Plenum den 21 december 2006 kl. 14:05

Protokoll

  • PLENUM den 21 december 2006 kl. 14.05.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop.

    Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

     

     

     

    Finansutskottets betänkande nr 3 och 3a/2006-2007 om budget för landskapet Åland 2007. (FR 3/2006-2007 jämte finansmotionerna nr 1-71/2006-2007).

     

    Till grund för behandlingen ligger finansutskottets betänkande nr 3a/2006-2007. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Vid ärendets enda behandling den 21 december 2006 har lagtinget inte oförändrat godkänt finansutskottets betänkande nr 3. Därför har alltså ärendet återremitterats till finansutskottet. Finansutskottet har behandlat det och finansutskottet har kommit till att man har beslutat att vidbli sitt tidigare beslut, dvs. det som anges i budgetbetänkandet i moment 45.70.75, där utskottet redan talar om att verksamheterna bör synas och godkännas av landskapsregeringen och att landskapsregeringen skall i tidigt skede styra planering och kostnadsutveckling. Utskottet anser att den skrivningen är tillräcklig och därför har man beslutat att vidbli det tidigare beslutet som utskottet har lämnat.

     

    Till beslutet har fogats en reservation av ltl Mats Perämaa.

     

    Med hänvisning till det anförda meddelar utskottet alltså att utskottet vidblir sitt tidigare beslut.

     

    Ltl Mats Perämaa:

    Fru talman!

    Liberalerna har vid upprepade tillfällen begärt just det som är kanske en av huvudkärnorna i den kläm som vi nu diskuterar, nämligen att landskapsregeringen skall presentera ett meddelande om ÅHS-verksamheten för lagtinget att debattera. Vi har fått löften om det tidigare av hälsovårdsansvariga att så skall ske, men igår under debatten meddelade ledamoten Lindeman att landskapsregeringen förmodligen inte kommer att hinna med detta under denna valperiod. Om det var som en följd av det eller en följd av någonting annat, det vet jag inte, så presenterade och aviserade socialdemokraterna just denna kläm att vi skall få diskutera ÅHS genom ett meddelande. Vi tycker att det här är synnerligen viktigt. Det är viktigt med tanke på hur vår hälso- och sjukvård skall se ut i framtiden, det är viktigt med tanke på de planerade ombyggnader och tillbyggnader som har debatterats i samband med budgeten i denna sal de senaste dagarna. Omfattningen av dessa investeringar är synnerligen stora.

     

    Det blir en speciell situation naturligtvis när majoriteten själv vänder sig till landskapsregeringen via lagtinget för att diskutera detta omfattande ämne.

     

    För vår del finns det kanske inte anledning att desto mera diskutera den övriga biten här i dag och som gäller den politiska styrningen av ÅHS. Till den frågan återkommer vi i samband med ett spörsmål redan den 3 januari.

     

    Med dessa få ord aviserar jag att vi kommer att ta till omröstning och föreslår att lagtinget skall vidbli sitt tidigare beslut om att omfatta klämmen.

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

    Fru talman!

    Jag vet inte om man vill missförstå eller om man har missförstått. Det är frågan jag ställer mig nu. Det var igår tal om ett meddelade och jag sade då att jag tycker att egentligen är det så att det skulle vara det nya lagtinget och den nya landskapsregeringen som skulle ha visionerna för sin fyraårsperiod, men jag sade inte att vi inte hinner utan jag såg det ur ändamålsenlighetssynpunkt hur jag tyckte att det var och att vi framför allt skulle rikta in oss på byggandet, investeringarna, som egentligen är grunden till allt det här egentligen. Från första början tyckte jag också att vi i tilläggsbudget skulle komma tillbaka och presenterar alla planerna på till- och ombyggnaden med prioriteringar och att lägga ett tak. Nu blev det lite omsvängt, att taket är redan lagt, men det hindrar inte att vi kommer till lagtinget och presenterar det och kanske preciserar taket för 20 miljoner, det kan som sagt, vara 17-18 och det kanske blir 21 miljoner, det kan man inte bedöma förrän vi vet vad vi pratar om. Det tycker jag också att vi var ganska överens om här igår. Men min bedömning är i alla fall att det finns ett oerhört stort behov av en debatt runt det här.

     

    Det som förvånar mig lite grand är att vi varje år bifogar en plan om ÅHS med budgeten som innehåller faktiskt ganska mycket, om man orkar läsa den från pärm till pärm, om verksamheten som är planerad, både kortsiktigt men också långsiktigt, särskilt investeringsplanen där man tar upp både etapp II och III, man säger ungefär vad man skall göra, men inte så detaljrikt som skulle vara önskvärt. Men det är ytterst liten debatt om planen, nästan ingen alls, det kan vara detaljer. Jag har många gånger från talarstolen sagt att jag saknar den debatten och jag har t.o.m. funderat att skulle man rycka loss planen på något sätt och ge den separat för att få den här debatten, men eftersom den samtidigt hör så mycket till budgeten är det svårt att egentligen rycka loss den. Jag har för min del inte hittat på ett riktigt bra sätt hur man kunde få debatt runt planen.

     

    Jag vill avsluta med att säga, att jag har ingenting emot att i mars månad komma med ett meddelande till lagtinget som möjliggör en debatt som innehåller i princip de saker som sägs i förslaget till kläm.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Det är lite roligt nu när landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger att hon har efterlyst debatt. Jag vet inte vem som har efterlyst debatt! Vi har i alla fall från liberalernas sida sagt det många gånger. Planen som bifogas budgeten är ju den önskelista som kommer från verksamheten. Det som vi har efterlyst är ett politiskt meddelande och det har landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman lovat. Det som kom fram igår var precis det som ledamoten Lindeman säger att det inte finns tid mera, men det har hittills funnits tre år och ansvariga ledamoten har lovat det redan tidigare under de åren. Vi talar nu förbi varandra och blandar ihop äppel och päron eller vad man skall kalla det.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag kan inte dra mig till minnes exakt i vilka sammanhang jag har talat om att jag efterlyser en debatt, men jag vet att jag har gjort det i samband med planen. Planen är inte bara en önskeplan utan den har också gåtts igenom av landskapsregeringen. Det är landskapsregeringens plan i och med att den är en del av landskapsregeringens budget. Jag tror att det har hänt några enstaka gånger att man från finansutskottet t.o.m. har skickat den vidare till social- och miljöutskottet, men jag vet åtminstone att det har kommit förslag från lagtinget om vissa justeringar i planen som vi har gjort efter att den har kommit tillbaka till landskapsregeringen. Planen är ingen önskelista från tjänstemännen och från styrelsen utan det är faktiskt en del av hela budgeten som går till lagtinget.

     

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Fortsättningsvis är det bra om landskapsregeringen kommer med ett meddelande att vi här kan diskutera det, sedan behöver vi inte diskutera vem som har begärt det och vem som har lovat

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag återupprepar det jag sade att jag kommer i mars att lägga ett förslag till meddelande som innehåller i princip de frågor som har förts fram och som har diskuterats. Jag skall göra det bästa möjliga av det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Talman!

    När vi i detaljbehandlingen skulle besluta om budgeten ville jag understöda den av ltl Christian Beijar lagda förslaget till kläm. Det visade sig sedan att den inte skulle tas till behandling av ledamoten själv varför jag föreslog att den skulle tas till behandling. Jag tyckte nämligen att den var väldigt bra. Resultatet känner vi till: lagtinget beslöt i enlighet med förslaget och nu har då finansutskottet vidblivit sitt tidigare beslut.

     

    Tar vi själva sakfrågan är klämmen tvådelad, dels handlar det om de väldigt mycket omdiskuterade investeringar i om- och tillbyggnader och tar vi den delen först så verkar det lite oklart vad som egentligen behövs. Finansutskottet har nu satt en ram på 20 miljoner euro och frågan är om ramen är tillräcklig eller om den är för stor samt vad behöver konkret göras. Läser man tidningen, vilket vanligt folk gör, så stod det att finansutskottets ordförande sade i debatten att ingen vet egentligen varför det här byggs ut och till vad, det var väldigt osäkert. Jag tror att folk förväntar sig att vi har lite bättre koll än så. Vi står i beråd att bränna iväg 300 miljoner euro skattepengar och det här är en tiondedel av det vi talar om, om man ser till de ursprungliga ramarna. Nog är det alltså bra om man lyfter detta till en högre nivå, som klämmen säger, så att lagtinget tar ställning till det. Finansutskottet säger visserligen att landskapsregeringen skall styra utvecklingen osv., men det är en så pass stor fråga att det är bra om det här s.a.s. lyfts i lagtinget i ett meddelande. Det är också mycket bra att höra från ministern att man inte har någonting emot klämmen att meddelande i så fall kan komma.

     

    När det gäller de organisatoriska förändringarna var jag faktiskt inne på dem i mitt anförande och det var också en orsak till att jag tyckte att klämmen var bra. Jag känner som utomstående,  och jag är absolut inte sakkunnig på det här området på någon expertnivå, att det är väldigt många organisatoriska nivåer inom ÅHS. Vi har ett par här i huset också, om man ser det så: överst lagtinget, social- och miljöutskottet, ministern, förvaltningschefen, styrelsen, olika sköterskenivåer, basenhetschef osv. Jag undrar om inte de här nivåerna mycket överlappar varandra och det blir en åtgång av resurser som i stället kunde höra hemma på den nivån som är närmast vårdtagande. Visst behövs alltid överbyggnaden, men nivåerna tenderar, enligt Parkinsons teorier, att sysselsätta sig själva!

     

    Därför tycker jag att det är mycket bra formuleringar i klämmen, just när det gäller att göra beslutsgången mer transparent och rättssäker. Det exempel som det har ställts ett spörsmål kring visar på att man inte vet alla gånger vem som skal besluta saker och ting heller förrän någon får kritik för att ha tagit ett beslut. Där sätter man olika beslutandeorgan i en tokig sits, och sådana system skall vi inte upprätthålla.

     

    Jag kommer givetvis att understöda att lagtinget vidblir sitt tidigare beslut att godkänna klämmen. Det är ett bra förslag.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det låter som om vi överhuvudtaget inte skulle veta vad de sysslar med. Vi måste ändå komma ihåg att det har varit sagt i flera planer om tillbyggnader när det gäller primärvården och vissa andra justeringar. Det står om Grelsby sjukhus flytt, det har vi haft diskussion om här och det har lagtinget uttryckligen tidigare lagt t.o.m. Att alltså påstå att vi inte överhuvudtaget vet vad som görs, det är nog att ta i. Jag håller med om att alla den utredning som görs på respektive avdelningar kanske inte har tydliggjorts fullt ut, och det har jag själv ifrågasatt om är för djuplodande och för mycket. De gör själva bedömningen att för att kunna besluta vad som måste göras måste det också finnas ett underlag. Det är deras bedömning och jag har också respekt för det.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Jag bara citerar de svepande formuleringar, delvis kanske fel citat som har gjorts från debatten i massmedia. Jag hörde också själv när jag satt  här i lagtinget vad som sades. Är det så att man bara kan höfta bort en tredjedel utan att det gör någonting måste det tyda på att planerna är väldigt osäkra, omfattningen är väldigt osäker. Därför känner jag åtminstone en osäkerhet. Visst vet jag att det ligger mycket arbete bakom och ingalunda är det så att man inte vet någonting. Det har jag inte heller påstått utan det är helheten man inte har något grepp över och, som jag sade i mitt anförande, är det många önskelistor som nu i de här tiderna lämnas in och man kan inte bejaka alla önskemål utan man måste göra en prioritering. Här är vi satta att prioritera också mot andra områden, utbildning osv. Därför är klämmen bra och om nu ministern understöder den, så är det inga problem för oss att ta den helt enhälligt t.o.m.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Det som bekymrar mig är att man säger i klämmen att ”meddelandet föreläggs lagtinget innan några större förändringar i verksamheten och sjukhusets anläggningar görs”. Jag hoppas att det inte innebär att man måste sätta stopp på luckan för det som man håller på med nu. Då fryser man allting och det innebär ju att man senarelägger hela processen, bl.a. Grelsby sjukhus, som lagtinget har begärt, kommer också att skjutas ett antal månader. Jag vill inte läsa in att det är riktigt så man menar ändå. Jag tror att vågar säga att jag pratar för hela lagtinget, ålänningarna också, när det gäller ÅHS, och hälso- och sjukvård och överhuvudtaget har en väldigt hög prioritet bland ålänningarna och därför har vi så bra hälso- och sjukvård som vi har. Vi har en parlamentariskt tillsatt styrelse just för att så många som möjligt skall få insyn, inte bara majoriteten utan också oppositionen. Att det sedan inte fullt ut har räckt är jag ledsen över.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Den sista meningen kan man säkert läsa på olika sätt, men hur som helst har nu finansutskottet kapat bort en tredjedel av det önskade anslaget. Visst är det en så pass stor förändring att man måste fundera på vad det innebär innan man genomför det. Meddelandet kan säkert sättas ihop betydligt snabbare än till mars om man prioriterar det. Om det är den näststörsta investeringen vi diskuterar så visst kunde man göra det betydligt snabbare eftersom planen nu i huvudsak finns. Jag förstår att lagtinget vill ha prioriteringen, vilka 10 miljoner euro är det so man tar bort? Det är de facto så att man tar bort från önskelistorna, så det är nog en viktig sak att vi får reda på det.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Man blir smått konfunderat över diskussionen. Precis som ledamoten Lindeman var inne på är det så att ÅHS-styrelsen är tillsatt på parlamentariska grunder. Samtliga partier som finns i denna sal har sin representation, utom Ålands Framtid och Ålands Framstegsgrupp. Det är lite förvånande att man nu verkar ha så pass dålig kommunikation att man inte överhuvudtaget vet vad man i styrelsen sysslar med, så kritiken faller minst lika väl tillbaka på en själv och då tycker man att man kunde ta och fundera lite på hur man jobbar med styrelsen som sådan i så fall. Att påstå som ltl Danne Sundman gjorde, och för sig som citat, att man inte har någon kontroll överhuvudtaget över hälso- och sjukvården verkar nästan smått populistiskt och ett sätt att försöka skrämma folk. Det finns sjukvårdsplan, det finns skrivet i budgeten och vi har kunnat diskutera den nu under många dagar i lagtinget.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Visst är det så att styrelsen är parlamentariskt tillsatt, men jag tror inte att de som ingår i styrelsen har någonting mot att lagtinget för den här diskussionen och ger vägkost till hur styrelsen skall agera. Det är inte heller så att vi har delegerat all beslutandemakt från lagtinget till styrelsen, att det som styrelsen säger är lag, utan sitter du i ÅHS:s styrelse har du i första hand att ta ansvar för och vara intresserad av den verksamheten. Det är klart att det är en dynamik emellan. Parlamentarismen fungerar ibland och ibland inte till den här delen. När finansutskottet mitt i allt tar bort en tredjedel avd en ursprungliga ramen, som styrelsen har diskuterat, nå hur skall styrelsen då göra, vem skall göra den prioriteringen? Det är förstås lagtinget som har tagit bort den här delen av ramen. Vi kan inte sätta det i famnen på dem som sitter i ÅHS-styrelsen och skylla på de personerna och partierna, så kan man inte heller göra, utan vi måste ta ansvar. Sätter vi en mera tight ram måste vi få hit på bordet vad det innebär och vad vi sysslar med. Det tycker jag är en viktig sak att göra.

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    På tal om att försöka föra i famnen på något så är det väl klämmen som försöker föra i famnen på landskapsregeringen att det är där som bristen ligger. I min replik försökte jag säga att vi kanske alla skall titta oss i spegeln hur vi har skött de här frågorna. Det viktigaste i min tidigare replik är att man försöker nu att skjuta frågan fram och tillbaka. Det är bättre då, precis som jag var inne på i mitt anförande till budgetbetänkandet, att det viktiga skulle vara man tittar över 20 miljoners taket på investeringen, vad det räcker till, vad man får ut utgående från det. Jag ser inte något större problem i att nu komma vidare utan att man skall lägga en sådan här kläm. Frågorna har vi tillfälle att diskutera vid budgeten och vi har nu också hört att ministern funderar på att från landskapsregeringens sida lägga ytterligare ett meddelande om det här för att få en mera djuplodande diskussion. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Talman!

    Då är det inga som helst problem att ta klämmen om man ändå kommer att komma med meddelandet! Det är det klämmen säger att det är just prioriteringen som vi måste få hit till lagtinget och det är väl bättre att lagtinget i sin helhet tar en strategi som alla kan stå bakom än att man sätter det i famnen, som vtm Johan Ehn vill göra, på landskapsregeringen. Jag tycker att det är ett så pass stort projektet och det är en så pass viktig sak för alla att vi kan ta ett gemensamt ansvar, att komma hit med ett meddelande och så försöker vi enas kring en strategi, att vi inte håller på och krigar politiskt om ett så här viktigt sakpolitiskt område. Det tycker jag att man skall försöka undvika, för det tror jag inte heller ligger i Ålands folks intresse.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Christian Beijar:

    Fru talman!

    Hälso- och sjukvård ger alltid upphov till debatt och det har det också gjort den här gången. Orsaken är naturligtvis att det berör oss alla, det har vi varit inne på tidigare. Alla är berörda av det. Nu är vi inne i en situation där ÅHS har jobbat över tio år, med varierande framgång. Jag upplever lite grand att diskussionen som vi har i dag har mycket med det att göra att det beror på, som man ibland brukar säga, en långvarig frustration med organisationen. Det är inte det att man skall utse syndabockar utan det är det att man ständigt och jämt upplever från olika håll, politiker och allmänhet, att organisationen inte riktigt fungerar som den borde göra. Det ger naturligtvis anledning till att i olika sammanhang diskutera den här frågan och framför allt här i lagtinget, vilket naturligtvis är bra.

     

    Det som framkom i samband med budgetdebatten var framför allt arkitekt- och projekteringsfrågorna och att styrelsen själv meddelade att den inte har varit med och tagit sådana beslut, vilket naturligtvis förvånar väldigt mycket, med tanke på de stora och höga investeringar som skall göras inom organisationen. Det ger anledning till att fundera på vad är det som händer i organisationen? En annan sak som också har visat sig är om stadsplanen. Vem kommer in med ansökan om stadsplaneändringar i samband med eventuell utbyggnad av de nya verksamhetsformerna? Det är också oklart. Man vet inte riktigt vem det är som är ansvarig för att handlingarna sköts på juridiskt korrekt sätt från ÅHS:s sida. Det är också oklart.

     

    Det finns många saker som gör att det är oklarheter inom organisationen. Men det som naturligtvis är det viktiga är patienterna och hela den biten som berör vården av ålänningarna. Det är det man borde lägga krut på att få att fungera ypperligt; i stället blir det alltid så att det är inom organisationen både när det gäller investeringarna men också andra frågor, lönefrågor och sådana saker som s.a.s. förtar hela diskussionen och gör att den blir väldigt spretig och frustrerande. Vi måste ändå få en organisation som fungerar och därför är det också väsentligt, som naturligtvis framgick av klämmen, att man får klart för sig beslutsgången, att den blir mera transparent och att organisationen blir mera rättssäker. Det förefaller vi alla vara överens om att det är en viktig fråga.

     

    Frågan är som sagt viktig för oss alla och det är, som jag sade tidigare, resultatet av ett långvarit missnöje med organisationen på olika sätt. Det sammanhänger naturligtvis med det, som jag sade igår, att den vänstra handen vet inte vad den högra gör. Det gör att det blir problem. Detta är ingen ny situation utan det här har pågått, varierat naturligtvis över tid, och därför är det viktigt att man ser över detta och att landskapsregeringen kommer med meddelandet som vi då får diskutera i lagtinget för att få en helhetssyn på hela verksamheten.

     

    När det gäller ärendets behandling och den tilläggskläm som jag föreslog sammanhänger det med som jag bl.a. hade upp till diskussion igår. Vi diskuterade den med de olika gruppledarna i regeringspartierna och jag upplevde då att från deras håll fick jag grönt ljus men sedan har den då behandlats i respektive grupp och då hade grupperna givit en annan information. Utgående från det och den diskussion som jag hade i morse med landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman bekräftade hon – som jag uppfattar det – att hon skall komma med ett meddelande inom mars månad som tar upp just de här frågorna som klämmen behandlar.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Om jag börjar med det sista som ltl Christian Beijar så sade han att organisationen, dvs. ÅHS fungerar inte. Det har varit ett långvarigt missnöje med organisationen. Jag håller inte riktigt med om det. När man kommer i kontakt med vårdapparaten, med sjuksköterskor, läkare osv., så är åtminstone min erfarenhet, och jag tror de flesta ålänningars, att det fungerar synnerligen väl. Däremot kanske ledningen och framför allt den ekonomiska ledningen, investeringar osv., den politik man har i styrelsen att man bara höjer åt de högavlönade, så kanske uppfattas som lite märkligt. Men jag tycker inte att man skall dra hela ÅHS över en kam och säga att ingenting fungerar, för det tycker jag faktiskt är felaktigt.

     

    Fru talman!

    Alla vill ha en god vård, alla vill ha en god omsorg och därför är det ingen skillnad, tror jag, på politiker oavsett från vilket parti man kommer. Men det som skiljer ansvarsfulla politiker från andra politiker är att de ansvarsfulla politikerna noterar att en god vård, en god omsorg, kräver resurser. Man hushålla också med de ekonomiska resurserna, man kan inte bara köra på. När det gäller effektivitet, när det gäller kostnadsmedvetenhet, så tror jag inte det är någon överdrift att säga att det är inte begrepp som har högsta prioritet inom ÅHS – där finns övrigt att önska. Tittar vi på lönebiten har jag full förståelse att för att rekrytera specialkompetens får man lov att betala för vad det kostar. Men att man igen river upp existerande treåriga avtal för att justera för övriga tjänstemän känns väldigt märkligt och att man som motiv ibland anger att jo, det här gör man, man höjer åt de högst avlönade för att man skall kunna höja för de lågavlönade kvinnorna, det blir väldigt märkliga formuleringar! Vi kommer in på den diskussionen efter nyåret, men så mycket kan man nog säga att skulle man sköta ett företag på det här sättet så nog skulle både VD och styrelse få gå ganska snabbt på nästa bolagsstämma – men det är lite andra värden som gäller här, tyvärr får jag lov att säga.

     

    När det gäller byggcirkusen diskuterade vi den igår och jag förvånade mig då över att det i många sammanhang upplevs som någonting helt nytt. Jag nämnde själv vad jag sade redan i maj 2004 i ett replikskifte med dåvarande och också nuvarande hälsovårdsminister Harriet Lindeman och det sades från regeringens sida, när jag frågade om det är någon som har koll på den här byggcirkusen, att jo, jo, det hade man, man vet absolut vad som händer. Man skall inte tro på vad som står i media, men om man läser precis som ltl Danne Sundman var inne på, så får man bilden av att nu är det ingen som vet! Jag tror inte att det är på det sättet, men jag vet inte, finansutskottets värderade fru ordförande vet inte och jag tror att det är många som ställer sig frågan: Vart är byggprojektena riktigt på väg?

     

    Jag vill avrunda med att säga att jag håller med hälsovårdsminister Harriet Lindeman när hon säger att det finns ett oerhört stort behov av debatt. Det är just det som klämmen går ut på, som lagtinget i och för sig inte med den allra största majoriteten men ändå med en majoritet beslutade sig för att det vill vi ha. Det blir för enkelt för oss i oppositionen, det måste vara lite politisk begåvning också från regeringsbänken. Nu skjuter man ifrån sig, man säger att man försöker knuffa det här i famnen på regeringen. Det är precis tvärtom! Lagtinget är berett att solidariskt vara med och ta ansvar. Ni gör det för enkelt för oss, passa på att ta den utsträckta  handen! Hälsovårdsminister Lindeman säger att det kommer ett meddelande i mars, ja, men det är verkligen en debatt om påvens skägg för den här klämmen, ltl Christian Beijar, den är bra formulerad, den är helt rätt. Det var precis samma sak som vi sade från Ålands Framtids sida: först måste man ta ställning till verksamhetens utveckling, sedan gör man prioriteringar och efter det tar man ställning till vilka investeringar som behöver göras, precis på samma sätt som det står i klämmen. Klämmen är alltså  mycket bra formulerad, all heder, för den ltl Christian Beijar! Och egentligen tror jag också att övriga regeringspartier inser att det är en bra formulering, passa på och ta möjligheten att uppnå enighet runt ÅHS!

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Jag vet inte om ltl Anders Eriksson vill missförstå mig, men jag har åtminstone aldrig menat att vården av ålänningarna är dålig inom ÅHS. Det har jag aldrig menat, utan jag avser administrationen och beslutsgången. Det är väl ingen nyhet för ltl Anders Eriksson, det har vi diskuterat under många, många år. Det är just den administrationen och beslutsgången som man måste få klarhet i och få att fungera bättre. Vården fungerar bra.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det var omöjligt för mig att veta vad ltl Christian Beijar menade. Jag lyssnade bara på vad han sade och han sade tre gånger att organisationen inte fungerar och att det har varit ett långvarit missnöje med organisationen. Åtminstone i min värld hör också sjuksköterskor, läkare osv. till organisationen ÅHS. Men om det är så, efter klarläggandet från ltl Christian Beijars sida, att han menar egentligen samma sak som jag pekar på så är vi synbarligen överens. Men jag ville lyfta upp det här för jag tror inte att det är bra om man jobbar inom ÅHS som sjuksköterska eller vara vad det vara må om man hör att från Ålands lagting så tycker man att organisationen inte fungerar, man kan inte förstå det på något annat sätt än att också kritiken riktas mot vården och det tyckte jag var fel. Det där har vi rett ut nu, men det kunde inte förstås på något annat sätt.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Fru talman!

    Det som inte fungerar inom ÅHS och som hela tiden har varit ett problem inom organisationen är just beslutsgången. Det är där som jag tycker att man måste sätta till mera krut.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Nej, jag har ingen avvikande åsikt när det gäller det, men jag tror också att det är viktigt för oss i lagtinget, oavsett om vi är i opposition eller i regeringsbänk att vi har ett ansvar och tänker på vad vi säger. Det blir ofta väldigt negativt när vi diskuterar ÅHS. Det är bekymmer, det fungerar inte, saker och ting verkar inte vara skötta på det sätt som det skall vara och då blir det lätt att oavsett var man jobbar i organisationen kan man få känna att, oj, det är ingen som uppskattar det jobb vi gör, och det tror jag inte är bra för vården är de facto bra. Ltl Christian Beijar har inte möjlighet till en ytterligare replik och därför vill jag säga att vi är synbarligen överens om det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Det har framförts härifrån talarstolen  och jag vill understryka det också att vi har en bra sjukvård på Åland. Det är inte sjukvården som sådan, som ltl Anders Eriksson var inne på, de som jobbar på golvet, utan det är just beslutsgången, prioriteringar och allt som görs från ledningshåll och från styrelse som jag ifrågasätter precis som ltl Christian Beijar i sin kläm påpekar. Klämmen är lika bra i dag som den var för några timmar sedan, igår, så ltl Christian Beijar behöver inte alls skämmas för den, han skall vara stolt över att han har gjort en så här fin produkt! Han skall också vara glad över att en majoritet av lagtinget biträdde den och röstade för den. Däremot kan man naturligtvis bli lite förvånad över att ltl Christian Beijar själv i dag röstade emot den – men man har förstås rätt att ändra sig.

     

    Det har sagts av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman – om jag förstod det rätt – att det är mycket som kan ändras om vi tar klämmen, t.ex. tillbyggnaden av sjukhuset för Grelsby flytt osv. Det är ju beslut som vi i flera omgångar har ropat efter i lagtinget. Det finns många beslut på att det skall göras. Det har funnits en ekonomisk kalkyl på det tidigare, om det var 10 miljoner för den etappen eller hur det var. Det är när man börjar ändra på de siffrorna som varningsklockorna börjar ringa för oss som här sätter upp de ekonomiska ramarna för sjukvården. Det är vi som sätter de ekonomiska ramarna, det är vi bestämmer hur mycket pengar som dit skall. Men det är väl rimligt, ungefär som klämmen säger, att vi då också får se konsekvenserna av de beslut lagtinget tar för verksamheten, om det blir en bättre verksamhet med det beslut vi tar, om vi är för hårda när vi sätter ett tak på 20 miljoner euro eller om det fortfarande är ganska konstigt att vi höjer från 17 till 20 miljoner på ett år. Det är sådana saker man måste ta ställning till.

     

    Jag är jätteglad över att lagtinget röstade för klämmen och att det blev en majoritet och jag kommer naturligtvis att rösta likadant och hoppas alla andra gör det när förmodligen kommer upp till en ny omröstning.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag känner mig lite tjatig när jag säger att från första början tyckte jag att det allra bästa skulle ha varit att vi hade fått komma tillbaka till lagtinget i en tilläggsbudget där vi hade redogjort precis för det som alla efterfrågar, alltså det som man nu håller på och planerar och utgående från planering och inventering också föreslå det vi tycker från landskapsregeringen att skulle vara nödvändigt att förverkliga och sätta tak efter det. I och med det hade lagtinget haft alla möjligheter i världen att säga att det här är fel prioriteringar, vi vill ge mera pengar, vi vill ge mindre pengar, men i dag finns inte den totala bilden av det tillsvidare. Det är det man håller på och jobbar med nu inom ÅHS och det är det som diskuteras. Vi är överens om Grelsby sjukuhs flytt, vi är överens om att primärvården skall få sina nya utrymmen. TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Men den här klämmen hindrar på intet sätt att man vidtar de åtgärder som ledamoten Lindeman framför. Klämmen visar bara lagtingets vilja och eftersom ledamoten Lindeman tillhör landskapsregeringen och jag tillhör lagtinget så tycker jag att det är ganska bra att vi även skriftligt visar vår vilja till landskapsregeringen. Då är vi säkra på att ingen kan säga att man missförstått det här. Klämmen är så väl skriven att ingen kan missförstå den!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag tror egentligen att vi är ganska överens i det stora hela. Sedan beror det på om man sitter på oppositionsbänken eller på andra bänkar. Bl.a. ltl Anders Eriksson sade att det är viktigt att vi ger någorlunda positiva signaler också och jag tycker att det är viktigt att notera härifrån. Jag har en känsla av att de som håller på med det här just nu inom ÅHS känner sig ganska tillplattade och det tycker jag är en tråkig signal från lagtinget, om det är så det upplevs.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag kan inte gå in på om man känner sig tillplattad inom ÅHS. Det tycker jag man inte skall göra. Lagtinget är välvilligt inställt till ÅHS. Lagtinget har alltid varit generöst som vi bara har kunnat vara till ÅHS. Lagtinget kommer inte på något sätt att bidra till att vården försämras. Lagtinget vill dock, precis som klämmen säger, ha insikt i vad man använder pengarna till. Jag är säker på att om det är någon katastrof eller någonting så anslås mera pengar, och blir det pengar över när man redovisar det här, så kommer man att ta det beslutet att det här blev för mycket.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Jag reagerar på två saker. Det har talats om att det är någon form av misstroende mot ÅHS-styrelsen om det är så att man godkänner klämmen eftersom det är en parlamentariskt tillsatt styrelse. Jag ser det på ett helt annat sätt eftersom ÅHS-styrelsen har svarat på den fråga som regeringen ställde angående löneförhöjningarna inom ledningsgruppen i ÅHS, där vi gemensamt, alla partier, har efterfrågat ansvarsfördelningen. Samma fråga finns inbakad i det sista stycket i ltl Christian Beijar eller skall vi säga ltl Danne Sundmans klämförslag, dvs. att man behöver ha en tydligare ansvarsfördelning mellan ledningsgruppen, ÅHS samt landskapsregeringen och lagtinget. Det är soklart, det är precis det som alla partier har frågat av regeringen, och detta gör vi ånyo: samma fråga finns igen i klämmen. Det är ingenting konstigt med det och det är inget misstroende.

     

    Så till den andra delen som jag också reagerar på. Det är just frågan om att man skall komma med ett meddelande om en långsiktig planering av verksamhetens utveckling. Det här har diskuterats internt inom ÅHS-styrelsen, speciellt av ÅHS:s ordförande och vice ordförande, av en FS:are och av en centerman. Väldigt, väldigt många gånger har man efterlyst: Vad är det man vill, hur skall utvecklingen se ut, vilka prioriteringar bör man ha inom ÅHS? Det är det vi frågar här. Det är jättebra! Speciellt måste det var bra för Frisinnad Samverkan och för centern att deras röst inom ÅHS nu kommer på den nivå som man vill att den skall komma. Man vill ha den här debatten. De här två herrarna har dessutom nu sagt, mycket på grund av just de här frågorna, tack och hej, leverpastej, vi vill inte vara med längre! Vi vill ha den här debatten: vad är det vi skall syssla med? Det säger nu Frisinnad Samverkan och centern nej till! Jag tycker att det är dumt gjort av er. Ni borde värna om de här duktiga herrarna som har funnits i styrelsen. Vad är det för farligt att vi gemensamt går in för att omfatta klämmen, det kan väl inte vara någonting negativt i det! Det är ett enhälligt lagting som stöder upp FS:s hälsovårdsminister. Jag tycker att det skulle vara otroligt skönt att ha det i ryggen när man skall gå vidare och komma hit med meddelandet. Och här sitter vi, om det sedan är i mars eller när det, så väntar vi på det och ser fram emot den debatten. Nej, nu tycker jag att vi röstar och enhälligt går in för det här. Vad är det som har hänt här under natten och morgontimmarna! Igår pratade jag med Johan Ehn, jag pratade med Christian Beijar och frågade skall vi verkligen ta det här, tycker ni att det är klokt? Jo, det är inget farligt med det här, det här är inget anmärkningsvärt! Vad är det som har hänt, tala om det nu!

     

    Vtm Johan Ehn, replik:

    Fru talman!

    Jag har inte sagt nej till att föra ett sådant här meddelande. Vi hörde minister Lindeman säga att ett meddelande om sjukvårdspolitiken kommer till lagtinget inom mars månad. Jag har inte sagt nej till det. Vi använder andra medel oppositionen kontra regeringen för att få fram den typ av politik som vi vill göra. Jag förstår helt klart att oppositionen vill att lagtinget skall skriva in i sin budget att det här skall göras. Frisinnad Samverkan och övriga regeringspartier klarar av att göra det som jag ser det genom att föra diskussionen gentemot den regeringsbas som finns. Så enkelt är det för vår del i alla fall.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Då har förfaringssättet ändrats från igår, för det var ett regeringsparti som lämnade in klämförslaget igår. Var inte metoderna desamma igår som idag? – för mig var det så åtminstone! Tycker jag en sak brukar jag försöka tycka det hela dagen och hela veckan, hela månaden, hela året, hela mandatperioden i alla fall. Men det här höll inte ens ett dygn!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund:

    Fru talman!

    Jag skall inte gå in på några tekniska byggnadslösningar i ÅHS. Klämförslaget framfördes av ltl Christian Beijar under gårdagen och vi hade det sporadiskt presenterat i grupperna under tiden och jag svarade nog för min del att det är säkert okej att det här kan vi ta. Det är väl inga problem med det! Sedan har det tydligen svängt på situationen.

     

    Det är faktiskt så att nu är vi precis i samma situation igen i det här ärendet angående ett meddelande om ÅHS som vi tidigare var här i salen när vi diskuterade landskapet och kommunerna vad gäller finansutskottets betänkande och ltl Mats Perämaas förslag. Egentligen har vi precis samma syn! Man bedyrar från regeringshåll, många ministrar och allt, att så här skall ske! Men det är bara det som många inte kan acceptera: varifrån förslagen kommer, det är det som man inte kan smälta. Här har vi suttit i timtal och diskuterat kommunerna och landskapsandelarna och nu har vi också röstat en gång om klämmen och kan inte anta lagtingets första beslut!

     

    Jag hoppas här att talmannen som högsta i rangordning i lagtinget har kurage att vidbli sitt tidigare beslut i ärendet och kan stå över partigränserna att det uppfattas så att alla ledamöter i salen får den uppfattningen att deras förslag beaktas likvärdigt när målsättningarna är lika från lagtinget och från landskapsregeringen. Det skulle vara någonting att kunna beakta inför julen och sedan fira julfrid.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom:

    Fru talman!

    Jag kan inte låta bli att förlänga debatten och jag brukar berätta i min grupp för dem som är nya att byggkarusellen började i slutet av nittiotalet med att köket skulle ha en ny diskmaskin. Diskmaskinen rymdes inte in för det låg en elcentral i vägen. Sedan blev de VVS-problem, ja, det blev så mycket problem till slut att man tillsatte en kommitté som planerade ett nytt kök, man begärde in anbud och jag hade sådana kontakter, jag satt här, och jag sade att någonting sådant finns varken i ÅHS-planen eller i budgeten. Inte kan ni bygga om köket på centralsjukhuset, det finns ju inga pengar. Ärendet kom så småningom hit till lagtinget och det blev nej! Det blev ingen ny diskmaskin, det blev inget nytt kök, men en ny akut, en ny akut som det stod om i tidningen häromdagen att är för liten efter fem år! Ålands hälso- och sjukvårds kök är byggt 1953, taget i bruk 1953! Det är renoverat på sjuttiotalet och fortfarande, mina ledamöter här i lagtinget, har Åland hälso- och sjukvårds kök ännu inte fått en ny diskmaskin! Det är andras behov som kommer här och diskmaskinen är nog så viktig för patienterna när det gäller hygien, men vi skall väl hoppas att det skall kunna tas i bruk en ny diskmaskin i Ålands hälso- och sjukvårds kök i början av nästa år.

     

    Sedan beslöt finansutskottet ifjol och föreslog för Ålands lagting att etapp II och III skall göras på samma gång för att förhållandena på Grelsby sjukhus när det gäller inomhusmiljön är så dålig att vi inte skall börja renovera där för det kostar jättemycket och då får man nog skjuta etapp II långt på framtiden. Men vad jag har funderat på är nog faktiskt varför man är så upprörd över att finansutskottet har diskuterat de här kostnaderna, vi har konstaterat vid olika höranden att det är ingen som vet vad 29,5 miljoner är. Vi har kunnat konstatera av uppgifter från sakkunniga att det handlar om 11.000 kvadratmeter i om- och tillbyggnad med ett medelpris som ligger just över 2.000 euro och det blir 29,5 miljoner. Det är klart att vi i finansutskottet har blivit mycket bekymrade när etapp II ifjol budgeterades till 7 miljoner euro. Vad har då hänt om ett projekt har blivit 12,5 miljon dyrare! Etapp II skulle alltså helt plötsligt kosta 19,5 miljoner! Nog är det märkligt om inte finansutskottet skulle reagera på en sådan sak! Från 7 miljoner till 19,5 miljoner – det är massor med pengar! Fortfarande är det så att etapp III i budgeten för 2007 är budgeterad till 10 miljoner euro. Jag kan hålla med om att man kan behöva göra inventeringar, andra åtgärder, ombyggnationer och jag kan hålla med landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman om att de som har gjort det här arbetet antagligen känner sig jättetillplattade för att vi diskuterar det här arbetet. Det är ambitiösa människor med hög kompetens och kunskap som gör detta arbete. Men sedan är frågan bara – på vems uppdrag och vem skall betala det? Det är den stora frågan. Vi vet ännu vilka verksamheter som skall vara där och hur de skall prioriteras. Min uppfattning är att styrelsen har blivit informerad om vad det är man har gjort alldeles strax före presentationen kom till landskapsregeringen – och det var efter det att budgeten är lagd och i princip efter det att vi har hört folk i finansutskottet.

     

    Jag har ingenting emot att man diskuterar och inventerar och ser på saker, att styrelsen prioriterar, att landskapsregeringen prioriterar hur det skall vara och sedan kommer tillbaka till lagtinget så att lagtinget kan fatta beslut. Men jag tycker att den här diskmaskinen från slutet av nittiotalet har blivit väldigt dyr!

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman!

    Jag kan bara konstatera att vi definitivt behöver ett meddelande till lagtinget. När det gäller kostnadsökningarna är det ingalunda bara Grelsbys flytt det handlar om utan det handlar om nya utrymmen för onkologen, det handlar om att integrera intensiven och akuten och nya utrymmen för dialysen och nya utrymmen för medicin. Ingalunda är det etappen med Grelsbys inflyttande till Mariehamn som har ökat på den här summan.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det har jag aldrig påstått. Jag pratar om etapp II, etapp III 10 miljoner är Grelsby. Det är dessa 7 miljoner som har stigit till 19,5 som är lite förvånande. Jag tror också att ltl Katrin Sjögren skulle reagera på en sådan kostnadsökning.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag hoppas att jag kände fel för ltl Anne-Helena Sjöblom tittade på mig när hon sade att hon förstår inte varför vissa i lagtinget blir så upprörda över att finansutskottet diskuterar de här frågorna. Nej, jag tycker att det är väldigt bra. Jag hade varit betydligt mera upprörd om man inte skulle ha reagerat. Men som jag redan sade igår och som jag blir mer och mer betänksam över är att ett anslag på 30 miljoner euro går igenom ÅHS-styrelsen, genom landskapsregeringen och pang, bom! ner på lagtingets bord och ändå står vi här och säger att vi vet inte riktigt vad det skall användas till, hur 7 miljoner har kunnat öka till 19,5 t.ex. Jag är inte alls upprörd över att finansutskottet reagerar över det här utan tvärtom.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Om jag råkade titta på ltl Anders Eriksson när jag pratade vet jag inte om är så konstigt – jag brukar titta omkring mig på alla ledamöter här i salen när jag pratar och det råkade väl bara hända så där. Det är precis som jag säger att finansutskottet har reagerat på det här. Det är därför finansutskottet har satt ett tak. Jag har suttit med så länge i finansutskottet och jag har varit med om så många tilläggsbudgeter, men till slut har finansutskottet och lagtinget varit tvungna att sätta ner foten och det har också blivit bättre, men det har tagit tid.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är helt fritt att titta åt vilket håll som helst! Jag vill nog säga att från Ålands Framtids sida har vi inte varit upprörda utan jag tycker att det är bra att lagtinget har reagerat. Däremot tycker vi fortfarande att arbetssättet är märkligt, att det kommer en så pass stor summa, nästan 10 procent av budgetomslutningen som lagtinget skall ta ställning till och så drar man bort en tredjedel av det och svaren från finansutskottets medlemmar inklusive ltl Anne-Helena Sjöblom är att vi visste inte riktigt vad det här handlar om! Det är någonting som inte är riktigt som det skall vara; man borde först bestämma: vad är det man skall göra, hur skall man göra det och vad kommer det att kosta, precis i enlighet med den kläm som den socialdemokratiska gruppen delade ut igår sent på eftermiddagen. Jag hoppas att ltl Anne-Helena Sjöblom och jag tillsammans kan enas och rösta för den klämmen!

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Det har redan varit en omröstning om klämmen och ansvariga ministern har nu utlovat att det skall komma ett meddelande. Som medlem av finansutskottet har jag vidhållit finansutskottets betänkande och det tänker jag också göra i fortsättningen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Fru talman!

    Jag vill bara ge beröm. Det var som vanligt ett bra och informativt inlägg av ltl Anne-Helena Sjöblom vad gäller de här frågorna, som vi får anledning att återkomma till efter nyår. Det var ett bra inlägg.

     

    Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

    Fru talman!

    Ja, ibland måste man påminna lagtingsledamöter som har suttit länge här hur det började!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    När jag hade mitt anförande i remissdebatten ställde jag vissa frågor om sjukvården: vad skall vi ha för sjukvård i framtiden, hur skall det se ut? Jag har fortfarande samma funderingar. Jag inser att några är på väg hem redan och insåg att röstningen skulle komma, men då kunde jag inte hålla mig. Det var ltl Anders Eriksson som nämnde om att ÅHS-styrelsen hade tagit beslutet om 29,5 miljoner och det var detta som jag tänkte förtydliga. Det som har skapat denna debatt när det gäller ombyggnationen var att en halv vecka före ÅHS skulle meddela landskapsregeringen om hur läget ser ut så fick styrelsen till kännedom vad de skulle säga och vad arkitekten har kommit fram till. Märk väl, det var till kännedom, det togs inget beslut, beslutet kommer att tas senare. Det här var redan bestämt. Däremot kan man börja diskutera: vem är det som skall bestämma vad som skall presenteras. Jag har också sagt att detta måste bli tydligare och klarare.

     

    Jag vill också förtydliga att den diskussion som nu pågår är definitivt inget misstroende, som ltl Mats Perämaa skriver i sin reservation mot landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman. Jag hade den stora äran att få sitta med i styrelsen när landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var ordförande i ÅHS och hon skötte det på ett exemplariskt sätt. Hon har även gjort det nu som minister. Däremot är det så att den rock som ÅHS i dag har kanske börjar bli för stor och att omorganisationen som gjordes när man bildade ÅHS i mitten av nittiotalet inte riktigt fungerar, det håller på och glider ifrån, och det får det inte göra. ÅHS och landskapsregeringen måste gå nära varandra och kunna samarbeta så att det inte blir några friktioner. Det kommer alltid att vara debatt här om sjukvården för om det är någonting som berör var och en är att vi skall ha en bra sjukvård, och alla säger att den skall bli ännu bättre och det kommer alltid att finnas åsikter och synpunkter på den. Det är viktigt att vi för framtiden får klarlagt – det har vi också märkt i fråga om lönerna – vad är det som gäller, vem är det som tar besluten. Här har vi under de här veckorna fått reda på en massa nytt, så det är bra och nu få vi titta framåt och nu får vi försöka jobba vidare. Minister Harriet Lindeman har också meddelat att det kommer ett meddelande och då får vi ta den här diskussionen.

     

    Vtm Viveka Eriksson, replik:

    Talman!

    Jag skulle vilja ha ett förtydligande. Ltl Göte Winé säger att ÅHS-styrelsen har haft det här bygget endast till kännedom därför att det var redan bestämt hur det skulle göras. Då undrar jag vem det var som redan hade bestämt om inte ÅHS-styrelsen har bestämt det! Är det så att landskapsregeringen då hade bestämt det? Åtminstone måste det vara så att landskapsregeringen har fattat ett beslut i frågan när man hade budgeten på sitt bord och förde över den till lagtinget. På det sättet har ändå ltl Göte Winés parti varit med och fattat beslutet.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ett förtydligande. Det var redan bestämt hur presentationen av det som skulle föras till landskapsregeringen skulle göras, inte detaljerna om vad som skall ske senare. Ursäkta, nu kom jag lite av mig. Det var fråga om hur själva presentationen till landskapsregeringen skulle se ut.  (Från salen, vtm Eriksson: jag förstår inte!)

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Ltl Göte Winé säger att en halv vecka före byggplanerna skulle presenteras till landskapsregeringen fick styrelsen kännedom om dem. Styrelseledamoten och lagtingsledamoten Winé säger att styrelsen inte har tagit ställning till den här byggcirkusen. Jag sade igår, och jag har sagt det flera gånger, att jag börjar bli allt mer och mer betänksam till vad som händer och sker inom ÅHS. Nu är jag mycket mer än betänksam! Det här börjar falla väldigt tungt i famnen på landskapsregeringen. Någon måste det ändå vara som tar ansvar för det här. Om man inte gör det i ÅHS-styrelsen är det landskapsregeringen som är kvar! Jag skulle råda ltl Göte Winé: godkänn klämmen, så får du lite hjälp med att få saker och ting på rätt så småningom!

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Ja, ltl Anders Eriksson, mycket kommer att redas ut efter den här debatten ändå. När jag lyssnade på ltl Gun-Mari Lindholm insåg jag att det behöver tas en diskussion om det här bygget ordentligt i styrelsen. Det kommer vi att göra och där kommer vi att reda upp. Vi kommer också att föra en debatt här om ÅHS och vad vi skall ha för verksamhet, det är viktigt.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Förhoppningsvis sista gången: det är en tiondedel av budgeten, 30 miljoner euro, som vi diskuterar. Nu har vi klarlagt att styrelsen för ÅHS inte vet vad det här handlar om. Landskapsregeringen har också en ganska bristande uppfattning vad det egentligen handlar om. Detta är en oerhört märklig situation och faller väldigt tungt på landskapsregeringen, jag kan inte dra några andra slutsatser!

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Finansutskottet har nu satt ett tak på 20 miljoner. Det är bra och det accepterar jag och nu får vi göra prioriteringar. Det är också viktigt att se vad vi skall ha i framtiden och det gäller att se till helheten, det skall vi göra, det lovar jag ltl Anders Eriksson.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Enligt vad jag förstod av ltl Göte Winés anförande stödde han väldigt mycket det som står i ltl Christian Beijars kläm. Jag är bara fundersam varför man sedan röstar emot en kläm när man egentligen omfattar innehållet!

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Jag håller mycket av det som står i ltl Christian Beijars kläm. Men efter diskussionerna inom regeringspartierna kom vi fram till att vi skulle stöda finansutskottets betänkande och att vi kommer att få den här debatten, vi kommer att få ett meddelande, så det är ingen fara! Därför stödde jag finansutskottets betänkande.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Fru talman!

    I och för sig blev jag inte så mycket klokare av det där varför man talar emot sin egen åsikt för efter vad jag förstod kom det här fram i debatten av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman efter att vi hade röstat.

     

    Ltl Göte Winé, replik:

    Fru talman!

    Bästa ltl Åke Mattsson! Vi kan också föra diskussioner före själva debatten. Jag behöver aldrig göra någon förklaring när jag diskuterar med personer, för det här är någonting som vi har diskuterat inom partierna och därigenom kommit överens om att det här kommer att ordna sig och det här kommer att bli bra! Det var bara ett förtydligande som jag ville göra.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Detaljbehandlingen vidtar. Enligt 58 § 2 mom. lagtingsordningen blir lagtingets beslut gällande om finansutskottet omfattat detta. Föreslår finansutskottet ändringar besluter lagtinget att antingen omfatta dem eller att vidbli sitt tidigare beslut. Andra förslag kan inte framställas.

     

    Konstateras att utskottet beträffande den av lagtinget beslutade tilläggsklämmen inte har omfattat lagtingets beslut utan beslutat vidbli sitt tidigare förslag. Lagtinget kan antingen godkänna finansutskottets förslag eller vidbli sitt tidigare beslut. Utskottets förslag ligger till grund för behandlingen. Begärs ordet?

     

    Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår att lagtinget skall vidbli sitt tidigare beslut, alltså omfatta klämmen.

     

    Ltl Danne Sundman: Talman! Jag understöder ltl Mats Perämaas förslag.

     

    TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att lagtinget skall vidbli sitt tidigare fattade beslut. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar med finansutskottets förslag röstar ja, de som röstar med ltl Mats Perämaas ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Ltl Sune Mattsson: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

     

    Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Öppen omröstning har omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Torbjörn Eliasson och ltl Raija-Liisa Eklöw biträda vid omröstningen.

    Omröstning verkställs efter upprop. Upprop.

     

    Talmannen: ja, Gun Carlson: ja, Eliasson: ja, Eklöw: nej, Roger Eriksson: nej, Aaltonen: ja, Grönlund: ja, Jansson: ja, vtm Ehn: ja, Eklund: nej, Anders Eriksson: nej, Lindqvist: ja, Beijar: ja, Sjöblom: ja, vtm Viveka Eriksson: nej, Sune Mattsson: nej,  Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: ja, Lindström: ja, Erlandsson: ja, Thörnroos: ja, Åke Mattsson: nej, Perämaa: nej, Sjögren: nej, Lagerberg: ja, Winé: ja, Karlström: nej, Lindholm: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

     

    Omröstningen har gett som resultat 16 ja-röster och 14 nej-röster. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Lagtingets nästa plenum är den 3 januari 2007 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.15.25).