Plenum den 23 november 2016 kl. 16:45

Plenum börjar 1

Remiss. 1

1    Godkännande av Parisavtalet

Landskapsregeringens yttrande RP 4/2016-2017-s

Republikens presidents framställning RP 4/2016-2017

Plenum slutar 11

 

Plenum börjar

Upprop. 21 ledamöter.

Talman Johan Ehn anmäler om ledighet på grund av sjukdom.

Remiss

1        Godkännande av Parisavtalet

Landskapsregeringens yttrande RP 4/2016-2017-s

Republikens presidents framställning RP 4/2016-2017

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Talman! Parisavtalet är på flera sätt en milstolpe för mänskligheten, den ger också ett visst hopp för framtiden med tanke på år av hyfsat fruktlösa förhandlingar som har förts på internationell nivå. Som beskrivs i landskapsregeringens yttrande förutsätts att minst 55 parter har förbundit sig till avtalet. De ska tillsammans stå för 55 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Tröskeln för att avtalet ska träda i kraft uppfylldes den 5 oktober 2016 och Parisavtalet trädd i kraft den 4 november 2016.

 Det är ett brådskande ärende som beskrivs under kapitel 5.2 i propositionen. Det skvallrar en del att utlåtandena begärdes med väldigt kort tidsfrist eftersom det ansågs nödvändigt att be om riksdagens godkännande av avtalet så snart som möjligt. Samma gäller förstås för lagtinget som gäller för riksdagen.

Avtalet har en tämligen ambitiös agenda. Parisavtalets mål på lång sikt är att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen betydligt under två grader Celsius samt fortsätta ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader Celsius över förindustriell nivå. Dessutom har avtalet som mål att öka ländernas anpassningsförmåga till klimatförändringen samt göra finansflöden förenliga med en riktning mot låga utsläpp av växthusgaser.  Det följer också en global utvärdering av uppnåendet av de långsiktiga målen som kommer att göras med fem års mellanrum. Parisavtalet gäller tiden efter år 2020, då Kyotoprotokollet inte längre är i kraft.

Vad innebär det för Åland? Vi kommer att höra om kopplingen till hållbarhetsagendan i kommande anföranden. Läget sammanfattas också i det sista stycket i landskapsregeringens yttrande, ” lagstiftningsåtgärder som krävs för att uppfylla Parisavtalet förväntas finnas behov av sådana, i första hand för att genomföra kommande EU-direktiv.” Den exakta omfattningen av de lagstiftningsåtgärder som förutsätts för verkställandet av Parisavalet är idag okända, de kommer att flyta ur EU-direktiv i den mån de kommer.

Landskapsregeringen anser att detta är ett viktigt avtal i synnerhet med tanke på att klimatpolitiken har nog aldrig varit så ifrågasatt globalt som idag, landskapsregeringen ger sitt fulla stöd till att dessa målsättningar uppfylls. Vill ta tillfället i akt och uttrycka förhoppningen om att detta avtal behandlas i snabbast möjliga ordning.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Landskapsregeringen gav ett utlåtande den 8 mars 2016 angående undertecknandet av Parisavtalet och har vi snart december 2016. Vad beror det på att det på att det är så långt mellan landskapsregeringens utlåtande och lagtingets medgivande. Turordningen, tillvägagångssättet är märkligt eftersom man ger ett utlåtande från landskapsregeringen utan att höra lagtinget i frågan. Hur har landskapsregeringen resonerat när man från finskt håll har underminerat Ålands möjligheter att uppfylla Parisavtalet genom det indragna vindkraftsstödet?

Minister Wille Valve, replik

Ledamotens första fråga kan undertecknad inte svara på annat än i generella ordalag så som att detta ärende kontinuerligt har varit högt prioriterat inom landskapsförvaltningen. Den andra frågan avböjer undertecknad att svara på.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Det skulle ha varit den andra frågan som varit intressant om ministern hade kunnat utveckla den. Parisavtalet medföljer konsekvenser och åtaganden från Åland och vi har inte så många möjligheter att uppfylla miljömålen med mindre än att vindkraften hade varit en del av vår profil utåt för att klara av våra miljöutsläpp och begränsningar. På några års sikt, om det inte sker några andra förändringar kommer vindkraften mer eller mindre att monteras ner.

Minister Wille Valve, replik

Kan bekräfta att landskapsregeringens besvikelse framhölls under föregående landskapsregerings mandatperiod och också under nuvarande landskapsregerings mandatperiod, senast under det gemensamma strategimöte som landskapsregeringen hade tillsammans med Finlands regering. Den besvikelsen är på intet sätt glömd.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Minister Valve uttryckte att man inte riktigt vet vad det innebär och att man väntar på EU:s åtgärder. På vilket sätt kommer det att bli bindande för Åland, kommer det att kräva att Åland lagstiftar om att vi för vår del minskar utsläppen eller är det landsmässigt för hela Finland?

Minister Wille Valve, replik

I den mån som lagstiftningsåtgärder kommer att förutsättas kommer det via EU-direktiv, de kommer att genomföras nationellt i Finland och till stor del är det dessutom finsk behörighet som kommer att beröras. I den mån som det berör Åland har landskapsregeringen beredskap att genomföra de förändringarna, det kommer att vara fullt hanterbara förändringar.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det låter bra. Det är viktigt att minska utsläppen och vi vet att Åland antagligen har de högsta koldioxidutsläppen per capita mycket tanke på vår färjetrafik, både internt och externt, räknar man in det och ger oss skyldigheter utgående från det kan det bli förödande. Är det landsmässigt är det säkert hanterbart för Åland.

Minister Wille Valve, replik

Det som ytterligare kan sägas är att fler av dessa åtgärder kommer att vävas in det hållbarhetsarbete som landskapsregeringen har inlett och beskrivs i den strategi som har presenterats och där sätts ribban ganska högt för klimatåtgärder på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund

Fru talman! Bästa ledamöter. Kyotoprotokollet godkändes av det dåvarande landstinget för 15 år sedan, efter det har även några ändringar godkänts. Syftet var att minska utsläppsgaser till atmosfären och stävja klimatuppvärmningen.

Från Kyoto till Paris och det s.k. Parisavtalet som troligen de flesta hört och läst mycket om, är en fortsättning på Kyotoprotokollet. Eftersom Parisavtalet är ett s.k. blandat avtal som innehåller bestämmelser som rör både EU:s och medlemsstaternas befogenheter ska social- och miljöutskottet få se närmare på det. Trots godkännande på EU-nivå ska alla länder ratificera Parisavtalet individuellt och även Ålands lagting ska ge sitt bifall eftersom Parisavtalet innehåller bestämmelser om bl. a. natur och miljöskydd som är inom vårt behörighetsområde.

Parisavtalet strävar till att vara kraftfullt, till stora delar bindande och det gäller tillsvidare. Det är viktigt och har höga målsättningar, ambitionsnivåer och syftar till att länderna ska kunna göra bra strategiska val och åtgärder för att stävja ett globalt problem. Sätter därför globalt samarbete i fokus för att minska miljöbelastningarna, men kommer det här att vara tillräckligt?

Oavsett vad som händer i amerikansk politik så hoppas vi att Parisavtalet står fast. På klimattoppmötet i Marrakech som just har avslutats, var länderna eniga om att världen kommer att arbeta för minskade utsläpp oavsett om USA är med på tåget eller inte. Det här visar att frågan är viktig för många och det är en seger för miljön och vårt klimat.

Allt miljöarbete är mångfacetterat och komplext och kräver många och olika åtgärder från flera håll. Det åländska miljöarbetet pågår på många olika nivåer och av många olika aktörer. Om man är liten måste man vara smart och vi behöver vara med i utvecklingen. Projektets bärkraft visar våra visisoner och vår resa mot ett hållbart Åland, även här är samarbetet viktigt. Även den enskilde ålänningen behöver kliva ut ur sin bekvämlighetszon och ta klimathotet på allvar och se vad man kan bidra med.

Jag har förut pratat om hälsa i talarstolen och kommer att göra det många gånger till. Även idag tänker jag nämna Parisavtalets betydelse och inverkan på vår hälsa. Minskning av växthusgasutsläppen minskar samtidigt hälsoskadliga utsläpp och hälsofördelarna kommer att bli betydande. Det som är bra för vår miljö är också bra för vår hälsa.

Parisavtalet är framtidsorienterat och framtiden är här för att stanna. Ibland är det mycket snack och lite verkstad men miljön är för dyrbar för att vi ska låta bli att godkänna Parisavtalet. Först ska social- och miljöutskottet se på frågan och som medlem ser jag fram emot det. Jag hoppas och tror att vi alla sitter på samma tåg lagtinget, social- och miljöutskottet, regeringen och hela Åland och drar alla vårt strå till stacken och vår miljö och vårt klimat blir vinnare.

Jag hoppas att utskottet ser närmare på inom vilka områden som Åland har lättare att uppfylla avtalet och inom vilka områden som det är svårare för oss och vilka speciella problem som det kan finnas. Att något är svårt betyder inte att det är omöjligt, det betyder bara att vi behöver jobba lite hårdare för att nå målet.

Ltl Carina Aaltonen

Tack, fru talman! Tack ltl Pernilla Söderlund för ett mycket engagerande anförande som jag till stor del delar.

För drygt ett år sedan höll världen andan medan världens ledare förhandlade fram ett nytt klimatavtal som ska träda ikraft efter Kyotoavtalets utgång 2020 och det gick vägen. Parisavtalet trädde ikraft för 19 dagar sedan den 4 november, hittills är det 197 av världens länder som har enats om ett gemensamt mål. Målet att den globala temperaturökningen ska hållas långt under 2 grader och vart femte år ska rapportering om hur arbetet fortskrider göras. Det är en överlevnadsfråga för mänskligheten och det brådskar.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har sagt att det är den här generationen som är den första som kan utrota fattigdom och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna. Åland har redan startat arbetet i och med lagtingets beslut om ett hållbart Åland 2051 och den utvecklings- och hållbarhetsagenda som är ett viktigt styrdokument i åtagandet att genomföra Parisavtalet. Det är bra rent av fantastiskt att så många från näringslivet, tredje sektorn och det offentliga har samlats kring den gemensamma agendan för att ta Åland framåt i en hållbar riktning.

I söndags firade vi att det var 25 år sedan Ålands lagting gav sitt bifall till barnkonventionen, det är länge sen. Det är först nu som regeringen mer systematiskt gör barnkonsekvensanalyser i de lagförslag som lämnas till lagtinget. Så får det inte bli med Parisavtalet.

Det är ytterst viktigt att det inte bara blir vackra ord på strategidokument utan att vi också får se konkreta åtgärder. Inte bara i de landsbygdsutvecklingsprogram, fiskeri- och strukturprogram som rör primärnäringarna och som ska gälla efter 2020. Min förhoppning är att regeringen även i andra lagförslag och framförallt i landskapets budget ska göra konsekvensanalyser och medvetna satsningar på att minska koldioxidutsläppen inom landskapets egna verksamheter. Här bör man också få kommunerna med i arbetet, få dem att göra upp planer för att minska sina utsläpp.

I budgetdebatten förra veckan nämnde jag att amerikanska presidentvalet skulle kunna bidra med att arbetet med att genomföra Parisavtalet kan bromsas upp. I morse fick vi höra att den blivande presidenten har tonat ner sin klimatskeptiska profil och han erkänner att det finns en koppling mellan klimatförändringarna och mänskliga aktiviteter, det är glädjande men det räcker inte. Vi måste drastiskt minska CO2-utsläppen i hela världen, också på Åland. Vi måste minska våra utsläpp från dagens 7-8 ton koldioxid per person och år till låga 1,5 ton om vi ska klara av att undvika att temperaturen på jorden ökar med 2 grader det fram till 2030. Det brådskar alltså.

Det gör också behandlingen av ärendet och därför kommer social- och miljöutskottet att i brådskande ordning ta fram ett betänkande så att även Ålands lagting kan få ge sitt bifall till Parisavtalet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar. Om allt går enligt planerna kan vi åter debattera det viktiga avtalet i lagtinget den 7 december.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Först några ord om Parisavtalet som så. Avtalet har hyllats från många håll, men också kritiserats från många håll även av miljöorganisationer. Det är intressant att fundera varför man har kritiserat det.

Överlag om man läser den debatt som har förts efter att avtalet blev klart, de positiva sidor som finns är att det innehåller ett ambitiöst globalt uppvärmningsmål att den globala uppvärmningen inte får överstiga 1,5 grader. Det är bra att ha ambitiösa mål men samtidigt har det också kritiserats för att vara orealistiskt med tanke på att vi närmar oss en grad redan idag och 2030 ska man ha 1,5 grad maximalt enligt avtalet. En annan positiv aspekt med avtalet är att man tvingar de rikare länderna att lägga undan 100 miljarder dollar som ska betalas till utvecklingsländer för att underlätta för dem i klimatarbetet. Det som finns på minussidan med Parisavtalet, som ofta nämns, är att utöver de hundra miljarderna och det ambitiösa målet om 1,5 grader finns inget konkret i avtalet, något som binder länderna att vidta åtgärder utan mera allmänna formuleringar och skrivningar.

Det vet alla som har erfarenhet av politiskt arbete att det är lätt att vara överens när det handlar om allmänna mål och formuleringar. När det väl ska konkretiseras och göras till verklighet då uppstår det svåra arbetet. Många har lyft fram att Parisavtalet är långt sämre än de avtal som man diskuterade i Köpenhamn som slutligen föll. Kanske just mot den bakgrunden av att det innehåller så mycket mindre konkreta skrivningar och åtgärder.

Inte heller finns det några sanktioner mot parter eller medlemsstater som bryter mot avtalet. Det är svårt att bryta mot ett avtal som inte innehåller något konkret, det är ganska logiskt. Det är en svaghet som nämns.

Dock ska, som i många politiska sammanhang, alla medlemsländer skriva ett program vart femte år och uppdatera det med vad man avser att göra och vad man har gjort för att uppnå Parisavtalet. Det är förstås fint men det är återigen lätt att vara överens om det att man ska skriva program och jobba med saker men vad man ska göra rent konkret är svårt och det finns inte i Parisavtalet.

Om vi applicerar det på i ett åländskt sammanhang och funderar vad vi har för möjligheter att bidra till att uppfylla Parisavtalet så har vi alla möjligheter på Åland bara viljan finns. Parisavtalet liknar lite vårt mål om ett hållbart Åland 2051. Vi är ganska överens om att vi vill nå dit, ska vi vara ärliga mot varandra förs det mycket diskussioner men konkreta åtgärder har vi inte behandlat här i lagtinget inte speciellt många i alla fall.

För ett år sedan fanns det en stor samsyn om hur vi skulle arbeta för att lyckas uppnå ett utsläppsfritt Åland som Parisavtalet har sikte på och som är en del av hållbarhetsstrategin om ett hållbart Åland 2051. Det fanns en vision om att bygga ut vindkraften, att vi till 65 procent skulle vara självförsörjande av åländsk hållbar vindkraft. Vi har diskuterat att gå över till elbilar för att i större utsträckning köra fossilfritt genom vindkraften som vi producerar. Det fanns ett tankesätt och en röd tråd i hela den åländska klimatpolitiken. Som vi alla vet lades de ambitionerna, det arbetet grusades när Finland valde att inte hålla fast vid sitt löfte och den överenskommelse som fanns om att gå vidare med ett gemensamt vindkraftsstöd.

Ålands Framtid ställer frågan om vi verkligen ska ratificera Parisavtalet mot bakgrund att vi hade en stark och gemensam vilja i regeringen i Helsingfors och i regeringen på Åland om att driva en klimatpolitik som faktiskt hade ett konkret innehåll. Nu väljer man från Finland under det här året att säga, nej vi kommer inte att bidra. Då ska vi ställa oss frågan här på Åland, ska vi då bidra till att putsa den glansbilden som Finland försöker måla upp om att vara ett ansvarsfullt land vad gäller klimatpolitiken. Vi borde argumentera om att ska vi gå in för att förverkliga Parisavtalets ambitiösa målsättningar kräver det att man kan föra en gemensam klimatpolitik i hamn, att man levererar med konkreta åtgärder. Mot den bakgrunden menar jag att inte ratificera Parisavtalet idag skulle vara ett sätt att sätta press på Finland att faktiskt börja fundera hur man sköter sin enda autonomi inom statens gränser.

Vi markerar och använder de politiska verktyg vi har i Ålands lagting genom att ifrågasätta. Lämna det tydliga beskedet att vi vill vara med och bidra till Parisavtalets förverkligande men då kräver det också att man från finländsk sida hjälper till, att man håller fast vid de löften man gett ålänningarna i det ambitiösa arbete vi har satt upp i Ålands lagting. Det vore inte mer än rätt.

När man först drar in 60 miljoner i gemensamt vindkraftsstöd och säger att man ska höja klumpsumman med 15 miljoner euro per år istället. Det var de svar vi fick när de kom hit och skulle försvara sig för att man inte gick med på vindkraftsstödet. Då hade vi kanske haft möjlighet att bygga upp ett eget åländskt stödsystem på basen av det. Nu valde man i höstas att säga att det inte blir något av det heller. Nu är man dessutom på god väg att ta våra kommunalskatter av oss och skicka dem via Helsingfors. Det börjar bli hög tid från åländsk sida att markerar att vi inte kan tolerera en sådan politik från Helsingfors.

Vi borde ha en djup och initierad diskussion i Ålands lagting om vi faktiskt ska ratificera eller godkänna att Parisavtalet träder i kraft på Åland. Vi har faktiskt den möjligheten i Åland lagting, även om man inte alltid tror det när man ser avtalen passera slentrianmässigt över lagtingets bord.

Dessutom om man tittar på de omständigheterna att Finland de facto har ratificerat avtalet utan att invänta Ålands lagtings godkännande. Läser man på klimatkommissionens hemsida ser man att den 14 november har Finland ratificerat avtalet. Man struntar i att man har en autonomi som faktiskt ska ta ställning till avtalet om det är förnuftigt eller inte ur ett åländskt perspektiv.

Parisavtalet tillåter inga geografiska reservationer som vissa fördrag möjliggör, där Finland kunde ha sagt att avtalet gäller i Finland men inte på Åland. Det väljer man att strunta i från Finlands sida och det visar på den likgiltighet som den nuvarande regeringen visar mot Åland i åländska frågor.

Mot den bakgrunden föreslår jag att ärendet bordläggs till vi är fler i salen som kan diskutera frågan på allvar. Föreslår att det bordläggs till nästa plenum den 7 december för att få en djup och initierad diskussion i ärendet. Vi kan inte tillåta en fortsatt utarmning av självstyrelsen på det här sättet utan vi måste våga markera gentemot Helsingfors om vi ska ha någon självstyrelse kvar framöver.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Hör jag helt rätt att ltl Axel Jonsson hotar med att inte ratificera avtalet, det gör att man krampaktigt greppar efter skämskudden. Det här är en fruktansvärd dålig PR. Redan att uttala det från talarstolen finns risken att en sådan åsikt och förslag ska nog ut utanför väggarna och även utanför Åland, finner det mycket beklagligt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Menar ltl Wickström att vi kan ta i hand med finska staten om att satsa på att faktiskt förverkliga Parisavtalet, men den finska staten låter bli att fullfölja sitt löfte och säger blankt nej det blir ingenting, att det inte ska få några konsekvenser på Åland? Att vi inte ska kunna markera politiskt mot Finland? Menar ltl Wikström att Finland väljer att ratificera avtalet utan att invänta lagtingets behandling och godkännande utan väljer att helt gå på den egna linjen och strunta i vad ålänningarna tycker. Menar han att det är ett acceptabelt beteende från den finska statens sida, vi ska bara sitta och bocka och nicka och vara nöjda här på Åland, är det kontentan av ltl Wikströms replik?

Ltl Tony Wikström, replik

Fru talman! Det är en fråga som hela världen behöver stiga på tåget och det gäller att jobba både globalt och t.o.m. på individnivå. Axel Jonsson efterlyser konkreta innehåll i arbetet och då ska Ålands Framtid kunna bidra till att hjälpa oss att nå målet 2051 med ett hållbart Åland. Ledamoten talar om elbilar men visar samtidigt tummen ner för kollektivtrafik vill t.o.m. förbjuda den helt i stan, vilket är helt befängt. Vi kan titta oss i spegeln och göra vårt strå till stacken så att vi kan nå målet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Måste nypa mig själv i armen om jag hörde rätt att Ålands Framtids linje är att vi inte ska ratificera Parisavtalet, dvs. i förlängningen skulle Ålands lagting bedriva samma politik som presidentkandidat Trump förespråkade i USA:s presidentval. Ställer mig mycket skeptisk till en sådan linje av flera skäl. Kanske PR-mässigt att vi straffar ut oss själva ur det internationella samfundet och vi uppnår motsatt effekt jämfört med vad vi vill uppnå med vår nyligen antagna hållbarhetsagenda. Om det stämmer det som ledamoten anför med ratificeringsinstrumentet då skulle mitt tips vara att social- och miljöutskottet kunde fördjupa sig i huruvida påstående stämmer, skulle det vara så är det på sin plats med ett kritiskt betänkande och tillrättaläggande. Det är väldigt viktigt att vi drar vårt strå till stacken för att uppfylla denna förpliktelse.

Ltl Axel Jonsson, replik

Om vi ska bedriva en gemensam utrikespolitik med Finland är det inte då rimligt att vi ställer krav på att man också inom den egna staten hjälper varandra att förverkliga de åtaganden man förbinder sig till genom det avtal som Parisavtalet är. Det löfte man gav om en gemensam satsning på vindkraften, som faktiskt kunde ha gjort något konkret för att närma sig Parisavtalets intentioner, ska det verkligen passera obemärkt genom att vi ska skriva brev eller påtala från social- och miljöutskottet att vi är missnöjda med att man inte hör Ålands åsikt före man ratificerar avtalet? Räcker det från Ålands sida, ska vi verkligen inte stå på oss mer än så, är det så vi ska förstå minister Valves skepsis?

Minister Wille Valve, replik

Vi ska förstå minister Valves skepsis som så, om vi binder ihop detta ja eller nej med vår redan passerade konflikt med vindkraftsstödet så gör vi oss själva en björntjänst och skjuter oss själva i foten. Vågar uttrycka mig för hela landskapsregeringens räkning med att det vore oklok politik. Det bästa vi kunde göra för klimatet, också med tanke på vårt eget rykte, vore att fortsätta behandla detta avtal.

Ltl Axel Jonsson, replik

Uppmanar ändå minister Valve att tänka igenom det ordentligt, om man går till den frågan som han lyfter vad skulle det få för konsekvenser? Det får till konsekvens att Finland som har ratificerat avtalet redan får en vit fläck på kartan där man inte kan garantera att avtalet gäller. Det skämmer ut Finland internationellt. Frågan är hur långt vi ska låta Finland utarma den åländska självstyrelsen före vi vågar markera det internationellt? Det här året har gett oss massor av argument för att gå den vägen att våga föra upp självstyrelsen på den internationella agendan igen. Det räcker uppenbarligen inte att vi åker och träffar den finska regeringen och får nej efter nej, vi måste våga tänka nytt och se på nya möjligheter för att bevara den lilla självstyrelse vi har kvar när den de facto är satt under så pass stor press som den är idag. Har ministern ingen som helst förståelse för det här resonemanget? Hur ska man annars göra?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Blev förvånad, ltl Jonsson tänker tydligen lämna allt vad miljöarbete heter. Rimligtvis när det kommer nya avtal har man förhandlat fram och kommer till bättre lösningar. Vi ska vara med på tåget och försöka göra en bättre framtid för oss. Det här var att koka soppa på en spik, det blir ett urvattnat miljöarbete om man gör som ltl Jonsson föreslår.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi har alla möjligheter här i salen att förverkliga det miljöarbete vi vill. Det som var kontentan i anförandet var att om vi skriver på Parisavtalet eller inte, det avgör inte om vi bidrar till att minska utsläppen utan den konkreta politik vi för i lagtinget och den ställer vi givetvis upp på från Ålands Framtid. Vi måste börja använda de instrument vi har för att driva en självstyrelsepolitik gentemot Helsingfors. En politik så att man faktiskt får Helsingfors att reagera och fundera över hur man sköter sin autonomi för idag låter man ålänningarna hållas, beklagar lite och skickar lite brev ibland. Man har lärt sig att man kan hålla på för det får inga konsekvenser, vi menar att det börjar bli dags att visa att det faktiskt får konsekvenser att behandla sin enda autonomi på det sätt man har gjort det senaste året.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! I det här miljöarbetet borde lagtinget stå enat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Wikström

Tack, fru talman! ”En obehaglig sanning” var Al Gores rubrik på sin beskrivning av vad som kommer att hända i världen om inte klimatförändringen hejdas. Vi har de senaste åren fått den ena skrämmande prognosen efter den andra och forskare världen över är eniga, vi måste göra radikala åtgärder och vi kan inte vänta.

Parisavtalet går i korthet ut på att de globala utsläppen ska ha nått sin högsta nivå, så snart som möjligt för att sedan minska och om 35 år ska nettoutsläppen vara noll, precis som lagtinget redan slagit fast under devisen ett hållbart Åland. Den globala uppvärmningen ska begränsas till klart under två grader jämfört med förindustriell tid. Ansträngningar ska göras för att nå 1,5 grader.

Minst lika viktigt som målet är man från ett framtida perspektiv ser bakåt ända till idag och identifierar vilka steg som är nödvändiga för att nå målet s.k. back-casting. Dessutom ska man med mellanrum om 5 år revidera planer och följa hur man följer vägen mot målet på ett nationellt och globalt plan. Det är glädjande.

Det finns flera saker att glädjas över. Inte minst det faktum att Kina, som tidigare var ett orosmoment, numera ses som en aktör som driver på den gröna utvecklingen. Det är en hisnande tanke att det uppförs ett vindkraftverk i timmen i Kina och man driver också på utvecklingen, i prestanda och pris, gällande solenergi.

Men vi har långt kvar innan vi kan pusta ut och kan säga att vi vänt den negativa utvecklingen.  Här tror jag att vi måste se till oss själva. Man pratar idag om cirkulär ekonomi, och det kan kanske uppfattas som något komplicerat och svårt. Men detta är inget konstigt. Tvärtom. I själva verket är det något högst naturligt.

Socialdemokraternas partiordförande Camilla Gunell brukar säga att det här är något som vi kunde förr. Vi lagade saker som gick sönder, vi återanvände, vi lagade mat i storkok och fixade lunchlådor, vi åkte inte till andra sidan jorden på semester, ibland flera gånger per år. Vi köpte inte nya telefoner bara för att den nya hade en lite annorlunda form eller siffra i modellbeteckningen. Vi cyklade mer, vi åkte mer buss, listan kan göras lång. Ändå, handen på hjärtat, allt var inte bättre förr men idag har vi kunskapen och möjligheten att leva mer cirkulärt bara viljan finns.

Talman, det finns alltid en risk att dokument blir hyllvärmare och att slutresultatet blir massor med snack men lite verkstad. Detta har vi sett med ambitiösa papper såsom vattenvårds- och miljöhandlingsprogrammet som togs fram för snart två decennier sedan. Av de stränga målen uppnåddes inte många och gång på gång trumfar ekonomi och arbetsplatser över miljön. Det kan kännas nedslående, men vad är alternativet? Att inte göra någonting? Nej. Vi ska ha mål, vi ska jobba framåt, vi ska på riktigt bli hållbara 2051.

Med Parisavtalet i ryggen känns det här jobbet lättare på något vis. Vi är en kugge i ett stort hjul och även om vi är små är vi viktiga. Jag kommer ihåg en slogan som togs fram för några år sen. Åland skulle vara ”en grön ö i ett blått hav”. Så är det, naturen är det viktigaste vi har. Det har ålänningar alltid vetat om. Nu börjar det kännas som om resten av världen också vet det.

Ltl Ingrid Johansson

Talman. Ett godkännande av Parisavtalet, vilket jag utgår från att vi kommer att nå, är historiskt. Om 25 år kommer vi att fira godkännande av detta avtal så som vi i helgen firade att barnkonventionen fyllde 25 år på Åland.

Parisavtalet är ett av de mer progressiva klimatavtalen som undertecknats. Parisavtalet ska, med all rätt, ses som en diplomatisk framgång och avtalet visar en tydlig riktning men mycket finns kvar att göra. Vi här på Åland ska inte nöja oss med de krav som Parisavtalet ställer, vi måste gå längre.

För någon vecka sedan sa chefen för FN:s miljöprogram UNEP Erik Solheim, på tal om att Parisavtalet inte räcker, så här till YLE nyheterna. ”Det växande antalet klimatflyktingar som drabbas av hunger, sjukdom, fattigdom och konflikter kommer att vara en konstant påminnelse om vårt misslyckande. De vetenskapliga bevisen visar klart att vi måste agera snabbare. ”Ryggmärgsreaktionen blir nog för många att undra vad vi har ansvar för att minska antalet klimatflyktingar? Vad har lilla Åland för betydelse bland jättar som USA och Kina?

Till skillnad från många andra samarbeten där man aldrig blir starkare än sin svagaste länk så gör alla människors, organisationers och nationers val skillnad när det gäller klimatet. Klimatfrågan visar med all önskvärd tydlighet att vi är världsmedborgare som tillsammans med våra syskon från all världens länder kan göra skillnad. Vi tillhör den del av världen som förbrukar mest och därmed påverkar klimatet mest. Det är framförallt vi som ska ändra våra konsumtionsmönster, vårt resande och våra vanor.

Det är därför bra att landskapsregeringen arbetar så aktivt med hållbarhetsfrågor. Vi behöver frigöra oss från fossila bränslen men också öka medvetenheten om klimatfrågan. Min hälsning till landskapsregeringen är därför, håll i det fantastiska arbete ni påbörjat, ni har en strategi följ den, för hela världens skull!

Talman. Att lyckas få bukt med klimatförändringarna är ingen enkel sak. Parisavtalet syftar till att temperaturhöjningen ska hållas under två grader, det låter enkelt men är desto mer komplicerat. För att lyckas måste vi arbeta på alla plan, från det globala till det individuella. Att godkänna Parisavtalet är gränsen för vad som är anständigt. Så när vi godkänner avtalet så måste vi ha insikten att vi behöver och ska göra mer.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Understöder ltl Axel Jonssons förslag till bordläggning till nästa plenum den 7 december.

Talmannen

Under diskussionen har ltl Axel Jonsson understödd av ltl Brage Eklund förslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 7 december. Bordläggning kommer därför att ske, önskar någon uttala sig om bordläggningstiden.

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Jag vill föreslå ett extra plenum inkommande fredag.

Talmannen

Det är en ny situation. Talmanskonferensen borde sammanträda. Vi ajournerar en kort stund för att reda ut situationen i talmanskonferensen.  Talmanskonferensen sammanträder nu direkt i 10 minuter.

Plenum återupptas. Ärende kommer att bordläggas till plenum den 7 december. Ledamöterna uppmanas att vara förberedda på ett eventuellt plenum den 9 december.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 7 december 2016 klockan 13.00. Plenum är avslutat.