Plenum den 21 november 2005 kl. 09:40
Protokoll
-
PLENUM den 21 november 2005 kl. 9.40.
TALMANNEN:
Plenum börjar.
Talmannen konstaterar samma närvaro som under föregående plenum.
Finansutskottets betänkande nr 9 och 9a/2004-2005 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2005. (FR 18/2004-2005).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.
Ltl Gun Carlson:
Fru talman!
Utskottet har behandlat tilläggsbudgeten eftersom vid ärendets enda behandling den 16 november godkände inte lagtinget oförändrat finansutskottets betänkande. Ärendet har därför återremitterats till finansutskottet för att finansutskottet skulle ge sitt utlåtande över den av lagtinget beslutade ändringen. Den ändringen som lagtinget beslöt lydde att man skulle foga en andra kläm till betänkandet, en kläm som lyder: ”att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att innan de i budgeten föreslagna markbytena förverkligas skall avtal med huvudmän för investering och drift för en 18-håls golfbana vara undertecknade.”
Finansutskottet beslöt enhälligt att omfatta detta lagtingets beslut.
TALMANNEN: Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. Konstateras att finansutskottet omfattat lagtingets beslut till den del lagtinget inte oförändrat godkänt finansutskottets betänkande nr 9/2004-2005. Detta antecknas därför enligt 58 § 2 mom. arbetsordningen som lagtingets slutliga beslut.
Förelägges betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för remiss ärende nr 2:
Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland 2006. (FR 4/2005-2006 jämte finansmotionerna nr 1-82/2005-2006).
Talmannen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.
Lantrådet Roger Nordlund:
Fru talman, ärade ledamöter, bästa lyssnare!
Det känns bra att till Ålands lagting få överlämna budgetförslaget för år 2006. Det känns bra därför att det är en stark budget, det är en budget som, trots att vi lämnar 10 miljoner till den s.k. utjämningsfonden, också visar på ett klart och tydligt överskott.
Det som också är bra är att budgeten visar att det trendbrott som vi gjorde i 2005 års budget fortsätter också i 2006, nämligen att de förändringar och de effektiviseringar som vi gör av landskapets offentliga sektor leder till att antalet anställda kan fortsätta att minska något. Det är ett gott tecken och ett bevis på att budgetarbetet och förändringsarbetet är på rätt väg inom landskapsförvaltningen.
Fru talman!
Det som också är bra att vi nu har ekonomiska resurser dels för att möta sämre tider, om sådana kommer, men framför allt för att göra sådana strukturomvandlingar som gör att vi inte skall behöva få sämre tider och arbetslöshet här på Åland. Vi kan också med den budget och den ekonomi vi har i dag i självstyrelsesystemet trygga välfärden här på Åland.
Det som är en av våra utmaningar är att skapa en balanserad utveckling i det åländska samhället. Det här budgetförslaget syftar till att skapa arbetsplatser och skattekraft ute i de olika regionerna, både i staden, landsbygden och ute i skärgården. Det här är viktigt så att varje region skall få så goda förutsättningar som möjligt att kunna klara sig själv på sin egen skattekraft och att det skall finnas möjligheter att arbeta, skapa företag och livskraft runt hela Åland – hela Åland skall leva, det är målsättningen.
På gång är också en reformering av det s.k. landskapsandelssystemet och det är i den belysningen som jag tror att man skall se den efterfrågan som det verkar finnas från de åländska kommunerna på ett större ekonomiskt stöd från landskapet. Jag tror att det är väldigt viktigt att redan nu påpeka att de förändringar och eventuella förskjutningar som sker mellan landskapets och kommunernas ekonomi bör ske på ett balanserat och långsiktigt sätt där man verkligen också tar helheten i beaktande. Från landskapets sida är vi naturligtvis beredda att medverka i en sådan reformprocess och göra vårt bästa för att vi skall ha en så rättvis och klok ekonomisk politik på Åland som möjligt samt en väl fördelad välfärd runt hela Åland.
Fru talman!
Landskapet Åland är också ett samhälle som växer. Jag hade förmånen att 1991 inträda i landskapsstyrelsen, så det här är min femtonde budget som jag är med och debatterar. Under dessa 15 år från 1990, 1991 till i dag har Ålands befolkning vuxit från 24.604 till 26.693 personer, alltså plus 2,000 människor på 15 år. Det är en ganska hyfsad stor åländsk kommun som har tillkommit under de här 15 åren. Vi kan alla vara stolta över att vi har ett samhälle som växer, ett samhälle som attraherar människor att flytta hit och bosätta sig, vara med och fortsätta att utveckla det här samhället. En av de absolut viktigaste faktorerna och sakerna som vi har att arbeta är hur vi skall kunna vidmakthålla en sedan utveckling. Ett samhälle som växer i befolkning har också kraft att klara sig själv, ett samhälle som stannar av eller minskar, får svårigheter, eftersom vi måste komma ihåg att det är näringslivet som är motorn i det åländska samhället, och motorn måste hela tiden få nytt bränsle och kunna få mera kraft att utvecklas.
Därför är den utveckling väldigt intressant och positiv, vill jag påstå, som vi har haft den senaste tiden när det gäller tankarna kring beskattningen. Från att det tidigare har rått en relativt stor oenighet, man kanske t.o.m. har kunnat säga att lagtinget och befolkningen har varit ganska delad, så håller det nu på att växa fram en stor enighet om att vi behöver ta över mera bestämmanderätt, mera behörighet på beskattningsområdet. Naturligtvis är det den linje som jag tycker själv att är klok och vi har jobbat för hela tiden, nämligen att vi behöver få mera instrument för att kunna trygga sysselsättningen på Åland. Det är så tt det åländska samhället och framför allt det åländska näringslivet är inte en kopia av riket utan vi har vår egen speciella situation där sjöfarten är vår industri och vi har byggt upp ett servicesamhälle här på Åland när man kanske i riket och i Finland mera har en tung industri och behov av att anpassa sin skattelagstiftning för att de verksamheterna skall fungera så bra som möjligt.
Det har gjorts ekonomiska utredningar. Vi höll på flera år med den s.k. VAT-utredningen, som tog alltför länge att få till stånd. Nu pågår den s.k. Roslin-utredningen, som skall vara klar till våren och samtidigt håller vi själva på jobbar med en egen utredning om beskattningssystemet och vilka möjligheter det finns samt vilka konsekvenser det har av olika modeller. Dessa grundarbeten och utredningar i kombination med den politiska målsättningen som finns i partierna här i lagtinget ger en god möjlighet för oss att under det kommande året 2006 formulera en strategi som vi skall lägga fram för Finlands regering och riksdag som går ut på att få över mera behörighet på beskattningsområdet. Vi kommer från landskapsregeringen att diskutera med lagtinget om hur en sådan strategi skall se ut och vilka komponenter vi kan enas och få största möjliga majoritet bakom.
Fru talman!
Det finns också utmaning kvar för oss. Vi har två stora frågor just nu på vårt bord. Den ena är naturligtvis sjöfarten och hur vi skall kunna få långsiktighet i finländsk sjöfartspolitik. Vi vet att vi har ett femårigt avtal nu som gäller och ett stödpaket som gjorde att de åländska färjrederierna kunde vara kvar under finländsk/åländsk flagga, men för att kunna göra långsiktiga investeringar måste det också finnas mera långsiktig politik, och den långsiktiga politiken är avsikten att vi skall få se i samband med att den s.k. Arvela-rapporten presenteras i slutet av året. Därefter kommer vi från landskapsregeringen att ha en överläggning med regeringen kring de här frågorna och vår målsättning är att de överläggningarna skall resultera i sådana lösningar som gör att våra rederier också kan göra investeringar och får en framtidstro.
Det som har varit positivt, fru talman, de senaste veckorna är den uppgörelse som man lyckades nå när det gäller Rosella. Jag tror att många med mig hade redan räknat bort Rosella och att den skulle flytta under estnisk flagga; det skulle ha betytt väldigt mycket negativt ekonomiskt för landskapet Åland: arbetsplatser och skattekraft skulle ha försvunnit härifrån. Men den uppgörelsen visar att finns det en god vilja så kan man faktiskt hitta lösningar som alla parter vinner på i det långa loppet.
Fru talman!
Den andra stora frågan och en fråga som jag tror, tyvärr, tänkte jag säga att under den här veckan kommer att bli ännu större är PAF:s Internetspel, casinospelet. Vår inställning från landskapsregeringens sida är den att vi har givit penningautomatföreningen ett tillstånd att bedriva Internetspel och som man i dag bedriver det spelet är det inom de lagliga förutsättningar som vi har givit. Inrikesministeriet driver en motsatt linje Man hävdar att spelverksamheten är olaglig. Vi hävdar att den inte är det, eftersom de förutsättningar som förelåg när Högsta domstolens gavs inte längre föreligger och, framför allt den viktigaste förutsättningen, nämligen en aktiv marknadsföring i Finland finns inte längre. I dag upprätthåller PAF ett casinospel på Internet, man tillhandahåller en hemsida som möjliggör att man från vilken plats som helst i världen i princip kan ta del av deras spel. Denna hemsida finns också på finska, den finns på många andra europeiska språk, och det kan inte vara olagligt i dag att ha hemsidor på olika språk. Man hävdar från inrikesministeriets sida att man fortfarande aktivt tar finska kunder, men så är icke fallet. Är det så att man från finländsk sida vill förbjuda finländska medborgare att delta i spel som anordnas av Ålands penningautomatförening, som har sin server på Åland eller något annat bolag utanför Finland, då måste man faktiskt stifta en lag om det i Finland. Det försöket gjorde man för två år sedan från inrikesministeriets sida, man förde en sådan lagstiftning till Finlands riksdag, men Finlands riksdag kunde konstatera att ett sådant förfarande skulle nog strida mot Finlands grundlag. Nu försöker man i stället komma bakvägen och förbjuda finländare att fritt välja vilket spel man vill delta i. Det här kan jag inte för min del tro att är förenligt med en rättsstat och med den grundlag som vi har här i landet.
För landskapsregeringens del har vi ansträngt oss, och vi anstränger oss, så att det här inte skall behöva utvecklas till en konflikt. Jag har sagt i mina diskussioner med rikets representanter, både tjänstemän och politiker, att vi har två alternativ: det ena är att vi driver en hård juridisk linje som leder till konfrontation, frågan förs upp den juridiska vägen och det blir en lång och besvärlig vandring för alla parter som också kan sluta på EU-nivå; alla parter blir förlorare i en sådan process. Det andra alternativet är, som vi har förespråkat från landskapsregeringens sida, att vi försöker komma överens och inom de juridiska ramar som finns skapa ett samarbete mellan Ålands penningautomatförening och riksbolagen för att på det sättet skapa en win-win-situation, en situation där alla parter tjänar pengar. Man skulle helt enkelt göra så att man kommer överens om att det som respektive bolag är bra på fortsätter man att utveckla, och för åländsk del är det naturligtvis casinospelet på Internet. Vi har t.o.m. sagt att vi är beredda att avstå från någonting annat för att kunna fortsätta att utveckla den här verksamheten. På det här sättet skulle man skapa en situation där allmännyttan, både på Åland och i Finland skulle tjäna mera pengar och det skulle bli det goda exemplet för hur man kan samarbeta mellan en självstyrelse och statens myndigheter. Det skulle också visa att man visar respekt för varandra och för varandras jurisdiktioner. Den kommande veckan kommer att visa vilken utveckling det blir.
Fru talman!
En av de viktigaste sakerna vi har att arbeta med som politiker, som opinionsbildare, är att skapa ett positivt utvecklingsklimat i samhället. Det är viktigt om vi skall fortsätta att attrahera människor att flytta hit, företag att etablera sig på Åland och kanske framför allt om vi skall få våra ungdomar som i dag utbildar sig utanför Åland, till allra största delen i Sverige, att flytta tillbaka till Åland och bosätta sig här, skapa sig en framtid, ett yrke, kanske bli företagare. Jag tror att vi alla måste titta oss själva i spegeln, vi som är politiker, massmedia på Åland, vilken bild av det åländska samhället ger vi i dag? Är det ett samhälle som välkomnar människor, där vi hjälps åt, vi gör det bästa möjliga för att man skall kunna åstadkomma någonting och utvecklas, eller försöker vi krångla med varandra så mycket som möjligt, sätta krokben och hinder i vägen?
Fru talman!
Jag tycker att man skall vara ödmjuk i den här situationen, jag är själv politiker, jag är lantråd och har ett stort ansvar i den här situationen och jag är beredd att för min del dra mitt strå till stacken för att vi skall försöka få en sådan miljö och en sådan bild av Åland att vi är ett öppet och välkomnande samhälle som skall vara möjligheternas samhälle för alla människor som bor här och som vill bo på Åland.
Fru talman!
Det samhälle som vi har i dag, ett växande samhälle med åtminstone på landskapsnivå en god ekonomi, så kan vi alla vara stolta över, det är vi, ni som sitter här i salen och alla före som har varit med och skapat det här samhället och det har vi gjort inom ramen för självstyrelsesystemet. Självstyrelsesystemet har givit det åländska näringslivet goda förutsättningar att utvecklas. Det ger våra ungdomar en bra start och bra förutsättningar att kunna komma vidare i livet. Det ger en trygghet för våra äldre. Vi har ett samhälle som det är god livskvalitet i, en god livskvalitet kanske t.o.m. är den starkaste konkurrenskraften vi har och konkurrensfördelen. Det här samhället har byggts upp genom ett tålmodigt arbete, ett tålmodigt självstyrelsearbete; det bygger på att man har goda kontakter både österut och västerut och det bygger på att man kan vara både diplomatisk och man kan vara bestämd när det behövs. Jag hoppas att vi alla kan vara eniga om att det är självstyrelsesystemet som vi skall bygga vidare på, ett självstyrelsesystem som vilar på internationella garantier. Jag är själv övertygad om att självstyrelsesystemet är det starkaste skyddet vi har när det gäller att bevara Åland också enspråkigt svenskt i framtiden.
Fru talman!
Jag vill tacka hela förvaltningen som har varit med och tagit fram budgetförslaget. Det är inte utan ansträngningar, utan det är ett stort och jobbigt arbete varje år och framför allt när det skall göras förändringar är det också lite mera arbete. Men jag tycker att de här två senaste åren har medfört en ändring i inställningen och attityden och, som jag sade inledningsvis, jag tycker faktiskt att budgetarbetet är på rätt väg och offentlig förvaltning håller på att utvecklas i rätt riktning. Jag vill också tacka mina kollegor för ett gott samarbete. Vi har kunnat lägga fram det här budgetförslaget i största samförstånd och enighet och nu, fru talman, lämnar jag över ordet vidare till finansansvarige Lasse Wiklöf som har haft huvudansvaret för budgetframtagandet för en närmare presentation av budgetförslaget för 2006 och jag ser fram emot en intressant och konstruktiv debatt under de kommande dagarna.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Det känns bra, säger lantrådet, det känns bra att lägga fram en stark budget. Jag förstår att lantrådet tycker att det känns bra när vi har så gott om pengar i budgeten, alltså att inkomstsidan ser så bra ut. Samtidigt skulle jag ha önskat lite mera djuplodad analys från lantrådets sida, lite analys bakåt: hur har man arbetat för att nå upp till det här? Det räcker inte bara att säga att man har pressat den offentliga sektorn, det finns också många andra effekter, hur man får inkomsterna, hur det har genererats, hur man har satt igång hjulen att snurra i samhället. Jag tycker också att det kunde ha varit lite mera analys över framtiden, hur ser man långsiktigt från landskapsregeringens sida på de här frågorna. Kanske det är finansansvarige som kommenterar mera på djupet de här frågorna. Samtidigt som lantrådet säger att det känns bra och att det är en stark budget som landskapet har, så säger han också att hela Åland skall leva och då vet vi att samhällsekonomin i dag inte är i balans. Landskapets budget är i balans men inte kommunernas; kommunerna, som är ålagda enligt lag att utföra en massa servicetjänster till medborgarna har alltså inte det ekonomiska utrymmet i dag så att de klarar av att leva upp till de krav lagstiftaren ställer – de knäar. Under den tid landskapets ekonomi har utvecklats och inkomsterna har ökat har kommunernas ekonomi stått stilla. Då är det också landskapets och landskapsregeringens och lagtingets ansvar att se till att man får hela samhällsekonomin i balans.
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Fru talman!
Jag skulle kunna hålla ett långt föredrag om de frågeställningar som vtm Viveka Eriksson tog upp, men kort och det jag hinner säga i en replik: jag nämnde att det inte är en balans i dag, landskapets ekonomi är nog starkare än kommunernas. Det här måste vi se över, men vi skall se över det på ett balanserat och långsiktigt sätt i samband med en reform av landskapsandelssystemet, där man har en helhetssyn på alla olika komponenter. Jag vet att finansansvarige Wiklöf kommer att ta upp detta i sitt anförande och beröra vilka processer som är på gång. Vi känner precis lika stort ansvar som alla andra ledamöter i den här salen för alla ålänningar, oberoende var man råkar bo.
Fru talman!
Det viktigaste som jag ville lyfta fram i mitt eget inledningsanförande är att för att vi skall kunna ha en fortsatt bra utveckling på Åland är att vi har full sysselsättning i det här samhället och att vi skapar en sådan miljö att det är intressant och möjligt att vara företagare på Åland samt att kunna etablera företag här. Det är vår största utmaning. Lyckas vi med det, då lyckas vi också fortsätta att ha en god livskvalitet i det åländska samhället.
Fru talman!
Vtm Viveka Eriksson sade att kommunernas ekonomi har stått stilla. Det är möjligt att de har stått stilla på inkomstsidan, men på kostnadssidan finns det fortfarande en utveckling som är ganska stark och det är där som vi måste analysera och se i samband med en reformering av landskapsandelssystemet: finns det några saker som behöver förändras eller flyttas eller kan man samarbeta bättre på något sätt för att få en större effektivitet också i det systemet. Jag personligen är för att ha de åländska kommunerna kvar så långt som möjligt, men jag är också för att vi skall ha ett samarbete så att vi får en så stor kostnadseffektivitet som möjligt också i den kommunala offentliga sektorn på Åland. Där har vi ett gemensamt ansvar att hjälpas åt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Landskapsregeringen säger att han har varit i landskapsstyrelsen/landskapsregeringen i 15 år. Många tycker att det börjar räcka. Vad tycker han själv månne?
Lantrådet Roger Nordlund. replik:
Fru talman!
Det var en ganska trevlig replik! Jag funderade själv på det här ltl Danne Sundman, att kanske man skulle vara med tills vi blir 30.000 invånare på Åland, så det blir väl ungefär 17 år till då!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Det fanns mycket i anförandet man kunde kommentera. Jag vill bara säga att när det gäller självstyrelseutvecklingen kommer nog Ålands Framtid också att vara med och jobba för utvecklingen hela vägen i mål. Jag begärde ordet med anledning av PAF:s Internetspel. Jag tycker att de 13 miljoner som PAF bidrar med till landskapets kassa är en oerhört fin verksamhet. Det märkliga när det gäller krånglet med de finska myndigheterna, när det gäller internationella stora speloperatörer, typ Ladbrokes, Unibet, är hemsidorna precis på samma sätt, på finska. Mig veterligen har det inte alls varit samma problem där som det är med åländska PAF. Varför är det på det sättet? Troligtvis för att PAF är mycket duktigare än Veikkaus på den här biten och för att finska politiker är förtroendevalda i Veikkaus, det går helt enkelt känslor i det här. Situationen har blivit väldigt hård. Verksamheten är så pass stor för penningautomatförenings vidkommande så jag tror att situationen för PAF:s ledning är ganska tuff, och det gäller verkligen att stå pall. Det som lantrådet Roger Nordlund sade att regeringen har gjort hittills stöder vi fullt ut: det är viktigt att vi kan vara eniga när det gäller att bevara åländska intressen, men allt flere känner en oro att kommer regeringen att stå pall också i den här snålblåsten som blir bara tuffare. Det är min innerliga förhoppning, men jag hoppas att lantrådet kan bekräfta att så är fallet – det är mycket som står på spel – inte bara pengar, utan också respekten för Åland i Finland.
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Fru talman!
Jag kan garantera ltl Anders Eriksson att landskapsregeringen kommer att stå pall. Om ltl Anders Eriksson eller någon annan tvivlar så kanske det är skäl att dra sig till minnes den process som vi hade för några år sedan i samband med lotterilagstiftningen i Finlands riksdag. Vi hade precis samma situation då, att man tyckte att någonting var på ett visst sätt och att finländsk lag var någonting som var större än åländsk lag. Från landskapsstyrelsens sida stod vi på oss och vi vann i slutändan. Jag är övertygad i den här frågan att står vi rakryggade så kommer vi också här att stå som segrare eller jag vill kanske uttrycka mig på det sättet, att jag hoppas att vi före det skall kunna komma till ett samarbete, men är det så att vi inte kommer till samarbete så kommer vi att stå raka.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Lantrådet pratar om det goda samhället fullt av möjligheter. Det tycker vi liberaler att vi till stora delar redan har. Men det är en balansgång att förvalta och utveckla Åland för att vi skall kunna erbjuda den goda livskvalitet som jag tror att vi alla har målsättningen att vi skall kunna göra. För att få nya företag, för att få entreprenörskap måste vi också ha – tro det eller inte! – och det här är kanske som att svära i kyrkan: vi måste ha offentlig sektor. Det är två viktiga ben för att det skall funka. Kanske är det som lantrådet säger att man gör strukturomvandlingar och att landskapsregeringen är på rätt väg, men man måste också ta det i beaktande att det har förekommit rubriker som att förvaltningen är lamslagen, man är orolig och man vågar inte längre säga vad man tycker. Det tycker liberalerna är allvarliga tecken och att det inte står helt rätt till.
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Fru talman!
Som jag sade i mitt inledningsanförande är det så att förändringsprocesser skapar alltid motstånd, man skapar också en viss oro och det skapar en viss rädsla. Landskapsförvaltningen är inget undantag i det sammanhanget. Men det som jag också sade är att jag tycker att vi är på rätt väg och att det finns en allt större förståelse för att de förändringar som görs och föreslås finns det behov av. Jag vill att vi skall ha det på det sättet att alla som jobbar i landskapsförvaltningen kan vara stolta över sin arbetsplats och känna att man jobbar på en modern arbetsplats där man har de bästa möjliga redskapen och där man också har möjligheter att utvecklas inom sitt eget yrke och att man också skall kunna röra sig mellan olika verksamheter under tiden s.a.s. Det som vi är på väg mot är mera från att ha en lite mera statisk situation till att ha en mera dynamisk utveckling också inom landskapets offentliga sektor. Jag tror att när förändringsprocessen börjar gör det lite ont, men jag tror att när man sedan kommer igång, vilket jag tycker att vi har gjort nu, så kommer alla att uppleva att det är en positiv sak. Framför allt, fru talman, det är någonting som är nödvändigt, för det är precis som ltl Katrin Sjögren sade här att vi måste ha en offentlig sektor, men man skall också komma ihåg att vi har kanske världens största offentliga sektor på Åland i dag och vi måste se till att vi har en balans mellan offentlig sektor och privat näringsliv så att vi får det här att fungera också långsiktigt. Jag skall villigt medge att jag är en av dem som har varit med, under mina 15 år, både att hjälpa till att bygga upp landskapets offentliga sektor och också bidragit med mycket ekonomiska resurser till kommunerna, men jag är också beredd att vara med och göra ett trendbrott, vilket vi de facto har gjort i landskapets offentliga sektor de två senaste åren. Vi måste också kunna ta ansvar och ta den kritik som man får också när man gör sådant som upplevs som negativa beslut. Det modet och detta kurage måste vi som politiker ha.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:
Fru talman, bästa radiolyssnare, värderade lagtingsledamöter!
274.091 euro är budgetomslutningen i landskapsregeringens förslag för 2006 som nu förelagts Ålands lagting. Ökningen från fjolåret, som tidigare skisserats till 7 procent, är nu 3,96 procent när man räknar in den andra tilläggsbudgeten som lagtinget nyss antagit.
Klart är att Ålands budgetekonomi är stark och i grunden tycker jag att våra samhällsmedborgare skall tillförsikt inför framtiden, även om vi har både kommunala och andra problem ett tag framöver. Men det finns orsak, tycker jag, till tillförsikt. Den nedgång vi på sjöfartens passagerarsida förutspådde till anslutning till den senaste rambudgetdiskussionen var korrekt, men vi trodde då att den nedgången skulle återspegla sig något tidigare än vad som nu blev fallet. Nu blev det närmast på kommunal nivå man omgående fick vidkännas de skattemässiga svårigheterna samtidigt som vi ändå i massmedia hela tiden kunnat läsa om svårigheter, problem och t.o.m. att rederier bjuds ut till salu.
Enligt rambudgeten från i våras indikerade regeringen ett ackumulerat budgetöverskott på drygt 4,3 miljoner euro. Enligt förslaget nu stiger överskottet till nästan 5,6 miljoner. Den starka budgetekonomin sammanhänger med flera olika faktorer.
I ramen kalkylerade vi med en klumpsumma på 172 miljoner och 10 miljoner i s.k. flitpeng. Klumpsumman steg med 2 miljoner till 174, inte minst på grund av stark finsk ekonomi och flitpengen blev betydligt högre – kalkylen visar nu på 19,5 miljoner. Vad vi enligt vårt sätt att räkna i landskapsförvaltningen inte vågade sia om då var att en mycket betydande del av kapitalinkomsterna från försäljningen av chipsbolaget till norska Orkla skulle återspegla sig redan nu – vi trodde de inkomsterna skulle slå ut senare och förhoppningsvis kompensera den bristande lönsamhet på flitpengssidan för 2007 som vi siat om och därför skrivit ner.
Den här regeringen konsumerar emellertid inte hela det genererade överskottet utan avsätter i budgetförslaget hela 10 miljoner till utjämningsfonden för att den vägen balansera upp eventuellt kommande svårigheter. Därmed stiger utjämningsfonden från 17,2 miljoner till 27,2. Äldre människor i vårt samhälle har bett mig att också nämna lite i gamla och det betyder att utjämningsfonden nu är uppe i 162 miljoner gamla mark.
Den positiva ställning vi nu ännu har i det här budgetförslaget har producerats också utan att vi utnyttjar våra maximala lagenliga möjligheter att ur pensionsfonden ta ut 75 procent av nivån på våra pensionsutbetalningar. I stället har vi valt att nu gå tillbaka till en tidigare praxis att ta ut endast 50 procent eller 8,1 miljoner euro. Därmed stärker vi pensionsfonden långsiktigt, som också i övrigt beskrivit en god ekonomisk utveckling vad gäller avkastningen. Men även här närmar vi oss, tror jag, allt svårare investeringsöverväganden när det gäller att placera fondens pengar. Fondens marknadsvärde bedöms i varje fall under 2006 stiga till ca 215 miljoner euro. Det är i gamla pengar 1 miljard 290 miljoner.
Till helheten hör dessutom att vi i rambudgeten hade tagit en miljon från Postens avkastning, men att vi nu avstår från detta på grund av att Posten själv har stora interna investeringar framför sig. Det kan vi göra på grund av att vår ekonomiska situation är som den är också därmed förstärker vi också på sikt Postens framtida möjligheter. Posten är ett framgångsrikt bolag.
Det är också Ålands penningautomatförening som nu till vår budget tillför ett fördelningsbart netto på 13 miljoner, alltså 4 miljoner mark mer än vad som kalkylerades med i ramen. Penningautomatföreningen har, tycker jag, en både dynamisk ledning och personal, och det är faktiskt min innerliga förhoppning att vi tillsammans med motsvarande finländska aktörer tillsammans skall bromsa intrånget från de internationella spelsyndikaten, vars syften inte är att bistå de sociala, ideella och kulturella verksamheterna utan endast att förstärka den egna kassan. Vi befinner oss onekligen i en bekymmersam situation där vi utan gemensamma ansträngningar med Veikkaus, RAY, Finntoto m.fl. får det svårt att klara de samhällsnyttiga monopolen och dess avkastning som är en absolut förutsättning för många aktörer med utpräglad samhällsnytta för ögonen. Men alla känner samtidigt till att man på finländskt håll betraktar PAF:s Internetspel vad gäller den finskspråkiga sajten som riktad mot det finländska monopolet och att det därmed skulle vara olagligt. En olycklig upplösning i det här ärendet, som engagerar varje finländsk regeringsledamot och riksdagsledamot, kan snabbt resultera i en effekt som eliminerar hela det överskott vi nu fonderat. Hotet är uppenbart, även om vi anser att PAF eliminerat de orsaker som tidigare enligt domstolsutslag konstituerade brott. Jag delar alltså lantrådet Roger Nordlunds uppfattningar på den här punkten till hundra procent och är beredd att för egen del kämpa så mycket jag bara kan.
En inte oväsentlig andel av PAF-pengarna går nu till kulturen och finansieringen av det nya kongress/kulturhuset vars anbud vi ännu inte fått in, lika litet som vi ännu sett miljonerna från Arkipelags försäljning. Hur det går får framtiden utvisa.
Bäsa lagtingsledamöter!
Det finns två-tre mycket viktiga ingredienser i en samhällsbudget, såsom jag ser det. Den ena är att klara av konsumtionsutgifterna, som nu är av återhållsam karaktär. Det har vi gjort ganska bra om vi jämför budgeten ifjol med årets förslag. Ökningen är endast 2 procent. Det här har vi också fått viss hjälp med på grund av lägre socialskyddsavgifter. I det här sammanhanget skulle jag också vilja framföra ett tack, dels till hela vår förvaltning som i sina budgetframställningar har arbetat konstruktivt, klokt och mycket målmedvetet men också återhållsamt där det har varit möjligt. Jag vill också tacka fackföreningsrörelsen för de löneförhandlingar vi nu har bakom oss; även om avtalen steg till kostnader som blev något högre än vi hade kalkylerat tycker jag ändå att man måste ge facken erkänsla för att de också i sitt arbete faktiskt har tagit samhällsansvar.
Den andra mycket viktiga faktorn är hur vi kan påverka utvecklingen och dynamiken med investeringar. Även om byggnadsinvesteringar i dag inte längre har samma konjunkturdrivande effekt som tidigare har de ändå sin stora betydelse. Min och landskapsregeringens bedömning är att våra investeringar är på en hygglig nivå och att planerna från kommunalt håll också skall bedömas som tämligen tillfredsställande.
Landskapsregeringen utgår från att vi under 2006 kommer att förverkliga investeringar för sammanlagt 16,7 miljoner euro, samtidigt som kommunerna uppskattat att deras under året genomförda investeringar hamnar på en nivå om ca 22 miljoner. Sammanlagt stiger alltså samhällsinvesteringarna till 38,7 miljoner. En del av dessa gäller investeringar i äldreomsorg, ett område som kommer att öka de närmaste åren. Jag ser framför mig växande satsningar för de äldre, vilket vi alla har en skyldighet att maximalt hjälpa till med.
Ett tredje område i budgeten handlar om att medverka till lösningar som skapar förutsättningar för ökad företagsamhet och näringslivsexpansion. I belysning av passagerarsjöfartens situation och hårda konkurrensläge, i belysning av att hundratalet företag är till salu och ett vikande entreprenörskap föreligger i landskapet är det naturligtvis allas vår skyldighet att göra vad vi förmår för att hjälpa till. Dessutom vet vi alla att ÅSUB bedömer att Åland nästa år får en något lägre tillväxt än sina omgivningar. Kalkylen skrivs till ca 2 procent. Åland behöver således nya och lönsamma företag för framtiden och inslag för detta finns också i budgeten. Inte minst vad gäller skärgården och dess utveckling tycker jag att det finns en stark fokusering på den regionen. Jag hoppas att det skall kunna hjälpa till för att lösa många svåra problem.
Landskapet har i dag full sysselsättning, ett ganska unikt förhållande inom EU. Vi har goda sociala omsorger, vi har standard inom vår utbildningssektor och dessutom gäller för vår hälso- och sjukvård att den är på toppnivå. Alla dessa områden har mycket hög prioritet hos den här regeringen och här har vi också en symbios med kommunerna som vi långsiktigt skall reda ut. Men ett problem i dag och på lång sikt är ändå att många av dessa verksamheter på Åland kostar oerhört mycket mera än vad motsvarande verksamhet kostar exempelvis på rikssidan. Det ger oss alla orsak att göra vad vi förmår för att kontinuerligt arbeta för nya ändamålsenliga, administrativa och förvaltningsmässiga lösningar med beslutsmakt på rätt nivå och det gäller även för vår verksamhet i landskapsförvaltningen och i dess underlydande institutioner och organ, likaväl som inom den kommunala sektorn. Vi kan inte i längden förlita oss på att vi aldrig skall få vidkännas lågkonjunkturer och arbetslöshet och bara tro att inkomstsidan alltid skall balansera utgifterna. Vi måste hela tiden arbeta aktivt för att hitta långsiktigt hållbara och möjligast kostnadseffektiva strukturer. Det arbetet vill jag stöda fullt ut och uppmuntra till i vår landskapsregering. Det är nämligen en nödvändighet.
Det här, fru talman, för mig automatiskt in på kommunernas roll och situation, och det särskilt med beaktande av att den här landskapsregeringen väl får anse sig angripen från alla möjliga håll för att budgetläget inte skulle vara så där riktigt tillfredsställande.
Vår regering förstår mer än väl kommunernas ansträngda situation, men det är inte klokt att genom börsens kvartalspolitik eller ännu klarare genom veckopolitik i anslutning till lagtingets remissdebatt genom finansmotioner lösa dessa svåra och komplicerade frågor. Enligt min mening behövs det här kloka, långsiktiga och genomarbetade strukturer som håller för lång tid framöver. Det handlar om ett arbete som måste utföras objektivt och professionellt. Det kan på sikt komma att hjälpa kommunerna och deras invånare, det tror jag. Och det är i den här andan som landskapsregeringen därför tillsatt en hel del utredningar. 2006 har man väldigt starkt fokus just på kommunernas situation. Hela äldreomsorgsfrågan, som är en av våra största utmaningar, är på tapeten; en utredning pågår, en första mellanrapport kommer före årsskiftet och i mars skall rapporten slutligt lämnas till regeringen. I den här vevan finns många, många frågor och inte minst Gullåsen.
Jag vågar påstå att vi i förhandlingarna med kommunförbundet har tagit seriöst på de önskemål som har förts fram. Jag vet att den taxepolitik som tillämpas för Gullåsen absolut inte faller kommunerna på läppen – ärligt talat är jag själv tvivlande till den. Vi måste ha en ny och vettigare struktur, men jag tror att det slutar med hela Gullåsen kommer att tas över av landskapet och bli en geriatrisk avdelning vid ÅHS. Jag skall inte föregripa det här arbetet, men jag har den känslan.
Fru talman!
Vi har dessutom beställt en finansieringsanalys för att gå till botten med flera kommunala bekymmer. Och av vem har vi beställt det? Jo, av före detta kommundirektören i Jomala Robert Lindfors, en person med stor integritet och mycket stort kunnande. Han har också aviserat att komma med en mellanrapport före årsskiftet. När slutrapporten ges kan jag inte säga, men det här är också ett mycket intressant scenario som jag med stort intresse väntar på. Dessutom är alla serviceformerna underkastad en förstudie inom ÅSUB, där vi också diskuterar möjligheterna att stärka kommunernas möjligheter. Det kan ju inte vara så att någon i landskapsregeringen, lika litet som här i lagtinget, kan känna sig tillfreds när en kommun får bekymmer på grund av ett vårdfall som kostar väldigt mycket vid behandling utanför Åland, trots alla de stöd på 250.000 euro som självstyrelseregeringen har pumpat in här. Några arbetslösa i en kommun kan ställa till jättestora problem. Ett specialomsorgsfall ställer till problem. Vi måste finna strukturer som gör att inte den här instabiliteten blir rådande i vårt samhälle. Det är viktigt för oss, det är viktigt för kommunerna och det är inte minst viktigt för medborgarna. Jag vågar påstå och lova att landskapsregeringen tar ytterst seriöst på de kommunala problemställningarna och tillsammans i samförstånd och samarbete med Ålands kommunförbund skall vi göra vårt allra bästa för att lösa dem.
När det gäller kommunerna känner jag ett behov av att gå in på de fem moment som vi har i budgeten. Under kapitelrubriken ”Allmänna stöd till kommunerna” finns desssa fem moment. Syftet med dessa allmänna stöd är framför allt att minska klyftorna i ekonomisk bärkraft mellan kommunerna och bistå kommunerna att upprätthålla deras lagstadgade skyldigheter. Men det syftar också till stöttning av strukturella och organisatoriska åtgärder för gemensam skötsel av kommunala uppgifter som kan ge ekonomiska besparingar och en kostnadseffektivare skötsel av gemensamma angelägenheter. Det är viktigt att komma ihåg det.
Det första momentet 44.05.30 gäller finansieringsstödet till kommunerna. Detta stöd följer lagen om landskapsandelar och inom momentet kan också stöd enligt prövning ges till kommunerna .Nu är detta stöd på 1,7 miljoner i budgetförslaget mot 2 miljoner ifjol. Per den 21.10 inför budgetarbetet har jag kontrollerat upp siffrorna och kunnat konstatera att utjämningen då låg på drygt 1.207.000 euro. Samtidigt har jag, medveten om kommunala svårigheter, inför regeringen föreslagit en mycket kraftig höjning av den prövningsbaserade andelen som nu uppgår till nästan 500.000 euro. I fjolårets budget var den på 173.000 euro. Budgetens beskrivna överskott ger dessutom enligt mitt och regeringens syn möjligheter till viss tilläggsbudgetering om det visar sig nödvändigt.
Det andra momentet 44.05.31 ”Allmänna landskapsandelar till kommunerna” höjer vi från 750.000 till 800.000 euro. Här handlar det om de allmänna landskapsandelarna, som också de utgår enligt landskapslag och som uträknas på ett basbelopp omfattande 93 euro och 72 per kommuninvånare.
Det tredje momentet 44.05.32 ”Kompensation för utebliven kapitalinkomstskatt till kommunerna höjer vi från 400.000 tilll 800.000 euro. Denna kompensering följer också landskapslag och här antar vi, även om vi ännu inte vet exakt, att kapitalinkomsterna från Chipsförsäljningen väsentligt stigit och skall kompenseras kommunerna. Först när beskattningen för 2004 är definitiv – den torde vara det nu, men vi har fått de slutliga siffrorna – vet vi exakt, men även flitpengens oväntade storlek indikerar att kapitalskatteinkomsterna stiger och då skall kommunerna ha mera pengar, vilket vi har beredskap för.
Det fjärde momentet är 44.05.33 ”Kompensation för utökat förvärvsinkomstavdrag”. Det är självklart att om förvärvsinkomstavdraget höjs, vilket kommunerna inte kan påverka, men eftersom avdraget underminerar deras ekonomi, så skall det naturligtvis kompenseras. Det sker nu efter konstruktiva förhandlingar med Ålands kommunförbund, mycket positiva förhandlingar. Vi har höjt det från 1,4 miljoner till 2 miljoner euro.
Så har vi då det femte och sista momentet 44.05.34 ”Kompensation i samband med förändrad samfundsskattenyckel”. Det handlar om ett moment där anslaget går ner från 170.000 till 80.000 euro. Varför det då? Jo, även här följer vi lag och det innebär, kära vänner, att det i budgeten för 2007 så kommer det inte att finnas några pengar alls på det här momentet. Så här ligger det till.
När det gäller den nya samfundsskattenyckeln så inträdde genom lagändring ett kompensationsförfarande för ca fem år sedan. Det första året skedde en kompensation för att den nya nyckeln ännu inte hade trätt i kraft. I 2002 års budget kompenserades de kommuner som förlorade på att den gamla nyckeln tillämpades ännu för år 2001. Sedan dess har varje år kompenserats med en fallande skala gentemot de kommuner som förlorat på den nya samfundsskattefördelningsnyckeln. Först kompenserades dessa kommuner med 100 procent, sedan med 75 procent och i budgeten för 2005 var kompensationen 50 procent. Nu är det i budgetförslaget för 2006 sista året vi kompenserar och då enligt den förutsatta fallande skalan som nu är nere på 25 procent.
Fru talman!
Det finns så oerhört mycket att säga och jag har så väldigt mycket kvar, men jag tror ändå att det här kan vara en liten ouvertyr till en debatt i de här frågorna och jag skall be att få återkomma på flera centrala punkter senare under diskussionen. I varje fall vill jag understryka, att vi förstår kommunernas situation, vi har beredskap för att hjälpa till och vi gör vårt allra yttersta för att reformera systemen – jag tror till kommunernas fördel.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Fru talman!
Frågan om skattebehörigheter är intressant och socialdemokraterna, under ledning av ledamoten Lasse Wiklöf, gjorde någonting som man får kalla en u-sväng för någon vecka sedan i den frågan, då man klart deklarerade att man har beredskap att ta över skattebehörighet på flera områden om det är möjligt i samarbete med fastlandet. Detta är ett faktum, vi kunde alla läsa det i tidningarna och få medias beskrivning av processen. Men de facto har vi redan skattebehörighet,som vi alla känner till, på det kommunala området. Som en underliggande signal och grundtanke har för oss varit att skall man ta över skattebehörighet skulle man eventuellt kunna sänka skatten på vissa områden för att på det viset skapa en utveckling, speciellt för näringslivet. Men nu för landskapsregeringen en politik, i och med den här budgeten, som leder till att åtminstone i en tredjedel av kommunerna måste man höja skatten och i flera kommuner måste man göra minusbudgetar. En minusbudget kan man kalla en ackumulerad, eventuellt kommande skattehöjning på sikt, så jag skulle ledamoten Lasse Wiklöf utveckla detta: Hur resonerar man i landskapsregeringen och, kanske för socialdemokraternas del, att skall skattebehörighetsöverföringar leda till höjda skatter eller skall det leda till någonting annat?
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Inte har det centrala incitamentet för att diskutera skattebehörighet varit att i allt väsentligt försöka höja skatter, utan man har sökt efter skattebehörighet på vissa områden för att få instrument för att arbeta också så att det skulle kunna vara näringsutvecklande och stimulerande. När det gäller övertagande från statsmaktens sida har jag den senaste tiden varit inne på att man kunde diskutera den indirekta skattebehörigheten och då närmast momsen. Jag tror att på momssidan skulle man faktiskt kunna göra en del. Det skulle kunna vara ett aktivt instrument. Samtidigt som man kanske kunde sänka på vissa områden har jag ändå varnat för att det går inte bara att sänka. Den åländska offentliga sektorn har nämligen en sådan karaktär att den också kostar en hel del pengar. Jag är inte beredd att sänka standarden på utbildning, äldreomsorger, barndagvård eller sjukvård, det tycker jag är viktigt. Detta skall alltså ske med balans och att man verkligen tänker efter. När det gäller kommunernas situation försöker jag förklara att vi vill reda ut strukturerna: hur skall vi gå till väga för att klokast möjligast hjälpa till? Ltl Mats Perämaas parti har en annan väg, man vill först dela ut en massa pengar och gärna överlåta en del saker ytterligare som kostar pengar till landskapet och därefter möjligen reda ut. Jag vill gå andra vägen: först skall vi se hur vi skall tackla de här problemen, hur ser lösningarna ut och sedan är jag beredd att hjälpa till för att finansiera dem. Men jag vill inte ha sådana här dagsländor där man vidtar ad hoc-lösningar, utan man skall gå in och hitta sådana strukturer att de är långsiktigt hållbara för lång tid framöver.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Finansansvarige Wiklöf presenterar en budget med goda inkomster, det gläder lagtinget. Skulle han ha skägg skulle man tro att det var jultomten som kom lite för tidigt - skämt åsido! Trots orosmoln i framtiden rullar hjulen tillsvidare på i landskapet. Finansansvarige Wiklöf understryker att landskapsregeringen inte konsumerar hela överskottet. Där får vi väl säga: nej, tack och lov, det skulle vara en smärre skandal annars!
Kommunerna igen. Vill man ta till en populär fotbollsliknelse kan man säga att landskapet är laget och kommunerna är spelarna. Det blir inte så mycket till match om vissa av spelarna är anemiska eller skadade. Finansansvarige sätter liten tilltro till oppositionens analyser och förslag är det gäller kommunernas ekonomi, men det var faktiskt så att efter att budgeten låg på bordet, efter att budgeten blev offentlig, så kallade kommunerna till krismöte – trots finansansvariges fem förslag. Det är så att landskapet Åland inte är starkare än sin svagaste länk.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det är riktigt, det är ett symbiotiskt förhållande som jag hoppas att skall fortsätta, skall förstärkas, skall utvecklas, så att alla delar mår bra. Det är vår strävan. Det tycker jag är väldigt väsentligt. Men jag tror fortfarande att vi i landskapsregeringen har rätt när vi vill gå till botten med problemställningarna och verkligen utreda och se: hur skall vi lösa det här? Jag vill jättegärna göra det i samarbete med Ålands kommunförbund, en organisation som jag vill se att får ökad representativitet för kommunernas räkning och där deras integritet verkligen är hög. Jag tror att det är en bra väg och vi har också den här gången haft konstruktiva diskussioner med kommunförbundet, även om vi t.ex. vad gäller Gulllåsen inte var överens; däremot tror jag att man bland förhandlarna hade en en viss förståelse för att landskapsregeringen ville se bl.a. äldreomsorgsutredningen färdig innan man går till verket. Jag tycker att det känns lite jobbigt att man skall besluta om en massa lösningar på områden där utredningar pågår. Jag tycker att det är sunt och klokt att man inhämtar de resultaten innan man verkställer beslut.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Tack så mycket, finansansvariga Wiklöf! Det var en bra kameral beskrivning av budgeten. Tyvärr saknar jag fortsättningsvis visioner, passioner. Ledamoten Lasse Wiklöf låter stundtals väldigt passionerad, men jag saknar ändå passionerna i budgeten för framtiden. Vilka nya linjer ser ledamoten Wiklöf i framtiden? Finansansvariga talar också om att den här landskapsregeringen vill utreda väldigt noga innan man går vidare. Det noterar jag också, jag t.o.m. noterar att när det gäller den kommunala strukturen tänker man sig att man skall utreda först vad man skall utreda, på sidan 9 i budgeten! Det är självklart att man måste ha underlag när man går vidare och därför har den liberala lagtingsgruppen givit flera olika förslag till landskapsregeringen hur man skulle komma vidare för att lösa de svåra problem som kommunerna brottas med, som just nu är av ekonomisk karaktär, men på sikt bör man också se över det strukturella. Ledamoten Lasse Wiklöf säger att han tror, han tror att Gullåsen kommer att bli en del av ÅHS. Ledamoten Lasse Wiklöfs tro är faktiskt vår vilja, vi tror och vill att Gullåsen, som är ett gränsland mellan socialvård och sjukvård, borde föras över på landskapet till ÅHS. Men vi föreslår också andra tänkbara behörighetsöverföringar, som förstås också skall visa sig i ändringar av landskapsandelarna. TALMANNEN: Tiden är ute!
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det finns mycket i det som vtm Viveka Eriksson säger som jag har stor sympati för och verkligen t.o.m. kan säga att jag omfattar. Men innan man går till verket tycker jag att man skall försöka skaffa sig helhetsbilder och inte bara rycka ut några enskilda komponenter. Det är det det handlar om. Vad gäller passionen och intentionerna har jag så oerhört mycket att säga om det så det skall jag återkomma till i debatten lite senare.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Finansminister Wiklöf pratar med stort patos om behovet av kostnadseffektivitet och behovet av att förändra strukturerna för att spara pengar också för sämre tider, och det är bra, man har fört över 10 miljoner till utjämningsfonden. Ändå, budgeten ökar med 7 procent totalt ( (Från salen, ledamoten Wiklöf: nej!) och det tycker jag faktiskt är lite mycket, men nu säger finansminister Wiklöf 3,96 procent. Vi återkommer till det!
Om jag går över till det stora numret i finansminister Wiklöfs anförande, dvs. kommunernas situation, så tror jag ändå om vi tittar riktigt ärligt på det att den ekonomiska situationen är svår, det går inte att lösa den med utredningar. Jag har heller aldrig sagt att man bara automatiskt skall pytsa över mera pengar till kommunerna. Det har jag aldrig sagt. Däremot säger vi i vår motion att flitpengen är någonting som de åländska arbetstagarna har presterat egentligen och av de 20 miljoner som vi får via flitpengen är 5 miljoner en rimlig nivå att föras tillbaka till kommunerna. Men vi vill inte yxa till, vi tycker att det är så pass viktigt att man går igenom de här frågorna ordentligt och därför uppmanar vi landskapsregeringen att komma med ett förslag i tilläggsbudgeten, för som det är nu leder det till, precis som det har framkommit i tidigare replikskiften, att kommunerna får höja skattetrycket, medan landskapet har en hel del pengar. Det går inte att lösa kommunernas ekonomiska problem med att dra det här utredningstäcket över alltihopa, utan vår förhoppning är att regeringen kommer med också en ekonomisk lösning på problemen i nästa tilläggsbudget.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Ja, ltl Anders Eriksson, jag hör att du säger det! Det är så att om man bara fortsätter med existerande strukturer och eventuellt pytsar ut, så kommer man aldrig att komma till botten med det arbete som man egentligen skall göra, där man försöker skapa kostnadseffektiva strukturer. Jag tror att både lagtinget och landskapsregeringen har ett gemensamt intresse med kommunerna att arbeta så konstruktivt vi kan för att hitta de mest kostnadseffektiva strukturerna, och det tänker vi göra. Det är tyvärr i den processen som det här lilla utredningsarbetet dessvärre är en nödvändighet!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Talman!
Finansansvariga Wiklöf talar om att vården är på toppnivå. Det är säkert många som inte anser det samma, man kunde ha haft mera pengar i ÅHS:s budget för att förverkliga många av de önskemål som nu blev obeaktade. Organisationen är en väldigt arbetsintensiv organisation med 850 arbetstagare och det betyder att den ram vi fick och ökningen av ramen gick åt till löner och löneförhöjningar man är satt att gå med på. Skärgårdshälsovårdarberedskapen är en fråga som har debatterats av och till; det fanns nyligen en tidningsinsändare och vi kan bara konstatera att socialdemokraterna nu genom finansansvariga Wiklöf också anser att vården i skärgården är på toppnivå!
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det är klart att när man uttalar sig så här så generaliserar man och jag går kanske inte in på varenda en liten detalj. Själv har jag varit en av tillskyndarna för att göra allt jag bara har kunnat för att utöka vårdberedskapen i skärgården. Det tror jag inte att någon i lagtinget ifrågasätter. Den processen vill jag fortsätta att diskutera och se vad man kan göra. Men jag vill ändå påstå att de anslag som hälso- och sjukvården har tilldelats inte är av den allra mest besparande arten!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Talman!
Finansminister Wiklöf talar om penningautomatföreningen i sitt anförande, och en av orsakerna till att omslutningen i budgeten kan öka med hela 7 procent är att PAF går så bra. Jag är inte orolig för att inte lagtinget står upp för PAF i kampen mot finska staten. Däremot är jag orolig för att man från landskapsregeringens sida ger sig till slut för någon halvtaskig kompromiss när man blir satt under press. Vi vet att socialdemokraterna, där Wiklöf faktiskt ingår, är nästan som ett dotterbolag till de finska socialdemokraterna, de är väldigt starkt kopplade till det partiet. Frågan är på vems sida man sist och slutligen står när det hettar till och man ringer från högkvarteret i Helsingfors!
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det var anmärkningsvärt! Värderade ltl Danne Sundman! Lasse Wiklöf är representant i Ålands socialdemokrater, som är en självständig egen juridisk person med egen rätt att besluta, tänka och tycka! Däremot har detta parti, som jag företräder, i 25 års tid, ett kvartssekel, arbetat för att få goda och nära relationer till så många som möjligt i hela Norden – det tror vi inte är till skada utan det tror vi är till fördel och det kommer vi att fortsätta med. Vad gäller vår ståndpunkt till PAF är den odiskutabel.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson:
Fru talman!
Vi har nu hört landskapsregeringen presentera budgeten för 2006 och jag vill nu framföra centerns synpunkter i stort och kommer senare i debatten att föra fram ett antal detaljsynpunkter.
Vi har den senaste tiden kunnat notera att det finns ett stort intresse för centerns lagtingsgrupp, både inom lagtinget och utanför lagtinget. Man bekymrar sig mera för huruvida vi i centern är överens i olika frågor än om vi uppnår resultat! Och centern har fått all uppmärksamhet i de fall vi har presenterat nyanser, mer eller mindre tydliga i olika tyckanden.
Inom centern har alltid olika åsikter fått komma till tals och tack vare det har centern genom sin förda politik funnis med i regeringsställning de senaste 30 åren och centern har alltid haft del i de genomförda besluten och det politiska ansvaret för Ålands utveckling, som har varit mycket positiv den här tiden.
Centern har varit med om uppgångar och nedgångar i konjunkturer, om förändringar i självstyrelselagen, införande av klumpsumman i stället för den s.k. ”kalkerekonomin” vi hade, EU-inträdet m.m. I alla dessa ställningstaganden har centern tagit sitt ansvar och deltagit i svåra beslut, trots farhågor från fältet
Frågan om solidaritet och lojalitet mot grupper och samarbetspartners i regeringarna ventileras också, rätt nyligen i en tidning. Till det kan jag bara säga att inom politiken handlar det inte bara om lojalitet mot parti och regering utan också om lojalitet mot ens väljare, och det är inte alltid den lättaste balansgången.
Grundstenen i centerns politik är fortfarande självstyrelsen och det svenska språket. Åland skall vara åländskt, det är Ålands bästa. Det allra viktigaste när det gäller när det gäller att bevara enspråkigheten på Åland är att vi själva bevakar och lever upp till enspråkigheten och inte glömmer bort att ställa krav på bemötande på svenska, speciellt från finska myndigheter. Om inte vi själva ställer de kraven tydligt och konsekvent så gör ingen annan det heller. Det är vi som skall hålla lågan brinnande och fanan högt.
Det är också skäl att ta till sig debattartiklarna som landshövding Peter Lindbäck skrev nyligen om vad som händer med svenskheten, de internationella garantierna och vår ställning i Europa om vi mot förmodan skulle välja självständighet i dag. Det har tydligen varit lätt för Ålands Framtid att väcka folks intresse för självständighet genom att man framställer självständighet för oss som ett tillstånd där allt blir som förut mot omvärlden och det enda som skiljer är att vi får göra som vi vill utan att diskutera med riket! En tilltalande tanke i första hand, tycker en del, dvs. ”äta upp kakan och ändå ha den kvar”-tanken är den rådande i Ålands Framtids uppmålade scenario.
Centerns inställning till självständighet är fortfarande att det bästa för Åland är att utveckla självstyrelsen mot mer övertagande av behörigheter och ökat självbestämmande tills vi nått det som sades när vi fick vår självstyrelse, dvs. utveckla självstyrelsen så långt som möjligt utan att vara en självständig stat.
Övertagande av beskattningsrätten har alltid varit en angelägen centerfråga som nu fått lite vind i seglen och vi från lagting och landskapsregering borde nu ta vara på den öppningen och enas om att gå fram med förslag om beskattningsrätt för Åland. Kanske debatten vi har framför oss kommer att visa på hur intresset ser ut från de olika partierna. Centerns målsättning är densamma landskapsregeringen ger uttryck för i budgeten, dvs. Ålands självstyrelse skall ha sådana handlingsinstrument att landskapet kan driva en aktiv ekonomisk politik som tryggar sysselsättningen och välfärden.
Efter tio år i EU tycker vi ålänningar ganska mycket, en del tycker, nej, usch, andra tycker hurra vad bra det här blev! Kanske det är dags att sammanställa erfarenheterna av EU. Vågar vi ställa frågorna? Vad blev bättre? Handeln, matpriserna, konkurrensneutraliteten, öppna marknaderna, jordbrukets, fiskets laxfiskets situation, sjöfartens, sjöfågeljakten, snuset, rätten att föra och väcka talan i EG-domstolen, Europaparlamentsplatsen, lagstiftningsbehörigheterna, vart försvann de, vill vi vara utan skatteundantaget, vill vi vara utan EU-stöden? Listan kunde göras ännu längre.
Vad skulle svaren bli? Förmodligen att vi trots allt inte skulle ha det bättre om vi inte hade varit med. Men nödvändigheten av att Åland måste fortsätta ansträngningarna för att åstadkomma förbättringar skulle också framstå mycket klart.
Rambudgetens vara eller inte vara, eller formerna för dem liksom hur ofta rambudgeten bör tillställas lagtinget är en lämplig fråga att diskutera i samband med ordinarie budget. Jag tror att jag vågar anta att finansutskottet kommer att syna den här frågan, även om inte synpunkter kommer fram i debatten.
Centern tycker att det är rätt att tillämpa en återhållsam budgetpolitik och landskapsregeringen visar det i föreliggande budget, som trots alla hotbilder och tidigare pessimism visar upp ett överskott men låter bli att spendera överskottet utan föreslår att 10 miljoner euro skall tillföras utjämningsfonden som en reserv för kommande tider. Så långt gott och väl. Det här skulle vara utomordentligt tillfredsställande, rentav underbart, om vi inte dagligen skulle tvingas läsa om kommunernas ekonomiska svårigheter.
Kommunerna kan inte visa upp samma gynnsamma utveckling som landskapsregeringen. Alla känner till att skatteinkomsterna, särskilt de uteblivna kapitalskatterna, minskar, skattekraften i kommunerna sjunker och landskapsandelarna har minskat. Det här leder till att kommunernas årsbidrag sjunker och de flesta kommuner budgeterar underskott i 2006 års budget. Samtidigt vet vi att driftskostnaderna stiger, en stor del av dem är lagstadgade, dvs. beslutade här i lagtinget; den uppgiftslagstiftning som vi från lagtinget påför kommunerna är omfattande.
Kommunerna anser att landskapsandelssystemet har blivit försämrat, otydligt, man har bakat ihop för mycket med för många variabler, det har blivit svårt, nästan omöjligt att förstå för gemene man och bör alltså renodlas. Detta är också landskapsregeringens avsikter, och centern anser att detta måste göras.
För centern, som fortfarande hellre vill utveckla samarbetet i kommunerna än slå samman kommuner, är den här utvecklingen långtifrån tillfredsställande, den kanske rentav tvingar fram sammanslagningar i panik. Centern anser att för att hela Åland skall må bra och utvecklas positivt så skall också de enskilda kommunerna må bra.
Jag hoppas att diskussionerna vi har framför oss här i lagtinget och senare i finansutskottet skall leda till något positivt för kommunerna. Jag lovar att finansutskottet kommer att specialgranska kommunernas situation och kommer att ta i beaktande de utredningar som kommunförbundet och ÅSUB arbetar med.
Förändringarna i förvaltningen omfattas av centern, och centern avvaktar kommande lagframställningar i frågan.
Om lagstiftningen om lagtings- och kommunalval görs om är centern positiv till förändringar om förkortad tid för rätt att rösta i kommunalval för inflyttad. Dock skall kraven på kunskaper i svenska finnas med. Centern kan också tänka sig en sänkt rösträttsålder till 17 år. Det kan tänkas att det blir lättare att väcka 17-åringarnas intresse för att delta i val än 18-åringarnas. Många 18-åringar åker från Åland efter avslutade gymnasiestudier och blir borta flera år, medan 17-åringarna ännu går i skolor här hemma och därför kanske kommer att ha större intresse och engagemang för vad som händer på hemmaplan än alla de som flyttar till en spännande studieort och kan se fram emot flera år av spännande studier och spännande studentliv. Min tanke är alltså att om ungdomen får en chans att delta medan de är hemma kanske de tar den, och har man väckt intresset så finns det kvar medan man är borta och när man kommer hem igen är det naturligt att intressera sig för politik.
Den i många år speciella centerfrågan: alternativa eller förnyelsebara energier, innefattande allt, sol, vind, etanol, vad som helst, får nu allt mera stöd från omvärlden, EU och t.o.m. från Finland, där man nu äntligen har påbörjat diskussionen och också talar om ändrad beskattning. Detta intresse har naturligtvis sin grund i de höga oljepriserna och kanske i kommande pris på energin. För centern är frågan om förnyelsebar energi viktig av två skäl, för det första för miljövinsterna man uppnår, för det andra för de möjligheter för våra jordbrukare och företagare som produktion av förnyelsebar energi skulle innebära. Både miljömässiga och företagsekonomiska skäl alltså, men naturligtvis också för konsumenterna.
I budgeten finns också ett resonemang som är helt korrekt också centerpolitiskt, men centern skulle gärna ha sett flera konkreta förslag, exempelvis stöd för uttag av energivirke ur gallringsskogar eller konkreta förslag på hur man kan utveckla produktionen av energigrödor. Det känns inte tillfredsställande att stöda enbart fjärrvärmeverket i staden med 2.760.000 euro och tro att det kommer att bli lönsamt att sälja energivirke till fjärrvärmeverket, för det kommer det inte att bli, inte för skogsägarna i alla fall.
Fortfarande har centern samma uppfattning som tidigare beträffande utvecklingen av hela näringslivet på Åland. Landskapsregeringen måste skapa förutsättningarna, vettiga och rimliga regler för verksamheterna samt rimliga och ändamålsenliga stöd. Bästa investeringarna landskapsregeringen kan stöd är sådana som skapar arbetsplatser och ökad skattekraft i kommunerna, inte investeringar som enbart skapar driftstkostnader som samhället skall betala. Utan ett växande näringsliv kan vi aldrig få ett växande samhälle där människor kan leva och bo, försörja sig och erhålla vård. I begreppet näringsliv inkluderar jag som vanligt företag, jordbruk, fiskodling och fiske samt naturligtvis sjöfarten. När det gäller sjöfarten stöder centern helt resonemanget som lantrådet och finansansvariga förde.
Fru talman!
Det sägs att budgeten är rätt så bra, men att den inte innehåller politik. Man kan tydligen ha olika åsikter om politik, men jag anser att om man läser igenom budgeten så hittar man hur mycket politik som helst. Landskapsregeringen beskriver hur vården, skolan, omsorgen skall stödas och utvecklas, kommande förändringar i förvaltningen, vilka åtgärder man skall vidta för jordbruket, för trafiken m.m. Är inte det politik? Jo, visst, är budgeten full med politiska ställningstaganden och linjer, framförda av medlemmarna i landskapsregeringen, och dessa ställningstaganden hoppas centern nu att lagtinget skall omfatta efter den kommande debatten och behandlingen i finansutskottet.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Centerns gruppledare Gun Carlson säger att centern anser att det är bättre att utveckla självstyrelsen än att jobba mot självständighet. Det där gör inte mig speciellt orolig för när centern vet var majoriteten av ålänningarna ligger så är man nog snabbt med och jobbar också för självständighet, så vi väntar och ser, det där är inga bekymmer! Ett bekymmer är det att på två minuter förklara svenska språkets ställning, EU-medlemskapet osv. på ett självständigt Åland. Men sista handen lades sent i gårkväll på en insändare som kommer att svara på landshövdingens artikel, så jag får hänvisa till den. Däremot är det intressant att landshövdingen blandar sig i det åländska partiväsendet och det är också intressant att lantrådet säger precis samma sak på centerns höstmöte – i och för sig pratar lantrådet alltid om Ålands Framtid på centerns möten, men det är intressant att det råkar sammanfalla så till den milda grad! Det är också väldigt intressant att landshövdingen kommer med sitt utspel efter att en valpejling visar att Ålands Framtid skulle ha sex mandat; det är antagligen helt och hållet en tillfällighet, men det är ändå intressant!
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Det är ju så med Ålands Framtid att Ålands Framtid bedriver sin politik i skuggan av självständighet, men den politik man egentligen bedriver är centerpolitik, och det är bra, det är viktigt för jordbruket. Jag påstår igen att man har självständighetspolitiken som en liten fasad, men i själva verket handlar det om centerpolitik, och det är bra, det tycker vi själva att är bra! Jag tänker inte kommentera landshövding Peter Lindbäcks insändare och rätten att skriva vad han vill, men jag har hört flera säga samma sak att risken är stor att vi går miste om de garantier som vi har i dag, vi kan inte ha samma internationella garantier gentemot omvärlden om vi skulle vara självständiga, och det är det han hänvisar till. Då tappar vi kanske både svenska språkets särställning, de internationella garantierna och också möjligheterna att delta i EU-arbetet. Jag tror nog att det inte är bara landshövdingen som har den här åsikten, utan det finns ganska många forskare som hävdar samma sak. Man kanske måste visa någonting annat; annars upprepar jag igen att det handlar mycket om att upp kakan och ha den kvar!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Talman!
Inledningsvis får vi höra ett försvarstal om den splittrade situationen i centergruppen. Var och en får tänka och tycka fritt vad den vill! Handen på hjärtat, bästa ledamot, om man hade röstat med hjärtat och med det som centerfältet egentligen vill i talmansvalet, Grelsby kungsgårds marker eller kk-hus, då hade det inte varit samma utgång! Nej, det är den egna makten som gäller. Man måste t.o.m. snickra ihop en till regeringsstol till Brit Lundberg, som kostar skattebetalarna en hel del, för att annars hade centergruppen minimerats, den hade fått bara sex ledamöter och med det hade också centern varit ute från regeringen och suttit i opposition, så nog finns det andra bakomliggande faktorer.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
De bakomliggande faktorer som alltid finns i centerns arbete och har funnits i över 30 är just att försöka vara med och utveckla Ålands bästa. Det gör att man naturligtvis måste kompromissa ibland. Det är självklart, annars vore man inte med i politiken. Det här tror jag inte är så svårt för centern; det finns ingenting att säga utöver det. Centern röstar såsom man röstar och därmed är det röstat, man behöver inte fundera om bakomliggande orsaker desto mera.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Jag sympatiserar med många delar i ltl Gun Carlsons anförande. Det är viktigt att göra linjedragningar när det gäller frågan om självstyrelse/självständighet. Jag håller också med om att en övergång till ett självständigt system skulle innebära att vi skulle gå in för ett helt nytt statsskick och det betyder att vi också skulle vara tvungna att omförhandla alla olika saker som vi nu har. Det är väldigt viktigt att göra den här gränsdragningen.
Jag tycker också att ltl Gun Carlson hade ett bra inlägg när det gäller den kommunala situationen om strukturerna och ekonomin och det är bra att finansutskottet tar sig an frågan. När det handlar om landskapsandelarna har vi i flera år diskuterat att man skulle göra en översyn av dem och fortfarande brottas man med frågan, att det tar en så oändlig tid.
Jag begärde ordet därför att ltl Gun Carlson tog upp frågan om den en eventuell ändring av lagen om rösträtt i kommunalvalet. Ltl Gun Carlson sade ”om” det kommer en lagstiftning, och då blir jag lite orolig därför att det är väldigt viktigt att man skulle komma till skott med lagstiftningen. Liberalerna har redan tidigare lämnat en lagmotion och det skulle vara väldigt lätt för landskapsregeringen att ta den lagmotionen, titta på den och kanske göra vissa revideringar. Skall vi hinna till nästa lagtings- och kommunalval måste vi ta i frågan nu. Det var nyligen en föreläsning av professor Markku Suksi som handlade om Åland konstitution där han också pekade på frågan om den kommunala rösträtten, att vi antagligen måste ändra på det.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Det är möjligt att jag valde fel ord om jag sade ”om”. Jag skall säga ”när” därför att landskapsregeringen aviserar i budgeten att det skall bli en ändring i lagen. Därför ville jag säga att centern är positiv till förslaget. Vi har tyckt att det har varit bra som det har varit, men vi har också insett att tiderna förändras och man måste följa med. Sådana tankar har vi naturligtvis också inom centern. Det vi också vill påpeka är att kraven på kunskaper i svenska måste finnas med om man förkortar tiden då man får rösta i kommunalval. Det måste finnas med, annars tror vi att det blir fel.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Viveka Eriksson:
Talman!
Det skulle vara lätt att ägna all tid i det liberala gruppanförandet till att kritisera landskapsregeringen och deras gråa, något politiskt slätstrukna budgetförslag, särskilt om man parallellt läser budgeten med regeringens handlingsprogram och samtidigt har i minnet den förda politiken.
Vi ställer oss frågan: Granskar vi en landskapsregering som utstrålar handlingskraft? Skönjer vi ett tydligt politiskt ledarskap som utstakar riktningen och förklarar både för förvaltning och oss andra vart vi är på väg? Kan vi sätta bock i kanten för resultat och uppnådda målsättningar? Kan landskapsregeringen ens påräkna en stabil majoritet här i lagtinget för den förda politiken? Har vi fått en bild av en personalpolitik som genomsyras av lyhördhet, där de anställda är informerade och har möjlighet att delta i förändringsarbetet från början till slut? Är partnerskap och good governance, som står för öppenhet, deltagande och effektivitet, riktgivande i kontakterna till näringslivet och kommunerna?
Som sagt, jag skulle kunna inveckla mig i ett kritiskt granskande men i stället väljer jag att utveckla den liberala synen på den ekonomiska utvecklingen, självstyrelsen och kommunerna.
Liberalerna har lämnar in 29 finansmotioner och en lagmotion som tydligen kommer att remitteras vid plenum på onsdag. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att den lagmotionen sambehandlas av utskottet eftersom den är tänkt som en budgetlag. Vi vill med de här initiativen peka på alternativa lösningar inom några områden. Det är förstås så att begränsning i tid och resurser gör att vi inte kan gå in på alla de områden som vi gärna ytterligare skulle ha berört.
Det skall också sägas att det finns en hel del positivt i budgeten. T.ex. hyser vi nu ett starkt hopp om att landskapsregeringen verkligen tar ett grepp om missbruksproblematiken. Det är också positivt att inkomstutvecklingen har varit så god. Vår bedömning är att det nuvarande ekonomiska systemet ger ett bra utfall. Det ger oss manöverutrymme att fullt utnyttja vår självstyrelsen. Vi har råd att se till enskilda medborgares behov och vi har råd att skapa förutsättningar för tillväxt i det åländska samhället.
Vi anser att en utveckling av självstyrelsen inte enbart är utvidgning av behörighetsgränserna. En utveckling av vårt samhälle sker inom de ramar vi har i dag och därmed utvecklas självstyrelsen. Diskussionen om utvecklingen handlar ofta om själva systemet, alltså om självstyrelsesystemet, alltså om var gränserna går. Det är mycket prat och det är muskeluppvisning, men det är ganska lite innehåll och ganska få konkreta förslag och konkret handlande.
Symbolvärdet verkar ha en stor betydelse samtidigt som det substantiella, det som har betydelse för för den enskilda medborgaren, det kommer mera i bakgrunden. Vår linje inom liberalerna är till den delen klar: vi vill fortsätta en stegvis utveckling och också utvidga våra ramar, om det leder till möjligheter att skapa bättre förutsättningar för människorna.
För att hjälpa landskapsregeringen på traven föreslår vi i två motioner en utveckling av vårt system. Vi vill att landskapsregeringen nu konkretiserar frågan om behörighetsöverföringar när det gäller de indirekta skatterna och till den delen vill vi få fram ett ordentlig beslutsunderlag. Det måste fram ordentliga analyser av vilka konsekvenserna blir, vilka fördelarna och vilka är nackdelarna? Hur påverkas klumpsumman också vilka är de administrativa konsekvenserna? Det har sagts mycket i den här frågan – nu vill vi också att det görs något.
Vi föreslår också att landskapsregeringen gör något konkret i fråga om en Europaparlamentsplats. Valkretsindelningen i landet borde ändras så att Åland skulle vara en egen valkrets med rätt till en plats i parlamentet. Nu är det dags att åstadkomma ett initiativ till riksdagen. Det har länge funnits en bred överenskommelse mellan lagtingspartierna om ett sådant här tillvägagångssätt och därför vill vi att landskapsregeringen presenterar ett förslag som lagtinget kan godkänna.
Vi är övertygade om att landskapsregeringen, för att få framgång i arbetet med att övertyga riksmyndigheterna om nya möjligheter för Åland, bör inrikta sig på några få, viktiga frågor och systematiskt och med väl underbyggd argumentation driva de frågorna, helst med en bred åländsk majoritet och opinion i ryggen. Om den politiska ledningen håller en tydlig och gemensam linje utan parallella spår eller avvikande signaler så finns det en större chans att nå framgång.
Inkomstutvecklingen har varit god i landskapet, alltså om vi endast tittar på landskapets budget.
Samhällsekonomiskt har vi dock en stor obalans.
Kommunerna som sköter en stor del av samhällets kärnverksamhet och som enligt lag är ålagda att upprätthålla service till medborgarna har under samma tid från år 2002 haft en annan inkomstutveckling. Det går kanske inte att prata om utveckling utan snarare en stagnation. Därför vill vi att landskapsregeringen tar ett helhetsgrepp om samhällsekonomin och försöker hitta olika sätt att balansera upp ekonomin också med hänsyn taget till kommunerna. Också till den här delen vill vi hjälpa landskapsregeringen och därför har vi i flera motioner föreslagit flera tänkbara åtgärder.
Om inga åtgärder vidtas finns det en risk att kommunerna tvingas gå samman, kanske att det finns någon här som tycker att det skulle vara den bästa lösningen och som kanske därför kan ha ett intresse av att hålla kommunerna kort. Det i är i varje fall inte den liberala linjen – vi vill inte ha en utveckling som tvingas fram av nödtvång. Om någon kommun väljer att slå sig samman så bör det ske efter noggranna överväganden och med befolkningens stöd, och initiativet måste komma från kommunerna själva. De flesta kommuner larmar nu om sina stora problem med vikande inkomster och stora svårigheter att därmed leva upp till lagstiftningens krav på samhällsservice Något måste göras och i första hand bör fokus vara inriktat på inkomstutvecklingen för kommunerna.
Förutom de direkt ekonomiska aspekterna finns det också strukturella överväganden som bör göras. Är det rimligt och möjligt att alla små kommuner skall stå för allt som de i dag är ålagda att sköta? Är kraven på kommunerna ställda på rätt nivå? Kommunerna är gamla beprövade förvaltningsenheter, de är experter på att producera basservice nära människorna. Kärnverksamhet som barn- och äldreomsorg och grundskola bör fortsättningsvis skötas av kommunerna. Däremot finns det andra områden där gemensamma lösningar, heltäckande för hela landskapet skulle, möjligen, fungera bättre. För innevånarna är det inte särskilt viktigt hur strukturerna ser ut eller vem det är som står för servicen, det allmänna intresset är att servicen håller god kvalitet och att den är kostnadseffektiv.
Inom sociala sektorn finns smala områden där varje kommun har problem att upprätthålla kompetens och där anonymitetsskyddet på grund av litenheten blir lidande. Enskilda servicetagare riskerar att bli ett namn i budgeten. Vi har tidigare från liberalernas sida redan på nittiotalet fört fram tankarna på ett åländskt social- och omsorgsförbund enligt modell ÅHS. Det finns också en utredning som landskapsregeringen har gjort i den frågan. I ett sådant förbund kunde t.ex. specialomsorgen, missbrukarvården och barnskyddet ingå. Här tycker vi också att landskapsregeringen skall överväga att föra över Gullåsen till ÅHS.
Den kommunala inkomsten har urholkats bl.a. och dels på grund av att kapitalbeskattningen, som är en statsskatt, har ökat i andel och går kommunen förbi och dels på grund av olika avdrag som de skatteskyldiga kan göra. Kapitalskatten kommer tillbaka via klumpsumman och skattegottgörelsen och kan på ett enkelt sätt överföras till kommunerna där de är genererade I dag finns i budgeten ekonomiskt handlingsutrymme att gå vidare med den reform som inleddes 2002. Då överfördes vissa näringsidkares kapitalskatt till kommunerna. Vi vill nu vidareutveckla den reformen och omfördela hela kapitalskatten.
Rent principiellt kan också ett resonemang föras om skattegottgörelsen som ökar om aktiviteten i samhället är stor. Aktiviteten försiggår också i kommunerna, som också då borde ha en del av den s.k. flitpengen. Landskapsregeringen kunde omfördela en del av de pengarna dels som en kompensation för olika avdrag men också i syfte att utnyttja den skattebehörighet, den kommunala, som vi själva kan besluta om.
Vi stöder inte tankarna på att återinföra det allmänna avdraget. Vi ser hellre att återbäringen av flitpengarna kommer medborgarna till del via kommunerna, dels i form av fortsatt god samhällsservice och dels via minskade kommunala skatteprocenter.
Det är positivt att landskapet har gott om pengar. Det möjliggör en långsiktigt ekonomisk politik som inte i första hand skall inriktas på att lägga i ladorna utan att se till att ladorna också i framtiden fylls på och att det finns beredskap att också möta sämre tider. Samtidigt måste vi använda en del av de medel som landskapsregeringen föreslår att man lägger undan till att balansera upp samhällsekonomin som helhet så att de olika delarna, också kommunerna, får utrymme att sköta sina åtaganden att upprätthålla en god service. Våra gemensamma medel skall också användas till att hålla hjulen igång. Samhällsekonomin stärks av aktiviteter och genom att samhället satsr på fortsatt utbyggnad av infrastruktur och genom att satsa på projekt som ger goda samhällsekonomiska ringeffekter.
Det finns så många områden som borde beröras i ett gruppanförande men tiden begränsar. Liberalerna har i sina 29 finansmotioner berört många olika viktiga frågor, frågor som tar fasta på enskildheter som är viktiga för den enskilda medborgaren och som bidrar till att utveckla vårt samhälle och därmed också vår självstyrelse. Var och en av de olika medlemmarna i vår grupp kommer att i sina anföranden framföra flera liberala ståndpunkter inom de olika politikområden som 2006 års budget omspänner.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Det skulle finnas mycket att säga om vtm Viveka Erikssons anförande, men jag skall gå in på en sak när hon talar om att landskapsregeringen borde ta ett helhetsgrepp för att hjälpa kommunerna. Det här kommer att bli en fråga som tydligen kommer att diskuteras väldigt mycket här i lagtinget och det är naturligtvis bra, men jag vill ändå upprepa det som har sagts tidigare här, att det är därför som landskapsregeringen tillsammans med kommunförbundet, som jag också sitter i, har initierat en utredning som skall se över de här bitarna för att, precis som finansminister Wiklöf var inne på, först se strukturerna och vilka ändringar man där kan göra, alltså tydliggöra ett ekonomiskt ansvar och uppgiftsansvar enligt gällande lagstiftning och sedan göra en finansieringshelhet som är mera överskådlig. Där tycker vi i socialdemokraterna i alla fall att landskapsregeringen har tagit sitt ansvar och framför allt också i samarbete med Ålands kommunförbund.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Jag har förstått att kommunförbundet och landskapsregeringen inte var särskilt överens. Det fanns detaljer där man inte tyckte lika. Faktum är att de kommuner som ingår i kommunförbundet i fredags hade ett krismöte, där man diskuterade den tokiga situation som är just nu i de åländska kommunerna. Vad jag har förstått var alla kommundirektörer med, så man är allvarligt oroad över vad som håller på att hända. När det gäller översynen av landskapsandelarna är det tyvärr så att det här har pågått ganska länge, i budget efter budget har vi talat om att man skall göra en översyn av landskapsandelarna och man måste reformera landskapsandelssystemet. Fortsättningsvis håller man på och utreder det. Liberalerna har i fyra motioner givit olika förslag på hur man skulle komma till rätta med den akuta ekonomiska krisen, men vi pekar också på vilka eventuella strukturomvandlingar som man skulle kunna inrikta sig. Jag tycker att finansutskottet först granskar de motionerna väldigt ingående och att sedan landskapsregeringen i sitt fortsatta arbete tar hjälp av våra olika förslag.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
För det första känner jag att det finns en jättestor samstämmighet inom självstyrelsen från alla partiers sida när det gäller att i första hand koncentrera sig på ett övertagande av de indirekta skatterna. Jag tror att det är en grundförutsättning att det finns en gemensam uppfattning. Det tackar jag för det. Det andra är att jag tackar liberalernas företrädare vtm Viveka Eriksson för all den hjälp hon utlovar för att ge regeringen stöttning i flera av de komplicerade frågor vi har framför oss. Det tycker jag är konstruktivt och bra. För det tredje vill jag än en gång upprepa: kommunernas situation tar den här regeringen på allvar, och om det har ältats hit och dit under många år och inte blivit något resultat förut så kan inte jag riktigt klä skott för det, men jag lovar att nu skall det börja hända!
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
När det gäller synen på behörighetsöverföringar och de indirekta skatterna är det så att landskapsregeringen i sitt handlingsprogram faktiskt har talat om att man skall jobba för övertagande av de indirekta skatterna och därför saknar jag det i budgeten. När jag tidigare talade om avsaknad av visioner så är det just de övergripande visionerna som framgår av de allmänna motiveringarna. Men det är positivt, för nu har både lantrådet och finansansvarig sagt att man kommer att presentera ett beslutsunderlag för lagtinget, och det är det som vi vill ha – lite mer konkretiserat, inte bara prat. När det gäller den kommunala utvecklingen och att den här landskapsregeringen verkligen tar kommunernas situation på allvar så vill jag också påstå att i de regeringar som liberalerna har ingått har vi verkligen tagit kommunernas situation på allvar och försökt hitta olika reformer för att förbättra. 2002 inleddes reformen. Då överfördes första delen av kapitalbeskattningen och nu är vi alltså beredda att gå vidare. Viktigt att poängtera i detta sammanhang är att nu finns det ekonomiskt utrymme. Tittar man på ekonomin 2002, tittar man på ekonomin år 2005, så har man ett helt annat handlingsutrymme i dag från landskapets sida, och det är de som är väsentligt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
(Kl. 11.36). Lagtinget tar nu lunchpaus och fortsätter kl. 12.30.
----------------------------------------------------
(Kl.12.31). Plenum fortsätter. Diskussionen fortsätter.
Ltl Christian Beijar:
Fru talman!
Eftersom debatten har pågått en liten stund kan jag inte låta bli att något kommentera tidigare debattanföranden innan jag går in på det direkta gruppanförandet. När det gäller vtm Viveka Erikssons diskussion om Europaparlamentplatsen är det en sak som vi socialdemokrater alltid har pläderat för och vi är naturligtvis glada att liberalerna också är intresserade att lösa den frågan.
När det gäller frågan om Ålands social- och omsorgsförbund och att få den sociala verksamheten under ett och samma förbund kan det i och för sig vara en intressant fråga, men att samtidigt börja tala om att få mera pengar till kommuner finns det en viss konflikt i. Om det är så att man bildar ett Ålands social- och omsorgsförbund innebär det naturligtvis att de sociala resurserna då också tas direkt från kommunerna till detta förbund, men det får vi säkert anledning att återkomma till.
Fru talman!
Av förslaget till budget för landskapet Åland 2006 framgår att vi fortfarande på Åland har en låg arbetslöshetsgrad bara kring 2 procent och en sysselsättningsgrad på 80 procent. Ålands statistik-och utredningsbyrå konstaterar i sin senaste rapport att till den mer positiva sidan av den åländska konjunkturbilden hör en fortsatt god utveckling och framtidsoptimism med nybeställningar av fartyg inom den specialiserade fraktsjöfarten. Kanske ännu viktigare är dock den rätt höga aktivitetsnivån inom stora delar av det landbaserade näringslivet med nya företagsetableringar, hyfsad lönsamhet och god likviditet. Detta gäller framförallt den åländska exportindustrin, den finansiella sektorn samt de mer kvalificerade delarna av servicesektorn.
Vi på Åland lever i ett nordiskt välfärdssamhälle och har en ekonomi som tål internationella jämförelser. Socialdemokraterna vill fortsättningsvis skapa trygghet genom den nordiska välfärdsmodellen. Där allas rätt till vård, omsorg, utbildning och trygghet oberoende av inkomst är en självklarhet. Trygghet gör att folk vågar gå med på förändringar och vågar satsa.
Internationella jämförelser visar att de nordiska länderna ligger i topp bland världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. De nordiska länderna har en hög konkurrenskraft som förklaras med ett utbildningssystem i världsklass, fungerande sociala trygghetssystem och välmotiverad arbetskraft.
Den nordiska modellen har visat sig överlägsen som leverantör av välfärdstjänster som motor för en långsiktig hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och som demokratisk samhällsmodell. Nordborna är motiverade att betala skatter för att säkerställa den allmänna sociala och ekonomiska tryggheten. Vi socialdemokrater ser det som ett bevis för att våra medborgare inte vill ha mindre utan mera välfärd. Motståndarna hävdar att de höga skatterna hämmar företagens konkurrenskraft och motverkar nödvändiga förändringar med tanke på marknadsekonomin. Dessa påståenden kan inte bekräftas. Internationella jämförelser visar att de nordiska länderna och självstyrande områden ligger i topp bland världens mest konkurrenskraftiga ekonomier, jämnare fördelning av resusrserna och mera jämställda samhällen.
Full sysselsättning ger möjlighet till förändring då ekonomierna påverkas positivt. Full sysselsättning ger en trygghet och framförallt en identitet för människorna som påverkar honom eller henne positivt i både arbetslivet som pivatlivet. Allas rätt till arbete skall självklart också omfatta de funktionshindrade och övriga som har svårigheter på arbetsmarknaden
Fru Talman!
Trygghet ger möjlighet till förändring. I förslaget till budget för landskapet Åland 2006 vill vi utveckla turismen genom att arbeta vidare med turistprogrammet, vi vill stöda skärgårdskomunerna för planering av attraktiva områden för fast bosättning, vi vill verka för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av lantbruksproduktionen, vi vill utveckla gymnasieutbildningen för att få fler entreprenörer, vi vill bygga ett operatörsoberoende fiberoptiskt nät för att göra billiga internetuppkopplingar tillgängliga för alla samt skapa förutsättningar för tjänstebolag inom IT-sektorn.
I landskapsregeringens handlingsprogram sägs att vi skall utveckla en socialpolitik som tar hänsyn till de åländska förhållandena. Och därför är det bra att landskapsregeringen har för avsikt att genomföra en utredning om åländska hushållens ekonomi som sedan kan utgöra grund för en översyn av landskapets sociallagstiftning om bidrag och stöd inom det sociala området som kan anpassas till de höga levnadskostnaderna
När jag för snart trettio år sedan började arbeta som socialarbetare, med barndagvården som mitt ansvarsområde, fanns ingen subjektiv rätt till barnomsorg, vilket medförde stora bekymmer för föräldrarna, barnen och arbetsgivarna. Idag är situationen en helt annan då föräldrarna har subjektiv rätt till barnomsorg för sina barn till trygghet för alla parter. I praktiken kan det fortfarande medföra vissa svårigheter att ordna barnomsorg för barn till föräldrar som skiftesarbetar.
Idag är det äldreomsorgen som behöver en omsorgslag. Enligt handlingsprogrammet skall landskapsregeringen anta en äldreomsorgslag som garanterar de äldres rättigheter och har påbörjat processen genom tillsättandet av en arbetsgrupp för utredande av äldreomsorgen. Eftersom äldreomsorgen är den stora socialpolitiska utmaningen måste landskapsregeringen ge den högsta prioritet. Några områden som jag vill lyfta fram och som delvis tangerar det som diskuterats av bl.a. Sveriges omsorgsminister Ylva Johansson; jag har självfallet omsatt det i ett åländskt perspektiv.
- I arbetet med äldreomsorgslagen måste man tillse att de olika lagstiftningarna som berör äldre, bl.a. landskapslagen om hälso- och sjukvård och socialvårdslagen samordnas i äldreomsorgslagen så att gränsdragningen mellan omsorgen och hälso- och sjukvården inte blir ett hinder. Vi socialdemokrater anser att man i lagstiftningen borde arbeta som man gjort inom andra näraliggande områden, som exempelvis barnomsorgen, där man under de senaste decenniet tack vare en egen lag åstadkommit en tillfredsställande barnomsorg. Därtill vill vi också att det skall tas fram ett äldreomsorgens pedagogiska program som styrinstrument för äldreomsorgen. Vi behöver också utveckla tillsynen genom att införa kvalitetsregister för äldreomsorgen på motsvarande sätt som inom inom hälso- och sjukvården.
- Satsa på dem som är mest sjuka, de med de största behoven, ofta multisjuka med flera olika sjukdomar. Där behövs det en utbyggd hemsjukvård och möjlighet till en gemensam organisation för vård och omsorg i hemmet. Där får inte gränserna mellan Ålands hälso- och sjukvård och den kommunala hemtjänsten utgöra några hinder som det delvis gör nu. Läkarnas insatser i hemsjukvården bör ökas. Vi måste skapa fler demensboenden och utbyggd kompetens bl.a. genom anställande av en specialist inom geriatri inom ÅHS. Vi hara diskuterat att Gullåsen måste bli ett geriatriskt sjukhus inom ÅHS.
- Ett annat viktigt område handlar om boende för de äldre. Det har skett en bra utveckling där man kunnat bo kvar hemma länge. Det är också det som de flesta vill, men den dag som man verkligen behöver vård och omsorg måste man också kunna känna sig säker på att det finns plats i ett särskilt boende. Vi måste säkerställa att de som levt och kämpat ihop under ett helt liv inte skall behöva skiljas på ålderns höst om de inte vill.
- Det förebyggande arbetet. ÅHS:s projekt "Förebygande hembesök till 75-åringar" som startade under 2004 har enligt uppgift varit framgångsrikt och enligt budgeten införlivas i den ordinarie verksamheten och det är mycket bra och behöver stödas på allt sätt. Utöver det måste närståendestödet utvecklas. Ökad satsning på frivilliginsatser är ett måste och skall få understöd. Det borde vara lika naturligt med frivilliginsatser för äldre som det idag är för barn och ungdomar.
- Satsa på personalen. Vi behöver många händer, men vi behöver framförallt hjärta och hjärna i äldreomsorgen. Därför måste det satsas på ökad utbildning, vidareutbildning och handledning för dem som arbetar inom äldreomsorgen.
Fru Talman!
Vi socialdemokrater vill genom detta inlägg ytterligare poängtera att äldreomsorgen är den närmaste framtidens stora socialpolitiska utmaning som kommer att kräva solidaritet, jämlikhet och en gemensam finansiering över skattesedeln.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
Två saker. Först när det gäller Europaparlamentsplatsen säger ltl Christian Beijar att det har varit en väldigt stark sossefråga och att man har jobbat mycket för den. Nu är det så att partierna här i lagtinget har kommit överens om att man skulle få till stånd ett initiativ till riksdagen och som jag förstår det har det arbetet stannat upp därför att det har funnits ett svalt intresse just från socialdemokraterna. Därför kommer vi med motionen och ber att landskapsregeringen ändå gör det här eftersom det t.o.m. torde finnas en kvalificerad majoritet i lagtinget. För det andra frågar ltl Christian Beijar varför vi dels föreslår en strukturförändring och dels pengar. Jag ser det som så att om vi först går till det ekonomiska systemet så borde i första hand kommunerna klara sig med sina kommunala skatter och om de kommunala skatterna blir urholkade bör man reglera det på något sätt. Det är det vi föreslår i fråga om kapitalskatten, eftersom en stor del av de kommunala skatterna är kapitalskatter vill vi föra tillbaka dem till kommunerna. I andra hand finns landskapsandelarna för att stötta upp kommunerna på lite olika sätt. Det är självklart att reformer på ena sidan påverkar också den andra sidan. Det betyder att för man över pengar påverkar det också landskapsandelarna, men vi vill ha systemen renodlade. Så är det också när det gäller strukturella överföringar: för man över behörighet från kommunerna till landskapet är det självklart att landskapsandelarna minskar i motsvarande mån. Det kommunerna får i dag för att ordna missbrukarvård, specialomsorg osv. bör också då tas bort från landskapsandelarna. Men det är två renodlade system.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
När det gäller Europaparlamentsplatsen så om jag inte missminner mig är det så att landskapsregeringen håller på och arbetar med en framställning och den har vi också varit med och stött. När det gäller strukturförändringen och pengar är det riktigt som vtm Viveka Eriksson att det ena påverkar det andra och där är det naturligtvis också så att kapitalskatten är en intressant fråga och den är också beroende av förändrad lagstiftning och ingår i diskussionerna tillsammans med den s.k. lindforska utredningen. Men i sammanhanget uppfattade jag det som så, när vtm Viveka Eriksson tog upp den här frågan, att det snarare var ett önskemål om ett nytt förbund, medan jag uppfattade finansieringen som oklar.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Jag önskar ett förtydligande av ltl Beijar. Är det så att socialdemokraterna verkligen vill bygga ett parallellt fibernät till det som redan existerar hela Åland och som enligt lagstiftningen också är öppet för alla. Står hela regeringen bakom det eller hur ligger det till? ”Bredbandskommunisterna” börjar nästan bli en sekt med närmast religiösa förtecken, med närmast religiös övertygelse säger man att man måste bygga ett till parallellt nät – ungefär som om det inte skulle duga med nya Godbyvägen utan vi måste ha en till väg till norra Åland! Det är mycket besynnerligt. Jag har försökt intressera mig för den här debatten, men jag kan inte förstå annat än att det är någon som har haft dålig redogivare i något skede. Är det verkligen så att socialdemokraterna har så mycket pengar att man vill göra den här parallella satsningen tillsammans med alla de övriga löften, som inte har varit riktigt gratis heller! Jag hör redan hur sedelpressen gnisslar!
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Det är riktigt som ltl Danne Sundman säger, att socialdemokraterna vill ha ett operatörsoberoende fiberoptiskt nät. Svaret är ja på den frågan. Sedan är det en annan sak hur det kommer att förverkligas, men vi har i olika sammanhang, bl.a. häromveckan, fått information av personer som är väldigt initierade i frågan. För de flesta är detta en ganska komplicerad sak, men det visar sig i alla fall att alla vinner på operatörsoberoende nät, framför allt när det gäller marknadsekonomin och den fria konkurrensen, som jag uppfattar att ltl Danne Sundman verkligen står för. Den gynnas. I dag stoppas indirekt och direkt olika personer och tjänstebolag som vill komma in på nätet just på grund av att det inte är operatörsoberoende.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Ltl Beijar håller socialdemokraternas gruppanförande och i det har han ett långt och initierat inlägg om äldreomsorgen. Tack för det, ltl Beijar! Men några saker tyckte vi från liberalernas sida att saknades och som man mycket väl kan tillägga när det gäller äldreomsorgen och som känns oerhört angelägna. Det är att man har en öppen dialog med brukarna, med de äldre ålänningarna, att man har beredskap för olika lösningar, att man helt enkelt har en individuell äldreomsorg.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Det finns en naturlig förklaring till att jag höll ett långt anförande om just äldreomsorgen, dels på grund av vi är en part i landskapsregeringen och att en av våra ministrar är finansminister. Vi tycker att hela landskapsregeringen och finansministern har gjort ett gott arbete, så därför ville jag inte gå mera i detalj in på budgeten. När det gäller äldreomsorgen är det klart, som ltl Sjögren säger, att det är en självklarhet att man skall ha individuella lösningar och att man skall ha en öppen dialog med brukarna. Det är så självklart att man inte behöver nämna det.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Johan Ehn:
Fru talman!
Den nu sittande landskapsregeringen har i dag presenterat sitt första budgetförslag för oss här i salen. Från Frisinnad Samverkans sida tycker vi att det är ett bra dokument som andas både framtidstro och optimism, samtidigt som man också varnar för de mörka moln som ändå kan sägas torna upp sig vid horisonten. Jag tänker framför allt på de skrivningar som finns kring sjöfarten och de specifika problem som finns där, vilka jag också kommer att komma in på senare i mitt anförande.
Det förslag som läggs är en budget i balans och mer än det: vi har ett överskott och vi kan dessutom lägga undan ytterligare pengar i vår utjämningsfond för att spara för sämre tider. Det här är någonting som också är väldigt viktigt och som vi från den frisinnade gruppen gärna lyfter fram som någonting positivt. Vi vet att de orosmoln som finns kan leda till synnerligen obehagliga effekter för det åländska samhället och i det läget är det viktigt att åtminstone ha någonting som man kan utjämna de eventuella farorna med.
Under de senaste åren har landskapets ekonomi präglats av återhållsamhet, och det tycker vi att man även ser i denna budget. Vi tycker att man är på rätt spår när man resonerar i termer som struktur
omvandling, modernisering och förenkling, alla dessa tre uttryck är viktiga för att vi skall få ett samhälle som faktiskt leder framåt.
Som jag inledde med att säga är den frisinnade gruppen i det stora hela mycket positiv till föreliggande förslag och vi kommer att under debattens gång presentera olika saker där vi har, kanske, lite egna tankegångar kring hur man kunde ha gjort, men eftersom vi sitter i en landskapsregering där vi är tre olika partier och vi tvingas kompromissa, så har vi också tvingats ge med oss i vissa frågor för att kunna föra detta vidare. Vi tycker ändå att det är viktigt att man är med och tar ansvar och faktiskt lyfter frågorna.
I debatten här i dag och också tidvis före denna budgetdebatt har rösterna höjts för att landskapet nu är ogint gentemot kommunerna och att man för över för lite pengar till kommunerna för att de skall klara sina åtaganden. Vi är alla överens om att situationen för kommunerna just nu är ansträngd och väl det, men vi tycker ändå att landskapsregeringen i detta budgetdokument visar att man är på rätt väg. Vad är det då som behöver göras? Ja, för det första måste man börja med att titta var finns problemen? Vi är alla överens om att problemen finns och vi kan alla och envar lyfta fram olika problem som vi ser, kanske från våra egna kommuner, men också från ett annat perspektiv. Men för att man skall få ett framgångsrikt arbete vad gäller kommunernas fortsatta produktion av välfärdstjänster måste man få detta i ett helhetsperspektiv, precis på det sätt som landskapsregeringen nu beskriver i budgeten. När man har helhetsperspektivet och vet hur problemen ser ut, då går man vidare och förklarar hur man löser dem. Det är också ett arbete som redan nu pågår.
Klart är redan nu är att helhetsbilden är någonting som vi faktiskt måste vinnlägga oss att få beskriven för oss. Knappa och kortsiktiga beslut hotar såväl landskapets som kommunernas ekonomi på sikt. Skulle vi nu rusa iväg och lägga ner stora pengar i ytterligare bidrag till kommunerna tror vi från Frisinnad Samverkans sida att det är fel i det här läget, därför att vi tror på att först måste man gå igenom nuvarande system och faktiskt se till att man rättar till de problem som finns; annars är risken stor att resultatet blir att vi cementerar nuvarande system i och med att då kan man säga att nej, men, det här fungerar bara vi får tillräckligt med pengar! Strukturomvandling är det som vi från vår sida efterlyser och som vi är helt på det klara med att också kommer att komma. Vi hörde finansutskottets ordförande lova att man kommer att titta vidare på de här frågorna, och skrivningarna i landskapsregeringens budget tyder också på det. Detta understöds varmt från den frisinnade lagtingsgruppen!
Frisinnad Samverkan är också övertygad om att det kommer att behövas rejäla förändringar vad gäller kommunstrukturerna. De enheter vi har i dag är små och har på många områden svårt att lyckas med att göra det arbete de är satta att göra av oss här i lagtinget via lagar på ett kostnadseffektivt sätt. Jag tror att de allra flesta är nöjda med själva servicenivån, det finns säkert där också mer att önska, men det viktiga är nu att vi när vi kanske ser en risk för att ekonomin försvagas ytterligare, också i framtiden får ut välfärdstjänsterna ur kommunerna. Vi tror att kommunsammanslagningar antagligen kommer att bli oundvikliga, men före man kommer till det måste man ha ordentligt med fakta på bordet och därför måste man jobba vidare med de här frågorna.
I budgeten finns en skrivning om att man under 2007, om situationen så tillåter, kan tänka sig att återinföra det allmänna skatteavdraget. Det är någonting som applåderas av den frisinnade gruppen, men också här är det viktigt att sätta det i det perspektiv och den diskussion som vi har om kommunernas ekonomi och den framtida strukturen vad gäller dem. Man måste kunna se till att man säkrar upp ekonomin för kommunerna, men är det på det sättet att vi har en möjlighet från landskapets sida att också återföra en del av de pengar som våra skattebetalare har betalat in till staten vill vi gärna vara med och göra det.
Fru talman!
Jag går över till den egna förvaltningen. Jag tror att det är viktigt att vi har en förvaltning i tiden, en förvaltning som utgår från dagens samhälle och från de behov som finns i dag och inte från någonting som fanns i förgången tid. Det är ett arbete som ständigt och jämt skall pågå och jag tycker att den nuvarande landskapsregeringen jobbar på bra med den förändringen. För vår del vill vi tillföra den biten här att vi måste få en förståelse och konkreta resultat i tankesättet att utveckling av verksamhet inte alltid betyder mera resurser, totalt sett, utan att redan givna resurser skall användas på nya sätt och också på det sättet att vi kanske omprioriterar från sådant som tidigare var viktigt för oss men som i dagsläget inte har samma tyngd. Vi vet att byråkratin under årens lopp har växt sig rätt stor och det gäller inte bara här på Åland, utan det är en konsekvens av försöket att bygga en välfärdsstat. Regler blir många gånger komplicerade och svåra att hantera och här hoppas vi på att man nu faktiskt får till stånd förenklingar som gör att det blir enklare för både företagare och privat personer att leva oeh verka i samhället. Ledstjärnan från samhällets sida skall vara att möjliggöra och inte att förhindra. Det är viktigt att när idéer dyker upp mottas de på ett positivt sätt så att man faktiskt försöker hitta möjligheter att genomföra, dock så att det kanske kräver vissa insatser - jag tänker framför allt på miljöområdet - då måste man också visa hur man klarar de bitarna, men utgångspunkten får definitivt inte vara att det här är omöjligt, så här kan vi inte göra, utan vi skall hitta lösningarna.
Vad gäller förvaltningen i övrigt så pågår en hel del omorganisation. Från Frisinnad Samverkan stöder vi de skrivningar som i dagsläget finns angående centralförvaltningen och dess ledning, angående de föreslagna lagändringarna om tjänstledigheter och också omstruktureringen av polisens ledningsstrukturer.
Fru talman!
Jag övergår till bostadspolitiken. Här är ett område som Frisinnad Samverkan och vår lagtingsgrupp kanske skulle ha skrivit på ett annat sätt om det var vi själva som hade fått sitta vid pennan och konstruera budgeten helt och hållet själva. Vi är ingen större fan av enhetslånesystemet, vi tycker att det i grunden är osunt och skapar en snedvriden bostadsmarknad med relativt höga hyror som följd. Vi vill se andra lösningar. Räntestödsmöjligheter och också en aktivare pensionsfond som framför allt jobbar med vissa grupper som vi kan identifiera som vi har svårt att hitta lösningar för. Jag tänker t.ex. på studerandebostäder och liknande. Vi vill att man under det kommande året går till botten med och reder ut om och på vilket sätt dagens system med enhetslån faktiskt är förenligt med EU:s regler om statsstöd. Det vill vi ha klara papper på. Det är viktigt, eftersom vi vet att många andra projekt har fått hitta nya riktningar när man har granskat det här ytterligare.
Fru talman!
Drogsituationen i landskapet Åland i dag är allvarlig. I budgeten föreslår landskapsregeringen ett projekt ”Rensa Åland 2006” som inger hopp. Jag tror att man via det här arbetet faktiskt kan få igång och fortsätta det arbete som redan är inlett. Vi verkar vara ganska eniga i salen att det här är någonting som vi vill bli av med. Från de frisinnades sida vill vi lyfta fram några saker som vi tycker att är viktiga att jobba med. För det första är det på det sättet att för att vi överhuvudtaget skall kunna lyckas i det här arbetet krävs att polis, tull och övriga rättsvårdande myndigheter ser till att utföra sitt uppdrag vad gäller den här frågan, dvs. att visa på att det här är ett brott, och brott beivrar vi. Det skall vara en tydlig signal från samhällets sida att det här är någonting som inte accepteras. Här finns i dag enligt vårt sätt att se det en hel del övrigt att önska. Vad gäller det förebyggande arbetet är det också grunden till att vi inte får så stora problem i framtiden, och här har kommunerna ett stort ansvar. Klarar kommunerna av att skapa möjligheter till meningsfull fritid för våra ungdomar, så kommer vi automatiskt också att hamna in i en bättre situation vad gäller sådana som vill pröva på droger.
Det har också diskuterats mycket kring vårdkedjan och huruvida den är tillräcklig i dagsläget eller inte. Det viktigt att få klarhet i det här och att man ser till att vårdkedjan fungerar från det att den som har missbrukat, påbörjar sin tillnyktring till dess att den stiger ut i samhället som en fri och på nytt arbetande människa.
Sist men inte minst vill Frisinnad Samverkan lyfta fram oss människor som enskilda individer. Det är så att samhället kan jobba hur mycket som helst för de här frågorna, men om det är så att vi själva inte aktiverar oss och tar aktiv ställning mot det här så kommer ingenting att ske heller! Här gäller det att vi som vuxna människor visar på våra attityder gentemot ungdomar och också att vi ställer upp för de personer som kan ha ramlat in i det här och deras anhöriga som ett stöd och hjälp i vardagen.
Fru talman!
Ett raskt hopp vidare i budgeten till miljöpolitiken. Grunden ligger väl i det miljöhandlingsprogram som landskapsregeringen presenterade för någon månad sedan. Tyvärr ligger det nu i lagtingets social- och miljöutskottet där det inte har rört sig speciellt mycket sedan det kom hit. Det beklagar vi. Men man kan också läsa i budgeten att landskapsregeringen ändå förbereder för att kunna börja verkställa det som finns i programmet, och det är bra. Framför allt vill jag återkomma till det jag inledningsvis sade om att försöka skapa en situation där vi har regler och lagar som är klara och tydliga och som har förståelse och acceptans ute bland medborgarna och företagarna. I den debatt som fanns kring miljöhandlingsprogrammet diskuterades skärgården rätt mycket just på grund av att vattenmiljön är så viktig för Åland och det fanns dubier huruvida landskapsregeringen faktiskt var beredd att ta ansvar för skärgården även fortsättningsvis och att visa på att man med konkreta åtgärder vill vara med och se till att det finns förutsättningar för en livaktig skärgård även i framtiden. Jag menar att landskapsregeringen i den här budgeten faktiskt visar på att man menar allvar. Jag skall ta några axplock. Man skriver att man lyfter över stöd till omstrukturering av vattenbruket så att det skall ske på ett för vattenmiljön hållbart sätt. Man är beredd att ge skärgårdskommunerna hjälp och stöd med att planera attraktiva boendeområden, vilket i sin tur torde göra det lättare för kommunerna att få en inflyttning. Man tillsätter en person som skall koordinera det utvecklingsarbete som skall göras i skärgården. Det är också bra så att vi får bästa möjliga effekt av den insatser som görs. Man har en beredskap för att göra satsningar i industrihusbolag för att därigenom underlätta nya projekt hos företagare i skärgården. Man satsar på bredbandsbyggande i Brändö och Kumlinge och man visar på att man är beredd att upprätthålla fortsatt goda kommunikationer genom att man har ett delanslag för ny färja. Vi har fått ett förslag till nytt kortruttssystem m.m. Allt det här tycker jag visar på att landskapsregeringen lyfter fram också skärgården i denna budget.
En sak som jag ser i budgeten som en stor fördel också för skärgården är EU:s maritima strategi och havspolitik. Här måste vi ta vara på den möjlighet som det här ger. Här pratas mycket om hållbart utnyttjande av resurserna framför allt inom fiske och vattenbruk. Genom att visa på den unika samhällsform som det åländska samhället ändå utgör med närheten till beslut osv. i en lika unik havsmiljö torde vi ha stora förutsättningar att också få pengar från EU för att fortsätta detta arbete för att ha en livskraftig skärgård.
I fråga om skärgården, fru talman, är det alltså näringspolitiken som här nu visar sig och jag skall i det följande försöka att också lyfta fram sådant som jag tycker att är bra i budgeten om den näringspolitik som landskapet ämnar föra. Man skriver bl.a. att politiken skall bygga på stöd för nya idéer, kunskapsutveckling och innovationer. Det här är bra, det är här vi behöver få insatserna nu. Vi vet att vi är mycket beroende av en enda näring i dag, nämligen sjöfarten; den skall vi fortsätta att utveckla, men vi måste också få flera ben att stå på. Här anser Frisinnad Samverkan att en framgångsrik näringspolitik utgår från att utveckling sker från företagen och inte från landskapsregeringens korridorer. Landskapsregeringen stöder näringslivet i första hand genom att skapa ett gott klimat, men också genom att skapa system för att främja nya idéer, precis det man beskriver i budgeten. I övrigt gäller också att skapa satsningar i infrastruktur. Nämnas kan där golfbaneprojekt, kk-hus, sjöfartsmuseum, och nämner man dem skilt kan jag säga att från Frisinnad Samverkans sida vad gäller golfen vill vi vara med och ge förutsättningar för alla de golfprojekt som diskuteras, under förutsättning att man kan visa upp hållbara driftskalkyler. I fråga om kk-huset står vi fast vid lagtingets tidigare beslut. Det finns villkor för när vi klarar av att bygga och det håller vi fast vid.
Fru talman!
Sjöfarten nämnde jag som en viktig del av vårt näringsliv och här måste huvudtemat för arbetet vara att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar. Det finns tyvärr inte i dag och de här likvärdiga konkurrensförutsättningar måste vi försöka skapa i Östersjöregionen, i Europa och också jobba för det här internationellt. Det är den väg vi kan använda oss av för nå bra resultat och här gäller det att utnyttja de kanaler som finns. Ett praktiskt exempel på det här är, precis som man skriver i budgeten, att det krävs att t.ex. våra rederier nu får möjlighet att reservera en del av sin vinst för nyanskaffningar utan att dessa skall beskattas. Som ett stickspår kan jag säga att för egen del tycker jag att det är ett ganska utmärkt sätt på en bra näringslivspolitik som också skulle kunna användas om vi hade instrumentet i övriga näringsliv – så länge man ser till att pengarna jobbar och skapar nytt så borde de inte beskattas. Men vi vet alla i dag att det är någonting som vi inte kan besluta om själva, tyvärr.
Fru talman!
Jag övergår till utbildningspolitiken. Den är viktig också för näringslivspolitiken och från Frisinnad Samverkans sida anser vi att den måste gå hand i hand med näringslivspolitiken. I fråga om högskolan måste vi se till att vi stärker dess profil så att den faktiskt blir en högskola som har ett rykte om sig att vara någonting som ger fin kunskap. Naturligt för vår högskola vore att sjöfarten blev en mer tydlig profilbärare än vad den är i dag. Gällande Struktur -07 ställer vi oss bakom det att man jobbar för att modernisera och effektivisera gymnasieskolan så att vi får en organisation som tillgodoser dagens behov av utbildning. Det jag vill lyfta fram här är risken för att en sådan här organisation – med tanke på hur det har gått tidigare – kan få en stor och övertung administration. Det här måste vi se till att undvika.
Fru talman!
Till sist ett område som står Frisinnad Samverkan mycket varmt om hjärtat och det är självstyrelseutvecklingen. Eftersom detta gruppanförande till viss del är begränsad i tid ber jag att få återkomma i ett speciellt anförande där jag skall lyfta fram dessa frågor då det är av avgörande betydelse för vår fortlevnad här på ön. Jag vill bara kort säga att de två frågorna om språkets bevarande och det ekonomiska systemets utveckling är viktiga och vad gäller det sistnämnda tycker jag att det vore lika naturligt att vi, som vi nu står och diskuterar omstrukturering av kostnaderna, också borde kunna stå här och diskutera omstrukturering av inkomsterna. Men jag ber att få återkomma till detta i ett speciellt anförande och i övrigt kommer också den frisinnade gruppens medlemmar att delta i debatten inom vissa specifika områden.
Vtm Viveka Eriksson, replik:
Talman!
För det första pekar vtm Johan Ehn på de mörka moln som finns vid horisonten när det gäller sjöfarten och oron för vad som kan hända med sjöfarten. Samtidigt nås vi också av glädjebudskapet om Rosella och nu också att Vikinglinjen planerar att skaffa nya fartyg. Eftersom Åland är så starkt beroende av sjöfarten är det väldigt viktigt hur utvecklingen går. Frisinnad Samverkan är väldigt starkt inne för att man skall överta beskattningsbehörigheten på alla plan – som man kan utläsa i ert ganska glansiga framtidsavtal. Har ni också i det sammanhanget vägt in otryggheten i sjöfarten: att vi har ett så starkt beroende av en näring men som kan slå så hårt mot vårt ekonomiska system. Är det inte så att klumpsummesystemet, såsom det är uppbyggt i dag, ändå tryggar samhällsekonomin på Åland?
Min andra frågeställning gäller kommunerna. Jag funderar vad FS-modellen egentligen är? Som jag tolkar vtm Johan Ehns inlägg vill man faktiskt hålla kommunerna kort för att det skall tvinga fram en strukturförändring, ett samgående mellan kmmuner – man tycker att det är bra att det är kris i kommunerna för på det sättet får man igång den här processen. Det är inte riktigt min syn. Jag tycker att den processen måste komma underifrån och frivilligt. Jag kan inte heller omfatta synen att landskapet skulle dela ut bidrag till kommunerna. Det är inte så att landskapet delar ut bidrag utan landskapet fördelar pengar som är genererade i samhället, i kommunerna, och överför man kapitalskatten är det egentligen en återföring av kommunens egna pengar.
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Det är konstigt vad gäller självstyrelsepolitiska frågor att bara för att man försöker presentera dem på ett mera lättfattligt och överskådligt sätt så skall man få höra allt från glattigt till glansigt vad gäller vårt framtidsavtal. Vi har åtminstone presenterat vad vi vill i de frågorna. Jo, vtm Viveka Eriksson, vi har också otryggheten med att sjöfarten kan gå fel s.a.s. med i de tankegångar vi har kring skatteövertagandet. Men vi tror att skattebehörigheten faktiskt ger oss de möjligheter till att diversifiera vårt näringsliv på ett helt annat sätt än när vi är bundna till det finländska systemet. Det finländska systemet är ett system som helt och hållet bygger på ett ganska starkt industrialiserat samhällsliv och det är någonting som vi saknar här, så vi tror att den otrygghet som det innebär att vi har sjöfarten som går knackigt uppvägs att vi också kan införa ett eget skattesystem som faktiskt gynnar och kan ge oss möjligheter att bygga upp ett mera diversifierat näringsliv på Åland.
När det gäller frågan om kommunerna är det ingalunda på det sättet att vi vill försöka svälta ut kommunerna, men det är tydligt och klart på det sättet att det system vi har i dag inte är tillräckligt effektivt. Om det är på det sättet att det krävs mer och mer överföringar från landskapet till kommunerna för att klara det välfärdsproducerande som kommunerna skall göra måste vi se över helheterna. Och visst, jag erkänner, kapitalskatterna kan vara en sådan möjlighet, men man skall inte ta ett steg i taget utan vi måste få helhetsbilden på hur man kan lösa situationen från kommunerna och därför stöder vi också det som landskapsregeringen skriver.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Vtm Johan Ehn antydde att om Frisinnad Samverkan skulle få helt bestämma skulle man se på upptagandet av enhetslån för bostäder på ett helt annat sätt. Vi från socialdemokraterna är däremot väldigt nöjda över att anslaget för bostadslån har stigit i budgeten. Det är ändå så att marknaden inte klart har kunnat påvisa att man kan producera ett tillräckligt antal hyreslägenheter utan att man behöver få dessa stöd och därför är det självklart att vi stöder bostadslånepengarna, just med tanke på att vi behöver alltfler hyreslägenheter.
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Det är föga förvånande att ltl Christian Beijar och jag får en diskussion om dessa frågor därför att vi vet att vi är oense här och vi har olika syn på vad som kommer att producera bostäder. Från Frisinnad Samverkans sida tror vi inte på enhetslånesystemet som ett i längden lyckat system att föra bostadspolitiken. Man måste hitta andra system och däri ligger t.ex. systemet med räntestöd.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Åke Mattsson, replik:
Fru talman!
Jag har två saker som jag funderar lite kring som jag skulle vilja ha lite mera uppgifter om. Det är bl.a. om kommunerna, att man anser att de skall fortsätta i den situation de är i dag under en överskådlig tid framöver i alla fall. Då tycker jag att man borde komma med lite tidsplaner. Man vill ha utredningar, man vill ha analyser och man borde kanske ta sig en tankeställare där att det finns en massa fritidspolitiker som lägger mycket tid och energi i olika nämnder för att försöka få ihop budgeterna, och det blir ett misslyckande för väldigt många, att de känner att de klarar inte av den här biten, man har inte ekonomiska förutsättningar till det. Det här resulterar också i att randkommunerna är de som får det största problemet. Oavsett vad Mariehamns stad har för ekonomi flyttar man gärna dit eller i närheten i stället för att vara längre bort där man har större problem. Därför funderar jag att hur länge tänker man tillåta att kommunerna skall vara i den här situationen innan man anser att det är dags att gå in och styra upp det här? Hur länge tänker man utreda och vad tror man att man kommer fram till? Det känns som om man sitter som någon potentat och håller i en stor summa pengar och när man har kommit fram till vad vi tycker att kommunerna skall göra, då delar vi ut dem! Är det så landskapsregeringen tänker?
En kort fråga om polis och tull. Det ifrågasattes att de inte har skött sitt uppdrag och det tycker jag också skulle vara intressant att få utvecklat lite närmare: Vad är man ute efter? Jag tror att man måste också från landskapsregeringen välja en strategi där. Skall vi ha det här systemet som har visat sig lyckat i vissa sammanhang, bl.a. i Japan har man pratat om och på andra ställen, i Japan var man efter andra världskriget väldigt hård mot alla missbrukare och fick bort narkotikamissbruket väldigt snabbt genom hårda, burdusa polisutredningar. Är det den metoden vi skall ha eller skall vi försöka ha det systemet att söker man vård kan man få strafflindring osv.? Finns det någon tanke hos Frisinnad Samverkan i det här sammanhanget?
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Jag är tydligen otydlig vad gäller det här med kommunerna eftersom frågorna kommer en efter en. Jag sade att vi alla är överens om att situationen för kommunerna är ansträngd. Det vet jag också. Jag sitter själv som aktiv kommunpolitiker och jag har gjort det i ett antal år, även före jag kom in i den här salen. Men det är också på det sättet att stöttar man upp ett system som man inte tycker att fungerar tillfredsställande enbart genom att skjuta till mera resurser i det kommer man inte att få en förbättring utan systemet kommer ständigt och jämt att behöva det här tillskottet och i den värld jag lever i alla fall har vi inte ett oändligt tillskott att föra till utan vi måste se över strukturerna. Vad gäller tidsperioden utgår jag från att landskapsregeringen jobbar med det här och att vi redan under nästa år skall kunna komma fram till hur vi vill organisera upp bitarna. Jag ser också det att till nästa val bör vi ha kommit så långt att vi kanske t.o.m. kan ta ställning till vissa omstruktureringar vad gäller kommunindelningen. Helhetsgrepp vill jag återigen lyfta fram som det viktiga här och det lönar sig inte att bara stressa iväg och tro att man löser allting genom att skjuta till med mera resurser. Det har visat sig flera gånger att det är inte en framkomlig väg.
Vad gäller narkotikasituationen vill jag säga att det som jag tycker att är det viktiga vad gäller polis, tull och övriga rättsvårdande instanser som t.ex. domstolar tydligt och klart måste visa på att det här är ett brott, och ett brott beivras av samhället. Naturligtvis är det på det sättet att vi också skall ställa oss till förfogande och hjälpa till samt se till att den som så vill skall slippa ur missbruket. Men det går inte att göra på det sättet att man med ena handen säger att det här är förbjudet och andra handen sedan säger att vi har överseende med det den här gången, utan man måste faktiskt visa från samhällets sida vad som är rätt och vad som är fel.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Fru talman!
Vtm Johan Ehn är bekymrad över att meddelandet om miljöhandlingsprogrammet är i social- och miljöutskottet. Ett meddelande är inte särskilt högt prioriterat i något utskott utan vi har betänkanden som vi lämnar på framställningar i första hand och EU-ärenden. Jag hoppas verkligen att trots att miljöhandlingsprogrammet ligger i social- och miljöutskottet inte på något sätt påverkar landskapsregeringens vilja att ta itu med de problem som vi har i miljön. Jag litar fullständigt i det fallet på ledamoten Lasse Wiklöf som tidigare noga har pratat om vattenmiljön och sedan har jag också ett visst förtroende för ledamoten Harriet Lindeman, att trots att miljöhandlingsprogrammet ligger i utskottet skall miljöarbetet fortskrida. Sedan är en annan sak: Vad har vtm Johan Ehn för stora förhoppningar på att landskapsregeringen på något sätt skall bry sig om utskottets syn på meddelandet, vad kommer det att förändra i sak?
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Jag har full respekt för att man har andra saker att syssla med i utskottet. Jag vet hur ordningen är i lagtinget att framställningar skall gå före, men med tanke på den mycket ivriga debatt och den vilja till att påverka i ärendet om miljöhandlingsprogrammet hade jag nog sett framför mig att man också skulle ta sig an det med full kraft i social- och miljöutskottet så att vi faktiskt också från lagtingets sida kan visa vad vi tycker och tänker. Jag hyser inga tvivel på att landskapsregeringen kommer att göra vad den kan i det här läget utgående från de skrivningar som nu finns i budgeten, men däremot är det väl på det sättet att eftersom man begärde från oppositionen att få detta till utskottsbehandling så vill man väl också se till att man kan vara med och påverka miljöpolitiken. Då borde man faktiskt också se till att man får det ganska snabbt ur händerna så att det också får konsekvenser under kommande år. Annars var det lite av läpparnas bekännelse i den debatt vi hade när alla tyckte att miljöpolitiken var så viktig och att det var bråttom med det.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Fru talman!
Vtm Johan Ehn var inne på bostadsfinansieringsfrågorna och jag vill säga för egen del att jag tycker att de är oerhört centrala och viktiga. Som vi alla har oss bekant sitter det för närvarande en arbetsgrupp som jobbar med den framtida bostadsproduktionen och enkannerligen också finansieringsfrågorna, så småningom skall vi väl få ut någonting lämpligt och fint av det. För övrigt vill jag säga att jag är en av de främsta tillskyndarna av att få se pensionsfonden som en större aktör när det gäller att omsätta resurser i det åländska samhällsbyggandet och väldigt gärna också inom bostasdutvecklingen.
Vtm Johan Ehn, replik:
Fru talman!
Det är bra att ledamoten Lasse Wiklöf tar upp det som jag glömde att säga i mitt anförande, att det finns en arbetsgrupp som jobbar med de här frågorna och det är vi också nöjda med att den biten finns därför att vi tror att det är viktigt att man faktiskt får klarhet i hur man i framtiden skall föra en bostadsfinansieringspolitik som faktiskt ger ett tillskott av nya lägenheter och som gör det till ett rimligt pris. Likadant är det på det sättet att vi måste få till stånd en situation där pensionsfonden kan hitta möjligheter att få avsättning för de här pengarna på ett tryggt och säkert sätt men att de samtidigt jobbar i de åländska samhället, och där är fastighetsbiten rätt viktig.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:
Fru talman!
Jag vill kort bara säga hur glädjande det var att vtm Johan Ehn också nämner utbildningspolitiska frågor i sitt anförande. Vtm Johan Ehn uttrycker också vissa farhågor kring den reform som planeras i kommittén Struktur –07, att man inte skapar en alltför överstor och komplicerad organisation. Jag vill bara understryka att jag fulsltändigt delar vtm Johan Ehns åsikt, och målet´
i denna kommitté är att skapa en så smidig och okomplicerad modell som möjligt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Danne Sundman:
Talman!
Det är med något lättare steg vi alla går hem härifrån i dag när vi har nåtts av nyheten att den överlägset största enskilda motorn i åländskt näringsliv Viking Line beställer ett nytt fartyg och har option också på ytterligare två. Det är en mycket glädjande nyhet att höra att Viking Line tror på sin verksamhet och förnyar sin flotta.
Talman!
274 miljoner EUR är onkeligen mycket pengar. Hela 10538 EUR per ålänning och år eller 31278 EUR dygnet runt alla årets timmar, eller 8,70 EUR i sekunden.
Om budgeten i allmänhet kan man säga att det är lätt att få till en budget när intäkterna är så höga som de är inför nästa år. Landskapregeringen anser säkert att det ändå varit ett hårt arbete rent kvantitativt, man har suttit många långa stunder djupt insjunka i de olika momenten. Den politiska kvaliteten kan dock ifrågasättas på flera punkter. Jag ska här nämna några.
På grund av det goda ekonomiska läget drar regeringen ner på minskningen av den offentliga sektorn avsevärt. Det är synd, det finns ett behov att rationalisera och omstrukturera. När denna regering bildades bedyrade de två från den förra regeringen kvarvarande partierna att den ekonomiska politiken skulle kvarstå. Så blev inte riktigt fallet vad det verkar. Istället skruvar man upp kranarna på flera ställen i budgeten, framförallt skulle jag säga, lite här och där och sammantaget ökar budgetomslutningen rejält. I våra finansmotioner skruvar vi fast några av kranarna igen och vi rattar också lite på intäktssidan.
Regeringen förslår en överföring till utjämningsfonden om tio miljoner EUR vilket är lovvärt då det nu rådande intäktsläget kan komma att ändras drastiskt. Resultatet av våra finansmotioner ger ytterligare över 6 miljoner euro till fonden.
Regeringen förslår också ett återinförande av det allmänna skatteavdraget vilket vi givetvis är mycket nöjda med. Obunden samling drev frågan om ett allmänt skatteavdrag till ålänningarna i valet –95 och var sedan med och förverkligade det. Vi röstade också emot att ta bort det 2003 tillsammans med bl.a. socialdemokraterna som nu förtjänstfullt, när de innehar finansministerposten, ser till att det återinförs.
Den s.k. ”flitpengen” som i budgetförslaget uppskattas uppgå till 19,5 miljoner euro borde konsekvent delas ut tillbaka till skattebetalarna. Det är onekligen ett slags skatteåterbäring som vi lägger beslag på. Landskapets fögderi borde gå runt på klumpsumman och de övriga intäkterna. I den lagstiftning som nu skall skapas borde man ha en flytande procent så att lagtinget varje år i budgeten fastställer hur mycket skatteåterbäring som skall utdelas. Skatteavdraget skall som tidigare kompenseras till fullo för kommunerna så att det blir kostnadsneutralt.
Talman!
När det handlar om kommunernas ekonomi så är situationen bekymmersam. Vi vet alla hur svårt att det är att få en budget i balans. Många kommuner står och vevar med armarna vid ruinens brant för att inte trilla utför stupet. När en våg av kommunalskattehöjningar och minusbudgeter sköljer över landskapet borde regeringen dra öronen åt sig. Många var förvånade över budgetförslaget till den delen. Det är visserligen så att våra småskaliga kommuner kostar och det är också på ett vis bra att kommunerna får se över sina strukturer och samarbeta mer – men – det är inte rätt att försöka svälta ihjäl kommunerna för att tvinga fram kommunsammanslagningar. Den politik som landskapregeringen nu för luktar onekligen svältkur. Två av de tre regeringspartierna har säkert inget emot det medans det tredje inte förstår vad man gör. Det fina med Åland är just småskaligheten – låt oss ta den till heders och inte förspilla den. Obunden Samling är inte för att strö pengar över kommunerna med dyngspridare men helt klart är att i detta budgetförslag behandlas kommunerna på tok för njuggt.
Talman, hela Åland skall leva – inte bara på klistermärkena inför valen!
Kommunernas ekonomiska situation är också beroende på en uppenbar brist på självstyrelse. Kommunerna får läsa skattetoppen med gråten i halsen och konstatera att det visserligen betalas mycket skatt ute i bygderna men dessa går kommunen förbi, direkt till skattbjörnen i Finland. Det är närmast ironiskt att det så företagsamma Åland inte har kompetens att bestämma hur företag beskattas och hur företagare beskattas. Självstyrelsen är onekligen en leksaksautonomi till den delen. Finansutskottet bör sätta speciellt fokus på understöden till kommunerna under sin behandling av budgeten.
Talman!
En annan sak finansutskottet bör granska noggrant är det sätt på vilket regeringen har för avsikt att ”städa” i förvaltningen – ”utveckling av förvaltningen” som man kallar det – ”utveckling av diverse fallskärmar och avveckling av vissa” borde det kanske hetat istället.
Tre olika metoder föreslås användas för att bli av med folk. Den ena kreativare än den andra, får man väl säga. Vi motsätter oss å det bestämdaste att man för det första skulle börja betala någon tjänsteman för att denne skall låta bli att komma till jobbet. Det är som en annan grupp, med kronologiska inslag i namnet, sade – ovanligt huvudlöst. Vidare förslår regeringen att lagtinget skall besluta indra och skapa vissa tjänster utan att lagstiftning för detta föreligger. När det gäller förvaltningschefstjänsten så vill vi se lagstiftning innan vi godkänner upplägget, vi motsätter oss denna tågordning. Det finns - mot bakgrund av hur den nuvarande politiska ledningen tidigare hanterat förvaltningsfrågor – anledning av oroa sig över saker i det kommande upplägget.
För övrigt stöder vi regerings tankar på att begränsa rätten till tjänstledighet för avdelningscheferna för politiska uppdrag, det är klokt för att minska risken för dylika problem i framtiden. Det bör dock på pekas, mot bakgrund av diskussionen kring detta, att det inte handlar om att avdelningscheferna inte skulle valbara. Vidare värt att nämna är att en privatanställd överhuvudtaget inte har något lagstadgad rätt till tjänstledighet vilket sätter p för all diskussion om att förslaget skulle vara diskriminerande.
Talman!
Till sist vill jag som varande utanför regeringsstängslet återigen påpeka det jag påpekat tidigare, nämligen tiden och tidsramarna för budgetbehandlingen. Det är en klar brist att budgeten kommer så pass sent. I år kom budgeten dessutom exakt i elfte timmen, på dagen som lagen stipulerar. Behandlingen här i lagtinget håller inte den kvalitet som den borde, särskilt i tider när vi har en regering som denna – full av kompromisser - som omspänner hela det politiska fältet och lagtingets roll sålunda är än viktigare.
Finansutskottets behandling blir också ytlig och de övriga utskotten, som ju har möjlighet att yttra sig, hinner inte med detta. Inom oppositionen hinner man inte analysera och förankra budgetarbetet i partiet på det sätt som någon slags demokratiska grundprinciper skulle kräva. Det parlamentariska systemet haltar betänkligt på denna punkt.
Detta är något att ta fasta på i en demokratiutredning och jag hoppas att socialdemokraterna inte glömt också denna demokratiaspekt nu när man kommit till köttgrytorna. Jag är också kritisk till att man skall få höra om budgeten på nyheterna före man överhuvudtaget fått se den och ha journalister i hasorna direkt innan man ens hunnit på in på kammarn och öppnat den. Det är formellt sett felaktigt att delge massmedia ett beslut som inte är justerat och offentligt.
Talman, jag slutar här för att någorlunda följa den rekommenderade taltiden, vilket verkar vara ovanligt.
Vi kommer att i kommande anföranden närmare presentera våra finansmotioner.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Den socialdemokratiska lagtingsgruppen har inte för avsikt att svälta ihjäl kommunerna utan det som har framkommit här under dagens diskussion är att för det första är vi tvungna att följa gällande regelverk och lagstiftning; innan vi gör några förändringar måste det alltså det vara en klarare struktur som vi också har diskuterat under dagens lopp. Det är självklart att vi inte vill svälta ut kommunerna. Fru talman!
Det är också självklart att socialdemokraterna stöder demokratiutredningen.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Jag har nog en annan uppfattning om vad socialdemokraterna prioriterar när det gäller kommunerna. För socialdemokraterna finns det egentligen en kommun som är viktig och det är den vi befinner oss i nu. De andra kanske man inte bryr sig så mycket om. När det gäller uttalandet att man måste följa gällande regelverk så visst är det så, men man kan ju komma med förslag till ändringar från regeringens sida. Det finns någonting som heter budgetlagar som träder i kraft omedelbart och det instrumentet har man inte nyttjat ännu från regeringens sida. Där kunde man ha haft exempelvis den här problematiken i en lagframställning parallellt med budgeten.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
I Obunden Samlings gruppanförande berörs landskapsregeringens avsikt att inskränka rätten till att få tjänstledighet vid förtroendeuppdrag. Liberalerna delar definitivt inte Obunden Samlings analys och stöd för förslaget. Vi anser att det strider mot grundlagen och vi tycker att det är mycket oroande tendenser vad gäller den åländska demokratin. Fackföreningarna ställer sig också mycket frågande till förslaget, så än är ännu inte sista ordet sagt.
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
Jag är vald hit till Ålands lagting av Ålands folk inte av några fackföreningar, så jag för folkets talan. När det gäller påståendet att detta skulle strida mot grundlagen så i fall strider framför allt det system vi har i dag mot grundlagen, där vissa har laglig rätt till tjänstledighet och andra inte, så vi bör helt ta bort tjänstledigheten i så fall. I dag är det så att man får fyra års tjänstledighet, vilket jag tycker att är en någorlunda bra kompromiss. Vi skall komma ihåg, om vi har handuppräckning här i lagtinget vem som har en bakgrund i den offentliga sektorn, att det är många som inte räcker upp handen. Är det bra? Skall inte lagtinget vara en avbild av samhället? Det skall procentuellt sett finnas ungefär lika många privatanställda i lagtinget som det finns i samhället, men så är det inte och det är inte heller lika många företagare som det finns ute i samhället, utan de offentligt anställda är klart överrepresenterade. Jag har tidigare sagt att det kan bli en liten utveckling som en stat i staten om man tar ett exempel från vårt västra grannland där det socialdemokratiska partiet och de offentligt anställda styr hela staten och det demokratiska systemet har ett ytterligare system inuti i sig, en stat i staten. Den utvecklingen vill jag inte understöda.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Fru talman!
Ltl Danne Sundman tog upp skrivningarna om förvaltningen och att finansutskottet noggrant skulle titta på det. Jag kan hålla med om att det finns skäl för finansutskottet att noggrant titta på den frågan eftersom det inte följer den skrivning som lagtinget fastställde i budgeten 2005. När det gäller tjänstledighet för förtroendeuppdrag delar jag ltl Danne Sundmans uppfattning; redan vid lagens tillkomst hade vi en lång diskussion med dåvarande lantrådet Roger Jansson om den här saken, eftersom det framkom i diskussionerna att problemet som fanns låg faktiskt i förvaltningen med tre lediga ledande tjänstemän och därför kom begränsningarna till. Från socialdemokratiskt håll ville vi då sätta fokus på det som var problemet i förvaltningen och få till stånd en liknande begränsning som finns i kommunallagen när det gäller valbarhet för kommundirektörer och förvaltningschefer, men tyvärr kom dåvarande lantrådet Roger Jansson några dagar senare och sade, att det gick inte att få majoriteten med sig den gången – det är beklagt i dag, med facit i hand!
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
En bra parallell är kommunalförvaltningen, där man har vissa ledande tjänstemän som inte är valbara. Som jag sade i mitt anförande eliminerar det många kommande bekymmer och vi vet alla vilka långa tjänstledigheter vi har haft på olika poster i landskapsförvaltningen och det blir ofta en vikariecirkus utan dess like, där man är vikarie för vikarie för vikarie t.o.m. i sista änden. Det är inte bra, så vill man driva de offentligt anställdas intressen så skall man nog vara för det här förslaget, för det reder upp situationen och alla vet vad man har för jobb att gå till följande dag.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Henrik Lagerberg, replik:
Fru talman!
Ltl Danne Sundman var inne på olika saker och jag tänkte ta upp några som jag ställer mig frågande till. Det första är det glädjande budskapet. Jag ville bara upplysa ltl Danne Sundman om att det är fråga om ett intentionsavtal, man har för avsikt att göra någonting, det är ingen bekräftad beställning. Men om det skulle infrias skulle jag naturligtvis bli lika glad som ltl Danne Sundman. När det gäller politisk kvalitet var ltl Danne Sundman inne på ett begrepp som jag skulle vilja att han definierade ytterligare vad han menar med ”politisk kvalitet”. Ltl Danne Sundman var också inne på den offentliga sektorn, som han tycker att är alldeles för stor, samtidigt som han ondgör sig över att kommunernas ekonomi är bekymmersam och t.o.m. har satts på en s.k. svältkur enligt ltl Danne Sundman. Det här skulle väl enligt ltl Danne Sundmans resonemang var glädjande då, dvs. att man svälter bort välfärden! Jag vill att ltl Danne Sundman redogör för motsägelsen i det här budskapet som ltl Danne Sundman kom med.
Varför är Obunden Samling emot en demokratiutredning? Är ni inte för demokrati?
Ltl Danne Sundman, replik:
Fru talman!
När det gäller Viking Lines besked att man beställer en ny färja tror jag nog att det är mera än bara en intention när man går ut med det som man gör i dag. När man har bestämt sig i den firman så gör man som man har tänkt! När det gäller politisk kvalitet menar jag det sätt på vilket oppositionen ges möjlighet att granska budgetförslaget och komma med en kvalitativ oppositionspolitik – vi hinner inte på de här få dagarna! Vi hinner omöjligt förankra det ute på partifältet och granska det på ett sådant sätt som man borde kunna göra. När det gäller den offentliga sektorn och kommunerna är det roligt att höra från en socialdemokrat att man skall svälta bort välfärden. Det har jag aldrig sagt, utan tvärtom sade jag i mitt anförande att det är till viss del bra att kommunerna har det tight, men som det är nu är det att verkligen svälta ihjäl dem, nu hjälper inte strama linjer i kommunen utan det går back eller skatten höjs i alla kommuner, även de kommuner som är kända för att hålla i pengarna går back. Sedan finns det Mariehamn som alltid har varit väldigt slösaktig och har all form av service dyrast per capita osv.
Vi är inte mot en demokratiutredning. Vi sade bara att det här är en aspekt som man bör ta upp i demokratiutredningen, hur det parlamentariska systemet fungerar, hur den del av Ålands folk som inte har röstat på centern, Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna har möjlighet att nu påverka budgetförslaget. Det är en ytterst viktig sak ur demokratisynpunkt och bör därför var med i en demokratiutredning.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson:
Fru talman!
Vtm Johan Ehn anser att självstyrelseutvecklingen har stannat. Lantrådet Roger Nordlund tillägger att vi behöver ha en helt annan konstitution, en självbestämmande modell med så få kontakter med Finland som möjligt. Finansminister Lasse Wiklöf späder på med att vi måste ha en utökad beskattningsrätt, socialdemokraterna är beredd att ta över även personbeskattningen.
Fru talman!
De höjda ögonbrynen tyder på att vissa undrar vad det är jag pratar om. Är det en saga, är det en dröm eller vad är det? Nej, det är sådant som sades på den partiledardebatt Ålands Framtid ordnade den 3 november. Jag skall återkomma till det.
Ålands Framtid talar ofta om utvecklad självstyrelse och det är en av två saker jag kommer att ta upp i gruppanförandet; det andra är EU-parlamentsplatsen.
Varför talar Ålands Framtid om en utvecklad självstyrelse, t.o.m. hela vägen i mål, dvs. självständighet? Varför gör vi det? Är det bara en symbolfråga? Är det allmänt lite kul, trevligt eller att vi har en möjlighet att få vara tvärtemot alla andra? Nej, det är inte på det sättet. Vi pratar om en utvecklad självstyrelse just för att vi anser att det är bara om vi kan skapa så vida ramar, dvs. öka den åländska självbestämmanderätten så mycket som möjligt så vi kan bevara, helst utveckla, vår välfärd. Nu har vi en konstitution som inte tillåter det. Jag sade tidigare: är det för att vara tvärtemot alla andra? Nej, det är synbarligen inte så, tack och lov, för på den partiledardebatt vi hade den 3 november var det en stor samstämmighet och det var en god stämning, det var en rätt bred enighet om övertagande av mervärdesbeskattningen; socialdemokraterna pekade också på personbeskattningen. Det är någonting som finansminister Wiklöf har drivit vidare, och det tycker jag är bra.
Vtm Johan Ehn sade att självstyrelseutvecklingen har stannat. Det är någonting som vi har pekat på länge. Han nämnde också i den debatten att skall man lyckas komma fram är det viktigt att vi har en gemensam ståndpunkt här på Åland. Lantrådet Roger Nordlund talade, som jag sade inledningsvis, om en självbestämmandemodell, som han kallade en fullständig autonomi, där beskattningen var en självklar del. Självbestämmandemodellen skulle vara viktig för att man skulle renodla kontakterna mellan Finland och Åland, så att det inte skulle bli så många konfliktytor, som han uttryckte sig.
Vi var som sagt eniga och det är någonting som är oerhört bra. Det är en bra grund att gå vidare på. Liberalerna har också motionerat om övertagande av vissa delar av beskattningen, att det skulle hända någonting, och det stärker ytterligare enigheten. Det här är jag glad över och därför var det med stor spänning man tog del av det moment där landskapsregeringen kan driva politik, dvs. landskapsregeringens egna utredningsanslag. Jag tittade noga: Vad finns det när det gäller självstyrelsens utveckling, vad finns det när det gäller svenska språket, vad finns det när det gäller beskattningen, Europaparlamentsplatsen?
Jag tycker jag är någorlunda normalbegåvad, men jag läste motiveringarna tre gånger förrän jag kom underfund med att det finns ingenting annat än en demokratiutredning under anslagen – sossarnas käpphäst. Inte ett ord om de här frågorna! Det gjorde mig verkligen förvånad. Och Frisinnad Samverkan och centern borde faktiskt skämmas!
Men, fru talman, man får dra en djup suck och fundera: hur skall vi gå vidare? Vi har i finansmotion nr 4 pekat på en eventuell lösning. I de allmänna motiveringarna under ”Självstyrelseutvecklingen” säger landskapsregeringen i ett par allmänna fraser, att man vill stärka självstyrelsens ställning på det ekonomiska området. Lantrådet Roger Nordlund var i sin budgetpresentation inne på alla de tjänstemannautredningar som har jobbat med de här frågorna, men nu 2005, på tröskeln till år 2006, saknas ännu den politiska dimensionen i arbetet med övertagandet av skattebehörigheten. Jag tror också att det enda sättet för ålänningarna att få igång en dialog med den finska statsmakten om kraven på en stärkt autonomi är att de åländska målsättningarna är väl underbyggda och bygger på en stor intern enhet. Sedan får vi se om det hjälper förstås! Men jag tror att det är den vägen vi åtminstone måste gå.
Det är trots allt den åländska välfärden framöver som vi pratar om. Så när vi föreslår följande skrivning, för att lite stärka upp stycket Självstyrelseutvecklingen så hoppas vi att man kunde enas om det: ”Landskapsregeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté för utredning av förutsättningarna för en utvidgad åländsk beskattningsrätt inklusive förslag om vilka skatteformer som bör överföras till lagtingets behörighet.”
Fru talman!
Jag sade att jag skulle ta upp Europaparlamentsplatsen som följande fråga. I de allmänna motiveringarna under ”Åland och EU” står det så här: ”Landskapsregeringens målsättning är att öka sitt inflytande inom ramen för det europeiska samarbetet.” Det avslutas med att man fortsättningsvis politiskt skall verka för Europaparlamentsplatsen. Det här låter fint, men hur ser det ut i verkligheten? Där måste jag än en gång dra klockan lite tillbaka. De tre gånger som Ålands förhållande till EU har behandlats här i lagtinget, dvs. första gången anslutningsavtalet 1994, Amsterdamfördraget och Nicefördraget, så har man haft samma typ av formulering från lagtingets sida. I Nicefördraget, som behandlades den 25 januari 2002 sade lagtinget så här: ”Lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot.” Samma sak när det gäller Amsterdamfördraget 1998: ”Lagtinget förutsatte…” och 1994 – jag ser att minister Lindeman nickar instämmande, hon har tydligen hört det här förut! – var det samma sak. Tre gånger har alltså Ålands lagting ”förutsatt” att Ålands folk skulle få den här rätten. Det har alltså varit en förutsättning för de godkännanden lagtinget har gjort av de internationella fördragen. Då är den naturliga följdfrågan: Varför har det inte hänt någonting? Det första svaret på den frågan är: de finska partierna har i sedvanlig ordning visat noll respekt för åländsk självstyrelse, de finska partierna fördelade de Europaparlamentsplatser Finland fick sig emellan utan en tanke på att det också finns två parlament i det här landet, dvs. det finns också ett parlament på Åland som måste ha den här representationen. Inte en tanke på det!
Det är det ena delsvaret, men det andra delsvaret är att ålänningarna tar ibland till lite brösttoner, såsom det gjordes här, ”det är en förutsättning”, men det är aldrig någon uppföljning! Det är aldrig någon som ställer några konkreta krav i Helsingfors, och det här har de lärt sig förstås – ålänningarna är hur lätta som helst att köra över, de gnäller lite i början, men sedan blir det tyst! Och gnälls det alltför mycket här hemma, så far regeringen till Helsingfors och kommer tillbaka tultande med löften om en ny utredning igen! Jag ser att finansminister Wiklöf skrattar, men det här kan de i Helsingfors!
Ålands Framtid har ända sedan vi kom in för två år sedan försökt driva frågan om en Europaparlamentsplats, vi har velat nå en enighet om den, vi har velat få en gemensam framstöt till riksdagen. Därför har vi legat lågt, resultaten är trots allt det viktigaste. Vi har tålmodigt förhandlat om och om igen. Vi vet att socialdemokraterna har bromsat och i och med att vi är så smarta att vi vet att det är de som bestämmer i den här regeringen har vi kommit underfund med att det är viktigt att få dem med. Vi har sakta knuffat landskapsregeringen framför oss tillsammans med liberalerna och Obunden Samling. Vi kom överens under det förra lagtingsåret att det är okej att regeringen har initiativet, man för över den här frågan till lagberedningen, det kommer någonting under våren. Vi väntade – det kom ingenting! Vi hade möten, det skulle komma någonting i september – det kom ingenting! Nå, men det kommer säkert någonting när lagtinget börjar i november 2005, var då budskapet! Vi hade ett nytt möte den 2 november med samtliga gruppledare i lagtinget och där sade centerns gruppledare Gun Carlson, att den här frågan jobbas det med på lagberedningen, så sade jag att jag undrar riktigt om det stämmer, om det jobbas så mycket, men vi kan väl i varje fall titta på förslaget om två veckor, det var vi eniga om. Vi skulle alltså träffas om två veckor den 16 november. Då kommer sossarnas gruppledare Beijar och meddelar oss, att det blir inget möte, för man har inget nytt! Visst är det lite gulligt när ltl Christian Beijar säger att det här är någonting som man alltid har pläderat för! Det är helt omöjligt att få ihop det här lagtinget enigt bakom en rimlig framställan till Finlands riksdag.
Jag vill ändå ge liberalerna en eloge, det vill jag faktiskt göra. Liberalerna framställs ofta tillsammans med socialdemokraterna som en av de största bromsklossarna när det gäller självstyrelsens utveckling, men speciellt ltl Mats Perämaa vill jag ge en eloge; man har i den här frågan drivit en konsekvent rak linje hela tiden, oavsett om man har varit i regeringsställning eller i opposition – och det är faktiskt någonting unikt i åländsk politik, tyvärr! Det tycker jag att är rejäla tag, så skall politik drivas! Men situationen är beklaglig: vi får inte till stånd den här enigheten. Vi har väntat i två år på någonting som alla säger att vi är eniga om – men det händer absolut ingenting!
Fru talman!
Jag fick ett tecken av min kollega Eklund att den utsatta taltiden börjar närma sig, så i och med det säger jag att kommer att återkomma till kommunernas ekonomiska situation, frågan där är så pass ohållbar att det kräver lite mera diskussion. Jag kommer också att ta upp demokratiutredningen, peka på alternativ, hur vi kan främja demokratin och höja valdeltagandet och jag kommer också att prata lite om vad vi skall leva på framöver, dvs. näringslivsutvecklingen och till sist vill jag också prata lite om förvaltningen samt hanteringen av förvaltningens personal. Men detta återkomma jag till i nästa anförande och passar på att begära ett nytt anförande!
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Ltl Anders Eriksson talar om skatter och socialdemokraternas syn på den frågan. När det gäller skattepolitiken är det som känt ingen lätt fråga. Det viktiga för socialdemokraterna är naturligtvis att vi vill ha en fortsatt tryggt system som vi har i dag. Orsaken till att man började diskutera en del om de direkta beskattningsfrågorna sammanhänger med diskussionen om kommunreformen i riket. Är det så att kommunreformen i riket innebär att kommunerna får rätt att uppta direkt beskattning utöver den s.k. traditionella kommunalbeskattningen måste vi också på Åland ha en framförhållning. Det vi har varit positiva till och klart uttalat oss för är frågan om momsen; om det är så att det kan innebära vissa fördelar när det gäller konsumtion och liknande.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag har full respekt för det som ltl Christian Beijar säger om ett tryggt system. Det tror jag att vi alla vill ha; inte vill vi från Ålands Framtid heller ge oss in på några äventyrligheter. Sedan ser vi kanske lite olika på frågan. Vi har ett klumpsummesystem där vi får 0,45 procent minus lån av statens inkomster, märk väl. Det spelar ingen roll hur stark ekonomi vi har här på Åland; om botten går ur den finska statsekonomin går den per automatik också ur den åländska ”statsekonomin”. Jag anser att det är ett synnerligen otryggt system, men jag vet att socialdemokraterna tycker att det är tryggt. Vi ser helt enkelt olika på det. Det var en nyhet att det är kommunreformerna på finska sidan som har lett till socialdemokraternas nyvaknade intresse för skatteövertagande! Det tycker jag är lite synd, för det viktiga skulle ändå vara vad som händer och sker i det åländska samhället. Ändå, jag tycker att det är bra att socialdemokraterna också börjar diskutera skattefrågorna, för de är oerhört viktiga om vi skall lyckas behålla någonting som socialdemokraterna ofta framhåller som viktigt, dvs. välfärden!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Carina Aaltonen, replik:
Fru talman!
Demokrati och människors rätt att vara med och bestämma är något som vi måste värna om, utveckla och det är sant att det är värderingar som socialdemokraterna står för, men jag är också övertygad om att det är många andra partier här i lagtinget som kan skriva under det. Demokrati är något som man måste erövra varje dag, sades det på ett demokratiseminarium härom veckan. Ålands Framtid vill stryka ett anslag för en demokratiutredning som har målsättningen att utveckla den åländska demokratin och öka medborgarnas aktivitet och engagemang i samhällsutvecklingen, bl.a. med förslag till ändringar av valsystemet så att den kommunala rösträtten utvidgas. I stället vill Ålands Framtid satsa pengar på att höja anslaget till partikanslierna. Vad har Ålands Framtid för syn på demokrati egentligen? Socialdemokraterna anser att Åland mår bra om så många som möjligt kan vara med och bestämma och rösta i val. Åland behöver mer demokrati, inte mindre.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Jag har ingen invändning alls mot det sistnämnda. Det är precis det som Ålands Framtid också är ute efter. Däremot ställer vi oss väldigt frågande till vad en utredning för hela 50.000 euro skulle ge som inte motsvarande utredningar som har gjorts i Finland och Sverige skulle ge svar på. Problemet är att få så få ålänningar tycker att det finns något verkligt innehåll i den åländska politiken – det att vi inte kan bestämma om de riktiga plånboksfrågorna, det är det som är problemet. Vi har pekat på en alternativ väg för vi tror att det är viktigt, om vi skall höja valdeltagandet och höja intresset för politik, att ålänningarna känner sig delaktiga, att de har en möjlighet att påverka. Speciellt när det gäller ungdomar vill man kommunicera, man vill påverka via datorn. Det förslag som vi har lagt, att man via partiernas hemsidor automatiskt skulle kunna följa ett ärendes gång i Ålands lagting tror vi att är bra, också förslaget som vi har lagt att frågestunderna skulle vara ännu tätare, så att en medborgare direkt till sitt parti kan lämna in en fråga som politikerna tar med sig om han bedömer den intressant och förhoppningsvis får ett vettigt svar från regeringen. Då kan en medborgare på bara en vecka få svar direkt på en fråga. Sådana frågor tror vi att främjar demokratin mera än att utreda saker och ting. Jag vet att den här regeringen är jättemycket inne för detta utredande i tid och otid, men det ger ingenting!
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Herr talman!
Med risk för att ltl Anders Eriksson tycker att jag föreslår en utredning vill jag ändå säga att oberoende vad det råkar stå i budgeten kommer senast i nästa vecka sannolikt en parlamentarisk grupp att tillsättas för att alla partier tillsammans skall kunna samråda och diskutera kring en skatteövertagandefråga. Det handlar alltså om det förslag jag själv har lagt i samband med diskussioner i landskapsregeringen som bygger på att vi skulle börja med att titta på den indirekta beskattningen, eftersom jag upplever att det råder total enighet i hela parlamentet till den delen och då skulle vi se specifikt på momsen. Detta är någonting som ltl Anders Eriksson borde vara nöjd och glad med. Jag ser det som en stor framgång därför att förverkligas detta finns det saker och ting vi kan komma åt som vi inte gör i dag, bl.a. skulle vi kunna få ner kostnadsbilden i landskapet Åland vad t.ex. gäller baslivsmedel, vilket är centralt för de åländska hushållen. Kanske vi också den vägen kan stimulera en och annan att komma resande till Åland i större utsträckning om vi använder instrumentet klokt. Men jag vill också säga att jag är för skatteväxlingsinstrumentresonemanget därför att det bygger på att det vi offrar på ett altare kan behöva tas igen på ett annat. Det är inte bara så att allt sänks utan det kan vara en växelverkan som drabbar aktiviteter som vi också vill se utväxlade.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Jag är mycket glad för det besked som finansminister Wiklöf ger. Vi har i två år försökt få någonting att hända när det gäller denna fråga. För ett år sedan i remissdebatten föreslog vi att dåvarande landskapsregering skulle komma med ett meddelande – man hade hela initiativet i sin hand – till lagtinget där man pekade på vilka skatter man kunde ta över, men ingenting hände. Därför är det glädjande att konstatera att finansminister Wiklöf har kommit in i regeringen. Tidigare hade vi absolut inte fått något gehör, så jag är nöjd och glad över det. Jag kommer gärna att delta; vi har inte haft ambitionen att stå på sidan och gnälla. Jag hoppas de blir som finansminister Wiklöf säger och vi är glada om vi konstruktivt får medverka.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:
Herr talman!
Flera ledamöter har här tagit fasta på att Ålands Framtid vill dra ett streck över den kommande demokratiutredningen. Det förvånar mig verkligen att inte Ålands Framtid ser att Åland också behöver en demokratiutredning som gör en rejäl analys av varför valdeltagandet är så lågt och att så få ändå engagerar sig i samhället. Ålands Framtid säger att i stället för en demokratiutredning behöver vi ha en Internetkoppling mellan partikanslierna och lagtinget. För mig blir Ålands Framtids syn på demokrati att framstå som väldigt ytlig.
När det gäller svenska språket berör ltl Anders Eriksson också landskapsregeringens passiva hållning i den frågan. Jag tycker att landskapsregeringen här för en synnerligen progressiv språkpolitik genom att föreslå att man överväger att inrätta en språknämnd som ett permanent organ för att diskutera och bevaka språkfrågor. Likaså jobbar vi med språkfrågorna inom integrationen och föreslår också flera anslag för svenska kurser för nyinflyttade, också en mycket viktig åtgärd.
När det gäller Europaparlamentsplatsen skulle jag vilja säga att socialdemokraternas hållning i den frågan hela tiden har varit den att den vettigaste tiden att ta upp den diskussionen är när man också i Finland diskuterar regionala valkretsar. Vi tycker att nu är det timing, nu är det en bra tid att gå till verket med frågan, för nu är den diskussionen aktuell också där.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
När det gäller frågan om demokratiutredningen har jag konstaterat, i och med att det bara är socialdemokraterna som tar upp frågan och driver den, att det är socialdemokraternas käpphäst. Jag har inte hört några direkt sakliga argument vad denna utredning skulle tillföra när det gäller det låga valdeltagandet och jag konstaterar att Frisinnad Samverkan och centern sitter tysta och tittar i bänkarna! Åtminstone min analys över det låga valdeltagandet är att på grund av att inte vi kan påverka plånboksfrågorna, sådant som berör ålänningarna, så är det naturligt att valdeltagandet är så pass lågt som det är. Vi har kritiserat att man kastar 50.000 euro på någonting sådant här. Jag har åtta års erfarenhet och jag vet att det här anslaget är det utredningsanslag där regeringen kan driva sådana frågor som de tycker att är politiskt intressanta. Det finns ingenting annat här än demokratiutredningen. Ändå, när vi föreslår en strykning av pengarna, så vill vi försöka peka på andra alternativ, vi tror på delaktighet, vi tror på påverkningsmöjligheter för ålänningarna, vi tror inte ett dugg på att ytterligare en hyllvärmare – en utredning – kommer att bidra med någonting när det gäller detta.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Herr talman!
Enighet är alltid en styrka, det är en gammal sanning. Det har lagtinget försökt visa i de ekonomiska frågorna tidigare; i samband med revisionen av självstyrelselagen gick ett enigt lagting in för att man skulle få en självstyrelselag som skulle ge skatteintäkterna från Åland tillbaka, de intäkter som genereras på Åland skulle vi få behålla. Vi fick då ett bud på 0,39 i det skedet som sedan förhandlades upp till 0,45. Vad jag tänker på i dagsläget, där vi egentligen går ut med samma sak utan att tillsvidare nå fullständig enighet i de här frågorna men också om vi skulle nå enighet runt en miniminivå på skatteövertagandet, så kommer alltid motbudet att statsmakten störs av självständighetstankarna. Det är en ny ingrediens i de här problemen som inte är oväsentlig. Jag tror att det ligger någonting också i frågan om Europaparlamentsplatsen, där man ironiskt ibland säger att varför bråkar ni nu, ni får den ju gratis den dagen ni blir självständiga och medlemmar i EU!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Det är en intressant historiebeskrivning som ltl Ragnar Erlandsson ger och jag är enig med honom. Jag tror att det är viktigt att vi kan vara eniga här på Åland för att komma fram. Att statsmakten däremot skulle störas av att det finns en självständighetsrörelse här på Åland tror jag faktiskt inte att ltl Ragnar Erlandsson själv tror på fast han säger det! Tvärtom är det så, som lantrådet Roger Nordlund har konstaterat i andra debatter, att det finns en alltmer växande rörelse på Åland som jobbar för självständighet bidrar tvärtemot till att man från finsk sida får se att det inte går att köra över ålänningarna hur länge som helst som det har gått tidigare, utan jag tror faktiskt att det också kommer att påverka självstyrelseutvecklingen på ett positivt sätt – och det vet jag att ltl Ragnar Erlandsson också inser innerst inne.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Mats Perämaa, replik:
Herr talman!
Jag är oerhört mottaglig för beröm, så jag tackar för de värmande orden jag fick av ltl Anders Eriksson under hans anförande! Fullt så enkelt är det nog inte att det är bara jag i vårt parti som har drivit linjen om Europaparlamentsplatsen. Jag tror det är t.o.m. så att vårt parti drev den frågan förrän Ålands Framtid var påtänkt som parti ens. Vi har varit med och formulerat skrivningarna i samband med EU:s grundfördrag och det är inte någon slump att de har blivit skrivna som de har blivit, utan vi anser att vi skall ha Europaparlamentsplatsen. Nuvarande vice talmannen, tidigare talmannen Viveka Eriksson har i samband med självstyrelsepolitiska nämndens arbete också tryckt på de här frågorna, så vi har på bred front drivit den här saken. Vi kallas ofta för bromsklossar, så gjorde ltl Anders Eriksson nu också, men vi är ett parti som noga funderar på saker och vill bedöma huruvida en utvidgning av ramarna i självstyrelsepolitiken är bra för Åland, och när vi har bestämt oss för att vi tror att det är bra så jobbar vi konsekvenst för att vi skall nå resultat. Därför har vi också motionerat i fråga om de indirekta skatterna, vi har motionerat om Europaparlamentsplatsen. När vi har bestämt oss driver frågorna – vi ställer oss inte upp år efter år här i salen och säger med ödesmättad stämma att det här skall vi göra, utan vi driver verkligen politik också! I fråga om den situation vi har med Europaparlamentsplatsen är det, såsom ltl Anders Eriksson sade, att oppositionspolitikerna, gruppledarna, har drivit denna fråga under några år och senaste onsdag fick vi besked av ltl Christian Beijar att det kanske inte blir någonting i fråga Europaparlamentsplatsen. Därför har vi motionerat om frågan. Vi vill ha en bredare diskussion och vi skulle vilja ha svar av lantrådet hur majoriteten tänker göra i denna fråga. TALMANNEN: Tiden är ute!
Det besked vi fick senaste onsdag räcker inte!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Mitt beröm till ltl Mats Perämaa var inte specifikt till personen ltl Perämaa, utan jag sade inledningsvis att liberalerna har fört en konsekvent linje, men däremot har ltl Mats Perämaa hela tiden varit med som gruppledare och min frustration på gruppledarträffarna har berott på det att det oftast har varit nya personer som inte har haft någon aning om vad som har diskuterats tidigare och vi har aldrig egentligen kommit framåt dessmera. Jag har själv använt uttrycket att liberalerna är en av de stora bromsklossarna när det gäller självstyrelseutvecklingen, men jag är en sådan person att jag är aldrig låst. Jag konstaterar hur folk driver politik och det är sakfrågan som är den viktiga för mig, och den eloge som jag ger liberalerna ger jag fullt ärligt. Det unika i åländsk politik är att liberalerna har sagt samma sak fast de har varit i regeringsställning som man säger när man är i opposition, och det tror jag faktiskt att vissa partier har ganska mycket att lära sig av.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Ltl Anders Eriksson tog upp frågan Europaparlamentsplatsen och det var så när vi gick in i EU, precis som ltl Anders Eriksson säger, att riksdagspartierna tog alla Europaparlamentsplatser. Men om man riktigt drar sig till minnes var det så att en åländsk socialdemokratisk parlamentariker förhandlade med dåvarande statsministern Paavo Lipponen, och Paavo Lipponen sade att han kan ge ett av sitt regeringspartis platser till Ålands parlament förutsatt att det är en socialdemokrat. Detta stod också att läsa i media. Men det var ju så att förslaget var lite kontroversiellt och det åländska parlamentet kunde inte omfatta det. Det hade säkert sett annorlunda ut för Åland i dag om Åland då hade fått in en fot, men det kan man bara spekulera om. När det gäller arbetet med att få en Europaparlamentsplats har vi i socialdemokraterna också velat ha den, men vi har definitivt inte velat föra ärendet till riksdagen så att de skulle säga nej till den, utan det har varit detta väntande på att man skulle komma igång med en diskussion om valkretsar och det startade upp väldigt tydligt i senaste EU-parlamentsval, då södra Finland och särskilt huvudstadsregionen fick personer invalda i högre utsträckning andra regioner. Vi är alltså för detta och vi skall försöka se till att landskapsregeringen arbetar med frågan på ett effektivare sätt. TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Det är bra om regeringen arbetar med den här frågan på ett effektivare sätt, för mig veterligen har det arbetats väldigt lite hittills. Men, ändå, om vi tittar på Ålands självstyrelse gäller det lika mycket socialdemokraterna på Åland som socialdemokraterna i Finland: vi har två jämbördiga parlament när det gäller representationen i Europaparlamentet. Det är en helt orimligt modell att det är enbart ett parti som styrs från Helsingfors och att det partiet på Åland skulle få representation i Europaparlamentet. Det spelar ingen roll vilket parti det skulle vara utan det är ett sådant systemfel att det liknar absolut ingenting! När ltl Anne-Helena Sjöblom säger, att vi vill inte föra någonting till riksdagen ifall de säger nej, så jag menar med den utgångspunkten kan vi aldrig föra fram någonting överhuvudtaget till Helsingfors, för det är alltid nej! Men sedan gäller det att börja förhandla och komma vidare. Men skall vi sortera ut ärenden på förhand som vi vågar föra till Finlands riksdag för att de eventuellt säger nej - ja, den listan blir minsann inte lång!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson, replik:
Herr talman!
I mitt anförande i början av debatten berömde jag centerutbrytarpartiet Ålands Framtid för att man bedriver bra jordbrukscenterpolitik osv. ganska långt, men den stora skiljelinjen var självständighetstanken, som jag påstod att man gömmer sig bakom – man bedriver den här politiken i skuggan av självständighetstanken. Nu fick vi höra just precis att ltl Anders Eriksson säger att Ålands Framtid är för att utveckla självstyrelsen för att, så småningom, kanske, leda till självständighet! Då känner jag att nu har man ytterligare tagit ett steg tillbaka till centern för det är precis som centern säger, så jag tyckte det var jätteintressant. Men min fråga är: Tycker man inte inom Ålands Framtid i alla fall att frågan om garantierna för särrättigheternas behållande vid en eventuell självständighet är viktig? De internationella garantierna gavs till Åland som plåster på såren eller som socker i botten på den beska medicinen när vi fick beskedet att vi inte skulle kunna tillhöra Sverige, särrättigheter som garantier för svenskheten, för demilitariseringen, neutraliseringen och hembygdsrätten, med åtföljande jordförvärvsrätt osv. Då svalde vi det i och med det här, men anser man ändå inom Ålands Framtid att garantierna inte är hemskt viktiga eller tror man att det är självklart att man kan få behålla dem vid en eventuell självständighet? Den frågan tog jag upp, jag fick inget svar då och hoppas kanske nu att vi får lite tydligare svar på den här frågan.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Jag börjar med den sista frågan. Den har ställts många gånger under de år Ålands Framtid har varit med i debatten och jag är förvånad att ltl Gun Carlson, som jag ändå har väldigt stor respekt för, ställer den: Vad händer med våra särrättigheter? Vad är särrättigheterna? Jo, det är rättigheter vi har för att vi är en liten minoritet hopkopplad med en stor majoritet som talar ett helt annat språk och har en helt annan kultur. Därför har vi särrättigheterna. Vad skall vi ha för minoritetsskydd på ett självständigt Åland? Skall vi ha ett minoritetsskydd mot oss själva? Ltl Gun Carlson, i likhet med många andra debattörer, blandar ihop äppel och päron så att det liknar ingenting! T.o.m. landshövdingen Peter Lindbäck kommer dragande med någonting liknande bara för att blåsa liv i skrämselpropagandan, och det är oerhört märkligt. Jag har också sagt många gånger att en självstyrelseutveckling är den naturliga vägen mot ett självständigt Åland – det finns inget motsatsförhållande där. Det har jag också sagt. Varken sossar eller Nya Åland kommer dragandes med det mera, men det kommer centern med nu, när vi klargjorde dessa frågor för två och ett halvt år sedan, det är jättemärkligt! Till sist: jag satt och grunnade hela lunchen på hur ltl Gun Carlson kan säga att Ålands Framtid driver centerpolitik, men jag kom fram till att ltl Gun Carlson skulle vilja att centern driver precis samma politik som Ålands Framtid – jag kan inte tolka det på något annat sätt, jag blev så förvånad! Det är trots allt lite glädjande, så välkommen ombord, ltl Gun Carlson!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Henrik Lagerberg, replik:
Herr talman!
Ltl Anders Eriksson var inne på att han ville komma i mål och bli självständig och då vore det intressant att höra hans syn på hur man skulle finansiera en budgeten på 274 miljoner i framtiden på ett självständigt Åland. Det är min första fråga. När det gäller den indirekta beskattningen ser vi socialdemokraterna som en risk när vi tar över den att det inte nödvändigtvis behöver ge en lägre prisbild inom turistsektorn t.ex. Det finns ingenting som tvingar företagen att sänka sina priser, så det här är ett svårt område. Hur ser ltl Anders Eriksson på den här frågan? Den tredje frågan gäller demokratiutredningen, som ltl Anders Eriksson och Ålands Framtid är emot. Nu hänvisar ltl Anders Eriksson till demokratiutredningar i Sverige och Finland och vad har ltl Anders Eriksson dragit för slutsatser av de utredningar som har förekommit i dessa länder?
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Jag skall se om jag hinner med alla frågor på två minuter! Vad skulle ett självständigt Åland finansiera en budget på 274 miljoner med, frågade ltl Henrik Lagerberg. Vad är klumpsumman för någonting? Jo, det är en del av de skattepengar vi betalar in till Finland som vi får tillbaka. Vi vet att vi betalar in mera än 60 miljoner euro än vad vi får tillbaka i klumpsumman. En del av de pengarna går åt till statens verksamhet, visst är det så, men det är självklart att de ekonomiska resurserna finns i det åländska samhället att finansiera en budget med den här omslutningen. Det är inte någon svår matematik. När det gäller det andra är det klart att en sådan situation kan uppstå att man sänker turistmomsen, restaurangmomsen, kanske t.o.m. till noll, men priserna är ändå på samma nivå. Skulle den åländska turistföretagarna vara så dumma att de håller kvar den höga prisnivån trots en subvention på 22 procent är det att såga av den gren de sitter på, och det tror jag aldrig, men det är klart att risken finns, vi kan inte lagstifta om att inte det skulle uppstå. När det gäller demokratiutredningen har jag redan svarat på den frågan. Nu är det upp till socialdemokraterna att berätta vad det är för fantastiskt som skall komma fram när det gäller den? Vad skall vi få för dessa 50.000 euro? Vad skall vi riktigt få svar på. Men ltl Henrik Lagerberg frågade vad jag har lärt mig av de utredningar som har gjorts i Finland och Sverige. Jo, det lilla jag har tagit del av det arbetet har jag sett att det är sådant som berör folk: fungerande dagvård, hälso- och sjukvård, dvs. plånboksfrågorna och skattetrycket, det engagerar medborgarna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Lantrådet Roger Nordlund:
Herr talman!
Jag begärde ordet för att egentligen kunna replikera mot ltl Anders Eriksson och vissa av hans uttalanden, men han valde att lämna salen, så jag hoppas han hör i varje fall eller kan komma in eftersom det blir lite svårt att föra replikväxling när ledamoten inte finns på plats!
Det som jag först tänkte ta upp när det gäller kritiken mot landskapsregeringen om att vi inte har gjort någonting när det gäller beskattningsfrågorna borde ltl Anders Eriksson veta, redan från sin tid som landskapsstyrelseledamot, att vi har haft en kontinuerlig process gentemot regeringarna för att försöka övertyga dem om att vi behöver mera behörighet på det området.
Den 18.8.2004 tillsatte den då sittande landskapsregeringen en arbetsgrupp för att just ta fram det underlagsmaterial som behövs för att kunna fatta de rätta politiska besluten internt för oss här. Jag citerar: ”Näringslivsstrukturen i landskapet är under omdaning och avviker från förhållandena i riket. För samhällets utveckling är utformningen av beskattningen av central betydelse. Landskapsregeringen konstaterar att det behövs ett förbättrat kunskapsunderlag för hur beskattningen borde vara utformad i landskapet för att gynna det självstyrda Ålands utveckling. Utredningen bör till denna del särskilt granska mervärdesbeskattningen, samfundsbeskattningen, kapitalbeskattningen och personbeskattningen och redogöra för administrativa och ekonomiska konsekvenser av de olika alternativen. Utredningen bör till denna del färdigställas inom oktober 2005.” Arbetsgruppen tillsattes 2004 och dess arbete skall vara klart ganska snart.
Herr talman!
Samtidigt har jag tillsammans med vicelantrådet på den s.k. aftonskolan nästan klätt blodig skjorta för att vi skulle få igång en debatt och diskussion med Finlands regering kring de ekonomiska frågorna. Det ledde till det s.k. toppmötet kring skattefrågor med regeringen, som hölls för lite mer än ett halvår sedan och som sedan ledde till den s.k. Roslin-utredningen. Alla de här processerna jobbar entydigt i en riktning. Nu har det också skett att det har blivit en klar förändring när det gäller inställningen till skattefrågorna också bland det tredje samarbetande partiet, nämligen socialdemokraterna. Detta gör att vi nu har ett bra läge att föra frågorna vidare. Men att försöka ge en bild av att det inte arbetas med de här frågorna är helt felaktigt. Jag tycker att det borde vara under ltl Anders Erikssons värdighet att försöka föra ut en sådan bild till ålänningarna.
Herr talman!
Ltl Anders Eriksson tog också upp Europaparlamentsplatsen. För det första vill jag säga att jag har hos lagberedningen initierat att vi vill ha ett förslag till lagmotion som vi kan föra till lagtinget och som lagtinget sedan kan föra till Finlands riksdag. Jag anser nämligen att det är det enda rätta som vi kan göra i det här läget för att komma vidare. Då ställs också riksdagen och de politiska partierna inför ett ställningstagande: ja eller nej; då vet vi var de står den här gången.
Men det som stör mig lite, herr talman, är ltl Anders Erikssons sätt att framställa frågan som om det inte skulle göras någonting i den här frågan heller. Det är faktiskt så att det var den 1 januari 1995 som vi blev medlemmar i Europeiska unionen och jag hade förmånen att på den tiden få vara med i landskapsstyrelsen, och en av mina kollegor där hette Anders Eriksson och var ansvarig för näringsavdelningen; det var den regeringen som vi bägge var med i som förde in Åland i den Europeiska unionen och vi jobbade också fyra år i Europeiska unionen. Inte var det så att ledamoten Anders Eriksson avgick ur landskapsstyrelsen i protest mot att vi inte fick en Europaparlamentsplats, utan tvärtom, vi gav ett enigt förslag till Ålands lagting där det inte fanns någon Europaparlamentsplats framförhandlad. Under de fyra kommande åren märkte jag inte heller där några större insatser från ledamoten Eriksson när han satt med i landskapsstyrelsen. Däremot kämpade nog dåvarande lantrådet Roger Jansson tillsammans med dåvarande vicelantrådet Roger Nordlund med de här frågorna med då sittande regering i Finland. Samma sak gjorde också då sittande presidium här: förde förhandlingar med riksdagen - utan någon framgång. Det var ett klart nej på alla fronter.
Det som stör mig är att ledamoten Anders Eriksson tog time-out och återuppstår i något som heter Ålands Framtid och sedan är allting plötsligt så väldigt enkelt och självklart! Jag tycker att det här borde de flesta människor kunna genomskåda vid det här laget, att det är inte alltid så enkelt i politiken, men det finns vissa människor som fortsätter att jobba envist och andra som ger upp och bara kan förklara hur saker och ting skall fungera!
Herr talman!
Jag vill komma in på samma sak som ltl Gun Carlson har varit inne på några gånger här i dag. Ltl Anders Eriksson säger så vackert att man vill utveckla självstyrelsen och vi skall följas åt hela vägen i mål. Det låter på ett sätt väldigt bra det här och vid första tanken: visst, vi tar varandra i hand och så klättrar vi upp för berget och får den fantastiska utsikten! Enda problemet med detta är, när man börjar tänka igenom det och analysera vad det innebär, att, jo, det där sista lilla steget som ltl Anders Eriksson och Ålands Framtid så gärna framställer så vacker, det innebär de facto att man faller ner tillbaka i ravinen och måste börja klättra om igen nästan helt och hållet från början. Det är det här som är problematiken med Ålands Framtids politik, att man försöker bluffa genom att säga att jo, jo, det är bara så att vi tar varandra i hand och så går vi självstyrelsevägen!
Och vi har blivit lite oroliga inom Åländsk Center för att den här lättvindigheten som Ålands Framtid framställer de här sakerna med. Och vi har blivit oroliga därför att vi värnar väldigt mycket om att Åland skall förbli ett enspråkigt svenskt samhälle. När jag och många med mig tog del av ltl Anders Erikssons debattartikel för tre-fyra veckor sedan, när det stod klart att de internationella garantierna ingenting var att bry sig om egentligen, då började vi fundera att vad i herrans namn är det man håller på med: Är det så att Ålands Framtid är beredd att helt avstå från det som egentligen är grunden i vår självstyrelse och grunden i vår trygghet att förbli ett enspråkigt svenskt landskap också i framtiden, med det språkliga tryck som vi ändå de facto lever under? Att som ltl Anders Eriksson säga, jo, men vi skall bli en självständig stat och då bestämmer vi allting själva, då behöver vi inget minoritetsskydd! Kära vänner, det är precis tvärtom, den dagen vi blir en självständig stat kommer det att finnas ett tryck på Åland som kommer att vara mycket större än någon kan föreställa sig! Då kommer det antagligen att vara så att vi kommer att ha finska skolor på Åland och vi kommer inte att kunna motsätta oss att leva upp till alla de normer och regler, internationella avtal, som finns för att vi skall bli accepterade i den europeiska familjen och på internationell nivå och då, kära vänner, då tror jag nog att man börjar inse att vad har vi gjort! Det fantastiska med självstyrelsen är faktiskt att den är ett minoritetsskydd och då tycker jag också att vi som är ansvarskännande bör slå vakt om detta minoritetsskydd och inte göra oss av med det och ge oss ut i en framtid som är ganska oviss. Men på ett sätt är den inte oviss, nämligen att det språkliga trycket kommer att bli ofantligt stort och vi kommer inte att kunna stå emot det för vi kommer att vara skyldiga att leva upp till de internationella åtaganden som moderna, europeiska stater skall göra; gör vi det inte, då, kära vänner, är det ännu värre för oss här på Åland! Vi vill väl inte bli utfrusna, vi vill ha ett näringsliv som skall fungera, vi vill att våra ungdomar skall kunna gå i skolor utanför Åland osv. osv.
Nej, bästa ltl Anders Eriksson och Ålands Framtid, ta er en funderare till på det där, så tror jag nog också kommer fram till att självstyrelsesystemet och det gedigna arbete som våra förfäder har lagt ner under 1900-talet på att bygga upp det här samhället och det här systemet är någonting att bygga på och ingenting som man skall rasera genom att det där lilla steget!
Ltl Anders Eriksson, replik:
Herr talman!
Det pratades mycket om demokratiutredning tidigare. Det blir lite odemokratiskt att föra en sådan här debatt på det sättet att lantrådet kan alltid bryta in direkt i debatten och prata utan tidsbegränsning medan jag nu har enbart två minuter på mig att svara på alla de här frågorna. Men jag skall återkomma till det och det kommer också en insändare, så lantrådet Roger Nordlund kommer att få många svar på de frågor han är så fundersam över. Men det är intressant! Det är exakt samma argumentation som i landshövding Peter Lindbäcks insändare som kommer igen nu! Nog är det faktiskt intressant, det måste jag säga! Lantrådet Roger Nordlund är en klok karl – han har min respekt – men han blandar äppel och päron, inte kan vi ha några särrättigheter när vi är självständiga. Skall vi ha ett minoritetsskydd mot oss själva? Det är klart att vi har särrättigheter nu på grund av vårt självstyrelsesystem. Argumentationen är helt orimlig. Ändå, igen: vill lantrådet Roger Nordlund verkligen få reda på hur det här är i praktiken, så läs den utredning vi ideellt finansierade: ”Ett ramverk för ett självständigt Åland”. Där får han svar på alla de frågor som han just ställde.
Till sist vill jag säga att jag är glad att lantrådet Roger Nordlund säger att man jobbar nu på lagberedningen med att få en lagmotion om Europaparlamentsplatsen. Det här är någonting som vi har försökt driva på i två år, men det har varit absolut omöjligt att komma fram, och jag kan inte förstå varför. Vi har t.o.m. skrivit en färdig motion som vi också har delat ut åt centern, varsågoda, ta den här, skriv den i ert eget namn, bara någonting skulle hända! – Men två år och ingenting! Nu sägs det i varje fall att någonting skall hända och det är jag glad för.
Bästa vän, lantrådet Roger Nordlund! Glöm Ålands Framtidskomplexet! Det är det som styr hela diskussionen i dag, på centerns höstmöten och överallt. Vi kan jobba sida vid sida. TALMANNEN: Tiden är ute! Ltl Anders Eriksson: Jag får återkomma vid tillfälle!
Lantrådet Roger Nordlund, replik:
Fru talman!
Jag kan lugnt säga till ltl Anders Eriksson, att jag har inget Ålands Framtidskomplex, men däremot är jag en ansvarskännande människa och framför allt känner jag ett ansvar för självstyrelsen, jag känner ett ansvar för mina barn och alla andras barn som växer upp i det här samhället och jag vill att de skall kunna växa upp och leva i ett enspråkigt svenskt samhälle och i en svensk miljö, med den trygghet som ltl Anders Eriksson och jag har kunnat göra samt många före oss. Det som, herr talman, har gjort att jag har börjat reagera och många andra ansvarskännande människor är att vi känner en oro för: vad är det som man håller på att ställa till med egentligen? Det där lilla steget innebär de facto väldigt stora omvälvningar för det åländska samhället och det försätter oss i en situation som vi inte kan kontrollera. Jag förstår ltl Anders Eriksson och kretsen kring honom, att när man är entusiastisk och brinner för någonting, då vill man gärna blunda för den kalla verkligheten, men den kommer emot den dagen man tar det här steget och jag tycker att det är lite tråkigt om ålänningarna inte skall kunna känna till helheten utan bara ta till sig ett vackert tal. Jag hoppas verkligen att ltl Anders Eriksson, som jag åtminstone tidigare har känt som en person som värnar om enspråkigheten på Åland, tar sig en funderare på det här: vad är bäst för Åland? Jag ber honom också ställa sig frågan: om det skulle innebära en större risk för att enspråkigheten riskeras på Åland om vi blir självständiga, är man då också beredd att ta det här lilla steget? – eller kanske man tar sig en funderare och kommer underfund med att utveckla självstyrelsen så långt som det är möjligt, det som centerns linje, kanske det ändå är det klokaste i slutändan.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ronald Boman:
Fru talman!
Konstnären Lindorm Liljefors som jag hade förmånen att känna tillägnade sin bok "Skisser från ett jägarliv" till hustrun Marianne med följande ord: "Boken tillägnas hustru Marianne en av dom bästa jag haft!"
Jag vill ge samma betyg åt detta budgetförslag och detta gäller även finansansvarige Wiklöv, nämligen, en av de bästa vi haft!
Trots att jag tycker att det är ett bra budgetförslag skall jag ändå peka på några fläckar på den annars blanka vapenskölden.
Det som upprör mig mest är spektaklet med att sparka näringschefen. Jag har full förståelse för att det kan kännas bittert för en landskapsregeringsledamot när ens kunskaper är otillräckliga i förhållande till avdelningschefen och övriga på avdelningen. I slutändan kan dock regeringens avsikter betyda att alla på en avdelning som är kunnigare och kompetentare än ansvarige ledamoten får sparken. Blir en sådan utveckling verklighet kan det bli tunt med anställda på näringsavdelningen. Och hur skall annonsen se ut när man skall anställa ny näringschef. Ex: ”Näringschef sökes med dåliga betyg och bristfälliga kunskaper om näringslivet.” Det tror jag inte blir bra!
Eftersom ledamoten Strand har uppenbara problem att komma överens med de anställda i förvaltningen borde Strand avgå ur regeringen och återgå till lagtinget.
Jag har redan tidigare föreslagit att lantrådet noggrant skall granska de tilltänkta ledamöternas kunskap och kompetens, i fallet Strand har han tydligen glömt detta.
Så några axplock ur budgetförslaget.
I skenet av debatten om 100 procent bidrag borde även de två evenemangsbidrag om vardera 200.000 euro granskas. När det gäller " Medel för evenemang" under moment 47.03.49 skriver landskapsregeringen följande: "Medlen i evenemangsfonden disponeras i enlighet med principer och kriterier som landskapsregeringen fastställer." Jag anser att dessa medel skall användas enligt principen om förlustgaranti. Då kan det finnas en möjlighet att undgå misstankarna om eventuell svågerpolitik.
En av landskapets organisationer som jag undrar vad de sysslar med är Ålands miljöprövningsnämnd. Om jag läser statistiken rätt så har de tagit beslut om 36 ärenden senaste år med en personalstyrka om 6 personer. Med andra ord, 6 personer jobbar med ett endaste ärende i en och en halv vecka innnan de tar beslut. Det tycker jag verkar märkligt.
En i sammanhanget liten summa är de 85.000 euro som beviljas Nordens Institut på Åland. Eftersom jag inte är med i inre ringen när det gäller det nordiska samarbetet har jag svårt att förstå denna satsning. Även Föreningen Nordens existens har jag även svårt att förstå.
Och så till ett glädjeämne. Nu har det äntligen tagits beslut om att den tilltänkta ladugården vid lantmannaskolan skall försvinna ur budgeten och att man i stället kan ha undervisningen i privat ladugård. Helt enligt den motion som jag lade i detta ärende för ett antal år sedan. BRA!!
En en annan sak som jag också har reagerat för är konkurrensutsättning av landskapets försäkringar. Under målsättningar för år 2006 sägs man skall att slutföra översynen och upphandlingen av försäkringstjänster och där har jag fullt förtroende för ledamoten Lasse Wiklöf. Han kommer att ordna det där.
När det gäller Ålands Teknologicenters verksamhet förväntar jag mig så småningom resultat från företagsinkubatorn Växthuset: Hur många jobb de skapat, hur mycket de kostat samhället i form av bidrag och kostnader och hur mycket de betalt tillbaka i form av skatter? För övrigt anser jag i vanlig ordning att Ålands teknologicenter kunde läggas ned.
I övrigt får budgetförslaget godkänt.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Herr talman!
En sak skulle jag vilja ha ett förtydligande på och det gäller när ltl Ronald Boman talar om att man skall konkurrensutsätta försäkringstjänster. Det finns inte så hemskt många åländska försäkringsbolag. Jag undrar om man då menar att man i stället skall upphandla tjänsterna från finskt håll eller från vilket håll skall man göra det? Man säger att man har ett förtroende för finansansvariga ledamoten Wiklöf i upphandlingsfrågor. Det har tyvärr inte jag, för vi har sett helt andra upphandlingsregler och upphandlingar än vad vi från Obunden Samlings sida står för. Vad gäller just försäkringsbolagen var bl.a. Alandia påtänkt att vara med som finansiär i golfprojektet, där pengarna som vi är med och betalar in till de olika bolagen också är med och finansierar olika samhällsprojekt samt den tredje sektorn på Åland. Det här tycker jag nog att tarvar en viss förklaring från Bomans sida.
Ltl Ronald Boman, replik:
Herr talman!
Mitt förtroende för Wiklöf beror på att tidigare finansansvarige Strand avförde detta ärende från agendan senast höst - om det var efter påtryckning eller vad det var vet jag inte! Landskapets sammanlagda försäkringar kanske överskrider EU-gränsen och då måste vi i vilket fall som helst konkurrensutsätta dem. Jag förutsätter naturligtvis att de företag som lämnar in offert har näringsrätt eller skaffar sig näringsrätt. Det är väl ett villkor för den här affären, men det är alldeles klart att bara för att det är ett lokalt bolag skall man inte betala hur mycket som helst och man får reda på om det är rätt pris när man konkurrensutsätter; annars vet man inte vad priset är det rätta som man betalar.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jan-Erik Mattsson:
Herr talman!
Jag skall börja med att understöda det som ltl Ronald Boman säger om att budgeten är väldigt bra, i det stora hela, men det finns ändå några synpunkter från min sida sett som jag vill trycka på. Jag tycker mig kunna konstatera att debatten hittills har varit utan spänst, skulle jag vilja kalla det, det är liksom inget tryck i lådan. Det måste antagligen bero på att budgeten de facto är riktigt bra. Det finns inga stora stridbara frågor som berör budgeten. ”Självständighetskäbblet” har inte så speciellt mycket med budgeten att göra.
Man har varit inne och diskuterat rätt mycket om det som jag också tänkte ta upp, nämligen kommunernas ekonomi. Jag tycker att det är en ganska grundläggande varför lagtinget varje år diskuterar kommunernas dåliga ekonomi? Tittar man tillbaka har det varit katastrofår på kommande flera gånger under årens lopp. Det som är intressant med det är i att sista ändan och tills innevarande år 2005 har man rett upp de problem kommunerna har haft hittills. Nu tycker jag själv att vissa av problemen är nog mer eller mindre oöverstigliga. Det är så att två saker går isär här: den lagstadgade skyldigheten för kommunerna och den lagstadgade delen hur kommunerna får sin ekonomiska uppbörd tillgodosedd. Man hade en fin ny kommunandelsreform som togs i bruk i mitten av nittiotalet, men till den har det anslutits en hel massa lagförslag, olika system har tillförts och man har försökt kvitta det här och man har gjort olika överenskommelser med Ålands kommunförbund osv. Men under 2000-talet har man ändå förstört systemet. Det fungerar inte i dag i sin nuvarande form. Ser man på kommunernas budgetar i år och ifjol borde man kunna se varpå skillnaderna beror: beror de på regionala skillnader? Säkert till en viss del. Beror de på orsaker till varför kommunerna enskilt drabbas s.a.s.? Där tror jag att vi kanske har den tyngsta biten, alltså utgiftsposter som kommunerna får på grund av lagstadgade skyldigheter men som man själva inte fastställer. Då tänker jag på kostnader för specialsomsorg, Gullåsen och övrig liknande verksamhet? Det här tycker jag är skäl att fasta på. Det har varit flera ledamöter, bl.a. ltl Christian Beijar, som har varit inne på samma diskussion. Är det en bra modell vi har i dag att kommunerna har det fulla ansvaret för den sociala sektorn på den här nivån när man själva enskilt inte kan fastställa de avgifter man skall betala?
Jag tycker att det är skäl att titta på varifrån våra skatteintäkter kommer. Eckerö har t.ex. haft en bra samfundsskattedel tillika som Mariehamn. De kan fluktuera väldigt starkt från år till år. Därför anser jag att det inte är någon bra modell att ha samfundsskatten som en kommunal finansieringsform för kommunala verksamheter som skall vara långsiktiga och framför allt säkra. Samfundsskatten kan fluktuera genom åren väldigt starkt, och det har vi sett. Det är väldigt skönt att vara med på uppgången, men bygg inte upp välfärden i din kommun på en hög samfundsskatt för då är du lurad när den försvinner; det kan vi i Eckerö konstatera i år och Mariehamn likaså. Det är flera kommuner som har samma problem. Dessutom slår den dubbelt ut när skattekompletteringen också drabbas.
Då är frågan vad man kan göra åt detta. Det har i ett flertal finansmotioner ställts förslag om olika åtgärder för att reda ut det här. Landskapsregeringens åtgärder är tillsvidare att man försöker klargöra just det som jag efterfrågar: vari består skillnaderna från det tidigare till det nya? Det här tar lite tid, så jag efterlyser åtgärder för 2006. En av de åtgärderna skulle vara att man fastställer klara kriterier för vad finansieringsstöd enligt prövning skall utgå från. Det är den ena faktorn vi har att spela med som lagtinget nu under det här året kan fatta beslut om inför 2006. Jag föreslår därför att ett av de grundläggande kriterierna i finansieringsstödet enligt prövning är de sociala kostnader som drabbar kommunerna på grund av ett höjt antal klienter inom specialomsorgen, Gullåsen och övrig tung liknande vård. Man kan t.o.m. räkna ut en teoretisk landskapsandel för klienterna inom specialomsorgen på samma sätt som det finns en särskild landskapsandel för eleverna inom träningsundervisningen. Det betyder att kostnaderna för specialomsorgen i så fall skulle vara kostnadsneutral för varje kommun. På sikt kan man överföra ansvaret till ÅHS, precis som bl.a. ltl Christian Beijar har sagt. Det tycker jag att man får ta ställning till när vi har det här, men vi måste helt och hållet kunna göra en insats för 2006. Vi skall inte ösa pengar över kommunerna som gör att vi rycker sönder systemet, utan vi måste se vari problemen består. Åtminstone för Eckerös del består de av väldigt tunga sociala åtaganden. Jag tänker inte gå in i detalj på dem, men jag tycker att finansutskottet kan sätta sig in i det och komma med ett förslag. Till den delen tror jag också att summan i budgeten för finansieringsstöd enligt prövning torde behöva höjas till en betydligt högre nivå än vad den nu är. Summan måste i så fall, om man använder sig av det här systemet, utgå i princip till hälften av kommunerna. Jag har inte räknat ut hur stor den är, men den är förhållandevis stor.
Den andra frågan som hör till kommunernas ekonomi är förändringen i skatteunderlaget som genom åren, i princip från det att man införde kapitalskatt som skatteuppbörd och att kapitalskatten går till statskassan och återbetalas via 0,45 till landskapsystemet och därifrån portioneras ut. Den här biten måste man noggrant analysera hur den skall se ut framdeles. Förslaget om att hela kapitalskatten skulle fördelas till kommunerna tror jag att är orealistiskt därför att staten bär upp den för att också kunna finansiera en del av sina åtaganden, såväl som landskapet och till det behövs det pengar. Landskapets intäkt har ökat med 17 procent enligt den finansmotion som liberalerna har lämnat in och kapitalskatten står för en stor del av det här och då torde hälften av den procentsatsen behöva tillföras, alltså öka kommunernas inkomster med totalt 7,5 miljoner euro och då menar jag att det är teoretiskt uträknat, att man kanske skulle ha haft den delen av skatteunderlaget om man inte hade gått in för kapitalskatt.
Man kan konstatera att det landskapsandelssystem vi har i dag helt klart är för kantigt. Det har ingen känsla för de olika åtaganden som kommunerna har byggt upp. Det är, märk väl, lagtinget som har tagit beslut om de lagar som styr detta.
Herr talman!
Jag skall gå in på några andra frågor, om jag hinner, annars får jag återkomma. Det blev tydligen så att jag får återkomma med de övriga frågorna – jag skall försöka hålla mig till den stipulerade önskvärda tiden!
Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:
Herr talman!
Jag tycker att det är relevant att ltl Jan-Erik Mattsson tar upp frågeställningarna kring specialomsorgen och Gullåsen likaväl som många andra har fört den diskussionen här i salen. Jag har stor respekt och förståelse för det och det tror jag hela vår regering har. Men när man diskuterar nya system och eventuellt möjligheterna att visa generositet mot kommunerna så är det inte bara penningutdelningen som är central och det är också: vad skall kommunernas framtida funktioner vara? Man måste reda ut de begreppen parallellt. Därför har ltl Jan-Erik Mattsson rätt när han säger att för närvarande, såsom sakernas tillstånd är och vi inte har allt utrett ännu, men vi jobbar med det, så är det finansieringsstöd enligt prövning som man kan titta på. Det är nu uppe i 500.000 euro och som jag sade i anslutning till min egen presentation är det det beloppet som vi också har manöverutrymme för att tilläggsbudgetera i händelse av att det behövs mera pengar. Det visade jag redan när jag presenterade det budgetförslag som landskapsregeringen har lagt. Vi tar de här sakerna på stort allvar. Vi vill verkligen hitta rättvisande lösningar på de här problemen och vi jobbar med de här frågorna; jag hoppas att just 2006 skall bli det förlösande året om det bara är möjligt.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag är glad för att finansansvarige bollar tillbaka bollen. Jag tycker att man borde ta fasta på att införa kriterier för vad finansieringsstöd enligt prövning utbetalas för. Man kan redan nu klart se vari problemen består för ett antal av kommunerna, inte alla, jag säger inte att det är någon automatik i att alla kommuner i och med det får en bättre ekonomi, utan det finns andra faktorer som gör att kommunerna inte klarar sin ekonomi. Det är helt riktigt som ledamoten Lasse Wiklöf säger att det är otroligt viktigt att ställa sig frågan: vad är det egentligen kommunerna skall syssla med. Men det får inte bli som någon här i salen anförde: en oro för att man försöker svälta ut kommunerna så att det blir tvångssammanslagningar. Det är nog ett scenario av worst case absolut för min del.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Ltl Jan-Erik Mattsson sade inledningsvis, vänd till mig, att självständighetskäbblet har ingenting med budgeten att göra. Jag vill bara i all vänlighet upplysa om att det var faktiskt centerns gruppledare Gun Carlson som inledde den debatten och lantrådet Roger Nordlund som tog ett extra anförande för att få lite självständighetsdebatt, och mig veterligen borde de vara i samma parti som ltl Jan-Erik Mattsson – men kanske det inte är så! Det intressanta är: varför självständighet, varför har vi jobbat för det? Jo, vi jobbar för det därför att vi tror att det är det enda sättet att behålla vår välfärd på sikt. Beskattningen är central där; ltl Jan-Erik Mattsson som kommunpolitiker står själv här och beklagar sig över samfundsskatten och de bekymmer den åsamkar Eckerö. Varför gör det det? Jo, det är finsk politik som gör att samfundsbeskattningen går till riket. Men vi vill också ha en aktiv näringspolitik, ett EU-medlemskap med verkligt innehåll och en betydligt mera dynamik, ”spänst”, om jag använder ltl Jan-Erik Mattssons ord, i politiken, det skulle vara viktigt. Det är klart att som kommunpolitiker utan visioner kanske man kan kalla verkligt tunga framtidsfrågor för käbbel, men jag tycker att det är trist.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Det var kanske att ta i att kalla det för käbbel. Det är helt klart en allmänpolitisk debatt och där skall man väl lyfta alla frågor på bordet. När det gäller huruvida vi kan göra någonting är det väl grundläggande, för att om vi här skall kunna åstadkomma förändringar, så skall åtminstone vi alla här först vara överens. Sedan gäller det att vi skall komma överens med Helsingfors, men så länge vi inte kan komma överens här – det har jag sagt härifrån talarstolen tidigare – och det har det här lagtinget inte lyckats åstadkomma en enda gång under de år jag har varit med; man har aldrig varit överens om en fråga som berör kontakterna till Helsingfors och den dagen vi kan komma överens här hur vi skall framföra ett önskemål i kontakten till Helsingfors, då kanske vi får någonting ordentligt till stånd – men inte före det .Vi måste vara vi som en part, inte som två eller tre parter mot eller med finska statens företrädare. Det är dem vi förhandlar med; ensidigt kan vi inte åstadkomma någonting.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Brage Eklund, replik:
Herr talman!
Ltl Jan-Erik Mattsson tar upp frågan om kommunernas ekonomi och åtgärder för 2006 för att klara finansieringen av vissa områden inom den sociala delen samt att det skall uppgöras klara regler för finansieringsstöd enligt prövning. Det är helt aktuella frågor och jag håller till stora delar med vad ltl Jan-Erik Mattsson sade. Märkligt är att redan 2004 hade Ålands Framtid en finansmotion angående just dessa frågor för att belysa problemen inom specialomsorgen och att man skulle göra en delreform av landskapsandelssystemet med ett högkostnadsskydd för att ta ett snabbare tag i det före landskapsandelssystemsreformen. Under den tiden som man skall utreda den nya landskapsandelsreformen blöder kommunerna. Den här frågan har nog varit aktualiserad, framför allt från Ålands Framtid som har sett det här problemet i ett tidigt skede. Ltl Jan-Erik Mattsson som är aktiv kommunpolitiker och sitter i socialnämnden i Eckerö känner till problemet, så det här kunde ha varit belyst i ett tidigare skede inom centern. Har man lite följt med har man kunna utläsa prognosen i ett tidigt skede och vidtagit åtgärder. Jag kommer att i mitt anförande beröra detta, så jag skall inte mera gå in på det i replikskiftet.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Det är intressant att flera har varit intresserade av den här frågan. Tyvärr hade jag inte tillfälle själv för ett år sedan i samband med budgetdebatten att framföra detta, men från min sida har den här frågan tagits upp i flera fora. Men att man skulle införa bara ett kostnadstak är just att gå in på det som jag sade från början: att det är att fortsätta på den väg som har spolierat och förstört den fina landskapsandel vi hade från mitten av nittiotalet. Det är ytterligare en sådan specifik åtgärd som inte är bra. Man kan inte hålla på och gå in och vidta specifika åtgärder som skall gälla över flera år när man inte vet; landskapsandelssystemet är uppbyggt ungefär som ett stort dominospel: peta omkull en bricka så får du se vad som händer! Den som har lagt ett fint dominospel får hela spelet att rasa! Det kan inte vara vår mening, utan specifikt för 2006 måste finansutskottet ta tag i den här frågan, titta på den och göra vad man kan, upprätta kriterier för finansieringsstöd enligt prövning och försöka göra den på ett sådant sätt så att den motsvarar landskapsandelen för träningsundervisningen i skolan, som är kostnadsneutral för kommunerna. Då gör man en sak som inte påverkar landskapsandelssystemet överhuvudtaget, vare sig kortsiktigt eller långsiktigt, utan vi inväntar utredningarna – bl.a. ÅSUB och Helsingfors – och det är viktigt att vi behåller en helhet och återupprättar ett stabilt, sensitivt och bra landskapsandelssystemet. TALMANNEN: Tiden är ute!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Christian Beijar, replik:
Herr talman!
Det var ett intressant anförande som ltl Jan-Erik Mattsson höll om kommunernas ekonomi. Jag begärde ordet för att det är möjligt att jag i anförandet eller en replik har uttryckt mig oklart. När det gäller specialomsorgen har åtminstone aldrig menat att specialomsorgen skulle tillhöra ÅHS. Det kommer jag i så fall att motsätta mig. Det hänger samman med att specialomsorgen inte är en hälso- och sjukvårdsangelägenhet, utan det är en social angelägenhet som berör funktionshindrade och kommer aldrig att komma in under hälso- och sjukvården. Men för den skull är det viktigt och angeläget att diskutera de framtida finansieringsformerna, som ltl Jan-Erik Mattsson var inne på.
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag kanske var otydlig när jag kopplade samman de olika sakerna. Det var specifikt Gullåsen som ltl Christian Beijar var inne på och som förmodligen enligt hans åsikt skulle överföras till ÅHS i sin helhet, och där har jag exakt samma uppfattning. Specialomsorgen är en kommunal angelägenhet och jag tycker fortsättningsvis att jag kan trycka på det och jämföra med träningsundervisningen, som också ligger som en kommunal angelägenhet inom skolan. Vi har inga problem med kostnaderna för träningsundervisningen. Hela Åland finns samlat på ett ställe. Vi får en landskapsandel som är öronmärkt för träningsundervisningen. Skulle vi få en motsvarande landskapsandel för klienterna inom specialomsorgen - plus att det behövs någonting till – hur man fastställer avgifterna, vilka vägar, kanske man måste lagstifta om specialomsorgens avgifter, som för Gullåsen i dag, men tyvärr är den nyckeln felaktig i dag för vårdtyngden inom De gamlas hem och Trobergshemmet är nästan lika stor som inom Gullåsen, det är bara lite andra kriterier. Den 35-procentiga höjning som finns i lagen borde kanske ändras till t.ex. 15. För man över den dit är det i alla fall okej. Specialomsorgen i ett eget kommunalförbund är okej om man har kostnadskontroll osv., men framför allt landskapsandelen för klienterna där; det är enkelt att jämföra dem med eleverna inom träningsundervisningen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Herr talman1
Vad gäller specialomsorgens kostnader och kommunernas ekonomi lade jag i våras en motion just för att underlätta kommunernas åtaganden och att man skulle införa någon form av kostnadstak. Kostnadstak har vi också vad gäller missbrukarvården, där centern har varit med och infört det, så det är ingenting som centern borde hoppa högt över och att det förstör några landskapsandelar. Eftersom det inte fanns någonting nämnt om specialomsorgen och några åtgärder vad gäller den här delen av omsorgen i budgeten, så har vi och glädjande nog också Ålands Framtid – antagligen härstammar initiativen från Eckerö kommunalpolitik, där man vet att det finns bekymmer – inlämnat motion i detta angelägna ärende och hoppas att man skall kunna göra någonting åt detta i finansutskottet. Så säger nu centern att det här är man väldigt angelägen att få ändring på, men varför finns det då inte i budgeten, om man har vetat om det här tidigare! Det finns ingenting sagt. Centern sitter med som ett regeringsparti, men man har inte gjort någonting åt saken. Är det så att man inte kan det nu för att det kommer från oppositionen? – så brukar det vara och då kan åtminstone jag, säkert Ålands Framtid – jag kan prata för dem också – testamentera frågan till centern och så gör ni någonting åt det i finansutskottet, så att det här inte belastar kommunerna!
Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag har hört den här argumentationen från ltl Gun-Mari Lindholm tidigare redan och även nu från Ålands Framtid. Det är samma motion, men då måste jag vända på steken: finns det något fel i det förslag som ställer? Skulle det vara sämre eller hur ser det ut? Då tycker jag att ltl Gun-Mari Lindholm kunde stiga upp och säga att det där är ett bättre förslag!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sune Mattsson:
Herr talman!
Jag skall inte upprepa vad nästan alla har sagt om kommunernas ekonomi för det gäller naturligtvis lika mycket min hemkommun Lemland som de andra som är nämnda. Att få budgeten att nästan gå ihop är ganska bekymmersamt. Ändå går det naturligtvis inte att jämföra mellan kommunerna hur man uppnår balans i budgeten, man har olika problem och olika åtaganden. Vissa saker kan stjälpa en hel kommuns ekonomi. Jag tänker på missbrukarvården som kan vara ganska dyr i vissa fall och kan ta ganska stor del. Då har vi ett system där folk faktiskt känner igen sig lite när det står att man anslog si och så och det är ingen lycklig lösning på ett sådant problem.
Jag skall som jag brukar säga några ord om sjukvården. Vi har en bra sjukvård på Åland, men det finns ändå saker som jag tycker att man borde titta ytterligare på. I budgeten står det, som det har gjort i många år, att man har rätt till vård på svenska – sitt modersmål står det och betyder i de flesta fall svenska – och detta sker i regel. Jag har kommit fram till det att när man skickas bort t.ex. till Åbo så är servicen på svenska där bättre än vad den har varit tidigare. Jag känner många som har vårdats många gånger där och de säger att det har nästan förbättrats; däremot blev jag ganska skrämd – jag har förstås vetat det förut – att epikriser och journaler kan bli liggande ganska länge på centralsjukhuset på finska. Jag ingår i en arbetsgrupp som landskapsregeringen har tillsatt, också ledamoten Camilla Gunell är med, vi har hört läkare som tjänstgjorde som faktiskt föreslog att för att det där skulle fungera på nätter och sådant borde man se till att det alltid är någon som kan finska. Det är en orimlig lösning, men det föreslogs och det betyder att det inte fungerar helt smärtfritt ännu. Det betyder att vi som politiker, landskapsregeringen som myndighet och ÅHS-styrelsen – regeringspartierna har majoritet – måste följa upp det ordentligt. Det får inte vara så att det kommer folk hit och jobbar och så känner de att de klarar sig egentligen nästan på svenska – de skall klara sig på svenska. Jag förstår att jag kommer att bli emotsagd, men jag vet att det är så här, jag har själv före detta anhöriga, tänkte jag säga, som kan bara svenska som säger att det kan vara svårigheter ibland.
Så finns det annat område som jag nog hade hoppats på att skulle gå lite fortare, i synnerhet nu när socialdemokraterna är med i regeringsställning och också väl representerade i ÅHS-styrelsen, nämligen psykiatrins flyttning. Nu är det framskjutet igen på ett sådant sätt att det inte skulle förvåna mig om det blir 2010-2011 som psykiatrin får flytta till ändamålsenliga lokaler. Det är så i verkligheten. Ingen kirurgpatient, ingen medicinpatient skulle någonsin kunna tänka sig att lägga in sig på Grelsby och bli opererad eller behandlad utan man skulle kräva helt andra lokaler. Utvecklingen har gått framåt – de där gamla husen som har stått där för att man försökte gömma bort dem som var psykiskt sjuka, den tiden är förbi nu. Jag hade hoppats att det skulle finnas en utredning som sade att nu parallellt med ombyggnaderna så planerar man för etapp 3. Jag har faktiskt ställt en enkel fråga om det där och då fick jag i alla fall medhåll av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att det är ett problem. Dessutom är huset i behov av reparation. Det är naturligtvis också en modell. Hade man beslutat att man skall renovera det, så hade man också varit tvungen att börja med det. Den där gruppen av människor känner jag varmt för. Det har också att göra med missbrukarvården. Många gånger när de skall avgiftas modernt kan de behöva akut vård och det kan vara ganska jobbiga tider; då vore det bättre att de var bredvid centralsjukhuset. Också elkonverteringarna – elchocker, sade man förr – måste föras från Grelsby till centralsjukhuset och det är ingen bra lösning. Det här är ord som jag säger till landskapsregeringen, jag har inte skrivit någonting om det, jag tror att ni är medvetna om det men jag vill i alla fall uppmärksamgöra på att det är under all kritik som det fungerar i dag.
Jag har en egen finansmotion som vi alla i liberalerna har skrivit på och det gäller stöd till cancervård, 40.000 euro. Ålands lagting och landskapsregeringen har i många, många år haft råd till det. Anslaget försvann 2003 och de orsaker som angavs för att det skulle bort var ofta det att det finns så många andra sjukdomar som inte har. Vad jag ser nu är det inte så många andra sjukdomar som har fått någonting heller utan man tog bort det från en grupp och så blev alla andra utan, så meningen var nog att ta bort det. Jag hoppas verkligen att finansutskottet och majoriteten skall kunna säga att vi har nog råd med 40.000 euro till detta. Är det så att man har råd med 70.000-75.000 euro för att bli av med tjänstemän som vissa personer inte kan umgås med, då har vi råd med 40.000 euro till cancervården också. Det är nog mitt sätt att se det. Man skall inte ställa sjukdomar mot varandra, men nu passar jag på att ställa ett annat moment mot det, där man på grund av interna problem tänker ge stora summor.
När jag läste i budgeten håller jag med Ålands Framtid att Haddnäs på 42 hektar inte bör säljas. Jag tycker att det skall vara kvar. För det första får de aldrig för 43 hektar plantskog som är lika hög som jag, tänkte jag säga, kanske kortare, för 200.000 euro. För det andra kostade det, när den ansvarige ledamoten på den tiden köpte området, 1,5 miljoner mark. Det är 250.000 euro och det för ungefär tio år sedan, 1995. Tar man upp 200.000 euro i dag skulle man förlora 50.000 euro, man har ingen tillväxt, skogen har växt och då skulle man få mindre än vad man gav för det! Nej, mitt förslag är – och det riktar jag i synnerhet till ledamoten Camilla Gunell, ledamoten Lindeman och även ledamoten Lasse Wiklöf – gör det utan att jag skriver om det till naturskog! Vet ni vad naturskog är? Det är en skog som man varken brukar, avverkar eller gör någonting, det finns i Sverige och i Finland, en skog som låter vara och växa som den är, så får man se om två- eller trehundra år vilka arter som finns där och vad som växer. Det där kan vara någonting att skratta åt, men jag tycker att det är viktigt, det är t.o.m. så viktigt med naturskogarna att man inte ens släcker skogsbränder där ifall de inte tänker sprida sig och skada annan egendom. Man får en enorm artrikedom. Kvistar ruttnar ner, det blir en naturlig ny mull osv. Dessutom har området redan nu en fauna med skyddsvärda arter, t.ex. tibast växer där, som blommar på bar kvist, om någon är intresserad av att på våren gå och titta på något vackert i Haddnäs – det som skulle bli Ålands största soptipp, 28 meter hög! Jag tycker inte att den skall bli soptipp, men sälj inte bort den för en spottstyver. Enligt en skogsbruksingenjör är det beräknade värdet mellan 50.000 och 100.000 euro, om någon betalar bra, annars är det ungefär 60.000 euro, med den växtlighet och kärr som finns på området.
Jag har en finansmotion som jag tycker att rimmar väldigt bra med landskapsregeringens miljöhandlingsprogram och även med regeringsdeklarationen. Det är ett anslag på 45.000 euro specifikt gjort för att se möjligheterna att återställa våtmarker och höja nivån på utdikade insjöar. Man bör kartlägga, tillsammans med markägare och berörda se hur man kan göra det, vilka ersättningar. Jag gissar att det är flera här som vet hur man har gjort i Sverige; man får t.ex. EU-bidrag att återställa dem osv., man kan få något liknande trädesbidrag om man inte brukar dem, höjer nivån osv. Men det måste undersökas och arbetas fram. Jag vet att ledamoten Runar Karlsson sade att han var beredd att återställa våtmarker på landskapets mark i Saltvik, och det är lovvärt, men på landskapets mark går det ganska bra, men i vissa fall kan det också drabba andra markägare därför att avrinningen från landskapets mark kan vara att det går över någon annans mark, det kan också vara så att någon annan ligger högre upp och också får försämrade förhållanden, så man måste undersöka det noga.
Så har vi Vargsundsådran, som jag naturligtvis alltid måste ta upp! Jag hade trott på det eftersom vi för ett år sedan stod och bestämde här att nu skall det byggas en småbåtssluss och en regleringsdamm. Finansutskottet tyckte att det var riktigt bra, de sade att räcker inte det anslagna beloppet om 250.000 euro får man återkomma i en tilläggsbudget. Nu kan man i dag läsa i budgeten att det kanske hinner projekteras innan året är slut! Jag förstår att någon tycker att jag har lite för bråttom, för det kan ju ta ett år att få den projekterad, men jag tror att det är slöhet från dem som har hållit i ärendet, för det kan inte ta så länge. Man hinner förbaske mig projektera ett helt fartyg för Vikinglinjen på samma tid! Nog går det på ett annat sätt än det här! I budgeten har man skrivit att om det är till rimligt pris skall det göras. Förut har vi fastslagit att om det anses ändamålsenligt, men vi har en gång fastslagit att det skall göras, och det borde ha varit gjort. Man kommer kanske på det här sättet att lyckas förstöra en sak – som ledamoten Lasse Wiklöf brukar säga: tänk på fiskvandringen och lekmöjligheterna där! – kanske man lyckas sabotera ett år till nu! Ledamoten Lasse Wiklöf säger nej, men kommer att få det gjort till fiskvandringen, den börjar i mars, så det är lovvärt, om man lyssnar utanför protokollet s.a.s. Nu börjar talmannen titta på klockan, så jag får tacka för mig och hoppas att någonting av mina önskemål går i lås!
Sid228
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Herr talman!
Jag hinner knappast svara på alla frågor, men jag återkommer senare i ett inlägg. När det gäller svenska språket och ÅHS är det en liten roman s.a.s. Om man tittar tillbaka i historien har det tagits upp varje gång det har varit budgetdebatt, och det har varit blivit bättre, men det har inte blivit fullständigt bra, vill jag påstå. Jag har själv bekantat mig med det arbete som har gjorts i den arbetsgrupp som ltl Sune Mattsson hänvisade till. Ser man på ÅHS i dag och språket så finns det fortfarande sådant som är problem, bl.a. epikriser som inte hinner översättas. Om det akut händer någonting med en patient som kommer från Åbo så är vi medvetna om att epikrisen inte översatt. Enklaste sättet är helt enkelt – det har jag sagt härifrån tidigare – att vi börjar köpa in i princip alla tjänster från Sverige, då får vi det på svenska. När jag har diskuterat med ÅHS brukar det ta lite länge innan epikriserna kommer, men det är en praktisk fråga som man naturligtvis kan diskutera med dem. Det är ett arbete som måste fortsätta för man skall kunna arbeta enbart på svenska på ÅHS, det är absolut så.
När det gäller psykiatrin är det så att vi har också varit bekymrade inom landskapsregeringen och därför har vi beslutat att planeringen för etapp 2 och 3 skall samordnas så att det finns planering för båda projekten för att på det sättet kunna tidigarelägga, inte senarelägga, också Grelsby. Kanske man t.o.m. kan göra dem samtidigt, åtminstone att de kan gå s.a.s. om varandra.Vi tittar också lite hur det är inom byggbranschen, så från landskapsregeringens sida hyser vi samma oro och därför har vi bett dem samordna. Vi kan också vinna någonting på att ha en samordning vid planeringen av de båda etapperna.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag är nöjd med svaret. Det var ett riktigt trevligt svar. För det första höll ledamoten Lindeman med mig på alla punkter; det andra skrev jag en hemställningsmotion om att man kunde samordna dem och göra det samtidigt och nu planerar man att göra det, så jag tycker att man har gjort vad man kan i dag och det är i alla fall hoppfullt för dem som väntar att veta att nu är det på gång. Jag hoppas också på samordningsvinster, precis som ledamoten Lindeman.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Christian Beijar, replik:
Herr talman!
Det är intressant att höra ltl Sune Mattsson tala om den psykiatriska vården och flyttningen av Grelsby sjukhus. I samband med den diskussionen kan jag inte låta bli att berätta en liten historia. Det är i dagarna 13 år sedan som jag som nybliven landstingsman tog upp frågan om flyttning av Grelsby sjukhus, hösten 1992. Huvudnumret i mitt anförande var kravet på Grelsby sjukhus flyttning just med de motiv som också ltl Sune Mattsson tar upp. Jag är glad att man har kommit så här långt som man har gjort i dag; först var det ett väldigt starkt motstånd, men så småningom har det lett till att vi alla är eniga om en flyttning av Grelsby i anslutning till sjukhusområdet i Mariehamn. När det gäller det som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman informerade om kan man väl säga på det sättet också att socialdemokraterna har tillsammans med de övriga regeringspartierna bidragit till att nu försnabba planeringen och förhoppningsvis också flyttningen av Grelsby sjukhuslokaliteter, inte att försena dem.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag är glad över det svaret också. Jag vet att ltl Christian Beijar och jag har jobbat åt samma håll i den frågan. Vi har många gånger pratat om det gemensamt och jag är glad att man driver på frågan, åtminstone när man i regeringsställning. Det ankommer också på ÅHS:s styrelse att vara aktiv och försöka få igenom någonting.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:
Fru talman!
Jag begärde repliken just av samma orsak som ltl Christian Beijar, nämligen att påpeka att det har under en lång, lång tid varit en oerhört viktig fråga för socialdemokraterna att integrera Grelsby sjukhus med ÅHS och få psykiatrin att komma närmare den stora enheten. Därför är jag mycket glad över att vi i regeringen tillsammans med våra kollegor har kunnat komma till att det snarare nu handlar om en samplanering och ett tidigareläggande av hela projektet.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag får säga att jag är glad för det medhållet också. När alla är så positiva till allt jag säger blir jag på riktigt bra humör, kanske jag får sova riktigt bra i natt!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson, replik:
Herr talman!
Jag är ganska förvånad över att liberalerna kommer med motionen om att man skall ge stöd för cancersjuka med motiveringen att det är en ”sjukdom som tidvis är väldigt kostsam för den som drabbats. Utvecklingen av dyra läkemedel har utvecklats”osv. Allt det där är sant, men inte belastar det patienten utan det belastar ÅHS. Jag tycker verkligen att vi här i dag har försökt prata om demokrati på olika sätt och det är nästan odemokratiskt att tänka sig att man skulle ge stöd bara för cancersjuka, en sjukdom som i dag går att behandla. Jag har ingen procent i huvudet, men de flesta blir faktiskt botade när det gäller cancer, medan vi har en massa sjukdomar som aldrig går att bota. Jag kan räkna upp några: MS, ALS, Parkinson, Alzheimer, olika psykiska sjukdom, allergiska sjukdomar osv., sjukdomar som mycket, mycket mera belastar än cancersjukdomar, dvs. sjukdomar som belastar både patient och familj, kostar mycket pengar därför att man måste leva på ett helt annat sätt. Det är tufft för cancerpatienterna, det är jobbigt under den tid man får behandling, det är ett av de tyngsta arbetena, brukar jag säga, att gå igenom en cytostatika- och strålbehandling, men vanligen blir man frisk, så det här förvånar mig mycket och det här är någonting som jag har pratat om förut och jag har aldrig förstått mig på det här. Jag tycker att det är en kvarleva från 20-30 år i tiden, då var det kanske befogat, inte med dagens sjukvård. Vi skall ha en rättvis fördelning av våra sjukvårdsmedel och det här skulle bli orättvist mot alla andra.
När det gäller vården på svenska är det enda man borde sträva till att faktiskt skriva sådana avtal med behandlande sjukhus att man inte betalar, såvida inte all dokumentation och all rapportering är på svenska. Då betalar man inte fakturorna, då kommer det på svenska! TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sune Mattsson, replik:
Herr talman!
Det sista håller jag med ltl Gun Carlson om. Jag har några gånger framfört det också att om man har beställt på svenska och det kommer på finska så borde man inte betala det. Det är tydligen lättare sagt än gjort.
I fråga om cancersjuka säger ltl Gun Carlson att ÅHS står för utgifterna. Det är inte så. Det är den vård som man direkt får på sjukhuset. Det finns folk som har livslång medicinering. Det finns hormonstavar etc. som är jättedyra som kvinnor får t.ex. (Från salen:det finns tak) Jo, det finns tak, men år efter år är det inte alla människor som har råd till det. Jag tycker att det är ett bidrag som har varit bra. Inget av det som ltl Gun Carlson räknade upp har hon föreslagit heller och det är mycket möjligt att jag då skulle ha stött att man hade fördelat det på flera olika som har det besvärligt. Vi har anslagit pengar för helt onödiga saker, att lösa ut någon avdelningschef osv., för 70.000 euro i året, så det är självklart att vi liberaler tyckte att det var bättre att ge det till cancervård. Jag förstår att ltl Gun Carlson inte tycker att det är bättre, det är nog bättre att ge pengarna till en avdelningschef så att han får pension tidigare! Men det tycker inte vi!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Jag fastnade i ltl Sune Mattssons anförande också för cancervården. Min uppfattning är nog att man har tagit bort det från landskapets budget och att summan egentligen har betalats till kommunerna på ansökan och att de kommunala budgeterna inte längre innehåller stöd till cancersjuka just på basen av att det finns så mycket andra svåra sjukdomar i dag. Det är lite förvånansvärt att om anslaget har varit borta tre år från landskapsbudgeten att man nu, med tanke på att medicineringen går framåt och sjukvården utvecklas så att nästan alla blir friska, skulle införa anslaget igen. Visst kan vi titta på frågan i finansutskottet, men det verkar lite så där gammalmodigt om jag säger så.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Herr talman!
För det första har en del kommuner det kvar. Lemland har det t.ex. kvar och betalar ut det. Landskapet har bidragit med en lika stor summa som kommunerna har betalat. Om Lemland ger 10.000 euro så skulle landskapet ge 10.000 euro, som ett exempel, men det är inte så höga summor. 40.000 euro för hela Åland är inte en stor summa, men det är inte så många som behöver det. Det är precis som ltl Gun Carlson sade, att många har blivit friska och då utgår det naturligtvis. När det gäller uttalandet att vi inför det nu efter så många år kan jag trösta er med att jag har haft förslaget med varje år! Egentligen är det exakt samma formulering om dyra läkemedel, så jag har gjort exakt lika.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
För att jag är inblandad i Vargsundsådran skall jag be att få informera ltl Sune Mattsson om arbetets gång. Det var så att den 23 mars tillsatte landskapsregeringen en arbetsgrupp där jag är ordförande och redan den 6 april hade vi vårt första möte, där vi beslöt, helt enligt landskapsregeringens regler, att bjuda projekteringen. Det måste alltid vara vissa veckors anbudstid och vi fick några anbud, vi hade därefter ett par möten där vi beslöt att ta en entreprenör för att projektera. Detta gjordes under sommaren och nu har projektören hållit på och ritat och är klar i dagarna så att det skall bjudas ut i vinter. Det är så med sådana här projekt att det alltid måste följa alla upphandlingsregler som landskapsregeringen har beslutat om. Hade det varit privat eller att jag själv hade byggt och kunnat göra det här, hade jag naturligtvis kunnat handplocka en för att göra det, och mycket snabbare, men det är regelverket som säger att det måste ta den tid det tar, sedan kan allting göras snabbare och långsammare i och för sig. Det är nog svårt att undvika den här tiden. Det finns 250.000 euro i budgeten för projektet och vi säger där att det skall byggas om det är rimliga kostnader. Och vad som är rimliga kostnader vet jag inte, men minst 250.000 euro får det kosta och antagligen någonting däröver också, men det återstår att se när vi får in anbuden för bygget.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Herr talman!
Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och jag har lite olika åsikt om vad som är snabbt. Jag tycker att det var långsamt att få en arbetsgrupp också, ledamoten Karlsson! Den hade kunnat vara tillsatt redan från första januari, så hade det varit projekterat vid det här laget, inte behövde det vara så sent! Karlsson har ingen ytterligare replik, så jag kan säga vad jag vill nu! Det är så här att jag tycker att det kunde ha varit utfört. Jag tycker också att när man skrev rubriken i årets budget så hade man kunnat skriva precis som finansutskottet och lagtinget enhälligt fastslog förra året, nämligen regleringsdamm med småbåtssluss. Det är det vi har fått miljötillstånd till. Det var det som vattendomstolen och markägarna godkände.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Forts.
Ltl Katrin Sjögren:
Herr talman!
Några reflektioner om föreliggande budgetförslag. I den allmänna motiveringen under rubriken ”Demokrati och jämställdhet” finns en skrivning att landskapsregeringen avser förnya lagstiftningen för lagtings- och kommunalval. Det gläder liberalerna. Tydligen har man nu pratat ihop sig inom majoritetsblocket när det gäller bl.a. tidsaspekten och uppenbarligen också vissa krav som man tänker ställa på nya röstare. Det brådskar. Ett förslag borde komma redan i vår.
Herr talman!
Jag vill göra ett axplock av de liberala finansmotionerna, nämligen de som har mig som första undertecknare. Friskvård och arbetshälsa borde prioriteras inom ÅHS. De arbetsplatser som målmedvetet investerar i personalen kommer att lyckas med både rekrytering och effektivisering.
Ett av målen med att satsa på friskvård blir att minska sjukfrånvaron och därmed vikariebehovet. Skall vi ha en välfungerande hälso- och sjukvård i framtiden är rekrytering av ny personal av avgörande faktor. Konkurrensen om arbetskraften hårdnar.
Vidare finns det en finansmotion som önskar komplettera skrivningarna till kapitlet Ålands hälso- och sjukvård, specialsjukvården. Arbetsbelastningen på akutenheten vid centralsjukhuset förväntas öka dels genom att man slopar hälsocentraljouren och därmed kommer patientströmmarna och dels genom att man vill öka användningen av akutens övervakningsplatser. Därför tycker jag att det bör finnas en beredskap inom organisationen ÅHS att tilldela akuten extra personella resurser.
Herr talman!
Ett konkret sätt att stöda ungdomar från skärgården som har behov av det skulle kunna vara genom stödfamiljer eller personer; det berör en annan liberal finansmotion. Att sluta grundskolan och börja på gymnasialstadiet är ett stort steg, att dessutom flytta hemifrån vid 15-16-års ålder är ett ännu större steg. Har man bekymmer av allehanda slag kan det vara tryggt att ha någon vuxen att vända sig till som finns på behörigt avstånd. Tanken med stödfamiljer är att bor man i staden eller dess omnejd skall man ha en vuxen som man kan vända sig till, helt enkelt ett telefonnummer att slå. Flera gånger har jag genom mitt arbete på akuten erfarit att det skulle ha varit bra om ungdomar från skärgården skulle ha haft någon vuxen att vända sig till i staden. De allra flesta har säkert släktingar eller vänner, men det finns sådana som har sin familj långt ute i skärgården och ingen att vända sig till. Det kan vara så banala och vardagliga saker som att man har stukat foten, och man har fått förband och smärtstillande på akuten, men man har inte pengar till taxi. Kanske man skulle behöva skjuts ibland eller låna någonting som man har glömt hemma, man kanske blir förkyld och behöver febernedsättande och vätska. Kanske man t.o.m. kan få en sådan kontakt att man kan få äta en gemensam middag, den unga från skärgården, stödpersonen eller familjen!
Om behovet av och tillgången på stödfamiljer för skärgårdsungdomar utreds och man finner att det finns ett behov skulle Rädda Barnen, Röda Korset eller Folkhälsan förslagsvis kunna fungera som kontakt eller samordnare. Jag skulle t.ex. med min familj mycket väl kunna tänka mig att bli en sådan stödfamilj.
Tiden tar slut och jag får återkomma med vidare finansmotioner med mig som första undertecknare. De kommer att bl.a. beröra miljö, kulturarv och entreprenörskap.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Herr talman!
När det gäller arbetsbelastningen på akuten och behov av extra resurser ser jag det mera som att alla avdelningar kan, av olika orsaker, tidvis råka ut för en ganska stor arbetsbelastning. Då innebär det att i arbetsledningen måste ingå att man ser till att det kommer extra resurser till om det händer det som befarades här, oberoende om det är akuten eller någon annan avdelning. Att akuten nu speciellt lyfts fram har naturligtvis att göra med att man har omorganiserat, och det förstår jag. Jag tycker själv ibland att när man hör resonemanget där att primärvården och hälsocentralen är väldigt rädd för att det skall ”föras över” några patienter till jourtid på akuten – i min värld var det faktiskt ett av motiven att det fanns tid att kunna ta hand om vissa patienter också efter klockan fyra på akuten. Där är det ibland väldigt mycket jobb, men ibland är det lugnare, som en akut skall vara naturligtvis. Vi måste ha en akut med ett antal personer för att kunna ta emot och då kanske vi också kan använda resurserna när det finns också pauser där. Men om det händer någonting, vilken avdelning det än är, måste man i arbetsledningens namn se till att det finns personal.
När det gäller friskvård och arbetshälsa tänkte jag när jag läste finansmotionen att enklaste sättet är att man överför från vikariekontot till friskvård eftersom vikariekontot antagligen sjunker när vi har bättre friskvård. Det är en otroligt stor budget, så att gå in i detaljer och se hur man fördelar har jag nog överlämnat till ÅHS och dess styrelse, men det är svårt att bedöma. Jag håller med så långt att det är naturligtvis viktiga frågor att ta hand om personalens hälsa.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Min erfarenhet när det gäller arbetet på akuten eller intensiven är som att jobba på räddningsverket på brandstationen: ibland är det lugnare och ibland är det massor att göra. De facto gör man två strukturförändringar nu som antagligen kommer att öka arbetet på akuten. Man vill att patienterna skall övervakas där och man stänger hälsocentraljouren kvällstid. Det kommer att betyda att den personal som man har där nu alldeles säkert kommer att få ganska mycket mera att göra, så jag tror också att det är viktigt att det finns en beredskap att göra en omorganisation inom organisationen och kanske styra mera personella resurser till akuten. Redan nu är det på det viset att jobbar man på akuten som sjuksköterska är två tredjedelar av ens arbetstid obekväm arbetstid och helg. Det är orimligt att kräva att man skall jobba ännu mera obekväm arbetstid.
När det gäller friskvård och arbetshälsa är det ett smart ekonomiskt drag att göra en sådan målmedveten satsning att man satsar så att vårdpersonalen orkar vara i tjänst tills de blir pensionärer och jag tycker också att det är ett utmärkt förslag att man har en klar målsättning, man avsätter kanske vikariepengar till att satsa på friskvård. Det är lika smart som att göra strukturella förändringar inom kortruttssystemet att satsa på arbetshälsovård och friskvård när det gäller vårdpersonalen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:
Fru talman!
Jag är lite förvånad över att ltl Katrin Sjögren tar upp frågan om skärgårdsungdomar. Jag har sedan jag första gången satte min fot här i lagtinget drivit på att skärgårdsungdomar behöver få en viss specialbehandling när de kommer till staden eftersom det är fråga om en stor grupp; det är ungefär 100 ungdomar i året som är i staden och studerar på egen hand. Därför har jag också lyft in frågan i budgeten och den nämns både i allmänna motiveringen och också under utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde. Då handlar det om stödfamiljer, bostäder och också studiesociala förmåner. Så fort budgeten är godkänd kommer vi att gå vidare med det praktiska genomförandet i den här frågan.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman! Landskapsregeringsledamoten Gunell är förvånad och det tycker jag är en litet ogin inställning. Inte är det bara landskapsregeringsledamoten Gunell som har rötter i skärgården! Vi är ganska många som funderar på de här frågorna. Stödfamiljer är en sak som vi har funderat mycket på och jag tycker att det är en ganska smart idé, men inte ens det erkännandet vill man ge!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman! Det är bra att höra att ltl Katrin Sjögren är glad över att landskapsregeringen har en skrivning där man skall reformera den kommunala rösträtten. Jag hade i ett tidigare sammanhang tänkt ta upp det, men jag vill nu konstatera att socialdemokraterna var långt före liberalerna när det gällde att diskutera en reform av den kommunala rösträtten.
Ltl Katrin Sjögren, replik:
Fru talman!
Nu tycker jag att det är lite låg nivå på debatten. Om vi har saker som vi är eniga om, vad är bättre än det! Jag välkomnar det stödet och jag ser fram emot att i vår få ett förslag på lagtingets bord. Jag försöker komma med konstruktiva idéer och så blir man nedslagen i skorna – dåligt stil, tycker jag!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun-Mari Lindholm:
Fru talman!
Sedan tidigare är det bekant att de flesta av oss i Obunden Samling inte är för ett kk-hus. Jag gick själv emot det i regeringens budgetbehandling senaste år och ltl Fredrik Karlström röstade också här i salen att ett kk-hus inte skulle förverkligas. Helt i linje med vårt tidigare resonemang har vi också en finansmotion tillsammans att anslaget skall utgå. Vi tror nämligen inte på en sådan här mastodont anläggning för kongresser och kultur. Vi tror att det finns andra lösningar. Det har också presenterats andra lösningar tidigare. Under fjolåret diskuterade man mycket att man kunde bygga ut Fastighets Ab Ålands Turisthotell, som jag säkert komma kalla för Arken i fortsättningen. Det är lite slarvigt, men gemene man vet vad jag menar i alla fall. Jag tror att det skulle vara en bättre lösning att man koncentrerar det till Arken, bygger ut österut, det har det funnits planer på och jag tror också att det är lättare att driva det hotellet i fortsättningen med en sådan lösning.
Hur går det med kulturen och utövandet av kulturen i ett kultur- och kongresshus? Det har också funnits privata initiativ som har velat bygga just ett kulturhus, mera kanske anpassat än vad det planeras i dag i det blivande kultur- och kongresshuset. Jag har hört röster från Mariehamns teaterförening, där man ändå nu är rädd för att man får lov att träna in de olika teaterstycken som man sedan skall uppföra på ett annat ställe. Det finns inte utrymme i det tilltänkta kultur- och kongresshuset. Det finns inte möjlighet att man lämnar grejerna kvar, går hem och kommer tillbaka följande dag. Det blir ändå enligt det konceptet som man har i stadshuset i dag, det finns möjlighet till en atelje eller en snickarverkstad, som man säkert många gånger behöver.
Därför tror jag att det är bättre att man ordnar det separat någon annanstans och kongressdelen byggs ut på det nu befintliga t.ex. Arken. Det här skulle säkert också göra att det skulle vara lättare att sälja Fastighets Ab Ålands Turisthotell, alltså Arken, än vad det har visat sig nu. Det är få som är intresserade eftersom tiden att lämna in anbud hela tiden skjuts fram, och det förstår man: att ta på sig det ansvaret att också driva en verksamhet kanske med förlust i det här konceptet är det säkert många som ställer sig tveksamma till. Runt det här rör sig olika finansmotioner, nr 27, 28 och 42. Vi tror nämligen att säljer man ut Arken, slarvigt sagt, så får man också mera för det än när man skall detta ta detta mastodontkoncept, alltså kk-huset ihop med det.
Vad skall man då göra i stället? Skall vi bara hugga ved åt varandra? Nej, där vill vi i stället satsa pengar på golfbana i skärgården, det har vi talat om tidigare, det tycker vi att är en bra satsning med samhällspengar. Där behövs det och där skall pengarna i så fall satsas. Så vill vi också sätta en miljon euro på sjöfartsmuseet. Det tycker vi att är en bättre satsning och nu har man i budgeten sagt att det kommer att bli förverkligat efter det att kk-huset är färdigt. Där vill vi svänga på steken: kk-huset utgår och man satsar i stället på att inleda projektering och byggande av sjöfartsmuseum.
Jag har också en del finansmotioner som rör det socialpolitiska området. Jag har tidigare talat om ett kostnadstak eller någon form av underlättande för kommunerna när det gäller åtagande om specialomsorgen. Det här finns i finansmotion nr 32 och jag har också förstått att det är många som har uttalat sig i den här frågan, så jag förstår att motionen kommer, i någon form, att gå vägen. Jag är glad för att man kommer att hantera det på det sättet eftersom också centern har uttalat stöd i den här frågan, som har åtminstone två ledamöter i finansutskottet. Jag har också två finansmotioner under kapitelmotiveringar för moment 45.01.
Det är möjligheten till allmän regelbunden prostataundersökning. Den frågan har vi haft tidigare diskussioner om här i lagtinget. Det ansågs då från olika håll, speciellt från läkarhåll, att det inte var så vettigt att göra det här. Jag tycker att det är ett folkhälsoproblem i dag. Jag tycker också att det är en rättvisefråga. Vi har olika kvinnoundersökningar som görs med samhällspengar och jag tycker att också det här kunde göras. Det är också bra att man blir regelbundet kallad. Vips har det gått mer än fem år emellan man har varit på en undersökning och under den tiden hinner det hända mycket. Är det så att man går på en regelbunden kontroll hinner man också hitta en sjukdom som är i sin linda och då har man lättare att åtgärda det också. Jag hoppas alltså att man skall kunna ta till sig detta i utskottet och jag skriver också i motionen att man skall utreda möjligheterna att genomföra den allmänna regelbundna prostataundersökningen.
En annan sak som vi har diskuterat är barnomsorgstaxan och då pratar jag om finansmotion nr 31. Där vill vi införa ett anslag till kommunerna för att kompensera den miss som man gjorde i samband med barnomsorgstaxan; man har alltså debiterat enligt en åländsk lag som vi de facto inte hade, utan vi hade en finsk lagstiftning som vi borde ha följt. Man kan säkert tycka att kommunerna också har ett ansvar för att det här skulle ha blivit på rätt sätt, men den övervakande tillsynsmyndigheten, alltså landskapsregeringen, har också en skyldighet. Här kan man säkert hjälpas åt. Jag tycker inte att den ena parten, kommunen, skall stå ensam för den här delen utan där tycker jag att man kan hjälpa till och dela på ”missen”. Det är anslag på 350.000 euro. Vi vet att det förmodligen kommer att bli åtminstone fem år, kanske mera och då är summan väldigt liten, men är det så att den inte räcker till kan man säkert komma med ett tilläggsanslag.
Jag är också första undertecknare på finansmotion nr 29 om ÅHS: en möjlighet att utöka budgeten med 50.000 euro. Man kan förstås tycka att det här är lite märkligt att jag inte har fört frågan i ÅHS:s styrelse eftersom jag sitter med i styrelsen. Det har jag gjort och jag gjorde det också under min tid i regeringen ifjol, jag ville ha en extra resurs just för barn- och ungdomsfrågor. Det finns ett projekt inom landskapsförvaltningen där man speciellt skall titta på barn- och ungdomars psykosociala situation och man skall sedan komma med åtgärder för att underlätta på den här biten. Det är bra att man gör det för då får man säkert reda på orsakerna till varför det är så och man kommer sedan med förslag till olika åtgärder. Men tills vi har detta färdigt, att vi vet var vi skall sätta in det; är det så att schemat i skolan är för pressande för ungdomarna eller vad är de bakomliggande faktorerna så tror jag att man måste sätta in en extra resurs för att hjälpa akut där det behövs. Och det behövs inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det är växande köer och ett ökande behov. Då tror jag att man måste göra det här tillfälligt. Därför är det en tillfällig resurs; det är inte fråga om att man skall sätta dit en tjänst utan för att hjälpa bort kön som finns just nu. Vi vet att får man inte hjälp i tid om man är deprimerad så finns sjukdomen förmodligen kvar högt upp i åldrarna och det betyder en folkohälsa hos den här gruppen av människor; man får alltså ha den kvar under en lång, lång tid i det vuxna livet också. Därför önskar jag att man kan sätta den här resursen på barn- och ungdomspsykiatrin.
Man kan som sagt undra varför man inte gjorde detta inom den befintliga ramen, men den ram vi fick var väldigt snäv. Det tror jag också att man från regeringens sida då tyckte att var rätt och riktigt därför att den information man hade om budgetläget då var kanske en annan än vad man har i dag och därför tycker jag att när vi nu ser att vi har mer pengar än vad vi de facto behöver – eftersom vi kan lägga på hög till kommande tider – kan vi sätta in en resurs här, för här behövs det verkligen.
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Det anförande som ltl Gun-Mari Lindholm hade var på många sätt tänkvärt och intressant. Jag kan personligen också omfatta mycket av det hon sade, speciellt det som berör kompensationen för felaktig barnomsorgstaxa. Jag har själv i min egen hemkommun Jomala gått igenom problematiken och jag har inte gjort någon juridisk analys, men det är helt uppenbart att kommunerna har fakturerat barnfamiljerna på ett felaktigt sätt och utan laga grund, vilket är en ganska grov förseelse för att inte säga nästan brottsligt, men i alla fall en felaktig tolkning av lagen. Övervakningsmyndigheten är landskapet och landskapet är skyldigt att i viss mån – felaktig rådgivning, åtminstone – kompensera kommunerna för den extra tilläggskostnad, som troligen kommer att uppstå. Summan om 350.000 euro kan jag inte uttala mig om, men själva tänkesättet är mycket bra för barnfamiljernas del, så jag omfattar förslaget.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Fru talman!
Jag tackar för det stödet från liberalernas sida och jag hoppas också att vi skulle kunna vara eniga om det. Alla som sitter här har egentligen varit med om att göra felaktigheten; vi visste inte om det ifjol, men vi gjorde fel redan då. På det sättet tycker jag att vi skall vara så pass ärliga att vi hjälper kommunerna med det. Vi vet att många kommuner också har en svår situation och även om det är en liten kommun som skall få möjligheten att få avgiften betald tillbaka, säg fem, sju eller tio år tillbaka, så har det stor betydelse i en liten kommun och då behöver man nog få kompensationen. Jag har också förstått på den ansvariga ledamoten att hon också anser att man behöver hjälpas åt med detta, att man inte ensidigt från kommunernas sida skall stå för missen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:
Fru talman!
Jag skall försöka hinna med några av frågeställningarna; annars får jag också här återkomma. När det gäller specialomsorgen har jag en känsla av att vi är ganska överens om att någonting måste göras, inte bara när det gäller det här utan också andra frågor i förhållande till kommunerna. I min värld har jag tänkt att den här frågan också skulle få lösningen i ett helhetsperspektiv när man ser på landskapet och landskapsandelarna i förhållande till kommunerna. Jag tror inte att det egentligen finns så hemskt stora motsättningar utan tillvägagångssättet är det som skiljer oss åt. Jag har sett det mera som en del av ett större arbete när det gäller förhållandet mellan landskapet och kommunerna.
När det gäller prostataundersökningen och när man följer med debatten – jag läser åtminstone mera om det som händer i Sverige – lutar det åt att man mer och mer börjar tala om att det bör ske en screening. Jag hörde senast för några veckor sedan att man vill förfina screeningssättet. Man har varit rädd för att börja redan nu, att det blir för grovt; det finns väldigt många som i lugn och ro skulle kunna leva sitt liv som också blir inblandade i den här processen, och det kan bli både jobbigt och t.o.m. onödigt för en ganska stor grupp. Men om man kan förfina screeningen kunde man utelämna ”dem som inte skulle behöva vara med” i den fortsatta undersökningen, som man senare måste följa upp. Vi skulle gärna göra det i samarbete med andra länder och då är det Sverige och Finland som framför allt skulle vara det naturliga, och man har ju valt att inte ha screening där ännu, men vi följer med detta och jag tror att efter några år har vi det antagligen.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Fru talman!
Varför jag och Ålands Framtid har fört upp frågan om specialomsorgen är därför att det finns ingenting sagt i budgeten om det. Från olika kommuner har man initierat detta: hur skall vi bära oss åt när det är så jättestora utgifter runt det här? Just Eckerö hade 450.000 euro i utgifter för specialomsorgen och man fick ungefär lika mycket i landskapsandelar. Allt gick alltså åt till specialomsorgen. Det är just det här jag är rädd för att om man kommer med sin fråga till regeringen så säger man, men vi har inga möjligheter, vi har inget speciellt konto för detta, hur skall vi bära oss åt! Därför vill jag att man skall lyfta frågan, försök föra upp den på agendan och in i budgeten så att man får en säker hantering av det här.
När det gäller frågan om screening eller inte screening tror jag att de som får den här upptäckten senare i livet så kanske har det som en sekundär sjukdom, det kan säkert finnas sådana fall också, men jag inbillar mig i alla fall att det är väldigt stor skillnad om man upptäcker det här om man är 45 eller 85 år liksom också behandlingen. Jag tror nog på att man skall fundera allvarligt på möjligheten till screening.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Behovet av en stor sal för 600 personer som kan skapa utrymme för både kultur och konferenser är det som har styrt hela kultur- och kongresshusbyggandet. Man kan inte bygga ett sådant hus ihop med turisthotellet, man kan inte heller bygga det i sjöfartsmuseet, det är alla experter, både på konferens och kultur ense om att skulle bli bara halvmesyrer. Anbuden som man nu väntar på är dels byggnadsentreprenörsavtal och dels avtal om köp och drift. Särskilt de som är negativa glömmer gärna de positiva ringeffekter som man vet att ett kultur- och kongresshusbygge skulle medföra. Samhället behöver ett sådant här hus och det är också viktigt att redan nu inse, om man inte har gjort det, att samhället måste stöda kulturverksamhet i ett sådant här hus, det kommer aldrig att gå på annat sätt, man skall inte drömma om någonting annat, men man måste också komma ihåg alla positiva effekter som detta skulle medföra för samhället, dvs. att man underlättar och ger möjligheter för både kulturproducenter och -konsumenter att få och ge, ta emot och skapa kultur. Jag skulle vilja höra om ltl Gun-Mari Lindholm kan ge exempel på något samhälle i vår närhet som inte satsar pengar på liknande byggen eller arrangemang. Jag tror att det färdiga kk-huset kommer att bli en viktig pusselbit i vårt åländska samhällsbygge, en pusselbit som vi inte har råd att vara av med.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Fru talman!
I debatten om ett kk-hus, ett hus, en hydda för en verksamhet, fastnar man väldigt mycket runt huset, hur det skall vara. För mig i alla fall är det verksamheten som skall bedrivas i huset som är det viktigaste. Om man sedan vill bygga ett mastodont komplex där man vill inrymma båda delarna, så förstår jag inte att det behöver vara på det sättet. Ltl Gun Carlson säger att man inte satsar på det; jag har inte sagt att man inte skall satsa på det, men inte i det upplägget som finns här med ett jättebygge som vi kallar för kk-hus. Som jag sade i mitt anförande så tror jag att det skulle vara alldeles tillräckligt att bygga ut Arken – slarvigt sagt – med x antal kongresstolar. Vi har redan kongressutrymmen inom Arken i dag. Vad gäller kultursidan har det funnits privata finansiärer som har varit villiga att bygga det – man skall inte skaka på huvudet, för det har funnits, de har blivit presenterade i regeringen 2004 och då satt inte ltl Gun Carlson där i alla fall. Men jag hörde dem och de var intresserade av att göra det! Men det är man nu inte intresserad av utan man vill göra det med samhällspengar. Jag tycker att det är fråga om väldigt, väldigt mycket pengar som vi kan sätta på annat i stället än att satsa allt på ett enda bygge, som vi inte ens vet om det bär sig. Det kommer förmodligen att stå tomt hälften av tiden.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Veronica Thörnroos, replik:
Fru talman!
Jag skulle vilja knyta an till två av ltl Gun-Mari Lindholms finansmotioner och den första gäller finansmotion nr 37 som rör prostatascreening. Jag tror nog väldigt lika som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, dvs. att de instrument som vi har till vårt förfogande när det gäller screening för prostatasjukdomar inte är tillräckligt bra för att man tryggt och säkert skall kunna genomföra en screening. Jag har på nära håll, både inom vänskapskrets och släktkretsar, stött på fall där man har gjort screeningar och ett halvår senare har vederbörande svår prostatacancer. Man skall inte ha en screening inom den allmänna hälso- och sjukvården som skapar oro hos dem som undersöks; det finns inga garantier och det är risk för att man lurar folk med screeningen, man tror att man är frisk med de instrument som finns i dagens läge, trots att man de facto kan bära på en svår sjukdom.
När det gäller anslaget för specialomsorgen håller jag med ltl Gun-Mari Lindholm om att någonting måste göras. Personligen tror jag att kommunförbunden har spelat ut sin roll. Vi har De gamlas hem, vi har Ålands omsorgsförbund osv. Vi har alltså kommunförbund med delat ansvar mellan kommunerna. Tendensen brukar vara att ”delat ansvar är ingen ansvar”! Ltl Gun-Mari Lindholm vill att vi skall sätta ett kostnadstak för kommunerna. Jag tror nog att vi måste sätta ett kostnadstak för specialomsorgen. Vi vet att budgeten som vi kommer att ta ställning till nästa vecka i fullmäktige visar en ökning på 5 procent, och det är någonting som är orimligt. Jag tror att här krävs nog större tag än att bara skjuta över det till landskapsregeringen.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Fru talman!
Det senaste inlägget förstod jag inte riktigt. Är ltl Veronica Thörnroos för att man skall underlätta för kommunen eller inte? Jag förstod att man var mest ute för att kostnaderna för specialomsorgen borde gå ner. Man kan säkert diskutera om kostnaderna är för höga eller för låga eller hur de ligger, men vi att kostnaden de facto är för stor för många kommuner och det är det jag vill underlätta. Det finns inte någonting sagt om det i budgeten; har har varken centern eller någon annan lyckats prestera. Eftersom ltl Veronica Thörnroos inledde med att säga att hon var överens så hoppas jag att hon tittar på det här för att underlätta.
Jag kan konstatera att vi är av olika åsikt om prostataundersökningen. Jag tycker att det är ett sätt; precis som vi har screeningundersökning för kvinnor på olika områden kunde man införa den här möjligheten också för männen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Fru talman!
Det är intressant att ltl Gun-Mari Lindholm tar upp frågan om prostatascreening. Under den förra perioden lämnade ledamoten Lasse Wiklöf in en motion som social- och miljöutskottet noggrant gick igenom och föreslog förkastande. Lagtinget följde uppmaningen att motionen skulle förkastas just på grund av sådana svårigheter som specialutbildade sjuksköterskor här har poängterat. Om jag har förstått saken rätt ingår frivillig screening redan i företagshälsovården. Om man är lite intresserad av sin egen hälsa och kropp finns möjligheten redan!
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Fru talman!
Den här frågan har alltid engagerat oss och vi röstade också för motionen under förra perioden. Därför lyfter den på nytt för vi tycker att den är viktig. Jag tycker att det här borde vara en fråga just för socialdemokraterna ur en demokratisk synvinkel. Jag tycker att det också är en jämställdhetsfråga.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:
Fru talman!
Jag har också lite åsikter om prostascreening därför att jag kommer ihåg förra gången när frågan diskuterades här var det just ledamoten Lasse Wiklöf och liberalerna som hade mycket divergerande åsikter. Då blev det så att eftersom man inte ens bland den sakkunniga läkarvetenskapen kunde understöda en screening så gick också lagtinget emot saken. Frågan är om det ens i dag finns metoder att så noga kunna diagnostisera cancer, till skillnad från mammografin, där man verkligen kan hitta cancer. Visar det på en mammografibild att det är cancer så är det oftast cancer. Här föreslår nu de obundna en utredning och jag tycker att man t.o.m. måste gå så långt att det är landskapsregeringen som nu tar fram fakta från expertis: lönar det sig att göra det redan nu eller måste man vänta några år? Jag tror, med den erfarenhet jag har och det har också stått i tidningarna för några veckor sedan att det ännu inte finns tillräckligt noggranna undersökningar. Det är viktigare att satsa på informationen och uppmuntra män att söka läkare. Går man på screening får man bara ja eller nej, man tas inte om hand. När det är fråga om en hälsokontroll har du en läkare som tar hand om dig efteråt.
Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:
Fru talman!
Jag hoppas att man åtminstone kunde vara överens om att utreda saken, och det förstår jag att man också är och det tycker jag är väldigt positivt och bra. Är vi ute i helt fel saker, då är vi det, men så länge man inte fått det utrett kommer vi att driva frågan. Det är lite”patent” att det blev en kvinnofråga. Jag hade hoppats att männen skulle vara intresserade eller är man så blyg att man håller tyst- men då får vi väl säga att det är bra att vi kvinnor är rädda om våra män i alla fall!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Ragnar Erlandsson:
Fru talman!
Jag hoppas att det senaste uttalandet också skall gälla männen här i lagtinget och därmed tror jag att vi kan skapa ett större samförståndsklimat här. Det är väl förvisso så att vi män inte alla gånger vill tala om våra innersta problem. Vi har en viss förkärlek för att tala om traktorer, bilar, bilmärken, IT, data och Internet, men inte just sådana här problem som berör oss när det gäller sjukdomar. Jag tror att vi är så uppfostrade, att vi inte skall gråta inför varandra, men det oaktat är detta också ett stort problem bland män och det är viktigt att det tas upp. Klarar vi män inte av det själva är vi tacksamma för att kvinnorna väcker den här debatten och oss själva till insikten.
Det var inte det jag hade tänkt säga, fru talman, jag hade tänkt säga något om självstyrelsens utveckling osv., men dagens debatt har utvecklat sig till en kommunal-ekonomisk diskussion, och det är väl riktigt det, för kommunerna och självstyrelsen hör intimt ihop och mår inte kommunerna bra, så mår inte heller självstyrelsen bra.
Därför är det med glädje jag kan konstatera att jag kan avvika lite från mitt ursprungliga koncept som jag tänkte hålla mig till i morse och konstaterar att vi inom centern har jobbat med den kommunala förvaltningen ganska mycket i och med att några friskusar ute i samhället föreslog att man skulle slå ihop en massa kommuner till en eller flera och på det sättet skulle man lösa alla förekommande kommunala problem! Men det vet vi alla, vi som sitter här i denna sal, att så enkelt är det inte; våra små kommuner är delvis anpassade efter vår litenhet, kommunerna har givit ifrån sig en hel del väsentlig förvaltning både till kommunalförbund och till landskapsförvaltningen. Det är ingenting att säga om det, det har fungerat bra.
Jag vill med kraft peka på att den nuvarande kommunstrukturen bygger på en stark självstyrelse och en samverkan och genom att överföra befogenheter till landskapet och genom att samarbeta har kommunerna trots liten befolkning kunnat fungera som en servicegivare till ålänningarna. Landskapsandelssystemet har i detta avseende varit en utjämnande faktor, även om, som har sagts här, det system som inrättades 1993 nu har urholkats på ett sådant sätt att det inte längre klarar av de ekonomiska problem som kommunerna ställs inför.
Men kommunerna kan utan detta enhälliga stöd som har uttalats här i debatten också se över sin förvaltning, slimma den så att man kan genom nya samarbetsformer effektiviera den kommunala förvaltningen med bibehållen kommunstruktur.
Den nya kontorstekniken ger oanade samarbetsmöjligheter. Vissa ekonomifunktioner, som löneräkning, bokföring, dataprogram osv. kunde samordnas mellan kommunerna. Vid upphandling av dataprogram borde man också ha kompatibla system. Kommunerna borde mer än hittills gå in för att köpa tjänster av varandra. T.ex. byggnadsinspektion, barnomsorgsledare, sociala tjänster, befolkningsskydd och vid inköp av varor kunde gemensam upphandling ske under ledning av en viss kommun. Det här är ganska enkla lösningar som ändå skulle ge resultat.
I kommunerna pågår ständigt en diskussion om kommunalförbundens service och kostnader. Enighet torde råda om att kommunalförbunden ger en god service men till höga kostnader. De samverkande kommunerna anser sig dock ha liten påverkan på kommunalförbundens budgeter.
Centern har sagt att man inte är främmande för en diskussion om huruvida kommunalförbundens nuvarande förvaltningsmodell är den mest rationella. Leder denna diskussion till att förbunden rentav kunde avskaffas bör andra samarbetsformer övervägas som alternativ. Modeller som här kunde komma i fråga är någon form av bolagsförvaltning med en styrelse och återkommande kommunala stämmor. Man kunde överföra förvaltningen på placeringskommunen, och placeringskommunen kunde sälja tjänster till andra kommuner genom avtal. Det här är medborgarinstitutets verksamhet ett gott exempel på.
En prövad samarbetsform på landsbygden är samarbete kring områdesarkitektplaneringen: en kommun är huvudman för tjänsten, en referensgrupp överenskommer om servicens omfattning och kostnader bland de deltagande kommunerna. Det har fungerat alldeles utmärkt. Vill man pröva ett direkt avskaffande av något kommunalförbund kunde man exempelvis börja med De gamlas hem. Det kunde vara ett försöksobjekt där Jomala övertar ansvaret och säljer tjänster till avtalskommunerna. Här kan man invända och säga att det finns stora och dyra fastigheter, vem skall ha hand om dem? Men det tycker jag att man kunde överenskomma om senare när man hittar och kommer underfund med en lämplig förvaltningsmodell.
Det måste dock poängteras att ett effektivt samarbete mellan kommunerna förutsätter ett förtroendefullt förhållande mellan primärkommunerna och de kommuner som köper sina tjänster. Det tror jag inte är något större problem, om man går in för detta. Alla kommunalt förtroendevalda och lagtingsledamöter vet att vi sist och slutligen sitter i samma båt.
När man igen tittar på kommunindelningslagen är det faktiskt så att den är en blankettlag där det finns vissa stadganden om hur man skall gå tillväga när man slår ihop kommuner. Där är det så att de ekonomiska fördelarna, åtminstone där jag har undersökt, inte skulle leda till så stora morötter att man kan utgå från. Nej, jag tror centerns linje är den riktiga att man försöker hålla sig till samarbetsformerna och inte därmed gå in för stora kommunala enheter.
Ett kommunsamarbete som jag tycker att borde bestå är Ålands kommunförbund. Det är Ålands fackliga samarbetsorgan, kan man säga. Det har karaktären av ett övergripande intresse och borde utvecklas till en regelrätt förhandlingsorganisation gentemot andra myndigheter. Det är i första hand mot Ålands landskapsregering. I dag har de här diskussionerna karaktären av överläggningar, kommunförbundets förhandlare har inte klara, tydliga, entydiga mandat att förhandla å kommunernas vägnar, och det är en brist på kommunalt håll. Det måste också upplevas från landskapsregeringens sida att man förhandlar med en part som inte har fullmakter att driva frågan till slut, och det är ett svaghetstecken för dem som förhandlar och vet att man inte har den definitiva makten. Här borde kommunerna ge ifrån sig förhandlingsrätten när det gäller kommunalekonomiska frågor; annars kommer man alltid till korta, även om regeringen har en förståelsefull inställning.
Fru talman!
Jag vet inte hur länge jag har hållit på, men jag förmodar att min tid ännu inte är utmätt här i talarstolen! Jag vill bara säga det att i kommunernas intresse ligger att skapa arbetsplatser, arbetsplatser som inte är betungande för transporter osv. Jag vill berömma Penningautomatföreningen för det enträgna arbete man har gjort. Vi bör alla ställa upp här i lagtinget för att stöda den verksamhet man har. Vi måste också berömma Posten, som har utvecklats till något enastående egentligen här på Åland. När vi övertog Posten i och med den nya självstyrelselagsrevisionen fick vi i landskapsstyrelsen kritik från alla håll: ni är helt galna, sade man, som övertar en postverksamhet som precis som i riket kommer att leda till enorma förluster! Men det har Postens styrelse gjort till en liten penningmaskin och vi kan vara glada över att inte statens företrädare längre sköter posten på Åland. Nu ser jag också att det finns sådana på läktaren, men jag får tacka för att vi fick ta över posten och att vi fick fria händer att sköta den! Jag tror också att vi borde få det förtroende vi redan visat att vi har genom att också sköta Ålands penningautomatförening på ett sådant sätt att den är till nytta för det åländska samhället och inte till skada för någon annan, åtminstone inte mera till skada än vad utländska spelbolag är som opererar på den finländsk marknaden. Vi har inga andra krav än att vi vill bli behandlade precis som alla andra bolag i världen. Åland är ett spelland och vi vill ta ansvar för att vara ett självständigt land i det avseendet, inte i några andra, tillsvidare!
Ltl Christian Beijar, replik:
Fru talman!
Det är alltid intressant att höra ltl Ragnar Erlandsson i kommunala frågor. Jag känner honom som en erfaren kommunalman med mycket erfarenhet också från lagtingsarbetet och jag delar hans uppfattning när det gäller synen på kommunalförbunden och tankarna kring vad man skall eller inte skall göra där. Jag har fått erfarenhet också från kommunalförbunden och det är alldeles uppenbart så att det är väldigt svårt att stämma i bäcken. Då behöver man se över förvaltningen, och det var det som också ltl Ragnar Erlandsson var inne på: kan man i kommunalförbunden också få en gemensam förvaltning, det kan vara ett sätt att slimma organisationen. Ltl Ragnar Erlandsson talade också om avtalskommuner, och det är också en lösning som vi bl.a. i Mariehamn prövar när det gäller missbrukarvården, fältarna och barn- och mödrahemmet Tallbacken, också den senaste diskussionen, som Ålands kommunförbund är inkopplad i, nämligen barnskyddet, möjligheten för kommunerna att köpa tjänster av Ålands kommunförbund som förmedlar dem genom Mariehamns stad. Det är också ett nytt grepp för att försöka stävja kostnadsökningen. Men slutkontentan är att om vi skall ha kommunalförbunden kvar måste vi hitta åtminstone gemensamma förvaltningslösningar inom kommunalförbunden för att dämpa kostnadsstegringen.
Ltl Ragnar Erlandsson, replik:
Fru talman!
Jag är som sagt benägen att gå ännu längre: att avskaffa kommunalförbunden, förutom Ålands kommunförbund. Detta förutsätter att det finns primärkommuner som är beredda att överta det. När det gäller det största kommunalförbundet vi har, Ålands omsorgsförbund, är jag inte alls främmande för att Mariehamns stad tar hand om det.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Eriksson:
Fru talman!
Jag kan konstatera att timmen är sen och det har sagts ganska mycket från denna talarstol här i dag om budgeten, så jag skall inte upprepa det som har sagts utan jag har kortat av det som jag tänkte säga för att inte förlänga debatten.
Inledningsvis kan jag konstatera att jag för två år sedan från denna talarstol för första gången debatterade bl.a. behovet av en förvaltningslag. Jag kan nu till min stora glädje konstatera att det torde råda stor enighet om detta behov. Landskapsregeringen har sagt så, finansutskottet och även landskapsrevisorerna har påpekat detta. Jag kan bara märka och konstatera att man kan komma framåt i politiken, vilket känns ganska bra när man har bara varit med i två år här. Samma sak rör behovet av förlikning inom brottmål, som vi också har talat om; i detta skede tänker jag endast konstatera att det är ”på gång”.
Någonting som vi inom liberalerna inte kan omfatta i budgeten är skrivningen om inskränkt rätt till tjänstledighet på grund av politiskt uppdrag. Det har funnits en tidigare lagmotion om detta och jag höll också ett anförande om felaktigheten i detta resonemang. Jag tänker inte upprepa så mycket men i alla fall några korta kommentarer. I fallet som finns här i budgetskrivningarna koncentrerar man sig till en viss, mycket snäv grupp av tjänstemän, dvs. avdelningscheferna vid allmänna avdelningen. Då avser man att dessa inte skall ha rätt till tjänstledighet på grund av politiskt uppdrag. Det här kränker jämlikheten mellan tjänstemännen på ett mycket flagrant sätt. Man kan inte utpeka en viss tjänstemannagrupp på detta sätt. Förfarandet strider som jag ser det direkt mot de grundläggande fri- och rättigheterna enligt vår grundlag. Det är fråga om närmast 1 kap., 2 §, 6 § och 14 §, dvs. den enskildes rätt att ta del i och påverka samhället; framför allt jämlikhet inför lagen och rätten till rösträtt och inflytande. Här plockar man ut en viss tjänstemannagrupp, de skall inte ha samma rättigheter som alla andra. Det här är själva pointen i mitt tankesätt.
Det har i debatten framkommit och gjorts jämförelser mellan kommundirektörernas roll, och det är riktigt. Det är förstås en stor skillnad, nämligen lagtinget är ett lagstiftande organ och det är inte kommunfullmäktige. Jag tror nog att landskapsregeringen har sådana rådgivare som vet hur man skall gå tillväga och man vill att bl.a. avdelningscheferna inte skall ha rätten till tjänstledighet. Det finns juridiskt hållbara sätt att göra det på, men det tror jag nog att landskapsregeringen själv vet hur man skall göra. Jag vet inte om jag är så pigg på att informera hur man skall göra det, men det finns juridiska medel att gå den vägen om man avser att det är viktigt. I det här fallet har man bakat in det just nämnda resonemanget i arrangemanget – om jag förenklar det – att man betalar bort en tjänsteman som upplevs som obekväm. Landskapsregeringen avser att med betydande samhällsmedel, enligt uppgift 75.000 euro, i flera år betala bort en avdelningschef. Så här kan man inte ha det. Finns det ingen grund för uppsägning, omplacering, varning eller andra disciplinära åtgärder, så kan man inte kompensera en misslyckad personalpolitik på detta sätt. Sådana här skrivningar blir också riktgivande inför framtiden.
Jag skall raljera och överdriva lite. Om vi säger så här: man kan bli obekväm med sin chef, håller sig till lagar och förordningar och regler, så kan man då kräva full lön enligt nu föreslagen modell ända fram till sin pensionsålder! Ni förstår att detta är helt absurt, en sådan här skrivning kan man inte ha i budgetmomentet och därför föreslår vi liberaler i en motion att skrivningen i fråga skall slopas i budgetens allmänna budgeteringar.
Kort om personalpolitik. Vi har konstaterat att bland landskapets förvaltning och dess anställda i dagsläget råder en stor oro. Det har diskuterats och talats runt kaffeborden och i korridorerna om uppsägningar, permitteringar, omplaceringar och allt det här som ökar oron på arbetsplatsen; känslan av alienation, utanförskap upplevs som ganska stor. Därför föreslår vi liberaler i en motion att landskapets egna anställda skall ha en liknande förhandlingsposition och rätt att deltaga i en process, i många fall svåra beslutsprocesser som statens och de kommunalt anställda har. Det skulle vara enligt regelverk, avtalsnivå eller eventuellt lagnivå, men att man får tryggheten att vara med i beslutsfattandet från början, att det finns klart. Det finns ett reglemente, men det är inte bindande för någon part, det är det som är det tråkiga här. Därför har vi föreslagit motionen.
Avslutningsvis, fru talman, när det gäller skrivningen om att den nya förvaltningschefen skall åtnjuta landskapsregeringens förtroende. Jag förhåller mig lite skeptisk till den. Det betyder – det framgår inte av skrivningen – att om landskapsregeringen faller så skall förvaltningschefen avgå direkt. Med tanke på de senaste regeringsombytena som vi har haft skulle det bli ganska svårt att få en kompetent och kunnig person till en sådan här ganska svår och utsatt post. Tänker vi på att de tidigare kanslicheferna Gunnar Jansson och Peter Lindbäck skulle vara tvungna att avgå tre-fyra gånger inom fem års tid på grund av det här systemet så är det ganska ohållbart! Jag vet inte hur landskapsregeringen har tänkt det, kanske det finns någon slags tid eller minimigaranterad arbetstid. I alla fall anser jag att vår litenhet – 26.000 människor – inte ger utrymme för dylika politiska tjänstemän med modell från administrationen i USA – det är att ta i lite!
Med dessa korta kommentarer hoppas jag finansutskottet skall ta fasta på detta och som vägkost till dem.
Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:
Fru talman!
Det är sant att vi vill utveckla handläggningen och beredningen av ärenden mot bakgrund av rättssäkerhet, öppenhet och effektivitet. Det är också så att förändringsprocesserna i första hand skall klaras av genom naturlig avgång. Men i något fall har vi varit tvungna att varsla och i de fall som vi inte har lyckats omplacera någon har vi haft långt mera generösa lösningar än vad lagen säger. Det är också sant att vi inte har samma system som statens anställda har vad gäller regelverk om ämbetsverksdemokrati, men till det finns det en förklaring. Kort sagt är det så att Ålands landskapsregering är en politiskt styrd organisation och det är politikerna och inte personalen som beslutar vilken verksamhet som skall bedrivas. Inom landskapsregeringen har i stort sett varje person en egen verksamhet. Därför kan vi inte lägga det ansvaret på personalen att besluta vilka verksamheter som skall vara kvar. Däremot har personalen rätt till inflytande, man har också rätt att bli hörd, men inte att delta i beslutsprocessen. I riket är arbetsgivaren större, personalen kan ha åsikter om vilken verksamhet som man t.ex. skall sluta med, men då talar man inte om person utan det är kanske en verksamhet som omfattar 100 personer. Inom landskapsregeringen har facken haft utrymme i processer där vi har varslat personer; innan vi säger upp någon begärs yttrande in från tjänstedelegationen. Vad gäller museibyrån var samtliga fem fackföreningar inblandade. Alla gav ett positivt utlåtande till det förfarande vi hade. Vi har alltid vinnlagt oss om att de som har sagts upp har haft sina fackliga representanter med sig. Jag vill alltså hävda att vi sköter det här på ett ansvarsfullt och bra sätt.
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Det var bra och klargörande ord av ledamoten Britt Lundberg. Det som mitt anförande närmast tog sikte på var frånvaron av regelverk. Om situationen är som ledamoten Britt Lundberg beskriver den är jag nöjd med det; det är helt okej om man har gjort det på viset, men det är avsaknaden av ett regelverk, om man skall ha det på lagnivå eller på förhandlingsnivå mellan parterna som skulle göra det lättare för alla berörda parter, att man skulle ha en beslutsprocess så att man vet att man får vara med och diskutera. Det kan bli svåra beslut och slutresultatet många gånger kanske skulle bli samma sak, men i alla fall att man skulle få ett regelverk för även landskapets anställda som skulle motsvara det statliga eller de kommunalt anställdas: ett samarbetsavtal.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom: avstår.
Lantrådet Roger Nordlund:
Fru talman!
Ltl Roger Eriksson tog upp avdelningschefens vid näringsavdelningen situation och det arrangemang som vi försöker möjliggöra i samband med budgetförslaget och antydde att är det så att man är obekväm eller på något annat sätt så borde det finnas andra lösningar för en arbetsgivare. Men jag vill understryka för ltl Roger Eriksson och alla andra som lyssnar, att den här situationen som vi har är nog ändå relativt unik och vi vill se det här som ett sätt att lösa, som vi upplever, ett systemfel eller ett principiellt fel som vi hoppas och tror att skall kunna undvikas i framtiden med den lagstiftning som vi också anhängiggör i samband med budgetförslaget.
Vi anser från landskapsregeringen att det kan inte vara korrekt att man som avdelningschef skall kunna bli politiker, ha en ledande position både i lagtinget, landskapsregeringen, kanske inom partierna, och sedan plötsligt komma tillbaka och vara avdelningschef igen eftersom vi har infört parlamentarism på Åland och vi har ministeransvarighetslagstiftning osv. Jag tror att det som vi föreslår i samband med budgeten är egentligen en uppföljning av den parlamentarism och ministeransvarighetslagstiftning som vi har här i landskapet. Allt eftersom åren går och nya situationer uppstår vinner vi erfarenheter, och vi föreslår detta av välvilja både gentemot förvaltningen och systemet som sådant och också mot i det här fallet den person som det de facto berör. Den här situationen har man egentligen inte kunnat förutse att skulle uppstå.
Jag tror att alla som har jobbat i en landskapsregeringen, men jag tror också alla andra, kan förstå att det måste finnas ett väldigt förtroendefullt och nära samarbete med hela förvaltningen, men speciellt mellan landskapsregeringen och de som är avdelningschefer. För att vi skall få det här systemet att fungera är detta en förutsättning. Då vill vi på det här sättet möjliggöra en lösning i den här speciella situationen, som har sin speciella historia och vi vill också föreslå en förändring som gör att situationen inte skall uppstå igen. Jag tror också, med den erfarenhet vi har av långa tjänstledigheter av ett flertal avdelningschefer, att den lagstiftning vi aviserar är välgörande för förvaltningen. Det ger en bättre stabilitet om man vet vad som gäller framöver.
För den skull, fru talman, alla människor på Åland, också avdelningscheferna, har full frihet att ställa upp i val och delta i det demokratiska arbetet. Något annat skulle vara oss helt främmande.
Ltl Roger Eriksson hänvisade till statens regelverk och politik. Det är intressant att man tar upp det. Det är säkert så att det kan finnas ett formellt regelverk på det sätt som ltl Roger Eriksson nämner. Men jag tror att om vi är ärliga och tittar lite i backspegeln och ser de processer och reformer som statsmakten har genomfört speciellt i mitten av nittiotalet och slutet av nittiotalet, så är de förändringsprocesser och effektiviseringsprocesser som vi genomför nog en liten västanfläkt egentligen. Det program som vi erbjuder våra anställda är nog långt utöver det som staten har erbjudit sina, så vi hanterar vår personal på ett helt annat sätt än vad man har gjort inom staten; där har det nog varit mera raka rör och den kalla lagstiftningen som har gällt. Jag tror de facto inte att det är bästa för de människor som har berörts av det.
Fru talman!
När det gäller frågan om förvaltningschef är det också en sak som ltl Roger Eriksson tog upp och jag vill framföra i det här sammanhanget att det att det finns en skrivning att den som är och blir förvaltningschef skall sitta på landskapsregeringens förtroende är och på något sätt är det en självklarhet - har man inte landskapsregeringens förtroende, hur skall man då kunna utföra det ansvarsfulla arbete och se till att hela organisationen och förvaltningen fungerar!
Det är också helt klart att den som är förvaltningschef skall väljas utgående från kompetens, inte politiska meriter, det vill jag klart och tydligt uttala från den här talarstolen. Det är kompetens som skall gälla och det är viktigt att vi har den allra yppersta och yttersta kompetensen på det området för det är en väldigt viktig tjänst för landskapsregeringen när det gäller att få den politik som man vill driva genomförd men också som en trygghet för hela förvaltningen, att man vet att det finns en person som man kan lita på.
Ltl Roger Eriksson, replik:
Fru talman!
Herr lantrådet kom med några klargörande förklaringar hur landskapsregeringen ser på dessa frågor. Om jag antecknade rätt framkom det att det var problem om en ledande tjänsteman hade haft ledande politiska uppdrag och kommer tillbaka igen till sin tjänst som ledande tjänsteman. Där ser man ett problem. Vi inom liberalerna ser det tvärtom, att det är en fördel om man har haft kunniga människor både som politiker och som tjänstemän. Sedan jämförs det med statens motsvarande förhandlingssystem och att man har behandlat folk bättre här, vilket också säkert stämmer. Det är också bra att det är så, jag är riktigt stolt över att vara ålänning om det är så att man behandlar sin personal bättre här än i staten. Så har vi det kommunala man också har här. Men det är frånvaron av ett bindande regelverk som jag har pekat på, inte hur man har gjort utan det borde innebära mera trygghet för våra landskapsanställda.
När det gäller förvaltningschefens förtroende är det klart att den personen skall ha förtroende av landskapsregeringen, men jag fick inte svar på min fundering om den här personen måste avgå direkt om landskapsregeringen faller. Som jag sade i mitt anförande har vi haft flera olika landskapsregeringar under en kort tidsperiod och det innebär att det är svårt att få en kunnig och kompetent person till sådana platser om man sitter så hemskt osäkert s.a.s.
Lantrådet Roger Nordlund:
Fru talman!
På den sista frågan kan jag klart deklarera att det inte är meningen att förvaltningschefen skall behöva avgå varje gång det byter landskapsregering. Min förhoppning är att vi skall ha en sådan förvaltningschef som har ett sådant förtroende att oberoende av hur landskapsregeringar ser ut skall man kunna fortsätta att sköta och hantera de ärenden som ankommer på en förvaltningschef.
Fru talman!
Jag tycker att det kan vara skäl att i det här sammanhanget lyfta fram att lite av de problem vi har nu emanerar lite grann från det att vi är ett litet samhälle och även om många tycker att vår offentliga förvaltning är för stor är den ändå liten i jämförelse med statens i Sverige och i Finland. I större sammanhang har man större pussel som man kan lägga och efter varje val osv. kan man hantera olika chefspositioner på ett helt annat sätt, man har flera alternativ än vad vi har att jobba med. Detta gör att det är lättare i de större sammanhangen att hitta lämpliga lösningar. Vi har hittills haft och har ett ganska statiskt system i det här fallet.
Ltl Anders Eriksson, replik:
Fru talman!
Jag vet att personalfrågor är svåra att lösa. Lantrådet säger att man nu är beredd att föreslå en lagförändring. När jag läste förslaget till lagförändring i allmänna motiveringarna konstaterade jag att det var ordagrant samma sak som Ålands Framtid föreslog den 19.11.2004. För över ett år sedan föreslog vi just att tjänstledighetsmöjligheten för avdelningscheferna skulle strykas. Det är precis samma sak. Det har legat i lagutskottet ett år utan att det har hänt någonting och man undrar varför! När t.o.m. de nuvarande ministrarna Wiklöf och Gunell skrev på lagmotionen vi lämnade in så hade man förväntat sig att någonting skulle hända, men, nej, inte! Det är bra att saken är på gång i varje fall.
Vi är också kritiska till det sätt som man hanterar näringschefsproblematiken på men kanske från ett annat håll än vad liberalen Roger Eriksson är. Vi anser att det är att ge helt fel signal till förvaltningen. Det som man har sagt från regeringens sida är, att näringenschefen sköter inte sitt jobb, man är missnöjd med det, men vad gör man då? Jo, i stället lämnar man en gratifikation åt vederbörande så att han under resten av sitt yrkesverksamma liv får betald ledighet, och det anser vi att är helt fel väg att gå. Det ger fel signaler till förvaltningen. Jag tror vi t.o.m. skrev i den finansmotion vi har lämnat in att förslaget är ”ovanligt huvudlöst” för att komma från regeringen! Ändå, för att sluta där jag började, vet jag att personalfrågorna är svåra, men man måste ändå tänka på vilka signaler man ger ut till förvaltningen – och det här är fel signal.
Lantrådet Roger Nordlund:
Fru talman!
Jag är naturligtvis glad över att ltl Anders Eriksson m.fl. hade den här lagmotionen och att den finns i lagtingets lagutskott. Det borgar för att det kommer att finnas en ganska bred majoritet för att vi skall kunna få detta igenom. Jag tror faktiskt att det här är en bra reform som kommer att ge positiva effekter för förvaltningen; man får på det här sättet en tydligare skillnad mellan politik och förvaltning och man behöver aldrig vara misstänksam att man hamnar i alltför mycket gråzoner. Det tror jag faktiskt är bra.
När det gäller den rent praktiska lösning hoppas jag, fru talman, att lagtinget har respekt för att i detta forum bör vi diskutera detta på ett mera principiellt plan. Går man nämligen in på direkta personfrågor är det ojust, för man måste kunna ha rätt att försvara sig. Det är därför som vi väljer att föra fram en principiell lösning på en situation som vi tycker att behöver klaras ut. Vi tror att det här blir bättre och totalt sett blir det en bra lösning för samhället, även om vi också är fullt medvetna om att det är ganska mycket pengar. Vi tror att det ändå är det bästa vi kan göra i den här situationen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Debatten avbryts här och återupptas vid morgondagens plenum.
Lagtingets nästa plenum är i morgon den 22.11. kl. 9.30. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl.17.02).