Plenum den 21 december 1999 kl. 09:30

PLENUM DEN 21 DECEMBER 1999 KL. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.  (Frånvarande: ltl Wiklöf, ltl J-E Mattsson och vtm Häggblom).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet i dag den 21.12 anhåller ltl Mattsson på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/1999-2000 med förslag till budget för landskapet Åland år 2000.  (FR nr 4/1999-2000 samt FM nr 1-35/1999-2000).

 

Först tillåtes allmän diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Viveka Eriksson:

Herr talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsstyrelsens förslag till budget för år 2000. Det nytillträdda utskottet inledde sitt arbete under en period då ännu landskapsstyrelsespelet pågick vilket innebar en viss osäkerhet kring den parlamentariska maktbalansen. Eftersom det parlamentariska läget var oklart och de flesta partier inför budgetremissen i olika omgångar var i opposition innebar det att alla partier lämnade in finansmotioner.

 

Utskottet har således behandlat 35 motioner som om de alla antagits skulle ha inneburit att budgeten behövt balanseras upp med ytterligare 41,7 miljoner mark. Trots att så gott som alla motioner tagit upp mycket angelägna frågor har utskottet valt att förkasta allesammans. Men i många fall med positiva skrivningar.

 

Vi har med tanke på den den korta tid vi haft ändå försökt sätta oss in i så gott som alla motioner och har därför också en hel del synpunkter på frågorna. I vissa fall har vi i princip omfattat motionerna men eftersom ärendena kräver bättre underlag för beslut har vi valt att efterlysa vidare beredning av landskapsstyrelsen.

 

Budgetförslaget balanserar efter utskottets behandling på 1. 281.582.000. De ändringar utskottet föreslår är en sänkning på 3 miljoner för projektering av tingshuset. I den frågan har utskottet inte uppnått enighet till alla delar och därför kommer viceordförande Holmberg att redogöra för det momentet.

 

Ett anslag på 10.000 mark höjer lagtingets dispositionsmedel för att göra det möjligt för Lagtingets veteranförening att ordna olika aktiviteter. Vidare har verksamhetens utgifter under konsumentrådgivningen ökats med 8.000 mark eftersom ett avtal efter landskapsstyrelsens beredning av budgeten ingåtts med Ålands kommunförbund om skötseln av konsumentrådgivning. Enligt det avtalet håller inte landskapsstyrelsens budgetäskande.

 

Ändringarna på utgiftssidan balanseras på inkomstsidan så att finansieringslån minskas med 2 miljoner 982.000 mark. Således är budgetens slutsumma enligt utskottets förslag sänkt med motsvarande summa.

 

Utskottet har under behandlingen haft förmånen att höra många olika sakkunniga och vi har berört flera av de stora frågor som just nu är aktuella. Således har vi under de allmänna motiveringarna tagit upp sjöfarten, skattegränsen och kommunernas ekonomi vilken också omfattar samfundsskatten.

 

Då det gäller sjöfarten ser utskottet med oro på den utveckling som är på gång och anser att det är synnerligen angeläget att fortsättningsvis via olika kanaler trycka på riksmyndigheterna. För sjöfartens fortsatta verksamhet inom landets gränser är det viktigt att finsk sjöfartspolitik anpassas efter EUs riktlinjer.

 

Skattegränsen uppges av olika berörda parter vara ett stort problem. Den utredning som gjorts om skattegränsens effekter visar också samma sak. Utskottet understryker vikten av att skattegränsen blir osynlig och omfattar också landskapsstyrelsens målsättning inför år 2000 i vilken man strävar efter att göra skattegränsen osynlig. Ersättning till företag som lider stor skada bör å andra sidan utbetalas om man inte på sikt kommer till rätta med skattegränsproblematiken.

 

Kommunernas ekonomi har en sämre prognos än landskapets. Detta beror bl.a på de skatteavdrag som är en följd av rikslagstiftning. Här väcker bl.a. förändringarna inom samfundsskattesystemet berättigad oro hos kommunerna . Utskottet har noterat och omfattat att landskapsstyrelsen avser att kompensera kommunerna för  skattebortfallet som är följden av att en viss del av samfundsskatten omvandlas och blir statsskatt. Den senaste lagändringen i riket, vilken innebar att samfundsskatten höjdes från 28 till 29 procent kommer troligtvis att öka klumpsumman. Motsvarande summa som läggs till på klumpsumman borde också följdriktigt omfördelas till kommunerna.

 

Samtidigt som kommunernas ekonomiska tillväxt avtar upplevs kraven på kommunerna allt större. Det finns en uppfattning att behovet av olika serviceinsatser har växt. Därför föreslår utskottet att en mer regelbunden översyn av landskapsandelssystemet införs så att förändringar i kommunernas utgiftsåtaganden kan regleras och möjligen kompenseras via landskapsandelssystemet.

 

Utskottet berör också i allmänna motiveringarna den ekonomiska politiken. I remissen höjdes många varnande fingrar om att budgeten var expansiv. Vi har konstaterat att det nu finns medel att göra mycket och att det finns många behjärtansvärda behov att tillfredsställa men vill också varna för att kommande sämre tider med snävare ramar också skall täcka samma behov. Det gäller också att under en högkonjunktur se över och strama åt så att landskapets ekonomiska politik leder till en dämpning av inflationstrycket och inte tvärtom. Speciellt pekar utskottet på det stora uppdämda investeringsbehov som finns både inom landskapets och kommunernas ansvarsområden. Vi föreslår att landskapsstyrelsen gör upp en prioriteringsplan för byggnadsprojekt inför kommande år. Det finns mycket olika åsikter huruvida det redan idag  råder överhettning inom byggnadsbranschen, men ett faktum är att byggnadskostnaderna stigit i höjden och att det privata byggandet avstannat medan samhället står för merparten av byggandet. Och detta till höga byggnadskostnader. Det är också värt att i detta läge ha framförhållning och så långt det är möjligt planera byggen som sedan förverkligas under en lågkonjunktur. Detta kan då jämna ut konjunktursvängningarna och motverka att sysselsättningsläget försämras.

 

IT-frågorna intar en framskjuten position i landskapsstyrelsens budgetförslag. Utskottet har granskat frågan mera ingående och vi har fört resonemang såväl med förespråkare för den tekniska utvecklingen, den såkallade hårdvaran som med användarsidan som tagit fasta på den mer etiska diskussionen, den sk. mjukvaran.

 

Utskottet omfattar tankarna på att IT-tekniken, som kan betraktas som infrastruktur, utvecklas och att utvecklingen leder till att bästa system tas i bruk på ett sådant sätt att det kan komma alla ålänningar till del. Utan allt för stora kostnader bör människor oavsett boningsort kunna ta IT i sin tjänst.

 

Utskottet understryker också vikten av utbildning och information till allmänheten och till utbildningssektorn så att användaren lär sig att behärska teknologin och att hantera datorn på ett ändamålsenligt sätt. Informationsteknologin innebär att ett enormt informationsflöde är tillgängligt för var och en. Mottagarna speciellt då det gäller unga människor bör också få beredskap och lära sig att hantera och kritiskt granska det mottagna materialet.

 

Under detaljmotiveringarna vill jag särskilt lyft fram fyra projekt som utskottet starkt uttalar sig för. I stället för att godkänna vissa motioner har vi tagit fasta på intentionerna bakom dem och fört ihop flera av dem under egna projekt som till vissa delar motsvarar det som motionärerna efterlyst. Vi har inte föreslagit att pengar i denna budget tas upp eftersom vi  efterlyser mera beslutsunderlag och föreslår att landskapsstyrelsen skall bereda ärendet mera. Alla fyra projekt kan innebära att landskapsstyrelsen återkommer till lagtinget med tilläggsbudget om de inte går att förverkliga inom ramarna. 

 

Vi har ägnat rätt stor uppmärksamhet åt  lönefrågorna.  Dels tar fyra motioner fasta på problematik kring lönesättning och dels har det visat sig att lönefrågor är nog så aktuella inom flera olika ansvarsområden. Lönesättning är en viktig del av personalpolitiken och har också varit en av de frågor som lyfts fram i den PSO-utredning som gjorts om personalens välbefinnande i förvaltningen.

 

Dessutom är den offentliga sektorn konkurrensutsatt när det gäller att rekrytera och behålla personalen. Privata näringslivet konkurrerar med bättre löner om vissa tjänsteinnehavare. Inom t.ex. utbildningsavdelningens ansvarsområde kan det ibland vara svårt att motivera lärare inom yrkesämnen att välja läraryrket framom ett mer betalt arbete inom privata näringslivet. För att ha en tjänst krävs det för det första en yrkesutbildning och därefter en pedagogisk utbildning , en längre utbildning som leder till sämre  lön än en tjänst inom motsvarande yrkesområde.

 

Konkurrens om personalen upplever vi också från våra närområden. T.ex. inom ÅHS har det visat sig att konkurrensen om sjukvårdspersonalen främst från andra nordiska länder leder till att vi får rekryteringsproblem; lönen är förstås ett av de konkurrensmedel som används.   

 

Lönefrågor tar vi upp både inom de allmänna motiveringarna och under kansliavdelningens förvaltningsområde där vi föreslår att landskapsstyrelsen genomför en översyn av lönesättningen för de landskapsanställda, och  då bör alla landskapets anställda innefattas. Vi föreslår en kartläggning av lönesättningen och att man analyserar situationen ur en jämställdhetssynpunkt men man bör också väga in den konkurrenssituation som råder. Ett arbetsvärderingssystemet bör användas. Ett sådant system innebär vanligtvis att olika tjänster  poängsätts så att de går att jämföra med varandra trots att de finns inom olika yrkesområden. Poängsättningen tar hänsyn till kompetenskrav, till ansvarstyngd och till fysisk och psykisk belastning m.m. Därefter går det att göra en objektiv jämförelse av de olika yrkeskategorierna utifrån poängsättningen och kanske komma till lika lön för likvärdigt arbete.

 

De föreslagna åtgärderna är rätt omfattande och troligtvis behöver landskapsstyrelsen  överväga att anlita en oberoende konsult eller projektanställa en person för att genomföra arbetet. Utskottet har konstaterat att projektet kan innebära behov av tilläggsresurser.

 

Med anledning av de två motioner som efterlyst öronmärkta pengar för narkotikabekämpning föreslår utskottet under social och miljöavdelningens förvaltningsområde  ett samordningsprojekt med syfte att samordna arbetet med missbrukarvården. Projektet kunde ha BUSS- projektet som modell. BUSS- projektet är ett samordningsprojekt för barn med särskilda behov. Målet där är att olika myndigheter med olika ansvarsområden samverkar kring enskilda personers behov. I projektet strävar man efter en helhetssyn. Här vill  man också öka olika berörda parters kunskap och därför är utbildningsinsatserna viktiga.Vi anser att man kunde jobba på samma sätt inom detta projekt och arbeta för att motverka narkotikaanvändning och för att hjälpa personer som kommer in i denna onda cirkel. Många instanser, tex.  kommunerna, polisen, tullen, sjukvårdsmyndigheterna arbetar för att motverka missbruk och för att hjälpa dem som hamnat in i en missbrukssituation. De instansernas insatser bör samordnas så att resurserna kommer till användning på bästa sätt. Här är också information och utbildning en viktig del i arbetet.  Vi är medvetna om att resurser idag inte finns att genomföra ett sånt projekt och efterlyser en närmare beredning av landskapsstyrelsen så att lagtinget i ett senare skede kan ta ställning till vilka resurser som kan behövas för att genomföra de efterlysta åtgärderna.

 

Kollektivtrafiken har berörts i tre motioner och i utskottet har rått enighet om vikten av att förstärka nyttjandet av kollektivtrafiken. Vi har konstaterat att en ökning av kollektivåkande kan ske om kostnaderna för resenärerna minskar och om tillgängligheten och antalet turer ökar. Vi föreslår därför en utökning av antalet turer på kvällstid och på helger och att biljettpriserna märkbart skall subventioneras. Landskapsstyrelsen får därför i uppdrag att utarbeta förslag på dessa punkter.

 

Det fjärde större projektet där vi har haft synpunkter gäller skärgårdstrafiken. Här är det två motioner som ligger till grund. Vi har kunnat konstatera att  det råder viss brist under sommartid på två håll i  skärgårdstrafiken, dels är det Föglötrafiken och dels på norra linjen uppstår det en s.k. flaskhals; under vissa tider är då kapaciteten för liten. Det finns inget tonnage i landskapet så det är lite svårt att säga hur man exakt skall utforma det, men vi tycker att trafikavdelningen skall återkomma med förslag till hur man ordnar tilläggstrafiken.

 

Ytterligare två saker som jag vill peka på som utskottet har tagit upp är för det första under fastighetsförvaltningen. Det här är egentligen en fråga som har berörts tidigare av lagtinget. Vi har tidigare efterlyst att man borde se över landskapets alla fastigheter. Det finns många olika fastigheter och de finns under olika  kapitel. Vi tycker att det kan finnas anledning att sätta en del av fastigheterna under ett fastighetsbolag och därför föreslår vi att man utreder möjligheten att bilda ett fastighetsbolag.

 

Den andra saken jag tänkte beröra är Nordiska rådssekreteraren. Vi har diskuterat den personens roll och vi har konstaterat att arbetssituationen för sekreteraren innebär att många olika krav ställs från olika håll. Det är en arbetssituation som många gånger  kan upplevas frustrerande. Med tanke på den förändrade roll som självstyrelsepolitiska nämnden kommer att ha så småningom som ett sorts utrikespolitiskt utskott och planerna på att delegationssekreteraren möjligen blir dess sekreterare tycker vi att det finns skäl att se se över det här och möjligen göra det på ett sådant sätt att lagtinget har en egen sekreterare som får de utrikespolitiska uppgifterna. Viktigt i sammanhanget är det som vi föreslår, nämligen att åtminstone kanslikommissionen hörs i samband med att man tittar över instruktionerna och ändrar arbetsuppgifterna för sekreteraren.

 

Vi har i utskottet, trots den inledande förvirring som rådde kring landskapsstyrelsens bildande och den turbulens som var följden av detta, haft ett konstruktivt arbete . Vi har fått ta del av mycket information och vi har på många områden fått nya insikter.  I fråga om tingshuset och de infrastrukturella satsningarna har åsikterna i utskottet gått isär ,vilket också framkommer i ledamot Sarin-Grufbergs och min reservation. Till de delarna kommer viceordförande Holmberg att närmare redogöra för utskottsmajoritetens synpunkter.

 

Jag tackar mina utskottskamrater och fram för allt vår sekreterare  för ett gott samarbete och överlämnar  härmed finansutskottets betänkande till lagtinget.

 

Ltl Holmberg:

Herr talman! Jag vill inleda med att konstatera att behandlingen i det nya finansutskottet vad beträffar budgetförslaget år 2000 har skett i en synnerligen konstruktiv anda.

 

Med tanke på den den korta tid som utskottet har haft på sig vill jag tacka framför allt ordföranden och sekreteraren  för det tunga värv som de också har fått jobba med för att komma till det betänkande, som jag också förutsätter att skall få en saklig behandling här i salen.

 

Jag tänkte mig uppehålla mig vid detaljmotiveringarna. Jag tycker att finansutskottets ordförande hade en rätt så diger översikt om de allmänna motiveringarna.

 

Herr talman!

Postens vinst har under flera budgetbehandlingar varit föremål för diskussion. Därför är det riktigt som utskottet föreslår att landskapsstyrelsen fastslår principerna för hur stor andel av Postens vinst som skall tillfalla landskapet. Där bör en överenskommelse utarbetas.

 

Under moment 43.40.76 föreslås ett anslag om 3 miljoner mark för anskaffande av tomt och projekt för ett tingshus. Utskottet anser att projektet kan skjutas fram. Anslaget utgår med den motiveringen att i betänkandets allmänna motiveringar efterlyses en byggkonjunkturanalys samt en prioriteringsplan för landskapets egna projekt. Utskottets majoritet anser att momentet kan kvarstå. Tingshuset och vem som skall vara huvudman kan man säkert ha olika åsikter om, men man kan allmänt konstatera att tingsrättens utrymmen i dag icke är anpassade för den verksamhet som bedrivs inom rättsväsendet. Jag tycker att justitieministeriet har möjligheter att här framdeles på olika sätt lösa de anpassade utrymmen som bör finnas för tingsrättens verksamhet, inbegripet också Ålands förvaltningsdomstol arbetssätt. Tingshusets placering kan man givetvis ha olika åsikter om. Det har diskuterats att det skulle läggas inom staden, och det är väl på ett sätt riktigt, men min personliga åsikt är här att denna verksamhet kunde lika väl placeras ute på landsbygden, kanhända i några av våra tätorter i någon kommun. (Från salen: i Tingsbacka) Vi kommer alla ihåg att från gångna tider fanns det tingsplatser ute i kommunerna. Detta om tingshuset så länge.

 

Under moment 44.10.74 Infrastrukturella investeringar och vad gäller de två finansmotioner som ansluter sig till två projekt, nämligen simhall i Godby samt en eluppvärmd sandplan i staden, anser utskottets majoritet att ett klart ställningstagande bör tas tilll begreppet “infrastruktur”. Det är knappast ett projekt inom tvåmiljonersramen. Här har också utskottets majoritet i avvaktan på konjunkturanalysen och prioriteringsplanen från landskapsstyrelsens sida icke gått motionärerna till mötes. Man kan konstatera vad beträffar simhallsprojketet i Godby att det är en satsning på 20-30 miljoner, men man kan också konstatera att i budgetförslaget finns ett anslag upptaget också för planering av en golfbana i Grelsby, där kostnadsberäkningarna också ligger i storleksordningen 20-30 miljoner och där landskapsstyrelsen har ansett att detta är en infrastrukturell satsning.

 

Herr talman!

Vad beträffar skärgårdstrafiken hade också utskottets ordförande synpunkter på det och jag kan också bara konstatera att vi från utskottet har sett det angeläget att tilläggstrafik borde åstadkommas under inkommande sommar. Framför allt Föglölinjen har en hög belastning under sommarmånaderna. Vad beträffar anskaffande av nytt tonnage efterlyser utskottet en mera långsiktig planering av linjen Svinö-Degerby, där man, som så många gånger, har uttalat sig att för att få ner kostnaderna för skärgårdstrafiken bör sträva till att förkorta färjpassen. Detta bör ingå i den långsiktiga planeringen.

 

Herr talman!

Enligt vad utskottet har fått erfara händer stora förändringar framför allt vad beträffar vindkraften. Utbudet av billlig el på marknaden möjlliggörs genom  den nuvarande och den kommande  elkabeln till Sverige.  Det har under utskottets behandling framkommit att elpriset via den fria elmarknaden kan faktiskt gå under 10 penni/kilowatt. Som utskottet också konstaterar borde byggstarten för ytterligare vindkraftsparker uppskjutas i väntan på hur hela eldistributionen kommer att utvecklas och hur vindkraften ur konkurrenshänseende kan drivas framdeles.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller tingshuset har vi kunnat konstatera i utskottet att man behöver ett nytt hus. Såsom viceordförande påpekade arbetar man under sådana omständigheter som innebär att man inte har bra arbetsförhållanden. Därför tycker jag att det blir en viss osäkerhet för justitieministeriet och för dem som behöver tingshuset hur det skall bli genom att man lägger projektet på is. Jag tycker att det skulle vara mer korrekt att vi säger ja eller nej till projektet, så att justitieministeriet sedan kan gå vidare och kanske försöka förverkliga projektet på ett annat sätt.

 

När det gäller de infrastrukturella satsningarna har vi i utskottet diskuterat ganska mycket själva begreppet och vi tycker att begreppet har fått en alltför vid definition; vi är ute efter att det borde definieras snävare. Vi har ett förslag att man i stället skulle kunna kalla det “projekt med betydande  samhällsekonomiska effekter”. Sådana projekt skulle t.ex. ha en stor spridningseffekt, att de på något sätt förbättrar den regionala balansen och att de utjämnar säsongsskillnader inom besöksnäringen. Det är  alltså skrivningar som vi har enats om i utskottet. Mot den bakgrunden har vi i minoriteten i utskottet ansett att de två projekten simhall i Godby och en grusplan mycket väl uppfyller de kriterierna och därför har vi föreslagit att de också skall ingå bland de andra projekt som landskapsstyrelsen så småningom skall förverkliga.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Först vad beträffar tingshuset tycker jag att utskottets ordförande och jag är överens på den punkten att justitieministeriet har alla möjligheter, om det är angeläget, att skaffa sig nya utrymmen för sin verksamhet i landskapet och då bör justitieministeriet också ha alla möjligheter att söka alternativ, där också kontakterna via landskapsstyrelsen kan fortsätta.

 

Vad beträffar de infrastrukturella satsningarna tycker jag att vi tydligt och klart från utskottets sida har efterlyst hur landskapsstyrelsen i framtiden kommer att anse under vilka möjligheter och inom vilka ekonomiska ramar en infrastrukturell satsning skall vara inom respektive kommun, framför allt för att skaffa sig ett företag eller anläggning som kan ge de ringeffekter en kommun efterlyser.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller tingshuset uppstår det nog en otydlighet eftersom man tydligen har kommit ganska långt i diskussionerna mellan justitieministeriet och landskapsstyrelsen. Det blir förstås svårt nu för justitie-ministeriet att avgöra: skall man avvakta projektet som läggs på is eller skall man söka andra vägar. Jag tycker att man kunde vara tydlig här och säga ja eller nej.

 

Jag känner inte riktigt igen resonemanget om ekonomiska ramar när det gäller infrastrukturella satsningar. Vi har egentligen inte varken skrivit eller diskuterat just att storleken på projektet skulle vara avgörande, utan spridningseffekterna, att det kan utjämna sässongsskillnader inom besöksnäring, effekter som ett infrastrukturellt projekt behöver uppfylla för att falla inom ramen.

 

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman! Vad beträffar tingshuset och justiteiministerns  agerande i den saken tycker jag, som jag nämnde tidigare, att det måste ges möjligheter för justitieministeriet att agera efter det bästa sätt och den bedömning som de anser att är rätt och riktigt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Eftersom finansutskottet har valt att belysa enbart de ekonomiska aspekterna vad gäller vindkraften och inte de miljömässiga, vill jag bara komma med en liten upplysning angående elpriset på den nordiska elmarknaden, där man ofta talar om 10 penni, som visserligen är den nivå som den ligger på när den ligger som lägst, men jag kan bara upplysa om att förra veckan när det blev lite kallare hoppade det upp till 48 penni/kWh.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Vad beträffar vindkraften har vi från utskottets sida fått den uppfattningen, som jag också nämnde i mitt anförande, att det händer mycket inom eldistributionen i landskapet och kommer att göra det fortsättningsvis. Med detta icke sagt att vindkraften inte skulle vara ett alternativ, men som vi ser det i dag från utskottets sida tycker vi att det kanske är rimligt att man lite stannar upp innan man ytterligare tillskjuter medel förutom det som är upptaget i föreliggande budgetförslag.

 

Ltl Sarin-Grufberg:

Herr talman!

Samarbetet och den konstruktiva andan har funnits när det gäller finansutskottet. Trots det finns det en reservation och den har något berörts redan av finansutskottets ordförande och viceordförande. Reservationen är undertecknad av finansutskottets ordförande och av mig. Det är fråga om avvikelser på två punkter.  För det första gäller det tingshuset. Där anser vi att landskapet inte skall bygga tingshuset av det skälet att på andra håll i riket uppförs tingshus i regel av privata eller ofta av samhällsnyttiga bolag. Det finns ingen anledning för landskapet att bekosta en investering och att bygga ett tingshus nu, och besked bör ges i den riktningen så att också justitieministeriet känner till inställningen från landskapet.

 

Det finns också en motion om att det föreslagna anslaget i budgeten skulle utgå. Motionen är undertecknad i första hand av ltl Ronald Boman.

 

När det gäller den andra punkten rör det de infrastrukturella satsningarna. Där har utskottet gått in för en annan skrivning när det gäller den här typen av satsningar; där har man varit överens. Enligt vedertagen mening definieras infrastrukturella satsningar på följande sätt: det är ett system av anläggningar som utgör grund för försörjningen och förutsättningen för att produktionen skall fungera; det rör bl.a. vägar, flygplatser, hamnar, telekommunikationer, kraftverk, vatten- och avloppsnät, utbildningsinsatser m.m. Det är den klassiska benämningen på infrastrukturella satsningar.

 

Utskottet har ansett att begreppet kunde bytas ut om “projekt med betydande samhällsekonomiska effekter” för att få en annan beskrivning utav det hela. Då anser utskottet att landskapet i fortsättningen skulle kunna stå för investeringskostnaderna för sådana projekt som har stora spridningseffekter och förbättrar den regionala balansen samt utjämnar säsongsskillnaderna inom besöksnäringen.

 

Utskottets majoritet har ansett att de projekt som har omnämnts under “Infrastrukturella satsningar” eventuellt skulle skjutas på framtiden. Utskottet tar inte ställning till det, men vi reservanter anser att  projekten simhall i Godby och uppvärmda grusplaner skulle förverkligas med landskapsmedel, förutsatt att driften inte belastar landskapsbudgeten. Projekten skulle byggas när så är lämpligt därför att vi också har efterlyst dels en byggkonjunkturanalys, dels en prioriteringsplan när det gäller landskapets egna projekt, och när så är lämpligt, utifrån analysen och prioriteringsplanen, skulle således dessa två projekt förverkligas. Det kan också nämnas att det finns två finansmotioner om projekten: när det gäller  simhallen är första undertecknare vtm Ragnar Erlandsson och när det gäller den uppvärmda grusplanen ltl Jörgen Strand.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag vill inledningsvis säga att jag är full av beundran för finansutskottet och det arbete som man har gjort med budgetförslaget för år 2000. Det var säkerligen ingen lätt uppgift att ta sig an, dels en diger budget, ett stort antal motioner och en ganska politiskt turbulent situation samt dessutom strax efter att vi har haft ett val här på Åland, i en situation när det har kommit motioner i princip från alla partier, både från dem som för närvarande är i opposition och från dem som för närvarande är i majoritet.

 

Men jag vill säga att efter att ha tagit del av finansutskottets betänkande tycker jag att det förhållningssätt som finansutskott har tagit till budgeten och också till den framtid som föreslås i den är väldigt bra och det märks att man har funderat igenom; de skrivningar och de åsikter samt de riktlinjer som man lägger fram här är alla väl värda att ta till sig i landskapsstyrelsen, och jag kan försäkra att det kommer vi att göra. Det stora antal motioner och den behandling att i princip alla har blivit förkastade men att man ändå har tillmötesgått motionärerna med positiva skrivningar och råd till landskapsstyrelsen anser jag vara ett bra förhållningssätt och det är ett ansvar för oss i landskapsstyrelsen att faktiskt leva upp till det också, så att det inte bara blir ett sätt att hantera motionerna på för att klara av budgetbehandlingen, utan att det faktiskt blir en interaktion mellan lagting och landskapsstyrelse som fungerar och att man kan lita på varandra, att lagtinget och de enskilda lagtingsmännen kan lita på att när man har fått en positiv skrivning i ett budgetbetänkande skall det också faktiskt följas upp av landskapsstyrelsen. Det ser jag som ett speciellt ansvar för mig som lantråd och också för hela landskapsstyrelsen att faktiskt leva upp till.

 

Det som jag upplever som en av svårigheterna, som vi de facto har kvarstår och som tydligt har kommit fram i budgeten är naturligtvis investeringssidan, dels att få fram investeringsplanen, där vi skall göra prioriteringar. Det arbetet är redan igångsatt inom landskapsstyrelsen. Ett annat problem som också kommer fram här är definitionen på vad som är infrastrukturella investeringar och vad som inte är det. Utskottets ordförande sade att man har tagit fram en snävare definition av det som kallas infrastrukturella investeringar och ltl Ritva Sarin-Grufberg gick närmare in på det också i sitt anförande.

Jag håller med så långt att det är en ny definition, men att det skulle vara en snävare definition har jag svårt att skriva under, åtminstone när man ser till hur man har tänkt att den skulle användas i praktiken. Såsom det har varit hittills med infrastrukturella investeringar har vi haft som utgångspunkt att det skall vara sådant som förbättrar sysselsättningen och också förlänger säsongen för turistnäringen. En sak som har varit viktig från landskapsstyrelsens sida, åtminstone ända tills nu, är att driften skall finansieras av någon annan; det skall inte vara samhället. Det har varit kungstanken när det har gällt allhallen i Eckerö, ett separat driftsbolag, det har varit kungstanken när det gäller kk-huset, det skall vara ett separat driftsbolag och samma sak när det gäller det tänkta golfbaneprojektet i Grelsby. Det som oppositionen pekar på i sin reservation skulle vara en ny princip, dvs. att landskapet till hundra procent skall finansiera investeringar som sedan skall drivas av kommunerna. Jag har uppfattat att simhallen i Godby är ett sådant projekt, åtminstone som det har presenterats hittills och den uppvärmda fotbollsplanen är ett kommunalt projekt; där skall vi då från samhället gå in till hundra procent och finansiera det! Med de två projekt som nu är aktuella har jag sett det svårt: vilka projekt skall vi då från landskapets sida kunna säga att det här är inte en infrastrukturella investering? Det blir en väldigt svår bedömning hädanefter. Hittills har vi haft den gränsdragningen;  vi har haft praktikfallen simhall i Mariehamn: 25 procent i bidrag och 50 procent i lån; när vi har fått ansökningar om simhall i Godby har vi sagt att det är 25 procent i bidrag, 50 procent i lån och dessutom kan man få ett tillägg för 10 procent i bidrag därför att det har viss infrastrukturell karaktär och 5 procent för den regionala balansen, men att det fortfarande skall finnas en bit kvar för kommunen, eftersom det är kommunen som är tänkt skall äga den. Kommunen skall också ha en kapitalinsats.

 

När det gäller den förnyade definitionen, som kommer att diskuteras här under dagen, tycker jag att det är väldigt viktigt att man betänker vilka konsekvenser det får för alla andra projekt och alla andra kommuner. Vi har som landskapsstyrelse och ni som lagting också ett ansvar att se till att vi får en rättvis behandling av alla projekt i alla 16 kommuner på Åland. Jag känner att vi är på väg in i en lite osäker situation, och det tycker jag är olyckligt; det gör det svårt för landskapsstyrelsen att agera och det blir en väldigt osäker situation för de åländska kommunerna. Det kan bli att i princip kommer man att försöka med de flesta projekt att hitta på goda argument varför det är en infrastrukturell investering så att man kan få ett hundra procentigt bidrag från landskapsstyrelsens sida.

 

Jag tycker alltså att det skulle vara bra om man kunde hålla sig till principen att när det gäller infrastrukturella satsningar är det sådana satsningar som riktar sig gentemot näringslivet med separata driftsbolag; då har man i varje fall en klar linjedragning. När det gäller kommunal infrastruktur har vi andra system och vi behov skall vi naturligtvis förbättra dem, men då bör man förbättra dem på ett sådant sätt att alla kommuner känner till dem på förhand och har möjligheter att också ta del av dem. Det tycker jag är en ganska skälig syn på det hela.

 

Jag ser fram emot en intressant debatt om budgetbetänkandet, men jag vill än en gång avsluta med att jag tycker att ansatsen från finansutskottet har varit mycket god och det ger oss i landskapsstyrelsen ett stort ansvar att också försöka följa upp betänkandet.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Det blir lite begreppsförvirring här. Vi har försökt skilja på begreppen: infrastrukturell satsning och projekt med betydande samhällsekonomiska effekter. När vi pratar om att man borde göra begreppet  “infrastrukturella satsningar” mer snävt har vi också sagt vad den vedertagna, strikta  definitionen är: vägar, flygplatser, hamnar, kraftverk, eldistribution, vatten- och avloppssystem osv. Vi har noterat att man har vidgat begreppet att också omfatta projekt som har olika samhällsekonomiska effekter. Vi tycker att man nu borde skilja på dem och inte längre tala om infrastrukturella satsningar överhuvudtaget när det handlar om sådana här projekt. Lantrådet talade om att vi nu skulle gå in för en ny princip genom att vi skulle satsa på simhall i Godby och en grusplan. Den principen gick vi in för när vi byggde allhallen i Eckerö. Det här är bara en konsekvens av det beslut som vi tog i förra årets budget. Lantrådet pratar också om att det blir olyckligt om samhället skall gå in. Samhället är både kommuner och landskap, och frågan här är till vilken del landskapet, som har bättre ekonomi än kommunerna, kan gå in och stöda upp olika projekt som kan ha en väldigt stor ekonomisk effekt ute i regionerna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det är säkert bra om vi kan reda ut vad som avses med begreppen. Om jag uppfattar betänkandet rätt  skall “projekt med betydande samhällsekonomiska effekter” också få samma stöd som infrastrukturella investeringar - ett hundra procentigt stöd - och är det riktigt har vi osäkerhetsproblematiken. Jag tror att det är viktigt att vi skapar en säkerhet och en förutsägbarhet här. Det som sades om att vi gick in för en ny princip när vi byggde allhallen i Eckerö vill jag inte riktigt hålla med om, för där var en av de springande punkterna att det fanns ett driftsbolag som har bildats av det åländska näringslivet och olika intressenter samt att det också fanns garantier för driften för en tioårsperiod. Det var en trösklarna för att landskapsstyrelsen skulle kunna gå med på det. Jag har inte sett någonting sådant i de nu aktuella projekten, men det kanske finns sådant som inte jag känner till.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!  Det är självklart en förutsättning att landskapsstyrelsen står för investeringarna och att någon annan står för driften - det må sedan vara ett driftsbolag, en kommun, i t.ex. allhallen är Eckerö kommun en del av det driftsbolag som håller i verksamheten. Det är ingenting märkligt med det. Men det viktiga är att landskapet står för investeringssatsningarna medan driftsbolag, möjligen kommuner, står för driften. Det bör vara förutsatt innan man sätter igång projektet.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Orsaken till att jag tycker att det är väldigt viktigt att vi har gränsdragningen att det skall vara separata driftsbolag som sköter om de s.k. infrastrukturella investeringarna eller om man vill kalla dem projekt med betydande samhällsekonomiska effekter är  det system vi har i dag på Åland med landskapet och med de åländska kommunerna; landskapet har sin ekonomi och kommunerna har sin ekonomi, men de facto går ekonomierna också ganska mycket ihop. Landskapet transfererar väldigt mycket pengar via landskapsandelssystemet till de åländska kommunerna och teoretiskt sett kan det bli så att landskapet till hundra procent finansierar en investering i en åländsk kommun med utgångspunkten att det är en infrastrukturell investering eller ett projekt med betydande samhällsekonomiska effekter; kommunen skall sköta driften, driften går dåligt, som också påverkar kommunens ekonomi, som i sin tur gör att landskapet kommer att vara med och också bidra till driften. Vi måste vara medvetna om att vi kan försätta oss i en sådan situation och är det så att lagtinget och den politiska majoriteten är inne på det  får man acceptera det, men vi skall lyfta fram och se alla konsekvenser av det beslut som vi tar i varje fall.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman! Det är en intressant diskussion om begreppen. Jaga tycker att finansutskottet har klargjort den vedertagna användningen av infrastruktur. Skulle man följa lantrådet skulle inte landskapet stå för driften av vägarna på Åland, men det gör ju landskapet. Vägar är väl ändå infrastruktur! Här ligger det någonting ologiskt i det som lantrådet säger. Det viktiga är det näringspolitiska och samhällsekono- miska perspektivet att är det fråga om bra satsningar med stora spridningseffekter borde man se till att de blir finansierade, för alla har vi nytta av dem. Tar man en simhall i Godby,  tar man en sandplan i Mariehamn, har de väldigt stora spridningseffekter och de jämnar ut säsongskillnaden; i Mariehamn kostar t.ex. en sandplan väldigt lite, men här finns kapital redan inbäddat, det finns kapacitet, restauranger, hotell osv. Då är det bara till nytta för hela samhället om man kan göra det här. Sedan när det är gjort kan man ta diskussionen: det här fina projektet, skall vi nu kalla det ett projekt med stora spridningseffekter eller skall vi döpa om det till ett åländskt infrastrukturellt projekt? Det har ingen betydelse - det är semantik. Det viktiga är att man ser till att det här är bra för samhällsekonomin och därmed för varje ålänning; även om det ligger i Mariehamn eller i Godby är det till nytta för samhället som helhet.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Jag håller med dem som har sagt att finansutskottet har lagt ner ett mycket bra och seriöst arbete när det gäller budgetbehandlingen och när det gäller de motioner som har inlämnats. Jag förstår också att det måste ha varit en mycket svår situation för medlemmarna i finansutskottet eftersom just den här situationen har inneburit att flera av medlemmarna har varit tvungna att förkasta sina egna motioner, motioner som de själva har skrivit under. Det är egentligen en lite märklig situation. Däremot har man en väldigt positiv skrivning till så gott som alla motioner och det innebär att man egentligen har godkänt dem men utan att ge pengar till de utredningar osv. som man förordat att landskapsstyrelsen skall göra.  Själv hade jag en motion om kollektivtrafikåkandet, där jag äskade 90.000 mark för en utredning och nu har då finansutskottet förkastat den men med adress till landskapsstyrelsen om att göra en utredning. Jag hoppas då att det ändå finns pengar att göra utredningen. Jag skulle vilja tillägga till det som man säger och som vägkost till landskapsstyrelsen att i motionen finns det en väldigt stor miljöeffekt. Det är miljöpåverkan av småbilstrafiken som man skulle behöva försöka komma ifrån så mycket som möjligt. Det är därför som ett kollektivåkande skulle vara positivt, när det gäller utsläppen från bilarna. Vi vet att när det gäller föroreningar, t.ex. i vatten, kommer största delen från luften, i stort sett från biltrafik, från avgaser, som gör att föroreningarna är så stora.

 

Jag skulle också vilja uppmana landskapsstyrelsen att titta på t.ex. de erfarenheter som redan finns. Som jag nämnt förut finns t.ex. i Ockelbo i Sverige och i Kristinestad försök som har utvecklat sig så bra att man har fortsatt med försöken och gjort dem permanenta, eftersom det har visat sig att kostnaderna har blivit väldigt små, fastän man har en avgiftsfri trafik. Det kan också bero på att man där har kopplat busstrafiken till skolbilstrafiken. Det är också en sak som jag tycker att landskapsstyrelsen skall titta på, om man kan utnyttja just kollektivtrafikåkandet och skolskjutsarna samtidigt, så att en matartrafik  ut till busslinjerna kan ske gemensamt med den skolbilstrafik som redan finns. Likaså har man i Sverige också använt sig av Färdtjänst i samarbete med försöket och det har utfallit väl. Därför hoppas jag att landskapsstyrelsen ändå, fastän man inte godkänner motionen, kan titta på frågan och göra ordentliga utredningar. Jag tror nämligen att detta är en möjlighet som finns.

 

När det gäller de infrastrukturella definitionerna, som här har diskuterats, är det kanske lite nya synvinklar man kommer med och jag måste säga att själv tycker jag också att en simhall i Godby ligger ganska nära gränsen för vad man kan definiera som en infrastrukturell satsning. Den kommer att förlänga turistsäsongen. Den kommer att ge arbetsplatser, den kommer att vara en samhällsnyttig in-rättning osv. Det är lite synd att man inte kan göra definitionen så att den skulle falla inom ramen. För min del tycker jag nog att man kan se det som en infrastrukturell satsning.

 

Jag tänkte även säga några ord om krismotionen. Jag anhöll om 500.000 mark för att man skulle inrätta en krisgrupp. Den har man också behandlat seriöst och man har tittat på den utredning som gjordes och jag tycker att det som är viktigt har man också tagit fram, men jag har förstått att man inte riktigt har satt sig in i frågan på ett sådant sätt att man har vågat ta steget. En sak som är väldigt viktigt just när det gäller krishanteringen och en separat krisgrupp är att man faktiskt skulle bespara många människor lidande, många års lidande, men till på köpet skulle man göra en ekonomisk inbeparing för samhället, för det är, såsom man faktiskt har skrivit här i betänkandet, att genom att ge emotionell första hjälp kan stora sjukvårdskostnader, som är förknippade med sekundära trauman, inbesparas. Det här är nog någonting som man behöver riktigt gå grundligt in och titta på, för det är fråga om större pengar än man kan tänka sig som skulle inbesparas på det här sättet.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller krisjouren sade ltl Pehrsson, att vi inte vågade ta beslutet. Det kanske inte riktigt är på det sättet. Vi ansåg att vi inte kunde ta det i det här läget. Det är så att den utredning, som vi har tagit del av, har utförts under året och man har precis kommit till utvärderingen. I den föreslås möjliga  utvägar. En av dem är det som efterlyses i ltl Pehrssons motion, att en speciell grupp, en krisjour, alltid skulle finnas. En annan väg att gå är att man bygger upp system inom de existerande systemen, där man förstärker de vårdställen där man tar emot människor som hamnar i krissituation, t.ex. akuten, hälso-vårdscentralen, mentalvården. Där har vi också från utskottet efterlyst att man också ser över grundbemanningen, för det är väldigt avgörande för att man skall kunna bemöta människor som kommer och söker vård och som är i en krissituation. För att man skall kunna bemöta dem behöver det finns tillräckligt med personal, och den personalen bör också ha utbildning så att man kan hantera situationerna. Det är alltså inte det att vi inte har vågat ta beslut, men vi tycker att vi måste avvakta utredningen och analysen av utredningen och det som experterna kommer fram till att är den bästa vägen att gå.

 

Jag vill bara kommentera det som ltl Pehrsson sade om infrastrukturella satsningar och simhallen i Godby med att det är synd att man inte kan göra att simhallen faller inom ramen. Det är exakt det som vi anser att man kan göra: simhallen i Godby har sådana spridningseffekter och innebär en sådan effekt på säsongförlängningen att den faller inom ramen för projekten. Därför borde man satsa på en simhall i Godby.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

När det gäller krishanteringen kan man säga att politikens vägar är outgrundliga. Finansutskottets ordförande Viveka Eriksson och jag befinner oss nu i omvända roller.  Jag har inte suttit i finansutskottet, men jag har suttit i social- och miljöutskottet och behandlat motioner när det gäller pengar äskade till krishantering med ungefär samma formuleringar. Nu är skillnaden att det finns mera utredningar än vi hade tidigare att gå efter för att kunna godkänna pengar för en krisgrupp. Nu anser jag att utredningarna är gjorda så långt att man hade kunnat bevilja pengarna och jag tror att man ganska snabbt skulle ha kunnat välja väg därför att vi är överens om att man behöver mera resurser inom krisvården. Jag håller helt med om det som skrivs att man behöver utbilda personal, man behöver ha personal på sjukhus, på akutmottagning och även på avdelningarna som har möjligheter att bemöta människor i kris. Det som jag tycker att faller lite utanför är möjligheten att få kompetenta människor att också åka ut till platser där chockade och hjälpbehövande människor finns, olycksplatser, hem, där det har hänt katastrofer osv. För det  skulle det behövas en separat krisgrupp, och just den gruppen skulle säkert också kunna ha hand om utbildning m.m., om inte tiden går åt till utryckningar osv.

 

När det gäller den infrastrukturella satsningen menade jag att den ligger den på gränsen, men som lantrådet sade är det egentligen kommuner som skall stå för driften, som han lade fram det och som vi har haft förut som princip, är att det borde finnas ett privat driftsbolag bakom som skulle ge garantier för att ta hand om driften.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson och jag befinner oss i omvända roller. Så är det! I förra årets budget diskuterade vi också krisjouren och då efterlyste vi från liberalernas sida en utredning, som nu har gjorts under året. Då diskuterade vi om ramarna räckte för utredningen eller inte, om jag kommer ihåg rätt. Ltl Pehrsson och  jag är överens om det stora behov som finns för åtgärderna, så det är inte alls fråga om det, utan det är  fråga om vägen som man skall gå, där jag anser att man inom ÅHS först bör ta ställning till vilken som är den bästa vägen. Det är lite svårt för finansutskottet att göra vägvalet utifrån den utredning och det underlag som finns här. Jag förväntar mig att inför nästa år har ÅHS ett förslag i budgeten hur man gör det här på bästa sätt.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att man nu har kommit så här långt, men jag tycker att vägen börjar bli väldigt lång när det gäller att komma fram till ett förverkligande. Jag ser det som att utredningarna är klara och att man redan nu skulle ha kunnat ta ett beslut. Men jag är glad för att vi har kommit ett steg närmare och kanske börjar närma oss slutet på vägen. Jag hoppas att landskapsstyrelsen och ÅHS nu skall komma till beslut så snabbt som möjligt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman! Ltl Pehrsson säger att medlemmar i finansutskottet måste förkasta sina egna motioner. Det är väldigt bra motioner som de har skrivit under, t.ex. ltl J-E Mattsson att man stryker anslaget till tingshuset. Jag tycker att det är konstigt att man stryker i det som man själv har föreslagit. Man borde i stället ha jobbat för det. Likadant är det med simhallsbygget, som t.ex. utskottsmedlemmen Lars Holmberg har skrivit under. Det var ett väldigt bra förslag.

 

Ltl Dennis Jansson har skrivit under motionen om en sandplan. Det var en bra motion. Inte måste man väl av någon orsak arbeta för att motionerna skall komma bort! Man kunde väl ha jobbat för att de skulle vara kvar i stället, om de tyckte att det var bra motioner som de skrev under!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman! Det kan hända att jag använde ordet “måste” och det kanske inte var riktigt rätt ordval, men jag konstaterade i alla fall att man har valt att gå emot sina egna motioner. Det gäller även inom den liberala gruppen, där man har sagt nej till motioner som har skrivits under av liberala lagtingsledamöter. Man har tydligen valt den vägen för att inte plussa på budgeten. Egentligen borde man ha godkänt alla motioner.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman!

För socialdemokraterna är budgeten viktig som ett fördelningspolitiskt instrument och vi vill ha en självstyrelse som är bra för alla, en solidarisk självstyrelse, där också de som inte har så mycket inflytande i samhället tilldelas den andel som de är berättigade till. I finansutskottets betänkande finns inte direkt en sådan utgångspunkt för behandlingen, utan man har kanske sett på detta mera ur en central synvinkel. De politiska markeringarna är överhuvudtaget ganska svaga och någon ideologisering av fördelningen finns inte.

 

Trots det är betänkandet på många punkter intressant läsning och vi från socialdemokraterna kan vara nöjda med att många av de synpunkter som framförts i våra motioner faktiskt har blivit beaktade, även om motionerna formellt har blivit förkastade. Det hör tydligen till numera att även om man godkänner innehållet i motionen förkastar man dem. Redan på första sidan står det att utskottet föreslår att ett ungdomspolitiskt program utarbetas, en motion som kommer från  socialdemokraterna. Det finns också numera i landskapsstyrelsens handlingsprogram, så på den här punkten råder det nu stor enighet om att vi är i behov av ett program.

 

En annan sak som vi har initierat i samband med remissen är att man borde från lagtingets sida hemställa om en kraftig prioritering av de föreslagna anslagen för investeringar inom offentlig sektor, som landskapsstyrelsens budget innehåller. Den är otroligt omfattande och med tanke på konjunktur-läget verkar det inte särskilt balanserat att man från offentligt håll blåser upp investeringar med påföljande överhettning inom byggbranschen, inflation osv. Också här tycker jag att vi har fått gehör för en av våra viktigaste motioner när utskottet efterlyser en byggkonjunkturanalys samt en prioriteringsplan för landskapets egna projekt. Det är i och för sig bra, men man kunde nog också titta lite på de kommunala investeringarna, men detta i sig är bra därför att lagtinget har då ett extra ansvar att låta kommunerna utvecklas och inte bara tänka på sina egna intressen.

 

Det finns också andra saker som är positiva utgående från det som vi har motionerat om. Utskottet förhåller sig ganska så försiktigt restriktivt till utbyggnaden av vindkraften med tanke på den fria el-prismarknaden. Det är någonting som vi också har påtalat, att man kanske i detta skede skall vara lite  återhållsam och se hur prisbilden utvecklas i och med det nya fria systemet. Det betyder inte att vi motsätter oss vindkraften, som kanske en del vill få det till, utan det har helt enkelt att göra med att man  ändå, när man har hand om samhällets pengar, skall göra så förnuftiga satsningar som möjligt.

 

Det som jag i första hand vill koncentrera mig på är fyra ändringsförslag som socialdemokraterna kommer att presentera. Det är ändringsförslag till finansutskottets allmänna motiveringar. Utskottet har ett avsnitt om sjöfarten och man upprepar i stort sett det som har sagts många gånger redan i debatten, dvs. att vi skall försöka få riksmyndigheterna att anpassa Finlands sjöfartspolitik till EU:s direktiv. Här talas om EU:s sjöfartspolitik, ett ganska allmänt begrepp, som gör det svårt att direkt veta vad utskottet menar, men om man läser vidare i texten förstår man att det åtminstone innefattar rederinäringens behov, alltså det som redarna önskar för att utveckla sin näring. Det är givet att det skall man trycka på, men det finns en oerhört viktig sysselsättningsaspekt på sjöfartsnäringen för Ålands del. En del av de riktlinjer som EU har ser ändå ensidigt till rederiernas intressen och det finns en risk att de intressena inte beaktar sysselsättningen, speciellt manskapets behov av tryggad sysselsättning i framtiden på åländska fartyg men också med tanke på befälets sysselsättning. Nu diskuterar man inom EU att det skall vara så att inom passagerarfartygen inom EU-området skall man betala löner enligt de enskilda EU-ländernas avtal, dvs. att man inte skall ha tredje lands anställda som går på väldigt låga löner och där våra egna sjömän slås ut.

 

Allra sist på sidan 3 i betänkandet föreslår vi att man sätter till ett stycke. Det står så här: “Utskottet förutsätter att landskapsstyrelsen följer händelseutvecklingen och medverkar till att riksmyndigheterna tillmötesgår rederinäringens behov av en anpassning till EU:s riktlinjer för stöd till sjöfarten.” Så långt utskottet. Sedan föreslår vi följande tillägg: “så att sysselsättningen inom näringen bibehålls både för manskap och befäl”. För Åland är det alltså minst lika viktigt att bevara sysselsättningen bland sjömännen som att vi tryggar rederiernas fortsatta verksamhetsförutsättning.

 

Det finns också ett avsnitt om “Jämställd lönesättning på Åland”. I samband med remissen diskuterade vi den frågan mycket. Det följdes också av en debatt i våra medier om den avtalsfrihet som råder mellan parterna. Redan då framfördes i debatten från socialdemokratisk sida, att man kan inte från lagtinget bestämma vilka grupper som man skulle vilja prioritera eller ge löneförhöjningar i samband med de kommande avtalsförhandlingarna. Däremot ansåg vi, och anser fortfarande, att det är fullt möjligt för  lagtinget att skapa t.ex. en kvinnolönepott. Det är också vanligt med låglönepottar och dessa pengar öronmärks för att från arbetsgivarpartens sida i förhandlingarna utjämna vissa löneskillnader.

 

Ett kompromissförslag som vi har här är att inför löneförhandlingarna, som här beskrivs av utskottet, att vi från lagtingets sida skulle framföra ett önskemål att ett av målen för förhandlingarna skulle vara att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Då är skrivningen är så mild att den inte kan uppfattas som begränsande för avtalsparternas förhandlingar, men den är politiskt mycket tydlig och om landskapsstyrelsen inte beaktar detta, tycker åtminstone jag att det skulle vara förvånande. Det råder  ju här i kammaren, vad jag förstår, total enighet om att löneskillnaden mellan män och kvinnor är oacceptabelt stor. För de privata kan vi inte göra så mycket, egentligen ingenting, och inte heller för kommunala förhandlingar.

 

Jag har en overhead som jag skulle vilja visa. Jag tycker att det råder en ganska stor förvirring om vilka skyldigheter och rättigheter som olika parter har i samband med vårt löneförhandlingssystem. Väldigt mycket har i Finland avgjorts via centrala avtal, dvs. allmänna inkomstpolitiska överenskommelser och man kan säga att det är väldigt specifikt för Finland. Det har varit någonting som många har avundats, för det har varit ett sätt att hålla inflationen och allt möjligt i schack, också skenande löneförhöjningar.  I samband med de inkomstpolitiska överenskommelserna har regeringen också förbundit sig vissa saker. Visst förekommer det alltså att regering och riksdag är inblandade i förhandlingssystemet.

 

 

 

 

 

 

OVERHEAD

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På basen av de centrala  avtalen brukar man gå ner på fackförbundsnivå. Det finns vissa ramar som man rör sig inom på basen av det inkomstpolitiska avtalet. Nu vet den goda tidningsläsaren att det inte blir  någon inkomstpolitisk överenskommelse utan det blir avtal direkt på förbundsnivå. De som gör de första avtalen brukar vara ganska riktgivande.

 

Längst ner ser vi de statliga tjänsteavtalssystemet.   Det är närmast det som vi skal jämföra med. Vi har inget statligt arbetsmarknadsverk, utan det är landskapsstyrelsen som har utsett några husbönder som förhandlar för landskapsstyrelsens del. Men ni ser att här ingår att regeringen godkänner eller förkastar avtalet och att det också kommer till riksdagens finansutskott. Vi brukar också här få ta emot en skrivelse om vad avtalsparterna har kommit överens om och det godkänns vanligtvis bara med ett klubbslag i finansutskottet och här i lagtinget.

 

Det som man fastställer på den övergripande nivån är just de allmänna ramarna. Det är just där som man från landskapsstyrelsens och lagtingets sida kan påtala att man vill att löneskillnaderna mellan kvinnor och män skall minska. Här kommer vi att föreslå ett tillägg.

 

Det finns en alldeles ypperlig bok för den som är intresserad av dessa frågor som heter “Arbetsmarknadsnyckeln” som jag varmt rekommenderar. Jag har nämligen en känsla av att vi politiker är ganska dåligt insatta i avtalsprocedurerna och gärna vill blanda oss i - detta av god vilja, det är jag övertygad om, men systemet är en gång så upplagt att vi inte skall blanda oss i mer än på det politiskt riktgivande planet.

 

 

Jag vill ta upp en sak som gäller IT-frågorna. Nu är landskapsstyrelsens budget på detta område väldigt  offensiv, skulle väl pojkarna säga och man vill ha bredband och det skall vara fibernät och allting! Men det finns också andra synpunkter i budgeten som också utskottet har lyft fram, nämligen att tekniken  är mycket längre hunnen än vad kanske kompetensen att använda den är. Det tror jag nog att vi alla känner av, att det finns hur mycket teknik som helst, men att det ändå är lite som att leta efter en nål i en höstack många gånger att använda tekniken.  En annan aspekt är att utvecklingen går med svindlande hastighet och man har en känsla av att om man satsar alltför mycket har man plöjt ner pengar i en teknik  som när man eventuellt har kompetens att använda den är det redan dags för en ny teknik.

 

Frågan är alltså inte lätt och det är väl ingen som kan säga hur man riktigt på ett balanserat sätt skall förhålla sig till detta. Landskapsstyrelsen har tänkt sig att näringslivet skall vara den som bygger ut det nya systemet och att det är kommunerna som i hög grad skall gynnas av det. Men jag tycker att i landskapsstyrelsens budget talas det ändå väldigt lite om kommunerna. Därför har vi en skrivning där vi vill poängtera att det är viktigt att kommunerna, särskilt de små skärgårdskommunerna, är med och verkligen ges reella förutsättningar att vara med och diskutera när landskapsstyrelsen, som de säger, skall vara med och diskutera med näringslivet. Redan då skall alltså kommunerna vara med och vara delaktiga.

 

Sedan har jag, herr talman, en sista fråga och jag hoppas att jag inte nu överskrider min tid med 130 procent eller vad det var i samband med remissen, men det är en så viktig fråga att jag måste ta er tid. Det gäller kommunernas förmåga att tillgodose de utvecklingsstördas behov av omsorger. Det finns ett beslut inom Ålands omsorgsförbund som alla kommuner har biträtt, dvs. att alla ålänningar som en gång i tiden skickades till Kårkulla skulle flytta tillbaka hem. Det har vi lyckats med, men nu finns det inte bostäder för alla dem som är i behov av en gruppbostad. Det finns elva personer som i dag behöver bostad. De tas omhand av sina anhöriga; i många fall av väldigt åldriga föräldrar som inte har ställt större krav på samhället utan tagit sitt ansvar, men föräldrarna orkar inte mera. Det är så att om inte Ålands omsorgsförbund får resurser att bygga ut boendet har de enskilda kommunerna skyldighet att  ordna boende och specialomsorg för sina medborgare som är i behov just av detta stöd. Jag är lite osäker på om de enskilda kommunerna riktigt har insett det. För att belysa situationen med fakta är det så här. Det finns i landskapet ungefär 130 personer med utvecklingsstörning som är i behov av omsorger i stöd av specialomsorgslagen. Det är kommunerna som skall tillse att lagen uppfylls och eftersom kommunerna har svårt att göra det ensamma har man bildat ett omsorgsförbund som skulle tillgodose behoven. Det finns alltså från andra håll ganska klara statistiska uppgifter om behoven av specialomsorg. Det är ganska konstant över en längre tid inom en viss befolkningsgrupp. Av dessa 130 som jag nämnde räknar man med att mellan 60-80 personer kommer att vara i behov av boendeservice av något slag. I dag har drygt 30 den servicen. Alla förstår att det är ett tungt ansvar som ligger på kommunerna för att fullt ut tillgodose de boendeomsorger som krävs. Nu har kommunerna haft möte  och kommit överens om att man för att klara av detta måste få bättre landskapsandelar från landskapet, särskilt för kommuner som har många personer med sådana här behov i relation till befolkningsunderlaget.

 

Landskapsstyrelsen har ett utjämningssystem och jag har den uppfattningen att det ändå fungerar rätt hyfsat ekonomiskt, men många kommuner delar tyvärr inte den uppfattningen och motsätter sig därför  en tillräcklig utbyggnad av boendeservicen. Detta drabbar väldigt utsatta personer och deras familjer. Jag tycker att det för lagtinget är en allvarlig och viktig moralisk skyldighet att se till att det här ordnar sig. Det är en del av det som jag kallar för solidarisk självstyrelsepolitik. Att ha en person med en grav utvecklingsstörning som man tar hand om 24 timmar i dygnet alla årets dagar - det är inte fråga om 40 timmars arbetsdag eller semester - är en oerhört tung uppgift. Att man vill få stöd och hjälp är inte något tecken på att man inte skulle bry sig om, utan det är helt enkelt det att det finns gränser för vad föräldrar  orkar och klarar av.

 

Här har vi en skrivning som går ut på att landskapet skulle se över systemet med landskapsandelarna så att kostnaderna mellan de olika kommunerna utjämnas. Detta borde göras med det snaraste för att dessa elva utvecklingsstörda, som alltså har bedömts av omsorgsförbundet att har rätt till boendeomsorger, skall få sina rättigheter tillgodosedda.

 

TALMANNEN: Talmannen påpekar att aviserade ändringsförslag som inte tidigare finns dokumenterade i handlingarna också bör inlämnas till talmannen.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Finansutskottet har diskuterat frågan om kommunernas ekonomi ganska mycket och vi har också noterat att man på kommunalt håll upplever det som att man får alltmer kostnader för bl.a. just det som  ltl Sundback sist tog upp. Här handlar det om personer med utvecklingsstörning och omsorgsförbundet. Vi har också noterat mera kostnader för att det behövs mera elevassistenter; kommunerna skall leva upp till handikappservicelagen. Inom detta område finns det mycket som kommunerna är skyldiga att göra.  Just därför har vi också i den allmänna motiveringen efterlyst att man skulle mera regelbundet se över landskapsandelssystemet och titta på hur kostnadsfördelningen mellan kommunerna och landskapet skall göras på ett bättre sätt så att kommunerna inte själva får bära hela tyngden.

 

När det gäller det tillägg som ltl Sundback aviserade om den jämställda lönesättningen fick jag aldrig klart för mig vad det var för en motivering som man ville ha ett tillägg till. Jag hoppas att ltl Sundback kan läsa upp den.

 

När det gäller sjöfarten tycker jag att den föreslagna skrivningen lät bra. Det är sjöfarten överhuvudtaget som vi vill måna om, inte enbart rederinäringen, även om det tydligen kan tolkas på det sättet. Det är förstås hela problemet med sysselsättning och att den bibehålls.

 

Ltl Sundback var också in på hur finansutskottet har godkänt motioner men förkastat dem; i och för sig  kan man kanske tolka det på det sättet, men faktum är att arbetet i utskottet innebär en massa olika kompromisser och vi har ändå fått igenom väldigt många positiva skrivningar, vilket också baserar sig på mycket som socialdemokraterna har fört fram.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

För att inget tvivel skall råda om att vi är nöjda med skrivningarna i fråga vill jag än en gång säga att vi är naturligtvis glada från socialdemokratiskt håll att så pass mycket av det som vi motionerade om har beaktats, oavsett om motionerna har förkastats eller inte godkänts.

 

Skrivningen under jämställdhetskapitlet skulle heta så här: “Vid kommande förhandlingar om landskapets tjänstekollektivavtal är det önskvärt att ett av målen för förhandlingarna skulle vara att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.”

 

Jag tror att vi är ganska eniga om kommunerna. Det är så att kommunerna upplever att de får mer och mer utgifter sig pålagda via den allmänna samhällsutvecklingen och att de har svårt att klara sin ekonomi, men i rapporten som vi nyligen fick har landskapsstyrelsen en ganska intressant sammanställning. Man konstaterar där att nettodriftsutgifterna nog har ökat men att verksamhetsbidrag och årsbidrag håller sig ungefär på samma nivå, och detta har att göra med att landskapsstyrelsen har gjort vissa justeringar i ÅHS-avgiften. Det råder väldigt delade meningar om kommunernas ökade utgifter. Det är alldeles klart att det behöver utredas och diskuteras mera. Men när det gäller personerna med utvecklingsstörning är det inte en politisk diskussion om vem som har rätt i utjämningsfrågan utan det handlar om människor av kött och blod som i dag har det svårt och som behöver samhällets hjälp och stöd. Därför tycker jag att man särskilt måste lyfta fram just deras behov. Diskussionen om vem som skall betala mer eller mindre tror jag nämligen är en evighetsfråga i politiken som aldrig kommer att bli löst.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ett faktum är att det är kommunerna som är skyldiga att se till att omsorgen fungerar och är skyldiga att se till att man har service i enlighet med handikappservicelagen samt som är skyldiga att se till att man har tillräckligt med elevassistenter. Det här belastar kommunernas ekonomi. I avräkningsgrunderna bör man också mellan kommun och landskap ta hänsyn till ekonomin som en helhet, där man också ser på den ekonomiska utvecklingen. Där kan man konstatera att landskapet har en bättre ekonomisk prognos, medan kommunerna så småningom håller på och försvagas vad gäller ekonomin, av lite olika orsaker.

 

Jag vill ytterligare kommentera frågan om IT, som ltl Sundback var inne på i sitt anförande och där man från socialdemokratiskt håll efterlyser att kommunerna också skall vara med och ges reella förutsättningar att påverka när man nu bygger ut och utvecklar IT. Vi har i utskottet väldigt ingående diskuterat den frågan, eftersom det är aktuellt att man utvecklar tekniken så att också randkommuner och skärgårdskommuner skall ha tillgänglighet till tekniken. Sedan kommer hela den andra sidan i utbildning och hur man hanterar och använder tekniken, men det är en annan fråga. Det är i alla fall en viktig synpunkt att kommunerna också skall kunna vara med och framföra sina  åsikter.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Till det sista kan jag bara tillägga att jag tycker att vi är helt överens. Det är väl inte någon som har ifrågasatt att det är kommunernas uppgift att ombesörja att personer med utvecklingsstörning får sina omsorger i den mån de är berättigade till det och i den mån de har behov. Men dagsläget är det att kommunerna inte önskar driva frågan i den takt som Ålands omsorgsförbund tycker att det föreligger behov; åtminstone vissa av dem menar att det är för dyrt och önskar därför att landskapsstyrelsen ökar sina landskapsandelar. Det tycker jag att jag vill ta upp här eftersom det nyligen har diskuterats och det var ett enhälligt beslut från alla kommuner att så här skall man gå fram, eftersom det rör personer som inte själva kan föra sin talan, varken i kommunerna eller här i landskapet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Eriksson:

Herr talman!

Jag tänkte inte prata färjtrafik i dag annat än att 74 miljoner säkert räcker till för skärgårdsbornas behov, om de används rätt.

 

Det fanns två vällovliga men ändå avslagna motioner om lönepåslag för vårdpersonal. Att vårdpersonalen skulle vara värda det som motionärerna föreslår tror jag att alla är överens om, men hur de skall få det kommer diskussionen att handla om. Jag är övertygad om att vi i landskapet blir tvungna att höja lönerna radikalt för vårdpersonalen, om vi skall kunna behålla och nyrekrytera folk till detta tunga yrke, vilket “finansutskottet har erfarit”. Men det handlar trots allt inte bara om pengar. Att sökande till tjänster inom ÅHS behandlas som folk och inte som parasiter är det första som skall ändras på, och till detta behövs inga tilläggsanslag. Det kanske räcker med att sätta strålkastaren på problemet, vilket jag skall försöka göra nu.

 

Herr talman!

Jag vill med en sann historia, och färsk dessutom, visa vad jag menar att inte får ske. Ingen har bett mig ta upp detta - tvärtom. Men en ny utbildad skötare, som utbildats på svenska i Helsingfors, specialiserad på medicin och kirurgi, ville jobba på Åland eftersom det talades svenska här. Hennes färd hit tillsammans med utbildningen tog över tio år. Vid första försöket att få jobb blev svaret: “du kan hållas  där du har utbildat dig!” Vid följande försök av sökande om jobb inom sin utbildning: “om vi inte får någon annan”. Tredje gången blev det även nej efter diskussion, enligt vikarierande pesonalchef. Vid personlig kontakt högre upp i hierarkin lovades svar om jobb efter möte nästa vecka. Inget svar kom. Men efter telefonkontakt blev svaret igen: nästa vecka! Då försvann tilltron till det åländska systemet inom ÅHS totalt och personen i fråga tog kontakt med ett sjukhus i Oslo. Blanketter om ansökan och välkommen kom inom en vecka. Så blev Åland av med en vårdpersonal som tyckte om landskapet och kämpade hårt för sin rätt till utbildning på svenska i Helsingfors. Det är inte så enkelt som det skrivs i tidningarna bland elever.

 

Jag har funderat på om det kunde vara det senaste, att hon kämpade för sin rätt till svensk utbildning, som gjorde henne obekväm från början eller kunde det vara hennes något vackrare hudfärg än infödringarna här! Knappast ingetdera, då jag senare fått höra om liknande historier som hänt även nyutbildade skötare som har lyckats födas på Åland. De jobbar heller inte här i dag. Att hålla personer på korta vikariat är även ett sätt som missbrukas om man vill ha personal. Det har även finansutskottet uppmärksammat att borde ändras. Mycket borde ändras här, om vi skall kunna hålla personalen kvar, som finansutskottet har konstaterat. Löneförmånerna jämfört med exempelvis Norge kan vi aldrig tävla med.

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Vad beträffar ÅHS och dess verksamhet, anställningsvillkor och anställningstrygghet, som ltl Harry Eriksson tar upp kanske inte det vilar å finansutskottets vägnar, men vi har varit underättade om problemen och som ltl Harry Eriksson konstaterade har vi i skrivningarna också påtalat dem. Vad beträffar lönesättningen har det framkommit under utskottets behandling att löneskillnaden åtminstone vad beträffar riket inte är så stor.

 

Ltl Ronald Boman:

Herr talman!

Det är med stor förvåning jag konstaterar att ingen av totalt 35 finansmotioner funnit nåd inför utskotts-majoriteten. Förutom några få undantag har utskottet varit helt enigt.

 

Det här aktualiserar en fråga som nyligen varit aktuell i Finlands riksdag och även sysselsatt en del ledarskribenter i riket. Frågan gäller vem det är som bestämmer över budgeten. Rent formellt är det i vårt fall lagtinget som har sista ordet, men förkastar man 35 motioner av 35 betyder det i slutändan att  man följer landskapsstyrelsens förslag till punkt och pricka, förutom i tingshusfrågan, som betraktas som förra lantrådets egen affär.

 

Är då dessa 35 motioner så dåliga att de fem personer som ingår i finansutskottet förkastar dem och i stället indirekt säger att det  landskapsstyrelsen gjort är mycket bättre! Personligen kan jag rösta för en stor del av dessa motioner. När man dessutm vet att det är tjänstemännen som lagt de flesta eller kanske alla förslag i denna budget måste man fråga sig: Vem är det som bestämmer? Tjänstemännen, landskapsstyrelsen eller lagtinget??

 

Mitt svar är enkelt. Eftersom inte lagtinget kan eller vågar godkänna någon av dessa 35 motioner, är det indirekt tjänstemännen och landskapsstyrelsen som bestämmer. Lagtingets roll har blivit att agera gummistämpel. Och det känns inte bra ur demokratisk synpunkt. Det är ändå lagtinget som är folkvalt och borde ha bestämmanderätten. Landskapsstyrelsen tillsätts ju på andra premisser, där kunskap och komptens inte alltid är ledstjärnan.

 

Eftersom alla motioner förkastades så blev naturligtvis min motion om ett Ålandstillägg om 1.000 mark per månad för ÅHS:s vårdpersonal förkastad.  Därför skall jag nu försöka förklara för vårdpersonalen hur det går till.

 

Bästa vårdpersonal! Trots försök kommer ni inte heller denna gång att få den extra ekonomiska uppmuntran som ni vore så väl värda. Jag vet att ni är underbetalda . Jag tänker då bl.a. på sjuksköterskorna, som med en lång utbildnig på fyra-fem år erhåller en grundlön som är dryga 8.000 mark. Men även ni andra inom vården , varav många av er måste jobba tre skift, vilket innebär nattjobb två-tre gånger i veckan och dessutom helgarbete två-tre helger per månad, varför vill ingen hjälpa er att få en dräglig lön? Jag förstår inte politikernas kallsinnighet i denna fråga. Det vanligaste är att de gömmer sig bakom kommande avtalsförhandlingar, men det har visat sig att den vägen kommer vårdpersonalen inte upp ur lönegropen. Ålands lagting har rätten och också pengarna att bevilja er en vettig lön för ert tunga, krävande och ansvarsfulla arbete. Men vad gör man? Jo, man höjer sin egen lön till 14.200 mark per månad utan att kräva varken nattjobb eller helgdagsarbete av oss. Jag vet, för jag har också fått denna löneförhöjning. Landskapsstyrelsen skall ha 28.000-29.000 mark per månad. Det är de värda - anser de åtminstone själva!

 

Man värnar om sina egna förmåner. Ett exempel från senare tid var att några politiker i denna sal inte opponerade sig när man tänkte ge en avdankad politiker 24.000 mark per månad i ett landskapsstyrt bolag.

 

Bästa vårdpersonal! Ni kommer aldrig till de höjderna!  Men vore vi flera i denna församling som insåg att ni är underbetalda och att vi lagtingsmän har makten och medlen för att hjälpa er, ja, då vore mycket vunnet. En central plats när det gäller ÅHS och dess personal har ÅHS-styrelsen. Med åtminstone fyra ledamöter som har vårdutbildning borde sympatierna för er situation vara stor. Men icke! Ordförande  och viceordförande är båda till utbildningen sjuksköterskor. Men det verkar som om dessa damer glömt detta för länge sedan. Nu gäller det egna karriären och att bygga fina tillbyggnader, som dessutom ritats och projekterats av utomåländska företag i de flesta fall - och som man som vanligt processar med. Det hör alltid till när ÅHS-styrelsen sysslar med byggnation.

 

Man får bygga hur fina sjukhus som helst, men för att få vården att fungera måste man ha duktig, kunnig och välmotiverad personal. Det anser jag att vi har, men om vi på sikt skall få behålla dessa underbara människor måste vi också ge dem vettigt betalt.

 

Bästa vårdpersonal! Jag kommer att fortsätta kampen för att ni skall få vettigt betalt och jag tror att kretsen av lagtingsledamöter som kommer att ställa upp för er kommer att öka; redan nu har en del av den liberala gruppen och också någon obunden ansett att ni borde få mera betalt.

 

Herr talman!

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att min motion m vårdpersonalens löner, finansmotion nr 21, måtte antagas samt att även motion nr 10 om anslaget för tingshuset måtte antagas. Dessutom kommer jag att begära öppen omröstning när det gäller finansmotion nr 21 om vårdpersonalens lön. Detta för att få dokumenterat vilka som endast två månader efter valet redan svikit sina vallöften.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Lagtinget är ingen gummistämpel i den här frågan. Finansutskottet har tagit sig an 35 stycken finans-motioner och de flesta av dem hade ett mycket vällovligt syfte, vilket också framgår av utskottets betänkande. Om man tittar på enstaka motioner är det ibland svårt att godkänna motionen eftersom den kan vara ganska smal; som exempel skulle jag vilja ta kollektivtrafiken. Vi hade tre motioner om kollektivtrafik inlämnade och alla motioner hade samma mål, men man hade olika penningsummor, man hade lite olika motiveringar till hur man skulle förbättra kollektivtrafiken. Finansutskottet valde att i princip godkänna alla tre motionerna men att inte i det här läget sätta in pengar, utan vi anser att det här behöver beredas på ett bättre sätt av trafikavdelningen innan vi kan skjuta  till medel. I princip har alltså dessa tre motioner omfattats av finansutskottet. På samma sätt har vi jobbat när det gäller lönefrågor, när det gäller skärgårdstrafiken och när det gäller pengar till narkotikamotverande åtgärder. Inalles handlar det om ca tio motioner som i princip har omfattats. Under många andra motioner finns mycket positiva skrivningar där vi ger landskapsstyrelsen i uppdrag att bereda ärenden och försöka åtgärda olika saker. Lagtinget har, om vi antar finansutskottets betänkande, givit landskapsstyrelsen i uppdrag att göra många saker som kommer att innebära förbättringar  på många områden.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Finansutskottets ordförande sade att man “i princip omfattar” och jag tycker naturligtvis att det är bra att få en positiv skrivning till en motion, men nog vore det mycket bättre att antaga motionen! Om vi år efter år håller på med det här och inte godkänner en enda finansmotion tycker jag att då kan vi sluta med att föra budgeten till lagtinget. Det blir ändå bara en gummistämpel. Godkänn några motioner, helst allihop och tala om att det är Ålands lagting som har makten att bestämma över detta och vi är inte några springpojkar åt Ålands landskapsstyrelse! Vi måste kunna visa vår egen vilja. Jag tycker att många av motionerna är bra. Jag kan rösta för en stor del av dem.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Eftersom också finansutskottet har tyckt att många av motionerna har varit bra har vi omfattat dem på ett positivt sätt i positiva skrivningar. Jag vill återgå till frågan om kollektivtrafiken. Ltl Boman vill godkänna motioner; då skulle vi först godkänna en motion på 2 miljoner som skall öka bruket av kollektivtrafik, vi skulle godkänna en motion som skall utreda kollektivtrafiken, vi skulle godkänna en motion som skall förbättra kvälls- och nattrafiken. I stället för att godkänna enskilda motioner har finansutskottet föreslagit att åtgärder skall vidtas när det gäller att förbättra kollektivåkandet.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag har naturligtvis inte engagerat mig så mycket i kollektivtrafiken, men jag skulle inte ha haft någonting emot om ni ograverat hade godkänt först min motion om tingshuset - där jag är första undertecknare och det hade funnits en minoritet som hade stött mig - men i fråga om vårdpersonalens löner skulle det ha känts hedrande för Ålands lagting att vi hade uppmärksammat vår vårdpersonal

innan alla flyttar till Norge. Vi kunde ha visat generositet mot dessa underbara människor.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Vi har fått höra riddaren Boman gå till attack för att rädda sjuksköterskorna från att fly till främmande land! Det som inte stämmer i ltl Bomans anförande är att socialdemokraterna skulle svika sina vallöften. Vi har aldrig sagt att man kan höja någon grupps löner här i lagtinget. Jag ber ltl Boman läsa vårt program igen! Vi följer precis samma linje att man kan besluta om inriktningen och målet för förhandlingarna, men vi kan inte börja höja lönerna för enskilda grupper här i lagtinget.

 

Bästa vårdpersonal! Lyssna inte till den här riddarens lockande toner! Ni när verkligen en orm vid er barm. Han är så stor på sig för att han vet att det aldrig går igenom! Det är också politisk taktik och inte särskilt seriöst.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag kan inte förstå var man får det från att Ålands lagting inte kan bevilja en extra dusör åt vårdpersonalen. Det är alldeles klart att det går det att göra. När det gäller vem som skulle ha svikit vallöften får vi naturligtvis fram det vid röstningen av motion. De som röstar för min motion har naturligtvis inte svikit sina vallöften och de andra, som före valet gick ut och talade om att de ville höja vårdpersonalens löner... Jag har inte läst ltl Sundbacks valprogram, men jag kanske får anledning att göra det. Det var ett stort antal ledamöter som i sin valreklam talade om vårdpersonalens löner. De tycker jag att borde stöda min motion.

 

Det var bra det här med riddare - det har jag alltid velat bli!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Llt Boman undrar var jag får det från att vi inte kan höja lönerna. Jag har försökt förklara det i dag igen med overhead och allt. Vi har en lagstiftning om hur man gör tjänstekollektivavtal, en lagstiftning som det här lagtinget självt har antagit och i den ingår bl.a. ett system hur man förhandlar om löner. Riddare Boman har själv på senaste tiden blivit mycket lagtrogen och påpekar stup i kvarten när han anser att andra inte följer lagen, så nog är det dags att slå upp lagboken och läsa den och sedan fundera över detta med hur lagtinget kan bidra till att förbättra löneskillnaden mellan kvinnor och män. Det är inte möjligt och framför allt inte önskvärt att föra en så populistisk politik i lönefrågor som riddare Boman för. När det gäller ridderligheten tillhörde det medeltiden och det idealet gick i graven för några hundra år sedan, men om ltl Boman tycker att det är det som han vill föra fram som sin profil i dag, så står det honom fritt! I mina ögon är det lite förlegat och kanske också lite löjligt t.o.m.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag ber att få påpeka för den värderade ledamoten Sundback att det var hon som införde begreppet riddare Boman, och jag tog naturligtvis med tacksamhet emot det. För att väcka till minnes vad min motion gick ut på vill jag citera tredje stycket: “För att få en början på en positiv löneutveckling för vårdpersonalen anser jag att ett speciellt Ålandstillägg skall införas från nästa års början. Tillägget skulle uppgå till 1.000 mark per månad och vårdanställd. Detta tillägg skulle inte beaktas i kommande avtalsförhandlingar utan vara en extra premie.” Då förstår jag inte varför inte vi i Ålands lagting kan ta ett sådant beslut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Hasse Svensson:

Herr talman!

För alla dem som inte är närmare insatta i lagtingets procedurer och språkbruk kan det här betänkandet vara förbryllande.  Finansutskottet föreslår att alla 35 motioner ska förkastas, och “förkastas” är ett starkt laddat ord i vanligt tal. Samtidigt förordas en rad av dessa motioner med så kallade skrivningar  i  motiveringen, alltså motionärernas sak omfattas i princip men deras förslag kan inte godkännas som sådana.

 

Överhuvudtaget har systemet med att skriva motioner i lagtinget förändrats. Innan de politiska partierna och deras lagtingsgrupper kom till var enskilda parlamentarikers motioner ett synligt och seriöst sätt

för landstingsmännen, som de hette då, att peka på önskemål från de regioner eller kommuner de ansåg sig representera. Det hände att motioner antogs efter debatt i landstinget.  Kutymen förändrades kraftigt när parlamentarismen kom till och lagtingsmajoriteten backar upp en regering, som med minst 16

lagtingsmandat bakom sig kan bediva majoritetens politik, vilket ska ge dynamik och mer av  politisk vilja, är det tänkt.  Majoritetens lagtingsledamöter anses inte ha anledning att skriva motioner. De kan ju vända sig direkt till sin regeringen och driva sina ärenden genom regeringen direkt. Det anses inte vara politiskt klokt och försvarbart av majoriteten att direkt godta minoritetens motioner. Minoriteten ska inte ha framgångar. Den ska hållas kort, i väntan på sin tur att regera. Dnna inställning kan naturligtvis kritiseras ur demokratisk synvinkel. Kompromisser över blockgränser anses i den parlamentariska teorin kunna ha stor betydelse för en regerings trovärdighet inför väljarna.

 

Den här gången har vi, som andra talare har påpekat en egendomlig parlamentarisk blandsituation.  Motionerna är skrivna av lagtingsledamöter som hör till majoriteten men skrivna och inlämnade medan de ännu räknade med att få kämpa  i minoritetsgrupper. Andra är skrivna av ledamöter i den nuvarande minoriteten, som såg ut att bli del av en regeringsmajoritet.

 

Som känt fick liberalerna ge upp positionen som regeringsbildare och centern tog över och genomförde en regeringsbildning.

När regeringen väl var tillsatt hade alltså majoriteten skiftat genom att de obundna hade bytt sida. Ministrar var redan invalda i utskott och måste förstås lämna dessa poster för regeringsbestyren. Det blev kompletteringsval till utskotten där ministrarnas suppleanter i lagtinget valdes in i stället. Samtidigt förändrades majoriteten i en del utskott, bland dessa finansutskottet.    I finansutskottets första version hade lagtingets nuvarande minoritet egen majoritet, med en liberal ordförande, en socialdemokrat och en obunden. I den andra versionen har dagens regeringsblock majoritet genom viceordförande från centern och en ledamot från centern samt en obunden ledamot. Minoriteten består alltså av ordföranden och en socialdemokrat.  Den socialdemokratiska ledamoten var dock genom sjukdom förhindrad att

delta i finansutskottets slutarbete med det betänkande som nu behandlas.  Som suppleant inkallades en andra liberal.

 

Situationen ledde ändå till bara två omröstningar,  med åtföljande reservation från liberalernas sida. Samtliga motioner från bägge håll förkastades. Men i flera viktiga fall blev det alltså kompromisser i

utskottet, som  i princip instämde med motionärerna genom att påpeka saker och ting för landskapsstyrelsen eller rentav rekommenderade landskapsstyrelsen att göra det som var motionärernas andemening.    Det är alltså ett ganska invecklat system. Så blir det ibland, när de folkvalda ska fullgöra sina skyldigheter och väga olika strävanden och åsikter mot varandra till demokratiskt genomförda kompromisser och andra beslut.

 

Men, herr talman, det kan vara skäl att lagtinget ser över sitt motionssystem, ordnar debatt kring förhållandena och klarar ut hur motionssystemets principiella innehåll eventuellt kan återerövras och utvecklas.    Nu blir motionerna bara ett sätt för lagtingsledamöter att visa upp en egen mening,  till priset av att denna mening formellt ska förkastas. Motioner borde värderas på grundval av dess eget innehåll. Då gallras på sikt mindre seriösa motioner och väljarflörtar bort genom att finansutskottet kan bedöma hur allvarligt menade förslagen är och vilka konsekvenser de skulle medföra i praktiken.    För visst måste det finnas möjligheter för enskilda lagtingsledamöter att lägga fram förslag som behandlas seriöst, alldeles särskilt för minoriteten. Då bör det gå att få dem besvarade med andra besked än att

de förkastas.

 

Herr talman!

Finansutskottet efterlyser en byggkonjukturanalys där större planerade byggprojekt ingår. Det är  en rimlig begäran. Men det gäller också att granska problemet djupare. Är det verkligen så, att en för tillfället otillräcklig kapacitet inom den åländska byggbranschen helt enkelt kan bromsa upp en viktiga byggen, som det finns pengar till? Vilka samhällseffekter skapar detta på både kort och lång sikt?    Det finns fackfolk som anser att Åland vid behov gärna kan ta in specialiserad byggexpertis för vissa uppdrag. Detta kunde klara vissa kapacitetsmässiga flaskhalsar i produktionen, ge åländska byggföretag

ökade kunskaper men ändå göra att branschen här hemma inte måste utvidgas på ett för företagen och branschen riskabelt sätt. Samtidigt får man ett viss konkurrensutsättning som bör vara nyttig för marknaden.

 

Det talas om överhettning och inflation om byggandet blir för omfattande. Men vad händer om våra skattepengar inte används när de faktiskt finns, utan läggs på hög på olika sätt?    På det här området behövs en djupare debatt, anser jag.

 

Herr talman!

Helt kort får jag anledning att återkomma till anslaget för avlönande av en tillfällig informationschef vid landskapsstyrelsen.  Jag är tacksam för att finansutskottet betonar att en sådan tjänsteman ska vara samordnande och stödjande med mera. Men min viktiga invändning är att landskapsstyrelsen ger befattningen helt fel beteckning, på tvärs av den kommunikationsplan som uppgjorts efter grundliga genomgång, där hela personalen haft möjlighet att ta del.   Informationschefer hör till ett i dag redan föråldrat kommunikationssystem, där huvudmannen förutsätts skaffa sig betryggande kontroll över vad som sägs och inte får sägas och som vid behov får order om att skickligast möjligt förtiga vissa saker, iband till och med att desinformera.  Kommunikationsplanen representerar ett helt annat tänkande. Hela

förvaltningens förmåga att kommunicera ska utvecklas genom en medveten process. Det är alltså helt fel signal om landskapsstyrelsen utlyser en tjänst som informationschef.     Men eftersom planens noga uttänkta benämning “kommunikationssamordnare” inte tycks duga, så föreslår jag att befattningen  i stället benämns “kommunikationschef”. Då förstår man ändå att det handlar om ömsesidiga förbindelser, om kontakt mellan människor och överföring av information, i stället för  bara meddelande av upplysningar och underrättelser, som ordet information innebär enligt Svenska Akademiens ordlista.

Vill landskapsstyrelsen veta mer om detta står jag givetvis till tjänst i egenskap av den som enligt uppdrag skrev ut planen efter beredningsprocessen i landskapsstyrelsen.

 

Herr talman!

I övrigt stöder jag särskilt ledamoten Ritva Sarin Grufbergs finansmotion om mera pengar till studiebostäder och ledamoten Barbro Sundbacks motion om ett ungdomspolitiskt program.    Dessutom stöder jag utskottets förslag om att en diskussion inleds om vilken image Åland ska eftersträva som turistmål och vems ansvar det är att förmedla denna image. Nu råder viss förvirring på detta område, har jag märkt. 

 

Dessutom finner jag utskottets förslag om att ordna pengar till verksamhet för den nygrundade Lagtingets veteranförening vara förtjänstfull. Föreningen vill samla tidigare lagtingsledamöter, just nu cirka 75 personer.  När Ålands landsting fyllde 50 år samlades verkligen en rad gamla kämpar och berättade minnen och redogjorde för erfarenheter. Detta skulle bli en tradition, sade man, men traditionen uteblev. Nu finns en möjlighet att förverkliga dessa tankar. Kanske vi här får en början till en öppen diskussionsklubb för gamla och också nya självstyrelseparlamentariker.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Flera talare, senast ltl Hasse Svensson, har uttryckt sig kritisk mot att finansutskottet formellt sett har förkastat alla motioner som har lämnats in men däremot har haft positiva skrivningar. Jag tycker att det är lite synd att man ger den bilden ut till Ålands folk att det är så väldigt negativt. Vi måste komma ihåg att parlamentarismen här på Åland är historiskt sett en relativt ung företeelse. Under de perioder som vi har haft parlamentarism har det utvecklats olika skolor för hur samarbetet mellan landskapsstyrelse och lagting skall fungera. Ett av de absolut viktigaste dokumenten i det samarbetet är budgeten och det betänkande som finansutskottet jobbar fram i samband med budgetbehandlingen här i lagtinget. När det gäller minoritet och majoritet vill jag ge en kommentar sett ur landskapsstyrelsens synvinkel, eftersom jag är inne på mitt nionde år i landskapsstyrelsen och under den förra perioden var jag också finansansvarig. De skrivningar man kommer fram till i finansutskottet, efter att ha hört sakkunniga och sedan enats kring dem, så är oberoende av tankar som härleder från det som är minoritetens eller majoritetens motioner;  det har ingen betydelse när budgeten  väl kommer till landskapsstyrelsen för att verkställas. Det som sker efter att lagtinget i dag har budgetdiskussionen och i morgon fattar beslut är att detta finansutskottsbetänkande blir en del av den budget som landskapsstyrelsen har att verkställa under nästa år. Det är ett väldigt viktigt dokument. Jag tror att det är bra att man kan ha ett sådant  behandlingssätt i finansutskottet att man försöker diskutera ihop sig så långt som möjligt, för jag tror sist och slutligen att det är minoriteten som är vinnare på att man får med mera av sina åsikter än om man skulle börja driva linjen att det skall vara minoritetens och majoritetens åsikt eller motioner som  skall godkännas och inte godkännas. Jag tror att det mera skulle kunna bli en hårdragen situation. I stället tycker jag att det är bra om man kan sätta sig ner, såsom man gör i finansutskottet, hör sakkunniga, diskuterar sig fram till: vilka råd och riktlinjer är det som man ger till landskapsstyrelsen att förverkliga under nästa år. Detta förutsätter naturligtvis att det också skall finnas kompromissvilja och att det är konstruktiva personer som sitter där. Jag har god erfarenhet av det förra finansutskottet och jag tycker att det nya finansutskottet fortsätter på den linjen, som jag tycker är väldigt konstruktiv.

 

Herr talman!

Jag vill lite tona ner kritiken som har riktats mot finansutskottets arbete och säga att det dokument som man har producerat och det som slutligen blir lagtingets beslut kommer att vara ett väldigt viktigt handlingsprogram för landskapsstyrelsen oberoende av de tankar som finns om förslagen kommer från minoriteten eller majoriteten.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag har ingenting att invända mot det som lantrådet sade och jag har heller inte kritiserat fin finansutskottet. Jag är också positiv till att man har lyckats nå den här lösningen. Jag resonerade allmänt om vilken betydelse motionerna som lagtingsledamöterna arbetar med kan ha och där finns det, som vi har hört i debatten olika dubier. Problemet är att de ålänningar, som försöker följa med vad lagtinget gör, måste få den uppfattningen, när vi använder begrepp som att motioner förkastas, att de är förkastliga. Det finns också andra begrepp som är svåra att förstå för dem som inte är inne i det. Lantrådet har suttit i nio år i det här jobbet och han är helt van med det, han begriper det, men alla gör det inte och det är det jag försöker påpeka. I praktiken vände jag mig direkt till lagtingskamraterna här och bad om en diskussion om hur vi skall kunna få motionssystemet bättre än vad det är i dag. Finansutskottet har arbetat under de omständigheter som råder. Jag tycker att vi skall försöka ändra de omständigheterna så att motionsinstitutet blir positivt och aktivt i budgetprocessen.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag håller med om det och jag vill klargöra att det är absolut lagtingets sak att besluta om hur man skall behandla motionerna och föra den diskussionen. Sett ur demokratisk synvinkel är motionsinstrumentet  väldigt viktigt. Jag kan förstå den pedagogiska och marknadsföringsmässiga situationen som uppstår  när ens motion formellt sett blir förkastad, men jag tycker att under dagens diskussion har ltl Barbro Sundback gett ett bra exempel på hur man de facto kan hantera situationen. Hon var minsann inte blyg att framhålla att hennes och socialdemokraternas tankar väl har kommit med i betänkandet, och det är ett praktiskt sätt att föra en bra politik - och det är bara att gratulera.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Lantrådet och jag är överens om det mesta som han nu säger, men jag är ute efter att utveckla ett system som finns, inte att göra det om möjligt ännu mera invecklat än vad det är. Framför allt tycker jag att det är viktigt att väljarna får klart för sig att motionsinstitutet är någonting som enskilda lagtingsmän eller grupper av lagtingsmän kan ägna sig åt med en viss framgång. Det är känt också här i lagtinget att det har varit svårt för minoriteter att få igenom motioner.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag anser att det är självklart att lantrådet, före detta finansministern, berömmer finansutskottet som har förkastat alla 35 motioner! Det skulle väl också jag göra om jag skulle vara lantråd eller finansminister!  Men som lagtingsman skulle jag ha varit betydligt gladare om någon av motionerna hade blivit godkänd.

Lantrådet:

Herr talman!

Det här är också ett sätt att uttrycka det som ltl Boman gör. Jag kunde också som lantråd, tidigare finansminister, ha reagerat och sagt att det var fruktansvärt vad mycket skrivningar och direktiv det kommer från lagtinget till den budget, som vi tyckte att var så bra när vi lade den! Tvärtom reagerade jag som så att den demokratiska processen är sådan att landskapsstyrelsen ger ett förslag, lagtinget behandlar det och de riktlinjer och de goda råd som kommer från lagtinget skall sedan landskapsstyrelsen följa i förverkligandet av budgeten. Jag tycker alltså att man skall försöka hålla igång den positiva och konstruktiva processen.

 

Ltl P-E Eriksson:

Herr talman!

Under 47.22.04 tas upp Utgifter för viltvårds- och jaktärenden. Verksamhetsbidraget för jaktvårdsföreningarna, skjutbanor och Ålands jakt- och fiskemuseum har i föreliggande budgetförslag i jämförelse med 1998 minskats med 203.000 mark. År 1998 var anslaget 431.000 mark och i förslaget för år 2000 är det 228.000 mark.  Detta sätter jaktvårdsföreningar och skjutbaneverksamhet i en ohållbar situation och äventyrar också bidraget till Ålands jakt- och fiskemuseum.  Förutom höjningar av andra slag har det tillkommit två helt nya punkter, nämligen takorgan för jägarna motsvarande 30.000 mark och vårjaktskostnader om 70.000 mark. De sistnämnda anslagen har landskapsstyrelsen tidigare ställt i utsikt att inte till alla delar behöver belasta jaktkortsmedel. Budgeten balanseras nu helt med jaktkortsmedel.

 

Herr talman!

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att anslaget Verksamhetsbidrag för jaktvårdsföreningar, skjutbanor och Ålands jakt- och fiskemuseum höjs med 200.000 mark under moment 47.22.04.

 

TALMANNEN: Plenum avbryts nu och fortsätter kl. 12.45. (Kl. 12.00).

 

---------

 

(Kl. 12.50).  Plenum fortsätter.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Finansutskottet har gjort en betydande språkkvårdande insats på sidorna 14 och 15 i betänkandet. Jag avser naturligtvis begreppet “infrastruktur”, som jag också i tidigare sammanhang har försökt förklara för landskapsstyrelsen och dess ledamöter. Man behöver inte gå så mycket längre än till biblioteket och ordböckerna för att konstatera att “infrastruktur” avser grundstrukturen i ett samhälle i allmänhet när det gäller ekonomi, men det kan också gälla välfärdssektorn; när man bygger upp ett samhälle behövs vägar, det behövs el, det behövs transporter osv. för att det överhuvudtaget skall fungera. Traditionellt har det varit vanligt i västerländska marknadsekonomier att staten har stått för dessa investeringar. Det har också varit samma sak i de socialistiska länderna, som Sovjet, att samhället har stått för investeringarna. På senare tid har utvecklingen varit den att privatiserar och konkurrensutsätter många av dessa sektorer, t.o.m. vägtrafiken och vägunderhållet finns det långtgående försök att privatisera det hela. Man säljer t.o.m. järnvägsspår till privata intressenter. Här finns det alltså allehanda sätt att finansiera och bedriva de infrastrukturella enheterna.

 

När man talar om allhall i Eckerö, simhall i Godby, sandplan i Godby eller Mariehamn, så är det inte fråga om den grundstruktur som behövs för att man skall upprätthålla ekonomin i samhället, utan det är fråga om satsningar som har en näringspolitisk strategisk betydelse. Det som finansutskottet skriver är egentligen det att man skall kalla saker vid dess rätta namn. Svårare än så är det inte. Hur man sedan direkt definierar projekten kan man ju diskutera, men i betänkandet föreslås begreppet “projekt med betydande samhällsekonomiska effekter”. Det är det det handlar om. Varför är det så att en sandplan i Mariehamn, en allhall i Eckerö och en simhall i Godby är speciella? Varför tar inte näringslivet själv hand om dessa goda projekt? Ja, det är för att den som satsar på projekten inte i privatekonomisk mening kan ta in vinsterna för det. Tar man en sandplan i Mariehamn och kommer det ett lag på 20 personer, det kan vara ett knattelag, 11-13-åriga pojkar och flickor, som i och för sig kanske inte konsumerar så mycket, men de skall bo på hotell eller inkvarteras på annat sätt, de skall konsumera och äta, men framför allt har de ofta sina föräldrar med sig, så ett lag på 11 fotbollsspelare har ofta med sig 15-20 andra personer. Tar vi då en sandplan i Mariehamn, så utnyttjar man den befintliga kapaciteten: butiker, hotell, caféer, restauranger osv. Det inte några extra behov av kapitalinvesteringar utöver denna särskilda investering.  På det sättet tycker jag att beteckningen “projekt med betydande samhällseknomiska effekter” säger mer än “infrastruktur”. En sandplan i Mariehamn är inte nödvändig för att samhället skall fungera. En simhall i Godby är inte heller nödvändig för att samhället skall fungera eller en allhall i Eckerö. Däremot ger det, om det är rätt skött, rätt placerat och rätt organiserat,  dessa effekter. Det kriterium som finansutskottet lägger till är att det förutom spridningseffekter skall förbättra den regionala balansen; här har man alltså möjligheter att bedriva en aktiv regionalpolitik och sedan det som jag redan antydde här säsongsskillnaderna. Det är helt avgörande inom besöksnäringen att man utnyttjar den kapacitet som finns. Det gäller rederiernas kapacitet på fartygen och det gäller hela den turistinfrastruktur, om man kan kalla det så, med transporter, vägar, skärgårdstrafik, kollektivtrafik osv., allt som överhuvudtaget skall upprätthållas under lågsäsong för ett litet antal människor. Kommer besöksnäringen och utnyttjar detta behöver man alltså inte bygga ut kapaciteten, utan den finns där.

 

Ett annat kriterium som lantrådet Roger Nordlund nämnde är att man har haft som princip att det skall vara någon annan som tar hand om driften. Det skall vara ett särskilt bolag. Det är inte några problem om man vill ha den principen kvar. Om man inte tycker att det räcker att en komun tar på sig ett ansvar för driften, t.ex. Mariehamn när det gäller sandplanen eller Finström när det gäller simhallen, så kan man säga att det här kräver ett särskilt bolag, med aktier osv. Man kan väl knappast förhindra att kommunerna går in och stöder detta. Jag är inte helt säker på vad kommunallagen säger om bolagsbildningar av det här slaget, men jag tror inte att organisationen för bolaget som skall stå för driften kan vara ett problem i sammanhanget.

 

När jag är inne på sandplanen kan jag avisera att om inte motionärerna till motionen själva aviserar någonting i morgon kommer vi att föreslå att detaljmotiveringen under moment 44.10.74 ändras så att sista meningen i femte stycket stryks: “I avvaktan på den efterfrågade konjunkturanalysen samt prioriteringsplanen föreslår utskottet....”. och ersätts med: “Utskottet föreslår att landskapet, mot bakgrund av att projektet medför stora spridningseffekter, förbättrad regional balans och utjämning av säsongsskillnader, finansierar ett simhallsbygge i Godby med beaktande av konjunkturläget och en prioteringsplan för byggverksamheten i landskapet.” 

 

Sandplanen kommer att aviseras av en annan ledamot i gruppen på motsvarande sätt. Med de motiveringar för vilka projekt som skall prioriteras, som finansutskottet enhälligt har gått in för, kan vi konstatera att projekten uppfyller kraven gott och väl; i nästa skede är det upp till landskapsstyrelsen att ställa krav på bolagsbildning för driften och dimensionera investeringarnas finansiella belopp. När det gäller sandplanen i Mariehamn har jag tidigare i remissen sagt att siffrorna på 2,1 miljoner förvånar mig och efter att ha tagit del av utredningen förvånar det mig fortfarande att t.ex. markberedningen skulle kosta en halv miljon. Jag tror säkert att markentreprenörerna är glada åt det, men en ny linje i landskapspolitiken är väl att hålla lite stramare finanser, så det bör man kanske titta på i landskapsstyrelsen.

 

Några ord om det finansiella läget. Finansutskottet har gjort en bedömning, och det verkar såsom de allra flesta företrädarna för partierna har kommit fram till att någonting kanske inte är så fantastiskt bra med den åländska ekonomin, att det är inte så enkelt att vi får mycket pengar och därmed löser sig de ekonomiska problemen, utan man har konstaterat att utvecklingen i budgeteringen har varit expansiv, det är många områden inom den offentliga sektorn som sväller ut s.a.s. med något slags, mer eller mindre omedveten, automatik och därför har man efterlyst konjunkturanalys och prioriteringsplaner, framför allt inom byggsektorn. Byggsektorn är problematisk på det sättet att vi har behov på så många olika områden. Vi har ett behov av bostäder. Vi har ett behov av att mögelsanera skolor. Vi har ett behov att bygga ut för kommunala investeringar osv. Det är ett ofrånkomligt behov, men där finns det naturligtvis möjlighet att planera konjunkturmässigt.  Men sedan finns det en annan distinktion som jag här skulle vilja göra. Vi har å ena sidan den offentliga utbyggnaden och renoveringar och liknande, men sedan har vi det som kanske är det allra viktigaste under de närmaste fyra åren, dvs. de näringspolitiska strategierna och där finns det också behov av ett byggande. Man talar om hus eller byggnader för att kunna ha företagskuvöser, t.ex. IT-företag och liknande. Men just de två projekt som i liberalerna vill driva på - simhall i Godby och sandplan i Mariehamn, för övrigt kanske också på andra ställen - är just sådant som direkt ger samhällsekonomiska vinster. Visserligen skall detta sättas in i ett byggplaneringssammanhang, men det ger direkta samhällsekonomiska vinster därför att det jämnar ut säsongsskillnaderna och ökar på resandet i besöksnäringen, där det redan finns kapacitet. Där borde alltså landskapsstyrelsen ganska tydligt markera, att 2004-problematiken att bygga upp ett nytt näringsliv, det är en sak, men byggnadsplaneringen för den offentliga sektorn är en annan sak. Där kan man alltså spela på några år för vissa kommunala investeringar för att jämna ut konjunkturen.

 

Jag ser med intresse fram emot det som lantrådet sade, att man tar skrivningarna i finansutskottets betänkande på allvar och jag förmodar också de eventuella ändringar som kommer i morgon och att landskapsstyrelsen verkligen har ett ganska tydligt och markerat uppdrag att strama åt när det gäller  den offentliga budgeten men också att vara tydlig när det gäller strategiska satsningar.

 

Herr talman!

Nästa fråga gäller moment 41.10.18 Ålands delegation i Nordiska rådet. Det är dessvärre ingen trevlig historia om man säger att vi som jobbar inom den verksamheten under flera års tid har ... man brukar säga att beslut fattas och det har “fattats” beslut i den här frågan! Den här saken aktualiserades för ca fyra år sedan genom att dåvarande lantrådet Roger Jansson meddelade till delegationen att nu avser landskapsstyrelsen att själva ta hand om den externpolitiska verksamheten helt och hållet, inklusive Nordiska rådet. Detta ledde fram till att Nordiska rådets delegation fick anledning att överväga om man skulle ändra om hela verksamheten eller om man skulle göra någonting särskilt eftersom arbetsuppgifterna för sekreteraren skulle förändras. Nu  kom det vissa komplikationer in i bilden i anställningsförhållandet, men frågan är fortfarande olöst och då borde lagtinget ge landskapsstyrelsen tydliga signaler om vad man skall göra - samtidigt borde också lagtinget ge lagtinget signaler, och det var det jag tänkte göra nu.

 

Det som finansutskottet säger är väl i och för sig ett konstaterande, att delegationen är en myndighet, det finns en landskapsstyrelsesida och en lagtingssida, men saken är ytterligare aktuell på det sättet att  jag utgår från att ordinarie delegationssekreteraren kommer att fortsätta som ordinarie kanslichef och då blir tjänsten lediganslagen, eller den blir s.a.s. öppen för nya beslut. Då borde landskapsstyrelsen naturligtvis bestämma sig om man skall följa sitt tidigare beslut från ca fyra år sedan och ta hand om dessa frågor, det kan man alltså själva besluta om; samtidigt bör lagtingets talmanskonferens och kanslikommission ta initiativ för att bestämma vad lagtinget skall göra i de här frågorna. Jag tror, om jag för min del skall ge någon signal, att det är bäst om landskapsstyrelsen tar hand om sitt och lagtinget om sitt inom ramen för den verksamhet som nu byggs upp kring självstyrelsepolitiska nämnden. Någon form av delegation måste finnas, men den bör alltså komma som en konsekvens av hur landskapsstyrelsen sköter sina Nordiska råds ärenden och hur lagtinget å andra sidan sköter sina ärenden. Båda instanser kan alltså själva ta initiativ.

 

Det här står egentligen i motsatsförhållande till finansutskottets betänkande, men det är s.a.s. en kompletterande motivering eller kanske t.o.m. en uppmaning eller önskan om att göra någonting.

 

Herr talman!

Det har väl framgått ganska klart av reservationen till betänkandet och av våra inlägg att vi inte anser att landskapet skall vara med och bygga ett tingshus för statens förvaltning av den domstolen. Det är nästan lite märkligt att man skall behöva motivera det, men eftersom det finns motiveringar varför man skulle göra det skall jag i alla fall nämna några saker.  I finansutskottets betänkande har man i princip godkänt klämmen till den  motion som representanter för framstegsgruppen, de obundna och centern har lämnat in. I den motionen föreslår man alltså att anslaget stryks, men i motiveringarna till motionen står det också så här: “Eftersom det inte åligger landskapet Åland att tilhandahålla utrymmen åt rikets myndigheter saknas det motiv för att uppta aktuella anslag.” Här har finansutskottets majoritet inte riktigt kunnat, vågat eller orkat komma ända fram till ett förnuftigt beslut, dvs. man har kvar i detaljmotiveringarna under momentet att i “avvaktan på den efterfrågade prioritetsplanen föreslår utskottet att anslaget utgår, men momentet kan kvarstå tillsvidare”. Om jag förstod utskottets viceordförande Lars Holmberg rätt sade han att på det här sättet får justitieministeriet själva besluta. Ja, det är precis det jag tycker att de skall göra! Det är justitieministeriets sak att se till att tingsrätten har tillräckligt ändamålsenliga utrymmen, vilket många anser att de har redan i dag. Det finns aspekter på säkerheten i det här som gör att det kanske behövs modifikationer och ändringar. Men att Ålands lagting, som har sina behörighetsområden och har sina egna domstolar, prövningsnämnder och domstolsliknande instanser, skulle i en budget låta ett moment ligga kvar där man avvaktar det som någon annan skall besluta om kan väl ändå inte vara särskilt logiskt. Varför skulle vi binda upp justitieministeriet och antyda att vi är nog beredda att bygga men vi ger inga pengar, och skall det byggas skall det vara enligt vår prioritetsplan! En verksamhet som vi inte har ansvar för skall vi gå in och prioritera byggnadstidpunkten för!

 

Jag kan förstå att ledamöterna i finansutskottet har haft svårt att låta förnuftet styra fullt ut, att det finns politiska bakgrundsfaktorer som har lett fram till denna kompromiss, men jag tycker ändå att vi har ett ganska stort ansvar här i lagtinget när det gäller att följa våra lagar och hålla oss till våra områden. Det som är det trista i den här historien är att tidigare har justitieministeriet fått de signalerna, som man t.o.m. kallar bindande, har jag hört ryktesvis, att man från landskapets sida skall bygga ett tingshus och så kommer lagtinget och säger, att nej, det finns inga pengar för någonting sådant, men däremot kan vi låta den här saken vara lite öppen för framtida pengar. Jag tycker att det är att inte vara öppen gentemot justitieministeriet. Jag vill inte påstå att det här skulle skada relationerna eller försvåra samarbetet eller någonting sådant, men det visar att vi vet inte riktigt på vilket ben vi skall stå i den här frågan. Från liberalernas sida och också andra här har jag förstått att det är helt klart att det här är inte landskapets område. 

 

Tänk bara på bakgrundsdiskussionen under de år jag har varit i lagtinget när man pratar om landskapets roll. Då är det inte det att landskapet skall gå in på nya områden, att landskapet skall bli fastighetsförvaltare i allmänhet och bygga hus åt olika verksamheter. Det är liksom ingen roll som landskapet skall ha, utan tvärtom har man diskuterat: Var kan vi privatisera? Var kan vi lämna öppet för andra samhällskrafter som är bättre skickade att sköta t.ex. byggnation? Jag påstår inte att det finns brist på kunskap och kompetens i landskapet när det gäller byggen, men man skall väl sköta de egna byggena först: vad som behövs för förvaltningen, för den egna verksamheten. Där är landskapets kompetens viktig. Men när det gäller statens verksamhet på Åland tycker jag att det är staten som skall stå för det, staten skall ta initiativ, och jag har svårt att tro att justitieministeriet kommer tillbaka till landskapsstyrelsen och ber landskapsstyrelsen att bygga, utan det kommer säkert in privata intressenter, stiftelser eller annat som tar hand om det och då tycker jag att det är onödigt att det skall stå kvar i budgeten.

 

Herr talman!

Jag vill ännu nämna en sak när det gäller tingshuset. När man talar om rättssystem, den dömande makten, den tredje statsmakten osv., säger man ofta hur viktigt det är att den skall vara fristående från politiska intressen. I det här fallet kan man ha en känsla av att här försöker man binda ihop den offentliga sektorn på Åland med landskapet med den dömande makten i riket genom att göra ett bygge! Det här bygget har motiverats som att detta är ett symboliskt sätt att föra ihop den röda boken och den blåa boken, och den röda boken är rikets lag och den blåa boken är Ålands lag. Men det kan inte vara en offentlig uppgift att gå in i de dömande systemen och para ihop dem genom symboliska byggen. Jag förstår inte vad det är för principer man då håller sig till. Det finns ett teoretiskt motiv för landskapet att bygga ett tingshus. Det är att vi säger att vi avser att ta över behörigheten när det gäller domstolsväsendet. Och när vi har gjort det skall vi naturligtvis se till att det finns utrymmen för den verksamheten. Åland har en förvaltningsdomstol och en miljöprövningsnämnd, men i praktiken behövs det inte särskilda hus för den verksamheten. Det är ett sammanträdesrum, bord, stolar och en bokhylla i princip - och rättsinstanserna sammanträder inte heller alla dagar.

 

Jag tycker alltså att det är bra att finansutskottet tog det naturliga första halva steget och tar bort beloppet i momentet. Det andra, minst lika naturliga steget, är att hela momentet utgår. Blir detta aktuellt i framtiden skall naturligtvis lagtinget bli informerat om vad som är på gång och ta ny ställning i ärendet.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Erland hade ganska klart för sig hur infrastrukturella satsningar skulle definieras. Det är väl av föreståliga skäl: i och med att han talar sig varm för ett projekt i sin hemkommun! Men jag skulle nog vilja påtala i alla fall att nog ligger det mycket i det stycke som finansutskottet genom omröstning har kommit till, där det står - ett stycke som ltl Erland vill ändra - “I avvaktan på den efterfrågade konjunkturanalysen samt  prioriteringsplanen föreslår utskottet att klartecken inte ges till ytterligare investeringar av det slag som föreslås i motionerna.” Och jag vill se den kommande budgetuppgörelsen för följande år och den motionsflora som kommer att strömma in från samtliga 16 kommuner i landskapet, om man går in för den här linjen och man inte har det klart definierat förrän man går till dessa beslut.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag talar gärna mig minst lika varm för en sandplan i Mariehamn.  Det är kanske ännu mera motiverat  därför att det är en liten satsning med mycket stora effekter. Det viktiga för mig är de näringspolitiska effekterna och vi kan alltså inte av dåligt samvete för finanspolitiken under de gångna åren lägga ner allting i avvaktan på konjunkturanalyser och planer, utan vi måste satsa för att bygga upp det åländska näringslivet.  I de förslag som vi för fram här säger vi att det här skall ske med beaktande av konjunk-turläget och en prioriteringsplan för byggnadsverksamheten. Vad man än gör måste man alltså se till att det passar in i systemet. Det är naturligtvis ett dilemma att många kommuner och regioner samt projektansvariga gör anspråk på att få finansieringen. Den förra landskapsstyrelsen öppnade upp ett hav av möjligheter eller ett hav av krav, hur man bedömer det, genom att lägg allhallen i Eckerö. Med detta beslut har varenda region på Åland möjlighet, vartenda projekt, som är minst lika bra när det gäller spridningseffekter, som är minst lika bra när det gäller den regionala balansen, som är minst lika bra när det gäller att utjämna sässongsskillnaderna, att få samma finansiering. I liberalerna kan vi aldrig acceptera att ålänningarna skall behandlas som mera värda projekt i en region och mindre värda projekt i en annan region, utan vi har gått till val om regional rättvisa, ett stöd från väljarna som gör att vi fortsätter på den linjen.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Är det regional rättvisa som skall föras fram i framtiden bör man också vara medveten om, om man går in på den linjen, före man klart har tagit ställning till projektet vad infrastrukturella satsningar betyder i stort sett. Vill man jämföra med allhallen tror jag att vi som har varit med här vet vilken lång process och beslutsvånda det har varit i framför allt Mariehamns stad för att föra allhallsfrågan vidare och där vi också känner till vilka krafter som stod bakom för att få allhallen utlokaliserad till Eckerö. Det är min förhoppning och säkert allas att det skall bli ett lyckat projekt när det kommer igång. Men bara för att allhallen lades i Eckerö förutsätter det icke att man konstruktivt skall gå in för att det här är infrastrukturella satsningar och det lägger vi i Mariehamn och det lägger vi i Finström, det lägger vi i Jomala, det lägger vi i Lemland! Jag tror att den här diskussionen kommer att uppstå, som jag var inne på i mitt tidigare replikskifte, om vi inte gör den utredning som utskottets majoritet har efterlyst.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Allhallsfrågan var en lång process, men i och med att det blev ett beslut i lagtinget har man etablerat en princip och då skall inte nästa projekt behöva vara lika utdraget. Det jag tycker är klart här i finansutskottets betänkande är att man avser att inte i fortsättningen använda infrastrukturella projekt därför att det avser någonting annat. Här är kriterierna mycket klara: “projekt med betydande samhällsekonomiska effekter”.  Det betyder spridningseffekter, dvs. runt hela Åland, i olika branscher, det förbättrar den regionala balansen; i Mariehamn kanske det inte gör det, men det kan vara bra ändå.  Det utjämnar säsongsskillnader. Det är viktiga kriterier; alla projekt som uppfyller dessa kriterier tycker jag vi skall sätta in i en plan och försöka satsa på, för det är absolut avgörande för besöksnäringen, för turismen, att vi utnyttjar kapaciteten, som inte används under lågsäsong. Allt det här, att spela fotboll utomhus i januari, februari, mars, det är någonting som gör att vi ökar besöksnäringen. Tävlingssimningar under vintern gör också att vi utnyttjar den kapacitet som finns, både i Mariehamn och i Godby och på andra ställen. Jag tycker att det här skall sporra de olika regionerna och kommunerna att komma med nya förslag. Här har vi två förslag som är färdigt utredda och som bevisligen uppfyller kriterierna. Märk väl, ltl Holmberg, att vi säger också i vårt förslag att man skall  beakta konjunkturläget och byggnadsprioriteringsplanen, så det är inte så att man bara sätter igång för att lagtinget vill ha det här, utan man sätter igång i den takt som landskapsstyrelsen skall bedöma utifrån  objektiva kriterier osv.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller min motion om uppvärd sandplan vill jag hänvisa till motionen, där det står: “Eftersom planen skulle byggas som en infrastrukturell satsning, bör samma premisser gälla som för allhallen.” Ltl Erland sade också här att det är en etablerad princip. “Landskapet finansierar bygget medan annan part ställer upp med tomt samt garanterar driften.” Jag har kunnat konstatera - jag har också jobbat för det - att Mariehamns stad skulle vara beredd att ta driftskostnaden. Jag har då konstaterat att vid omröstningen i bl.a. stadsstyrelsen i Mariehamn var inte ens mina medmotionärer beredda att stöda projektet, varför det torde vara svårt att genomföra eftersom det inte finns någon huvudman och ingen som är villig att ta hand om driften. Fritidsnämnden i Mariehamn har också enhälligt sagt nej till projektet år 2000 liksom fullmäktige efter omröstning.  Jag kan bara konstatera att förutsättningarna för min motion är svåra, men efter att ha fått signaler från idrotts- och hotellnäringen om att en uppvärmd konstgräsplan skulle ge ännu större effekter kommer vi inom landskapsstyrelsepartierna att titta på den saken närmare under kommande period.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag har all förståelse för att det är svårt för motionären här. När man gör en motion i lagtinget måste man ju veta vad man vill! Var det en konstisbana som man ville ha när man motionerade om en uppvärmd sandplan, så tror jag också att det kan bli svårt! För min del är jag fullständigt övertygad om att en uppvärmd sandplan har en marknad, en marknad där man alltså kan bättra på lågsäsongen. Om man i staden bedömer, av olika skäl, att det här inte kan förverkligas år 2000, har det ingen betydelse. Jag tycker att projektet är lika bra, även om det inte kan förverkligas förrän år 2001. Det viktiga är att lagtinget, om det finns stöd för det, ger ett sådant uppdrag till landskapsstyrelsen, att den här typen av projekt kan man finansiera. Går man in för den här typen av projekt, dvs. en uppvärmd sandplan, gäller samma principer för en isbana: spridningseffekter och utnyttjande av lågsäsong. Det är alltså ett sätt att ta tillvara det kapital som finns inom besöksnäringen. Hotell, restauranger, butiker, taxi, transport, alla har nytta av det här till en liten kostnad. Jag tycker alltså inte att ltl Strand skall vara så pessimistisk utan försöka se vad det går att göra. Utnyttja möjligheterna!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Erland är överens om effekterna kring dessa satsningar. Jag sade inte uppvärmd konstisbana, utan jag sade konstgräsplan. Jag har pratat med flera parter och de anser att effekten kan bli större av en sådan. Som jag sade, kommer vi att utreda detta inom landskapsstyrelsepartierna inför kommande år, men vi kan inte heller påtvtvinga en huvudman ett projekt som man uttryckligen i olika organ har visat att man inte vill ha. Det är jag besviken på, det kan jag ärligt säga.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt, jag uppfattade inte detta med gräsplan. För mig är det ingen större skillnad om man spelar på grus eller gräs. Det är projektet som sådant som är det viktiga. Här är det inte fråga om att påtvinga någon ett projekt. Jag tror säkert att om Mariehamn inte vill påtvingad skall väl Finströms kommun hålla sig framme, vara på alerten och det viktiga här är att vi,med det ändringsförslag vi har,  inte säger hur det skall organiseras utan bara att det är ett projekt som uppfyller kriterierna och som landskapsstyrelsen kan jobba vidare på. Har man då fått accept för det från lagtinget har man ett stöd för det och kan återkomma i tilläggsbudget. Det viktiga är här, som lantrådet själv har sagt, att de skrivningar som finns här från utskottet/lagtinget skall man titta på och ta tillvara, så det är väl ett bra sätt att sätta ytterligare en punkt i listan som vi skall checka med landskapsstyrelsen: har det gjort det här om ett halvår eller inte? Jag tycker att ltl Strand skall ta mod till sig här och stöda vårt förslag till skrivning - det kan inte göra saken sämre, tvärtom, det kan bara bli bättre för saken.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Under den landskapsstyrelses tid som man lämnade detta budetförslag till lagtinget har under två och ett halvt år diskuterats frågan om ett samprojekt med statsmakten om uppförande av ett tingshus i landskapet. Under dessa två och ett halvt år, som har inneburit en mycket långsam beredning av ärendet och ett relativt fåtal diskussioner med olika parter har landskapsstyrelsen gång på gång sökt passligt tillfälle att föra ärendet till lagtinget. Jag har konstaterat gång efter annan, i samband med ordinarie budget för 1999, i samband med tilläggsbudget 1999, att ärendet inte är i sådant beredningsskede att det finns tillräckligt kött på benen att föra ärendet till lagtinget, utan den första möjligheten därtill uppkom i samband med beredningen och behandlingen av budgetförslaget för år 2000, varvid landskapsstyrelsen direkt förde ärendet till lagtinget för avgörande huruvida man var intresserad av projektet eller inte. Fullständigt odramatiskt som sådant!  Nu ligger ärendet där det vederbörligen skall  ligga - i lagtinget - för avgörande. Trots detta har jag noterat att ltl Erland tillsammans med ltl Wiklöf och tio andra lagtingsledamöter har valt att anhängiggöra ärendet på ett sådant sätt att ordföranden i den föregående avgångna landskapsstyrelsen skall fällas med misstroende - ett mycket märkligt förfarande. Men det var inte det som diskussionen nu gällde - den återkommer vi till - utan min replik gällde en synpunkt från ltl Erland att den avgångna landskapsstyrelsen skulle ha ingått en förbindelse med justitieministeriet att Ålands landskapsstyrelse skall bygga ett tingshus åt statsmakten. Det vore därför  skäl för ltl Erland, inför lagtinget och allmänheten, att redogöra för: var finns den bindande förbindelsen. Jag och den avgående landskapsstyrelsen känner inte till den. Däremot finns det ett underlagsmaterial för uppgörande av ett eventuellt framtida kontrakt i sammanhanget, såvida lagtinget skulle bevilja medel. Men det är skäl att ltl Erland inte kommer med halvsanningar utan redogör för det faktaunderlag som han hänvisar till.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är lite av gammal repris när ledamoten Roger Jansson ber mig redogöra i detalj för det ena och det andra och antyder att det skulle vara en halvsanning. Jag kan inte säga exakt hur mina ord föll, men ungefär såhär: att det här har uppfattats som bindande och har antagits vara bindande, det har jag hört och jag tror att jag t.o.m. sade ryktesvägen. Men det finns också dokument, vad jag har förstått, som säger att här har man gått in i sådana diskussioner som gäller rumsdisposition, ritningar och liknande, så att det har uppfattats som att här har man påbörjat en process. När jag säger så är det inte en “halv-sanning” utan det är en helsanning. Det är vad jag har hört, det är vad jag har uppfattat,  och för övrigt har jag inte berört hanteringen av detta ärende desto mer, utan det gäller sakfrågan: Varför skulle landskapet bygga ett hus åt staten, när staten i alla andra delar av landet anlitar privata organisationer, företag, stiftelser och liknande? Varför skulle landskapet binda ihop sitt rättssystem med rikets rättssystem - i och för sig på ett symboliskt plan - med motivet att visa att vi har en blå lagbok och de har en röd lagbok? Jag kan inte se några skäl att landskapet skulle hålla på med den här symboliska byggverksamheten på ett område där vi inte har någonting med behörigheten att göra. Vill vi ta över behörigheten skall vi se till att det finns utrymme. Men nu har vi inte behörigheten - jag vet inte heller om den här landskapsstyrelsen tänker gå vidare med att försöka överta den.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Jag konstaterar då att ltl Erland grundar sitt resonemang beträffande de bindande avtalen med statsmakten på hörsägen, som dessutom är felaktig. Några sådana bindande förbindelser finns inte. Däremot ett erbjudande om ett möjligt framtida hyresavtal. Det förutsätter naturligtvis att landskapet går in genom lagtingsbeslut för att bygga. Så mycket värt var det med den hörsägen, som tydligen också flera ledamöter här i salen har hört!

 

När det gäller motiven för ett tingshus i landskapets huvudmannaskap anförde jag dem i samband med remissen till utskottet av budgetbetänkandet i egenskap av dåvarande lantråd. Det kan tilläggas beträffande jämförelsen som har gjorts i reservationen med hur det går till på annat håll i riket, att den naturligtvis inte håller, eftersom de tingsrätterna definitivt inte har någonting annat än rikslag att tillämpa. Vår tingsrätt har i stor utsträckning att tillämpa åländsk lag, så någon jämförelse med hur det går till i resten av landet är till den här delen irrelevant. Men, som sagt, om lagtingets majoritet inte vill bygga något tingshus, så blir det inget tingshus byggt - och det är inte något större problem med det!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

I det här ärendet i detta sammanhang finns det inte så mycket annat än hörsägen att ägna sig åt. De dokument som finns kommer säkert att diskuteras här i lagtinget. Men jag tycker att det är ganska naturligt om ett ministerium i riket inom sitt behörighetsområde har en viss uppgift att bygga hus eller att stå för lokaler för sin verksamhet och en instans på Åland, landskapsstyrelsen, går in och gör upp ritningar, diskuterar rumsprogram, diskuterar hyresnivåer, hur man skall lägga upp det hela, att det kan uppfattas i någon mening som bindande. Tydligen vill ledamoten Jansson i alla fall avsvära sig att det inte är formellt bindande kontrakt och skrivningar, och det kan jag säkert tro att är en sanning och inte bara en “halvsanning”. Men jag har sagt att det har uppfattats som bindande, det har jag hört, och det  kan säkert bekräftas samt att det torde finnas dokument som visar just att det finns ritningar, det finns kostnadskalkyler, det finns brev som har sagt ungefär att den här processen har gått igång. Jag har försökt få ut handlingarna via registratorn och konstaterat att alla handlingar inte är registrerade, så det är inte lätt för en vanlig lagtingsledamot att sätta sig in i detta ärende. Vi vet inte vad de handlingar som inte är offentliga och registrerade innehåller, men, som sagt, hanteringen av detta ärende är en annan sak. I sakfrågan skulle det naturliga vara att justitieministeriet står för de lokaler som de har ansvar för och det skall inte landskapsstyrelsen sköta; till den delen är saken i alla fall för mig ganska enkel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg:

Herr talman!

Jag valde att lämna in två motioner i anslutning till vår budget. Som bekant visste ingen av oss då vilken roll mitt parti skulle ha efter regeringsförhandlingarna. Den ena motionen handlar om att man skulle utreda lönebilden på Åland och den andra om att man skulle utveckla preventivmedelsrådgivningen till en ungdomsmottagning. Båda motionerna har behandlats i positiv anda, fått positiva skrivningar, men i sällskap med de andra 33 motionerna förkastats. De positiva skrivningarna blir i alla fall en god vägkost för landskapsstyrelsen när vi jobbar vidare med dessa projekt.

 

När det gäller lönebilden är utskottets förslag bra, dvs. att landskapsstyrelsen först kan kartlägga lönebilden, sedan ingående analysera löneskillnaderna, för att sedan åtgärda genom att använda ett arbetsvärderingssystem. Det är också alldeles korrekt som utskottet skriver, att landskapsstyrelsen endast indirekt kan påverka privata sektorns lönebild, men jag skulle där vilja säga som vägkost att det är viktigt att privata sektorn är med i kartläggningen och analysen därför att även om vi inte kan göra  någonting åt den privata sektorns löner är det viktigt för att måna om kompetensen inom offentlig sektor, men det är också viktigt med en jämförelse mellan offentlig-privat sektor, liksom kvinnor och män, men också med en jämförelse mellan omgivande regioner och den åländska lönebilden.

 

Tidigare här i dag har vårdpersonalen tagits upp och jag tycker att det är väldigt behjärtansvärt, men jag tycker, precis som också andra politiker har sagt här i dag, att det är kanske inte riktigt rättvist att gå in för en särskild grupp, utan jag tycker att det är viktigt att vi arbetar för de lågavlönade och för att få en så bra rättvisa som möjligt.

 

När det gäller den andra motionen om utvecklande av preventivmedelsrådgivningen till en ungdomsmottagning säger utskottet att man har lyft fram en viktig fråga. Där skulle jag först av allt vilja säga att det finns en liten detalj som jag ser som en felskrivning i finansutskottets betänkande och det är att man kallar den för en ungdomsvårdsmottagning, vilket jag skulle vilja ha rättat till en ungdomsmottagning; annars tycker jag att motionen får fel innebörd. 

 

Utskottet förutsätter att ÅHS skall följa med,  utveckla och erbjuda tjänsterna som efterlyses i  motionen, och det är bra om verksamheten ryms inom ÅHS. Det viktiga är att verksamheten kommer igång, ovsett vilken väg det går. Ungdomarna behöver någonstans att gå med sina frågor och funderingar; det är särskilt aktuellt nu med narkotikans intrång och allt som det för med sig.  Jag tycker också att det är väldigt viktigt när man planerar nya projekt inomÅHS att man ser människorna som en helhet och i det här fallet också ungdomarna som en helhet och inte tar preventivmedelsrådgivningen som någonting separat utan att man också kan få andra funderingar tillgodosedda. Det enda som jag befarar är att man inom ÅHS inte ger den här frågan den prioritet som jag har en känsla av att vi gör här i lagtinget därför att önskemål om denna ungdomsmottagning har funnits länge inom ÅHS, men det har aldrig kommit till skott.

 

Jag hoppas nu att ÅHS hörsammar uppmaningen från finansutskottet och också lagtinget och att den kommer igång så snabbt som möjligt.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

I samband med budgetremissen inlämnades fyra stycken motioner som berörde lönefrågor. Det var två  stycken lönemotioner som riktade in sig på ÅHS:s sjukvårdspersonal. Det var en motion som hade inriktning på landskapets förvaltnings anställda och sedan fanns ltl Lundbergs motion som mera tog fasta på en efterlysning av statistik och en analys av lönesituationen. Utskottet har valt att behandla motionerna tillsammans och ta ett helhetsgrepp om lönefrågor överhuvudtaget. Vi har kunnat konstatera att det finns stora ojämlikheter när det gäller kvinnors och mäns löner och att man behöver väldigt noga gå igenom och granska detta. Vi har inte velat lyfta fram någon speciell grupp utan vi tycker att det är  viktigt att i detta sammanhang faktiskt ta in landskapets alla anställda i utredningen/analysen och genomgången. Den analysen skall sedan leda till ett resultat så att man skall kunna förbättra lönesituationen för de grupper som är underbetalda.

 

När det gäller ÅHS och motionen om preventivmedelsrådgivningen är det förvisso så att det är ÅHS som har ansvarsområdet. Det är väldigt svårt för lagtinget att gå in och komma med synpunkter eftersom expertisen ligger inom ÅHS:s ramar. Jag skulle rekommendera ltl Lundberg att via sina kanaler till ÅHS påverka utvecklingen så att man där kan vidareutveckla de tankar som kommer fram i motionen.

 

Ltl Eklöw:

Herr talman!

Som det flera gånger har konstaterats här har finansutskottet valt att förkasta alla finansmotioner, så egentligen behöver ingen vara sur, varken vi i oppositionen eller majoriteten. Jag vill ändå beröra liberalernas motion om 5 miljoner mark till ÅHS:s lönepott i syfte att höja lönenivån för vårdsektorn.  De liberala ledamöterna i finansutskottet har valt att gå på finansutskottets skrivning, som är välmotiverad, men jag väljer att gå en annan väg i alla fall. Här har flera redan dömt bort eller berömt  de försök som vissa motioner har haft i syfte att öka budgetramen för ÅHS och på det sättet kunna förutse de kommande behoven av löneförhöjningar och speciellt inom vårdpersonalens gebit.

 

Herr talman!

Det är onödigt att upprepa alla de argument som jag framförde i remissdebatten - de har delvis diskuterats här i dag - och alla är ense om att vårdpersonalens löner borde höjas och de flesta ser det behjärtansvärda också i motionerna, men det är ändå svårt att komma fram. Vill man kalla dessa seriösa försök till bättre lönevillkor för populistiska utslag, så varsågod, men jag tror att de vårdanställda som nästan mangrant har gått ut och uttalat sin önskan om bättre lön tar det på allvar och ser det som det seriösa försök som det faktiskt är.

 

Finansutskottet ålägger nu i sin skrivning landskapsstyrelsen att åtgärda löneorättvisor inom både förvaltning och ÅHS. Likadana skrivningar har funnits länge, t.ex. vad gäller arbetsvärdering, med en  liberal motion som grund från år 1992, men ändå stampar detta viktiga arbetsvärderingsarbete på stället. Så länge det inte finns budgeterade medel för åtgärder av detta slag, anser jag att det inte finns så stor styrka bakom skrivningarna, trots att lantrådet Nordlund tidigare sade att de positiva skrivningarna har en god verkan för landskapsstyrelsearbetet.

 

Vi får i alla fall hoppas att den nya landskapsstyrelsen visar nya grepp vad gäller att ta i itu med dessa motioner med positivt förkastande.

 

Herr talman!

Under detaljbehandlingen kommer jag att föreslå att vår finansmotion nr 22/1999-2000 godkänns så att anslaget under moment 45.77 ÅHS höjs med 5 miljoner mark.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är lite så för mig som för ltl Eklöw att jag har svårt att tro på arbetsvärderingens välsignelse! Det finns ingenting som säger att de med automatik skulle påverka löneskillnaderna. Arbetsvärdering är säkert bra som ett underlag när man för förhandlingar, men detta i sig leder inte automatiskt till att löneskillnaderna justeras, utan löneskillnaderna kan bara justeras via förbundens olika krav och arbetsgivarens mål med löneavtalen. Jag tror också att här måste det annat till. När det gäller könsskillnaden är det stora problemet fortfarande att kraven från de fack som företräder kvinnodominerade branscher inte tycks gå fram. Detta kan man inte lösa med lagstiftning eller med matematiska uträkningar, utan det är helt enkelt fråga om förhandlingsteknik och om makt i förhandlingarna. Där tycker jag att vi som arbetsgivarnas förlängda representanter kan stötta kvinnorna genom att i arbetsgivarnas mål med förhandlingarna skriva in att det är önskvärt att löneskillnaderna justeras.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Det största argumentet mot att man inte höjer lönerna brukar vara att det inte finns pengar och att det ställer till bekymmer i den nationella ekonomin: om en grupp får mera lön kommer fordringar från andra grupper osv.  Tänker vi på sjukvården, är det inte ens fråga om att göra en arbetsvärdering därför att jag tror att alla vet att de yrkena värderas högt, så arbetsvärderingen skulle inte lösa sjukvårdens löneproblem. Den kan lösa löneproblem inom förvaltningen, där kvinnorna ofta hamnar i lägre positioner. Om vi vill lösa löneproblematiken inom de kvinnodominerade yrkena måste vi börja sätta  in pengar någonstans. Det är enda vägen att gå. Arbetsvärderingen löser andra problem.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Vi är som sagt överens om arbetsvärderingens begränsningar när det gäller att bidra till att höja kvinnornas löner. Ltl Eklöw och jag har olika uppfattningar om lagtingets roll. Jag är lite förvånad över att ltl Eklöw, som ändå har facklig erfarenhet i bagaget, inte ser skillnaden på att vara beslutsfattare i  lagtinget och att representera arbetstagarna och förhandla. Där tycks vi vara oeniga. Vi har ansett att man visst kan ta upp tilläggspengar men inte öronmärka dem för speciella grupper, för då sätter man hela förhandlingssystemet ur funktion. Jag tycker inte att det är bra, utan jag vill på det viset nog ge dem rätt som säger att man måste värna om avtalsfriheten.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag har sagt hela tiden, att jag förstår inte varför vi inte skulle kunna sätta in pengar och öka ÅHS-ramen. Jag har inte sagt att de pengarna skall delas utan facklig hjälp och samarbete med arbetsgivaren. Jag förstår helt enkelt inte var konflikten ligger.

 

Ltl Sarin-Grufberg:

Herr talman!

Inför detaljbehandlingen av utskottets betänkande vill jag avisera ett ändringsförslag, och det är en logisk följd av den reservation som jag har lämnat till betänkandet. Det handlar om en uppvärmd grusplan i Mariehamn som jag avser att skall fogas till det ändringsförslag som ltl Erland har aviserat och berör moment 44.10.74, sista meningen i femte stycket, som skulle utgå och ersättas med följande:

“Utskottet föreslår att landskapet, mot bakgrund av att projektet medför stora spridningseffekter och utjämning av säsongsskillnader, finansierar en uppvärmd grusplan i Mariehamn och en simhall i Godby med beaktande av konjunkturläget och en prioriteringsplan för byggverksamheten i landskapet.”

 

Ltl Erland har berört även frågan om den uppvärmda grusplanen, som efter processens gång, vad vi har förstått och hört i dag, i stället kan komma att bli lite gräs, det får vi se, och  har angett näringspolitiska skäl. En sådan grusplan skulle alltså ha en mängd ringeffekter på besöksnäringen och ha en säsongsförlängande effekt samt vara ett komplement till allhallen när det gäller fotboll.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vill understöda ltl Sarin-Grufberg i hennes resonemang om en uppvärmd grusplan i Mariehamns stad. För att inte några eventuella oklarheter skall råda önskar jag ytterligare förtydliga att stadsstyrelsen i Mariehamn har beslutat att projektet förverkligas redan under år 2000, under förutsättning att total-finansiering sker av landskapsstyrelsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Ragnar Erlandsson:

Herr talman!

Ltl Svensson hade en intressant diskussion runt problematiken motioner och motionssystemet. Själva systemet har ändrats under tidernas lopp mot, tror jag,  sist och slutligen i en riktning mot det bättre.  Det fanns visserligen en tid i lagtingets historia då man behandlade motionerna med en särskild aktning, och det var motioner som berörde stora anskaffningar till skärgården och särskilt då färjor eller stora bankbyggen osv.  Ända fram till 1987 var det nämligen så att det var förbehållet skärgårdens lagtingsmän att motionera om sådana satsningar, alltså landskapsstyrelsen fick inte ta sig rätten att föreslå ett färjbygge. Detta tillämpades, som sagt, ännu så sent som 1987 då Alfågeln i tiden kom till. Vi vet att i vår moderna tid har vissa andra stora färjbyggen också kommit till genom initiativ från landskapsstyrelsen. Den här trenden bröts i och med parlamentarismen.

 

Det kanske förvånar att finansutskottet med det kraftiga ordet “förkastat” avslagit samtliga motioner, men man måste i detta sammanhang förstå att finansutskottet inte har haft så lätt för sig att gallra bland motionerna och då har det enklaste varit att i formellt avseende förkasta samtliga för att  sedan i olika former av beskrivningar beakta dem på olika sätt. Jag tror att det här förfarandet inte skall hindra att man kan lyfta fram vissa motioner till debatt och t.o.m. omröstning här i plenum och på det sättet underkasta dem lagtingets prövning.

 

Jag syftar givetvis på min motion om ett simhallsbygge i Godby. I det avseendet är jag inte nöjd med varken majoriteten eller minoriteten i utskottet. De omskrivningar och omdefinieringar av uttrycket “infrastrukturella investeringar” till “projekt med betydande samhällsekonomiska effekter” är också en form att kanske sanera orden och förgylla livet på jorden för fortsättningen! Det jag mest saknar i både majoritet och minoritet är att man inte klart säger ut vad man avser med finansiering. Är det total finansiering eller är det bidrag och lån osv. som man i fortsättningen kommer att tillgripa när det gäller  “projekt med betydande samhällsekonomiska effekter”? Det kommer inte heller riktigt klart fram i de ändringsförslag som nu har aviserats under diskussionens gång. Det sägs i den mening, som man föreslår att skall strykas i finansutskottets betänkande: “I avvaktan på den efterfrågade konjunkturanalysen samt prioriteringsplanen föreslår utskottet att klartecken inte ges till ytterligare investeringar av de slag som föreslås i motionerna.” Men det finns också en del investeringar som inte är föreslagna i motionsform, alltså investeringar som landskapsstyrelsen själv har tagit upp här och den största av dem alla är förverkligandet av kultur- och kongresshuset, där man på ett mycket kraftigt sätt  skriver i landskapsstyrelsens budget att “planeringen tar sikte på att byggstart skall kunna ske i slutet av år 2000".  Detta har finansutskottet inte kommenterat i sitt betänkande som ett projekt  man borde underkasta en konjunkturanalys eller en prioriteringsplan. Finansutskottet anser antagligen att den  tidsplan, som landskapsstyrelsen har lagt upp här, kommer att hålla, och det varnade jag redan i remissdebatten att den inte gör, alltså är det helt orealistiskt att tänka sig att kultur- och kongresshuset  kommer igång år 2000. Det blir synbarligen en lucka i investeringarna under år 2000 under moment 44.10.74, alltså att ingenting kommer att förverkligas, inte heller de förslag, också om de vinner majoritetens gehör, som har kommit fram här när det gäller sandplan och simhall kommer att förverkligas, eftersom de också skall underkastas en priotering, vara beroende av byggkonjunkturer osv.

 

Därför ser jag ingen annan utväg för att hålla en jämn investeringstakt än att hänvisa till min motion nr 13, där jag ville ha en komplettering till motiveringarna, och den kompletteringen kan mycket väl införas, varför jag under detaljbehandlingen kommer att föreslå följande motivering: “Under året kommer ett simhallsbygge i Godby att starta och föreslås få 10 miljoner mark av årets anslag, medan återstående anslags behov reserveras i budgeten för år 2001. Bygget finansieras enligt enahanda principer som allhallen, kk-huset och sjöfartsmuseet, dvs. landskapet står för kapitalkostnaderna.” Detta skulle ingå under momentet 44.10.74. 

 

I övrigt anser jag att en uppvärmd sandplan i och för sig är ett projekt som säkert har de effekter som det har sagts här, men det är så att själva investeringen som sådan inte är av den storleksordningen att man kan hänföra den under infrastrukturella satsningar, allra minst för Mariehamns stad borde detta vara en satsning som man mycket väl kan finansiera genom den vedertagna tidigare formen om 25 procent i bidrag och 50 procent i lån.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag ber att få tacka förste vicetalman Erlandsson för ett intressant inlägg när det gäller arbetsformerna kring motionsinstitutet. Jag kan säga att jag har för avsikt att föreslå andra vicetalmannen att kalla lagtinget till enskild överläggning för att diskutera dessa frågor lite mera informellt och med möjligheter att verkligen utveckla dem. Det finns också annat än motionssystemet som man kan diskutera, t.ex. när  skall lagtingets arbetsår börja, varför är 1 november det enda raka, kanske det skulle vara bra med 1 mars t.ex.? Man kan tänka sig att man hade ett sådant system att lagtingsledamöterna kunde motionera enskilt eller i grupp kring ett särskilt, som man kunde kalla dispositionsanslag just för lagtingsledamöterna där man inte skulle vara bunden av majoritets- eller minoritetsblock osv. Men det här är sådant som behöver gås igenom noggrant för att se vad som är praktiskt och riktigt. I varje fall hoppas jag att den här diskussionen inte skall sluta här.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Jag hakade på den kastade handsken från ltl Svensson och jag vill bara konstatera ytterligare att motionsbehandlingen har fått en annan innebörd efter parlamentarismens införande, men vi kan inte undandra frågan offentlig debatt genom att samlas i enskilt plenum under andra vicetalmannens ledning. Jag tycker nog att vi på det här sättet  helt öppet kan diskutera den här formen av parlamentariskt arbete också utan att stänga in oss i, som det heter, förnäm isolering.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag blir mer och mer glad över förste vicetalmannens engagemang i dessa frågor, för det betyder att vi kanske kan få vissa förändringar och jag skulle vara tacksam för tankar från förste vicetalmannen hur man skulle behandla detta, om man inte gör det informellt först.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Rent spontant är det i första hand en fråga för talmanskonferensen, där samtliga utskottsordförande finns med. Åtminstone borde man diskutera själva principerna runt detta, men jag tycker att utvecklingen som sådan har gått i rätt riktning när det gäller att behandla motionerna.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är med glädje som jag konstaterar att vicetalman Erlandsson fortsättningsvis stöder sin egen motion och fortsättningsvis vidhåller att det skall byggas en simhall i Godby med landskapsmedel. Han efterlyste också villken finansiering som utskottet har avsett och var inte riktigt nöjd med skrivningarna varken i betänkandet eller i vår reservation. Det är kanske fråga om semantik, för jag tolkar det nog som så, när vi i betänkandet har sagt att landskapet skall stå för satsningar på projekt, att det är investerings-kostnaderna för byggandet. På samma sätt står det i reservationen att det skall förverkligas med landskapsmedel, som jag också tolkar som att vi ganska klart uttalar att själva investeringskostnaderna  står landskapet för.

 

Jag måste tyvärr beklaga att det inte i skrivningen har kommit in en beskrivning av kk-husets förverkligande, för vi har fått en redogörelse för i utskottet att det ser ut som om byggstarten för kk-huset  kommer att bli lite senarelagt. Vicetalmannen Erlandsson, i egenskap av kk-husgruppens ordförande, var själv till utskottet och redogjorde för detta och såsom vi fick det beskrivet kommer det troligtvis att bli byggstart först våren 2001. Detta borde givetvis ha ingått i skrivningar.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Utskottets ordförande börjar själv tolka vad som är skrivet i utskottet, och det är illavarslande! Från utskottets sida borde det vara glasklart vad som avses!

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

För mig är det glasklart att det står att landskapet skall stå för satsningar. Det var för vtm Erlandsson som det inte var glasklart!

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Jag måste erkänna att det var inte glasklart för mig och på min förundran här inledde också utskottets ordförande att hon “tolkar”det så och så, men om ordet “tolkning” också betyder “glasklart” har vi också klarat upp en annan ordlek här i lagtinget!

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa ledamöter!

Jag vill kort kommentera finansutskottets betänkande angående budgetförslaget för år 2000. Som tidigare talare har berört befann vi oss i en litet märklig situation när finansmotionerna skulle lämnas in. Vi hade sex oppositionspartier, ingen befann sig i någon självklar regeringssituation. Personligen lämnade jag in fyra motioner, då jag var beredd på att lämna min suppleantplats i lagtinget bara någon vecka senare. Jag såg det helt enkelt som den enda chansen att under denna mandatperiod förverkliga något av min politik. När så turbulensen kring bildandet av regering lagt sig befann jag mig då plötsligt i en regeringsställning, som inte på något sätt var aktuell vid tidpunkten för inlämning av finansmotionerna. I dag kan jag med facit hand konstatera två saker. För det första att mina motioner har förkastats i utskottet, dock med relativt positiva skrivningar. För det andra befinner jag mig i en regeringsposition; således har jag helt andra möjligheter att påverka min politik än den jag hade då jag lämnade in motionerna.

 

Herr talman!

Vad gäller vindkraftens utbyggnad har jag nu haft förmånen att vara med och skriva in i det regeringsprogram som ligger till grund för landskapets politik under de kommande fyra åren. Regerings-programmet innehåller bl.a. en skrivning om utbyggnad av vindkraften och således har jag fått stöd för  min motion, trots att den formellt har förkastats i finansutskottet.

 

Slutligen några ord om det oerhört viktiga arbetet vi har med att bekämpa narkotikans utredning på Åland.

 

Utskottet har som tidigare nämnt förkastat som gick ut på att 1 miljon mark skulle öronmärkas för narkotikabekämpande åtgärder, en halv miljon mark till social- och hälsovårdsavdelningen och en halv miljon  mark till Ålands polisdistrikt. Däremot har utskottet författat en relativt positiv skrivelse om att i skyndsam ordning utreda och samordna. Eftersom jag har uppfattat en relativt stark enighet här i lagtinget om att narkotikaproblemen måste tas på allvar, hoppas jag ändå att vi kan göra de prioriteringar som krävs för att snabbt få bukt med problemet. Enligt uppgift skulle vi ha stort antal användare av narkotika på Åland och här kan sägas att i Sverige kostar narkotikamissbrukare ungefär 1 miljon kronor per år och således kan vi befara kraftigt ökade kostnader för vård m.m. även här på Åland, om vi inte gör någonting. Det är givetvis patetiska tankegångar eftersom vi har många användare av narkotika här på Åland som ännu är fullt fungerande ungdomar som bara hamnar lite snett och som kan hjälpas ur sitt missbruk och sin felaktiga uppfattning om narkotikans skadeverkningar. Men det är klart, det förutsätter då att vi också hjälper dessa ungdomar.

 

Sammanfattningsvis tror jag att vi kan med gemensamma krafter och prioriteringar inom socialvårds-avdelningen göra riktiga åtgärder för att rädda våra åländska ungdomar undan narkotikans förödande konsekvenser.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

När det gäller morgondagens omröstningar och detaljbehandlingen har jag och ledamoten Sarin-Grufberg aviserat varsitt ändringsförslag. Det gäller dels simhallen i Godby och dels en fotbollsplan i Mariehamn, vare sig det är gräs eller grus. De avser samma stycke i ett moment och det var lite oklart med lagtingssekreteraren huruvida de står emot varandra, men för att det skall vara rätt har vi sagt att de skall ingå på det sättet i betänkandet att sista meningen i femte stycket utgår och till betänkandet fogas följande nytt stycke för respektive projekt. Det är en lite teknisk fråga, men det handlar om olika förslag. Vi utgår naturligtvis från att vi skall få understöd för båda, men om så inte skulle vara fallet skall det här ordna sig.

 

När det gäller simhallen i Godby är naturligtvis det viktiga att det förverkligas och vi får ta oss en funderare på om vi skall stöda vtm Erlandssons motion i det här fallet. Rent tekniskt är jag inte riktigt nöjd  när man tar upp ett anslag i årets budget före projekteringen är gjord, och lite har det väl att göra med förtroendet för landskapsstyrelsen. Vi har i vår skrivning sagt att vi utgår från att man gör en konjunkturanalys och att man prioriterar byggena, medan vtm Erlandsson i sin motion har en mera bestämd uppfattning om att det skall tas in i budgeten. Det här skulle bryta mönstret att man i allmänhet förkastat motionerna men tagit in starka motiveringar. Som jag har tolkat lantrådet Roger Nordlund kommer han att ta sig an motiveringarna lika starkt som om det hade varit en motion med särskilda belopp!

 

Men, som sagt, om det kan gagna saken får vi överväga om vi skall stöda vtm Erlandssons motion nr 13 eller om vi dessutom vill ha en skrivning under momentet enligt vår intention. Jag uppfattar det som så att båda skall leda till att landskapsstyrelsen agerar och att det här förverkligas, så vi får återkomma till det i morgon.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det torde nu ligga på lagtingsledamöternas bord ett förslag till ändringar av de allmänna motiveringarna, som jag tidigare presenterade här från talarstolen. Det första är då att i kapitlet om sjöfarten skulle man förlänga sista meningen så att stödet också inkluderar sysselsättningen inom näringen och att den bibehålls både för manskap och befäl. Detta för att tydliggöra att rederinäringen har en så stor betydelse för Åland, inte bara för samhället, utan också för enskilda familjer i vårt landskap. Sedan kommer en mening om landskapsandelarna till specialomsorgen, som lyder så här: “För att alla kommuner skall kunna erbjuda personer med utvecklingsstörning tillräckliga omsorger bör landskapsandelarna för specialomsorgen ses över för att anpassas så att kostnaderna för specialomsorgen utjämnas mellan kommunerna.”  Inom Ålands omsorgsförbund har vi gått in just för ett solidarisk kostnadsansvar, men landskapsstyrelsens stöd behövs trots det för att kommunerna inte skall drabbas alltför mycket i de enskilda fallen.

 

En fråga som vi har diskuterat mycket gäller jämställd lönesättning och här vill vi till stycket om “Arbetsvärdering” säga: “Vid kommande förhandlingar om landskapets tjänstekollektivavtal är det önskvärt att ett av målen för förhandlingarna skulle vara att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.” Det skulle vara lagtingets  anvisningar eller hemställan till landskapsstyrelsen, som förhandlar via sina representanter med arbetstagarorganisationerna.

 

Till sist föreslår vi ett nytt stycke på sidan 6 om IT: “För att trygga glesbygdens tillgång till den framtida informationsteknologin är det viktigt att landskapsstyrelsen involverar kommunerna och särskilt tillser att skärgårdskommunernas reprensentanter kan delta i de kontakter och diskussioner som kommer att föras med näringslivet om s.k. bredband och andra liknande tekniker.” Detta tillägg är kopplat ganska mycket till landskapsbudgetens inledande motiveringar, där man talar om att man skall ha IT-luncher  och olika fora för att diskutera den framtida satsningen på informationsteknologi. Det är mycket viktigt att skärgårdens representanter verkligen får möjlighet att delta i dessa möten, att de läggs på sådana tider  och på sådana platser att det inte utesluter representanter från någon kommun. Det centrala i investeringen är väl att det skall öka förutsättningarna för företagsamhet och sysselsättning i kommunerna.

 

Det finns, herr talman, några socialdemokratiska motioner som jag helt kort vill nämna vad gäller utskottets behandling. En fråga som har varit anhängiggjord här är golfbanan på Grelsby kungsgård och intill liggande markområden. Utskottet har behandlat frågan och säger i betänakndet att en golfbana inte skall påverka Prästgårdsnäset, som är ett naturreservat och att själva golfandet skall ske 250 meter från kyrkomuren. Det låter väl ändå i mina öron som ett ganska enkelt sätt att mäta satsningens påverkan på kulturmiljön. Överhuvudtaget tycker jag att man mest talar om vilka miljöeffekter golfbanan skulle ha på vatten, mark osv. samt att det skall göras en miljökonsekvensbedömning, men i den torde knappast ingå värderingar av kulturmiljön. Det saknar jag lite både i remissdebatten och också i utskottets behandling av ärendet. Frågan kommer säkert flera gånger till lagtinget och nu vet vi alla fall att man inte kommer att gå in i Prästgårdsnäset - det är redan bra att veta.

 

Jag har en liten sak som för många är väldigt viktig, nämligen att skapa ett djurskyddshem, som det talas om i djurskyddslagen. Jag hoppas faktiskt att det blir så att stiftelsen Hemmet i Granboda kan bli aktuellt för denna verksamhet. Verksamheten skulle fylla en viktig funktion vid stiftelsen. Det finns också lämpliga utrymmen som med små förändringar kunde anpassas till den här verksamheten. Det är väl ett uttryck för tidsandan den värdering vi har av tamdjur, att alltfler människor lever ensamma och att keldjuren blir viktiga och att de helt enkelt har fått ett annat värde i vår kultur, fast en del kanske tycker att det är löjligt. Men för många enskilda människor har det stort värde att veta att tamdjuren tas om hand.

 

En viktig sak som vi har motionerat om är bostadsbidraget och särskilt med tanke på ensamförsörjarnas ekonomi. Lite besviken är jag här på utskottets behandling. Man säger att det ungefär är social- och hälsovårdsavdelningens sak att följa upp det. Det är det säkert. Men det är på något vis så självklart att om det vore så med alla sociala bidrag att de inte hade några politiska eller ideologiska aspekter skulle man överhuvudtaget inte behöva motionera om det. Vi har tagit upp frågan därför att vi anser att ensamförsörjarna, som till stor del består av lågavlönade kvinnor, lever under ganska knappa förhållanden och att de flesta bor på hyra; med stigande levnadskostnader är det, när lönerna inte heller stiger, svårt att klara av en så stor utgift som hyran utgör, särskilt när många hyror höjs. Här hade jag alltså önskat att utskottet skulle ha visat större förståelse, men så gick det inte. Vi kommer inte att lämna frågan utan fortsättningsvis kommer vi att ta upp sociala och ekonomiska villkor som påverkar och förbättrar de ensamståendes ställning.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller den sista frågan om bostadsbidrag håller jag personligen med ltl Sundback om att frågan  behöver följas upp, men det som utskottet ställdes inför var att det behövs lite mera beredning än vad utskottet har möjlighet att göra, för det är en väldigt komplicerad fråga på vilket sätt man skulle bygga upp detta. Det finns olika vägar att gå. Man kan gå via avdrag och man kan göra det genom ett generellt tillägg som går till ensamförsörjare, till alla dem som har bostadsbidrag. Men utskottet valde ändå att inte desto mera uttala sig eftersom vi såg att det behövs ytterligare beredning. Jag tycker dock att det är värt att man följer upp frågan och ser till att man försöker göra någonting, för det är en grupp som verkligen behöver extra stöd. 

 

När det gäller djurskyddshemmet valde vi i utskottet att inte peka ut en enda möjlig instans där man skulle ha verksamheten. I motionen föreslås stiftelsen Hemmet. Stiftelsen Hemmet kan mycket väl vara en bra plats att ordna ett djurskyddshem i, men vi efterlyste att landskapsstyrelsen mera utreder frågan; av ett djurskyddshem krävs nämligen lämpliga utrymmen och personal som är utbildad att ta hand om djur.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var bra motiv som utskottets ordförande gav för tankarna i betänkandet. Stiftelsen Hemmet förstår jag att man från utskottets sida inte vill nämna. Att vi har tagit upp det i motionen är just för att vi vet att det finns ett intresse. Frågan har tidigare stupat på att man har tyckt att det har varit lite för kostsamt med tanke på verksamhetens innehåll, att det offentliga skall gå in och satsa på det här. Men här finns alltså en privat stiftelse som eventuellt är villig och då kanske det t.o.m. finns flera, så detta skulle allså vara socialdemokraternas bidrag till privatiseringen i budgeten - som annars inte kännetecknas, vad jag vet, av ett enda förslag till privatisering!

 

Ltl P-E Eriksson:

Herr talman!

Jag är glad att min motion ändå ledde till tilläggstrafik på Föglölinjen. Tyvärr kom vi väl inte riktigt ända fram den här gången med tilläggstrafiken sju dagar i veckan, när man har stympat den till fyra dagar. Men jag hoppas att det ändå leder till en utveckling av trafiken och också på sikt att parallelltrafiken för Föglölinjen  permanentas. Jag ser fram emot att vi får en förkortning av färjlinjen; till dess behöver vi parallelltrafiken.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att jag måste be om ett tillrättaläggande av ledamoten P-E Eriksson därför att i utskottets motiveringar talar vi inte om ett speciellt antal dagar. Vi har inte på något sätt “stympat” motionen. Vi har verkligen understött motionens intention. Det kan hända att ltl Eriksson är ute efter något beslut som  har tagits i landskapsstyrelsen men som kanske inte direkt är att hänföra till utskottets motiveringar.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman! När jag  lämnar in motionen förutsatte jag naturligtvis att tilläggstrafiken skulle vara sju dagar i veckan. Jag hade hoppats på det. Därför var besvikelsen bland oss föglöbor ganska stor när trafiken blev bara fyra dagar i veckan.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Finansutskottet har inte uttalat sig om antalet dagar, utan vi har uttryckt en åsikt om att landskapsstyrelsen skall ordna tilläggstrafik på Föglölinjen och på norra linjen i enlighet med de behov som finns. Det är utskottets uttalande, ingenting annat.

 

TALMANNEN:  Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendets upp vid lagtingets  nästa plenum för beslut.

 

Nästa plenum är i morgon den 22.12. kl. 9.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 14.32).