Plenum den 21 september 2005 kl. 13:00

Protokoll

  • PLENUM den  21 september 2005 kl. 13.00.  

    ANDRA VICE TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Dennis Jansson och ltl Ragnar Erlandsson). Ltl Dennis Jansson infann sig efter uppropet.

    28 lagtingsledamöter närvarande.

     

     

     

    Meddelas att en frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen hålls vid ett särskilt plenum fredagen den 23 september omedelbart efter att lagtingets arbetsplenum avslutats. Landskapsregeringen har meddelat att följande medlemmar kommer att vara närvarande vid frågestunden: lantrådet Roger Nordlund samt ledamöterna Runar Karlsson och Harriet Lindeman. En ledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden skall anmäla sig till lagtingets kansli senast den 23.9 kl. 8.30, om möjligt dock under torsdagen den 22 september. Antecknas.

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

     

    Landskapsregeringens meddelande angående miljöhandlingsprogram för Åland 2005-2008. (M 3/2004-2005).

     

    Beslut om remiss till social- och miljöutskottet fattades den 12.9.2005. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

     

    Ltl Ronald Boman:

    Herr talman!

    Efter att kraftig kritik riktats mot detta miljöprogram borde landskapsregeringen återkalla detta. Men så tycks det inte bli, utan centerledamöterna i LR hotar med att ställa sina platser till förfogande vid eventuella ändringar i programmet. Så kanske jag under min lagtingsmannabana får uppleva Nordlunds  kanske 5 och 6 också.

     

    När det gäller dagens ärende är det främst fiskodlarna som berörs. De är i samtliga fall egna företagare som i många fall fått sätta både hus och hem i pant för att kunna förverkliga sina fiskodlingar. Det största problemet för dessa företagare är de orealistiska krav myndigheterna ställer på dem.

     

    Personligen har jag  den uppfattningen att fiskodlarna är den grupp som gjort och gör de största insatserna för att nedbringa utsläppen. Sedan 1993 har de minskat mängden fosfor med 60 procent och kväve med 50 procent. Jag tror att ingen annan näringsgren kan uppvisa ett

    sådant resultat.

     

    Ser man på utsläppen i ett Östersjö perspektiv står Ålands fiskodlare för 0,05 procent av fosforbelastningen och 0,03 procent av kvävebelastningen.

     

    De siffror som återfinns i miljöhandlingsprogrammet ifrågasätts av expertis. Enligt siffror som vi idag har fått ta del av angående den lokala fosforbelastningen så svarar fiskodling för 18 procent jordbruket 75 procent och övrigt för 7 procent, och det är helt andra siffror än vad landskapsregeringen redovisar.

     

    Man kan således konstatera att landskapsregeringen utgår från felaktiga uppgifter. Eftersom regeringen slår så hårt mot en enskild näring kan man fråga sig orsaken till detta. Min gissning är:

    1.      vissa ledamöter gick starkt ut inför senaste val och talade om att nu skall Östersjöns nedsmutsning stoppas och nu vill de visa sina muskler.

    2.      Större delen av ledamöterna kommer från offentliga sektorn och de har svårt att sätta sig in i hur hårt detta orimliga krav kan slå på enskilda företag.. När fiskodlarna  inte längre får utöva sin näring kan det betyda att de får gå från hus och hem.

     

    Naturligtvis skall utsläppen minskas, oavsett varifrån de kommer, men det måste ske i en realistisk takt.

     

    En lag jag efterlyst ett flertal gånger är bullerlagen. Tidigare miljöansvarige Sune Eriksson lovade en sådan lag, men det blev inget av detta. Ledamoten Gun-Mari Lindholm gjorde inte heller någonting i detta ärende. Och när det gäller ansvariga ledamoten Lindeman så kan vi nog låta hoppet fara om en bullerlag.  Så de boende i Västerhamn får nog fortsättningsvis stå ut med ljudet, eller oljudet, som många vill kalla det, utan att kunna stoppa det med stöd av lag.

     

    Talman!

    Jag hoppas att miljöhandlingsprogrammet får en annan utformning  efter utskottsbehandlingen.

     

    Lasse Wiklöf: 

    Herr talman!

    Östersjön har alltsedan historisk tid varit ett hav som förenat oss människor. För dem som bott och bor utmed kusterna eller som vi ålänningar bor på öarna i Östersjön har detta hav erbjudit utkomstmöjligheter och tillväxt, välfärd och rekreation. Östersjön har erbjudit kustsamhällena i modern tid möjligheter till intjäning genom bl.a. turism och fiske och den samhälleliga utvecklingen har gjort detta hav alltmer betydelsefullt som transportled, en verksamhet stadd i utomordentligt stark utveckling, medan andra förutsättningar minskar.

     

    Fisket har avtagit och det är inte bara till en följd av överfiske utan också på grund av kraftig övergödning som slammar fast bottnarna genom eutrofieringen och genom att syrehalten sjunker; på över mer än en tredjedel är bottnarna helt döda, producerar ingenting.

     

    Jag har sagt det tidigare, och jag tänker upprepa det nu, Östersjöns tillstånd tenderar alltmer att inte bara utgöra ett miljöproblem utan också ett ekonomiskt problem genom att förutsättningarna till näringsutövning för kustsamhällenas befolkningar reduceras, särskilt vad gäller turism och fiske. Det är allom känt att nyttofiskarna minskar och de mörtartade sorterna ökar. Vår senaste iakttagelse gäller flundran, som kraftigt minskat i många lokaler. Sannolikt kan inte heller den finna musslorna som utgör dess föda utmed de igenslammade bottnarna; flundran byter lokaler.

     

    Alla vet att Östersjön har ett unikt, känsligt och mycket sårbart ekosystem. Östersjön utgör i det närmaste en sluten, grund, kall och skiktad brackvattenbassäng. Medeldjupet i Östersjön är bara 52 meter. Jämför vi med Medelhavet är medeldjupet där 1.450 meter. Det djupaste stället i Östersjön är 451 meter. Som jämförelse har Medelhavet ett största djup på 5.267 meter. Det är särdragen i Östersjön som gör det mer sårbart än kanske något annat hav i hela världen, det är expertisen överens om.

     

    Jag vill än en gång upprepa att hastigheten för vattenomsättningen i Östersjön sker över en mycket lång tidsperiod: 30-40 år, med allt vad det också innebär av ackumulerade gamla synder.

     

    Herr talman!

    Utmed Östersjön i dess randstater bor ca 85 miljoner människor i nio länder. I de tillrinningsområden som direkt berör Östersjön uppgår invånarantalet till ungefär 76 miljoner. Det är mycket Östersjön får ta emot från dessa populationer och dess olika näringsverksamheter, främst handlar det om jordbruket.

     

    Många samhällsgrupper kämpar för att vidmakthålla utsläppen från sina viktiga näringsgrenar, det är förståeligt. Det yttersta man tar till är att det inte beror på oss och vår verksamhet utan på det atmosfäriska nedfallet som bedöms som enormt. Och det äger delvis sin riktighet, men det mest anmärkningsvärda med detta påstående är att där tillförseln av övergödande ämnen sanerats till havet, där behåller vattnet sin kvalitet trots det atmosfäriska nedfallet. Stora saneringar av industriutsläpp har gjorts utmed Bottenhavets och Bottenvikens kuster och där är faktiskt också vattenkvaliteten på en betydligt bättre nivå än vad som generellt gäller för Östersjön. Även på nära håll har vi hyggliga exempel. Jag vill gärna erinra om Långsjön och Markusbölefjärden och deras saneringar för decennier sedan. Det handlade om att eliminera industri- och jordbruksutsläpp och på ett berömvärt sätt införa skyddszoner. Inte heller där och inte heller på Dalkarbyträsk sätter det atmosfäriska nedfallet påtagliga vattenförsämrande spår. Vattnet håller tvärtom hög kvalitet och syrehalten i bottnarna är bra, t.o.m. de bottenlevande kräftorna trivs och utvecklas. Vad kan det bero på? Ja, inte kan det bero på att det atmosfäriska nedfallet av kväve undviker dessa träsk! Jag tror att det är ganska generellt.

     

    Herr talman!

    Som jag ser det handlar det i fallet Östersjön om två allt annat övervägande problem. Det är för det första och allvarligaste övergödningen, som genom alltför stora fosfor- och kväveutsläpp från verksamheter iland hotar att döda havet. Havet blir övereutrofierat, bottnarna blir syrefria och inget liv kan existera. En livgivande bottenfauna ersätts alltmer av döda bottnar bestående av giftigt svavelväte och metangas. På köpet får vi också de mycket omfattande algblomningarna som i värsta fall kan innehålla nerv- och levergifter. Därför försvåras också fiskarnas näringssök och deras naturliga reproduktion. Jag börjar bli alltmer övertygad om att om inga drastiska förändringar kan komma till stånd kommer vi att bli beroende av permanent utsättning av fiskyngel för att alls kunna bedriva ett fiske i framtiden och kanske i bästa fall ett sportfiske.

     

    Den andra farliga frågan för Östersjön är naturligtvis oljetransporterna och fartygstrafiken med kemikalier av olika slag. Till detta skall jag återkomma lite senare i mitt anförande. Redan nu kan det dock sägas att den här utvecklingen är närmast explosionsartad.

     

    Värderade lagtingsledamöter! Redan varje människas intellekt säger instinktivt att den tid är förbi när havet kunde utgöra en slasktratt för civilisationens avfall. Och varje utvecklingsfas från den tid då man trodde att havet kunde ta hand om allt avfall har också kännetecknats av tämligen omfattande politiska strider. Så var fallet när hushållen i exempelvis Mariehamn för många decennier sedan skulle börja rena sitt latrin genom ett stort reningsverk. Man skulle skaffa ett reningsverk i stället för att släppa ut allt latrin orenat i Slemmern och från latrintömningsbilar, som lämpade sina laster vid bryggan vid tidigare oljehamnen. Kolibakterierna stod som spön i backen och exkrementerna flöt förbi de simmande vid Lilla Holmen och Gröna Udden. Ändå blev det politisk strid om reningsverket vid Lotsberget.

     

    Så var också, kära vänner, som ni alla kommer ihåg fallet när industri- och företagsamhetens avlopp skulle renas när det gällde Långsjön och Markusbölefjärden. Men i dag framstår också den processen som fullkomligt naturlig och ingen reser längre några invändningar. Nu strider vi igen när regeringen äntligen lagt ett miljöhandlingsprogram värt namnet och kanske den sista övergödande aktiviteten bland mycket annat åläggs reningskrav. Så här har det som sagt alltid varit, men de som har arbetat för en hållbar utveckling har fått rätt och så kommer det också att bli den här gången, tror jag.

    Jag skall, herr talman, visa några bilder samtidigt som jag vill understryka vikten av att allt miljöarbete för en hållbar utveckling måste bedrivas lokalt, regionalt, nationellt och internationellt – därmed också globalt. Innan detta miljöhandlingsprogram förverkligas, som landskapsregeringen nu föreslår, måste man säga att de allra största miljövinsterna uppnåtts på basen av EU-krav. Så även om EU i många andra fall framstår som någonting som vi inte särskilt väl trivs med, men på miljöpolitikens område har det varit till stor glädje och nytta.

     

    Så till bilderna.

     

    Det här är den bild baserad på HELCOM:s räknesätt som visar storleken på utsläppen från olika länder, i det här fallet gäller det kväve. Vi ser att Polen och Sverige toppar, Finland är nummer tre. Landet Ryssland, som vi alltid fokuserar så starkt på har mindre utsläpp än Finland. Det kan vara nyttigt att se detta.

     

     

     

    Bilden av totalutsläppet för fosfor är också viktig. Även här ser vi att Polen är det stora dominerande utsläppslandet. Sverige, Finland och Ryssland ligger inte så långt från varandra, men vi är också där ganska väl framme i position.

     

     

     

     

    Här skall vi titta på det som är intressant och som man faktiskt har som parameter när man jämför per capita. Här har vi fosforutsläppen per capita. Det är på samma sätt som man har räknat in belastningsfaktorn i Skärgårdshavet och för Åland. Jag tror inte att det är så svårt att se hur utsläppsfaktorn per person ser ut. Så där ser det ut! Jag tycker att det här ger ett memento också. Vi har orsak att försöka göra någonting för att i vår nära sfär bidra till att minska på utsläppen. Vi kan också ta kväve per person:

     

     

    Här ser vi att Lettland är en nation som ligger väldigt högt, men också Skärgårdshavet och då inte minst Åland. För mig ger åtminstone det här en antydan om att vi inte skall sitta stilla när det gäller miljöarbetets framskridande. Vi har, kära vänner, all orsak att försöka göra allt vad vi kan för att hjälpa till. Jag tycker personligen att det miljöhandlingsprogram som har lagts – det är klart att man kan ha åsikter, och det skall alla ha – men jag tycker att det finns en inriktning i det här programmet som är väldigt bra. Jag tror också – jag kan ha fel – att det ute i vårt åländska samhälle faktiskt finns en beställning till politikerna att försöka börja göra någonting.

     

    Tar vi miljöhandlingsprogrammet och dessutom tittar lite på hur det går för Åland på övriga områden som är ägnade att försöka vara med och förebygga fossila bränsleutsläpp, att försöka tygla det, så tycker jag att det känns som om vi är inne i en ganska bra fas. Om vi tittar på biobränslesidan har vi redan just nu en värmegenerering som motsvarar ca 40 procent. Enligt det program vi föreslår vill vi gå vidare i den utvecklingen och öka det; jag tror att vi med lätthet kan komma över 50 procent om vi har starkt fokus på de här frågorna. Det är jätteviktigt. Nettotillskottet från biobränsle är inte tillnärmelsevis det som genereras till atmosfären från de fossila bränslena. Det är alltså en mycket bra väg vi har slagit in på, det skall vi fortsätta med.

     

    När det gäller att generera el, så om det scenario förverkligas där man diskuterar vindkraftens utbyggnad – jag vill inte gå in på lokaliseringen, det är bara en stridsfråga – men om vi förverkligar den utbyggnaden till de nivåerna så är vi också uppe där i ca 25 procent vindkraft när det gäller att försörja vårt elbehov. Det är faktiskt en mycket, mycket bra och framstående siffra i en internationell jämförelse. Där kan vi kanske också utveckla det ännu mera. Det är jätteviktigt. Jag har själv i dagarna haft förmånen att skriva på ett utlåtande som gäller EU:s ansatser för att på bilismens område försöka få ner utsläppsmängderna genom ”miljöavgifter för bilismen”, genom ett nollsummespel, dock så att den som har en bil som genererar mera kväveoxidutsläpp per kilometer i förlängningen skall betala mera än den som har en bil som släpper ut mindre. Jag tror på en sådan miljöpolitik. Skulle vi dessutom, med det förslag som jag själv förde fram och som regeringen står bakom och jag tror att man i lagtinget tycker att också kan vara intressant, gå in på etanolspåret på Åland och se om det finns en möjlighet att både ur näringspolitisk, sysselsättningspolitisk och miljöpolitisk synpunkt få till stånd en utveckling eller t.o.m. någon form av industriell utveckling så vore det viktigt. Det är klart att jag vet, likaväl som alla andra, att etanolet har ett visst pris i Brasilien och i Polen, men om vi kunde skapa en självförsörjningsgrad på Åland tror jag att det långsiktigt lönar sig när summorna jämnas ut i det långa perspektivet. Vi måste bygga på det som vi tror och även det skulle vara ett spår in mot en hållbar utveckling som jag tror är jätteviktigt.

     

    Ni kommer ihåg när vi i Nordiska rådet tillsammans med Finland initierade en del ansatser för att försöka få också fartygstrafiken att nedbringa sina farliga utsläpp till luft och vatten. Det här är en process som också har gått väldigt starkt framåt. Vi vet att Östersjön är ett PSSA-område i dag; många av oss hade kunnat önska många ytterligare inslag, men det viktiga var ändå att man initialt fick till stånd detta och att man framför allt började med att separera trafiken på många stora svåra områden där det har varit stora faror för kollisioner. Vi har länge diskuterat att vi skall ha bort fartyg med enkelskrov. Det är på väg bort, det är en alldeles fantastisk utveckling. Här tror jag också att Prestige-olyckan hade en ganska stor inverkan även på EU som har hjälpt till mycket i den här processen. Isförstärkning vintertid pågår för fullt och det kommer också. När det gäller svavelhalten drev vi från vår sida att vi skulle komma ner till 0,5, vilket är relevant för många av de rederier som trafikerar i våra vatten. Man hade svavelhalter på 4,5 procent, det var det generella som man körde på, nu är det nere på 1,5 procent. Vi kom inte till 0,5 i det första skedet, men vi kom till 1,5 procent. Jag tycker att det är jätteviktigt. AIS, det automatiska identifieringssystemet, som gör det möjligt att följa alla fartyg över 300 ton i Östersjön är infört. Alla fartyg har det. Fingeravtrycket var också ett incitament för att underlätta spårningen vid olovliga oljeutsläpp, där man också förberedde strängeringar för dem som olovligt släpper ut laster. Det går väldigt bra framåt. Man måste vara glad!

     

    Kommer ni ihåg att vi ville ha slut på alla latrinutsläpp från fartygen? Nu har det gått så långt att det inte längre är tillåtet att desinficerat och finfördelat släppa ut latrinavfall från fartygen utanför fyrasjömilsgränsen, vilket det var då. Det har också stoppats upp; dock, även om man lägger krav på att lämna det i hamnarna är det ändå inte i lag förbjudet att kunna göra det utanför tolvmilen. Men allting pekar på att fartygen numera för iland alltmer av det här, så det är också en väg åt rätt håll. Trafiksepareringssystem, tekniska lösningar: där har Finland redan med Estland och Ryssland ingått avtal, Gofeb heter ett system som man arbetar med och det kommer mer och mer. Frågan om miljörelaterade hamn- och farledsavgifter lever fortfarande, man jobbar med den frågan även om man ännu inte är riktigt ända framme.

     

    Jag tycker att det sker mycket som är bra för Östersjön på andra håll, med andra krafter, även om vi också har medverkat, men jag tycker det är viktigt att vi också med det vi ändå kan göra lokalt är med och bistår i den här utvecklingen. Jag tror att vi har allt att vinna. I den här diskussionen har det nu varit fokus bara på en näring. Jag vill vidga det här betydligt mera än så därför att hela det åländska näringslivet har under olika faser av tider fått strängerade regler vad gäller utsläpp. Så har det varit och jag tycker att det är ett tillfrisknande. I takt med att vi har kommit till insikt om att det inte går bra så skärps kraven och jag är övertygad om att vi inte har sett de sista kraven ännu. Repareras inte Östersjöns tillstånd med de åtgärder som vidtas och vidtagits är jag fullt övertygad om att man måste göra ännu mera. Vi vet alla att man diskuterar syrsättningsmöjligheter till djupgravarna, vilket vi t.ex. också gjorde i Långsjön, det är bra, det löser inget problem långsiktigt, men det ger ett andrum, det stoppar utflödet av bl.a. fosfor från bottensedimenten i de döda bottnarna. Det görs mycket, det forskas mycket och man vill naturligtvis komma tillrätta med det här. Jag tror att länderna runt omkring oss tar det här på allt större allvar, särskilt jämfört med några år tillbaka i tiden. Man ser och människorna kräver, att ni måste göra någonting för att medverka till ett förbättrat tillstånd i Östersjön.

     

    Jag och mitt parti är beredda att göra vad vi kan. Vi är också beredda att ta den kritik vi förtjänar.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Det gäller att som politiker framhäva sin förträfflighet och jag måste säga att ledamoten Lasse Wiklöf är utomordentligt duktig på det! När det för det första gäller sjöarna har inte de åländska sjöarna någon bakgrundsbelastning som kommer med vattnet, det är en mycket viktig detalj att komma ihåg. Jag skulle vilja ha två förtydliganden från ledamoten Lasse Wiklöf. Om de åländska fiskodlingarna aldrig skulle ha funnits, hur skulle då vattenmiljön se ut i dag? Om de omedelbart upphör, vilka effekter ger det för vattenmiljön? Det skulle vara intressant att höra ledamoten Lasse Wiklöf syn på det, jag uppfattade inte det av hans anförande. När det gäller att framställa saker och ting per capita är det så att ålänningarna är extrema i många hänseenden. Vi är värst i världen när det gäller utsläpp av koldioxid. Skall vi då omedelbart stoppa sjöfarten? Alla färjor stannar i dag för att vi släpper ut mest koldioxid per capita? Jag tror inte det, det har jag aldrig hört att någon har nämnt, t.ex.! Det finns många andra sätt. När det gäller Finlands position i utsläpp per capita, också totala utsläpp, så är det inte fiskodlingen, som man vill framställa det, utan det är skogsbruket. I alla andra diagram ser man att det är skogsbruket som dränerar markerna. Flyger man över Finland ser man hur det systematiskt är dränerat och allt som kommer från både land och luft far ut i Östersjön. Det är skogsbruket som är problemet, inte fiskodlingen, som står för en spottstyver i jämförelse. Det är nog viktigt med fakta, men man skall inte använda det på fel sätt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Jag tror inte att det inträder någon märkbar synlig effekt omgående om vi så slutar med alla våra utsläpp och det sammanhänger med att vi redan har en intern belastning i Östersjön. Östersjön är redan så övergödd att den på egen hand klarar att producera det vi upplever som ledsamt, men om vi aldrig begränsar utan bara kör på kommer den interna belastningen heller aldrig att kunna svältas ut. När det gäller sjöfarten tycker jag att vi kan vara så ärliga att åtminstone den sjöfart som vi känner till från åländska rederier tillhör de miljövänligaste i fråg om utsläpp jämfört med det som finns på världshaven. Varför blev man det? Jo, av det enkla skälet att Sverige införde miljörelaterade hamn- och farledsavgifter som gjorde att de som reducerade sina utsläpp till vatten och luft fick lägre hamn- och farledstaxor. Det här instrumentet har vi delvis använt i vår hamnpolitik också  i Mariehamn och jag tror att det är ett vägvinnande koncept även för många andra hamnar och farleder i Östersjön. Jag tror att det är den vägen – morot och piska – som man skall komma framåt.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! När det gäller det största globala miljöproblemet, växthuseffekten, är det utsläpp av de gaser som ökar den effekten som är det allvarliga och koldioxid är en sådan gas. Med dagens motorteknik på färjorna kan man inte begränsa koldioxiden och den har överhuvudtaget inte begränsats annat än genom att man har fått ner bränsleförbrukningen med modernare skrov osv. När det gäller utsläpp av kväveoxider och svavel kan detta begränsas dels med katalysatorer och dels med miljövänligare bränsle, men det stora globala miljöproblemet som vi bidrar allra mest till per capita är koldioxidutsläpp. Man skall också ha klart för sig att relativt sett, i fråga om olika problem, är vi ena riktiga bovar!

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Jag är inte beredd att gå ut och kritisera rederierna för de åtgärder som ändå har vidtagits. Jag tycker att de är bra. Jag tycker att det finns orsak att gå vidare, men skall man inte kritisera den som ändå försöker göra någonting. Jag håller med ltl Danne Sundman att det finns mycket att önska ännu, men det har ändå tagits steg i rätt riktning, det må man väl ändå säga!  (Från salen, också av fiskodlarna)

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Efter en lektion i geografi eller djuplekar i olika innanhav av ledamoten Lasse Wiklöf måste jag ändå bestrida, eftersom ledamoten Lasse Wiklöf inte fullföljer sin argumentation. Ledamoten Lasse Wiklöf sade ungefär så här att man har vidtagit åtgärder för att lokalt minska utsläppen i Bottenhavsregionen och det har lett till bestående resutat. Jag är säker på att ledamoten Lasse Wiklöf känner till att havsströmmarnas påverkan i Östersjön mycket går, eftersom de strömmar moturs, genom Finska viken upp genom Skärgårdshavet och då fungerar Skärgårdshavet som ett filter för utsläppen. Solljuset kommer åt näringsämnena, det är grunda vatten och det blir mycket växtlighet, så orsaken till att det är bättre i Bottenhavet är just det att Skärgårdshavet fungerar som ett filter, men det avstod ledamoten Lasse Wiklöf från att nämna. Vad gäller utsläpp per capita i Östersjöområdet är statistiken säkert riktig om man visar den så här, men vi måste komma ihåg att vi bor mitt i Östersjön, våra utsläpp går alla rätt ut i Östersjön. För Rysslands del är det inte på det viset, vi har St. Petersburg och säkert en del av jordbruksområdet där vi har tillrinningen till Östersjön, men en stor del av tillrinningen torde ske åt andra håll också, så därför kan man inte jämföra rakt av en region som är mitt i Östersjön och en region som bara har en liten kustremsa mot Östersjön. Det här vet ledamoten Lasse Wiklöf också, men han väljer ändå att presentera sin statistik på det här viset!

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Herr Wiklöf väljer ingenting! Jag kör den metod som Helcom gör. Den anses vedertagen av nio stater runt Östersjön. Jag tycker personligen att det är den mest relevanta. Skulle jag däremot komma med någonting eget, då hade ltl Mats Perämaa orsak att kritisera mig för falsarier eller egna påhitt. Jag försöker vara så seriös som möjligt och man får diskutera vad man vill, men det är ett memento att vi bidrar i väsentlig utsträckning inom landskapet och i Skärgårdshavet. Och i den belysningen tycker jag också att det inte är för mycket begärt att vi tar en tankeställare och funderar över: skall vi göra någonting eller skall vi låta det fortgå och säga att det är bara andras fel! Nej, vi har stor skuld själva!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!  Det är självklart att vi har en stor skuld själva. Vi lever i ett västerländskt samhälle, vi kör moderna bilar, vi har många bilar, fritidshus osv. Vi konsumerar naturen. Det intressanta i repliken var att ledamoten Lasse Wiklöf säger att han följer det som nio länder i Östersjöområdet har omfattat i enlighet med Helsingforskommissionens arbete. Det är intressant eftersom HELCOM just har valt att ta bort den åländska fiskodlingen från sin hot spot-lista. Förut ansågs det vara ett problem i Östersjön, men HELCOM – den instans som ledamoten Lasse Wiklöf här refererar till – anser inte mera att den åländska fiskodlingen bör finnas på deras hot spot-lista, alltså betraktas det inte som ett problem, men ändå väljer man nu att ha en avvikande linje och bestämma sig för att vi tar bort den näringen!

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Jag tror faktiskt inte att jag använde ordet fiskodling en enda gång i mitt anförande. Jag gjorde avsiktligt vad jag kunde för att inte bara fokusera på denna enda sak.  Jag anser att miljöhandlingsprogrammet är ett brett handlingsprogram, spänner  över många sektorer och jag tror att de saker som finns där de facto är nödvändiga, åtminstone borde ltl Mats Perämaa reflektera över dem om han inte omfattar dem. Jag respekterar hans annorlunda inställning till de näringar och deras utsläppsfrekvenser som vi här försöker diskutera – men jag omfattar dem inte.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Jag fastnade för en sak som ledamoten Lasse Wiklöf nämnde, nämligen att det står i miljöhandlingsprogrammet att man stöder utbyggnad av biovärme och vindkraft. Skall man tolka det som att den motion som jag inlämnat om tillvaratagande av biobränsle också stöds av landskapsregeringen? Om vi skall utbygga biovärmen måste vi ha material, och material får man från skogen och det där är ett sätt att få tag i material, men om inte jag minns fel ropade man bara att man inte hade pengar när jag presenterade motionen! Är det bara en vacker skrivning eller tänker ni också ställa resurser till förfogande?

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Ltl Brage Eklund är alltid lika härlig! Det är klart att skall vi utveckla bioenergin måste vi med stor sannolikhet få tag på biobränsle. Men för den skull behöver det väl inte alltid vara så att det måste vara en massa samhällspengar för att detta skall ske. Hur är det med den fria företagsamheten, entusiasmen för att verkligen göra någonting på egen hand? Är det alltid omöjligt det? Det pratas om det privata näringslivet och dess initiativkraft, men så fort någonting skall göras står man utanför herr Wiklöfs dörr och säger att nog har väl samhället lite pengar! Jag tycker att det förefaller att vara så på ganska många områden, och ingenting illa med det, man har rätt att fråga, men vi kan inte ställa upp med allting. Bioenergin och dess utveckling skall vi stöda. Det är möjligt att vi på sikt skall reflektera över det som ltl Brage Eklund sade när vi har pengar, men inte är jag beredd att stå här och säga att därmed är saken klar, att vi skall skjuta till en massa pengar.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Det var som jag befarade: lite skrivningar med vackra ord och så tror man att man skall tillfredsställa allmänheten med det! Det är märkligt i det här fallet när det är fråga om en stödmöjlighet som är likartad på fastlandssidan, som regeringen stöder; där ser de värdet i att ta tillvara biobränsle men inte på Åland.  (Från salen, ltl Wiklöf: jo,jo) – i andra fall går det sedan att ge hundraprocentiga stöd! Jag tycker att ledamoten Lasse Wiklöf pratar lite mot sig själv: ena gången är man beredd att ge stöd upp till 100 procent för utvecklande av vissa verksamheter och i andra fall när verksamheter redan finns och man åberopar ett litet stöd, då finns det inget!

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Vi skall kanske inte diskutera allt i den här frågan härifrån, men jag har med glädje kunnat konstatera att det finns företagare som t.o.m. har sysslat med petroleumprodukter och helt plötsligt börjat jobba med pellets, biobränsle. Det tycker jag är en väldigt bra process och en fin utveckling. Det visar också att det finns innovationer som kanske kan gå ibland utan att samhällskassan, skattebetalarna, hela tiden skjuter till. Men vi skall återkomma till det där, ltl Eklund, jag vill i alla fall medverka till att vi kan få ytterligare utveckling av bioenergin i vårt samhälle.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mats Perämaa:

    Herr talman!

    Till skillnad från vad jag hade tänkt måste jag i inledningen av mitt anförande gå in på det som ledamoten Lasse Wiklöf sade i sitt anförande eftersom den saken inte riktigt hann belysas i samband med replikväxlingar. Ledamoten Lasse Wiklöf sade att den statistik som presenterades var den som HELCOM har framtagit, men det framgick ändå tydligt under själva anförandet att ledamoten Lasse Wiklöf också sade att siffrorna om Åland har ledamoten Lasse Wiklöf själv infört där, så det senare uttalandet att det totalt är HELCOM:s siffror stämmer inte helt och hållet.

     

    Miljöhandlingsprogrammet som helhet är ett omfattande dokument och gruppanförandet för vår del har hållits redan av ltl Katrin Sjögren. Hon har sagt att det finns mycket som är bra i programmet och vi kommer inte heller att gå in för att försöka få det fullständigt förkastat. Däremot kommer vi i utskottet att medverka till att det skall korrigeras till vissa delar så att alla näringsgrenar framdeles har en ärlig chans att vara med och utveckla sig i den formen att vi når en hållbar utveckling. Som står i programmet består begreppet ”hållbar utveckling” av både en ekonomisk utveckling, en miljömässig utveckling och en social utveckling. Allt det här måste vi nå. Men även om ledamoten Lasse Wiklöf inte nämnde näringen fiskodlingen i sitt anförande är det ändå fullständigt självklart att programmet fokuserar mest på den näringen. Man vill ha bort den för att uppnå de löften som man har gett.

     

    Vi liberaler är inte för en förbudspolitik, vi anser inte att man når en utveckling genom det. Vi måste i stället sporra våra invånare, våra företag, att med morötter uppnå utveckling på olika områden. Det är viktigt för mig att säga det här, eftersom handlingsprogrammet inte har fokuserat på morötterna utan mera på raka besked om att om inte det här uppnås stänger vi fast näringen. Vi slår fast bommarna, som jag tror att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson uttryckte det, vi bommar fast det. Det här är inte ett sätt som vi vill arbeta efter.

     

    Det finns ändå mycket som kan lyftas fram, många åtgärder som kan göras för att förbättra miljön  och jag vill nämna några av dem. Ledamoten Lasse Wiklöf var inne på det som han kallade etanolspåret. Det vet jag att var en sak som en liberal förde fram på ett socialdemokratisk möte i Eckerö i somras och om det nu har fastnat så mycket att ledamoten Lasse Wiklöf driver den saken vidare så bjuder vi gärna på det och vi kommer också att se fram emot att det kommer konkreta förslag från landskapsregeringen som hjälper till att vi får det så att en del av bensinen i bilarna kan bestå av etanol. Det här är en konkret åtgärd som vi hoppas på att ni kan förverkliga.

     

    Det pratas mycket om överföring av skattebehörigheten. Vi kunde tänkas oss som en liten del av hela skattekakan att man funderar på att begära en överföring av fordonsskattebehörigheten till oss. Det här kunde vara en konkret sak; då kunde man via morötter, via skattsedeln, sporra till att våra invånare köper mera miljövänliga bilar. Det här är en konkret sak som landskapet kunde jobba efter och det kunde man nå, som sagt, genom att man ger morötter i stället för att straffa. Så här tycker jag att vi skall göra för alla näringsgrenar, också för jordbrukare, också för fiskodlare.

     

    Jag visar två bilder för kväve- och fosforutsläpp som alltid används när man försöker argumentera för att fiskodlingen skall bort. Det här gäller kväveutsläpp från Åland enligt de siffror som ÅSUB använder sig av och det är de siffror som har framtagits av vår miljöbyrå här i förvaltningen.

    Det här är gamla kända bilder och de är de här bilderna som alla ålänningar ser framför sig när man gör sig övertygad om att om vi tar bort fiskodlingen så har vi löst alla problem. Men frågan är: Stämmer de här siffrorna? Detta har nyligen ifrågasatts i både tidningar och radio och det tänker jag göra här också i dag. Det finns expertis på det här området som hävdar att det inte är så. Det finns ett arbete som har gjorts på den fastländska sidan, ett arbete som kallas Skärgårdshavets flödes- och kvalitetsmodell som visar på att det inte kan vara på det här viset. Det visar också att det sätt att mäta jordbrukets utsläpp och fritidsboendets utsläpp, åkermarkens utsläpp i allmänhet, inte är tillräkneliga, man har inte gjort det på ett korrekt sätt här. Den expertisen antyder och hävdar att utsläppen från de övriga utsläppskällorna kan vara upp till sju gånger större än som anges i den procentuella kakan. Då blir förstås bilden en helt annan. Det här är någonting som måste utredas väldigt noga, så man kan inte komma till beslut om att stänga näringar innan man har torrt på fötterna och vet riktigt vilken statistik man grundar det här på. Jag hoppas att utskottet, inte förstås gör de vetenskapliga undersökningarna, men hör den expertis som finns tillhanda för att reda ut huruvida siffrorna är korrekta. Om de procentuella fördelningarna blir helt annorlunda blir den logiska slutsatsen av det sätt som landskapsregeringen har behandlas fiskodlingen på utifrån de här tabellerna den att om någon annan näringsgren i slutändan av ett sådant arbete står som den största utsläppskällan så riskerar den näringsgrenen att få samma dom som fiskodlingen har fått i och med programmet. Jag vill ändå klargöra att fastän ett sådant arbete inte skulle visa på att fördelningen är någon annan så vill vi liberaler vara med om att skjuta de näringarna i sank heller utan alla näringar måste få en ärlig chans att under en tillräckligt lång tid förbättra sig även miljömässigt så att de kan finnas kvar som en näringsgren på Åland.

     

     

     

     

     

     

     

     

    Så vill jag gå till begreppet biotillgänglighet. När det gäller utsläpp av fosfor är det inte så enkelt att all den fosfor som kommer ut i havet kan användas för algernas egen produktion utan vissa delar av fosforn binds med metalljoner, de flockar sig och sedimenteras sedermera på ett så hårt sätt att inte algerna kan använda sig av den fosforn i sin egen produktion. Det här är det som är det intressanta, för det som vi är bekymrade över i Östersjön är mängden alger som finns där. Det är det vi fokuserar på. Så är det med fritidsboarna, man fokuserar på alger och man letar efter syndabockar, så algproblematiken är för oss ålänningar också ett stort problem. Det är bara den delen av fosforn som algerna kan använda sig av som s.a.s. är tillgänglig, så därför är det den delen som egentligen är den intressanta. Staplarna visar på att fosforutsläppen från olika näringsgrenar, olika utsläppskällor är olika. Fosforn från gles- och fritidsbebebyggelsen är så hög som nästan 90 procent, medan biotillgängligheten för fosforn från bl.a. vattenbruk och åkermark osv. är mellan 30 och 40 procent. Det torde vara Finlands miljöcentral som har gjort det, så det finns en vetenskaplig grund  för det. Staplarna visar mängden fosfor som är tillgänglig genom olika utsläppskällor i det åländska vattenområdet. Här finns de landbaserade utsläppskällorna samt det som kommer med vattenströmmar och via luften. Här ser vi ganska tydligt att havsströmmarna tillför den största delen och biotillgängligheten för den fosfor som kommer via havsströmmarna är den röda stapeln, den nästhögsta stapeln visar på hur stor del av fosforn som algerna kan använda sig av, av den fosfor som strömmar hit med vattnet. Sedan har vi de andra utsläppskällorna bredvid och de är ändå relativt små. Men allting går att göra bättre, också fosforn som kommer från fiskodlingarna. Nästa bild visar det:

     

     

     

     

     

     

     

    Det har sagts här tidigare i debatten av fiskodlingen har reducerat sina fosfor och kväveutsläpp sedan 1993 med 50 och 60 procent. Det är intressant i sig, men foderutvecklingen har samtidigt gjort att sedan 1985 har biotillgängligheten i fiskfodret reducerats så mycket att den är 50 procent av de fekalier som kom ut från fisken. Numera, enligt senaste undersökningar, är det enbart 12 procent. Detta betyder att man snart eventuellt t.o.m. kan börja närma sig noll. Man har gått ner från 50 procent till 12 procent på tio år och om det är så att den tekniska utvecklingen av fodret skulle kunna leda till att biotillgängligheten närmar sig noll är vi i den situationen att ingenting av det fiskfoder som ges åt fisken, som sedan kommer ut i form av fekalier, ingenting av detta fosfor kan användas av alger, allting blir sedimenterat under odlingen. Det här kan vara fullt möjligt, det vet jag inte, men utvecklingen visar på att det går åt rätt håll och om vi når det här kan vi kanske om 10-20 år hävda att fiskodlingen nästan inte bidrar alls med biotillgängligt fosfor till våra vattendrag. Detta är oerhört viktigt och jag tycker att miljöansvariga Lindeman borde fundera på det för det finns andra sätt att tekniskt utveckla fiskodlingarna än det som har nämnts i programmet och i debatten tidigare, det är inte bara slutna kassar som gäller eller att flytta upp dem på land, det är inte bara nya arter, utan fodret kan utvecklas också på det här sättet.

     

    Herr talman!

    Jag skall återkomma till det som jag inledningsvis sade om HELCOM och internationellt samarbete. Det som nämndes här tidigare om oljetransporterna genom Östersjön och att göra Östersjön till ett PSSA-område är ett bra arbete som har gjorts och det är viktigt, men det görs på internationell nivå, man försöker komma överens om de här sakerna gemensamt, man försöker hitta gemensamma lösningar. På Östersjönivå mellan nationerna. På Östersjönivå, mellan nationerna, anser man att det här är det enda framkomliga sättet. Det är självklart att ingen annan nation kommer att ha någonting emot om någon annan nation gör någonting ännu radikalare, men det är på samarbetsnivå mellan länderna som vi skall hitta gemensamma lösningar för det är endast det här som ger också den sociala och ekonomiska utvecklingen som är hållbar. HELCOM är det instrumentet som man använder sig av och jag vet, eftersom jag medverkade i en konferens här tidigare för en månad sedan i Vilnius, att HELCOM kommer att fokusera en hel del på övergödningen, man kommer att presentera en handlingsplan för de här sakerna inom 2007, ett förslag till gemensamma åtgärder. Det är det här jag tycker att vi skall fokusera på för då kan vi ställa krav på våra näringar på ett sätt som gör det konkurrensneutralt mellan Östersjöländerna och det är det enda framkomliga sättet. Jag vill gärna tro på det arbete som HELCOM gör medan ledamoten Lasse Wiklöf uppenbarligen inte tror på det arbetet så mycket.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag tänkte först ta upp frågan om biotillgänglighet och den 80-procentiga bindningen, som har varit väldigt aktuell och jag har fört mycket diskussioner på miljönbyårn just om de frågorna för att få kunskap om dem. Det är inte jag som sitter med kunskap utan den måste jag inhämta. Det stämmer att biotillgängligheten är fast i fekalier, i mat osv., men högst sannolikt lösgör den sig med tiden men inte så snabbt som t.ex. från enskilda avlopp, där det inte finns någonting som binder. Men i det långa loppet kommer också det att komma ut i vattnet, den informationen har jag fått. När det gäller HELCOM och hot spot-listan har jag beslutet här från 2002 om att stryka fiskodlingarna från hot spot-listan. I beslutet sade sig HELCOM vara bekymrad över att strykningen inte återspeglade förbättring av den lokala miljön, även om HELCOM:s kriterier för strykningen var uppfyllda och bästa tillgängliga teknik installerats. Man konstaterade att den ökade produktionen de senaste åren hade motverkat minskningen av belastningen per odlad mängd fisk räknat och så säger man också, att HELCOM noterar särskilt att fiskodlingar fortsättningsvis skall hållas under nära uppsikt. Detta i samband med det beslut som togs.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Det fordras ändå en hel del för att man skall bli struken från hot spot-listan, det går inte av sig självt. Det stämmer att kommentarerna fanns med i beslutet, men det oaktat hade det inte uppstått några lokala förbättringar på miljön, det att vi stryker några av våra lokala utsläpp betyder inte automatiskt att det blir förbättringar ens i vår lokala miljö. De lärda tvistar huruvida fosforn som binds med metalljonerna järn och aluminium sedimenteras under odlingarna kan lösas upp senare och det finns de som säger sig inte veta säkert, men många som också säger att det troliga är att de binds så hårt att de aldrig löser sig. Det finns möjligheter att ta tillvara sedimentet som finns under odlingarna, det har man försökt tidigare och på det viset ta bort det ur vattendragen. Det viktiga är ändå att man ser att det kan vara möjligt att under ett visst skede binds all fosfor i form av sediment under odlingen och då kan man ta det tillvara. Då är det på ett sätt ett slutet system även om man tillfälligt har det på bottnen under odlingen.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Det var tal om att man inte bara skulle sikta in sig på slutna kassar osv. Jag ser det bara som ett exempel och jag underströk i mitt anförande att vi vill vara med och hjälpa till i den framtida forskningen på olika nivåer. Och hur den framtida forskningen ser ut i dag tror jag varken ltl Mats Perämaa eller jag kan absolut säga, men det kommer att ske; jag tror inte att det stannar av på det här området, likaväl som det inte gör det på andra områden inom den tekniska utvecklingen, så jag är inte låst till slutna kassar. Vad jag är låst till är att jag vill ha renare fiskodlingar, hållbarare fiskodlingar.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Det ligger mycket på landskapsregeringens ansvar att ha vetenskaplig grund för det beslut som fattas. Landskapsregeringen har i presentationen av programmet fokuserat väldigt mycket på tankesättet med slutna kassar eller landbaserade odlingar och andra arter som man skall odla osv. Det verkar inte som om kunskapen om fosforns biotillgänglighet och möjligheterna som foderutvecklingen kan ge har funnits med i beredningen av programmet. All kunskap som vi kan dela här med varandra, som kan lyftas upp, är förstås av godo, så utskottet får väl ta den kunskapen med sig i sitt arbete.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Ltl Mats Perämaa sade att liberalerna inte kommer att medverka förkasta programmet men väl att förändra det. Då kan man undra: kommer liberalerna att medverka till att samma miljömål uppnås? Kommer det att komma andra åtgärdsförslag för att få samma miljöeffekt eller kommer det att bli en sämre produkt om liberalerna får bestämma?

     

    Herr talman! Ltl Mats Perämaa talade om ett renare foder som ger mindre utsläpp av fosfor och att det här kan minska utsläppen. Då undrar jag: varför talar man ens om att stänga fiskodlingar! Det är ingen som har sagt att fiskodlingarna skall stängas, det står inte i miljöhandlingsprogrammet, utan det som står i programmet är att man skall minska utsläppen, och kan man minska utsläppet från 1 kilo foder kan man ha kvar samma volym odlad fisk. Regeringens mål är att minska utsläppen, inte att minska fiskodlingarna.  Kan man se möjligheter här i stället för svårigheter vore det intressant. Ltl Mats Perämaa, det är ingen som har hävdat att alla problem löser sig om vi gör så här, för det gör de definitivt inte, men vi kanske får en början på ett jättejobb att skapa en bättre miljö om vi kommer igång någonstans – ingen har hävdat att det skulle lösa alla våra problem.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Målsättningarna i miljöhandlingsprogrammet är till vissa delar goda och till vissa delar ännu bättre, men de är så synnerligen ojämna. Vi kan medverka till att vi sätter rimliga målsättningar och rimliga krav på alla våra näringsgrenar och så försöker vi uppnå det sedan. Jag tror att ltl Fredrik Lindqvist själv när han har medverkat i beredningen av miljöhandlingsprogrammet, tillsammans med de övriga i majoriteten, säkert vet och kan erkänna att det blev en fokusering på fiskodlingen och man måste ha diskuterat utifrån den näringen väldigt speciellt, det är jag säker på och det vore bra om det kunde erkännas. Vi kommer inte att säga att miljöhandlingsprogrammet skall kastas i papperskorgen, för det finns goda saker där också, men det finns vissa saker som vi vill ändra på. Hela paketet skall inte bort men till vissa delar kräver vi förändring.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Herr talman!

    Jag fick inget svar på min fråga: Uppnår vi miljömålen med liberalernas förslag till förändringar eller har liberalerna en lägre ambition när det gäller att rädda miljön? Det var det som jag egentligen ville ha svar på, och det kanske jag inte får heller i ltl Mats Perämaas sista replik, men jag hoppas att jag kan få det. När det gäller detta med angripa fiskodlingarna kan jag försäkra, att det har ingen i regeringspartierna försökt göra utan det enda vi vill är att skapa en bättre vattenmiljö. Jag kan lova ltl Mats Perämaa att som ledamot i social- och miljöutskottet kommer jag att se till att kontrollerar alla fakta och hör folk som efterfrågades, hör experter. Är det så att uppgifterna om fiskodlingens utsläpp av fosfor och kväve är bara nonsens, ja, då måste vi ändra programmet! Vi måste först utreda fakta. Det kanske är som ltl Mats Perämaa säger att fiskodlingen inte släpper ut någonting.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att vi t.o.m. om tidsaxeln är den rätta kan vara med om att medverka till ännu högre miljömål. Som jag beskrev det här kan man kanske vad gäller utsläpp av fosfor via fiskodlingar nå en situation när inte en endaste procent av den fosforn är tillgänglig för algtillväxten. Men det är inte vi här som utvecklar fodret. Vi har inga foderfabrikanter här på Åland heller, så jag kan inte säga att det går på fem år eller att det går på tio år, det kanske tar 12, 15 eller 17 år. Jag hoppas vi når till det också för självklart mår Östersjön bäst om alla näringsgrenar runt om oss kan nå till högt ställda miljömål, men tidsaspekten, som betyder att en bila har satts över näringsidkarnas huvud, den kan vi inte medverka till.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Ltl Mats Perämaa sade att det var algerna som alla ålänningar är så starkt fokuserade på. Det är inte det centrala för mig. Algerna är bara ett symptom på tillståndet i Östersjön. Men dess verkningar, likväl som annan biomassa i Östersjön som växer på grund av övergödningen är den stora faran. När den skall brytas ner går det åt syre och syre räcker inte till för att förbränna det på konventionellt sätt. Det slutar med att vi får alltmer döda bottnar som innehåller, som jag nämnde, giftigt svavelväte och metangas, en miljö som definitivt inte är produktiv vare sig för fiskar eller annat djurliv. Det är det här som är det allvarliga. Östersjön dör om man inte kan ändra den här utveckling. Det är därför åtminstone jag vill medverka till att få någonting annat till stånd. Jag har stor respekt för HELCOM, men dummare är jag inte än jag inser att där finns också ett antal stater; i vissa stater är ambitionsnivån högre än i andra och det som ledsamt med dem som alltid skall ha konsensus är att den som vill minst är den som sätter takten i utvecklingsarbetet. Det är oroande. Så är det också i IMO. Det går inte om man inte uppnår konsensus, det bir ingenting och därför skall alltid minsta gemensamma nämnaren komma in och då blir utvecklingsprocessen långsammare. HELCOM är bra, men jag tycker att den får arbeta på det internationella planet mellan Östersjöstaterna, vi måste sköta det lokala och regionala och ta ansvar för det.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Vi måste bli mycket bättre på att medverka i det internationella miljöarbetet. Lagtinget bör ställa det arbetet högt och utse personer som kan medverka i det arbetet under en hel mandatperiod på ett så konstruktivt sätt som möjligt för att vi för vår del skall kunna medverka till att även HELCOM blir bättre. Naturligtvis är algtillväxten ett symptom på mycket näringsämnen i vårt hav, hög temperatur och andra faktorer som gör det gynnsamt för algen att växa, men om andelen biotillgängligt fosfor reduceras kraftigt och kanske fås ner till noll så leder det till att det inte bidrar till algtillväxten, vilket i sin tur inte bidrar till den förruttnelse som kräver syre osv., så visst är det så att även om algtillväxten är ett symptom är den en så synnerligen viktig del av processen att det måste nämnas här i debatten. Det är fel att hävda att inte algerna i sig är ett bekymmer för nog är det algtillväxten i Östersjön och de fritidsidkares möjligheter att simma osv. som minskas genom algerna och uppfattas som ett problem. Det är kanske det som mycket har fört upp den här debatten. Men Östersjöns ekosystem som helhet måste naturligtvis ligga under samma arbete.

     

    Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Jag gör en liten reflektion. Ltl Mats Perämaa säger att vi måste engagera oss ännu mera i det internationella arbetet. Från åländsk sida har vi engagerat oss hårt i det nordiska arbetet, som faktiskt har varit en mycket pådrivande kraft för att få de internationella staterna runt Östersjön att handla. Men det roliga är då att i stället för att glädja sig att också ålänningar medverkar till framgång så skall man förlöjligas och hånas. Jag tycker att det är gruvligt! Det är inte så många som vill engagera sig på sådana premisser. Nej, vi skall arbeta hårt. Lyckas vi få länder och samhällen på andra håll att stöda oss skall vi vara lyckliga och glada, och det är det som vi har fått den senaste tiden. Det förtjänar faktiskt någon sorts glädjeyttring i stället för att bara förlöjligas.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Inte hånar jag någon som vill jobba på internationell nivå för en bättre miljö i Östersjön utan jag betonade snarare det att vi måste lyfta upp den frågan. Det finns ledamöter som har engagerat sig i den frågan och det tackar jag för, det är många, det är inte bara ledamoten Lasse Wiklöf, utan det är många andra och jag önskar att samma engagemang skall visas vidare. Men det är enbart genom åtgärder som man har enats om i hela Östersjön. Det är enbart de åtgärderna som också ger den sociala och ekonomiska hållbara utvecklingen jämte den miljömässiga. Det är enbart sådana åtgärder som verkligen kommer att beröra många människor som kommer att ha någon riktig verkan för att Östersjön skall bli bättre och vi bör fokusera på detta. Sådana här egna slitanden och slänganden fram och tillbaka som bara väcker en ilsken debatt leder inte till långsiktiga lösningar.  

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Jag tycker att ltl Mats Perämaa spridde ut lite dimridåer beträffande fiskodlingen och biotillgängligheten. Han påstår t.o.m. att biotillgängligheten av fosfor skulle kunna nedbringas till noll till år 2015. Det är nog fria fantasier, jag vill påstå att det är helt omöjligt, för det kommer alltid att frigöras fosfor oberoende om en del sedimenteras. Vi vet att under kassarna blir det syrefria miljöer och där blir det urlakning. Det finns det forskningar på. Han väljer naturligtvis att inte nämna biotillgängligt kväve som är fullständigt lösligt i vatten; där är det helt omöjligt att binda kväve. Vi vet att utsläpp av kväve från fiskodlingar motsvarar utsläpp från en stad på 45.000 invånare orenat, alltså 235.000 kilo kväve släpper fiskodlingarna ut, och det går inte ens att i teorin få bort genom den s.k. biotillgängligheten. Men detta väljer ltl Mats Perämaa, skickligt nog, att välja bort! Jag tycker inte att ltl Mats Perämaas teorier håller.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Det är dessvärre så, landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, att teorierna och det diagram som jag visade inte är mina egna utan det är andra experter som har gjort utredningarna, man har forskat i fodrets sammansättning redan 1995 och också nu. Det är alltså inte mina teorier, men däremot är mycket av det som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson framför egna teorier eftersom han bestrider det som jag säger. Det är också sant, och det skall erkännas, att vad gäller biotillgängligheten och det som jag presenterade gällde fosfor, men jag visade bara på en möjlighet här. Kanske det finns andra möjligheter för kvävet. Man kan inte göra det så enkelt för sig bara att vi hugger av där, det finns ingenting att göra. Landskapsregeringen har inte presenterat några verkligt hållbara lösningar. Som har sagts ligger utvecklingen av landbaserad odling och nya arter inte inom den tidsram som man anger i miljöhandlingsprogrammet. Därför anser jag att det som jag för fram och den nya kunskapen som jag försöker presentera här – den är åtminstone ny för landskapsregeringen – är väsentlig och bör beaktas.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Det är klart att alla forskningar och allt skall beaktas och tittas på. Det gör vi också, men jag håller inte med om siffrorna. Det är klart att till viss del har han rätt med fosforn och biotillgängligheten i och med att det finns en sedimentering. Det vet jag. Jag jobbade själv i 18 år med sådant här i mitt förra jobb så jag känner ganska bra till det, vill jag påstå. Jag ids inte gå in på procenterna  och siffrorna för det är omöjligt att göra det, men jag vill fortfarande påstå att han sprider ut dimridåer och får det att låta att fiskodlingen skulle kunna släppa ut noll procent fosfor 2015. Skulle det i och för sig vara så väl, så måste han också kunna acceptera handlingsprogrammet som säger att man skall ta bort 80 procent till 2011, på tio år. Oberoende har vi ett jätteproblem med kvävet och det går inte, där måste vi ändra de fysikaliska lagarna, och det, herr Perämaa, kan varken du eller jag göra!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag tror mig inte ha sagt att man fram till 2015 eller något annat bestämt årtal når noll procent. Jag har sagt att man eventuellt kan nå, för diagrammet visar på en nedåtgående kurva och då kanske man når det här, men något exakt datum för när man når det har jag inte sagt och det kan ingen av oss säga, och man kanske inte når fullt fram ändå. Det är ändå en avsevärd skillnad när man jämför de staplar och de diagram som landskapsregeringen har bestämt sig för att använda i sitt miljöhandlingsprogram, när man målar upp den här stora bilden av att fiskodlingarna står för 65 procent av utsläppen. Då väljer man att inte med ord redovisa att kanske det är 20 procent av fosforn, kanske ännu lägre, kanske i framtiden ytterligare ännu lägre del av av den fosforn som kan användas av algerna i sin tillväxt. Jag anser det fel att landskapsregeringen så uttryckligt har valt att använda sig av den statistik som visar på det som man vill uppnå – att fiskodlingarna skall bort.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Jag måste ta fasta på ett par av de saker som har kommit fram i de flesta anföranden, framför allt av ltl Mats Perämaa. Det finns en sak som alla skjuter in sig på och det är fiskodlingen och ettdera är man för eller mot fiskodling. Jag tycker att man borde ta fasta på vad problemet är. Ltl Mats Perämaa säger att fiskodlingen inte belastar miljön och kanske inte alls överhuvudtaget i framtiden. Han tar fram teorier som i sig är intressanta hur man skall komma fram till att ha kvar och nu fick vi höra att en viss del av det är sant och en del är mindre sant. Men det är intressant att det finns åsikter som är så starka åt båda håll och problemet för fiskodlingen är trots allt inte det utan det är den allmänna opinionen, inte här i lagtinget utan ute bland Ålands folk. Jag tycker att det skulle vara intressant att veta hur vi skall behandla den allmänna opinionen. Jag förstår att ltl Mats Perämaa försöker få den att svänga över till fiskodlarnas förmån, andra, kanske miljöhandlingsprogrammet, försöker få den att följa den andra vägen. Vi vet att det finns aktörer som är väldigt starka i den här frågan, men tror ltl Mats Perämaa att hans argumentation förbättrar den allmänna opinion för fiskodlingen i den här frågan?

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag har överhuvudtaget inte i min förberedning inför dagens debatt och den som var för en dryg vecka sedan gjort det utifrån vad den allmänna opinionen säger i denna fråga. Skulle jag göra det vore det hemskt enkelt; då är det bara att sätta fingret i munnen, sträcka upp fingret och känna varifrån det blåser! Jag tänker inte bedriva politik på det viset. Ltl Jan-Erik Mattsson får gärna göra det för sin del om han så önskar!

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det var en mycket intressant vändning som diskussionen tog! Jag tror nämligen att detta är ett förberedelsestadium för en mycket stor valfråga i nästa rörelse. Jag tror att det skulle vara bra om även ltl Mats Perämaa kände sig för åt vilket håll det blåser kring hans finger. Jag har ett gott minne av den tidigare liberala ledamoten Lotta Wickström-Johansson och hennes åsikt: redan 1996-97 ville hon stänga alla fiskodlingar på Åland. Hon återfinns inte längre i det liberala partiet i dag, åtminstone inte i lagtinget. Det skulle vara intressant att veta vilken del av opinionen hon står för. Vi måste också sätta tummen på de saker som vi känner till i dag, vilka organisationer som driver de här frågorna. Ålands vattenskyddsförening är en mycket klar aktör och de har förklarat att de kommer att lyfta den här frågan på bordet ännu mer vid valet om två år. Frågan för mig och för alla borde vara: Vilka använder vattnet runt Åland och till vad? Det är de som är flest i den frågan som kommer att vinna nästa val.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag vet inte om det finns så mycket att säga om det där. Man gör det lätt för sig, man sträcker upp fingret, känner varifrån det blåser, kanske jag får mera röster därifrån. Det är självklart att i en fråga som berör en minoritet, glesbygden och skärgården, som förut har varit viktig för centern, liksom för liberalerna, kan det vara ett problem och lättast skulle kanske vara för oss också att säga att okej, vi överger glesbygden, vi överger skärgården, det är få väljare där, så hoppas vi på den stora massan av väljare från staden, men vi utövar inte politik på det viset – och det är tragiskt och trist att se om centern gör på det viset nuförtiden.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Henry Lindström:

    Herr talman!

    Det är bra att det har kommit ett miljöhandlingsprogram för Åland och inte minst att vi har ett så här stort intresse för debatten visar att det finns ett stort engagemang för frågorna. Man kan ha olika sätt att nå de mål som behöver uppnås. Att vi behöver förbättra miljön är det ingen tvekan om.

     

    Jag har varit anställd på jordbruksbyrån under nästan 15 års tid och från jordbrukets sida fått brottas med de här sakerna. Jag hade rummet mittemot dåvarande fiskeriintendenten Carl Storå och vi hade då också ögonen på oss både från jordbrukets sida och från fiskodlingarnas sida, man ville ofta att vi skulle hacka på varandra, men vi resonerade som så att var och en försöker förbättra på sitt håll. Det tycker jag vi har gjort. Om man går tillbaka lite i tiden var det så att när det gäller jordbruket och näringstillförseln hade vi inte så stora begränsningar utan man ville uppnå ett bra resultat och höga skördar, men man kan säga om det som ledamoten Lasse Wiklöf redan var inne på om vattenskyddsplanen för Ålands vatten att det är ett mycket bra exempel på vad man kan göra och vilka effekter det får. Vattenskyddsplanen kom 1988 och i den fanns bl.a. gödselstäderna, stallgödselhanteringen från djurgårdarna, det fanns skyddszoner och inte minst en förbättring av avloppen från hushållen. Som ledamoten Lasse Wiklöf även konstaterade har det blivit enormt stora förbättringar i och med att man gjorde förändringarna och åtgärderna.

    Vi fick miljöstödsprogrammet 1995 och de åtgärderna, som gällde de fem första åren av medlemskapet, var till vissa delar strängare än bestämmelserna i vattenskyddsplanen. T.ex. när det gäller tillförsel av näringsämnen är det inte någonting som har stipulerats från EU:s sida utan det var nationellt här som vi satte ganska stränga bestämmelser på vilka mängder kväve och fosfor som man fick tillföra olika grödor. Även en viktig bit i miljöstödsprogrammet var att alla gårdar måste ha en ordnad stallgödselhantering. Det är många, som efter att ha varit ut och rest i övriga Europa, funderar: Varför måste vi på Åland ha stallgödselanläggningarna när de inte måste finnas ute i Europa? Det beror på att de kanske inte alls har något miljöstödsprogram där eller att de ser helt annorlunda ut. Samma sak är det med gödselnivåerna. Den begränsning som finns när det gäller användning av gödsel är närmast på kvävesidan, det s.k. nitratdirektivet, som vi också har här på Åland, men de mängder kväve som man får använda på olika grödor är mycket, mycket högre i nitratdirektivet än de bestämmelser som vi har i vårt miljöstödsprogram.

     

    Jag var också på jordbruksbyrån när den nya vattenlagen kom och då fick jag vet att det är en miljölag, det är ingen näringslag, så vi fick egentligen inte komma till tals från jordbruksbyrån när det gällde bestämmelserna i vattenlagen. Jag tycker att det är viktigt att vi kopplar ihop de här sakerna. Det skall vara möjligt att bedriva ett aktivt näringsliv, trots att man har miljökrav på sig.

     

    Om man tittar på miljöhandlingsprogrammet är det många bra saker i det och det är till vissa delar också väldigt detaljerat. Depositionen från luften har berörts och man skall också komma ihåg att de mängder som finns i luftdepositionen är sådant som faller överallt, över vatten, över mark, både åker och skog. Bland de viktigaste filtren för att ta tillvara luftdepositionen är skogen, skogens träd, barren fångar upp mycket av kvävet som finns i luften. Då kan man inte säga att det är skogsbruket som är en stor bov när det gäller utsläpp av näring utan det är egentligen luftdepositionen som har orsakat  att det kommer mycket kväve till skogen och skogsmarkerna. Även när det gäller åkermarken är det så att mycket av det kväve som kommer på icke-bevuxna platser kommer att hamna i de diken som även kommer från åkermark. Är det berg och impediment är det sådant som ingenting förbrukar.

     

    Det man också borde få klarhet i – som sägs i programmet – är hur mycket näringsämnen som kommer via havsströmmarna. Som har nämnts tidigare i debatten här kan det vara mycket stora mängder och här fungerar den östra skärgården som ett filter för övriga delar, t.ex. Bottenhavet och Bottenviken.

     

    För att utvärdera miljöstödet och effekterna av det har det gjorts en omfattande utvärdering. Där är det så att för många av de parametrar som man nu har analyserat blir det ett första steg. Man har egentligen till vissa delar inte någonting att falla tillbaka på, men det kommer att vara väldigt nyttigt att ha mycket av underlagsmaterialet framöver när man skall utvärdera vilka effekter vi får av det miljöstödsprogram vi nu har.

     

    En mängd undersökningar nämns här och det har också framhållits att det finns en utvärdering av fiskodlingarna och fiskodlingarnas effekt på närområdena som snart blir klar och det kommer att bli intressant att se hur den faller ut, vad man kan läsa ut av den. Det som slår en när man hör på den debatt som förs är att nästan för varje talare som kommer fram här förs det fram nya statistik och det måste vara väldigt svårt att få en samlad bild av det hela, åtminstone för en lyssnare som skall fråga sig: Vad är egentligen sant? Vi kan konstatera att vi har ett mycket svårt område att greppa eftersom det finns så många faktorer, faktorer som vi egentligen inte kan sätta siffror på.

     

    I programmet konstaterar man att målsättningen för jordbruket är en 20-procentig lägre belastning, med de åtgärder som finns i nuvarande miljöstödsprogram. Det tror jag också för de åtgärder vi gör i jordbruket när vi har marken som medium tar det väldigt länge innan man ser effekterna av det. Ofta har man nämnt ett 20-års perspektiv innan man ser, åtminstone för fosforns del, vilka effekter det får, dvs. de fosformängder vi gödslade med för 20 år sedan ser vi utsläpp av i dag. Går vi 20 år tillbaka i tiden får vi erkänna att vi hade ganska höga fosforvärden i de ofta sammansatta gödselmedel som vi använde då. Det var till stora delar schablonmässiga gödslingar medan vi nu har markkarteringar som noggrant kan verifiera vilka mängder fosfor vi behöver utgående från den gröda vi odlar.

     

    Utgående från den erfarenhet jag har anser jag att det inte skall behöva göras några mer restriktioner för de mängder näringsämnen som vi använder i jordbruket. Detta inte minst mot bakgrund av att vi då har mycket strängare bestämmelser här redan än i våra omkringliggande områden och gör vi dem ännu strängare gör vi det alltför svårt för våra näringsidkare.

     

    En väldigt positiv sak i programmet har inte berörts; det har tyvärr varit en ganska ensidig fokusering i debatten hittills. Det gäller turismen och rörligt friluftsliv, där man lyfter fram behovet av ett Naturum eller motsvarande samlad naturinformation på Åland. En övervägande majoritet av de turister som besöker vårt landskap gör det för att vi har en så vacker natur här. Vi har mycket att visa fram, men vi har ingen plats där vi samlat kan visa på det och ha som en utgångspunkt för att visa på allt det fina vi har i vår natur.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det var på många sätt ett intressant anförande och ltl Henry Lindström pendlade lite mellan rollen som VD på producentförbundet och tidigare byråchef och politiker, men det är naturligt, vi uttalar oss ofta utgående från de erfarenheter vi har. Det jag märkte var att det fanns en stor tveksamhet också i de här anförandet till regeringens miljöhandlingsprogram. Vi vet att ltl Gun Carlson, ltl Anders Englund och ltl Veronica Thörnroos i centern redan uttalat sig väldigt kritiskt till miljöhandlingsprogrammet. Nu sade ltl Henry Lindström att det skall vara möjligt att bedriva aktivt näringsliv trots att man har miljökrav på sig, och det är en förnuftig målsättning. Skall vi också tolka att ltl Henry Lindström befinner sig i samma position som de tre tidigare nämnda?

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är bra att vi har den här diskussionen kring miljöfrågorna eftersom de är så väldigt svåra. Jag ser med förtröstan fram emot att vi får en behandling i utskottet och om man ser utgående från det förslag som finns och de näringspolitiska åtgärderna tycker jag inte att det är tillräckligt. Om man sätter så stränga begränsningar som det finns i programmet måste man också ha kraftfulla åtgärder för att kunna motverka de effekter som finns i skärgården.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Jag konstaterar att ltl Henry Lindström och jag är väldigt samstämmiga när det gäller det sistnämnda och också det förstnämnda. Miljöfrågorna är svåra. Det är alltid svårare att sätta regler och se effekterna av det jämfört med att t.ex. sätta upp en skylt när det gäller hastighetsbesgränsning, så miljöfrågorna är väldigt komplicerade. Jag sade i mitt anförande att det som regeringen kallar för de näringspolitiska åtgärderna är rena snömoset och där är vi synbarligen också överens. Jag är glad att man också från regeringsblockets sida tar de invändningar vi har haft på allvar.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman! Det är väldigt positivt att det har tagits initiativ till ett skärgårdspolitiskt program. Jag ser att det kan vara en framkomlig väg där man med samlade resurser från skärgårdens och landskapets sida försöker få fram åtgärder för att trygga näringsverksamheten i skärgården.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det var ett intressant anförande som ltl Henry Lindström hade. Han nämnde att belastningen från jordbruket skall minskas med 20 procent och han tror att det är en realistisk målsättning. Grunden till föreliggande miljöhandlingsprogram är delvis handlingsprogrammet för vattenvården. Det var ett förslag som man valde att skicka på remiss och läser man remissvaren finns det en del kritik just för de uppställda målen som rör jordbruket. T.ex. från Husö biologiska station visade man på en ökande trend med fosfor- och kväveutsläpp från jordbruket om man jämför med åttiotalet. Jag tror att det finns en hel del att göra inom jordbruket ännu och landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman var inne på att man skulle ha riktad rådgivning till jordbrukarna, hur man gödslar och i en replikväxling härförleden har vi diskuterat frågan om att kurser på naturbruksskolan för jordbrukare som odlar traditionellt.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Det är någonting som egentligen redan ingår i de miljöstödsprogram som vi har att man har kurser, kurser som är obligatoriska för alla som är med i miljöstödet och vi har en väldigt hög anslutningsprocent till miljöstödet. Det krävs att man minst vart femte år skall göra markkarteringar och utgående från dem gör man upp en gödslingsplan. De allra flesta odlarna gör denna gödslingsplan i samråd med en konsulent, men i och med att vi har haft miljöstödsprogrammet så pass kort tid tror jag inte vi har sett effekterna av det, åtminstone inte vad gäller fosforns del.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Det finns ändå ganska klara åsikter bland miljöorganisationer, också bland de remissvar som finns från kommunerna, att det finns skäl att strängera ytterligare när det gäller jordbruket och framför allt fosforutsläppet.

     

    Ltl Henry Lindström, replik:

    Herr talman!

    Det är så med utsläppen från jordbruket att det är oerhört svårt att egentligen mäta exakt hur stort ett utsläpp är från en åker om vi säger så. Det är mycket komplicerat. Det har pratats om att man skall börja göra sådana mätningar här också, men jag undrar om man är insatt i hur komplicerat det är för i och med att man är ute i naturen är man beroende av årstidsväxlingar osv. Vi har många olika jordarter, vi har många olika grödor, så för att få en samlad bild av det får man ett mycket komplicerat system. Jag tror det viktiga ändå är att man följer de rekommendationer som finns när det gäller gödslingen och att man gör det med sunt förnuft. På en sandig jord måste man ta hänsyn till att det finns en större risk än på en tät lermark.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Barbro Sundback:

    Herr talman!

    Jag är glad at social- och miljöutskottets ordförande är kvar i salen för jag skulle gärna tala till utskottet, inte så mycket om de olika punkterna i landskapsregeringens miljöhandlingsprogram, som landskapsregeringen redan har godkänt, det är alltså antaget redan.

     

    För det första skulle jag säga att för socialdemokraternas del är vi nöjda med miljöhandlingsprogrammet. Om jag riktigt skall säga hur jag känner tycker jag att det är det första miljöhandlingsprogram som har en sådan struktur och ett sådant upplägg att man faktiskt kan tro att det sker någon förändring till det bättre, åtminstone på många väsentliga punkter. Det är heltäckande, det omfattar väldigt mycket, men det är inte en massa text, det är inte massor av ord som flödar sida upp och sida ner utan det är komprimerat och man är inriktad på konkreta åtgärder och man har tydliga långsiktiga och kortsiktiga mål. Det är klart sagt vad man tänker göra fram t.o.m. år 2008. Det finns också klart definierat vem som har det politiska ansvaret för att olika åtgärder skall genomföras. Det är både modigt och ansvarsfullt som landskapsregeringen nu beter sig. Tidsramarna och detta att man har utsett ansvariga myndigheter osv. ger oss gott hopp om att programmet faktiskt kan verkställas. Men det är viktigt för lagtinget att fungera på uppföljningen: Hur skall vi alltså veta att det här verkligen verkställs såsom landskapsregeringen säger att de skall göra i programmet? Hur skall implementeringen ske? Det är oerhört många olika myndigheter som är inblandade och det naturliga är förstås att det är landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman som har det yttersta ansvaret, men jag tror att det kanske ändå är viktigt att utskottet verkligen förhör sig om hur det här skall gå till. Från lagtinget har vi faktiskt inte genom åren någon väldigt bra erfarenhet av att ledande tjänstemän följer upp beslut som har fattats i lagtinget. Nu är det en lite annan situation, men trots det tycker jag att det är en uppgift som lagtinget har i det här sammanhanget att notera hur implementeringen skall gå till och hur uppföljningen skall ske. Det är de närmaste åren, 2006 och 2007 när det här lagtinget sitter, som väldigt mycket skall göras och påbörjas, man måste se till att det blir en fortsättning fram t.o.m. 2008 som det är tänkt.

     

    Det finns system med gröna bokslut och allt möjligt och det är bra och ambitiöst. Frågan är om det sedan ändå är sådana bilagor som man läser och som man har någon nytta av. Jag är lite osäker på det. Men att lagtinget skall följa upp det här tycker jag är viktigt.

     

    Programmet innehåller många åtgärder och det är svårt att bedöma hur realistiskt det är, men om man läser de enskilda åtgärderna så verkar de ändå inte vara så komplicerade. Det är närmast frågan om uppföljning och att man hela tiden har en kontroll av vad som sker. Det lär också finnas kostnadskalkyler på vad åtgärderna sammantaget kan tänkas kosta. Det finns faktiskt en bilaga om näringspolitiska åtgärder, framför allt med tanke på omstrukturering av vattenbruket.

     

    Programmet är genomtänkt, det är långsiktigt och det innehåller många väldigt bra saker. Det är för lagtinget viktigt, som jag ser det, att se till att vi har en tumme på landskapsregeringen så att vi får veta hur det går med det.

     

    Åtminstone när jag tänker på den diskussion som har förts här så är den ganska typisk för nästan alla mera radikala miljöåtgärder på det sättet att alla, när man diskuterar generellt, är överens om att någonting måste göras. Vi är också överens om att situationen i Östersjön är om inte katastrofal så i alla fall väldigt allvarlig och det enda sättet att motverka en ytterligare försämring är att radikala åtgärder vidtas. Det är alla överens om, både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Men sedan kommer då problemen när man skall vidta åtgärder. Då inträder en ny diskussion där man konstaterar, beroende på vilka intressen man bevakar, att just den åtgärden är av marginell betydelse, speciellt om man ser det i en helhet, utgående från alla Östersjöutsläpp. Då är just den åtgärd som vi har tänkt vidta eller det problem som vi har definierat av oväsentlig betydelse med tanke på helheten. Så snurrar diskussionen på nu hela tiden.

     

    Det som programmet kan leda till är att det faktiskt på sikt, om det fullföljs, kan minska kväve- och fosforutsläppen från land och i vattnen runt Åland, och det tror jag faktiskt att ålänningarna förväntar sig att vi skall vidta åtgärder för. Det har väldigt länge pågått en diskussion där medborgarna om och om igen har krävt radikala åtgärder. Jag har fortfarande kvar det brev jag fick som var daterat den 22 januari 1997 undertecknat av Jan-Erik Sundberg, som då representerade initiativet ”Hela sjön”. Det brevet skulle ha kunnat vara skrivet igår. Så aktuellt är det. Man talar bl.a. om just fiskodlingen, som beräknas ensam stå för 60-65 procent av fosforutsläppen och 45 procent av kväveutsläppen. Vilka diskussioner man än för upplever ålänningarna att fiskodlingen är den största verksamheten vad gäller utsläppen av kväve och fosfor. Om man inte tror på experter eller bara på vissa experter måste vi ändå tro på våra väljare. Jag tycker att med det här miljöhandlingsprogrammet får åtminstone de 4.500 ålänningar som skrev på uppropet om Hela sjön för första gången erfara att det de redan då efterlyste och upplevde som väldigt hotande får de nu gehör för. Det finns säkert många, många fler i dag; jag tror inte att gruppen på 4.500 från 1997 har minskat utan jag tror tvärtom att den har ökat.

     

    Handlingsprogrammet har väckt genklang utöver landskapets gränser. Det har citerats, det har berömts av vissa naturorganisationer och det har t.o.m. använts politiskt för att ställa krav bl.a. på miljöministern i Finlands regering. Vad är bättre självstyrelsepolitik än den politik som väcker respekt och beundran långt utanför Åland? Det är ett resultat av en självstyrelsepolitik där vi just skapar en position för oss i internationella sammanhang att ställa högre krav på andra, inte det att det är andra som skall göra något först och sedan kan vi också vara med på ett hörn. Det är särskilt viktigt för Åland för det finns ingen del i Östersjön som är så beroende av det ekosystemet och att det fungerar - det är vårt fostervatten. Fortsätter det att smutsas ner eller övergödas kommer inte ålänningarna och vår kultur att kunna överleva. Det är en ödesfråga för Åland. Att det här kommer att ekonomiska konsekvenser och regionalpolitiska konsekvenser är alla medvetna om. Jag tror att det finns en solidaritet att ta konsekvenserna av detta arbete och bidra till att det skall bli en vändpunkt till något bättre och inte till något sämre.

     

    Det har talats mycket om HELCOM. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman gick just ut, men hon citerade en text ur HELCOM:s beslut. Om jag inte kommer helt fel ihåg var normerna för hot spot-listan vad gällde fiskodlingarna på Åland inte heller enda sanningen. 1992 hade man betydligt mindre kunskap om Östersjön än vad vi har i dag och situationen var framför allt en helt annan. Jag var faktiskt i kontakt med dem som skulle ta upp den här saken och då konstaterade man ganska entydigt att de normer som man hade fastställt 1992 var ganska kemisk-tekniska, de tog inte hänsyn till de ekologiska dimensionerna inom något större referensområde från fiskodlingarna. Man mätte inte förändringar i bottnarnas flora och fauna, inte heller förekomsten av plankton osv., så den typen av förändringar beaktades inte när man tog bort Åland från HELCOM:s hot spot-lista. Men det är sant att rent kemiskt tekniskt hade man förbättrat utfodringen så att man uppfyllde kraven, men det betyder inte att inte fiskodlingarna fortsätter att övergöda haven och att bottnarna förändras av den verksamheten. Förresten tycker jag att det borde vara lika naturligt som i många andra sammanhang att Åland självt var representerat i HELCOM. Varför är vi inte det? Vi har för inte så länge sedan varit med och beslutat att omfatta en konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. I den konventionen borde vi också ha representation. Om man skall driva miljöfrågor internationellt räcker det inte att fara på något nordiskt möte och avhöra en utskottsdiskussion och aktivt delta i middagen senare på kvällen! Det krävs nog betydligt mera ansträngningar, men då måste man vara med i de strategiska organ där just de här frågorna diskuteras, och det tycker jag att utskottet kunde fundera på att var skall Åland vara representerat? Nu verkar det lite slumpartat hur man deltar i det internationella arbetet. Och om jag skall kritisera handlingsprogrammet på någon punkt så är det just det att det inte finns en sådan strategi för hur man skall delta i det internationella arbetet.

     

    Herr talman!

    Som säkert alla förstår av mitt anförande är vi från socialdemokratiskt håll tämligen nöjda med programmet. Vi har ännu högre miljöpolitiska ambitioner kan jag lova, men i ett samarbete får man lov att kompromissa och jag tror för min del att de åländska väljarna välkomnar miljöhandlingsprogrammet.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Jag håller fullständigt med vtm Barbro Sundbacks resonemang om att de flesta vill förbättra miljön, men det är väldigt få som faktiskt vill förändra sitt beteende och sin konsumtion när det kommer till kritan. Jag tycker också att vi har en förväntad diskussion kring fiskodlingarna. Jag tror att man skulle ha kunnat ta udden av den beska kritiken och diskussionen om man från skärgården skulle ha upplevt att bilagan till miljöhandlingsprogrammet som rör näringslivet skulle ha varit mera konkret. Man blev helt enkelt besviken.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att man gör ett stort misstag om man drar skärgården över en kam. Jag tror att det finns personer där som är väldigt glada över miljöhandlingsprogrammet. Det finns säkert sådana som är väldigt upprörda, av förståeliga skäl, och det finns säkert sådana också som det är ganska likgiltigt för. Men om man skall utgå från det som har stått i massmedia hade näringsnämnden i Kumlinge ett utlåtande där man inleder med att konstatera att fiskodlingen är ett miljöproblem. Sedan hade man vissa krav och det är klart att den diskussionen följer nu efter miljöhandlingsprogrammet och där tror jag att det finns både en stor beredskap och en vilja att diskutera fortsättningsvis i landskapsregeringen. Men, som sagt, jag tror att det finns många också i skärgården som välkomnar miljöhandlingsprogrammet - de som har sett förändringarna i inre vikar och vattenområden under de gångna decennierna.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Jag vet att det finns ett stort miljöengagemang i skärgården också. Jag kanske får precisera mig och säga näringslivet i skärgården. Det har ringeffekter som vi alla vet. Det finns en oro för skärgårdens utveckling. När det gäller uttalandet från Kumlinge näringsnämnd var man också kritisk till att man upplevde bilagan som snömos, som tidigare talare har sagt här och att man inte kan göra på det här sättet utan att ha väldigt konkreta förslag och en plan hur man skall gå tillväga.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag läste inte ordet ”snömos” i det sammanhanget, utan det fanns väsentliga synpunkter som nämnden kom fram med. Jag antar att landskapsregeringen har tagit dem till sig; det var i samband med skärgårdsnämndens möte i Kumlinge. De har också varit offentliga och de är viktiga för den fortsatta diskussionen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Vtm Barbro Sundback säger att landskapsregeringen redan har godkänt programmet, underförstått att debatten och utskottsbehandlingen är onödig. Det är ingalunda så.  Det efterlystes en tumme på regeringen. För att det här skall kunna genomföras skall en hel del lagar revideras och de lagarna antar lagtinget och ingen annan, även om det kanske finns en sådan vilja hos vissa. Vidare säger vtm Barbro Sundback att det här är tydligt, det har en god ansvarsbild osv. och kan verkställas. Vi hörde här att kommunstyrelsens ordförande i Brändö inte hade hört talas om att Brändö kommun skulle bygga två reningsverk. Programmet är mycket dåligt förankrat, det är inte förankrat hos näringslivet, det är inte förankrat hos kommunerna och det är inte ens förankrat hos regeringspartierna i tillräckligt stor utsträckning. Därför är det viktigt att vi har debatten i lagtinget och utskottsbehandlar meddelandet så att regeringen vet vad lagtinget tycker eftersom man tydligen inte kan fråga det internt inom regeringssamarbetet.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Landskapsregeringen har antagit programmet, så det är godkänt. Meddelandet är här närmast för att höra lagtingets synpunkter på programmet och lagtinget kommer via utskottsbehandlingen också att komma skriftligt med sina åsikter. Ltl Danne Sundman och jag talar om olika saker. Jag säger att jag tror att det är fullt möjligt för landskapsregeringen att genomföra programmet till stora delar, eftersom det är väl strukturerat, det finns angivet vem som har ansvaret och det finns en kostnadskalkyl.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Jag kan hålla med om att det är god struktur på programmet. Det är fyra regeringar som har funderat på strukturen, så den har hunnits stötas och blötas ganska många gånger. När det gäller frågan om att det är en klar ansvarsbild och vi hörde exemplet att i Brändö vet man inte om att man skall bygga reningsverk, så inte kan man tvinga en kommun att bygga reningsverk om inte kommunen själv prioriterar inom sin verksamhet. Vilka fler exempel finns det på att man inte har förankrat programmet där det inte kommer att genomföras? Det som hotar programmet och dess genomförande, vilket vi också stöder är just den dåliga förankringen, framför allt i näringslivet och hos kommunerna. Det program som har gått på remiss är någonting helt annat än det här. Det var en enklare version, det var helt andra nivåer, tider osv. Det stora misstaget var när man inte hade detta på remiss samt dessutom den dåliga förankringen i regeringspartierna, men den kan jag inte beskylla vtm Barbro Sundback för!

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det är mest gnäll från ltl Danne Sundman, men om vi skall ta reningsanläggningarna i Brändö så står det så här i texten: ”arbeta för att reningsanläggningar byggs i Brändö by och Lappo i Brändö samt Kumlinge by i Kumlinge med flera motsvarande byar”. Ansvaret ligger på miljöbyrån. Det är varken något tvång eller något annat utan tvärtom är det ett ansvar som miljöbyrån tar på sig för att försöka få reningsanläggningarna till stånd, givetvis med de beröra kommunerna. Det tycker vi är bra i regeringsblocket – ltl Danne Sundman kanske har en annan uppfattning, men det får han förklara själv för väljarna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Brevet som vtm Barbro Sundback refererade till från 1997 med 4.500 personer som hade skrivit på en lista för att upp nå en renare havsmiljö vill jag kommentera på så sätt att årtalet 1997 stämmer ganska bra överens med årtalet 1995, som vi här har redovisat som en startpunkt fram till dagens datum för att fiskodlingen har reducerat sina utsläpp av kväve och fosfor till 50-60 procent, alltså halverat utsläppen, så att väldigt mycket av det som önskades 1997 har redan uppnåtts. Vad gäller samarbete på internationell nivå håller jag helt med vtm Barbro Sundback att det här är någonting som vi bör ta fasta på och jag skulle gärna uppmana lagtinget att fundera på dessa saker för att åstadkomma ett system i likhet med finska riksdagen åtminstone att man för en valperiod utser personer som deltar i de parlamentariska konferenserna på Östersjönivå där just de här sakerna behandlas och att lagtingsgrupperna ställer krav på sina deltagare att det skall göras ett gediget arbete, att vi för Ålands del skall delta i diskussionen och också ställa krav på att vi skall hitta gemensamma metoder. Den här saken kan inte nog betonas.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag kan naturligtvis inte göra mig till taleskvinna för de 4.500 personer som skrev på uppropet Hela sjön, men jag tror inte att de är nöjda med situationen ännu. Det är på något vis ändå påfallande att när man tittar på skivan med utsläppsmängder av fosfor och kväve är situationen procentuellt densamma. Mängderna som har släppts ut på bottnarna har inte försvunnit av sig självt heller utan de ingår i systemet. Det är väl bäst att ha det osagt vad de tycker, men jag har nog förstått av de flesta i alla fall att man varje val har förväntat sig att efter det skulle kraftfulla åtgärder vidtas. Jag tycker att det var trevligt att ltl Mats Perämaa vill diskutera frågan om den internationella representationen för den behöver nog vara betydligt stabilare och det måste finnas mera kontinuitet i den, om den skall ha någon betydelse och någon verkan.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    De skivor och diagram som har presenterats om procentuella andelar på utsläppsnivåer var jag så mycket inne i samband med mitt anförande. Det finns olika experter och det anses att den statistik vi använder inte är korrekt och det finns många saker i den som borde korrigeras. Det är väldigt viktigt att vi grundar våra åtaganden och våra krav på näringarna utifrån en korrekt vetenskap, om vi kallar det för det. Det här bör utskottet närmare se på och så får vi ta del av det eventuella resultatet sedan när vi så småningom behandlar betänkandet. Vad gäller uttalandet om det internationella samarbetet är det bra och jag skall för min del bidra så gott det går att liberalerna medverkar till att vi skall uppnå en bättre representation från lagtinget.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Det är naturligtvis oerhört viktigt för alla som skall fatta beslut med vetenskaplig grund och fakta; å andra sidan har vetenskapen den begränsningen att vanligtvis kan man bara dra slutsatser om ganska begränsade frågeställningar, det blir på en väldig detaljnivå. De flesta vetenskapsmän avhåller sig från att göra generella ställningstaganden. Som politiker måste vi å andra sidan fatta beslut och vi måste se till helheter och då är det många saker som skall beaktas. Fakta och vetenskaplig grund är som sagt väldigt viktigt, men minst lika viktigt är vad våra väljare förväntar sig av oss. Det är de som har valt hit oss och de förutsätter väl att vi fattar beslut på en faktagrund och att detta har beaktats i beredningen, det är därför vi anställer tjänstemän med speciell kompetens osv.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!

    Jag skulle vilja tacka vtm Barbro Sundback för ett intressant anförande. Det är alltid så med vtm Barbro Sundbacks inlägg att de är väl förberedda och faktabaserade. Miljöhandlingsprogrammet har debatterats mycket till och från och vi skall sedan fortsätta i social- och miljöutskottet och försöka ta med oss all information och fakta som här presenterats och sedan göra ett bra jobb där. Tittar man i stort på miljöhandlingsprogrammet tycker jag att det är viktigt att vi arbetar för en ren miljö, men som jag tidigare har sagt är jag inte beredd att utplåna regioner för att så skall ske. Därför skulle jag vilja veta om vtm Barbro Sundback är beredd att i inkommande års budget garantera, i den utsträckning det går, att de regioner som kommer att drabbas oskäligt hårt får ekonomiskt stöd för att omstrukturera sin verksamhet.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Vad gäller det sista får jag bara kasta bollen tillbaka! Är ltl Veronica Thörnroos beredd att satsa för att regionerna inte skall utplånas?

     

    Ltl Veronica Thörnroos, replik:

    Herr talman!  Svar ja!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Fredrik Lindqvist:

    Herr talman!

    Äntligen, för att citera radiomannen Gert Fylking! Landskapsregeringen har överlämnat ett miljöhandlingsprogram till Ålands lagting, ett miljöhandlingsprogram som tre regeringar bearbetat under ledning av miljöministrarna Sune Eriksson, Gun-Mari Lindholm och nu slutligen Harriet Lindeman.

     

    Det finns något med programmet som är både väldigt ledsamt och väldigt glädjande. Det ledsamma är att vi är sent ute. Frågan är om det ännu finns tid till förbättring. Vårt jordklot drabbas av alltfler naturkatastrofer, vårt klimat förändras, även i vår närregion, temperaturer stiger. Det är givetvis dumt att chansa, varför vi bör göra allt som står i vår makt för att rädda miljön, rädda den framtid som våra barn och kommande generationer skall försöka leva i.

     

    Herr talman!

    Det glädjande är att vi nu äntligen har något konkret på vårt bord. Vi har ett miljöhandlingsprogram som ingalunda omfattar tillräckliga åtgärder men det är en början, och det är en bra början. I val efter val har i princip alla av oss basunerat ut budskapet: vi skall rädda miljön. Det här har stått att läsa i valannonser av olika utskick, men hittills har ingenting av större betydelse gjorts. Men nu är vi äntligen på god väg.

     

    I miljöhandlingsprogrammet står det att läsa under punkten 2.1. under rubriken Vattenkvalitet och biologisk mångfald i vatten: ”På ett långsiktigt hållbart sätt minska övergödningen och förbättra vattenområdenas tillstånd så att alla områden år 2015 är i sådant skick att där endast finns små av människan framkallade störningar och att det därigenom möjliggörs en allsidig användning av alla vattenområden.” Detta är mycket, mycket bra: ”små av människan framkallade störningar”. Skulle man var lite självironisk kunde man säga att det här är för bra sagt för att komma från en politiker! Det är det här, bästa lagtingsledamöter, som är att bygga ett hållbart samhälle: små av människan framkallade störningar.

     

    Åtgärder skall vidtas för att minska miljöbelastningen från energiförbrukningen. Det här tolkar jag som att det redan i dag billigaste och miljövänligaste sättet att värma upp hus med, dvs. värmepumpar kommer att bli ännu mer attraktivt. Minns jag rätt fanns det tidigare ett stöd för installation av värmepumpar men att det i något skede har försvunnit. Men det här kanske öppnar för ett återinförande av någon form av stödform. I Finland lär man vara på väg att införa liknande stöd i form av avdrag i inkomstbeskattningen för investering i värmepumpar, vilket i sådana fall även kommer oss ålänningar tillgodo.

     

    Fru talman!

    Frågan om Möckelbybäcken har länge varit på tapeten såväl i detta forum som på kommunalt håll. Det gläder mig att det nu nämns att åtgärder skall vidtas för att minska de föroreningar som i dag rinner ut i Svibyviken.

     

    När det gäller vattenmiljön tycker jag att det är synd att fokuseringen har blivit extrem på fiskodlingarna. Programmet handlar om så mycket mer än fiskodling; det handlar även om jordbruk, biltrafik, utsläpp från sjöfarten och mycket annat. Även om fiskodlingarna nu får en rätt så lång omställningstid på sig är det naturligtvis så att det skulle innebära stora ekonomiska avbräck för vissa skärgårdskommuner om regeringen inte samtidigt kommer med näringspolitiska åtgärder som motverkar de negativa effekterna som programmet medför i det hänseendet. Den samhällsekonomiska nyttan av en renare vattenmiljö låter dröja på sig, varför det självklart måste till olika näringspolitiska operationer under tiden, speciellt i de regioner som är direkt berörda.

     

    Därför gläder det mig, fru talman, att landskapsregeringen har meddelat att man även kommer att komma med näringspolitiska åtgärder med anledning av programmet.

     

    Jag skulle vilja upprepa det som utbildningsminister Gunell nämnde i förra veckans debatt; hon framförde en rätt intressant aspekt på detta med fokuseringen på skärgården. Just det att skärgården kommer i fokus är positivt i sig, även om det just nu är mest i negativa tongångar. Vi skall komma ihåg, fru talman, att skärgården ingalunda står utan problem i dag, det borde ltl Mats Perämaa, om någon, vara väl insatt i. Den här fokuseringen är jag rätt övertygad om att kommer att medföra åtgärder som påverkar skärgårdens förutsättningar på ett positivt sätt. Det kommer att lyfta fram även andra frågor som är problem för den åländska skärgården. Jag minns såväl en skärgårdstrafikdebatt för några år sedan här i salen och när jag kom hem på kvällen ringde det en kvinna från en skärgårdskommun som var väldigt upprörd på skärgårdslandstingsmännen, som man kallar det ännu på många håll, som bara talar färjtidtabeller och färjtidtabeller, för det är ju inte det som är vårt problem i skärgården utan det är så mycket annat. Vi diskuterade allt från Medis till transporter i kanske en timme. Det kan vara värt att tänka på när man diskuterar skärgårdspolitik att det inte bara handlar om tidtabeller eller som i det här fallet om fiskodlingar utan det finns andra aspekter och därför tror jag att detta fokus på skärgården kan föra med sig inte bara något utan flera positiva resultat.

     

    Fru talman!

    Som ledamot i social- och miljöutskottet kommer jag att ha förmånen, vilket jag kallar det, att få arbeta med detta miljöhandlingsprogram, även om det kommer att bli ett synnerligen digert arbete och jag vill säga att det är självklart att vi på ett sakligt och objektivt sätt kommer att kalla in olika höranden för att belysa de oklarheter som finns. Det gäller inte minst de olika tabeller som har visats och omdebatterats här i salen i dag så att vi verkligen vet vad som är korrekt fakta när vi ger meddelandet tillbaka till lagtinget. Jag både tror på och ser fram emot en konstruktiv diskussion och behandling i social- och miljöutskottet. Utskottets ordförande Sune Mattsson har tidigare gjort sig känd för att vara en miljökämpe och därför tror jag att vi har goda förutsättningar att även partigränserna finna olika lösningar.

     

    Fru talman!

    Utsläppen av växthusgaser måste minska. Det betyder att vi måste börja tillämpa alternativa energikällor, som vätgas, solenergi, vindenergi m.m. I Finland stöder man i dag vindkraften med 30-40 procents investeringsstöd, dvs. ett direkt stöd till investeringen. I Sverige tillämpar man handel med elcertifikat. I Holland tillämpar man skattelindringar. Jag tror t.o.m. att energiskatten är 0 procent på vindenergi, jag är inte helt säker, men man har någon form av skattesubvention. På Åland, ja, här bromsar vi Båtskärsmöllorna!

     

    Fru talman!

    Jag får beklaga att jag måste konstatera att Åland är det enda elland i EU som inte på något vis stöder vindkraften i dag, Åland som vi trodde var ett väldigt vindkraftspositivt samhälle. Finansminister Wiklöf nämnde i dag utbyggnaden av vindkraften och det projekt som nu har stampat på stället en längre tid som skulle öka vår egen försörjning av ren vindenergi från 7 till 25 procent av vår energiförbrukning. Jag tillhör dem som verkligen ser fram emot den dagen när vi har nått 25 procent som ett delmål på vägen mot en hundraprocentig försörjning av alternativa energikällor. Eftersom Åland i dag stöder s.k. biobränsleanläggningar kunde man även tycka att vindkraften, som är ännu renare, även borde få samma form av stöd. Så är inte fallet. Varken jag eller vindenergibranschen eftersträvar några former av investeringsstöd primärt utan vi ser helt att handeln med elcertifikat enligt samma princip som i Sverige kommer igång även på Åland, dvs. polluters-pay-principen.

     

    I miljöhandlingsprogrammet står det att skall utredas hur införandet av elcertifikat kunde stimulera vindkraftsutbyggnaden på Åland. Det kan här sägas att det behöver inte utredas för det är ett faktum att det skulle stimulera vindkraftsutbyggnaden på ett mycket positivt sätt. Eftersom detta är landskapsregeringens målsättning ser jag fram emot införandet av certifikatsystemet inom en så snar framtid som möjligt.

     

    Det är ett faktum, fru talman, att det byggs inte mera vindkraft på Åland om vi inte inför certifikathandeln eller något motsvarande. Båtskärsprojektet är så optimalt ur ett produktionsperspektiv att det är ekonomiskt lönsamt med dagens situation, men exempelvis flera möllor i Lumparland Krogstad blir det inte av med dagens situation, högst troligen inte. Här kan även tilläggas att elcertifikathandeln skulle innebära ett exportvärde i dagens läge – efter Båtskär och biobränsleinvesteringarna – om minst 1 miljon euro för Åland.

     

    Fru talman!

    Det gläder mig även att läsa skrivningen  om miljödifferentierade hamntaxor, där det står ”skall arbetas för att Långnäs hamn inför en miljödifferentierad hamnavgift med avseende på utsläpp av kväveoxider fr.o.m. 2005”. Det lär inte bli 2005, men hoppeligen så fort som möjligt, för det här är någonting som jag som tidigare styrelseledamot i bolaget försökte införa men inte lyckades med då. Med de goda erfarenheter som Mariehamns stad har av detta tycker jag att det är väldigt positivt att även den av landskapet ägda hamnen i Långnäs inför den här formen av differentiering. Vi har sett effekterna i Mariehamn, ett rederi som Birka Line som har investerat mycket i miljöförbättrande åtgärder har fått en rejäl sänkning av hamntaxan i Mariehamn genom kvävereduceringen. Jag tror också att den kvävereducering som Mariehamns hamn tillämpar även har varit grund för Birka Lines investering i det nya fartyget, som är en mycket ren båt.

     

    Fru talman!

    Jag vill kort beröra två stycken behörighetshinder som vi har för ett effektivt miljöarbete. Det ena är farledsavgifterna, de tunga farlederna, där vi vet i dag att det finns fartyg som passerar Åland utan anlöp och det andra är skattebehörigheten. Vi har ingen som helst möjlighet i dag till grön skatteväxling, vilket jag vore en stor vän av om vi hade instrumentet.

     

    Fru talman!

    Finansminister Wiklöf visade tidigare i dag diagram och det är bara att konstatera att vi ålänningar är värst i Östersjön, vi är värst på att smutsa ner! Det är ett faktum som vi inte kan komma ifrån. Det finns ingen statistik som motbevisar detta. Vi släpper ut mest föroreningar per capita. Detta med per capita har berörts i dag i debatten och här vill jag säga att så länge håller sig till demokratiska och rättvisa debattformer, dvs. människors lika rättigheter osv., så måste vi tala i capita, vad var och en av oss, vad Kalle och Lisa släpper ut per person, det är det enda rättvisa ur ett större perspektiv. Det är väl ändå inte okej att tycka vi ålänningar, vi är så få, så vi kan väl få smutsa ner lite mer än kreti pleti i Baltikum – eller tycker någon att det är okej att resonera så? Jag tycker absolut inte att det är okej att tycka att vi skulle ha någon större rätt att smutsa ner Östersjön än någon annan.

     

    Fru talman!

    Det här handlar inte bara om vår framtid, utan det handlar i huvudsak om våra barns framtid. Det här är ingen vanlig debatt, för det här handlar om framtiden. Det finns inget utrymme, fru talman, att vara oppositionell för sakens skull i den här frågan. Jag vill säga att det är fegt att vara oppositionell för sakens skulle i den här frågan. Man kan givetvis ha en annan uppfattning, man kan ha andra förslag till åtgärder, men man kan inte med handen på hjärtat stå i Ålands lagtings talarstol och förneka miljöhotet, förneka den verklighet som vi lever i och framför allt står inför. Har man ett bättre förslag, har man ett annat förslag där miljömålen är desamma, så ser jag fram emot att få diskutera dem här i salen och även i utskottet. Man kan ha andra förslag, som att slopa biltrafiken, vi uppnår garanterat samma miljömedel om vi struntar i det här och förbjuder all biltrafik på Åland, men då måste man komma hit upp och säga det också. Det föreslår jag i stället, men man kan inte sitta i bänken och ta replik, nej, det där blir inga bra, för då tar man inte ansvar för vår och framför allt våra barns framtid.

     

    Jag vägrar fraktiskt tro, fru talman, att det finns någon i denna sal som inte är medveten om vår situation och som skulle anse att vi inte behöver göra något. Då frågar jag mig: Vad är bättre, ett oppositionellt motstånd för principens skull, som det brukar vara, kan helt enkelt inte accepteras, inte för min del. Det vore ett fegt svek mot våra barn och framför allt mot kommande generationer att inte ta miljöhandlingsprogrammet på allvar.

     

    Fru talman!

    Jag vill avsluta med att berätta att jag under sommaren försökte hitta en bild i vår skärgård som beskriver rent hav, denna bild på vilken vi ser ungefär en meter hötter, men jag kan berätta att strängen var en meter bred och 20 meter lång. Bilden är från Stockholms skärgård. Jag har en god vän som har hyrt en stuga på Åland i 20 år och han sade att vi kom till Åland för 20 år sedan därför att då var vattenmiljön i Stockholm så fruktansvärt dålig att det inte ens gick att bada i havet, medan här var det fint. Så sade han att i dag är det tyvärr tvärtom! Den här bilden från Stockholms skärgård, tagen i midsommarveckan i år bekräftar detta.

     

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Jag får tacka för den fina bilden vi har på väggen här. Den kunde gott  vara tagen i den åländska skärgården också. Bilden visar en frisk population av blåstång. Vi som lever och bor i skärgården har fått se att under de senaste fem åren har det rätt så fort gått till det att vi har blåstångsbälten med denna friska, klara färg och det är någonting som är mycket positivt. Även om det sker förändringar och det målas ut som att allt är katastrofalt och på gränsen till att vara förstört finns det ändå några tecken i varje fall som man kan se som positiv, men jag har sagt det tidigare att det finns ingen vetenskaplig grund för det utan bara synintryck.

     

    När det gäller den näringspolitiska bilagan vill jag fråga om ltl Fredrik Lindqvist har hunnit analysera det bakslag i finansiering av golfbanan som nu har skett i och med att man har upptäckt att statsstödsreglerna existerar: Hur är det med löften om finansiering av det ena och det andra i skärgården, kommer de att kunna genomföras nu när man har lärt sig lite i landskapsregeringen om vilka regler som gäller?

     

    När det gäller att debattera bara färjor eller bara fiskodling behandlades min motion om en skärgårdslag för någon vecka sedan, där jag uttryckligen skrev att skärgården är mycket annat än bara färjtidtabeller, fiskodlingar osv. Jag är inte helt säker på om ltl Fredrik Lindqvist deltog i den debatten så särdeles intensivt, men det kan hända att jag har fel.

     

    I fråga om telefonsamtal och vilken politik som bör föras och inte så kan jag nog säga med all säkerhet att jag har säkert fått lika många samtal som ltl Fredrik Lindqvist där FS:s politik har ifrågasatts å det skarpaste.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Bilden på blåstång, hötter som vi säger på åländska, är nog mera symbolisk än ett bevis på en renare vattenmiljö. Jag vistades en vecka i Stockholms skärgård och jag upplevde att det var betydligt renare vatten där än vi har hemma. Ltl Mats Perämaa och jag har diskuterat djupsiktet förut och det behöver jag inte upprepa här, men bilden skall nog enbart symbolisera.

     

    När det gäller golfdebatten, så kanske den återkommer i ett annat ärende i dag, den hör inte hemma här, men jag kan säga att utan åtgärder för att rädda vår miljö behöver vi inte en enda golfbana på Åland mera. Det är tyvärr bara så.

     

    När det gäller diskussionen som ltl Mats Perämaa hänvisar till hade jag tyvärr inte möjlighet att närvara, precis som ltl Mats Perämaa var upptagen när vi hade en debatt om självstyrelsens utveckling i förrgår. Ibland måste vi prioritera annat.

     

    När det gäller påståendet att det ringer folk till ltl Mats Perämaa som är arga på FS är det väl ganska naturligt. Det vore väl konstigt annat om inte de totala motpolerna hade responsen från fältet! Det ringer många liberaler till mig, också faståländska, speciellt många Mariehamnsliberaler har börjat ringa på sistone!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det var inte jag som inledde debatten om telefonsamtal utan det var ltl Fredrik Lindqvist som ansåg det så särdeles viktigt att han har fått ett telefonsamtal att han måste nämna det i sitt anförande om miljöhandlingsprogrammet!

     

    Inte tror jag att vi senare i dag kommer att behandla finansieringen av golfbanorna, utan det är snarare de hundraprocentiga bidragen för näringsutveckling, så jag tror inte vi återkommer till den debatten i dag mera. Men det är en viktig sak att statsstödsreglerna ganska kraftigt begränsar våra möjligheter att stöda näringslivet, kanske t.o.m. kommuner och ideella föreningar i hur hög grad som helst och det här är en synnerligen viktig sak som vi bör väga emot de ganska luddiga löften som gavs i den näringspolitiska bilagan till programmet. Det är inte helt säkert att landskapsregeringen har klart för sig om vi kan stå vid de löften som ges här. Det där är någonting som vi måste väga in i detta också: kan vi verkligen betala, som det har sagts här, hur mycket som helst för golfbanor i skärgården? Kan vi betala för det ena och för det andra? Det kanske inte är så enkelt.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Stödreglerna har blivit aktuella de sista dagarna och den frågan kanske ltl Mats Perämaa kunde ställa direkt till landskapsregeringen eftersom jag inte sysslar dagligen med de frågorna. Vi är lagtingsledamöter, ltl Mats Perämaa, vi ingår inte i det verkställande arbetet. Det är självklart att det är ett problem med EU:s beställer, men jag vet att landskapsregeringen nu arbetar väldigt intensivt på att försöka hitta olika lösningar, så ltl Mats Perämaa kan vara lugn i den frågan.

     

    Jag förstår att samtalet från en skärgårdskommun var lite pinsamt för ltl Mats Perämaa, men jag kan berätta att ltl Mats Perämaa var inte ens med i lagtinget på den tiden utan det var lite andra herrar som satt här i salen då – ta det inte personligt, ltl Mats Perämaa!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Utsläppen från Möckelöbäcken skulle reduceras. Det var en förutsättning när man gick in för att bygga ut Lotsbroverket så att man kunde bibehålla utsläppen totalt sett vid samma nivå i den delen av staden. Vi som har varit med förut vet att man har försökt jobba sig framåt, man har haft möten med jordbrukarna som har sina ägor runt Möckelöbäcken, men det var väldigt svårt att hitta en lösning. Det var en stor divergens mellan det som man hade för avsikt att betala till jordbrukarna och det som jordbrukarna själva ansåg att markerna var värda. Jag undrar nu vilken information ltl Fredrik Lindqvist har från det att man har skrivit programmet, vad man nu har för summa på de marker som ligger alldeles intill Möckelöbäcken när det gäller utsläppen till Svibyviken? Finns det med i nästa års budget så att vi vet vad vi då har att ta ställning till? Detta har man säkert diskuterat när man gick igenom handlingsprogrammet i regeringspartierna.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Jag kan förstå att ltl Gun-Mari Lindholm inte har hunnit läsa programmet eftersom hon var bortrest förra veckan. Det är faktiskt så att det står att det skall ses över och åtgärdas. Det här är ett miljöhandlingsprogram; det är alltså inte en budget, inte ett ministerbeslut, inte direktiv av en tjänstemän till dem som åker ut och börjar jobba, utan detta är ett miljöhandlingsprogram och jag uppfattar att ltl Gun-Mari Lindholm och jag är väldigt överens om att detta är problem som måste åtgärdas och det framgår av programmet att det skall göras på den nivå som framgår av miljöhandlingsprogrammet. Jag är lite osäker på vad ltl Gun-Mari Lindholm var ute efter. Var det någonting konstruktivt?

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Det var väldigt konstruktivt! Det var en konkret fråga.  (Från salen, ltl Fredrik Lindqvist: om vad då?) Jag frågade vad detta arrangemang kommer att kosta, vad vi har att förvänta oss i den kommande budgeten. Vi måste väl alla förstå, åtminstone hoppas jag det, att det inte bara är en massa fina ord som man har på någon slags bankettal och visar upp att det här har vi tänkt att vi skall göra utan det är väl meningen att vi skall ha en konkret värld bakom detta också? Det är väl meningen att vi skall konkretisera programmet och då är det väldigt viktigt att vi vet vad det betyder. Det här är en liten del, men det var en väldigt stor del ifjol när vi skulle ut med pengarna. Pengarna fanns inte då och därför kunde man inte konkretisera det. Jag hoppas verkligen att vi skall kunna göra det inför 2006 och då är det viktigt att vi vet vad det betyder i euro och cent.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Jag upprepar det jag sade i min första replik, att det här är ingen budgetdebatt, jag kan inte svara på den frågan. Vi får återkomma i budgetdebatten om en månad. Jag är inte så fokuserad på kostnaderna när det gäller viktiga miljösanerande åtgärder, för där är jag beredd att prioritera och jag hoppas att före detta miljöministern ltl Gun-Mari Lindholm också är inne på det spåret!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det är två saker i ltl Fredrik Lindqvist som jag hakar upp mig på. Det är dels resonemanget per capita. Visst är det rätt att jämföra per capita, men då borde man jämföra per de personer som bor i tillrinningsområdena i Östersjöstaterna. På Åland bor alla. Av Polens 80 miljoner människor är det väldigt få sist och slutligen som bor där. De allra flesta bor inte i Östersjöns tillrinningsområde. När det gäller Tyskland är det samma sak, Ryssland samma sak osv. Det är bara de som bor där floderna rinner ut i Östersjön som är de som bidrar till Östersjöns eutrofiering. Per capita-diskussionen är ytterst vinklad och det vet ltl Fredrik Lindqvist som är ekonom i det privata att man kan med siffror vinkla väldigt mycket och det skulle i så fall räknas som bokföringsbrott om man gjorde på det här viset som ekonom. När det gäller bilden är det samma sak. Man kan med bilder från både Ålands, Åbolands och Stockholms skärgårdar från det här året visa på både väldigt bra vatten och väldigt dåligt vatten. Den som har rört sig i den åländska skärgården Föglö, Kumlinge osv. har sett många sådana här vyer och förvånats över hur rent vattnet är, hur mycket tång som har kommit tillbaka de senaste åren, framför allt i år, hur mycket maneter det finns osv. Likadant i Stockholms skärgård, men det finns också fall där det har varit kraftig algblomning där algsträngarna har kommit in; vi såg en insändare i tidningen där man visade algfälten, i väldigt liten grad har Åland berörts, men några dagar har det kommit vissa strängar in och också i Stockholms skärgård. Det är ingen skillnad på Stockholms skärgården, Åbolands och Ålands skärgård utan man lever i samma hav och det är som jag skall se det, att det är totala utsläppen från Östersjön som är väsentliga.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade i ett tidigare replikskifte är bilden enbart symbolisk. Jag kan inte ens säga säkert att hötterförekomsten är direkt kopplad till vattenmiljön, men vi upplever att den är det. Den försvann för 10-15 år sedan och nu är den på väg tillbaka. Det är helt klart så att det finns andra faktorer. Jag vet att salthalten i Östersjön är på väg att stiga, det kanske har sin inverkan osv. Bilden symboliserar den vattenkvalitet som jag vill ha tillbaka.

     

    När det gäller per capita-diskussionen tycker jag att vi är direkt inne på en mer konstruktiv diskussion kring begreppet capita och det verkar som om ltl Danne Sundman och jag är överens om att det är capita vi skall räkna. Här får jag säga igen att vi kommer förstås att granska alla frågeställningar i social- och miljöutskottet och även vad som egentligen är capita, det kan jag lova ltl Danne Sundman att det är också en bit som vi kommer att ta på allvar.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Det är ofta så när man diskuterar Östersjön att det är väldigt förenklade diskussioner. Ett miljöproblem kan lindra ett annat. T.ex. när det gäller Östersjön kan det att vi har en global uppvärmning och får ett våldsammare väder göra att det kommer flera och starkare stormar som för in mera friskt vatten i Östersjön och genom det löser Östersjöns miljöproblem, på grund av den globala uppvärmningen. Jag har kritiserat programmet därför att man inte har tagit del av den sakkunskap som finns och de stora utvärderingar som pågår dels om fiskodlingens miljöhandlingsprogram och dels bevisprojektet. Man borde ha haft den sakkunskapen och satt sig ner och diskutera och förankra bland forskare och bland näringen, bland kommunerna, innan man slår till så här våldsamt mot en näring. Jag stöder absolut att man skall ta krafttag för miljön, men man får inte skjuta sig i foten, det gör både ont och är väldigt onödigt och man haltar länge efter det!

     

    Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

    Fru talman!

    Vi kommer att titta på alla aspekter i social- och miljöutskottet och jag är säker på att ingenting i princip kommer att bli glömt i utskottsbehandlingen. Lite ironiskt kan jag säga att för mig som en vän av vindkraft att det är klart att desto mer vi smutsar ner och desto mer vi förstör vår jord desto bättre är vindkraften för möllorna snurrar fortare och fortare för varje år som går!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson:

    Fru talman!

    Det är bra att det har gjorts upp ett miljöhandlingsprogram. Jag tänker varken försvara fiskodling, jordbruk, hushåll eller biltrafik. Därmed konstaterar jag att åtgärder behövs på alla områden och det gäller både fiskodling, lantbruk och det som mänskligheten gör för att smutsa ner för att minska de problem som vi har i dag. Varje minskning, var det än sker, är till fromma för miljön. Det är ingen här som har motsatt sig förbättringar. Däremot när man läser handlingsprogrammet är jag precis som flera andra lite bekymrad om man med programmet kan göra så att det inte blir några ekonomiska katastrofer eller ekonomiskt avbräck för näringarna, att skärgården kan fortsätta att leva, att man har rätt av EU att ge de stöd som det skulle innebära. Är vi som lagstiftande församling och de som anslår budgetmedel beredda att ge så mycket som det skulle behövas? Jag tror att varken företagare eller någon annan är missnöjd med inskränkningar om man får stöd så att man kan genomföra de förbättringar som behövs, men finns inte de stöden och slår man ut bygder och näringar kan kanske ingen av oss omfatta det i slutändan. Då blir det läpparnas bekännelse; vi står här och säger att vi stöder nog t.ex. landskapsregeringen, men vi tänker inte göra någonting om de inte gör som vi säger. Det finns flera ledamöter här som har sagt att de tror att det här är för stora åtgärder. Jag tror inte att åtgärderna är för stora om man har ekonomisk möjlighet att stöda dem på rätt sätt. Men, som sagt, jag är fundersam om det verkligen kommer att gå. Man kan ibland kritisera reningsverk här och reningsverk där. Det är också av godo om landskapsregeringen tänker stöda i de olika byarna i skärgården t.ex. utbyggnad av ledningar till Lotsbroverket. Allt är plus.

     

    Ändå har fokuseringen lagts på fiskodlingen som det enda saliggörande. Jag tror det är en del av det hela och jag tänker inte som medlem i social- och miljöutskottet gå med på att man inte inför begränsningar om man ekonomiskt kan trygga fortsättningen för verksamheten. Jag tänker inte heller gå in på de olika siffrorna per capita och bundet fosfor och icke-bundet fosfor. Jag kan det för dåligt och jag märker att alla andra som har talat om det är väldigt duktiga på det, och det är väl min ålder som gör att inte jag riktigt fattar att det är si och så; det är kanske olika generationer som tolkar detta olika. Jag tror att bundet eller icke-bundet, alla utsläpp, är för vår vattenmiljön av ondo. Allt man tar bort är av godo.

     

    När det gäller programmet skall jag gå in på min lilla käpphäst, nämligen Öjviken/Vargsundet, där lagtinget för länge sedan har beslutat att det skall bli en sluss, en damm, en vattenskyddsplan eller vattenskyddszoner. Mig veterligt finns det varken vattenskyddszoner i dag – beslutet togs för ett år sedan – slussar, ingenting! Där har vi haft precis samma problem som man ser på många andra platser: algblomning och fiskdöd och ett elände. Där kan man inte skylla på fiskodlingen för det finns ingen fiskodling vare sig i Vargsundet eller Öjviken eller i dess närhet, utan den övergödningen kommer hundra procent säkert från skogsbruk, jordbruk och bosättning samt även luftburen. Med det luftburna har man gjort som så, alltså det som inte faller över vattnet direkt utan över skog och mark, att man har dikat ut ganska bra från både åkermark och träsk och det luftburna som eventuellt skulle tas upp på vägen går därigenom direkt ner till Öjviken/Vargsundet. Och sedan, det som ingen tänker på, allt överskottsvatten som skall ut på våren för att jordbruket skall fungera går ut i Ivarskärsfjärden och ut i havet. Det är en stor miljökatastrof, tänkte jag säga, att man år efter år, landskapsregering efter landskapsregering, även med liberaler, har låtit detta ske, man har inte gjort någonting. Det har också kommit till mina öron att man från ledande håll inom landskapsregeringen säger att jag har visst tagit initiativ, men man kan inte göra så mycket åt det, för jag bor ju inte vid sjön! Om man ens antyder någonting sådant är det illa. Om man inte har kunskap själv och förstånd att vidta åtgärder i landskapsregeringen borde man höra på folk som tar i sådana saker och kommer med initiativ. Att inte slussen och dammen har blivit byggd ännu tror jag mest beror på landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Det är han som är ordförande och har tagit över projektet. Eftersom diket nu går rakt fram så gör han det inte; skulle det ha gått i krok, en rondell, är jag nästan säker på att det hade varit en sluss där! Men den här slussen, som kunde ha varit gjord för länge sedan, den är inte gjord. Vattenskyddsplanen är inte gjord och det beror på att man inte har resurser, men lagtinget har fattat beslut om att så skall ske och jag hoppas verkligen att de som har ansvaret kommer att se till att inte en fisklekperiod till kommer att inträffa då fisken står och borrar in huvudet och dör i den damm som finns där i dag och som inte fungerar, som tidigare landskapsregeringar har beslutat att skulle vara tillfällig men som har blivit mer eller mindre permanent. Man kan slå sig för bröstet och säga att vi har tillstånd för den, men i tillståndet står det också att den skall skötas och de som har gjort det säger att det inte går längre. Jag hoppas verkligen på en bättring av dessa saker.

     

    Att skyddsplanerna i viss mån berör jordbruket och bosättningen runt Öjviken bryr jag mig faktiskt inte om utan det är lika viktigt vem det än drabbar. Det finns folk som har haft idéer om hur man skulle minska övergödningen där. Det hjälper inte att säga att vi sätter en damm dit utan vi måste sluta släppa ut där. Jag tror att alla de som pratar i vattenskyddsföreningens namn vet, de som är intresserade av miljön, att så länge du har stora utsläpp i en sjö kommer det inte att bli några förbättringar. Man talar också om lekområden. De är också förstörda på en väldigt stor del av den sidan av Åland som Ivarskärsfjärden befinner sig på. Ännu mer patetiskt är att man börjar jämföra med Kaldersfjärden; Kaldersfjärden är till vattenytan en hundradel, kanske inte ens det, av Öjviken/Vargsundet och har naturligtvis samma problem och det är viktigt. Det är stora tillrinningsområden med träsk osv. som man skulle kunna återställa, det finns våtmarker att återställa som man säger i regeringsprogrammet, men jag har inte sett några initiativ ännu. När det står i programmet att initiativ skall komma från andra tror jag att landskapsregeringen, precis som när de tog initiativ till skogsutdikningar, till sjöförsänkning, på femtiotalet, måste ta initiativ till markägarna och berätta vad de kan få för ersättning, vilka ekonomiska möjligheter de har om de återställer sin åkermark i dag till våtmarker. Det är naturligtvis ett avbräck för dem som har jobbat hårt för att få dem. Ltl Brage Eklund sade till mig en gång att det man fick bäst för i EU-stöd i Sverige, i Smålandstrakten, var när man återställde mark till våtmarker, det lönade sig mycket bättre än mycket annat, visserligen privat, men jag tror att han inte ljög då heller, han brukar vara sanningsenlig!

     

    Med detta avslutar jag och hoppas att vi får någonting till stånd i stället för att prata om vad vi skall göra. Det är inget att slå sig för bröstet med skrivningen om Vargsundet 2005-2008 som borde ha varit gjord senast 2005.

     

     

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tar det gärna till mig men jag tycker att om man fick uppdraget i maj och det inte är projekterat ännu med fatalietid osv., så har man inte börjat bjuda ut det för projektering i maj redan utan man väntade nog till juli-augusti innan man bjöd ut det för projektering – och det känner jag egentligen till så jag skulle egentligen inte behöva kommentera det!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson svarade delvis på det jag tänkte svara, men ytterligare när det gäller skyddszonen vill jag säga att den skall vara gjord i samband med att man har en sluss. Jag lovar att det också skall finnas en skyddsplan för en skyddszon som sägs i miljötillståndet. Jag kan inte låta bli att fundera över det som sagts tidigare i samband med fiskodlingar osv. Ltl Sune Mattsson är en av de få som är miljöcertifierade och för att bli det krävdes det ganska mycket i handling och jag tror inte att man skulle tillåta den diskussion som ltl Sune Mattsson hade nu för att bli miljöcertifierad!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tror visst att alla håller med mig egentligen just om det jag säger om miljön, att man bör minska på alla ställen och man bör även ordna det i Vargsundet/Öjviken. Jag menar också att jag tycker att det är fel av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att vänta på att slussen blir byggd innan man gör någonting åt Öjviken för den blir övergödd och det rinner dit varje dag. Det kan man göra före slussen blir byggd. Det finns ingen orsak att vänta med någon sådan åtgärd. Det kunde ha varit gjort redan. Om landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman är miljöcertifierad tycker jag att då är det bara att sätta fart på sådana saker som förbättrar miljön!

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Beträffande miljöcertifieringen kommer jag ihåg att det var väldigt stränga kriterier för att få bli det. Jag rymdes inte inom det. Det gällde framför allt fiskodlingsdiskussionen och det på grund av den diskussion som jag tror att man skulle tappa hela certifieringen om de skulle höra den just nu!

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det tror jag inte. Jag har sagt ganska tydligt, tvärtemot många andra som har pratat för fiskodling, att jag anser att fiskodlingen måste minska sina utsläpp. Jag hoppas att det finns möjlighet att ge bidrag så att det kan ske, och det står jag fast vid.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Vi diskuterar landskapsregeringens intentioner och målsättning med miljöpolitiken - vad alla timmars har för effekt får vi se så småningom! Det här är mera regeringens till kännedom för lagtinget, som jag ser det. Det kommer att utskottsbehandlas, men när landskapsregeringen får det till sig är det ändå de facto regeringens handlingsprogram och visar på det vi har frågat efter att vi faktiskt vill se. Åtminstone jag har frågat efter det när vi hade vattendirektiv, vi hade andra målsättningsdiskussioner och då är det här är en viktig fråga. Det är bra att det har kommit, det kanske forcerades fram just därför att man utlovade från ansvarig ledamot att det skulle komma till hösten. Kanske det är därför det till vissa delar inte riktigt uppfyller en feed-back från berörda verksamheter, enheter, kommuner etc.

     

    Det är ganska långt samma skrivningar som vi hade i den tidigare regeringen vad gäller själva nivåerna. Jag kan egentligen inte hitta någon skrivning som är annorlunda. Vi hade det som förslag, men det hann inte bli färdigt. Det sista mötet hade vi i november 2004 och jag har faktiskt mina anteckningar kvar från den överläggningen. Då diskuterade man tidsaspekten, vilken tid var det vettigast att göra reduceringen? Jag och byråchefen på miljöbyrån hade ett tufft förslag, tyckte vi, men den dåvarande regeringen ville gärna ha det till 2015-2020. Från centerns sida, under den dåvarande näringsansvariga ledamoten Kerstin Alm, var man väldigt försiktig när det gällde detta och många gånger tyckte jag att det var kanske lite väl försiktigt och man hade gärna sett att man skulle göra en total konsekvensbedömning hur det skulle slå för de olika verksamheterna. Man ville också höra de berörda tjänstemännen: kunde man överhuvudtaget leva enligt dessa målsättningar.

     

    Jag måste säga att jag själv var så naiv till en början att jag trodde att man faktiskt skulle kunna göra det på den här korta tiden, att alltså reducera utsläppen till hälften under en femårsperiod. Det här måste ju gå, okej då, om det försvinner en medelstor odling eller två! Men under de diskussioner vi hade i den dåvarande regeringen, där också Frisinnad Samverkan och centern var med, fick vi ta del av olika personers kunskap vad gäller dels teknik och dels odlingsarter, det som vi ofta drar som en form av mantra när det gäller detta: att man kan ändra arter, man kan ha en annan teknik och det här skall sedan lösa problemen, fodren blir på ett annat sätt så att de inte släpper ut fekalierna på samma sätt som hittills.

     

    Vi hade en man här från St Annas skärgård som informerade oss angående slutna kassar. Jag blev faktiskt nedtagen på jorden efter den informationen! Jag hade trott att det skulle vara möjligt i större skala. Man har ett försöksodling där till storleken nästan som en livflotte, någonting som vi mycket refererar till, att det här går ju. Efter det ändrade jag mig, att det kanske inte är möjligt att göra det så här snabbt, vi skall göra det till den här nivån, men tidsramen kanske måste vara en annan. Det går inte att under fem år få fram tekniken. Det är liksom att lura oss själva. Det står jag fast vid i dag. Jag tycker att miljöhandlingsprogrammet är bra, men tidsramen bör vara en annan. Annars blir det precis just det här som skärgårdsborna i dag säger, att man kommer att uppleva en utflyttning, en arbetslöshet och det kommer att bli katastrofalt för skärgården. Vi vet inte i dag vem som skall ta fram den nya tekniken. Vi vet att områdena inte har den här strängeringen. Vem är det som skall lyckas ta fram tekniken när man inte måste? Då säger man, att regeringen här på Åland är villig att göra det! Men vi har ingen som kan klura ut det här. Till den delen är jag tveksam och därför hoppas jag verkligen att utskottet undersöker det, vad det sedan har för betydelse, för sist och slutligen är det regeringen som avgör, det är regeringens politiska målsättning. Men jag hoppas att utskottet tar fram det och att man kan ta det till sig. När man är politiker kan man de facto inte allting, och vi skall inte kunna allting, utan vi måste förlita oss på den sakkunskap som finns hos andra personer. Skall man i förlängningen gå in för detta tidsspann tror jag det har en stor betydelse för skärgården. Jag tyckte det var tokigt sagt när vtm Barbro Sundback sade att miljöhandlingsprogrammet var modigt och ansvarsfullt. Miljöhandlingsprogrammet var modigt. Ja, det kan man kanske säga att det är, om man med modigt menar att man kan göra vad som helst utan att på det sättet behöva ta konsekvenserna av det. Men ansvarsfullt är det inte just för att vi inte vet vad som skall bli det ersättande.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist sade i sitt anförande att man i debatterna om skärgården bara pratar skärgårdstrafik också fiskodling, men de facto är fiskodlingen en stor del av skärgårdens inkomster. Försvinner de inkomsterna, försvinner de arbetsplatserna,  så har det en stor betydelse för basservicen. Det har en stor betydelse för barngrupper på dagis, i skolan, för åldringsvården. Vem skall betala? Eller är det så att man har tänkt sig att från regeringens sida skjuta till, men det har man inte heller sagt. Miljöhandlingsprogrammet är bra och jag har läst det med positiva ögon. Jag har läst bilagan där man talar om fiskerinäringen i skärgården i framtiden. Jo, där pratar man om sportfiske! Det är nog nästan naivt att tro att ett produktionsvärde på 13 miljoner euro i dag skall ersättas av något slags turistfiske. Det tycker jag nästan är att nedvärdera verksamheten. Jag hade förväntat mig att man skulle ha andra förslag, andra saker, av verkligt värde i bilagan; man har inte heller muntligen fört fram något. Jag var inte här förra veckan, men jag har tagit del av det stenografiska protokollet från debatten och jag har inte fått svar på frågan vad man skall leva av i skärgården. Det är väsentligt.

     

    Under en väldigt lång tid har man smutsat ner. Går vi tillbaka 100 år hade vi inte övergödningar i jordbruket; för 50 år sedan började man tillföra jordbruket mycket näringsämnen när man frångick det vi i dag kallar ekologisk odling. Under mer än 50 år har vi hållit på och smutsat ner. Det är en utopi att tro att vi skulle kunna reda upp det på fem år.  Man säger i ingressen, för att ta fiskodlingen som exempel, att man har reducerat utsläppen med 25-35 procent under en femårsperiod, men man säger att man ändå inte har sett något resultatet. Då kan jag säga att det är värt att låta det gå tio år så att man har en möjlighet att omstrukturera för vi kommer ändå inte att se några världens förändringar efter sju år, så kanske det är värt att vi låter det gå en längre tid. Jag vet inte om det är rätt, men jag tror inte att det är mera fel än fem år i alla fall.

     

    Så har man sagt från lantrådets sida att man är villig att skjuta till pengar, man har pratat om 2,8 miljoner euro i en radiodebatt som partiledarna hade för ungefär en månad sedan. 2,8 miljoner euro låter som väldigt mycket pengar beroende på förstås vad det är man skall investera i. Men om man tänker att detta är ett 13 miljoners produktionsvärde i dag är 2,8 miljoner inte så mycket. Det kommer alltså att behövas mycket pengar om det här skall till, och det har vi inte heller sett om man är beredd att göra. Ltl Veronica Thörnroos och vtm Barbro Sundback hade en replikväxling om man var beredd att skjuta till pengar och man sade, att jo, det var man, men vi får se i det kommande budgeten om det är så att man faktiskt menar någonting med det.

     

    Anmärkningsvärt är också att man i ingressen i miljöhandlingsprogrammet hänvisar till det program som var ute på remiss. Man säger att man har haft programmet på remiss under hösten 2003, men det är inte alls samma program utan det var under miljöminister Sune Erikssons tid, under liberalernas tid. Där nämndes en reducering på 30 respektive 20 procent; nu har man höjt det ända till 50 procent och man hade dessutom en sjuårsperiod och nu har man en femårsperiod. Det har en väldigt stor betydelse på remissvaren.

     

    Det är också värt att nämna att EU:s vattendirektiv har ett spann ända fram till 2015 och den nordiska målsättningen är 2020. Jag tycker att det är värt att tänka på det när vi på Åland går in för att ha 2010. Jag tycker alltså i grund och botten att det är bra, men jag är rädd för att tiden är för kort. Man måste ge mera tid för att man faktiskt skall se att det går att förverkliga, för det vi i dag förlitar oss på finns tyvärr inte. Vi vet att vi har ett försök uppe i Brändö, men det är en liten, liten kasse som är en sluten kasse. Det kan inte ersätta en stor odling. Det är omöjligt.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Det var intressant att höra att ltl Gun-Mari Lindholm tycker, liksom regeringen, att fiskodlingen släpper ut alldeles för mycket och hon är beredd att acceptera skrivningen, dock så att det tar lite längre tid. Det skulle vara intressant att veta vad som är ltl Gun-Mari Lindholms tidsram?

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att man måste ha åtminstone tio år. För mindre än ett år sedan var det centerns målsättning att åtminstone 2015 eller helst 2020 och då var referensen det nordiska programmet liksom EU:s vattendirektiv. Med det som vi vet i dag tror jag att man behöver tio år på sig och jag tror inte heller att vi ser förbättringen genast om vi förlänger den med fem år. Ltl Fredrik Lindqvist pratade om att vi skall tänka på våra barn. De kanske inte heller får se det; det kanske tar mer än 50 år. Vi har hållit på och smutsat ner vattnet i 50 år, så det kanske tar 50 år till att reda upp det. Vi kommer inte att komma till scratch ändå för det finns en förstörelse som vi aldrig kommer att kunna reparera, men jag tror att man behöver ha åtminstone tio år på sig. Huvudsaken är att man faktiskt gör någonting.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman!

    Jag ser med glädje att vi ligger ytterst nära varandra. Ltl Gun-Mari Lindholm pratar om tio år. Vi har här en gräns på sex år och tre månader som första gräns fr.o.m. i dag som det skall ner till 50 procent, inte fem år som det har sagts här. Så ytterligare 20 procent till tio år, så det kastar faktiskt ytterst lite mellan ltl Gun-Mari Lindholms och de obundnas åsikt och regeringens, så det känns riktigt bra!

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Jag måste säga att jag hoppas att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson inte är förvånad eftersom programmet är, som jag sade redan, i enlighet med vårt tidigare utkast. Jag har inte haft för avsikt att bara för att jag är i opposition ändra åsikt. Det är saken som är det viktigaste. Men jag har också, under min tid i regeringen, tagit del av den kunskap som andra människor besitter och då kan man inte vara så naiv att man tror att man vet bäst bara för att man råkar sitta med i regeringen och tro att det här skall hända på en natt. Därför måste man ta detta till sig och jag tror att huvudsaken är att man har mod, om man så vill kalla det, att göra någonting, men man måste göra det över en längre tid så att man också har möjlighet att ändra inriktning på det som man har gjort hittills.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Fru talman!

    Jag sade i min presentation att programmet var ganska långt framarbetat under ltl Gun-Mari Lindholms tid. Det är precis så och jag kan mycket väl förstå att mycket är bekant! Jag sade också att skulle den landskapsregeringen ha fått fortsätta ett tag till, så hade den säkert kommit då. Vi förde ganska många gånger diskussioner sinsemellan och på olika nivåer om programmet och tolkar jag de diskussioner som fanns då var programmet i princip klart att lägga från ltl Gun-Mari Lindholms sida, men det var lite problem att få hela landskapsregeringen med sig, om jag får tolka det på det sättet. De samtalen tolkar jag nog som att vi var ganska överens med det som är i dag. Jag tycker kanske att det finns lite ånger i dag, att man kanske var lite för tuff och skulle ha ändrat sig -  jag vet inte om ltl Gun-Mari Lindholm skulle ha ändrat sig innan förslaget var lagt – men jag tycker ändå att man kan konstatera att vi är relativt nära varandra. Det jag lite funderar på är att det är så kort tid och så nämns 2015, som EU säger och 2020, som Sverige säger, men det är till den tiden de vill ha vattnen återställda. Vi skall inte inbilla att om vi följer det här programmet och att man är 80 procent ner 2011, att vattnet är återställt, inte till 2015, knappast till 2020, det tar mycket längre tid! EU:s mål är att man ungefär skall få vattnet återställt och det sade jag också i en presentation att vi från vår sida tror inte att det är möjligt att få det, för det tar länge och det svåra med miljöarbetet är att man ser resultaten så långt, långt fram i tiden.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det är precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman säger att det fanns en ganska långtgående samstämmighet i den tidigare regeringen. Problemet då var, om vi hade något problem, var i så fall att man var väldigt tveksam från centerns sida hur detta skulle se ut på landsbygden när det gällde jordbruk, skogsbruk och också fiskodlingen i skärgården. Det hade vi i och för sig respekt för, så till den delen får jag säga att dagens centerledamöter i regeringen har varit tuffare än vad man var tidigare. Då hade man en annan inställning till programmet och vi hade nog för avsikt att vi skulle ha kunnat komma fram med en kompromiss om en längre tid. Jag har stor respekt för den sakkunskap som fördes fram under den tid som arbetet var på gång. Jag måste säga att man kan inte, som vi har sagt här många gånger, bara byta om, omstrukturera lite och ha en ny teknik, för den finns inte ännu i dag. Man måste komma dit, sedan kan vi börja diskutera det, men har vi en längre tid så hinner vi säkert komma ifatta det också.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Göte Winé:

    Fru talman!

    Man kan lugnt konstatera att miljön berör många. Det är många som har åsikter, så det blir en intressant kväll!

     

    Fru talman!

    Handlingsprogrammet är något som många har väntat på och det är inte program med en massa utredningar utan det är åtgärder. Äntligen finns det politisk handlingskraft att göra något åt Östersjöns situation. Det är bra med långsiktiga mål och därpå följande åtgärder, så tack landskapsregeringen för ett miljöhandlingsprogram som står för någonting! Det är modigt att ta ansvar.

     

    Hur vill vi ha det i vår vik där hemma? Vissa vill kunna simma i den, men andra tycker att det är helt okej att vi skitar ner vårt vatten så mycket som möjligt. Vem vill ta ett morgondopp i den igenslammade viken?

     

    En av orsakerna till att jag ställde upp i lagtingsvalet var att jag ville vara med och kunna påverka. En av de saker jag ville kunna påverka var vattnet. Jag vill att barnen skall kunna simma och leka i havet och inte att föräldrar, morföräldrar eller andra släktingar är rädda att barnen skall bli smittade av vattnet eller liknande. Fortsätter det så här, som det är just nu, så kanske t.o.m. sportfisket håller på att dö ut! Försök sedan sälja Turist-Åland! Det är ingen av oss som vill uppleva den riktiga sjödöden och då menar jag ett dött hav. Det tar lång tid för det här att försämras, men det är våra efterkommande generationer som kommer att uppleva sjön som totalt obruklig utan att de ens har varit med och påverkat det.

     

    Vill vi vara med i den negativa utvecklingen av vår sjö som sker just nu? Östersjön kan inte vänta, som en klok man sade åt mig en gång. Tar vi inte detta handlingsprogram kan vi i alla fall kosta på gravstenar för Östersjön och där kan vi skriva att vi var med och orsakade allt detta, sittande lagting 2003-2007. Vi har alla vårt ansvar här.

     

    Det kommer att kosta oerhört att rädda Östersjön, men vi måste göra vårt nu. Sedan kan vi sätta krav på våra Östersjögrannar. Vi hörde förra gången då miljöhandlingsprogrammet var uppe att på finskt håll kommer det nu krav på miljöminister Enestam att göra något. Jag tror inte att han vågar, men nästa miljöminister kanske vågar ta beslutet och då kan vi tillsammans ställa ett nytt krav på vår nästa Östersjögranne. Men någon måste ta ansvaret och börja, sedan kan vi börja se på ett rent Östersjön.

     

    Vi kan inte säga som ltl Anders Englund att minskar vi utsläppen så flyttas allt till Baltikum. Ålands skärgård är vårt ansvar och inte någon annans. Sedan måste vi börja titta på: vad kan vi göra. Det är verkligen domedagsprofetior man hör bland fiskodlarvännerna. Jag fick tidigare en mycket färgad skrivelse som hette scenariot efter fiskodlingarna. Vad är det efter fiskodlingarna? Igen har pratat om att stänga fiskodlingarna - bara för att man säter krav på utsläppen och ger möjlighet till utveckling av utsläppen. Läser man igenom hela miljöhandlingsprogrammet så finns det möjligheter till utveckling på många håll, om man vill öppna ögonen och se det på det viset. Men eftersom vi har lagtingsledamöter som springer runt och sprider skärgårdspopulism och säger att nu måste alla fiskodlingar stängas och fiskodlingens tid är över så blir debatten tyvärr på den här nivån. Och skärgården kommer att drabbas av utflyttning. Men vi har skärgårdsbor som vill att man skall göra någonting åt fiskodlingen och dess utsläpp.

     

    Ltl Gun Carlson nämnde avloppsutsläppet på femtiotalet, att det var rakt ut i vattnet, men inte har måsta sluta gå på toaletten för det! Reningen har förbättrats. Fiskodlingen är där i dag var avloppet var på femtiotalet. Inte vill vi stänga fiskodlingarna utan vi vill göra någonting åt utsläppen. Man får i dag gå på toaletten, men utsläppen har strängerats. Det är stor skillnad på det. Nu finns det möjlighet för en hållbar långsiktig satsning. För hur ofta har man inte hört att nu vill fiskodlarna veta vad som gäller. Tyvärr verkar det inte vara tillräckligt tydligt för alla att förstå vad som gäller här. Här är det tydligt, och det kan knappast bli tydligare.  Att man sedan lägger fram statistik på ena sättet och att man lägger fram statistik på andra sättet, det kommer vi att få leva med länge, så länge man kan vinkla statistiken till sin fördel på flera sätt.

     

    Det står att fram till 2011 skall utsläppen minska till 50 procent av medeltalet för 2001-2003. Tänk om man kunde tänka, att jaha, nu är det här spelreglerna, klarar jag av det  eller måste jag börja titta på något annat alternativ? Vad kostar det? Var kan man söka pengar för sådant eller vilka åtgärder bör vidtas? Jag är nästan säker på det att känner man sig osäker ännu efter det här och tar kontakt med landskapet får man garanterat hjälp hur man skall gå vidare, investeringar osv. Men i stället läser man i tidningarna om hur elak landskapsregeringen är med skärgården, kanske vi bör se vad meddelandet innebär för hela skärgården. Kanske turismen börjar ta fart och man kanske i turistbroschyrerna börjar skriva att nu har vi så här kort väg till sjön och att det är bra, i stället för att man måste skriva om det går att simma på grund av algerna. Man vill knappast börja sätta lågsäsongpriser mitt i sommaren för att man börjar tappa turister.

     

    Som sagt, alla näringar bör få sin chans. Kanske inte skärgårdens barnfamiljer är så oerhört lyckliga över att vara tvungna att fara in till Mariehamn eller Godby för att simma om man är rädd för att göra det hemma i den egna viken.

     

    Det här är inte ett program för att ta livet av fiskodlingar utan för att ge en möjlighet att vara med och delta i miljöarbetet Visst är det lätt att vara i opposition och slippa ta ansvar! Det vet jag själv av erfarenhet, men här tycker jag att alla av oss bör ta sitt ansvar och vara med om att skapa trendbrytningen så att vi får en välmående Östersjö igen. Det tycker jag att socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan och centern, ja, t.o.m. delar av liberalerna gjort när det gällde att ta beslut i lagen om vattenkvalitet; då var hela social- och miljöutskottet enigt om att få in skrivningen: ”framför allt vill utskottet att landskapsregeringen redan under denna mandatperiod vidtar åtgärder för att markant minska utsläppen i sjöar, vattendrag från fiskodlingar, jordbruk, industri och enskilda avlopp. Här har vi det nu! Ett meddelande från vår landskapsregering med åtgärder som lagtinget själv har begärt om.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik: Avstår.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

    Fru talman!

    Jag skall börja med att läsa upp centerns valprogram under rubriken Miljö:

     

    ”Östersjön är ett hav som är väldigt förorenat och Östersjöns problem kräver

    handlingskraft på flera nivåer för att kunna lösas.

     

    Centern vill på flera sätt minska övergödningen av vattnet. Utsläppen i vår miljö måste sänkas.

     

    Centern vill att utsläppen av kväve och fosfor i havet minskar betydligt. Fiskodlingen måste bli renare. För att skärgården skall kunna fortsätta leva måste utsläppen minskas.

     

    Centern vill utveckla jordbruket så att det blir miljömässigt hållbart. Centern vill uppmuntra till anläggandet av våtmarker och fosforfällor.

     

    Kollektivtrafiken och miljövänliga bränslen är viktiga för att minska belastningen i luften.

     

    Centern vill fortsätta uppmuntra till ett större utbyggande av vindkraft av privata entreprenörer.

     

    Centern är positiv till en vidare utbyggnad av biovärme och är beredd att ekonomiskt stöda den.”

     

    Fru Talman! Det här är ett urklipp ur centerns senaste valprogram vid det senaste valet. Därför har vi centermedlemmar i landskapsregeringen arbetat efter det löfte som gavs i senaste val. Allt annat vore odemokratiskt.

     

    Fru talman!

    Därför har vi nu ett kraftigt handlingsprogram som regeringen har antagit och som regeringen måste följa. Jag skall nu göra några axplock ur handlingsprogrammet som är lite relaterat till vad centerns löften har varit i senaste val. Vi kommer att arbeta för ökad vindkraft, biokraft och andra energiformer. Här har vi Båtskärsprojektet som är på gång samt det nya biovärmekraftverket i Mariehamn som är på gång. Dessa två projekt kommer kraftigt att öka vår egen rena energi vad beträffar el och värme. Här finns ytterligare möjlighet att bygga ut den egna energin så att vi i framtiden nästan bli oberoende. Det här säger vi handlingsprogrammet, det här sade också centern inför valet.

     

    Det finns också intressanta möjligheter inom energigrödor som kan hämtas från jordbruket såsom havre och oljeväxter. Också detta finns relaterat i centerns valprogram och till handlingsprogrammet.

     

    Beträffande utsläpp från biltrafiken måste vi ytterligare försöka prioritera kollektivtrafiken samt stimulera införande av alternativa bränslen för biltrafiken. Vi vet i dag att kollektivtrafiken är mycket väl utbyggd. Vår bussar kör 830.000 km  per år, vilket motsvarar ca 20 varv runt jorden.

    Vi vet att vi har en trafik mellan Godby och Mariehamn som har 30 enkelturer per dag. Det är mycket väl utbyggt. Men här har vi en utmaning att förmå ålänningarna  att åka buss så att det verkligen skall synas även för miljön.  Antagligen är det så att vi måste se över busstaxan, få ner den för att få folk att tycka att det är billigare att åka buss än att åka bil, vilket det i och för sig är, men folk tycker fortfarande att det är dyrt. Vi kanske också måste se på avdragreglerna. Som det är idag så har vi fulla avdragsmöjligheter för personbilen samtidigt som den starkt skattesubventionerade busstrafiken tidvis går med ett fåtal passagerare. Det är är naturligtvis inte ekonomiskt och miljömässigt försvarbart. En uppmuntran att öka bussåkande skulle således vara att sänka busstaxan och likaställa avdragssumman för buss- och bilåkande.

     

    Beträffande alternativa bränslen måste vi antagligen förlita oss på omvärlden då de i dessa sammanhang alltid dikterar utvecklingen även hos oss, men det är klart att vi för vår del skall göra vad vi kan även på detta område.

     

    Inom jordbruk har det gjort mycket för att minska på näringsutsläppen. Numera markkarteras nästan all mark, som ltl Henry Lindström sade tidigare, så att gödselgivorna ges efter vad växtligheten behöver; vi vet att dessa kombimaskiner som både gödslar och sår samtidigt betyder att gödselgivorna kan ges där det behövs och i mycket mindre mängd  Skyddsremsor längs diken har anlagts, ekoodlingen har ökat, speciellt kommer den att öka ytterligare om vi enligt handlingsprogrammet prioriterar ekoprodukter i landskapets kök, vilket vi naturligtvis måste göra. När vi talar om landskapets kök måste vi också se till att landskapets kök har tillräckligt med utrymmen så att de kan lagra exempelvis kött; då tänker jag på gården i Geta som i dag kan leverera kött vid olika tider, men då måste man naturligtvis kunna lagra det. Där finns det mycket att göra och det skulle också betyda öppna landskap.

     

    Dessa åtgärder har och kommer i fortsättningen att betyda en minskning av näringsutsläppen från jordbruket.Vi vet att marken är sedan gammalt mättad av näringsutsläpp på många och det här kommer successivt att minska när man odlar åkrar på rätt sätt.

     

    Därför anser vi inom centern att utsläppet är på en acceptabel nivå. Här har vi också vägt jordbrukets sysselsättande effekter. Jordbruket sysselsätter i dag ca 600 arbetspersoner direkt och över 1.500 personer om vi räknar in det s.k. jordbruksklustret, där vi har mejeriet, Chipsen, partihandeln, maskinförsäljning, transporter osv. Här anser vi att vi har vägt in både miljö och ekonomi.

     

    Fru talman!

    Så kommer jag in på fiskodlingen. Det är precis som centern säger i sitt valprogram att näringsutsläppen måste minskas. Konstigt vore det annars om inte jag och mina centerkolleger i landskapsregeringen jobbade efter detta!  Här anser vi i landskapsregeringen att minskningen måste vara betydande då fiskodlingen står för den klart största utsläppskällan vad beträffar åländskt näringsutsläpp.

     

    I debatterna förekommer många åsikter om hur stor betydelse den åländska fiskodlingen har för vår vattenmiljö. Vi vet att ser vi till världshaven, ser vi till Östersjön, är betydelsen inte speciellt stor, men ser man på de lokala effekterna och hur mycket de släpper ut så blir siffrorna lite annorlunda.

    Tittar vi bara på fosforn släpper fiskodlingen ut över 26.000 kg fosfor per år; det motsvarar utsläpp från en stad som har över 33.000 innevånare och som skulle släppa ut sitt avlopp orenat. Det här är oomtvistat, det här anser alla experter att stämmer, så det är ingen idé att ni försöker protestera mot det. Vi kan tänka oss att vi bygger en stad ute i skärgården på 33.000 innevånare och lägger ett rör rakt ut i Delet. Inte skulle det accepteras! Detta är ett faktum beträffande fosforn; ser vi till kvävet blir det ännu större, då blir det en stad på 50.000 invånare.

     

    Om vi jämför fiskodlingen med andra näringar, vi kan ta Ab Chips, som i dag har tillstånd att släppa ut 200 kg fosfor/år, så har man varit tvungen att införskaffa ett miljötillstånd; miljöprövningsnämnden har sagt att fr.o.m. 1.1.2006 eller 2007 måste ni skär ner utsläppen till 30 kg/ fosfor/år – fiskodlingen släpper ut 26.000 kg/år, alltså släpper fiskodlingen ut nästan tusen gånger mera än Ab Chips. Ab Chips sysselsätter i dag 150 personer, fiskodlingen knappa 100.

     

    Ser vi sedan till Birka Lines båtar och en del av Vikinglinjens båtar blir skillnaden ännu större. Här är det på sin plats att ge en eloge till Ab Chips, Vikinglinjen och Birka, som verkligen har gått in för att bevara och försöka bevara de åländska vattnen rena så att de i sin tur sedan också får kunder. De har sett idén med varför turisterna kommer till Åland och vad man borde göra för att de i framtiden också skall komma till Åland. I näringslivet sitter ytterst kompetenta människor, de som har byggt upp vår välfärd, de kan det här.

     

    Ser vi sedan, fru talman, till den ekonomiska betydelse i förhållande till utsläppsmängden så blir man ännu mera skrämd och betänksam. Fiskodlingen står för 65 procent av fosforutsläppet på Åland men inbringar 1 procent av den totala kommunalskatteinkomsten. Här är det inget problem i världen för landskapet att kompensera denna en procent till skärgården, vi kan kompensera två, det kan jag lova direkt här! Det är alltså en villfarelse att tro att fiskodlingen skulle ha så stor ekonomisk betydelse på Åland, det stämmer inte, inte ens för skärgården, vill jag påstå. Vi kan lätt kompensera bort det.

     

    Förra miljöministern Gun-Mari Lindholm föreslog att man skulle förbättra reningen på alla 13.000 enskilda avlopp som vi inte har kopplade till reningsverk i dag, från fastboende och fritidshus. Jag vill påstå att det var ett mycket bra beslut av ltl Gun-Mari Lindholm och det sade jag också till henne. Det var förstås hela landskapsregeringen som tog beslutet, men det var på hennes förslag och det var hon som hade jobbat fram det. Jag har tagit reda på att dessa 13.000 avlopp kommer att kosta ungefär 2.000 euro per styck att åtgärda. Det blir en kostnad på 26 miljoner euro. Ser vi på cirkeln som visades här utgör de enskilda avloppen 8 procent av de totala utsläppen på Åland. Man kommer att ta bort 4 procent med 26 miljoner euro! Man tyckte då att det var oerhört viktigt med miljön, så man var beredd att ålänningarna skulle satsa 26 miljoner för att få bort 4 procent. Jag tycker att det var ett bra beslut för det belastar också innervikar osv., men om vi tillika skall säga att 65 procent är okej när vi vill att ålänningarna skall betala dessa 26 miljoner för 4 procent så finns det ingen logik i det. Accepterar vi 65 procent från fiskodlingarna så kan vi stänga alla reningsverk och vi kan ta tillbaka förslaget om enskilda avlopp, för det är ingen vits att ha det! Men jag ger en eloge till ltl Gun-Mari Lindholm och hon har också stått upp här och försvarat det. Jag hade lite annat skrivet här för jag trodde hon inte skulle göra det!

     

    Jag tror att detta miljöhandlingsprogram på sikt kommer att vara bra för miljön, även för skärgårdsborna och skärgårdskommunerna. Det här har inneburit en oerhörd aktivitet hos oss, märker jag, hos mig själv, mina kolleger i landskapsregeringen och i lagtinget. Nu måste vi verkligen göra någonting för skärgården, nu har vi piskan på ryggen, nu måste vi göra någonting. Nu har det poppat upp mycket nya idéer och jag kan förstås inte berätta om alla de idéerna här – då tar ni dem till er och säger att det är era idéer, så det vågar jag inte göra! Jag tror att det här kan vara det som räddar skärgården. Man blir av med en smutsig miljö, man får nya naturliga arbetsplatser, för vi vet vem som jobbar på fiskodlingen i dag, inte är det så mycket ålänningar, det är nog mest folk utifrån. Vi vill hellre skapa sådana jobb, inom tjänstesektorn och annat, som ålänningarna verkligen är attraherade av och som de kanske t.o.m. flyttar till skärgården för.

     

    Sen har vi det förväntade trafikmeddelandet som jag antar att ltl Mats Perämaa kommer att fråga mig om när det kommer efter att går jag ner härifrån talarstolen!  Det kommer tids nog, det lovar jag. Vi har haft lite problem, skall jag ärligt medge, att få alla med på mina synpunkter, men jag jobbar vidare och det kommer att ligga på bordet i oktober. Jag hoppas också att skärgårdskommunerna skall vara med och hjälpa till i det här jobbet. Vi vet att skärgårdsborna i dag köper brandchefstjänster från Mariehamn. Kumlinge står i beråd att köpa jordbrukssekreterartjänster från Jomala. Det känns inte riktigt rätt; när vi försöker kämpa för att utlokalisera gör skärgårdsborna likadant att de också utlokaliserar, men då till fasta Åland! Det här har man kanske missförstått. Där borde man göra på ett annorlunda sätt.

     

    Till sist, fru talman, vill jag berätta vad miljöhandlingsprogrammet och miljöarbetet kommer att betyda för min hembygd och mina vikar hemma i Saltvik och berätta hur vi resonerar  där,  alltså Ödkarbyviken , Saltviksfjärden, Kvarnboviken och hela Lumparregionen, inklusive Färjsundet.

    Just nu planeras en stamledning från norra Åland som skall kopplas till Mariehamns reningsverk; Mariehamns reningsverk håller just nu på att byggas ut. Jag vill påstå att det blir i sådant skick att det blir en av världens bästa reningsverk i reningsgrad, kanske t.o.m. det bästa. Det här kommer att göra att alla de små utsläppspunkterna från fjärdarna försvinner. Miljöhandlingsprogrammet stöder också tanken att detta skall göras och det är som sagt på gång. Det här kommer att kosta en del pengar för alla saltvikare som ansluts, men i Saltvik säger man att vi är beredda att betala den kostnaden bara vi även i fortsättningen kan simma i vikarna, vi kan fiska och vi kan också ha andra livskvalitetshöjande sysselsättningar på vattnen. 

    Ser vi i handlingsprogrammet under punkt 2.5 Skogsbruk sägs det: ”Våtmarker på landskapsägda skogar skall återställas.” Här ser jag genast Haga mossen i Saltvik som vi kan återställa, en jättestor fin mosse som man en gång utdikade; återställer man den kommer näringsutsläppen märkbart att minska i Ödkarbyviken och Lumparn. Det här tror jag att ltl Sune Mattsson håller med om! Sedan har vi jordbruket; vi vet att Saltvik är en jordbruksbygd och här är det ytterst viktigt att man följer handlingsprogrammet beträffande det och minskar utsläppen från jordbruket. Naturligtvis är all fiskodling i dessa vikar och i Lumparn bannlyst, den har inte funnits med på 20 år och vi har också märkt att vattnen har stadigt blivit bättre.

     

    Här vet jag, som sagt, att majoriteten av saltvikarna är beredda att göra uppoffringar för att hålla dessa vatten rena så att vi, våra barn och barnbarn även i fortsättningen kan simma, fiska och färdas på dessa underbara vatten eller bara så enkelt, herr talman, att sitta och njuta i lugn och ro och se en vattenspegel utan  illaluktande algsörja.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag får tacka för allt beröm jag har fått av landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson i dag och jag hoppas att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson kommer ihåg det här, så att han inte en annan gång behöver skriva om sitt tal eller måste bläddra över sidor! Det är nämligen så att från obundnas sida brukar vi inte hålla på och kasta åsikterna lite hit och dit beroende på i vilken konstellation vi är utan det är saken i sig som är viktig.

     

    Jag kan konstatera att det valprogram som han läste upp har tydligen inte alla i centern läst! Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har säkert läst det välidt bra, men det är inte alla i centerns lagtingsgrupp som har läst det eftersom man kunde ta del av medias diskussioner och det som stod i media förra veckan. Det var nämligen många som då var kritiska till miljöhandlingsprogrammet inom centerns lagtingsgrupp, men det har man tydligen löst på det sättet att man har satt munkavle åtminstone på de kvinnor som uttalade sig i förra veckan genom de hotelser som utgick från ledamoten Karlsson och också från ledamoten Britt Lundberg när man sade att gör man inte så här nu, så avgår vi från regeringen – och vi vet vad det betyder för centern, det betyder att centern sitter i opposition och tre herrar från nutida lagtingsgruppen får gå hem, och det är väl ingen i centerns lagtingsgrupp som tänker offra det! Genom hot håller man sig alltså i ledet, sedan spelar det tydligen inte så stor roll vad som står i valprogrammet!

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Om det var ett hot eller löfte vet jag inte, men det var ett faktum som vi konstaterade, att gör vi ett handlingsprogram måste det fullföljas med lagstiftning och andra åtgärder  och har vi inte majoriteten i lagtinget med oss och vi fortsätter att köra på det här så får vi förstås misstroende och då får vi gå hem. Att inte alla mina kolleger i centern har uttalat sig exakt så här är klart, alla måste få säga sin åsikt, men jag läste upp valprogrammet och det kanske har en viss påminnelse!

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Det upplevs i alla fall av ålänningar som ett väldigt barnsligt sätt att försöka hota genom att tycker inte ni som vi nu, så får inte ni vara med i vår grupp och leka längre. Det är säkert ett hot från er sida, men från oppositionens sida ser vi det som ett löfte naturligtvis! Är det så att man inte själv ser till att detta efterlevs så kommer vi naturligtvis att mycket noga följa med det här och det kan jag lova att det kommer ett misstroende om inte löftet efterlevs!

     

     

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Om jag talar för mig så säger jag det att varför jag så som jag sade är att miljön betyder så oerhört mycket för mig. Det ligger djupt inne i själen. Jag brukar säga att man kan ge bort sitt hjärta men man kan inte sälja själen, och det kommer jag inte heller att göra i den här frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Jag var inne på samma spår som ltl Gun-Mari Lindholm att tydligen har inte hela centern varit med när man har skrivit valprogrammet, för om man lyssnade på debatten förra gången så var det mycket delade meningar inom centern. Så säger landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att det är landskapsregeringens representanter i centern som har skrivit miljöhandlingsprogrammet. Tydligen har inte lagtingsgruppen varit närvarande och fått ta del av den, och det förstår man efter den förra debatten! Han vurmar mycket för att stöda biovärme och ekoprodukter i landskapets kök, men det är lite motsägelsefullt. Jag har påpekat det i samband med ledamoten Lasse Wiklöfs anförande, att man måste då stöda fullt ut. Det är inte bara att sätta igång en anläggning, man skall också se till att det finns material och bränsle. När man backar på det står vi med en anläggning som inte har material och det där tycks inte landskapsregeringen riktigt förstå, och det är synd. Likadant är det med ekoprodukterna. Det var i en tidigare som det också var ledamoten Lasse Wiklöf som sade att vi måste ta det billigaste till ÅHS; kan de inte konkurrera får de ungefär typ skylla sig själva! Nu säger landskapsregeringen att man skall stöda ekoprodukter till landskapets kök. Är man medveten om vad det innebär i kostnader för landskapets kök och står man fast vid det är det bra?

     

    TALMANNEN: Talmannen vill samtidigt passa på att erinra om att replik skall rikta sig till den som har haft huvudanförandet.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Beträffande ekoprodukter är ytterst liten skillnad på priserna om du köper direkt av odlarna i dag. Jag vet att det t.o.m. har sålts för samma pris; vissa ekoodlare hemma hos mig har sålt för samma pris som vanligt konventionellt. Köper jag potatis t.ex. direkt så är det en marginell skillnad, så det har ingen betydelse i kostnad. Vi kan gärna lägga en ekopott i budgeten om det är så att det behövs. När det gäller bidrag för flis, som ltl Brage Eklund antagligen menar, kommer det en budget i höst; inte vet jag om det finns med eller inte, men det kommer i alla fall att diskuteras ganska mycket. Jag håller med om det att har vi gett bidrag att bygga en anläggning som skall generera både värme och el måste vi också se till att det finns flis till den, men kan vi göra det utan landskapsstöd är det förstås det bästa.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Det sista måste jag antagligen ta som ett löfte av landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och hoppas att han jobbar för det i regeringen och övertygar de övriga ledamöterna att se till helheten. Det är lätt att skriva i ord i ett program att man skall stöda vindkraft eller biovärme; om man inte tillför resurser så är det bara ord, det blir ingenting annat!

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Jag kan förstås inte står här och ge några löften utan jag bara säger hur man resonerar och sedan får vi se vad behandlingen ger. Vi har trots allt givit ganska mycket bidrag till biovärmekraftverket i Mariehamn för investeringen, men jag håller med om det att det måste naturligtvis finnas bränsle för den, det är ganska logiskt tänkt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson framhåller Chipsen och rederinäringen som stora miljövänner och det får mig faktiskt lite att dra på munnen. Beträffande rederinäringen kan jag erkänna undantaget Birka Line. I fråga om Chipsen kan man bara konstatera hur Haraldsbyviken har sett ut och hur man har förfarit med potatisskal. Det är lagstiftning som har gjort att Chipsen måste anpassa sig till miljön. I våras sade man från Chipsens sida att strängeras lagstiftningen hotar man lite smått med att flytta. När det gäller rederinäringen skall vi komma ihåg att också där har lagstiftningen gjort sitt. Ända in till början av nittiotalet fick man släppa ut både svart- och gråvatten rätt ut i sjön- tusentals passagerare per dygn och man släppte ut avfallet rätt i sjön.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson nämner angelägna miljöåtgärder som är delvis tagna ur centerns valprogram, men handen på hjärtat, Runar Karlsson, det spelar ingen roll vad vi i oppositionen säger, vad vi framför här, det är ni som sitter i landskapsregeringen, det är ni som har majoritet och vill man leva upp till miljöhandlingsprogrammet, vill man strängera lagstiftningen, så är det upp till delvis centern. Vi har sett att det har varit problem med den saken! Från en miljöradikal till en annan: det är upp till bevis!

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Ja, upp till bevis. Läs handlingsprogrammet! Det måste naturligtvis följas av andra beslut som lagstiftningsåtgärder och sådant, så viljan har bevisats här och vi hoppas att hela lagtinget är med på det här, så är det mycket lättare för oss att jobba förstås. När det gäller Chips och färjorna är det inte några problem för Ab Chips att följa de nya kraven på 30 kg fosfor per år, men däremot har miljöprövningsnämnden tagit det olyckliga beslutet att man har sagt att de får inte släppa ut en enda droppe, vilket Chips har besvärat sig mot och vilket är ett beslut som inte kommer att hålla, för naturligtvis får man släppa ut, men man skall ange hur rent det skall vara. Tekniskt kan du släppa ut vatten så att du kan dricka det. Färjorna har trots allt tagit på sig kvävereningen frivilligt; där finns inga lagstiftningskrav.  Där har man 90 procents kväverening på avgaserna.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Men hur vi än vänder och vrider så är det upp till majoriteten att verkställa besluten och ta fram lagstiftningen.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman! Absolut, du har helt rätt!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag kommer inte att efterfråga kortruttsprogrammet eftersom det har getts upprepade löften från landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons sida och inget av dem har fallit i kraft ännu, utan vi har alltid fått stå besvikna, så det känns onödigt att avkräva några nya löften i de frågorna. Löftet om att avgå kommer knappast heller att gälla den dagen om och när lagtinget har ändrat på miljöhandlingsprogrammet, även om jag är säker på att vi noga kommer att bevaka det och avkräva det löftet också den dagen om så sker.

     

    Men en annan viktigare sak. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson försökte tillspetsat anklaga skärgårdskommunerna för att inte kunna besätta sina egna tjänster utan köper dem från fasta Åland, lantbrukssekreterartjänsten  och brandchefstjänsten. Det är sant, men det är samtidigt just det som är problemet och visar hur illa landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson känner till hela Ålands samhälle. Det är fråga om högkvalificerade tjänster där vi bara kan erbjuda kanske 20- eller 15-procentiga tjänster. Hur skall man kunna besätta en brandchefspost med en person när man kan erbjuda en 20-procentig tjänst! Det är ett problem och jag personligen har drivit mycket på och arbetat för frågan så att vi skulle kunna samarbeta mellan skärgårdskommunerna, och det gör vi i vissa frågor, men det lyckas inte i alla frågor. Fiskodlingsarbetsplatserna är heltidsarbetsplatser och det är heltidsarbetsplatserna som är stommen i ett levande samhälle, inte dessa små deltidstjänster.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Jag har bott i det här samhället i 52 år och jag vet exakt hur det fungerar. Jag har också jobbat i 18 år i en kommun, så jag vet exakt hur det fungerar. Beträffande brandchefstjänsten kan man lätt slå ihop den med byggnadsinspektörtjänsten så kan man plötsligt få en heltidstjänst inom en region. Det är helt möjligt. Jag tycker att här finns det en möjlighet för kommunerna själva att vara med och hjälpa till för det känns lite konstigt att vi skall utlokalisera åt ena hållet och skärgårdskommunerna utlokaliserar åt andra hållet. Man ser själv i skärgården hur svårt det är att göra någonting för skärgården i det fallet.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Herr talman!

    Jag ifrågasätter inte alls att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har medverkat i det här samhället rätt länge vid det här laget, men ändå hävdar jag att han uppenbarligen inte känner till en liten skärgårdskommuns förhållanden. Just kombinationen brandchef och byggnadsinspektör har vi haft i Kumlinge, men prova lediganslå en tjänst och få en person som har både byggnadsteknisk utbildning och brandchefsutbildning som samtidigt vill ta dessa båda yrken på en halvtidstjänst! Det är inte så lätt att hitta sådana personer, egentligen finns de inte. Det har alltid blivit en sådan situation då den personen som anställs kanske kan det ena men inte det andra och i dagens samhälle fordras det spetskompetens på de flesta områden om man skall kunna sköta sitt jobb på ett bra sätt, så det här är ett problem. Men visst håller jag med om att vi i skärgårdskommunerna måste jobba för att kunna behålla våra tjänster inom skärgårdskommunen.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Jag har jobbat som byggnadsinspektör i 18 år, så jag vet att det behövs spetskompetens till 10 procent av det man gör, 90 procent är löpande jobb som man lär sig ganska snabbt. Spetskompetens kan man köpa från t.ex. staden och behålla 90 procent. Jag är medveten om att ltl Mats Perämaa kan de små kommunernas förhållande bättre än mig, det skall jag medge och jag vet att det inte är lätt, men man måste också förstå att det inte är lätt för oss heller att utlokalisera bara så där – skulle det ha varit lätt skulle man antagligen ha gjort det för länge sedan!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Som ledamot i social- och miljöutskottet har jag tagit del av väldigt mycket färdkost här i dag och jag tycker att signalen är väldigt tydligt från hela lagtinget att man månar väldigt mycket om miljön och man är beredd att också betala ett högt pris – hur högt råder det delade meningar om och vägen dit. Här dyker frågan upp om kollektivtrafiken. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson var intresserad av att utnyttja den bättre och att utveckla den. Hur långt är man beredd att gå där? Vilket pris skall man betala? Det har funnits ett initiativ från ungliberalerna som vi tagit upp i en motion här att man skulle ha gratis buss på Åland, åtminstone på huvudlinjerna. Finns det någon möjlighet att genomföra detta på lite längre tid, så pass lång tid att också folk hinner anpassa bilparken därefter? Trots allt har vi kanske biltätast på Åland ännu och tittar man till trafiken vill jag än en gång påminna om siffrorna: på Östra utfarten passerar det 14.000 bilar, på Västra utfarten 12.000 bilar. Det här är inte per månad eller vecka utan det här är per dygn, med den subventionerade busstrafik som vi har i dag. Kan man tänka sig att ha gratis buss?

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Jag kan varken säga det ena eller det andra om vad vi tänker göra för det är förstås beroende på budget osv., hur man kan finansiera det. En tanke som jag har haft och som kommer att aktualiseras så småningom är att man åtminstone borde införa någon form av maxtaxa. Det är lite orättvist att de som bor i Vårdö skall betala dubbelt mera än de som bor i Finström Godby och ändå har vårdöborna en tiondedel av turerna mot dem som bor i Godby. Det kunde vara en maxtaxa att man aldrig betalade mer än vad det kostar att åka buss till Godby, Söderby och Kattby t.ex., medan de som bor längre bort inte behöver betala mera. Visst har också frågan om gratisbuss slagit mig och visst har jag funderat på det. Jag tycker att staden har en bra grej just med gratis busss. Nog är det krångligt med avgifter och det skall vara apparater hit och dit, det har slagit mig, men det är klart att då skall det in någon miljon till per år. Det är också ett problem i budgeten, det skall finansieras på något sätt, annat måste tas bort i stället. Skulle det vara så enkelt att det skulle vara lätt finansierat skulle man ha tagit bort det för länge sedan. Vi är ett kollegium i landskapsregeringen och det måste finnas majoritet här osv., så det är inte så lätt och inte vill jag heller påstå att jag är absolut för det, men funderingar finns det alltid.

     

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Det var lite det jag förstod! Här var det väldigt mycket finansiering och här var det intressant och här kom pengarna upp med en gång! Det är en stor grupp man ger sig på. Jag säger inte att jag försvarar fiskodlingen utan jag är så pass orutinerad, som ltl Sune Mattsson sade tidigare, att det här är någonting som vi måste sätta oss närmare in i utskottet och bilda oss en klarare uppfattning om det. Det är väldigt få man ger sig på där, men om man ger sig på bussåkningen och biltrafiken skulle man kanske satsa lite hårdare. Det är ändå inte fråga om så stora summor, procentuellt rör det sig inte om så stora summor i subventionering; 60-70 procent talas det om och om man räknar med skolkort och allt så kanske det inte är så långt kvar att subventionera det fullt ut. Det här är någonting som kanske låter tala om sig internationellt att det är gratisbussar på Åland, det är någonting som vi kan ha i broschyren, för turister osv., att här får man åka gratis buss. Det är också ett stort PR-värde i det som man inte får förakta. En maxtaxa tror jag däremot att inte resulterar i några stora utropstecken att vi är speciellt miljövänliga, men skall vi försöka få en stämpel på oss att vi värnar om miljön är det en väldigt bra grej att gå ut med.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Skulle jag veta att det hade en betydelse för miljön med gratisbuss skulle jag föreslå det morgondag! Det finns utredningar som visar att med gratisbuss i städer ökar busstrafiken mycket, precis som det har gjort i Mariehamn. När man däremot har infört gratisbuss på landsbygden så har det ökat bara 5-6 procent, så det är det som är dilemmat. Kostnaden i förhållande till nyttan är enligt den utredningen inte så bra. På Åland kanske vi får ännu sämre siffror, för vi vet att kör man bil t.ex. från Saltvik till Mariehamn så är det en rak och fin väg om man kör snabbaste vägen, men skall jag åka buss skall jag åka alla gamla vägar, så även där kommer det att finnas ett motstånd. Jag tror inte att det kommer att öka så mycket om vi har gratisbuss, men jag tycker att vi fortfarande skall fundera på det och kanske vi en dag är mogna att i alla fall försöka. Naturligtvis är det viktigt att minska koldioxidutsläppet, men då måste vi vidta vissa andra åtgärder, som avdragsmöjligheter för bilar också, för vi kan inte ha både och. Vi skall fundera vidare och se om vi kan komma till något resultat i den här frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Sune Mattsson, replik:

    Herr talman!

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson gör mig riktigt glad när han säger att Saltvik är berett att ansluta sig till stadens reningsverk. Vi kom på i Lemland för många år sedan att det var en bra satsning så därför gjorde vi det. Jag är glad att ni följer efter att tar lite intryck av vad framstående kommuner gör.

     

    När det gäller förslaget att landskapet skulle återställa våtmarker tycket jag att det är rysligt fint. Jag hoppas att landskapet jobbar vidare och att man även får privata att göra det. Vi bör tala om att det finns ekonomiska möjligheter, för det är ofta billigt att rent tekniskt återställa våtmark, så jag hoppas att det sker. När man skulle dika ut hade nog skogsbruksbyrån stora projekt, for runt och samlade ihop folk för att få igenom utdikningar, så jag tror att man kan göra det omvända också och studera effekterna.

     

    När det gäller reseavdragen är det inget fel i det, men innan man kan ta bort dem bör man se till att alla kan få kollektivtrafik som fungerar; även om du jobbar kvällstid på sjukhuset och bor i Lemland, som jag känner flera som gör, så skall du kunna åka buss; annars blir det orättvist. De stackare som måste åka bil för att komma till sitt arbete får inte några avdrag, medan alla som kan åka buss eller bor i Mariehamn klarar sig.

     

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Herr talman!

    Inför man avdrag och gratisbuss osv. är det så att de som har hemskt tokigt att åka buss naturligtvis får dra av för sin bil, precis som man har det på fastlandet. Man skall inte bli bestraffad för det. Men för dem som har hyfsat bekvämt att komma till bussen skulle man minska på avdragen;  hur och om man skall göra det vet jag inte, men det är ett resonemang i alla fall som man för.

     

    När det gäller ltl Sune Mattssons påstående att det är billigt att återställa våtmark är det helt rätt. Ser vi på Haga mossen har man stängt av det med ett lass jord! Det har jag meddelat miljöminister Lindeman och det kan jag själv stå för i så fall, om det skulle fattas pengar!

     

    Jag håller också med ltl Sune Mattsson om att Lemland och Jomala har varit föregångare när det gäller att centralisera avloppen. Det är trots allt oerhört korta avstånd på Åland internationellt sett. Jag är helt överens med ltl Sune Mattssons uttalande.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Carina Aaltonen:

    Herr talman!

    Det har varit riktigt uppfriskande att få ta del av landskapsregeringens ledamöters anföranden med början på morgonen från ledamoten Lasse Wiklöf och nu här före mig av landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson. Likaså förra veckan, då miljöansvarige Harriet Lindeman inledde det hela. Det känns som om vi har en landskapsregering i dag som verkligen vill åstadkomma förändringar, miljöförbättringar och som brinner för sin uppgift samt som verkligen försöker entusiasmera oss andra.

     

    Miljöfrågor är inte längre bara av intresse i dag för ett fåtal idealister, nej, miljöfrågor ligger högt uppe på agendan, inte bara hos vår landskapsregering utan på många andra regeringars och även på EU:s agenda. EU-kommissionen kommer att i november ha en regeringskonferens där man skall diskutera en grönbok om just den maritima miljöpolitiken.

     

    Vi har i dag en medvetenhet om att vår välfärd och ekonomi måste utvecklas i harmoni med vad naturen tål. Denna medvetenhet förändras. Jag kan som exempel ta hur vårt synsätt förändras när det gäller avfallshanteringen. För ett tiotal år sedan var avfall sopor och inget annat! I dag är avfall viktiga och ekonomiskt betydelsefulla råvaror och i stället har man börjat tala om jungfruliga råvaror, alltså råvaror som inte är återfunna.

     

    Socialdemokraterna stöder naturligtvis miljöhandlingsprogrammet, men jag skulle gärna ta upp några saker som inte har rymts med i programmet. I samband med att man har fokuserat väldigt starkt på vattenmiljön skulle jag gärna ha sett att man även skulle ha tagit upp möjligheten att inrätta ett eller flera marina reserverat med fiskeförbud. Åland har i dag ca 10.000 hektar vatten som är i lag skyddade naturskyddsområden. I de flesta av naturreservaten får man i dag fiska med fiskekort och det beviljas binärings- och yrkesfisketillstånd på dessa områden. Jag skulle gärna vilja föreslå att landskapsregeringen vid tillfälle eller att social- och miljöutskottet ser över möjligheterna att få några eller något av de redan existerande naturskyddsområdena klassade som marina reservat. Varför det? Ja, HELCOM har det talats om en hel del tidigare i dag och HELCOM har igen uppmanat sina medlemsländer igen att påskynda arbetet med att bygga upp ett nätverk med 62 marina reservat i Östersjön i enlighet med den rekommendation som HELCOM gav redan 1994. Forskare har uttalat sig beträffande marina reserverat redan 2001 och de påstår att det här gynnar både naturen och fiskarnas ekonomiska intressen; de har dragit slutsatser som nästan låter för bra för att vara sanna. Antalet fiskar och andra djur inom fredade områden ökar snabbt, de är både större och fler än i omkringliggande vatten och effekten är påtaglig redan efter några år. Fisket blir bättre även utanför de skyddade områdena. Fiskarna i skyddade områden får bättre och mer livskraftig avkomma och artrikedom och biomassa ökar, liksom mängderna med växter och bottenlevande djur. I Sverige har man gått in för att 19 marina reserverat skall bildas inom de närmaste fem åren. Enligt HELCOM:s rekommendation föreslås området kring Signildsskär och Märket att bli ett marint reservat, men jag överlåter med varm hand till landskapsregeringen att börja diskutera det här och kanske komma med förslag som har bättre betydelse för just reproduktionen av fjällfiske. I och för sig säger man i handlingsprogrammet att man funderar på just skyddsbehovet för grunda havsvikar för i första hand fisklek, men jag tycker att man skall gå ett steg längre och freda delar av de naturskyddsområden som redan finns för fiske, just för att på sikt ge yrkesfiskarna och fjälllfiskenäringen ökade framtidsmöjligheter.

     

    Beträffande jordbruket skulle jag gärna ha sett att fler långsiktiga mål och förslag till åtgärder skulle ha kunnat tas. Positivt är att man säger att jordbruket skall bedrivas enligt principen om ekologisk hållbarhet. Därför är det glädjande att se att landskapsregeringen är med som en av många arrangörer på det seminarium Bättre före som hålls här i Självstyrelsegården den 4-5 oktober. Det kommer flera intressanta föreläsare från bl.a. BERAS, ett EU-finansierat forskningsprojekt om ekologiskt kretsloppsjordbruk och samhällsutveckling i Östersjöregionen. Projektet skall stöda ekologiska producenter att höja sina marknadsandelar, att sprida kunskap om en hållbar livsmedelsförsörjning och en hållbar livsstil. Jag tar för givet att man från landskapsregeringens sida aktivt skall vara med och delta i seminariet, att mina kolleger här i lagtinget skall kunna vara med för att ta del av de erfarenheter och forskningsrön som BERAS har kommit fram till. Resultaten skall presenteras i regeringskonferenser i åtta deltagande Östersjöländer.

     

    När det gäller ekoodling tänkte jag också säga några ord. Trafikansvariga Runar Karlsson sade ekoodlingen ökar på Åland, men antalet aktiva ekologiska odlare på Åland minskar, har jag förstått, åtminstone har odlingsarealerna för potatis och grönsaker minskat. Det kan man väl förstå: det är en ganska arbetskrävande form av jordbruk och det är svårt att rekrytera nya odlare. Det är väldigt få av dem som i dag odlar konventionellt eller IP-odling som vill gå över till helt ekologisk grönsaksodling eller potatisodling. Så finns det också ett matchningsproblem, att det är många som skulle vilja börja men som inte har tillgång till mark. Så behövs det, som tidigare sagts, en säker marknad för ekoprodukterna. Vi vet att Odlarringen överlever i dag till stor del tack vare att Mariehamns stads skolor köper deras produkter. Det är glädjande att landskapsägda kök i första hand skall gå in för att använda ekologiskt odlade produkter. Det är viktigt och det är en bra konkret åtgärd för att ge ekoodlarna en ekonomisk stabilitet och förhoppningsvis skall vi få ett uppsving för ekoodling på Åland.

     

    En glad ljuspunkt är i alla fall den åländska ekologiska lammköttsproduktionen. Man har satsat medvetet på kvalitet och det har givit att det finns i dag alltfler fårbesättningar som producerar prima lammkött och det finns, tror jag, goda möjligheter att öka avsättningen. Jag tror att det var många som senaste helg var ute och handlade lammkött och lammfiléer när det var skördefest på landsbygden. Men det finns också att tillgå ekologisk lammfilé i en liten butik i norr stan. I Stockholm kostar ett kilo lammfilé över 350 kronor; här kan man få det för halva priset. Jag tror att man kan sälja mera här hemma. Det fanns tider på Åland då svenskarna vallfärdade hit för att köpa billigt kött och jag ser fram emot att vi i dag skulle kunna få kvalitetsmedvetna svenskar och andra att vallfärda hit för att köpa ekologiskt kött och andra lokalt producerade ekoprodukter.

     

    Då tror jag också att en nyckel för framtida jordbrukare kan vara det ekologiska kretsloppsjordbruket, inte bara på Åland utan i hela Östersjöområdet, så jag vill här avsluta med att be alla ekoodlare sluta viska och sträck på nackarna och höj era röster! Vi är många konsumenter och politiker och invånare vid Östersjön som behöver er ekoodlare och vi vill se fler! 

     

    Jag önskar landskapsregeringen och förvaltningens alla avdelningar lycka till med att förverkliga miljöhandlingsprogrammet för en hållbar utveckling.

     

    Ltl Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman!

    Också jag är glad över att tillgången på åländskt lammkött blir bara bättre och bättre. Det är någonting absurt i att vill man ha en lammstek till påsk så finns det nästan uteslutande från Nya Zeeland. Det är alltså någonting som jag också tror på. Jag läste en blogg häromsistens där det stod att man minsann åt wallenbergare på en finare krog i Stockholm som var gjorda av rådjurskött, så där tror jag också det skulle finnas en nisch.

     

    Ltl Carina Aaltonen, replik:

    Herr talman! Jag är också övertygad om att det finns goda avsättningsmöjligheter och Skärgårdssmak har som sagt lagt grunden till en ökad medvetenhet när det gäller lokalt producerade produkter. Det måste finnas tillgång och just nu säljs 98-99 procent av det lokala fårköttet på export till Helsingfors, så det kanske kunde vara ett förslag till skärgårdsbor och alla andra med tillgång till mark att släpp fåren lösa!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Christian Beijar:

    Herr talman!

    På grund av sjunkande blodsocker och att mycket av det jag har tänkt säga redan är sagt skall jag ta korta formuläret.

     

    När jag läste miljöhandlingsprogrammet tyckte jag att det verkligt glädjande att få läsa det. Jag upplevde att det äntligen var en regering som konkret ville ta itu med problematiken som berör miljön och framför allt vattenmiljön. Det har nämligen diskuterats länge och under dagens lopp har oppositionen uttryckt en viss förvåning över hur man tar tag i de här frågorna osv., men åtminstone mitt minne förtäljer mig i alla fall att i samband med senaste valrörelse var valmaskiner igång där det ställdes frågor direkt om fiskodlingens vara och fortsatta utveckling osv., så det är ingen ny fråga utan frågan om vattenbruket har s.a.s. varit länge diskuterad bland ålänningar. Som också vtm Barbro Sundback var inne på fanns det redan 1997 en förfrågan kring detta. Inför valet var det också hela tiden diskussion, så det är ingen ny fråga. Däremot är det väldigt bra att regeringen tar tag i bl.a. de här problemen. Man kan säga att det finns en folklig beställning på det här, vi blir inte trovärdiga om vi inte tar itu med de miljöproblem som bl.a. fiskodlingarna utgör. Därför tycker jag att det är en mycket viktiga fråga.

     

    Miljöhandlingsprogrammet är en stor utmaning för fiskodlingsindustrin och det är det som landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson också var inne på, nämligen att man måste se det positiva i den här situationen och försöka se framåt. Det gäller hela Åland och det berör hela vår levnad och levnadsnivå att vi bibehåller en så ren och fin miljö som möjligt, så därför tycker jag att frågan är väldigt viktig och jag tycker faktiskt att regeringen har visat handlingskraft och också mod att tag i frågan på det sätt man gör i programmet.

     

    I olika sammanhang har man också nämnt frågan om avloppen. Där har Mariehamns stad gjort stora insatser genom att bygga reningsverket. Nu samordnar man också avloppsresurserna med norra Åland och västra och östra delarna. Jag hoppas att det ytterligare skall utvecklas.

     

    Herr talman!

    Den fråga som man alltid diskuterar och som kommer upp när det gäller frågan om miljö är naturligtvis kollektivtrafiken. Det är så att skall man få en vettig kollektivtrafik på Åland och framför allt mellan landsbygden och staden måste man ta bort avdragsrättigheterna för användande av egen bil. Bilen i sig är så suveränt bekväm och när den upplevs vara ändamålsenligare och det dessutom ekonomiskt inte är någon skillnad så är det självklart att folk använder bilen i stället för buss. Vi kommer aldrig att få en vettig användning av kollektivtrafiken så länge vi samtidigt ger moroten för användande av egen bil. Jag är helt övertygad om det. Det är klart att det är ett ställningstagande som vi får ta, framför allt kommunerna.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman!

    Jag skulle bara vilja ställa en retorisk fråga: Anser socialdemokraterna att vi skall ta bort avdragsrätten? Vi i liberalerna tycker i alla fall att så länge vi inte har heltäckande bussmöjligheter t.ex. ut till landsbygden så är det omöjligt att fodra att folk skall använda sig av buss. Det finns folk som har arbetstider t.ex. som inte alls kan använda bussar. Sista bussen för mig som bor på östra Åland går klockan fem över fem. Det är omöjligt om jag t.ex. jobbar kvällsskifte på sjukhuset att ta bussen hem, hur mycket jag än skulle vilja. Då tycker jag att det är väldigt orättvist om inte rätten att använda sig av avdrag i deklarationen skulle tillåtas. Det är nog lite av hönan och ägget – nog måste vi först se till att vi har fullgoda möjligheter till kollektivtrafik innan vi börjar försämra de ekonomiska förutsättningarna.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Socialdemokraterna har inte tagit något beslut i den här frågan, men vi är beredda att titta på den. När det gäller kollektivtrafiken, som också ltl Raija-Liisa Eklöw var inne på, finns den inte utvecklad till alla delar som den borde vara. Det är också så att det är svårt att få den att utvecklas eftersom samhället genom avdrag i beskattningen stöder biltrafiken, så det är ägget och hönan!

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman!

    Nog tror jag att vi måste börja med att se till att först och främst ändra på attityderna, t.ex. ungdomarnas attityder att skaffa bil med en gång efter att man fyller 18 år så att de skulle fortsätta att använda bussen, bara vi har turerna. Det hjälper inte att ha en busstur gå sex månader och säga att inte så många använder den, utan man måste ha en lång inkörningsperiod och det tycker jag att vi inte har haft på Åland. Vi hade ett försök men det avslutades för tidigt.

     

    Ltl Christian Beijar, replik:

    Herr talman!

    Det är klart att man behöver ha en inkörningsperiod, men det effektivaste sättet att styra detta är genom ekonomiska styrmedel.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund:

    Herr talman!

    Debatten har varit lång och frågan är om man kan tillföra sakfrågan så mycket mera, dvs. programmet. Jag sällar mig till min partikollega ltl Anders Eriksson när han sade att det var ett bra uppbyggt program, det tycker jag att det i det stora hela är. Sedan finns det olika åsikter om vad man vill ha med samt åtgärderna. Det är i varje fall ett program som man kan ha som utgångspunkt.

     

    Jag har kommenterat vissa delar av miljöhandlingsprogrammet i samband med replikväxlingarna, så jag skall inte gå så mycket in i själva programmet utan det är några frågor som jag skulle vilja ställa till den ansvariga landskapsregeringsledamoten. Den första gäller miljöbyrån. När man i programmet tittar på åtgärdssidan över lång, bläddrar sida upp och sida ner, så ser man att miljöbyrån nämns hela tiden. Jag undrar om det är tänkt att miljöbyrån, med den personal den har i dag, skall klara av alla dessa uppföljningar och åtgärder som miljöhandlingsprogrammet innehåller? Lantrådet Roger Nordlund nämnde i debatten i förra veckan om programmet att det skulle klaras inom ramen för de anställda som finns i dag. Ettdera har de haft väldigt lite att göra förut eller så kommer de att få väldigt mycket att göra nu! Jag tror att det var någon som då kommenterade att det brukar inte gå att skära ner anställda när man inför ett handlingsprogram utan det brukar öka på anställda. Då är vi igen inne på den utökade den offentliga sektorn. Säkert kan någon av de närvarande landskapsregeringsledamöterna svara på den frågan.

     

    Eftersom jag själv är jordbrukare och företagare ser jag delvis på programmet med en viss rädsla: vilken näring är det som skall belastas nästa gång mer än den nu tänkta, nämligen fiskodlingen. Jag är helt medveten om och jag tycker det är fullt klart att alla skall ta ansvar för de utsläpp och den nedsmutsning som finns i dag. Det är en självklar sak och det tror jag alla här inne skriver under på. Det är tillvägagångssättet hur vi skall nå dit. Jag är lite rädd för att framfarten nu är lite för hastig. Tekniken finns inte för att utveckla fiskodlingen och uppföljande av de krav som miljöhandlingsprogrammet säger. I och för sig sade fiskodlarna själva i Ålandstidningen i en insändare att man uppfyllde det redan, så då är det helt okej, men annars tycker jag att det är lite domedag över hela näringen och fiskodlingen, såväl som jordbruket, skall ta sitt ansvar. Därför tror jag att man borde titta på övergångstiden på ett sådant sätt att också fiskodlarna kan understöda och omfatta den. Det som väcker förargelse mer än nödvändigt är att man inte har blivit vidtalad i samband med framtagande av miljöhandlingsprogrammet. Jag vet inte om fiskodlarna skall ha någon fördel och vara med och påverka hur miljöhandlingsprogrammet skall se ut några andra näringar, det vågar jag inte säga, men i det här fallet är det den näringen som blir värst drabbad. Jag tror att man kunde ha undvikit mycket av den debatt som har varit här i dag om man kunde ha haft en dialog i samband med skrivningen och kanske sparat några timmar här i plenisalen plus att mycket insändare och andra hårda som har sagts kunde ha varit borta.

     

    När det gäller jordbruket har vi under en lång tid uppfyllt de krav som miljöhandlingsprogrammet har ställt på oss. Ltl Henry Lindström redogjorde ganska bra för det tidigare i sitt anförande och jag omfattar helt och hållet hans synpunkter. Jag tror att alla vill se en hastig förändring i naturen om man inför åtgärder i dag, men det sker inte på det viset. Ltl Henry Lindström nämnde också att för 20 år sedan uppmanades jordbruket att man skulle öka skördarna och öka gödslingen och det kom t.o.m. rekommendationer från regeringshåll att det var bristvara och mera gödsel, mera skörd! Jag tror att det är en fördröjd effekt som naturen får ta vara på nu. Miljöstödsprogrammet, enligt vilket jordbruket och även fiskodlarna har förbättrat sina utsläpp, kommer inte att ge resultat direkt; man kan inte förvänta sig att man ser ett hastigt resultat utan det är en lång process i naturen, tror jag, man ser inte precis som man släcker lampan att resultatet kommer så snabbt! Därför tror jag att det hade varit bra med en kommunikation mellan fiskodlarna och att man har lite ro att vänta på resultat både vad gäller teknik och utsläpp.

     

    Jag tänkte inte uppehålla mig mera vid miljöhandlingsprogrammet utan jag har tittat på bilagan till programmet. Det är ”Näringspolitiska åtgärder för omstrukturering av vattenbruket och diversifiering av näringslivet i avsikt att ge skattekraft och arbetsplatser i skärgård och glesbygden.” Det är klart att man då bläddrar till näringarna som har varit väldigt mycket debatterade här i dag och tittar: hur är det tänkt. Ja, för det första när det gäller jordbruket står det: ”Landskapsregeringen har i juli 2005 antagit en strategisk plan för landsbygdsutveckling för Åland och under hösten kommer mera detaljerade åtgärder att utarbetas.” I det fallet skulle det ha varit bra om åtgärderna redan hade varit utarbetade så att man hade vetat vad det innebär när man debatterar så att det hade varit i samklang med miljöhandlingsprogrammet. Sedan står det: ”Strategin baseras på tre prioriteringar, där den första genomförs med målsättningen att höja konkurrenskraften generellt inom jordbruket.” Det skulle vara bra att få veta vad den skrivningen innebär. ”I syfte att stimulera till en strukturutveckling och kvalitetshöjning. Den andra prioriteten genomförs med målsättningen att åstadkomma en hållbar utveckling av lantbruksproduktionen. Den tredje prioriteringen genomförs med målsättningen att bredda inkomstmöjligheterna på landsbygden och i skärgården samt förbättra livsbetingelserna.” Det är klart att allt detta kan jag omfatta, men det skulle ha varit roligt att ha haft de detaljerade åtgärderna, för det är väl ändå det meningarna bygger på? Vad innebär egentligen meningarna och vad är det som landskapsregeringen menar när det gäller skrivningen här?

     

    Det kanske kommer senare, men det lämnar så mycket öppet och oklarheter vad man egentligen vill med jordbruket och vad tror man egentligen på? Det står sedan i en mening: ”Utanför det traditionella lantbruket finns för att bibehålla landsbygdens och skärgårdens attraktionskraft som boningsort” och där menar man att man skall exempelvis utreda odlingar av energigrödor och uppvärmning samt drivmedel. Det är räddningen för jordbruket, och det kan det ju vara i och för sig, men där är vi långtifrån.

     

    Det finns inte mycket som pekar på att utvecklingsmöjligheterna för jordbruket är så stora. Man får uppfattningen att landskapsregeringen egentligen inte tror så mycket på jordbruket, man har inte så mycket idéer, men kanske det kommer mera när de detaljerade skrivningarna kommer.

     

    Fiskerinäringen behöver jag inte kommentera så mycket mera, men där tycker man, om man läser sista meningen, att mervärde genom profilering, kvalitetshöjning samt ökad förädlingsgrad kommer att ges hög prioritet liksom ytterligare satsningar på sportfiske och fisketurismen. Ja, det blir många sportfiskare det om man skall skrota ner fiskodlingen!  Jag är inne i turistbranschen så jag vet att sportfisket har gått ner liksom också fisketurismen. Det är en tillbakagång. Vi har ett stort problem där och det är att det inte finns tillräckligt med fisk. I mina trakter i Eckerö har vi ett gemensamt fiskekort och alla inkomster som kommer in utplanterar vi alla år och återfångsten är alltför dålig. Vi placerar ut fisk för nästan 20.000 euro och det ger inte önskad återfångst. Var felet är vet jag inte, om det är sälarna som äter upp dem eller om det är någonting annat eller om det är kvaliteten på vattnet som gör det, det kan jag inte uttala mig om.

     

    Så har v turismen där man skriver att man tänker satsa på de tre upplevelser som näringsutskottet hade i sitt betänkande. Det är helt okej att man inriktar sig på vissa saker och det har jag varit med och stött i näringsutskottet. Det har uttryckts av vissa ledamöter här i lagtinget att man skall satsa på gårdsturismen och utveckla den som en binäring till jordbruket. Det har vi nog hållit på med i 40 år, åtminstone på Eckerö och vi vet var den står i dag! När man ytterligare vet att i dag finns det inte räntestödspengar för utvecklande av nybyggnation, om man vill nystarta gårdsturism som en binäring, så för det första får du inget stöd på första stugan, så detta är lite motsägelsefullt. Man borde veta vad man gör för stöd innan man skriver ner så vackra ord i handlingsprogrammet. Det är som jag har sagt tidigare här i olika sammanhang att det är lätt att skriva ord, men sedan är det en annan sak att uppfylla dem och det är då man kommer till resursfrågan. Så är det alltid och därför är det många gånger bättre att vara lite återhållsam med de vackra skrivningarna om man inte kan tillföra resurser.

     

    Sedan har jag en fråga som jag tror på om man skall komma någon vart med Östersjön. Det nämnde jag i ett replikskifte redan, nämligen att man måste samordna alla intresseorganisationer som jobbar inom Östersjön och för Östersjöns bästa. Då pratar jag om ett Östersjöråd. Varför skall man ha en organisation, tänker någon nu? Jo, det är för att just samordna och där har man möjligheter och kraft att besluta. Det skall vara förankrat i respektive regeringar runt Östersjön och det kan även kan vara representanter för landskapsregeringen som sitter i rådet, men man måste kunna fatta beslut som alla länder står för. Alla intresseorganisationer – jag var ute på en hemsida och plockade ihop elva stycken – jobbar på olika sätt, mycket inom forskning, för Östersjöns bästa också de gör säkert ett superbra jobb, men hur komma till något beslut och resultat? Det blir absolut inte så länge alla jobbar på sitt håll; då kommer vi aldrig någonstans. Vi kan stå här i många dagar och prata om att vi skall förbättra, om vi inte kommer till en konkret organisation som har beslutande rätt att vidta åtgärder. Så fungerar det och det tror jag på. Jag tror att det är enda vägen om vi skall komma någonstans när det gäller Östersjöns bästa. Sedan må vi göra våra lokala förbättringar här, det är helt okej, och det skall vi göra i den mån vi kan, men vi får inte göra det på det viset att vi konkurrerar ut vårt eget näringsliv. Vi får inte sätta sådana regler på vårt näringsliv att de är vida högre än i omkringliggande konkurrerande regioner. Det blir bara en effekt av det: man flyttar verksamheten dit där det är lite lindrigare. Därför kommer vi igen till detta med Östersjörådet, där varje lands representanter har ett ansvar för beslutet och som är återkopplat till regeringen. Tänk på det när man vidtar hårda miljökrav för näringslivet, ja, i princip är alla människor skyldiga till det som händer och sker i dag när det gäller miljön.

     

    Jag skall inte vidare uppehålla mig vid detta;  det är mera jag skulle vilja beröra om ekoodling och mera allmänt, men jag har sagt förut vad jag tror om den och har vi köpare så nog blir det ekoodlare, det är inga bekymmer, men det måste finnas någon som betalar för det, annars blir det inte några ekoodlare.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Jag tänkte kommentera uttalandet om avdelningens resurser. Det är faktiskt så att när vi jobbade med handlingsprogrammet var det framför allt i nära kontakt med miljöbyråns tjänstemän och det fanns många saker som man ytterligare skulle ha velat göra, men vi var måna om att det skulle finnas ett handlingsprogram som också skulle ha kapacitet att genomföras där tjänstemännen själva skall delta. Utgående från de beslut som tagits är det också noga genomtänkt att det också skall ske med den tjänstemannakår vi har i dag. Vi skall komma ihåg att det är inte bara miljöbyrån utan det är också andra avdelningar som är involverade här. I vissa saker är inte ens miljöbyrån involverad utan det är andra som måste uppfylla kraven och målen; det fanns högre mål på många områden, men vi tog ner det för vi ville att vi också skall kunna genomföra dem, vi får inte bara skriva och berätta hur vi tycker att det skall vara.

     

    När det gäller ett beslutande Östersjöråd är detta det ideala. Vi vet att det finns ganska många olika frivilliga sammankomster, där den minsta gemensamma nämnaren blir det rådande, som det har sagts tidigare här ikväll. Vi har ett EU i dag som minsann berättar i stort och smått vad som gäller och där vi har lärt oss ”lyda ganska bra”, också på miljöområdet. EU har inte bara Östersjön utan också andra hav.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Den reflektion jag gjorde när jag läste handlingsprogrammet var att miljöbyrån är inkopplad i många fall när det gäller åtgärdssidan, om inte direkt så i samråd med andra avdelningar. Då slog det mig om det faktiskt är möjligt att de inom den bemanning de har i dag kan genomföra åtgärden, för annars blir det som man brukar säga en pannkaka av alltihopa. Det finns en viss rädsla för att den offentliga sektorn kommer att spädas på genom detta, men jag hoppas att ledamoten Harriet Lindeman har rätt och då är det helt okej.

     

    Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

    Herr talman!

    Åtminstone i samband med budgetplaneringen för inkommande år finns det inga planer på några utökade tjänster på grund av detta, den är dock inte avslutad ännu vill jag understryka.

     

    Det finns ett svenskt initiativ där man kallar alla miljöministrar runt hela Östersjön på möten. Jag tror att det var statsminister Persson som tog initiativet till detta Östersjösamarbete. I november är det ett sådant möte igen och med glädje kan jag notera att jag har blivit inbjuden, som ett land runt Östersjön. Det är inte ett nordiskt samarbete, så det är första gången som vi har möjlighet att delta i det här sammanhanget.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Det var intressant att höra och då tycker jag att landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman har en stor möjlighet att framföra idén om ett Östersjöråd. Alla frivillliga organisationer och sammankomster leder ingen vart. Man pratar runt problemet men man besluter ingenting. Det är ingen som tar absolut ansvar för det man pratar och det är dit man måste komma att det är någon som verkligen står för det man pratar, för annars blir det bara ord och ingenting annat.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman!

    Det var ett intressant anförande som ltl Brage Eklund har hållit och det är också intressant att höra att han till väldigt stora delar omfattar miljöhandlingsprogrammet. Jag tog fasta på det sista i hans anförande när han pratade om just möjligheten att uppnå någon form av beslutskapacitet runt hela Östersjön. Det måste naturligtvis vara det som är den yttersta målsättningen. För att det skall hända någonting riktigt på allvar i Östersjön måste alla länder runt Östersjön delta i ett sammanhang där man verkligen har kapacitet att fatta beslut. Då tror jag också att det är viktigt att Åland kan vara en föregångare både när det gäller att få till en sådan institution, men framför allt att vara en föregångare när det gäller att rädda och förbättra miljön, för då kommer man att lyssna på oss på ett helt annat sätt.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    I det stora hela hörde jag att ltl Torbjörn Eliasson omfattar mina tankar. Jag menar att om vi inte kommer till ett beslutande organ där man gemensamt kan fatta drastiska beslut om miljön kommer vi att konkurrera med varandra i stället, det är så det blir. Man söker möjligheter att slippa undan ansvaret gentemot miljön; om det är så att vi blir för hårda i våra restriktioner eller något annat land, så söker man där det är lindrigast och det är det sämsta som kan hända för hela Östersjön. Så får det inte bli. Därför måste man komma till en enhällig institution som kan fatta beslut.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman!

    Vi är helt överens om det ltl Brage Eklund och jag. Förutsättningen för att man skall kunna fatta beslut och få till stånd en sådan församling är man verkligen också gör någonting. Någon måste ta det första steget och visa vägen: så här skall det gå till! Då kommer man att lyssna på det landet eller den regionen, exempelvis gärna på Åland när vi får sitta med runt ett sådant bord.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Herr talman!

    Nu är det så att jag är i opposition och ltl Torbjörn Eliasson sitter i landskapsregeringen och jag hoppas då att han är en pådrivare för landskapsregeringen så att de tar upp ett sådant här ärende. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nämnde hon att hon skall på en sådan här sammankomst. Det är kanske första träffpunkten för ett Östersjöråd.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Anders Englund:

    Herr talman!

    Vi har diskuterat mycket intressant här i dag och kvällen börjar nu bli sen. Det har talats om busstrafik och att vi har en bra utbyggd busstrafik och att bussarna kör många kilometer. Det har vi; jag har själv tre barn i familjen som i dag kom in från skolan till Mariehamn – men nu har bussen gått hem och nästa går i morgonbitti! Tyvärr måste man använda bilen i dag, också jag i min situation som var förutseende nog och tog bilen hit. I diskussionen kom man också in på avdragen. Tar vi bort avdragsmöjligheterna för bilägarna är det nog också stor risk att det är många som flyttar in till tätorterna. Får man inte göra avdraget vinner man mycket på att bo någon annanstans och man råkar också ha jobbet där. Det har åtminstone jag diskuterat med mina vänner.

     

    Miljöhandlingsprogrammet skall utskottsbehandlas. Det hör förts mycket diskussioner om näringslivet. I utskottet bör man verkligen titta på hur vi skall kunna vara konkurrenskraftiga med omvärlden om vi inför nya saker i ett miljöhandlingsprogram. Det är ett vårt viktigaste ställningstagande hur vi skall kunna ha en produktion här på Åland eller om vi till vårt välfärdssamhälle skall importera en stor del.

     

    En annan reflektion som jag har gjort när jag hört många av talarna är att det verkar som om det skulle finnas en överrock från vattenskyddsföreningen; efter deras uttalande tycker jag att har diskussionen har ändrat, man för en sådan dialog där att man skall ligga bra till.

     

    I många sammanhang är problemet att de åländska företagen/producenterna ständigt levererar högsta kvalitet vad gäller djurskyddet, etisk standard och produkter även inom växtodlingen. Jag tänker då på jordbruket. Så blir våra producenters mervärden också tagna för givna och kanske också i viss mån underbetalda i förhållande till den lagstiftning som vi har här på Åland, om man jämför med omgivningen. Man kan nog undra hur det skall gå i framtiden när vi, våra egna myndigheter, skruvar upp lagarna och pressar på med byråkrati, om produktionen skall finnas kvar på Åland. Det kan också finnas en risk att vår fina åländska mat kan bli utkonkurrerad av lågprisimport. Jag hoppas verkligen att inte landskapsregeringen med välfärden i ryggen driver på att det måste produceras någon annanstans under andra förhållanden som vi kanske alla mår allra bäst av att inte veta något om.

     

    Som lantbrukare är man alltid intresserad av miljön: ren luft, rent vatten och friska jordar. Det är ett livsvillkor när man skall vara matproducent. Därför brukar man ofta aktivt ta del i förbättrandet av miljön. Vi vet att vi i dag har kanske de renaste odlingsjordarna i världen här i Norden; tack vare vårt nordliga klimat behöver vi också använda bara en bråkdel av den mängd bekämpningsmedel som anävnds i sydligare länder. Därför kan man också anse att en stor del av våra inhemska livsmedel är mycket rena och trygga redan i dag.

     

    Jag tror inte att jag skall tala så länge här i dag. Det har talats mycket om miljöhandlingsprogrammet och det kommer tillbaka hit till lagtinget från social- och miljöutskottet. När det gäller konkurrenskraften för våra åländska småföretagare, antingen om du är fiskodlare, lantbrukare eller någon annan producent inom landskapet så kan det ske stora förändringar, beroende på hur man diskuterar. Vi kan ta som exempel att när vi diskuterar en 20-procentig minskning inom lantbruket. Var sätter vi denna 20-procentiga neddragning? Vi har en kvävegiva i dag i enlighet med miljöstödsprogrammet och det gynnar också miljön i stora drag. I år har det visat sig att våra odlingsväxter hade för lite kväve. En hel skuta från landskapet Åland med vete blev klassat som fodervete; det betyder en stor prissänkning för producenterna ifråga. Det fanns inte tillräckligt med protein i vetet, det dög inte att baka på, kvarnindustrin ville inte ha det. Samtidigt som vi skördar här levereras utländskt vete till våra hamnar. Det kan skilja från år till år beroende på väder och vind.

     

    Tidigare talare har talat om Chipsen och att man ställer hårda krav här. Industrin har jättetuffa krav på sig och på Chipsen har de varit duktiga tack vare en stark ekonomi att kunna genomföra de åtgärder som behövs.  Om man går ner för mycket i kväve- och fosforgivorna så kanske man inte uppfyller de krav som man ställer på Chips-potatis, de blir inte tillräckligt stora. Jag var frånvarande från lagtinget några dagar och besökte då en stor potatisodlarkommun med mycket goda företagare som exporterar därifrån men kravet där är kanske något lättare för de industrierna än vad vi har här.

     

    Jag hoppas att social- och miljöutskottet tar den här diskussionen till sig och verkligen går igenom och hör experter på de olika områdena, hur det kan inverka.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    I inledningen av sitt anförande hade ltl Anders Englund ett resonemang där han talade om vattenskyddsföreningen och att den på något sätt hade påverkat debatten. Jag tyckte att det blev väldigt oklart, men det fanns en antydan om att vissa ledamöter här i salen på något sätt hade underordnat sig vattenskyddsföreningens utsagor och påståenden. Jag tycker att det är hederligast att säga klart ut vad som avses med ett sådant påstående; annars är det bara några slags otydliga antydningar. Det är alltså bäst att få ett klargörande vad som avsågs på den punkten av ltl Anders Englund.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Herr talman!

    Vi vet att det diskuterats av vattenskyddsföreningen i massmedia att man skulle kolla upp vad alla politiker sade, vad man har lovat i miljöhandlingsprogrammet och vad man skulle göra för miljön. Det här tycker jag att har återspeglats lite i debatten överlång av många politiker. Jag pekar inte ut någon i det här fallet, men överlång vill det lite återspegla sig att man vill vara till lags för vattenskyddsföreningen i sin diskussion här vad gäller miljön.

     

    Vtm Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag måste nog säga att jag tycker att det där är ett synnerligen fult ätt att diskutera och antyda att andra ledamöter här i salen anpassar sig på något vis till någon diskussion som vattenskyddsföreningen har fört i tidningarna. I så fall skall det nog vara tydligare sagt vilka frågor det gäller och vilka personer det gäller. Det är också faktiskt så att väldigt många inför valet svarade på en sådan enkät som vattenskyddsföreningen gjorde och gav vissa utfästelser om vad man skulle jobba för om man blev invald. Det är väl helt naturligt att vattenskyddsföreningen bevakar dessa enkäter och löften; annars skulle väl deras uppgift ha varit ganska bortkastad, eller hur?

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Herr talman!

    Det var just det att vattenskyddsförningen skulle bevaka detta och då kommer den här bilden in i diskussionen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Jag tänker inte gå i någon polemik med min partibroder Englund. Jag vill reda ut en sak och det var just ltl Anders Englunds diskussion om överrockar. Jag har personligen exakt samma politik nu som jag gick till val med. Det finns inga förändringar alls. Jag förutsätter att alla här i salen talar efter sin egen övertygelse. Det tror jag också att ltl Anders Englund gör.

     

    Ltl Anders Englund, replik:

    Herr talman!

    Det är rätt konstaterat att jag alltid talar enligt min övertygelse!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson:

    Herr talman!

    Som redan sades har det ordats mycket och timmen börjar bli sen, i och för sig är det bara tidig kväll. Vi har alla blivit utan middag i normal tid i varje fall! Jag kan inte undvika att gå in på en del frågor. Framför allt finns det en stor samstämmighet, att döma av de diskussioner som har varit, om att behovet av ett miljöhandlingsprogram är mycket stort och mycket välkommet. Men det finns några olika åsikter om innehållet och framför allt att det är detaljerat och kanske har en tidsplan som inte omfattas av alla.

     

    Det jag egentligen vill börja med att säga är att alla i oppositionen och även inom våra regeringspartier har kritiserat centern för att vi står för och har olika åsikter samt att vi vågar ventilera dem öppet inför allmänheten och våra lagtingskamrater, systrar och bröder. Inget annat parti har vågat framföra olika åsikter om bl.a. fiskodlingen. Jag berörde tidigare i en replik till ltl Mats Perämaa liberalernas homogena inställning att fiskodlingen nu är ett måste, skärgården dör utan den. Jag fick kritik av ltl Mats Perämaa i repliken att centern håller på att tappa sitt fotfäste i skärgården och på landsbygden. Var håller liberalerna på att tappa sitt fotfäste då? Det finns en stadsbo där. Han har ännu inte uttalat sig, kanske han inte får det! Det fanns en tidigare stadsbo, som jag nämnde, Lotta Wickström-Johansson, som var ledamot av lagtinget och hon vågade säga vad hon tyckte i den här frågan och hon blev utesluten ur liberalernas lagtingsgrupp. Det tycker jag liberalerna skall komma ihåg.

     

    Det har också kritiserats att centern har ett valprogram med skrivningar om miljön, om vilket vi har lite divergerande åsikter och vi har vågat ventilerat dem. Inget annat parti har vågat diskutera sina valprogram. Det är bara centerns valprogram som är diskuterat. Nu har jag inte hunnit eller ens velat ta fram liberalernas valprogram, men det vore intressant att läsa vad där står – eller vad där inte står kanske!

     

    När det gäller min egen roll vill jag säga att det bara pratas om skärgård och skärgård och med den finns vi på en linje som är öster om Sund och öster om Långnäs. Men jag vill säga att Eckerö är också en skärgård. Det finns mycket skärgård i Hammarland, i Geta, i Sund och i Jomala. Glömmer man bort det? Vad är det vi pratar om? Vi pratar om vattenkvalitet på hela Åland. Nu står två näringar i strid med varandra. På Eckerö har vi fiskodling, men framför allt har vi turism. På vilket ben skall jag stå? Själv är jag turistnäringsidkare och på Eckerö finns det fiskodlare. För att vi skall ha en bra turism måste vi ha en bra skärgårdsmiljö. Det är egentligen snart bara det som säljer Åland utöver golf och lite andra sportaktiviteter. Inom turismen lever vi i dag i en väldigt stark och hård konkurrens. Hur skall vi bemöta den? Genom att slå varandra i huvudet här, den ena för fiskodling slår dem som är mot fiskodling i huvudet och vice versa! Kanske det är där vi har problemet till det mesta, att vi aldrig kan komma överens om någonting som gäller hela Åland. Vi strider jämt i det här lagtinget om alla stora frågor som gäller hela Åland mot resten av världen, då strider vi – vem fasen bryr sig om vad vi kommer fram till för majoritetsbeslut! Ingen!

     

    Vad skulle ett Östersjöråd bry sig om en delegat från Åland kommer med ett röstningsresultat som kunde vara 15-15 i lagtinget och talmannens röst har avgjort att så skall du säga! Vilken nivå sätter man då miljön på i den enighet som efterlystes? Tanken är god, men jag bara frågar: Vilken nivå kommer det att hamna på om man skall vara överens, ha konsensus? Vi vet ju att vi aldrig kommer till konsensus här, inte i någon fråga.

     

    Generellt när det gäller fiskodlingen har jag sagt från den här talarstolen tidigare, och jag vill säga det igen, att man står inför ett jätteproblem huruvida meddelandet kommer att omfattas genom en röstning i lagtinget eller inte. Om det faller genom en röstning i lagtinget så har vi samma problem. Vad är det för problem? Jo, fiskodlingen är inte populär bland den åländska allmänheten, bland väljarna på Åland och vad blir resultatet av det? Antagligen kommer det att finnas flera väljare som röstar på kandidater som inte tycker om den impopulära fiskodlingen än sådana som tycker om den. Kommer vi alltså inte till en vändpunkt nu, så kommer den att komma senare och törnen tas ändå. Problemet för fiskodlingen är att man, trots att lagen medger maximalt tioåriga tillstånd, har fått max fem år. Vilken företagare klarar av att göra tunga investeringar som man vet att har en varaktighet på kanske bara fem år för att komma emot miljökrav?  Det är samma svar: ingen kan göra det. Därför står man där man står i dag, så till den delen vill jag också kritisera vår miljöprövningsnämnden som tar beslut om tiden. Man har inte lagt in den aspekten att man måste ha en ekonomisk livslängd på en investering. Det var någon tidigare i dag som sade att tiden fem år i handlingsprogrammet är för kort, och det är väl ungefär samma system som de tillstånd som har varit, att de har varit för korta och vi får väl se vad resultatet blir av det. Jag inte säga att det är så, men en vändpunkt kommer debatten att medföra, oavsett vad som händer.

     

    När frågan diskuterades första dagen föreslog ltl Veronica Thörnroos att landskapsregeringen skulle komma med ett skärgårdspolitiskt program. Man kan säga att det blir en mera utvecklad version av den bilaga som finns i miljöhandlingsprogrammet som konkret skulle hjälpa skärgården och då hoppas jag också att det programmet också skall omfatta övriga skärgårdskommuner som Eckerö och andra. Det kommer att behövas insatser överallt.

     

    Jag var förut inne på vårt stridande. Om vill hjälpa en grupp, som t.ex. fiskodlarna eller andra, då tror jag att det skulle vara väldigt nödvändigt att vi här börjar med att samarbeta och ta till oss åsikter om vad den andra parten – vi slår ju varandra i huvudet här i dag och det här sprider sig ut till allmänheten. Vattenskyddsföreningen, som nämndes, vässar också sina argument i den takt som vi använder dem och den andra sidan. Alltså, man bygger upp motsättningar i stället för att få ner dem. Jag tror inte att det leder till en positiv utveckling av vare sig det ena eller det andra. Jag hoppas att nästa val inte kommer att betyda att det blir skärgården mot resten eller resten mot skärgården.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Om och när det byggs upp motsättningar mellan skärgården och, som ltl Jan-Erik Mattsson sade, resten av Åland, så har jag sagt tidigare och jag säger det igen att det är den som har startat den här processen som har ansvaret och det är centerns ledare och tillika lantrådet Roger Nordlund. Den här processen torde han vara medveten om som en mångårig politiker som känner till hur saker hanteras, hur känslig den här frågan är att föra fram den på det här viset utan att höra skärgårdskommuner, utan att höra de näringar som berörs. Det leder per automatik till den tillspetsade debatt som vi har. Ansvaret ligger hos centern och lantrådet.

     

    Vad gäller antydningarna om att Mariehamnsledamöter i det liberala partiet inte skulle få uttrycka sig i den här frågan så ter det uttalandet sig något komiskt eftersom ltl Katrin Sjögren, Mariehamnsledamot i den liberal gruppen, höll vårt gruppanförande. Det påhoppet faller alltså på sin egen orimlighet. Att inte ltl Jan-Erik Mattsson inte har hunnit läsa det liberala valprogrammet är synd, och jag kan rekommendera det för jag är säker på att ltl Jan-Erik Mattsson kommer att lära sig en hel del i samband med det läsandet!

     

    Så ännu en konstig sak, som kanske inte är så konstig ändå. Ltl Jan-Erik Mattsson sade att han vet inte på vilket ben han skall stå; han är själv turistföretagare och inte fiskodlare, så det är dessa näringsgrenar mot varandra. Inte blir det särskilt förvånande om ltl Jan-Erik Mattsson som turistföretagare väljer att stå sin egen närmast!

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker att ltl Mats Perämaa gör det lite lätt för sig genom att skylla hela felet på centern och Roger Nordlund. Miljöhandlingsprogrammet är taget av en enig landskapsregering och stöds förmodligen också. Det är ingen som har uttalat sig att man tänker fälla landskapsregeringen, varken ltl Anders Englund, ltl Gun Carlson eller ltl Veronica Thörnroos.

     

    Det påtalades också att vissa damer skulle ha fått munkavle. Så är ingalunda fallet. Varför landskapsregeringen har kommit med programmet? Det torde vara ganska lätt att räkna ut, men ltl Mats Perämaa sade ju tidigare att han inte brydde som några vindar, varifrån det blåser. Men det gjorde den här landskapsregeringen, man kände en mycket stark vind och då måste man ta det beslut som fordras på grund av den. Det gör alla som är ute i blåsväder: man måste försöka ta sig i lä. Vi har nog ett delat ansvar. Det är väl ganska naturligt att jag inte har läst liberalernas valprogram. Jag kommer inte att rösta på liberalerna under en överskådlig framtid, knappast aldrig, så det har jag ingen orsak att läsa. Jag har fullt sjå med att skriva eget eller vara deltagare när det gäller att skriva centerns valprogram.

     

    Det var intressant att ltl Mats Perämaa konstaterar att ltl Katrin Sjögren representerar staden och höll gruppanförandet. Det skulle vara intressant om ltl Mats Perämaa kunde berätta för mig vad hon sade.

     

    Ltl Mats Perämaa, replik:

    Fru talman!

    Det blir kanske något fånigt om jag här under replik skall återupprepa det som ltl Katrin Sjögren sade i ett gruppanförande som kanske tog 15 minuter. Ltl Jan-Erik Mattsson kan väl som vi andra närvara under debatterna och lyssna på dem själv, så får han informationen per automatik. Vad gäller vindarna som blåser tror jag att den vindflöjelpolitik, som ltl Jan-Erik Mattsson beskrev för oss tidigare, torde den stå klar för oss alla vid det här laget, så det är ingenting som vi behöver desto mera upprepa och jag är också säker på att ltl Jan-Erik Mattsson inte kommer att rösta på en liberal. Förmodligen röstar han på sig själv!

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Det var rätt intressant att höra att inte heller ltl Mats Perämaa hade uppfattat vad ltl Katrin Sjögren sade i sitt gruppanförande, så kanske ingen annan heller gjorde det. Jag var nämligen här och lyssnade på hela hennes anförande. När det gäller vindflöjelpolitiken får det stå för ltl Mats Perämaa själv. Men när det gäller att läsa valprogram är det intressant att ltl Mats Perämaa har känt sig tvungen att läsa centerns valprogram väldigt utförligt för att ta reda på var meningsskiljaktigheterna finns i centern. Vi vågar ventilera våra meningsskiljaktigheter, men det vågar inte liberalerna göra offentligt.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Talman!

    Jag är den första att välkomna att man får ventilera sina olika åsikter inom en grupp. Det är bra att man kan ha den utgångspunkten att man har förnuftiga förslag, oavsett varifrån de kommer, om det är från den egna gruppen eller från någon annans, om man har olika inom gruppen eller hur det än ser ut. Det är jag den första att understöda. Det har vi alltid gjort inom Obunden Samling. Det hade vi ytterligare bevis på i dag när landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson hade skrivit ett anförande, men sedan fick han ändra sig för jag tyckte inte som han trodde att jag skulle tycka utan jag hade vidhållit min tidigare åsikt! Men det är väldigt befriande att höra från centern att nu äntligen har man anammat den obundna principen, man får tycka annorlunda och vi slipper för all framtid att höra att obundna ledamöter, det är bara barkbåtar, nu är det slut med det, tack för det!

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för det erkännande som ltl Gun-Mari Lindholm framför nu. Nu känner tydligen Obunden Samling sig konkurrensutsatta om olika åsikter, och det är intressant! Jag tyckte att det var lite märkligt om man ställer det i relation till att ltl Gun-Mari Lindholm i sitt anförande tidigare hade utgått från att centerns damer ltl Gun Carlson och ltl Veronica Thörnroos skulle ha varit försatta med munkavle. Detta går stick i stäv med hennes uppfattning om partiet.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Det är absolut ingen rädsla för konkurrens från de obundnas sida. Tvärtom! Vi välkomnar att vi blir flera. Då blir det spänst i debatten och vi kanske t.o.m. blir flera på den här sidan, det kommer flera från centern för det spelar ingen roll var man hör hemma. Kanske man anser att det är bättre att höra till obundna för där är man mera självstyrelsepolitiskt progressiv än någon annan! Jag tycker att det är bra, men eftersom man har valt denna regeringsbyggnad, hellre en regering med socialdemokrater än med obundna, därför att socialdemokraterna tyckte inte om obundna för vi hade ingen ideologi, vi var barkbåtar, men nu är det helt okej för centern att vara det och det välkomnar jag. Vi slipper för all framtid att höra det och bli utsatta för den kritiken som vi har blivit och det tycker jag är befriande. Tack för det!

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tackar för det, men då måste jag kontra med att säga: var är de olika åsikterna inom Obunden Samling i den här frågan?  (Från salen: vi är överens) Nu är alla överens och det finns olika åsikter! Då är det tydligen så att denna olikhet, som man vågade debattera tidigare, den vågar man tydligen inte lyfta fram nu! Att centern valde och valde; jag hade ingen aning om att centern hade varit med i obundnas och FS:s äktenskap.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag fastnade för några detaljer. Ltl Jan-Erik Mattsson tyckte att vi bara strider här i lagtinget och vi kommer inte till konkreta beslut. Det jag har konstaterat under den här debatten och den förra debatten om miljöhandlingsprogrammet är att den som har stridit mest är centern sinsemellan inom gruppen, så jag tror att regeringen kanske har mera stöd från oppositionen angående miljöhandlingsprogram än man har från vissa centerledamöter, så det där får han ta och diskutera med sina partikolleger.

     

    När det gäller Östersjörådet förstod jag att ltl Jan-Erik Mattsson tyckte att det var en bra tanke, men han trodde inte att det ledde någon vart därför att Åland blir bara en ledamot bland alla andra. Det är klart att har man en sådan tanke kommer man aldrig någonstans. Oberoende var vi sitter lär vi inte få mera än ett mandat. Är man åtminstone på plats och det skulle finnas ett Östersjöråd så har man möjligheten att påverka. Jag förstod på ltl Jan-Erik Mattsson att han stöder grundtanken, men han var lite skeptisk till om det kan leda någon vart. Jag tror att det leder längre än att vi har 15-20 olika organisationer som jobbar för Östersjöns bästa och som inte leder någon vart. Man får fram resultat, men det händer ingenting.

     

    Jag är både turistidkare, jordbrukare och jag är lite entreprenör i skogsbranschen och jag jobbar faktiskt för hela Ålands näringsliv. Man kan inte ställa olika näringar mot varandra, man måste se till att alla har möjlighet att leva.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Om ltl Brage Eklund tycker att centern har stridit sinsemellan tycker jag att det är att överdriva. Min uppfattning är att vi har ventilerat våra olika åsikter i plenum. Jag kritiserade de övriga partierna för att man inte har gjort det. Att Ålands Framtid inte behöver göra det är knappast så förvånande, för är man två ledamöter och skulle börja strida så kanske det verkar lite patetiskt. Det viktiga med Östersjörådet är att om vi inte kan enas, så nog måste det ändå framstå som en tänkbar effekt, att vad skall vi lyckas åstadkomma när vi inte kan enas här, hur skall vi då få någon åsikt att komma framåt i ett Östersjöråd? Jag är helt klart pessimist i den frågan. Den dagen vi kan börja enas i viktiga frågor i stället för att slå varandra i huvudet, som jag har sagt, då tror jag mera på ett Östersjöråd. En viktig poäng tar ltl Brage Eklund fram när han säger att det finns så många olika organisationer, nationella, ideella, som jobbar med Östersjön, men de kan inte heller ena sig, så det är väl ganska symptomatiskt.

     

     

     

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det var inte jag som nämnde ordet strida, utan det var ltl Jan-Erik Mattsson som gjorde det när han talade om hur vi jobbar inom lagtinget. Det parlamentariska förloppet är ju på det viset att det finns olika åsikter, men huvudsaken är att majoriteten står bakom en viss vilja och så har det alltid fungerat. Jag tror att skulle man komma någonstans med den tanke jag framför så tror jag att ett enigt lagting kan stå bakom. Jag förstår inte att det här skulle vara en politisk grej utan här gäller det att se till Ålands påverkningsmöjligheter i Östersjön. Jag tror att det är en väg att bygga vidare på.

     

    Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

    Fru talman!

    Skulle hela debatten ha haft samma målsättning som tydligen ltl Brage Eklund och jag har att det är nödvändigt att vi skall komma överens för att få någonting gjort, så tror jag att resultatet också skulle kunna bli det. Men eftersom jag tillsvidare är nästsista talare tycker jag att debatten som sådan inte tyder på att vi skulle komma överens om den här frågan överhuvudtaget. När det gäller huruvida vi har ansvar för olika sektorer så råkade jag nämna att jag är turistföretagare, vilket också ltl Mats Perämaa nappade på, men för mig och för hela centern är det nog mycket viktigt att allt näringsliv på Åland och hela Åland skall leva. Det är det värdefullaste och absolut viktigaste som vi står för.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Jag gör inte detta i avsikt att förlänga debatten, men man har ändå så många gånger talat om dels centerns olika åsikter och huruvida jag har blivit belagd med munkavle eller inte, så jag vill säga några saker. Det viktiga är att jag alltså inte är belagd med munkavle! Det har aldrig varit diskussion i gruppen.

     

    Det andra som jag tycker är minst lika viktigt och ännu viktigare, för det här med munkavle skall man väl ändå ta som ett litet skämt, är att som centerns gruppledare vill jag på det bestämdaste säga att det handlar inte om att centern har stridit. Jag vill påstå att vi inte ens har stridit i debatten här. I början av mitt gruppledaranförande pekade jag på brister som jag ansåg att fanns i programmet och som jag fortfarande anser att finns därför att det har ju inte har ändrat, dvs. man avser inte att grunda besluten om miljömålen på tillräckliga undersökningar. Det är grunden i det jag anser. Det tror jag också att social- och miljöutskottet kommer att titta på.

     

    Centern har ett valprogram där man talar om miljömålen och där just grundtanken är, som jag också vet att jag sade när jag presenterade programmet, dvs. att centern är för ett handlingsprogram som garanterar en hållbar utveckling, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Det här är vi precis alla överens om. Om vi sedan anser att det skall vara tillräckligt underbyggt, tillräckligt bevisat att de åtgärder man anser att man behöver skall vara grundade, så det är det som min åsikt gällde. I övrigt har jag, som ni vet, inte sagt vare sig bu eller bä och det behöver jag inte göra nu heller. Det jag ändå vill säga är att om ni analyser de stenografiska protokollen från den här långa debatten, som naturligtvis är alldeles för lång, klockan är sju snart, så ser ni att centern har inte uppvisat olika åsikter egentligen. Vi vet att en del accepterar det precis som det är; andra av oss tycker att vissa saker skulle ha varit bättre verifierat.

     

    Med detta vill jag bara säga att jag stöder också ltl Jan-Erik Mattsson när han avslutade med att säga att vi alla vill ha ett ordentligt och bra underbyggt miljöhandlingsprogram för hela Ålands bästa.

     

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Jag hade en replik till ltl Gun Carlson efter hennes anförande och då ifrågasatte jag samma sak som nu. Nu påstår ltl Gun Carlson att egentligen har inte centern haft några olika åsikter alls!  Då kan jag inte låta bli att säga att om ltl Gun Carlson läser de stenografiska protokollen så måste hon se att det är ganska divergerande åsikter mellan ledamöterna. Men ltl Gun Carlson hade möjligheten att vara med och påverka miljöhandlingsprogrammet, en möjlighet som inte oppositionen hade och därför ifrågasatte jag om inte centern sinsemellan har pratat igenom miljöhandlingsprogrammet före det kom hit till plenisalen. Jag tyckte att den debatt som de förde egentligen skulle ha varit onödig, de borde ha pratat ihop sig hur det skall framföras. Så brukar det fungera åtminstone i min grupp. Därför trodde jag att lagtingsgruppen inom centern helt och hållet har varit på sidan om när man tog fram miljöhandlingsprogrammet. Så tror jag att de flesta uppfattat det här i lagtinget och jag tror att allmänheten som har lyssnat har uppfattat det likadant.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman! Jag sade just, att centern har inte stridit här i plenum och det säger jag fortfarande; vi har inte stridit. Vissa av oss har framfört olika nyanser ja. Men det jag har tagit upp är just bristen på vissa undersökningar, man har kanske lite för lättvindigt tagit fram programmet. Till det kommer det som vi sade redan i början – jag vet att jag också sade det – att på grund av tidsbrist fanns inte den tid som vi skulle ha behövt för att komma precis in på alla detaljer. Som vi också har visat här har vi möjlighet att ha olika åsikter, men det viktiga är att vi följer centerns valprogram, vi anser att vi behöver ett miljöhandlingsprogram, det skall vara rimligt, det skall ge möjligheter för att bedriva jordbruket miljömässigt men skall ändå kunna bedrivas. Samma sak med fiskodlingarna osv. Det handlar om att göra dem miljömässigt hållbara. Där vill vi lika. Om vi sedan har olika åsikter om exakt olika metoder, så må det vara, men det är inte samma sak som att centern står här och strider i lagtingssalen.

     

    Ltl Brage Eklund, replik:

    Fru talman!

    Det är klart att man kan prata så att man i princip får som man vill! Nu är det olika nyanser. Jag skulle säga att det är en försköning av debatten. Jag tyckte att centerns ledamöter hade ganska olika åsikter hur man skulle behandla miljöhandlingsprogrammet. Framtiden får utvisa hur fortsättningen blir när det gäller miljöhandlingsprogrammet. Om det är så att de ledamöter som tidigare har uttryckt kritik nu backar till landskapsregeringen – de har gått ut till pressen och sagt att får de inte som de vill så avgår de. Jag tror att varken ltl Gun Carlson eller någon annan som har varit oppositionell vill se centern försvinna från landskapsregeringen, så det blir väl i princip som landskapsregeringen vill.

     

    Ltl Gun Carlson säger att hon har ifrågasatt utredningar. Visst, det är bra! Men det var jag förundrad över att inte centerns ledamöter inte har haft möjlighet att påverka detta förut i samband med behandlingen av miljöhandlingsprogrammet. Ni sitter med i landskapsregeringen, vi i oppositionen har inte den möjligheten. Därför slog det mig att det var en lite märklig debatt.

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det är en debatt som har klargjort att det finns lite olika åsikter ja. Det viktiga är ändå här att det är en debatt som har klargjort att centern vill ha ett miljöhandlingsprogram. Man skall förväxla viljan att göra en bra miljö bättre med att ta bort eller inte ta bort fiskodlingar – då gör man det för enkelt för sig. Det är det vi måste komma ihåg. Det viktiga är att vi vet att har en landskapsregering som jobbar på de här sakerna och min förhoppning är att landskapsregeringen skall fortsätta hela perioden ut. Det är vad jag tror och jag vill också höra till regeringspartierna hela perioden.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman!

    Centern är t.o.m. oense om huruvida man är oense! Den ena ledamoten pratar om att man har stridit och den andra ledamoten om att man inte har stridit! Det är klart, att inte har det varit skottlossning, som det brukar kunna bli i andra parlament, men nog har man onekligen haft ganska divergerande åsikter i sakfrågan! Jag har tidigare sagt, att det är inga problem, det är sunt, men det som är osunt är att centerns landskapsregeringsledamöter inte har förankrat sin politik i centerns lagtingsgrupp och att vi skall få reda upp det här i Ålands lagting. Det är naturligt att det i så pass stora partier, centern är inte bara Ålands bästa, utan Ålands största parti, med visserligen liten marginal, finns olika åsikter, falanger osv. Men många sakfel osv. kunde ha undvikits om centerns lagtingsgrupp skulle ha behandlat programmet och försökt jämka ihop sig till någon sort gemensam ståndpunkt -  det som är meningen med parlamentarismen, att vi skall ha en majoritet och en opposition. Nu är det ingen ordning på det, om en marsmänniska skulle se oss nu skulle den inte alls förstå vem som regerar Åland! Det är det som jag har varit kritisk mot och det hoppas jag verkligen att man lär sig av den här debatten så att man inte gör så i fortsättningen utan man förankrar och diskuterar mellan regeringspartierna. De andra regeringspartierna sköter sig alldeles utmärkt, men hos centern har det varit väldigt långt att gå från lagting till landskapsregering, om kopieringsmaskinen brann upp eller vad problemet var, som för oss förut, men hur som helst har det varit problem att få det förankrat. Det är jag ytterst kritisk till – sedan får ni gärna ha olika åsikter, det är bara sunt och följer dessutom 9 § lagtingsordningen!

     

    Ltl Mats Perämaa, replik: Avstår.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

     

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 2:

     

    Lagutskottets betänkande nr 10/2004-2005 angående godkännande av den europeiska landskapskonventionen samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP 6/2004-2005).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Detaljbehandlingen vidtar.  Det i framtställningen  ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 3:

     

    Lagutskottets betänkande nr 11/2004-2005 angående bifall till lagarna om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i ändringarna av konventionen om vägtrafik, konventionen om vägmärken och signaler och den europeiska överenskommelsen som utgör tillägg till konventionen om vägtrafik samt till förordningarna om ikraftträdande av ändringarna i konventionerna, den europeiska överenskommelsen och i en europeisk överenskommelse som utgör tillägg till konventionen om vägmärken och signaler samt dess tilläggsprotokoll. (RP 5/2004-2005).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Gun-Mari Lindholm:

    Talman!

    Jag hade för avsikt att redan i måndags när ärendet var uppe för första behandling hålla ett anförande, men det gick så fort och jag hade förväntat mig att lagutskottets ordförande också skulle presentera det, så jag väntade på att han skulle hålla sitt anförande och eftersom han inte gjorde det kom jag av mig! Därför håller jag det nu.

     

    Det är alltså fråga om ändring av lagstiftningen i konventionen om vägtrafik. Finland, som har varit med och utarbetat förslaget, har för avsikt att implementera det i sin egen lagstiftning och man kommer nu då till lagtinget för bifall enligt 59 § självstyrelselagen. Ger vi bifall till detta är vi alltså skyldiga att implementera det i vår egen lagstiftning. Det är också möjligt att man säger nej till förslaget. Det har ingen betydelse för Finland, Finland kan ändå implementera det, men vi behöver inte göra det.

     

    Det är brukligt när man kommer med konventioner med begäran om bifall från den andra jurisdiktionen inom Finland, alltså Åland, att man efterhör den åländska inställningen till förslaget. I detta fall har man inte gjort det. Det är alltså ett övergrepp på konstitutionen, kan vi säga. Man för inget resonemang vad gäller de enskilda delarna i lagstiftningen. Man säger i ingressen att man skall föra det till Ålands lagting för bifall, ingenting annat resonerar man om.

     

    Vad handlar det då om? Jo, det handlar om vägtrafik, om vägmärken och ger vi vårt bifall har vi också ålagt oss att lagstifta om att inte mera prata i en telefon i bilen som vi håller i handen, då måste vi ha ”handsfree”. När den lagstiftningen kommer till lagtinget är det liksom för sent att stiga tidigt upp och börja säga, att, nej, men det här tänker inte vi gå med på, inte vill vi ha en sådan här lagstiftning! Det är i så fall nu vi skall säga någonting om det och inte sedan, för då har vi redan förbundit oss att implementera det.

     

    Jag vänder mig inte särskilt mot just mobilpratandet, det kan man säkert ha olika åsikter om, jag tycker själv att det har ingen större betydelse vare sig man gör det eller inte. Det finns ingen statistik som ur trafiksäkerhetsaspekt säger att det skulle vara något värre om man höll i telefonen när man pratar, utan jag tror att det är själva samtalet och det visar också undersökningar att det är det som har betydelse: man leder uppmärksamheten på någonting annat, det är själva samtalet i sig, man kan bli upprörd, man kan bli arg eller glad och det är det som gör att uppmärksamheten på själva körandet blir ett annat än om du bara sitter och fokuserar på själva körandet.

     

    Det som jag tycker att känns fel i konventionen är nationalitetsbeteckningen på bilarna. Enligt förslaget är det meningen att vi skall skriva in i vår lagstiftning att vi skall ha den finska nationalitetsbeteckningen på våra bilar, ettdera skall vi ha det på plåten, där det står EU.FIN och så står det vårt nummer. Vi har ju egna åländska plåtar så det blir antagligen att vi har märket, den ovala cirkeln Fin, i stället. När ledamoten Boman åker iväg ner till Europa skall han på sin bil ha FIN. Då vet vi att parallellt med det här jobbar man för att vi skal få en egen nationalitetsbeteckning också på detta område. Vi har det redan på Posten, vi har domännamn och vi håller på och jobbar för att vi också skall få det på bilarna. För mig är det en risk när vi förbinder oss att vi skall implementera detta i lagstiftningen att vi får den här nationalitetsbeteckningen. Så här är det i dag, säger ni säkert! Jo, så är det! Men vi vet också att man håller på och utarbetar någonting annat och då känns det fel att man skall göra det ånyo på det här sättet.

     

    Det jag dock tycker att är det grövsta är att man inte har efterhört den åländska ståndpunkten. Det är ett övergrepp mot konstitutionen och det tycker jag att man borde reagera på. Är det så att vi alltid skall mötas någonstans uppifrån: här kommer man med nya förslag, det här får ni lov att implementera i er lagstiftning! Man har inte hört hur det här faller ut på Åland. Man har inte upplyst något annat land som man har suttit och förhandlat fram förslaget med att det finns två jurisdiktioner inom Finland. Det är det som jag tycker att är fundamentalt fel.

     

    Vi hörde i måndags vtm Johan Ehn redogöra för självstyrelsepolitiska nämndens arbete. Där hörde vi hur man gång på gång har fört fram olika förslag från åländsk sida. Då gällde det EU:s grundlag och vad man ville ha med, vilka förändringar som var viktiga för Åland. På varje punkt fick vi back! Vi fick inget gehör! Här har man inte ens bemödat sig om att fråga vad Åland tycker. Någon gång måste vara den första då vi sätter ner klacken och säger, att, nej, så här skall det inte gå till, det är inte den här vägen samarbetet fungerar. Jag tror nämligen inte på diplomatin att vara snäll hela tiden, vilket lantrådet Roger Nordlund tydligen har anammat. Under den tiden har vi inte nått någonstans! Vi har inga resultat bara för att vi har haft den policyn. Vi måste ändra taktik och det här är ett förslag.

     

    Jag kommer i tredje behandlingen att föreslå att vi inte ger bifall utan att vi förkastar förslaget. Detta gör jag som en markering, att det här accepterar man inte från det åländska parlamentet. Landskapsregeringen har inte blivit hörd i frågan. Så här får det inte gå till.

     

    Ltl Roger Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag kan hålla med om att mycket av det som ltl Gun-Mari Lindholm framför har vi diskuterat i lagutskottet. Vi har också haft ganska liknande åsikter, speciellt om det som hon poängterar att Åland inte har blivit hört i beredningsskedet. Vi har också konstaterat att så är fallet. Man har bara med några rader nämnt att vi har behörighet på området. Det framkommer även i lagutskottets betänkande att vi har tagit fasta på den här saken att detta bör åtgärdas. Vi har dock också konstaterat att sakfrågan närmast gäller ”handsfree”, att det är ett trafiksäkerhetsärende och i Europa är det så att alla länder utom Sverige har gått in för detta. Det ligger en gammal konvention i botten och det är Ålands trovärdighet som part att vi har förbundit oss att följa den och senast 2001 gav lagtinget ett bifall till ett tillägg till konventionen. Det handlar om att vi skall följa den europeiska utvecklingen. Det är ett avtal som vi kan ge bifall till; vi kan inte ändra i småsaker, utan, det är att ”ta eller lämna det” enligt en översättning från engelskan.

     

    I fråga om nationalitetsbeteckningen har vi också konstaterat att vi får ha kvar våra egna åländska brickor med flaggan, texten och Åland samt hjorten, men sedan kommer konventionen att bara tala om nationalitetsbeteckningar och självständiga stater. Då kommer det att stå FIN eller om det blir EU bredvid. Vi har också konstaterat att det pågår ett arbete från landskapsregeringens sida om att vi i framtiden hoppeligen skall kunna få nationalitetsbeteckningarna.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Detaljbehandlingen vidtar.  De i presidentens  framställning ingående  lagarna och förordningarna föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag. Lagarna och förordningarna är bifallna.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 4:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2004-2005 angående ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet. (FR 15/2004-2005).

     

    Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Fredrik Lindqvist:

    Herr talman!

    Eftersom utskottsordföranden tvingats fara på fullmäktigemöte till Lemland har jag ombetts att presentera utskottet betänkande. Det är inte så att vi har varit oeniga i den här frågan.

     

    Detta handlar om en ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet, framställning 15/2004-2005. Den handlar i huvudsak om produktsäkerhet och konsumenttjänstsäkerhet: hårfrisörer, kosmetologer osv. Det är en blankettlag som hänvisar till fyra rikslagar: lag om konsumtionsvaror, konsumenttjänster, lag om kosmetika, lag om leksaker, säkerhet och dessutom lagen om underrättelser till EG-kommissionen.

     

    Utskottet har i huvudsak koncentrerat sig på behörighetsfrågan. Det har funnits vissa oklarheter där. Vi skriver så här i betänkandet: ”I regeringens proposition anges att enligt en uppgift som erhållits från kommissionen skall varje medlemsstat utse en kontaktpunkt som sänder alla underrättelser till kommissionen. Utskottet konstaterar att det inte går att läsa ut en tolkning av direktivet som anges i propositionen och utskottet anser därför att 59b § 4 mom. i självstyrelselagen är tillämpligt här, varför landskapet här bör anses ha lagstiftningsbehörighet även gällande underrättelselagen. Utskottet understryker dessutom att det är viktigt att rollfördelningen i övervakningsarbetet är tydlig för berörda myndigheter.”

     

    Utskottets förslag: Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget med ändringen som lyder enligt lagtexten.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.  Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 5:

    Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål angående näringsstöd. (S 6/2004-2005) avförs från föredragningslistan och upptas till behandling fredagen den 23 september.

     

     

    Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 19.20. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.19.17).