningar att fortsätta forma vårt samhälle till det bästa för medborgarna. Ett är säkert, våra politiska föregångare har med stort engagemang och med diplomati och envetna diskussioner fört utvecklingen vidare. Så måste också vi föra arbetet vidare. För att nå resultat bör vi liksom våra föregångare sköta relationerna till riksmyndigheterna med diplomatisk finess, stor sakkunskap och välunderbyggd argumentation. De frågor som vi enas om på hemmaplan vinner på en genomtänkt, långsiktig strategi där alla hjälps åt att nå målet.

 

Diskussionerna om utvecklingen av självstyrelsesystemet fastnar oftast i den ekonomiska utvecklingen. Trots att det redan 1995 fanns enighet om övertagande av viss beskattning har ändå inget hänt i frågan. Men vi liberaler tycker ändå inte att utvecklingen stampat på stället, se bara vilket blomstrande samhälle vi lever i! Vi har inom det nuvarande ekonomiska systemet utrymme att skapa goda förutsättningar för ålänningarna, vi har möjligheter att genomföra reformer - också sådana åtgärder som eventuellt eftersträvas med ett skatteinstrument.

 

Liberalerna anser att det finns många andra frågor som är minst lika viktiga som de ekonomiska frågeställningarna när det då handlar o självstyrelsens utveckling. Särskilt EU frågorna och inflytandefrågorna är  av stor betydelse för framtiden. Här har lagtinget tagit ett bra grepp om de frågorna, redan för många år sedan när  arbetet med en konstitution utformades gemensamma ståndpunkter som vi sedan systematiskt drivit.

 

I samband med förra årets debatt inlämnade liberalerna en skrivelse till landskapsregeringen om att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp med uppdrag att se över och ge förslag på en revidering av självstyrelselagen. Då lovade lantrådet att den gruppen skall tillsättas. Ett år har gått och ingen grupp har tillsatts.  Jag återupprepar nu mitt krav till lantrådet, tillsätt snarast en parlamentarisk grupp för översyn av självstyrelselagen!  Självstyrelselagen är vår grundlag och om vi verkligen vill nå någonstans, om det finns någon substans i pratet om en utveckling av självstyrelsesystemet så borde arbetet med att se över lagen inledas. Det vi  föreslår  är utvidgning av våra ramar, utvidgning av våra ramar ger möjlighet, det ger det åländska samhället ännu bättre.

 

När vi inom liberalerna diskuterar ekonomisk politik har vi morgondagens samhälle för våra ögon, det samhälle som barnen skall ta över. För oss är det viktigt att budgetmedel används till att skapa förutsättningar för medborgarna, oberoende av kön, ålder, boendeort. Budgetmedel bör användas så att alla får förutsättningar att forma ett bra liv. Men vi måste också ta ansvar för att ekonomin hålls i skick så att välfärden tryggas på sikt. Under goda tider är det inte bra att låta driften skena ohejdat.

 

En god ekonomi ger utrymme att tänka mera långsiktigt. Det finns i vårt samhälle obalanser och  orättvisor, men det finns också stora problem som vi idag måste ta itu med så att följderna inte alltför mycket belastar kommande generationer. Liberalerna lyfter åter fram obalansen i samhällsekonomin, där kommunerna som står för välfärd för människorna har svårigheter att sköta sina uppgifter samtidigt som landskapet har god ekonomi och det är mycket tack vare inkomster  som också är genererade i kommunerna.

 

Vi lyfter fram orättvisor i samhället. Då  särskilt pensionärer som lever under knappa omständigheter,  pengarna som just och just räcker till livets nödtorft, pengarna som inte räcker till en guldkant i vardagen. Vi lyfter fram den ojämställda lönesättningen. Det är svårt att förstå varför kvinnors arbetsinsats  är lägre värderad än männens arbetsinsats.

 

Vi lyfter också fram nuvarande och kommande stora samhällsproblem. Just nu är missbrukarsituationen akut och kraftåtgärder måste till. Den som fastnat i en hopplös situation och inte själv klarar att ta sig ur, den som ropar på hjälp måste få hjälp - genast.

Miljöproblemen är ett stort hot för hela planetens fortbestånd. Medborgarperspektivet bör få mera genomslag i det miljöpolitiska arbetet. När vi människor får mera kunskaper och insikter blir vi bättre motiverade att ändra vårt beteende. Liberalerna tror att  människor måste bli delaktiga i arbetet för miljön. Bästa metoden är att använda morötter i stället för piska, att samhället  står för information och innovativ utveckling istället för pekpinnar.

 

Slutligen fru talman! Idag lägger vi grunden för morgondagens samhälle, för det samhälle som dagens barn tar över och formar. I FN:s barnkonvention sägs bland annat att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut och att alla barn har rätt till liv och utveckling. Det skall vi hålla i minne när vi fattar långsiktiga beslut här i lagtinget, för det som är bra för barnen på sikt är också gott för vårt samhälle i dess helhet.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var ett mycket intressant och inspirerande anförande som vtm Viveka Eriksson höll och jag hade väl ganska stora förhoppningar också på att få svar på en del av de frågor på de förväntningar som har byggts upp utgående från den debatt som har varit före den här budgetdebatten. Mycket av diskussionen som på förhand har funnits är att man från liberalernas sida är väldigt oroad för den stora expansionen vad gäller ekonomin. Detta lyste helt och hållet med sin frånvaro i vtm Viveka Erikssons gruppanförande och det tycker jag är lite anmärkningsvärt, även om jag också tycker att det finns saker som vtm Viveka Eriksson tog upp som också är intressanta och det gäller självstyrelseutvecklingen. Men de frågor som inställer sig är: Vilka är då de frågor som liberalerna vill arbeta med i självstyrelseutvecklingen? Man pratar om på vilket sätt man skall göra det, men man lyfter inte fram vilka frågorna är annat än de skall utgå från medborgarperspektivet. Vad vill man förändra med en självstyrelselagsrevision? Kom också fram med mera av innehåll vad gäller den biten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna har medvetet valt linjen att vi nu lägger fram en mer ideologisk översyn hur vår plattform är. Vtm Johan Ehn kommer att få svar på alla sina frågor därför att vi kommer i uppföljande anföranden att mer konkret gå in i våra frågeställningar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det skall bli mycket intressant att se just hur debatten fortsätter här i salen. Just den kritik som har förekommit över den budget som ligger har fixerat sig väldigt mycket på att landskapsregeringens budget är alltför expansiv och att man anser att saker och ting borde se annorlunda ut. Jag kan inte säga att jag utgående från den här ideologiska grundplattformen ser att man hade någon speciell kritik att rikta mot det förslag som ligger. Vi får väl hoppas att det dyker upp under debattens gång och att man då får svar på frågorna. Fortsättningsvis gäller det också, hoppas jag, den självstyrelsepolitiska diskussionen, att var finns då viljan till självstyrelseutveckling, på vilka områden vill den liberala gruppen vara med och utveckla självstyrelsen, inte bara på det sättet att man beskriver formerna för det utan också inom vilka områden och varför?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

När det gäller den ekonomiska utvecklingen har liberalerna framfört, framförde också här och kommer att fortsätta föra fram de stora frågor som vi tycker att är viktigt att man tar itu med; när man har en god ekonomi måste man tänka väldigt långsiktigt. Man måste se framåt: vad händer i framtiden, vad händer med t.ex. hela den befolkningsstruktur som håller på att ske, allt fler blir äldre, allt färre är i arbetsför ålder. Det är en fråga som vi fokuserar på och sådana frågor måste man ta grepp om när man har god ekonomi. Då handlar det om att hålla igen på dagens driftsutveckling och tänka mera långsiktigt. Det är liberalernas tes. En annan fråga som vi också lyfter när det gäller de långsiktiga problemen är miljöfrågorna, där man alltmer behöver ta ett mer konkret handfast tag om frågorna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson uppehåller sig kring den expansiva budgetekonomin. Jag skulle vilja ställa en fråga: Anser vtm Viveka Eriksson att den motionsflora som liberalerna lämnat in är ägnad att stävja den expansionen? Nästa fråga: Är vtm Viveka Eriksson beredd att tackla kostnadsutvecklingen inom skola och sjukvården?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna har medvetet använt det greppet att vi inte har spätt på budgeten. I en enda motion har vi fyllt på 1 miljon och det handlar om drogsituationen. Det är självklart att skulle vi ha lagt budgetmedel för alla våra motioner skulle vi ha drivit upp också driftskostnaderna. Våra motioner skall ses som en politisk viljeyttring för hur vi vill dra upp riktlinjerna framöver. Det är självklart, ledamoten Lasse Wiklöf, att liberalerna inte på en vecka kan gå in i budgeten och justera det som landskapsregeringen inte har lyckats åstadkomma under ett helt års arbete. En budgetprocess jobbar man med på sikt och på ganska lång tid.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Mitt intryck av det jag har sett hittills när det gäller motionerna är att de är utomordentligt kostnadsdrivande, även om inte summor sätts ut. Tendensen är alldeles uppenbar. Kapitalbeskattningen, som i sig utgör 24 miljoner, är naturligtvis bara en del, men jag har intrycket av att man ligger någonstans över 30 miljoner åtminstone i önskemålen och kraven, så inte tycker jag att den verkar direkt dämpande!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vi gör lite andra prioriteringar än vad landskapsregeringen gör. Det finns en väldigt bred ram för landskapets budget i år. Det har t.o.m. påtalats från landskapsregeringsledamöterna själva, att den här budgeten är expansiv. Driften har ökat med nästan 50 miljoner på två år. Då förutsätter vi att den ramen är så vid att våra omprioriteringar i politiska frågor skulle rymmas inom ramen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson meddelade i sitt gruppanförande att man lägger stor vikt på drogfrågorna och det tycker jag är en jättebra sak och att man verkligen vill prioritera dem. Men vtm Viveka Eriksson sade att man skall få hjälp genast. När jag läste i media att liberalerna vill satsa 1 miljon till missbrukarvården, så vad är verktyget att kunna gå vidare och genast kunna hjälpa. Vad är själva verktyget där? Det är det vi saknar i dag. Skulle det bara vara fråga om att lägga till pengarna, så har vi nog försökt, men det är fråga om att få bort ”vågen” och vi letar med ljus och lykta att få rätta redskapet. Finns det med i den här miljonen?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag skall inte föregå ltl Åke Mattsson som kommer att redogöra ganska mycket för hur liberalerna ser på frågan, men vi tror att det just nu, när den här situationen är så pass allvarlig, så pass akut, så måste man också lägga till mera resurser. Och mera resurser betyder mera människor som kan ta i de här frågorna. En av bristerna är vårdsituationen i landskapet och att vård- och omsorgskedjan inte är tillräckligt bra där människor följs med hela vägen, inte faller emellan dels olika stolar, men också det att man faller emellan och så återkommer man i sitt missbruk, och så måste man börja om igen på vårdkedjan. För att konkret kunna jobba med det här behövs mera resurser, också personella.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag har försökt se på de personella resurserna och där har vi jobbat ganska intensivt med missbrukarvården med olika instanser och frågat: vad är det ni behöver för att därigenom hjälpa dem, men de har sagt att de har de personella resurserna, vi har inte själva verktyget. Att det faller emellan, så har jag uppfattat att de har minskat. Där har vi fått den operativa gruppen som jag pratade om som har lyckats med att minska på ”glipan”, som man trillar emellan. Där tycker jag att det har funkat bra, men fortsättningsvis letar vi efter det riktiga verktyget, att kunna tag i dem och säga att nu är det dags, för bekymret är att få dem tillräckligt motiverade och det är där man känner sig lite handfallen just nu.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det är någonstans det brister om man säger att de personella resurserna finns. Det betyder också då att det finns möjligheter att faktiskt ta tag i frågorna, men problemet kvarstår. Det är ett jättestort och akut problem just nu. Då hjälper det inte med att man säger att de personella resurserna finns, utan man måste se till att de finns, att man drar igång det verkligt handfasta arbetet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vtm Viveka Eriksson höll ett mycket känslosamt anförande och jag började fundera när vtm Viveka Eriksson sade att man behöver hålla igen dagens driftsutgifter, men hon angav inte några förslag på att hålla igen driftsutgifterna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Mitt anförande var kanske inte så känslosamt, däremot var det väldigt ideologiskt. Jag klargjorde noga vad liberalernas plattform är. Tycker ltl Christian Beijar att liberalerna på en-två veckor som vi har haft budgeten i vår hand skall göra det arbete som egentligen landskapsregeringen är satt att göra. När man tar fram en budget är det en process som inleds i januari-februari och fortgår hela året; det är när man drar upp riktlinjerna i januari som man också tittar på hur man justerar olika områden och hur man håller igen på driftsutgifterna, hur man bygger upp strukturerna så de inte skall vara driftsökande.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar att jag inte fick svar på min fråga. Vtm Viveka Eriksson har inte något förslag till minskande av driftsutgifter!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Återigen, ltl Christian Beijar! Tycker faktiskt ltl Christian Beijar att liberalerna på två veckor skall göra det som landskapsregeringen misslyckats med? Man bygger inte upp en budget i lagtinget inför en remissdebatt, utan det gör man i förvaltningen där man har tjänstemän till   förfogande och där man alltså jobbar under hela året. Jag förstår faktiskt inte efterfrågan från ltl Christian Beijar att liberalerna skall göra landskapsregeringens arbete.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Innan jag börjar mitt egentligen anförande måste jag ändå få förlänga mitt tidigare replikskifte med vtm Viveka Eriksson. Det är ändå de facto så att budgetarbetet har tillgått på det sättet att vi har diskuterat budgetramarna här på våren i lagtinget, så vtm Viveka Eriksson har nog haft tid på sig att komma med eventuella förslag till ändringar.

 

Fru talman!

Landskapsregeringens budgetförslag för år 2007 är en stark budget, en budget i balans. Vi har f.n. en god samhällsekonomi och så gott som full sysselsättning som naturligtvis sätter sin prägel på landskapsregeringens budgetförslag.

 

Vi socialdemokrater som värnar om det nordiska välfärdssamhället tycker att årets budgetförslag lever upp till det. De nordiska välfärdssamhällena dit Åland räknas kännetecknas av att de är välutvecklade välfärdssamhällen, har en välfungerande offentlig sektor, de har ett högt skattetryck. De har starka fackföreningar och en lönebildning genom kollektiva avtalsförhandlingar samt präglas av en stark inriktning på frihandel. Resultatet är en hög sysselsättning, låg arbetslöshet och på Åland en mycket låg arbetslöshet. Dessutom ambitiösa sociala trygghetssystem, god service inom vård, skola och omsorg och relativt små löneskillnader samt god jämställdhet mellan kvinnor och män.

 

De nordiska väldfärdssamhällena klarar sig utmärkt i olika internationella konkurrenskraftundersökningar, jämfört med helt andra modeller som t.ex. den amerikanska eller den brittiska. Detta visar att det finns konkurrensjämförelser. Alla fem nordiska länder, vare sig de är med i EU eller inte, återfinns alltid bland de tio i toppen. Enligt olika undersökningar utförda av World Economic Forum och OECD ligger Finland i täten såväl i fråga om konkurrenskraft och hållbar utveckling som kvantitet i utbildningen. Detta gäller också Åland. Allt detta skapar trygghet. Trygghet gör att folk vågar gå med på förändring och vågar satsa. Det tycker jag att den företagaranda som präglar vårt samhälle är ett uttryck för. Man vågar satsa när samhället och den samhälleliga servicen känns tryggare.

 

Fru Talman!

Vi socialdemokrater kommer inte att överge den nordiska välfärdsmodellen där allas rätt till vård, omsorg, utbildning och trygghet för alla är det viktigaste. Alla måste ha rätt till en utkomst som det går att leva på och behandlas utgående från sina förutsättningar. Där är vi idag inne i en speciell situation som också framgår av budgeten. En del av våra kommuner får det allt svårare att upprätthålla den lagstadgade verksamheten inom skola, vård och omsorg. Det är då motiverat, som påtalas i budgetförslaget, att landskapsregeringen därför kommer att ta ställning till hur en kommunreform och andra strukturella förändringar som kan säkerställa basservicen för medborgarna på Åland.

 

Men, fru talman, det är viktigt i det här sammanhanget att höra vad kommunmedlemmarna vill.

Den sociala välfärden, grundskolan , bostadsbyggandet, räddningsväsendet, avfallshanteringen kommunal planering och teknik samt kultur och fritid är till stora delar lagstadgade kommunala uppgifter. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att dessa uppgifter fortsätter att vara kommunala. Det ligger i medborgarnas intresse att den service de behöver i sitt vardagsliv för att det skall fungera sköts på kommunal nivå. Samtidigt måste man inse att servicen kräver mångsidig kompetens och ekonomisk effektivitet för att välfärden skall vara tillgänglig, ha god kvalitet och vara lika för alla oberoende var man är bosatt. Den nuvarande kommunstrukturen kan inte till alla delar leva upp till detta krav.

 

Socialdemokraterna stöder därför regeringens strävanden till förändringar i enlighet med tidens krav. Regeringens rapport ”Kommunreform på Åland” som utfördes av Ålands statistik och utredningsbyrå, utgör ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet med att genomföra en kommunreform. En reform som förutsätter att vi beslutsfattare först tar ställning till hur vi ser på framtiden för den kommunala sektorn på Åland.

 

Innan reformen genomförs skall kommunmedlemmarna ha möjlighet att ta ställning t.ex. i form av folkomröstning. Det har vi också fått bekräftat när vi gjort vår kommunenkät ute bland medborgarna, folket på stan. Där framkom att medborgarna prioriterar trygghet och god samhällelig service framom hur kommungränserna är dragna.

 

Kommunreformsfrågan kommer säkert att bli en av de stora frågorna inför lagtings- och kommunalvalet om mindre än ett år.  I budgetförslaget för att trygga kommunernas ekonomi har landskapsregeringen bl.a. utöver sänkningen av Gullåsenavgiften också upptagit olika finansieringsstöd  till kommunerna.

 

Fru Talman!

Jag nämnde Gullåsenavgiften och kommer därför osökt in på i det sammanhanget den stora utmaningen, där vi alla har ett ansvar och dit vi alla kommer en dag, nämligen äldreomsorgen. Fungerande och human äldreomsorg är en av grunderna för vårt välfärdssamhälle.  Att trygga de äldres rättigheter genom arbetet för en egen lag om äldreomsorger är viktigt. Målet är att stöda de äldre så att de kan bo kvar i sitt hem och i sin hemkommun så länge de själva önskar och garantera likvärdig äldreomsorg oberoende av boendekommun i landskapet. Vi har de äldre att tacka för vår välfärd och det är vår skyldighet att tillse att det finns tillräckliga resurser inom de sociala omsorgerna och hälso- och sjukvården för att säkra de äldres rättigheter. Befolkningen över 65 år på Åland uppgick år 2005 till 17 procent och prognosen år 2030 anger ca  28 procent. Det kan då finnas kommuner vars befolkning över 65 år överstiger 50 procent.

 

Det här innebär att vi redan nu måste sätta på oss äldreomsorgsglasögonen. I all service och samhällsplanering; allt från fritid till bostäder, trafik och mycket annat måste vi utgå från de äldres behov. Kommunerna borde beakta de äldre i all verksamhet.  

 

Av landskapsregeringens slutrapport från arbetsgruppen med uppdrag att utreda äldreomsorgen, som blev klar i somras, framgår att det krävs stora satsningar det närmaste decenniet för att upprätthålla och ha en välfungerande äldreomsorg. Utöver flera äldreomsorgsplatser och samordning av den kommunala hemtjänsten och ÅHS:s hemsjukvård måste förebyggande åtgärder vidtas. Alla nyproducerade eller renoverade bostäder bör anpassas för att människor skall kunna bo kvar i dem hela livet, samtidigt som de tillgodoser de äldres behov av trygghet. Landskapet förutsätts också ha en välfungerande socialjour inom äldreomsorgen.  Vi står alltså inför stora utmaningar och satsningar.

 

Fru Talman!

Alla måste ha rätt till en värdig bostad!  Idag bor för närvarande över 4.000 hushåll i hyresbostad. Det är inget oansenligt antal och visar att det är en mycket vanlig boendeform, eller närmare 35 procent av hushållen. Därför är det mycket bra att landskapsregeringen också som tidigare upptar anslag för lån för bostadsproduktion. Vi har tillsvidare ett konsekvent underskott av hyresbostäder så anslaget är motiverat. Att trygga behovet av hyresbostäder gynnar hela samhället och inte minst näringslivet då det underlättar rekrytering av arbetskraft. Landskapsregeringen har på ett föredömligt sätt under senaste år genom beviljande av bostadsproduktionslån bidragit till byggande av sammanlagt 72 studiebostäder. Av dessa har 36 blivit färdigställda under det här året och övriga 36 blir inflyttningsklara i början av nästa år. Budgetförslaget anger fortsatta satsningar på studiebostäder.. För skall Åland kunna vara en konkurrenskraftig studieort, vilket de flesta av oss önskar, måste vi kunna erbjuda studiebostäder.

 

Fru Talman.

I regeringsprogrammet framgår att en socialpolitik som tar hänsyn till de åländska förhållandena utvecklas. Vi socialdemokrater har länge hävdat att det sociala skyddssystemet inte till alla delar är anpassade till de höga levnadskostnaderna som vi har på Åland. Därför är det nu glädjande, som framkommer av budgetförslaget, att landskapsregeringen givit Ålands statistik- och utredningsbyrå i uppgift att utreda de faktiska förhållandena, där syftet är få en större insikt i och konsekvenserna av  hur nuvarande sociala skyddssystemet på Åland verkar sammantaget för att stöda den enskilda individen.  Denna utredning kan sedan ligga till grund för bedömningen om nuvarande system är anpassade till de åländska förhållandena..

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det verkar som om socialdemokraternas gruppledare ltl Christian Beijar förstod våra argument för våra finansmotioner om att vi lägger fram våra prioriteringar utan budgetanslag, men ltl Christian Beijar förde in diskussionen på budgetramdiskussionen som har varit en gång om året fram tills nu. Det är inte relevant att diskutera budgetramarna mera, och det är väl de facto ett socialdemokratiskt förslag inledningsvis att man skall ha det och nu går man i den här budgeten in för att man skrotar det verktyget, så den diskussionen är förlegad. Kommunmedborgarna skall höras om en eventuell kommunreform och eventuella sammanslagningar. Då blir det ändå konstigt när socialdemokraterna säger att man i en gallup går ut i Mariehamn en lördag och hör mariehamnarnas åsikter. Det är de facto inte alla kommuninvånares åsikter som kommer fram på det viset.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

För det första när det gäller budgetramen så angav vtm Viveka Eriksson i sitt anförande att man skulle hålla igen driftsutgifterna och på basen av den informationen ville jag veta: vad är det som man skall hålla igen? Då anförde vtm Viveka Eriksson att det här kunde hon inte ange på grund av att budgeten hade kommit nu och man hade inte möjlighet att påverka det. Situationen är den, tycker jag, att man i samband med budgetramsdiskussionen från liberalernas sida skulle ha kommit med förslag på vad man skall hålla igen till kommande budgetförslag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar behöver inte upprepa vtm Viveka Erikssons anförande för det läste jag före dagens debatt. Det systemet var inte en detaljstyrning utan det var ramar, och det är precis ramar vi diskuterar nu när vi lägger våra finansmotioner. Vi berättar för ålänningarna, för lagtinget, hur vi skulle ha prioriterat om vi skulle vara i den situationen att vi skulle få regera i en landskapsregering. Vi har inga siffror i våra motioner. Vi framför våra prioriteringar inom befintliga anslag, men vi har inte möjligheten att bereda ärenden på samma sätt som ni i majoriteten kan göra. Ni har kanske ett hundratal tjänstemän som bereder budgeten – vi har en deltidsanställd sekreterare på vårt kansli! Vi kan inte utföra det arbetet att vi går igenom underlagen för varje budgetförslag.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag vill ha reda på vad prioriteringarna konkret innebär? När det gäller att kommunmedlemmarna skall höras anför ltl Mats Perämaa att vi har hört kommunmedlemmar i Mariehamn. Jag kan säga att många av dem som vi träffade i samband med enkäten bodde de facto inte i Mariehamn; vi har klara siffror på det. Jag har också nöjet att meddela ltl Mats Perämaa att vi kommer att utföra motsvarande enkät i Godby inkommande lördag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja börja med att tacka ltl Christian Beijar för ett informativt och tydligt anförande. Det visar klart den skiljelinje som finns mellan centern och socialdemokraterna, och så skall det också vara. När det gäller den nordiska välfärdsmodellen är det väl ingen socialdemokratisk pantfånge; Åländsk Center har alltid stött också de svaga i samhället, även om det inte har varit vår huvudfråga. När det gäller den nordiska välfärdsmodellen tror vi också på fortsatt välfärd, men vi tror att den välfärden endast kan behållas genom att öka sysselsättningsgraden och se till att alla som bara kan arbeta skall ha tillgång till arbete och då främst inom den privata sektorn.

 

När det gäller kommunreformen är det ganska intressant att höra att ltl Christian Beijar och socialdemokraterna är beredda att riva upp kommunstrukturerna utan att kunna presentera alternativ. Jag tror inte på den modellen.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller den nordiska välfärdsmodellen är det alldeles korrekt att vi stöder den, det gäller arbetsplatser i det privata och i den mån det är nödvändigt också inom det offentliga. När det gäller diskussionen om kommunreformen är det så, som framgår av budgetförslaget som också centern har varit med om att godkänna, att det är en process, man gör en utredning. Socialdemokraterna har inga förslag men vi konstaterar att den nuvarande ekonomiska situationen klart har visat att de nuvarande kommunstrukturerna inte är tillfredsställande och det har också landskapsregeringen konstaterat. Därför vill man göra en utredning; vad det sedan leder till får vi se, men det väsentliga är: vad tycker medborgarna.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

När det gäller kommunstrukturerna är det allra viktigaste för Åländsk Center att trygga närservicen ute i våra kommuner, ute på våra holmar och skär, visa att vi fortsättningsvis är beredda att satsa så att hela Åland skall leva. Med den information och de kunskaper som vi har i dag finns det inget annat land som visar att decentraliseringsprincipen när det gäller vård, omsorg och skola blir kvar i samma utsträckning när man centraliserar kommunstrukturerna. Det är alltid de svagaste, de som är längst bort från centrum som får betala priset, och det priset är vi inte beredda att betala i dagsläget från Åländsk Center.

 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Som framgick av mitt anförande är socialdemokraterna lika angelägna om att trygga närservicen, och det är väldigt viktigt. Det har med nuvarande utveckling visat sig att närservicen till alla delar är hotad och då måste man se över: finns det andra mål och medel för att nå tryggandet av närservicen? Det är den processen vi nu är inne i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Christian Beijar säger att alla skall ha rätt till en värdig bostad, och det tror jag faktiskt att vi alla sluter upp bakom. Han säger vidare att socialdemokraterna har drivit på stödjandet av bostadsproduktionen. Det här hänger inte riktigt ihop om vi studerar budgeten. Ser vi på årets förslag var det 7 miljoner för bostadslånen och förslaget för nästa år är 5 miljoner. När ltl Christian Beijar säger att man har drivit på så ger han inte riktigt den sanna bilden utan man har synbarligen drivit på en minskning av anslaget med 30 procent. Det här går inte riktigt ihop.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Vi driver hela tiden på fortsatta bostadsproduktionslån. Det är hela tiden vår målsättning. Vi vill att det skall byggas så mycket bostäder det bara är möjligt. Vi sitter med i en regering och har lyckats uppnå detta resultat, och det är vi nöjda med.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Om man ”driver på” så borde man väl åtminstone i kompromissens namn kanske få anslagen att ligga på den nivå de har legat tidigare. Men det är en väldigt stor minskning, en av de största om man tittar tillbaka i budgeten. Det hänger inte ihop när ltl Christian Beijar står och säger att socialdemokraterna driver på. Tittar man på de här anslagen har synbarligen socialdemokraterna inte någonting att säga till om i landskapsregeringen! Så illa kan det väl inte vara?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag vill bara upprepa det som jag tidigare har sagt att när det gäller bostadsproduktion och –lån så stöttar alltid socialdemokraterna utvecklandet av detta.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Orsaken till att vi överhuvudtaget står här och debatterar budgeten i dag ligger i att Åland en gång i tiden för snart 85 år sedan fick sitt självstyrelsesystem, en självstyrelse som enligt grunderna 1921 skulle få utvecklas i takt med tiden. Vi har hört anföranden i dag som hävdar att saker och ting inte har utvecklats och vi har hört sådana som säger att det har utvecklats. Jag för min del och för Frisinnad Samverkans del kan konstatera att de som säger att utvecklingen har gått knappt alls framåt ligger ganska nära sanningen. Framför allt under de senaste åren har självstyrelseutvecklingen stått väldigt stilla.

 

Från Frisinnad Samverkans sida tog vi för ett antal år sedan fram ett framtidsavtal där vi lyfte fram de frågor som vi ansåg var grunden för den fortsatta självstyrelseutvecklingen. Det avvisades ganska bryskt från de flesta andra partierna som oseriöst, populistiskt eller vad man valde att använda för uttryck. Vi håller fast vid att det framtidsavtal som vi då lade fram fortsättningsvis har bärighet och vi är intresserade av att diskutera just de frågorna. Men då går det inte att vi står i den här salen och diskuterar form för detta utan vi måste också komma till sak: vad vill vi med självstyrelsesystemet. Där tycker vi att vi för vår del har visat ganska klart vad vi tycker och tänker.

 

Jag skall gå in på några självstyrelsepolitiskt viktiga frågor för den kommande perioden. För det första skatteövertagandet, större ekonomiskt självbestämmande för Åland, det är någonting som har varit och är viktigt för Frisinnad Samverkans del. Vi saknar ett viktigt instrument i paletten för att kunna föra framgångsrik näringspolitik, för att kunna föra en politik som lockar till inflyttande och som låter Åland växa och bli än mer positiv i den ekonomiska utvecklingen. Det verkar som om det finns någon typ av samstämmighet i den här frågan, men så har det verkat länge och vi kommer ingenstans, så jag hoppas nu att allt det underlag som vi under årens lopp har samlat på oss, allt från Lundberg-kommittébetänkandet, till den senaste Slotte-skattegruppen, till Roslins senaste utredning, kan vara den input som nu också skall driva vidare det arbete som skall göras i den parlamentariska gruppen så att vi en gång för alla får se resultat.

 

En annan fråga som också starkt anknyter till den självstyrelsepolitiska dimensionen är Åland och EU. Vi har på självstyrelsepolitiska nämndens och lagutskottets bord nu att behandla en framställning från republikens president angående fördrag för unionen. Det vi kan konstatera med detta fördrag är att det görs många positiva förändringar av unionen. Man får en mer samlad bild av vad unionen sysslar med och man får också klart och tydligt sagt hur saker och ting skall regleras, inte minst gällande inflytandefrågor och, om det är så att man någon gång i framtiden skulle få för sig att det här samarbetet inte är bra, hur man då kan avveckla samarbetet. För Ålands del måste vi ändå konstatera, som också har gjorts här redan i dag, att inflytandefrågorna inte har lösts på ett tillfredsställande sätt än så länge. Vi måste nu hoppas på att de diskussioner som pågår kommer att leda till att vi får långt mycket mera positiva resultat. Jag tänker framför allt på parlamentsplatsen, talerätten och subsidiaritetskontrollen. Tre frågor som är av största vikt att vi når framgång i för att också här skall kunna med stolt huvud stiga upp och säga att vi har ett EU-samarbete som kan föra Åland in i en fortsatt god utveckling och där vi kan vara med och vara på de fördelar som också EU-medlemskapet ger.

 

Språkfrågan är någonting som debatteras alltför sällan här i salen; vi hade en sådan diskussion här för några dagar sedan och gällde kommunalvalsdeltagandet. Vad gäller språkfrågan tror jag det är viktigt att vi nu använder av oss av det material som vi faktiskt har fått till vårt förfogande. Det har suttit en språkkommitté under ett antal år som har lämnat sitt slutbetänkande och det skall bli synnerligen intressant att få resonera kring de frågorna här i salen när landskapsregeringen väl ger meddelandet hit för fortsatt diskussion. I den rapport som kommittén har tagit fram visar man på tydliga problem, såväl inom den offentliga sektorn som inom näringslivet. Nu är det dags att också här ta steget från att diskutera problemen och stanna vid den diskussionen och gå vidare till att vi faktiskt får handling; de här frågorna är viktiga utgående från självstyrelsens överlevnad i framtiden.

 

Mycket har också sagts om budgeten: den är expansiv, den är alltför stor, vi satsar alltför mycket på gamla strukturer. Jag kan till vissa delar vara med och förstå de synpunkterna som kommer fram och från Frisinnad Samverkans sida hade vi gärna sett att vi hade kommit ännu längre vad gäller framför allt omstruktureringar, men vi har en budget som är i balans och t.o.m en budget som har ett visst överskott. Från vår sida vill vi dock peka på några saker som vi anser att framdeles bör funderas kring och där också landskapsregeringen är oss om att vi måste jobba för att förändra de kommande åren.

 

För det första en koncentration på kärnverksamheterna krävs. Vård, skola och omsorg är där vi skall göra satsningarna och se till att de är prioriterade områden. Övriga delar få stå tillbaka i det här fallet. Prioriteringen är klar och tydlig. De bitarna måste få gå först. Här måste vi också vara beredda, utgående från att vi säger på det sättet, vara öppna för att nya former för att producera tjänsterna kan bli möjliga. Man skriver i landskapsregeringens budget om att tjänstesektorn är den stora tillväxtsektorn, och här finns framför allt inom vård och utbildning stora möjligheter till att få en utökad produktion som ligger inom den privata sektorn men som sker på beställning av det offentliga.

 

Tittar vi vidare var produktionen av dessa tjänster i grunden sker, så är det faktiskt ute i kommunerna och från Frisinnad Samverkans sida är vi helt övertygade om att med den nuvarande kommunstrukturen vi har så kommer vi inte att klara av att utföra den tjänsteproduktion som vi har, oberoende om vi förändrar den produktionen, såsom jag skissade på här tidigare. Vi tror att man måste göra en ordentlig kommunreform. Detta för att vi tror på att dagens struktur inte är tillräckligt effektiv; vi säger inte att den inte är effektiv, men den är inte tillräckligt ekonomiskt effektiv och det kan man bara skapa genom att ytterligare hitta områden där man kan samarbeta. Nuvarande samarbetsformer, där vi går ihop i olika typer av kommunförbund och liknande, har visat att där kommer vi in på ett annat problem som gör att vi tror att kommunreformen blir nödvändig, nämligen att samarbetsformerna blir för otydliga. Titta bara på de kommunförbund vi har; de saknar ofta den politiska och ekonomiska styrningen därför att närheten till dem som sedan skall bära ansvaret för dem ute i kommunerna inte finns. Det tror vi att skulle bli betydligt mycket tydligare om man hade färre kommuner som kunde sköta det här i egen regi. Det gäller alltså att skapa enheter som har möjlighet att producera tjänsterna till medborgarna på ett bra sätt.

 

En tredje punkt, som jag redan har varit inne på och som vi anser viktig för att komma vidare vad gäller strukturer är den utökade självstyrelsebehörigheten, framför allt inom ekonomiska områden men också på andra områden. Utöver det måste vi också jobba med att utnyttja de behörigheter som redan finns. I det förslag som landskapsregeringen nu lägger finns exempel på det, i det allmänna avdraget som återinförs. Jag har också noterat att i motionsfloran som finns har Obunden Samling tagit fram ett förslag om att man skall titta över fastighetsskatten. Det tror jag är någonting som man behöver göra för framtiden och se om man kan hitta nya möjligheter för att bredda skattebasen, inte för att ytterligare öka skattetrycket utan för att bredda skattebasen och därigenom få en bättre ekonomisk utveckling.

 

Det här var bara ett axplock av de bitar som vi anser att kunde vara någonting som man kunde jobba vidare med.

 

I övrigt får man konstatera att vi har en budget i balans. Det finns t.o.m. ett litet överskott och vi har lyckats med att göra överföringar tillbaka till medborgarna, t.ex. genom det allmänna skatteavdraget och också till viss del genom att man inom ÅHS har lyckats sänka avgifterna.

 

Detta var en snabb överblick över den frisinnade gruppens syn på den budget som nu ligger på bordet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Vtm Johan Ehn säger att självstyrelsens utveckling knappast alls har gått framåt. Om jag skulle vara en politiker från tidigare generationer skulle jag bli ganska förvånad om jag skulle höra ett sådant påstående. Om man tänker från 1921 och fram till 2006 så har det hänt otroligt mycket. Vi lever i ett blomstrande samhälle och vtm Johan Ehn säger att ingenting har hänt, här har ingen utveckling skett. Jag tycker att vi kan lära mycket av de tidigare generationerna hur man långsiktigt och målmedvetet jobbade för att hela tiden utveckla systemet vidare. Jag tycker också att det är intressant och jag välkomnar att vtm Johan Ehn nu säger att vi inte skall prata så mycket om formen när det handlar om utveckling av självstyrelsesystemet, det välkomnar liberalerna. Vi har nämligen varit de som envetet har frågat om innehållet, vad får vi, vad blir bättre, vad vill vi göra med instrumenten? Vi är inte så intresserade av övertagandet i sig utan vi är intresserade av vad vi kan göra?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Visserligen har det skett en viss utveckling, det skall jag ärligen erkänna, men däremot har vi under de senaste 10-20 åren stått ganska långt och stampat på stället och de förändringar av självstyrelsen som har gjorts har varit väldigt, väldigt små, framför allt vad gäller det ekonomiska systemet. Där har vi det klumpsummesystem som vi har i dag, men som vi från vår sida tycker att inte ger de möjligheterna som vi skulle vilja ha, dvs. att det enda sättet vi i dagsläget kan göra någonting för att främja näringspolitiken t.ex. är att vi skall jobba med avdrag och bidrag. Vi tror att det måste finnas helt andra instrument för att man skall få ett blomstrande samhälle. Vad gäller den andra biten med formen är vi i Frisinnad Samverkan de som enträget har visat på att formen är inte den viktigaste utan vi har presenterat de åsikter inom de områden som vi anser att är viktiga. Sedan har vi tagit formen på köpet.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag har granskat Frisinnad Samverkans framtidsavtal och det jag läser där är en tidtabell hur vi skall överta olika instrument, det är väldigt mycket en tidtabell för övertagande och inte så mycket innehållet: vart är man på väg, varför vill man göra övertagandena. Det finns förstås många problem i relationerna mellan Åland och riket och jag ser EU-problematiken som det allra största problemet som vi verkligen har all anledning att fortsätta jobba med. Där har det blivit kräftgång för självstyrelsen därför att vi har gett ifrån oss behörighet och självstyrelsen har faktiskt för första gången i självstyrelsens utveckling naggats i kanten, och det är allvarligt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Med all respekt, vtm Viveka Eriksson, men om det är så att vice talmannen har granskat framtidsavtalet så borde vice talmannen också där ha sett att tidtabellen finns på ena pärmsidan. I övrigt beskriver vilka områden vi är intresserade av att ta över, varför vi vill ta över dem och på vilket sätt vi skulle använda dem. Den kritiken förstår jag inte riktigt. Det är ett ganska bra dokument och jag rekommenderar att vtm Viveka Eriksson kunde ta sig en titt ytterligare på hur framtidsavtalet ser ut. Vad gäller inspelet om EU-frågorna så tycker jag att det är bra; det är en konkret fråga där vi behöver diskutera kring självstyrelsepolitiken. Men jag tycker också att när vi ständigt och jämt pratar om att vi måste få mera substans i frågorna räcker det inte med att komma med förslag om att vi skall inrätta arbetsgrupper eller vi skall se över självstyrelselagen utan det viktiga är att berätta vad det är vi vill med den här typen av översyner och arbetsgrupper.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det var mycket klokt sagt av vtm Johan Ehn och många sakfrågor där det finns stöd inom Obunden Samlings lagtingsgrupp. Synd bara att inte mera kom med i budgeten. Det är uppenbarligen så att de andra partierna lyssnar mer på varandra än på Frisinnad Samverkan. Det tycker jag är synd för många av idéerna borde ha varit med. När det gäller det språkpolitiska programmet skulle jag gärna vilja veta varför i hela fridens namn är det återigen nu ett halvår försenat. Jag har stått här många gånger och slitit mitt hår liksom matadoren i tjuren Ferdinand över att det snart har tagit över fem år att få programmet till lagtinget. Det är helt fantastiskt! Hur länge kan det ta med en sådan här viktig fråga! Vad tycker, vtm Johan Ehn, borde det inte komma hit snart?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Om vi börjar med det senare först ställs frågan till fel person. Jag sitter inte i landskapsregeringen. Jag är i och för sig gruppledare för ett av landskapsregeringspartierna, men det är inte jag som sitter tidtabellen för hur landskapsregeringen jobbar. Jag har önskemål om att det här skall komma till oss så fort som möjligt och jag har också förstått att arbetet pågår för att kunna föra över det här för diskussion till landskapsregeringen. Jag vill ha det så snabbt som möjligt, det är svaret på ltl Danne Sundmans fråga. Det är rätt kul att höra diskussionerna här och replikskiftena därför att den ena säger att det är enbart Frisinnad Samverkan och centern som har fått igenom sitt i budgeten, medan andra säger att, nej, det är bara socialdemokraterna som har fått igenom och den tredje säger, nej, nej, det är bara Frisinnad Samverkan som har fått igenom sitt! Jag tror att man får ta det med en nya salt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag minns inte att centern och Frisinnad Samverkan skulle ha fått igenom någonting gemensamt, men det kan hända att någon sade det. När det gäller det språkpolitiska programmet så inte kan vtm Johan Ehn undandra sig det ansvaret att han är av dem som stöder regeringen i den här frågan och jag vill nog säga som någon sorts vägkost att det är väldigt viktigt nu att i det här fallet skall centern och Frisinnad Samverkan ta varandra i hand och driva igenom det – man kan inte vänta på socialdemokraterna. Som vi hörde häromdagen har man inte vidare höga tankar om det åländska språkskyddet. Man måste komma ihåg till lagtinget med ett språkpolitiskt program som är tydligt. Det finns en stark majoritet här för att ta ett sådant dokument och jobba vidare.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tackar för vägkosten och skall lägga den bakom örat i det fortsatta arbetet, men jag tycker också att jag genom att lyfta upp språkfrågan i denna allmänpolitiska debatt, som det finns möjlighet till i samband med budgetdebatten, har jag också visat på att jag tycker att frågan är viktig och sätter ytterligare press på landskapsregeringen att också föra den hit för fortsatta diskussioner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn höll ett bra anförande som jag till stora delar kan omfatta. Han nämnde att det är viktigt att man skall få samsyn i utvecklingen av självstyrelsen och skattefrågorna. Det tror jag att det finns stora förutsättningar till, åtminstone från centerns sida. Sedan tog han upp kommunstrukturfrågan och där känner väl de flesta till centerns inställning. Vi värnar närdemokratin och vi har säkert en litet annorlunda synpunkt på hur man skall hantera kommunerna. Därför skulle jag gärna vilja ha en liten utveckling av hur vtm Johan Ehn tänker sig att man skall lösa kommunstrukturfrågan? Skall man göra kommunreform och hur skal de i så fall se ut?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Hela kommunreformfrågan är en mycket intressant diskussion och jag har för avsikt att återkomma till den närmare och ge mera av den frisinnade gruppens input i den frågan när vi kommer till kansliavdelningen, där den finns med som en del av det arbetet. Men jag kan säga så pass mycket att när vi pratar t.ex. närdemokrati så känns det på det sättet i dag när man hör mycket av diskussionerna som finns ute i kommunerna att närdemokratin är ganska kraftigt kringskuren just utgående från att kräftgången i ekonomin är så pass allvarlig att man inte egentligen har någon självbestämmanderätt överhuvudtaget där utan man får snällt se till att använda de resurser man har till att uppfylla det som står i lagen och sedan finns det inte så mycket mera. Då tycker jag, ur min synvinkel sett, att det inte längre är fråga om närdemokrati utan det kan vi skapa genom att skapa mera livskraftiga kommuner som har en möjlighet att faktiskt göra annat än det som finns sagt i lagar och förordningar.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! Jag tackar för det svaret så här långt och väntar med spänning på de inlägg som kommer senare i debatten. Vi vill gärna ha en diskussion just kring den, som vi tycker, kanske viktigaste frågan för Åland just nu. Vi väntar på mera.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! Jag delar ltl Torbjörn Eliassons uppfattning att detta är en viktig fråga och som säkerligen kommer att diskuteras väldigt mycket. Jag ber att få återkomma i detalj. På 10 minuter hinner man inte så mycket mera än att göra en snabb genomgång över hur läget ser ut i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja tacka för ett intressant anförande. Jag tar fasta på det som vtm Johan Ehn sade beträffande kommunreformen: ”Dagens struktur är inte tillräckligt effektiv.” Jag har tittat i statistikboken för kommunernas driftskostnader och intäkter för socialväsendet. Nettokostnaden för Brändö år 2004 var 1.715, för Mariehamn var den 1.915. Samtliga skärgårdskommuner som är små, både till befolkning och geografiskt, har en lägre nettodriftskostnad än vad Mariehamns stad har. Tittar man alltså bara på den biten så tror jag inte att en kommunsammanslagning kommer att gynna det på något vis. När det gäller vtm Johan Ehns tankegångar kring kommunförbunden vill jag säga att jag delar dem; kommunförbunden är en förlegad form och där måste det till strukturella förändringar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag säger inte att det finns en automatik i att större enheter blir effektivare, men det jag vill påstå med mitt anförande är att förutsättningar finns att skapa effektivitet, enheter som är större och som kan utnyttja sina resurser på ett maximalt sätt. För Mariehamns del tror jag inte att det i första hand beror på den effektivitet som man har valt att lägga på saker och ting utan man har valt att lägga sig på en, som jag anser det, litet väl hög nivå i förhållande till de krav som lagar och förordningar ställer och därmed har man skapat sig en kostnad som är orimligt hög. Skulle man kunna använda sig av de resurser som vi i dagsläget har i Mariehamn för tjänsteproduktion också för övriga tror jag att vi skulle kunna sänka kostnaderna gemensamt – alla skulle vinna på det.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn säger att effektivitet skapas inte automatiskt genom större enheter. Det är sant och det vill jag också understöda. Samtidigt måste vi försöka komma ihåg att i landskapet Åland finns 6 stycken skärgårdskommuner. Vårt insulära läge gör att vi inte har möjligheter att skapa större enheter, det är fullständigt omöjligt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Den situation vi har på Åland är att vi lever väldigt mycket utspritt och det leder till att närheten för själva tjänsteproduktionen måste finnas kvar. Men det som vi kan hitta möjligheter till samarbete kring och där vi kan slå samman saker och ting gäller den övergripande ledningen av dem. I dag har vi 16 kommunkanslier med 16 kommundirektörer/kommunsekreterare som i sin tur tar en del av kostnaden. Jag vet att man kan vifta undan med att säga att det är bara ungefär 10 procent av kostnaden, men 10 procent är ändå pengar som kunde användas i stället för att sköta tjänsteproduktionen. Det är också på det sättet att visst kan vi lösa saker och ting genom att föra till mera pengar, men det blir liksom att halta i det resonemang som vi har haft här i övrigt genom att vi säger att expansionen i offentlig sektor i dag är för stor. En överföring av mera pengar till kommunerna från landskapet skulle bidra till ännu större expansion.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Frisinnad Samverkan och Obunden Samling står nära varandra i många frågor . Vi har hört de olika regeringspartierna redogöra för sin politik. Nu kan vi börja skönja olikheter. Det är egentligen en oerhörd prestation att ni har lyckats få en gemensam budget. Det är ganska mycket spretigt åt alla håll. Ni verkar inte ha en gemensam syn i många viktiga frågor. Frågan är om man har diskuterat budgeten också inom partierna. Kommer den frisinnade gruppen i lagtinget att vara lyhörd för sin partiordförande vad gäller att minska utgifter i budgeten, privatisering, utförsäljning av fastigheter och skogsområden eller är detta enbart oppositionens ansvar?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Att olikheter finns i en landskapsregering bestående av socialdemokrater, frisinnade och centern är en självklarhet. Den budgetprocess vi nu har haft är en process där vi har försökt diskutera oss fram till minsta gemensamma nämnare. Vi har alla tre partier försökt ta vårt ansvar, vår del av ansvaret i den här frågan för att kunna regera Åland vidare. Det är klart att om jag fick sitta i en helblå frisinnad landskapsregering så hade budgeten sett helt annorlunda ut. Men som ltl Gun-Mari Lindholm mycket väl vet har vi ett parlamentariskt system där vi skall bilda en regering som skall leda Åland framåt under fyra års tid. Nu har vi ett år kvar av den fyraårsperioden, sedan är det upp till väljarna att säga om det här har varit bra eller icke och efter det får vi bilda nya majoriteter som får styra åt ett eller annat håll.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag tycker också att det är viktigt, åtminstone för den här gruppen, att man för en sak- och resultatpolitik. Det hjälper inte människor som är berörda av våra beslut att vi håller en massa bankettal här – säkert för någon av våra anhängares öron – men det är fråga om resultatet. Det är det som jag är ute efter: hur man kommer att göra i praktiken, konkret, när vi kommer till de olika omröstningarna som vi kommer att göra. Alla säger sig ha tagit del av de olika finansmotionerna från oppositionen och så för man fram sin egen politik, men det är de konkreta besluten som räknas. Vilken politik vill man föra? Vi har sett näringsansvariga Strand har gått ut i tidningen och fått fram sin egen politik. Kommer nu den frisinnade gruppen att vara lyhörd för sin partiordförande eller inte?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Mycket av det som vicelantrådet Jörgen Strand, tillika partiordförande, framförde i den intervju som fanns i tidningen Åland för inte så länge sedan återfanns också i det anförande som jag nu hade. Båda av oss har strävat till att se längre fram i tiden än bara ett budgetår. Vi beskriver vilken politik vi vill föra framåt, vi beskriver vilken politik vi skulle ha fört om vi hade haft en hundraprocentigt egen majoritet. Nu har vi gemensamt med de övriga regeringspartierna lagt en budget. Den står den frisinnade gruppen bakom. Annars vore det mycket konstigt av oss att börja å ena sidan hänga med i en landskapsregering, å andra sidan inte ställa sig bakom den när det gäller att fatta besluten. Däremot har vi visioner för framtiden hur vi vill sköta politiken, och det har vi fått igenom en del av i den här budgeten, som jag också beskrev.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn pekar i sitt anförande på nödvändigheten av strukturella förändringar. Det är mycket viktigt i sammanhanget att strukturella förändringar bygger på faktaunderlag. Det finns en politisk konsensus att tag i utmaningar och stora frågor. T.ex. sophanteringen, gymnasialstadiet och nu kommunreformen. Det är ett renodlat politiskt bekymmer att anslaget, tonen till ålänningarna, har blivit så sned, har gått så fel. Färska exempel på det är  sophanteringen och Mise, Struktur-07, så jag skulle be landskapsregeringen att fundera noga hur man uttalar sig när man pratar om kommunreformen. Där har landskapsregeringen och majoriteten ett stort ansvar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag försökte beskriva delar av vad den frisinnade gruppen har uppfattat gällande kommunstrukturen i det här fallet. De övriga bitarna berörde jag inte i mitt anförande. Vad gäller kommunstrukturdiskussionen kan jag säga på det sättet att när vi diskuterar ute bland människor så finns det, som vi har sett det i alla fall, en klar beställning till oss politiker att någonting måste göras åt kommunstrukturen. Som den är i dag fungerar den inte; vi måste komma till förändringar och vi tycker åtminstone att vi är lyhörda för vad de som ligger nära oss och har åsikter som ligger i linje med våra grundsyner lyfter fram i de diskussioner som vi för med dem. Vi försöker alltid att ha ett öra ut mot ålänningarna och föra diskussionen på det sättet. Jag vet inte vad ltl Katrin Sjögren i övrigt hade för syfte med sin replik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Talman!

Vi ålänningar lever i den bästa av världar i de bästa av tider. Det åländska näringslivet har ångan uppe och arbetslöshetsgraden är i det närmaste obefintlig. Ålänningarna mår i huvudsak bra och är ett lyckligt folk som lever länge. Landskapskassan fylls med flitpeng och PAF-medel. Man kunde sluta så här, med av tummarna utspända hängsel och belåten min. Men det gör jag inte. Vi har en rad utmaningar framför oss, det finns ett ständigt behov av ”uppkavlaga” ärmar och att spotta i nävarna och fortsätta med det hårda arbetet. Med anledning av landskapsregeringens förslag till budget för 2007 är det några saker jag vill uppmärksamma.

 

Talman!

Landskapsregeringens ledamöter – självstyrelsens ministrar, har en hög lön därför att de bär ett stort ansvar. Den kanske allra viktigaste delen av det ansvaret är att hålla reda på pengarna och idka ekonomistyrning. Att prioritera och reformera. I klartext; att se till att resurserna används på ett klokt sätt och räcker till. I förslaget till budget avslöjas tydligt att det är en uppgift man inte tagit på vidare stort allvar. Med undantag för en avdelning, vicelantrådet Strands näringsavdelning, så släpper man tyglarna och låter budgetutvecklingen rusa fritt. Detta är alarmerande. Att stå på hejdarna är inget man är vidare bra på. Den erkänt hårdförde finske finansministern Niinistö sade en gång att ”den viktigaste egenskapen för en finansminister är att kunna säga nej”. Den egenskapen verkar saknas hos den åländske finansministern. För att kunna säga ja till nya saker behöver man också kunna säga nej till annat.

 

Att låta konsumtionsutgifterna öka med så mycket som 4,6 procent är inte bra, allt över 2 procent måste anses vara ett misslyckande. De extra 2,6 procent - enheterna av ökningen i budgetomslutningen innebär 4 miljoner euro vilket är summan man kunde sparat på driften med bättre styrning. Att dessutom samtidigt ha en investeringsnivå som ökar med 30 procent kan helt enkelt inte anses rimligt. Det förefaller som om regeringen tappat greppet över ekonomistyrningen, alternativt försöker reparera ett något skamfilat rykte hos väljarkåren inför valåret, eller i värsta fall - en kombination av båda.

 

Den nu sittande regeringen har verkligen inte haft någon enkel resa och har, lite otippat rentav, klantat till de onormalt många gånger – skandalerna och affärerna har duggat tätt och förtroendet för regeringen och för hela det politiska etablissemanget har fått sig en allvarlig törn.

 

Talman!

Detta är ingen trevlig situation med tanke på den regering som komma skall och reda upp detta med högst troligen betydligt mindre intäkter och krav från folket att politiken skall börja fungera på ett förtroendeingivande sätt. En bakom liggande orsak till detta är troligtvis bristen på övergripande politiskt ledarskap inom landskapsregeringen och den instabilitet som rått sedan en tid tillbaka med många regeringar på kort tid där ministrarna inte hunnit sätta sig in i verksamheten och fått den behövliga överblicken för att kunna prioritera. En annan sak som oroar är bristen på parlamentariskt samspel, jag har noterat att regeringspartiernas lagtingsledamöter inte verkar ha läst budgeten innan den avgetts till lagtinget och det har t.o.m. kommit en motion från den socialdemokratiska gruppen, en riktig magsugare som riktar sig direkt mot den socialdemokratiske finansministern Wiklöf och ungsdomsministern Gunell, detta är inget gott tecken, men tyvärr i linje med vad vi sett tidigare. Också detta problem landar på lantrådets bord som har det yttersta ansvaret för att regeringens politik är förankrad i lagtinget.

 

Talman!

Vi anser att man nu måste försöka återfå kontrollen över budgetutvecklingen och vända trenden genom att göra behövliga strukturella förändringar i enlighet med den inriktning som partierna var i stort sett överens om i valet 2003. Man bör också få stabilitet och ordning och reda i förvaltningen. Vi tror det vore klokt att tillsätta någon slags oberoende förtroendekommission som skulle titta över situationen och komma med förslag på hur man kunde städa upp i stugan.

 

Att slopa rambudgetsinstrumentet är inget bra förslag, istället bör det utvecklas för att finna sin roll och bidra till bättre ekonomistyrning. Det är just brist på tydliga fastslagna ramar som gör att utvecklingen rusar på detta sätt. När hästarna en gång har satt i väg i sken är det svårt att försöka styra upp dem.

 

Talman!

Trots den till denna del hopplösa situationen så tror vi på framtiden. Vi tror på ålänningarnas förmåga att välja bättre representanter och att vi skall komma upp på banan igen, reda upp och skapa förtroende bland Ålands folk att utveckla självstyrelsen. Vi hör till dem som i dragkampen om självstyrelsens utveckling står på den sida som drar hemåt. Vi vill se en spänd lina och att vi får fler verktyg i verktygsboxen att skapa framtid med. Samtidigt ser vi stort reparationsbehov på den befintliga självstyrelsen; vi kan göra mycket mer innanför dagens behörighet samtidigt som vi måste visa att vi kan ta ett större ansvar. Det visar man inte direkt med detta budgetförslag, tyvärr. Det är viktigt att komma vidare med beskattningsövertagandet, att förmå styvmodern att låta oss flytta lite mer hemifrån och ta större ansvar. Vi bör också börja tänka på vad vi ska göra med de nya verktygen, en skattepolitisk strategi behöver tas fram och förvaltning och politiker behöver börja fundera på en annan verklighet där man har verkligt ansvar för både intäkter och utgifter.

 

Talman!

Till sist lite näringspolitik. Det är glädjande att se några ljusstrimmor i det mörka rummet för den åländska sjöfarten även om mycket ännu återstår för att man skall kunna säga att sjöfarten lever under de bästa förutsättningarna. Det enträgna arbetet med att förbättra förutsättningarna måste oförtrutet fortsätta för denna för Åland än så länge överlägset viktigaste näring. I ett hav som nu fått en strand till, finns stora möjligheter att utveckla nya vägar. Vi hoppas att det trots att näringen lidit hårt under en njugg regim – finländsk sjöfartpolitik – finns framtidstro och möjligheter.

 

Talman!

En annan positiv utveckling inom näringslivet är IT-näringens tillväxt. De närmsta dagarna kommer det flera positiva nyheter om storaffärer och näringen börjar bli verkligt betydelsefull. När man inom politiken får utbrista ”vad var det jag sa!” så är det ofta i negativa termer men när det gäller mina uttalande för sex år sedan om IT-näringens framtid så är det positiva ordalag jag kan utbrista det.

 

Det jag sade kritiserades då men nu visar det sig att jag hade rätt och t.o.m. var försiktig i mina prognostiseringar, vilket man nu kan se med facit i hand. I branschen finns ett antal starkt lysande stjärnor och många små kometer som har stor möjlighet att växa till sig. Denna utveckling är mycket positiv och jag tror vi bara sett början av utvecklingen. Jag vill tacka de företagsledare och entreprenörer som trodde på denna utveckling och såg till att ta tillvara möjligheterna. Också de, företrädesvis unga människor, som utbildat sig och blivit s.k. IT-knegare och därmed utgör kärnan i branschen förtjänar uppskattning.

 

På tal om de unga så finns det, som jag upplever det, en stor utmaning de närmaste 10 åren inom det åländska näringslivet som samlat kan benämnas generationsväxling. En ung generation skall ta över efter 70-talisterna skall ta över efter 40-talisterna. Alla typer av företag brottas med samma sak, att en yngre generation behöver ta över. Det finns mycket kapital på Åland, särskilt efter att AB Chips sålts. Att få dessa pengar att vilja arbeta på Åland och bidra till att skapa framtidens företag är en stor utmaning. Frågan är också hur det ska ske, ska vi tro att vi kan uppfinna nya hjul eller kanske vi ska förvärva andras hjul och utveckla dem. Tillsammans med det åländska näringslivet borde självstyrelsen ta fram en globaliseringsstrategi där vi sätter fingret på de möjligheter åländskt näringsliv har i globaliserings tidevarv och hur självstyrelsen kan hjälpa till. Globalisering är något nytt för de flesta men för ålänningarna är det något som funnits i seklen redan genom sjöfarten. Nu gäller det att sätta i nästa växel i den utvecklingen.

 

Talman!

Att ersätta den generation duktiga företagsledare som snart pensioneras är ingen lätt uppgift men - finns det en vilja så finns det en väg. Frågan är vad självstyrelsens roll är i detta arbete, den frågan finns det anledning av fundera på.

 

Talman! Jag stannar här och återkommer tillsammans med mina kollegor Lindholm och Karlström till de sakfrågor som vi fört fram i våra 31 finansmotioner, där vi föreslår en rad reformer, både mindre och större. Vi förefaller också vara ensamma om att föreslå konkreta inbesparingar för att finansiera våra reformer och det är vår förhoppning att finansutskottet skall överväga dessa mycket noggrant för att om möjligt strama upp budgeten en aning.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman antyder att landskapsregeringen inte har kontroll över utgifterna och att man i ett antal finansmotioner kommer att komma med förslag på inbesparingar. Det låter inte riktigt sanningsenligt; det finns nämligen en finansmotion som berör den fordonsrelaterade aktivitetsparken.  Det är inte bara en diskussion om budgetåret 2007 utan också en antydning för 2008. Under 2007 önskar man dels att man skall få ett projekteringsanslag och sedan antyder man också att landskapsregeringen bör föra en dialog med aktörerna bakom projektet för att 2008 uppta anslag för investeringsstöd. Det här projektet har ltl Danne Sundman hela tiden sagt att skall finansieras med privata pengar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller våra motioner både gasar och bromsar vi. I den här situationen ser vi det som nödvändigt att bromsa mer än vad vi gasar. När jag pratar om bromsa och gasa kom jag in på den fordonsrelaterade aktivitetsparken, som jag verkligen hoppas att fortsättningsvis har ett starkt stöd också i den socialdemokratiska gruppen. Det stämmer precis som deras gruppledare ltl Christian Beijar säger att anläggningen bör finansieras till allra största delen med privata medel. Det har alltid varit målet med den satsningen – jämfört med många andra som aldrig kommer i åtanke än med hundraprocentiga samhällsstöd. Det hoppas jag verkligen att den här anläggningen inte behöver utsättas för.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman säger att parken behöver stödas till största delen av privata medel. Jag har tydligen blivit missförstådd, för det är alldeles tydligt så att den fordonsrelaterade anläggningen är på väg att till största delen finansieras med offentliga medel – det är motionens andemning. Och det talar emot ltl Danne Sundmans tidigare diskussion om att den skall finansieras med privata medel.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Då läser nog ltl Christian Beijar den motionen som en viss potentat läser bibeln. Inte handlar det om det utan det handlar om stöd och att man hjälper till i ena ändan som man har gjort med många investeringar, men det skall i grunden göras i privat regi, skall vi åtminstone hoppas; eftersom det finns mycket pengar i det åländska samhället att satsa i projekt som ger nytta för Åland så ställer vi vår förhoppning till att så kan ske. Man kan ändå föra en dialog och en diskussion om att kunna förbättra förutsättningarna för anläggningen, som också har en del samhällsnyttig verksamhet i sig som helt sunt borde finansieras med landskapsmedel. Jag hoppas verkligen, som sagt, att socialdemokraterna fortsättningsvis stöder anläggningen som man har gjort tidigare. Man sade i valet 2003 att den bör förverkligas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman startar sitt anförande med att förklara hur vi har det på Åland. Det är egentligen bara positivt han har att säga, men i nästa andetag konstaterade han att det här har i varje fall landskapsregeringen och regeringspartierna inget som helst att göra med. Det är ganska märkligt. I andra länder torde det vara på ett annorlunda sätt. Så pratade han om ekonomin och jämförde med hästar som är i sken osv., konsumtionsutgifterna stiger med 4 procent. Då skulle jag vilja veta vad ltl Danne Sundman vill plocka bort just på konsumtionsutgiftssidan – det kan vara intressant att höra!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Inte sade jag att landskapsregeringen ingenting har med det här att göra utan jag kritiserade bara deras förmåga att hålla i ekonomistyrningen. Det är just det som brister när det på moment efter moment späds på långt över den kostnadsutveckling som man kunde tänka sig att skulle vara förnuftig utgående från de verkliga kostnadsökningarna. Det finns bland våra motioner en rad inbesparingar både drift och investeringar. Man måste inse att det är landskapsregeringens huvudsakliga ansvar att ha sådan kontroll på sin butik att man kan föreslå de strukturella förändringar som behövs för att också kunna satsa. Jag är inte heller emot att vi utvecklar nya verksamheter och utvecklar välfärden, det skall man komma ihåg, jag är inte någon som bara vill spara, men för att kunna göra det måste man tar bort någonting annat. Här påstår jag i likhet med vicelantrådet Jörgen Strand, som i det här fallet har mycket kloka uppfattningar, att man borde ha varit stramare. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman säger att ni inom ett parti både bromsar och gasar. Naturligtvis kan man ha olika uppfattningar om när man skall bromsa, när man skall gasa. Därför skulle det vara så intressant att få svar på den fråga som jag ställde i min förra replik, dvs. när det gäller konsumtionsutgifterna: ta några stora viktiga bitar där man skall skära ner! Vad är prioriteten?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

De 31 finansmotioner som vi har lämnat in har delats ut på lagtingsledamöternas bord och det finns många exempel där, bl.a. landskapets fastighetsförvaltning där vi upplever ett enormt slöseri med resurser. Dels står fastigheter tomma, kostar i drift och förfaller jämfört med om man skulle sälja dem och någon privat skulle kunna ha en verksamhet i dem osv. Det finns många sådana projekt som har pågått tidigare, men, som jag sade i mitt anförande faller det på centerns bord att det har varit en sådan instabilitet i regerandet och detta gör att sådana här projekt inte går vidare utan de måste startas om varje gång det kommer en ny regering. Det är mycket tråkigt för det har gjorts stora insatser av många ledamöter och utredare under tiden. Men om man varje år måste börja på nytt för att Roger Nordlund skall få ha sin lantrådspost kvar så blir det så att projekten startar på nytt och man får ingen kontinuitet, man får i stället instabilitet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Ltl Danne Sundman menar att min finansmotion om att komplettera de allmänna motiveringarna gällande den höga arbetslösheten är en känga mot de socialdemokratiska ministrarna. Det anser inte jag. De fakta som har framkommit om den alarmerande höga ungdomsarbetslösheten har framkommit efter att budgeten har antagits av landskapsregeringen. Min motion tar fasta på att man skall snabbt vidta åtgärder för att slussa in ungdomar i jobb eller utbildning. Motionen är, som jag ser det, ingen kritik av landskapsregeringen, men den kompletterar en annars god budgetframställning. Anser då ltl Danne Sundman att den här frågan borde nonchaleras eller är det en viktig fråga även för de obundna?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är en mycket viktig fråga för oss obundna och därför var vi också aktiva i replikskiftena angående den frågeställningen. När det gäller frågan om att man har lämnat in en finansmotion är det märkligt till den delen att man har dessa två poster i regeringen som är helt avgörande, åtminstone finansministerposten, för den ekonomiska politiken. Ändå måste man motionera om en ändrad politik fast man har möjlighet att komma med tilläggsbudget, man har möjlighet att i finansutskottet med majoritet ändra i budgeten. Det finns ingen anledning för ett regeringsparti att komma med en motion. Vi i oppositionen kommer med finansmotioner därför att vi inte tillhör majoriteten och vi har inte ministrarna. Många frågor har förstås uppdagats där regeringen förefaller vara mer oenig än vad vi faktiskt trodde.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Herr talman!

Jag har min fulla rätt att som lagtingsledamot också lämna in finansmotioner; det är inte enbart förunnat oppositionsledamöter. Som jag sade tidigare är det information som har framkommit efter att budgeten har lagts. Jag tycker att det här är en så pass angelägen fråga att den borde kunna omfattas av hela lagtinget utan att man på det här sättet försöker slå in några kilar mellan vår lagtingsgrupp och ministrarna eller mellan regeringspartierna. Den här frågan tycker jag att är allvarligare än så.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Visst är frågan allvarlig och jag tycker att den är så pass allvarlig att i stället för att försöka få billiga politiska poäng skulle man ha framfört det här i debatten och försökt få upp det i finansutskottets behandling så kanske man utan prestige kunde ha enats om det här i lagtinget. Nu blir det en, förstår jag, för regeringspartierna svårighet att hantera när ett av regeringspartierna har sluntit och lämnat in en motion, men vi skall ändå hoppas att den viktiga sakfrågan får en värdig behandling för vi håller med om att det är en otroligt viktig fråga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman talar på ett sätt så man vet inte riktigt om man skall ta det på allvar eller inte. Han säger att det är en regering bestående av fullt vettlösa ministrar helt i avsaknad av ledarskap och helt i avsaknad av ekonomiskt förnuft. Men då skulle jag vilja fråga: Vad är det för ekonomiskt förnuft att i dagsläget komma med ett förslag om en tunnel under Lemströms kanal? Kan ltl Danne Sundman förklara det?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Återigen så lyssnar man till mig som den där potentaten lyssnar till Skriften. Jag har inte kallat er för vettlösa – däremot någonting ditåt, inte vettlösa, kom ihåg det!  När det gäller tunneln under Lemströms kanal är det just en sådan satsning som man borde utreda. Jag har inte i dag grepp om investeringskostnaden, men varför jag reagerar på det är att bron över Lemströms kanal kostar över 100.000 euro per år bara i drift. Det är en väldigt stor slant och då borde man ersätta den kanske med en fast anslutning, en tunnel. Jag har fått idén när jag rört mig ute i Europa där man har gjort så här på många ställen, i städer och längs landsvägar som har sådana här svängbroar. Det är tydligen så att man har utvecklat teknik också där för att kunna göra det på ett billigt sätt. Då kanske man kunde komma undan med en lägre kostnad. Det kallas strukturell förändring; man kan säkert ha lite roligt åt det, men jag tror att det skulle bli ganska fint vid Lemströms kanal med en tunnel i stället för bron.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag tycker det är lite svårt att få trovärdighet om man påstår att landskapsregeringen inte kan hålla i tyglarna för ekonomin och sedan själv kommer med sådana här motioner som späder på budgeten rejält. Det är kanske mest ltl Danne Sundman av alla motioner man har tittat på som kommer med just utökade kostnader. Jag tycker att ltl Danne Sundmans utspel och hans prat om förtroende för regeringen har en helt tydlig koppling till den ÅSUB-undersökning om valsympatier som just har gjorts, där man ser att det är inte i alla fall de obundna som går framåt i siffrorna.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

När det gäller strukturella förändringar handlar det ofta om att investera bort driftskostnder. En tunnel till Föglö t.ex. kommer att kosta när den byggs, men på sikt kommer det att bli mycket billigare. Redan från första året beroende på hur man räknar är det billigare i drift och kapitalkostnader att ha en tunnel än att ha en färja. Det finns också många andra trafikpolitiska satsningar som på sikt blir billigare. Man måste tänka så att vi i goda åtminstone måste investera bort driftskostnader; det är inte så att det är kostnadsdrivande, utan på sikt blir det billigare. Om minister Gunell inte kan läsa finansmotionerna innantill så kanske jag  över en kopp kaffe med henne kan förklara vad jag menar med mina strukturella förändringar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Obunden Samling har talat i media och talar här i debatten i dag om att man har förslag på konkreta besparingar till skillnad från den slösaktiga regeringen. När jag tittade på de obundna motionerna så hittade jag en enda där det föreslogs att vi skall spara 100.000 euro på investeringarna i Natura-områden. Är det faktiskt så att jag har läst finansmotionerna så tokigt eller finns det fler konkreta besparingar som Obunden Samling föreslår?

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är uppenbarligen så att ltl Fredrik Lindqvist inte riktigt har hunnit läsa. Netto sparar vi 3,68 miljoner euro, brutto är det något mer, men vi gör också satsningar på pensionärstillägget osv. Vi har också några motioner som kan anses vara kostnadsdrivande, men samtidigt har vi sådana som på sikt, som nämndes tidigare, som förbilligare och de borde ungefär kvitta varandra. Utöver det säger vi att man borde ha gjort en djupdykning och kapat bort ungefär 2,6 procentenheter av kostnadsökningen på konsumtionsutgiften. Det skulle ge ungefär 4 miljoner. Ungefär i storleksordningen 8 miljoner euro tycker vi att man borde anstränga sig att ta bort och gärna mer också, men med enkla medel handlar det om 7-8 miljoner.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Osthyvelsbesparingar är definitivt inte konkret. Det är att göra det lätt för sig. Jag antar att jag har läst motionerna fel och det finns förmodligen fler motioner där det i klämmen finns belopp på konkreta förslag på inbesparingar, så vi kan väl ta en kopp kaffe och så tittar vi på förslagen till konkreta inbesparingar!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är kaffetider så det passar bra! Det finns en rad motioner där vi skär ner utgifter, men det finns också sådana, där vi t.o.m. är unika och föreslår ökade intäkter. Man skall också tänka på det, bl.a. inom landskapets fastighetsförvaltning tycker vi att man skall sälja flera fastigheter och till högst bjudande och inte till Saltviks kommun, som inte Saltviks kommun verkar vilja själv men man påtvingar dem en fastighet, så det är lite nytt grepp!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

I den allmänpolitiska delen av budgetdebatten tar jag enbart upp två frågor: självstyrelseutvecklingen och beskattningsrätten, någonting som lantrådet sade i sitt anförande att saknas och det är vi helt eniga om. Kansler Bertil Roslin blev världsberömd på hela Åland tack vare sin utredning där han påvisat den åländska självstyrelsens tillkortakommande i jämförelse med övriga autonomier i Europa. Han sade i sin presentation av utredningen: ”Det skall finnas en målsättning, en utvecklingsidé för att ett självstyrelsesystem skall fungera, inte stagnera. Det ligger i hela systemets natur”, uttryckte sig Roslin.

 

Jag vågar påstå att ÅF är ett av de få partier på Åland som har just en sådan målsättning. Efter att vi konstaterade att på över tio år så hade ingen utveckling av självstyrelsen skett, då började vi fundera på vad som kunde göras. Åland kan inte längre acceptera att alla framstötar  till rikssidan möts av nej, nej. Alla aftonskolor, alla möten som i bästa fall utmynnade i en nyutredning om vad som utreddes förra gången, var vad som uppnåddes, Ingenting hände, utvecklingen stod still.

 

Vi måste kunna utveckla autonomin i takt med omvärldens förändringstryck på det sätt tex.  Bertil Roslin pekar på.  Självstyrelsen hade kommit in i en återvändsgränd.

Då lade Ålands Framtid fast sin kurs. Åland bör sträva mot självständighet. Om vägen inte är framkomlig är det direkt dumt att inte försöka finna en ny väg.

 

Den pågående PAF-konflikten har igen påvisat den uppenbara brist på respekt för den Ålandska självstyrelsen som finska myndigheter har. Polisanmälan av lantrådet och kansliministern - som enbart baserat sitt agerande på den lag och rätt som tillförsäkrats Ålands folk genom en lag jämförbar med finsk grundlag - är ett övergrepp som för tankarna tillbaka till häktningen av Ålandsrörelsens ledare Julius Sundblom och Carl Björkman. Det är märkligt att inte den här parallellen har  dragits, men över 80 år senare är det fortfarande maktmissbruk som styr finska politikers hantering av Åland.

 

Herr talman!

Ålands Framtid är det enda parti som erbjuder ålänningarna ett alternativ. Vi föreslår bl.a. nu i vår skuggbudget att regeringen bör starta upp en tankesmedja med uppgift att utreda det åländska samhällets viktigaste framtidsfrågor, såsom utvecklingen av självstyrelsen, för- och nackdelar med åländsk självständighet jämfört med dagens självstyrelsesystem och vi föreslår också hur Ålands förhållande till EU kan förbättras, en allt större hämsko för det åländska samhället.

 

Ålands Framtid arbetar målmedvetet vidare med en vitbok om hur ett självständigt Åland kunde fungera. Vi har varit till autonomier, vi har varit till mikrostater som Liechtenstein  och San Marino för att få reda hur saker och ting fungerar. Vi arbetar energiskt vidare för att få ut så mycket kunskap som möjligt om vårt alternativ. Men vad gör de övriga partierna? Jag vet faktiskt inte, men förhoppningsvis berättar de.

 

Ålands Framtid framställdes i vår begynnelse av buskpropagandan som ett hot mot självstyrelsen. Verkligheten är den rakt motsatta. I stort sett alla förslag om utvecklande av självstyrelsen under den gångna perioden har kommit från Ålands Framtid och OB. De ålänningar som verkligen vill utveckla självstyrelsen, men inte vill gå hela vägen i mål har också de ett självklart val dvs. Ålands Framtid. Nu kanske någon tycker att det här inte alls går ihop, men det gör det. Låt mig förklara.!

 

Vi vet alla att det inte går att få någon självstyrelseutveckling av betydelse till stånd i Helsingfors mera. Det har vi facit på. Men det finns ett verkningsfullt instrument för att Finland skall inse, att det inte går att köra över Åland i det oändliga, det går inte bara att strunta i ålänningarna mera. Nu måste vi tyvärr ta ålänningarna på allvar och komma till mötes.

 

Och det instrumentet, herr talman, heter  igen Ålands Framtid. Ju större vi blir eller jag vill faktiskt säga ju  flera partier som kommer till insikt om att vi inte kan trampa vatten i det oändliga, ju starkare frågan om suveränitet för Åland reses, desto snarare måste också Finland komma Åland till mötes. Då går det inte längre med maktmedel att trycka ner oss ålänningar, och det tror jag att kan vara bra att tänka på.

 

Herr talman!

När vi talar om utvecklande av den åländska självbestämmande rätten är beskattningen en synnerligen central del. Om jag igen hänvisar till Bertil Roslin framhåller han att en fullvärdig autonomi måste ha full kontroll över både intäkter och utgifter.

 

Så har också övriga autonomier i Europa utom Åland. Färöarna fick beskattningsrätten redan 1935. för att då fullt ut kunna finansiera självstyrelsen själva. Något som för övrigt var ursprungstanken också i den första självstyrelselagen för Åland, men i stället för att ursprungstanken skulle hållas vid liv så har vi i stället tappat behörighet på beskattningens område. Åland är fortfarande ingen fullfärdig autonomi, vi spelar i B-laget när det gäller autonomiligan.

 

 Jag skall vända mig speciellt till socialdemokraterna som ofta för fram demokrati argumentet som något som är speciellt viktigt för just dem. Nämnde Roslin framhöll att demokratin inte fungerar fullt ut om ett självstyrt område inte har kontroll över både utgifter och intäkter. Ltm Wine minns säkert att Roslin vid sin presentation använde just Wine som exempel och sade att lika väl som du vill ha kontroll över dina utgifter vill du säkert ha kontroll över dina intäkter.

Inte är det desto mera komplicerat heller för ett samhälle, man måste ha kontroll över intäkter och utgifter.

 

 Dagens budgetförslag är det tydligaste exemplet på länge vad som händer när det inte finns en koppling mellan intäkter och utgifter. Ansvaret försvinner.

 

Den konstitutionella grunden för övertagandet av beskattningen kan enligt Roslin-utredningen sammanfattas i tre punkter:

 

1. Ursprungstanken från första början, dvs. att Åland skulle ha beskattningsrätten
2. Alla gamla autonomier i Europa har det, Åland har det inte.
3. Demokratiargumentet icke att förakta.

 

Ett omfattande utredningsmaterial  finns, som flera talare har varit inne på, för att kraftfullt driva frågan om övertagande av beskattningen vidare. Jag anser också att landskapsregeringen i brådskande ordning tar fram det underlag som krävs. Då menar jag inte bara tekniskt underlag utan också ett underlag som klart och tydligt kan visa för ålänningarna nyttan av att vi har ett skattesystem som är anpassat efter det näringsliv vi har här på Åland, vad vi kan göra med skatteinstrumentet som regionalpolitiskt instrument, som näringspolitiskt instrument, den typen av frågeställningar bör också komma fram i underlaget.

 

Det är faktiskt ett rent under att det hittills gott så bra som det gjort med en företagsbeskattning uppbyggd för en helt annan näringsstruktur än vad vi har här på Åland. Men om vi tittar framåt, om vi tittar på många näringar, så finns det tecken som pekar på att klarar vi oss längre utan beskattningsinstrumentet? Vi vet att det andra instrumentet – bidrag – bara mer och mer stryps åt från EU:s sida.

 

Vi tycker också att landskapsregeringen bör tillsätta den parlamentariska kommittén så forts som möjligt. Det är faktiskt två månader sedan landskapsregeringen begärde namn på representanter till en parlamentarisk kommitté. Vi har hört att det har övervägts förslag om att regeringspartierna skulle ha två representanter per parti, medan oppositionspartierna skulle ha bara ett per parti. Nå, det där stämmer säkert inte. Men vad är problemet att kunna skriva ner de namn som partierna har lämnat på ett papper – det kan inte ta två månader.

 

Till sist när det gäller beskattningen. I partiledardebatten var samtliga partier, utom liberalerna, eniga om att vi skulle ta över beskattningen, tyvärr i varierande grad, men jag vill ändå fråga: Vad bottnar liberalernas kollektiva rädsla i för att vi ålänningar skulle ha ett skattesystem anpassat för det samhälle som vi lever i?

 

När vi hade debatt om lagen om den kommunala rösträtten frågade vtm Viveka Eriksson mig vad jag var rädd för. Nå, ingen vill ju öppet erkänna att man är rädd, så jag hade faktiskt inget bra svar då! Men när jag tänkte på det efteråt kom jag underfund med att det är klart att jag var rädd för att det svenska språket ytterligare skulle försvagas. Men när det gäller beskattningen: Vad är liberalerna rädda för? Är man rädd för att man för all framtid skall vara i opposition eller har man inte tillit till den egna förmågan? Ltl Mats Perämaa, som är en klok karl, sade på partiledardebatten att liberalerna är beredda att jobba för beskattningen bara vi blir överbevisade, bara någon kan visa nyttan för oss. Samma sak har också liberalernas ordförande vtm Viveka Eriksson sagt tidigare i radiodebatter. Men jag tycker att ett parti som är berett att ta över regeringsmakten måste ha några egna mål med så här grundläggande frågor, inte bara vänta på att andra partier skall visa vägen. Så jag frågar till sist: Vad bottnar den bristande tilliten i när det gäller den åländska skattekraften, när det gäller den åländska entreprenörsandan? Vad bottnar liberalernas rädsla i?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det finns ingen rädsla hos vårt parti utan det finns snarare någonting som jag kallar för ett ansvarstagande. Man måste kunna veta vad som sker. Att bara diskutera verktyget beskattningsbehörighetsöverföring är endast en liten del av hela saken. Man måste diskutera: vad skall vi göra med verktyget? Vem skall vi beskatta och hur mycket? Skall vi ha ett skattesystem som är likadant som nu med progressiv skatt, skall vi ha platt skatt, skall vi beskatta någon hårdare, skall vi ge skattelättnader åt företagen? Allt detta vill vi diskutera och jag konstaterar att under diskussionen senaste torsdag, som Ålands Framtid förtjänstfullt ordnade om den här saken, där jag deltog, förde vi fram också innehållsdiskussionen, men inte kunde ltl Anders Eriksson heller ge något svar på den frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller svaret från vår sida på frågan: Vad vill vi göra om vi har beskattningsinstrumentet? Du kan använda det på samtliga politikområden, visst, du kan driva en väldigt bra miljöpolitik också via skatteinstrumentet, men när vi har jobbat med de här frågorna så vill vi sätta fokus på att stimulera det åländska näringslivet för att därigenom skapa tillväxt, därigenom behålla välfärden framöver. Har vi den fulla beskattningsrätten så är det klart att man kan förstöra ekonomin också med det, likaväl som man kan göra med det här instrumentet; det gäller att ha ansvar, men när vi står i det skede vi står nu, har vi tilltro till Åland, har vi tilltro till det åländska näringslivet eller har vi inte? Det är mycket det som det handlar om. Vi från vår sida har tilltro till den åländska förmågan. Vi inser att detta samhälle genererar så mycket pengar att vi skulle klara oss.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi har också tilltro till det åländska samhället och näringslivet och de facto genererar detta samhälle, detta näringsliv mycket pengar med det nuvarande systemet också. Det måste vi komma ihåg. Vi är inte i en krissituation där det är eländigt och besvärligt ute på gatan. Det är inte en sådan situation som vi diskuterar förändringar i, utan vi diskuterar det i en situation när vi har väldigt mycket pengar, när samhället blomstrar. Det kan man inte komma ifrån. Men det ansvarsfull är att vi – det sade jag senaste torsdag – deltar nu i diskussionen om hur vi skall använda beskattningsverktyget. Och om vi då kommer till insikt och tror att det är vad det samlade politiska livet och vad ålänningarna själva vill att vi skall genomföra och beskatta, om vi tror att det är bra, så kommer vi att driva frågorna vidare.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det är en sak som är viktig att ha klar för sig. Flera talare har sagt det, att när vi ser ut i det åländska samhället, vi har det ju så bra, säger många, och det är sant, vi har det bra, men det har vi på grund av företagssatsningar som gjordes i slutet av femtiotalet, sextiotalet. Färjindustrin, allt, byggdes upp då, Chips är bortsålt osv. Vad startas upp i dagens läge som kan ta över när inte dessa företag blomstrar mera? Det är det som vi borde titta på och det är därför det är så väldigt viktigt att vi har skatteinstrumentet för att stimulera på ett helt annat. Klumpsumman: jag finner ingen trygghet i att vi skall ha en samhällsekonomi som är uppbyggd på hur den finska statsekonomin går. Märk väl, det finns ingen koppling till det samhälle vi lever i och det måste vi ha om vi skall få utveckling och ansvar kvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson konstaterar att vi tyvärr spelar i B-laget i autonomiligan. Man kan väl ha vilken uppfattning man vill om den saken, men trots allt säger han i samma andetag att vi mår väldigt bra  här på Åland. Diskussionerna med ltl Anders Eriksson blir ofta väldigt hypotetiska eftersom han befinner sig på ett sådant plan att vi diskuterar eventuellt ouppnåeliga saker. Men det här anförandet tycker jag i varje fall mera var ett försvar för självstyrelsen, så kanske det i grund och botten är självstyrelsen som är det vi skall jobba vidare på, för instrumentet som vi har frågat efter hur man skall komma vidare i självstyrelsen, det fick vi nu reda på att är Ålands Framtid!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är glad för att det sistnämnda gick upp för ltl Torbjörn Eliasson! Det har inte varit riktigt klart tidigare. När vi pratar om detta med B-laget så när man granskar autonomier, bl.a. när det gjordes en forskarrapport tidigare placerades Åland i kategorin kulturautonomier, för det gick ut på att bevara vår kultur och vårt språk. I B-laget kulturautonomier, vad vi än vill kalla det för, har vi inte den ekonomiska rörelsefriheten som en fullvärdig autonomi behöver ha och det är det som är problemet. Varför vi mår bra i dag svarade jag redan på i ett tidigare replikskifte, men ltl Torbjörn Eliasson säger att jag resonerar på ett sådant plan att det är svårt att hänga med, och så kanske det kan vara, men jag tror att det är viktigt att åländska politiker tittar lite längre fram än till nästa val, som man gör i den här budgeten.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Jag vill fortsätta där jag slutade med instrumentet. Ltl Anders Eriksson säger att det är väldigt svårt att komma vidare i självstyrelsen. ”Vi stampar på stället” är ett uttryck som han använder många gånger. Men han säger att om vi inte kan komma vidare med självstyrelsen, då skall vi bli självtändiga och det är ju det instrumentet som vi alltid har frågat efter: Hur skall vi kunna bli självständiga om det är tufft att utveckla självstyrelsen? Var finns den nyckeln? – det skulle vara intressant att höra!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om att självstyrelsen stampar på stället upplevde jag att centern i sitt gruppanförande lite var inne på de tankarna; de tankar som Frisinnad Samverkans gruppanförande hade när det gäller självstyrelsens ”trampande på stället” var nästan samstämmigt med det som jag sade. Det jag ville peka på var att ju starkare frågan om suveränitet reses på Åland desto mer – jag är helt övertygad om det – ser man i Helsingfors att nu går det faktiskt inte att sitta och försöka fördröja självstyrelseutvecklingen genom att skicka hem lantrådet och vicelantrådet igen och säga att vi tar två år till och så utreder vi den här frågan! Jag tror faktiskt att det kommer att börja hända saker och ting. Det är min tro. Men jag tror eventuellt att ltl Torbjörn Eliasson har en annan tro.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

För det första kommer jag aldrig att acceptera ltl Anders Erikssons samtalston när det gäller Åland och riket där han hela tiden framställer riket som den onde och Åland som den gode. Vi socialdemokrater vill verka för förtroendefulla relationer mellan myndigheter på Åland och i riket. Kontakterna skall vara sakliga och fria från nationalistiska övertoner. Allt sedan 1995, i samband med den parlamentariska Lundberg-kommittén, angavs en viss inriktning på vilka skatter vi eventuellt skulle kunna komma vidare med.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det verkar som om kollegan ltl Christian Beijar har sett någon gammal västernfilm när han pratar om den onde och den gode. Jag har inte använt den typen av uttryck i mitt anförande, så det måste han ha fått någon annanstans ifrån. När det gäller frågan om förtroendefulla kontakter kan det så vara om man anser att förtroendefulla kontakter är att det alltid är den största som bestämmer, för så har situationen varit hittills. Kan ltl Christian Beijar peka på ett exempel som lett till resultat under de senaste tio åren på framstötar  från åländsk sida, när det gäller att utveckla självstyrelsen, på beskattningsområdet eller välj område själv?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

När det gäller att arbeta med relationer är det alltid fråga om en process och då gäller det att verkligen utgå från att man skall kunna arbeta på förtroende. Jag tänkte fortsätta där jag slutade min förra replik. När det gäller frågan om beskattningen var det dels fråga om den parlamentariska Lundberg-kommittén och efter det har det gjorts en mängd utredningar och nu kommer också den parlamentariska skattekommittén att tillsättas, så jag tycker att hela processen är igång och socialdemokraterna är också med på kärran och sedan får vi se vilket resultatet är. Det viktiga för oss är naturligtvis att vi måste bibehålla den trygghet för den åländska befolkningen som vi för närvarande har.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att detta med trygghet är viktigt för oss alla: om ltl Christian Beijar tror att man från Ålands Framtids sida, bara man får ta över skatterna, oavsett om man vet att det går åt pepparn eller inte, tar de säkert över dem, så har han fel. Vi är precis lika måna om att de som sympatiserar med Ålands Framtid som med socialdemokraterna skall känna sig minst lika trygga i det åländska samhället. Trygghet är viktigt, oavsett vilken ideologi, oavsett vilket parti man röstar på. Däremot anser vi att det är tryggare att vi själva kan ha kontroll över hela samhällssektorn, över hela den åländska samhällsekonomin i stället för att bara förlita oss på att Finland går bra. Det tycker vi att är väldigt otryggt, och det där ser vi synbarligen olika på och kanske det vi kan återkomma till och diskutera mera i detalj.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson nämnde mitt och då tyckte jag att det är väl dags att jag begär en replik också. Det jag undrar över i ltl Anders Eriksson anförande är om han försöker få fram att socialdemokraterna är med och bromsar Ålands självstyrelse eller skattebehörigheten när han börjar prata om demokrati och riktar sig till. Det blev lite  suddigt. Min fråga till ltl Anders Eriksson är också: Hur skall vi gå vidare? Vi är här, vi har Roslin-utredningen, som var jättebra, vi har Slotte-utredningen, vi har en otroligt kunnig finansminister, vi har mycket förutsättningar för att se på detta nu. Då kan man också börja se på hur vi skall göra, men vi skall inte bara rusa iväg och så blir man blind och så blir det fortkörning av hela köret! Vi måste se på vad vi kan göra. Vi kan inte riskera andras pengar hur mycket som helst, vi måste ta det här och titta på det. Det är inte poker vi sitter och spelar just nu utan det är ålänningarnas framtid. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är ålänningarnas framtid! Jag tycker att det är ett bra uttryck. Ltl Göte Winé fick hedersomnämnande av Roslin vid presentationen och jag frågar: Tycker du att det är bra att du har kontroll över dina utgifter likaväl som över dina intäkter? Tycker du att det är bra att man också kan ha samma system här? På den direkta frågan hur vi skall gå vidare vill jag svara att det kan inte ta två månader att skriva ner sju namn på ett papper, de här frågorna måste lite gå framåt. Det ligger faktiskt på landskapsregeringen att man tar en oerhörd tid på sig med små struntsaker. Mitt förslag är att man i snabb takt tar fram ett underlag, precis på det sätt som jag sade i mitt anförande, där vi ser både nyttan och de tekniska möjligheterna och sedan går vi vidare med en lagmotion till Finlands riksdag. Kan ltl Göte Winé tänka sig att stödja det?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Om jag börjar med den första frågan som ltl Anders Eriksson ställde mig: Vad är det jag vill? Vad vill jag ha? Jag vill först och främst ha en trygghet för ålänningarna och hur vi kommer vidare där, det måste vi titta på hur vi går vidare och vad vi gör. Vi måste göra det genom en dialog med riket. Fortsättningsvis är det så att det går inte att ställa sig i skogen och ropa och  hoppas på ett svar utan kommer vi dit, för en dialog, så kommer det framåt även om det kanske går lite sakta. Trots allt nämnde lantrådet i sitt anförande om att bl.a. han och talmannen hade varit och börjat ställa krav på Ålands självstyrelse och vill gå vidare, så inte är det någon som strävar bakåt eller någonting sådant som ltl Anders Eriksson försöker få det att låta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Tittar vi bakåt – det skall ha hänt någonting revolutionerande på sistone då – så inte har socialdemokraterna varit riktigt den största murbräckan när det gäller att utveckla självstyrelsen. Vi skall titta framåt, säger ltl Göte Winé, ja, det låter bra, då vet vi att vi har en ändring att förvänta oss från socialdemokraterna! Men jag vill understryka att tryggheten är precis lika viktig för oss som för socialdemokraterna. Ltl Göte Winé ville inte svara på frågan, men likaväl som jag skulle känna mig väldigt otrygg om det är min granne, vara vem det må, som har kontroll över mina intäkter, jag har det inte själv utan enbart över utgifterna, lika orolig är jag också för det åländska samhället när vi inte har kontroll på någonting så viktigt som intäkterna. Till sist, ltl Göte Winé, skall man ha en dialog, det är bra, det är önskvärt, men då måste det också vara någon som lyssnar!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson tog upp ett självständighetstal i början av sitt anförande i den allmänna debatten i vår budgetdiskussion. Vad jag förstod så redan i våras lovade ltl Anders Eriksson att det skall komma en ekonomisk vitbok om hur ett ekonomiskt självständigt Åland som stat skall klara sig och jag har en spänd förväntan på vitboken. Jag har förstått att man jobbar hårt med vitböcker inom Ålands Framtid, och det här är en av dem. Jag har förstått att självstyrelsen är egentligen inte slutmålet för Ålands Framtid utan en avveckling av självstyrelsen och det är ett självständigt Åland man pratar om. När det gäller beskattningsrätten osv. är vi inom socialdemokraterna fortfarande för och vill skattevägen finansiera vår välfärd. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller den konkreta frågan om Ålands Framtids vitbok jobbar vi vidare och, som jag sade i våras, kommer den att komma under detta vinterhalvår. Och om ltl Lagerberg är minnesgod så kommer han ihåg att det var precis det jag sade. Ja, vad säger man om det övriga! Det finns inget motsatsförhållande mellan fullt utvecklad självstyrelse och självständighet. Samtliga partier, inklusive socialdemokraterna, sade ju att man vill utveckla självstyrelsen fullt ut. När man har en fullt utvecklad självstyrelse, var står man då? Jo, man står på tröskeln till självständighet. Varför inte då ta det sista steget för det finns också oanade möjligheter med en helt självständig konstitution. Men, märk väl, ltl Lagerberg, det viktiga för oss är att det åländska självbestämmandet utvecklas så mycket som möjligt.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson pratar träget om självstyrelsen, men jag har förstått att slutmålet för Ålands Framtid inte är självstyrelse utan självständighet. Det är bara ett mål till självständighet, man vill avveckla självstyrelsen. Vill Ålands Framtid avveckla självstyrelsen i framtiden och inrätta en självständig stat eller inte?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det torde inte vara någon revolutionerande nyhet som ltl Lagerberg har kommit fram till att Ålands Framtid har som slutmål att Åland skall bli självständigt. Det trodde jag faktiskt var relativt klart redan vid det här laget. Det jag försökte säga i mitt anförande är: Vad har hänt när det gäller självstyrelseutvecklingen på sistone? Egentligen ingenting! Vi har kommit in i en självstyrelsens återvändsgränd och då har vi börjat fundera på en alternativ väg. Så till frågan av ltl Lagerberg om ltl Anders Eriksson vill avveckla självstyrelsen. Nej, det vill jag definitivt inte! Jag vill utveckla den fullt ut i mål.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson för ofta en retorik där de som inte är med på självständighetståget inte har tilltro till vare sig ålänningarna eller det åländska näringslivet. Om jag har förstått saken är rätt är det på det viset att det finns stora delar av det åländska näringslivet som är ytterst skeptiska till övertagande av hela beskattningen. Det finns en stor enighet att ta över den indirekta beskattningen, och det resonemanget är intressant och viktigt och vi skall fortsätta att fundera på vad man kan göra för det åländska näringslivet. Det finns också en annan aspekt i hela den här frågan och det tror jag är symbolfrågan. För liberalerna, som finns på ena kanten, handlar det om att vara pragmatisk och praktisk. För Ålands Framtid handlar det i mångt och mycket också om en renodlad symbolfråga.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är absolut ingen symbolfråga, det är alltför viktigt för det. Ltl Katrin Sjögren säger att t.o.m. från liberalernas håll är man med på att ta över delar, den indirekta beskattningen, om jag förstod det rätt. I de debatter som vi har haft har det nog varit lite tveksamt om liberalerna har varit med, men är liberalerna med så är det bra. Däremot hör jag till dem som undrar om det är möjligt att plocka ut enbart en del av skattekakan. De olika skatteslagen är nämligen kommunicerande kärl. Vi kan inte bara tänka oss att vi skall ut en del och bara sänka där. Det är ett samspel mellan de olika skatteformerna. Rent tekniskt är jag väldigt tveksam till om det låter sig göras att ta över en del. Men de frågorna hoppas jag att man från regeringsbänken så snabbt som möjligt kan reda ut.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det är trots allt på det viset att det finns en hel del att göra inom vår behörighet redan. Liberalerna har en finansmotion, nr 69, där vi föreslår att landskapsregeringen skall utreda hur olika skatteliknande instrument riktade till företag, t.ex. nyanställningsavdrag, kompensation för lönebikostnader, forsknings- och utvecklingsavdrag, investeringsavdrag, regionalt differentierade avdrag eller avgifter för energi och transporter kan utnyttjas över landskapsbudget i lagstiftningen om avgifter eller den kommunala skattelagstiftningen inom ramen för EG-rätten. Det finns alltså en hel del att göra redan om man bara vill.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag hoppas att ltl Katrin Sjögren i sitt anförande kan förklara för mig hur det där skall gå till. Det som räknades upp var viktigt, men jag förstår inte hur vi skall kunna uppnå det utan behörighet. Det är mycket möjligt att det är någonting jag har missat, så jag ser med spänning fram mot kommande anföranden från den liberala bänken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det är intressant diskussion om skatter speciellt och den förde vi ju vi i torsdags. Till stora delar har jag själv och vårt parti samsyn när det gäller hur vi skulle kunna använda skatterna och hur vi skulle kunna utveckla vårt samhälle, speciellt näringslivet och också hitta sådant som kommer våra medborgare till gagn. Ltl Anders Eriksson får det att framstå som om Ålands Framtid skulle vara de enda som har kommit på att vi skall jobba med utveckling av skattebehörigheten. Men redan 2001 tog vi fram ett förslag hur vi skulle vilja utveckla den och det har vi jobbat vidare med och har ett ramlagsutkast som snart är klart. Det intressanta är att när ltl Anders Eriksson tar upp dessa frågor fokuserar han på det här och det är bra för där har vi samsyn, men vad ltl Anders Eriksson inte säger är hur det skulle fungera med ett självständigt Åland, som är slutmålet. Det skall tydligen komma en utredning så att vi får det klart för oss. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet Jörgen Strand hade vänligheten att både fråga och svara själv, så jag behöver inte tillägga så mycket mera utan vi återkomma när vi har vitboken klar. Jag har också noterat samma sak att när det gäller att diskutera skatteövertagande litet mera på djupet så har jag upplevt att Ålands Framtid och Frisinnad Samverkan kanske är de partier som står varandra närmast och vi har en ganska stor samsyn där – det gäller bara för oss båda, vicelantrådet Jörgen Strand, att omsätta samsynen i praktiskt handling! Vi har tyvärr, tillsvidare, bara möjlighet att stå härifrån oppositionsbänken och gruva oss, men kanske vi efter nästa val sida vid sida kan hjälpas åt, vem vet, Strand!

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller skattebehörigheten har vi en samsyn, men det som vi i vårt parti inte kommer att gå med på är ett självständigt Åland. Där tycker jag att ltl Anders Eriksson försöker mörka och invagga ålänningarna i en tro att genom självstyrelseutvecklingen så lockar man medborgare till sitt parti för att sedan kunna lyfta självständighetsfrågan i en tydligare dager. Jag tycker att det skulle vara ärligare att säga att vi jobbar stenhårt för att få ett självständigt Åland.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det där med ärlighet tror jag kan uppfattas olika. Jag tror nog att vicelantrådet Jörgen Strand innerst inne vet att vi jobbar väldigt hårt med frågan hur ett självständigt Åland skulle fungera. Jag har den uppfattningen att vicelantrådet Jörgen Strand brukar vara intresserad av det som publiceras och läser, tar reda på, försöker sätta sig in i det, men när jag är övertygad om säger, att Frisinnad Samverkan kommer inte att gå med på självständighet, kategoriskt för all framtid, som jag förstod uttalandet, så konstaterar jag att då har han inte synat detta kort tillräckligt noggrant.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Mycket har väl sagts här. Jag tror att vad gäller skatteövertagandet har alla partier kanske sitt motiv till varför man anser att det skulle vara bra. För min del kan jag bra se att det finns för arbetsmarknaden en hel del att vinna, t.ex. att man på Åland kunde få till stånd ett trepartssamarbete som man har på andra håll mellan näringslivet och arbetsmarknadens parter samt den offentliga sektorn. Däremot tycker jag att självstyrelsepartierna skall ha sin egen agenda för skatteövertagande där slutmålet är att fortsättningsvis vara en självstyrd autonomi inom republiken Finland. Där delar vi inte ltl Anders Erikssons slutmål, så därför tycker jag inte att vi har någon anledning att låta ltl Anders Eriksson styra det här tåget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Inte har jag så stor tilltro till mig själv att jag har tänkt att jag skulle styra hela tåget utan jag har pekat på den politik, på det sätt som Ålands Framtid vill vara med och påverka självstyrelseutvecklingen. Vi har kommit bort från detta att Ålands Framtid är någon slags anti-självstyrelseparti. Det var länge sedan man har hört det. Vi vill gärna vara med och jobba sida vid sida. Och bara för att vi har ett slutmål, så hopps jag att man ändå kan samarbeta. När det gäller det som minister Gunell sade om att skatteinstrument kan vara intressant för arbetsmarknaden är detta riktigt, och det är ett intressant konstaterande.  En åländsk arbetsgivare skall betala arbetslöshetsavgift på en arbetsmarknad där det inte går att få tag på arbetskraft! Varför är det så? Jo, därför att vi är med och igen subventionerar den finska statsekonomin.

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Här finns säkert väldigt mycket att ännu diskutera och den här frågan är kolossalt stor; därför behöver den vara mycket välgrundad och genomtänkt. Det handlar ändå om att utvidga den offentliga sektorns kompetens vad gäller skattebehörigheten osv., så där behöver man tänka noga. Jag tycker att det är bra om självstyrelsepartierna har en egen agenda för det här och inte rusar på och följer ltl Anders Eriksson i minsta svängning.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är bra om självstyrelsepartierna själva får tänka, men kanske det är så att också socialdemokraterna – liberalerna kallar sig för självstyrelsepartiet – blir självstyrelsepartiet två så småningom, men det om någonting visar att Ålands Framtids inträde på den åländska politiska arenan har knuffat positionerna framåt. När det gäller skatteövertagandet är minister Gunell och jag eniga om att det är en stor fråga, det gäller att man tänker igenom väldigt noggrant innan man drar iväg. Det vi önskar är att man kanske skulle börja tänka, få arbetsgrupper tillsatta, få någonting att hända och börja göra konkreta framsteg. Socialdemokraterna har ofta kritiserat överiga partier för att det har snackats och snackats i det oändliga om skatteövertagandet, men ingenting har hänt – och på den punkten ger jag socialdemokraterna rätt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi har i debatten från vår sida redogjort för att åtminstone de indirekta skatterna skulle vi ha beredskap att ta över. Jag säger detta därför att jag är övertygad om att ett övertagande av momsen är riskfritt för Åland. Dessutom är det så att på området indirekta skatter har Åland det allra största utrymmet att handla, om man vill göra det, med tanke på att vi har ett skatteundantag. När det gäller skattesatser och nivåer i övrigt kommer det inte att vara hur enkelt som helst att laborera med reduktioner, för här kommer också statsstödsreglerna in i sammanhanget. Det är inte så enkelt som man tror; de minimis ligger i dag på 100.000 på under tre år, det kommer att höjas till 200.000, så det underlättar något. Men det finns besvärande omständigheter och jag skulle inte vilja ta över en skatt som vi bara skall förvalta och inte har någon reell glädje och nytta av.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Så kan det vara, men det är bra någon gång, med tanke på dialog, att man svänger på perspektivet: hur kan man ta det här i Helsingfors? Om vi kommer med en sådan framstöt att, okej, det där tror vi att vi kan få bekymmer med, men det här vet vi att kommer att bli jättebra, alltså plockar russinen ur kakan; då kanske det inte är helt säkert att de går med på det. Men, ändå, minister Wiklöf, vi vill också från Ålands Framtids sida ta fasta på det vi kan enas om: de indirekta skatterna. Jag har själv mina dubier: går det att plocka ut den här delen, men det hoppas jag att man skall utreda i ganska rask takt. De minimis-reglerna har ingenting att göra med beskattningen utan det är maxnivåerna för de bidrag som får betalas ut. Ni glömmer gång på gång från regeringsbänken att vi står utanför EU:s skatteharmonisering, kära vänner!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson säger att man kan få svårt att plocka russinen ur kakan i Helsingfors. Men om vi inte skall klara någon överföring i något avseende av skattebehörighetsregistret så undrar jag hur i herrans namn skall man då få förståelse för ett självständigt Åland! – det måste vara jobbigare!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är rädd för att det är ett par år innan vi är där! Jag tror inte heller att det är någonting som kommer per automatik, men den processen är ändå sådan att vi måste få ålänningarna att förstå – det är vi från Ålands Framtids sida som har den största bevisbördan, men vi hoppas också att övriga partier så småningom kan komma med – och när vi har en stark majoritet av ålänningarna bakom alternativet kan vi närma oss riksmyndigheterna, men där är vi tyvärr inte ännu. Vi jobbar vidare!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är intressant att notera att beskattningsfrågan intresserar egentligen alla partier här i Ålands lagting i den här debatten. Det är intressant därför att från Åländsk Centers sida har den frågan varit en hjärtefråga ända sedan begynnelsen, dvs. för 30 år sedan. Det har konstant arbetats med att försöka få det att gå framåt.

 

Det som stör mig lite i den här diskussionen, herr talman, är när ltl Anders Eriksson säger att det är Ålands Framtid och det är Obunden Samling som har lagt fram alla förslag som på något sätt har diskuterats. Jag tycker att det är att förenkla bilden och världen väldigt mycket. Då utgår man från att hela bilden finns på något sätt här i Ålands lagting och möjligen i massmedia på Åland. Men skall man ha hela bilden med måste man ha lagtinget här, man måste ha bilden på Åland och man måste också ha hela regeringen och riksdagen i Helsingfors med för det är det som hela systemet bygger på. Skall vi utveckla den åländska självstyrelsen krävs det kvalificerad majoritet här i Ålands lagting och det krävs kvalificerad majoritet i Finlands riksdag. Det är verkligheten. I alla de landskapsstyrelser och landskapsregeringar som jag har varit med om har vi gjort framstötar till Finlands regering. Det var under den tiden när ltl Anders Eriksson själv var med i Roger Janssons landskapsstyrelse; då gjorde vi ansträngningar för att få över den samfundsbeskattningen och fick ett klart nej från finansministeriet. I den landskapsstyrelse som liberalerna hade tillsammans med oss i centern gjorde vi stora ansträngningar för att övertyga finansministeriet och Finlands regering om det kloka i att Åland skulle överta den indirekta beskattningen. Kanske någon sätter kaffet i halsen nu, men faktum är att jag tycker att dåvarande finansansvarige Olof Erland gjorde ett väldigt bra grundarbete när det gäller att förelägga de dokument som behövdes för att bevisa för finansministeriet och för Finlands regeringen att det här är någonting som skulle vara bra både för Åland och för Finland och någonting som man borde satsa på gemensamt. Vi hade aftonskolor och vi hade enskilda diskussioner osv. osv. Men tyvärr ledde det enbart till att man ville göra vidare utredningar och man kom inte fram. I den landskapsregeringen som socialdemokraterna nu är med i har ledamoten Lasse Wiklöf gjort stora insatser för att, tror jag, lite förändra synen i sitt eget parti men har också gentemot regeringen varit med och kämpat för att vi skall komma vidare med den s.k. Roslin-utredningen och få förståelse för ökad behörighet.

 

Jag har alltså en litet annan bild än vad ltl Anders Eriksson har om vad som görs och inte görs i dessa frågor samt vilka som lägger förslag. Jo, jag kan hålla med ltl Anders Eriksson att när det gäller att föra upp debatten här i lagtinget och kanske också i massmedia ligger Ålands Framtid bra till och är aktiva, men när det gäller att arbeta med verkligheten, alltså den verklighet som vi har gentemot Helsingfors för att kunna få en reell utveckling av självstyrelsen är det centern som har varit det ledande partiet tillsammans med sina samarbetspartier - det har varierat från tid till annan – Frisinnad Samverkan har ofta stått vid vår sida, det har varit Obunden Samling, det har varit liberalerna och nu är det socialdemokraterna. Det är nog Ålands Framtid som på det sättet, upplever jag, har fört fram frågan. Och det skall jag faktiskt erkänna i det här sammanhanget, att en av orsakerna som jag själv hade som bevekelsegrund varför jag tyckte det var viktigt, förutom valresultatet, att liberalerna kom med i en av de tidigare landskapsstyrelserna, det var just för att få dem med på tåget och arbeta med självstyrelseutvecklingen, och det visade sig vara riktigt. De partier som går in i landskapsregeringen, oberoende om det är obundna, Frisinnad Samverkan, center, liberaler eller socialdemokrater, alla som kommer med i landskapsregeringen har tenderat att bli mera progressiva när det gäller självstyrelseutvecklingen och att driva på i beskattningsfrågorna. Jag sade på den debatt som Ålands Framtid anordnade häromkvällen, att ibland känns det som att det skulle vara klokast att bilda en samlingsregering så att alla skulle vara med, för då skulle alla faktiskt dra åt samma håll när det gäller de stora övergripande självstyrelsefrågorna, framför allt utvecklingen av den ekonomiska självstyrelsen. Så upplever jag situationen från min horisont. De som tar ansvar brukar ofta vara med och också vilja utveckla.

 

Ltl Anders Eriksson sade att det är Ålands Framtid som gör att frågan förs framåt och att man i Helsingfors reagerar. Jag har också där, tyvärr ltl Anders Eriksson, en litet annorlunda bild från min horisont, rätt eller fel. Jag tycker att det finns två klara bevis, nämligen PAF-frågan och frågan om EU:s konstitutionella fördrag. Det som har fått Helsingfors att reagera i de frågorna är den totala uppslutningen som finns på Åland och i Ålands lagting att alla partier ställer sig bakom och visar att här står vi eniga på Åland; då reagerar man i Helsingfors. Det har man gjort i PAF-frågan och det gör man när det gäller EU:s konstitutionella fördrag. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi kommer vi dit också när det gäller utvecklingen av den ekonomiska självstyrelsen. Där har den parlamentariska gruppen en väldigt viktig roll att spela.

 

Som man ser det från Helsingfors, som jag upplever det och de kontakter jag har haft, så man vet att Ålands Framtid finns och att det växer, kanske någon gång minskar, man vet inte hur utvecklingen blir, men man bedömer inte där att det kommer att vara en sådan utveckling att partiet kommer att få majoritet eller att det blir en majoritet för självständighet på Åland. Därför tar man inte det så allvarligt. Men det som man tar på allvar är hur temperaturen är i självstyrelsepartierna: hur tänker man inom centern, hur tänker man inom liberalerna, hur tänker man inom Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna? – det påverkar dem i Helsingfors. Märker de, som de har märkt när det gäller EU:s konstitutionella fördrag och när det gäller PAF-frågan att det kokar och att vi alla står eniga, då reagerar de och tar sig nog en funderare till.

 

Herr talman!

När det gäller påståendet att det inte finns något motsatsförhållande mellan självstyrelseutveckling och självständighet så teoretiskt håller jag helt och hållet med ltl Anders Eriksson ja, så är det. Men i praktiken har jag upplevt under mina år som lantråd och i mina diskussioner att praktik och teori inte är riktigt samma sak här. Ofta möts jag av diskussionen att ja, ja, det är väl självständighet ni vill ha i varje fall osv.! Det här är en jargong och ett sätt att bli bemött som jag inte accepterar själv därför att jag anser att det är ålänningarnas egen sak att bestämma hur långt man vill utveckla sin självstyrelse och om man skulle vilja ta ett eget steg. Men verkligheten är, som sagt, inte samma sak som teorin, utan det skapar en misstänksamhet att ger man det här steget, så är det här ett steg på vägen mot självständighet, och det vill man inte från Helsingfors horisont. Det är mitt problem som lantråd att försöka hantera det i alla våra diskussioner och förhandlingar gentemot statsmakten. Jag tycker inte att det är ett rätt förhållningssätt från statsmaktens sida, men det är ett verkligt förhållningssätt som jag får möta nästan varje gång jag kommer dit.

 

Tyvärr, jag håller inte med om att det inte finns något motsatsförhållande mellan självstyrelseutveckling och självständighet. Det skulle vara bra om det inte skulle vara så för då kunde vi alla tillsammans skjuta tåget framåt och tycka att det skulle vara så, men så här ser jag på situationen utgående från erfarenhet som jag har skaffat mig under ganska många år.

 

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson nämnde detta med tankesmedja och det är en väldigt bra tanke och en bra idé. Vi har ungefär samma tankar i landskapsregeringen och näringsavdelningen håller på att förbereda en ”uppföljning av Wheelit-processen”, det skall inte bli samm sak, men någonting åt det hållet. Det s.k. Wheelit-projektet samlade det åländska näringslivet på ett väldigt bra sätt och det är mycket som har vuxit fram ur det; nu är det dags att ta nya tag och bygga någonting nytt samt titta framåt i tiden 10-15 år. Där är vi alltså väldigt långt inne på samma tankar.

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra och belysande när lantrådet beskriver de olika partiernas medverkan i arbetet med självstyrelsepolitiska framsteg, och det är säkert precis så som lantrådet beskriver det. Det är min uppfattning att vi respektive partier i olika omgångar har varit med och jobbat för utveckling. Situationen blir förstås annorlunda när man är med i en landskapsregering än när man är i opposition; då har man tillgång till beredningsapparaturen och tjänstemän och kan sätta sig in i frågor, får delta i diskussionen med rikets myndigheter. Situationen blir sådan att man uppfattas driva på saken mera just då, men vi sade i debatten senaste torsdag att just de indirekta skatterna är det första steget för oss och det hänför sig till det arbete som vi har gjort tidigare, så det är fullt naturligt. Men det är bra att det beskrivs som så att inte Ålands Framtid med sina enkla budskap bara framstår som det enda utvecklande partiet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag konstaterade att lantrådet Roger Nordlund har ändrat sig igen. Först när Ålands Framtid kom in på den politiska arenan så framställde han det ofta som att det var en väldigt stor nackdel när man skulle föra förhandlingar i Helsingfors, men på en direkt fråga under en frågestund som vi hade sade lantrådet Roger Nordlund i våras att det är bra att Ålands Framtid har dykt upp för nu ser man att det finns ett alternativ. Men nu konstaterar jag att han har ändrat sig igen, och det är lite synd! När det gäller beskattningen sade lantrådet Roger Nordlund själv att vi har gjort framstötar, men vi kommer inte fram, man kräver vidare utredningar. Jag vet själv att det är svårt. Vi är från Ålands Framtids sida aktiva i lagtinget, precis som lantrådet Roger Nordlund sade, men jag kan också lova att vi skulle vara synnerligen aktiva i landskapsregeringen när vi väl kommer dit! Får jag till sist fråga lantrådet: Tror lantrådet att vi kommer att få över en utökad beskattningsrätt eller inte? TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

På den sista frågan är jag är övertygad om att vi kommer att få över delar av beskattningsrätten hit till Åland bara vi är uthålliga, och jag har själv sagt det att det är en av mina målsättningar under mitt politiska liv att få över beskattningsrätt hit till Åland så att vi kan säga att vi är en fullständig autonomi. Mitt politiska liv kommer hoppeligen att vara ungefär 10-15 år till. Under den perioden är jag är övertygad om att vi kommer att ha en annan ekonomisk självstyrelse på Åland. Men det krävs ett enormt arbete från åländsk sida och stor enighet här. Då tror jag att vi kommer att kunna klara av det. Mycket av det förberedelsearbete som har gjorts – Roslin-utredningen, Slotte-utredningen och den s.k. Turunen/Eriksson-utredningen – är nu en bra bas att stå på. Nu gäller det att få in bra skrivningar i nästa regeringsprogram i Finland så att vi får ytterligare någonting att hänga upp det på och sedan arbeta vidare. Jag är övertygad om att vi då kommer att få över delar av beskattningen hit till Åland också.

 

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson sade att jag någon gång tidigare har sagt att det var en fördel med Ålands Framtid. Det är riktigt att visst har man noterat att Ålands Framtid finns och det är precis med det här som med allting annat att saker och ting ändras över tiden. Jag redogjorde nu för de reaktioner jag möter i Helsingfors när jag träffar ministrar och ledande tjänstemän, att det är en misstänksamhet: vad är det ni egentligen vill där på Åland? Som jag sade, jag själv accepterar inte det sättet att hantera Ålandsfrågorna från Helsingfors därför att det är Ålands folk och Ålands lagting som skall bestämma vår väg, men teori och praktik är tyvärr inte samma sak, det är jag den första att beklaga i det här sammanhanget.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ja, det blir när debattreglerna är som de är att det blir väldigt svårt när lantrådet alltid kan prata utan tidsbegränsning och man själv får en minut att kommentera, men det är som det är! När det gäller detta med misstänksamheten tror jag nog också vi kan enas om att den misstänksamheten gäller nog inte enbart om Ålands Framtid finns i lagtinget eller inte, utan den misstänksamheten är överhuvudtaget lika stor från finsk sida så fort vi vill utöka behörigheten, speciellt på beskattningsområdet. Lantrådet Roger Nordlund säger att han är övertygad om att vi kommer att få över beskattningen under mitt politiska liv, eller hur han uttryckte sig, och det skulle vara mig fjärran att önska livet ur lantrådet, tvärtom! Men om vi drar filmen tillbaka så sade han att det har varit en hjärtefråga för centern i 30 år. I 30 år har vi alltså hållit på med det här utan att det synbarligen har hänt någonting, så nog kan man fråga sig hur långt ett politiskt liv är sist och slutligen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson kanske hade lite för bråttom när han sade att ingenting har hänt under 30 år.  (Från salen:tio år) Förlåt, under tio år, så kan jag hålla med om att det har skett två mindre revisioner av självstyrelselagen; det har inte skett några framsteg när det gäller den ekonomiska självstyrelsen, förutom det grundarbete som har gjorts och som gör att det nu finns en bättre bas att stå på och komma vidare med de politiska besluten.

 

Herr talman!

Jag skall hålla med ltl Anders Eriksson i mitt slutanförande när det gäller misstänksamheten. Det finns en inbyggd misstänksamhet när det gäller att ge över beskattningsbehörighet till Åland, oberoende om det är självstyrelsepartier eller om det är Ålands Framtid som är med i arbetet. Men Ålands Framtidsingrediensen har gjort att det har blivit extra lite större, tyvärr, och det är jag, som sagt, den första att beklaga, för jag tycker att det är Ålands folk som själva skall bestämma hur långt man är beredd att gå.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Man kan konstatera att den gallupundersökning som ÅSUB gjorde om det åländska folkets tilltro till partier har resulterat i lantrådets uttalande här. Precis som ltl Anders Eriksson sade var det i våras debatten som lantrådet stod här och sade att tack vare Ålands Framtid så har man kommit fram lättare, som han kände det, i vissa frågor i Helsingfors, men nu drar han det tillbaka. Det här är en typisk politik från lantrådet att ändra sig efter lite hur vinden blåser. Till sist skulle jag vilja säga att i behörighetsfrågorna har Ålands Framtid varit ett starkt drivande parti ända sedan vi hit till lagtinget kom.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag tycker att det är litet förmätet av ltl Brage Eklund att säga att det här är något som är typiskt för lantrådet. Om någon här har fått stå i spetsen för och föra diskussioner både här i lagtinget men också gentemot Finlands regering samt i riksdagen och kämpat för de åländska frågorna så är det faktiskt jag i de här sammanhangen. Och jag har gjort det konsekvent, jag har stått på mig gentemot alla statsministrar och alla ministrar jag har förhandlat med samt också i riksdagens utskott. Jag har aldrig givit efter i de sammanhangen. Då känns det kanske lite jobbigt att stå här och få höra det som ltl Brage Eklund nu uttryckte. Gallupar hit och gallupar dit, det är valresultatet som gäller och i höst vet vi vilka partier som är stora här i lagtinget och hur nästa regering ser ut, det tänker inte jag ha någon förutfattad mening om. Oberoende av om centern är största parti, näststörsta eller tredje största partiet och om jag är med i den församlingen så kommer jag att fortsätta att driva en konstruktiv och framåtsyftande självstyrelsepolitik därför att min grundinställning är att en riktig autonomi skall ha kontroll över både sina utgifter och sina inkomster. Då skapar man en ansvarsfull situation.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Vi är helt överens om det sista. Jag är av den naturen att jag tycker att man skall stå för det man har sagt och jag har ett minne av när lantrådet stod i talarstolen och sade att tack vare Ålands Framtid har man lättare kommit fram i frågor, och jag brukar inte vara den som ändrar när det kommer fram andra signaler. I det här fallet tror jag att skall leta efter det stenografiska protokollet så får historien säga sitt.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det skall bli intressant att se det stenografiska protokollet och i vilket sammanhang det i sådana fall är sagt. Det är nämligen svårt för mig att erinra mig just nu på stående fot vilken fråga vi skulle ha haft lätt att komma fram i Helsingfors! Jag tycker att det har varit ganska kämpigt i de flesta frågor. Detta har att göra med att det är svåra frågor som är på agendan, det är PAF-frågan, det är EU-frågan, inflytandefrågorna och den ekonomiska självstyrelsen. Det är lätt att komma vidare med självstyrelseutvecklingen när det är lite mera så här i periferin, men när man närmar sig den ekonomiska självstyrelsen är vi ganska långt inne i märgen och då blir det ett naturligt större motstånd. Men jag tycker själv att det är helt felaktigt därför att Ålands självstyrelse har givits Åland utgående från internationella förhandlingar och Finland har åtagit sig att sköta den på ett visst sätt, och i det sättet att sköta det ingår också att vi skall kunna utveckla självstyrelsen an efter som vi utvecklar vår kompetens här på Åland. Min bestämda uppfattning är att vi har kommit så långt att vi också skall kunna ha ett större inflytande över inkomstsidan i vår budget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman:

Fru talman!

Eftersom det är sista gången jag medverkar i den ordinarie budgetdebatten tar jag mig friheten att komma med några tankar  och reflektioner om gångna och kommande tider.

 

Det som jag tycker varit mest besvärande under de 11 år jag medverkat i denna församling är den ökade partipiskan eller kadaverdisciplinen som jag vill kalla det.

All politik blir förutsägbar, vi vet alla att landskapsregeringens framställningar godkänns i sin helhet, vi vet att detta budgetförslag kommer att godkännas i sin helhet, eventuellt med några små kosmetiska förändringar.   Allt detta gör att väljarnas intresse och även lagtingsledamöternas intresse för sitt arbete minskar. Landskapsregeringens förslag vinner ändå alltid.

 

Enda friska fläkten i majoritets blocket är  Anders Englund som vågar rösta efter sin egen övertygelse och med sunt bondförnuft.

 

Vi är många, inte bara politiker, som blev förvånade när före detta lantrådet och före detta talmannen Ragnar Erlandsson mitt under Nordiska Rådets session i Köpenhamn skenade hem för att säkerställa socialdemokraten Barbro Sundbacks återval som talman.

Ledamoten Ragnar Erlandsson har av ett enigt lagting valts till representant för Åland i Nordiska rådet och förutsätts  sköta sitt uppdrag. Jag utgår ifrån att de personer som inte deltar i hela sessionen själva står för sina resekostnader.

 

Jag anser att lagtingets  arbetsordning bör ändras så att man vid personval ges möjlighet att under plenum diskutera de olika kandidaternas lämplighet. Vid talmansval kunde exempelvis minst 5 kandidater nomineras och dessa skulle också ges möjlighet att inför lagtinget propagera för sina åsikter.

 

För att få ett mera alert och mindre förutsägbart lagting anser jag också att ersättarsystemet bör slopas. I detta lagting sitter idag 7 ersättare och hur de röstar vet vi alla i förväg. Går inte detta att förverkliga kunde antalet ledamöter minskas till exempelvis 15 stycken.

När det gäller aktuella frågor är jag bekymrad över den nonchalans landskapsregeringen visar angående respekten för EU:s åsikter i olika frågor. Vårjakten dribblades bort trots att Sune Mattsson och jag gång på gång varnade för att vårjakten kunde försvinna om landskapsregeringen tillåter kraftverksbyggen i Nyhamns/Båtskärsarkipelagen och när det gäller fågelskyddet i Nyhamns/Båtskärsarkipelagen  så närmast hånades vi när vi redan i  december 2002 i ett iniativ föreslog att landskapsregeringen borde skydda de utrotningshotade arterna. Vi varnade redan i det skedet för att EU kommer att vidta stränga åtgärder ifall inte landskapsregeringen går med på att skydda fågelbeståndet i arkipelagen.

 

Nu har EU även intresserat sig för landskapsregeringen:s medverkan i Ålands Industrihus. Vi är ett antal ledamöter som konsekvent fördömt landskapsregeringen:s medverkan i bland annat Internet-byn samt hangarbygget vid flygfältet.

 

Jag tror att det vore hälsosamt för landskapsregeringen att lyssna på oppositionen så kunde eventuella böter från EU undvikas.

 

När det gäller dagens ämne, budgetförslaget, så tycker jag att finansansvariga Wiklöf gjort ett bra jobb. Naturligtvis finns även i detta budgetförslag anslag som jag inte kan acceptera och jag skall därför ta fram ett av dessa.

 

Det gäller lantmannaskolan eller naturbruksskolan, som den numera kallas.  Jag föreslog redan för ett antal år sedan att den ordinarie skolverksamheten skulle läggas ned och skolan förvandlas till en kursgård. Då kunde man sälja skoljordbruket Jomala gård med tillhörande marker samt alla byggnader förutom huvudbyggnaden som behövs för böndernas födelsedagskalas och den eventuella kursverksamheten.

 

Det är fel att hålla igång en skola med ett tjugofemtal anställda plus köptjänster när denna skola detta år utdimitterade endast 4 elever.

 

Det är också något fel på en skola där 7 elever av 14 på årskurs 1 avbryter sina studier. Dessa uppgifter har jag hämtat från skolans årsberättelse. Denna skola med sitt dåliga resultat kostade skattebetalarna år 2005 netto 766.498  detta år 846.000 netto och nästa år 1.230.000 euro netto.

Nu tycker dessutom landskapsregeringen att vi skall satsa i en lösdriftsladugård för köttdjur till en kostnad om 280.000. - Helt ansvarslöst enligt min åsikt.

 

Så min slutkläm är: Lägg ner skolan så fort som möjligt!

 

 

 

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Det är ganska talande för ltl Ronald Boman att angripa partipolitiseringen i lagtinget och de kullerbyttor som han gör i sådana här sammanhang, för den som har haft största nyttan av partigrupperingen i lagtinget är ltl Ronald Boman! Han har fått uppträda med taltur som alla övriga större partier och ltl Ronald Boman hade aldrig kommit så här högt på dagens lista och fått utgjuta sig över både ditt och datt om han inte just hade haft partipolitiken som hade lyft upp honom.

 

När det gäller Nordiska rådet ägnar jag 30 dagar av året åt det och jag vek två dagar för Köpenhamnssessionen; de övriga två dagarna ställde min ersättare upp och jag känner det som min stora plikt att också delta i val av lagtingets talman – den rätten bör jag ha.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

När det gäller ersättarsystemet kan jag väl inte säga att det finns särskilt många i den här salen som inte delar ltl Ronald Bomans uppfattning om den frågan. Vi skall väl hoppas att vi inom en ganska snar framtid ändå skall komma ifrån det systemet. Men när ltl Ronald Boman säger att framställningar och budgeter godkänns som landskapsregeringens förslag ligger så är inte min uppfattning den, utan min uppfattning är att ett flertal gånger, särskilt under förra perioden hade lagtinget en annan uppfattning om finansutskottets betänkande så att det fick gå tillbaka till utskottet för ny behandling. Det hände åtminstone tre gånger. Samma sak har det hänt med lagframställningar, de har tagits tillbaka till utskottet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Om jag kommer ihåg rätt så av fjolårets rikhaltiga motionsflora godkändes en enda finansmotion och det gällde en vändkur i Svinö och den har man inte förverkligat ännu. Så var det med den saken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ltl Ronald Bomans anförande var väl ett avskedstal om man får tolka det så. Han började med att raljera kring detta med talmansvalet. Under mina fyra år här i parlamentet har jag hört ltl Ronald Boman gå upp och väldigt kortfattat säga sin åsikt men inte kunnat utveckla något resonemang kring någonting. Jag tycker inte att ltl Ronald Boman har tillfört debatten så särledes mycket, så därför tycker jag inte att det är så respektfullt att som ltl Ronald Boman fara ut mot ltl Ragnar Erlandsson för att han har åkt hem och röstat på talmannen, ett förfarande som ingår i det demokratiska styrelseskicket, i det parlamentariska systemet.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Jag har kommit med ett konkret förslag och det är att lägga ner naturbruksskolan. Det är synnerligen konkret och då sparar vi i nästa års budget 1.230.000 euro – åtminstone.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Det var väldigt enkelt om man bara kunde häva på på det sättet och dra ett stort streck i budgeten och lägga ner någonting! Då skulle det inte vara så svårt att sitta här. Men nu hanterar inte landskapsregeringen problem på det sättet. Jag skall återkomma i fallet naturbruksskolan när vi kommer till utbildningsdebatten.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Under valdebatten år 2003 framförde jag i min besparingskampanj att vi skulle lägga ner husmodersskolan, hantverksskolan och naturbruksskolan – och jag tycker att  jag kommit en god bit på väg och tror att också kommer ända fram så småningom!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Efter de stora övergripande frågorna tänkte jag ägna mig mera åt lite jordnära saker som att upprätthålla den kommunala självstyrelsen; hittills har vi försökt upprätthålla den åländska självstyrelsen på olika sätt.

 

Först skulle jag vilja börja med det som ltl Danne Sundman egentligen tog ämnet av mig. Jag tycker att vi bor och lever på den bästa plats som finns på jorden. Om någon har någonting annat att säga i den frågan så tycker jag att man gärna får lyfta fram det. Vi har en god privatekonomi, vi har arbete, vi har bra skolor, vi har bra omsorg, men det finns någonting som ändå är fel och därför står vi ofta och slår varandra i huvudet här, har jag sagt förut.

 

I dag finns det 16 kommuner på Åland och centern har alltid sagt att vi vill bibehålla alla dessa 16 kommuner. Jag vill koppla samman den goda välfärd vi har med att vi just har 16 kommuner och närdemokrati på allra bästa sätt. Ändock finns det anledning att fundera över när det kommer signaler om att det finns partier och enskilda som är beredda att rycka upp den kommunala självstyrelsen, minska antalet kommuner osv. Jag tror inte det är så enkelt som att bara rycka upp dem och säga att det blir bättre sedan. Närdemokratin i sig skapar kunskap om den egna hemkommunen, de egna kommuninvånarna och de problem som finns och vet också om vilka resurser som finns för att lösa dem. Jag vill så långt det är möjligt arbeta och jobba för att de 16 kommunerna skall kunna fortsätta. När sedan någon kommun vill börja folkomrösta om att inte fortsätta så bör man först skapa sig en samarbetspartner.

 

Vi borde alltså analysera de problem kommunerna har: vad behövs det i nuläget, det som vi kan peka på just nu? Jo, vi behöver ett tillräckligt anpassat landskapsandelssystem som i sin struktur återspeglar kommunernas åtagande, enligt lagar och förordningar. Det nuvarande systemet är mer än tio år gammalt, kommunerna har växt åt ett håll, systemet åt ett annat, alltså är det enligt min uppfattning fel på strukturen.

 

Vilka delar av de kommunala åtagandena är det då som är de största problemen? För ett år sedan stod jag här och talade i samma fråga. För Eckerös del, som jag i första hand känner till, är det speciellt specialomsorgen, till viss del finns det också missbrukarvård, barnskydd och kanske några andra, den traditionella åldringsvården med servicehus och sådant. Jag kan kommentera det att av Eckerö kommuns hela landskapsandel på knappt 430.000 euro i kommande års budget går i princip hela summan enbart till specialomsorgen och då kan man fråga sig, att hur i jesunamn skall Eckerö kommun upprätthålla övrig åldringsvård och barnomsorg samt annat som finns? Jo, med rätt struktur i landskapsandelen för de kommunala finanserna finns det en möjlighet.

 

Landskapsregeringen har tillsammans med kommunförbundet har utsett en utredare, Robert Lindfors, som har gjort vissa utvärderingar i de här frågorna; han har kommit med ett svar vad han tycker och ser i skillnader. Han påtalar precis samma sak som jag säger, att det är ett stort fel i strukturerna för de kommunala finanserna och han pekar på vissa olika detaljer som man kan åtgärda.

 

Det specifika för specialomsorgen är ju att man måste ta fram en speciell landskapsandel för de klienter varje kommun har. Det speciella med specialomsorgen är att den har utvecklats till en mycket hög och god vård av dessa klienter, det skall vi inte ifrågasätta i första hand, men den har utvecklats på ett ekonomiskt sätt som har gjort att kostnaden för den enskilda kommunen har blivit överstor. Därför borde man i nuläget, när vi inte har ett nytt landskapsandelssystem, använda sig av finansieringsstödet enligt prövning, skräddarsy en kalkylerad landskapsandel för specialomsorgen, någonting som enskilda kommuner kan kalkylera med i sin driftsbudget, men som gör att man vet något så när om hur framtiden ser ut.

 

Resultatet av fjolårets diskussion blev att liberalerna lämnat en finansmotion om att kapitalskatten skall återföras till kommunerna. Jag vill kommentera det att det strukturella i att återföra den har ingen koppling till specialomsorg eller annan kommunal verksamhet och av den orsaken vill jag påstå att kapitalskatt och samfundsskatt inte är bra inkomster för att finansiera kommunal verksamhet, utan de borde användas i det övergripande landskapsandelssystemet till kommunerna med höjda andelar, såsom Robert Lindfors-utredningen påpekar, och man kanske också skall ta bort stöden för investeringar. Den kommunala ekonomin har i dag affärsbokföring med avskrivningar och allt sådant. Gör man detta fullt ut, så klarar kommunerna sig bra och man vet vad man har för pengar att jobba med.

 

Jag har hunnit titta en aning på de finansmotioner som har lämnats in. Det verkar som om tiden har stått stilla. Ltl Anders Eriksson sade att det inte har hänt någonting på tio år. Man kan nog säga att finansmotioner pekar på att det inte har hänt så speciellt mycket för man skriver samma sak igen. Men jag har reflekterat över Ålands Framtids finansmotion. Det här är som att läsa Christer Janssons gruppanförande för tio år sedan!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson tar upp frågan om kommunstrukturen. Det finns antagligen väldigt starka anledningar och olika uppfattningar om hur kommunstrukturen skall se ut på Åland och om den skall förändras på något sätt. Jag har tidigare sagt att jag hör till de tveksamma innan de finns tillräckligt med faktaunderlag; det har jag också sagt i en diskussion mellan Jomala och Mariehamn. Jag tror inte att det där är någon alldeles speciellt enkel fråga. Däremot blev jag på söndag morgon när jag lyssnade på radion uppmärksammad på en bok skriven av Ann-Gerd Steinby som Ålands Elandelslag har gett ut och den väckte andra intressanta frågor just om sammanslagning när man gick från 80 transformatorer till transformatorbolag till ett elandelslag och det var en intressant påminnelse!

 

Fru talman!

När det gäller kommunstrukturen tog inte jag upp den frågan utan jag sade att strukturen i landskapsandelarna till kommunerna måste vara återkopplad till de ekonomiska strukturerna i kommunernas åtaganden, i det som kommunerna sysslar med. Jag tycker att det var en intressant sak som ltl Anne-Helena Sjöblom noterade att man har gått från 80 transformatorer till transformatorbolag till ett elandelslag. Det är alldeles riktigt, men då vill jag säga att i dag finns det faktiskt flera hundra transformatorer och alla tjänar sin service. De är decentraliserat placerade ute i byarna där de gör nytta, och det är så som centern ser på funktionerna i samhället också. Vi skall ha verksamheterna placerade där de gör den bästa nyttan.

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Självklart skall det finnas en återkoppling till de verksamheter som bedrivs i kommunerna och också landskapsandelarna skall fördelas på det sättet. Däremot tror jag att det ännu kan ta lite tid innan man har en fullständig bild av det där, men jag litar på att man skall få ett bra system som också är hållbart. När det gäller frågan om att det finns många transformatorer ute tror jag att det också visar på service. Jag talar inte för att det skall finnas en kommun eller någonting sådant utan jag delar ltl Jan-Erik Mattssons uppfattning om att servicen till medborgarna skall finnas medborgarna.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är skönt att få stöd för mina tankar i den här frågan för hur man än utformar landskapsandelarna, om man utformar dem på en modell till fem kommuner eller 16 kommuner, så bör ha samma sensitivitet, känsla, för den enskildes behov. Och den enskildes behov kommer bäst till sin rätt om man finns nära beslutsfattaren, nära sitt kommunkansli där socialsekreterare och socialnämnd finns. Det är personkännedom och sådant som är grundläggande för den goda service som vi har på Åland och därmed det goda samhället, som ingen ifrågasatte att är det bästa i världen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag kan konstatera att ltl Jan-Erik Mattsson i mycket har samma åsikt när det gäller kommunernas problematik för Ålands Framtid motionerade för ett år sedan om att landskapsandelsreformen borde påskyndas just på basen av specialomsorgens problem. Vi har också motionerat om ett högkostnadsskydd just för specialomsorgen och vi har inte fått något gehör vare sig från centern eller från någon annan. Kan man få stöd från ltl Jan-Erik Mattsson om man kommer med ett ändringsförslag, så att jag får någon från centern att backa upp mina tankar?

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det finns inte något sådant ändringsförslag i någon finansmotion från Ålands Framtid det här året, men jag har stött tanken och propagerat för den i flera år, det är inte första gången ifjol utan det här är en fråga som Eckerö kommun har levt med under lång tid. Det är bara det problemet att vi är bara en kommun med ett väldigt stort problem och därför är det svårt; man måste nöta på länge, man måste i princip blotta allt och visa att så här går det inte längre. Kan man ha ett så här orättvist finansieringssystem och acceptera att det skall fungera, så är det fel. Min förhoppning står till finansutskottet och att utskottet skall höra tillräckligt många personer i den här frågan nu och skapa sig en klar uppfattning om vad specialomsorgen kostade per capita i varje kommun för tio år sedan och vad kostar den i dag per capita. Jag vet att den är mer eller mindre fördubblad och därför har lagen om specialomsorgen fått ett genomslag som är helt ohemult för Eckerö kommun.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Just den här problematiken kände vi till inom Ålands Framtid när vi motionerade om de här sakerna. Jag har mig veterligen inte fått någon uppbackning från centerhåll när jag har belyst Eckerö kommuns problem och som jag har tagit som ett lysande exempel på hur landskapsandelssystemet slår fel. Det är precis som ltl Jan-Erik Mattsson belyser om ekonomin och hur man utnyttjar landskapsandelarna i dag för den sociala omsorgen. Men inte har det hänt någonting och jag tror att man t.o.m. har belyst den här problematiken när man har ansökt om stöd enligt prövning hos landskapet – och det har knappast hjälpt.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag råkade vara före ltl Brage Eklund i talarstolen i samband med en tidigare budgetdebatt och gav då mitt stöd. Stöd har alltså funnits men det har inte gått ända fram. När det gäller finansieringsstöd enligt prövning får jag bara kommentera att det är som att ge en smörgås åt en döende person som håller på och svälter ihjäl, man vet inte om man får en smörgås i morgon igen – och det är ett jäkla problem tycker jag, ursäkta!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Flera av de frågor som ltl Jan-Erik Mattsson tar upp är sådana frågor som är inom det område som jag ansvarar för och om jag börjar med specialomsorgen är jag mycket medveten om Eckerös problematik, men också andra kommuners problematik inom samma område. Från landskapsregeringens sida har vi ändå gått in för att när man gör en landskapsandelsreform så bör det innefatta alla delar; det blir olyckligt om man börjar lösa det enskilda problemet ena halvåret och ett annat problem senare osv., utan det behöver vara ett helhetsgrepp på den frågan. Fram till det helhetsgreppet, som borde vara klart nästa år, finns det egentligen inte så många andra möjligheter än prövningsinstrumentet som vi har, men jag vill minnas att när det gäller prövningsinstrumentet så har just de här frågorna alltid tagits i beaktande i stor utsträckning när man har gjort bedömningarna på prövningen.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Dessa ord är glädjande att höra, men trots det får jag konstatera att tiden går från Eckerö i den här frågan. Man får tyvärr en känsla av att någonstans är det någon som vill svälta någon annan lite grand. Finansieringsstöd enligt prövning har Eckerö inte fått under de senaste åren, trots att problemet har varit lika stort under ett antal år. Får vi en smörgås den här gången så hoppas jag att det verkligen är det, men jag tycker att man borde konstruera och säga från finansutskottet att den här gången skall man ha ett kalkylerat belopp per person som man kan utgå från så att kommunen själv vet något så när var man hamnar. Det är en omöjlig situation att inte veta någonting.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag kommer inte ihåg de enskilda kommunerna, men jag vet att i många sammanhang har just de här områdena varit uppe på tapeten när fördelningen har skett. Jag kan inte tänka mig något annat än att landskapsregeringen har bedömt att totalekonomiskt har Eckerö kommun klarat av sin ekonomi, för annars har de här frågorna alltid varit mycket aktuella. Den andra frågan som togs upp var barnskyddet. Där kan man i alla fall konstatera att närdemokratin kanske inte är det starkaste instrumentet, åtminstone inte ur ett medborgarperspektiv. Där vill man gärna komma bort från närheten!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är faktiskt så att Eckerö kommun ändå har klarat ekonomin, men nog vet ledamoten Harriet Lindeman att det måste vara ganska tungt för den sociala biten på Eckerö när hela landskapsandelspotten enbart går till specialomsorgen. Var tror ledamoten Lindeman att vi tar pengarna från för att finansiera resten? Vi har fått ge avkall på i princip alla frivilligåtaganden, så det är inte lätt att klara ekonomin, men det är klart att just innan man svälter ihjäl får man en smörgås!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, ltl Jan-Erik Mattsson, har inte stött liberalerna i våra strävanden till att kompensera för förlorad kapitalinkomst. Och man kan argumentera för varför det inte skulle vara en bra form, men de facto skulle det ganska nära motsvara befolkningsunderlaget i respektive kommun. Den fördelningen stämmer ganska bra överens och det skulle i varje fall vara fråga om rätt mycket pengar, mycket mera pengar än det som landskapsregeringen igen föreslår att fördelas via stöd enligt prövning. Stöd enligt prövning är precis stöd enligt prövning; man kan aldrig komma fram till det med den modellen att man skulle kunna säkerställa att Eckerö kommun skulle få en viss skärv av detta, för det ställs i relation till andra kommuners problem. Det kan alltid finnas någon annan kommun, och det finns andra kommuner som har ännu större problem.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag får replikera tillbaka till ltl Mats Perämaa att han stödde inte mig heller senaste år i diskussionen om speciellt stöd för specialomsorgen, så det är väl lika illa det! Men jag menar att man skulle lyfta fram de problem alla kommuner har och dela ut i förhållande; det är fel på strukturen i stödsystemet. Det finns en modell: träningsundervisningen är nästan lika dyr som specialomsorgen. Har vi hört någon ledamot i lagtinget som har sagt någonting överhuvudtaget om träningsundervisningen – inte vad jag hört, sett i skrift eller på något annat sätt. Därför tycker jag att det är ett gott exempel på hur man kan lösa ett strukturellt problem i finansieringen av kommunernas åtagande.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vi kan förstås diskutera vem som har stött vem, men det som ltl Jan-Erik Mattsson igen för fram är diskussionen om stöd enligt prövning och att man skall sätta vissa kriterier där som säkerställer att omsorgen får sin del av kakan, då kanske speciellt Eckerö kommun. Men det här är någon form av minilandskapsandelsreform som man vill baka in i systemet som de facto skall vara stöd enligt prövning där kommunernas situation ställs i relation till varandra, där ingen kan vara säker på förhand att man får någon del av pengarna överhuvudtaget.  Jag vill också föra fram värdet med kapitalskattekompensation; det är viktigt att man också lyfter fram de sakerna och det kompenserar man just i kapitalskattegottgörelsesystemet som vi förespråkar. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller att använda sig av instrumentet finansieringsstöd enligt prövning vill jag säga att det gäller i väntan på reformen, för det är de enda lösa pengarna som finns som man kan skräddarsy och ge till de kommuner som har stora problem, och så har det skett. Men det är precis som ltl Mats Perämaa säger, att man vet inte om man får och när man får. Det är därför jag tycker att finansutskottet den här gången borde göra en sådan skrivning och ltl Mats Perämaa är med i utskottet.

 

När det gäller användningen av kapitalskatten till kommunerna var jag inne på den diskussionen, som Robert Lindfors hade föreslagit, att man skulle ta bort bidragen till kommunernas byggen och i stället höja upp landskapsandelarna för de olika verksamheterna till kalkylerade belopp som innefattar avskrivningsdelen; då hade man kommit bort från det bidragsproblemet och behovet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Mycket av det som jag var inne på har landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman redan sagt, men utgående från de diskussioner som vi har haft i kommunförbundet har det också gällt samma diskussion där att man behöver ha ett helhetsgrepp och det tycker jag också att diskussionen visar just med tanke på att man lyfter upp en enskild social verksamhet som specialomsorgen som också kan vara stigmatiserande för de personer och familjer som s.a.s. erhåller servicen i respektive kommun. Det är nog viktigt att vi i den framtida landskapsandelsreformen faktiskt får ett helhetsgrepp.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det stödet och hoppas att förslagen till lösningar kommer till gagn och att finansutskottet kan få fram en så god skrivning så att det här går att styra upp till det kommande året och kanske för avslutning på året som snart har gått.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

När det gäller tidsaspekten kan jag inte garantera när det förverkligas.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas i varje fall att den finansieringsväg som hittills har varit tillgänglig, finansieringsstöd enligt prövning, skall få rätt utformning för det år som har varit och det år som kommer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Vi har fått signalerna från en del i majoritetsblocket att vi har agerat på ett ansvarsfullt sätt gällande våra finansmotioner och de personer som har gett uttryck för de signalerna tackar. Vi har som sades förut inte satt ut belopp för att ytterligare späda på budgeten, utom i ett enda fall och det gäller drogmissbruk och det problemet, som ltl Åke Mattsson kommer att redogöra för senare.

 

Det är ett medvetet ställningstagande att vi gör på det här sättet. När vi har läst budgeten så får man väl säga att vi har gjort det med en känsla av att det finns en viss kvalmighet och faddhet i det sätt som man arbetar på genom att späda på relativt mycket på alla moment, de flesta i varje fall, så vi har inte tyckt att vi får vår del ens under ett valår kan späda på ytterligare. Men vi har fått signaler om att det uppskattas och det tycker vi är bra, dock inte från finansansvarige själv, som har sagt någonting annat, men av andra. Finansansvarige däremot, utan att ha gått igenom våra motioner, bara genom en första genombläddring gav signalen att våra finansmotioner leder till budgetkrasch, men det är svårligen så att en budget kan krascha flera gånger. Jag tror att budgeten i sig själv är den första, stora och enda kraschen.

 

Som sagt, vi för fram vår politik, vår prioriteringar i finansmotioner, det som vi i en regeringsställning skulle driva på. Alla vet vi här att knappast någon av finansmotionerna kommer att gå igenom, möjligen kan vi få en viss styrning via finansutskottet på vissa frågor, men stora förändringar blir det inte och andra ledamöter här har redan varit inne på det. Vi framför våra prioriteringar.

 

Vad gäller andra inbesparingar för att s.a.s. finansiera det som är våra prioriteringar har vi inte beredninsgmakten, såsom landskapsregeringen, vi har inte flera hundra tjänstemän som kan jobba med de här frågorna, vi har inte underlagen till de budgetanslag som landskapsregeringen föreslår, så vi kan inte heller på två veckor säga att här skall vi ta bort 50.000 euro eller här tar vi bort 100.000 euro. Så enkelt är det inte och det är inte heller vår sak.

 

Så lite om några saker i allmänna motiveringarna. Diskussionsämnet kommunreform är synnerligen intressant. Detta hänger ihop med kommande landskapsandelsreformer och det hänger också ihop, som jag ser det med begreppet regionalpolitik. För att belysa begreppet regionalpolitik och att det inte är ett prioriterat område hos landskapsregeringen skall jag berätta att i den förra budgeten för år 2006 fanns det en rubrik under allmänna motiveringen som hette ”Regional utveckling”. På sidorna 21-24, nästan fyra sidor text. I årets budget har inte regional utveckling någon egen rubrik; det är inbakat under näringsavdelningen på en halv sida. Prioritetsgraden har alltså sjunkit från fyra sidor till en knapp halv sida, alltså åttafaldigt och jag tycker att det här är belysande.

 

Skärgården nämns under allmänna motiveringen endast två gånger. Ena gången under någonting som heter kulturrådet, där en utveckling av kulturlivet i skärgården skall ske och på ett annat ställe under näringsavdelningen, där det står så här: ”De nya jordbruks- och fiskeriprogrammen får en tydligare inriktning mot hållbar utveckling och möjligheter till breddning av näringsverksamheten på landsbygden och i skärgården.” Det är det enda!

 

Så till landskapsandelarna och finansieringen av kommunerna. För precis ett år sedan utlovades en landskapsandelsreform till detta tillfälle och det angavs som skäl till varför inte kapitalskatten skulle kompenseras. Det här är ett av de stora misslyckanden från den här landskapsregeringen; man arbetar med en mycket kunnig person som kan de här frågorna, som har lagt fram en mellanrapport, men enligt vad jag har erfarit har det politiska arbetet i stort sett stått stilla sedan i vintras fram till nu. Nu kanske det har kommit igång lite grand igen. Men vi står inte ett enda steg närmare en lösning på transfereringar mellan landskapet och kommunerna. Det här uppfattar också jag, i likhet med föregående talare ltl Jan-Erik Mattsson, som ett sätt att kanske försöka nöta ut kommunerna till en kommande kommunsammanslagning. Vi skall komma ihåg att diskussionen om kommunsammanslagning har funnits i samhällsdebatten ungefär lika länge som problemen som kommunerna har haft med att finansiera både den lagstadgade verksamheten och övrig tänkbar samhällsservice. Ju mera kommunerna blir tvingade att dra in på verksamheten desto mera kommer diskussionen till den enkla lösningen att sammanslå kommuner att föras till. Jag tror att vi måste komma ifrån detta. Är det så att kommuner skall slås samman så skall det inte vara på grund av någon slags planerad utökningstaktik från det här huset. Kommunerna bör naturligtvis få gå ihop om kommuninnevånarna så önskar, och det kan säkert finnas vissa skäl på fasta Åland där vissa kommuner av någon orsak som de själva bestämmer vill stryka en gräns mellan. Om det så blir så gör det ingenting, det får de själva avgöra, men det skall inte komma till av ett beslut eller en utnötning härifrån. För skärgårdens del vill jag bara säga att de rent geografiska skillnaderna och det att kommunerna skiljs åt genom vatten gör att diskussionen blir någon form av pseudodebatt, för det finns inga strukturella fördelar heller genom att slå ihop kommuner, det blir bara en situation där folk skall transportera sig från den ena ön till den andra för att vara med i gemensamma nämnder, t.ex. styrelser, fullmäktige, och det leder bara till mera byråkrati och större kostnader.

 

Jag tänkte i det sammanhanget nämna vår finansmotion om regionalpolitik. Jag vill att begreppet skall komma till heders igen, så jag tycker då via motionen att landskapsregeringen skall återkomma under året med ett meddelande om regional utveckling så att vi kan få diskutera begreppet och innebörden i det, för vilket intresset på något vis tycks svalna och begreppet försvinner mer och mer. Jag tycker man med fördel kunde utföra en utredning om vilka vardagskostnader människor har för sitt liv i de olika regionerna, stad, landsbygd och skärgård, eftersom det finns en myt om att skärgårdsborna är bidragstagare, det finns t.o.m. myt om att det är så billigt att bo i skärgården på grund av att man kan odla sin egen potatis – på den nivån förs diskussionen ibland. Därför borde vi ha klara besked genom en utredning om vad det kostar att bo i olika regioner.

 

Situationen är ändå den att om Åland skall vara starkt bör alla tre regioner vara starka: staden, landsbygden och skärgården.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Ibland skulle man kunna tro att liberalerna är ett utpräglat skärgårdsparti. Man lägger alltid fokus på regionalpolitiken och skärgården. Det stämmer precis som ltl Mats Perämaa sade att ifjol hade vi en rubrik, men jag har kommit underfund med att det blir hela tiden en polarisering mellan landsbygd, skärgård och stad, och det är inte bra i förlängningen. I stället kan vi prata om att hela Åland skall leva. När det gäller de åtgärder som finns inom budgeten är det massor, men åtgärderna syns inte under egen rubrik. Vi fortsätter med bredbandsfinansieringen, 70-80 procent av vår trafikbudget går till skärgårdstrafiken, vi har sjösatt företagshus, vi har distansarbetsprojekt, inom turismstrategin jobbar vi med skärgårdsfrågor, inom alla nya EU-programmen finns det olika dimensioner. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är sympatiskt att vicelantrådet börja föra valkampanj för centern genom att läsa upp centerns valslogan ”Hela Åland skall leva”! Det står också i budgeten, så valkampanjen finns där också för centerns del. De enskilda detaljerna återkommer jag till senare under respektive kapitel. Men håll med vicelantrådet om att genom att man tar bort skrivningarna som behandlar de här frågorna, det är inte bara skärgården under regional utveckling, där fanns skogsbruk, det fanns fiskerinäring också. Då faller fokus bort från dessa områden, medan det finns massor med text kvar som berör det mera centrala här på Åland. Man kan vända och vrida det hur som helst, men jag gör också mitt för att också de här frågorna skall beaktas i framtiden här i den här salen, i det här huset.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det var inget valprat utan det finns skrivningar om detta i budgeten. Det som ytterligare finns och som jag inte hann säga som hjälper till i regionalpolitiken är at tsocialskyddsavgifterna lyfts av, vi har högre landskapsandelar, vi ger pengar för planering av bostadsområden, vi efterskänker byggnader på Enklinge, vi aviserar tunnel undersökningen, vi har utökat rådgivningstjänsterna osv. Viktigt är också att man från regionerna och från staden borde komma bort från det här: vad skall landskapsregeringen göra? Vi skall skapa förutsättningarna och det tycker jag vi gör på ett mycket bra sätt i budgeten, men det måste också finnas initiativkraft hos den enskilda, hos företag och ute i regionerna, och den saknar jag tyvärr rätt ofta.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

En detalj i det som vicelantrådet sade. Har landskapsregeringen efterskänkt någon byggnad på Enklinge? Det blir intressant att få höra vilken det i så fall är. Det här är klassisk retorik från näringsansvarige; han räknar upp saker som lagtinget har bestämt för länge sedan, det gäller socialskyddsavgifterna och det gäller många andra saker. Men nu pratar vi om det här budgetförslaget och jag tror att vi alla, efter att vi har diskuterat den här frågan i två-tre dagar här, kommer att vara ense om att inte är skärgården och inte är glesbygden heller ett prioriterat område, åtminstone inte för näringsansvarige Strand.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det verkar vara så att liberalernas strategi vad gäller kommunfrågan helt enkelt är att landskapet skall ta över mer och mer. Det är specialomsorg, missbrukarvård, det finns också motioner om att hela Medis skulle övertas av landskapsregeringen och hela läromedelscentralen. Men jag skulle då vilja fråga ltl Mats Perämaa: På vilket sätt värnar han då närdemokratin och att människor skall få vara med och bestämma om de här sakerna ute i kommunerna, om man bara vill föra över mer och mer till landskapsnivån?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ett förslag kunde vara, och det har jag lyft fram tidigare, att delar av näringspolitiken och ansvaret samt också resurserna av den i stället skulle överföras till kommunerna. Nu har vi en situation där det uppfattas som att vi har ett motsatsförhållande. Tyvärr är det så. Näringsavdelningen uppfattas som trollet ungefär, fienden, när man skall försöka komma till skott i näringslivssatsningar. På den fronten kunde vi ha en överföring av behörighet till kommunerna i stället. Det här är mina högst personliga tankar, men jag tycker att det kunde vara intressant. Näringsavdelningen har väldigt svårt att överlåta några ansvar i de här frågorna till kommunerna. Vi har t.ex. det tidigare EU-projektet  Företagsam Skärgård som vi vill att skall kvarstå i skärgården för att sköta om näringslivsfrågor.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman! I likhet med ltl Mats Perämaa ser jag med intresse på det. Framför allt initerades otroligt många projekt ifjol och de rullar fortsättningsvis på 2007. Men på vilket sätt skall då ltl Mats Perämaa ta tillvara kommuninvånarnas intresse vad gäller just de här områdena: specialomsorg, missbrukarvård, Medis och läromedel, om man vill ge över allt beslutande till landskapsregeringen i stället för att ha en rätt att bestämma och i kommunen?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Vad gäller dessa områden, det som vi kallar för smala områden, så kan vi ha en situation i vissa kommuner åtminstone där småskaligheten gör det så att en enskild individ med ett problem kan bli utmålad nästan med ett eget budgetmoment i en kommunal budget. Då går intresset för att kommunerna skall få bestämma själva ut över den individuella rättssäkerheten, och det är mycket på grund av de här sakerna som vi tycker att vissa saker borde hanteras på större nivå så att inte enskilda personer utpekas. Näringsöverföringar till viss del tycker jag att vi kunde diskutera mera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Jag skall be att få återkoppla till ltl Mats Perämaas huvudanförande där jag tror att vi har en samsyn, åtminstone i den avslutande delen där det gäller att inte se regionerna som fiender till varandra utan att se att de kompletterar varandra, både skärgården, landsbygden och staden behövs. Där har vi en samsyn. När det gäller liberalernas hantering av budgeten vill jag citera ltl Mats Perämaa: ”Vi har valt att inte späda på budgeten.” Ja, det tackar jag för! Men, ltl Mats Perämaa, var finns liberalernas konstruktivitet? Var visar ni vilken politik ni vill föra, vad ni vill göra, eftersom ni uppenbarligen är så missnöjda med det som landskapsregeringen har föreslagit?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

T.ex. i en fråga som torde vara av intresse för ltl Veronica Thörnroos och mig själv som skärgårdsbor är frågan om skärgårdstrafiken  med kortrutt. Landskapsregeringen säger visavi tunneln att man eventuellt i tilläggsbudget skall komma med förslag om geologiska undersökningar, men man säger inte rent ut att man kommer att göra det. I kortruttsfrågan t.ex. har vi lämnat in två finansmotioner. Det här är en fråga av strukturell vikt, av synnerligt intresse för oss skärgårdsbor och jag tycker att vi i vårt parti har presterat mera än vad landskapsregeringen har gjort.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman!

Det var en intressant frågeställning och jag är övertygad om att tunnelutredningen kommer att genomföras, om den inte finns i den här budgeten så i en tilläggsbudget. Men det intressanta är när vtm Viveka Eriksson berättar om er tro på er politik, er politiska grund. Då skulle det nu ha varit intressant om ltl Mats Perämaa skulle ha kunnat följa upp det resonemanget genom att konkretisera vad det är som är så fel i budgeten. Det kan ju inte bara vara tunnelutredningen till Föglö, som för övrigt kommer att genomföras, utan mera strukturellt: Vad skulle ni ha velat ändra på? Är det socialpolitiken? Vad har ni för visioner eller är det på det viset att liberalerna inte har något visioner, att ni har tappat stinget! Är det så vi skall tolka det?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det tror jag inte; jag tror snarare att regeringsblocket har tappat stinget. Jag gick upp här för att hålla ett anförande om en liten specifik del under allmänna motiveringen gällande regionalpolitiken. Det var det som mitt anförande rörde sig om. Där har man gått ifrån breda skrivningar om det här ämnet till några få rader. Hur detta skall vändas till att vi har tappat stinget i regionalpolitiska frågor, det går över mitt förstånd. Jag ser det annorlunda. Inte kan jag här i samband med det presentera grundläggande visioner gällande omsorg och andra saker under ett sju minuters anförande, det kommer senare när vi presenterar våra finansmotioner. Jag hoppas, eftersom ltl Veronica Thörnroos ställer så här stora krav, att hon också för sin del framför liknande visioner, annars kommer jag att replikera det senare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa nämnde finansmotion nr 53 om en utredning av vad invånarnas kostnader för vardagslivet i de olika regionerna skulle kunna vara. I och för sig kan det väl vara intressant för någon eftersom det i ÅSUB:s årsbok redan står vad inkomsterna är för medborgarna i kommunerna och det skulle säkert också gå att ta reda på vad utgifterna, men vad skall vi göra med utredningen? Vad skall den leda till? Skall man ta ställning till om man skall ge bidrag eller skall det vara någonting annat, att hur skall man gynna privatpersonerna, för det kan väl inte var någon nyhet att det är dyrare att bo i periferin, och ju längre bort från centralorten man bor desto dyrare är det, men vad skall vi göra med utredningen?

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag uppfattar det också som att det inte är någon nyhet att det är dyrare att bo i glesbygd och skärgård, men jag är inte helt säker på att det är på det viset. Därför skulle jag vilja att man skulle utreda det för att kunna säkerställa att det är på det viset. Det finns sådana som inte uppfattar det såsom ltl Anne-Helena Sjöblom att det är på det här viset utan tvärtom tycker att skärgårdsborna kanske lever mest på bidrag, så för att slå hål på alla ballonger och myter i den här frågan kunde man ha en ordentligt utförd utredning, och ÅSUB är säkert lämpad för detta. Den kunde ligga som en delgrund till landskapsandelsreformen som vi småningom säkert får ta ställning till.

 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Men om man skall reda ut privatpersoners ekonomi, varför skall man då lägga landskapsandelsreformen till grund? Jag får inte det här att gå ihop. Jag har bott i periferin och jag har bott i staden och vissa saker är billigare och andra saker är dyrare. Inte är det någon alldeles lätt fråga, men jag skulle vilja veta vad man skall göra med utredningen, för man kan inte koppla ihop landskapsandelarna med folks privatekonomi!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Landskapsandelssystemet är att utjämna för kommunerna det att de befinner sig längre bort från centralorten eller ännu längre bort och har sina respektive olika problem. Men kommunerna är de facto just de invånarna som finns där. Så ser jag det i varje fall. Själva kommunförvaltningen är inte en skild sak, utan en kommun är det markområde som den har och de invånare som finns där, så de här sakerna hänger ändå ihop. Har kommunförvaltningen någorlunda bra med pengar, har kommuninvånarna en möjlighet att leva och bo på den orten, så har man en helhetsbild av problematiken och har kanske lättare att fatta beslut och komma till bra lösningar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Min partikollega Sjöblom var lite inne på det jag tänkte tala om. Nog vet väl de flesta att det är dyrare på landet och ännu dyrare att bo i skärgården. Det tror jag inte är någon nyhet för så många, men däremot kan vi se det kvalitativa i det, framför allt jag som bor i Sund har otroligt fint område att bo i. Jag vill kommentera kommunreformfrågorna som ltl Mats Perämaa var inne på. Jag kan direkt erkänna att jag kan inte så hemskt mycket om skärgården, men ser vi till fasta Åland finns det otroligt med kvalitativa vinster för medborgarna om vi skulle gå in för kommunsammanslagning. Man får ökad skattekraft, nu är det många kommuner som bara har råd med det lagstadgade och då kanske vi också kan gå vidare och ge kommuninvånarna mera än vad de får i dag. I vissa kommuner är det lite tight i dag. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är sant att kommunerna har det knappt ekonomiskt och det beror på det att vi inte kommer till skott för att lösa transfereringsfrågorna mellan landskapet och kommunerna. Vi, eller rättare sagt ni, öser pengar på annat, det finns mycket pengar i utjämningsfonden. Det finns t.o.m. ett överskott i den här expansiva budgeten, men inte löser man transfereringsfrågan till kommunerna för det. Det är intressant när socialdemokraterna pratar om kommunreformen; man hade en lördag en gallup i Mariehamn och kommit fram till att många tyckte att det var bra med sammanslagning. Sedan har man inom partiet kommit till beslut att man skall gå till val med sammanslagningen som huvudtema och efter att man har bestämt sig för det skall man ytterligare höra invånarnas syn på saken i Godby. Man har alltså bestämt sig först och så börjar man höra med människor och jag känner igen det här sättet att arbeta hos socialdemokraterna!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Man märker att det börjar närma sig val! Jag ville helt lugnt ha en förfrågan till ltl Mats Perämaa, men direkt skall det köras attack här. Vi har inte alls bestämt någonting redan. Vi vill höra vad ålänningarna vill. Vi vill ha en förändring och en förbättring för kommuninvånarna samt framför allt kunna se: vad kan man göra, vad kan man förbättra och vad tycker de. Ltl Mats Perämaa eller liberalerna kan inte börja säga vad vi får göra eller inte, om  ni är ledsna över att vi har tagit ett steg vidare, men däremot kan vi se: hur kan vi behålla demokratin för den håller liberalerna på att förstöra i dag.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Nej, vi är absolut inte ledsna, vi är synnerligen glada för att det finns en klar gräns mellan ert parti och vårt – någonting annat skulle vara närmast skrämmande. Ni får agera i den här frågan hur ni vill, men jag kommer att replikera och att framföra min åsikter när jag tycker att det brister. Ni har brustit i andra frågor, så försök göra på det viset att ni hör med kommuninvånarna, hör med ålänningarna och fatta era beslut sedan och inte tvärtom!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat

 

Ltl Carina Aaltonen:

Fru talman!

Det är en unik situation vi har på Åland när det handlar om sysselsättning och arbetsmarknad, att den öppna arbetslösheten är så pass låg som 2,3 procent är fantastiskt bra i en europeisk jämförelse. Genomsnittet i EU ligger på ca 8 procent. Det optimala vore förstås om vi kunde ha full sysselsättning, att alla som kan arbeta får göra det. Full sysselsättning är viktigt för att vi skall kunna upprätthålla, utveckla och förbättra den nordiska välfärdsmodell som få människor vill ge avkall på. Det finns dock tecken som visar på att trots att Åland går bra ekonomiskt så går den ekonomiska tillväxten och sysselsättningstillväxten inte hand i hand. Det är ett problem som finns i många delar av Europa; allt färre gör allt mer jobb för mindre pengar och på kortare tid. På Åland finns det också stora matchningsproblem; de lediga jobb som finns i dag kräver i högre grad specialutbildade personer eller personer med särskilda kompetenser. Det ser vi bl.a. inom IT-sektorn, byggbranschen, sjöfarten och vården. Det är svårt, svårare än någonsin att komma ut i arbetsliv med bara grundskolan i botten. Det gick förr men inte längre och samtidigt är det logiskt. Om vi på Åland, ja, vi i Norden, i Europa, skall konkurrera med resten världen är det med teknologi, hög kunskapsbaserad verksamhet, service och tjänster och inte med lågavlönad arbetskraft. I de sektorer som jag just räknade upp krävs det mer än grundskola. Man blir inte svetsare, maskinchef, avdelningssköterska eller byggnadsingenjör över en natt. Vikten av att utbilda sig, trots skoltrötthet och låg motivation, är grundläggande och även fler lärlings- och praktikplatser är viktiga.

 

Under rubriken ”Den åländska konjunkturbilden” på sidan 3 i budgeten redogör landskapsregeringen i det fjärde stycket för arbetslöshetsgraden i landskapet. Man säger att efter att ha stigit en aning under en tvåårsperiod har den åländska arbetslösheten under det senaste året i huvudsak uppvisat en sjunkande tendens och bedömningen är att arbetslösheten för hela 2006 kommer att stanna på 2,2 procent. En viss reservation måste tillsvidare göras mot det här resonemanget, eftersom en plötslig ökning, som procentuellt är mycket hög har skett bland andelen unga arbetslösa. I början av november månad uppgick antalet unga arbetslösa under 25 år till över 100 personer, en fördubbling som är svår att förklara. I den grupp arbetslösa som tillkommit är medelåldern runt 20 år, m.a.o. är det inte ungdomar som just lämnat grundskolan utan det rör sig om en grupp äldre ungdomar, och det är alarmerande. Unga människor skall inte börja sitt yrkesliv med att vara arbetslösa långa tider; det skapar dåligt självförtroende och en känsla av att inte vara behövd. Det innebär en oro för om och när man får jobb och ett ständigt bekymmer över pengar och möjligheten att betala sina räkningar. Det gör det svårt, om inte omöjligt, att låna pengar på banken eller att få hyra en lägenhet. Det är inte bra att starta sitt vuxenliv med utanförskap. Blir det dessutom ett långvarit avbrott är det naturligtvis svårare att komma igång med studier, praktik, jobb eller vad det nu kan vara för individuella lösningar som måste till. Därför föreslår jag och mina kolleger i den socialdemokratiska lagtingsgruppen i finansmotion nr 63 att till allmänna motiveringen på sidan 3 under rubriken ”Den åländska konjunkturbilden” fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

 

"Landskapet bör noga följa med utvecklingen bland unga arbetslösa. Samtidigt bör man omedelbart vidta åtgärder för att så snabbt som möjligt få alla arbetslösa ungdomar in i arbete eller studier. För vissa ungdomar kan möjlighet till praktik vara ett alternativ. Full sysselsättning är grunden för att upprätthålla välfärden. Arbetslöshet drabbar inte enbart individen utan är också en stor samhällelig förlust. Ungas integrering i arbetsmarknaden är en god samhällsinvestering och det torde råda stor politisk enighet om värdet av att de unga inkluderas i arbetslivet istället för att gå arbetslösa och utan annan  meningsfull sysselsättning.”

 

Jag vill återigen förtydliga, att det här inte är kritik av den mycket kompetenta och ansvarstagande landskapsregeringen. Däremot ger tillägget en tydlig fokus på att förbättra situationen för de unga arbetslösa, och med det här tillägget förbättras en redan bra budget.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Om ltl Carina Aaltonen skulle ha pratat med sina regeringsledamöter skulle hon säkert ha fått information om att det hon efterlyser har vi redan tagit tag i. Problemet är inte så stort som det först verkade. Det fanns 97 lediga arbetsplatser, det var 93 personer som var arbetslösa just nu och en del hade redan fått jobb. Så fanns det också planer på andra åtgärder från AMS, så jag anser att vi har det under kontroll utan skrivningen från ltl Carina Aaltonen.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Det är bra att man redan har skridit till verket från landskapsregeringen. Men jag tycker ändå att det är viktigt att vi följer med siffrorna eftersom det kan komma plötsliga kast. Vi vet, med erfarenhet från övriga delar av Europa, att ungdomsarbetslösheten är väldigt hög, 17 procent av arbetskraften under 25 år var arbetslös i en europeisk jämförelse. Jag tycker nog att skrivningen gott och väl kan få förbättra landskapets budget.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det är riktigt att man hela tiden bör vara observant på det här. Det här är kanske en av fördelarna med vårt lilla samhälle att så fort vi ser att någonting händer så kan vi reagera direkt, och det gjorde vi också i den här frågan. Jag vill också poängtera att det är viktigt att vi skapar system där det verkligen lönar sig att arbeta.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Jag håller med vicelantrådet Jörgen Strand att det är viktigt att vi skapar system och tittar mera på de strukturella frågorna varför ungdomar hamnar i arbetslöshet samt att man är medveten om risken av utanförskap vid längre arbetslöshet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker att den största delen av sossegruppen har fokuserat på en mycket angelägen och viktig fråga som liberalerna kommer att i finansutskottet väldigt noga granska och diskutera. Jag hoppas att man också i finansutskottet hör sakkunniga och sätter sig in i problematiken. Märkligt ter det sig onekligen att en stor del av sossegruppen måste gå den här extraordinära vägen att skriva motioner. Man undrar: har inte sossegruppen möten där finansansvariga deltar? Har man inte dialog till ledamöterna i regeringen? Varför har man inte fått in det här i budgeten?

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

I lagtinget har vi alla ledamöter ett ansvar och ett uppdrag att påtala angelägna frågor, och det gäller alla ledamöter, inte bara oppositionens ledamöter. Vi hade säkert kunnat få skrivningen med i budgeten för 2007, men dessa fakta var inte kända då budgeten antogs. Däremot hoppas jag att alla partier skall kunna omfatta skrivningen. Frågan är lite för angelägna för att göra den till en rent partipolitisk fråga. Råder det då en stor politisk enighet om värdet av att inkludera ungdomarna i arbetslivet eller gör det det inte? Jag hoppas att jag får stöd från liberalerna också i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag har många gånger i den här salen pratat om möjligheten till att anställa flera personer, att det är vad som behövs på Åland för att vi skall skapa tillväxt. Ett förslag som jag har haft tidigare har varit att man skulle göra det lättare att skilja medarbetare från företag också om de inte fungerar. I dag är det så att det är många som drar sig från att anställa på grund av att rättigheterna för en anställd kanske är för stor i förhållande till det lilla företaget man bedriver. Hur resonerar ltl Carina Aaltonen om en sådan fundering, där man kanske för arbetstagare under 25 år skulle ha en litet sämre ”arbetsrätt” än vad fastanställda skulle ha.

 

Ltl Carina Aaltonen, replik:

Fru talman!

Nej, ett sådant förslag motsätter jag mig starkt. Däremot kan man säga att de praktikantplatser som finns för högskolestuderande –  det finns ett ganska stort anslag i budgeten för det, där vi erbjuder 30 studerande möjlighet att få praktikanställning, är ett bra system och borde införas även för ungdomar som gått ut gymnasialstadiet. Man kanske också kunde fundera på att införa praktikantplatser på företag men i synnerhet inom offentlig förvaltning också för ungdomar som inte går högskola men som kanske har gått ut gymnasieutbildning eller förberedande utbildning, alltså yngre ungdomar. Jag tror att man kan gå andra vägar än att försämra tryggheten på arbetsmarknaden för unga personer.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det resulterar i att den unga arbetstagaren kanske aldrig får chansen att komma till ett jobba visa vad han går för. Då har man som sagt inte gynnat den här unga arbetstagaren. Jag är helt övertygad om att man inte kan lagstifta fram trygga jobb, utan trygga jobb finns i företag som går bra. Kan ett företag testa lite olika personer, vilken som passar in dess lilla organisation och så kanske man hittar en pärla som företaget kan använda och det blir win-win-situation för båda två. Men om bestämmelserna är så pass hårda som de är i Finland just nu, eftersom vi inte har egen behörighet i den här frågan, så drar sig många små företagare för att anställa nya personer. Jag tycker att det här är ett typiskt exempel där vi på Åland skulle kunna utnyttja systemet bättre om vi hade egen behörighet, så det här borde landskapsregeringen jobba vidare på att börja överta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Ltl Peter Grönlund:

Fru talman!

Åland har under de senaste åren levt i en mycket gynnsam konjunkturfas och detta ser ut att fortsätta. Arbetslösheten är så gott som obefintlig och inom vissa sektorer i näringslivet råder det tidvis t.o.m. brist på arbetskraft. Det är positivt samtidigt som det kan vara ett hot på längre sikt, eftersom det leder till en högre inflation än i vår omvärld, vilket gör att vi så småningom får en prisnivå på Åland som gör det svårt för näringslivet att hävda sig i konkurrensen. Frågan är om vi inte redan nått den gränsen. Vissa utredningar visar att vår prisnivå på Åland i dag ligger ca 15 procent högre än i våra närområden. Egentligen finns en stor risk i att kraven på kompensation för prisökningar kommer att finnas med i de kommande löneförhandlingarna under år 2007.

 

Mot bakgrunden av det rådande konjunkturläget anser jag att det budgetförslag som nu föreligger är alltför expansivt, framför allt finns det alltför mycket medel föreslagna till olika byggprojekt då byggmarknaden redan är överhettad.

 

Fru talman!

Det är inte fel att spara och lägga litet i ladorna när det är goda tider, det är klok ekonomisk politik. Vi måste blicka litet längre framåt än bara ett år i gången.

 

Åland, ja hela vårt land, står inför en gigantisk demografisk förändring de kommande åren. De stora åldersklasserna går i pension, människor lever längre; inom ett årtionde har antalet +65-åringar ökat med mer än 50 procent. Detta samtidigt som vårt pensionssystem, APL-systemet, är underfinansierat. I en undersökning som gjorts i hela landet förväntar sig människor att de skall få ca 68-69 procent av sin slutlön i pension. Med nuvarande system kommer pengarna att räcka till en pension som blir under 50 procent, vilket kommer att försätta samhället i en mycket besvärlig situation.

 

Det starkt växande antalet äldre i vårt samhälle ställer också större krav på äldreboendet och sjuk- och hemvården. Det här innebär att de yngre generationerna får en orimligt stor skattebörda att bära om vi inte redan nu vidtar åtgärder för att förbättra situationen.

 

Jag skulle därför, under rådande goda konjunkturläge, gärna ha sett litet kreativa satsningar som på längre sikt skulle hjälpa upp den situation som kommer att komma. Vi kunde t.ex. använda en del medel för att skapa ett kommunalt avdrag för ett tilläggspensionssparande, skapa bättre förutsättningar för äldre att bo hemma så länge som möjligt osv. Jag får hoppas att det utredningsarbete som inleddes av landskapsregeringen i maj 2005 för att utreda förutsättningarna för äldreomsorgen i ett brett perspektiv snabbt skall leda till konkreta och långsiktigt hållbara lösningar.

 

Den allt svårare finansiella situationen för kommunerna måste på sikt lösas genom att skapa större och bärkraftigare kommunala enheter. Detta faktum blir också allt tydligare med tanke på det jag nyss sade om den demografiska utvecklingen.

 

Vi har under flera år nu kunnat glädjas åt det ekonomiska system som varit rådande mellan landskapet och riket. ”Flitpengen” har varit väl tilltagen tack vare ett framgångsrikt åländskt näringsliv som genererat goda resultat och givit god avkastning åt dem som en gång tagit på sig risken att investera i företagen när de startades. Sannolikheten för att detta skall fortsätta i all framtid är liten eftersom vi lever i en allt öppnare och hårdare konkurrerad värld. Det är därför viktigt att vi ständigt arbetar med att utveckla självstyrelsen och dess ekonomiska system så att vi även i framtiden har de instrument i våra händer som kan stimulera människor till entreprenörskap och lyckade investeringar som skapar nya arbetstillfällen. Bra arbetsplatser för alla är grunden för all vår välfärd.

Det har varit tråkigt att se den inställning som råder i landets regering gentemot Åland och de för oss viktiga frågorna, såsom sjöfarten, talerätten inför EU, parlamentsplats, PAF m.m. Det är viktigt att landskapsregeringen och lagtinget inför riksdagsvalet i mars lyfter fram dessa frågor hos rikspartierna och att de får en annan prioritet i den kommande regeringen. Det är inte tillräckligt med mängder av arbetsgrupper som utreder frågor – det måste till mera konkret handling.

 

Fru talman!

Eftersom timmen börjar bli sen och jag har möjligheter att i finansutskottet arbeta vidare med budgeten tänkte jag avsluta mitt inlägg med att konstatera att trots att jag låter smått kritisk till budgeten som lagts kunde dock utfallet ha sett betydligt värre ut med tanke på att det är valår och ekonomin är god.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett väldigt bra anförande som ltl Peter Grönlund höll. Det var ovanligt analyserande och ovanligt långsiktigt. Det är glädjande. Mycket av det vi har pekat på, att man borde fondera mera, att man borde se mera långsiktigt på problematiken – man kanske inte skall kalla en åldrande befolkning för problematik, det är ju glädjande – men att finansieringen är ett problem. Mycket av det håller jag helt och hållet med om, men jag undrar: var har ltl Peter Grönlund varit när budgeten har utmejslats eller har lagtingsgrupperna varit offside? Även om ltl Peter Grönlund säger att det kunde ha sett värre ut, så räcker inte min fantasi till att försöka tänka hur det skulle ha sett ut då!

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Jag kan informera ltl Anders Eriksson om att vi har nog varit med om att diskutera frågor. Men det är alltid så när det är en samlingsregering att det blir en hel del kompromisser. Vi har framfört våra åsikter och det här är nu slutresultat, och vi skall fortsätta arbetet i finansutskottet.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är bra om man från Frisinnad Samverkans sida och från ltl Peter Grönlunds sida har framfört sina åsikter. Man har kanske inte fått gehör för dem tillsvidare om vi tittar i budgeten, men vi ställer vår förhoppning till finansutskottets behandling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ltl Peter Grönlunds perspektiv är bra; det är långsiktigt och det tar fasta på det som är en stor utmaning för oss alla, nämligen den demografiska utvecklingen och hela äldreomsorgen. Vi har också vid framtagande av budgeten funderat hur vi i framtiden hela tiden kan bereda utrymme, både ekonomiskt och personellt, för den utmaning som väntar. På sidan 13 i de allmänna motiveringarna lyfter landskapsregeringen fram hur vi skall hantera de stora pensionsavgångar som också drabbar den offentliga förvaltningen inom en snar framtid; där har vi också en stor utmaning. Här har man ett tillfälle, om man vill minska och titta på vilka möjligheter det finns för rationaliseringar när det här sker s.a.s. på naturlig avgång.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Jag har noterat att det finns omnämnt, men jag saknar fortfarande den långsiktigare planeringen som skulle sträcka sig lite längre fram i tiden än i den kommande budgeten.

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Ja, ltl Peter Grönlund, det finns flera synpunkter på detta. Vi har också ett problem med att rekrytera kompetent personal i framtiden – myntet har s.a.s. dubbla sidor. Jag skulle dock vilja hävda att det finns ett långsiktigt tänkande här, och här tycker jag att ltl Peter Grönlund också har haft ett ansvar att vara med och delta i de diskussionerna.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Det är helt klart att den här diskussionen kommer att gå vidare också i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var ett väldigt balanserat och bra anförande som ltl Peter Grönlund hade och jag är helt övertygad om att det var väldigt ideologiskt. Jag förvånar mig dock faktiskt över en sak i fråga om investeringarna. Om jag inte minns fel kommer förslaget om den absolut största investeringen i budgeten från Frisinnad Samverkan, nämligen utbyggnaden av ÅHS, etapp II och III. Jag är mycket förvånad att man då angriper investeringarna; investeringarna bekymrar mig och många andra också, men den största investeringen går faktiskt till ÅHS. När det gäller de kreativa satsningarna på t.ex. mera avdrag i kommunalbeskattningen så blir det snart så att hela landskapsbudgeten skall finansiera privatpersoner på Åland.  TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

När det gäller prioriteringen av investeringarna tror jag man kunde ha varit mera selektiv i budgeten och lagt en annan prioritering. Vi vet alla att investeringarna för ÅHS är delvis redan påbörjade och en flytt av Grelsby kommer att bli nödvändig.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ja, då tycker jag att det skulle vara väldigt intressant inför den fortsatta debatten här i lagtinget och inför beredningen i finansutskottet att få höra hur investeringsprioriteringen skulle ha sett ut enligt ltl Peter Grönlunds modell!

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Vi har en väldigt stor ansamling av en mängd olika projekt när det gäller skolbyggnader och liknande satsningar, det är mycket ombyggnader, vi har självstyrelsegårdens planering osv. som finns med. Jag kommer att återkomma till de här frågorna ännu i debatten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Behandlingen av ärendet avslutas för i dag och återupptas i morgon.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.09).